# ID: svediakorp-per1798
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,963
# sentences: 1,091
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 40 (1135) TORSDAGEN DEN 1 OKTOBER 1908.
21:STA HUFVUDREDAKTÖR OCH AN T SV.
DTGIFVARE: J O H A N ÄRG.
NORDLING.
&lt;^~fe^ JUEDANSTAENDE vackra idyll frän det lilla fiskläge vid Kungsbackafjorden, * • v som vår uppburne skald d:r A.
U. Bcäih sedan ett tiotal år utsett till sin sommarhviloort, saknar icke sin för diktaren sä kcroktäristiska grundton af djupt socialt allvar och torde i dessa politiskt lifaktiga och stridsfyllda dagar väcka en förståelsens genklang i många hjärtan.
Tjorden hvilar sig lugn och stor hon s l å r ner i vattnet, upp med ett shii efter den stormiga dagen.
hon far n r dess vaitraäe r i n g a r: (stf hvitnande s j ö a r s lätta flor fich ej sin fångst, och i rvmden ho » ä r himmelen öfverdragen.
Gtn hvällsolens blänher.
skimmer på stränderna dröjer, det r o d n a r shärt från gneis oclt granit; Därborfa glider en segelbåt, K a n är sjömanspojhe — han \ ar in i orden bedvrat för lifoet sin eviga tro.
Han tager en lusttur i hemlandsfjorden i aftonens stilla berusande ro.
den svaga böljan mot fören ständer, och båten sfrvher allt n ä r m r e ttftåt dunkel sig däldernas g r e n s l a höjer, Kur lugnt!
Sag af tidens larm icl ?e störs, och Ormanäs hyrha s t å r dämpadt hvit.
Då shvmtar ångarn 3Haria; Sag ser där vid rodret ett feärligt p a r: signalen hon ger, och gällt den hörs, han lutar sig mot hennes öra; s o m ville om ofärd hon sia.
S n fishtärna svänger min svn förbi; månne hon får sig ett tächeligi s v a r " ©isst hommer hon ljus på den hvällblå hon s t a n n a r med vippande vingar, på ord, som om älshog sig r ö r a?
— 481 — vågen
s o m s v a n e n i h e t a s t e fjädrars shrttd, och in mellan lindar, svrener P ilar men sähert — s å rinner del bråät mig i hågen — och t ä n d a s s k i m r a n d e ljns vid ljus.
S a g s e r där långt borta Ufhihens r ö s: förr utåt mot o v ä n där späjats — n u inåt m a n bliche, att eld ej blir l ö s å fält, där fredligt det m ä j a t s!
bär h o n o m b r u s a n d e strider ett bud.
Och huällen shrider.
Tiv.
l ä s a s de nvheter, å n g a r e n bjöd: K o n hommer med posten, med tidnings- blad N u sveper s i g natten o m näjd, där trvgghei och trefnad bo- (stllt djupare b l å n a r fjordens vatten budshap f r å n sjudande tiden om stigande hamp för maht och för Ojufligf lugnande sommarro.
bröd, till lifligt bidande shara, s o m rör s i g på brvggan ljushlädd och glad o m hätshhet i medborgarstriden.
Hr lefvande s h i l d r i n g a r s flöde dvher m e d Ivnnena s o m m a r h l a r a.
upp en ä n g s l a n d e f r a m t i ä s s v n: S n a r t stjärnfager s h v m n i n g hring nejden från samhällets fästen det ryl ?er, hvilar, hring l u m m i g a villor och rödstrulma h u s hotfullt och s n a r t s l å l å g o r n a upp mot shpn- - ^ En veteran i välgören^ Fru Ebba Ramsay på hetens tjänst.
åttioårsdagen.
och skrofulösa barn ha på hennes initiativ grundats i Göteborg.
Särskildt skall det vara sagdt till hennes be- römmelse, att hon tog sig an de mest oförskylldt och mest hjälplöst lidande: de sinnesslöa epi- leptiska barnen, hvilkas stumma och dolda elände öfver allt i våra bygder förut varit så litet beaktadt.
Hemmet Vilhelmsro invid Jönköping, där skaror af dessa vanlottade barn erhålla vård, är som bekant hennes verk, och hennes nitälskan om deras sak har gifvit impulsen till upprättande af flere dylika hem på skilda orter, exempelvis Eugeniahemmet i Stockholm och hemmet för obildbara idioter i Hälsingborg.
Hennes lifsgärning har i Idun utförligt tecknats af L.
S. i n:o 16 för år 1895, där författarinnan med varm sympati skildrar fru Ramsays olika insatser i arbetet för de hjälpbehöfvande.
Under de år, som förflutit sedan dess, har fru Ramsay trots sin höga ålder med oför- minskadt nit ägnat sig åt det arbete hon vigt sitt lif.
Ett bevis på hvad hennes energi allt- jämt kunde åstadkomma var uppförandet af Ceciliakapellet vid Vilhelmsro, som invigdes år 1903.
Och ännu vid åttio år står den out- tröttliga gamla midt uppe i arbetet.
Å MÄNNISKAN nått sina åttio år, bör samtiden kunna öfverblicka hen ' ies lifs- arbete och karaktärisera det.
Låt vara att det icke är helt afslutadt, några öfverraskningar kan det icke mera bjuda.
Det var med ett sådant sammanfattande om- döme, man vid ett möte i somras med intresserade för vården af sinnesslöa hyllade sin ordförande, den nu den 1 oktober i sitt åttioförsta år ingångna fru Ebba Ramsay, som " en veteran i välgören- hetens tjänst i Sverige ".
Kortare kan man icke ge arten af hennes långa och trägna gär- ning, koncisare knappt heller.
Ty hur mång- skiftande hennes arbete än varit till sin art, längs en riktlinje ha det alltid gått, välgören- hetens.
I dess många grenar har hon i hela sitt lif arbetat, ofta med nya initiativ, fram- sprungna ur ett för lifsnöden i alla dess faser varmt hjärta och satta i verket af en outtrött- lig, pådrifvande handlingskraft.
Redan som ung flicka ägnade hon sig, allvarligt lagd som hon var, med ifver och intresse åt filantropiskt arbete, och blef längre fram i Göteborg en af de ledande krafterna på området.
Särskildt barnen voro redan då föremål för fru Ramsays omsorger.
Sommarkolonier och hem för vanföra D 4:de häftet af Mönstertidningen Konstslöjden i Hemmet har utkommit och innehåller bland annat: drifning i metall, läderplastik, träskärning, målning å skinn m. m.
Finnes att tillgå i hvarje bokhandel samt portofritt direkt från Exp.
af Konstslöjden i Hemmet, Stockholm.
Pris pr häfte 60 öre.
— 482 —
CfsaJornes spa ft.
STORDÅD I DET STILLA.
J AG SÅG HÄROMDAGEN i en gammal skämttidning en karikatyrteckning, som föreställde en ung fin flicka, som öfverfölls af en vagabond af den kända Albert Engströmska kolingstypen.
Mannen står med knifven i hög- sta hugg öfver henne och hon utbrister bön- fallande: " Har ni då intet förbarmande.
.
.
tänk åtminstone på er mor.
.
.
", hvartill han svarar: " Å försök inte, för jag ä ' hittebarn ".
Den som har tillräckligt sinne för humor för att uppskatta det komiska i denna situation må ju göra det; på mig gjorde den ett djupt intryck af motsatt art, af äkta allvarlig realism.
Af dessa, som aldrig ägt en mor eller far eller en moderlig vän, aldrig ett hem och aldrig kärlek, af dem kunna vi icke vänta oss något förbarmande.
Och det är knappast att förvånas öfver.
Jag hörde som barn ofta en gammal dam säga: vore jag ryss, hade jag för länge sedan hamnat i Sibirien, såvida jag icke stan- nat i galgen, ty nog hade jag blifvit en ärlig nihilist; och det är svårt att säga huru många af oss, som nu äro goda patrioter, varma foster- landsvänner och hysa uppriktig välvilja mot alla människor, som kunnat berömma oss af dessa egenskaper, om vi fått växa upp för- äldralösa och hemlösa, utan alla de milda in- flytelser, som göra hjärtat varmt och sinnet vekt, utan alla de minnen, inför hvilka till och med den förhärdade brottslingen hejdar sig, då han hör namnet moder.
Det är en sorglig sanning, som ingen ibland oss är okunnig om, att det finns massor af barn i vårt land, som äro utan en mor och utan hem.
Det allmännas bemödanden ätt i någon form gifva dem ersättning för dessa brister motsvara blott i ringa mån hvad som erfordras.
Hvad de behöfva för att bli goda medborgare och till välsignelse för det land, som fostrat dem, är icke blott lifsuppéhalle och tak öfver hufvudet, utan ock därjämte något mer.
De behöfva lyckliga barns lyckliga lott och skyddade plats vid egen härd, ett hems härd, och helst vid en kärleksfull faders och moders sida.
Tusental af de barn, som nu gå förlorade och bli till en börda för samhället, ofta dettas uppenbara fiender, de skulle kunna räddas och bli goda och lyckliga människor, om en varm famn öppnade sig för dem, innan lifvets ondska hunnit drypa sitt gift i deras själar, innan före- ställningen om att de äro bortstötta och ut- kastade hinner vakna hos dem.
Vår tid erbjuder många samhällsuppgifter för alla de händer, som villigt utsträckas, och huru många dessa än äro, så behöfde de vara ännu många fler; och ofta måste vi beklaga att stora grupper af medborgare gå alldeles oberörda af det sociala nydaningsarbete, som pågår på alla områden.
Dessa oberörda äro ofta sådana, för hvilka det offentliga och utåtvända icke har någon lockelse, som lefva sitt eget tillbakadragna stilla lif och vare sig af naturlig skygghet eller af Barngarderobea är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersaffärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt ntgifves på flere språk och i kolossala upplagor.
en viss själftillräcklighet hålla sig borta från de stora stråkvägarne, lefvande i sin egen be- gränsade värld.
Om detta slags människor ha familj, äro de ofta förträffliga fäder och mödrar och gifva åt hem och barn odeladt allt det intresse, som.
andra mera rörliga naturer fördela åt.
många skilda håll.
Äro sådana människor barnlösa, då är det stor synd, ty lifvet blir då ofta fattigt och smått för dem • och deras bästa krafter förbli obrukade eller nötas bort för ändamål, som icke äro dem värda.
Om vi kunde öppna alla dessa barnlösas ögon för den stora samhällsuppgift, som ligger så speciellt för dem och som ingen skulle kunna fylla så som de, den att ge ett hem och en mor — helst också en far och ett hederligt namn — åt några af de namn- och hemlösa små, som eljes växa upp till samhällets naturliga fiender och förstörare, därför att ingen kärleks- full fadershand ledt deras barndom, intet moders- öga blickat mildt på dem under deras uppväxt.
Här ha vi å ena sidan så många goda, varma, trygga hem, i hvilka ändock kärleken, lyckan och glädjen tvina och förtorka af brist på all- sidig näring och å andra sidan små mjuka, varma människobarn med frön till godt och ondt i sina själar, helt säkert lika mycket till godt som till ondt, om blott det goda odlas och stödes och det onda bekämpas.
Hvarför skola icke dessa två föras tillsammans och lyck- liggöra hvarandra?
Hvilken uppgift kan vara större och mera välsignelserik än att rädda ett människolif?
Det räknas som ett stordåd, värdt den största berömmelse, att hoppa i strömmen och rädda en drunknande, vore det också blott en för- tviflad själfmordskandidat, ett förspilldt män- niskolif.
Huru mycket verkligare är icke den räddningsbragd, som ligger i att flytta en liten utstött människovarelse in i ett kärleksfullt och skyddadt hem och af honom eller henne göra en god och nyttig medborgare, varm och kär- leksfull, därför att han mött värme och kärlek.
Tre ting afhålla i allmänhet människor från denna kärleksgärning, som hvarje dag väntar på dem: fruktan för besväret och kostnaden, fruktan för det moraliska ansvaret och kanske allra mest tanklös oföretagsamhet.
Det är det underbara med kärleksgärningar, att de alltid löna sig.
Det finns talrika exempel på hem, där man många gånger fått leta efter födan till fem, sex hungriga munnar, men har man af kärlek öppnat dörren för ännu en, då har det räckt och blifvit öfver.
Att fostra ett barn, det är att kapitalisera för framtiden.
Om vi själfva eller en annan då kommer att upp- bära de ekonomiska räntorna betyder ej stort i det stora hela.
Den vinst vi själfva få skörda i nutid och framtid, ofta i en grad, som vi icke ana, det är ett rikare lifsinnehåll, en större personlig •utveckling, en tillvarons fyllighet, som icke eljes kan köpas för penningar eller för- värfvas med arbete.
Barngarderoben * o&gt; ig * Pris för helt år 3 kr.
; hälft år 1:60 kr.
Lösnummer 30 öre.
— 483 — @ * § * Af alla dem, som äro i den ekonomiska situationen, att de skulle ha råd att fostra egna barn, bör ingen ur ekonomisk synpunkt tveka att upptaga ett eller flera främmande barn som egna, ty det lider intet tvifvel, att ej blott väl- signelse följer en sådan gärning, utan ock att förmågan växer med ansvaret.
Ha vi icke sett familjer i små ekonomiska omständigheter, som jämte fem, sex egna barn upptagit ett främ- mande och delat sin kärlek lika emellan dem alla, och brödet har vuxit under deras händer och barnen ha vuxit upp till präktiga männi- skor, och den främmande har lönat dem med en hängifvenhet om möjligt större än de egna?
— Ha vi icke sett handlingar af detta slag bära frukt släktled efter släktled.
En man, som själf i späda år upptagits och fostrats i ett godt hem och blifvit en bra och duglig män- niska, ansåg det som en solklar, naturlig sak, att han i sin ordning skulle skicka denna välsignelse vidare och han inplantade hos sina barn samma åskådning.
Blott allt för sällsynta äro dessa handlingar af oskrymtad vilja att lyckliggöra.
Många äro de, som rädas för det moraliska ansvaret och den stora risken.
Månne det icke är ett minst lika stort ansvar att själf sätta barn i världen?
Ansvaret omfattar i så fall såväl deras ärfda anlag och förutsättningar som den utveckling eller begränsning, som genom upp- fostran skall gifvas åt dessa anlag.
Och erfaren- heten ger vid handen, att risken ingalunda är ringa äfven här.
