# ID: svediakorp-per1790
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,855
# sentences: 1,148
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 33 (1128) TORSDAGEN DEN 13 AUGUSTI 1908.
21:STA ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
" Lifskonst " * Några tankar i själfuppfostrings ' frågan af Dagmar Waldner.
är ett nytt ord för dagen, eller kanske L IFSKONST rättare ett gammalt som kommit till heders pä nytt.
Hvar och en lägger efter sitt temperaments skiftning-ar in olika betydelse i detsamma och öfvar ju lifskonst pä sitt sätt.
Att, som författarinnan här förordar, sätta som motto för sitt lif orden: " Gör det bästa af allting " och att efter förmåga " hvarje dag göra något godt eller omintegöra något ondt ", torde väl i hvarje fall vara de stora grund- förutsättningarna för all verklig lifskonst.
U Lotten v » Kraemcr på åttioårsdagen * N AMNET LOTTEN V. KRAMER synes icke mera på boklådsdiskarna, och dess bärarinna har dragit sig undan från den litte- rära vädjobanan, men den, hvars bokliga er- farenhet går blott några år tillbaka, känner det dock som sigillet på en ganska vidlyftig litterär verksamhet af hufvudsakligen lyrisk art. Icke minst Iduns trogna läsare torde erinra sig henne som en tidvis ganska flitig medarbetar- inna.
I Idun har hon också i nr 37 för 1895 publicerat sin utförliga själfbiografl, där hon vidrör sina minnen från det vittra och gästfria landhöfdingehemmet i Uppsala, där hon framlefde sin ungdom, och skildrar sin kamp för rättigheten att i dessa kvinnoemancipationens gryningstider använda och utbilda sina litterära dispositioner.
Sedan denna kamp var genomkämpad, ägnade hon sig helt åt sitt skriftställen och utgaf ett A. Blomberg foto.
flertal arbeten: Ackorder, Eterneller, Nya Dik- ter, dramerna Strid och Felicia m. m.
Hon var äfven en tid redaktris af tidskriften " Vår tid ".
Den åldriga författarinnan har nu i dagarna fyllt 80 år, och det är med anledning af denna märkesdag vi publicera hennes porträtt, taget i hennes hem här i Stockholm.
Åldern har väl ristat sina linjer i hennes drag, men den vakna blicken i det intelligenta ansiktet vitsorda sanningen af det omdöme, som en af hennes vänner, den kände poeten doktor Göran Björkman fällt i ett hyllnings- telegram på födelsedagen: Hell dina vackra 80 år, för hvilka drömmar ännu hägra, för hvilka allt ännu är vår, fastän sig höstens töcken lägra!
TI INLEDNINGEN till Oscar Wildes " De Profundis " läses: " Jag behöfver ej påminna dig om, att lör en konstnär uttrycket är den högsta och enda möjliga formen af lif.
Det är genom uttrycket vi lefva — " Att begagna detta citat såsom motto öfver en artikel i den mångomordade uppfostrings- frågan torde för flertalet läsare klinga som en paradox.
Att så dock ingalunda är fallet, om man fattar orden i deras vidare bemärkelse, förmår kanske allra bäst det numera ej så sällan hörda ordet " lifskonstnär " bevisa.
Hvad är nu en lifskonstnär, och huru uppfostrar man sig till denna grad af konstnärskap?
Se där den fråga, som jag, utan pretention på att kunna uttömma det rika ämnet, skulle vilja dröja vid en stund.
Konsten, om något i lifvet, väcker framför- allt vår gemensamhetskänsla.
Om vi se något, som är vackert, glädjas vi och känna oss stolta, om det gjorts af någon af de våra.
Och är det månne icke en liknande känsla vi erfara, när någon af fosterlandets söner eller döttrar hedrat sig?
Jo, helt visst, och därtill sälla sig ytterligare känslor af beundran.
För att öfverhufvud taget kunna lefva, fordras materiellt sedt luft, vatten och jord.
Lägg till dessa lika många immateriella, t. ex. beundran, hopp och kärlek, och ni har hufvudvillkoret för tillvarons möjlighet.
Vi kunna också kalla dem sex af de möjligheter, till hvilkas utveckling individen fått sina " " pund ".
För att luften skall kunna inandas med för- del, måste den vara ren.
Fostra eder själf till renlighet och ordning, och den trefnad som däri- genom uppstår har en förmåga af oemotståndlig attraktion, hvars moraliska betydelse för om- gifningen icke kan skattas högt nog.
Om vi nu i uppfostran skulle taga detta luftens in- flytande såsom en sorts symbol för lifsdanan- det!
Det är gifvet, att hvarje tänkande individ har ett mål, en grundidé, till hvars logiska ut- veckling han inom sig bär embryot.
Allt i lifvet och naturen är af Guds oändliga vishet förutsedt, ordnadt och därför logiskt.
Hvad
bland oss förfogar öfver sådana själens och krop- pens gåfvor, som dagligen kunna omsättas i kärlek till våra medmänniskor, bevisar sorgligt nog bristande själfkritik — eller att vi låtit till- fället till hälsosamt, nyttigt arbete i altruis- mens tjänst gå oss ur händerna.
Jämte lidandet finnes nämligen intet så verk- samt medel till uppfostran, som just arbete.
Gifver detsamma det nyttiga resultat, som hvar och en helt naturligt åstundar, bära vi belönin- gen inom oss själfva, ty själen fylles af tack- sam tillfredsställelse, lynnet blir allt spänstigare, arbetsglädjen intensivare, framgången mera viss.
Till det yttre visar sig detta uppvaknande till fullt lif i människans ansikte.
J u ädlare tan- kar och känslor, dess lugnare, lyckligare blir ut- trycket, som präglar dessa lifskonstnärers drag.
Låtom oss därför med förståndets gåfva söka odla hjärtats skönhet och besinna, att tankar, huru härliga som helst, hvilka dock allena upp- lysa vårt medvetande utan att födas om i eller af vår personliga människa omsättas i praktiken äro att likna vid det reflekterade månskenet hvilket, all sin milda glans till trots, icke framkallar någon växtlighet.
Låtom oss ock framför allt komma ihåg, att lifslinjen icke är som ett tankstreck, med sina båda ändpunk- ter slutande i intet.
AF OÖSTA 5&gt; ti * Ml *.
* m u ^ l \ U ÅTER DIGNAR jorden fruktbart tung och rik, öfver fälten sjunga liarnas musik.
Sommarens buketter stilla vissna hän, ljusets flöden sina — året skymmer ren.
Morgnarna stå klara i kristallisk glans, och med lätta fötter skyndar än till dans ungdomen kring templet, sommarns bröllopshus, i den pärlehvita sena månens ljus.
Kring de hvita husen gulna trädens blad medan fruktgirlander rodna rad vid rad.
Bleka astrar blomma vid hvar trädgårdsgång barnen redan nynna höstens svårmodssång.
Hafvet brusar ännu lifvets middagshymn, skogarna stå täta än mot molnfri rymd — Inne djupt bland träden bakom mörkrets port bidar likväl döden, kommer kölden fort.
fordras det då af oss!
Jo, lydnad, ödmjuk, obetingad lydnad för de oafvisliga kraf lifvet och naturen ställa på oss; lydnad och efter- tanke, hvad meningen med allt sammans månde vara.
Ni kan invända: men det är ju förmätet att söka utgrunda det, hvartill fordras rent gudomlig vishet.
Ingalunda.
Ty genom tankar och idéer kan man för sitt inre åstadkomma en idealisk verklighet, en andlig värld, hvilken man så småningom drifves till att omforma i det praktiska lifvet, då det som bäst hotar att kväfva oss i hvardaglighetens banaliteter.
" I hvarje människas lif gifves det ögonblick, då hon känner sig stå närmare lyckan än annars, " ett bevis, för att.
icke säga en till visshet grän- sande aning, som säger mig, att " de lycksaligas ö ", mänsk- lighetens paradis, icke blott är ett fantasiuttryck, utan en plats, som vi alla kunna nå.
Det kommer således an på, att vi sätta oss ett mål före, ett mål, som vi icke ett enda ögonblick få släppa ur sikte.
Och detta mål skulle jag vilja DAGMAR lAfc^r Tider blomma, vissna, allting flyter bort — oss var sommarns lycka allt för arm och kort.
Nu är blott att glömma hjärtats hopp och strid — snart ack!
kommer hösten, arbetstungans tid!
F OLEN BRÄNDE och gassade på den torra landsvägen, dammet låg tumstjockt och hvirflades upp som en molnstod kring kompa- niet, som vände om hem efter dagens fälttjänst- öfning.
Den militäriska hållningen och takten var för längesedan borta, hvar och en stöflade fram, bäst han kunde.
Mössan på nacken och geväret i handen eller i remmen öfver axeln.
Lukten af svett och lädersmörja var ' kväljande och otäck, omöjlig att komma undan.
Visst var packningen half och kommissbyxorna ut- bytta mot de blårandiga, men det var öfvernog ändå.
Och dammet.
Det klibbade fast i svet- tiga pannor, det sved i ögonen och slog fast sammanfatta i orden: " Gör det bästa af all- vid läpparna, gnisslande mellan tänderna.
ting ".
Sätter man dem som motto öfver sitt Plutonchefen, underlöjtnant Wesel, gick på lif, handlar man efter denna föresats, j a då, i sanning, har man nyckeln till lifskonsten vägkanten.
Han var förargad förut, och hettan och i sin hand.
Hvem ni än må vara, hur liten törsten gjorde honom ursinnig.
Han hade begått er makt än är, kan ni för den skull allt ett fel med sin trupp i dag och varit nära att efter ålder och förstånd hvarje dag göra något bringa hela bataljonen i trasor.
Kompanichefen godt eller omintetgöra något, som satts ut i hade skällt ned honom litet stillsamt.
Hade ondo.
Om morgonen frågar män sig, hvad kan tagit emot det utan att mucka förstås, Gud be- jag göra i dag för att glädja någon, om afto- vars för subordinationsbrott, men hvad det sved!
Han skulle varit i stånd att slå blindt om- tonen: hvad har jag gjort?
Därigenom kommer jag på det klara med hvad kring sig.- Klampande och bullrande gick manskapet öf- som är rätt, och antingen jag genast kan utföra det eller ver bron vid lägret.
Chefen kommenderade icke, skall jag för hvarje dag halt, tog af sig mössan och torkade svetten ur bli allt mera i stånd därtill, sitt rödbrusiga ansikte.
" Allmän badning; hvar om j a g försöker.
På detta och en för sin tropp till stället! "
Om några sätt skaffar jag mig således minuter äro vassbunkarna och den öppna fåran i midten fyllda af hufvuden och nakna kroppar.
ett godt åliggande och söker inlägga glädje i dess skötande, Underlöjtnant Wesel stod på stranden och därmed bevisande, att Gud väntade.
En af troppen kom fram och gjorde skapat människan till att ha mödosamt honnör.
nöje af sina ögon, sitt för- — Löjtnant, jag ber att slippa badet, jag är stånd och sin kropp.
Att lika- sjuk.
— fullt de flesta af oss gå blin- — Bada då, så blir du frisk!
Jag känner da, tanke- och dådlösa allt böndernas vattuskräck, jag.
— genom hela sitt lif, icke be- — Men jag orkar inte.
— tänkande att äfven den ringaste — Inga men.
Marsch!
— WALDNER.
S Tillskärning och sammansättningen af de olika delarna är ut- förd s å omsorgsfullt, att belåtenhet är gifven, om rätta storleken väljes.
Försäljes i finare skoaffärer öfverallt samt tillverkas af Verkligt nöje bereder det att taga på sig Ansvar.
ÖL / ANDE SKISS af den helt unga författa- rinnan har i dessa dagar, dä landets manliga ungdom samlas för alt uppfylla sin värnplikt, ett visst aktuellt intresse.
Att liknande fall som det, hvilkethär novellistiskt behandlats, förekommit här och hvar pä vara exercisplatser, torde nog mången kunna intyga.
W / w åäaqctn LUDVIG — 398 — TRAUGOTT, STOCKHOLM.
Karlen gjorde honnör och helt om, klädde af sig och gick i vattnet.
Det kylde, och en rysning ormade sig utefter ryggen och nacken.
Han blef med ens så yr i hufvudet, det dan- sade röda och gröna gnistor för ögonen, och innan han visste huru, kände han vattnet skölja öfver ansiktet och stänga andedräkten.
Sam- lande all sin vilja, reste han sig på sviktande knän, kastade sig i ett par satser mot land och blef liggande afsvimmad med hufvud och bröst på den våta mossbädden.
Kamrater, som un- drade, hvarför han aldrig klädde sig, vände på honom, stänkte vatten i ansiktet, och så kvick- nade han till, drog på sig kläderna och stapplade med de andra.
Han var allt sjuk ändå.
Tinningarna bul- tade, fötterna kändes blytunga, och hela krop- pen var som en trasa.
Han släpade sig till mathallen på kvällen och drack några munnar mjölk, osten kväljde honom, det stack så un- derligt i högra sidan, ena stunden var han het som en brand, den andra frös han och skakade.
Sidokamraten tog honom under armarna och förde honom upp till- sjukhuset.
Regements- läkaren var därinne på mottagningsrummet.
Han var gammal och grå — och vänlig ibland, när han inte hade allt för brådt.
Pojken fick kläda af sig, och han knackade och lyssnade och undersökte.
— Jag blef sämre efter badet — sade poj- ken och berättade.
Gubben sade ingenting, när han slutat, han bara knep ihop munnen, och ögonen blefvo kalla och ljusa.
Så ringde han på sjukvårdssoldaten och gaf honom sina instruktioner.
Men när dörren väl var stängd om dem båda, slog han handen i bordet, så att haglen i pennstället hoppade.
— Fördömda pojkvalpar — sade han.
Pojken blef med hvarje dag allt sjukare.
Febern steg, slembildningen var stark, och hostan pinade.
I skymningen efter middagen och kaffet sutto alla officerarne i samlingssalen.
Tidningar prass- lade, och cigarrettröken hvirflade och steg i tunna slöjor upp mot taket.
