# ID: svediakorp-per1794
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,279
# sentences: 975
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 37 (1132) T O R S D A G E N D E N 10 S E P T E M B E R 1908.
21:STA HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N V vv) (&gt;&lt;• T^N SVENSK-AMERIKANSK J — ' FÖRFATTARINNA OCH HENNES VERK.
) (V V.) (— -; ~ D EN ANDLIGA kommunikationen mellan Sverige och svensk-Amerika är på littera- turens område i själfva verket ganska obetydlig.
Det har skrifvits och grubblats en del öfver möjligheten till ett rikare utbyte af litteratur, närmast öfver möjligheten att med de senare årens svenska prosakonst kunna ersätta den föråldrade, vanligen ytterst tarfliga underhåll- ning, som bjudes svensk-amerikanarna, då de vilja läsa något på sitt hemlands språk.
Hvad de å sin sida skulle kunna bjuda oss har blif- vit mindre diskuteradt — i alla händelser på vår sida af Atlanten.
Något genljudande namn har den svensk- amerikanska litteraturen knappast, förutsättnin- garna för en litterär blomstring ha heller icke varit för handen.
Våra emigrerande landsmän ha måst rikta in sin energi och intelligens på andra mera konkreta ting, och skuggan från den amerikanska kulturen har varit för tät och hög för att en själfständig, nationell svensk litteratur skulle kunna trifvas där bredvid.
Och dock rymmer historien om Sverige i Ame- rika helt visst en outtömlig skatt af motiv för litterär behandling, motiv med sällsamma, tra- giska, rörande och pittoreska moment.
Något däraf har blifvit funnet, i storstäderna af Hen- ning Berger t. ex., men helt säkert lefver i Wisconsins skogar, i Minnesota och Illinois och vid stränderna af den stora Mississippi ännu kvar i den muntliga traditionen underliga historier från de dagar, då landet ännu ej låg stilla inför den hvita civilisationens fot, då den svenske nybyggaren odlade sin jord och lefde sitt lit ' med vildmarken och vildmarkens faror utanför knutarna.
Den, som icke förut tänkt på att här var en skatt för novellisten, kunde bli öfvertygad därom af en liten bok, som utkom i fjol, " Where the Mississippi flow ", och som till författar- inna hade dottern till en bland svensk-ameri- kanarna i Minnesota känd prästman mrs Emma Shogren-Farman.
Boken är skrifven på engel- ska, och den litterära formen sluter sig täm- ligen nära till den af amerikanska novellister i allmänhet använda, men stoffet är hämtadt ur det unga svensk-Amerikas historia och man öfverraskas af dess rikedom och variation.
En- dast bakgrunden till fablerna, den våldsamma, unga och berusande naturen i ett land, ännu icke allt för mycket solkadt af kultur, lyfter upp det hela till en högre dignitet.
I ett stort land — stora öden,.
Den skiss från Kalifornien samma författarinna ställt till vår disposition ger någon föreställ- ning om arten och rikedomen af det material, / ifcrt.
— i | \ v.
jfr " - ' tMMMJ .tféSt, iW ' ' Jr * ' ' jwdHfii A.
- ' ifl^^H ^ " 1 j^ÄgL j - &gt; v 11 ivin ~ I M fl J - O K rÄBiJf i [ak illa &gt;&lt;H KK H K \ FRU EMMA SHOGREN-FARMAN.
hvaraf hon säger sig ännu ha kunnat använda blott litet.
" Traditionerna från de svensk- amerikanska pioniärernas kampar och den stora Västerns framsteg kommo till mig som ett rätt- mätigt arf, " säger hon vidare och fortsätter: " J a g har den största entusiasm för de konstnärliga möjligheterna i vår svensk-amerikanska historia och tro på deras betydelse både för den sven- ska och amerikanska litteraturen.
Att kunna på detta område åstadkomma något af verkligt värde skulle vara den största glädje för mig. "
Och helt visst har hon också funnit sin genre som författare.
Om hon möjligen icke kommer att kunna framvisa någon särdeles rik produk- tion, om hon måste inskränka sig till att an- vända blott helt litet af sitt " älskade material ", kommer detta antagligen att bero på att hem- plikterna lägga beslag på henne.
Hon är gift med en svensk-amerikan, doktor Charles Hugo Farman, och bosatt i Napa i Kalifornien, ej långt från S:t Francisco.
" En dotter och tre söner skaffa ständigt sin mor full sysselsätt- ning, " skrifver hon.
Den betyder dock mindre, kvantiteten af hennes litterära verksamhet.
Hon har mutat in grufvan, redan det är en stor sak.
Sitt varma intresse icke blott för svensk- Amerika, utan ock för fädernas hemland, Sverige, betonar hon ofta och det har tagit sig uttryck i hennes önskan att genom Idun träda i förbin- delse med en svensk läsekrets såsom nu har skett.
— 445 — ÅRG.
NORDLING.
C ^ U S T A F.
EN BERÄTTELSE FRÅN KALIFORNIEN AF EMMA SHOGREN-FARMAN.
J D ETTA ÄR EN E N K E L historia om en okänd lefnad som många andra i den gamla världen och den nya.
Gustaf var så ljus, storögd och rar som liten, att andra kvinnor afundades hans moder.
Hans mörkblå ögon tycktes återspegla skogssjöns djup, där fädernehemmets gamla stuga låg.
Med tiden blef han en stor och stark yng- ling, och hela församlingen talade om honom som starke Gustaf.
Hästar och musik älskade han.
Gent emot allt annat i världen var han lugn och vänlig, alltid vänlig.
Men hästar och musik kunde få hela hans varelse att flamma upp i längtan och förtjusning.
Att tala därom var dock icke hans sätt.
Hvarför skulle han t. ex. tala om det underbaraste i denna del af världen: kyrk- orgeln?
Alla kunde ju höra den om söndagarna.
Då förde den med hvarje ackord i de odöd- liga gamla hymnerna den store gulhårige poj- ken med sig till en annan sfär.
Han kunde hvarje psalm, och medan den gamle organisten spelade, till dess han blef röd i ansiktet och alla rundt om honom sjöngo med sina lungors fulla styrka, satt han tyst och väntade på de mest storslagna och gripande ställena.
Han brydde sig ej om att sjunga, det hindrade ho- nom att känna de underbara melodierna så som om hans själ vore ett strängadt instrument under den spelandes händer.
Han kunde gå miltals för att få se en häst som var särskildt beryktad.
Han skaffade sig arbete på platser, där han kunde få något att göra med hästar, och blef snart känd som en skicklig hästkarl.
Hästar och små föl kommo, när han kallade, han undersökte deras öron, tänder och fötter, och han kunde rykta upp det fulaste djur, så att det tog sig bättre ut.
Hans egen fattigdom var så stor, att han visste han aldrig skulle äga en häst, men han drömde om att tjäna hos män, som hade många, och om att hästarna skulle hålla af honom, Gustaf, mer än sin herre.
Så for han till Amerika.
Ja, det var det bästa, tänkte hans mor, äfven om hennes hjärta skulle brista.
Hon hade ju fått arbeta för sitt bröd sedan hon var sex år gammal och hade sett sin unge make efter ett kort äktenskap duka under.
Kanske hennes son skulle få det bättre öfver i Amerika.
De förstodo icke, att de två aldrig borde ha skilts åt, nej, de valde helt enkelt den sämsta utvägen, som en del människor göra.
Han reste och arbetade och reste på nytt, till dess han kom till guldfeberns gamla distrikt
öfver skuldran.
En tung kedja löpte i Sierra Nevadabergen.
Han var mellan de sex paren och hade fäste öfverallt välkommen som arbetare.
vid vagnens tistelstång.
Kortare Han kunde bräcka upp stubbarne, kedjor höllo vagnslinorna.
Under fälla jätteträden, bygga stenmurar vagnarna hängde vattenämbar och och tiga.
Och det är egendomligt de två första hästarna hade bjällror.
att ge akt på, huru talträngda Allt detta skulle styras med en människor sätta värde på den man, enda töm, på en smal, slingrande som arbetar och tiger.
brant väg, en uppgift som icke ens De första tusentalen guldgräf- alla Kaliforniens namnkunnigaste vare i Södra Grufvornas dalsänkor formän gå i land med, och så ger hade en gång kommit och huggit in man sig af under knakande och på sluttningarna, vändt på de röda klirrande i långsam takt.
jordtorfvorna, genomsökt dem och Gustaf kom välbehållen till staden försvunnit för länge sedan.
Gräs och trampade dess gator som en hade redan vuxit öfver de hålor som lyckats i sin högsta sträfvan.
de gräft, de nakna stenarna på de Alla de tolf hästarna hade ögon- vida fälten voro minnesvårdar öfver blickligen lystrat honom, han kände begrafna förhoppningar snarare än sin makt på ett sätt som är nöd- segermonument.
Ty många hade vändigt för framgång.
lämnat detta Eldorado med kros- Den dagen var han som en af de sade hjärtan och illusioner.
Men GULDFEBERNS GAMLA DISTRIKT I SIERRA-NEVADABERGEN.
andra brådskande, solbrända, dam- bergen köptes sedan för skogarnes miga formännen i den dammiga skull, och män mätte trädstammarna förtorkade grufstaden, och liksom de andra efter mammutträdens måttstock, räknade en- morgon och luften var full af oleanderblom- mottog han stadens afskedshälsning: Ett dast med de största och lämnade topparna mornas ljufva doft.
glas öl?
— Och han tog det.
Afskedsbä- kvar att ruttna.
Uppe på en klippa satt, uråldrig svart och garens stimulus och vikten af dagens stora Gustaf arbetade i en verkstad, där guldet förtorkad, den gamla vissna Calpina, den äldsta händelse — det var toppunkten af Gustafs lif renades och smältes, och lärde sig snart att indianskan i hela grufdistriktet, öfver hundra — för- förstå en god del af yrkesuttrycken.
år gammal.
Hon var torr som ett stycke guld- satte ho- Men snart kom man underfund med, att den kvarts, där hon satt som en nutida sibylla.
nom i ett! \ S K K » gg 7 \ Det mänskliga i henne var gömdt som guldet store svensken kunde handtera hästar, och man underligt använde honom därtill.
Han i stenen, i fall det fanns där alls.
Hon sades tillstånd.
började göra små besparingar, vara stam-mor åt Jo, den spanske körkarlen.
Han var och då han aldrig ens lade En åska af eder bröt lös och väckte upp icke druc- märke til] spelhålorna, hvilkas hela sällskapet.
Jo hade fallit ned från den ken, men ägare roffade åt höga ställningen vid kvarnrännan och brutit man skul- sig miljoner i guld benet.
le knap- utan att gräfva past ve- Men föran måste gå och komma tillbaka med efter det, började lat se ho- pumpverket.
Under den torra sommarens svåra han drömma obe- nom som hetta blef det dagligen svårare att få vatten stämda drömmar lokomo- för guldgräfvarna.
om att köpa ett tivförare Under jämmerrop och förbannelser sade gamle litet rödt hus i en på det backsluttning åt sin mo- Jo, att den store svensken var den ende man- snälltåg, nen i lägret, som kunde styra hästarna.
der.
där man — De följa honom nog, om han bara lockar Ett stort, präktigt hade sina fikonträd hängde öfver och går framför dem, stönade Jo.
kära.
Gustaf befalldes att ge sig af, ty Jos ord det som ett patriarka- De tolf liskt tält och de stora litade alla på.
Han var fullständigt förvirrad, hästarna skär- och hvitblommiga ty han hade aldrig i verkligheten kört de tolf B K B &gt;C - rnr skötte sig oleandrarna rundt om- hästarna med en töm, ehuru han i inbillningen KALIFORNISKT MAMMUTHTRÄD väl.
Gu- kring nådde öfver ta- försökt det hundratals gånger.
Men i väg bar GUSTAF.
staf sade ket.
Men en man i ett det, medan Jo ropade efter honom anvisningar till sig själf, att han måste äga sex par sådana grufläger är alltför trött att skrifva, när natten på blandad spanska och engelska.
Den tjocka lädertömmen, som löpte längs med som dessa.
Det var första gången han vågade kommer, han rullar in sig i sin filt och somnar.
Än mer, ett år är en så oändligt liten del af föran, var virad om hans arm.
Den tunga läder- hysa en så ärelysten tanke.
Den hade knackat en ung mans lif, när han ännu är i början på piskan, lång nog att nå första paret, bar han på förut, men som ni vet, kan inte en gång ett troll — det Gud förbjude — tjugotalet, att han tycker han har komma in i vårt hem utan att bli god tid till allt han skall företaga.
inbjuden.
Han beslöt att arbeta i grufdi- Det stora spännet med de två strikten hela sitt lif, bland Sierras vagnarnas last var klart att ge höga och svårtillgängliga berg, Ljus- sig af ner åt dalen för dagens ar- kretsen (men det namnet kände han bete.