Det skall säkert inte saknas människor, som veta att berätta om fall, då medfödda dåliga anlag trots all uppfostran brutit sig fram hos så- dana upptagna barn och vållat fosterföräld- rarna bitter sorg.
Hur många föräldrar få icke genomgå den ännu bittrare sorgen, att de barn de själfva födt till världen falla till föga för dåliga anlag, som ingen uppfostran lyckats be- kämpa?
Många människor veta alltid i hvarje situation att berätta om bedröfliga fall, de äro som riktiga afloppsdiken för allt som är olyck- ligt och svårt och afskräckande.
För min del har jag ännu icke i verkligheten träffat på ett enda sådant misslyckande, men däremot många, som medfört den största glädje och välsignelse för båda parter.
En annan farhåga, som verkar skrämmande, är den, att det främmande barnets lynne och möjliga olikhet med fosterföräldrarne skall hindra samförstånd och göra det allt för vanskligt att leda.
De som så tänka underskatta uppfostrans och lefnadsvanornas utomordentliga makt.
Man kan ej sällan iaktta, att en daglig samvaro och gemensam verksamhet kunna äfven hos vuxna människor alstra en rent yttre likhet, som är frapperande; vanligen tillkommen så, att den yngre och mjukare omedvetet bildat sig efter den starkare, som han sett upp till.
Huru mycket mottagligare är icke ett vaxlikt barnasinne för de intryck det mottager af dem, som det betraktar såsom sina föräldrar.
En fostermor har berättat mig, huru innerligt det fröjdade henne, då främmande, som sågo hen- nes fosterdotter, brukade säga: " Hon brås på er; hon har ert bestämda drag kring munnen, men sin fars svärmiska ögon. "
Många gånger är den stora likhet, som kan iakttagas mellan föräldrar och barn, till lika stor del förvärfvad under uppväxtårens gemensamhet som direkt nedärfd.
Försattes barnen i en annan miljö under andra inflytelser, skulle likheten helt visst icke utveckla sig i samma grad.
Alltnog, alla dessa farhågor och betänkligheter, som afhålla goda och därtill eljes skickade människor från att utföra en stor handling, som skulle åt deras lif gifva ett mångdubbladt värde Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsteibilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel- sättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för p / enumerationspriset.
och mången gång också en mångdubblad inre rikedom, dem böra vi bemöda oss om att skingra och öfvervinna.
I dessa föreningarnas århundrade, borde det icke också finnas en förening för adopte- rande af föräldralösa barn i goda hem?
Besinna hvilken motvikt, som skulle kunna vinnas mot det ohyggliga fosterbarnshandtver- ket.
Mig synes att alla, som därtill äro skic- kade, ekonomiskt och mänskligt, gå och bära på en ouppfylld moralisk plikt, om de icke räddat åtminstone ett människolif bland de många, som förgås i samhällets dy.
Många, som icke kommit att tänka därpå, be- höfva kanske blott en väckelse.
Ofta, men icke alltid, ger slumpen en sådan väckelse.
För ett tiotal år sedan hittade en varmhjär- tad kvinna två små gossebarn i en portgång här i Stockholm.
Då hon icke kunde finna deras föräldrar, behöll hon dem.
Nu ha hon och hennes man ett hem med tio sådana små.
Då måtte de i alla fall vara rika, säger ni; javäl, men huru många rika slösa icke sitt guld på lyx och sin själ på dårskap?
En förening skulle kunna gifva sådana väc- kelser och komma de mera oföretagsamma till hjälp.
Den skulle ha en stor och välsignad uppgift såsom förmedlare mellan de organisa- tioner, enskilda och allmänna, som arbeta mot barnanöden i vårt land, och den ovetande all- mänheten, som glömmer hvad den icke ser.
Till de stilla i landet, till alla barnlösa och till dem, som i aldrig stillad saknad begråta en förlorad älskling, till dem, som blifvit vanlottade på kärlek, och till dem, som med bäfvan se fram mot en enslig och dyster ålderdom, till alla, som ha lediga händer, vädja dessa kvidande små, som utan er skola sucka förgäfves efter ett hem, en mor.
Förbarma er öfver dem, att de icke en dag besvara våra böner om förbarmande med ett hånfullt: " försök inte.
.
. "
ELSA TÖRNE.
MON REPOS.
OCH VORE jag Nikolaj, Nikolaj i Mon repos, med rör i hand, med hatt pä svaj jag täcktes i parken gä.
Jag vore herre till pelarslott och millionär, baron, jag körde spann, jag lefde flott och gaf ät trakten ton.
Och vore jag Nikolaj, Nikolaj i Mon repos, dä vore mitt lif en fager maj, som aldrig skulle förgå.
Jag hölle fest i hvar paviljong och hörde ur lundens natt Wäinämöinens kantelesäng, där hög han i marmor satt.
Och vore jag Nikolaj, Nikolaj i Mon repos, jag ginge ombord i lustbåt vid kaj och styrde pä böljor blå.
Jag såg min skog, min gröna mark, mina torn, min slottskupol, mitt sommarrike, den skönsta park, där rosor slå ut i sol.
Och vore jag Nikolaj, Nikolaj i Mon repos, jag finge sluta mitt lifs bataille utan att blodsår få.
Vid sus af granar jag skulle dö, och färjan en rosig kväll min kista förde till klippig ö och snöhvitt grafkapell.
Mon repos, Viborg.
FREDRIK NYCANDER.
Skönhet ar makt.
En kärlekssaga » detta fragment ur en stor och berömd musikers konversation.
Nå, nu denna fröken Ternhoff, Af Hugo Öberg.
som hade suttit där och gjort de skarpaste små l HA I DAG nöjet att iakttagelser hela kvällen.
En pigg flicka, inte öka kretsen af våra vidare vacker, mm pigg.
Lagom lång och medarbetare med förfat- smidig, bra figur att modellera.
Något vaket taren Hugo Öberg, som nu för första gängen upp- och utländskt i sättet, och Ternhoff lät ju inte träder i Iduns spalter med svenskt.
Generade sig i alla fall inte, stämde nedanstående för arten af möte med en nästan obekant herre så här.
Nå, hans skriftställareskap så obekanta voro de ändå inte, de hade kon- karaktäristiska skiss.
Hr Oberg gjorde, som bekant, verserat sällskapsmaskerna af hvarandra nästan en mycket uppmärksam- genast, så liflig och rättfram var hon och så mad debut med " Sonen " lätt att locka han, där han satt och hade led- och har sedan genom sina samt bland alla dessa bostonvalsörer och Senta- följande romaner " Makter " flickor.
Så hade de kommit öfverens om en och " Figaros bröllop " be- fäst sin ställning inom promenad på Skansen.
Han skulle ringa på vår unga litteratur.
hem till henne, ty en dam fick inte ta initia- tivet, det höll fröken Ternhoff styft på.
Och I. fru Forsberg skulle komma med, om hon blef bra från influensan, som hindrat henne att gå OTARIEN ERNST FORSBERG i stats- på bostonaftonen.
kontoret gick och postade nedanför Skan- sens entré vid Oskarsterrassen.
Det var en kulen Men nu var fru Forsberg inte bra ännu, och novemberdag, klockan led mot ett.
där gick äkta mannen och väntade ensam på Klockan ett skulle hon komma.
fröken Ternhoff.
Han hade ingenting att före- Han gick och stirrade p i omgifningen.
På brå sig, när han ringde på, hade han talat om, den fula gula teaterladan, p i korkvillan, på bio- att hans fru inte kunde komma med.
Och frö- logiska museets sotbruna skrof.
Det stod där ken Ternhoff fick göra som hon ville.
Hon mörkt och norskt och spjärnade nedanför kullen ville komma, och där kom hon nu, sneddande med prinsens ljusa villa.
En trumpen jättebjörn, förbi granplanteringen framför Biologiska museet.
som hasat utför Skansens höjder och nu satt Egendomligt det här.
För tre dagar sedan där och glodde på den stora staden i entréper- kände han lika litet till fröken Ternhoff som spektivet vid bron.
om hon bott på planeten Mars, och nu, ja, de Ernst Forsberg stirrade.
Han mindes den voro redan mera bekanta än många vänner hinna här slätten, hur den såg ut för tio år sedan, bli under ett helt lif.
Vänner?
Ja, just vän- när utställningens hvita sagostad låg där.
När ner, ty det var inte kärlek, utan vänskap han han första gången såg sin hustru.
Det var som känt för henne vid första ord de växlat.
Hon en dröm alltsammans nu, kärleken med.
Men var alls inte farlig för honom, det trodde han den hvita utställningen tänkte han på med mera med ett visst välbehag, som inte minskades vid värme än på kärleken, som då blef till.
Den en flyktig tanke på, att han kunde bli farlig för hvita utställningen var mera för fantasin, det henne.
Det tvärtom stimulerade honom att kunde tyckas sorgligt, men så var det ändå.
Om tänka sig möjligheten, att han, en stackars fattig, han jämförde nuet med dået, så var det höst mot nerdammad skrifvare i ett verk, skulle kunna vår, det kunde inte förnekas.
Den lilla spensliga få en ung pikant flicka litet het om öronen.
klena Dika då var den lilla magra, sjuka Dika Ja, han skulle be att få modellera henne, göra nu.
Men han var densamme, tio år i en ung och hennes porträttbyst.
Helst ville han ju haft frisk mans lif ta inte så mycket af hans glans.
henne till modell för den där kvinnan på våg- kammen, som börjat spöka i hans fantasi allt- Men ändå: tio år, hvilka massor af förlorade sedan bostonkvällen, men det fanns naturligtvis möjligheter!
Tio år!
Han kunde ha varit konst- ingen utsikt till.
Det blef nog ingenting af när nu, om han skött sig klokare under alla med den idén för resten, hans fantasi var så dessa år.
Tio år!
Och resultatet?
En nätt trög nu för tiden, och lera hade han inte haft och jämnt försörjd familj, en sjuklig hustru och i huset på mycket länge.
Bäst att låta det ett klent barn, hvars skröplighet plågade hans damma öfver sig, kom man också ingen vart skulptöröga.
Men det skulle väl så vara, han med ödet, så kom det heller ingen vart med hade vant sig att resignera.
Det var längese- en.
Och det här med fröken Ternhoff var då dan konstnärsglöden brände honom, hans själ sof under de eviga sifferpapperens damm, som en alldeles ofarlig distraktion.
Som hans fru aldrig behöfde få reda på, det skulle bara oroa lade sig alltmera kväfvande för hvarje år som henne i onödan, klen som hon var.
Han, som gick.
Sof s i djupt, att inte ens ett pikant satt och andades in kontorsdamm dag ut och möte som nu detta med fröken Eva Ternhoff dag in, kunde behöfva en oskyldig förströelse.
fick den vaken.
Det fanns de bland hans kamrater, hvilkas för- Egendomlig tillställning, denna subskriberade ströelser inte voro så oskyldiga.
musik- och bostonafton, som han af en slump kommit med på.
Hvilka typer.
Dessa unga Ja, där kom hon nu.
Det var verkligen en blonda flickor med Sentaflätor kring öronen treflig flicka, det riktigt lyste om hennes klin- och svanhalsen i själfull urringning.
Den debu- gande god dag!
på långt håll.
.
.
terande skalden med svart Cleohår och halfslutna ögon, där han satt uppe i burspråket och för- aktade, mager af ungdom och bränd af perverst- De hade gått omkring i stugorna och tittat demonisk verskonst.
Och denne musiker med på djuren i burarna, nu sutto de litet trötta sina stela ögon och sin kala hjässa.
Hur kunde uppe i kaféet i Belvederen.
Bakom byffédisken en verkligt begåtvad man, som han ändå var, sysslade en gammal svartklädd kvinna med stå där och säga till en ung flicka, som han glasögon och sträng uppsyn som en folkskole- aldrig sett förr: jag skulle vilja ge tio år af lärarinna.
Hon höll på att servera vinet, som mitt lif för en natt med en kvinna som Delila!
de beställt, och under ett par minuter hördes Hur kunde han säga del?
Om han nu inte blott skramlet från disken.
betänkte den unga damens bryderi, så i alla Han tände en cigarr för att fylla ut tystna- fall: tio år?
För en natt med Delila?
Han den, som kommit litet tvärt ofvanpå deras ifriga var galen.
Eller också full af fan.
Eva Tern- prat nere på vägar och stigar.
Under tiden hoff trodde det senare, det var hon som från kom den gamla svartklädda fram med vinet.
sin vrå i en paus under dansen uppsnappat Han serverade och så skålade de, men allt- K N För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok af hand lande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 484 — P * a r f y m e r * i Louise, = Stockholm.
=
jämt under tystnad.
Bakom disken pysslade åter den gamla och såg nu nästan ogillande ut, tyckte han.
— Så tysta vi blef!
sade slutligen fröken Ternhoff med ett förlösande leende.
Hon hade suttit och stirrat på ett akvarium, som stod på ett bord bredvid dem.
Hans blick mötte hennes med ett sökande uttryck.
När han ingenting svarade, utan fort- for att se på henne med denna på en gång frånvarande och koncentrerade blick, gjorde hon en min: — Men hvarför ser ni då så på mig?
Ännu några sekunder fortfor han att betrakta henne oafvändt, så kom han plötsligt till sig och sade: — Förlåt, men jag satt och letade efter en likhet.
Skål, fröken Ternhoff!
De klingade, så återtog han: — Det är något i ert ansikte, som påminner mig om någon.
Någon kvinna jag träffat för länge sedan, i den här miljön just.
Han granskade henne åter från sidan, så log han:: — Vet ni hvad, fröken, ni ser ut som en liten sotarmurre, som tvättat sig på söndag, men inte lyckats få bort svärtan riktigt ur ögonfransarna!
Och så ögonen, som blänker!
— Hå, det var roligt!
log hon högt.
Han sneglade bort till disken, så sade han lågt: — Förr i världen var här inte så högtidligt som nu.
När det stod kullor bakom disken där.
Som han sade detta, spratt han till och lade ofrivilligt handen på hennes arm.
Ännu en gång spände han blicken i hennes litet förvånade ansikte, så mumlade han långsamt: — Det var något af det besynnerligaste jag har varit med om!
Därpå, i det han släppte hennes arm och rätade upp sig: — Nu vet jag hvem ni påminner om, fröken Ternhoff!
Han stirrade framför sig utan att säga något mera.
