# ID: svediakorp-per1793
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,515
# sentences: 1,205
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 36 (1131) TORSDAGEN, - DEN 3 S E P T E M B E R 1908.
21:STA HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N ÅRG.
NORDLING.
Leo Tolsto / » 1 GRÅNADE VISE pä Jasnaja Poljana fyller D) EN den 9 dennes 80 år.
Det vore ej ur vägen alt de civilisercde folken den dagen för några tim- mar af blåste sin " struggle for life " och i en tyst känslornas och tankarnas hyllning hembure Leo Tolstoy sitt tack för en lifsgärning, hvars storhet ej kan mätas med vanliga mått.
Trots sin höga ålder befinner han sig alltjämt i glödande aktivitet — därom vittnar hans senaste orädda broschyr " Jag kan ej tiga ", nu också utkommen på svenska, samt den " Läsebok " hvarmed han f n. sysslar, och hvilken han benämner sin diktnings Benjamin.
" Jag känner, " har han yttrat, " att detta är mitt sista arbete, och jag vill gärna ge det karaktären af ett dämpadt, bortdöende samtal efter en lång och stor- mig kamp med världen. "
@ H URU MÅNGA kunna höra talas om den gamle diktaren på Jasnaja Poljana utan att tänka sig någonting bredaxladt och hufvu- det öfver allt folket.
I flertalets föreställning har han ju med åren vuxit till ett " begrepp ", som i sig förenar något af det mänskligt största i tiden.
Hans verk har af hängifna beundrare glorifierats såsom en mäktig apostlagärning, och för dem, som endast stiftat en flyktig be- kantskap med honom, har han i inbillningen kunnat te sig nära nog som en ny Moses, hvil- ken från sitt Sinai stigit ned med stränga bud- ord för ett sentfödt människosläkte.
Han har hälsats som profet, siare och reformator, och har det ej äfven funnits de, som i honom hyllat en ny religionsstiftare?
Inför en värdesättning, hvilken menat sig mera djupgående och vederhäftig, har väl det, som i första rummet bidragit till all denna gloria, reducerats rätt väsentligt, men hur mycket man än bortskurit från Tolstoys betydelse på det ena eller andra området, så mycket har alltid återstått, att han kunnat beredas en plats bland " samtidens märkligaste andar ", och på ett fält har för öfrigt hans storhet stått allde- les oantastlig: i sin skönlitterära alstring har han rest sig ett momument, som hvar och en måst nalkas med odelad beundran, och långt efter sedan man glömt filosofen och samhällsom- danaren, skall det kvarstå och vittna om den geniale epikern.
.
.
I följande rader, hvilka endast vilja vara några erinringsord i anledning af Tolstoys 80-års- dag, kan det i följd af det knappa utrymmet ej bli tal om att närmare diskutera arten och betydelsen af hans lifsgärning.
Hans görande och låtande på de skilda fält, som lockat hans sökande ande, ha för öfrigt så oändligt många gånger offentligen debatterats, att ett uppta- gande af diskussionen nu i mångt och mycket ej skulle bli annat än tröttande upprepningar.
Kunde det ej därför vara lämpligare att här i stället söka komma honom så att säga mera personligt nära?
Inför åtskilligt i hans verksam- het kan mången stå skeptisk och full af opposi- tion, men inför något hos honom själf måste LEO TOLSTOY.
EFTER ETT PORTRÄTT AF M.
L. MALTESTE.
— 433 —
* 32Z^ alla böja sig i ödmjukhet och ringhet — hans sällspordt; storslagna karaktär.
Låtom oss nå- got dröja inför den stora människan Leo Tolstoy.
När man söker sammanfatta intrycken af alla de verk af Tolstoy man under årens lopp gjort sig förtrogen med, är det de genom allting gående ledmotiven, som i erinringen till sist resa sig öfver alla detaljer och framstå — om jag så får säga — såsom hörnstenarna, hvilka upp- bära den ansenliga byggnaden.
Och med tvenne ord kan man nämna dem, dessa motiv — led- stjärnorna, hvilka lyst öfver ett långt lifs rast- lösa verksamhet: Kärlek, Sanning.
I den voluminösa romanen och i den fåbladiga bro- schyren, öfverallt i Tolstoys produktion kan man med andra ord spåra det innersta uppsåtet att i sanningens namn verka i det godas tjänst.
Oförvägen som en profet inför den felande konungen i Israel, har han inför de mäktigaste framropat sina bäska sanningar och ej skytt att offra sitt bästa, när det gällt tillkämpa också det minsta, som kunnat lända till välfärd för förtrampade bröder, han har ljungat, risat, be- gabbat, om så behöfts, men ock med milda va- pen sökt vinna hvad hans stora hjärta drif- vit honom att kämpa för.
Och hvad har det betydt för honom hvad världen tyckt och menat?
Liksom Luther har han förintat bannlysnings- bullan och stått rak och fortfarit med sin för- kunnelse, äfven sedan alla andra hukat sig för- stummade under oket.
Men utan strid når ingen så högt.
Innan Leo Tolstoy nått upp dit, där han nu står, till denna drömmande upphöjdhet öfver mänsklig äflan och mänskliga lidelser, hade han haft mången bitter kamp att bestå inom sig själf, och ingenting kan vara intressantare än att genom hans böcker söka följa gången af hans personliga utveckling.
Hur objektiv hans skil- dringskonst än merendels varit, är det dock en lätt sak för den invigde att i snart sagdt hvarje bok stöta på en person, som vid när- mare påseende befinnes vara författarens alter ego.
Man kan börja i någon af hans första små noveller och följa honom till " Anna Ka- renin ", ja, ända till hans sista stora kraftprof, " Uppståndelsen ".
Om man t. ex. läser " Kosac- kerna ", denna lefvande skildring af en ung ädlings upplefvanden i Kaukasien, förstår man snart att hufvudpersonen har en hel del gemen- samt med unge gref Leo.
I likhet med Ole- nin hade han en vacker dag begifvit sig ned till södern för att i värn af en oförfalskad na- tur söka stärka en lifskänsla, som försvagats genom storstadslifvets nöjen.
Han hade varit svag och motståndslöst följt, när skalkarna lockat, men innerst hade brunnit en åtrå efter upprättelse, efter ett bättre lif, och här i den nya omgifningen trodde han sig finna hvad han sökte.
Han blef halfvägs rousseauist och anade redan nu, hvad han längre fram med agitato- risk ifver skall proklamera: att den sanna lyckan består i att utplåna sig själf och uppgå i kärleksverksamhet för andra.
Men ett svalg är befäst mellan kultur och natur, och den som från barnsben insupit kulturens gift, han kan ej i brådkastet frigöra sig från dess verknin- gar.
Olenin kom till korta; han återvände till stadens tomma och själfviska nöjeslif — och likaledes gick det med Tolstoy: han trodde sig ha skönjt tillvarons mening, men vågade ej det stora steget, som möjligen kunnat medföra fräls- ning.
I hans följande böcker ser man dock hur sanningskrafvet ej lämnade honom någon ro, hur han ständigt pröfvade, godkände, för- kastade.
Med Nechljudow i " En godsägares morgon " sökte han mura klippgrund under det svaga egna jaget och liksom Peter Besuchof, den veke drömmaren i " Krig och fred ", grubb- lade han ihärdigt på medel att förbättra männi- skan och samhället.
Idealet skymtade han, men vägen fram hade det icke än lyckats ho- nom att utforska.
Men under detta oroliga sökande gjorde han hvad han kunde för att afhjälpa det snedvridna och vrånga han tyckte sig förmärka, i hvilket hörn han än synade samhällsbyggnaden.
Han gisslade orättvisorna, han satiriserade societets- lifvets lyx och tomhet, och framför allt: i sin grandiosa skildring " Krig och fred " riktade han en harmfull protest mot kriget, målande dess ändamålslöshet och dess ohyggligheter i oöfverträffadt gripande färger.
Han skref den ena boken efter den andra, och hans rykte som konstnär gick ut öfver världen, men sällan, om någonsin, var det konsten enbart, som sporrade honom att skrifva.
I den stora diktartalang han märkte sig besitta såg han blott en gåfva, han tacksamt och ödmjukt hade att begagna sig af för befrämjandet af det nyttiga och goda, och han vill alldeles inte hafva något att skaffa med dessa konstens sybariter, dessa " dagtjuf- var ", som han vid hvarje passande tillfälle sökt travestera.
Om han i dikt sökte spegla lifvet, så gjorde han det för att peka på det man i det verkliga lifvet icke såg och såmedels varna och väcka.
Och dock — i förbigående sagdt — hvar i den samtida litteraturen skapades ypperligare konstverk än dessa romaner, som i lågande världsförbättrarnit diktades af den revolutionäre grefven på Jasnaja Poljana.
— Hans sökande efter en mening med tillvaron fortgick emellertid alltjämt, och allt djupare borrade sig hans tanke ner i tvifvel och miss- tröstan.
Omkring sig i samhället tyckte han sig möta idel småsinne och uselhet, och inom honom ropade rösterna oaflåtligt efter klarhet och sanning.
Han kunde flere gånger nå ända till förjviflan, och hur än yttre privata omstän- digheter gynnade och bjödo lycka, bjöds ho- nom ingenting, som kunde lindra den inre nö- den.
Till synes var eljes hans lif det mest idealiska: han var en rik godsägare, herre öfver hundratals själar, hvilken därtill hyllades öfver hela världen som en af sin tids störste dik- tare, och inne i sitt hvita slott kunde han i kretsen af älskad hustru och många barn njuta ett afundsvärdt familjelif.
Hvad kunde dock allt detta bringa för klargörandet af de dunkla gåtor, på hvilka han jämt måste rufva.
Han skref sin litterärt mest betydelsefulla bok " Anna Karenin " och gaf i skildringen af Levins stri- der för en lifsåskådning och en lifsuppgift en föreställning om det, som försiggick inom honom.
I hans ålders höst inträffade emellertid något, som för Leo Tolstoy medförde lösning på gå- torna.
Han råkade nämligen tvenne män af folket, hvilka i lefvernet tillämpat de maximer, han inom sig erkänt som de enda goda och redan delvis öppet förfäktat.
Inför musjikerna Sutajefs och Bondarevs okonstlade förkunnelser och inför den genom religionen undfångna inre frid, som trots yttre armod utstrålade från dem, föllo fjällen från hans ögon och han tyckte sig se klart den väg han hade att gå.
Han hade i sin svaghet behöft dessa lefvande bevis på hållbarheten af sina teorier, innan han fullt kunde tro på möjligheten af deras radikala tillämpning i praktiken.
Och därtill hörde han nu också från samma håll det bibelord, hvilket sedan, som bekant, blifvit klippgrunden, som uppburit hans religiösa predikan och hållfasta tro: I skolen icke stå emot det onda.
Han började med brinnande ifver läsa sin bibel, och ju mer han läste, desto klarare stod för honom den sublima sanningen i de båda böndernas enkla lefnadsvisdom.
Hur hade man icke för- vanskat Kristi lära!
I stället för att grunda det kristna samhället på kärlek, hade man grun- dat det på förföljelse — i stället för på för- 4:de häftet af Mönstertidningen Konstslöjden i Hemmet låtelse hade man byggt på bestraffning.
Och hur efterlefde man detta: Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett.
I öfverflöd lefde ett fåtal maktägande, medan det stora flertalet, slafvarna, svulto och ledo nöd.
Och Tolstoy behöfde bara gå till sig själf för att förskräckas öfver den uppenbara förnekelse af Guds bud, i hvilken han hittills framlefvat sitt lif.
Icke underligt att hans lif varit så fullt af dishar- moni och sönderslitenhet.
Här gällde sätta yxan till roten och låta falla allt frätande och odugligt.
Och utan tvekan tog han itu med sig själf.
Han gaf bort till de fattiga det mesta af sina ägodelar — endast hans hustrus böner kunde förhindra att han gjorde sig all- deles utblottad — och antog en tjänares ske- pelse, han kastade af sig herreskruden och blef kroppsarbetare, ja, inom kort kunde världen konstatera den märkliga metamorfosen: en hög- ättad patricier förvandlad till simpel musjik, barfota och svettande bakom plogen.
.
.
I Tolstoys litterära produktion inträder ock från denna tid en förunderlig omvandling.
Icke endast att arten af hans författarskap blir en annan, men äfven den världströtta pessimism, som förut gaf sin färg äfven åt det minsta han skref, försvin- ner och lämnar rum åt den rikaste optimism.
Ifrån den bestraffande profeten blir han aposteln, som har ett stort och rikt evangelium att för- kunna.
Nog finnes alltjämt mycket att be- straffa och nog måste han fortfarande göra det, men nu är det ej längre mest harm, som drif- ver, utan kärlek och tro, en gränslös kärlek till allt lefvande och en oförstörbar tro på en morgondag, som åt hela mänskligheten skall medföra frälsning ur andlig och lekamlig nöd.
Man läse begynnelsesidorna i " Hvari min tro består ".
Hur andas ej hvarje ord en rotfast förtröstan och med hvilket jubel går han ej att börja sitt nya värf som förkunnare.
Inom Tolstoy försiggick ett af dessa psykiska mirakel, som empirikern har svårt att fatta, och den förr så viljesvage mannen är i hast vorden en karaktär, en järnvilja, som när som helst är redobogen att offra allt, ja, lifvet, om så kräfves, för sin heliga sak.
Och med åren och den tilltagande ålderdomen stiger han allt högre mot de höjder, från hvilka han dömande öfverblickar lifvet.
Han blef dock allt mera ensam.
Han ser endast ett fåtal af dem, för hvilka han närmast strider, sluta sig samman kring hans idéer, och med vemod måste han bevittna, hur hans egna barn öppet protestera mot hans läror.
Intet kan dock rubba den gamles trosnit.
Han fortfar att sia om sitt idealsamhälle och tyckes tro på det så fast, som hade han i likhet med den israelitiske öken- ledaren bestigit ett Nebo, från hvilket han redan sett det förlofvade landet hägra i morgongry- ningen.
Och äfven i sin dagliga vandel fort- far han lika orubbligt konsekvent att verka för sina idéer.
I minsta gärning söker han vara ett ödmjukt föredöme.
Han vandrar som en ringa musjik mellan byarna, tröstande och hjälpande, och han håller sig ej för god att utföra de gröfsta sysslor, när han därmed kan gagna någon stackars sjuk granne.
Och hvart han kommer för han med sig sin bibel och, själf en sann- skyldig Kristi efterföljare,, manar han till samling kring | den store nasaréens mildal!
lära, ur hvilken han med ' så oförfärad hand bortsku- rit allt, som under århund- raden tillkommit af mänsk- liga tillägg och påfund.
GOTTFRIED KALÉN.
har utkommit och innehåller bland annat: drifning i metall, läderplastik, träskärning, målning å skinn m. m.
Finnes att tillgå i hvarje bokhandel samt portofritt direkt från Exp.
af Konstslöjden i Hemmet, Stockholm.
Pris pr häfte 60 öre.
— 434 —
^ s E] Vår utställning i Peters^ burg.
E NLIGT LÖFTE återkomma vi i dettanummer till en rikt belysande illustrativ framställning af Sveriges deltagande i den nyss öppnade konst- industriutställningen i Petersburg.
Vi fästa våra läsares uppmärksamhet på att Idun, tack vare de betydliga extra kostnader vi underkastat oss och tack vare vår utsände fotografs rapi- ditet, är den enda svenska tidning, som kunnat i bild återgifva det hufvudsakliga af denna exposition, hvars framgång synes komma att öfverträffa allt hvad vårt land hoppas af den- deltrådar, och vårt moraliska samvete är på väg samma.
in.