Där i hörnen låg den hvit och tät och gungade.
En och annan punschbutelj hade kommit fram, dock inte många; det var ännu för tidigt.
Löjtnant Trier satt vid pianot och klinkade, och utanför spelade musiken en vaggande vals.
Det surrade af prat som i en bikupa, och då och då slog nå- gon sig bakut på stolen och skrattade.
Regementsläkaren kom från grönskan därute, gnolande efter valsrytmerna.
Han lät dörren stå öppen efter sig och slog i förbifarten upp ett fönster.
Tog upp en cigarr ur etuiet och gick med omotiveradt glad uppsyn fram mot det hörn, där han såg löjtnant Wesels knän och skosulor nedanför den uppslagna tidningen.
— Litet eld, herr löjtnant!
— sade han högt.
Löjtnanten sprang tjänstvilligt upp, och un- der det doktorn sysslade med cigarren, hviskade han: — Vill tala med löjtnanten uppe på rum- met en kvart härefter.
— Så gick han leende och gnolande ut igen.
Löjtnant Wesel satte sig, men nu var han blek.
Han ville ge mycket, om han vore.ifrån det där samtalet, för det skulle bli tusan så obehagligt, det kände han på sig.
Men när kvarten var förbi, gick han inre vägen upp på sitt rum.
Doktorn satt .där redan i stolen fram- för skrifbordet.
— Slå sig ned, löjtnant — han gjorde en gest åt sängkanten till.
Löjtnanten satte sig.
— Här ha vi nu för löjtnantens högmods skull kommit i en vacker klämma hela rege- Barngarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersaffärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som bör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt utgifves på flere språk och i kolossala upplagor.
mentet, — började doktorn.
— Karlen går inte igenom.
— Löjtnant Wesel hann inte med längre än till högmodet.
Han sprang upp.
— Sitt stilla, löjtnant, och tål hvad han han får.
Det är inte mer än välförtjänt.
— Löjtnanten satte sig — doktorn hade ju majors rang — men han knöt händerna i ra- seri, så det knäppte i knogarna.
Doktorn var lugn han.
— Om inte badet kommit till, så hade det inte blifvit mer än vanligt illamående af vär- men och marschen.
Men nu kastade det sig på lungorna, och karlen är för svag för en sådan lunginflammation som den här.
Det är nu ert fel, löjtnant, att karlen dör.
— Det sprang gnistor för löjtnantens ögon.
— En sådan där mer eller mindre gör väl in- genting — mumlade han.
— Å skäms slyngel — for doktorn upp.
— Han är förmer än du.
Du tror att du är nå- got, för att du bevars har tagit studenten och har råd att hålla dig vid ett regemente.
Det är din pappas pengar du har att tacka för det.
Sätt dig medellös i den karlens ställe, få se om du gjort så stor nytta som han.
Jag tror knappt.
Och för att du inte ville jämka i be- fallningen, inte vålade dig tro, att han hade skäl för hvad han sade, för det skall han nu dö.
Är det rimligt det?
Å, ni högfärdiga löjt- nantsspolingar, som tro er om att begripa all- ting och i själfva verket ingenting förstå annat än att hålla på er egen värdighet.
Hvad tror du karlarna i regementet säger om det här?
Ingenting ännu, men de tänka desto mer.
Och på socialistmötena kommer det fram, var lugn för det.
Och hatet gror och växer.
Slutar det väl, tror du!
— Löjtnanten kväfde harmen, men det sjöd inombords, och händerna skakade.
Han förstod, att doktorn ej ville göra någon offentlig skan- dal för hans och främst för regementets skull.
Men att bli kallad för slyngel — — Å!
Han ställde sig framför doktorn, tonen var iskall: — Behöfs det pangar för särskild vård, skall jag naturligtvis bekosta, men inte tror jag att det är min skuld.
— — Jo, det tror du — invärtes.
— Och rätt hade han, den gamle, och rätt hade han om stämningen bland karlarna.
Hotande ögonkast hvart han kom, löjtnant Wesel.
Han slog det i vädret, men icke förty knäppte han alltid på sig revolverbältet, då han gick ut.
— Jag skall dö, jag — säger han.
Säg inte så — tröstar den andre.
— Jo, jag skall det, jag känner det, och det är så underligt.
Inte trodde jag, när jag for hemifrån, att jag aldrig skulle komma till- baks mer.
Mor grät hon, men jag var glad och sade att det här skulle väl snart gå.
Nu skall jag dö, utan att någon kan komma hit; inte hinner de och inte har de råd heller.
Nu skall jag ligga här i den främmande jorden, och ingen skall komma till grafven med en blomma.
Tror du inte, att jag kommer att frysa här?
Det är så underligt allting.
Hvarför skall jag dö, som är så ung, och mina fattiga föräldrar behöfver mig så väl?
Hvad hade han för rätt att befalla mig ut i vattnet, när jag var sjuk?
Det är så mycket att fråga om, och ingen som kan ge svar.
Gud i himmelen — så mycket att grubbla på.
— — Tänk inte på sådant — säger den andre och stryker tafatt handen, som plockar på fliten.
Oron har kommit, det märks, och han vill blanda bort tankarna.
— Har du intet särskildt att hälsa till dem därhemma?
Jag skall resa dit, så fort jag kan, och bära fram det.
Har du någon flicka, som du vill ha bud till?
— — Nej, ingen bestämd; nog tänkte jag på en, men jag vet inte om hon vill vid mig nå- got.
Jag hann inte, ser du.
Och nu är det för sent.
Nu får jag aldrig veta.
Jag arbe- tade, jag, och sträfvade och tänkte och läng- tade efter något, men nu har det kommit bort för mig, och jag når det aldrig mer.
Det är så märkvärdigt att tänka, att om några dar är det slut.
Jag är borta härifrån, och inte är jag hemma, och aldrig kommer jag hem.
Mor skall gråta, men om hon letade kring hela jor- den, får hon aldrig fatt i mig mer, för jag är alldeles borta.
Jag vet inte själf hvar jag är, och jorden ligger tung på mitt bröst och pressar mig ned och gömmer mig.
— Ah!
— Han stönade tungt, och kallsvetten trängde fram på pannan.
Den andre satt tyst.
Hvad skulle han svara?
Och nu är han död.
Allt har gjorts, till och med mysk har köpts hem, men det gagnade till intet.
Löjtnant Wesel tog det nog mera hårdt än han ville visa.
Lugn och kall som vanligt gick han bland de andra, och inför sig själf sökte han också slå bort det, men när han kom ensam upp på rummet, hade han ibland sina svåra stunder.
Sista kvällen pojken lefde, var han uppe på sjukhuset.
Den natten sof han inte en blund.
Han stirrade ut i tomma mörkret; för första gången såg han allvaret i lifvet, ansvaret.
Aldrig skulle han komma ifrån det, att han var orsa- ken till en människas död, äfven om han i hela världens ögon skulle gå fri.
Det skulle sarga och hetta, där irnerst inne skulle han alltid se de irrande ögonen ', den famlande handen — lidandet.
En människa offrad, och till hvad nytta?
Han mindes doktorns ord om högmodet.
Det var allt rätt det.
Dock friskt kurage igen!
Denna nattens pina får ingen ana.
Karlen blef sjuk och dog, och det kan ju ingen rå för.
— Han är död nu, och regementet styr om hans begrafning.
Det har gått bref och bud till för- äldrar och syskon, och en syster och en bror ha kommit den långa vägen.
Systern står där i sjukhuskorridoren i sin snäfva svarta klädning.
Knotiga, arbetsvanda händer, trött, tom blick i de ljusblå ögonen.
Brodern håller händerna i fickorna på sin skrynkliga blå kavaj och tittar ned på sin ena fot, medan doktorn talar med honom om den döde, om sjukdomen, begraf- I ett litet mörkt, trångt rum med ett fönster åt norr ligger den sjuke.
Han är liten och spenslig med infallna kinder, som lysa feber- röda.
Fattigt är hemmet i Värmlandsskogarna, men han längtar dit ändå.
Bättre än här blefve han inte skött; doktorn kommer kvällar och morgnar, sjukvårdssoldaten gör hvad han kan, men mors hand är mors hand ändå, och han känner sig så ensam och så " långt skild från alla de sina.
En af rummets fyra sängar hyser en karl, som han träffade på hitresan.
Han är också från Värmland, och när febern omtöcknar den sjuke, ger den andres dialekt en toning af hemkänsla.
Han ligger här för bläsor under fötterna, och han hjälper den sjuke så mycket han kan.
På sina omlindade fötter linkar han fram till sängen^ sitter där på kanten och ger honom vatten ur bleckmuggen, håller hans hand i sin, när oron blir för svår, och lyssnar till yrselns osammanhängande joller.
Han sitter där i dag också.
Den sjuke har fått medicin, så att hostan döfvats.
Nu ligger nan där med slutna ögon.
Bäst det är ser han upp på den andre med lugn och klar blick.
Barngarderoben iS&gt; i§i Pris för belt år 3 kr.
; hälft år 1: 60 kr.
Lösnummer 30 öre.
— 399 — * S * SS Baragarderoben utkommer med ett rikhaltigt illnstreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst Bom den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel- sättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
* l = j \ = = z
^A^J ningen.
Det är fattigt folk, som i kam- pen för dagligt bröd glömt förmågan att glädjas och sörja.
Eller kanske det rör sig något under den sträfva ytan, något som förlägenheten inför herrskapsfolk un- dertrycker.
— Vill ni inte se honom?
— frågar doktorn, och det vilja de.
Där i ett halfmörkt rum med lakan för det öppna fönstret och isbaljor i vrårna står kistan på ett par bockar.
Systern snyftar till, då hon får se det gulbleka ansiktet på kudden; så går hon fram till hufvudgär- den.
Brodern står kvar vid dörren, är orolig, vill gå.
Denna stela mask, det är en annan än den bror han för några år sedan lekte och kifvades med.
Han själf är full af lif och kraft; .där ligger brodern, stel och kall.
— ET * M J Nu spelar musiken med förstämda trummor en psalm.
Öfversten träder fram och lägger i regementets namn en krans af rosor med half- alnsbreda, blågula band på kistan.
Så talar han.
Om den döde kamratens plikttrohet, om hans exempel för dem alla; ett formfulländadt, grant tal med allt hvad man säger vid sådana tillfällen.
Hvad visste öfversten om den mannen, hans tankar, hans lif?
Intet.
Flera kransar komma till, kistan blir en enda blomsterkulle.
Systern gråter, då hon tror sig se, hur omtyckt brodern varit.
Nu kommer regementspastorn, akten begyn- ner.
- Af jord är du kommen, till jord skall du åter varda.
— Det är kretsloppet.
Han talar om en allvis Försyn, som bortkallat denne yngling i sin ålders vår, om törnen och sna- ror, som han är lyckligt bärgad undan.
Löjtnant Wesel känner, att han har ögonen på sig.
Svetten står honom i pannan.
Tyst, inte slamra med sabeln, det kunde väcka miss- ' tankar om ens sinneslugn.
— Nu lyftes kistan upp på den väntande lik- vagnen.
Regementsfanan sänkes, musiken into- nerar Chopins sorgmarsch.
Dystra, skälfvande af sorg dallra tonerna ut i rymden, medan lik- vagnen sakta skrider fram, följd till kyrkan af hederskompaniet.
RUTH ROSENIUS.
Skönhet är mök:t.
* * » t: ' &lt; * Det är prakt och ståt.
Högsommarsolen skiner på sabelbaljor, på blanka knappar och galoner, på mässingsinstrument och välryktade hästar.
Nere på lägret står regementet uppställdt i fyrkant, och midt i fyrkanten står den släta svarta kistan på katafalken af granris.
En enda krans på locket, en krans af ståltråd och styfva tyg- blommor.
Det är syskonens.
Öfversten tar farväl.
— Han ska ha tack för att han hedrat bror, — säger systern.
Manskapet marscherar bort.
Inom en hall- timme är allt yrande söndagssorl som förut.
Bror och syster gå till kompaniexpeditionen för att hämta det lilla knytet med kläder, arf- vet, som skall föras hem.
Löjtnant Wesel räcker dem ett förseg- ladt kuvert.
— Det är hans inne- stående aflöning — sä- ger han.
Att han för- dubblat summan, nämner han inte.
Räckte det ändå?
•rl • -; .. f " ' fl J^k .£ &amp; ' i^-l^fr niII.
Fru Johanna Hallbergs Norlind på 50 ' års ' dagen * SAMTIDIGT MED den bild af familjen Norlind, * J vi med anledning af husmoderns femtioårsdag här meddela, ha vi också nöjet att för våra läsare presentera dragen af fru Norlinds biograf och vår medatbetarinna sedan Iduns första dagar, fru Ebba Larsson i Lund, känd för vår läsekrets under signa- turen Ebon Hoi.
Här nedan följer också ett ytter- ligare litet prof på hennes flitiga penna, hvars titel redan är betecknande för hennes ljusa syn på tingen.
D Å VI I DAG se Johanna Hallberg-Nor- linds blida drag blicka emot oss, omgifven af make och son och alla sina vackra födelse- dagsblommor från d.
14 juli, är detta icke för- sta gången vi möta henne i Idun.
Redan år 1891 i nr 35 af Idun bringade vi hennes bild, jämte hennes biografi, med anled- ning af att dåvarande Johanna Hallberg an- fört Lunds allmänna sångförening, dels vid en konsert i Parkbolagets trädgård i Lund, dels vid den stora sångartäflingen i Hälsingborg, — allt sommaren 1891, — båda delarne med stor framgång.
Det var ett enastående fall, att en kvinna kunde anföra en manlig sångkör.
Det nödvän- diggjordes däraf att Johanna Hallbergs trolof- vade, kandidaten och musikdirektören N.
' P.
Norlind, dåvarande musiklärare vid folkskole- lärarinneseminariet i Lund, som åtagit sig an- förandeskapet öfver sångkören, träffades af ett slaganfall, åtföljdt af temporär förlamning af vänstra kroppshalfvan.
Få kvinnor ha väl visat sig besitta en så stor grad af seg energi, järnfast viljekraft och en intensiv förmåga att kunna utföra hvad lif- vets bjudande plikt och dess kärleksbud just då bödo henne att göra.