Då och då drog han ett bloss ur cigarren.
— Men så säg då, säg då!
bröt hon slutli- gen ut och gaf honom en liten puff på armen.
Han satt tyst ännu några ögonblick, så tog han upp frånvarande: — Det här förändrar alltsammans, det var högst besynnerligt.
.
.
Hör nu på, fröken Tern- hoff, ska jag berätta er en historia.
Åter satt han och stirrade, mumlande: — Så besynnerligt, så besynnerligt!
Så vände han sig till henne och talade däm- padt för att gumman bakom disken inte skulle höra: — Nästa sommar blir det tio år sedan.
.
.
Jag kom hit upp en eftermiddag och satt här och drack vin som nu, här i denna soffa just.
Och där bakom disken stod en ung, solbränd kulla i sin brokiga dräkt.
Det var inte den vanliga kullan, henne kände jag bra till, efter- som jag gick hit upp nästan hvarje kväll och satt och drömde vid ett glas vin.
Nej, den här stod där bara af en tillfällighet, hon hade vrickat en fot på dansbanan och skulle hålla sig i stillhet.
Hon var brunett som ni, fröken Ternhoff, med mörkblå ögon och hvita tänder, som lyste upp hela det indianbruna ansiktet, när hon log.
Jag hade aldrig sett en så frisk flicka.
Och vi började p r a t a.
.
.
Jag sitter där med min cigarr och säger hvad som faller mig in.
Vi är alldeles ensamma för tillfället.
Plötsligt ser jag att hon har hukat sig ned öfver disken och med hakan i armvecket sitter och stirrar mig rätt i ögonen med en obeskrif- lig blick.
Och jag stirrar igen på samma sätt, stannad i en gest med cigarren i hand.
.
.
I flera sekunder stirrade vi hvarandra så där i ögonen.
När jag åter kom till mig, så var ILUZERN I I " = •- • jag kär i henne.
.
.
Om det var hon, som för- häxat mig eller jag henne, det vet jag inte, men i alla fall: från den stunden drogs våra blickar oemotståndligt till hvarandra, när det fanns en möjlighet för dem att mötas utan att väcka uppseende.
Och då vi händelsevis blef ensamma, så började genast stirrandet.
Jag var blixt kär i kullan, och hon tyckte visst inte illa om mig heller.
.
.
Det hör till historien, att vi var förlofvade båda två.
Hennes fäst- man var hemma i Dalarna, och min fästmö låg vid en badort.
På hösten gifte vi oss på hvar sitt håll.
Men hela sommaren tittade vi på hvarandra så där.
Fast det blef mörka kvällar, aldrig någon kyss eller några handgripligheter, bara detta med ögonen.
.
.
Han tystnade och såg på henne med den långa, sökande blicken.
— Nå, det var ju i alla fall en mycket nätt historia!
sade hon litet forceradt och tittade bort.
— Och henne var det jag liknade?
— Ja, svarade han helt allvarligt.
— Ögo- nen bara, inte ansiktet!
Era ögon är ju mycket vackrare, ni har kulturmänniskans skiftande ut- tryck i blicken, men ändå: det där mörkblå, obeskrifliga, som är vek viol och hårdt stål på en gång, det var det, som påminde mig om denna idyll på Skansen för snart tio år sen.
Skål, fröken Ternhoff!
De klingade, hon med ett litet sneglande leende, han med högtidlig min.
Hans läppar skälfde nästan omärkligt till, när han satte ned sitt glas och med en stor blick vände sig emot henne: — Men det märkvärdiga i den här historien ska jag säga er en annan gång, fröken.
Det var något, som höll på att göra mig alldeles yr i hufvudet nyss.
Och det har jag inte varit på tio år.
Hon skiftade färg ett ögonblick, och hennes blåa blick svartnade.
Så sade hon litet från- varande: — Jag kan också berätta en historia med dalfolk och så något annat, men det där andra ska jag gömma till en annan gång liksom ni.
Han log mot henne och höjde åter sitt glas: — Så hemlighetsfullt allt detta var, fröken Ternhoff!
Jag känner som om vi varit be- kanta länge, länge.
— Jag också!
nickade hon och log tillbaka.
Deras ögon möttes i en lång blick öfver gla- sen, som de tömde.
Så skrattade hon till: — Men det här är ju alldeles som ni och kullan!
— Ja, det är det, sade han med en under- lig betoning.
Och då han kände, hur han rod- nade, tillade han med en afledande gest åt fönstret bakom dem: — Se hvilken glöd mellan tallarna, fröken!
Solen går ned, om vi skulle göra som den?
Gumman där irriterar mig lite.
Hon nickade igen, och hennes friska ansikte rodnade af återskenet från solnedgången, när hon reste sig och tittade ut på Skansens tall- backe nedanför.
Han gick bort till disken och betalade.
När han vände sig om, mötte han hennes blick stor och svart som nyss.
Hon spratt till och böjde sig ned efter muff och handskar i soffan.
När han kom tillbaka, log hon obesväradt igen: — Nu ska jag berätta min historia, fast den inte är så märkvärdig som er.
Jo, slutet kanske, det som ni inte får veta nu, men en annan gång!
Och i det hon gick före ned i tornets spiral- trappa, slog hon upp ett ystert skratt.
Med strålande ögon följde han henne.
.
.
(Forts.) Förnäm vistelseort :D H O T E L under s o m m a r e n.
® NATIONAL — 485 — Claes Lundin och " Thora B. "
pN AF DEN nyligen bortgångne publicistvetera- * - ' nen Claes Lundins arbetskamrater frän forna dagar berättar här en liten episod ur C.
L:s litte- rära lif, som vi tro kan äga intresse för de minga ännu kvarlefvande vännerna af ett författareskap, som under decennier varit sä populärt.
&lt;$ " C.
L.
", DEN NYLIGEN hädangångne " spi- rituelle krönikören ", såsom han ofta kallades, var som bekant ej blott verksam såsom tidnings- man, utan till alstren af hans fint skurna penna höra äfven icke få arbeten i bokform af väx- lande innehåll.
Åtskilliga af dessa utgaf han under än etf, än ett annat fingeradt namn.
Han hade i allmänhet en viss svaghet för slik pseudo- nymsport, för att begagna ett hans eget uttryck.
Ännu på senåre åren, då hans tidningskåserier voro synliga under rubriken " Stockholmslif ", roade det honom att dölja sig under märket Ture, " Att dölja sig " är kanske icke rätta or- det — att söka dölja sig bör det hellre heta, ty hans egendomliga lätta och behagliga stil var då för väl bekant för mera flitiga tidnings- läsare att icke komma dem att inför denna Ture leende säga för sig själfva: " Jag känner dig, vackra mask. "
Men så var helt naturligt icke förhållandet i tidigare år, då han ännu icke hunnit långt på sin författarebana.
Så hände sig, att när 1869 från trycket utkom den lifligt uppmärk- sammade tidsskildringen " Paris i våra dagar 11 af Thora B., inom litterärt intresserade kretsar gissningarna voro talrika rörande hvem den spirituella och uppenbart med en icke vanlig iakttagelseförmåga begåtvade " författarinnan " månde vara.
Skildringen utgjordes af uppsatser, som förut varit synliga i Aftonbladet.
Dessa uppsatser beredde en af Stockholms Dagblads medarbetare, alltså en af C.
L:s arbetskamrater, liksom så många andra stort nöje.
För att få sin nyfi- kenhet rörande författarinnan tillfredsställd vände sig denne med förfrågan härom till vännen Claes, hvilken på grund af sin fleråriga vistelse i världs- staden vid Seine kunde förmodas ha någon mer eller mindre välgrundad aning om saken.
C.
L. gjorde emellertid därvid stora ögon, uppsatserna hade han icke läst, men det skulle bli mycket roligt att få taga del af dem.
" Jaså, du säger, de äro charmant skrifna, " hette det, " icke af någon vanlig blåstrumpa?
Det ligger liksom en doft af kvinnligt behag och naivitet öfver hela skildringen, säger du?
.
.
.
Och du tror, att jag skulle kunna ge någon fin- gervisning beträffande författarinnan?
.
.
.
Hm, sannerligen jag det förmår.
.
.
Men vänta, jag kommer att tänka på någon af fröknarna S., de äro ju numer snart sagdt halfva parisiskor. "
Något senare meddelade han kamraten, att han nu läst uppsatserna.
" Åhja, inte så illa, " lydde omdömet, " men nog förefaller berömmet väl tjockt påbredt. "
Stor blef helt förklarligt kamratens förvåning, då han kort efter det skildringen utkommit i bokform, fick mottaga ett dedikationsexemplar från författaren — vännen " C.
L. "
I sammanhang härmed kan nämnas, att verk- ligen ett fruntimmer, säkerligen i den förhopp- ningen, att mystifikationen aldrig skulle klaras, hade den fåfängan att utgifva sig som författa- rinnan.
C.
L. log, när han hörde berättas därom, men begagnade ett lämpligt tillfälle att med sin godmodiga satir personligen upplysa den värda damen om hennes misstag.
F. H — N.
Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från i kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
I \
S TALLMÄSTARE JAMES FR. DICK- SON, ägare till Tjolöholms stora gods i norra Halland, uttalade kort före sin sista sjukdom den tanken att bygga ett konvalescenthem för obemedlade.
Hans efterlefvande maka, fru Blanche Dickson förverkligade hans önskan och gaf åt sitt verk namnet Secha nafra-n meryt.
En egyptisk sentens, som betyder: Den sista kärleksfulla tanken.
Det ligger i Onsala socken vid stranden af Kungsbackafjorden 9 kilometer från Kungsbacka.
På samma tomt har också en skollofskoloni, underhållen af medlemmar inom Dicksonska familjen, sitt hem.
Båda husen, byggda i norsk stil, ligga nära stranden.
Framför dem är fjorden med vikar och skär och konturerna till skogbevuxna höj- der och odlade marker.
Den är vacker i sina skiftande dagrar, i storm och solsken och icke minst i augustinätternas månsken.
Åt land- sidan däremot har man ännu bara ljunghedar.
Konvalescenthemmet består af två samman- byggda hus.
Det mindre inrymmer matsalen och köksafdelningen, det större sofrum, korridor med hvilplatser för de sjuka, verandor m. m. samt föreståndarinnans rum och gästrum.
Allt är smakfullt, enkelt och harmoniskt.
Hemmet, det första i sitt slag i Sverige, mot- tager 46 konvalescenter, hvärtannat år män och hvartannat kvinnor.
Villkoren för att komma in är-att ha sitt hem i Göteborgs stad, Bohus- län eller Halland, vara obemedläd, ha fyllt 20 år samt ej lida af smittosam sjukdom, fallande- sot eller alkoholism.
Meryt bjuder sina fattiga gäster sol, luft och vatten i obegränsad mängd, hvila, trefnad och en utmärkt mathållning, däri läkarnes dietiska föreskrifter noga iakttagas.
Vistelsen där räcker i regeln 6 veckor, och hemmet är öppet från 1 maj — 31 okt.
Kon- valescenternas antal har, sedan det invigdes den 18 augusti 1901, varit ganska stort, och de flesta ha friska och arbetsföra atervändt hem.
Meryt är en del af den Dicksonska stiftelsen, som efter fru Blanche Dicksons död skänktes till Göteborgs stad och förvaltas af en styrelse som närmast sig har en föreståndarinna, enligt stadgarne en examinerad sjuksköterska, för när- varande en Sofiasyster.
Ordningen i hela.
det stora huset hvilar på henne.
I den lilla köksträdgården får hon med egna händer så och skörda.
Smärre reparatio- ner skall hon ombesörja.
Inköpen för 30 per- soners hushåll skall hon göra.
Räkenskaps- böcker och matrikel skall hon föra.
Hennes ögon få vara med från källaren till vinden.
Konvalescenterna, vanligen direkt utskrifna från sjukhusen och ofta ganska dåliga, skall hon vårda; men värre än allt annat är — mot hennes lugna sinne skola vå- gorna i alla de andras lynnen brytas.
Sorg och oro skall hon i ensligheten ensam höra, men sol och glädje skall hon dela med de andra.
Hon har sällan någon annan att rådgöra med än pastorn från Tjolö- holm, som en gång i veckan håller gudstjänst för konvalescenterna, och hur utmärkt han än vara månde, är det icke alltid säkert, att han kan råda bot för svårigheterna.
Hur hon själf löst dem visar konvalescenternas omdöme: " Sy- ster är god och rättvis. "
Skollofskolonien har endast tomten gemen- sam med konvalescenthemmet, men barnens när- varo bidrager till att ge lif åt platsen.
Kolo- nien förestås af en s. k. bibelkvinna, af barnen kallad " tant Mia ".
Hon tar från fattiga hem i Göteborg ut 12 små flickor.
När vi besökte dem, höllo 7 af de största på att i tvättstugan tvätta sina kläder.
Det skedde under tant Mias ledning och gick med lif och lust, men icke mindre gladt var det, när hela den muntra skaran gick att löga sig i hafvet.
Äfven barnen njuta naturligtvis af luft, sol och vatten.
Det är ett lif i frihet de lefva, an- tingen de tumla om på den kala stranden eller i den täta ljungen, där dock närmast kring Meryt om några år stora furudungar komma att från ljungen eröfra marken.
Då äro de brunstekta barnen utvecklade kvinnor, och " den sista kärleksfulla tankens " sol har hunnit att framkalla hälsans rosor på månghundrade sjuk- lingars kinder.
AMANDA — 486 — LEFFLER.
^ ^ J OCH 2: DE A F JURYN U T V A L D A PAR SKISSER, HVILKA AF DE ÖFRIGA, SKOLA U T F Ö R A S MERA I STÖRRE BEAKTANSVÄRDA 48 7 — SKALA TILL DEN AFGORANDE FÖRSLAGEN.
A. BLOMBERG FOTO.
SLUTTÄFLINGEN.
3 OCH 4: ETT
D^J Ett monument åt Gunnar Wennerberg.
V ÅRA LÄSARE minnas helt säkert den hjärtliga brefväxling, som ägde rum i Idun n:r 3 för i fjol mellan författaren Mari Mihi och skådespelaren Knut Nyblom och hvari de båda forna Uppsalastudenterna väckte för- slag om en staty af Gunnar Wennerberg i " den eviga ungdomens stad ".
