# ID: svediakorp-per1791
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,654
# sentences: 894
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: R 3 4 (1129) TORSDAGEN D E N 20 AUGUSTI 1908.
2 1: S T A ARG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTG1FVARE: J O H A N NORDLING.
En sjuttioårsdag, N QREFVINNAN STEPHANIE WEDEL tillhör i realiteten icke den svenska societet bland m,d * la LZ^Z " PP^teammqde personer hon en gång räknats, och det är bland den ut- fndska pressens % fashionable news man numera finner hennes namn.
Som maka åt Tysk- ke ha rnnl n Z, " m °?
* ° " ' / *?
* « längre &amp; bott i Wien, där hon intagit en domine- Z s J j °&gt;nsockteten, och då nu grefve Wedel är ståthållare i Elsass-Lothringen Stu ar a 2 Ä!
Jk / j f ham grefvinna den själfskrifna ledarinnan af sällskaps- lifvet därstädes.
Vidstaende bilder äro tagna från den afgrefvinnan anordnade charmanta &gt;parasollfesten, i Stuttgarts stadsträdgård, hvarvid damerna upp- trädde i de mest praktfulla parasoller och de deltagande herrarne tiller- kants ratten att hvar för sig utköra den ideras tycke mest prisvärda.
ÄR JAG TÄNKER på, att Wilma Lindhé uppnått sjuttioårsåldern, erinrar jag mig ett ord, som hon sagt vid ett tillfälle: " Lifvet är svårt ", sade hon, " och svårast för de bästa. "
Den bittra lifssyn, som satt sin stämpel på hen- nes mest kända verk, vittnar mer än nog, att hennes erfarenheter icke varit enbart af det ljusa slaget.
Icke förty har hon lyckats kämpa sig fram till hel och full harmoni.
En fäst tro på att tillvaron dock har en mening, har varit hennes " ledfyr " i alla stormar, och ur miss- modets bål har optimismens färgglada fågel Fenix kunnat stiga mot höjden.
Men hvad nu gäller om lifvet, gäller än mer om konsten.
Äfven den är svår och svårast för de bästa, svårast för dem, som taga den på djupaste allvar.
Och det har Wilma Lindhé gjort.
Med kvinnans hängifvenhet och kvinnans trohet i det lilla har hon gått till sin upp- gift.
Fantasien är hos henne ständigt förenad med den noggrannaste observationsäkthet.
Hon tillhör vår litteraturs få naturalister, ordet taget i engelsk, ej fransk bemärkelse.
Men just där- för har hon nog ej blifvit uppskattad efter för- tjänst.
Hvardagsmänniskorna ha större respekt för en viss sorts romantik än man tror.
I Fieldings " Tom Jones ", 1700-talets förnämsta namn, låter författaren en kälkborgare åhöra en Garrick-framställning af Hamlet.
Den gode man- nen blir totalt besviken.
" Garrick spelar ju Hamlet precis som jag skulle gjort det, " menar han.
På samma sätt tycker nog mången läsare af fru Lindhés berättelser, att " det där kunde jag också ha skrifvit ".
Säkert är i hvarje fall, att verk som " Elsa W a n g " och " Ragnhild " uppbäras af en psyko- logisk vederhäftighet och träffsäkerhet af i vårt land.
sällsynt styrka.
Och sedan fru Carléns
dagar har näppeligen en skärgårdsroman som " Ledfyren " skrifvits.
Den doftar af hafssälta och glittrar af hafsljus.
Och lika ointressanta som " herrskaps- " figurerna i boken äro, lika originella och pregnanta äro folktyperna.
" Fån- gen och fri " heter en annan samling, som rymmer några af fru Lindhés präktigaste kust- stycken, den yppersta sommarlektyr, man kan önska sig.
Som dramatiker väckte fru Lindhé berättigadt uppseende 1887 med " Mödrar ", ett socialt skådespel, hvars repliker äga något af sten- ristningars fasthet och skärpa.
Hennes läsekrets hör icke till de största.
Men de Annas, som ha henne att tacka för mer än många andra med berömdare namn — och smidigare anpassningsförmåga.
Ty med ärlig- het har aldrig någon kommit långt i denna världen, trots ordspråket.
Jag vågar tro, att Elsa Wangs öde skulle ha behjärtats af mänga fler, om författarinnan " räddat " henne från drunkningsdöden — för att taga ett exempel bland många.
Fru Lindhé vill inte se annat än rätt fram.
Wilhelmina Hammarsten föddes i Norrköping den 8 augusti 1838.
Tidigt — 1857 — in- gick hon giftermål med löjtnanten, sedermera kaptenen Joseph Lindhé.
1896 blef hon änka.
Först 1876 började hon sitt författareskap, hvars mödor voro henne en rekreation efter trägna hvardagsbestyr.
Blott under de senaste åren har hon helt fått ägna sig åt sin författargär- ning.
Lyckligtvis tyckas verk och dagar icke ha tagit det minsta på hennes krafter.
Hennes beundrare hoppas och vänta alltjämt med till- försikt på nya skott af hennes alstrings lifs- kraftiga träd.
HARALD SVANBERG.
" Syster Eva. "
YSTER EVAS historia är ganska märkvärdig.
Den är värd att tecknas upp, värd att minnas.
Eva Carlsson var en ung Röda-kors-syster här i Stock- holm, då hon för något mer än två år sedan beslöt att ge sig öfver till Amerika för att studera sjukvården där.
Hon var ytterligt nitisk och in- tresserad af sitt kall.
Hon kom till New York och var där en kort tid, dels arbetande på sjukhus, dels i privatvård, men när hon reste därifrån, lämnade den unga svenskan förunderligt många vänner, som icke glömde henne.
De tre sista månaderna af sin vistelse i Amerika, som också voro de sista måna- derna af hennes lif, tillbragte hon i Chicago.
Till en början var hon besökande syster på det stora svensk-amerikanska Augustana-sjukhuset, sedan sysselsatte hon sig med privat vård, och slut- ligen kom hon åter till sjukhuset, men nu själf sjuk, smittad under arbetet af en tyfuspatient.
Efter några veckor var hon död.
Sjukdomen hade haft lätt arbete med en tärd kropp.
Chicago är stort, Amerika ännu större, och man kunde tycka, att en ung svensk sjukskö- terskas död borde vara som bristandet af den minsta bubbla på vattnet, lika litet bemärkt som den.
Men det förunderliga hade händt, S Hvad är * / * Våra sjuksköterskor.
" Syster Evas " testamente.
DUN, DE SVENSKA HEMMENS TIDNING, hittar äfven öfver till oss här i fjärran land, och det är med intresse jag följer de diskussio- ner af skilda slag, som där förekomma.
Bland andra fann jag i ett nummer en artikel af frö- ken Estrid Rodhe med titel: " Håller vår svenska sjukvård på att sjunka? "
— och i ett senare nummer ett annat inlägg af en sköterska.
Om vår tidning ville lämna plats för ännu ett in- lägg i denna fråga, vore jag tacksam.
I EVA CARLSSON.
att syster Eva, under de korta månaderna hon vistats i landet, hade hunnit prägla in minnet af sin blida personlighet i så många hjärtan, att hennes sjukbädd omgafs som af en vakt af ängslad omso,r,g.
och att vid hennes blomster- höljda bår sörjde vänner från Colorado, från New York och Illinois.
Hon var ju så godt som en främling på det stora sjukhuset, men dess superintendent skref dagligen den sista tiden med egen hand utförliga bulletiner till den sjukas mor i Stockholm, bref, som vittna om de fåfänga ansträngningar man gjort för att rädda den ' sjukas lif och om det deltagande, hvarmed alla följde hennes öde.
Hvad var det hos den enkla svenska flickan, som så betvang människors hjärtan?
En per- sonlighets mystiska herravälde öfver själar, män- niskors makt öfver människor blir väl alltid till sitt innersta väsen en gåta.
Men en förklaring, så långt saken kan förklaras, ge de bref som af personer, som hållit af henne, skrifvits till hennes för dem okända anförvanter i Stockholm.
" Hon var vår goda ängel, " skrifver en ameri- kansk läkare, i hvars hem hon skött en sjuk familjemedlem, och " aldrig har ett dödsfall utom den trängsta familjekretsen gripit oss så djupt. "
En läkarefru berättar i ett annat bref, huru- som hon lärt känna syster Eva, som vårdat en af hennes tjänare.
" Jag har aldrig träffat nå- gon, som jag efter så kort bekantskap hållit så mycket af, " skrifver hon.
" Hon var en af de finaste och älskligaste unga kvinnor jag träffat. "
Hon berättar vidare, att hon någon tid förut mist ett barn, och fann saknaden mer än hon kunde bära, men att syster Eva förmått trösta henne med sin hoppfulla gudstro.
" Well I feel that my life was made better for having known miss Carlson, " säger hon till sist, och har därmed i en kort fras gett arten af den unga svenskans inflytande på sin omgifning.
Syster Evas graf är belägen på en af Chi- cagos oändliga kyrkogårdar, men helt säkert skola blommor hitta vägen till kullen, trots att många mil af land och vatten skilja henne från hennes anhöriga.
Det ljusa minne, hon lämnat, skall rädda henne från glömskan.
Hon var, som vi förut antydt, varmt intres- serad af sitt kall och umgicks ifrigt med planer att vid siti.
återkomst till Sverige omsätta sina vunna erfarenheter på sjukvårdens område.
Detta blef hon aldrig i tillfälle att göra, men en antydan om i hvilken riktning hennes planer gingo, ger dock följande för Idun af henne själf afsedda.
artikel, nedskrifven under en vaknatt ä något sjukhus och funnen bland hennes efter- lämnade papper.
E. — ER.
Sorgligt nog är det sant, att den svenska sjukvården, som förut har stått högt, synes stadd i nedgående.
Dock stå vi väl ännu högt, men det är vår plikt att se till, att vår kår ej för- sämras.
Äfven här i Amerika har den svenska sjukvården ett godt anseende.
Jag skulle vilja säga — hvilket nog förut också är sagdt — att det största felet ligger i den hastiga utbild- ningen af sköterskor och i den bristfälliga gall- ring, som förekommer.
Felet ligger således hos våra utbildningsanstalter och ej hos eleverna.
Vi få ej begära, att man efter sex månaders arbete inom ett sjukhus utan vidare skolning skall kunna vara utbildad till sköterska.
Och sorgligt nog finns det sjukhus, som mottaga elever af hvad slag som helst, och dessa gå efter sex månader ut och blifva antagna skö- terskor vid andra sjukhus.
Jag anser ej, att en sköterska kan mycket efter två års skola — den tiden är alls ej för lång.
Bland den stora allmänheten finnas så goda krafter och så många, som äro intresserade för sjukvård, där- för anser jag det ej som en nödvändighetssak att fordra elementarskolebildning.
Hvarför stänga den arbetsvägen för de mindre lottade?
Det vore orätt.
Vi skulle då gå miste om många goda krafter.
Och det, som behöfver slipas och putsas på den grofva ytan, får skolan ta hand om.
Hvarje sjukhus, som har elever, skulle vara bundet af en lag, som fordrar, att sjukhuset har medicine doktorer till lärare i den teore- tiska utbildningen samt en för sitt kall lämplig öfversköterska för den praktiska utbildningen.
Dessutom skulle där finnas en husmoder, som bar ansvar för elevernas uppförande, och hvil- ken sedan i förening med lärarna företog ut- gallringen, då det goda godset skiljes från det dåliga.
Efter minst två års kurs, då eleven tagit mogenhetsexamen i de olika ämnen, som fordras af en skolad sjuksköterska, skulle hon utexamineras af en därtill särskildt afsedd lärare, hvarefter hon skulle få sitt diplom, hvilket borde vara bekräftadt och beskyddadt af staten.
Utan detta diplom skulle hon ej äga rättighet att uppträda som sjuksköterska.
Sköterskan är ju läkarens hjälp, och ju bättre skolad en sköterska är, till desto större hjälp är hon.
För att väcka intresset hos sköter- skan, är det nödvändigt, att hon vet hvad hon sköter.
Hon behöfver ej därför inkräkta på läkarens område, såsom många läkare tyckas benägna för att anse.
Vi hoppas emellertid att våra svenska läkare skola blifva mer och mer intresserade för denna sida af sjukvården och inse vikten af att hafva väl skolade sjukskö- terskor.
Låt oss nu blifva eniga och arbeta gemen- samt för vårt eget bästa!
Vi hoppas att någon af de verksamma därhemma går i spetsen för vår kår och genomdrifver, att vi komma under statens Leskydd samt att det stiftas en lag, att ingen sköterska, som ej har ett af en öfversty- relse undertecknadt diplom, äger rättighet att utöfva verksamhet som sjuksköterska.
Intet Namnet " Victoria " i en damkänga är en borgen för bästa mate- rial och arbete intill minsta detalj.
Victoria kängor äro oklanderligt välsittande — och af förnäm elegans.
Försäljes i finare skoaffärer öfverallt och tillverkas af mnaan LUDVIG — 410 — TRAUGOTT.
STOCKHOLM.
D£A * aJ sjukhus skulle heller få emottaga elever, såvida det ej begärt tillstånd samt åtlyder de lagar, som styrelsen uppsatt.
Ett exempel.
Lasarettet i staden N., hvilket erhållit tillåtelse af kungl.
öfverstyrelsen i Stockholm att mottaga och utbilda elever i sjuk- vård, har — låt oss säga — åtta elever.