Den petersburgska pressen med " Novoje ET LIDER INTET tvifvel att i vår tid och att förslöas till den grad, att vi knappast längre Vremja " i spetsen öfverflödar af entusiastiska i vårt land otaliga människoöden och tusen- uppröras öfver all den trolöshet och den vilje- slapphet, som frodas rundt omkring oss.
omdömen om utställningens svenska afdelning.
tals hem sucka under följderna af en allt för lös Har det icke sagts tillräckligt ofta, att ett folk Man prisar den konstnärliga uttrycksfullheten, kärleksmoral och ett allt för lågt kärleksideal.
De senaste årtiondenas utveckling har på är på väg mot sin undergång, då dess kärlek idérikedomen, den fina smaken hos de utställda samma gång bagatelliserat kärleken och upp- och dess sedlighet äro i sjunkande, för att vi alstren på keramikens, möbeltillverkningens och skola förstå, att det är fara i tidsandans for- metallindustriens m. fl.
områden, och man synes höjt den till det centrala i tillvaron.
Kärleken proklameras som en naturlig rätt dran på " fri kärlek ", " obunden kärlek " och fullt enig om att Sverige står främst bland de deltagande nationerna, trots medtäflarne Ryss- för alla, men på samma gång som kärlekskrafvet " ansvarslös kärlek "?
En stor fara.
— land, Japan, Tyskland och Österrike naturligt- kvantitativt ökas, sjunker fordran på kvaliteten.
För att bekämpa denna fara finnes endast ett vis förfoga öfver betydande resurser.
För samhället lika väl som för den enskilde medel: att höja vårt kärleksideal till en högre och De 80,000 kronor svenska regeringen assigne- är detta en väg till sorg och förnedring, ty endast kärlek af högsta kvalitet är lyckoskapande renare plats och att förmå alla dem, som älska, rat äro därför utan tvifvel väl använda pengar, att bilda sin kärlek efter detta höga och rena ideal.
något som ej kan sägas om alla anslag ståten för individen i första hand och därmed för Trofasthet och ansvarskänsla skola vara kär- mer eller mindre rundhändt beviljar.
samhället i andra, ty ett lyckligt samhälle är Ryssland är ännu en obruten mark för vår ju intet annat än sammanfattningen af ett fler- lekens förnämsta attribut, föremål för odling tal lyckliga individer.
— All undermålig kärlek och för en medveten vilja, icke såsom nu ett handel och industri, där ligga " slumrande miljo- ställer endast till oreda och bekymmer i den mål för stilla medömkan såsom ett dödt vatten.
ner ", som Sverige genom ett klokt och ener- Hur typisk för den moderna nutidens blick giskt arbete bör kunna tillgodogöra sig.
Vårt enskildes lif och i samhällets struktur.
Vår tid, som ställer målen högt och på alla på kärleken är icke den tankegång, som en af framgångsrika deltagande i den petersburgska områden uppmuntrar oss att se det stora i det våra yngre författarinnor gör till sin hjältinnas: utställningen är det första steget.
den tiden var du gift och din hustru lefde och lilla: fosterlandets heder i den enskildes segrar och fosterlandets styrka i den enskildes fram- jag var ännu nog naiv att tro, att detta var gång, bör i alldeles särskildt hög grad vara ett hinder för kärleken.
Den nya kärleken eller den " fria kärleken " ägnad att förstå betydelsen för samhället, låt oss säga för fosterlandet däraf att kärleken en- vill icke veta af några hinder, frågar icke efter dast odlas i sina högsta och ädlaste former, på hvems mark den jagar.
Mäns och kvinnors sådana former, som kunna bringa lycka, lef- suckar och barns jämmer förmå icke hejda Hem och härd, familjeband, löften, för- nadsmod och hederskänsla åt den enskilda och den.
En liten visa att gnola om hösten.
pliktelser och minnen inge den ingen vördnad.
trygghet åt samhällskroppen.
Den trampar på hjärtan lika omildt som på Att den s. k. fria kärleken, som karaktäriseras stenar.
Kännetecknande för denna art af kär- däraf, att den begär att få komma och gå lek, som vi med all makt böra bekämpa hvar- / Jfro / öt, iOu / f&amp;L, " form ocAån-, • Ja&amp;a Jt&amp;fcvndi, oanmärkt och okontrollerad, utan ansvar och helst den sticker fram sin brodd, är själfvisk- utan förpliktelser, att den kärleken icke alstrar heten, njutningslystnaden och fruktan för an- svar, egenskaper fullkomligt motsatta dem, som lefnadsmod och föder hederskänsla och framför allt icke skänker trygghet åt samhället, torde ej känneteckna den nobla kärleken: hängifvenhet, för- äaH&amp;~ put-.
&amp; # fe- / t&amp;ifant&amp;.
^&lt;&gt;m tarfva många ord att bevisa.
Det bevisas ock måga af försakelse, trofasthet och ansvarskänsla.
dagligen af erfarenheten.
Hvilken uppgift kan vara större eller mera tack- Och litteraturen, som på samma gång är en sam för hvem helst det vederbör än att vägleda afspegling af lifvet sådant det enligt diktarnes tidens ungdom fram till detta rena ideal och lära -?
t^iy ' ieJttddemd moorutjfaéf / y&amp;&amp;t tKfto&amp;^za utra mening bör gestalta sig under gifna förutsätt- den älska och förstå det, omfatta det med hänfö- ningar, har i våra dagar ytterst litet att säga relse och kärlek och dyrka det med ungdomsglädje?
till förmån för den fria kärleken såsom lycko- Hvem mäktar att göra det?
Hvem har ung- skapare.
Den nyaste svenska litteraturen öfver- domens tro och dess öra?
Hvem kan öfvertyga flödar af lifstragedier, framkomna genom fri och den om, att våra handlingar följa oss obönhör- obunden, mer eller mindre otyglad kärlek och ligt och döma oss utan miskund, äfven de som därvid framsprungna eller lösta förbindelser.
begås i ungdomlig tanklöshet eller öfvermod: Och den franska diktens käraste ämne under eller ovetenhet eller yra, att en sorglös lek med / ~aM duJcm de sista åren har varit skilsmässornas förban- kärleken är mera ödesdiger än en lek med lifvet, nelse.
Att döma af allt hvad dessa författare ty i den leken skada vi ej blott oss själfva, säga oss, är lifvet under de moderna former, utan en eller många andra och ytterst samhället?
som tidsandan vill framtvinga och som samma täAn / afJ WfzÉhz / agaériaJ ' faayfc ' acAhcyn.
^ (Paé &gt; Hvem har auktoritet att säga till ungdomen, författare eller föregångare i sin mån kraftigt så att den tror och förstår det, att kärleken är bidragit att inarbeta i föreställningssättet, ett lifvets skönaste gåfva, blott vi taga emot den tungt och bittert lif att lefva, fullt af missräk- med ödmjukhet och förvalta den i ansvar och räkningar och otrygghet.
JommMK dnaefdt déa, taf ' ad ' f o#i ?im?
oen * fat a&amp;~~ i stolthet såsom en skatt och en klenod?
Otrygghet framför allt.
Hvar är den klingande stämma, som kan Om en man älskar sin hustru eller en hustru bära kärlekens evangelium ut bland människors ^^-H-^=j^P £ sin make, om föräldrar älska sina barn och barn och bli hörd och bli trodd, så att lycka barn sina föräldrar, så innebär allt detta ingen och heder och tro ånyo må blomstra ibland oss?
garanti för trygghet i de förhållanden, som all Må den stämman och alla goda stämmor höja denna kärlek skapat.
Till följd af den " kär- sig snarliga och utan dröjsmål.
Ty där är lekens frihet " och den " viljans ofrihet ", som fara i dröjsmål.
E L S A TÖRNE.
tidsandan proklamerar, brista alla band som spin- spaft.
YRI KÄHI^EK OCH tfOBEQ ^ Ä R b E J ^ D SEPTEMBER.
rp^=^Eg^bM^ZIX^g S^^^4^ ^ ' ' N^liiUM W Baragarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersaffarer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt utgifves på Here språk och i kolossala upplagor.
Barngarderoben * 9&gt; få Pris för helt år 3 kr.
; hälft år 1: 60 kr.
Lösnummer 30 öre.
435 få få Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig m ' dnsterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel- sättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
^^ä GHå • HRIL-HR ET VAR en stilla julikväll och knappt en dyning rördes mot hallarna och bergväg- gen, där han klättrade.
Han hörde bara ränn- ilen, som droppade och sjöng nere i klyftans polar, ock så frasade det som siden och dans, och det var tusentals små svartröda fjärilar, som flögo i ljungen och bland de vilda rosorna och många små fladdrande vingar sutto fast i det snärjande björnbärsriset.
Men det var inte att tänka för mycket på alla surrande kryp, när man själf höll på att sätta sig fast och måste hasa och klänga med en rosenbuske på ryggen och en lång och envis ranka, som grep om foten och bara ville locka ner i klyftan, där det blommade öfver klippor och hål.
Han hade lofvat Arilds gubbar att klättra utefter bergväggen och ända fram till Valde- marsgrottan.
Det var emellertid en god sak att få vara ensam och slippa ha leende, mak- ligt hvilande åskådare öfver sig.
Där låg en seglare ute på den vida ytan och rodde bortåt Väderö-hållet, men den var för långt ute för att se hur den unge målaren hasade utför branten och fick fast i en ny rosenbuske och stack sig och måste fortsätta ner i ett hål, där björnbärsrefvorna togo emot på en gungande bädd.
Men det var som i ett ormbo bara han rörde sig, och han fick tulta som ett litet barn för att komma öfver och slutligen få fast mark under foten — det vill säga ett alnsbredt trapp- steg vid en nästan lodrätt stupande vägg.
Under honom låg nu målen, och det stora raset uppifrån Håkull har nere i klyftan i våg- svallet blifvit till en hel gård af rundslipade stenar, som när sjön ligger på drifvas upp och rulla ner och drifvas upp och draga nya styc- ken med sig ner i den rasslande, djupa målen.
Det gällde nu att komma dit ner utan att bryta nacken af sig.
Han grep in i remnorna och kring buskar och skärfvor, men hvar gång han lutade sig mot bergväggen för att söka fäste för foten, måste han tänka på pupporna och fjärilarna, som han gömt i sin ficka.
Han fick vrida sig på det mest omöjliga sätt, men fram skulle han, och de underbara små kräken ville han alls inte släppa.
Ändtligen kom han fram till en liten äng väl 50 fot öfver målen, och nu blef det att hvila och sträcka ut sig en smula.
Då fick han syn på något purpurrödt och glänsande, som sakta fladdrade långt inne i ett snår.
Ah, en sådan fjäril hade han aldrig sett förr, helt röd och glänsande!
Han fick hatten af sig och närmade sig för- siktigt.
Men nu satt den alldeles stilla, fjäri- len.
Han stack armen in i snåret och tog den.
D Skönhet är ma k: t.
MOTIV F R 3 N KUU-6N HP NILS WlLHeJA \ L U N D Det Det var ett stycke rödglänsande stanniolpapper, med långa och dallrande ståndarsträngar.
med en tysk stämpel, Hamburg, stod där, cho- sorlade och sjöng i svallet och musslorna ping- koladfabrik.
Nu fick han syn på ännu en, en lade på sina grenar.
Den unge målaren klättrade som i yrsel och fladdrande liten.
Hela branten prunkade af kände sig föras ned i allt detta.
Det var inte skal och papper.
en tanke på att måla något nu, bara gifva sig Han blef mörk till sinnes.
Hade verkligen helt liksom de små träden, det var att känna tyskarne förmått klättra ända hit?
Skulle han blom och sälta i ett andedrag och se hur allt inte ens få fred för dem här ute i bergen.
öppnade sig och välkomnade.
Själfva den mörka Hela Arild vimlade af tyskar, de hade lagt be- slag på de bästa rummen och de bästa bad- bergväggen fick lif, och han såg ansikten och platserna, de skroderade och skrefvo vers och kamp i de mossiga och brutna ytorna.
Ända deklamerade ute på klipporna mot hafvet, där ner i svallet, där de röda klipporna voro blanka och slipade, lefde det famn i famn.
de bredt ut sina trefärgade dukar och sitt Han kände att han nu skulle nå fram till granna chokoladpapper.
Det var ingen hjälp med den saken, lägena voro befolkade af tys- sagans grottor, där allt blir till lif och skön- het och han steg som i ett rus.
kar, och svenskarne kände knappast till sin fagraste pärla här mot västerhafvet.
Klippväggen öppnade sig något och träden hängde och snodde sig i mäktiga stormfång I dag hade han lämnat turistvägen och sti- garna, han ville fram till sagornas grotta och kring ännu en liten mal.
Nere i skrefvan, där söka den gamle i berget.
Och nu voro turis- den mörka dyningen sög, brann det som ljus terna redan där och stucko sina visitkort in i och röda lågor, och det var maneterna, som sö- gos in mot bergväggen och vispades sönder.
remnorna och deklamerade med munnen full af Det gick som en spole fram och åter och väfde kräm.
Ah, han skulle aldrig finna sagan här.
en matta af guld och skimrande röda trådar, Bladlössen hade fyllt det susande trädet, och som spunnos upp öfver de kolsvarta stenarna i den gamle, gode hade stängt sin dörr och satt brottet.
bister långt inne i berget med prinsessan, som väl aldrig skulle vakna mera och le mot människorna.
Nu var han nere vid den stora grottan, och Han blef ond och plockade i gnejsen och det var som skulle allt öppnas för honom, men kastade styckena ner.
Voro de där, skulle de så stannade han plötsligt och stod där hand- väl ropa.
Men inga stämmor höjdes, och han fallen.
hörde bara ekot och stenarnas dofva slag, när — Haben Sie etwas verloren?
de krossades nere vid stranden.
Då såg han Där stod ett staffli inne i den gråa skym- upp och varsnade nu en trappa och en stig i ningen, och när vandraren trädde närmare, såg ljungen.
Ah, det var alltså en turiststig han han en man, som stod och skrapade på en pa- kommit till, och den lilla ängen här var en ut- lett och strök af mot bergväggen.
siktsplats.
Stigen förde inte längre och då var — Guten ' a ' ben!
hälsade mannen och log det ju bara att klättra förbi.
Han fortsatte och mot honom.
var snart öfver målen, trefvade längs en stupande Vandraren lyfte på hatten och tryckte den vägg, som reste sig väl hundra meter öfver ned öfver pannan.
Det fladdrade för ögonen den mörka ytan.
Där var en ravin med blom- på honom och han kände sig alldeles som efter mande rosor öfver de röda och brustna hallarna, kullerbyttan borta vid den första målen.
Men och där nere steg nu dyningen och sorlade och nästa ögonblick fann han sig till rätta och välte på en vaggande klippa, som slog och slog kände åter fast mark under fötterna.
i bergväggen.
Så öppnade sig en underbar och — Guten ' a ' ben!
— hälsade han tillbaka blommande gård och kaprifolierna hängde i och ekot skrattade inne i hvalfvet.
stora fång öfver portarna.
Nere vid de röda Han gick in så långt han kunde komma och och vittrade hallarna växte små underliga, storm- där var fuktigt och grått.
Det var nu inte att slitna träd och enbuskar, som buro rosig tång söka finna något Sesam, han kände att i dag på grenarna och snäckor och musslor, som rörde skulle inga portar öppnas till det underbara.
sig och pinglade, när vinden kom.
Ja, den Pupillerna vidgades och han såg en del kom med glitter öfver den vida ytan, men inne hvita trekanter och fyrkanter öfver allt i rem- i klippviken låg vattnet ännu mörkt och speg- norna.
Han tog efter det och plockade fram lade bergväggen, och när strömmen pressade, en hel del visitkort och skrifna lappar.