Gustaf hade varit med om ej), som gifvit honom för första att ställa allt i ordning.
Det var gången att smaka maktens triumf, en utrustning som man endast får så att alla hans sinnen skälfde.
se i Kalifornien.
Han hade pröfvat Han skulle börja gräfva guld för hvarje knut och töm och rättat egen räkning.
Det var icke omöj- på den tunga draglinaii samt gifvit ligt, att han skulle finna en af ett äpple åt Pedro, ridhästen, den dessa " fickor ", som nyligen hittats vänstra i sista paret.
Tolf stora och tömts på sina sekelgamla skatter, kraftiga hästar var det, vana vid och i så fall skulle han ha ett par de branta vägarna.
Gustaf afun- händer rent guld i sin ägo.
Och dades af hela sin själ den spanske så skulle hästarna köpas.
körkarlen, som fick sköta detta sex- Uppåt, stadigt uppåt gingo häs- dubbla spann, sätta sig upp i sa- tarna.
Och uppåt, uppåt gingo hans deln och styra dem alla med en enda drömmar.
Hans sadelhäst skulle töm.
Den lycklige gamle spanjoren, bli en vacker kastanjebrun och svart, som kunde konsten!
hans högsta ideal i hästväg.
Han DET STORA SPÄNNET MED DE TVÅ VAGNARNAS LAST.
Klockan var fyra denna augusti- 4:de häftet af Mönstertidningen Konstslöjden i Hemmet har utkommit och innehåller bland annat: drifning i metall, läderplastik, träskärning, målning å skinn m. m.
Finnes att tillgå i hvarje bokhandel samt portofritt direkt från Exp.
af Konstslöjden i Hemmet, Stockholm.
Pris pr häfte 60 öre.
— 446 —
^ %A^3 skulle ha mexikanskt arbete på sin sadel, men icke den stora fula mexikanska fasonen, som skymde hästen.
Mässingsbeslag skulle den ha.
Det var allt hvad han frågade efter af världens skatter.
Hans dagsverke nalkades sitt slut.
En blän- kande hvit dimma hängde öfver Canons bran- ter, så att furorna liknade hvita spöken i krö- karna, där vägen snor sig om berget, huggen ut ur stenen som en hylla.
De tio klockorna på förhästarna pinglade vemodigt trött som klockorna vid en midnatts- mässa.
Det var vid ett fruktansvärdt djup med klipp- hvass botten i den skarpaste krökningen, de gingo utom vägen, en liten smula förvirrade af denna ovanliga dimma, så tunn, nästan overk- lig.
Ingen fanns på dessa ödsliga höjder nära nog att höra eller se den hemska katastrofen.
Om hvarandra, kedjor, hästar, vagnar, last och man störtade de, djupare, djupare, i en afgrund, som tycktes bottenlös, mot en obarm- härtig klipphög.
Hvit i månskenet, fick denna stenmassa, som en gång staplats upp af guld- gräfvare, en förvillande likhet med bykyrkan därhemma.
Ett ögonblicks fasa, sedan barmhärtig med- vetslöshet — — Augusti-månen, Sierrans skördemåne, seglade öfver den mörka kaliforniahimmelen och blic- kade från zenit ned i djupen, där Gustaf låg.
Efter den långa kampen med döden var hans ande för alltid omtöcknad.
Han hade glömt den smula engelska han lärt sig.
Han lefver nu fram sina dagar i ett af de stora sjukhusen, nyttig, vänlig och blyg.
Mycket nyttig t. o. m. för den stora staten Kalifornien, ty han utför allt tungt arbete, man lägger på honom.
Han har också hundrade höns och kycklingar i sin vård och samlar stolt in ägg- förråden.
Sin fiol har han gjort sig själf af hvarjehanda materiel på småstunder.
För sitt lilla kapital på banken skulle han kunna köpa en präktig fiol och mycket annat, men Gustaf minns ej mera att han har några pengar.
I det gyllene kali- forniasolskenet står han ibland och söker tvinga fram ur instrumentet vemodiga melodier från sin barndom.
Men den, stackars ofullkomliga fiolen är icke ens i stånd att ge uttryck åt den musik han nu bär inom sig.
En brusten lyra, en brusten själ.
— — En amerikansk jurist är förmyndare för den store svensken och han kommer att se till att besparingarna på banken tillfalla den stora guld- statens kassor.
(Öfvers.
från förf:s manuskript af Elin Wägner.)
TT7U 3U£ ~ir&gt;r 1UT ~KW ~X7T JUL inr Baragarderobea är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersaffärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tonglfvande på sitt område samt utgifves på flere språk och i kolossala upplagor.
Den kvinnliga rösträtten.
KAN EJ förnekas att ledarne af den kvinn- D L \ ET ' liga rösträttsrörelsen i Sverige arbetat med stor offervillighet för sin sak, men det är jämväl en bitter sanning, att resultaten af dessa beröm- värda ansträngningar hittills varit ytterst negativa.
Orsakerna härtill torde kunna sökas i att agitationen frän början kommit in pä ett sidospår.
En för rösträttssaken varmt intresserad kvinna, som ofta gifvit sina sunda tankar i olika ämnen form i Iduns spalter, tar här nedan till orda i denna kvinnornas vitalfråga och ställer rörelsens ledning under kri- tik, men en kritik, som dikterats uteslutande af ön- skan att bidraga till problemets gynnsamma lösning.
I en följande artikel anger förfm några nya rikt- linjer, efter hvilka hon anser att rörelsen bör ledas.
få Nederlaget.
EN KVINNLIGA RÖSTRÄTTEN föll i riksdagen.
Nederlaget kom knappast som en öiverraskning.
Af Sveriges i rundt tal en och tre kvarts miljon vuxna kvinnor hafva en- dast tio tusen gått in i de kvinnliga rösträtts- föreningarna, därmed demonstrerande sin be- stämda önskan och fordran att blifva röstbe- rättigade — ett försvinnande fåtal alltså.
Men, invänder man, bakom rösträttskrafvet stå dock mångfaldigt flere kvinnor.
Den kvinnliga röst- rättspetitionen räknade ju 140,000 namn.
Det är sant, att petitionen ståtade med denna höga siffra, men detta sakförhållande sådant det ter sig nu, när det ligger tillräckligt långt tillbaka i tiden för att i sin helhet kunna öfverskådas, synes vittna betydligt mer om namninsändarnas energi än om undertecknarnas hängifvenhet för rösträttssaken, ty hade petitionen, hvilket man ju på sin tid ville göra troligt, verkligen upp- burits af ett djupt kändt rösträttsbehof och ett allvarligt menadt rösträttskraf, så skulle gifvet- vis petitionärerna icke nöjt sig med den på det hela taget ganska litet sägande obetydlig- heten att raspa ner sina namn på en lista, som af tjänstaktiga händer trugades på dem, utan äfven gått in i de kvinnliga rösträttsförenin- garna, hvilka ju måste anses som de organ, genom hvilka den kvinnliga rösträtten skall vinnas.
Intet ställde sig hindrande i vägen härför.
Medlemskapet förpliktade dem icke till något som helst arbete, vållade dem icke rin- gaste besvär,.
och årsafgiften, ett och ett hälft öre pr vecka räknadt, borde icke kunnat af- skräcka ens den allra fattigaste.
D Med hänsyn till det energiska rösträttsarbete, som under de senaste åren bedrifvits, och hvil- ket till hufvudsyfte haft just att värfva för- eningsmedlemmar, kan det låga medlemsantalet icke tagas som annat än ett eklatant bevis på, att de svenska kvinnorna i allmänhet icke äro rösträttsintresserade.
Härför talar också på ett mycket tydligt sätt den omständigheten, att rösträttsnederlaget i riksdagen icke förorsakade den minsta uppståndelse inom kvinnovärlden, icke gaf anledning till ens den svagaste pro- test från det hållet.
De svenska kvinnorna hafva inga bestämda sociala och politiska önske- mål, för hvilkas förverkligande de behöfva röst- rätten.
Rösträtten är en rättighet, som de icke veta sig hafva någon praktisk användning för, och som därför är dem absolut likgiltig.
Utan tvifvel hafva den kvinnliga rösträtts- rörelsens ledare hatt blicken öppen iör denna kvinnornas rösträttsliknöjdhet och varit besjälade af en lefvande åstundan att iå den undanröjd och ersatt med ett starkt rösträttsintresse.
Det synes emellertid, som skulle de härutinnan hafva grundligt misslyckats, och det torde icke vara uteslutet, att orsaken till misslyckandet Barngarderoben få få Pris fSr helt år 3 kr.
; hälft år 1: 60 kr.
Lösnummer 30 öre.
— 447 — få få ligger i det olämpliga sätt, hvarpå rösträtts- arbetet såväl utåt som inåt bedrifvits.
Utåt har man arbetat i beskedlighetens och oförarglighetens tecken.
I känslan af sin svag- het och med vetskap om föreningsmedlemmarnas rätt svala intresse för saken har man ansett det taktiskt klokt att åt rörelsen gifva ett pro- gram, som genom sin måttlighet och hofsamhet icke kunnat reta till motstånd.
Man har på programmet upptagit endast ett enda kraf, hvars rättmätighet icke kunnat bestridas, nämligen full medborgarrätt åt kvinna som åt man.
Man har dessutom gjort sig all möda att eftertryck- ligt betona, att denna rättighet, om den er- hålles, af kvinnorna icke skall användas för att främja några speciellt kvinnliga önskemål, utan att kvinnorna skola komma att fördela sig på de redan befintliga manliga politiska par- tierna och viga sina krafter åt realiserandet af deras program.
Denna försiktiga politik utåt har efter önskan och beräkning haft till följd, att det kvinnliga rösträttskrafvet icke från nå- got håll mötts af ett direkt motstånd.
Alla partier hafva erkänt det principiellt berättigade i krafvet, och ett par af dem hafva till och med funnit det opportunt att upptaga det på sina egna program.
Allt detta hindrar naturligtvis icke, att det bland männen, af hvilka de olika partierna bestå, finnes en utpräglad motvilja mot den kvinnliga rösträtten och en bestämd obenägenhet att låta den blifva till verklighet, så länge det finnes någon möjlighet att förhindra det.
Männen bekämpa icke kvinnorösträtten, men de tillämpa i fråga om den en uppskofs- politik, som på grund af sin halhet och oåt- komlighet är svårare att öfvervinna än ett öppet och ärligt motstånd.
När den kvinnliga röst- rätten i våras föll i riksdagen, föll den helt säkert för att icke med utsikt till framgång kunna upptagas till förnyad behandling, förrän krafvet på rösträtt frambäres icke som nu af en försvinnande minoritet, utan af en stark majoritet bland kvinnorna — en tidpunkt, som, att döma af det hittills vunna resultatet, ännu mycket länge skall låta vänta på sig.
Om arbetet utåt varit anlagdt på att undvika öppen strid, så har arbetet inåt ledts af en tydlig önskan att samla och att förhindra splitt- ring mellan de olika partiåskådningarnas kvin- nor.
Man har varit angelägen om att hastigt vinna ett resultat värdt att framvisa och möj- ligt att i rösträttsstriden draga fördel af, man har satt till alla krafter för att ernå detta och alldeles förbisett nödvändigheten af att med tanke på framtiden arbeta fram ett fast sam- manhållet, starkt kvinnoparti.
Man har haft sig bekant, att det inom vårt land funnits en del kvinnor, intresserade för samhälleliga ange- lägenheter antingen i konservativ, liberal eller socialistisk riktning.
Då det var att antaga, att alla ' dessa kvinnor för egen del skulle anse sig hafva användning för och därför äfven önska rösträtt, kunde man beräkna att, i händelse ett kvinnligt förbund med uteslutande uppgift att verka för den kvinnliga rösträtten bildades, de allesammans skulle skynda att ingå som med- lemmar däri.
Gåfves däremot åt förbundet äfven andra uppgifter än ett blott och bart rösträttsarbete, riskerade man möjligen, att många kvinnor skulle stötas tillbaka af det ena eller andra af dessa önskemål, hvilket icke stode i samklang med deras.
egna politiska åsikter.
Man valde därför det första alternativet, gjorde förbundet neutralt och vann därmed som me d- lemmar så många socialt och politiskt intresse- rade kvinnor vårt land äger, de tio tusen, som nu utgöra Sveriges kvinnliga rösträttsförbund.
Men härmed var också allt vunnet hvad som med den använda metoden kunde vinnas och möjligheten af nya framgångar utesluten.
För- Baragarderoben utkommer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst Bom den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel- sättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
bundets enda programpunkt, rösträtt åt kvin- nan, tillfredsställer de kvinnor, som redan veta till hvad de ämna bruka sin blifvande makt och myndighet, men den är absolut ur stånd att ensam för sig verka väckande, dragande och lockande på den betydligt större skaran af socialt och politiskt liknöjda kvinnor.