De- ras kurs skulle vara treårig med början den l:sta maj hvarje år.
Först en profmånad.
— Men om eleven under den efter profmåna- den kommande tiden skulle befinnas olämplig, så bör hon af styrelsen kunna afskedas äfven efter sex månaders lärotid.
Fordringarna för inträde skulle vara: läkarebetyg om god hälsa — goda rekommendationer af trovärdiga per- soner — och goda folkskolebetyg.
Afgiften skulle vara femtio kronor såsom ersättning för undervisningen.
Dock borde eleven under det första året af skolan erhålla sex kronor i må- naden till uniform och skolböcker samt fri kost.
Från och med andra året borde lönen blifva tio kronor i månaden.
Dessutom borde hon då äfven erhålla tre veckors ledighet.
På intet sjukhus skulle sjuksköterska med lön få antagas, såvida hon ej hade diplom.
För en sköterska med diplom skulle lönen vara 500 kronor, för en öfversköterska 700 och lör en husmoder äfvenså 700.
För en nattskö- terska, som med hjälp af en 2:dra årets elev skulle hafva öfverinseendet öfver nattarbetet, skulle lönen vara 500 kronor.
Arbetstiden för dagsköterskorna skulle vara från klockan 7 på morgonen till 7 på kvällen, och för nattsköter- skorna från 7 på kvällen till 7 på morgonen.
Detsamma skulle gälla för privat sköterskas arbete.
Ingen sköterska borde behöfva tjänst- göra natt och dag.
Sådant är plågeri.
Om en patient béhöfver hjälp natt och dag, böra två sköterskor assistera.
Skulle någon privat- sköterska bryta mot dessa förordningar, bör detta rapporteras till det sjukhus, som skickat ut henne.
Såväl privatsköterskor som andra sköterskor skulle efter fem år genomgå en repetitionskurs på tre månader vid något sjukhus, där de un- der tiden skulle hafva fri kost och tvätt.
Detta är ett förslag till hvad som skulle kunna göras för att förhindra vår kår att sjunka.
Det är enda sättet att förekomma den alltför snabba utbildningen af eleverna och på samma gång göra det möjligt äfven för de mindre lottade att få utbilda sig till sjuksköterskor.
Min högsta önskan är att öppna en bana äfven för den stora allmänheten.
Hvarför stänga dör- rarna för dem?
Vi äro alla människor, och när vi en gång stå inför den högsta domstolen, äro vi alla lika, vare sig vi ha fått en fin upp- fostran eller ej.
pTT BLAND de mest uppmärksam- made, men också mest omstridda namnen inom vår yngsta diktarfalang bares af den unge skalden och artisten Ivar Conradson.
De tre små dikthäf- ten (" Skyarne ", " Friska sorgens källa " och " Hjärtats frid den blödande ") han hittills utgifvit ha å ena sidan skaffat honom ett nästan extatiskt bifall från anmälare sådana som C.
D. af Wirsén, Fredrik Vetterlund, Klara Johansson och Bo Bergman, medan å den andra begabberiet tagit sig former, som ofta varit mera plumpa än kvicka.
Utan att vilja hänfalla till den okritiska kult, som tagit sitt mest flagranta uttryck i en af G. O. Adel- borg nyligen utgifven broschyr, kan man dock ha öra för de personligt ljudande strängarne i den unge dik- tarens instrument, och för de poetiskt intresserade bland våra läsare fram- lägga vi i dag som prof på hans konst tvenne små hittills opublicerade prosa- dikter, afsedda att ingå i en samling till den kommande julen.
Poesiens lund.
RÄDEN STODO så tysta.
Deras stammar i en mild skymnings flöde, och kronorna hvilade lyckliga i aftonens mildt sköna rymd.
Högt sväfvade skyar dunkla — lättjefulla bil- der.
Han beskådade i ljuf hvila denna lund, men snart sänkte sig hans hufvud i dröm ned, hans lockar lågo öfver hans panna i lycklig slummer.
" Sköne yngling, se mig, ditt hjärtas gäst! "
" Du är lättjan och förförelsen, du är poesien, " hviskade han, " du är världens fiende och an- dens vän.
Du är en lund, ett hemligt rum, du är lustans bädd.
Du är andens sanna frid, dess frid är som skönt rinnande blod.
Blodet är himlens skörd.
Blodet rinner till Gud. "
Sång i kvällen.
Det var en mörk höstafton.
Dimman tät- nade och närmade sig öfver de mörka gärdena.
Han urskilde framför sig blott träden, ensliga vid vägen, mot den gråhvita dimgrunden, ens- liga veka bilder lefvande plötsligt och dock ljuft, ömt i hans sinne.
Det var en natur, han älskade, ensamma unga löfträd vid vägen, ve- modiga, obekymradt vemodiga.
Hvilket är skönare än det frimodigt obekym- rade vemod, hvilket förnöjer mer ett djupt, frid- fullt sinne — än dessa meningsfulla bilder, me- ningsfulla för ett af frid stolt hjärta.
Sannerligen behöfde han en förtrogen, här voro de, som skönt erbjödo sig.
Mildt sköna, kronor unga, hvad skulle eder oförfärade fägring kunna bära!
Hans hjärta bär lyckligt, förfriskadt en dagg- klar fägring, den klara bloddagg öfver hans hjärta — ty som en blomma lyckligt hans hjärta är — och hans blod förfriskar hans hjärta — det är hans kärleks tecken.
Det förfärar eder icke, o träd!
Han väcktes ur sin dröm af en morrande röst, som ljöd tätt invid honom.
" Nej, hör nu, " lät det, " hvad är det där?
Skall det vara någon konst att vara lat nu också! "
Han hade stoppat i sin rock ett litterärt magasin.
Det stod nu på kant i hans ficka, darrande af ondt lynne och indignation.
" Ack ja, ja det är det visst, " svarade han, EVA ".
Barngarderoben &lt;s&gt; @ Pris för helt år 3 kr.
; hälft år 1: 60 kr.
Lösnummer 30 öre.
411 iS * @ " det är en stor konst — att vara det vackert, och behagligt.
Man får då icke hafva snus och klåda i hufvudet.
Jo, poesi, du är en lund, ett hemligt rum, och en blind höna hittar där ej något korn. "
T Brooklyn d.
19 juni 1907.
Baragarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersaffärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt utgifves på nere språk och 1 kolossala upplagor.
EFTER EN KOLTECKNING AF IVAR CONRADSON.
IVAR CONRADSON.
Den, som skrifver dessa rader, är själf en svensk sjuksköterska, en af dem, som med in- tresse ägnat sig åt sitt kall — och när jag var hemma, lärde jag mig förstå, hvari vår sjuksköterskeutbildning brister.
Sjuksköterske- arbetet här i Amerika är väl ordnadt, och det skulle vara mig en glädje att kunna vara mina systrar i hemlandet till någon hjälp.
Låt ej detta blifva ohörda ord!
Låt det ej dröja åra- tal, utan låt det gå med den fart, hvarmed arbetet för kvinnans rösträtt framskridit!
Svenska kvinnor af sjuksköterskekåren, upplyften edra händer till strid!
Därom beder en i fjärran land varande syster.
" SYSTER " T R Ä D E N S T Å SÅ T Y S T A.
.
.
iat Baragarderoben utkommer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel- sättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
— — — — Hör, hör, en sjunger, ur mörkret sång kommer.
Hans vän, till hvilken han i kvällen går, sjunger.
Ur mörkret kommer sången, så nära honom, ack, som en doftande röd ros, uppblom- mande ur mörkret omkring, äro tonerna.
Sluten är sången, sluten, trofast skön, af kärlek sluten, trofast skön.
NÄSSLOR FRIDA LANDSORT Vandraren.
Han gick gatorna fram, hans läppar rördes sakta, men deras stilla, sköna, besinningsfulla rörelser skulle icke förvånat någon — ty en förbipasserande skulle ha fått det intrycket, att han öppnade sina läppar för kvällens svala, rena luft, att han var försjunken i en kvällsvandrings angenäma hvila.
' „:• Vandrarens läppar rördes efter de ord, hans hjärta sjöng: Du älskar mig gränslöst; doftande, tyst för- sjunken som en ros om kvällen är du invid mig.
Ros, du purprade, som drömmer i blåa kväl- len.
Du älskar mig gränslöst, ty härligt rikt, ymnigt blef mitt hjärtas blod af dig.
Dii älskar mig gränslöst, du mitt hjärtas härliga gäst.
Gråtande en djup sång var min unga själ, när j a g först såg dig, i den glada sommar, i hvilken vi blefvo tillsammans.
Darrande af sällhet var jag i dina blickars djupa ljus, och lifvets sköna mening nalkades mig, den strå- lande, den klara lättfärdighet, i hvilken allt vek från mig utom ditt sköna begär.
Frimodighet — susade sommarens unga, sköna träd, de gröna grenars klara mångfald — kär- leks frimodighet.
Den nordiskt sommarsköna vinden hviskade i kvällen, i hvilken vi dröjde: kärleks frimodig- het.
Världens förvridna art sjönk ur vår syn, våra läppar äro röda ai den ensamma, den öfver- gifna kärleks doftande glädje.
IVAR CONRADSON.
Omkring Haraldson.
Korsen.
Det var en man, som nalkades Vår Herre och sade: " Se det kors, jag släpar på!
Det är för stort och tungt för mig och värre; än du har låtit någon annan få. "
Vår Herre sade: " Lägg det från dig då! "
— " Du menar väl, o Herre, att jag bara får byta ut det? "
" Å nej, det får vara.
Lägg du ditt alltför tunga kors och gå! "
Och mannen gaf sin börda glad på båten och tackade Vår Herre och försvann.
Men snart kom han tillbaka missbelåten, och sade: " Det var ingen fröjd minsann att få all världens afund.
Jag är nära att digna under allt, hvad jag fått bära, sen jag gått utan kors som ingen ann.
Att själf få välja ett, " så fortfar han, " är kanske alltför dristigt att begära? "
Det med Dit och finns i himlen en ofantlig sal alla sorters kors förutan tal.
tog Vår Herre mannen lugnt och stilla sade vänligt: " Se!
Och gör ditt val! "
Några sidor ur m i n badorts krönika.
Af Ernst Högman.
GRÄSPLANEN bakom badhotellet hade Nancy, Hillevi och Bertha slagit sig ned kring kaffebrickan emellan några martallar, som stodo och inbillade sig, att de spredo skugga.
Det rådde fullständig arbetshvila inom hotellet nu på söndagseftermiddagen.
Ingen af gästerna orkade för ögonblicket ens tänka en half önskan eller röra vid en ringledning i värmen.
De lågo alla och dåsade bakom nedfällda markiser, och de, som vågat sig utomhus, hade släpat sig ned till hafsstranden, där de föllo ihop af sömn och hetta under uppspända paraplyer.
Nancy, som städade i bottenvåningen, tog af sig skärpet och öppnade ett par knappar i blus- lifvet.
" Att man inte kan få gå naken i den här hettan, " sade hon och gnodde sig i ansiktet och på halsen med en broderad näsduk, som sedan länge var afskrifven som förlorad på hennes förra matmoders lösörekonto.
" Det skulle Haraldson höra, " skrattade Hil- levi, städerskan en trappa upp, och beredde sig att slå i kaffet.
" Hvar håller han förresten hus?
.
.
.
Han bjuder ju på kalaset i dag. "
" Haraldson är närapå den trefligaste karl jag träffat, " sade Bertha, som var barnjung- fru hos apotekarns och inte kunde komma i P Å Skönhet ar makt.
Att välja här och inte välja illa var obeskrifligt svårt, kan man förstå.
Men ändtligt var han färdig.
" Detta lilla af äkta guld med ädelstenar på, det skall jag be dig, Herre, om att få, ty det tycks mig ett sådant, jag kan gilla. "
Och ganska glad och tacksam, när han fick det kors, han valt, tog han farväl och gick.
I himlen är det så, att tiden flyter så snabbt som vattendroppen i en fors.
Och se, där stod nu mannen med sitt kors och klagade på nytt: " Min styrka tryter.
Det lilla korset fordrar större kraft, än någon mänska nånsin kan ha haft, och j a g besvär dig, tillåt, att jag byter.
.
. "
Vår Herre log och afbröt honom: " Ah, då är det biskopskorset, du vill ha, det, som blef ledigt nyss.
Det skall jag ge dig, om du tror, det kan passa dig, min vän. "
— " Ack nej, o Herre.
Hvad jag nu vill be dig, det är att få mitt gamla kors igen. "
grannskapet af ett manfolk öfver tjugu år utan att bli känslosam och säga, att han liknade en vän, som rest ifrån henne till Colorado, därför att han var så kär i henne, att han inte stod ut att lefva i hennes närhet.
" Sikta inte åt Haraldson, min unge, " skrek Nancy i falsett, " han är min, begriper du.
.
.
Vi ä ' ötverens se ' n skartorsda ' n.
.
.
och bara han tjänt lite mera pengar, gifter vi oss och arrenderar strandhotellet på Ramsö. "
" Jag tänker inte besvära mig. "
Bertha ryckte i en tallkvist och började plötsligt få samvetsskrupler med hänsyn till lille Torsten, som hon lämnat ensam i korgvagnen bakom apotekarns villa.
" Jag måste gå och titta på pojken ett slag, " sade hon och försökte pustande komma i upp- rätt ställning.