Här gledo hundratals röda maneter in, de drogo sig hade alltså varit en hel del godt folk, som an- samman och vecklade ut sig till praktblommor mält sig och vikt sina kort och stoppat i sprin- För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 436 — Parfymeri Louise, Stockholm.
=
gorna.
Det var ju rätt lustigt.
Han tog dem fram i ljuset och läste: A. Jenssen, Overretssag- förer, Kph.
Oberleutnant Pitprops, Berlin.
A. Nachtigal, Directeur der Hofhrau, Pilsen.
Där var affärsmän, poeter och högadliga namn, och de flesta hade hela rader af titlar.
Där var en kunglig hofmålare och en medlem af Sven- ska akademien.
Sist fick han fram ett slags reklamkort.
Heintz-Schumacher, Kunstmaler, Sym- bolist, Hamburg.
Där var en gapande fisk, som sam upp och tycktes vilja sluka det hela och ryggfenan stod upp som en krona öfver nam- net.
" Vandraren log och tänkte just stoppa det på sig, då en hand sträcktes fram bakom honom och tog kortet: — Ah, icke taga bort, det är inte rätt!
— sade den främmande på rätt god svenska: — Mitt kort detta.
Och så vek han det omsorgsfullt, gick längre in i grottan och satte det fast i en springa.
Vandraren följde och stack in de andra korten och så möttes de igen.
— Mycket folk här!
— sade Schumacher vän- ligt: — Goda människor und den härligaste natur.
— Ja, men det är konst att taga sig ända hit, — sade vandraren för att säga något.
— Kunst?
Ah, ja, svårt komma fram?
Ah, nein.
Sehen Sie den W e g.
Och Schumacher pekade med penseln upp öfver målen, där en säker trätrappa ledde upp till af- satsen och vägen ofvanför.
— Ni tycks inte vara så hemmastadd här som jag, — fortfor Schumacher och strök af sina penslar härs och tvärs mot klipporna vid grottans mynning: — Härligaste natur hvar man kommer här.
Jag varit här många somrar nu.
Ah, ni ser på min tafla.
Arbete kan ni tro.
Jag har arbetat på motivet i åtta år.
Det var en väldig duk med en hög och na- ken klippa mot den blåa luften.
Och högst uppe stod en man i hvita kläder och sträckte ena armen rätt ut.
— Det är en bergspre- dikan, — förklarade Schumacher med en vän- lig gest och fläktade med paletten: — Men det är långt kvar, sehen Sie.
Har ännu inte lagt alla förstudier bakom mig.
Ja, han packade hop sina grejor och fick språklådan upp.
Han var idel vänlighet och gick beskäftigt fram och tillbaka.
Han bjöd på teaterkonfekt och ville förkara allt: Nere i målen under den stora klippan skulle folket stå, alla möjliga typer ville han ha där; och han brukade rita af alla som kommo hit ner till grottan: — Var så god, var så god.
Stå ett litet slag.
Ah, sehr schön!
Den unge vandraren hade munnen full af konfekt och ställde sig nu som mäster ville.
Han kände sig öfverrumplad och viljelös i ett ögonblick och tänkte på den stora Sfinxen Fia, som krupit ut ur sin berggrotta som ett ondt öde och gripit.
Han började skakas af en ohygg- lig skrattkramp.
— Bitte, mera chokolad!
— bjöd Schumacher med en blick öfver skissboken.
— Nej, tack, — sade vandraren och blef nu herre öfver odjuret.
Han stirrade modigt in mot klipphålan.
— Inte se ond u t!
— sade mäster.
— Ni måste ha ett annat uttryck, som en människa, som hör något underbart och känner det djupt i hjärtat.
Vandraren kände hur det kurrade i magen, men gjorde en gubbe och en stor och senti- mental gest, som kunde passa.
— Ah, sehr gut!
Sie verstehen.
Sehr gut?
Bara ett ögonblick så!
Sie sind Schauspieler, nicht wahr?
Och så var skissen färdig och han smällde ILUZERN boken samman och stoppade på sig konfekt- påsen.
Nu skulle snart hans karl komma och bära upp grejorna, sade han, men det var roligt att få prata en smula.
Han visade åter på sin tafla och lyfte armen mot den hvita figuren uppe på klippan — de liknade hvarandra, fast figuren hade ett Kristusskägg och långt hår öfver axlarna, då Schumacher var rakad och bar en vacker bena — han tog just hatten af och strök bort svetten ur pannan.
Det hade varit svåra timmar i dag.
Han hade tänkt sig predikaren i ett ögon- blick, då denne maler en saga för alla de lyss- nande, en gripande saga ur lifvet, som han vill belysa.
Och Schumacher vred sig, deklamerade och tog ett tag åt fickan, där påsen var.
Så fick han fram ett litet etui och visade en me- dalj, det var kejsarens nåd.
Han tog fram sitt guldur och fällde upp boetten, satte en liten solkatt in i grottans skymning och skakade på hufvudet.
Han hade inte tid att vänta längre, nu fick han ge sig iväg.
Men först gick han in i grottan och såg till att korten sutto sta- digt där.
Han gick ett slag fram och tillbaka därinne och mumlade likt sagans Ali, som sö- ker Sesam och skatten, så kom han ut i lju- set igen och fick fram en liten handspegel och speglade och kammade sig.
Nu ville han ta sina saker själf också.
Ville bara vandraren hjälpa honom med stolen uppför trapporna här?
Vandraren hade blicken mot hafvet och såg en båt, som rodde längs stranden.
Kunde de inte ta den vägen i stället?
Hans blickar irrade rundt om och han sökte väl nu efter nyckeln.
Då visade vandraren in i klyftan och reste en mänsklig gestalt, som syntes fjättrad vid bergväggen och som med famnen full af rosor spejade ut mot hafvet.
— Där ser ni dess ena knä, som stöder mot klippan nere i ravinen, — visade han: — Kapri- foliumslingan är gördel och ser ni nu ansiktet?
— Ah, ja, underbart!
Ett sådant uttryck!
Det får jag rita af, det där.
Det är ju själfva Andromeda.
Känner ni inte den sagan?
— Nu är det redan borta, men ännu ett par årslag och vi ha nya gestalter!
Se hur de brot- tas nere vid de röda hallarna!
Det är ett helt litet helvete och vid hvarje årslag förändras ut- trycken, de hota och skratta, de röra sig och gripa efter hvarandra, söka draga hvarandra ner i djupet och där kom svallet ända upp.
Se, den röda stenen lyser som eld bakom spillrorna, som ligga däruppe.
— Mäster var hänförd.
Detta ville han måla.
Redan i morgon.
Han ritade en karta i sin bok och satte kors för klipporna, så att han skulle kunna återfinna platsen och de underbara gestalterna.
Snart voro de framme v i d ' d e n lilla fiskebyn och mäs- ter fick upp sina saker.
— Och tack nu för sällskapet och båtfärden och Guten ' a ' ben!
— Nå, då får jag väl göra upp med rodda- ren, — sade vandraren eftergifvet och tryckte masters hand.
— Nej tack, inte mera konfekt!
Nu måste jag ha mig lite sälta och tar mig ett Jo, de ropade an och kommo ombord.
Så bad.
Guten ' a ' ben!
foro de utmed bergen och roddaren hade ställt Mäster drog iväg med sin bergspredikan och den stora taflan i fören.
Mästaren såg bara grejorna och vandraren gick nedåt stranden och sin tafla: akta den, akta!
— varnade han vid grubblade öfver Sesam, som inte fått växa i dag hvart årslag.
Och roddaren tog varligt i och och öppna sin blomma för honom.
räknade årslagen från klippa till klippa, han * hade sitt att tänka på och ville se hur stark strömmen kunde vara och hur många årtag man måste ta dit och dit.
Men han glömde sig Han såg inte mäster på flere dagar, men så aldrig och vid de bestämda ställena lyfte han mötte han honom en tidig morgon nere vid hal- hufvudet och malde om ett eller annat: Där ha larna.
Mäster gick och deklamerade, spärrade vi svarta Petter, klippan där i svallet!
Och där uppe är Per Tufvas hopp.
Och så berättade och lekte med fingrarna, han såg blek och han sagan väl för hundrade gången och det kom förstörd ut och tycktes inte ha sofvit godt. '
— Nå, hur går det med lilla helvetet?
— frå- monotont och släpande som årslagen.
Det var en gång en man, som slog vad med en-annan gade vandraren.
Ah, mäster kunde inte beskrifva det.
Han och det gällde en sup.
Han skulle hoppa ner hade tecknat hela dagarne därnere och ständigt från klipporna och 50 meter ner i klyftan utan att bryta ett ben.
Ja, de slogo vad och det sett nya ansikten.
Han hade inte kunnat få gällde supen.
Men så sa den, som skulle hoppa, en blund om natten och var allt för trött för att sofva.
Hade också skadat knäet.
Det var att den andre fick skynda sig att köra ner med ju en förfärlig väg, nej, alls ingen väg, man ett lass hö först och lägga därnere.
fick ju klättra ända fram, tänk att där inte — Nå, då blef de ' väl ingen sup?
skulle finnas en stig en gång!
Han var utom Jo, då tog de hvars en och så döptes stu- sig, men ville inte lämna motivet.
Hans bergs- pet till " Per Tufvas hopp ".
predikan hade fått stå tillbaka, det var bara Och mannen rodde och rodde och höll på att de röda stenarna och ansiktena och kampen somna, men så pekade han igen: Där ligger " gro- därnere, som spökat för honom under den sista dorna " och där står " bildstoderna ", de röda veckan.
Han var sjuk och smärtorna i knäet och blanka klipporna nere vid målen!
blefvo värre för hvarje dag.
Inte kunde han — Har ni inte sett allt det där?
— frågade ro dit heller, kunde inte få båt och det blef Schumacher: — Jag har rott här många gån- också allt för dyrt i längdeu.
Åhja, åhja!
Men ger och känner alla ställena längs stranden.
Där där nere var ändå något att lyfta upp i ljuset, ha vi en klippa, som ser ut som en bock och och han skulle icke gifva sig så snart.
den kallas " stenbocken ".
Några dagar efter fick vandraren höra, att Den unge mannen mötte hans blick och log.
mäster rest hals öfver hufvud.
Vandraren trodde — Nej, jag känner inte allt det där och boc- nog, att det var det lilla helvetet nere vid röda ken liknar mera en fågel, tycker jag.
Jag har hallar, som skakat honom och tändt en skräm- mina egna figurer här och hvar i bergväggen, mande gnista, men sanningen var nog närmast och när ni andra far förbi och pekar ut och den, att mäster ansträngt sig för mycket med känner igen, hvad edra fäder och förfäder sett, att klättra, där inga stigar funnos, och så hade så stiger ständigt nya bilder för mig öfver allt han fått sina nerver i olag och humöret ur led, ur klipporna och brotten.
ty " gubbarna " nere vid Sagas hallar läto sig Mäster höll sin tafla med ena handen och inte beveka af teaterkonfekt.
satte ögonen i bergväggen.
— Där, där!
— ropade han: — Det är som ett stort skåp med nyckelhål och så rankor öfver.
Nicht wahr?
® Förnäm vistelseort under sommaren, e G:D HOTEL NATIONAL — 437 — Härligaste läge vid Vierwaldstattenjön.
Rum trän i kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: ' National *.
1.
GRUPPBILD A F STYRELSEN FÖR DEN SVENSKA AFDELNINGEN PÅ KONSTINDUSTRIUTSTÄLLNINGEN I PETERSBURG.
(FRÅN VÄNSTER: JUR. DR HULTIJAN, AT DIREKTÖR SACHS, ARKITEKT BOBERG.)
2.
EXTERIÖR AF DEN SVENSKA AFDELNINGEN.
3.
GRUPPBILD AF STORFURSTINNAN XENIA OCH ÖFRIGA OFFICIANTER \ PANTELÉEFF.
4.
SVENSKE MINISTERN GENERAL BRÄNDSTRÖM.
5.
UTSTÄLLNINGENS V. ORDF. DOBRONISKY.
6.
UTSTÄLLNINGENS GENERALKOMMISSARIE DE BILBi BERG.
11.
DR.
HULTMAN.)
4.
PASSAGEN MELLAN DE TVÅ SVENSKA PAVILJONGERNA.
5.
SVENSKA KRISTALLGLASBRUKENS UTSTÄLLNING.
6.
DEN SVENSKA JOHANSONS MÖBELUTSTÄLLNING.
14.
GUSTAFSBERGS FAJANSUTSTÄLLNING.
15.
NORDISKA MÖBLERINGSAKTIEBOLAGET: SKÅP A F ARKITEKT BOBERG.
16.
RÖK MÖBLER.
20.
HANDÖLS TÄLJSTENSFABRIK FO '
D^SJ DR HULTIJAN, ATTACHÉ VID SVENSKA GENERALKONSULATET I PETERSBURG, GENERALDIREKTÖR LAGERHEIM, KANSLIRÅDET HULTGREN, GENERALKONSUL HAGELIN, GA OFFICIANTER VID ÖPPNINGSHÖGTIDLIGHETEN.
(1.
STORFURSTINNAN XENIA.
2.
BARONESSAN WOLFF, ORDF. I UTSTÄLLNINGSSTYRELSEN.
3.
GENERALADJUTANT MISSARIE DE BILBASSOFF.
7.
UTSTÄLLNINGENS SEKRETERARE WEISS.
8.
UTSTÄLLNINGENS ARKITEKT MELTZER.
9.
KANSLIRÅDET HULTGREN- 10.
ARKITEKT BO- 6.
DEN SVENSKA AFDELNINGENS VAKTMÄSTARKULLOR.
7.
NORDISKA KOMPANIETS TEXTILAFDELNING.
8 — 1 2.
NORDISKA KOMPANIETS RUMSINTERIÖRER.
13.
GARL 17.
HANDARBETETS VÄNNERS UTSTÄLLNING, 18.
KÖKET MED BOLINDERSPISEN.
19.
ÅTVIDABERGS KONTORS- BOBERG.
16.
RÖRSTRANDS PORSLINSUTSTÄLLNING.
STENSFABRIK FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
" De första stanserna i Sverige, " Af Fredrik Vetterlund.
D EN BELÄSTE och energiske kännaren af vår nyromantiska poesi dr Ruben G:son Berg har i Idun för några veckor sedan af- tryckt och därmed för första gången offentlig- gjort en ungdomlig dikt " Poesiens Helsning till sällskapet Musis Amici ", som den sjutton- årige Atterbom uppläst den 21 oktober 1807 vid detta sällskaps andra sammankomst och som han senare stöpt om i tvenne olika poem — dels i den stora prolog till Fosforos, som blef vår romantiks egentliga portaldikt och som behållit den karaktäristiska ottaverimsformen, den italien- ska " stansen ", och dels i en särskild dikt, som ha- de kvar urtextens direkta adress från poesiens gudinna till de unga nyromantikerna,mensom stöp- tes i annan form, nämligen i den äfven inom ny- romantikens egen diktning hos oss ytterst sällsynta (om icke här rent af enastående) terzinformen.
Iduns redaktion presenterar alltså ifrågava- rande " hittills okända ungdomsdikt af Atter- bom ", hvilken dikt, som naturligt är, den anser för " ett fynd af docenten Ruben G:son Berg ".
Eftersom undertecknad själf sysslat en del med Atterboms poesi och utgifvit studier öfver densamma, torde jag måhända utan misstanke för onödigt kritikasteri få erinra om, att ifråga- varande stycke icke varit okändt.
Dikten finnes ju i sällskapet " Musis amicis " handlingar på Uppsala universitetsbibliotek och har naturligtvis blifvit uppmärksammad af Auroraförbundets litte- räre minnestecknare Bottiger, hvars bekanta studie också talar om densamma.