Sedan dess har Johanna Hallberg-Norlind utfört ett godt stycke arbete, som hon med glädje och tillfredsställelse kan blicka till- baka på.
Sedan dess har hon i 17 år varit organist vid Allhelgonakyrkan i Lund, där hon skött befattningen för sin make, hvilken, rätt mycket återställd till hälsan, år 1891, samma år som de gifte sig, sökte och erhöll befattningen.
Och dessförinnan hade hon i 17 år varit organist i Landskrona efter att 1878 ha, efter blott några månaders privatspelning i Stockholm, där- städes aflagt organistexamen och i Leip- zig 1884 efter ett par års studier eröfrat ett särdeles glänsande betyg i alla de ämnen hon där studerat: orgel först och främst, harmonilära, kontra- punkt, piano (solo och ensemblespel), musikestetik m. m. Orgelstudier af en kvinna ansågos på den tiden som något så oerhördt, att man endast på vissa vill- kor tillät henne idka sådana.
Hon måste åt sig förvärfva en kvinnlig kamrat bland konservatoriets öfriga elever och fick en sådan i en amerikanska, en fröken Hun- tington.
Nu på 50-årsdagen, som inföll d.
14 juli d. å., kan fru Norlind således blicka tillbaka på en 34-årig verksamhet som organist.
Och må Hanna Norlind ännu i många år med sitt vackra orgelspel i vår ståt- liga Allhelgonakyrka spela in helg i våra själar, ja, i dubbel betydelse till och med.
Ty att höra Hanna Norlind med sin på en gång mjuka och fasta hand spela orgeln, det är att få helg i sinnet, om da- gen är söckendag eller helgdag.
EBBA (EBON HOI).
Med glädje — till glädje.
D ET ÄR INTE nog att vi göra vårt arbete, inte nog att vi göra det väl, göra vårt bästa möjliga, inte nog att vi göra det på rätt tid — det fordras mera: vi måste göra vårt arbete med glädje.
Glädjen vid arbetet är som solen, hvilken belyser landskapet.
Det enklaste landskap kan bli vackert, när det ligger solbelyst för våra blickar.
Det enklaste arbete får liksom sol öfver sig, när det utföres med glädje.
Med kunskaper är det så, att det inte är nog att förvärfva kunskaper, att äga kunska- per.
Inte heller nog att de blifva till nytta för oss själfva och andra.
Kunskaperna skola gifva mera, mycket mera.
Först skola de gifva oss själfva glädje, ägan- dets glädje, ge oss lifsglädje.
Och så skola de blifva till våra medmänniskors glädje.
Allt i världen bör kunna blifva till glädje, om vi bruka världens skatter rätt.
Till och med lidandet och sorgen skola indi- rekt kunna bli till glädje.
Ty det är skuggorna, som lära oss att älska ljuset.
Hvem förstod ljusets glans, om ej natt och skuggor funnos!
EBBA LARSSON (EBON HOI).
Svenska tonsättare erinras om att inlämningstiden för den af Idun anordnade stora operapristäflingen utgår den 1 instundande september.
Närmare villkor och plan se Idun n:r 4 för i år!
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 400 — LARSSON F * enrf y m e r l Louise, = Stockholm.
==
dring, som ger en inblick i hur den upp- burna sångerskan tillbringar sin som- mar i en af Finlands fagraste bygder, där hon bland traktens befolkning har varma beundrare af sin säng.
ALLA DE, som följa med och under • * * vinterns musiksäsong fä glädjas åt gref vinnan Aina Mannerheims konst- närskap, skola helt säkert med nöje ta del af nedanstående lilla skil- HpULA TUULAN, tuli tuli tei * Mikä onni meidät yhteen vei Mesimarjani, pulmuni, pääskyni mun Paras aarteenii vot Sina mun.
Mina sun.
Mitä loivoisin mina muuta.
.
.
.
Klagande, smekande, fulla af ett helt folks vemod och drömmar, så som alla dessa finska folkvisor äro, gå tonerna öfver Kivijärvis lugna vatten.
Rundt om är stilla och lugnt.
Sommarkväl- lens lifs- och ljudfyllda tystnad ligger öfver nejden.
Från väster, där solen sjunker i ett flammande rödt bål, långt bakom skogen, höres en senblifven gök ängsligt ropa sitt kuku.
Och från Lintusaari, Fågelholmen, som där borta, midt emot, höjer sina höga grå klippor, ännu förgyllda af solens sista döende strålar, höras trastarnas kärleksvisor.
Lintusaari är blommornas ö.
Den är lifvets ö i Kivijärvi, vackrare här i sin blomsterdof- tande verklighet än på någon målares tafla, vore ock bilden framtrollad af en Böcklins snille.
Liksom hälft i bäfvan inför den skön- het, som så stor, så omedelbar öppnar sig för våra blickar, ro vi tysta fram mot holmen.
Då klinga oss ånyo tonerna från nyss till möte.
Det är en stämma, så ren och klar, som hade den i sig samlat all den skönhet Finlands björkskogskransade sjöar och berg äga och omvandlat det allt i toner.
tresserar honom, ty han talar ifrigt och öfver- tygande: Jo — herrarna skall tro att jag känner grefvinnan!
Jo då — sedan hon var en liten flicka.
Och hon känner oss alla här.
Så fort det lider mot midsommar, börjar vi vänta gref- vinnan.
Och alltid kommer hon.
Och så sjunger Tula tuulan, tuli tuli tei Emme erkane kansanaan ej Vaik ' tulkohon hälla, ja harmit ja munt Ilo meillä on aina Ja naurassa mut Ja kerkasna päiva ja ilta.
.
.
Hvem är det som sjunger?
Roddaren, som stannat midt i årtaget och sitter såsom drömmande, lyssnande till folkvi- sans smekande toner, spritter till och vaknar ur sina drömmerier.
" Jaså — nu har grefvinnan kommit. "
Grefvinnan?
Vi se frågande på gubben, som nu återtagit rodden.
— " Grefvinnan? "
" J a — våran grefvinna.
Hon som sjunger så oherrans grant.
Hon brukar alltid sjunga för oss om somrarna, när hon är hemma.
Och det är mer högtidligt än i kyrkan, se herrarna.
Men på vintern är hon borta — i Sverige tror jag visst. "
Det märks, att gubben fått ett ämne som in- SEESTA, GREFVINNAN MANNERHEIMS SOMMARBOSTAD, LUZERN GREFVINNAN AINA MANNERHEIM.
hon för oss.
Det finns ingen, se herrarna, som kan sjunga Wäinemöinens klagan så som hon.
Och hon sjunger den helst för oss här hemma, för hon håller af oss här vid godset, och vi håller af henne.
Alltid har hon någon present med sig åt hvarenda en af oss.
Det kan herrarna lita på.
.
.
Ja grefvinnan hon är bra hon.
.
.
Nu skymtar mellan lummiga björkar en vac- ker, välbyggd herregård.
Det är det gamla Ehrnrotska godset Seesta, en af dessa heder- liga gamla svenska herregårdar, som man ännu här och där kan träffa på i Finlands bygder, och där svenskt språk och svensk gammaldags gästfrihet ännu bo kvar.
Och när vi hoppa i land vid bryggan finna vi med ens hvem som var den af vår roddare så högt lofprisade grefvinnan.
Ty där, vid stranden blott några steg ifrån den plats där vi landstigit, se vi grefvinnan Mannerheims väl- bekanta ansikte le oss till möte.
Hos sina släktingar här i Seesta tillbringar den högt uppburna sångerskan i allmänhet sina somrar.
Och medges måste, att en lyckligare vald plats skulle vara svårt att påträffa.
Midt i det skö- naste af Finlands alla sköna land- skap, Tavastehus, och omgifvet af den vackraste natur detta Tavaste- hus har att erbjuda, ligger godset, hvars corps de logis fullständigt ligger inbäddadt i den härligaste grönska.
Konst och natur ha gått hand i hand för att här skapa ett litet paradis.
" Är här inte härligt? "
" I sanning! "
Annat kunna vi ej svara på grefvinnans fråga.
Och hon ler, när vi komma med en motfråga: hur hon befinner sig här?
Hur skulle man annat än finna det skönt och härligt här.
Vill man bli frisk och stark och kry, skall man vistas här i Tavastehus, ty här kan bara naturen göra en människa hundra ' år äldre.
Känn bara en sådan luft!
Och hon har rätt.
Här måste man kunna lefva i hundrade år.
Fridfullt och stilla, afläg- set från allt jäktande världsbuller, från järnväg och andra moderna kommunikationsmedel, ligger godset, som en gång ägdes af en af det finska krigets hjältar, major Ehrnrot, den nuvarande innehafvarens farfader.
Lyckliga och goda män- niskor bo här — hit bort ha de annars i Fin- land så vanliga sociala striderna ej nått.
Ett gammaldags, nästan patriarkaliskt förhållande råder mellan husbonde och underhafvande — Seesta är en liten idyll i Tavastehus obygder.
Under hela den långa vintern måste här vara enformigt och trist.
Men så kommer sommaren.
Och då kommer grefvinnan.
Det är som om det vaknade till lif då, godset.
Och dessa enkla, godhjärtade, på ytan litet skrofliga, men innerst så genompräktiga människor, som äro de underlydande, de gå och vänta hela den långa vintern på att sommaren skall komma — ty då kommer den goda grefvinnan och sjun- ger för dem.
Så har hon, den berömda sångerskan, kanske här, bland dessa enkla landtarbetare, vunnit sin största konstnärliga triumf: hon har med sin konst väckt längtan till skönhet hos dem, för hvilka konsten annars kanske alltid förblifvit en sluten bok.
Och större triumf kan aldrig en konst- när fira.
O Förnäm vistelseort under sommaren, ® G:D HOTEL NATIONAL 401 — VALDEMAR LINDHOLM.
LINTUSAARI.
FÅGELHOLMEN I KIVIJÄRVI.
Härligaste läge vid VierwaldstattersJBn.
Barn från 4 kr.
• Hl.
prospekt gratis.
Telegramadress: ' National *.
a / delningar vi i samband med museets öppnande meddelade en serie bilder och text, har man alltjämt fortsatt arbetet med ordnan- det af de rika, kulturhistoriska skatterna och har nu åter fullbordat en afdelning, upptagaude särskildt föremål från norrländska bygder.
Vi meddela i dag en samling bilder från den nya afdelningen, samtliga tagna af hoffoto- grafen Blomberg.
Bild 1 visar en mansdräkt frän Hälsingland och 3 en rikt prydd brud- dräkt från Härjedalen.
Bäd 4 med sin karak- täristiska allmogefris tillhör afdelningen för Hälsingland, bild 5 den från Jämtland med prof på landskapets hemslöjd.
Bild 6 med sin humoristiska bondmålning visar träslöjd frän Härjedalen, 7 och 8 dräkter och redskap från Lappland.
Bild 2 är en interiör från den intressanta belysnings- och värmeafdelnin- gen, där man kan följa utvecklingen af våra redskap för bostädernas upplysning ock upp- värmning fram till nyare tider.
i^SS U1LUV REX- DEN MODERNA D A kurmetod, som här och i utlandet med mycken framgång praktiserade nedan afhandlas, äfven i Sverige börjat alltmera uppmärksammas, torde en skildring af det sanatorium, som närmast inpå våra gränser representerar de Kelloggska idéerna, ej sakna sitt intresse, önskvärdt vore naturligtvis, att reflekterande hälsosökare ej behöfde fara " öfvet Sundet efter vatten ", och länge kan det väl nu ej heller dröja, förrän någon af våra inhemska kurorter anser tiden vara inne att på sitt program upptaga den världseröfrande behandlingen.
@ framgångarne härleda sig främst ur det lyckligale- dareskapet af doktor och fru Ottosen, som grundat och utvecklat sanatoriet, med biträde af öfriga funktionärer och betjäning, hvilka alla hvar i sin stad väl fylla sina skyldigheter och samvets- grant bidraga att genomföra den egenartade behandling och den förnuftiga lefnadsföring, som här förekomma och dagligdags praktiseras.
Det sköna Skodsborg är förut väl kändt som bad, liksom det ännu äldre, något sydligare liggande Klampenborg, med ett mycket stort sommaretablissement å en härlig terrass vid Sundet, midtför Landskrona och ön Hven.
P Egentligen slutar icke Köpenhamn med Öster- Ä UPPDRAG af Vegetariska föreningen har bro.
Det fortsätter i själfva verket utmed Sun- fru Johanne Ottosen, öfverläkarens på det till Hälsingör.
Hela sträckan är som en Skodsborgs sanatorium maka, i Stockholm för enda sammanhängande gata, endast på få ställen ej länge sedan afhållit en kurs i vegetarisk mat- afbruten af ett kortare fritt strandparti.
Bakom lagning och huslig ekonomi jämte föredrag.
Det löper kustbanan, omkring hvars stationer större är icke första gången hon i detta syfte vistats eller mindre samhällen med sina villaklungor i Stockholm.
Redan för två år sedan höll fru lägrat sig.
Ottosen nämligen en också då mycket omfattad dylik kurs.
Skodsborgs främsta agremang utom Stranden och Sundet utgöra Det kan därför möj- de stora skogarne, ligen intressera en som sträcka sig å större läsekrets att andra sidan banan få några notiser om från Klampenborg det ställe och hem, förbi Skodsborg mot där fru Ottosen har Vedbffik och upptaga sin verkningskrets flere tusen tunnland.
och dagliga gärning.
Närmast Klampen- Den som skrifver borg ligger Dyre- dessa rader har be- haven, som härbär- sökt sanatoriet vid gerar intill ett par flere tillfallen och löljt tusen hjortar och dess utveckling.
rådjur.
Präktiga vägar Jag var där första korsa i alla rikt- gången år 1900. ningar dessa skogar Sanatoriet var då föga och ge tillfälle till mer än ett par år varierande promena- gammalt.
Det nyss der.
Dammar och nedlagda senapskor- små insjöar finnas net har under tiden här flerestädes.