" Äsch, det behöfs väl inte. "
Hillevi räckte henne en bräddfull kaffekopp.
" Se där!
.
.
.
Grädde får du slå i s j ä l f.
.
.
Du brukar ju lämna ungen ensam annars.
.
.
så kan du väl unna honom den trefligheten nu också.
Han sofver nog både sött och vått, tänker jag. "
" Du är galen, Hillevi, " skrattade Bertha af full hals och blef sittande.
" Hvad säger din fru? "
frågade Nancy.
" Hon vill ge mig påökt, om jag stannar.
Men jag vore väl dum då.
.
.
För de ' ä ' ett släpgöra med barnungar. "
" Jag läste häromdagen i .en tidning att man ska undvika öfveransträngning i arbetet, " sade Hillevi.
" Man är rent af skyldig sig själf att arbeta måttligt; men det gör man inte. "
" Nej, det gör man sannerligen inte, " kom Nancys eko, och hon tänkte med grämelse på, att hon i dag igen sopat golfven i alla gäst- rummen, fast det inte var mera än en vecka sedan hon senast offrat sina krafter på samma procedur.
Hon var bara tjugufyra år, och hennes be- gåfning låg uteslutande åt de lätta gärningarna.
.
.
.
Haraldson växte fram ur köksingångens bruna skugga.
" Så ' na sybariter, " utbrast han och kom med snabba; spänstiga steg och ståtlig hållning fram till gruppen under tallarna, " håller ni inte på och dricker kaffe utan mig!
.
.
.
Det säger jag er, mes dames, det är inte comme il faut att börja innan värden kommer. "
Haraldson slängde ibland omkring sig främ- mande ord och fraser, ungefär som då en pyrotek- niker bränner af fyrverkeripjäser.
Det var flagorna af en intellektuell fernissa från hans ganymed- tid vid Rivieran och från ett par års tjänst på ett svenskt grefvegods, där han varit domestik- afdelningens yppersta dekoration.
" Vi har hela tiden bara väntat på dig, " kom det i en ljus treklang, som darrade af stilla hänryckning inför närvaron af det evigt man- liga.
" Jag har min själ fått springa som en kapp- löpningshäst, " förklarade Haraldson och slog sig med mjuka arm- och benrörelser ned i flick- högen samt fick en kopp kaffe langad till sig af tre par ifriga händer.
" Först måste jag gno till apoteket efter häfta åt baron i tjugunian.
.
.
se ' n skulle j a g vrida glassdosan åt Hanna i restaurangen.
.
.
och när jag blef kvitt det job- bet.
.
.
fick jag gå med ett telegram åt auditören i sjuan.
.
. "
" Du skulle hållit dig undan, " sade Hillevi.
" Det är inte för mycket att man får vara i fred på söndagseftermiddag.
.
.
Låt dem ringa.
.
.
så gör jag. "
Bertha fnissade.
Det här var något i hennes stil, hon, som lät Torsten ligga och skrika, tills han tystnade af brist på luft.
Nancy teg och höll sig allvarsam.
Hon tänkte på sitt strandhotell.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 412 — R &amp;.
r- f y m e r * i Louise, = S t o c k h o l m.
=
D&amp;^J ' Ja, det finns kvinnfolk, " utlät sig Haraldson som en allmän betraktelse, medan han skyfflade in ett par hvetebröds- skifvor i munnen.
.
.
" Det finns kvinnfolk, som ä ' renons på pliktkänsla.
.
. "
" Inte jag, älskade Haraldson, " försäk- rade Nancy ifrigt.
" Jag är på min post, det vet du. "
" Jo, vackert, " bet Hillevi af.
" Kanske, när du har Filip, kusken, i faggorna. "
Nancy hvitnade under solbrännan och höll på att få kaffet i vrångstrupen.
Re- pliken tog emellertid inte på Haraldson, som bara njöt i med- vetandet af sin plikt- uppfyllelsedrift.
" Det duger inte, mes dames, " fortfor han, " att ge tusan i sitt ämbete.
.
.
Det ska man fylla sans peur et sans re- proche.
.
.
Jag vet inte, om ni begriper uttrycket.
.
.
Det är från Frankrike.
.
.
och jag lärde mig det i Cannes, en förnäm stad vid en förnäm sjö, som heter Medelhafvet. "
" Älskade Haraldson, " sade Nancy, " vill du inte ha en anisett till kaffet? "
" Bjuder du då?
" Nej, skåpet står öppet.
.
.
och fröken Augusta har gått och badat.
.
.
Jag springer efter flaskan. "
" Gör det, N a n c y.
.
.
Man ska sköta sitt ämbete så, att man har rätt att begagna sig af de fördelar det erbjuder. "
Nancy var inom några minuter tillbaka med likören, som snart fick stämningen att växa.
Haraldson fortsatte att berätta om auditören i sjuan, som telegraferade halfva Sverige rundt efter sin förlorade koffert.
Han ägde ej mera än hvad han gick och stod i, och nu hade han vistats här i tre dagar, beröfvad möjligheten att få utbyta sin ganska medfarna cheviot- kostym mot en ny ljus sommardress, bara där- för att en stationskarl någonstädes inne i lan- det expedierat hans reskoffert med orätt tåg.
Allt detta hade han anförtrott Haraldson, som lifligt deltog i hans missöde.
Haraldson sorterade hotellgästerna i tre grupper: tölpar, någorlunda hyfsadt folk och gentlemän.
Auditor Behm satte han bland de sistnämnda.
Redan förra sommaren, då audi- tören bott ett par veckor på hotellet, fast han vid ankomsten sagt sig skola stanna endast två dagar, hade Haraldsons vaktmästarhjärta gått varmt för denne resenär, som fyllde re- staurangen, tennisplanen och badstranden med sitt glada humör, fick de af badortslifvets en- formighet domnade kvinnorna att lefva upp och invagga sig i angenäma illusioner, och som vid afresan på ett högst grannlaga sätt gifvit Haraldson drickspengar, ungefär som när vär- den efter en förträfflig middag bjuder sin bäste vän en cigarr.
Haraldson var synnerligen känslig för dricks- LUZERN samtidigt kittlade Nancy på halsen.
Klockorna fortforo att ringa häftigt, med korta mellanrum.
Slutligen sade Haraldson, i det han reste sig u p p: " Ja, det här sma- kade bra.
.
.
om vi nu skulle gå och hjäl- pa våra medmänni- skor därinne.
.
.
Det är synd om dem i värmen. "
Därmed förflyttade trion sig in i hotel- let, hvaremot barn- jungfrun ströfvade inåt skogen, i hopp att möta nya upplef- velser.
pengar, men ännu mera för det sätt, hvarpå de gåfvos.
Auditören förstod fullständigt de grepp, hvarmed strängarne på en hotellvakt- mästares själsinstrument försättas i dallring.
Till gengäld ägnade Haraldson honom sitt varmaste intresse, och han prisade sin skarp- sinnighet, då han kommit underfund med att damen i nummer tolf varit orsaken till att audi- törens vistelse vid badorten den gången för- vandlats från dagar till veckor.
Nu bodde hon i nummer ett, och Haraldsons lifligt förnim- mande känselspröt hade redan kontrollerat den trådlösa telegrafi, som slog bro mellan sjuan och ettan.
" Och af det kan man förstå, " slöt han, " hur angelägen auditören skall vara att få hit sina andra kläder. "
Nu ringde en klocka i hotellet, men helt svagt, som om den ringande bad om ursäkt för att han besvärade.
" Det där är fröken Skogman, " sade Nancy, " den döfva fröken Skogman från Ulricehamn.
Jag känner igen hennes sätt att ringa.
.
.
Hon har en mani att slå knutar på gardinsnöret, som hon se ' n vill att man ska komma in och lösa opp. "
" Hon får vänta, " afgjorde Haraldson.
" Man ska sköta sitt ämbete.
.
.
det har jag sagt och det håller jag på som på facila priser och omni- busar vid alla tåg.
.
.
men när jag lifnär mig, vill jag inte bli atbruten.
.
.
sitt stilla, flickor. "
Den lilla klockan teg några minuter, sedan hördes hennes blyga stämma på nytt, en annan fyllde i, så en tredje, hvilken började helt för- synt, men slutade i furioso.
Flickorna tittade på Haraldson, hvilken satt fullständigt oberörd och drack sitt kaffe med anisett.
Han gjorde sig äfven tid med en påtår, hvarefter han omsorgsfullt tog upp sin näsduk och torkade sig om munnen, medan han ® Förnam vistelseort under sommaren ® G:D HOTEL NATIONAL — 413 — Guldfärgade roko- komoln sträckte sig som en fris längs åsen, i hvars gröna famn badorten låg och solade sig ut- med hafsstranden.
Au- ditören kom utför trappan i hotellvesti- bulen, där han stötte på Haraldson, hvil- ken genast var inne i situationen.
" Fru Sterner gick ut för en kvart se- dan, " upplyste han på auditörens ordlösa fråga.
" Hon är visst nedåt ån till. "
Fru Sterner var identisk med ettan, hvilket mera fackmässiga namn Haraldson dock endast använde, då han befann sig på domestikafdel- ningen.
" Tack, Haraldson!
— Inga bref? "
" Nej, herr auditor. "
" Och ingen koffert?
" Tyvärr nej, herr auditor. "
" Men det är ju rent förbannadt, Haraldson.
.
.
Hvad ska jag ta mig till?
.
.
.
Det är nu fjärde dan, som jag tvingas att gå i de här paltorna! "
Haraldson log diskret och gjorde i tankarna ett öfverslag af dräktens konfektionsvärde, som befanns vara åtskilligt under pari.
" Kofferten kommer nog till rätta, " lugnade Haraldson, hvarefter han ur sin rika erfaren- het hämtade upp historier om andra reseffekter, som efter vilda utflykter på egen hand ofelbart återvändt till sina ägare.
" Haraldson tror alltså.
.
. "
" Otvifvelaktigt.
.
. "
Auditören gick in i skogen och beströk åbrädden.
Det var ingen vildskog med stora, susande furor och tungt, grönt mörker längst in, utan en ljus, hemtreflig sällskapsskog af kortväxta tallar, som tjänade till fäste åt vid pass ett hundratal hängmattor och i hvars solfläckade skugga respektabla soffor med sina ägares visitkort inbjödo de behöriga till hvila och samspråk om nästan.
(Forts.) Härligaste läge vid VierwaldstättersJSn.
Rom trän 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National *.
L / ^^SJ 1.
INTERIÖR FRÅN MATSALEN.
2.
VÄGGMÅLNING I MATSALEN A F OLLE HJORTZBERG.
3.
KAFÉAFDELNLVGEN.
RESTAURANTENS CHEF DIR. E.
J. STAAF.
M ED NAGON LITEN travestering torde efter detta mången konstdyrkare i huf- vudstaden få skäl att använda Blanches odöd- liga Iras: " För op ' ran jämt jag varit svag, men mest för våningen inunder. "
Dramatiska teatern, som nu inom kort börjar en ny säsong, har nämligen i da- garna kompletterats med en smak- full restaurant, som just är belägen i " våningen inunder ".
Restauranten disponerar två hörn- våningar på nedre botten för matsal och kafé samt våningen en tr. upp från Sibyllegatan, som arrangerats som festvåning.
Stora matsalen, som beräknas rymma omkring 150 per- soner, är liksom de öfriga rummen smakfullt och sparsamt dekorerad och har liksom för öfrigt alla rum- men möbler i björk, hvilka äro af god färgverkan mot den ljust grå- blåa panelen af laserad furu, väg- 4.
MATSALEN FRÅN HÖRNRUMMET.
garnas gipsornering och den körsbärsfärgade matta, som täcker hela golfvet.
En praktfull skördescen af Olle Hjortzberg, kallad " Högsom- mar ", pryder ena väggen.
En bred, mattbelagd korridor förbinder mat- 5 OCH 6.
INTERIÖRER FRÅN FESTVÅNINGEN.
— 414 — MANNEN TILL HÖGER: salen med kaféet, hvars två rum i matt gul iärg med möbel af ljus björk ju sedan förra vintern äro bekanta, åtminstone för alla stock- holmare.
Festvåningen, som genom en spiral- trappa förbindes med den öfriga lokalen, har tre rum, matsal med balkong åt Nybro- planen, rökrum och ett sällskapsrum.
Öfver hela etablissementet hvilar en prägel af intimitet och förnäm elegans, och helt säkert kommer allmänheten att snart känna sig hem- mastadd i sin nyaste restaurant.
En särskild trefnad för de besö- kande är medvetandet att ekonomi- afdelningen är ovanligt fin och rym- lig och ordnad efter de modernaste principer.
Vi införa i dag ett antal bilder härifrån som en komplettering af den vackra bildserie från vår nyaste konstscen vi i början af året med- delade.
7.
KÖKET.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
öm 6oningsrummefs arkitektur.
Hf JacoB ftfjodin.
II.
Å JAG i min förra uppsats i n:r 22 f. d.
28 maj hufvudsakligen ägnade upp- märksamheten åt den på historisk grund byggda utvecklingen af taket med dess former, vill jag i denna afdelning följa de olika former och dekorativa drag, som väggen ikläder sig.
Därvid äro de i förra afdelningen meddelade interiörerna äfven nu af intresse, hvarför de borde samtidigt betraktas.