Äfven för- fattaren till föreliggande rader har omnämnt den i sin teckning af Atterboms första ungdom (se t. ex. min bok " Från nyromantikens dagar ", sid. 33, noten).
Men på sistnämnda ställe åsyftade version är visserligen icke helt den- samma som dr Ruben Bergs.
Musis amicis handlingar ha nämligen poemet i tvä affattningar, hvilket dr Berg kunde ha nämnt; nu synes han blott ha lagt märke till den ena.
Då poemet ej kan få något intresse för Iduns stora publik — ty rent litterärt är ju detta alster af den snart blifvande store skalden i sina bägge versioner så ytterst ung- domligt, att det med alla sina uppslag och den " hjärtats fullhet " det röjer dock närmast får kallas ett pekoral — och då blott litteratur- historici skulle ha någon ringa glädje däraf, vill jag hänvisa den intresserade till Uppsala universitetsbibliotek och icke nedtynga Iduns spalter med denna andra version af samma dikt, som tidningens läsare redan ha sett i en snar- lik gestalt.
Blott ett par strofer, som öfverhufvud icke finnas hos Bergs version!
Den ena är, om man så vill, " märklig ", emedan den bryter eller rättare utvidgar ottaverime-formen och dessutom är ett prof på de unga romantikernas ännu helt sensuella uppfattning af hellenism och livad därtill hör: Hur mången afton, då, en yngling trogen Framilade bland hviskande plataner Med trånadsblicken fäst på myrtenskogen, Der, täck som Hebe, kransad af cyaner Hans Charis kom, den friska Rosen!
mogen Till blidkningsoffer åt Akteons Maner!
Vild smekte Gossen dolda Skatters prakt Med kyss på kyss i dithyrambisk takt, På grenen dallrade hans druckna Lyra Och läspade om Hymenaios ' yra.
Den andra, af mig afsedda strofen — ett verkligt praktprof på ungdomlig " fosforism " i ordets vulgära mening — rör den af vår 17- årige skald nyss upptäckta och numera dyrkade tyska romantiken och följer närmast på den strof om Tieck, som äfven Ruben Berg meddelar: Der brusar Seraf Werners Serafsharpa, Karbunkelblank, bekrönt af hyacinter: Med Svärd beväpnad, Kors, Koturn och Harpa, Han lockar, enande, från jordens vinter LifVets akkorder, disharmoniskt skarpa, Till högre Rhythm på Edens jaspisklinter, — I herrlig Rund af mystiska naturer Af Helgon, Hjeltar, Nunnor, Trubadurer.
Nyromantikens poetiska uttryckssätt gjordes ju sedermera ofta, med oförstående och med skäl, till föremål för litterär parodi.
Men man kan fråga sig ', hvilken parodist som skulle ha öfverträffat de sex första raderna af denna stans.
Ännu en strof, som Bergs version ej med- delar, må upptagas här, emedan den innehåller fröet till de verser, i hvilka Atterboms Fosforos- prolog sedermera lät poesiens gudinna kalla de unga svenska kämparne till vapen för hennes sak: O, I som i den nattomhöljda norden Upprest åt mig ett flammande Altar, Der morgonmelos från den väckta Jorden I Göthiskt majestät till Himlen far: Uppskrämd af Blossen, Fasorna och morden, Den tyska Sången kallar Ert försvar; Den gamla Braga Thuiskos Ekar lemnar Att se bland Odens Den som Norden hamnar.
Hur förhålla sig nu poemets två versioner till hvarandra?
Helt enkelt så: den ena, den som Berg aftrycker, är den som verkligen upp- lästes vid de unga studenternas möte, åtminstone inskrefs den i deras första " arkiv ", en volym, som visar åtskilliga handstilar och upp- tager sällskapets fyra första sammanträden.
Men en annan volym, ett urval " Valda skrif- ter af sällskapet Musis Amici, Upsala 1807 — 1808 ", föreligger äfven och tydligen från en något senare tid, då sällskapet redan åtminstone ett år haft sitt bestånd.
Denna är renskrifven af Atterboms egen hand, och i den är åtskilligt omarbetadt, däribland " Poesiens helsning ", som så erhållit sin affattning nummer 2.
Också skrifter af andra ledamöter finnas här i annat skick, och omöjligt är det icke, att Atterbom redan nu, liksom sedan under hela sitt lif, tagit sig för att själf på fri hand bättra litet på kam- raternas arbeten.
Först med 1809 vidtaga andra handstilar, och då försäkras uttryckligen, att " denna renskrifning är med noggranhet fullbor- dad och med originalerna lika lydande ".
Jag vet icke, om detta kan syfta på, att Atterbom möjligen återgifvit någon skrift af kamraterna alltför fritt.
En olikhet mellan de båda versionerna af " Poesiens helsning " är äfven, att den som Berg publicerat var åtföljd af sällskapets kritik, men den andra icke.
Liksom af " Poesiens helsning " ha de två ifrågavarande handskrifterna hvar sin olika ver- sion af en annan tidig atterbomsk dikt, urtex- ten till den slutligen så underbara " Minnes- runor ".
Och äfven här har sällskapets kritik uteslutits i Atterboms omarbetade renskrift.
Förr eller senare komma kanske alla dessa och alla öfriga atterbomspoem i handskrifterna från tiden före Fosforos att tryckas i sitt första skick.
Det skadar icke, om det än näppeligen gör någon glad.
Hvilket afstånd, trots allt, redan mellan Fosforosprologen 1810 och " Poesiens helsning till sällskapet Musis Amici " i de två handskrifterna!
Atterboms utveckling gick, som naturligt är, fort denna tid, och samma penna som frambringat ofvanstående missfosterstans om " Seraf Werner " skulle efter några få år i " Blommorna ", i " Fågel blå " nedskrifva en ly- risk poesi, som icke öfverträffats på vårt tungo- mål.
Med anledning af " Syster Evas " testamente.
COM VAR ATT vänta ha de uttalanden, som en ° framstående, nu bortgången sjuksköterska under ofvanstående rubrik gjorde i Idun n:r 34, väckt lif- lig uppmärksamhet.
Som ett komplement till dessa uttalanden ha vi frän en provinsialläkare mottagit nedanstående artikel, i hvilken särskildt betonas önskemål angående sjukvården pä landet.
J AG HAR genomläst " Syster Evas " testamente i ett af Iduns senaste nummer, och jag har gjort det med nöje och erkännande, så mycket mera, som reflexionerna däruti till en del sammanfalla med mina egna åsikter angående sjukvård i all- mänhet.
Under mångårig verksamhet på olika poster i sjukvårdens tjänst har det för mig blifvit mer och mer tydligt att en väsentlig förbättring af sjukvården, särskildt på landsbygden, skulle ' vinnas genom anställandet af ett tillräckligt an- tal godt skolade sjuksköterskor.
Då jag nu läst detta " testamente ", kännes det ännu mera än förut som ett behof att delgifva dessa tan- kar, i förhoppning därpå, att möjligen andra mera inflytelserika personer skulle, sedan pressen fäst uppmärksamhet på saken, komma att in- tresseras därför, och att frågan sålunda kanske komme under en verklig ompröfning.
Jag har nu med flit egentligen fäst mig vid förhållandena på landet, ty det är just där en reform i berörda hänseende först behöfves.
Hvar och en, som någon tid bott på landet, torde nog veta, huru pass svårt det kan vara för den mindre bemedlade att skaffa sig nödig hjälp och vård vid inträffande sjukdomsfall, åt- minstone i sådana fall, då man ej är hänvisad till sjukhusvård.
Att en läkare på landet, med distrikt på ända till öfver 20 tusen personer, utan eller med otillräcklig tillgång på skolade sjuksköterskor, och bland en befolkning, i hvars uppfostran ej ingått upplysning om hälso- och sjukvårdslärans enklaste sanningar, skall kunna lämna ett arbete, som svarar mot den utbildning, han under långa års studier skaffat sig, torde knappast någon vilja påstå.
Yttre omständigheter och förhål- landen göra det för honom ej så sällan omöj- ligt att utnyttja sitt vetande.
Den medicinska forskningen har under senare årtionden gått oafbrutet framåt.
De upptäckter, man gjort, hafva medfört den följden, att en särskild gren af det medicinska vetandet, hygien, börjat intaga en allt mera framskjuten plats.
Framtidens sträfvanden torde komma att gå ut på minst lika mycket att förebygga som att bota sjukdomar.
För den stora allmänheten är denna sanning emellertid ännu så godt som fullständigt okänd.
Medikamentet blir en hufvudsak, den egentliga sjukvården får stå mycket tillbaka, till och med i svåra sjukdomar.
Än mindre kan det då hända att man fäster sig vid att i många sjuk- domstillfällen andra moment kunna spela en stor roll, såsom till exempel vanor, lefnadsför- hållanden, arbete och hvila, bostad, födoämnen, bad m. m. eller med ett ord allt, som kan sammanfattas under begreppet hygien.
Hälsovården, då det gäller förekommandet af sjukdomar, och den egentliga sjukvården, då det gäller återställandet till hälsa, äro begrepp, som hos den stora allmänheten ännu äro allt för främmande och tillbakasatta.
Så borde dock ej längre vara hos en nation, som gärna vill anse sig framstående på många upplysningens områden.
En duglig och kunnig sköterska skulle kunna verka ej blott vid den mera direkta sjukvår-: Uppglf lifvldd (under armarne), midjevidd oeh kjol- Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition • längd, erhåller Ni till Eder figur af likvid insändes till: fullt t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a Erhållai omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blus- N f i s t e r s a åtföljd muelsgatan 43, Stockholm | llf 40 öre, Kjolmömter utan släp 50 öre, Prlni•••klidning 76 öre w^ in * u ore, njoimonnar nian siap oo ore, 50 frmsasglclaaning öre, — ^ — ™ — - ~w, «~~w Vn ... w&gt; » &gt;i M Reformdräkt 75 öre, BarndrlktmSnttar öre, KragmBnatar 75 (Pelle- rin) 50 öre, KappmSnatar 60 öre, Nationaldrlktmonstar 1 kr.
Fappefsmonster.
M ^^ ' ^sst^^ssäi&amp;ssss ?sr Iduns Mönsterafd.
— 440 —
^äl den.
Hon skulle äfven lättare än någon annan kunna arbeta i upplysningens tjänst, ty hon kommer ju ofta i nära beröring med befolknin- gen inom sitt distrikt.
För mig framställer sig alltså, såsom ett sär- deles viktigt moment i sjukvårdens utveckling, ett moment, hvars realiserande borde vara sta- ten angeläget, anställandet af tillräckligt många väl utbildade sköterskor med ej allt för stora distrikt samt naturligtvis under vederbörlig kon- troll för sin verksamhet.
Åtminstone borde att börja med något göras för att från aflägsnare delar af landsbygden underlätta anställandet af dylika sköterskor.
Att på så sätt en betydlig förbättring af sjukvården på landsbygden skulle vinnas, synes mig själfklart, om saken ordnas på ett lämpligt sätt.
Början är ju på sätt och vis redan gjord genom landstingens anställande af sjuksköter- skor för den epidemiska sjukvården.
Det resul- tat, som vunnits af deras verksamhet, synes mig visa, att frågan om en utveckling af systemet kan vara värd en närmare undersökning.
Kvinnorna få ju ej sällan bära den tyngsta bördan, då sjukdom hemsöker en familj, äfven om de själfva äro skonade.
" Syster Evas " testamente borde därför sär- skildt tala till dem och uppmana dem — jag frånser de i sjukvården särskildt arbetande — att något mera allmännare intressera sig för hälso- och sjukvårdsfrågor.
På detta område finnes ej så litet att uträtta.
2 &lt;t / s 1908.
EN LÄKARE.
— Tvi, så ' n där ska ' va ' afredd.
Hemma äta vi endast afredda soppor.
En af de mera distingerade gästerna vid bor- det, som ser ut att vara hofrättsråd eller något dylikt, skyndar sig att genmäla: — Ja, men bäste hr rådman, ser ni inte, att det står på matsedeln tortue claire uraie, och det här är verkligen äkta klar sköldpadd- soppa, men jag har aldrig i mitt lif hört att man serverar klara soppor afredda.
Jag finner soppan öfverraskande briljant eller hur, mina herrar?
Allmänna instämmanden.
Värden tillfogar: — Ja, vår vän rådmannen har nu en gång sin smak för sig.
Han tolererar, strängt taget, intet annat än det hans egen gumma lagat: det är kraftigt och reelt, hvad hon bjuder, men kanske icke så omväxlande.
Jag försäkrar, att hon är en riktig matmamma; gäller det biffstek eller fiskfärs, då är hon orakel, det kan jag in- tyga.
— Betviflas icke, tillfogar hofrättsrådet, men kom dock ihåg, att omväxling i födoämnena är lika nödvändig för magen som omväxling af vistelseort och studier för sinnet.
Rådmannen mumlade något i skägget, men kunde icke förmås att äta soppan.
Under middagens fortsättning blef han gifvet- vis föremål för åtskilliga förgiftade pilar, men hans själftillit var icke lätt att rubba.
Han kände ännu vid middagens slut sitt auktorita- tiva värde.
Dragande dessertresterna ur skäg- get med vänstra handen, höjde han med den högra sitt glas mot värden: — Tack ska ' du ha ', riksdagsman; men de ' ä ' de ' ja ' allti ' har sagt, di har, min själ, ingen mat som duger i Stockholm.
" Maten är halfva födan. "
Lösryckta blad ur en Stock- holmsuteätares anteckningar.
Upphittade af J o n a s Brag.
Kontraster.
IDIG SUPÉDAGS en sommarkväll.
Hotell- matsalen är ännu nästan tom.
In träder en liten spenslig man med österländskt utseende, t *.
IOURNAL1S- J TERNA skola tydligen en resande japan, samt kort därefter två välmående herrar af äkta germantyp, med stu- förstå allting, det är ett af de- dentikosa maner och symposionsglada miner.
ras yrkes huf- Japanen vänder ifrigt på matsedeln och synar vudvillkor.
Ej ens den noga i alla vinklar och vrår, hvarefter han den kulinariska konsten är dem beställer en salladsberedd tomata och en bägare mörkt öl.
Sedermera rekvirerar han ett äpple och främmande.
Efter författan- slutligen en banan.
En kopp kaffe på det hela det af en lyckad och hans supé är undanstökad.
ledare, ett spiri- De båda studentikosa ha mottagit flere råd tuellt kåseri unna de sig gär- af hofmästaren, men icke kunnat bestämma sig.
na en god mid- — Oroliga mage, hvad vill du ha?
utropar dag, och den kri- den rundaste och singlar lätt matsedeln i luften.
tik de öfva mot källarmästarens produktion, är Ändtligen synes ett ljus, nästan samtidigt, ingalunda mild, ifall menuen har skavanker.
Författa- ren till efterföljande små skisser — en af vår huvud- ha gått upp för dem båda.
Lidnersknäppen har stadspress ' mera kända och jovialiska figurer — kommit: är en gurmand, hvars reflexioner om bordets nöjen — Ge ' mej ugnstekt ål med skarpsås!
väl kunna förtjäna ett beaktande.
De vinjetter, — Får jag bräckta nejonögon med smör!
som illustrera hans text, äro med benägen tillåtelse Under tiden har en ännu mera välmående hämtade ur en orienterande broschyr öfver Hotel Kronprinsen, som inrymmer en af hafvudstadens herre infunnit sig, en af dessa ännu kvarlef- mest besökta och omtyckta restauranger.
vande urstockholmare, som aldrig, icke ens den mest tryckande sommardag, öfverge sin kära stad, där deras vanor äro alltför bofasta.
Han vet åtminstone hvad han vill ha.
Tortue claire.