Förbun- det med dess nuvarande program har faktiskt ingenting att bjuda den stora massan af kvin- nor och kan därför ej heller i ringaste mån påräkna deras sympati och understöd.
Som enda målet för sin sträfvan har förbundet upp- satt rösträtt och valbarhet åt kvinnan.
Det har icke samtidigt uppställt några bestämda kvinnliga önskemål, hvilkas realiserande skulle sammanfalla med rösträttens genomförande.
Man begär således af kvinnorna, att de i massa skola vara i besittning af eller utan vidare kunna förvärfva det allmänna politiska och sociala intresse, som endast undantagsvis på- träffas hos männen, hvilka ju dock måste anses sitta inne med ojämförligt större betingelser härför.
Det torde vara mycket få män, som af uteslutande samhällsintresse med lif och lust deltaga i det politiska arbetet.
Männens poli- tiska lifaktighet framkallas väl som oftast af be- gär och behof att tillgodose sin egen, sin kårs, sitt yrkes, sin klass ', sin hemorts fördel eller att söka bringa till lycklig lösning ett humanitärt syftemål, hvilket för dem blifvit en lifssak.
Det är att både förundra sig öfver och be- klaga, att den kvinnliga rösträttsrörelsens ledare med detta faktum för ögonen icke på rörelsens program jämsides med krafvet på rösträtt upp- satt bestämda kvinnliga fordringar, till hvilkas uppfyllande rösträtten skulle tjäna.
Om röst- rätten på detta sätt gjorts till det medel, ge- nom hvilket kvinnorna kunnat vinna bestämda fördelar eller framtvinga reformer, som synts dem nyttiga och nödvändiga, skulle den för dem erhållit stort praktisk värde och följaktli- gen blifvit något, som de med all ifver bemö- dat sig om att förvärfva.
Hade programmet på detta sätt utvidgats, hade det antagligen varit slut med den sämja, som nu råder inom det, politiskt sedt, så mång- färgade kvinnliga rösträttsförbundet, men är månne icke denna sämja i grund och botten så litet värd, att den kunnat och bort äfventyras?
Som det nu är, sammanhållas medlemmarna af ett enda intresse, förvärfvandet af rösträtt åt kvinnorna, under det deras öfriga sociala och politiska åsikter gå stick i stäf mot hvarandra.
Samma förbund sluter inom sig den stockkon- servativa damen och den ungsocialistiska arbe- terskan.
Sympatien dem emellan är minimal, förtroendet intet, sammanhållningen den lösaste och möjligheten af samarbete så godt som ingen alls.
Betecknande just för den bristande sam- manhållningen och svårigheten af samarbete och allt arbete öfver hufvud taget inom detta så heterogena förbund är den totala overksamhet, som förbundet under de gångna åren visat.
Allt hvad det, samladt som helhet, åstadkommit är den litet sägande rösträttspetitionen och en deputation till regeringen, utöfver detta — ingen- ting!
För stora grupper af kvinnor betydelse- fulla frågor hafva under tiden väckts, behand- lats och afgjorts — lärarinnornas, de kungliga post- och järnvägstjänstemännens löneförhållan- den, rätt för fabriksarbeterskorna till nattarbete och andra spörsmål — utan att rösträttsförbun- det, denna vår dock största, kvinnoförening kunnat rycka upp sig ur det tillstånd af slöhet och maktlöshet, hvari det är försjunket, för att göra ett uttalande till förmån för kvinnorna, som kämpa för sin rätt, och därigenom till- draga sig deras uppmärksamhet, förvärfva sig deras erkänsla och därmed — för framtiden — deras stöd.
Skönhet är makt.
märkte det ej, hon var helt upptagen med att undra.
" Hvad har du, mor? "
sade hon.
Gossen n:r 2 lade en stadig bred liten hand på systerns silkeslena hjässa.
" Anna-Greta får ett litet barn af mor, " sade han så faderligt mildt och upplysande, " ett litet som är mindre än Anna-Greta själf, en liten syster kanske. "
" Å mor, " hon smög sig intill mors knä, " kanske hon blir så stor som dockan Agnes.
.
.
och söt.
.
. "
orden riktigt smälte i munnen på treåringen, som tog ömmaste vård om sina dockor.
" När får vi ' henne? "
frågade stora syster.
" När sommaren kommer. "
BLACK PENCIL.
" Har mor henne redan? "
Mor dröjde litet med svaret, men store bror kom henne till hjälp.
" Kanske mor gömmer henne åt oss så länge, " sade han.
Han och mor hade en hemlighet gemensam, Af Bertil Brit.
lifvets sköna hemlighet.
I en ensamhetens IFSALSTRINGENS stora mysterium — med högtidsstund hade mor varsamt dragit undan hvilka grannlaga och dock öppna, ärliga ord förlåten till lifvets allra heligaste och gått dit skall en mor, en far kunna uppenbara detta för in med den lille sonen vid handen.
Fram till sina frågande och undrande barn?
Det är ett af lifvets källa gick hon och lät gossen se sin dagens aktuella spörsmål.
Nedanstående lilla pastell, egen bild i dess spegel.
gjord med kyska färger, har något att " Han skapade dem Man och Kvinna. "
Den förtälja härom.
lille hörde orden från mors läppar, såg det rena * §&gt; och klara i mors blick.
Det första Edens vid- 0 R D U SER i b i a n d u t s m m du hade der öppnade sig omkring dem, dess sol sken på mors litet sänkta hufvud.
Hon talade lågt och e n IVJ.
hemlighet. "
Mors äldste, en gosse om stillsamt, då och då med litet skygga ord, men tio år, såg på henne med ett par mörka ögon klart och sant väfde de sig samman inför pil- fulla af frågor och glad undran.
tens ögon.
De starka trådarna i bården buro Den yngre brodern såg också upp och då fars namn, och hvar helst det sedan gled från han såg mors ansikte, sade han: mors läppar in i väfven, där sprungo gyllene " Mor, har du en hemlighet? "
rosor upp i det hvita tyget.
Mor hade fyra omkring sig; de två gossarne Utanför brusar lifvet.
Det knackar på en- och två små flickor.
Stora syster, som var sex år, och lilla syster, som var tre.
Far var borta samhetens stängda dörr, och den lille måste ut på långresa öfver främmande haf, han skulle ej till leken och arbetet, men alla de ord mor hade talat, gömde han i sitt hjärta.
komma hem på månader än.
" Af hvem har du fått henne, mor? "
sade stora Därute kom vinterns snö drifvande med en syster.
så hård vind, att barnen gömt sig undan inne " Af Gud och af far. "
hos mor, då sparfven gömde sig i ladan och " Far! "
Stora systers ögon stodo åter vid- talgoxen under granarnes tätaste grenar.
De båda gossarne målade.
Stora syster Elsie öppna, — " vet far om det, mor? "
Men öfver mors ansikte gick ett ljus, som sydde med silke korsstygnsbroderi på stramalj och lilla syster sydde också på ett stycke papp, stora syster inte förstod. "
J a, " sade mor, " far vet om det och är så med en blomma i brokigt tryck som mönster.
Till redskap hade hon en stoppnål med en ull- glad, vet Elsie. "
Gossen n:r 2 satt och såg på mor.
Han garnsända uti och med säkerhetsknut för ögat, och där den gått fram genom mönstret, hade var åtta år.
Han undrade litet, men inte den lämnat spår efter sig, som då man går med mycket.
Store bror arbetade vidare med ett stillsamt allvar i sitt barnsliga ansikte.
träskor i snösörja.
De talade litet om att det skulle bli roligt, Nu sågo de alla fyra på mor i glad förvän- undrade om mor ville ge dem en bror eller tan.
Mor såg från den ena till den andra och hen- syster, men så började gossarne bli flitiga med nes mörka ögon strålade; så mötte hennes blick sin målning.
Mor var inte mycket meddelsam, hennes tankar voro visst därborta, där lill- stora systers, vidöppen, i intensiv väntan.
Mor barnet ännu fanns, det intrycket flngo de.
Stora böjde sig litet fram emot honne: " Elsie, vill du ha en liten syster eller bror syster tog itu igen med sin silkesöm.
Mor satt tyst, borta bland tankarna.
kanske? "
Men lilla syster, som var så kär i sina " Å, mor! "
Stora syster måste slå ihop sina dockor och smektes så gärna och hade så mörka små händer och hon höll på att tappa lappen ögon, så mjuka små lemmar och ett hår så med silkesömmen på, men fick i sista stund lent och silkesmjukt och blekt, som om solen fatt i den med knäna.
Den andre gossen i ordningen såg hälft glad, skinit för mycket på det, hon lade sin söm, stoppnål och allt på stolen och kom tillbaka hälft misstrogen ut.
" Mor, har du verkligen en åt oss? "
frågade till mor.
Hon stödde sig med händerna mot mors knän, reste sig på t å och räckte sitt an- han.
Då lät mor sitt arbete sjunka i skötet och sikte upp mot mors, och med munnen alldeles intill mors mun hviskade hon: såg rundt om på sin lilla skara.
" Hvar har du henne, mor? "
" Ja, små kära, " sade hon, " jag har verkligen en åt er. "
Mor tvekade litet, men så tog hon en af de små mjuka händerna och lade den upp under Lilla syster steg upp från sin stol och kom fram till mor.
Stoppnålen hade hon inne i sin sitt hjärta.
knutna hand, pappbiten släpade efter; vackrare " Här, du lilla kära, " sade hon, och hennes blefvo just ej stygnen däraf, men lilla syster ögon sågo ned i lilla systers, som voro stilla, Som en sammanfattning af det ofvan anförda kan sägas, att den kvinnliga rösträttsrörelsens ledare arbetat efter ett program, som icke väckt oro och strid, men som icke heller förmått att entusiasmera.
Utåt har man lidit det förkros- sande nederlaget i riksdagen, inåt har man lyc- kats samla de redan förut socialt och politiskt vakna kvinnorna till ett förbund, hvars med- lemmar förenas af ett intresse och söndras af kanske tio, ett förbund således, som är ytterst svagt i konstruktionen och utsatt för att när som helst sprängas isär, ett förbund, som på grund af att det icke har någon reell valuta att utlofva, saknar förmåga att draga till sig den stora mängden af kvinnor.
Mors hemlighet.
L " A / r ' &gt; ° ° För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 448 F * &amp;.
r * f y m e v i Louise, = S t o c k h o l m.
=
svarta, djupa, som ett tjärn i skogen, när vår- ljuset går högt däröfver och intet vinddrag stör dess ro.
Men lilla syster vände örat mot och lyssnade.
" Mor, " sade hon, " det tickar därinne, är det ditt hjärta, mor?
Hanna säger att det är mitt hjärta, som tickar här. "
Hon höll den andra lilla handen mot sitt eget bröst.
" Bor hon i ditt hjärta, mor?
Lilla mor! "
och hen- nes röst blef så inställsamt smeksam, " tror inte lilla mor att Anna-Greta kunde få, när Anna- Greta blir stor, ett litet barn, som kunde bo i Anna-Gretas hjärta? "
Mor lyfte henne upp i sitt knä och hon kröp ihop som en fågelunge.
Skymningen kom med ' tysta steg in i rum- met.
Den bredde ut sin slöja öfver gossarnes färgböcker och stora systers silkessöm och lockade barnen bort till fönstret för att se snöflingorna dansa utanför.
Den satte sig ned borta hos mor och lilla syster och hviskade drömmar i mors öron, medan lilla syster som- nade och fars stora skepp gick i solljus och sommarvind borta på de främmande hafven.
' Stappelr (.
gol-sang.
STAPPELN utanför kyrkogårdsgrindarne står trygg med sin fot blandgianarne och lindarne; men i dess topp spela vindarne ... Stappeln är murken nu af arena, men duger än till att samla och leda församlings- får ena med sin klocksång, liksom en herde sina får med en locksång ...
Sä sjunger det från stappeln i morgonstunden, när solen går upp på himlarunden: Upp alla Leksands pigor och drängar, kullor och masar!
Upp ur era sängar!
Klockan är sex nu.
Tänd elden på härden och koka ert kaffe.
Gån se ' n till era gärden och plöj och harfva!
Och när kvällen faller på, sjunger det i stappeln så: Klockan är åtta.
Dagen är förbi.
Gä, lägg er, masar, och följen dem I, små snälla kullor!
Sof sedan sött och hämta er hvila; man blir trött af dagens tunga ... Om söndagsmorgnarne kallar samman hela församlingen; Kom, kom, Kom till Guds hus, stappelgamlingen låt skina Guds ljus i din mörka själ för ditt eviga väl!
Hämta din styrka i helga Guds kyrka .. Skynden er alla!