Det blef Idun för- unnadt att i första hand framföra denna deras idé till den svenska allmänheten — en idé, som genast väckte den största anklang, ty min- net af Gluntarnes- skald lyser alltjämt med samma varma, milda sken i svensk poesi.
En kommitté tillsattes, svenska konstnärer in- bjödos till täflan om monumentet, penningbidrag tecknades och samtidigt anordnades såväl här hemma som bland svenskarne i Amerika konserter, hvarigenom tills dato insamlats ett belopp, som jämte upplupna räntor i närvarande stund upp- går till cirka 50,000 kronor, ett öfverraskande godt resultat i förhållande till den knappa tiden.
De inkomna täflingsskisserna uppgå till 43, och efter af den tillsatta juryn företagen gransk- ning ha två förslag — det ena signeradt " Jeunesse " och det andra " Tre förslag " (n:r 2) — utsetts att bilda utgångspunkten för den i reglerna föreskrifna andra täflingen, som nu skall äga rum.
Dessa båda nya förslag skola utföras i en femtedels skala och komma att be- lönas med ett pris af 2,000 kronor hvardera, hvarefter den af de båda konstnärerna, som blir den segrande, får sig anförtrodt monumentets slutgiltiga utförande.
Vi ha i dagsnumret åter- gifvit såväl de båda af juryn utvalda skisserna som ock ett par andra, hvilka intressera genom den skulpturala talang de ådagalägga.
Samtliga förslagen komma i dagarna att utställas i Nationalmuseum.
En hälsning.
En verklighetsbild af Hanna Söderlund.
INGEN KAN räkna den ' smärta och saknad, den stöta folkvandringen från Sverige till Amerika kostat, — ingen de ota- liga brustna banden emel- lan anhöriga, ingen c II oviss och fåfäng väntans långa dagar och år.
Föl- jande ItUa episod, gripen direkt ur lifvetj ger blott en situation, till hvilken varianter skulle kunna upptagas i det oändliga.
G AMLA MOR satt i prästgården och vän- tade.
Hon hade redan suttit där två timmar, druckit kaffe och pratat och låtit blicken öfverfara allt och alla, granskande, och nästan närgånget.
Men nu.
hade intresset slappnat, hon sjönk ihop och liksom kröp in i sig själf och knäppte händerna om näsduken, som hopviken, i be- stämda veck alltid var framme.
Ett stycke ifrån henne vid fönstret satt präst- frun och sydde, väntande älven hon att hennes man snart skulle återvända från sjukbesöket ute i socknen.
.
' .Utanför var det sommar och solhett och slåttermaskinens lietag öfver blommor och gräs hördes in.
— Det är vackert väder i dag.
Prästfrun sade det för att få gumman att tala igen och på så sätt få tiden afkortad för henne.
— Jo, det är grant.
Den gamla såg upp och sträckte litet på sig för att kunna se nt.
Hemikring är det som finast nu, tillade hon.
CN KVINNLIG NIMROD kan man i sanning ^ kalla den unga damen på porträttet här of van, fru Mary Boström, född Seaion.
Sin senaste jakt- bragd öfvade hon vid Rockesholms bruk i Vestman- land härom dagen, dä hon fällde en vacker elgtjur, icke ens de svenska skogarnas största vildt går alltså säkert för hennes bössa.
Fru Boström, som är lifligl intresserad af sport, har liksom sin man gjort sig känd som en skicklig lawntennisspelare och hennes namn synes ofta bland de täfländes vid de stora ärliga matcherna .. Far och jag sa ' just i dag, att det skulle vara roligt om Per ville komma hem denna tiden.
Det är allt förändradt se ' n han sist var hemma.
Vi ha skaffat oss ett par kor till och åkerlap- pen afkastar inte så lite se ' n vi började göda den ordentligt.
Men ängen ha vi inte rört och alla björkarna ä ' kvar, fast det har allt suttit hårdt åt mer än en gång att få far till att gå in på det.
Men en äng är det vackraste en kan få se, tycker jag, och vår äng är så full med konvaljer midsommartid.
När Per var hemma, brukade han plocka konvaljer till mig, stora kvastar, för se frun, jag har alltid varit så glad vid blommor, och det visste han.
— Han borde stannat hemma och hjälpt er, tycker jag.
Prästfrun tog en ny tråd och trädde på nålen.
— Ja, det kan tyckas så, men se han var äldst och vi hade så många, så han måste börja förtjäna så fort han läst sig fram.
Men att han skulle ge sig af till ett annat land och aldrig låta höra af sig, det trodde vi inte.
Och det har gnagt nu i tjugo år, ska ' frun veta.
Men få vi bara adressen af pastorn, och skrifver till honom, så kommer han nog, för glömt oss har han då inte — nej, det har han inte.
Den sista meningen sades med eftertryck liksom var det fråga om att öfverbevisa någon.
— Vi ska ' tro det.
Men det är allt hjärt- löst att aldrig skicka ett ord till sina gamla föräldrar.
Prästfrun kunde icke underlåta att säga det.
Den gamla böjde hufvudet och näs- duken flyttades oroligt från den ena handen till den andra.
— Det kan ju bero.på så mycket, sade hon stilla, nästan ödmjukt.
Ja, det kan det.
Far sa ' så med, och kommer han bara hem, så inte ska ' vi döma.
Han ska ' få bo i kammaren, som vetter utåt ängen, och vi ska låta tapet- sera där.
Far flyttade redan ut sina verktyg i går.
Men det är sant, jag får icke glömma att köpa skrifpapper i handelsboden.
Det var det sista far sa ' innan jag gick.
Den gamlas ögon hade fått lif och hon hade rätat en smula på " sin böjda gestalt.
Så fortsatte hon att tala, hälft ursäktande.
— Han skrifver nog litet oläsligt, gubben, så gammal och darrhändt som han är, och jag kan ju icke skrifva alls, men vi vill icke be någon hjälpa oss, så fars stil bör ju vara kärast.
Och om Per ta ' r tid på sig, kan han nog stafva ihop det.
— Det blir allt ett kärleksfullt bref.
Präst- frun log blidt.
— Lita på det, frun!
Den gamlas ögon lyste.
Där skall stå om faders och moders kärlek och längtan — och så att vi ä ' så gamla nu, och alla träden vid grinden ha ' växt höga och ängen är sig lik — och så om kammaren, tycker jag, hur fin den skall bli.
Tycker icke frun det med!
— Jo visst, mor lilla, det blir ett så rart bref.
Prästfrun hade dimma för ögonen och kände en oro, så hon knappt kunde sitta stilla.
Gruset på sandgången knastrade.
En vagn rullade fram till farstutrappan och pastorn steg ur.
Några ögonblick därefter kom han in och gumman steg upp och neg och började genast framföra sitt ärende.
— Vi hörde af grannas i går, att våran son skrifvit till pastorn.
De hade hört pastorn säga det på husförhöret.
— Ja, det var ett intyg han ville ha.
Han skulle gifta sig.
— Jaså.
Ah, att han det skulle!
Och så ville jag be pastorn om hans adress.
Vi ha inte hört något ifrån honom på tjugu år förrän nu, men nu tänkte vi skrifva och — — Ja, det var ledsamt, gumma lilla, men adressen har jag inte.
Det är två månader se ' n hans bref kom, och nu är det förstördt.
Hade jag bara vetat — — Ja, ja.
Javisst.
Jaså.
Näsduken skälfde i handen och det gamla skrynkliga ansiktet blef ännu skrynkligare.
— Ja, då får jag tacka så mycket.
Kakorna till kaffet, som legat bredvid henne på en tallrik, stoppades ner i fickan och det rutiga hufvudklädet knöts om.
— Jag skall komma ihåg att gömma hans bref, om han skrifver flere gånger.
Pastorn tog hennes hand till afsked.
— Ja.
Ja tack — det var snällt.
Tack, frun!
Jag får gå direkt hem nu, för handels- boden bryr jag mig icke om.
Far har nog väntat länge på mig.
Hon försökte le, men det gick icke, ty läpparna darrade.
Liten och böjd gick hon ut genom dörren och näsduken höll hon hårdt i handen.
Men hela vägen hem tänkte hon mest: hur blir det med far nu, han, som var så säker och glad och redan börjat rödja undan.
G wens frågobyrå.
rjEDAN I SAMBAND med Gwens öfvertagande * \ af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix till Strandvägen " tillkännagåfvo vi, att vi lyckats med vår nye medarbetare träffa en öfverenskommelse, som ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- finningsrikhet i allt som gäller toalettens område, där hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Gwens egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en gång, hurusom detta privilegium att korrespondera med Owen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- frågor är en alldeles särskild förmån för Iduns läsarinnor, helt visst icke minst välkommen i de hem, där husmodern måste se till att fä ut det mesta möjliga af den för hemmets för- sköning och den egna toaletten disponibla summan.
Brefven adresseras till Given, Iduns re- dahtion, och måste åtföljas af dubbelt svars- porto.
S Ä Mnska ^Ki / ttarne X ' Kn ^ ^ J 4 | &gt;m / &amp; • - r It K.5KÅNSKK HU.SBRREBEMENTETS OFFICERSKÅR (Namnförteckning se nästa sida.)
Å KARL X GUSTAF, krigaren, inlemmade Skånelandet i den svenska statskroppen, återstod en stor uppgift för statsmannen — för- svenskningsarbetet.
Den store härföraren blef ej i tillfälle att fullborda sin gärning.
Detta blef förnämligast förbehållet hans son.
Karl Gustaf var framför allt krigare, och en af hans första uppgifter efter fredsslutet i Roskilde var uppsättandet af ett skånskt regemente, de " skåni- ska ryttarne ".
Förmyndarregeringen grundade 1666 ett universitet i Lund och detta blef i sin ordning ett kraftigt medel för spridande af svensk odling och svensk kultur i det nyför- värfvade landområdet.
Under Karl XI:s järn- hand häfdades svenskheten med kraft och meto- disk stränghet i de skånska provinserna, och den motsträfviga skånska adeln tvangs till un- derkastelse.
Jörgen Krabbe dömdes på skäligen lösa grunder till döden och arkebuserades på Malmö Stortorg.
Andra adelsmän, som ej funno sig tillrätta i de nya tingens ordning, flydde hals öfver hufvud ur riket.
Gemene man, hvil- kas hus och hem blifvit brända och sköflade under det skånska kriget, grepo till vapen och förde ett segt gerillakrig mot svenskarne.
Dessa frihetsälskande bondeskaror, som gått till efter- världen under namn af snapphanar, ha stämp- lats som rena banditer och röfvare.
Månne man ej kommer sanningen närmare, om man jäm- ställer dem med vår tids patriotiska boer, som kämpat ursinnigt mot den engelska invasionen?
Från nyssnämnda " skåniska ryttare " leder emellertid det nuvarande skånska husarregemen- tet sina anor och här efter åtskilliga namnför- D ' R .. BÄRNEKOW .. ••, I M i; •, ' s,,, i,,.
V; M K • • FKRS KYRKPARADEN PÄ MINNCSDAfcEN Alfred B. Nilson foto.
ä n d r i n g a r b u r i t sitt n u v a r a n d e n a m n s e d a n bör- j a n af förra å r h u n d r a d e t.
Det b e s t o d af 1,000 m a n fördelade å 8 k o m p a n i e r.
Regementets t ö r s t e chef v a r öfverste L y b e c k e r.
1 6 7 4 finna vi ena hälften af r e g e m e n t e t be- o r d r a d till T y s k l a n d, där det k ä m p a d e u n d e r W r a n g e l och K ö n i g s m a r k.
A n d r a hälften sam- m a n d r o g s 1 6 7 6 i k a m p mot D a n m a r k och b i d r o g bland a n n a t till att b e k ä m p a och l y c k a d e s om- s i d e r att fullständigt kväfva folkresningen.
Det skulle t a g a för m y c k e t u t r y m m e i a n s p r å k a t t, om än i s t ö r s t a k o r t h e t, u p p d r a g a k o n t u r e r n a af r e g e m e n t e t s historia.
Den sammanfaller m e d de stora K a r l a r n e s.
På E u r o p a s slagfält har d e t s t r i d t och blödt och häfdat s v e n s k h e t e n så g o d t som n å g o n.
N a m n e n L a n d s k r o n a 167 7, P u l t u s k 1 7 0 3, P o s e n 1 7 0 4, F r a u s t a d t 1 7 0 6 äro n a m n, som r e g e m e n t e t framför a n d r a r i s t a t p å sitt s t a n d a r.
Dess h i s t o r i a börjar då det sven- s k a väldet står p å sin m i d d a g s h ö j d, och dess g l a n s b l e k n a r, då östersjöväldet, den s t o l t a stor- m a k t s d r ö m m e n, s t ö r t a r i g r u s och spillror, be- lyst af flammorna från P u l t a v a, d ä r solen blod- röd gick n e d.
I officersmässen vid L j u n g b y h e d äro v ä g g a r n a p r y d d a m e d p o r t r ä t t, på ett eller a n n a t u n d a n - t a g när, af s a m t l i g a r e g e m e n t e t s chefer.
Då n å g r a af d e s s a m å l n i n g a r ä g a k o n s t v ä r d e, h a vi ej velat u n d a n h å l l a v å r a läsare n å g r a r e p r o - d u k t i o n e r af d e s a m m a, i s y n n e r h e t som de ej förut v a r i t r e p r o d u c e r a d e.
I s a m l i n g e n finnes s å l u n d a ett u t m ä r k t p o r t ä t t af r e g e m e n t e t s chef 1 7 5 3 - ^ - 6 2, friherre R B a r o e k o w, som till u p p - hofsman h a r v å r b e r ö m d e rhålare Pilo, s i g n e r a d t " Piloi p i n x. "
Af r e g e m e n t e t s sist a f g å n g n e chef öfverste T h.
G r ö n w a l l h a r v å r u n g e lof- v a n d e k o n s t n ä r J o n a s Å k e s o n gjort ett g o d t p o r t r ä t t, hållet i ett sträft och t r o t s i g t m a n e r, m e n af i l l u d e r a n d e v e r k a n.
Men det är ej blott ett 2 5O-års-jubileum man här firar.
Det är o c k s å en afskedsfest.
E n del af r e g e m e n t e t skall j u som b e k a n t för- l ä g g a s till L a n d s k r o n a, en t r e d j e d e l g å r till L a n d s k r o n a och en del förflyttas till U p p s a l a.
L j u n g b y h e d h a r af ålder v a r i t r e g e m e n t e t s öf- ningsplats.