Från vuxit upp ej blott skogens gränser har till en planta, utan man vackra utsikter till ett träd, som burit öfver bördiga fält eller mycket goda frukter.
skogsdungar.
Dan- ^.
Skodsborgs bad- mark är här mera ku- sanatorium kan möj- peradt, än man före- ligen ej rubriceras ställer sig eller man som nordens elegan- förbiilande tycker sig taste hälsovårdseta- se genom kupéfönst- blissement, och däruti ren.
I dessa idyl- ligger icke dess före- Kristina Nilsson och folkskolebarnen.
liska omgifningar är sätta mål, men väl EN VACKRA BILDEN här of van framställer vår frejdade sångerska grefvinnan de Casa Miranda, om- sanatoriet förlagdt, under enkelheten gifven af Filipstads folkskolas sångarttupp, densamma som under innevarande sommar genomrest Danmark på själfva och södra Sverige på en framgångsrik sängarfärd.
Den intressanta gruppbilden är tagen af färdens nitiske delvis bland de gedignaste ledare hr Otto Hellgren å Loka Brunn, där den världsberömda sångerskan för närvarande upppehäller sig " stranden med en ut- man finner.
De rönta och där hon nyligen uppvaktades med sång af den käcka ungdomsskaran.
D 403
^V^J löpande långbrygga i sundet.
För 10 år sedan omfattade det hufvudsakligen blott de båda " Skodsborghusen ", där ännu behandlingsloka- lerna och servering för första klassens gäster m. fl.
lokaler, äfvensom en del patientrum i öfver- våningarna äro belägna.
Sedermera utvidgade det sig år efter år med ett antal större och mindre villor å ömse sidor om den stora strand- vägen åt Klampenborgshållet.
Slutligen för- värfvades en mycket stor tomt midt emot upp- tagande " Villa " Rex " med omgifvande park.
Denna villa var urspungligen byggd och bebodd af Fredrik VII, efter hvilken t. o. m. inred- ningen ännu är kvar.
Sanatoriets gymnastik- lokaler ligga här nu, den för herrarna i kungens f. d. matsal, där ännu hans byst sitter kvar ofvan dörren och hans namnchiffer och diverse riksvapen hänga på väggarna, damerna residera i den kungliga salongen.
På denna tomt bygg- des förra året det stora sanatoriehuset, i jord- våning och tre öfvervåningar, hvilket tillsvidare blir stamhus med en mängd ekonomilokaler samt gästrum, utmärkt goda och komfortabla, där t. o. m. svenskarnes kända fordran på kom- fort kan vederbörligen tillfredsställas.
Det är nu 10 år sedan doktor och fru Otto- sen grundade sitt sanatorium.
Medverkande från början ha varit inspektören herr Aagaard, dansk, samt nuvarande " Husbestyrerinden " fröken Jeppson, svenska.
Kanske ännu andra varit med från början, som jag ej speciellt känner.
Liksom det har sin säregna behandlings- och dietregim, har det sitt egenartade ursprung.
Doktor och fru Ottosen och jämväl nuvarande assisterande läkare, herrar Larsen och Nelson, båda dansk- födda i Amerika, ha fått sin utbildning vid ett berömdt amerikanskt sanatorium, som jag här med ett par ord må få dröja vid, Battle Creek Sanitarium i staten Michigan.
Detta sanatorium betecknas som det största i världen.
Visserligen vet man, att amerikanarne ha svagheten att tala om sitt i superlativus — allt deras är det största i världen.
Men i detta fall torde beteckningen vara riktig, då man lär känna sanatoriets dimensioner.
Det har en stab af 40 — 50 läkare, betjäningen skall uppgå till S — 600, och det kan på en gång mottaga 1,200 — 1,500 gäster eller ännu flera o. s. v. För öfrigt är det på det mest storartade sätt in- rättadt.
1901 brann det ned till grunden, men uppstod omedelbart ur askan i betydligt för- storad och förbättrad gestalt.
Dess grund- läggare, dr J.
H. Kellogg, är fortfarande dess ledare, en rätt märklig man, storartadt fruktbar som medicinsk skriftställare både i hygien, pato- logi och terapi.
Men hans styrka torde vara som sanatorie- och sjukbehandlare samt diete- tiker.
Han är sträng vegetarier, håller på frukter och nötter som knappt någon annan.
Men nötterna äro ej blott svåra att knäcka, utan äfven att tugga och smälta.
Och om också amerikanarne ha de största sanatorierna, äro de mindre afundsvärda med att ha de sämsta tän- derna och svagaste magarne tack vare sin oför- nuftiga ätning och lefnadsföring - * - " They eat too much, too fast and too often. "
Dr Kellogg har nu gått sina storslagne landsmän tillmötes med en mängd nötpreparat jämte preparat af flere cerealier med olika konstiga namn, åt hvilka jag för min del kanske icke gör full rättvisa, men han förskaffar i alla fall på detta sätt en s. k. purinfri, omväxlande kost, som har sin betydelse.
Battle Creek Sanitarium tillhör ett filantropiskt sällskap inom adventisternas sekt.
Det verkar också för diverse filantropiska mål.
Själfva behandlingen är en eklektisk sammansättning från alla läkekonstens områden, dock minst från den egentliga medicingifningens; med rätta lägges största vikten på diet o. s. v. Det har: Cppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol: längd, erhäller Ni till Eder figur I f u l l t tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a » * .-•• — •« » — .. - .. c —, -.
- _ _ _ -.
c: l fl " * •• 1 i PäDDCrSlIlOflStfir.
HENRIK WRANÉR VID SITT SKEIFBORD.
EFTER EN AMATÖRFOTOGRAFI.
A / I ED HENRIK WRANÉR, som i dagarna af lidit * i Stockholm endast något öfver 55 dr gammal, bortgick en författare, som måste räknas till de säk- raste och trägnaste folklifsskildrarna med den intima kännedom han i sina bondhistorier från skånska slättbygden förråder om det skånska idiomet och lyn- net.
Om än hans arbeten i denna genre måste an- ses som hans viktigaste bidrag till vår litteratur, [får vid nämnandet af hans lifsgäming hans journalistiska verksamhet och hans betydande bidrag till vår barn- litteratur heller icke förglömmas.
Äfven Idun har vid åtskilliga tillfällen bringat bidrag af hans hand.
Det porträtt af den bortgångne författaren vi i dag meddela är det senast befintliga och togs i hans hem på hans sista födelsedag.
flere filialer i Europa eller rättare efterliknare, ty dessa europeiska sanatorier ha intet gemen- samt i fråga om ekonomi med modersanatoriet, endast liknande behandling.
Deras läkare och kanske en och annan af betjäningen ha fått utbildning i Battle Creek.
Sådana äro i Eng- land Caterham (söder om London i Surrey), Friedensau i närheten af Magdeburg, Tyskland, Sanatorium de Léman, Gland (Cant, de Vaud, Schweiz, förut vid Basel) och slutligen de danska, som i Europa äro de äldsta, Frydenstrand vid Fre- drikshavn på Jylland och det största Skodsborg.
De ha hufvudsakligen Kelloggbehandling, här i norden kallad Skodsborgsbehandling.
Först det danska, men nu äfven det tyska ha infört de Kelloggska närpreparaterna och anlagt fabriker för deras framställande.
Man kan nu äfven i Sverige lå Bromose, Protose, Granola, Granosa och hela raden af dessa preparat, hvaraf en hel del närande och välsmakande rätter kunna till- lagas, hvilka mycket bra simulera och ersätta kött- eller fiskrätter, men framför allt äro så mycket hälsosammare, i det de utesluta de urinsyre-, gikt-, och reumatismbildande puri- nerna.
De danska anstalterna ägas likaledes af ett filantropiskt sällskap af adventister.
Öfverskottet af inkomsterna användes i främsta rummet till anstalternas utbyggande och fulländande, men äfven vid sidan till understöd af obemedlade patienter.
Sanatoriet har kommit att bli ett interskan- dinaviskt, besökt irån alla 4 nordiska länderna, om också mest från Danmark och Norge.
Men det frekventeras också mycket af svenskar från de södra och västra provinserna och Stockholm.
Jag var förvånad att finna så många svenskar här vid mitt besök.
Nu har man på sista tiden fått flera sanatorier hos oss, patienter räcka till öfverallt — men man har ej " Skodsborgsbe- handlingen ".
Det har jag fått höra från flera håll.
Både svenskar och norrmän yttra sig med en mun: " något sådant sakna vi i alla fall, " därvid fästande sig vid den mångsidiga indivi- duella behandlingen, främst dieten.
I dietfrå- gan kan jag själf efter mångårig erfarenhet vittna: man må ha hur utmärkt behandling som helst i öfrigt, men försummas dieten, så vinner man föga varaktiga resultat.
Därför bli dessa vanliga sommarkurer, ofta " på Guds för- syn ", så litet gifvande eller t. o. m. alldeles illusoriska.
Ingen blir dock här mot sin vilja nödd till vegetarier, om han ej finner regimen förnuftig och god för sig.
Det serveras dagligen kött eller fisk.
Men dessa motvägas af flere, synnerligen vällagade vegetariska rätter.
Man kan ej förebrå adventisterna religiös propaganda, men kanske ej fritaga sanatoriet från en viss vegetarisk sådan, åtminstone indirekt genom att tillhandahålla dessa inbjudande rätter, och det blir nog öfverlöpare här och där af egen drift.
Det serveras dessutom i vissa fall en s. k.
" skonande " diet, i hvilken tillredningen är om möjligt omsorgsfullare och ingredienserna valda och afvägda.
Den har ju sin betydelse i speciella åkommor.
Äro gästerna här interskandinaviska, så är sanatoriets personal det icke mindre.
Det öfver- raskande stora antalet betjäning, uppgående till 80 — 90 stycken, är likaledes rekryteradt från de 4 nordiska länderna.
Man tyckes gärna komma hit för utbildning, och sanningen att säga kan en badbetjäning ingenstädes eljes få en så förmånlig utbildning.
F. n. torde den manliga afdelningen till flertalet utgöras af norr- män, under det den kvinnliga mest räknar sven- skor.
Endast de bästa vitsord kunna ges dessa öfverhufvud.
Det är en fröjd att se dessa raska och hurtiga norrmän som behandlingsgifvare, arbetande med den fart och energi, som är de- ras nation egen.
Betjäningen får som nämndt här en utmärkt skolning.
Hvarje afton utfylles med olika till utbildningen hörande ämnen inom hygien och sjukvård m. m., äfven i språk, modersmålen och engelska.
Härvid undervisas svenskarna för sig i svenska och danskar och norrmän tillsam- mans.
Emellertid uppstår alltid någon förbist- ring i den dagliga sammanlefnaden, och somliga kunna äfven förlora sin nationalitet.
Den förut- nämda svenska " Bestyrerinden " talar den korrek- taste danska, som jag någonsin hört af en svensk.
Jag har vid en timmes samtal en gång förgäf- ves sökt uppfånga ett svenskt ljud.
Hon be- rättade därvid också en lustig historia.
En dansk comtesse (fröken-grefvinna), som vistades å sanatoriet, beklagade sig öfver, att hon ingen- städes där fick höra korrekt danska, alla voro kosmopoliter utom fröken J., som nu kompli- menterades för sin äkta danska.
Naturligtvis såg comtessen åtskilligt besviken ut, då den korrekt dansktalande uppenbarade sig såsom svenskfödd.
Jag har särskildt velat betona denna betjä- ningens förträffliga utbildning, hvartill vi icke ha något motstycke annat än sjuksköterskeut- bildningen vid ett par anstalter, men den är dock af annat slag.
Det vore högligen önsk- värdt, att åtminstone något af våra nya sana- torier eller annan anstalt upptoge den och lade sig vinn därom.
Lifvet lefves här stilla och fridfullt.
Man stiger tidigt upp, dagen utfylles af behandling, promenader och måltider, och man går tidigt i säng.
Det ges inga lockelser i byn, som föranleda öfverträdelser.
Sanatoriets adventistiska personal använder efter bibelns bokstaf den sjunde dagen, lör- dagen, som hvilodag, då all behandling också är hvilande.
De icke adventistiska gästerna begagna dagen oftast för uträttningar i hufvud- staden eller till utflykter, men återvända i regel Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: BIos- Iif öre, KjoIm5nst » r utan ilfip 50 öre, Prins«ssklädning 75 öre, m 1 40 0 o r e &gt; Kjoimonner uian nap ou ore, r n m a u w n n i i / o ore, R.f ormdräkt 75 öre, BarndriktmSnst * r 50 öre, KrajjmonstM (Pelle- rln) are Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition I åtföljd af likvid Insändes till Mfistersamuelsgatan 43, Stockholm — ^ I / J ^ ^ M / * _ _ M fO 4 Mn^KT ' i ' / XMnT / l » - w — «- 6 o 6re - N.ti.n«i,r.Kt-.
n .t.r i kr.
iQUflS l u O n S T c r a l u.
— 404 —
D^ * aJ till middagen kl. 5.
Apropå denna får man utom en liten morgonimbiss tvenne hufvudmål- tider, frukost kl. 11 och middag kl. S.
Fru Ottosen har från sin åratals funktion som husets " öfverbestyrarinna " samlat en skörd af iakttagelser och mångahanda rön.
Till en del komma dessa tillgodo i en större kokbok, " Ratio- nel Ernaering og Madlavning ", hvilken efter en hastig öfverblick att döma lofvar att öfverflygla förutvarande, isynnerhet i en uttömmande, på modernaste grunder iotad näringslära.
Den har nyligen (maj) utkommit å L. Henriksens For- lag, Kbhvn, och utkommer troligen sedermera äfven på svenska.
D:r Ottosen har här skrif- vit ett tillägg om " Kosten under sseregne For- hold ", d. v. s. hufvudsakligen sjukdiet, och han är också en flitig populärhygienisk och - medi- cinsk skriftställare lör öfrigt.
Likaledes utger han en månadstidskrift " Sundhetsbladet ".
GUST.
STJERNSTRÖM.