Kom, när vi kalla!
Men när masarne och kullorna för sista gången färdas kyrkvägen, låter sången: Ånyo en får ro, får vandra till de andra, som i grafvarne bo.
..
Hvila i frid i mullen under den gröna kullen.
•.
Salighet bor i griften, långt mer än i lifvets skiften ... Lifvets strätväg är öde, Saligast äro de döde ...
Jag hör ... jag hör det dallrande ljudet af klocksång ... Dess ton är spröd som det veka sinnet hos en nordisk ungmö; och den är blå som ungmöns öga ...
O, hvad jag undrar, hvad det månde vara för klockor, som sjunga med sådan ton, så dallrande spröd och blå.
.
.
Månne det kan vara klockorna i kyrkan? ...
Storklockan är det inte; den är inte så spröd ..
Kanske det är lillklockan ... men dess ton är inte blå ...
Hvad är det då för klockor, som sjunga sitt ljufva sjungande sjung? ...
... Tyst!
Jag hör en sp arf gäcksamt hviska i mitt öra: " Dummer, dummer diktare ... Campanulaklockorna är det, som sjunga ...
Det kunde du ha begripit själf Jag frågar dä sparfven en smula skamset: Men hvarför sjunga dä Campanulaklockorna i dag, och hvad sjunga de?
Och sparfven kvittrar: " De sjunga en solsång för att solen skiner ... Dummer, dummer diktare, kunde du inte ha begripit det själf? "
Två födelsedagar.
E N INOM våra musikaliska kretsar mycket känd och skattad personlighet, pianisten fru Ida Åqvist, f. Hjort, fyller den 11 dennes 60 år.
Efter att ha genomgått härvarande Konservatorium, där van Boom och Ludvig Norman ledde hennes piani- stiska utbildning, blef hon elev af Neupert och Smetana.
Äfvenså var Edvard Grieg någon tid hennes lärare, under det hon uppehöll sig i Kristiania.
Fru Å. har medverkat vid åtskilliga konserter såväl i Stockholm som i Göteborg, vid hvilka hon rönt lifligt erkännande som framstående pianist.
Hon möter de sextio lefnadsårens börda med spänstigt sinne och utöfvar alltjämt en flitig verksamhet som lärarinna i pianospel- ning.
Bland sina elever räknar hon vår nuvarande kronprins samt prins Wilhelm.
nuvarande äldsta invånarinna är S TOCKHOLMS f. d. trotjänarinnan Johanna Barns, hvilken i dag den 10 september fyller 100 år.
Född i Träne församling i Kristianstads län, där fadern var jordbrukare, kom hon till Stockholm vid 23 års ålder och har sedan under sin långa lefnad haft tjänst i framstående in- och ut- ländska familjer.
Tack vare friherrinnan Louise Fal- kenbergs frikostighet, i hvars föräldrahem — det kända Ekmanska — hon varit, får hon nu tillbringa sina sista lefnadsår i lugn och ro på Stockholms nya sjukhem.
Hennes hälsa är, trots den höga åldern, jämförelsevis god och hon för ett rörligt lif såväl inom som utom sjukhemmets område.
FRÖKEN JOHANNA BARNS PÅ 100-ÅRSDAGEN.
FRU IDA ÅQVIST, FÖDD HJORT.
LUZERN © Förnäm vistelseort under sommaren.
@ G:D HOTEL NATIONAL — 449 — Härligaste läge vid Vierwaldstättersjös.
Rum från 4 kr.
• III prospekt gratia.
Telegramadress: ' National ".
5i^ E n n f &lt;S » * s IP - •^57. / * " ' # • ^} Cn ny ut * jtaunlng * / RICHARD-HALL ^BSÉBSW * 1 ETT AF VARA nummer föregående höst introduce- rade vi den nordiske konstnä- ren Richard Hall för vår läse- krets, och anledningen var, att den sedan åratal i utlandet bosatte målaren — han äger ateljéer både i Paris och New York — då hade en utställning här i Stockholm.
Sedan dess har han gift sig med en svenska, född v. Miihlenfels, och befinner sig nu åter här med en serie nya porträtt, som han i dessa dagar börjat ex- ponera i Theodor Blanch ' s konstsalong vid Hamngatan.
Det slår genast betraktaren att artisten lefvat fjärran från våra konstförhållanden, att företrädesvis miljonstädernas mondäna människor stått modell för hans pensel, som alltid rör sig med stor fart öfver dukar- nas ytor och ger färgvalörerna utan tvång.
Den unga slanka damen med det glitt- rande leendet och blommorna i skötet är konstnärens dotter från ett föregående gifte; bilden är målad med artistik savoir faire och får väl anses som ett typiskt - w 1 \ N V i 450 — prof på den flotta porträttkonst, hvilken står högt i kurs hos New York-miljardörerna vid Femte avenyn.
De amerikanska och franska kvinnorna ur den förnäma världen " göra sig " i all- mänhet bra på duken — det framgår jämväl af de öfriga exponerade dampor- trätten, som alla tala samma språk: lyxens och dollarklangens.
En bild, som torde väcka särskildt intresse, är porträttet af den vida bekante tenoren Caruso, hvilken här förekommer i en af sina bravurroller, Vasco da Gama i " Afrikanskan ".
Ansiktet är kraftigt modelleradt och uttrycket har lif och eld.
Själfva dräkten med harnesket, ordens- kedjan och manteln har konstnären utfört med stor virtuositet.
Hans styrka som färgvirtuos talar också ur porträttet at den unga dam, som djupt dekolleterad sitter vid tebordet och ler mot åskådaren.
Det är en ljuseffekt af stort raffinemang och förträffligt studerad.
\ n &gt; - T HITRFBTIJS Tin är nu inne dä iakten e-är e-enom de svenska skogarna till ackompanjemang af hornsignaler och stöfvarskall.
Vår konung med sitt jaktsällskap har nyligen inledt raden af stora S-lös " a,^ R Jed S en ^gja % ToZaoVoZarl,hv^Hfränvi " ZmådX en af LindJerglfoto / af / n A mfckelson tagen bild ^ * Ä S (£ S ~ Ä; S Ä vänster till höger: Ho / jägmästaren Baron K.
Bonde, Major O. Ankarcrona, Herr Leijon, Jägmastar Fornell, Konungen Ingenior KfdlerExceUensen Ä ™ ^ W W ^, J E 2 « K ^ O. Ramstedt, Landshöfding Nordström, Minister Taube, Hof jägmästaren E. v. Eckerman, Kapten Oahn, Kammarherre Baron D. Beck-Fnes, Förste Hof jägmästare gref ve lage Ihott oci Jägmästare ^smm.
^gS^ZS^SH
syntes, gick fram och tog mig om hufvudet och sade helt stilla, för pappa afväpnande och för mig synnerligen lugnande: " J a visst, min käre gosse, ska du vara med, och välkommen i morgon kl.
10. "
i glad oordning upptecknade af Manasse.
Detta blef mitt första uppträdande offentligt, och aldrig skall jag glömma de härliga repetitionsdagarne och det tre XII.
dagar långa prästmötet mellan kl. tio och tre på förmiddagarne och klockan fem och åtta Jakob Axel Josephson, Johan om aftnarne.
Hela den kyrkliga ritualen, som berör sång, Anton Waldenström och fick man noggrant lära sig under Josephsons " Kajsa ".
stränga, säkra taktpinne, och dessutom inöfvade han ur sin egen samling " Zion " den ena lilla ET VAR EN EFTERMIDDAG i slutet pärlan efter den andra från Palestrinas " Gloria af juli 1879.
Öfver Uppsala låg en sådan in excelsis " till de modernaste psalmer, allt där egendomlig sordin, som flere veckors strå- för blandad kör.
lande solskensväder kan framtrolla, speciellt öfver Ännu i dag kan jag känna den egendomliga slättlandet.
Inte ett löf rörde sig, himlen lik- hänryckningens nyhetskänsla, när jag första nade en ljusblå, blankpolerad ballong, där icke gången bland en massa fullvuxna kvinnliga ens den minsta ulltapp störde ytan.
Allt hade sopraner fick klämma i af all kraft i Rysk likasom stannat, stod stilla och njöt och dof- vespersång: " Det är en ros utsprungen af Jesse tade i parker och trädgårdar och inne i " Bo- rot och stam ", eller i den oändligt sköna, men taniskan ", njöt af friden, som hvilade öfver JAKOB A X E L JOSEPHSON.
svårsjungna: " Du Christe, sol och dag oss är, nejden, njöt af att allt i naturen var färdigt, du skall oss alltid blifva när ", där jag för första fulländadt — kunde inte komma längre i ut- veckling.
liten man med gråsprängdt helskägg, kolsvarta gången i mitt lif fick känna på synkoper.
Mellan körerna höllos långa, för oss barn Stod man uppe på Slottsbacken och tittade ögon och vänligt, bredt leende kom in på går- tröttande predikningar och föredrag, men efter den och gick fram till de yngsta i sällskapet, ut öfver slätten, låg staden där nedanför så Hedvig och Holger, som sutto och lekte nere en stilla välgörande snarkning borta i ett hörn stilla och liknade med sina många röda tegel- på orgelläktarn var man snart lika pigg igen, i sandgropen.
tak och sin vackra samling trädgårdar ett stort bara man hörde Josephson preludiera på orgeln.
Han var i dag likasom nästan alltid om som- kräftfat garneradt med dill, och vandrade man Och med gälla, intensiva röster sjöng man nedför backen åt Carolina till, stördes den maren klädd i gråa benkläder, hvit väst, mörk timme efter timme i tretton dar utan att tröttas stora stillheten och tystnaden endast af kajorna, rock och en ljusgrå, rätt stor filthatt.
Alla och slutade efter ärkebiskop Sundbergs monu- som under entonigt hallojande outtröttligt lekte pojkarne och flickorna flögo ner från planket och dansade rundt gamla kyrkans svartgröna som höns från sina pinnar, pojkarne ströko mentala och storvulna afskedspredikan sista da- gens middag med ett mäktigt unisont " Vår kopparhattar.
Nere i Engelska parken, framför flagg och flickorna stöpte ljus, och alla måste Gud är oss en väldig borg ", i hvilken ärke- gamla Kemikum, var det lika fridfullt, lika tyst; han med eller mot sin vilja ta i hand, ty det stiftets hela prästerskap stående deltog.
— hörde till god ton, att man skulle fram och på de gröna sofforna rundt Karl Johans-bysten Näst Gunnar Wennerberg finns det ingen satt en och annan hvitmössa och försökte ta hälsa.
ungdomens kompositör, som lämnat ett så out- igen, hvad den förrädiska våren stulit, samlande " Är pappa hemma? "
frågade han äldsta bror, plånligt, rent uppsaliensiskt intryck efter sig sina tankar rundt dogmer, straffparagrafer och Carl Göran, som han hade ett alldeles särskildt som Jakob Axel Josephson.
fysiska problem.
godt öga till, därför att han börjat spela violin.
Visst äro August Södermans studentkompo- " Jag skulle vilja tala med honom om dig och Då och då togs en liten siesta för att under- sitioner i mångt och mycket genialare, ännu mera söka inskriptionerna på runstenarne vid sidan Sven och Ellen. "
rent svensk-svenska i klangen med " Bond- af stora vägen, och med ganska jämna mellan- Aldrig har jag känt mig så förbigången i bröllopet " i spetsen, men Josephson kallar rum hördes det krassa, intetsägande ljudet al mitt lif och spetsat öronen så väldeliga som alltjämt det specifika Fyrisminnet med all sin krocketklubban mot klotet, litet gnabb om vid denna, såsom jag tyckte, egendomliga fråga, glädje, allt sitt djupa vemod till lif på ett rent " femte ringen " och morrande om allt för lång särskildt som mannen tillade något om, att det fascinerande sätt.
" skjutsning ".
gällde sjunga.
Jag följde honom upp till far, Fråga hvilken.
gammal studentsångare som Tiden kröp fram, humlorna surrade inte som stängde dörren midt för näsan på mig, helst, om han inte tänker just på Uppsala, när längre i de härliga lindarna, bofinkarne och men i långa salongen utanför, just i samma han sjunger: sylviorna hade tystnat, deras sångarsäsong var rum, där Erik Gustaf Geijer suttit och kom- slut för i år, och solen hade några timmars ponerat många af sina vackraste sånger, gick " Stjärnorna tindra re ' n färd kvar, innan den gick att dala bakom jag äggsjuk, ängslig som en tentand, och då högt uppå himmelen, och då lade jag örat till dörren och lyssnade jorden är still.
kyrkogården och Rickomberga.
Vinden har somnat in, till deras samtal därinne i skrif- och tentamens- Inne på planket i Annerstedska gården sutto sakta för vännen min, rummet.
bedja jag vill.
uppkrupna som sällskapsfåglar ett dussin Det skulle bli prästmöte i tre dagar i Upp- Förs du vid drömmars hand ungar i lifligaste samspråk, Atterbomar, Cla- fjärran till min längtans land.
söner och syskonen.