Nu blir d e t s a m m a s k i n g r a d t — kamratkedjan bruten.
Men i d a g lyste solen öfver h e d e n, h v a r s v a c k r a s t e d e k o r a t i o n v a r S ö d e r å s e n s mjuka, s k o g k l ä d d a höjder, som i d ä m p a d e k o n t u r e r s m e k t e ögat och b e g r ä n s a d e s y n r a n d e n.
^A.
B.
N.
Gruppbilden af regementets officerare å föregående sida.
Främsta sittande raden från vänster till höger: Reg » mentsveterinär Giesman, ryttmästareStaélv.Holstein, ryttn ».
Kockum, major Adelswärd, öfverstelöjtnant Her- melin, öfverste Ribbing, major Peyron, regementsläkare Collin, major C. Sjöcrona, reg.-läkare Möller, ryttmäst.
Spens, löjtn.
Frick, underlöjtn.
Hamilton, underlöjtn.
Lindgren.
Mellersta stående raden: Underlöjtn.
Modin, ryttmäst.
Wachtmeister, reg.-läkare v. Essen, ryttmäst.
Planting-Gyllenbåga, ryttmäst.
J. Siöcrona, ryttmäst.
C. v. Blixen-Finecke, ryttmäst.
Hallenborg, ryttmäst.
G. v. Blixen- Finecke, ryttmäst.
Ran ' zien, ryttmäst.
Ramel, ryttmäst.
Fock, löjtnant Follin, löjtnant Svedenborg, löjtnant Wannberg, ryttmäst.
Peyron, underlöjtnant Gyllenstierna, underlöjtn.
Ramel, underlöjtn.
Åbom.
Bakersta stående raden: Musikdirektör Lidner, löjtnant Ståhle, löjtnant G. Lewenhaupt, underlöjtn.
Ask, löjtnant Löwenstierna, löjtnant Wachtmeister, löjtn.
Falck, löjtnant Ehrenswärd, löjtnant Axell, löjtnant Norlander, löjtnant Lilliehöök, löjtnant Bennet, löjtnant A.
Fock, löjtnant J.
Fock, löjtnant Siwers, underlöjtn.
Wachtmeister, löjtnant Salm- son, löjtnant E. Lewenhaupt, batalj.-vet.
Larsson, löjt- nant Bernström.
jUgn skolpojksH oeh studentminnen fp ån Fyris ' strand i glad o o r d n i n g u p p t e c k n a d e af M a n a s s e.
Till sist böra vi ej förglömma en a n m ä r k - n i n g s v ä r d bild i k r o p p s s t o r l e k af r e g e m e n t e t s e n d e hederschef.
D e n n a tafla, m å l a d af A u g u s t Schiött, är försedd m e d följande n a m n p l å t: " Gifvet K o n g F r e d e r i k den S y v e n d e af D a n m a r k till det s k a a n s k e officerscorps 1 8 6 1. "
XIII.
Studentsång.
Orphei Drängar (0.
D.)
E L L E R TYD- t a l a d t Or- phei D r ä n g a r — det ligger för en g a m m a l U p p s a l a b o en alldeles särskild t j u s n i n g i dessa t v å bokstäfver.
R e d a n som b a r n h a d e m a n i t a n k e n omgifvit nam- n e t O. D.
m e d en strå- l a n d e g l o r i a; det v a r för y n g l i n g e n n å g o t oupp- nåeligt, • omöjligt a t t tänka sig k u n n a efter- sträfva, och när mamma sa ' att p a p p a i afton V A S A - B Y S T E N PÅ LIGARE O.
LIi R e d a n t i d i g t p å s ö n d a g s f ö r m i d d a g e n den 2 0 s e p t e m b e r m y l l r a d e s t o r a s k a r o r på v ä g mot husar- lägret.
I m p o s a n t a ä r e p o r t a r och en mångfald flaggor, vimplar och d e k o r a t i v a a n o r d n i n g a r gåfvo relief mot den m a t t b l å s e p t e m b e r h i m l e n och det af s e n s o m m a r s o l e n b e l y s t a l a n d s k a p e t.
I n n e på l ä g e r p l a t s e n u t v e c k l a d e sig ett r ö r l i g t lägerlif, p a t r u l l e r och o r d o n n a n s e r ilade om h v a r - a n d r a, officerarne s k y n d a d e med b r å d s k a n d e s t e g i alla r i k t n i n g a r, v a k t p o s t e r n a gjorde ställ- n i n g s s t e g och s t r ä c k t e p å sig vid den mili- t ä r i s k a h ä l s n i n g e n m e r a än lofligt — åt- m i n s t o n e s y n t e s det så för en y t l i g be- traktare.
H ä r och h v a r s å g m a n officerare s t a n n a och s a m t a l a m e d s o l b r y n t a m ä n, f. d. h u s a r e r, som ut- b y t t militärlifvet mot l a n d t m a n n e n s s t r ä f s a m m a id och nu i e g e n s k a p af g ä s t e r i n b j u d i t s för att d e l t a g a i den a l l m ä m a festglädjen p å r e g e - mentets hedersdag.
Och en stor del f. d. "
h u s a r e r " af alla gra- der h a d e h ö r s a m m a t i n b j u d n i n g e n.
F e s t e n i n l e d d e s med en l y s a n d e k y r k o p a r a d, h v a r e f t e r följde m i l i t ä r a u p p v i s n i n g a r, hvilket allt k r o n p r i n s e n till häst h e l a t i d e n följde med synbart intresse.
S e n a r e p å e. m. a n k o m äfven p r i n s Carl, h v a r s a n k o m s t blifvit för- dröjd af trafikhinder.
Kl. 5 föredrogs en h ö g s t ä m d p r o l o g, hvarefter följde ett l ä n g r e föredrag öfver r e g e m e n t e t s hi- storia af major P e y r o n.
GUSTAF skulle gå upp i O. D.
, t i t t a d e j a g på h o n o m som på en triumfator, den d ä r fick r ö r a sig inom en sfär, som icke förunnades andra dödlige.
Och m ö t t e m a n som skolpojke en h v i t m ö s s a, som m a n visste v a r O. D:ist, flaggade m a n för h o n o m höfligare än för själfva ä r k e b i s k o p e n eller l a n d s h ö f d i n g e n och k ä n d e sig orimligt lycklig, om m a n fick ett i g e n k ä n n a n d e, v ä n l i g t svar.
H v i t m ö s s o r, som också voro s å n g a r e och s ä r s k i l d t de i O. D.
i n v a l d a, b e t r a k t a d e j a g i b a r n d o m e n s å s o m h ö g r e v ä s e n, j a g inbillade m i g, att de sjöngo h e l a året d y g n e t om, r e p e - SLOTTSBACKEN.
: Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd r erhåller Ni till Eder figur t e r a d e om d a g e n och s e r e n a d e r a d e om n a t t e n, och en l y c k s a l i g a r e tillvaro h ä r p å j o r d e n k u n d e p o j k h j ä r n a n inte t ä n k a sig.
F ö r m i g var U p p s a l a s a och o s å n g — s å n g af s t u d e n t e r n a.
L å g j a g i den allra djupaste sömn, t r ö t t efter s k o l g å n g och l ä x l ä s n i n g och v ä c k t e s af s å n g, v a r j a g som en e k o r r e u r s ä n g e n och framme vid fönstret för att l y s s n a.
V a r det s e r e n a d i n ä r m a s t e k v a r t e r, k l ä d d e j a g p å m i g lika h a s t i g t, som om s t o r a klockan i d o m k y r k a n k l ä m t a t till e l d s v å d a, och u t a n rock b a r det af till och med i smällkalla vin- t e r n a t t e n för att kila u t och h ö r a " A t t r a p p e n " eller n å g o n a n n a n k ä n d förste t e n o r i A u g u s t Södermans: " K l a n g, min vackra bjällra ", andra t e n o r e r n a s h ä r l i g a p a s s a g e i Kjerrulfs " T i l F j e l d s u n d e r G r a n e l i d e n " och k a n s k e till sist k a l m a r i - ten H e r m a n B r a g eller n o r r l ä n d i n g e n J o h a n n e s Å k e r b e r g s j u n g a solo i " Sof i r o ".
S a t t m a n om d a g e n i den s t r ä n g a s t e läx- l ä s n i n g på sitt a r b e t s r u m u n d e r fåfänga försök att k l a r a l o g a r i t m t a b e l l e n eller C o r n e l i u s ' snus- t o r r a förklaringar och u t l ä g g n i n g a r i k y r k o h i s t o - rien om g n o s t i c i s m e n och e m a n a i s m e n och to- n e r n a af " S å n g a r f a n a n å t e r h ö j e s " n å d d e ens öra, v a r det b l a n k t i s s i m o slut m e d all möjlighet att v i d a r e samla t a n k a r n a, och j a g t r o r det finns få, som i likhet med u n d e r t e c k n a d, tillåtet eller icke, i tid och otid som pojke följt stu- d e n t k å r e n eller e n s k i l d a n a t i o n e r på u p p v a k t - n i n g a r så m y c k e t, u n d a n s p a r k a d af f a n b ä r a r e n, u n d a n p e t a d af s å n g a n f ö r a r e n och den n e r v ö s e talaren-förste k u r a t o r, b o r t k ö r d af polisen.
N ä r B o t t i g e r, M a l m s t r ö m, S v e d e l i u s, Lillje- b o r g, R i b b i n g, Malmsten, S p å n g b e r g, Styffe, T o r é n och hela r a d e n förresten blefvo emeriti och togo afsked, t r ä n g d e s j a g v å r d s l ö s t p å t r a p p a n till deras egen b o s t a d; j a g skulle h ö r a s å n g e n " framifrån ", äfven om m a n p å g r u n d af tenorbrist endast kunde prestera " Härliga land " t ä m l i g e n e n k e l t; j a g skulle h ö r a, h v a d g u b b a r n e h a d e att förmäla, n ä r de efter ett helt lifs k n o - g a n d e och s t r ä f v a n d e sade u n g d o m e n farväl, och j a g m å s t e också l y s s n a till, h v a d s t u d e n t - k å r e n s ordförande eller n a t i o n e r n a s k u r a t o r e r, h v a d E r n s t T r y g g e r, h v a d F r a n s v o n Schéele, h v a d K a r l Staaff, J o h a n Cornelius, K n u t W i c k - sell, Rudolf v o n S c h u l t z, E r i k S t a v e, E n a r S a h l i n, Kalle S k o g m a n och allt h v a d de h e t t e, h a d e p å h j ä r t a t, n ä r de inte l ä n g r e behöfde t e n t e r a för " g u b b e n ", som gick för att k a n s k e efterträdas af en m o d e r n a r e, m e n i t e n t a m e n b e t y d l i g t k i t s l i g a r e professor.
J ä m t och s t ä n d i g t, s o m m a r och v i n t e r, i u r och s k u r var j a g m e d, och för hvarje g å n g var s t u d e n t k å r e n s u t m a r s c h fullständigt n y för m i g, för hvarje g å n g en stor, betydelsefull h ö g t i d, och j a g vet m i g a l d r i g u t a n giltigt skäl hafva försummat de or- d i n a r i e d a g a r n e året om, då k å r e n r y c k t e ut med fanor, s t a n d a r och s å n g, v a r e sig m a n v a r med som å s k å d a n d e och lyss- nande skolpojke eller a k t i v t delta- STUDENTKÅREN PÅ UPPVAKTNING.
gande Stu- dent och sångare.
Under hösttermi- nen voro dessa hög- tidsdagar t r e n n e, först i ordningen förenings- dagen, den 4 nov., nu- Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd: likvid insändes till =: f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 ore, M f t s t e r s a m u af elsgatan 43, Stockholm: Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 " öre, Reform- I Pappersmönster.
dräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
— 490 —.
Iduns Mönsterafd.
I
mera naturligt nog helt och hållet slopad och utstruken ur minnet, som då firades med sång och tal framför Karl Johans byst i Carolina- parken och uppläsande af telegram från och till norska studenter.
Två dagar senare firades under stor tillslut- ning minnet af Gustaf II Adolfs dödsdag, hög- tidligt och vackert, utan några som helst poli- tiska tal.
Mellan brinnande marschaller skred det ung- domliga tåget efter samling nere på Stora tor- get in i Odinslund under tonerna af Hseffner- Fahlcrantz ' " Låt dina portar upp, du minnenas ljusa tempelgård ", och på själfva trappafsatsen till gamla Obelisken, där Gunnar Wennerberg höll sitt glänsande, nästan historiskt vordna tal till Uppsala studenter den 17 maj 1887, placerade sig allmänna sången i en egendomlig mystisk belysning nedifrån, som kom andra basarne högt uppe att mera likna vålnader än människor.
Till hjältekonungens ära sjöngs både " Vårt lind ", " Hör oss, Svea " och " Stilla skuggor ", men först och sist Tullberg-Bottigers majestä- tiska: " Hjältar, som bedjen, striden och blöden, Vaknen, ty bräckt är seklernas graf. "
Jag minns hur högtidligt man som barn tyckte, att denna sång klingade i den mörka november- kvällen: " Seger ger döden, döden ger seger, kraften ger han, som den fordom ju gaf " och hur mäktigt slutet klingade, när det välde- liga ekade mot Trefaldighetskyrkans gamla murar: " O, fallen, I kämpar, som han och förbiöden, En ära som hans ej dör i döden. "
Den tredje ordinarie högtidsdagen under höstterminen var den 30 november, Karl XII:s dödsdag, hvilken man högtidlighöll med sång inne i Skytteanska hvalfvet.
Dystert klagande ljöd i den mörka vinterkvällen Erik Gustaf Geijers: " Viken, tidens flyktiga minnen, stundens fröjder, bleknen, försvinnen!
Natten nedsteg på våra sinnen och för skuggorna är vår sång. "
Men strax därpå klingade i ljusaste dur, käck och krigisk, Esaias Tegnérs: " Kung Karl den unge hjälte " med sitt af kompositören och arrangörerna roligt funna, mot moskoviten ut- manande: " ur vägen! "
och slutet: " friskt mod, I gossar blå ", i andra versen: " en skägglös dundergud " och sista gången: " blott falla kunde han " med sin klara, glada klang, mest påminnande om trion i en festmarsch.
Dessa voro de tre ordinarie högtidsdagarne under loppet af höstterminen, den 4, den 6 och den 30 november.