" Ärans och hjältarnes språk " — i bluslif * D ET ÄR TYDLIGT, att jag känner mig enkel, som kommit med i denna strid för dagen, jag, som ej har djupare språk- studier än som meddelas vid ett 7-klassigt ele- mentarläroverk för flickor.
Jag får därför bedja om öfverseende med mina funderingar på samma gång jag tackar för hofsamheten hos mina mot- ståndare.
Jag kan ej gifva mig in på veten- skapliga vägar och afvägar; jag måste tala som mitt förnuft säger mig, och min kärlek till vårt svenska språk bjuder mig.
När jag talar om mina ytliga språkstudier, måste jag dock, san- ningen likmätigt och utan att vilja förolämpa någon, säga, att de folkskolelärare här på lan- det, som jag träffat, ej i nämnvärd grad varit djupare språkforskare än jag.
E.
H. säger att underskrifterna på återgångs- petitionen voro många och antyder, att samlan- det af dessa ej var så alldeles fritt från hum- bug.
Jag tyckte, att antalet underskrifter var litet, då jag tänkte på antalet sådana på t. ex. petitionen i kristendomsfrågan.
Men E.
H. har måhända rätt, att antalet var beaktansvärdt, då man betänker, att hela vår allmoge i denna sak af helt naturliga skäl måst tiga.
Dock finns det t. o. m. bland dem de, som hafva afsky för det nya stafningssättet.
E.
H. säger, att K.
E. Forsslund begagnar sig af nystafning.
Jag har ej läst mycket af denne säkerligen högt begåfvade författare.
Han är ej i min genre, men hans blomsterskildringar äro något af det skäraste och ljufligste vi äga.
Han dyrkar blommorna, men något måste man ju dyrka.
Jag fäste mig ej vid stafningssättet, då jag läste dessa skildringar, hvilket ju kan tagas som det största loford, jag kan uttala.
Jag tror ej, att våra författare tiga därför att de gilla det nya stafningssättet.
Det beror måhända på likgiltighet hos en del, att de tiga.
Andra äro måhända bundna vid en stor läse- krets o. d., och då blir det ibland kinkigt att säga sin mening.
Tror ni då t. ex.
Johan Nordling, som i " Siljan " har en sådan utpräglad blick för tidens kram, för folksjälens depravation och för — bluslifvet, tror ni ej, att han har blick för att nystafningen har något af detta nyttiga plagg hos sig?
Tänk er själf hur det ser ut med " ärans och hjältarnes språk " i bluslif!
Och om våra författare gilla nystafningen, hvarför an- vända så få den?
Då jag säger, att lärarna böra lära barnen stafva språket som det förefinnes, så menar jag ej, som det talas, ty det talas olika i olika landamären.
Därför måste det förenas till ett ge- mensamt skriftspråk, om det än ej talas fullt tydligt af någon mer än möjligen af folkskole- lärarna för en 10 år sedan.
ningen på det här sättet.
Icke heller tänker jag på lärarnas lättnad.
Jag talar för språket, för " ärans och hjältarnes språk ", för mitt älskade E.
H. säger, att vi ej kunna stå kvar vid stelnade skriftformer och framdrager dock en del exempel från århundraden tillbaka delvis för att stödja det nya stafningssättet.
Så konser- vativ är ej ens jag.
Under de 35 år jag kun- nat följa med någon stafning, har språket del- vis förändrats, d. v. s. vuxit.
Q har försvun- nit och ä i stället för e har influtit i så många ord, att jag ej kunnat följa med.
Detta utan motsägelse, ty så där sakta växer och förädlas ett språk.
Men att med en lag bestämma ett språks stafning, det är ett tilltag, som man skulle trott omöjligt, om man ej varit med om det.
I intet land på jorden skulle man anse sig våga något dylikt mer än i vårt.
Och i intet land på jorden skulle man velat det.
I franskan hafva de ju flera beteckningar för ch-ljudet t. ex.; för att ej tala om alla de stumma bokstäfverna, som förekomma där.
Men föreslå dem att förenkla sin stafning med att hafva blott en beteckning för ch-ljudet.
Jag tror nog att de betackade sig.
Se, nu komma mina kunskaper till korta, ty jag kan ej bevisa de olika ch-ljudens ursprung.
Men antagligen äro de nära förenade med själfva språkets bygg- nad, de äro språkets anor, som ej en gång det frisinnade Frankrike vill döda.
Sjöfåglar.
Jag läste en gång i Ahnfelts memoarer från utländska hof, att en dansk prins uppmanades af sin lärare att vörda och akta det danska språket, emedan ett folks depravation oftast stod i samband med " språkets förakt ".
Detta slog mig redan då jag läste det för många år sedan, och det blef lefvande för mig, då den nya stafningsukasen helt tyst och stilla utan frist gick igenom.
Och att vi kommit så långt, att t. o. m. folkskolelärarna efter 4-årig kurs, ja, t. o. m. jag, som borde sylta och safta i denna årsens tid, lägga våra ord i denna lifs- sak för vårt land, det är ett tidens tecken.
E.
H. har verkligen ej sökt misstyda mig mera.
än då talet faller på jämlikheten.
Jag tror visst ej heller, att stafningen kan göra någon bättre i etiskt hänseende.
Jag bara framhöll de där motsatserna för att bevisa, att man stod lika långt från jämlikhet, äfven om en obildad människa nu genom nystafningen lättare kan dölja sin okunnighet.
Detta har blifvit långt, och ändå har jag ej sagt ett ord till min svenske motståndare.
Han har ej sablat ned Sellmans broschyr, som ehvad brister den än må hafva dock är genomandad af fosterlandskärlek.
Men " Svensk " har på- pekat en broschyr af " Språkmän ".
Jag vet ej, hvilka språkmän det är.
Är det sådana, som jag nyligen jämfört med mig själf, så vill jag ej läsa den.
Mycket, som jag sagt till E.
H., torde kunna användas äfven i svarsmålet till " Svensk ".
Kraftigt vill jag dock ännu en gång framhålla, att det är omöjligt att någonsin skrifva ett språk som det talas.
I Skåne talas det annorlunda än Småland, på Gottland olika mot i Norrland o. s. v. Detta — uttalet — kan aldrig bli norm för stafningen just för den skull.
Jag formligen ryser, då jag tänker .på de fortsatta bemödanden att " förenkla " språket, som skola följa.
Ack, vi dåraktiga människor, vi hafva ej nog af all strid mot inre hat, mot gudsförnekelse och egoism, med fiender till öster och väster utan vi skola själfva döda vårt språk, som dock bär nationen!
Jag fäster mig ej vid pedagogiken, om barnen få det lättare med staf- modersmål.
D Å JAG PÅ kvällen sitter vid stranden och lyssnar till insektkören under björkarna, kastar jag af och an en blick öfver till våra grannar, som bo på en kobbe midt i fjorden.
Jag älskar eljes det ostörda lugnet här ute, men dem tycker jag om, ehuru himlen må veta, att de icke höra till de fridsamma, utan litet emel- lanåt föra ett hiskligt oväsen.
På sista tiden ha de emellertid blifvit lugnare, och vid de be- sök, som jag gjort hos dem och hvarvid jag alltid blifvit synnerligen ovänligt mottagen, har jag funnit anledningen.
Endast för några veckor sedan voro klipporna så belamrade med ägg, att man måste noga se sig för.
Nu vimlar där af lustiga ungar med ofantliga näbbar, som ännu icke lärt sig flyga.
Men simma kunna de, och så snart båten tar strand, rusa de ut från skrefvor och gömslen och störta som pilar ut i sjön.
Kanske det är omgifningen, som gör det: det vida vattnet och de nakna kobbarna, hela den stora ödslighet, som hvilar öfver de yttre fjär- darne, men ingenting inom fågelvärden tilltalar mig såsom sjöfåglarna.
Jag misstänker, att deras familjelif icke är mönstergillt ordnadt.
Honorna ägna- ingen omsorg åt sina bon, utan lägga sina ägg direkt på klipporna i den sluga uträkningen, att solen och den upphettade sten- hällen skola bistå dem i deras moderliga plikter, Jag tror icke heller, att hanarne äro några efterföljansvärda exempel i husfaderliga dygder.
Jag misstänker, att de lämna både mödrar och barn åt sitt öde och helst ströfva omkring för sig själfva, förande ett fritt och obundet ung- karlslif.
Men ändå.
.
.
Då man seglar förbi en ödslig kobbe och ser de stora måsarne med.
ett sinne för scenisk effekt, som man kan afundas dem, ställa opp sig på klipporna, så att de hvita brösten blänka som sjömärken; då man vid rundandet af en udde stöter upp en andkull, som flyr undan så att vattnet stänker; då man mödosamt trän- gande sig fram genom snåren plötsligt hör ett dån och ser en storskrak på väldiga vingar sträcka öfver vattnet, då man ser doppingarne bevaka seglaren och som för ett hemligt kom- mandoord dyka och försvinna, eller då man midt ute på fjärden, långt från land, ser ett par ejdrar gunga i stolt själfkänsla — då förstår man, att Bruno Liljefors öfvergifvit skog och mark och slagit sig ner vid kusten.
Nej, sjöfåglarne äro inga mönster.
För några somrar sedan hackade de lifvet af ett par skrak- ungar, som kommit från de sina och som blifvit nästan tama, där de ströko utefter stranden, sökande sin föda.
Det skedde under skrik och oväsen långt ut på fjärden, dit de små stackarne oförsiktigt begifvit sig; och då vi hunno ut, funno vi endast våra favoriters förskräckligt tilltygade skelett.
Sjöfåglarne äro inga fromma varelser.
De äro stolta och djärfva, de äro skygga och de hata människan, som plockar deras dun och skattar deras ägg.
De äro som naturen här ute: vilda och obändiga, utan med- lidande.
Jag vet hvarför de hackade lifvet ur de bägge skrakungarne.
De hatade dem, där- för att de åto vårt bröd.
TORE BLANCHE.
Iduns Modellkatalog Svenges på en gäng elegan- taste och mest användbara modejournal för hemmen. "
^ ^ Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt är — 6 0 öre pr häfte.
— 405 — SVENSKA.
^ Oumbärlig för alla söm ' merskor och alla hem. '
' ' * § * N u är tid att prenumerera.
!&gt;^J.
J IIIIII2I08I JS, \ m j £ 9., hwiiii i w H i i w w i w r " Under Santa Britas hand ".
Litet om Kristbergs kyrka och åsk- vädersdagen den 19 juli 1908.
Att starka krafter varit i rörelse syntes dess tyd- ligare på den lummiga ängen ett stycke ifrån grann- gården.
Man fick illusionen af ett slagfält, där kraft mötts med kraft på ett fruktansvärdt sätt.
På själfva valplatsen och rundt omkring densamma på flera meters afstånd sågos stora bark- och trästyc- ken, än hårdt nedkilade i marken, än handlöst kastade, allt friskt, färskt och liksom blödande.
Midtelpartiet i taflan utgjordes af två stammar, som stodo där likt jättelika torrvedsträd, klufna ned till roten, skalade, sönderspäntade, här och där med långa träsplintor fastkilade på tvären.
Vid den ena hängde den väldiga kronan ännu fast med några sega fibrer.
Den andra, 18 meter längre bort belägna, hade blifvit hårdare träf- fad.
I dessa hvita ved märktes spår af kolning, och själfva trädet, en jätte bland björkar låg där som en slagen hjälte, sofvande sin sista sömn.
Men än vidare sträckte sig förödelsen.
Långt utom platsen för den egentliga katastrofen stod där en reslig björk och blickade med sina hängande grenar vemodigt ned på sin skalade stam, medan en liten fågel slog sin drill i dess löfverk — en tacksägelsehymn, kanske be- varad inom hans släkt från Santa Britas dagar.
S — E W - R.
ET FINNES i den fagra östgötabyg- D den godt om platser, hvilkas namn, bara de nämnas, väcka tanken på histo- riska minnen och naturskönhet, och som därför draga främlingen till sig.
Men där gifves kanske än fler, hvilka äga samma betingelser, fast de af en eller annan orsak kommit att förbli mera okända för den stora allmänheten.
En sådan plats är Kristbergs kyrka.
Högt och dominerande är den belägen vid sjön Borens norra strand.
Tvärs öfver vattnet ser man de höga träden kring helga Birgittas Ulfåsa.
Och med sägner om den märkliga frun och undergörerskan är luften liksom mättad.
Från Kristbergs kyrka var det, så förmäler en af dem, hon kom den gången, då storm och vilda vågor höllo på att fördränka hennes båt ute på fjärden ej långt från hemmet.
Och som ett tacksamhetsoffer för under- bar räddning byggdes Ekebyborna kyrka — vacker ej minst som fonddekoration i den leende tafla man har framför sig, ifall man fattar posto på den höga sten- mur, inom hvars hägn Kristbergs döda sofva sin sista sömn.
— Kanske är det ock fru Birgittas mäktiga ande, som sväfvat öfver konst- nären, som dekorerat det gamla templet.
En del af detta är visserligen äldre än från hennes dagar.
Det räknar sina anor ända från 1100- talet.
Men midtpartiet och koret äro af senare dato.
Och det är egentligen här målningarna genom sina stora dimensioner skilja sig från våra vanliga kyrk- målningar.
Nästan öfverväldigande tronar Noaks ark däruppe i takhvälfningen till vänster om altaret.
Och än större ytor hafva anslagits för att däruppe i det skarpt sluttande taket i kyrkans midtelparti hitmåla paradisets fröjder och Israels barns vandring genom öknen.
Israeliternas tåg liknar närmast en väldig åsk- stråle, tecknad i de förunderligaste sicksacklinjer, och Adam och Eva ha ai den okände konstnären följts till slutet af sin korta lyckodröm — man ser dem vid taf- lans ändpunkt jagas bort af ängeln med det bart huggande svärdet.
INTERIÖR FRÅN KRISTBERGS KYRKA.
En obeskriflig naivitet präglar ju dessa gamla mål- ningar, vare sig man ser på kompositionen i dess hel- het eller hvar enskild figur, och vid första anblicken ligger nog ett löje närmast till hands.
Men löjet må vara aldrig så oförargligt, stannar man en stund stilla inför de gamla bi derna, viker det för en känsla af allvar.