För att rätt uppfatta väggens struktur och utvecklingen af dess dekoration är det nyttigt att först kasta en blick på längesedan svunna konstepoker.
Det är för detta ändamål jag såsom titelbilder sammanfört sex exempel från för arkitekturens utveckling betydelsefulla kulturer, nämligen från det antika Egypten, Assyrien, Per- sien, Grekland och Rom samt från gotiken, medeltidens Europa.
Dessa förse oss i hufvudsak med de former, som sedan genom utveckling och sjäfförnyelse blifvit arkitekturens språk.
Detta har, kanske efter den detsamma präglande lifsåskådningen, religionen, i de äldsta arkitekturskedena en tung och intensivt fängslande stämning, som först så småningom försvinner i de följande och ger vika för den mera frigjorda hos den möderne anden, hvars första utveckling jag vill förlägga till Greklands och Roms konstepoker omkring tiden för Kristi födelse.
Konstnären-arkitekten lär sig nu att råda öfver uttrycksmedlen, strukturen och dekorationen, med en friboren män- niskas ädla och klara uppfattning.
Vi se med ett ögonkast huru de från Egypten, Assyrien och Persien hämtade arkitekturbilderna präglas och behärskas af mytens, gudasagans fantastiska gestalter.
De från Grekland, Rom och gotiken hämtade exemplen däremot äro ädla strukturer, ägnade att prydas och fulländas af med frihet och glädje å dem tillämpad dekoration och konst i högre mening.
Struktur och dekoration skänker arkitekturen, i begränsad mening, därmed bindande oss vid forntidens lif och minnande om gångna släkten.
Hemmets personliga aktuella prägel kan endast påtryckas det af dess invånare, de ensamma kunna göra det till ram för den personliga slutna och ljufva värld, som är familjen; och därvid hafva de som sitt bästa medel arkitekturens i vidsträckt mening skattkammare af möbler och husgeråd, af konst- verk i form och i färg.
Med denna uppfattning af boningsrummets arkitektur och väggens behandling kunna vi allt efter vår smak, våra tillgångar och vår samhällsställning samt ledda af de i förra ar- tikeln framställda synpunkter hämta våra före- bilder från skilda trakter, skilda tider.
Vi kunna som å fig. 1, från Danmarks medeltid, måla vår putsvägg med ett enhetligt, allvarligt kristaliiknande mönster i behaglig färgton.
Eller ock tillgripa vi våra dagars allmänna, kanske alltför bekväma väggbeklädnad, tapeten.
I be- FIQ-1- DANf^AFlK 152,0 hagliga färger och lugna mönster är den dock af god verkan såsom interiör a visar.
Stundom kan en sådan tapet genom att mönstret lägges hori- sontalt göra ännu bättre effekt som å interiör b.
Innehållsrikare och gladare är det å fig. 2 visade sättet att måla nedtill en panel, upptill taflor framställande muntra jaktstycken.
D PERSIEN FIG O - TRANäTBAHD-HKLÄRM Eller det från samma tid och närbelägen ort hämtade, vackert dekorativa å fig. 7.
Då vi icke anslå det arkaiserande lustiga mönstret å fig. 3 som på sin ursprungliga plats öfver det häfdvunna dörrparet i Dalastugan, tillsammans med spisel och brokigt målade skåp och sängar gör sig förträffligt.
Då vi af våra förfäder ärft smaken för och eftersträfva det gustavianska rumsidealet, ger oss fig. 4 en förtjusande förebild.
Om vi icke åt toalettrummet gifva så genomförd utsmyck- ning, ett damrum i denna stil är utan tvifvel det behagligaste som man kan tänka sig, det äger samma karaktär som i förra kapitlet till- lämpades på salongen och är redan i sitt omöblerade skick en stämningsfull rumsbild.
En för det borgerliga boningsrummet alltför dominerande och dyrbar väggbehandling se vi i den å fig. 5 framställda marmorinlagda väg- gen, intressant dock såsom motiv vid dekore- ringen af mindre, särskildt utmärkta väggfält.
Jag framhöll i min förra uppsats hallen, så- som det lämpligaste rummet för utvecklande af en historisk stil eller särskild landskapsprägel.
En hall sådan som det å fig. 8 framställda gemaket i gotisk stil, torde för många närma — 415 — ROA V5nM » Ms \ S5r3S » ^^ II 11 ' II ' III 111 \ \ " Hl ' III " 11,1 YJ I i " ill " lil ' Il " III A ^ Ä Ä l Wi % J = = = = = = ~ - ' - = jj|jj|v flggjjjn^fiiffiflWTjj QOTIK
W J&lt;£ " ^2 \ tiquité; den till höger, öf- verst: Revue generate de 1 ' Architecture 1858; den till höger, därnäst: Aug.
Choisi, 1 ' Architecture; den till höger, nederst: L. Klasen, Grund- rissvorbilder IX; Fig. 1.
2.
7: Mejborg, Gamle danske hjem; hg.
3.
9: " Fataburen " 1907, Nordiska museet; lig.
4: H. Havard, L ' art dans la maison; hg.
5: efter en tafla af Garpaccio, Venezia; fig. 8: L ' art pour tous, 7 année.
Interiörerna äro från villor å Djursholm, utförda efter författarens ritningar; nämligen: interiör a och h: friherrinnan H. Palmstiernas ombyggda villa; b och g: med.
doktor L. Mobergs villa; e och i: kommendörkapten B. Juels villa; c. d. f. och j: herr G. LöfVanders till afsalu, särdeles solidt byggda villa, nyligen färdig, hemtref- lig och inbjudande.
sig idealet och skulle för- visso gifva en stark stäm- ning.
Kräfvande mindre utrymme och lättare i sti- len äro de båda hall- interiörerna c och d, den förra af trappans nedre del, den senare af dess öfre.
Den i rent hvitt hållna träarkitekturen tecknar sig vackert mot en kromgul tapet.
A fig. 9 återfinna vi en intim och älskvärd dekorering af en alkov- öppning, hämtad från en nyligen rifven 1700-tals- byggnad vid Västerlång- gatan.
Den är utförd i en måttlig skala, rum- mets höjd omkring 3,7 meter, och af en be- haglig effekt.
Med en annan äldre stilprägel, påminnande om den för antikens Persien säregna är öppningen interiör e dekorerad; tapeten är här lyckligt vald, och fram- håller bra både träverket och taflor m. m.
Mera kraftig och konstruktiv i sin hållning var den å interiör f i förra uppsatsen, salträen gåfvo äfven den en något österländsk prägel.
Vid början af förra århundradet indelades väggen i två fält.
Det nedre med enkel be- handling doldes af möblerna.
Det öfre begrän- sades af vackra friser med löpande mönster eller figurrader, den nedre frisen just öfver stols- ryggarna, den öfre strax under den enkla tak- listen, se fig. 10.
Vackra exempel på sådana friser se vi å fig. 6.
Det i öfrigt släta öfre I Laura Fitinghoff.
fältet utgjorde en lämplig plats för taflor.
Två- delningen af väggen är för öfrigt i allmänhet resultatet, då panel användes, i medelhöga rum blir då det öfre väggpartiet mindre.
En om- sorgsfull fördelning af panelens fyllningar å väggfälten spelar stor roll för att ernå enhet- lighet och en lugn och vacker effekt.
Detta kan ofta stöta på svårigheter, men kan i all- mänhet genom att vid hemmets planerande ordnas blifva tillfredsställande löst, så å interiör b i förra, interiör f i detta nr.
Den å sistnämnda interiör afbildade panelen är utbildad som en pilasterordning med en däröfver löpande af släta " lisener " (pilastrar utan bas och kapital) sammansatt ordning, som uppbär den afslutande listen.
Denna panel är af furu laserad i en varm ekton, hvilket gör en vacker effekt, lika behaglig fast det blott är furuträets struktur, som tecknar sig å ytan, tapeten därofvan- för är kallt blå, en utmärkt bakgrund för taflor.
D ÖDEN HAR i dessa dagar bortryckt ännu en af våra kända författarinnor och en af Iduns äldsta medarbetare, fru Laura Fitinghoff.
Efter att för något år sedan genomgått en svå- rare operation, syntes hon ha återvunnit hälsan, men sjukdomen återkom och förde efter flere månaders sjukläger till döden.
Vid fru Fitinghoffs sextioårsdag bringade Idun i nr 11 d. å hennes bild.
Samtidigt berördes i en artikel hennes mångsidiga för- tjänstfulla författareverksamhet och hennes varmhjärtade personlighet.
Den vackraste och personligt intressantaste väggbeklädnaden af alla är bibliotekets, bok- hyllan, en treflig kombination af en sådan och tillhörande soffa se vi å interiör g.
Med rik tillgång på taflor är den helt släta, i en behaglig färgton målade eller tapetserade väggen det på en gång billigaste och lämp- ligaste behandlingssättet, som låter de vackra med minnen och rika känslor förbundna taflorna komma till sin rätt, så å interiör d i förra af- handlingen, interiör h och i i detta nr, den se- nare utmärker sig genom stilfulla ramar.
Då frågan gäller väggens beklädande och de innehållsrika taflornas betydelse, kunna vi finna de bästa studieföremål i alla våra gamla, nu allt mer och mer uppmärksammade och beundrade allmogehem.
De visa ock på ett öfvertygande sätt hur boningsrummets arkitektur har gamla och ädla anor hos vårt bondestånd, se fig. 11.
I min förra uppsats framhöll jag arkitektu- rens, särskildt renässansstilens förmåga att äfven af öppna kolonnader tillsammans med barriärer och trädgårdsanläggningar bilda rumsintryck, fastän det mera sällan i samma grad som i södern hos oss kan tillämpas.
En till hälften inbyggd, till hälften öppen veranda som å in- teriör j med en bred trappa till den välskötta parterren, samt klängande rosor kring kolon- nerna torde dock, under vår ljusa sommarhim- mel, icke gifva Italiens villaträdgårdsinteriörer efter i fägring.
Källor för illustrationerna.
De tre vänstra titelbil- derna: Perrot et Chipiez, Histoire de l ' art dans fan- Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol- längd, erhäller Ni till Eder figur fullt tillförlitliga, moderna o. eleganta Tk •• A. Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition i åtföljd af likvid insändes till Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Sin » - MfistersBcnuelsgatan 43, Stockholm!
llf 40 öre, KJolmSnster utan flip 50 öre, Prini•fsklldning- 75 öre, Ref ormdråkt 75 öre, BarndrikttmSnster 50 öre, KragmönsUr (Pelle- I J.
J J.
^ I I — - - i- — — — - L-J 5oare Kappman,t,r6 5re Pappersnioflster.
g ' ° ' «« " &gt; * * « * ««-«&gt; » * • * * » • l o t n i s i V i o f l s t e n i t o.
— 416 —
D^ * aJ iii " " » » w » " v&gt;&lt; » 11 BC 83 " " r " " " " " " " flågpa skolpojks- oeh studentminnen från fyris ' strand Karnevalen oeh stu- i glad oordning upptecknade af Manasse.
maj 1889. dentkonserten i liga kavajkläder med herrpantalonger på väg till Taddis för att äta fru- ET ÄR JU alldeles klart och kost.
Moder Sveas klädning var naturligt, • att de allra första ännu långt ifrån färdig, men hade studentåren voro de gladaste och " Milkus Svea " de största utsikter sorgfriaste, voro de, som ha lämnat att vid tretiden få gå upp och profva.
de flesta minnen efter sig, ty snart Och under dagens lopp mötte man nog kommo ju också sorgerna, stri- oupphörligt den ena fullt färdiga derna med en vetenskap, juridiken, eller endast konturerade figuren " efter som man egentligen iann vara så den andra.
fjärran från sitt skaplynne, att tiden Där gick " Krogh-Albertine, om- ofta slösades bort med att sitta och gifven af Mandfolk " från Göteborgs fundera öfver detta fenomen, hur man ~o~ nation, som i dag skulle ansvara för egentligen en gång kunnat vara så Norge, på ett kort besök hem till sin idiotisk att börja med den.
HEDENBLAD MED SINA SÅNGARE PÅ UNIVERSITETSHUSETS TRAPPA.
bostad, arm i arm med västgöten En stor man har sagt, att halfva A. BLOMBERG FOTO.
Kung Byxlös, följd af " Studentskor, människans lif upptages af att jäkta mer eller mindre sneda, i kollision fram till den där senare hälften af med ordningsmakten ".
I en landa åkte fyra tillvaron, och att nästa hälften af sitt lif syssel- ta åt sig och känna sig stötta.
Den 11 maj stycken redan ytterst uppsluppna prissar 1889 skulle studentkonserten i universitetets sätta sig med att längta tillbaka till den tidigare aula och på eftermiddagen den stora karneva- ned till stationen för att möta flicksläktin- halfperioden.
gar och flickbekanta med stockholmståget.
len gå af stapeln, och så fort första maj med Om femtio procent af mänskligheten ville rann- Det var " Hefaistos (Vulcanus) lindrigt svart- sin nödvändiga hvilodag — den dystra andra saka sina njurar, skulle den finna, hur orimligt — var öfverstökad, började ett nervöst arbete, sjuk ", som vid sin sida hade jungfrun af sant detta yttrande är!