Det hade varit en hög- sala, och ärkebiskop Anton Niklas Sundberg Hör du min röst?
tidseftermiddag för oss i sommarstadslifvets ofta önskade sång i domkyrkan.
Ärkebiskopen hade Här vill jag kalla dig.
vändt sig till director musices, och nu var han gråa enahanda.
Landshöfding Adolf Hamilton, Säg!
— vill du följa mig, ljufvaste tröst. "
" gamle grefven ", såsom vi barn alltid kal- själf därinne hos pappa, han, Jakob Axel Jo- lade honom, hade i dag haft oss på bete i sephson, som vi barn sågo upp till med sådan djup vördnad.
Han hade kommit för att an- Det är månsken öfver staden, alla sofva i " Lugnet ", den stora trädgården bakom Cell- fängelset, och där hade vi under en och en moda de äldre syskonen biträda i sopranstäm- stilla ro, och en dubbelkvartett har smugit sig half timmes tid njutit och småknuffats i krus- man, och jag skulle inte få vara med, som in på en gård eller klättrat öfver planket till bärsbuskarna och förstört magarne för tio dagar redan var en nioårig man och ett års simkandi- en liten trädgård.
minst genom att kappäta de härligaste mörk- dat, jag som sjungit, långt innan jag fick flaska.
Nej tack!
Det var väl starkt!
Hjärtat dunkade röda, gula och gröna krusbär, som en trädgård " Hvad blixt ur sköldmöns blickar, i bröstet och höll på att stoppa för alltid, och kunnat frambringa.
hur stålblank Hildur nickar " För oss voro dessa sällsynta, eftersträfvans- när öfverenskommelsen därinne var slut och dörrarna till det allra heligaste slogos upp, var värda utflykter till " Lugnet " fullständiga Alad- alias Körners: " Du Schwert an meiner Linke ", det undertecknad, som satte i med en gråt, dinsvandringar bland smaragder, rubiner och öfversatt af Per Daniel Amadeus Atterbom och rättare sagdt ett vrål så infernaliskt, att " gub- topaser.
med musik af ingen mindre än Carl Maria von Öfvermätta, med bären ända uppe i Adams- barne " baxnade och tvärstannade.
Weber, är naturligtvis den ordinarie väck- äpplet, sutto vi där och grälade om, hvar de sången.
Pappa blef arg, men Jakob Axel Josephson bästa buskarna funnos, och hvar man skulle som kunde uppfatta det ideligen under tjutan- Är det vår i luften, följer säkert en vårsång börja, nästa gång " gamle grefven " kom ned det upprepade " Snälla farbror, får jag vara med, strax efter, och det finns ingen hyllning till från slottet och inbjöd till ny sköfling, då lilla får jag vara med! "
drog till med sitt allra våren, som särskildt gossarne i O. D. på åttio- dörren i gatuporten plötsligt öppnades, och en bästa, bredaste leende, så att hela tandraden och nittio-talen sjöngo med större kärlek än Jlågpa skolpojksH oeh studentminnen M n fyris ' strand D; Uppgif lifvidd (under armarne).
midjevidd erhåller Ni till Eder figur och kjollängd!
fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a I Pappersmönster.
Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Kjolmönster utan släp öO öre, Prinsessklädning 75 öre, Reform- dräkt 75 öre, Barndräktmonster 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationa ' dräktmönster 1 kr.
— 452 —, Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till j Mästersamuelsgatan 43, Stockholm j Iduns Mönsterafd.
E
Josephsons jublande, just Uppsalavåren så här- ligt beskrifvande: " Vårliga vindar draga, skyarnes dok det tunga undan för solens unga blick, för dess strålars glans.
Jublande lärkor glada nicka vid vänligt möte, sippor ur drifvans sköte lyfta sin blyga krans. "
(Forts.) " Maten är halfva födan * " Lösryckta blad ur en Stockholms- uteätares antecknin- gar.
Upphittade al Jonas Brag.
tiikfj E t t sammanträffande.
E HADE ICKE sett hvarandra på åtskilliga år, då de af en slump på samma gång in- trädde i samma matsal.
De voro studentkam- rater och hvad var naturligare än att de slogo sig tillsammans, den ene nu välbeställd huf- vudstadslektor och den andre en ansedd läkare i landsorten.
De hade fått den digra matsedeln i sina händer.
Doktorn log ett förtrytsamt leende, när han ögnade igenom densamma: — Jaså, det är sig likt!
Fortfarande samma onaturliga äflan att hålla en matsedel, fullklott- rad med rätter.
Det borde dock vara klart, att kvalitén måste bli lidande därpå, ty om- sättningen kan ju omöjligt stå i proportion till rätternas antal.
— Du har rätt, detta ha vi ännu endast till en mycket ringa del kommit ifrån.
Såväl i mat som dryck skola vi ha en mångfald att välja på.
Vi äta och dricka etiketter.
Sådan är nu en gång vår vana.
Ändra den, så gör du ett storverk.
Titta på bordet därborta!
Där sitta fyra familjefäder, som slagit sig lösa för att äta middag ute.
De ha enats om smör- gåsbordet, men sedan är det slut; hvar och en sitter och tuggar på sin " älsklingsrätt ", och när de nu skola dricka ett glas vin, så komma de i dispyt om hvilket som " är bäst ".
— Det är gudomligt!
Slutet blir väl en kompromiss, i likhet med den som tycks ha kommit till stånd därborta.
Ser du, där sitta två herrar och skölja ner laxpudding, genom- dränkt af skirt smör, med iskall champagne.
Jag hörde, att de beställde den iskall.
— Tycke och smak kan ingen förta '.
— För allt i världen, låtom oss vara männi- skovänner!
De hade redan kommit till den späckade lammsadeln.
Doktorn höjde sitt glas och drack lektorn till: — Läckerhet och förfining begära vi ju icke nu i någon utomordentligare grad, ty vi äta ju en helt improviserad måltid; men jag måste ge D Sveriges på en gång elegan- taste och mest användbara modejournal för hemmen.
• uttryck åt min tillfredsställelse öfver att vi verkligen, tvärtemot hvad så ofta är fallet, blifvit undfägnade med gammal fisk och ungt kött.
Det förtjänar att erkännas, skål!
Och de stötte med välbehag sina glas till- sammans.
— Men du får förlåta mig, fortsatte dok- torn, om jag äfven tar mig friheten meddela dig en observation, som icke är odeladt ange- näm.
Den gäller dock icke maten, utan serve- ringen.
Har du iakttagit, huru ganymederna, nästan utan undantag, hålla sina händer så godt som öfver halsen på de buteljer, hvilka de hålla fram åt gästerna.
Det är kanske be- kvämt, men fasligt oaptitligt.
— Du har rätt.
Denna observation har jag ofta gjort.
Jag har till och med en gång på- pekat det för en ganymed här, som ofta brukar servera mig.
Han baxnade, erkände det osmak- liga i metoden, men — fortsatte att servera på samma sätt.
— Han är " ett offer för en inrotad, dålig vana.
Vi behöfva fackskolor för ganymeder.
Järpen är serverad.
Hofmästaren har skrutit med_ den.
— Nå, hvad säger du?
spörjer lektorn.
— Fågeln är fin, men naturligtvis halfkokt i stället för stekt.
Du måste komma ned till Skåne och hälsa på mig, så skall jag bjuda dig på stekt fågel.
— Jag märker, att du icke vansläktats från dina studenttraditioner.
— Ingalunda.
Jag har utvecklat dem, men, såsom jag hoppas, med förstånd och smak.
Jag älskar en god middag, det är, enligt min uppfattning, en af lifvets högsta njutningar.
Icke dessa stora festmåltider, där man sitter som fängslad.
Jag vill ha några goda vänner hos mig — du är hjärtligt välkommen — och dem bjuder jag på lätta, omsorgsfullt redda middagar, sådana, som äro ägnade att skänka inbillningen kraft och förståndet skärpa.
Och vi försmå icke ett godt skämt, utan det betrakta vi som bästa kryddan på måltiden.
Kritiken var bortblåst.
Studentminnena döko upp.
Och när efter middagen den gamla hol- ländska likören skimrade i glasen, togo gemen- samt njutna, glada och stämningsfulla ungdoms- minnen åter lifvets färg.
— Ni tycks verkligen vara en ovanlig män- niska.
Jag har fått lära mig att det är en dygd att lefva så enkelt som möjligt.
— Visserligen, njutningens fullhet är njut- ningens • död.
Det är sant.
Men å andra sidan, ve oss, om vi glömma att.
vårda hvad frans- männen kalla Vart de guele — " gommens konst ".
Var öfvertygad om att en sådan underlåtenhets- synd straffar sig själf och blir ytterligare be- straffad.
— Men ni förvånar er särskildt öfver att jag såsom vetenskapsman kan ägna mig åt bordets nöjen.
Tillåter ni mig att svara härpå genom att be- rätta en anekdot, hvilken betecknas såsom hi- storisk.
En glad markisinna tillsporde en gång på en middag den store tänkaren Descartes: " Hvad, bruken äfven I, filosofer, äta läcker- heter? "
— " Tror ni då, " genmälde denne, " att Gud skapat läckerheterna endast för idioterna? "
— Ni är elak, hr professor.
— Visst inte — med obeskriflig kännaremin plockade han från garnityren kring en hänfö- rande mousse de gibier ännu ett färskt vaktel- bröst öfver på sin tallrik — visst inte.
Jag har endast velat öfvertyga er om att maten verkligen är, som man säger, halfva födan.
— Jag tror det, jag tror, att den för er är mer än halfva födan.
— Medge, replikerade professorn, att den måltid, vi här njuta, helt enkelt är förtjusande.
Alla de bastanta, tunga och tråkiga saker, hvarmed vi så rikligen undfägnas, äro helt och hållet bannlysta.
Endast lätta, förfinade Säsongrät- ter!
En verklig liten idealmiddag.
Ni skall icke försumma att bevara matsedeln.
Minnet af en god mid- dag är icke det sämsta att gömma på.
Se här har ni me- nun: r " Gommens konst. "
' - = \ TJlenu.
M DET ÄR SANT, att det är en stor konst att laga en god måltid, så måste man äfven komma ihåg, att det knappast är mindre konst att njuta af densamma.
Därtill kräfves icke blott erfarenhet, utan säkerligen äfven anlag.
Det är en känd professor och vetenskapsman, som yttrar dessa ord till den dam, hvilken han fört till bordet.
Hon känner sig en smula konsternerad samt genmäler: — Maten är väl dock egentligen till för att stilla människans hunger.
— Visserligen, min nådiga, men det är af ej ringa vikt att detta sker på ett behagligt sätt.
Det är att beklaga, att bordets njutnin- gar skola vara förborgade för så många.
An- nars skulle de förvisso visa sig långt mera till sin fördel än hvad nu ofta är fallet.
— * Ja, men jag trodde verkligen inte, att ni, hr professor, hade tid att tänka på sådant.
Ni har ju er vetenskap och den borde väl ta ' edra krafter i anspråk.
— Icke alla, jag räcker också till för en god middag.
En kulinarisk tänkare har sagt: Man åldras icke vid bordet.
Häri ligger en djup sanning.
Jag vill lefva länge, utan skröp- lighet.
O Caviar frais Consommé Sofferino Tifet de Sofe å fa " Royate 7 / Iousse de §iBier d " HfBuféra Safpicon d ' Homard " Bécasses rofi sur Croutons " Hsperges d ' flrgenfeuit Traises a ta Tlomanoff - J ^ Iduns Modellkatalog Oumbärlig för alla sömmer- skor och alla hem.
• • • • ia Nu ^ sa Fyra rikhalti ^ Prenumerationspris 2.20 för helt år — 6 0 öre pr häfte.
s a säsonghäften årligen.
Koioreradt omslag.
— 453 - ^ ^ ' är tid att prenumerera.
*
y^2 \ Mls Krok.
FRU LOTTEN DORSCH.
F. FLODIN FOTO.
N ÄR FÖRFATTAREN W A L T E R CHRIST- MAS, danskt smidig och danskt produk- tiv, vid ett par föregående tillfällen ville vinna mark för sina teaterstycken hos vår publik, slog försöket mindre väl ut.
Nu har han kommit igen, fått tillträde till vår elegantaste scen och blifvit mottagen med utmärkt vänskap och hög- aktning.
Och ändå är hans skådespel " Skärs- eld " icke något verk af betydelse.
Men rutinen i gestalternas upplinjering, dialogens och handlingens rörlighet göra pjäsen till ett lämpligt scenstycke.