Det är dock ur dessa bilder generationer hafva hämtat sin andliga kunskap och näring.
Det är genom dem de förmått i hjärtan och minnen fasthålla heliga ord, berättelser och tankar.
Själfva urkällan — " böcker- nas bok " — var ju för dem ej tillfinnandes.
- Och hvad ha de dock ej lämnat efter sig i odling, i kristlig = sed och häfd, dessa, som i bokligt vetande stodo så långt efter den ringaste af våra tiders barn och hvilkas kun- skapskällor, med vår måttstock mätt, voro så oändligt bristfälliga.
Men ännu alltjämt sträcker sig, tyckes det, helga Birgittas hand skyddande öfver Kristbergs kyrka; ännu är ej undrens tid förbi för den.
Ingen, som söndagen den 19 juli anno 1908 hörde blixten fräsande, hvinade, brakande, gnistrande susa fram öfver dess tak, ned u ' efter dess spira, kunde tro annat än att den gamla helgedomen sett sin sista stund och att med den skulle följa dess nära granne under många år, Kristbergs lilla täcka gård.
Ej ett märke ens lämnade dock den farliga gästen på kyrkans helgade område.
DE ÅSKSPLITTRADE BERGS TRÄDEN V I D KRIST- KYRKA.
wh Saw de Cologne — 406 — Känslomänniskor.
En återblick i lifvets tidbok af Hanna Lundholm.
(Forts.) P Å SALSUGNEN sutto apostlarna vid nattvards- bordet och i Dans lilla rum stodo Adam och Eva under kunskapens träd vid hvars fot ormen ring- lade sig och som bar äpplen lika stora som det första människoparets hufvud.
Dan var följaktligen fullt upp- tagen af att se och iakttaga under det han hjälpte till.
Före kvällen voro redan ett par af rummen ordnade så vidt, att de hade ett tycke af hemtrefnad.
Redan dagen efter inflyttningen gaf Alfa sig tid att skrifva och afsände ett bref till sin fosterfar, som hon visste ej kunde låta bli att göra sig allvarsamma be- kymmer för hennes egen och Dans räkning.
Det var hennes skyldighet att så mycket som möjligt skingra hans oro — hon stod ju i så stor tacksamhetsskuld till honom — och detta kunde hon åstadkomma endast genom att anslå en något så när fornöjd ton.
" Dan och jag " — skref hon bland annat — " flyt- tade i går in i vårt hus på åssluttningen.
Jag är viss om, att det skulle falla dig i smaken; jag har en vacker veranda med klangrosor samt fruktträd, fullt jämförliga med dem du har hemma på jägmästarebostället.
Trädgården badar i solsken, och knappt hinner man sätta en stickling i jorden, förrän den slår rot och spirar.
Dan har en lekstuga med målade landskap på väggarna och detta tilltalar i hög grad hans skönhetssinne på den ståndpunkt af utveckling, hvartill det för närvarande hunnit.
Om han gör några jämförelser med det gamla hemmet, så tror jag snarare, de utfalla till förmån för det nya.
Blif ej bekymrad, när jag omtalar för dig, att jag tillsvidare tänker reda mig utan någon tjänare.
Jag har mera än ett skäl därtill, men ett hufvudsak- ligt, hvilket du säkert skall gilla.
Marie, som du nog kommer ihåg, erbjöd sig att stanna kvar hos mig för så godt som ingen lön.
Jag afböjde det, emedan hon skämmer bort Dan, dock vill jag ej såra henne alltför djupt genom att taga nå- gon annan i hennes ställe.
När en liten tid har gått, låter denna sak lättare ordna sig.
Att jag hemma hos dig fått lära att hjälpa mig själf, kommer mig nu till godo.
Dan och jag glädja oss dessutom båda åt att få vara för oss själfva.
Jag önskar att du vore här, så att du kunde få kasta en blick på min trädgård och gifva mig råd.
Med god skötsel kan däraf med tiden blifva en mönsterträdgård.
Skulle du med det snaraste vilja sända mig telningar af de nya spalierfruktträden, om hvilka du skref i ditt sista bref!
Jag har en vägg för dem, som ligger rakt åt söder. "
Alfa föreställde sig, att den orättvisa, hvarmed hon blifvit bedömd af mången, ja, som hon hade skäl att tro, af flertalet i den lilla stad, som började förefalla henne så aflägsen, när hon såg ned på den från sin tillflykts- ort uppe på åsbacken, skulle gifva henne kraft och mod att gå.
sin egen väg.
Men hvilka än de omständigheter varit, som drifvit en människa till isolering, så behöfves likväl tid för.ett invänjande.
Dagar funnos, under hvilka Alfa hungrade efter att upplefva någonting som skilde den dag, som var inne, från den dag, som varit i går.
Det kändes som en missräkning, att ingen, ej ens en främling, som behöfde hvila och en dryck vatten, fann vägen fram till solgrinden.
Hon spionerade på de mörka punkter, som gledo fram i närheten af korsvägen för att se, om ingen enda böjde af uppåt, men de fortsatte alltid rakt fram.
Hon träffade ingen, talade med ingen utom Ker- stin, som bodde i stugan vid åskammen alldeles i när- heten, och som hjälpte till med de grofva göromål, hvilka öfverstego hennes egna och Dans krafter.
De, som vid korsvägen böjde af uppåt stigen, befunnos alltid vara hemvändande fattiga landtbor, hvilka ej nått den grad af välstånd, som tillät dem hålla häst, och som på vandringen hemåt togo genvägen öfver åsen, i stället för att följa kungsvägen — så brukade man kalla stora landsvägen där nere.
Sedan Alfa många gånger spejat förgäfves, tvingade hon fram hos sig en känsla af ringaktning för sig själf öfver sin brist på styrka, när det gällde att få ut det bästa — det, som var förnöjsamhet och sinnesfrid — ur vandringen på ensamhetens väg.
Och så småningom randades den tid, när den känsla, som dref henne till isolering, och den, som ville tvinga henne ut i lifvet, mattades i den hårdnackade kampen om herraväldet öfver hennes vilja.
Hvilken af dessa båda känslor, som afgått med seger, fattade hon först rätt en dag, när verkligen någon kom är det bästa medlet mot hufv bör därför aldrig saknas i och
för att söka henne.
Gymnasielärarens unga hustru, fru Berg, som så oförsiktigt tagit prosten Lind i för- svar på Alfas och Daniels sommarfest, kom en vacker hösteftermiddag uppför åsstigen och ställde sina steg rakt mot solgrinden.
Fru Berg hade länge tänkt söka upp Alfa, men hon hade efter den för hennes ödesdigra sommarfesten ej alltid känt sig väl till mods i staden.
Hon hade gjort en del erfarenheter, som hos henne alstrat skygghet för att närma sig till någon, hvem det vara månde.
Till slut segrade likväl hennes medfödda frimodighet, och hon gaf sig i väg för att hälsa på Alfa.
Denna stod vid fönstret — icke för att speja mot korsvägen, ty det hade hon redan kommit öfver, utan för att kasta en blick på fartygen i sundet, hvari hon alltid fann behaglig förströelse.
Hon såg fru Berg komma och drog sig ögonblickligen fllbaka.
Denna handling var helt och hållet oöfverlagd — hon tyckte om fru Berg, och om hon haft tid att tänka sig för, skulle hon hafva mottagit denna vänligt samt till och med funnit glädje i en stunds samtal.
Fru Berg, som just stod i begrepp att tillvinka Alfa en hälsning, obser- verade emellertid den brådska, hvarmed denna drog sig tillbaka, och djupt sårad fortsatte hon sin väg uppför åsen.
Tårarna kommo henne i ögonen och hon kunde ej ens förmå sig till att passera förbi Alfas hem ännu en gång, utan återvände till staden på en lång omväg.
F m Berg var ej den enda, som önskade närma sig Alfa.
Gamle skeppshandlaren Skog hade alltid varit inbjuden till Alfas och Daniels s. k. notvarp, och Alfa som tyckt sig spåra en viss likhet mellan den gamle mannens vänliga godsinthet samt hennes fosterfars glad- lynta frimodighet, hade alltid visat skeppshandlaren Skog särskild uppmärksamhet.
Denne hade satt stort värde på Alfas omtanke för hans trefnad, när han varit hennes gäst, och glömde ej bort hennes vänlighet.
Skeppshandlare Skog drog hvarje år upp praktfulla da- lier i sin trädgårdstäppa vid Strandgatan.
Hans dalier voro hans stolthet, och en dag skickade han upp till Alfa ett tjog bruna, knöliga rötter samt en breflapp, hvari han utbad sig som en gunst, att hon ville sticka dessa rötter ned i jorden i sin trädgård uppe på den soliga backen.
Han sade sig nämligen vara öfvertygad om, att däruppe skulle kunna framdrifvas ännu prakt- fullare exemplar än i hans egen lilla täppa vid Strand- gatan.
Alfa blef rörd och skref ett svar, som innehöll ett varmt tack, men när hösten kom, och dalierna blom- made i de vackraste nyanser af rödt, gult och lila, för- mådde hon ej öfvervinna sig själf till att bedja gamle Skog komma upp för att se, huru riktig hans förmodan varit.
Dalierna blommade i en rikedom vida öfver- stigande .den, som Alfa haft tillfälle iakttaga, när hon i forna dagar tittade in till den gamle och denne funnit glädje i att skära af och samla de vackraste exempla- ren till en jättebukett för hennes räkning.
Gubben fick aldrig tillfälle att se, huru afkomlin- garna af hans kära dalier prunkade på rabatterna innan- för solgrinden.
Alfa hade redan hunnit så långt, att ensamheten blifvit henne kär.
Det bjöd henne emot att någon eller något skulle bryta in i och störa enformighetens ro.
XVII.
Kerstin, hjälphustrun, föreslog, att en korg af de saftiga, hvita astrakanerna skulle säljas på torget — det hade hon alltid brukat göra under den gamle tull- tjänstemannens lifstid.
Skörden var så riklig, att de ej visste hvad de skulle taga sig till med all den frukt, de dagligen plockade ned, och Alfa fann därför, att Kerstin kom med ett godt förslag.
Dan hjälpte till att bära korgen ned för backen, där den tilltagsna Kerstin lyckades få den upptagen på vagnen hos en landtbo, som skulle till staden för att sälja grönsaker.
Hon kom tillbaka stolt och lycklig öfver en liten penninge- summa, som astrakanerna inbringat, och som blef en välkommen tillökning i Alfas klena hushållskassa.
Detta blef ej den enda gången, som Kerstin fyllde den stora videkorgen och gaf sig af till torget.
De hvita astra- kanerna från åsbacken hade redan många år varit be- römda — de eftertraktades därför i staden som en stor läckerhet och fingo en strykande afgång.
För Alfas framtid blefvo de af stor betydelse, ty genom dem väcktes hos henne tanken på ett sätt, hvarigenom hon kunde skaffa försörjning för sig själf och sin gosse.
Hon ville slå sig på trädgårdsskötsel och drifva upp produktionen af sin jordlapp — den låg ännu delvis obrukad — till största möjliga höjd.
Däruppe fanns mycket, som var säljbart, såväl blommor och frukt som bär och grönsaker, och med uppoffring af tid och arbete skulle hon nog så småningom lyckas framtvinga ett så godt resultat, att hon och Dan ej behöfde lida någon nöd.
De använde ju så litet — hon hade redan hun- nit förundra sig öfver, huru små deras behof blifvit, sedan de lefde helt och hållet för sig själfva.
Hon be- rättade för Dan om sin nya idé, ty detta var någon- ting som ej låg öfver hans barnsliga fattningsgåfva.
" Du tänker då bli trädgårdsmästare, mor, alldeles som Bengtson, " sade Dan.
Bengtson hade haft hand om deras trädgård i det gamla hemmet.
" Ja, åtminstone någonting ditåt, och jag hoppas att du också skall bli trädgårdsmästare så mycket som din tid tillåter.
Du skall hjälpa mig. "
När tanken på den nya verksamheten hunnit mogna hos Alfa, när hon skrifvit till sin fosterfar om sin plan, som vunnit hans odelade gillande, kändes det som en tung börda blifvit lyftad från hennes sinne.
Hon hvar- ken kunde eller ville vara beroende af sin fosterfar, som själf ej hade stort mera, än han behöfde.
Dessutom visste Alfa, att han alltid skulle göra sig en glädje af att sända henne rikliga skänker i form af skjutet vildt och annat, som ej förorsakade honom någon kostnad, men som likväl för henne var en välkommen och åt- minstone tills vidare, välbehöflig hjälp.
" Jag skall arbeta, " sade Alfa till sig själf, " och jag skall lyckas med mitt arbete, därför att jag vill lyckas när det gäller att förvalta Daniels skänk till förmån för Dan. "
Förberedelser för det nya arbetet gjordes redan under det första året, som Alfa tillbragte innanför sol- grinden.
En större jordlapp, som varit besådd med gräs, och på hvilken endast några fruktträd blifvit plan- terade, gräfdes upp och bereddes för att nästa vår kunna användas till grönsaksland.
Dan och hans mor arbetade sida vid sida med att beskära träd och buskar, för att de skulle gifva en rikligare afkastning, och detta arbete roade dem i hög grad.
Däremot hade Alfa märkt, att de timmar, hon tillbragte ensam med sömnad eller andra handarbeten, alltid smögo sig långsamt fram, och förde med sig tankar, som hon helst ville förjaga.
När Dan därunder, såsom ofta var fallet, tittade in genom dörren och tillropade henne ett muntert: " Kom ut i trädgården mor, så skall du få se något vackert! "
då kastade hon med lättnad sömnaden ifrån sig, för att låta sig förevisas en nyutsprungen blomma, eller en mera än vanligt rodnande frukt.
Eller också gick hon utan särskild kallelse in i lekstugan, där hon hörde Dan syssla, och förhjälpte honom till en riktigt vild ridt genom att häftigt draga i läderremmen, som var fästad vid gunghästens hals.
Dan var alltid förnöjd, när hans mor lekte med honom.