— Hur ofta kan jag Orleans, och midt emot i vagnen satt en känd speciellt för att hastigt och lustigt kunna reali- inte nu, sedan man passerat — mänskligt att representant för England, nämligen Jack-upp- döma, — den där halfva vägens stora egendom- sera den längesedan i tidningarna omordade, sprättaren i gladaste samspråk med Saxo Gram- liga milstolpe, till och med i drömmen plågas men långt ifrån planerade karnevalen.
Den maticus.
Öfver Västgötaspången såg man plöts- lille flintskallige smålänningen Putte W. med af denna undran öfver, hur idiotisk man då var ligt " Nils Juel efter ett svenskt gladt lag, krys- sin leende tandrad och sina korta ben, den att afbryta det där studiet, som man den tiden Framför snälle, lille Putte, som Treff en dag lurade in sande i storm kring Möens klint ".
endast tyckte var snustorrt och delvis oför- honom gick en ungmö i mörk klädning med en ståeligt.
Sedan prillan efter de första åtta må- att köpa en nykommen, doftande tvål hos Char- väldig, stor, hvit tornyr bak (Möens klint), och lotte på Drottninggatan, som skulle heta " Savon- naderna absolverats, alltså inte fullt så hastigt de båda västgötarne öfvade sig nu på " Spångan " som Sten Stensson från Eslöf i våra dagar, in- tvål ", öfvertog generalfältmarskalkbestyret, reste allt hvad de kunde till aftonens stora föreställ- trädde en oroväckande stiltje, studiet låg i till hufvudstaden hvarann dag i sällskap med ning, allt under det Nils Juel iklädd vanlig själen i hela karnevalen, den magre Otto B. trade länge och väl, man skref af dåliga kolle- stormhatt försökte kryssa med benen så godt beställde och beställde, — som han själf påstod gier i förmögenhetsrätt, ty läroböcker var det han förmådde.
ju denna tid ondt om i nästan alla rätter inom — men ingenting kom på öfverenskommen tid, juridiska fakulteten, man satt och gäspade på och en del attiraljer kom alls inte, hvarför På kafé " Iduna " fann man vid disken " kong en och annan föreläsning, dock utan att som till karnevalskommittéens eviga nesa programmet Kristian ved höien mast " betalande sin kaffe- " Glunten " somna och snarka, och skötte förresten begynner med ett stort: " obs!
Kostymerna till frukost; kring ett frukostbord sutto Sokrates, ärligt taladt sina nöjen.
Lord Byron, Frihetens gudinna och " En Folke- åtskilliga här upptagna nummer, som i själfva fiende "; Inne på cigarrimporten strax vägg i karnevalen lysa genom sin frånvaro, finnas att När jag säger: man gjorde det, menar jag vägg satt " Ivar Blå, bemödande sig att under bese vid åtskilliga af Stockholms teatrar, äfven- egentligen först och främst min egen obetydliga sin kappa skaka fram en konung " samtidigt som hos herr Hammer. "
person och med honom några " dylika " till.
rökande en stor Consul och kurtiserande fröken De stora plugghästarna behöfva därför alls ej Ämnet för årets karneval skulle blifva: " Eu- ropa förr och nu, framställdt i bilder, " och sedan gästrike hälsingar och kalmariter, samt •v m&lt; I » II II » " " " « » " " M J smålänningar och gottlänningar sammanslagit sig till tvenne nationer, anställdes lottning, som utföll så, att hvarje nation skulle framställa det land, som föll på hans lott, dock så att stock- holmarne fingo åtaga sig både Tyskland, Öster- rike och Schweiz, och värmlänningarne måste framställa både Spanien och Portugal.
Efter en veckas nattvak, hvarvid nations- salarne förvandlades till målarateljéer, snickare- verkstad och syateljé på en gång, var verkli- gen det mesta i ordning, och det blef en till- rusning af åskådare från Stockholm, som för den tiden var mer än storartad.
— Uppsalamaskörerna, " professor " Sundin, gubben Kjellberg och fru Carolina Sjöberg, förstärkta med själfva Fahlstedt från Stockholm, började sitt mäkta maktpåliggande arbete redan klockan fem på morgonen hos västmanlänningar och dalkarlar, som skulle föreställa Sverige, och när jag själf vid niotiden på morgonen skulle göra en titt upp till min nation, mötte jag mo- der Svea på Nybron, framställd af vännen Mil- ml KW H) l ml H " i&lt; g kus med stor ljus peruk, skära kinder, karmin- röd mun, målade ögon, men förresten i van- I KONFETTIREGNET.
KARNEVALSLIF I UPPSALA.
XI.
D » - t Ä: Muns Modellkatalog] modejournal för hemmen.
- ^ ^ Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Kolorerad!
omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 6 0 öre pr häfte.
— 417 — @ ^ Oumbärlig; för alla som^ mer skor och alla hem.
N u är tid att prenumerera.
* yu^ Hanna i boden, åtföljd af två stockholmare, den ene föreställande en schweizer-ost, den andie en schweizer-väst, och utanför på gatan såg man " den ryska Censuren " i ifrigt sam- språk med Göthe, Schiller, Kongen i Aandens Rige, Eiffeltornet, Carmen arm i arm med de Soto Major samt dansken H. C. Andersen, som på ena armen bar " kejsarens nya kläder " och i handen hade " lyckans galoscher ".
Aldrig har Uppsala gästats af en vansinni- gare blandning, européer från hedenhös framtill själfva utställningsåret i Paris 1889, och att tiderna då voro annorlunda fick man bevittna, när man i Gästis-trädgården såg Gustaf II Adolf äta biffstek med lök och en half pilsner i säll- skap med " Sseterjentens söndag ".
— Studentkonserten i aulan var gynnad af det mest strålande solsken, och damernas ljusa vår- toaletter lyste upp den annars misslyckade, sorg- ligt mörkbruna lokalen, som endast en enda gång om året kunde te sig strålande glad, och det var just denna dag, allmänna sångens stora fest- och jubeldag.
Som min röst detta första år ännu inte var färdig, tjänstgjorde jag som marskalk under östgöten Conrad Cassagracs höga och värdiga befäl.
Ivar Eggert Hedenblad hade nedlagt sär- skildt mycket arbete under de senaste månaderna, då han till våren planerat en utflykt till Stock- holm med icke mindre än två konserter, den första till insamling för bildandet af " Uppsala universitets orkesterfond ", den andra som ett minne öfver Pontus Wikner och tack till hans efterlämnade familj.
Med Wennerbergs " Hymn ", där basarne få sola sig i frasen: " Den är dess värre i mulna faror " och med briljant sammansatta tredubbla kvartetten i Rubensons oförlikneliga Korsfarer- sang med Ingemanns vackra o r d: " Deilig er Jorden, deilig er Guds Rige " var redan isen bruten, och den åtminstone förr så varma, för- stående rapporten mellan åhörarne och estraden i full gång.
Och när Petschkes alltid lika friska vårsång " Hulda vår, välkommen åter med din blomdoft, sol och sång " brusade genom salen, bröt majsolen från glastaket in i sin allra här- ligaste glans och önskade lifslycka åt alla de unga sångarne och alla deras unga, söta, rara kvinnliga bekanta och vänner därnere i salen, och andra tenorerna, underhjälpta af de öfriga tre stämmorna, eldades till fullständig hänförelse i sitt jublande solo: " Hör, ack hör, hur fåglar kvittra, tufvor blomma, bäckar glittra, " och som en stor fanfar, ett ungdomens, sångarnes stora, varma famntag till våren, kom fyr- stämmigt slutfrasen: " Och af fröjd hvart hjärta slår.
Hell, o!
hell dig, glada vår! "
Ack!
jag minns hela programmet, som om det varit i går, att Petschkes vårsång föregicks af Kuhlaus maj- sång och efterföljdes af Lassens: " Ved Lövspring ", där vi hade sär- skildt nöje af den något opoetiska dikten, att " Skoven breder ud sin Disk med grönne Krasmmerhuse " (på svenska: helt enkelt strutar), och hur Orphei Drängar, som enligt gammal sed uppträdde särskildt med sin lilla kör, skördade en ny, väl- förtjänt seger med Lange-Mullers serenad.
Jag vet ingen studentsång, som under de sista tjugo åren slagit så storartadt igenom, rent ut gjort en sådan furor som denna serenad, när den sjunges väl, och i dag klappade ett hundratal ungmor sönder sina finaste handskar för att naturligtvis få den dakapo, och i ögonvrån på de äldre glimtade stora tårar vid den oförgät- liga sista versen: " Önsk ikke tilbage den Tid, der for hen og Sommerens falmende Bloramer, önsk kun, att de rödeste Roser igjen raaa blomstre nasste Skjaarsommer. "
Ny för året — om jag ej misstager mig — var Hedenblads " Studentsång ": " Studenter äro muntra bröder " med ord af Bottiger, en sång, som nu alldeles kommit i glömska, men just den våren gjorde mycken lycka.
Och sist i båda afdelningarna stodo som vanligt de båda norska käpphästarna, som aldrig förfelade sin verkan, Reissigers underbara och af uppsalien- serna öfverlägset sjungna " Olav Tryggvason " och allra sist Halfdan Kjerulfs odödliga " Brude- fasrden i Hardanger ".
Så var denna årliga nationalfest, student- konserten i Uppsala 1889, åter endast ett minne, och man skyndade ut i stora förhallen med sitt takljus ur trenne kupoler för att bevittna " ned- marschen ", ett af de stora evenemangen på vårsnåret i Fyrisstaden.
Förr i världen skedde detta i Carolina redivivas till ett tjugotal upp- gående halftrappor, men i och med det nya universitetets invigning i maj 1887 flyttades alla större konserter, både vokala och instru- mentala, öfver till aulan.
Det var i den norra stora trappuppgångens öfversta plan och galleriet bakom, som sångarne samlades.
Hela galleriet för öfrigt, trappuppgången midt emot och hela den stora golfytan i nedre vestibulen voro öfverfulla med åhörare, naturligtvis damer i öfvervägande flertal, och med öfvermarskalken och fyra till fem led marskalkar i hvita mössor och blågula sidenskärp i spetsen skred den väl- diga sångarskaran, ledd af Hedenblad, steg för steg ned under Haeffners pompösa " Lejon- riddarne ".
Främst i sångarleden klinga första tenorernas smattrande: " och Valkyrian höjer fanan på det fält, där hon fordom var skyddande gäst " och det ekar och dånar i hallen: " hennes öga lyser banan, där hon tumlar bland svear sin blodiga häst. "
De bakre stämmorna kunna inte se Heden- blads taktpinne, och därför har han i hvarje stämma placerat en man, som med näsduken på sin käpp strängt markerar takten, så att ej det hela skall gå sönder.
En sann fröjd är det att som åhörare stå inne i förhallen, sedan både första och andra tenoren redan tågat ut ur universitetshuset och för- svunnit nedför stora yttertrappan och ut på VÅRFEST I " BOTANISKAN ".
LAMOLITA-TUALEN planen framför universitetet, och höra de båda understämmorna — första basarna sist, — vråla sina utan ledande melodistämma föga sköna tongångar, och när till sist den i numerär all- tid öfverlägsna första basstämman blir alldeles solo därinne, kan publiken trots det högtidliga allvaret knappast återhålla ett mumlande skratt.
Hastigt och lustigt utrymmes förhallen, som snart står alldeles tom med sina karyatider be- vakande den lilla " gluggen " in till Aulan med sin kända och ofta parodierade öfverskrift " att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större ", hvilket af oss alltid utfylldes med ett spydigt " och om vi ej det gjort, så rår vi inte förre ".
Som hungriga gamar skynda alla efter kon- sertens slut för att skaffa sig mat, och alltifrån Gästis, Gillet, Flustret, Rullan, Valhalla, och allt hvad de hette de materiella tillfredsställel- selokalerna ner till den minsta lilla vrå, som hade matservering, ingenstans ett bord, inte en plats ledig, och öfverallt i hemmen åts det med en glupande aptit, medan på nationssalarne de stackars karnevalsdeltagarne fransoser, ryssar, portugiser, italienare och hela långa rader re- presentanter för Europa, som nu inte längre hade rättighet att visa sig ute på gatorna, utan fått order att samlas hvarje land i sin nationssal, fingo nöja sig med en smörgås, en snaps och en half öl, ty för ordentligt middags- ätande fanns ju alls ingen tid.
Den tiden, innan spårvagnarne kommo, sam- lades studentkåren klockan fyra med dubbel- kvart på stora torget och tågade med vårfest- marskalkarne, fanor, standar och sångare i spet- sen samma långa och i Carolinabacken synner- ligen besvärliga väg som Valborgskvällen, upp till Botaniska trädgården, men i dag var det skäligen klent med sången, ty dels voro en hel del värfvade för karnevalståget och dels hade många redan mera inkognito privatim i kjol- sällskap, d. v. s. med resande mammor, systrar, kusiner ja, till och med fästmör, knogat upp till Botaniskan för att få en hygglig plats.
Men klockan blef både fem, en kvart öfver och half sex och klockan slog både tre kvart och ringde sex, innan vi, " Turkar-upplänningar " ropades upp och började arrangera oss för marschordningen med " turkiska musiken " i spetsen och med en massa " hederspaschor ", " hundturkar " och " odalisker " i våra led.
Bland de mest lyckade, kanske vackraste numren i hela karnevalen var föröfrigt just i turkiska af- delningen, nämligen " Soliman den präktige i den nya seraljen ", som väckte jubel hvar helst han på en stor flakvagn drogs fram af oxar med förgyllda horn.