Smörgåsbordet är redan framsatt och attacken ET ÄR HÄSTUTSTÄLLNING i Stock- går med full fart mot ansjovisburken.
Han ren- holm, festmiddagarnes gyllene tid.
Sorlet sar ansjovis som en konstnär.
Men det är all- af landsortsdialekter går genom den stora mat- mänt kändt att han är, om möjligt, ännu styf- salen med den myndiga skånskan som hufvud- vare på gädda, notabene om det är saZfe / ö-gädda, hvilket han lätt är man att afgöra.
Någon stämma.
annan befattar han sig rakt inte med.
Insjö- Vid ett af de bäst besatta borden är soppan gäddan föraktar han lika djupt som själfva bond- just serverad, och värden-riksdagsmannen landet.
hälsar sina gäster välkomna.
Rådmannen- Ansjovisen ligger där nu på tallriken och pre- landtbrukaren, som är en fruktad gastronompro- senterar sig som filet.
Med ett oefterhärmligt foss i sin hembygd, skjuter föraktfullt sopptall- grepp sätter han den på gaffeln samt doppar riken ifrån sig och utbrister: T D Sveriges p l en gäng elegan- taste och mest användbara den ett par ganger i burkens sås, innan han med ett smac- kande läte låter den försvinna mellan ett par svällande läppar.
t Detta upprepas 4 a _.
S gånger i långsam, värdig procedur.
Sedan smörgåsbor- det sent omsider är undanstökadt, beställer urstock- holmaren en biffstek, " men kom ihåg, att den skall vara lösstekt! "
Hvarje ord ackompanjeras af knifskaftets klubbande mot bor- det.
Nästan omärkligt har bordet intill blifvit upp- taget af en herre med ett på en gång distinge- radt och jovialiskt utseende.
Han har genast frågat efter de kalla rätterna samt låtit servera sig dilammkotletter i gelé, garnerade med legy- mer.
Anrättningen ser högst delikat ut och han njuter med uppenbar finhet och skärpa en lätt, behaglig och hälsosam måltid.
Då han slår upp sina ögon, får han se ur- stockholmaren i högsta hugg med den blodiga biffsteken.
Och man kan läsa i hans minspel hvad han tänker: — Hu, åter ett exempel på modern barba- rism!
Ett köttstycke, som på ytan är hastigt uppsvedt vid häftig eld, men inuti fullkomligt rått!
Hur syndas ej mot den gyllene regeln, att stekningen skall ske långsamt vid sakta eld!?
Framgången af hela matlagningen hänger ju därpå.
Hur mycket födoäm- nen, hur mycket bränsle slösas ej bort af hushållerskor och kockar, som icke fattat den omätliga bety- delsen af eldens mo- dererande under gry- tan eller stekpannan!
Vi människor äro dock de enda varel- ser som koka och ste- ka.
Bordets nöjen tillhöra oss ensamma.
Vi borde sätta en ära i att bättre vårda detta dyrbara mono- pol.
Han drog en lätt suck af hopplöshet, innan han med ett oförlikneligt behag svalde den sista biten på sin tallrik.
(F0rtS) ' Vår frågoafdelning * OM VI REDAN tidigare i Idun framhållit, till- S lämpa vi numera ett delvis nytt system med afseende på vår afdelning för » Frågor och Svar », i det vi af de in- komna frågorna bereda plats endast åt dem, hvilkas besvarande anses vara af något allmännare intresse för läsekretsen.
För att uppmuntra våra läsare att själfva flitigt besvara de framställda frågorna, utdelas för hvarje månad ett pris på 10 kronor för det bästa, eller » piggaste » svaret.
Se för öfrigt de närmare bestämmelser, som alltid inleda Frågo- och Svarafdelningen.
Iduns Modellkatalog!
modejournal för hemmen.
, &amp; &lt;=&gt; ^ r K r Ä ^ r r Ä — 441 — JONAS BRAG.
Oumbärlig för alla som^ merskor och.
alla kem.
* ' * Nu är tid att prenumerera.
Känslomänniskor » En återblick i lifvets tidbok af Hanna Lundholm.
(Ports.)
C A MYCKET mera förvånad blef därför Alfa, när hon * ^ en dag från det gamla hemmet fick mottaga ett helt litet paket — flere blåa, rutiga pappersark, fullskrifna med den svårläsliga stil, som ' hon likväl redan i ungdomen lärt sig att tolka med lätthet.
Med undran samlade hon ihop de blåa arken, som hon vid grinden mottagit af brefbäraren i form af en försändelse med flere röda sigill och slog sig ned vid verandabordet för att taga reda på innehållet.
När Dan kom hem från skolan, satt hon ännu kvar, försänkt i djupt begrundande af det oväntade, som fosterfadern haft att meddela henne.
" Får jag se, mor? "
frågade gossen, och sedan han erhållit ett jakande svar, drog han till sig de fullskrifna arken.
Men det gick allt för långsamt, han hade ej ännu lärt sig tyda jägmästarens egendomliga stil, han bad därför sin mor läsa högt, hvartill hon äfven genast samtyckte.
" Alfa, min kära fosterdotter, du vet ju, att jag slutit dig in i mitt hjärta, som om du vore mitt eget barn, och så var äfven i lifstiden fallet med min goda hustru.
Men måhända begingo vi likväl båda en svår förseelse, när vi aldrig talade med dig om dina verkliga för- äldrar, särskildt om din far, ty din mor dog af en bröstsjukdom redan när du var späd.
Mången gång har jag undrat, hvarför du aldrig gjorde en fråga i denna sak — då hade jag haft skäl att bryta tyst- naden.
Visste du ingenting eller var det finskänslig- het mot oss, som kom dig att tiga?
Eller hade de människor, med hvilka du kom i beröring, visat den ovanliga grannlagenheten att aldrig med ett ord vid- röra förhållandet mellan dig och oss?
Af hvad jag nu sagt bör du ingalunda draga den slutsatsen, att du haft anledning till blygsel öfver din far.
Han hör en- dast till dem, som lifvet, oaktadt alla ansträngningar, hållit nere, till dem, som i kampen för det dagliga brö- det knappast vunnit ' det nödtorftiga.
Din man visste härom.
Men han ville ej ens höra mig till slut den gången när jag bragte ämnet på tal.
" Detta har ju ingenting att skaffa med min kärlek till Alfa, " gaf han r i g till svar.
Längre fram uttalade han en önskan att sätta sig i förbindelse med din far, hvilket denne likväl afböjde genom mig, och hvilket endast verkade, att jag en längre tid efter ditt gifter- mål lefde i saknad af hvarje underrättelse från min gamle vän.
När jag lärde känna din far, var han tjänsteman vid ett järnbruk.
Min första verksamhet som jägmästare blef just förlagd till de stora skogsområdena vid samma bruk.
Vi blefvo genast vänner.
Min nye vän var intelligent, öppenhjärtig och i hög grad sanningskär.
De båda sistnämnda egenskaperna beredde hans olycka, i stället för att bidraga till hans framgång i lifvet.
Vi sutto tillsammans en vinterkväll vid furubrasan i mitt kontor, din far och jag samt två andra unga män, hvilka vi räknade bland våra vänner.
Min hustru hade just på min begäran låtit sätta fram åt oss det gamla silfverstopet fylldt med äkta Rudesheimer — hon visste ju hur stort värde jag satte på, att vinet serverades sålunda.
Jag skulle ju ej tala om mig själf i dag, men kanske du glömt anledningen till, att jag alltid i min källare hade ett ankare Rhenvin af ädlaste sort.
Mina släktingar nere vid den vackra floden visade sin välvilja mot den förrymde studenten — deltagaren i ett politiskt upplopp — genom att årligen sända upp till Norden, där den landsflyktige funnit skydd och bröd, ett med halmflätor omlindadt vinankare såsom gåfva.
Din far var alltid lika lycklig som jag själf, när sändningen anlände, och tillsammans hade vi redan flere år druckit hvarandra till vid vinprofvet.
Men denna kväll, när vi sutto vid furubrasan, tycktes min Rudesheimer ej som vanligt falla honom i smaken.
Han såg allvarlig och nedstämd ut, sade så godt som ingenting samt föll emellanåt i djupa tankar.
" Hvad fattas dig, Carl? "
frågade jag slutligen.
" Du faller ju i dvala som Barbarossa i Kyffhäuser.
Vakna upp och töm din bägare, innan skägget hinner växa genom bordet! "
Min vän gjorde en ansträngning för att behärska sig, men vecket låg alltjämt kvar mellan hans ögon- bryn.
Det förhöll sig så med min gode vän Carl, att hans ansikte alltid skvallrade om den sinnesstämning, hvaraf han behärskades.
Med dig själf, mitt barn, är det på samma sätt — mången gång har jag haft nöje af att lägga märke till denna egenhet hos dig, därför att du ärft den efter din far — min afhållne vän.
Vi sågo alla denna kväll, att Carls dystra sinnesstämning ej gaf vika, men vi män bruka ju sällan göra någon- ting för att framtvinga ett förtroende, som ej själfmant skänkes oss.
Vi kastade en och annan förstulen blick på din far, men vi frågade ej.
Till slut talade han likväl, som vi länge väntat, ty hans öppenhjärtighet gjorde, att han ej kände sig väl till mods, förrän han talat ut.
Och hvarför skulle han hafva tegat, när han var omgifven af trofasta vänner?
Han tog ej ens tysthetslöfte af oss — det hade ju varit så godt som en förolämpning — men han talade med låg röst, för att ej en enda stafvelse af det han hade att förtälja skulle nå någon annan än hans för- trogna vänner.
Det var frågan om den ene af brukets chefer — min vän hade af en händelse om denne gjort en upp- täckt, som ifall saken anmäldes och drogs inför dom- stol, skulle haft fängelse, om ej något ännu värre, till påföljd.
" Detta är farliga saker att röra vid, " sade en af de närvarande unga männen, just han, som fick öfver- taga din fars plats, när denne drabbades af olyckan.
Det ioreföll mig, som om min vän blifvit lättare till sinnes, när han talat ut, men förstämning hade gripit äfven oss andra.
" Saken blir svår att bevisa, " sade samme unge man, som nyss talat.
" Tror du, att jag vill spela angifvare, " brusade Carl upp.
" Inte är det därför, som jag talat med er.
Men hvad jag sagt är sanning, som jag kan taga på min ed. "
" Må den skyldige straffas genom sitt samvete, " sade han efter en kort paus.
" Skål, Carl, " utropade jag med låtsad glädtighet, " och glöm^hvad du sagt, såsom vi andra skola glömma det och låta det för oss vara såsom en hemlighet, ropad ut i en rykande storm, där den drunknar i det väldiga bruset. "
Några dagar därefter blef min vän kallad upp till en af cheferna — bror till den, om hvilken jag nyss talat.
Din far blef afskedad utan vidare — utan före- gående uppsägning, utan anförande af något som helst skäl och hvad som var värst af allt, — man vägrade gifva honom ett betyg eller ens ett intyg angående hans fleråriga tadellösa tjänstgöring vid bruket.
På den tid, om hvilken jag talar, var det betydligt svårare att tilltvinga sig en rättighet, som de, hvilka sutto med makten, nekade att bevilja.
Kör din far var i detta fall ingenting att göra.
Han kom till mig till- intetgjord af den skam, som drabbat honom.
" Alfa, hvad skall det nu blifva af Alfa, " framsuckade han slutligen och jag såg en tår tvinga sig fram vid hans ögonlock.
Jag svarade ej genast, ty när det gällde en så viktig sak, måste jag ju först rådgöra med min hustru.
" Och hvad skall det bli af min framtid, " hörde jag min vän säga.
" Ingen tar i sin tjänst en man, som blifvit afskedad på sådant sätt. "
Jag måste bekänna, att jag blef honom svaret skyl- dig.
Mot mitt bättre vetande kunde jag ju ej tala, och min öfvertygeise var, att det skulle dröja länge, innan Carl ånyo fann försörjning för sig och sin dotter.
" Mitt hem är ditt, " var det enda jag kunde svara.
" Men här kan jag ju inte stanna.
Tack emellertid för din vänskap! "
" Hvem är förrädaren? "
fortfor han efter en stund.
" Kan du säga mig, hvem som är förrädaren? "
Våra ögon och våra tankar möttes, men ingen af oss uttalade namnet.
" Det är omöjligt, " sade jag slutligen som svar på våra tankar.
" Vän förråder ej vän. "
" Tror du inte, " svarade Carl med djup bitterhet.
Hans själ var således redan förgiftad — den sannings- käres, den ädelhjärtades själ.
" Försök att glömma, " sade jag och lade min hand på hans axel, " eljes blir lifvet outhärdligt. "
" Jag skall framdeles tänka på, att du gifvit mig detta råd — nu förmår jag det ej. "
Vi hade sedan ett långt samtal — din far, min hustru, som jag tillkallat, och jag själf.
När vi slutade hade vi gjort en öfverenskommelse.
Din far skulle resa för att bryta sig ny bana i en ny del af världen.
Vi hörde ju dagligen talas om dem, som rest och som funnit, hvad vi bruka kalla lyckan.
Om den, som misslyckades, hörde man vanligen ingenting.
Du skulle stanna kvar hos oss.
Din uppfostran åtogo vi oss gärna.
Men din far önskade, att minnet af honom ej skulle hållas vid lif hos dig — han ville själf en gång komma tillbaka för att väcka ' det på nytt.
Om det ej ginge honom väl, så finge din ung- dom ej fördystras genom medvetandet om hans kamp för tillvaron långt borta från alla dem, som ägde hans tillgifvenhet och voro honom tillgifna.
" Men om Alfa på annat håll får veta sanningen? "
frågade jag.
" Då tvingas du ju att tala, " svarade Carl.
' " Jag tviflar inte på, att det skall gå er väl.
Mot- satsen vore ju en orättfärdighet, " sade min hustru vid afskedet.
De första åren fingo vi ofta underrättelser från Carl, sedan blefvo brefven sällsyntheter, isynnerhet efter ditt giftermål.
Min vän talade aldrig om att komma till- baka, och vi uppmanade honom ej därtill.
Vj visste ju, att han bidade sin tid, och att denna tid mö jligtvis aldrig kom.
Men nu, min dotter, har denna tid kom- mit, fastän på annat sätt än vi väntat och hoppats.
Din far — min afhållne, aldrig glömde vän, har beredt mig en stor glädje.
I tillit till min vänskap har han, utan att på förhand förbereda mig, sökt sig väg till- baka till mitt hem.
Men min glädje är ej oblandad.
Han är sjuk och bruten, mera af slit och umbäranden än af år.
Han ville en gång undvika att kasta skugga öfver din ljusa ungdom, men när skuggan likväl nådde dig — en skugga djupare och kyligare än den, som medvetandet om de missräkningar, lifvet haft i bered- skap för honom, kunnat kasta på din väg, då ansåg han sig berättigad att komma för att se dig och Dan och äfven för att glädja mig — jag vågar tro så, där- för att jag vet honom vara min vän.
Kom så snart du kan!
Din tillgifne fosterfader. "
XXI.
Det förhöll sig som Alfas fosterfar trott.
Af fin- känslighet hade hon hindrats från att fråga efter sina föräldrar, och ingen af alla dem, med hvilka hon kom- mit i närmare beröring, hade oombedd gifvit henne några upplysningar.
Det hade varit henne nog att få anse sig som dotter till de båda, hvilka tagit vård om hen- nes barndom och ungdom.
Hvarför skulle hon fråga om det, som de säkert skulle låtit henne veta, om de önskat, att hon skulle veta någonting.
Daniel hade in- genting sagt — han, minst af alla, skulle velat tala om någonting, som kunnat bereda henne oro, när detta var till ingen nytta.