Under våren förekom utom Valborgskvällen och uppmarschen till vårfesten endast en dag, då kåren hade utryckning, och det var den 12 maj, minnesfirandet af Gustaf Vasas födelsedag.
Lika säkert som att ungdomen infann sig om aftonen efter mörkrets inbrott för att fira de båda konungarnes dödsdagar, Gustaf II Adolfs och Karl XII:s, lika ovisst stod gamle kung Göstas hufvud, gjutet i järn däruppe på slottets borggård, undrande, hvilken tid på dagen man behagade komma för att bringa kårens mera anspråkslösa uppvaktning.
Detta växlade näm- ligen och tycktes aldrig vara definitivt be- stämdt.
Ena året öfverraskades gubben Gösta näm- ligen redan vid middagstid af en ganska talrik Sveriges på en gång elegan- taste och mest användbara modejournal för hemmen.
• kandidaten inte har något förstånd, " men dessa saker voro leksaker, jämförda med svårigheten att " komma in i O. D. "
U • Det var därför ett sant historiskt ögonblick, då några sångarkamrater inom nationen sent en afton knackade på hemma på Trädgårds- gatan — ringklocka fanns inte under åtta års tid!
— och förkunnade, att jag var invald i sällskapet och skulle ögonblickligen infinna mig.
Det var i Sörmlands-Närkes nations gamla lokal midt emot Lundeqvistska bokhandeln, f ?^ H?
" * T * öfver " Taddis " och " Brännvinsmagasinet " och i jämnhöjd med " Himmelriket " och " Skärs- elden ", som Orphei Drängar om fredagskvällarna hade sina ordinarie repetitioner och mindre samkväm.
ODINSLUND I V I N T E R S K R U D.
Var det en vanlig repetitionsafton, åt man sin kväll hemma och mot erläggande af tolf studentskara och folkmassa i strålande majsol, skilling, som placerades i ett tomt punschglas, fick ett annat år stod han ängslig och väntade i man läska sig under öfningens lopp med ett stilla vårregn, men inte förrän Kristinaklockan par glas nationspunsch af Ullanders billigaste tappning.
Sak samma, sött och godt var det ringt afton fick han höra de glada tonerna af i alla fall!
Att öfua var ju det viktigaste " O yngling, om du hjärta har ".
Men när man kom fram till foten af det dessa aftnar, och på O. D:s fredagsrepetitioner öfvernaturligt stora hufvudet, såg gubben i half- gnoddes det med ett allvar och en disciplin, skymningen ledsen ut och hade regnvatten- värdiga en kunglig lyrisk scen.
Var det samkvämsafton, repeterades det redan droppar i näsvingarne och i det stora böljande skägget.
Och aldrig fick Gustaf Vasa höra klockan sju, därefter skedde en gång om året mer än två sånger, och den ena kände han så inval under synnerligen stränga former, och så väl igen, ty den hade han hört år ut och år in, grep man in på en tvåkronors sexa, serverad af Hushållsskolan strax intill.
och det var " Hell dig, du höga Nord!
", ofta Lägg dig, oinvigde, stilla ned och dröm, och ganska klent föredragen.
du skall ändock aldrig med tillhjälp af den Men en vacker 12-majdag i medio af 80- mest lifliga, målande fantasi ens närmelsevis talet tyckte jag, att gubben såg ovanligt nöjd kunna duka upp ett bord, dignande af så mycket ut med uppvaktningen, och det sköt en för- läckert, godt och vällagadt på en gång.
tjusningens blick ur hans stora, dumma, illa Sie sind vorbei die schönen Tagen, då man gjorda koögon, när i andra versen af Crusells för två krisch kunde framtrolla så oändligt hymn lille norrländingen Nisse Bellander smällde mycket och rart " af alla de sorter ", som bon- till med sitt fina q, så att det jommade ut den sa '.
öfver Slottsbacken och Botaniska trädgården.
Och efter sexan dukades långbordet fram med Nisse Bellis var Uppsalas Widén under en hvita dukar och punschbålar, och stämma efter kort tid af 1880-talet och början af 90-talet, stämma slog man sig ned, tenorerna närmast och det ansågs som en orimlig gunst att lyckas utgången, basarne midt emot med ryggen mot få honom med vid en serenad, som i så fall fönstret och Hedenblad längst uppe vid kort- alltid hölls redan vid elfvatiden på aftonen.
sidan nästan i dörren till förmaket, omgifven Nisse var nämligen Orphei Drängars pryd- af alla " farbröderna " i O. D., passiva och f. d. nad i första tenorstämman, vare sig det gällde aktiva med sällskapets hederspresident i spet- körsång, Wennerbergs trio eller solo, och trots sen, som oftast vid sin sida hade någon främ- det stora skrämskottet i universitetets Aula ling eller utlänning, för tillfället gäst i universi- hösten 188 7 — " Minns du den gången?
— tetsstaden och alltså gifven gäst bland Orphei Tänk, om du gjorde det " —, då Nisse hotade Drängar.
att aldrig mer offentligt öppna munnen, förblef Nu ger Hedenblad ton och upp mot det låga han dock alltjämt O. D:s stöttepinne i den taket brusar från alla strupar: ledande stämman.
— — " Fröjd i hjärtan och pokaler Att tentera för Häggström i latin till juri- nu i gyllne drufvors blod.
dikofilen ansågs svårt nog, att gå upp i filosofi Dricken mildhet, kannibaler, för Ribbing till samma examen ansågs ännu och du, svaghet, hjältemod. "
kvistigare, sedan professorn efter att i fem Alla ha slungat dagens vedermödor, boken timmar ha plågat offret " kommit till ett full- hemma på skrifbordet är igenslagen och absolut komligt klart och tydligt förnimmande, att glömd för några timmar, svårmodet och trum- penheten äro kastade öfverbord, det lyser hjärt- lighet, förståelse, kamratlighet ur hvarje öga, och under skydd af sångens genius har man samlats för att sjunga ut sin glädje och sin sorg och prata bort några timmar med lika- sinnade, likatänkande, sångälskande kamrater.
Har man händelsevis tre och sjuttiofem i portmonnäen till öfverlopps, och någon kom- mer och ber att få " vigga ", så är man så inner- ligen glad att få stå till tjänst.
Alla äro vänner, alla vilja hjälpa hvarandra, och man hör aldrig, att en kamrat säger en annan ett ondt ord, som är framslungadt för att såra.
i j|É Br?!
(Ports,) STUDENTSANG VID GUSTAF VASA-BYSTEN.
Iduns Modellkatalog iSt fat F ra * * * * Prenumerationspris 2.20 för helt år - 60 öre pr häfte.
* rikhaltiga säsonghäften årligen.
— 491 — Koloreradt omslag.
Ä &lt;p&gt; * * ^ Oumbärlig för alla sömmer- skor och alla hem.
•.
.
.
JvJ .. s_ 1NU Bf J.JJ t, Q _J.i.
3 t t nrtxnume^r^ra prenumerera.
M AN FRÅGAR MIG: " Hur skola vi gå klädda? "
— Det gör mig uppriktigt ledsen, det borde istället heta, helt objektivt: " Hvad blir modernt? "
Och af svaret på den frågan får ju sedan i någon lindrig mån bero " huru vi skola gå klädda ".
Studera gärna moderna både väl och grundligt, och beundra dem så myc- ket som helst — men adoptera dem icke!
Åtmin- Jrån ftue da La Taix tlLL Strandvägen stone endast delvis och icke blott och bart för att de äro moderna; de skola klä er alldeles makalöst för att duga för er, men om ni öfverhufvudtaget det ringaste befattar er med moderna och med hvad som är modärnt, så skall ni göra två ting till re- gel: Låt modet först och främst inverka på er hufvudbonad, och skall ni någonsin adoptera ett mod, så skall ni göra det så snart som möjligt, medan det ännu helt och hållet har det nyas charm.
Enligt en för- ståndig lefnadsregel som den store borgmästaren och författaren Alexander Kielland i sin ungdom gaf följande irreverenta form: " Grib Fortuna me ' ns hun staar, i nakken har hun ingen Haar "!
Men tag i alla fall som regel att öfver- lägset se ned på modet — med ögonen be- skuggade af det hypermoderna hattbrättet!
Gamla hattar äro en styggelse!
Men de nya?
Nå, de äro en smula häp- nadsväckande.
Enligt mondäna begrepp skall det rinnas två sorts hattar: små till kort enkel promenaddräkt och stora till lång dräkt med någon pretention.
Man försäkrar mig att så ännu är, och man visar mig " små " hattar — som äro lika breda som jag själf från skuldra till skuldra!
Det vill säga brättet, kullen är numera så godt som nor- mal.
Men de " stora " hattarna då?
Ja — de äro som paraplyer!
Platta och stora som paraplyer, men icke fullt så kupiga.
Fast så godt som alltid med något nedåtsluttande brätten.
En svag och graciös efterdyning af klockfasonen.
Kullarna äro naturligtvis för att vara i proportion med det öfriga också stora och ganska flata.
Af oform- ligheterna från i våras med jätte- kulle och tumsbredt brätte syns, dess bättre, ej ett spår.
Där- emot komma skinntoquerna, som redan lancerades i fjol, fortfa- rande att anses fullt förenliga med modernitetens linje.
Hattarna äro egentligen mycket enkelt klädda.
De största och flataste ha endast ett mjukt siden (eller chiffon) viradt om kullen och brättet, men en stor virad " ros " i vänster sida.
Parisermodisterna kalla detta " att ' vispa ' en hatt ".
De hattar, ^_^ som icke ha ett " " " " ^ siden- eller chif- \ .y fondraperi och som icke ha en enkel tät krans af &gt;fc 1.
Modell Borocco.
Mörkbrun sam- metshatt med fjädergarnityr.
2.
Modell Badin.
Klädning af guldfärgadt siden med broderade bårder och venetianska spetsar.
3.
Modell Zimmerman.
Klädning af lilasfärgadt kläde garnerad med broderier i hvitt och guld.
Svart tyllskärp.
4.
Modell Alphonsine.
Vinterhatt, garnerad med sju plymer.
Felix Foto.
— 492 —
stora rosor om kullen, äro allesammans till en rent otrolig grad klädda med plymer och fjäder- fantasier af alla slag.
Däremot slipper man se mer än en sorts garnering på samma hatt — — och det är hvilsamt och skönt!
Till de stora hattarne, hvilkas form verkligen ofta berättigar titeln " direktoar ", bäras stora och mjuka hakband, hvilka gå från kullen ut öfver brättena och knytas under kinden.
Det är vackert, men fordrar en oklanderlig toalett med lång kjol.
Och därmed ha vi hunnit till de egentliga kläderna.
Om dem behöfver egentligen endast sägas att de äro åtsittande.
Och för resten draperade så som det bäst klär er själf, min nådiga!
Men parisiskorna anse att höga kragar med burr upptill och långa tvärveckade ärmar med burr nedtill och prinsessklädningar, med och nu på sista tiden också ibland utan chemisett sydda med en våd fram och en midt bak, klä dem själfva allra allra bäst, och följaktligen har detta blifvit modernt.
Det är bra, för det klär oss ännu bättre!
Vi äro ståtligare och föra oss, om vi idas, förträffligt!
Till utedräkt användes antingen en kort skräddarsydd prinsessklädning (nyaste nytt!)
eller också som hittills jacka och kjol.
An- tingen är jackan af det redan kända hälft åt- sittande slaget, förändringen består i att är- marna blifvit helt långa och trånga, att själfva plagget också förlängts något och att fram- styckena icke rundklippts.
De myckna snör- makerierna ha ofta, men visst icke alltid fått stryka på foten för knappar i flera, flera dussin, alla klädda med dräktens tyg eller med svart silke.
Den andra typen promenadplagg är den klas- siska och oförfalskade empiren.
Med hög, dub- belvikt krage, krag- och ärmslag, stora knappar och långa skört.
Den är fullkomligt autentisk och helt pretentiöst stiliserad, och den tar sig rätt lustigt ut på de små och hysteriskt nutida, pikanta parisiskorna.
Men jag anser att mina kära landsmaninnor fortfarande ha skäl att vara tacksamma!
Dem kommer empiren att klä för- träffligt, därest de äro smärta.
GWEN.
Utanför.
Skiss af Hedvig Billing.
ET AR ETT lifsöde, som, vanligt bland de ^ k N, gångna eller åldrande ge- flåk \ nerationerna af kvinnor, / ML \ na allt mera sällan upp- I Pk \ repas och hvars bitterhet i \ vikit för nya former af I \ smärta, Hedvig Billing I.
här tecknat.
Författar-.
| innan hör till Iduns trogna V J medarbetare.
Alltsedan hon wHj M V / an der signaturen H. Mikal ^ @ WJ debuterade i vårt roman- ^H Wff bibliotek med berättelsen ^ H wtW^ Pä sidan om lyckan (1902), ^ ^ H ^ ^ ^ har hon genom Idun då och då offentliggjort skis- ser, där hon med säker hand tecknat kvinnoöden, ofta sådana som ligga i tids af ståndets dunkel.
D RÖKEN AUGUSTA TÖRNER satt en tidig eftermiddag i mars ensam i sitt vackra, välombonade förmak och arbetade; — det vill säga hon hade en stickning i händerna, men allt under det stickorna flitigt rörde sig, läste hon intresserad i en tjock roman, som låg upp- slagen framför henne på bordet.
Hon var en äldre, något fetlagd dam ett godt stycke på andra sidan femtiotalet med slätkam- madt, starkt gråsprängdt hår och klara bruna ögon, hvilka blefvo vackra, när hon blef upp- F rörd eller skrattade — men fröken Augusta skrattade inte ofta och grät ännu mera sällan; hon hade just inte anledning till någondera delen, därtill var hennes lif allt för monotont och sorgfritt.
Hon var en af den lilla stadens rikaste invånare och hennes historia var mycket enkel.
I staden hade hon bott större delen af sitt lif eller allt sedan hon, sjutton år gammal, kom som sällskap och hjälp i sin far- brors, den rike apotekare Törners hus.
Apote- karn var gift, men hade inga barn, Augustas far var fattig och hade sju stycken — det var en stor välgärning att släktingarna ville ha henne hos sig; det tyckte föräldrarna och det tyckte Augusta äfven.
Efter några år blef hon också oumbärlig i familjen.
Hon spelade kort med de gamle, promenerade med dem, läste för dem, pratade bort ledsamma stunder, och hade aldrig tid att tänka på sig själf.