— Främst i tåget kom det antika Greklands mytologi, och allra första numret utgjordes af Tesevs och Ariadne, dragna af den fullkomligt underkufvade Minotaurus.
" Obs!
Den bekanta tråden genomgår hela karnevalen ".
Här fick man se Åres (Mars) och Afrodite (Venus) hand i hand med följande motto antecknadt i katalogen: " det starka är det sköna värdt ", och i sörmlänningarnas- närkingarnas nästa af delning: " Grek- lands filosofi och moral " förekom Sokratiska skolan, representerad af cynikern Diogenes (med lykta) och cyrenaikern Aristippos (betydligt schangtilare).
Under afdelningen klassisk pessimism fick man skåda, hur " Zeus fattar leda vid lifvet ".
och under afdelningen " Sport " före- kom: " Viggens skötsel förr och nu ".
A. BLOMBERG FOTO.
Ferd.
4711, Köln, tillverkning, 418 — Östgötarna representerade Italien, är i kvalitet fullt jämförlig med en dyrbar toilette-tvål, men kostar på grund af den enkla förpackningen dock endast 35 öre per tvål ä 120 gram.
5&amp;^J och de h a d e i likhet m e d s ö r m l ä n n i n g a r n e och ett p a r a n d r a n a t i o n e r i n d e l a t r e p r e s e n t a t i o n e n af lan- det i s ä r s k i l d a afdelningar.
— U n d e r geografi före- k o m " L u c c a med s k ö n a o m g i f n i n g a r ", framställd n a t u r l i g t v i s som s å n g e r s k a n Lucca m i d t ibland en m a s s a u n g a v a c k r a flickor.
P å konstafdel- n i n g e n förekom P a g a n i n i s H ä x d a n s och S i x t i n - ska kapellet (med fulltaliga s t ä m m o r), bland p r o d u k t e r " r o m e r s k a l j u s ", d ä r i b l a n d Boccaccio, G a r i b a l d i och P u b l i u s O v i d i u s N a s o, p å " s p o r t - a f d e l n i n g e n " fann man " Sabinskornas bort- röfvar.de ", och e n s a m i en d r o s k a kom Calle S t a r b ä c k å k a n d e inom afdelningen " b y g g n a d s - k o n s t " och i k a t a l o g e n stod det tillräckligt u p p - lysande: " Colosseum ".
S t o r m a n d e j u b e l, mest från Calle själf, som i d a g s e r v e r a d e sina b ä s t a fasettskrattsalfvor.
— Värmlänningarne före- ställde S p a n i e n och P o r t u g a l, och här fick m a n b å d e se k ä t t a r b å l, L e j o n g å r d e n i A l h a m b r a och Don R a n u d q di Colibrados och äfven en inkvi- sitionsscen, framställd af professor X och ten- tand Y.
I F r a n k r i k e, som g ä s t r i k e - h ä l s i n g e n och kal- m a r i t e n fått på sin lott, gjorde m a n b e k a n t s k a p b å d e m e d en bit af k a t a k o m b e r n a och m a d a m e S t a e l, och bland e n g e l s m ä n n e n, framställda af s m å l ä n n i n g a r och g o t t l ä n n i n g a r.
fasade m a n för den b l o d i g a M a r i a s rysliga t y p, n i c k a d e väl- villigt åt J o h n Bull, Vilhelm Eröfraren och Richard L e j o n h j ä r t a och s k a k a d e förtroligt h a n d m e d hela den oöfvervinnliga a r m a d a n, d r o t t n i n g E l i s a b e t h och M a r i a S t u a r t.
— S t o c k h o l m a r n e u p p l y s t e i sin t e x t: " a t t T y s k - land omgifves på flere sidor af b e r g, de s. k.
T y s k b a g a r b e r g e n, att l a n d e t s e n d a export är öl och p r o f r y t t a r e, att t y s k e n s k l ä d e d r ä k t är j ä - gerskjorta och att T y s k l a n d s hufvudland P r e u s - sen a n l a d e s af s v e n s k a r n e på 1 6 0 0 - t a l e t.
Bland floder m ä r k a s den s m u t s i g a R h e n, den r ö r i g a W e i c h s e l, E n t w e d e r, Oder m. fl.
och till sist fick m a n till lifs, att T y s k l a n d h a r s a m m a re- g e n t som U n g e r n, hvilket h a r sitt n a m n däraf, att det e n d a s t " o g ä r n a (= u n g e r n) ä r f ö r e n a d t med Ö s t e r r i k e ".
H v a d S c h w e i z beträffar blef m a n bland a n n a t smått och g o d t u p p l y s t om, att " d e t r ä d d a d e s från Ö s t e r r i k e s n e s l i g a slafveri af W i l h e l m Tell, och att frukten af h a n s m ö d o r v a r ett äpple. "
F l e r e floder ", s a d e s t o c k h o l m a r n e i sin k o r t a, m e n utförliga öfversikt öfver S c h w e i z " flere floder r i n n a upp i S c h w e i z, u n d e r det de v a n l i g e n r i n n a ner i de öfriga l ä n d e r n a ".
Bland roliga och u p p s e e n d e v ä c k a n d e figurer från T y s k l a n d m ä r k t e s " H e n r i k F a g e l f ä n g a r e n m e d P i p p i n den lille " (i b u r), " en p r o b e n r e u t e r med diverse artiklar, dock ej P r a g e r f r e d e n s 5:te a r t i k e l ", " d e n store kurfursten i b e r l i n e r b l å rock, som.
t a r sig en B r a n d e n b u r g e r - T h o r (l ä s: tår) ur en b e r l i n e r v a t t e n f l a s k a " — och så en hel r a d " p r i v a t d o c e n t e r ".
Äfven förevisades en scen, så lydande: " A n d r e a s Hofer skjutes 1 8 0 9 (i s k o t t k ä r r a). "
S å d r o g det ena l a n d e t förbi efter det a n d r a i bild och k a r i k a t y r, till sist k o m D a n m a r k, N o r g e och S v e r i g e, och sent omsider s l u t a d e det hela m e d " S t o r a D a l d a n s e n " eller slutad bal.
— D e n o o r d n i n g, som u p p s t o d i den s. k. engel- s k a p a r k e n b a k o m Carolina, n ä r t å g e t u p p l ö s t s, var f r u k t a n s v ä r d: r a m a n d e t r ö t t a o x a r m e d af- s t å n g a d t b l a d g u l d på h o r n e n, halffulla, t r ö g a u p p l a n d s b ö n d e r, som letade efter sina respek- tive u t h y r d a s k r i n d o r, g n ä g g a n d e, s p a r k a n d e i l s k n a h ä s t a r, I b s e n s N o r a, u t t r ö t t a d och n å g o t l i n d r i g t på s n u s e n b u r e n p å r y g g e n af den för tillfället s y n n e i l i g e n välvillige K r i s t i a n T y r a n n: - k o m m e n d e r a n d e, r y t a n d e k l u b b m ä s t a r e och mar- s k a l k a r, en g r u p p h a l f n a k n a o d a l i s k e r, a r m i a r m m e d en hop g l a d a d a l m a s a r, e s k o r t e r a d e af H e n r i k V I I I af E n g l a n d och alla h a n s gemåler, ett v i r r v a r r, ett s k r i k, ett s ö k a n d e, ett k a o s, som n o g söker sin like, i v ä r l d s h i s t o r i e n, s e d a n N a p o l e o n s å t e r t å g från R y s s l a n d 1 8 1 2.
Och hela n a t t e n, tills solen r a n n u p p på sön- d a g s m o r g o n e n, var det fullt k o n t i n e n t a l l i f på alla s t a d e n s g a t o r och t o r g och offentligare lokaler, ty ingen ville gå h e m och klä ' af sig dagens ståt.
J a, ä n n u g a n s k a långt fram på m o r g o n e n den 12 maj k u n d e m a n få b e v i t t n a de mest befängda, för den e u r o p e i s k a k o n s e r t e n g a n s k a ö f v e r r ä s k a n d e s i t u a t i o n e r, såsom t. ex. kejsar W i l h e l m II a r m i a r m m e d le b r a v e general Boulanger, " reklamen från S e i n e n s s t r a n d ", och den " sjuke m a n n e n ", h e m l e d a n d e den n å g o t k n ä s v a g e J o h n Bull.
V i d a r e k u n d e m a n få s k å d a chefen för r y s k a p o l i s v ä s e n d e t, d r i c k a n d e b r o r s k å l med och k ä r v ä n l i g t omfam- n a n d e en n i h i l i s t k v i n n a och " N o r g e s b e d s t e ", n a t u r l i g t v i s föreställande en d r a m ä k t a n o r s k a k v a v i t m e d F r e d r i k B a r b a r o s s a p å ena s i d a n och den gamle " I n t e r d u m d o r m i t a t ", farbror H o m e r u s på den a n d r a.
D a g e n h a d e varit o v a n l i g t glad och orimligt gifvande, och den ö f v e r a n s t r ä n g d a k a r n e v a l s - k o m m i t t é n, som i h a s t i g h e t e n ej h u n n i t g ö r a upp ett e n d a ackord, v a r e sig med häst-ox- v a g n - eller kostymägare., gick lugnt att hvila p å sina l a g r a r lör att sent omsider v a k n a d a g e n d ä r p å m e d en skuld p å öfver t v å t u s e n k r i s c h och ett kolossalt t i d s s l u k a n d e efterarbete.
åt den nya tiden — var ung i teori om du ej kan vara det i praxis!
I våra dagar sker ingen stafnings- förbättring af sig själf.
Så snart de litterära förhållan- dena hos något folk vunnit en viss stadga, har rätt- stafningen en naturlig benägenhet att stelna.
Såsom gamla städer ha krokiga gator, så ha därför också folk med tidigt utvecklad litteratur vanligen dålig rättstaf- ning.
Blott genom planmässigt företagen reglering bli gamla stadsgator räta och gammal rättstafring värd att kallas raÄstafning.
Stockholm den 14 augusti 1908.
RUBEN G:SON BERG.
Känslomänniskor.
E n återblick i lifvets t i d b o k af Hanna Lundholm.
(Forts.) C A KOM det sig, att de voro för sig själfva ännu ett * J helt år.
När Dan ej såg eller träffade jämnåriga, ägnade han dem ej ens en tanke, och vintern förgick så väl som våren och sommarn med sysselsättning och arbete, hvari de båda funno behag.
Äfven för ett barn kan det blifva till en vana att lefva afskild från alla, och detta sista år, innan Dan oåterkalleligen måste i skolan, lade hos honom grund till en tveksam skygghet inför främlingar, äfven inför dem, som voro af hans egen ålder, hvilket gat anledning till månget missförstånd samt förskaffade honom mången bitter läxa, när Alfa slutligen, drifven af tanken på de kraf, hvilka från de tidigaste åren ställas på alla såsom beredelse för fyllan- det af en lifsuppgift, blef tvingad att släppa honom utanför den krets, söm hennes behof uppdragit omkring dem båda.
XVIII.
JJ FRÅN IDUNS LÄSEKRETS Q_ S NÄLLA " SVENSKA "!
Väl m å Ni k ä n n a E r enkel, som vill börja t i d n i n g s p o l e m i k om stafningen u t a n att anse E r behölva läsa ett enda a r b e t e af de m å n g a, som b e h a n d l a t d e n n a fråga alltsedan s k a l d e n S a m u e l C o l u m b u s 1 6 7 8 i " E n s v e n s k o r d e s k ö t s e l " för- o r d a d e en u t s t r ä c k t n y s t a f n i n g.
I n n a n Ni skrif- ver n ä s t a g å n g, bör Ni å t m i n s t o n e h a läst " O m r ä t t s t a f n i n g e n s g r u n d e r " af v å r oförgätlige A r t u r H a z e l i u s, h v a r s f o s t e r l a n d s k ä r l e k Ni förmodligen inte betviflar.
Eller vill Ni hellre läsa en n y a r e skrift af N o r e e n?
C e d e r s c h ö l d?
eller L u n d e l l?
m ä n, som ä g n a t hela sitt lif åt s t u d i e t af det s p r å k, som Ni säger E r älska, ehuru E r k ä r l e k e g e n t l i g e n t y c k s gälla n å g r a i allas vårt tal s t u m m a bokstäfver.
Blott ett af E d r a o r i k t i g a p å s t å e n d e n vill j a g här r ä t t a.
Ni skrifver helt djärft: " a t t med en lag b e s t ä m m a ett s p r å k s stafning, det är ett t i l l t a g, som m a n skulle t r o t t omöjligt, om m a n ej varit m e d om det.
I intet land på j o r d e n skulle m a n anse sig v å g a n å g o t dylikt m e r än i vårt land. "
Själf får Ni försöka ta r e d a p å de ministeriella s t a f n i n g s d e k r e t e n i N o r g e och D a n m a r k samt s e n a t e n s s t a f n i n g s p å b u d i F i n - land, så att Ni får k ä n n a de s m å g r a n n l ä n d e r - nas förhållanden.
Y t t e r l i g a r e vill j a g u n d e r r ä t t a E r om, att r e g e r i n g a r n a i T y s k l a n d s olika sta- ter r e d a n p å 1 8 7 0 - och 8 0 - t a l e t p å b j ö d o en b e s t ä m d, g a n s k a o m g e s t a l t a n d e ortografi i sko- lorna.