Det var ej utan, att hans rättrådighetskänsla, som redan var stadd i utveck- ling, fastän ännu hufvudsakligen när det gällde honom själf, kräfde af modern, att hon skulle leka med honom.
Det hade hon ju lofvat göra, om han bara inte brydde sig om de gamla lekkamraterna.
Han hade emellertid också sin instinkt som blifvande gentleman — han tyckte inte om att påminna modern om sitt löfte, och han var förtjust,.
när han såg, att hon inte glömde.
Dan förstod mycket väl, att det kostade tid och möda, när man skulle hafva frukost och middag i rätt tid, samt att rummen ej af sig själfva städades och dam- mades, men han tyckte, att de timmar, hvarunder hans mor satt böjd öfver sybågen och stack nålen upp och ned, upp och ned i oändlighet, voro bortkastade.
Soff- kudden med de skära och purpurröda rosorna, som på- b ' - jats för så lång tid sedan, kunde gärna förblifva oiullbordad.
Dan hade fått ögonen upp för skönheten hos de lefvande rosorna, och sedan kunde han inte tåla de liflösa, som sakta växte fram på den blåa stra- maljen.
Detta sade han också till sin mor med den påföljd, att bågen med de halffärdiga rosorna en vacker dag var försvunnen.
Dan såg skälmaktig ut och skrat- tade, men han frågade ej i hvilken vrå af vinden ro- sorna bleknade.
Det förekom honom, som om han ge- nom en fråga skulle kunna locka fram på nytt.
" Du måste komma ut och se, " ropade Dan en dag, " bokträden vid åsranden.
äro så röda, som om jag såg dem genom Johans glasruta. "
Gossens af fadern ärfda blick för det som ägde skönhet, hade redan riktats mot naturen och de skiftningar den undergick inför hans vakna öga.
Hans kärlek till allt, hvad den hade att gifva, växte mer och mer och gjorde hans öga sorgset inför en knippa astrar på rabatten, hvärs fina blom- vippor nattfrosten märkt, eller inför en telning, som stormen bröt af, när den som rikast gaf löfte om blad och blom.
^När vintern kom, var tiden inne för Dan att börja skolan, men Alfa läste i stället själf med honom, hvar- igenom hon fick anledning att behålla honom hemm ytterligare ett år.
Dans längtan efter de forna lekkam- raterna och efter hans synnerligen gode vän, Johan i cigarrbutiken, gaf så småningom helt och hållet med sig.
Dessutom hade ju mor många gånger upprepat, att de hade det bäst, när de voro för sig själfva, och hvad mor sade, fann Dan tillsvidare rätt och riktigt.
Sedan sybågen blifvit uppoffrad, var han också fullt belåten med sin tillvaro.
Om vintern hade han en präktig kälkbacke på höjden bakom deras hus, och ett stycke nedanför splgrinden var en försänkning i mar- ken, där regn och snövatten samlades och utbredde sig öfver en så stor yta, att den kunde användas som skridskobana af både Dan och hans mor.
När nordan- vinden strök fram mot åsen med skarp kyla, som bet i fingerspetsar och kinder, gingo de in i den hemtref- liga salen, där den inmurade järnplattan med natt- vardsscenen strålade ut en jämn och god värme.
I ugnsnischen doftade äpplen, i väntan på att blifva ut- delade som belöning åt Dan, sedan han slutat sin staf- ning, som försiggick vid skenet af det tjocka talgljuset, hvilket hölls vid klart brinnande låga genom putsning med den prydliga ljussaxen af mässing.
Alfa lyssnade uppmärksamt och rättade de misstag, gossen gjorde, under det hon sysslade med lagning af klädes- och linneplagg, till tiden var inne att gå till sängs, hvarefter de tryggt slumrade in i det lugn, som hvilade öfver deras hem, dit åtminstone under vintern aldrig någon störande nattvandrare förirrade sig. '
— 407 — Det erfordras längre eller kortare tid — innan den människa, som sorgen eller bitterheten öfver liden orätt- färdighet skrämt till isolering, kommer öfver de åter- fall, hvarunder hon ser sig tillbaka.
Sedan öfvergår det till en vana att vara sig själf i det närmaste nog, och ur denna vana framspringer det verkliga ensim- hetsbehofvet.
Alfa hann på jämförelsevis kort tid till det stadium, att hon kunde undvara allt och alla utom sin son.
Utan honom skulle utvecklingsperioden mot ensamhetsbehofvet blifvit långvarig för henne.
Men för allt, som ej rörde Jionom, fanns i hennes känslo- värld snart endast en mild kyla, hvilken förekom henne själf som friskhet.
Kerstin, som ej kunde fatta, huru någon kunde framlefva månad efter månad i saknad af allt umgänge, försökte i sin välmening, när hon haft något ärende till staden, att väcka Alfas intresse, för hvad som där nere satte oro i sinnena, men hon upp- gaf det så småningom, när hon aldrig rönte minsta uppmuntran i form af en fråga.
I själfva verkat för- höll det sig så, att Alfa lät Kerstin tala, därför att hon förstod dennas välmening och ansåg det ogrannlaga att afbryta, men hennes medmänniskors pröfningar och fröjder föreföllo henne nu ligga på ett så ofantligt af- stånd från henne själf, att hon knappast längre kom ihåg den tid, när andras sorg, som hon hört omtalas, ägt udd äfven för henne, när andras glädje afspeglats hennes varma hjärta med delandets reflex.
Sommaren efter den första vintern, som Alfa och Dan tillbringat för sig själfva, blef mycket god för deras ekonomi.
Trädgården, som de med tillhjälp af en pojke skött på ett klokt och praktiskt sätt, gaf en så god afkastning, ate Alfa utan svårighet kunde lägga åsido den pänningesumma, hvilken hon ansåg erforder- lig för tillfredsställandet af deras enkla lefnadsbehof under den kommande vintern.
Trädgårdspojken fick öfvertaga bestyret med försäljningen af trädgårdspro- dukterna, och han lade därvid i dagen verkligt affärs- geni.
Han höll prisen så höga som möjligt, och hans snabba tunga öfvertygade köparna om att man ingen- städes skördade läckrare frukt eller smakligare och fro- digare grönsaker än uppe på åsbacken.
Denna sin mening förstod han att tvinga på människor till fromma för Alfas sträfvan efter bekymmerfri existens för sig och Dan.
Hon började redan drömma om möjligheten att kunna inom en ej alltför aflägsen framtid köpa in den jordlapp bakom stengärnet, hvilken skiljde hennes gårdsplan från en längre upp på åsen belägen små- skog.
" Mor, " sade Dan en sommardag, " jag träffade nyss Ehrenfrid Skog och Lennart Berg ute på åsbacken. "
Alfa svarade med ett par intetsägande ord.
Hon kunde ej rå för, att hon kände sig obehagligt berörd af gossens sammanträffande med ett par af de gamla lekkamraterna.
Dan var indragen i den krets, som hennes ensamhetsbehof uppdragit omkring henne själf, och det kändes, som om hon aldrig skulle kunna släppa honom ut därifrån.
Efter en stund sade Dan med en viss tveksamhet: " Ehrenfrid och Lennart frågade, om jag inte snart skulle börja gå i skolan.
De skulle i augusti komma in i första klassen.
I latinskolan, förstår du, ty i en annan skola ha de redan länge gått. "
" Har du lust att också börja? "
frågade Alfa med stor själföfvervinnelse.
" Du behöfver inte göra det, om du inte vill, ty jag kan mycket väl läsa med dig ännu ett år. "
" Jag vet inte, om jag skulle tycka om det eller ej, " svarade Dan undfallande.
Han hade mycket fin instinkt, när det gällde hans mor.
" Om inte vägen vore så lång och om inte vintern vore så blåsig och kall så skulle jag gärna låta dig börja.
Det dagas så sent och blir så tidigt mörkt om vintern.
Ibland skulle jag nog vara mycket orolig. "
" Om du så tycker, kan jag gärna vänta. "
" Tror du inte också själf, att det vore bäst, om du väntade ett år till? "
Sedan fortfor hon för att locka hans tanke i riktning mot sin egen: " På en kvart kan jag lära dig lika mycket som de i skolan göra på en timma, därför att jag endast har en att undervisa.
Dessutom tycker jag, att du ännu behöfver mycken tid för lek. "
" Och för att läsa sagor, " sade Dan.
" Ja, äfven för att läsa sagor.
I boken med de brokiga bilderna ha vi ännu många, som vi kunna läsa Dm.
När du kommer i skolan, blir du tvungen att stiga tidigt upp om morgnarna, och då falla ögonen tidigt ihop på kvällen.
Du får ingen tid för sagorna. "
" Inte bryr jag mig om, ifall jag skulle behöfva stiga tidigt upp, " ropade Dan käckt, " men jag vill gärna ha tid för sagorna. "
" Då tror jag, vi anse det afgjordt, att du väntar ännu ett år. "
" Men då är jag tvungen att börja skolan — inte sannt? "
frågade Dan och Alfa bejakade detta med en lätt suck, som hon likväl försökte kväfva, ty hon ville ej visa sig ' mindre ädelmodig än gossen.
Han hade tydligen för hennes skull uppgifvit sin egen önskan.
(Forts.)
ANVÄND ENDAST FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; norska kotletter med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Grön- soppa med mjölk; äppelpannkaka.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt gädda med potatis; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Kalfkyckling med potatis; filbunke.
RECEPT: VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN ° HAFREMJÖL Vid beredningen bortslipas icke — såsom ofta sker för Blomkålspuré (f. G pers.).
1 att gifva grynen hvitare blomkålshufvud, 1 msk.
ättika, Va lit.
färg — den gnlaktiga, nä- vatten, 1 tsk.
salt, IV2 msk.
smör (30 ringsrika proteinhinnan.
gr.), 2 msk.
mjöl, 2 ' / 4 lit.
ef ter buljong, Genom bevarande af denna salt, (socker), hvitpeppar, 1 äggula, 1 blifver gröten mera nä- del.
tjock grädde.
ringsrik, finsmakande B e r e d n i n g: Blomkålshufvudet ren- och fast ej lös och alemmig).
sas på vanligt sätt och får ligga om- kring 1 tim; i 1 lit.
vatten tillsatt Obs.
Den extra kvalitén i paketema med ättikan.
Det nedlägges därefter i 1 / 2 lit.
kokande saltadt vatten och får koka tills det är mjukt, då det passeras.
Smör och mjöl sammanfrä- sas, purén jämte den kokande buljongen efter såsen får koka 10 min.
och af- påspädes litet i sänder och soppan får koka 10 min., hvarefter den afsma- M a n d e l s p å n (24 st.).
2 ark oblat kas med kryddorna.
Äggulan och gräd- å 5 öre st., 175 gr. sötmandel, d 7 5 den vispas upp i soppskålen och sop- gr. florsocker, 2 små ägghvitor.
Redigerad af pan tillaläs under stark vispning.
Om G l a s y r: 2 små ägghvitor, 175 gr. så önskas kokas ett litet blomkålshuf- florsocker.
ELISABETH ÖSTMAN vud och serveras sönderdeladt i purén T i l l g a r n e r i n g: 40 gr. sötman- Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- eller ock serveras den med ostsmörgåsar del, 1 hg.
syltade apelsinskal, 75 gr. derskurs i Stockholm.
ooh rostadt bröd.
suckat.
1 B e r e d n i n g: Hvar j e oblatark delas FÖRSLAG TILL MATORDNING B ÖB H a m m e l s a d e l (f. G pers.).
2V2 i tolf lika stora, af långa fyrkanter.
VECKAN 16 — 22 AUG.
1908. kg.
hammelsadel, 2 msk.
smör (40 gr.), Mandeln skållas, torkas i ugnen och SÖNDAG.
P r u l o s t: Smörgåsbord; 1 msk.
salt, Vi tsk.
hvitpeppar, 1 lit.
drifves genom mandelkvarn, stötes där- stekt svinfilé med gräddsås och brynt buljong eller vatten, 3 stora portug.
efter mycket fint i stenmortel tillsam- potatis; mjölk; kaffe eller t e med lökar, vatten, salt, 3 msk.
smör (60 |mans med sockret, hvarefter ägghvi- Bisrnarekskaka.
M i d d a g; Blomkåls- gr.).
torna nedblandas väl med mortelstöten.
puré med ostsmörgåsar; kräftor; ham- S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), U / tmsk.
Mandelmassan utbredes på oblaten och melsadel med potatiskroketter; glass- mjöl, köttsky.
kakorna läggas på mandelspånsformarna bomb med mandelspån.
Beredning: Hammelsadeln, som samt insättas i svag ugnsvärme a t t MÅNDAG.
Frukost; hafregryns- bör hafva hängt 6 — 8 dagar, allt efter torka.
De uttagas, få kallna och be- gröt mod mjölk; kokt sill med smör årstiden, bultas väl och doppas i hett strykas med glasyren samt beströs ge- och ' éigg samt p o t a t i s; kaffe eller t e.
vatten.
Det mesta fettet på ryggen och nast med den finhackade sötmandeln, M i d d a g: Griljeradt buljongskött med njurarna tages bort och refbenen knäc- apelsinskalen och suckatea, allt väl stufvade sockerarter;, nyponsoppa med kas så a t t slaksidorna kunna skäras sammanblandadt.
bort eller vikas upp, då sadeln om- vispad grädde och skorpor.
De sättas åter in i ugnen, på for- TISDAG.
F r u k o s t; Smörgåsbord; bindes med snöre först doppadt i hett marna, tills glasyren fått en vacker kall hammelsadel med potatisbullar och vatten.
Smöret brynes i en långpanna, ljusgul färg.
pressgurka; mjölk; kaffe eller te.
M i d - sadeln lägges i och sättes in i ugnen.
K o k t s i l l me " d s m ö r o c h ä g g d a g; Morotspuré med stekt bröd; stekt Då den ä r vackert brynt saltas och helgeflundra med champinjonsås och peppras den och spädes med den ko- (f. 6 pers.).
3 stora eller 4 små sälta kande buljongen.
Den öses öfyer och sillar, 3 lit.
vatten, 3 — 4 ägg, V / i hg.
potatis.
spädes omkring hvar tionde minut och ONSDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; får steka i god ugnsvärme 1V — 2 tim. smör.