Undantagandes en och annan konsert hade hon inga nöjen, och med ungdomen i staden kom hon sällan i be- röring, men hon saknade det egentligen inte — hennes tid var ju ständigt så upptagen.
Det var bara en gång hon var nära att göra revolt.
— Hon hade en mycket vacker altröst, klar och fyllig, ehuru oskolad, och denna hen- nes enda gåfva var det, som nära på åväga- bragt en brytning med fosterföräldrarna.
Det hade bildats en sångförening, hvilken till ledare hade stadens unge nyutnämnde organist, en hygglig man med sympatiskt väsen, och sedan denne en gång i kyrkan hört Augusta sjunga, gjorde han allt för att få henne med i kören, gick själf upp till apotekarns på visit och ut- verkade ett ovilligt samtycke.
Den hösten under hvilken sångöfningarna på- gingo blef sedan fröken Augustas vackraste minne; alla voro så glada och vänliga, den unge organisten framförallt — på slutet kom det också en alldeles särskild värme i hans blick och handtryckning.
Kanske alltför mycken och för synbar för alla — ty, ett, tu, tre utbröt det ett fasligt oväder i apotekarens dittills så stilla hem.
" Man " hade talat om Augusta och organisten, " man " hade kallat honom en lyck- sökare och henne en giftaslysten toka.
Apote- karn var ursinnig, frun grät och fick nerv- attacker — var det verkligen Augustas mening att kasta bort sig på en fattig organist, tänkte hon lämna hemmet och dem?
— de, som gjort allt för henne, som älskat henne som eget barn och ämnat ge henne hela sin förmögenhet!
Augusta teg och lät stormen rasa öfver — en stund funderade hon verkligen på att gå direkt till den unge mannen, säga honom allt- sammans och fråga — fråga — — men midt under tankarna rodnade hon, så hon fick tårar i ögonen, och hon kände alldeles som en propp i halsen.
Hvad skulle hon också fråga om — han hade ju aldrig sagt något direkt!
Slutet på alltsammans blef att Augusta lof- vade sluta med sångöfningarna och undvika organisten.
Hon höll samvetsgrant både det ena och det andra — det låg ej för henne att bryta ett löfte, men hon märkte själf att hon för hvar dag blef allt blekare och fulare, och när hon någon gång händelsevis träffade den unge man- nen och mötte hans i början sorgset bedjande, sedan föraktfullt hårda blick, kände hon inom sig en skärande plågsam smärta.
Hon blef nästan glad, när han en tid efteråt sökte sig från staden och flyttade.
Sedan blef allt som förut — bara ändå litet tystare och enformigare; hon började också själf bli sjuklig.
Fosterföräldrarna blefvo med åren allt hängifnare, men också allt mera fordrings- fulla; de kunde knappt en timme undvara Augusta.
Om hon någon gång, hvilket dock mycket sällan hände, blef otålig eller tröttnade, muntrades hon upp genom detaljerade beskrif- ningar öfver förmögenheten, som skulle bli hen- nes efter deras död.
Det vore synd att säga, - 493 — att dessa förespeglingar gladde henne — där- till var hon allt för litet beräknande, men de hade alltid förmåga att väcka en viss tacksam- hetskänsla.
När Augusta var fyrtiosex år, dogo de gamla på ett och samma år, apotekaren först och hans fru sedan, och Augusta var i testamentet insatt som universalarfvinge.
Förmögenheten var större än någon trott: ett par hundra tusen och ett ganska stort stenhus — det var mycket för stadens förhållanden, och man började lägga märke till Augusta, fjäsade för henne och sökte hennes sällskap.
Hon visade ingen förvåning eller förtjusning häröfver.
Lugnt och säkert gled hon in i sitt nya lif.
Hon skötte sina affärer själf, och gjorde det till allas förvåning väl och klokt, ehuru med en ängslig fruktan att göra förluster.
Gifmild var hon egentligen inte heller — det fanns de som kallade henne rent af snål — men hon var mycket god mot sitt tjänstefolk och förde ett gästfritt och väl ordnadt hus.
I den lilla staden var hon ganska omtyckt, ty hon var artig mot alla, men någon utpräg- lad vänlighet visade hon aldrig.
Det var som om hennes förmåga att känna djupt och varmt dött vid episoden med den unge organisten.
På denne tänkte hon någon gång, men en- dast som ett vackert, litet smärtfylldt minne.
Af en bekant hade hon fått höra att han var gift och hade det rätt bekymmersamt med små inkomster och en stor barnskara, men under- rättelsen lämnade henne alldeles likgiltig och hon gjorde inga försök att få reda på, hur han verkligen hade det.
— Det var den glade, käcke, unge mannen med det varma tonfallet och det vackra leendet hon ville minnas — den af år och bekymmer böjde sextioåringen intresserade henne inte.
På det hela taget tyckte fröken Augusta inte om att höra talas om ledsamheter eller obehag; hennes själslif var numera, så att säga, inlin- dadt i bomull — ett tjockt, mjukt, skyddande hölje, som utestängde alla onödiga känsloytt- ringar och tillät henne att i ostörd ro åldras, lägga på hullet och öka sin förmögenhet.
Hon tyckte hon hade rätt därtill — med nära trettio långa år af möda och försakelse hade hon köpt den rätten!
Denna kulna marseftermiddag, hvilken hon, i likhet med så många föregående dylika, till- bringade ensam med sin bok och ett handar- bete, kände hon med osedvanlig tydlighet, hur afundsvärdt sorgfri hennes tillvaro dock var och en känsla af verklig tacksamhet kom öfver henne.
Ute blåste det tämligen starkt, stickor och strån hvirflade ikring nere på gatan, i trädgår- den midt emot vredo och böjde sig träden för hvarje vindstöt, och på himlen drefvo ljusgrå molnmassor långsamt fram, men inom hus var allt lugnt och godt.
I kakelugnen glödde ännu resterna af en nyligen kringrörd brasa, hyacin- terna i sina kristallglas doftade, den tjocka golfmattan och de tunga förhängena framför dörrar och fönster utestängde buller och kyla.
Fröken Augusta såg sig ikring med en suck af belåtenhet, grep efter pappersknifven för att skära upp några sidor på en gång och tog så till läsningen igen.
Då ringde det på tambur- klockan.
Fröken Augusta hörde husjungfrun gå ut och öppna och satt just ochmissnöjdt undrade, hvem som så här dags komme och störde, då jungfrun efter en sakta knackning ensam kom in i rummet.
" Ursäkta jag stör, men bokhållar Sjöholms äldsta flicka står härute och frågar, om hon kan få tala med fröken?
Det är något angeläget, säger hon. "
(Porto.)
^ ANVÄND ENDAST mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: F å r i k å l; mannagryns pudding med saftsås.
_ FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; sillsalad med skarp sås; ägg; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Oxrulader med pressad p o t a t i s; krusbärssoppa med skorpor.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pytt i panna med rödbetor; mjölk; kaffe eiler t e.
M i d d a g: Afredd bul j ong med vermiceller; blodplättar med sylt.
^ \ utrördt i vattnet, och får koka 10 mdin.
Den afsmakas med citron- eller rabar- bersatten och serveras med skorpor.
SOLO-Kfl frän Biff af h e l g e f l u n d r a m e d c i t r o n s å s (f. 6 pers.).
D / 2 k g.
hel- geflundra, 2 msk.
ättika, i / s kkp.
smör salt, 3 lit.
vatten.
H.
M.
Konungens Hofleverantör.
Till panering: 1 ägg, 2 msk.
tunn grädde, 1 kkp.
fint s t ö t t a skor- Magnetiskt förädladt enligt lyenik * por.
patentet n:o 20016 är T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
smör (80 gr.).
det bästa, renaste och drygaste C i t r o n s å s: Va hg.
smör, 3 ägg- RECEPT: gulor, 5 del.
tjock grädde, skal och saft af I / J citron, 1 tsk.
strösocker, K a l f f i l é m e d g r ä d d s å s (f. 6 2 msk.
förvälld, finhackad persilja.
pers,).
7 hg.
kalffilé, 1 / 2 h g.
späck, 2 B e r e d n i n g: Fisken rensas och det som finnes 1 marknaden och taljet t msk.
smör (40 g r.)
, IV2 tsk.
salt, Vi A &lt; / = Vårgårda = mörka skinnet flås af.
Den ingnides tsk.
hvitpeppar, 2 kkp.
svag buljong, TEKN. A.-BOL.
FLORA, GEFLE.
med ä t t i k a och får ligga i vattnet femton olika Javablandningar 1 rikata 1 kkp.
tunn grädde.
• &amp; / Proton-hafremjöl!
tillsatt med saltet omkr. 1 tim.
Den förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer.
Beredning: Köttet t v ä t t a s med upptages, inklappas väl i en d u k och en duk doppad i hett vatten.
Späcket skares tvärs öfver i 2 om.
tjocka skif- skrapas, och skares i strimlor.
Filéerna späckas därmed i täta, jämna rader, Så.s: 1 rask.
smör (20 gr.), V-U msk.
yor, hvilka bultas lätt och doppas Mannagrynspudding (f. 6 i en blandning af det uppvispade ägget sick sack.
Smöret brynes i en järn^ mjöl, köttjus, 1 del.
tjock grädde.
pers.).
150 gr. mannagryn, iy l i t.
kastrull, filéerna iläggas och brynas T i l l g a r n e r i n g: Kokta äpplen, samt grädden och vändas i de s t ö t t a oskummad mjölk, 3 msk.
kallt 2 smör skorporna.
Smöret brynes i en tack- vackert på alla sidor, hvarefter de pepp- vinbäj-sgelé, brynt potatis.
(60 gr.), 1 / 2 t s k.
salt, 3 msk.
strö- ras ooh saltas.
Buljongen och grädden B e r e d n i n g: Järparna.
plockas, see- jåmspanna, biffarna iläggas, brynas 10 sötmandlar, 10 bittermandlar, tillsättas litet i sänder, och filéerna das eller flås., tagas ur, sköljas väl vackert p ä båda sidor och få genom- socker, Redigerad af får sakta steka med t ä t t slutande lock och tolkas med en kötthandduk (äro d e steka med lock under 10 min.
Till 1 kkp.
vanliga russin, 3 ägg.
T i l l f o r m e n: 1 / 2 msk.
smör (10 ELISABETH ÖSTMAN omkr. 1 tim.
De skäras- och hopläggas frusna läggas de några timmar i mjölk).
såsen skiras smöret i en kastrull, de åter, så a t t d e behålla sin form, upp- De späckas eller beläggas med späck- uppvispade äggulorna ooh den tjocka gr.), 1 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Grynen läggas i en Inneih, af Elisabeth östmans Husmo- läggas på varmt serveringsfat och gar- skifvor ooh uppsättas, smöret ' brynes grädden tillsättas, hvarefter såsen får neras med ärter.
Såsen silas, skum- i en stekgryta, järparna nedläggas med sjuda öfver elden, men ej koka.
Den såssil och spolas väl med kallt vatten.
derskurs i Stockholm .. med citronskalet, citronsaf- De påsättas i den kokande mjölken och mas och hälles öfver k ö t t e t.
brösten upp ooh brynas val på alla afsmakas sockret oöh persiljan.
Fisken upp- få koka under rörning till en tjock sidor.
De satltas och spädas med den ten, VECKAN 4 — 10 OKT.
1908. lägges på varmt serveringsfat, stekpan- gröt som upphälles.
Det kalla smöret C u r r y s o p p a (f. 6 pers.).
1 rot- kokande buljongen litet i sänder ooh nan urvispas med litet kokande vatten, tillsättes genast jämte saltet, sockret, SÖNDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; selleri, 2 morötter, 2 lit.
buljong, 1 få sakta isteka omkr. 1 tim., under ooh denna sås hälles öfver fisken.
Den den skållade och rifna mandeln samt 1 kalffilé med gxäddsåa och p o t a t i s; msk.
smör (20 g r.)
, l / 2 msk.
mjöl, det de ofta öfverösas.
Järparna klyfvas garneras med persilja och små kokta de förvällda och urkärnade russinen.
mjölk; kaffe eller t e med scones.
M i d - 2 äggulor, curry efter smak, salt, ka- länge efter, uppläggas på varmt ser- potatisar.
Citronsåsen serveras i sär- När gröten afsvalnat, nedröres de väl d a g: Currysoppa; färserad gadda med jennpeppar, 2 dl.
risgryn, - vatten, salt.
veringsfat och garneras med kokta ä p - skild såsskål.
uppvispade äggen, ooh massan fylles i fyllda med vinbärsgelé samt kräftsås; stekta järpar med kokta äpp- B e r e d n i n g: Rotselleriet och mo- pelhalfvor, smord och brödbeströdd form och gräd- potatis.
Köttjusen silas och len och brynt p o t a t i s; vaniljglass med rötterna ansas p å vanligt sätt, skäras i brynt das i ugnen omkr. y, t i m.
Puddingen smör och mjöl sammanfräsas, mandelesiS.
fina strimlor och kokas mjuka i bul- skummas, Ä p p e l s o u f f l é (f. 6 pers.).
1 kg.
serveras varm med sylt eller saftsås.
tillsättes litet i sänder un- MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; jongen, som därefter silas.
Rotsakerna köttjusen äpplen, 5 ägg, 150 gr. strösocker, skal der rörning och såsen får koka 10 polsa med rödbetor; ä g g; mjölk; kaffe läggas i soppskålen.
Smör och mjöl min.
Grädden ihä-lles och såsen får och saft af V2 citron.
K r u s b ä r s s o p p a (f. 6 pers.).
1 eller t e.
M i d d a g: Pudding af kokt sammanfräsas, buljongen påspädes litet ett uppkok T i l l f o r m e n: 1 / 2 msk.
smör (10 lit.
gröna krusbär, 2V 4 l i t.
vatten, samt afsmakas.
kött med skiradt smör och lingon; i sänder och soppan får koka 10 min., gr.).
skalet af 1 / i citron, 1 msk.
potatis- hvarefter den afredes med äggulorna soppa p å päron.
B e r e d n i n g: Äpplena sköljas väl mjöl, D / 2 kkp.
strösocker, 2 äggulor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; och får sjuda, men e j koka.
Soppan och torkas.