Det har till ämne moders- kärlekens lifslånga strid för barnet, här perso- nifierad i en dansk-amerikansk varieté-dansös, af hvars kärleksförbindelse med en utvandrad dansk adelsman en son blir frukten.
Fadern dör innan barnet kommer till världen; pilten blir sedan i späda år skild från modern och öfverantvardad i sin farbrors händer som upp- fostrar honom hemma i Danmark, allt under det modern-dansösen i ett tjugutal år far världen rundt och på sin konst förtjänar stora summor, med hvilka hon, sonen ovetande, beta- lår hans lif som förnäm odåga i Köpenhamn.
Hvad honom beträffar, tror han sin mor vara död och har f. ö. ingen aning om hur det egent- 1.
" DAMER OCH HERRAR DJURGÅRDSTEATERN.
2.
STADSFULLMÄKTIGE " FÖRSPELET.
FÄNRIK Walter Christmas.
ligen hänger samman med hans härkomst — en okunnighet, som verkar löjlig från författa- rens sida, ty nog måste väl en adelsmans son i det lilla Danmark med lätthet kunna utforska, om han är född i ett legitimt äktenskap eller ej.
Emellertid kommer modern hem för att få se sin son och ge sig tillkänna för ho- nom, och på denna från franska förebilder häm- tade situation är konflikten byggd.
Stycket bäres främst af fru H å k a n s s o n, hvars intelligenta framställningskonst, fotad på ett eldfullt artistiskt ingenium, skänker långt mera kött och blod åt fru Lissy Bertrams figur än författaren mäktat.
Hos henne blir den transponerad i verklighetens tonarter, äfven då den hos honom är enbart teatereffekt.
Hr de W a h l spelar sonen med impulsiv styrka och är konstnärligast i de båda sista akterna.
Fru A s t r i T o r s e i l s blida flickgestalt står som ett vackert hvitt skimmer i den mörka kompositionen, hvars öfriga genreartade figurer, godsägaren, journalisten, impressarion och mulattskan åter- gifvas karaktäristiskt af hrr R i e g o, Lam- b e r t och O l s s o n samt fröken B ä c k s t r ö m.
Intima teaterns framförande af Strindbergs tragedi " Fadren " blef en ny konstnärlig seger PÅ STÅL FOLKTEATERN.
SCEN OCH S T U D E N T E N.
3 UR ANDRA A. JONASON JULIA I HÅKANSSON SKÅDESPELET PÅ BER- KGL.
A T E L J É J^EGER FOTO.
för den lilla scenen.
Bildande en af spetsarne i författarens dramatiska diktning och kanske den våldsammaste och djupaste litterära fram- ställning af mannens och kvinnans eviga tve- kamp på könslifvets och föräldrakänslornas vul- kaniska mark som någon litteratur förfogar öfver, borde " Fadren " sedan länge vara ett repertoar- stycke på vår främsta talscen.
Den svenska likgiltigheten för hvad vi äga stort eller kanske andra, ännu simplare orsaker, har emellertid låtit detta drama komma till uppförande endast ett par gånger för åtskilliga år sedan, " hvarefter det lagts undan för att begrafvas af damm och glömska.
Lyckligtvis biter ej döden på det, som fått evigt lif.
Uppståndelsen kommer förr eller se- nare.
" Loulou ", den franska fars, hvarmed Vasa- teatern inledt säsongen, verkar kramp.
Hvad den rör sig om behöfver ju inte sägas.
Den parisiska farsen behandlar bara e t t tema, och på det lefver den kräsliga genom seklerna.
Allt beror på den konst, hvarmed detta tema va- rieras.
Författarne till Loulou ha det yttre maski- A. BLOMBERG FOTO.
— AKTEN.
" FÄNRIK GENERAL V. DÖBELN OCH STÅL " PÅ BJÖRNEBOR- FOTO.
En egenhet hos ^tTJT) Sfflu d @ Cölögftg — 454 — SOM F R U L I S S Y " SKÄRSELD " DRAMATISFA TEATERN.
AKTEN.
S C E N UR T R E D J E GARNE PÅ KYRKBACKEN VID JUUTAS.
FRU TRAM är k ä n s l a n af k y l a och uppfriskning, s o m d e t t a märke framkallar.
neriet på sina fem fingrar: deras marionetter springa oförtrutet i dörrar, krypa under bord, byta kläder med hvarandra o. s. v. Men med allt detta äro de fullkomligt meningslösa som individer, de stå ej i den ringaste kontakt med lifvet och ha, för att vara fransmän, sorgligt tomma hufvuden.
Det är en ren olyckshän- delse, om ett roligt eller anderikt yttrande går öfver deras läppar.
Loulou får på.
Vasateatern ett godt utförande, och särskildt sprider hr H e d l u n d s bonvivant- typ en glimt af humorns solvärme öfver de ofruktbara markerna.
Som greive Prunier åstadkommer hr B y s t r ö m med små medel en sant komisk verkan — hans scen med betjä- ningen i tredje akten är ett litet glansnummer — och fru W i n n e r s t r a n d s Loulou utmärker sig för pikanteri och grace.
Men hennes dik- tion måste ha underbetyg, liksom ock fru Barcklinds.
Tungan rätt i mun, mina damer, och ut med språket!
Vi vilja höra hvad edra röda läppar ha att förkunna, äfven om det är dumt.
På Folkteatern har säsongen startats med ett svenskt folklustspel " Damer och herrar stads- fullmäktige " af hr Nils Krok, som bekant en af pristagarne i Iduns dramatiska pristäfling.
Det är kvinnorörelsens öfverdrifter författaren vill åt i detta sitt lustspel, hvars lyckligaste poäng är andra akten med ett drastiskt teck- nadt sammanträde af kvinnliga stadsfullmäktige.
I de öfriga akterna ingå revymässiga upptåg, hvilka bryta udden af satiren, i synnerhet som de tangera gränsen för det barnsliga.
Spelet är tillfredsställande nog.
Beträffande lustspelet " Kärleksnästet " på Södra teatern var det kort sagdt olidligt att åse.
Det ogynnsamma intrycket skärptes ytterligare af ett undermåligt utförande.
Är det revyerna, som hålla på att tillintetgöra hvarje uns af artistiskt samvete uppe på Mosebacke höjder?
Hur mycket mera stämning och färg är det icke öfver Drachmanns lyriska folkstycke " Strand- bybor ", hvarmed Östermalmsteatern inleder sin höstsäsong.
Äfven den nya bearbetningen af " Fänrik Stål ", framförd af dir. Selander på Djurgårdsteatern, låter se sig med fördel och bör särskildt locka ungdomen dit under höst- aftnarna.
På Sveateatern lyser och lockar D a g m a r H a n s e n jämte en hel del annat, såsom den lyckade iörvandlingsdansösen, de smidiga jong- lörerna Alonzo, konstskyttarne Yomtell, hvilkas träffsäkerhet är fenomenal, och den pigga La Belle Veola med sin ormlika dans.
Men Dag- mar står främst i alla fall.
Henne måste ni se och höra.
Nu från de lefvande till den döda!
En af vår scenkonsts mera bemärkta utöf- vare, fru Lotten Dorsch, har nyligen gått bort efter långvarig sjuklighet.
Fru Dorsch, hvars flicknamn var Hedbom, inträdde i sjuttonårsåldern som elev vid K. teatrarnas elevskola, där hon dock ej kvarblef länge af det skäl att de, som hade lärarekallet om händer, förklarade henne oduglig för scenen.
Själf kände hon sig emellertid viss på att skulle hon kunna uträtta något i lifvet, så blefve det på teaterbanan.
Där och ej annorstädes ville hon söka sin lifsuppgift.
Ledd af denna föresats skaffade hon sig engagemang vid ett landsortssällskap, kom därefter till Svenska teatern i Hälsingfors — så många svenska teaterartisters utveck- lingsscen — hvarest hon fick försöka sig i stora och kräfvande uppgifter och vann rätt mycken framgång.
Med hängifvenhet hade hon kastat sig in i arbetet, och då hon sedermera återbördades till den svenska scenen, var det hos Stjernström på hans Nya teatern, som hon " Vi behöfva inte så mycket, " gaf Al r a till svar " Ibland kan jag inte låta bli att förvåna mig öfver.
huru små våra lefnadsbehof nu för tiden äro. "
Fadern, som vid sin fråga sett upp mot henne med en blick vittnande om bekymmer, slöt till ögonen, sedan han hört svaret — han låg stilla som om han fallit till ro, och händerna hvilade hopknäppta på täcket.
Alfa försökte sig äfven på en beskrifning af den utsikt öfver Sundet, som de hade från fönstret på husets framsida, och hon talade om salens solrostapeter, bjäl- karna i taket samt det slitna, sluttande golfvet — hon ägde hemtrefnad i hög grad, det framhöll hon uttryck- ligen.
Dan i sin ordning beskref apelallén, solgrinden samt de målade landskapen i lekstugan.
De senare hade han växt ifrån — det var så ledsamt att ej kunna se dem på samma sätt som förr, men det kunde därför ej falla honom in att taga dem bort.
De hade ju en Hennes särmärke som artist var flärdfrihet gång beredt honom så stor glädje, och voro som gamla och redbarhet i arbetet och en sträfvan att i vänner.
Lekstugan — numera arbetsrummet — skulle ej ha samma trefnad, om herrgårdarna togos bort.
grund genomtränga uppgiften, sammansmälta den Dan måste äfven berätta om lifvet i skolan — om med sitt egna jag.
Hon har därför rätt till ett lärarna och kamraterna.
framstående rum i vår teaterhistoria.
" Du, morfrr, och rektorn skulle säkert komma bra ARIEL.
öfverens, " sade Dan.
Magister Löfves godsinthet och egendom ' iga distrak- tioner framkallade ett godt leende på den sjukes an- sikte, och han tröttnade aldrig att höra talas om Ehren- frid, Dans bäste vän, samt de andra gossarna, som hörde till deras kotteri Dan talade äfven om lärarna — om dem som pojkarna tyckte om med en ifver, som kom hans målbrottstämma att göra de lustigaste språng En återblick i lifvets tidbok af mellan diskant och bas.
Morfadern tröttnade aldrig att lyssna, och han in- H a n n a Lundholm.
flickade mången gång ett ord eller en mening, som kom gossen att studsa, genom den för honom helt och (Ports.)
hållet nya belysning, hvilken därvid kastades öfver mycket af det, som han själf upplefvat och iakttagit. "
I Z ANSKE JAG förstår honom, " sade Alfa med en tank- I V full blick.
" Man lär så mycket af dig, morfar, " sade han en " En dag förtrodde han sig åt mig — hvarför vet dag på sitt frimodiga sätt.
" Det förefaller som om jag inte.
Kanske var det därför, att han måste tala ut. "
under allt, hvad man berättar för dig, låge något, hvarom man själf ingenting vet, och som du genast " Hade han rätt? "
upptäcker. "
" Det fick jag aldrig veta.
Han talade om att införa mig i sitt hem, men han uppsköt därmed vecka efter Af en tillfällighet hade Dan kommit att nämna höst- vecka, månad efter månad.
Sedan dog hans hustru marknaden en dag, när han satt inne och pratade med plötsligt af tyfus — denna sjukdom skördade en som- morfadern.
mar många offer på den ort, där vi båda hade anställ- " Vi lefva på höstmarknaden en god del af året, " ning.
Hans hustru var ett bland de första.
Då var sade han på det gammalkloka sätt, som blifvit en följd det som jag på allvar räckte ut min hand mot honom, af vanan att deltaga i moderns bekymmer och förhopp- och jag höll honom fast länge — tills han åter var ningar.
lugn och hans själfförebråelser, för den misstanke han Morfadern bad då om en närmare förklaring.
hyst, tystats ner.
Han behöfde mig och vi voro vänner. "
" Jag menar — på inkomsten af höstmarknaden, " " Kallar du detta vänskap?
Han behöfde ju dig, svarade gossen.
men du kunde ha undvarit honom. "
Ett tungt, allvarligt leende gled för ett ögonblick " En måste vara den, som räcker ut handen.
Vär- öfver den sjukes drag.
men i hans hand gick sedan öfver i min under en " Hur känner du dig i dag? "
frågade Alfa, som kort lång tid. "
därefter öppnade dörren och steg in.
" Nej, värmen af din i hans, " sade Alfa.
" Betydligt bättre, " svarade fadern med onaturligt " Du förstår mig inte, " sade fadern och hans stämma liflig röst.
Härtill lade emellertid ej Alfa märke — förrådde en skymt af otålighet.
" Vi behöfde hvar- hon endast gladde sig åt de med bestämdhet uttalade andra.
Kanske var jag den, som gaf mest, men det orden, hvari hon såg, hvad hon så ifrigt önskade se, räknade han mig till godo. "
nämligen ett godt förebud för ett möjligt tillfrisknande.