I F r a n k r i k e h a r d e t t a å r t i o n d e s e t t ett m y c k e t d i s k u t e r a d t r e g e r i n g s p å b u d om o r t o g r a - fiska f ö r ä n d r i n g a r, och framtiden t o r d e k o m m a att e r b j u d a ä n n u flere, t y där tillsattes n y l i g e n en officiell r ä t t s t a f n i n g s k o m m i s s i o n, som att döma af B r u n o t s u t t a l a n d e n k o m m e r att bli m y c k e t radikal.
Begrunda tillsvidare Esaias Tegnérs ord: Ingen fordrar, att du skall understödja den [staf- ningsreformen] på sådant sätt, att du själf ändrar din stafning.
Nej, gif ditt moraliska stöd, gif din sympati — 419 — När Dan ändtligen började gå i skolan, dröjde det länge, innan modern kunde få makt med sin bittra saknad efter honom under de timmar, då han ej fanns alldeles i hennes närhet, då hon ej såg hans vänliga leende eller lyssnade till hans barnsliga tal.
Hon lärde sig inse, att den afskildhet, hvari hon lefvat, ej kunnat kallas för ensamhet så länge hon ständigt haft gossen omkring sig.
Icke heller nu var hon ensam, så inta- lade hon sig själf, ty hon visste ju, att vid ett bestämdt klockslag skulle hon få se sin gosse komma springande uppför backen med vaxduksränseln på ryggen och med mössan skjuten mot nacken, så att ett par ljusa slin- gor af det vågiga håret föllo ned öfver pannan.
Men de timmar, under hvilka han var borta, voro-likväl till en början mycket långa.
Hon såg emellertid huru ifrig han var att komma hem till henne så fort som möjligt, och hon gladde sig af hjärtat däröfver.
Dan hade i själfva verket svårt för att känna sig hemmastadd i skolan, och han stötte sig på hvad han såg såväl hos somliga af lärarna som hos en del af kamraterna.
Bland de förra funnos flera, som strängt bestraffade den ringaste förseelse, och andra, som ej förstodo göra sig respekterade, såsom t. ex. magister Löfve, hvilken älskades af lärjungarna för sin godsint- het, men som ohjälpligt förstörde sin egen auktoritet genom sina distraktioner.
Under hans timmar härskade ibland fullständig förvirring och oreda i klassen, så att rektorn kände sig manad att ingripa, men ingen var- ning gjorde intryck på magister Löfve, så länge han hade pojkarna på sin sida — och det hade han alltid.
Magister Löfve fäste sig från första stund vid Dan; detta märkte gossen, och härigenom lades grunden till en varm sympati mellan den originelle läraren och hans stillsamme discipel — en sympati hvilken hela lifvet bevarades i Dans minne som en af skollifvets ljuspunk- ter.
I motsats därtill råkade gossen falla i ohjälplig- onåd hos magister Berner.
Denne retade alltid upp sig öfver hans stillfärdiga, blyga sätt att svara på de frå- gor, som ställdes till honom.
Han skrek ej fram sva- ret såsom de mera tilltagsna brukade göra, och inte heller framförde han det i bestämd, tvärsäker ton, som de lärjungar, hvilka visste med sig, att de kunde läxan utantill från början till slut.
Dan och hans mor hade vant sig vid att tilltala hvarandra i blid, dämpad ton, men denna vana passade ej för skolan, där den endast inbringade gossen luggningar och örfilar, tills han lärt sig, som magister Berner sade, " att tala ur skägget ".
Det föll sig också svårt för Dan, att hålla fötter och händer alldeles stilla under lektionerna.
Han var ju van att röra sig fritt i trädgården och ute på åsbacken.
I skolan fanns emellertid en lärare, som af disciplarna fordrade så godt som absolut orörlighet, under det han för egen räkning intog de mest själfsvåldiga ställnin- gar.
Äfven för denne lärare råkade Dan ib ' and illa ut.
Bland kamraterna funnos ett par, som kallades " kvarsittarna ", därför att de gingo andra året i samma klass.
Detta var i och för sig ingenting ovanligt, och skulle ej heller hafva blifvit betraktadt som giltig an-
D^JSJ l e d n i n g för ett ö k n a m n, om ej d e s s a b å d a pojkar redan varit öfveråriga för den k l a s s, d ä r de s u t t o.
De v o r o d e s s u t o m b å d a s t o r v ä x t a och s t a r k a.
I de hem, hvar- ifrån de k o m m o, hade ingen v i n n l a g t sig om, eller ä g t förstånd att h o s dem fostra g r a n n l a g e n h e t och h ä n s y n s - fullhet i u m g ä n g e t med a n d r a.
Särskildt höllo d e s s a b å d a y n g l i n g a r på, att ej behöfva g e n e r a sig inför kam- r a t e r n a, hvilka därför fingo hålla till g o d o med grof- heter såväl i ord s o m h a n d l i n g.
Den stillfärdige Dan, h v a r s s k y g g h e t borde hafva varit h a n s r ä d d n i n g, be- fanns emellertid i stället v a r a s y n n e r l i g e n lämplig till s y n d a b o c k.
K v a r s i t t a r n a lade med förtjusning h a n d vid h a n s dop, som bestod däri, att n å g r a af k a m r a t e r n a höllo h o n o m fast, u n d e r det att a n d r a satte p u m p e n i rörelse och läto h o n o m u n d e r g å en g r u n d l i g s p o l n i n g med k l ä d e r n a på.
H a n s linnekolt och g e n o m b l ö t t a skjorta t o r k a d e visserligen u n d e r loppet af d a g e n, och Alfa fick aldrig reda på h v a d s o m försiggått, ty Dan teg, för a t t ej m o d e r n skulle blifva orolig.
En g r u n d l i g förkylning, till hvilken Alfa ej k u n d e finna n å g o n rimlig o r s a k, blef lyckligtvis e n d a följden af döpelseakten.
Värre v a r det, n ä r k v a r s i t t a r n a sökte förvilla h o n o m u n d e r lektionerna g e n o m att hviska, eller n ä r de t v i n g a d e ho- n o m till förbjudna, häftiga rörelser p å s k o l b ä n k e n ge- n o m att sticka h o n o m med k n a p p n å l a r.
V ä r s t af allt v a r emellertid d e r a s tilltag att fullklottra titelbladet af h a n s s v e n s k a g r a m m a t i k a med k a r i k a t y r e r af magister Berner, hvilket äfven i n b r i n g a d e D a n det första k o k stryk, h a n erhöll i skolan.
K v a r s i t t a r n a l ä m n a d e fram den illustrerade g r a m m a t i k a n till m a g i s t e r n för förhö- ring af läxan och Dan, som i n g e n t i n g anade, hade fått sin afbasning, i n n a n h a n h u n n i t t ä n k a på, h v a d h a n v ä l k u n d e hafva förbrutit.
Det v a r ej att u n d r a p å o m h a n efter det b r o k i g t v ä x l a n d e lifvet i skolan läng- tade till h e m m e t s s k y d d.
H a n hade s t o r b r å d s k a a t t n å dit, och a n l ä n d e alltid s p r i n g a n d e.
Alfa frågade visserligen h u r u det v a r i skolan, och Dan s v a r a d e s a n n i n g s e n l i g t, att allt ej v a r som sig b o r d e, men då s å g Alfa så b e k y m r a d ut, att g o s s e n t e g med alla de- taljer och tillade s k r a t t a n d e att det in * e v a r så farligt.
Ju äldre Dan blef, d e s t o k l a r a r e stod det för h o n o m, att skolan och h e m m e t ej borde h o p b l a n d a s, och a t t m o d e r n borde af h o n o m hållas u t a n f ö r allt h v a d som tilldrog sig i k l a s s e n.
Så s m å n i n g o m v a n d e h a n sin m o r af med att hjälpa till vid l ä x l ä s n i n g e n — det v a r ej behöfligt, s a d e h a n; h a n k o m ju ä n d å alltid hem med g o d a betyg.
Alfas frågor b e s v a r a d e s n u m e r a alltid på ett sätt, som ingaf h e n n e den t r o n, att i skolan gick allt sin gilla g å n g, och att d ä r o m v a r så g o d t s o m i n g e n t i n g att berätta.
När all fruktan för, att skolan skulle d r a g a g o s s e n b o r t ifrån h e n n e själf, v a r u n d a n - röjd, n ä r hon af betygen s å g att D a n skötte sig väl, s a m t k ä n d e sig öfvertygad om, att h a n ej ä g d e o r s a k ANVÄND ENDAST till n å g o n n ä m n v ä r d klagan, fann äfven h o n sig b ä s t vid att, i likhet med D a n, låta skolan v a r a n å g o n t i n g för sig, som v a r skildt från h e m m e t.
De h a d e så mycket a n n a t af i n t r e s s e h v a r o m d e r a s s a m t a l r ö r d e sig, dock v a r det hufvudsakligen t r ä d g å r d e n och återigen t r ä d g å r d e n.
Den gaf dem bröd och hälsa, s k ö n h e t s - n j u t n i n g och äfven en s ä r e g e n a r t af skapareglädje.
Var det ej d e r a s g e m e n s a m m a, aldrig s v i k a n d e o m t a n k e och v å r d, s o m lockade tram u r den m ö r k a myllan säll- s y n t a exemplar af b l o m s t e r v ä x t e r och frukter?
De u p p - mjukade med v a t t e n s t r å l e n j o r d e n efter s o l t o r k a n och förfriskade den t ö r s t a n d e p l a n t a n; de s k y d d a d e s i n a d y r b a r a s t e rariteter för s å v ä l m i d d a g s h e t t a som natt- kyla.
M i s s r ä k n i n g a r ledo de visserligen, men de h a d e äfven s t o r a f r a m g å n g a r att glädja sig åt. "
M ä r k e r du, h u r u de skjuta fart? "
b r u k a d e Dan säga, n ä r de företogo sin dagliga r o n d g e n o m t r ä d g å r d s a n - l ä g g n i n g e n och funno n å g r a af d e s s alster s t a d d a i m e r a ä n v a n l i g t s y n b a r tillväxt.
På k r o p p s l i g m ö d a s p a r a d e s ej, och h u d e n på d e r a s h ä n d e r blef grof och h ä r d a d, så att den ej ö m m a d e i n ä m n v ä r d g r a d för en rispa, erhållen vid y m p n i n g e n af n å g o n r o s e n s t a m, och ej heller för bettet af b r ä n n ä s s l a n, m o t hvilken ett ut- r o t n i n g s k r i g fördes med h å r d n a c k a d seghet och energi, särskildt på de n y a j o r d l a p p a r, hvilka tid efter a n n a n fogades till d e r a s t r ä d g å r d s a n l ä g g n i n g.
N ä r D a n blef ett p a r år äldre och k o m u p p i h ö g r e k l a s s e r s a m t delvis fick n y a lärare, trifdes h a n äfven n å g o t b ä t t r e i s k o l a n.
Men h a n fortfor alltjämt att v a r a s y n d a b o c k för k v a r s i t t a r n a.
När de själfva lidit n å g o n m o t g å n g i form af bakläxa eller a n m ä r k n i n g, s å fördelade de h a r m e n g e n o m att ställa till förargelse för D a n.
L ä r a r n a h a d e s v å r t för att utöfva k o n t r o l l, ty s k o l g o s s a r n a s h e d e r s k ä n s l a bjöd dem att aldrig an- mäla en k a m r a t.
Det a n s å g s ej heller förenligt med h e d e r n att vädja till de a n d r a k a m r a t e r n a s hjälp, n ä r den ej l ä m n a d e s frivilligt.
Dan v a r ej af n a t u r e n ä m n a d till s l a g s k ä m p e, och h a n h a d e s v å r t för att värja sig.
H a n led därför n e d e r l a g på n e d e r l a g de få g å n g e r h a n försökte g ö r a m o t s t å n d.
F e g v a r h a n ej, men h a n m å s t e g å u r v ä g e n, därför att striden v a r alltför ojämn.
En d a g, n ä r Alfa klippte h ä c k a r n a i t r ä d g å r d e n, h ö r d e h o n D a n i häftiga o r d a l a g fara u t mot Kerstin, s o m h a n beskyllde för att hafva förstört n å g r a lösa blad i en s a g o b o k.
K e r s t i n s försäkran, att h o n ej e n s sett den bok, h v a r o m det v a r frågan, t y c k t e s ej g ö r a m i n s t a i n t r y c k på D a n.
Alfa lade ifrån sig t r ä d g å r d s - saxen och gick in för att l u g n a h o n o m, förehållande h o n o m på s a m m a g å n g det o r ä t t v i s a i att anklaga, i n n a n m a n u n d e r s ö k t, om a n k l a g e l s e n v a r berättigad eller ej.
Dan b r a s t i t å r a r.
" Ja, j a g v e t, " snyftade h a n fram och k a s t a d e sig på soffan, " jag är o r ä t t v i s och elak, m e n j a g k a n inte rå LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt bräckkorf med stekt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Bräckt l a s med stuf vad p o t a t i s; mannagryns- kräm med mj ölk.
RECEPT: K r ä f t s.
o p p a (f. 6 pers.).
6 lit.
vatten, 2 del.
salt, 2 tjog medelstora kräftor, 1 hg.
risgryn, vatten, salt, 1 morot, Vi portmg.
lök, 1 del.
madeira, 2V2 lit.
fisk- eller köttbuljong, peppar, salt, 1 msk.
färskt smör (20 gr.), Croutons eller queneller af fiskfärs.