De stekas därefter i stek- B e r e d n i n g: Krusbären sköljas och biffstek med falsk sköldpaddsås och afsmakas med currypulyer och kryd- S o p p a p å p ä r o n (f. 6 pers.).
3 panna i ugnen och passeras.
Äggulor- tillika med citronskalet, i ko- potatis-; mjölk; kaffe eller t e.
M i d - dorna.
Risgrynen skållas i hett vat- hg.
torkade päron, 2 lit.
vatten, 1 kkp.
na och sockret röras i 20 min., hvar- påsättas kande vatten och få koka, tills d e ten, p å s ä t t a s i kokande saltadt vatten d a g: Grönsoppa; biff af helgeflundra socker, 2 msk.
rismjöl, 3 msk.
vatten, efter d e t v ä l afsvalnade äppelmoset, äro mjuka, d å soppan silas.
Den af- och få koka tills de äro mjuka, upp- saften af V2 citron eller 3 msk.
ra- det rifna citronskalet ooh citronsaften med citroinsås.
redes därefter med potatismjölet, u t - iblandas.
Sist nedröras försiktigt d e rördt i litet kallt vatten och får e t t ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hällas i durkslag, spolas med varmt barbersaft.
tiil hårdt skum slagna ägghvitorna.
godt uppkok.
Sockret och äggulorna rö- hafregrynsgröt med mjölk; sillgratin; vatten, få afrinna och uppläggas p å B e r e d n i n g: Päronen sköljas väl mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Fär- karott samt serveras till soppan.
ooh läggas i blöt aftonen innan d e Massan hälles i smord pajform och in- ras i soppskålen omkr. 20 min., hvaref- serad kalfbringa med legym-er; äppel- skola användas.
De påsättas i D / 2 lit.
sattes i svag ugnsvärme a t t grädda ter soppan tillslås under kraftig visp- soufflé med vispad grädde.
Stekta järpar (f. 6 pers.) - 4 vatten, och få koka, tills de äro mjuka, omkr. 45 min.
ning.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; järpar, IV2 h g.
späck, 3 msk.
smör då d e t öfriga vattnet och sockret till- Soufflén serveras (genast den tages Den serveras med makroner eller små.
hachis.
p å kalf med förlorade äigg; (60 g&gt;r.
), 2 tsk.
salt, 4 kkp.
buljong.
sättas.
Soppan afredes med rismjölet ur ugnen) med vispad grädde.
skorpor.
SVENSK TVÄTTVÅL närings rikast A.-B.
Malmö Kaffekompani.
JflVfl-KflFFE " SAVOLIN ".
KOKSALMANACK Skoi-Gossdräkter af s t a r k, m a r i n b l å Kamgarns-Cheviot med fodrade benkläder, (modell enl. vidstående bild) passande 5 6 7 8 9 10 j 11 12 13 år priS kr.
7.Y5 8.25 8.75 9.25 9.75 10.25 10.75 11.25 11.75 ENKEL, bildad flicka, något kunnig i matlagning och sömnad, erhåller plats i liten familj, 3 pers., a t t hjälpa J^nTIOSBX (96) ° / oaf befolkningen s å - husmodern med hemmets skötande.
Hjälp med grofgöromål.
Svar med foto.
v l l barn s o n vuxna och löneanspråk till » Godt hem », Göte- lida af tandröta.
Or- borg p.
r. saken till detta sorg- liga förhållande är i de flesta fall: pÖRSUMMAD cköt kunuig i sömnad, får plats d.
24 okt.
sal af tänderna från; i godt hem.
p å Djursholm, a t t tillse 2 barn, 5 och 7 å r samt sköta en husas tidigast * barndomen I sysslor.
Svar till fru Hildur Hulfcbom, Djursholm.
Använd därför redan från barndomen Pris En snäll ni oÉntlii I l a pärlhvita €0 öre * Anspraksiös, I tjänstemannahem, villastad- Stock- musikalisk lärarinna för en 9-årig gosse holms närhet, får enkel, bildad flicka, önskas med första.
Svar med betyg kunnig i matlagning plats.
Jungfru fin- och löneanspråk till » B — g », Sturefors nes.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
är nu ledig inom Målilla distrikt.
L ö - 3 B., Sthlm.
18 Regeringsgatan, 5 Sturegatan, 9 0 Drittninggatan, nen ä r 600 k r.
Kompetenta sökande ANSPRÅKSLÖS flicka som vill dela äga a t t insända ansökan jämte b e - S t o c k h o l m, rum med treflig jungfru, får god plats tyg till provinsialläkaren under adr.
OBS.
!
Order till landsorten expedieras endast mot efterkraf.
i tjänstemannahem i Stockholm, a t t kunnig i matlagning, bakning och öfriga sköta en husjungfrus vanliga goromål, Målilla kyrkoby.
Dräkt, som i storlek eller i öfrigt ej utfaller till belåtenhet, i e t t hem förekom, arbeten erhåller helst kunnig i linnesömnad.
Nya Inack.- får utbytas.
EXAMINERAD, kvinnlig sjukgymnast, god plats i liten fam. på Djursholm Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
van vid sjukvård, något kunnig i söm- för a t t med barnfrökens hjälp sköta husets sysslor.
Svar till » Heimtrefnad », ENKEL, bättre flicka, erhåller plats nad, får plats som sällskap ooh hjälp » NNONSER skola vara Inlämnade ti!
i hemmet hos äldre dam i Stockholms Svenska Telegrambyrån, Stockholm.
i tjän£temanna. " am.
p å landet, för a t t Expeditionen senast fredag för att ATT g å frun tillhanda med inomhus deltaga i alla inom.
e t t hem förrek.
närhet.
Svar med ref., löneanspråk och Kunna Införas I följande veckas nun -- finnes i prästgård p å landet för enkel förekommande goromål, kan snäll och goromål.
Svar med foto.
s a m t löne- foto.
sändas till fru A. Edelstam, o. anspråkslös, något musikalisk flicka, ordentlig flicka erhålla plats nästk.
anspråk till » Familjemedlem », Väster- Elf sjö.
•ner.
kompetent a t t läsa med en 9 års gosse, ås p.
r.
samt för öfrigt vara till hjälp och säll- 24 o k t.
Kontant lon 10 kr.
p r mån.
KAMMARJUNGFRU, skicklig i söm- skap inom hemmet.
Svar med rek.
och Svar helst med foto.
torde under adr.
F ÖR kokerska och husa, snälla, ärliga nad och kamning, van vid fintvätt » Lärorik plats », tillställas GumEelii An- löneanspråk till » Stilla hem », Borems- och villiga, finnes plats p å landet, och strykning, får plats p å egendom nonsbyrå, Malmö.
berg p.
r.
nära järnvägsstation, i 2 personers hus- i Stockholmstrakten.
Svar med upp- BARNJUNGFRU.
Medelålders, enkel håll.
Svar till » Litet hushåll », Idums gift om löneanspråk och rekommenda- barnjungfru erhåller förmånlig anställ- tioner samt foto.
torde sändas under exp., före den 5 o k t.
KOKERSKA, ordentlig och pålitlig, er- niijng å större landtegendom, som skö- adr.
» Kammarjungfru », Iduns exp.
f. v. b.
håller förmånlig plats den 1 nov.
hos terska för 2 minderåriga barn.
Ansö- huslig flicka, verkligt fru Mark, Lagmaiiholms egendom, Lag- kan torde adresseras till grefvinnan kompetent och villig a t t undervisa 7 — ANSPRÅKSLÖS, barmkär, van vid småbarn, ' Ordentlig, BÄTTRE flicka, anspråkslös och p å - mansholm.
Ellen Ridderstolpe, Giresta, Ströms- 12 års.
barn i musik samt biträda vid pålitlig, får plats till hösten.
Jungfru litlig, med godt lynne, erhåller p l a t s läxläsningen och husliga sysslor, er- BARNFRÖKEN.
En ung bättre flicka holm.
Svar med betygsafskrifter och med någon lön a t t deltaga i arbetet håller plats i köping om betygsafskrif- finnes.
såväl i hushållet som i en liten finare som ä r van vid s m å barns skötsel lönepret.
till apot.
G. Wedström, » Kro- affär.
BILDAD flicka, som vill åtaga sig sköt- ter och löneanspråk sändas under adr.
Egenhändigt svar med fullstän- samt ä r villig a t t hjälpa husmodern nan », Uppsala.
H. », Avesta p.
r.
___ digt namn och adress, uppgift om med hvarjehanda, erhåller plats *.
Svar seln af tvänne barn, i ålder IY2 å r och » A.
FLICKA i ålder 18 å 20 å r (helst tro- HUSHÅLLERSKA, kunnig, ordentlig, er- två månader, får plats genast.
Svar lönepret., ålder m. m. och möjligen med löneanspråk, foto.
och betygs- med gladt lynne, erhåller ge- håller 24 okt.
god p l a t s å herregård foto.
före den 10 o k t.
till » Familje- afskrifter till fru Hugo Jeansson, Kal till » Pålitlig och trogen;), Iduns exp.
ende), nast plats i mindre familj (3 personer) i östergötl.
(köksa finnes).
Svar » Offi- medlem », Norrköping p.
r.- f. v. b. a t t hjälpa husmodern med skötandet a * cerisfamilj », Iduns exp.
ENSAMJUNGFRU ordentlig och pålit- flicka er- Hushållerskeplatsen vid lasarettet lig får plats till höstflyttningen, i matlagning, städning m. m.
F å r an- EN fördomsfri, frisk flicka, som vill ENKEL, barnkär ooh pålitlig ses som medlem af familjen.
Svar håller god plats 24 okt.
för!
2-årig gosse.
liten fin familj.
Svar till » Hulda E. », emotses i Gefle j a plats i ett skånskt småbrukare- under adr.
» Plats genast », Ar- Rek.
och foto.
torde sändas till » För- kungöres härmed ledig a t t.
tillträdas Strandvägen 29, 2 tar.
hem, för a t t vara en duglig husmors månlig plats », Postkontoret, Vasagatan, vika.
fortast möjligt, senast defnj 1 jan.
1909. hjälp och sällskap, får plats i okt.
Göteborg p.
r.
SKICKLIG hårfris örska med goda re- BARNKÄR, frisk, enkel och pålitlig Ansökningarna ställda till direktionen LÖn erhålles.
Vidare meddelar fru for Gefle och Ges.triklands lasarett in- kommendationer, får plats i Östersund.
barnfröken, får genast plats hos in- Ludv.
Persson, Glifvarp, HammenhÖg.
ENSAMJUNGFRU eller bättre flicka gifvas till sysslomanskontoret sist den Hög lön.
Svar till » Hår fris örska », geniörsfamilj vid bruk.
Svar med rek.
sona vill åtaga sig alla en ensamjung- och löneanspråk till » A.
E. », Iduns exp.
FÖR vård af lindrigt nervsjuk fyraårs frus sysslor, frisk, ordentlig och p å - 10 inst.
okt.
De böra vara åtföljda Järn tlandspos ten, Östersund.
af vidimerade betygsafskrifter och öf- ENKEL hushållerska eller ensamjung- GEBILDETE, musikalisohe Deutsche flicka finnes n u genast plats ledig litlig med goda rekom.
får plats den riga rekom.
den sökande vill åberopa fru, anspråkslös, pålitlig, van vid ord- aus guter Familie, a m liebsten Kin- på landet for en yngre sjuksköterska 1 nov.
i mindre familj p å landet.
Svar samt åldersuppgift och läkarbetyg.
Lön ning, kunnig i matlagning och Öfriga nergärtnerin, erhält Stellung in sehwe- eller b ä t t r e flicka, som genomgått kurs med foto.
och lönepret.
till » Pålitlig », 500 kr.
och allt fritt.
husliga sysslor, får plats i finare fa- disober Familie in Saltsjöbaden bei i sjukvård.
Den sökande bör vara af Mörarp p.
r. Gefle den 15 sept.
1908. milj den 24 okt.
Ingen stortvätt eller Stockholm als Gesellschafterin und god familj, med e t t mildt men.
be- skurning.
Eget rum.
Enkelt uppträdan- Erzieherin fiir zwei Mädchen im Alter stämdt sinnelag, bör äfven vara villig Lasarettsdirektionen.
de ooh rek.
fordras.
Svar till » M.
A. », von 5 und 6 Jahre.
Antwort: » Deutsche, a t t biträda med tillsyn af tvänne an- SJUKöKöTERSKEPLATSEN l: s t e Nov.
1908 », Iduns exp., Sthlm.
dra barn, resp. 3 och 6 å r gamla, vid Borgholms epidemisjukhus ä r le- Nordiska Annonsbyrån, Göteborg.
samt i ett hem förekom, lättare göro- dig den 1 nästk.
nav.
Ansökan med ANSPRÅKSLÖS, BÄTTRE FLICKA, ' 1.
Två jungfrur finnas.
Svar med meritpapper och läkarebetyg till hälso- villig och snäll, som ä r hågad a t t, så- pglft om rekom.
och lönepret.
emot- vårdsnämnden före den 15 okt.
Lön som familjemedlem, hjälpa frun med omgående till » Tjänsteman », Finsjö.
500 kr., fri bostad i epidemisjukhuset, hvarjehanda i hushållet och i en liten ENKEL, bättre flioka, något van vid vedbrand, lyse samt fritt vivre, då fin affär erhåller plats om egenhändigt är från den 1 nov.
d. å. plats ledig ANSPRÅKSLÖS lärarinna önskas nu ge- matlagning, önskar plats a t t fritt få sjukstugan är belagd.
Biträde finnes, svar med foto.
och uppgift om lönean- for en examinerad sjuksköterska.
Om nast i hem p å landet a t t mot fritt lära finare matlagning.
Villig några då sjuka finnas.
språk och ålder ni.
m.
under fullständig löneförmåner m. m. erhåll es uppgift vivre och resa undervisa åttaårig flicka timmar om dagen biträda med skrif- adress sändes till » Sällskap och hjälp », genom Hälsovårdsnämndens sekreterare, samt hjälpa till med sömnad o. dyl. göromål om så fordras.
Svar till » Dug- Borgholm den 22 sept.
1908.
Linköping p.
r.
Svar till » Vänlighet », Iduns exp.
f. v. b. lig bokförerska », Iduns exp.
f. v. b.
redaktör Alb.
Michelsen, Alingsås.
Hälsovårdsnämnden.
M. BENDIX, Bättre flicka * Plats LEDIGA PLATSER Flicka, PLATSSÖKANDE — 494