När Alfa och Dan voro färdiga för afresan, föreföll det henne, som om hon begaf sig i väg endast för att få visa Dan, hur det gamla hemmet uppe vid de mils- vida skogarna såg ut.
Denna önskan hade hon burit på i flere år, men resan var lång och, hvad som för henne ej var en oviktig sak, äfven dyrbar.
Men nu var hon glad att få ge sig af, och äfven glad öfver att hon kunde känna glädje.
Hon hade re- dan tillräckligt länge sagt till sig själf, att lifvet är bäst, när ingenting händer.
Hon kände sig nu rörd af väntans fröjd ännu en gång, den fröjd som skulle nå sin höjdpunkt, när hon återsåg sin fosterfar och fick visa Dan såväl honom som hemmet inom syrenhäckens förskansning.
Tanken på att hon där väntades af en främmande man, som ägde anspråk på hennes dotter- liga tillgifvenhet, sköt hon åsido — vid denna tanke kunde hon likväl ej vänja sig, därför lät hon den ligga tillsvidare.
Om hennes far gripit in i hennes tillvaro, medan hon ännu ägde lyckan, så skulle hennes hjärta hafva öppnats i obegränsad gästvänlighet för den, som klappade på — ja, hon skulle till och med hafva fun- nit, att ett rum därinne stått väntande och smyckadt för hans räkning sedan länge tillbaka.
Nu sedan lik- giltighetens kyla bitit sig fast i hennes själ, visste hon ej rätt, hvar hon skulle inhysa den oväntade gästen.
Före afresan hade Alfa mycket att ordna i hus och trädgård.
Det hela skulle under hennes frånvaro så mycket som möjligt hållas kvar inom den kretsgång, hvari allt arbete, äfven det enklaste, inpassats af hen- nes ordningssinne.
" Hur skall jag göra med höstmarknaden? "
frågade trädgårdspojken, som nu växt upp till en stark, grof- lemmad yngling, med en arbetsduglighet, på hvilken han aldrig sparade.
" Till höstmarknaden måste jag vara tillbaka igen, " svarade Alfa.
Hon visste, att hennes egen närvaro då var nöd- vändig.
Då hade hon alltför mycket att taga vara på för sin och Dans räkning för att kunna vara borta.
Alfa och Dan anlände en vacker septembereftermid- dag med en liten kanalbåt till den plats, hvarifrån de ännu hade en ansenlig sträcka att färdas med vagn för att komma hem till jägmästarebostället.
De möttes af kaleschen, densamma som varit i bruk under Alfas barn- dom.
De välskötta hästarna voro ej vana vid öfver- ansträngning, utan lunkade sakta fram på landsvägen, som följde insjön.
Mot den mörka fonden af furor och granar på andra sidan om sjön framträdde redan så tidigt på hösten björkarna nere vid stranden som en i guld skiftande rand.
Den hvitkalkade kyrkan ute på näset fördubblades genom insjön, som låg spegelbank, och de röda stugorna inom en förhuggning i skogen till vänster om vägen lågo färgmättade i efterm ddags- solen. '
Vid statstugorna stod en ung man och högg ved.
Han hälsade, när vagnen passerade förbi, och Alfa log samt hälsade igen som på en gammal bekant — det kunde ju möjligen vara hennes gode vän Per.
Han hade ägt förutsättningar för att kunna växa upp just till en sådan yngling som denne med ljus lugg och troskyldiga blågråa ögon.
Bergalids röda tegeltak tittade fram mellan trädtop- parna — snart voro de midtför dess fasad, och Alfa böjde sig ned för att under lindarnas kronor uppfånga en skymt af den gula väggytan med sina rader af bly- infattade fönsterrutor samt det i sten huggna vapnet öfver portiken.
Om en kvart skulle de vara framme vid jägmästarebostället.
" Därinne är skogsvägen, " sade Alfa, fullföljande sina egna tankar.
är känslan af kyla och uppfriskning, som d e t t a märke framkallar.
En egenhet hos ^07 / T) SttW d @ CdOy-lS — 442
" Hvilken s k o g s v ä g? "
frågade D a n.
Alfa b e r ä t t a d e för h o n o m om den b r e d a stigen, s o m h a n s far en g å n g följde, och s o m fört h o n o m till j ä g m ä s t a r b o s t ä l l e t på en a n n a n v ä g, än den de n u v o r o t v u n g n a att taga.
Ka- leschen v a r alltför t u n g för att k u n n a t a g a sig fram g e n o m s k o g e n.
Men i den lilla lätta j a k t v a g n e n h a d e Alfa ofta s o m b a r n vid fosterfaderns sida å k t g e n o m s k y m n i n g e n i g r a n d u n g e n och k o m m i t u t vid syren- häcken, s o m k a n t a d e j ä g m ä s t a r e b o s t ä l l e t s t r ä d g å r d.
• D a n lade m ä r k e till en rökpelare, som s t e g r a k t u p p i den g e n o m s k i n l i g t k l a r a h ö s t l u f t e n.
" Vi ä r o framme, " r o p a d e h a n förtjust. "
J a g kän- n e r på mig, att d ä r m å s t e det v a r a. "
" D u h a r s å ofta h ö r t mig beskrifva h e m m e t, " sade * Jfa och log.
A n l e d n i n g e n h v a r f ö r h o n k o m m i t h e m lade sig i det- s a m m a som en s k u g g a öfver h e n n e s glädje, och h o n s å g åter a l l v a r s a m ut.
H o n h a d e j u r e s t till m ö t e t med en sjuk, b r u t e n m a n — h e n n e s far, m e n det o a k t a d t för h e n n e en främling, för hvilken h o n ä n n u i n g e n t i n g k ä n d e, fastän h o n h ö r t, att h a n v a r en af dem, s o m lidit orätt- färdighet i lifvet.
Lifvet m i s s h a n d l a r ju så m å n g a.
Hennes fosterfar stod v ä n t a n d e vid t r a p p a n.
Han hjälpte h e n n e att stiga ned u r v a g n e n och h o n g r ä t öfver att k ä n n a å t e r s e e n d e t s glädje r ö r a sig i h e n n e s hjärta.
E n u n g k v i n n a; k o m h a s t i g t ned för t r a p p a n.
I t a n k a r n a h a d e Alfa r e d a n ofta u t m å l a t för sig den u n g a, k o k e t t a g u v e r n a n t e n i den h ö g a d l i g a familjen, s o m lockat till sig den redan till å r e n k o m n e v a r m - hjärtade m a n n e n för att skaffa sig själf f ö r s ö r j n i n g p å ett lättare s ä t t än det, hvartill h o n hittills v a r i t h ä n - v i s a d för sin fattigdoms skull — en u n g v a c k e r k v i n n a, s o m ej själf a n s å g sig v a r a i r i n g a s t e m å n den m a n s g ä l d e n ä r, hvilken gaf h e n n e sitt hjärta.
I stället s å g Alfa n u framför sig en u n g flicka, som n ä r m a d e sig h e n n e n ä s t a n med blyghet, och s o m s å g på h e n n e med v a r m a s t r å l a n d e ögon, i n n a n h o n v å g a d e r ä c k a fram sin h a n d och b j u d a sina v a c k r a l ä p p a r till en k y s s.
" Lifvet h a d e s ä k e r t r e d a n börjat slita u t h e n n e, " t ä n k t e Alfa, " och n u h a r h o n h ä r funnit hvila och t r y g g h e t.
H o n h ö r inte till dem, s o m t a g a emot u t a n att ge i g e n. "
Allting föreföll Alfa så lätt, s e d a n h o n stigit öfver t r ö s k e l n till det g a m l a h e m m e t.
Den likgiltighet h o n k ä n t för m ö t e t med sin far — en likgiltighet, s o m ej e n s varit fri från ett s t ä n k af lindrigt o b e h a g — v a r visserligen ej förbytt i l ä n g t a n efter den o k ä n d e, m e n efter den v a r m a v ä l k o m s t h ä l s n i n g, hvilken såväl foster- fadern s o m h a n s u n g a h u s t r u haft i b e r e d s k a p för h e n n e själf och g o s s e n, s å g h o n likväl fram m o t det s o m v ä n t a d e h e n n e med i n å g o n m å n f ö r ä n d r a d k ä n s l a.
Med b a r m h ä r t i g h e t s s y s t e r n s lätta h a n d, med d e n n a s beredvillighet att hjälpa ville h o n n u s ö k a t a g a på den ömtåliga k ä n s l i g h e t e n h o s den o k ä n d e, s o m lifvet miss- h a n d l a t, s o m v a r b r u t e n till k r o p p och själ.
F o s t e r f a d e r n bad sin h u s t r u t a g a h a n d o m D a n, hvarefter h a n lade Alfas a r m i sin egen och förde ANVÄND ENDAST SVENSK TVÄTTVÅL " SAVOLIN js TEKN. A.-BOL.
FLORA, GEFLE.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH Inneh.
ÖSTMAN af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
VECKAN 6 — 12 SEPT.
1908.
SÖNDAG-.
F r u k o s t: Smorgasbord; lammkotletter med spritsad potatis; mjölk; kaffe eller te med surmjölks- kaka.
M i d d a g: Af redd buljong med frikadeller; kräftor; stekt orre med salader; äppelpudding med grädde.
MANDAG-.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stufning af bondbönor och skinka; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Pud- ding af kött med potatismos; körs- bärssoppa med skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; halstrad gädda med skiradt smör och p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Bimsaltad fårbringa med stuf- vade morötter; filbunke.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt fårbringa (rester från tisdag) med potatismos; mjölk; kaffe ' eller te.
M i d d a g: Grönsoppa med mjölk; kokt makrill med persiljesås och potatis.
h e n n e g e n o m den s t o r a salen, d ä r v ä g g a r n a p r y d d e s af g a m l a färgtryck, återgifvande scener u r legenden om den heliga G e n o v e v a.
F r a m f ö r g ä s t k a m m a r e n s s l u t n a d ö r r släppte h a n Alfas a r m och gick försiktigt tillbaka öfver salsgolfvets k n a r r a n d e tiljor.
Alfa stod t v e k s a m.
Att låta sitt i n t r ä d e föregås af en k n a c k n i n g föreföll h e n n e s o m ett alltför b r u t a l t i n g r i p a n d e i det nya, s o m förestod ej e n d a s t h e n n e u t a n äfven en a n n a n.
Var- s a m t lade h o n h a n d e n på d ö r r l å s e t och med ä n n u s t ö r r e v a r s a m h e t v r e d h o n om s a m t s k ö t d ö r r e n u p p tillräck- ligt, för att h o n skulle k u n n a glida in.
H o n m ö t t e s af ett p a r ö g o n — ö g o n med v i d s y n t h e t och diup s o m h o s dem, h v i l k a s t a n k a r dagligen obevekligt t v i n g a s, till följe af k r o p p e n s l å n g s a m m a a f t y n a n d e, m o t allt det, s o m ligger u t a n f ö r och b o r t o m lifvet.
D e s s a för- u n d e r l i g a ö g o n fästes p å h e n n e med ett u t t r y c k af den högsta själsspänning.
H o n gick fram och föll p å k n ä vid s ä n g e n, d ä r h o n k ä n d e sin h a n d ögonblickligen om- sluten af den m a g r a, h v i t a h a n d, s o m h o n n y s s sett h ä n g a ned vid s ä n g k a n t e n.
Greppet af d e n n a h a n d v a r s v a g t och skälfvande, m e n d ä r låg n å g o t af den oförlik- neliga makt, s o m o e m o t s t å n d l i g t d r a g e r hjärta mot hjärta.
När fosterfadern en t i m m e därefter k o m in, s a t t Alfa orörlig vid s ä n g e n och höll den sjukes h a n d i sin.
HDn gjorde en afböjande rörelse, n ä r h o n förstod att m a n ö n s k a d e få h e n n e u t för att i n t a g a n å g o n för- friskning.
Alfa t r o d d e att h e n n e s far sof och h o n ville ej s t ö r a h o n o m, m e n vid fosterfaderns i h v i s k a n d e t o n u t t a l a d e u p p m a n i n g k ä n d e h o n, h u r den aftärda h a n - den l å n g s a m t d r o g sig u r h e n n e s egen — den sjuke v a r således ej i n s l u m r a d, u t a n h a d e e n d a s t legat med s l u t n a ö g o n.
Alfa reste sig då och följde fosterfadern.
D a g e n d ä r p å talade den sjuke länge med sin dotter. "
K a n s k e v a r det ett m i s s t a g af m i g, " s a d e h a n — " det löfte j a g t o g af mina v ä n n e r, att ej s ö k a h o s dig hålla vid lif m i n n e t af mig och din tidigaste b a r n d o m, men vi d ö m a s, så ä r mitt h o p p, efter v å r a u p p s å t och ej efter följderna af v å r a k o r t s y n t a h a n d l i n g a r. "
" S å e n s a m du m å t t e h a k ä n t d i g, " s a d e Alfa. "
E n s a m, " s v a r a d e fadern och t o n e n v i t t n a d e o m lätt " förvåning, " ingen m ä n n i s k a ä r e n s a m, s o m inte själf ö n s k a r d e t. "
gjj " Men vi alla, s o m du l ä m n a d e. "
ftp. "
J a g längtade, men j a g k ä n d e mig aldrig e n s a m.
Världen ä r ju full af dem, som g å och v ä n t a på att m a n skall r ä c k a u t h a n d e n. "
" Och h a r du gjort d e t? "
" Ja, alltid, " s v a r a d e den sjuke med ett g o d t leende.
" Åt hvilka räckte du då din h a n d? "
" At alla dem, s o m ledo orättfärdighet och s o m ej u t a n hjälp k u n d e finna kraft a t t b ä r a d e n. "
" S k ä n k o s s kraft till att tåla o r ä t t f ä r d i g h e t! "
hvis- k a d e Alfa för sig själf. "
B e r ä t t a mig o m dem, s o m du räckte h a n d e n å t? "
s a d e h o n därefter h ö g t till fadern.
" Om alla k a n j a g i n t e b e r ä t t a, m e n om n å g r a — om dem, som v o r o mig k ä r a s t.
Det v a r b l a n d TOESDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk: sill med smör och ägg samt p o t a t i s; kaffe el- ler t e.
M i d d a g: Oxstek som vildt med potatis och vinbärsgelé; rabarber- soufflé med vispad grädda.
FEEDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ragu på kött med förlorade ägg; mjölk, kaffe eller te.
Middag: Bräckt skinka med stufvade turska bönor; ris- grynsgröt med mjölk.
LöBDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt färsk strömming med tomatsås och p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kall oxstek med potatis- pudding; saftkräm med mjölk.
RECEPT: S t e k t o r r e (f. 6 pers.).
2 orrar, 1 hg.
späck, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 tsk.
salt, 3 / 4 lit.
lit.
kokande bul- jong, 2 del.
tunn grädde.
S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), 2msk.
mjöl, köttjus, D / 2 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Orrarna plockas, sve- das med denaturerad sprit eller bränn- vin, urtagas, sköljas ytterst väl och torkas med en kötthandduk.
De upp- sättas därefter och beläggas på bröstet med späcket, skuret i tunna skifvor.
hvilka fastbindas väl.
Smöret brynes i en stekgryta.
Fåglarna iläggas med brösten upp och brynas väl på alla sidor, hvarefter de saltas och spädas med buljongen och grädden litet i sänder.
Till stekningen åtgår ornkr.
1 tim. Fåglarna uppläggas, skäras och hopläggas åter och serveras garnerade med grönsalad och oliver.
Köttjusen silas och skummas.
Smör och mjöl sammanfräsas, kött- jusen tillsättes litet i sänder under flitig rörning, och såsen får koka 10 min.
Grädden tillsättes, och såsen får ett uppkok samt afsmakas.
Ä p p e l p u d d i n g med grädde (f. 6 pers.).