B e r e d n i n g: Kräftorna sköljas väl, läggas i kokande saltadt vatten och få koka omkring 6 min., eller tills ska- let lossnar, hvarefter de upptagas med hålslef och få afrinna.
Kräftorna ren- sas, stjärtar och klor skäras i tärningar och läggas i soppskålen.
Risgrynen skållas och förvällas i kokande saltadt vatten, tills de äro mjuka, då de silas upp, stötas jämte kräftskalen i sten- mortel.
Moroten skrapas, sköljes, ska- res, i fina strimlor och påsättes jämte löken och vinet i buljongen a t t koka mjuk.
De s t ö t t a kräftskalen läggas Redigerad af i och soppan ställes på svag eld 1 tim. under det den ofta röres om ELISABETH ÖSTMAN med traslef, men får ej koka.
Soppan Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmo- passeras därefter genom sikt och upp- hettas i vattenbad samt afsmakas med derskurs i Stockholm.
kryddorna.
Det kalla smöret tillsattes VECKAN 23 — 29 AUG.
1908. och soppan hälles öfver kräftstjärtarna, SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; i soppskålen.
äggröra med räkor och sparris; mjölk; Den serveras m ed croutons (stekt kaffe eller te med hafrekäx.
Mid- dag: Kraft soppa; plommons packad bröd i tärningar) eller queneller af svrakarré med brynt potatis och sa- fiskfärs.
lader; hallon med vispad grädde.
Behöfver soppan färgas, bör d e t t a MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ske med kräftsmör eller tomater, ej strömmingslåda med potatis; ägg; med karmin.
mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Biff- stek med p o t a t i s; saftkräm med mjölk.
S a f t k r ä m (f. 6 pers.).
V2 lit.
söt TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; eller sur saft, 8 del.
vatten, 40 gr. po- tatismjöl, 35 gr. mondaminmjöl, 1 socker kall sivinkarré (rester från söndag) med lingon och brynt potatis; mjölk; kaffe efter smak (till sur saft 2 / 2 del.
socker).
eller t e.
M i d d a g: Spenatsoppa; stuf- vade abborrar med potatis-.
B e r e d n i n g: Saft och vatten blan- ONSDAG.
F r u k o s. t: Smörgåsbord; das och kokas upp samt afredas med de båda mj ölsorterna, utrörda med 1 stekt sill med grädde och lök samt p o t a t i s; ä g g; mjölk; kaffe eller t e.
kkp.
vatten.
Krämen får koka under rörning i 5 min.
Den afsmakas och M i d d a g: Kroppkakor med sikiradt upphälles * i karott samt öfverströs med smör; blåbärs soppa.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; litet socker, för a t t det ej skall bil- bräckt s.kinka med äggröra; mjölk; das skinn.
kaffe eller fce.
M i d d a g: Ossfvaos- S p e n a 1 t s o p p a (f. G pers.).
3 hg.
soppa; brödpudding med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; spenat^ l / 2 msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
IV2 lit.
ef t er buljong, 3 del.
uppsitekta kroppkakor (res ter från ons- mjöl, dag); mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: grädde, 1 — 2 äggulor, salt, hvitpeppar Hönsfrikassé med r i s; soppa på svarta (socker).
B e r e d n i n g: Spenaten rensas, sköl- vinbär med skorpor.
SVENSK TVÄTTVÅL.
KÖKSALMANACK för, a t t j ä g blir s å d a n.
Om du v i s s t e, h u r u j ä g h a r det i s k o l a n! "
Och nu ä n d t l i g e n lättade h a n sitt hjärta g e n o m en utförlig berättelse om den s m å s i n t a förföljelse, för hvil- ken h a n v a r u t s a t t, om den h å r d h ä n d t ä b e h a n d l i n g, h a n m å s t finna sig i, därför a t t a n m ä l a n d e t af en k a m r å t s t ä m p l a d e s s o m feghet och förräderi. "
H v a r f ö r h a r du tegat för mig så l ä n g e? "
frågade Alfa med skälfvande r ö s t.
" Därför a t t du s å g så ledsen u t en g å n g, n ä r j a g började tala d ä r o m, " s v a r a d e Dan och räckte u t b å d a h ä n d e r n a m o t sin m o r s å s o m för att g ö r a afbön.
Alfa r o d n a d e häftigt till vid g o s s e n s ord.
De v o r o ej m e n a d e s o m en förebråelse — t v ä r t o m — men hpn k ä n d e sig djupt s k u l d m e d v e t e n.
H v a r f ö r h a d e h o n så lätt låtit förmå sig till att skjuta åsido t a n k e n på sko- lan.
H o n b o r d e väl hafva g e n o m s k å d a t sitt eget b a r n, och n u v a r det i stället b a r n e t, som g e n o m s k å d a t h e n n e och h a n d l a t därefter.
Ja det v a r så med h e n n e, att h o n i t a n k l ö s h e t b e g ä r d e, h v a d ingen k a n få, n ä m l i g e n a t t d e r a s lif och d e r a s t a n k a r, som ägde h e n n e s kärlek, skulle helt och hållet g å u p p i h e n n e s eget lif, i hen- n e s e g n a t a n k a r, och i stället för att stödja dem, h o n ä l s k a d e, n ä r de behöfde h e n n e s stöd, t o g h o n omed- v e t e t ett så djupt i n t r y c k af d e r a s sorg, att de s k o n a d e h e n n e för att s k o n a sig själfva.
Härigenom kom hon a t t stå u t a n f ö r mycket, som v a r d e r a s, och den i n s t i n k t, s o m h e n n e s kärlek b o r d e hafva förfinat så, att h o n förstod, u t a n att de talat direkt, den ä g d e h o n ej — den h a d e Daniel ä g t och äfven D a n n ä r det gällde h e n n e.
Hur bittert det v a r att behöfva e r k ä n n a d e n n a brist för sig själf — bittert, därför att det j u s t v a r h o n, som velat l ä g g a beslag på d e r a s själar för egen r ä k n i n g. "
H a r i n g e n e n d a af d i n a k a m r a t e r försökt hjälpa d i g? "
frågade Alfa och s m e k t e D a n s h ä n d e r, som h o n höll s l u t n a i s i n a egna.
" Jo, Ehrenfrid S k o g. "
" Berätta mig n å g o t om E h r e n f r i d! "
" H a n t y c k e r inte heller o m att s l å s s. "
" T y c k a då alla de a n d r a om d e t? "
" En pojke skall j u s l å s s, " s v a r a d e D a n och s å g för- v å n a d ut.
" Men den, s o m inte tycker om det, k a n ju inte hjälpa det. "
" H a r du s l a g i t s? "
" F ö r r, m e n inte n u l ä n g r e. "
" H u r k o m m e r det sig? "
H å, " sade D a n och d r o g på o r d e n, " n ä r man inte ä r tillräckligt stark, så tjänar det i n g e n t i n g till. "
" Ty m a n blir alltid b e s e g r a d, " ifyllde Alfa.
(Forts.) msk.
socker, 10 sötmandlar, 5 bitter- mandlar, V2 kkp.
sultanrussin.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
från B e r e d n i n g: Kanterna på bröden afskäras och brödet skares i tjocka £kif- vor, som läggas i mjölken och få stå öfvertäckta omkring 2 tim.
Smöret ski- H.
M.
K o n u n g e n s Hofleverantör.
ras och inarbetas i brödet med slef, tills det blir smidigt och samman- hängande.
Då tillsättas äggulorna en Magnetiskt f ö r ä d l a d t enligt i v e n i k t i sänder och massan afsmakas med patentet n:o 20016 är kryddorna, och den skållade och rifna mandeln samt; de väl sköljda russinen.
det bästa, renaste och drygaste Sist nedskäras de till håirdt skum slagna, hvitorna.
Massan hälles i smord och brödbes trodd form och 1 gräddas i or- dinär ugnsvärme omkr. / 2 tim. Pud- Vårgårda = dingen serveras med sylt eller vinsås.
som finnes 1 marknaden och sälj ef i f e m t o n olika JavabJandningar i rikets &amp; Proton- hafremjöl I H ö n s f r i k a s s é m e d r i s (f. 6 « personer).
2 unghöns, 1 citron, 2 lit.
f ö r n ä m s t a Kaffe- och Speceriaffärer.
vatten, 1 msk.
salt, 2 lagerblad, 4 nej- likor.
jes, får afrinna och skåres sönder.
Smör S å s: IV2 msk.
smör (30 gr.), 2 Stuf vad p o t a t i s (f. 6 pers.).
och mjöl sarnmanfräsas, den kokande msk.
mjöl, 5 kkp.
hönsbuljong, 1 — 2 IV4 lit.
kokt kall potatis, 2 msk.
smör buljongen påspädes, litet i sänder, spe- (40 gr.), 2 msk.
mjöl, 4 kkp.
god mjölk, naten ilägges och får koka omkr. 15 äggulor, 1 del.
tjock grädde.
R i s: 2 del.
risgryn, 3 lit.
vatten, 2 msk.
finhackad persilja, salt, socker, min., hvarefter grädden tillsättes och hvitpeppar '.
soppan får ett uppkok samt afsmakas.
IVa msk.
salt.
B e r e d n i n g: Hönsen plockas och B e r e d n i n g: Potatisen skalas och Äggulan vispas i soppskålen och soppan svedas med denaturerad sprit eller skares i tunna skifvor.
Smör och mjöl tillslås under kraftig vispning.
brännvin, vingar och ben huggas af.
samman!
" rasas, mjölken tillsättes litet De skäras upp, tagas ur, sköljas myc- i sänder och .såsen får koka under K r o p p k a k o r (f. 6 pers.).
2 lit ket väl och få ligga i vatten ' om- rörning i 5 min.
Potatisen ilägges och potatis, 2 L / i hg.
hvetemjöl, 2 ägg, 2 kring 6 tim.
De tagas upp och torkas stufningen får ytterligare koka 5 min.
tsk.
salt, 2 hg.
magert, lättsaltadt sid- med en kötthandduk samt gnidas in- Den afsmakas med persiljan och kryd- fläsk, 2 hg.
rökt skinka, 1 liten röd- och utvändigt med den klufna citro- dorna.
lök.
nen.
Hönsen påsättas i det kokande A n m.
I stället för persilja kan litet Till kokning: 5 lit.
vatten, 3 vattnet, som skummas väl, när det finhackad rödlök användas.
Löken frä- kokar upp, hvarefter kryddorna till- ses väl i smöret, innan mjölet till- msk.
salt.
B e r e d n i n g: Potatisen råskalas och sättas.
Då köttet är mört efter 1 — 2 sättes.
kokas hvarefter den mosas sönder med tim., tagas de upp och skäras i vackra en gaffel eller drifves genom puré- bitar, som hållas varma i vattenbad.
M a n n a g r y n s k r ä m (f. 6 pers.).
1 press och får kallna.
Äggen, saltet ' Skrofven nedläggas åter i buljongen och och två tredjedelar af mjölet tillsät- få koka, tills den kännes riktigt kraf- lit.
mjölk, 1 kkp.
mannagryn, 1 1 / 2 * Sk. salt,, 1 msk.
socker, skalet af / 2 citron, tas (det öfriga mjölet sparas till ut- tig i smaken, hvarefter den silas och bakningen).
Då massan ä r blandad, skummas.
Smör och mjöl sammanErä- 1 msk.
smör (20 gr.), 2 äggulor.
arbetas den något litet på bakbordet sas, buljongen tillsattes litet i sänder B e r e d n i n g: En kastrull smörjes med resten af mjölet och formas där- under flitig rörning och såsen får koka med kallt smör.
Mjölken ihälles och efter till runda kakor.
Fläsket skares 10 — 15 min., hvarefter de uppvispade får koka upp, hvarefter mannagrynen i tärningar, löken skalas och hackas äggulorna och grädden tillsättas.
Ris- ivispas och gröten får koka under rör- fint, hvarefter fläsket och löken bry- grynen sköljas i. varmt vatten, påsättas ning i 20 min.
Då tillsättas kryd- nas samt kryddas.
E t t hål göres i mid- i. kokande, saltadt vatten och få koka, dorna, citronskalet och smöret och krä- ten af hvarje kaka, och 1 tsk.
af det tills d e äro mjuka, då de upphällas men får ett uppkok.
brynta fläsket lägges däri., hvarefter Äggulorna vispas upp och nedröras durkslag och öfverspolas med kallt sist hålet väl tilltryckes.
Kakorna läggas i krämen hvarefter den upphälles i kokande saltadt vatten och få sakta vatten.
De insättas därefter genast i i karott och garneras, när den ä r koka med t ä t t slutet lock omkring varm ugn och omröras ofta med gaffel, kall, med sylt eller geilé.
tills de äro skilda och allt vatten 10 min.
Kroppkakorna serveras med afdunstat.
Riset upplägges midt på ser- * Serveras med grädde eller mjölk.
skiradt smör.
veringsfatet och köttet rundt omkring, litet af såsen hälles öfver köttet och B r ö d p u d d i n g (f. 6 pers.).
4 tre- anrättningen garneras med persilja.
Re- öres franska bröd, 4 kkp.
gräddmjölk, sten af såsen serveras i särskild sås- 1 hg.
smör, 6 Ugg, x / 2 tsk.
salt, 11 skål.
Finast i smak SOLO-KAFFE närings rikast A.-B.
Malmö Kaffekompani.
JflVfl-KflFFE