" Lär dig att bilda kedja! "
fortfor Alfas far.
" Räck När Dan gick ut ur rummet för att ge sig af på ut din hand och när du känner den omfattad, då vandring i skogen med jägmästaren och hans hustru, är början rddan gjord!
Hjälp sedan till med att foga frågade den sjuke, om ej gossen skulle blifva efter med hand i hand, länk i länk.
så att kedjan växer åt alla sin läsning, därför att han tagit sig lof midt under håll — breder ut sig i oändlighet. "
terminen.
" Jag har gjort motsatsen, " sade Alfa med tårade " Det tar han snart igen, dessutom har han böcker ögon.
" Jag har skilt i stället för att foga tillsammans. "
med sig hit och läser minst ett par timmar hvar dag, " " Då måste det bli annorlunda.
Sök upp dem, som gaf Alfa till svar.
bitterheten gjort till enstöringar — dem, som frysande Den sjuke drog en suck utan synbar anledning — dragit sig undan i ensamhet.
De ödmjuka, som blifvit Alfa frågade om något fattades honom, eller om han skrämda ifrån att räcka ut handen, men längta efter önskade någonting särskildt, men fick ett afböjande att känna den omfattad.
Sök äfven upp de andra! "
svar.
" Hvilka andra? "
frågade Alfa.
Alfa började då tala om den promenad, hon på " Dem som bitterheten härdat till att gå genom förmiddagen företagit med fosterfadern.
lifvet med kalla, liknöjda ögon.
Glöm inte heller bort " I salen ligger en bröstbukett, som jag skall taga dem, som bitterheten försimplat — de äro de svåraste in till dig, när jag hunnit ordna den i den hvita pors- att foga in i kedan.
I momentan hysterisk glädje slå linsurnan.
Aspen har blodröda blad, rönnbären äro de blindt omkring sig utan att akta, hvar slagen träffa.
fullmogna och björkarna stå fuUhängda med guld och De slå därför att de själfva blifvit slagna.
Se dig om kopparslantar, " berättade hon.
efter dem alla, " sade den sjuke slutligen och slöt till " Har frukten blifvit nedplockad? "
frågade fadern.
ögonen.
Nu kände han sig behöfva ro.
" En stor del af vinterfrukten hänger ännu kvar, " Jag skall försöka, " svarade Alfa och strök sakta men fruktkällaren är ändå snart öfverfull.
Skörden har gång på gång den hvita magra hand, som tungt hvi- i år varit ovanligt god.
Jag önskar, att jag tagit med lade på täcket.
mig några äpplen hemifrån, så kunde du fått smaka — några af dem, som Dan och jag döpt till " gyllenröd " för deras vackra färger.
XXII.
" När säljer du vinterfrukten? "
" Hufvudsakligen på höstmarknaden.
Du kan tro, Läkaren uttalade sig ej med bestämdhet om arten a t t ' d å fylles mitt penningskrin, " sade Alfa skämtsamt.
af den sjukdom, hvaraf Alfas far led.
Han trodde den " Men den vackraste frukten — den som jag själf väljer vara följden af en specialåkomma, som var typisk för ut, gömmes till fram mot julen.
Då håller jag den den stat i nya världen, där fadern vistats de sista dyr — hänsynslöst dyr.
Man måste ju vara praktisk åren.
Om ett tillfrisknande gaf läkaren endast ett och veta taga vara på sina egna intressen, " sade hon mycket svagt hopp, men Alfa kunde omöjligt låta hoppet skrattande.
fara.
V ?- När läkaren ett par dagar senare kom på besök, Sin mesta tid tillbragte hon i gästkammaren, och blef han mycket öfverraskad af en fråga, som den sjuke den sjuke tröttnade aldrig på att höra talas om det lif, gjorde honom.
" Skulle det inte vara möjligt att få för- hon och Dan förde i det hvita huset uppe på åsbacken.
söka stiga upp en timmes tid på eftermiddagen?
Tiden Hon beskref för honom gången af det dagliga arbetet, blir så lång, när man är instängd i samma rum. "
som växlade med årstiderna.
Hon talade om det peku- (Eorta.)
niära resultatet af detta arbete, och den sjuke frågade, hur mycket de årligen behöfde för att kunna hafva en någorlunda sorgfri tillvaro.
gjorde sig bemärkt, tills hon som Hjördis i Ibsens " Kämparna på Helgeland " vann den seger, som gjorde henne till en af de bästa bland den dåtida gruppen af talangfulla yngre skådespelerskor.
Som hennes främsta sceniska uppgifter må, utom den ofvanstående, nämnas Margaretha i " Faust " och lady Macbeth.
För öfrigt var hon mångsidig, därom vittna de skif- tande roller på komediens, skådespelets och tra- gediens fält, hon under sina teaterår vid Dra- matiska och Svenska teatrarna kreerat med skarp intelligens och stor individualiseringsför- måga.
Känslomänniskor * — 455 —
ler t e.
M i d d a g: Oxsvanssoppa; ris- grynspudding med saftsås.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord färsk strömming i låda med potatis ägg; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g Köttbullar med bruna bönor; saftkräm med mjölk.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppstekta köttbullar med brynt potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Bräckt skinka med stufvad blomkål; smörgås- pudding med vispad grädde.
ANVÄND ENDAST SVENSK TVÄTTVÅL TEKN. A.-BOL FLORA, GEFLE.
KÖKSALMANACK Redigerad af Inneh.
ÖSTMAN af Elisabeth östmans derskurs i Stockholm.
VECKAN Husmo- 13 — 19 SEPT.
1908.
SÖNDAG-: F r u k o s t: Smörgåsbord; ägg med skinlksås; kräftor; mjölk; kaffe eller t e med saffransbrÖd.
M i d - d a g: Tomatpuré; fisksoufflé med hol- ländsk s å s; lammkotletter å la maöaa- tenon med ärter och blomkål; äppel- beignet med vaniljsås.
MÅNDAG-.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; ä g g; kaffe eller t e.
M i d d a g: Pers dl je fylld kaM- bringa med potatis och lingon; brylé- pudditng.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; riissoler af kalfkött (rester frän mån- dag) med skiradt smör; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Pa 1st ernaciks puré med rostadt bröd; gadda stekt i filéer med pressad potatis.
ONSDAG-, F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt sill med grädde och lök samt p o t a t i s; ägg; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Fläskkotletter med grädd- sås och p o t a t i s; blåbärskompott med vispad grädde och se häff er hattar.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biffstek med p o t a t i s; mjölk; kaffe el- HAFREGRYN ° HAFREMJÖL Skol-Gossdräkter För barnens hud är det ytterst nödvändigt att den mildaste nch finaste tvil användes af stark, marinblå, Kamg-arns-Cheviot med fodrade benkläder, (modell enl. vidstående bild) passande pris kr.
5 SOLO-KAFFE från P e r s i l j e f y l l d k a l f b r i n g a (f. 6 pers.).
2 kg.
gödkalfhringa, 3 stora knippor persilja, 4 msk.
smör (80 gr.), A.-B.
Malmö Kaffekompani.
(Kungl.
Hofleverantör) V2 msk.
salt.
H.
M.
Konungens Hofleverantör.
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör, 3 / 4 lit.
kokande buljong eller vatten.
S å s: IV2 msk.
smör (30 gx.
), 2 msk.
Magnetiskt förädladt enligt ivenikt Vid beredningen bortslipas mjöl, köttsky, 1 del.
tjock grädde.
icke — såsom ofta sker för patentet n:o 20016 är B e r e d n i n g: Köttet tvättas med att gifva grynen hvitare en duk doppad i hett vatten och bog- färg — den gulaktiga, nä- det bästa, renaste och drygast!
RECEPT: bladet jämte refbenen skäras u t för- ringsrika proteinhinnan.
siktigt, så a t t köttet blir helt.
(På Genom bevarande af denna T o m a t p u r é (f. 6 pers.).
125 gr. benen kokas buljong hvarmed steken blifver gröten mera nä- risgryn, V2 Hffc.
vatten, 1 tsk.
salt, V2 spädes.)
Persiljan sköljes, rensas och ringsrik, finsmakande kg.
röda tomater, 2 1 / 2 l i t.
buljong, salt, hackas groft samt inarbetas i smöret.
som finnes 1 marknaden och säljes i och fast (ej lösochslemmig).
peppar, sherry efter smak.
Köttet guides med saltet och persilje- B e r e d n i n g: Risgrynen sköljas i smöret lägges på bringan, som därefter femton olika Javablandningar i rlkati Obs.
Den extra kvalitén i paketema.
hoprullas varmt vatten och påsättas i kokande och sys igen, hvarefter den förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer saltadt vatten samt få koka till en brynes i smöret och får sakta steka i tunn gröt.
Tomaterna rensas, sköljas ugn eller på spisen omkr. 2 tim. Un- och kokas mjuka i hälften af buljongen, stekningen öfveröses köttet omkr. ryggbenet jämte alla småben borttagas.
hvarefter de passeras tillika med de beströs med peppar och salt, doppas i der hvar tionde och spädes med bul- Filiterna gnidas in med ättika och salt kokta risgrynen och den Öfriga bul- de uppvispade aggen och vändas i jongen eller min.
vattnet.
Nar steken ä r och få ligga 1 tim. P å hufvud och jongen.
Purén får e t t uppkok, skum- en blandning af de s t ö t t a skorporna, färdig, borttagas alla trådar, bringan ryggben kokas buljong.
Fileterna in- mas och afsmakas med kryddorna och den hackade persiljan och löken.
Kot- skares i tunna skifvor upplägges klappas i en duk, penslas med det vinet.
Om så önskas, tillsattes litet letterna brynas därefter i smöret, den hel.
Köttjusen silas och och skummas, och uppvispade ägget och vändas i de s t ö t t a fint hackad persilja.
kokande buljongen eller vattnet påspä- såsen beredes på vanligt sätt och ser- skorporna.
Smöret fräses i en aflång des och kotletterna få sakta steka fär- veras i särskild såsskål.
Soppan serveras med croutons.
fiskform eller långpanna, filaterna ned- diga, med t ä t t slutet lock, under 5 läggas däri och insättas i ugnen a t t F i s k s o u f f l é (f. 6 pers.).
100 gr. — 10 min.
få en vacker gulbrun färg.
När fisken smör, 100 gr. mjöl, 5 del.
grädde, 3 De uppläggas på varmt serverings- P a l s t e r n a c k s p u r é (f. 6 pers.).
är brynt, spädes den med den kokande kkp.
kokt fisk (V 2 kg.
gädda), 6 ägg, fat och garneras med ärter eller fransk 6 palsternac-kor, 2V2 lit.
efterbuljong, fiskbuljongen och grädden och får steka salt, hvitpeppar.
potatis samt persilja.
IV2 msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, med lock omkr. 20 min.
T i l l f o r m e n; Va msk.
smör, 2 salt, hvitpeppar, 1 äggula, 2 del.
tjock Stekes den i långpanna k a n en plåt msk.
s t ö t t a skorpor.
grädde.
läggas öfver den.
Ä p p e i b e i g n e t (f. 10 pers.).
225 B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- B e r e d n i n g: Palsternackorna sköl- Fisken upplägges på varmt serverings- manfräsas och grädden tillsättes litet gr. sötmandel, 10 gr. bittermandel, 200 i sänder under flitig rörning, hvarefter gr. strösocker, 160 gr. smör, 3 ägg- jas, skrapas, och skäras i små bitar.
fat, såsen hälles öfver ' och anrättningen nedläggas i 1 lit.
af den kalla garneras med persilja och kokta pota- afredningen får ett godt uppkok och gulor, 1 ägghvita, 12 gr. h vetemjöl, De buljongen och få koka, tills de ä r o tisar.
hålles upp a t t kallna.
Den kokta fisken 4 k k p.
äppelkompott (2 lit.
äpplen, fullkomligt mjuka, d å soppan passeras.
plockas fin som risgryn och nedröres IV2 k k p.
krossocker, 2 kkp.
vatten).
Smör och mjöl sammanfräsas, purén T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 och resten af buljongen F l ä s k k o t l e t t e r med g rädd- i den kalla smeten, jämte äggulorna en tillsättas och gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
i sänder.
Den afsmakas med kryddorna s oppan får koka 10 min., h varefter s å s (f. 6 pers.).
9 stora fläskkotletter, B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- den skummas och afsmakas 1 liten msk.
salt, Va t s k.
hvitpeppar, och sist nedskäras do till hårdt skum med kryd- slagna ägghvitorna.
Massan slås ge- kas i ugn och drifves genom, mandel- dorna.
Äggulan och grädden uppvispas 2 ägg, 1 kkp.
fint s t ö t t a skorpor.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 nast i smord och brödbeströdd form kvarn, hvarefter den stötes mycket fint i soppskålen och purén tillslås under gr.), 5 del.
tunn grädde.
och gräddas omkr. V2 * im.
i ordinär tillsammans med sockret i stenmortel.
kraftig vispning.