5 dol.
äppelmos, 50 gr. sötmandel, 6 blad gelatin, 2 msk.
varmt vatten, 4 del.
tjock grädde.
T i l l g a r n e r i n g: 6 päron, 25 gr. biskvier.
B e r e d n i n g: Äppelmoset passeras och blandas med den skållade och groft hackade mandeln samt det sköljda och i 2 msk.
vatten upplösta gelatinet.
Då äppelmoset är kallt, nedröres den till hårdt skum slagna grädden.
Mas- san hålles i vattensköljd och socker- Finast i smak a n d r a, " fortfor h a n, " en italienare, en försäljare af gips- b i l d e r.
, — m a n m ö t e r dem n ä s t a n öfverallt i v ä r l d e n.
H a n h a d e en 12 år g a m m a l s o n, som följt med h o n o m.
G o s s e n dog på ett s j u k h u s u t a n att m a n u n d e r r ä t t a d e fadern, fastän h a n h y r t sig ett kyffe i n ä r h e t e n för a t t v a r a till h a n d s. "
" H u r g i c k det h o n o m sedan? "
" All den känsla, h v a r a f h a n v a r mäktig, s a m l a d e sig först till h a r m — ja, r a s e r i öfver att h a n ej blifvi * kallad till s o n e n s d ö d s b ä d d. "
" Och s e d a n? "
frågade Alfa. "
S e d a n v a r ' h a n s själ slagen i isbojor.
Vi delade b o s t a d i t v å år och j a g höll h a n s h a n d fast i min.
Till s l u t t o g h a n likväl själf sitt lif. "
Alfa m å s t e g ö r a våld på sig för att v i n n a tillräck- lig s j ä l f b e h ä r s k n i n g att ej s t ö r a den sjuke.
H o n för- m å d d e ej g ö r a sin r ö s t s t a d i g till en b ö n o m fortsätt- n i n g, m e n det v a r inte heller n ö d v ä n d i g t.
F a d e r n be- r ä t t a d e vidare, m e d a n ett s v a g t leende spelade o m k r i n g h a n s läppar. "
S e d a n v a r det äfven m r s Gregh — h o n v a r tvätter- ska.
H e n n e s m a n s l ö s a d e b o r t allt, h v a d h o n s l ä p a d e t i l l s a m m a n s.
F ö r h e n n e räckte min viljekraft, tills hon v a r r ä d d a d.
M a n n e n h ö r d e till dem, som ä g a m a k t öfver k v i n n o h j ä r t a n — h a n r y m d e o c k s å en v a c k e r d a g med en a n n a n s h u s t r u.
Då v a r m r s Gregh fri. "
" Hvilken l ä t t n a d för h e n n e. "
" S å k ä n d e h o n det inte till att börja med.
Hon h a d e ä l s k a t h o n o m.
Efter n å g o n tid blef h o n erbjuden fripläts i ett " H o m e ", tillkommet g e n o m donation af en filantrop och m å n g m i l j o n ä r. "
" Det v a r för öfrigt en m ä r k v ä r d i g k v i n n a, d e n n a m r s G r e g h, " fortfor den sjuke och log. "
H o n h a d e inte varit i s t å n d att hålla sin egen m a n i tukt, men det o a k t a d t hade det upprifvande samlifvet med h o n o m afsatt stål i h e n n e s vilja.
När j a g b e s ö k t e h e n n e i h e n n e s " h o m e ", h a d e h o n blifvit f ö r e s t å n d a r i n n a n s h ö g r a hand.
Mrs Gregh — h v a r är m r s G r e g h?
r o p a d e s från alla håll.
F ö r s v a g a viljor v a r h o n h ä r l e d a n d e m a k t — s å d a n var h e n n e s u t v e c k l i n g. "
H a n log och Alfa log m o t h o n o m igen af fröjd öfver att se h o n o m lifligare och efter allt att d ö m a vid b ä t t r e h ä l s a ä n den föregående dagen.
H o n bad h o n o m v ä n t a med fortsättningen till en a n n a n g å n g för att s p a r a på krafterna, men d ä r p å ville h a n ej g å in.
Det v a r all- deles inte n ö d v ä n d i g t.
" En liten tid hade j a g tillfällig a n s t ä l l n i n g vid en fabrik.
E n af t j ä n s t e m ä n n e n d ä r pinade sig själf med den t a n k e n, att h a n s h u s t r u s kärlek till h o n o m höll p å att s v a l n a.
H a n s själ k r ö k t e sig u n d e r den t u n g a b ö r d a, h v a r p å den s l ä p a d e.
Ibland s a d e h a n sig själf, att a l l t s a m m a n s v a r e n d a s t inbillning, men den t a n k e, s o m t v i n g a t sig p å h o n o m, k u n d e h a n ej bli kvitt i g e n. "
(Forts.) K ö r s b ä r s s o p p a (f. 6 pers.).
1 kg.
körsbär, 3 lit.
vatten, skalet af l / s citron, 1 — D / 2 kkp.
krossocker, D / 2 msk.
potatismjöl.
från B e r e d n i n g: Vi kg.
af bären stö- tas, i stenmortel, tills kärnorna äro 1 kros- sade.
D© påsättas a t t koka i 2 / » lit.
H.
M.
K o n u n g e n s Hofleverantör.
vatten tillsammans med citronskalet omkring s / 4 tim.
Soppan silas, sockret tillsättes, och då soppan kokar, afre- Magnetiskt förädladt enligt svenskt des den med potatismjölet, u ' crordt med patentet n:o 20016 är litet kallt vatten.
Ur resten af körs- bären urtagas kärnorna.
Bä,ren kokas det bästa, renaste och drygasta i V2 h t.
vatten med 2 msk.
soc- ker och tillsättas i den färdigkokta soppan.
Den serveras med skorpor eller biskvier.
som finnes 1 marknaden och säljel H a l s t r a d g ä d d a (f. 6 pers.).
D / 2 femton olika Javablandningar i riket; kg.
gädda, D / 2 msk.
salt, 1 tsk.
ä t - förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer tika, 120 gr. smör, skiradt.
B e r e d n i n g: Gäddan rensas, sköl- jes väl och torkas.
Den skares i fi- léer och skinnet bortskäres nätt.
Rygg- ryggbenet borttages, hvarefter den sköl benet jämte alla småben borttagas.
Fi- jes väl och torkas med en fiskhand- léerna ingnidas med salt och ä t t i k a duk.
Strömmingen skåras lätt, ingni och få ligga 1 tim., hvarefter de skä- des med saltet, doppas i det uppvispad!
ras i mindre bitar tvärs öfver.
Fisk- ägget och vändes i de s t ö t t a skorpornt bitarna doppas i 3 msk.
af smöret, hal- Smöret brynes i en tackjärnspanna stras öfver glöden och uppläggas på strömmingen ilägges och stekes 10 min varmt serveringsfat.
Resten af smöret på hvarje sida.
Den upplägges påvarml hälles öfver och fisken serveras med serveringsfat och såsen hälles öfver Till såsen skalas tomaterna och passé nykoikt potatis.
ras.
Smör och mjöl sammanfräsas, bul- B r ä c k t f å r b r i n g a 3 m e d p o t a - jongen eller fiskspadet tillsättes jämt&lt; t i s m o s (f. 6 pers.).
U kg.
kokt, grädden och såsen får koka 10 min salt fårbringa (rester), l / s li ' b- potatis- Tomatpurén iröres och såsen afsmaka; med kryddorna.
mos (rester).
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 Potatis p u dd ing f. 6 pers.) gr.).
D / 2 Ut.
potatis, vatten, salt, 3 msk B e r e d n i n g: Fårbringan skäres me- godt smör (60 gr.), 3 ägg, 2 del dan den är varm i f i n a s t r i m l o r grädde, V2 msk.
salt, 1 msk.
socker och blandas med potatismoset.
Mas- T i l l f o r m e n: Vi m s k - smör (1 (san skares i skifvor och stekes i smö- gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
ret samt upplägges på varmt serverings- Beredning: Potatisen råskalas fat.
Anrättningen serveras som fru- kokas och drifves genom purépress kosträtt.
Det kalla smöret nedröres i moset met S t e k t f ä r s k s t r ö m m i n g m e d en gaffel tillika med de uppvispad ' t o r n a t s å s (f. 6 pers.).
V2 val ström- äggulorna och grädden.
Kryddorna till ming (40 st.), 1 msk.
salt, 1 ägg, 1 sättas och sist nedskäras de till hård kkp.
s t ö t t a skorpor, Vi kkp.
hvete- skum slagna ägghvitorna.
En bleckforn smörjes med smör och beströs me&lt; mjöl.
T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
smör (80 fint stötta skorpor.
Moset lägges däri beströs med s t ö t t a skorpor och krusa: gr.).
T o m a t s å s: 4 medelstora tomater, nätt.
Puddingen gräddas i god ugns värme, tills den fått vacker gulbrui IV2 msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, 4 del.
fiskspad eller buljong, 1 del.
färg.
Den serveras till kötträtter allmänhet.
tjock grädde, salt, hvitpeppar, 1 äggula .. B e r e d n i n g: Strömmingen rensas, SOLO-KflFPe A.-B.
Malmö Kaffekompani.
närings rikast JflVfl-KflFFE Vårgårda = Proton-hafremjöl!
beströdd form och ställe, på is eller kallt ställe a t t stelna.
När puddin- gen skall stjälpas upp hålles formen ett ögonblick i varmt vatten.
Den gar- neras med frukt och biskvier.
P u d d i n g af k ö t t m e d pota- t i s m o s (f. 6 pers.).
1 lit.
kokt eller stekt kött, 2 små rödlökar, 3 msk.
smör (60 gr.), Va m s k - salt, 1 usk.
hvit- peppar, 4 del.
buljong.
P o t a t i s m o s: D / 2 lit.
potatis, 1 kkp.
oskummad mjölk, 2 ägg, 1 msk.
kallt smör, 1 tsk.
socker, 1 tsk.
salt.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), 3 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Köttet skares i tär- ningar och drifves genom köttkvarn.
Do- ken skalas, hackas fint och brynes jämte köttet i smöret, hvarefter kryd- dorna tillsättas.
Potatisen råskalas, ko- kas mjuk och pressas genom puré- press eller mosas sönder med en gaf- fel.
Mjölken, d e uppvispade äggen, ismö- ret och kryddorna tillsättas och moset arbetas, tills det liknar skum.
En form smörjes med smör och beströs med s t ö t t a skorpor, ett hvarf af potatismo- set ilägges och därefter hälften af det brynta köttet som öfverhälles med li- tet af buljongen, öfversta hvarf vet bör vara potatismos, som öfverströs med stötta skorpor och krusas vackert med en sked.
Puddingen gräddas i ugnen omkr.
Vi tim.
Den serveras med öfverblifven steksås eller skiradt smör.
— 443 —
I^Fäi jmrnosEx &lt;96) » / o » i befolkningen t ä - v l l barn som vuxna lida af tandrota.
Or- saken till detta sorg- liga förhållande är i de flesta fall: BÖRSUMMAD aköt- ••1 ai t l n d t r n a i rån tidigast » barndomanl GOSSKLÄDER I största urval till billigaste priser 18 Regeringsg.
18 5 Stureg.
&amp; 9 0 Drottningg.
Sändningar för benäget urval expe- dieras till ärade kunder samt till i lands- orten kända personer.
if offiCGnsfamttj tänder!
€0 Öre, Yngre darr » M. BENDIX LEDIGA PLATSER pärthvita ENKEL flicka, villig undervisa barn TILL e t t hem, där husmor saknas, i ålder 8 och 11 å r i vanliga ämnen, sökes en hushällsvan flicka.
Svar till språk och musik får plats 1 okt.
» J.
E., 08 », Sundsvall p.
r.
Svar till » K.
L. », Munkedal.
hos A NNONSER skola vara Inlämnade (ill FINNES någon dam, utexarnenirad från Expeditionen senast fredag för att institut i Paris och som talar flytande franska, hvilken kan och vill gifva kunna Införas I följande veckas num- behandling och instruktioner i massage och skönhetsvård.
Svar till » Fransyska », mer.
Iduns exp., Stockholm, f. v. b.
Använd därför redan från barndomen BÄTTRE flicka, ordentlig, barnkär, kunnig i sömnad, erhåller plats på lan- det i köpmansfamilj den 1 nov.
a t t biträda husmodern i hemmet.
Två barn (3 och 1V 2 å r).
Barnjungfru finnes.
Landsflicka har företräde.
Svar med foto., ref. och löneanspråk till » På- litlig », Trehömingsjö.
af god familj och helst musi- kalisk, som h a r lust tillse och ordna i e t t trefligt hem å t medelålders bättre man, erhåller anställning som värdinna.
Platsen blir ganska lättskött enär samtliga köksgöromål utföras af jungfru, hvarför den sökande ', om s å Önskas, för egen del kan få dispo^ d länsfängelset i Jönköping är ledig nera tid till studier eller dylikt. '
Re- a t t tillträdas den 1 nästk.
okt.
Lön flekterande torde sända upplysningar 700 kr., fritt rum, ved, iyse, ålders- och meddelanden, helst åtföljdt af tillägg 75 kr.
efter 5 kalenderår som foto., till » Plats i Stockholm », Iduns exp.
ordinarie och ytterligare 75 kr.
efter ENKEL, frisk och barnkär flicka, nå- 10 år, fri läkarevård och medicin.
Or- got van vid barn och helst något kunnig dinarie mnehafvare kan årligen erhålla i sömnad, villig a t t sköta om en e t t 15 dagars tjänstledighet med bibehållen åms Hicka och hjälpa till med tvänne lön och äger r ä t t a t t vid ledighet för flickor, 6 och 5 år samt biträda med en sjukdom uppbära full ailöning under del innesysslor Önskas till 1: sta okt.
tillhopa 45 dagar årligen, men därut- till god familj i Jämtland.
Svar med öfver vidkännas afdrag med 300 kr.
foto.
och löneanspråk till Lugnet, efter år.
Pension 550 kr.
kan erhållas Tång (Jämtland).
vid 65 lefnads- och 35 tjänsteår.
Då ytterst få, ofta ingen kvinnlig fånge EN barnkär, glad och vänlig bättre finnes, ä r hufvudsakliga arbetet för- flicka, van vid landet, som ä r villig hjälpa husmodern med skötseln af en lagdt till köket.
15 mån.
flicka samt därjämte del- Sökanden bör vara frisk och stark, taga i hvarjehanda lättare göromål, icke öfver 30 år.
Präst-, läkarebetyg sömnad o. d. erhåller plats ä stöirre och kompetensbevis insändas till under- egendom.
Sökande, som kan beräkna tecknad, som lämnar vidare upplys- bli emottagen som familjemedlem, torde ningar.
Personlig inställelse önskvärd, sända ansökan jämte foto.
och upp- gift om lönepret.
till » Barnkär », Enkö- Jönköping den 27 aug.
1908. ping p. r.
finnes plats för e n bildad flicka a t t hjälpa husmodern med tillsyn och vård om barnen, d e t yngsta 4 år.
Den sö- För en verkligt skicklig kokerska, ut- BILDAD, husligt uppfostrad flicka, kande som bör h a verkligt intresse för lärd från större herregård, finnes för- Fängelsedirektören.
med s ä t t och yttre, erhåller bekväm barn, måste vara komp.
a t t undervisa månlig plats i Stockholm 24 okt.
Sö- plats a t t sköta renommeradt, bättre en nybörjare, vara kunnig i sömnad kanden måste förete de bästa rekom.
BÄTTRE rs flicka erhåller plats a t t sköta ungkarlshem.
Ref. och fot-o. till » Tref- samt villig a t t deltaga i d e t praktiska om duglighet och ordning.
Svar till IV2 å- gosse .samt a t t biträda i hemmet; någon sykunnighet fordras.
nad », G-.
v. Sydows Annonsbyrå, Stock- arbete, som kan ifrågakomma.
2 jung- B. S. », Iduns exp.
Äldre, absolut pålitlig, proper och frur finnas.
Svar med uppgift å ' ålder, BAKNFRÖKEN.
På en mindre egendom Svar med ref. och löneanspråk samt holm f. v. b. löneanspråk samt ref. torde sändas un- i Jämtland önskas till den 1: sta okt.
foto., .som återstäiles, till F r u Edel- ordentlig sköterska önskas strax för LÄRARINNA, som genomgått högre der adr.
kapten Heilborn, Karlskrona.
en snäll och duktig ung flicka — stam, Elfsjö.
^ ^ friskt och starkt, några veckor gammalt lärarinnesem., helst troende, med un- EN snäll, pålitlig barafrösen, som helst öfver 20 ä r — a t t handhafva barn.
Svar • med betyg och uppgift om dervisningsskyldighet i svenska och helst förut innehaft dylik plats, önskas i barn i åldern från 9 — i å r samt löneanspråk till fru Starfelt, villa Gun- nar, Hälsingborg.
fram.
språk sökes.
Svar med betyg som hjälp å t t v å barn (2 mån., 1V 2 deltaga i andra husets göromål.
Svar och löneanspråk till » X.
P. Lärarinna », år).
Betyg och lönepret.
sändes till med.
lönepret.
och 01m möjligt foto.
sän- å Kristianstads fattig vårds inrättning d. under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå., » X.
Q., Västmanland », under adr.
S. des till Iduns exp.
under a d r.
» Jämt- A inst.
o k t.
De hufvudsakligaste ålig- Stockholm f. v. b.
Gumadii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. land ».
gandena för platsens innehafvare äro a t t öfvervaka och ansvara för matlag- UNDERVISNINGSVAN lärarinna med FÖR en bättre flicka, enkel och frisk, ningen samt a t t leda de kvinnliga hjo- jämnt och glad t lynne Önskas under finnes plats 1 ok t, å egendom i Bergs- nens arbeten hvarför fordras, de^.s kun- instundande läsår för 3:ne barn i ål- lagen, a t t vara frun behjälplig sköta Bildad, snäll, enkel och framför allt skap i enklare matlagning och dels a t t HUSFÖRESTÅNDARINNA.
Att på dern 6 — 9 år.
Förmåga a t t meddela fyra barn i. åldern 1 — 7 år.
Dera.
sö- barnkär flicka, kunnig i sömnad, er- kunna bemöta underlydande p å e t egen t hand sköta hemmet å t aktnings- undervisning ä t nybörjare i sång och kande bör vara kunnig i sömnad, samt håller till hösten förmånlig pilats i lugnt, bestämdt - och humant sätt.
Upp- värd ungherre, söker bättre något pianospelning önskvärd.
Svar jämte be- villig, o-m så erfordras, a t t städa och familj i Sthlm a t t sköta och syssel- lysningar om löneförmåner samt om sikal, flicka plats.
Väl kunnig mu- i ett tyg, uppgift om lönepret och om möj- t v ä t t a å t barnen.
Svar med betyg och sätta 4 barn mellan 7 — 4 å r.
Barn- platsen i öfrigt lämnas vid begäran hems skötande.
Svar till » Oktober », ligt foto.
torde snarast sändas under lönepret.
till » Familjemedlem », under jungfru finnes.
Prima rek.
fordras.
skriftligen eller muntligen.
ansöknin- Nyköping p.
r. '
adr.
S. Gumgelii Annonsbyrå, Stock- Svar till fru Percy Tham, Oxelö- gar, åtföljda af betyg och rek.
emotta- adr.
» A.
H. », Töckfors.
i familj önskar ung flicka i FÖR en duglig och kunnig hushåller- holm, f. v. b. gas till och med den 9 inst.
sept.
å PLATS sund.
okt.
a t t mot fritt vivre få lära mat- Fattigvårdskontoret ska, försedd med goda rekommenda- SJUKSKÖTERSKA önskas till sjuk fru lagning.
Önskar anses som familjemed- tioner, finns l ä t t och god plats å på landet till den 25 sept.
Äfven HUSHÅLLERSKA.
För en medelålders, lem.
Svar till » L.
' N. », Åmål p.
r. herrgård p å landet från 1 nov.
inne- eller kokerska får utmärkt plats p å önskas till slutet af okt.
en medelålders pålitlig hushållerska, som ä r mycket varande år.
Svaret, helst åtföldt af herrgård nära Sthlm, don 24 okt._ Vi- praktisk, bild.
flicka, med gladt, vän- skicklig i fin och god matlagning, läg- KvlNWLlG sjukgymnast, van vid sjuk- foto., torde insändas under signatur dare genom Hemmens platsförmedlings- ligt sätt, a t t deltaga i sjukvården samt ger upp vackert, bakar väl och ä r vård, språkkunnig, villig undervisa i språket, önskar plats i familj.
» 1 Nov., Pålitlig », under adr.
S. Gu- byrå, Linnégatan 25, Stockholm.
hjälpa till med hvad som förefaller hemmastadd i all slags syltning, kon- franska Betyg och ref, finnas.
S var till » V.
mselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
EN enkel och anspråkslös flicka, van i e t t hem.
Svar » Sjukskötersika », Store- servering och inläggning samt något S. », under adress S. Gumaslii Annons- van vid slakt, finnes väl af lönad plats.
ANSPRÅKSLÖS, gladlynt och bildad vid i e t t hem förekommande göromål, bro p.
r.
Sommar och höst p å landet med 2 byrå, Stockholm.- flicka, van vid barn samt kunnig i erhåller plats i mindre fam. Svar med sömnad och enklare handarbeten får foto., torde insändas till » M.
M. », HUSHÅLLERSKA, som ä r skicklig i köksor, vinter och vår i Stockholm VÄRDINNEPLATS sökes i hem, där ko- plats i tjänstemannafamilj för a t t sköta Alingsås p.
r.
„ _ ^ finare matlagning och som med ordning med en köksa.
Stor ordning, renlighet kerska finnes, genom fru A. Kullanders 2 mindre barn och deltaga i hushålls- och trohet vill sköta köksavdelningen och skicklighet fordras.
Svar till » Er- byrå, Brahegatan 33, Stockholm.
gör omål.
Svar med lönepret., ref. och EN välrek.
flicka, kunnig i a l l slags på större herrgård, får plats i höst.
faren 1908 » sändes under adress S. foto.
till » Ordentlig 08 », Sundsvall p. r. sömnad, finner plats från 24 okt.
Svar (Köksa finnes.)
Svar till » Litet hus- Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
PLATS som biträde i husliga göromål eller något dylikt önskas i höst af med foto.
till doktorinnan S. Jäger- håll », Iduns exp., Stockholm.
en pålitlig och villig flicka.
Svar till GUVERNANT sokes till ins t. läsår för skiöld, S t.
Katrinedal, Göteborg.
» Familjemedlem », Boråsi p.
r.
FÖR a t t erhålla sällskap och någon tvänne, event, trenne, flickor i åldern anspråkslös sökes a t t vara husmoder behjälpligmed EN 19 å r s flicka önskar plats till 10,12 och 14 år, a t t läsa elementarsko- HUSHÅLLERSKA För en i finare mat- hjälp emottages " bättre lans resp. 2: dra, 4: de och 6: te kur- lagning skicklig hushållerska, kompe- flicka mot billig afgift p å landtegen- hemmets skötande samt vården af t r e 1 okt.
eller 1 nov.
Är villig a t t deltaga ser.
Skulle pianolektioner kunna läm- tent att- sköta e t t större landthushåll, dom i Södermanland.
Svar till » O. », barn.
Jungfru finnes .. Svar till d i - i hvarjehanda inomhus, förefallande gö- nas vore det önskvärdt, men ej nöd- blifver plats ledig nästkommande 24 Katrineholm p.
r. striktsveterinären Konrad Englund, Lek- romål.
Svar emotses tacksamt till » Fa- vändigt.
Ansökningar jämte lönepret.
oktv å Barsebäck.
Sökande torde hän- sand.
miljemedlem », Bahlsta p r Eskilstuna.
torde godhetsfullt insändas till fabri- vända sig till Gårdskontoret, Barse^ I enkelt hem p å landet; nära järn- vägsstation, önskas guvernant a t t un- UNG, bättre flicka, önskar till hösten bäcksby.
kör Aug.
W. Andersson, Varberg plats, i familj, gärna d ä r barn fin- dervisa tvänne flickor i 4:e och 5: te LÄRARINNA, anspråkslös, erhåller nes.
Villig deltaga i alla inom hem- klass kurs samt i musik.
Svar till » S. », vid Västerås stads fattiggård kunna an- met förekom, göromål.
Lön önskas.
genast plats p å landtegendom nära Köinge, sökningar, åtföljda af prästbevis och Svar till » Anspråkslös H. J. », Iduns exp.
Eskilstuna a t t undervisa en 13 års gosse i vanliga skolämnen för inträde i nå- duglig, ordentlig samt välrekom., fullt FÖR en tioårig gosse, som skall läsas betyg 1 bestyrkt afskrift, insändas till gon praktisk skola framdeles.
Svar med kunnig i servering och enklare sömnad, upp i tredje klass, sökes en skick- fattigvårdsstyrelseins ordf., domkyrko- PLATS önskas till hösten af flicka, lärarinna, sysslomannen A. Johansson, före den 20 kunnig i enklare sjukvård.
Svar till betyg och lönepret.
till » Egendom », erhåller förmånlig plats till dem 2 1 lig och undervisningsvan i tyska och musik, samt nästk.
sept.
Löneförmåner: 450 kr.
om » Oktober 1908 », Iduns exp.
I duns exp.
okt.
i Helsingborg om betyg jämte foto.
kompetent medfölja till utlandet.
Betyg och året jämte bostad och kost enligt in- PLATS a t t förestå e t t aktningsvärdt sändas till öfverstinnan Ribbing, Villa villig löneanspråk böra genast insändas till rättningens- stat.
Tillträde 1 okt.
1908. mindre hem, helst där barn finnes, Guvernant Solliden, Helsingborg.
grefvinnan Piper, Högestad, Skåne.
Närmare upplysningar meddelar ordf. 2 bättre, ordentliga, friska o. barnkära önskas af bildad, praktisk 30-årig önskas för 4 flickor i. ålder 13 — 7 år.
Västerås den 25 aug.
1908. dam, n u eller till hösten.
Kunnig i Musik fordras .. Svar med foto., rek.
i sömnad kunniga flickor önskas som FÖRESTÅNDARINNA för brukshushåll Fa t tigvårdsstyrelsen a t t sköta e t t hem.
Goda ref. Svar och löneanspråk till » 13 — 7 », Ljung- hjälp, utan jungfru i enkelt prästhem.
sökes.
Platsen tillträdes n u genast el- Vattenledn.
Inga djur.
Uppgif ålder ler den 1: sta okt.
Ansökan märkt byholm.
HUSHÅLLERSKA, enkel, proper och till » L.
W. », Iduns exp.
f. v. b.
LÄRARINNA, undervisningsvan, musi- och löneanspråk till » Hem », Vimmerby » Brukshushåll » och åtföljd af foto., b e fullt kompetent a t t sköta e t t hushåll PLATS sökes den.
1: sta oikt.
af en tyg m. m.
insändes under adr.
S. för tvänne ungherrar, erhåller plats bildad, enkel flicka, kunnig i husl.
gö- lisk, får god plats å bruk i Norrland.
P. r.
Liflig trakt.
Nya Inack.-Byrån, Brun- PINNES någon enkel, frisk och barn- Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. den 15 sept.
i stad i Norrland.
Svar romål, matlagn., bak, slakt, sömnad, kebergsg.
3 B, Sthlm.
med uppgjifti å föregående anställningar handarbete m. m.
Svar till » Skånska », kär ung flicka, som mot fritt vivre och löneanspråk samt om möjligt fo- Borå &amp; p.
r.
VID V ä s t k u s t e n finnes plats den vill komma till prästgård p å landet, tografi sändes till » Plats » 15 sept.
08 » 1 sept.
för en musik, och undervisnings- för a t t blifva husmodren till hjälp och sällskap?
Snart svar till » Hem p å under adress S. GumEelii Annonsbyrå, UNG, musikalisk, bildad flicka, ön- kommer a t t från den 1 inst.
nov.
an- van lärarinna.
Svar till » 1908 », Lyse- skar plats som hjälp i hushållet.
Vil- landet », adr.
Kragenäs.
ställas inom Hällaryds kommun, Ble- Stockholm f. v. b. kil p.
r. lig a t t undervisa i musik.
Ref. finnes.
kinge län.
Lön 500 kr.
för å r, fri LÄRARINNA.
För höstterminen sökes I närheten a£ Götoborg finnes plats bostad och vedbrand samt r ä t t till er- Svar till » Pålitlig, R. K. », Iduns exp.
disponentfamilj för en bildad mu- undervisningsvan lärarinna för två barn hos BILDAD flicka, något kunnig i mat- flicka, som ä r villig deltaga sättning enligt t a x a för enskild sjuk- 9 och .11 år.
Vanliga skolämnen, mu- i sikalisk vård.
Ansökan om platsen, åtföljd af Herre o.
dam., skickliga i massage o. lagning, önskar för vidare utbildning alla inom e t t hem förekommande sik.
Svar till friherrinnan Silfver- göromål.
Benägna svar jämte rekom kompetenshandlingar, frejd- och läkare- mäktiga franska språket, erhålla an- komma under duglig husmors ledning, schiöld, Koberg, Upphärad.
under sign. » Disponent », Iduns exp.
betyg, insändes före den 1 nästa okt, ställning vid institut i Portugal.
När- för a t t sedermera på egen hand kunna, till kommunalnämndsordf.
Edvard Jo- mare d: r Björkman, Linnég.
77, Sthlm.
förestå e t t hem.
Svar till » Hösten Stockholm.
hansson, adress: Trensum.
1908 », Arboga p.
r PLATSi finnes å bruk i Dalsland från KVINNLIG trädgårdsmästare med 1U finnes plats 24 okt.
för hushållerska 1: sta okt.
för e n stadgad, pålitlig FÖR Tapisserist, fullt kunnig i allt års praktik i yrket, söker till hösten eller hushållsfröken kunnig i enklare bättre flicka, något kunnig i sömnad hvad till branschen hör, finnes plats i och finare matlagning, bakuing samt a t t sköta ett IV2 års barn samt vara mellersta Sverige 1 okt.
Särskild vikt affärsvan och energisk, med bekantska- plats, helst i villaträdgård, d ä r nå- per i Stockholm, erhåller god inkomst got växthus finnes.
Utmärkta betyg fästes vid skicklighet i ritning.
Svar väfning.
Svar med betyg och lönepret.
behjälplig med hvarjehanda inomhus.
till » X.
M. », under adr.
S. Gumadii Betyg eller rek.
erfordras.
Svar till med betyg och löneanspråk till » Tapis- genom a t t för äldre Lifförsäkringsbolag och rekom.
Svar till » A.
L.
1908 », upptaga Lfförsäkringar i Sthlm.
Svar seriet okt.
1908 », ' Iduns exp.
Iduns exp.
Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b.
» Ordentlig », Upperud.
till » 4,500 p r år », Iduns exp., Sthlm Kokerska.
Barnsköterska.
Ledis plats töi föreståndarinna PLATSSÖKANDE Barnfröken.
Skicklig hushållerska En bättre flicka Till lediga sjuksköterskeplatsen Husjungfru Sjuksköterska Massörer!
På egendom i Bergslagen Bildad dam, — 444 —