Beredning: Kotletterna tvättas ugns värme.
Soufflén serveras genast den Smöret skiras, får kallna och röres där- Den serveras med rostadt eller stekt med en duk, doppad i hett vatten, efter, tills d e t blir hvitt, då äggulorna tages ur ugnen.
en i sänder samt ägghvitan slagen till bröd.
bultas lätt på båda sidor samt putsas väl.
L a m m k o t l e t t e r å l a m a i n t e - hårdt skum, mandeln och mjölet till- De beströs med kryddorna och doppas n o n (f. G pers.).
15 stora kotletter, sättas, hvarefter massan omröres väl.
Gädda stekt i filéer (f. 6 i de uppvispade äggeji samt vändas i i 1 msk.
salt, / 2 t s k.
hvitpeppar, 2 En kopparform eller tackjärnspanna pers.).
2 kg.
gädda, 2 msk.
salt, 1 de s t ö t t a skorporna.
De brynas där- ägg, IV2 kkp.
s t ö t t a skorpor, 1 msk.
smörjes med kallt smör och beströs tsk.
ättika, 1 ägg, 1 kpp.
s t ö t t a skor- efter i smöret i en tackjärnspanna, ned- fint hackad persilja, 1 msk.
fint hackad med fint s t ö t t a skorpor, den beklädes por.
läggas i en järnkastrull; pannan ur- chalottenlök, 3 msk.
smör (60 gr), 4 därefter på botten och kanterna med T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
smör (80 vispas med grädden och såsen hälles en del af massan samt fylles till t r e gr.), 4 kkp.
fiskbuljong (kokt p å huf- öfver kotletterna.
De få sedan färdig- d / cl.
buljong eller vatten.
B e r e d n i n g: Kotlettraden tvättas fjärdedelar med äppelkompott.
Den öf- vud och ryggben), 2 del.
tjock grädde.
steka med lock omkr. 10 min.
De med en duk doppad i hett vatten.
Kot- riga degen bredes ut som ett lock B e r e d n i n g: Gäddan fjällas, öpp- uppläggas på varmt serveringsfat, gar- letterna buggas därefter, putsas och öfver kompotten.
nas, urtages samt sköljes mycket väl neras med persilja och såsen hälles Puddingen gräddas i. ordinär ugns- och torkas.
Den skares i fileter, och öfver.
bultas e t t slag på hvarje sida.
De JflVfl-KflFFE " SAV0L1N ".
ELISABETH VARGARDA värme omkr. 3 / é tim.
Den serveras afsvalnad, med vispad grädde.
6 7 8 9 10 11 12 " Hylins öfrerfettade Barntvål " besitter dessa egenskaper, o c h d e n har därigenom blifvit oum- bärlig för barnkammaren.
13 år Hylin &amp; Co, Fabr^Aktiebolag, 7.75 8.25 8.75 9.25 9.75 10.25) 10.75 11.25 I I.
7 5 Kungl.
Hofleverantör, M. BENDIX, Stockholm.
TVÄNNE enkla, bättre flickor kunna i ' å plats i ämfoetismannafam.
sorn koker- ska och husa.
Anses som familjemed- lemmar.
Svar till » Ämbetsmannafamilj », eller Iduns exp.
f. v. b.
att små pret.
1 8 Regeringsgatan, 5 Sturegatan, 9 0 Drottninggatan, Ledig plats * För barnsköterska Stockholm.
OBS.!
Order till landsorten expedieras endast mot efterkraf.
Dräkt, som i storlek eller i öfrigt ej utfaller till belåtenhet, får utbytas.
Enkel, bildad flicka A NNONSER skola vara Inlämnade till FÖRESTÅNDARINNA för brukshushåll kunnig i matlagning erhåller i höst Platsen tillträdes nu genast el- Expsdltlonan senast fredag för att sökes.
pilats, å större landtegendom, a t t jämte ler den 1: sta okt.
Ansökan märkt Bildad, snäll, enkel och framför allt husmodern deltaga i alla förekommande kunna Införas I följande veckas num- » Brukshushåll » och åtföljd af foto., be- barnkär flicka, kunnig i sömnad, er- göroimål.
Svar jämte ref., löneanspråk tyg m. m. insändes under a d r.
S. mer.
Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. håller till hösten förmånlig plats i och foto.
till » I.
A. L. », Karlskrona.
familj i Sthlm a t t sköta och syssel- sätta 4 barn mellan 7 — 4 år.
Barn- BAKNKÄK ordentlig ilicka af god fa- HUSHÅLLERSKA, som är skicklig i jungfru finnes.
Prima rek.
fordras.
milj önskas till eg end om för gossar finare matlagning och som med ordning Svar till fru Percy Tham, Oxelö- IV », 7 och 9 år.
Svar med foto., och trohet vill sköta köksafdelningen sund.
rek., uppgift å pretent.
till &gt; Ordning på större herrgård, får plats i höst.
1908 » Iduns exp.
(Köksa finnes.)
Svar till » Litet hus- I enkelt stilla hem på landet får UTI liten familj i större landsortsstad LÄRAKINNA, som genomgått högre håll », undervisningsvan samt i matematik och Iduns exp., Stockholm.
lärarinnesem., helst troende, med un- pianos pelning skicklig lärarinna plats, erhåller bildad flicka plats a t t sköta dervisningrsskyldighet i SYsnska och a t t undervisa en flicka i 7: de klass hushållet.
Svar med foto.
samt upp- fram.
språk sökes.
Svar med betyg kurs.
Svar med betyg, rek., lönean- gift å ref. ooh löneanspråk torde sna- och löneanspråk till » X.
P. Lärarinna », språk sändes till » L.
K. », Iduns exp .. rast insändas till » G.
S. », Jönköping under a d r.
S. Gumselii Annonsbyrå, kommer a t t från den 1 inst.
nov.
an- ställas inom Hällaryds kommun, Ble- GUVERNANT sökes för en gosse och Stockholm f. v. b.
kinge län.
Lön 500 kr.
för år, fri en flicka i åldern 12 och 14 år.
Språk- ANSPRÅKSLÖS, bättre flicka får plats EN välrek.
flicka, kunnig i all slags bostad och vedbrand samt r ä t t till er- kunskaper fordras.
Svar med uppgift den 1 eller 24 okt.
a t t med husmo- sömnad, finner plats från 24 okt.
Svar sättning enligt t a x a för enskild sjuk- å lön sändes till fru Maria Kallin, ders hjälp sköta t v å treåringar.
Svar med foto.
till doktorinnan S. Jäger- vård.
Ansökan om platsen, åtföljd af Gästigif varegården, Nås, Dalarne.
med foto.
till » Officersfamilj », Väners- skiöld, St. Katrinedal, Göteborg.
kompetenshandlingar, frejd- och läkare- I prästgård på landet (Jönköpings län) borg p.
r. betyg, insändes före den 1 nästa okt.
önskas enkel, gladlynt lärarinna (ele- I godt hem i Stockholm får enkel, till kommunalnämndsordf.
Edvard J o - mentarb.)
för t v å flickor, 11 och 13 bildad flicka, kunnig i matlagning, hansson, adress: Trensum.
år.
Vanliga skolämnen, engelska, mu- plats, a t t utan jungfrus hjälp sköta daglig, ordentlig samt valrekom., fnllt sik.
Svar med betyg och lönepret.
mindre hushåll.
Nya Inack.-Byrån, knnnig i servering och enklare sömnad, till » Fru R. », Bondstorp p.
r. Brunkebergsg.
3 B., Sthlm.
erhåller förmånlig plats till den 24 anspråkslös lärarinna önskas EN enkel barnkär flicka, kunnig i okt.
i Helsingborg om betyg jämte foto.
å Kristianstads fattigvårds inrätt ning d.
ENKEL, genast i hem på landet a t t läsa sömnad erhåller plats a t t sköta t r e sändas till öfverstinnan Ribbing, Villa 24 inst.
o k t.
De hufvud sakligaste ålig- nu gandena för platsens innehafvare ä r o med 2 flickor, 4 och 5 k l: kurs, samt en barn om 5, 3 år och 7 månader samt Solliden, Helsingborg.
nybörjare.
Bör ej vara under 20 år Lön hjälpa till med städning.
Foto., betyg I närheten af Göteborg finnes plats a t t öfvervaka och ansvara för matlag- 200.
Svar till » L. », Hållsta p.
r. och uppgift om löneanspråk torde sänr- hos disponentfamilj för en bildad mu- ningen samt a t t leda de kvinnliga hjo- sikalisk flicka, som ä r villig deltaga nens arbeten hvarför fordras, dels kun- LÄRARINNA önskas p å landet nu ge- das till Carlslid, Djursholm.
i alla inom e t t hem förekommande skap i enklare matlagning och dels a t t nast i privat familj, kompetent i en- göromål.
Benägna svar jämte rekom.
kunna bemöta underlydande på e t t gelska, tyska, samt pianospelning.
In- bestämdt och humant sätt.
Upp- sänd ref., löneanspråk till C.
A. Sjö- under sign. » Disponent ».
Iduns exp., lugnt, lysningar om löneförmåner samt om berg, Ribbingsnäs gård pr Forse- Stockholm.
platsen i öfrigt lämnas vid begäran rum.
För en pålitlig ooh frisk barnsköter- skriftligen eller muntligen.
Ansöknin- ska finnes plats nu eller i slutet af gar, åtföljda af betyg och rek.
emotta- I landthushåll, d ä r husmodren ä r lin- sept.
a t t med tillhjälp af barnjungfru den 9 inst.
sept.
å drigt bröstsjuk, önskas frisk, anspråks- sköta en flicka p å 8 år och en gosse vid Motala Verkstads sjukhus tillträdes gas till och med Fat tigvår dskontorrt lös), barnkär flicka, 30 ' — 40 år, a t t sköta på 15 månader.
Svar snarast möjligt den 1 okt.
Löneförmåner: 720 kr.
år- ligen, bostad, vedbrand och lyse.
An- I läkarhem, närheten a i Stockholm, får hushållet, samt för öfrigt hjälpa till med lönepret., ref. och foto.
till fru sökningshandlingar m-ed tjänsteförteck- musikalisk, undervisningsvan lärarinna inom hemmet.
Vana vid sömnad ön- Ella Ankarcrona, Aspenäs, Lerum.
Bo- ning insändes före 15 sept.
till d: r plaits.
Elev, 12 års flicka.
Nya Inack.- skas.
Svar till » Hösten 1908 », Mjölby satt i Karlskrona, men tillbringar som- maren på landet.
P. r. Ekman, Motala.
Byrån, Brunkebcrgsg.
3 B., Sthlm.
Barnfröken.
LEDIGA PLATSER Sjuksköterska Husjungfru LBÉig plats lör föreståndarinna Barnsköterska, 456 enklare barnfröken finnes plats tillsammans med frun sköta 2 flickor.
Svar med foto.
och löne- till » Barnkär », Visby p.
r.
Hushållerska, skicklig i all sorts matlagning, bakning, inläggningar m. m., van a t t sköta ett större hushåll samt försedd med de allra b ä s t a rek.
får plats om anmälan göres hos grefvinnan af Ugglas.
Adr.
t. o. m.
20 sept.
Baggetorps brygga, VärmdÖbåt, Stockholm — sedermera Karlaplan 3 a, Stockholm.
Värdinna * Ung oberoende flicka eller änkefru af god familj, som med jungfrus till- hjälp k a n sköta e t t bättre 1 hem på landet, erhåller treflig plats som vär- dinna, önskligt vore a t t sökanden som sällskap ville medtaga en flicka af god familj som hushållselev.
Svar jämte foto., ref. och pret.
sändes till » Mu- sikalisk officer », Helsingborgs-Posten, Helsingborg.
EN arbetsam., ordentlig, omusikalisk hushållsfröken får bra plats på landet i närheten af Stockholm.
Jungfrur fin- nes-.
Svar till fru E. Carlsson, F it t ja^ Hushållerska fullt kompetent i a t t sköta ett större herrgårdshushåll erhåller den 24 o k t.
plats hos officersfamilj.
Svar med rek.
till » Herregård », Norrköping p.
r.
ANSPRÅKSLÖS, ordentlig och arbet- sam bättre flicka, ej under 25 år, som ä r kunnig i matlagning, bakning och slakt, erhåller plats på landet a t t förestå hushållet i mindre hem för stilla nervsjuka.
Lön 250 k r.
Eget rum.
Svar till » Vänligt bemötande)), Uppsala p. r.
ANSPRÅKSLÖS, bättre flicka får från medio af okt.
plats a t t under hus- moders ledning sköta mindre hushåll.
Svar med lönepret.
till fru von Hack- witz, Kristinehamn.