B e r e d n i n g: Sillen flås, urtages, biff a la Lindström med p o t a t i s; Köttet serveras p å sadeln, 2 skuret i mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Bräckt tunna skifvor och garneras med pota- sköljes väl och lägges i vatten omkr. skinka med kokta spritärter; hafre- tiskroketter samt brynt lök.
Löken 12 timmar.
Den upptages och fläkes midt itu, hvarefter ryggbenst och alla soppa med hallonsylt.
skalas, förvälles i saltadt vatten och •TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; skåres i klyftor, hvilka brynas i smöret.
småben borttagas .. Äggen hårdkokas stekt hafregrynsgröt med mjölk; ansjo- Till såsen fräsas smör.
och mjöl, kött- (omkr. 10 min.
), afkylas i vatten, ska- visgratin; kaffe eller te.
M i d d a g: skyn silas och skummas och tillsättes las och hackas fint.
Sillen lägges i Kalops med potatis; blåbärskräm med litet i sänder under flitig rörning, hvar- kokande vatten och får koka i 5 mm.
hvarefter den upptages med hålslef och mjölk.
SVENSK TVÄTTVÅL.
KÖKSALMANACK A NNONSER skola vara Inlämnade Ull Expeditionen senast fredag för att kunna Införas I följande veckas num- mer.
LEDIGA PLATSER CNDERVISNINGSVAN, språkkunnig o. i matematik skicklig lärarinna, önskas till hösten ' för a t t undervisa en, möj- ligen 2 flickor i 4 — 5 klass kurser.
Svar med betyg, rekommendationer och uppgift på löneanspråk sändas till kom.- kapt.
E. Brusewitz, Sjötorp, Göta Kanal.
Plats tör vikarierande barnmorska finnes i Harbo socken.
Sökande torde hänvända sig till kommunalnämndens ordförande.
Postadress: Harbonäs.
Lärarinna BILDAD huishållsfröken från bättre hem, 27 — 38-årig, med behagligt yttre, önskas till bildadt, oberoende ungkarls- hem i sydsvensk stad.
Upplysningar jämte foto.
till » Sjålfständig », Kjöb- magergadens posthus, Köpenhamn p. r PLATS finnes den 1 nästa jan.
för person, fullt kompetent a t t lämna un- dervisning till 2 barn, 6 å 7 år, samt dessutom biträda med skrifgöromål å kronofogdekontor.
Svar med referen- ser och uppgift om löneanspråk före den 20 aug.
torde insändas till » Un- dervisnings van », under adr.
S. Gu- madii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
PLATS finnes i Falun från 1 okt.
för en stark, duktig flicka helst från landet.
Van a t t tillse barn.
Kunnig i sömnad.
Goda betyg fordras.
Godt bemötande lofvas.
Inga anspråk på nöjen.
Ålder öfver 20 år.
Svar snart till » Vänlig », Falun p.
r. för de ogifta tjänstemännen vid Gun- önskas 1 sept.
för 2 barn om 11 och nebo Bruk blifver ledig a t t öfvertagas af ensam dam från 1 sept.
d e t t a år 8 år.
Svar snarast till » Kyrkoherde », och lämnar Gunnebo Bruks Nya A.-B., adr.
Bjuråker p.
r. adress Verkebäck, vidare upplysningar.
LÄEAEINNA af god familj.
Tillfölje giftermål sökes till l: s t a sept eller nyåret en musik., undervisningsvan lä- rarinna till herregård i södra Halland, a t t undervisa 3 flickor, 10 och 6 år, i vanliga skolämnen, språk, musik, blir ledig a t t tillträda diem 1 jnsit.
okt.
handarb.
och gymnastik.
Lön 400 kr.
Lönen är 300 kr.
och allt fritt.
Skrift- Svar med upplysa, och foto.
till » A.
lig ansökan, ställd till Sala Lasaretts- M. », Skottorp s t.
direktion, skall vara inlämnad före den SEMIN ARIE BILDAD småskollärarinna 1 sept.
kl. 12 p å dagen till under- erhåller plats den 1 instundande sept.
tecknad, som meddelar ytterligare upp- för a t t meddela undervisning å t en 7- lysningar.
årig gosse.
Sökanden bör också vara villig a t t deltaga i lättare hushålls- Joh.
Wulff.
göromål.
Svar med betyg ooh foto.
till Lasarettssyssloman.
•Skogstjänsteman », Hudiksvall f. v. b.
En lärarinneplats vid Gudmundrå högre folkskola, hvilken ANSPRÅKSLÖS lärarinna eller infor- tillträdes under senare hälften af inst.
mator sökes a t t undervisa 3: ne gossar okt., sökes hos skolrådet i Gudmundrå, i 2:dra och 5:te klassens elementar- adr.
Kramfors, före den 15 inst.
aug.
skolekurs.
Ansökan jämte lönepreten- Undervisningsskyldighet: naturkunnig- tioner torde insändas till » Anspråks- het, hushållslära, handledning af prak- lös O. K. », Iduns exp., Sthlm.
tiska öfningarna i skolköket samt hand- HOS en äldre, barnlös och enkel fa- arbete och kvinnlig gymnastik.
Lön.
i milj, finnes plats den 1: sta okt.^ för ett för allt 750 kr.
och fria mid- en ung, snäll och anspråkslös flicka, dagar i skolköket.
a t t jämte en förutvarande sådan, bi- Gudmundrå den 22 juli 1908. träda dels vid en mindre telefonväxel- Skolrådet.
station, dels vid alla i ett mindre hus- håll förefall, göromål.
Lön: fritt vivre ANSPRÅKSLÖS ordentlig flicka, 25 — 10 kr.
i mån.
Reflekterande till- 30 år, frisk, vänlig, kunnig i matlag- jämte skrifve » Telefonstationen », Svenljunga.
ning och bakning, får plats 24 okt.
som enda hjälp hos 2 äldre damer.
LÄRARINNA med godt och jämnt lynne Lön 150 k r.
; eget r u m; ledig 2 å.3 önskas till hösten för en 9 års gosse, veckor hvar sommar.
Svar med rek.
till till förvaltarfamilj i Väster-Dalarne.
» A.
B. C », Klippan p. r.
Den sökande skall äfven kunna ge UN ung proper och hushällskunnig massage och gymnastik.
Svar med be- dam finner plats ledig hos ensam tyg och fotografi, uppgift om ålder tjänsteinan.
Svar med lönepret.
och och löneanspråk till » 1: sta oktober », Iduns exp.
foto.
till » J.
S. », Iduns exp.
Hushållerskeplatsen YM Sala Lasarett LÄSARINNA, elementarbildad, musika- lisk och anspråkslös, önskas i sept.
för en flicka om 10 år och en gosse, nybörjare.
Betyg och lönepret.
insän- das t i d bruks förvaltare Brissman, Mull- sjö. "
UTEXAMINERAD småskollärarinna er- håller plats l: s t a sept.
2:ne barn a t t undervisa.
Åldersuppgift, lönepret., be- tygsafskrifter jämte fotografi sändes i bref märkt » Vänligt hem », Iduns exp.
TJÄNSTEMAN i Stockholm önskar en väluppfositrad, kunnig flicka, ej öfver ' 30 år, a t t fr. 1 okt.
sköta hans ungkarls- hem.
Foto.
och betygsafskrift till » Dok- tor A. », Iduns exp.
Lärarinna, undervisningsvan i vanliga skolämnen, språk och musik, sokes till hösten för tvenno flickor, 11 odh 9 år.
Ansökan jämte betyg och foto.
sändes till fru Elin Ribbing, Åsen, Jönköpin FÖR barnfröken, som äfven är villig- deltaga i skrifgöromål, finnes plats le- dig.
Svar, jämte fotografi och löne- anspråk till doktorinnan Englund, Vä- nersborg.
LÄRARINNA, enkel, allvarlig, under- visningsvan, frisk och musikalisk, ej för ung, önskas i hem på landet till den 1 sept.
för 2 flickor i 1: sta och 4:de klassen, a t t undervisa i vanliga skolämnen, tyska, franska, musik och gymnastik samt handarbete.
Svar med betygsafskrifter, ref. lönepret.
samt om möjligt foto.
sändas med första un- der adress » Prästgården », Östra Lj ungby.
GENOM sjukdomsfall sökes nu genast k o k e r s k a, komp.
a t t på egen hand sköta ett mindre hem mjed 2 pers., hus- håll.
Förml.
plats vid bruk i Väster- götland.
God lön, eget rum.
Goda ref. fordras.
Svar » D.
G. », Iduns exp.
Hus föres tändan n na.
Nybildad förening bland tjänstemän i municipalsamhäile, Dalarne, söker fö- reståndarinna " för klubbhus, innehållan- de gemensamma sällskapsrum, 12 bo- stadsrum för medlemmar samt matsal med köksafdelning.
Sökande skall vara fullt kompetent a t t handhafva köket och dess ekonomi samt hålla samtliga lokaler i ordnadt och hemtrefligt skick.
Ansökan med ref. samt upplysningar i öfrigt, som kunna lämnas, insändas omgående till Iduns exp.
under signa- t u r: » Husföreståndarinna, Dalarne. » UTLANDET.
Bättre, anspråkslös barn- fröken, något kunnig i tyska språket, erhåller 1: sta oktober plats hos svensk familj i Österrike.
Den sökande bör kunna, sköta ett spädt barn och hafva tillsyn öfver e t t två års barn.
Lön 175 kr.
och fri resa ut.
Svar med bästa, rekom.
till » Österrike », Iduns exp.
— 408 — upplägges på varmt serveringsfat, hvarf- tals med en del af de hackade äggen.
Smöret smältes, hålles öfrer och an- rättningen öfverströs med resterna af äggen samt garneras ' med persilja och kokt potatis.
N y p o n s o p p a (f. 6 pers.).
1 / J lit.
nypon, 3 lit.
vatten, lVa kkp.
krossoc- ker, 2 msk.
potatismjöl, 2 hg.
katrin- plommon, 20 gr. sötmandel.
B e r e d n i n g: Nyponen sköljas väl.
De påsättas i kallt vatten och få koka mjuka omkr. 2 tim. under det soppan då och då får en kraftig vispning, för a t t nyponen skola gå sönder.
De passeras, sockret tillsättes och soppan får koka upp samt afredes med po- tatismjölet, utrördt med litet kallt vat- ten.
Soppan får därefter e t t godt upp- kok, skummas och afsmakas.
Den ser- veras med de kokta katrinplommonen, den skållade och i långa strimlor skur- na mandeln samt vispad grädde.
Stekt helgeflundra (f. 6 pers.) IV2 kg.
helgeflundra, 2 tsk.
ät- tika, 1 kkp.
smörsalt, 3 lit.
vatten.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor, 3 kkp.
vat- ten.
B e r e d n i n g: Fisken skrapas, sköl- jes väl, och den mörka sidan skållas med hett vatten.
Den ingnides där- efter med ättikan och får ligga i vatt- net tillsatt med saltet omkr. 1 tim.
Fisken tages upp och klappas in i en fiskhandduk samt skåras på den sida som skall ligga upp.
En lång- panna smörjes med 2 msk.
af smöret, fisken lägges i och belägges med re- sten af smöret, fördeladt i små floc- kar, samt beströs med de stötta, skor- porna.
Den insattes i varm ugn och brynes väl, hvarefter den spädes med kokande vatten och öses öfver hvar 10 min.
Till stekningen åtgår omkring 3 / &lt;t tim.
Fisken upplägges på varmt fat och garneras med citronskifvor och per- siljan samt serveras med champinjon- sås.
Biff å la L i n d s t r ö m (f. &gt;6 pers.).
3 2 rödbetor, 3 potatisar, 2 röd- lökar, / 4 kg.
benfritt oxkött, 6 ägg- gulor, IV2 del.
tjock grädde, 1 msk.
fint hackad kapris, 1 msk.
salt, V2 tsk.
hvitpeppar.
Till s t e k n i n g: 4 msk.
smör (80 gr.), 3 — 4 del.
kokande vatten eller buljong.
1 msk.
tomatpuré.
B e r e d n i n g: Rödbetorna kokas da- gen förut, men skäras e j.
Potatisen SOLO-KAFFE frän A.-B.
Malmö Kaffekompant.
H.
M.
Konungens Hofleverantör.
Magnetiskt förädladt enligt (vcniki patentet n:o 20016 är det bästa, renaste och drygaste JflVfl-KflFFE som finnes 1 marknaden och säljes femton olika Javablandningar i rlkoti förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer kokas och får kallna, de skäras där- efter tillika med rödbetorna i fina tär- ningar.
Löken skalas, förvälles och hackas fint.
Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten, skares i tärningar ' och drifves 3 gånger genom köttkvarn, hvarefter det blandas med äggulorna, potatisen, rödbetorna, löken, den hackade kaprisen och kryddorna.
Af denna massa formas runda, omkr. 1 cm.
tjocka biffar.
En tackjärns- panna upphettas långsamt, tills den blir rykande het, smöret brynes däri, och biffarna läggas a t t steka omkr. 1 min.
på hvarje sida.
Biffarna upp- läggas på varmt serveringsfat, pannan urvispas med buljongen eller vattnet, blandadt med tomatpurén och hålles öfver biffarna.
Ä p p e l p a n n k a k a (f. 6 pers.).
3 kkp.
mjöl, 1 / 3 tsk.
salt, 4 ägg, IV2 lit.
gräddmjölk, IV2 lit.
äpplen, 1 kkp.
strösocker, IV2 msk.
smör (30 gr.).
Till pannan: 1 msk.
smör (20 gr.).
Beredning: Mjölet siktas 1 e t t fat och blandas med saltet.
Äggen vispas tillsammans med mjölken och nedröres med slef i mjölet litet i sän- der så a t t smeten ej blir klimpig.
Den bör därefter stå e t t par timmai- så a t t mjölet får svälla.
Äpplena ska- las, skäras i tunna klyftor och fräsas i smöret jämte sockret, tills de äro nästan mjuka.
En tackjämspanna smör- jes med kallt smör, - äpplena iläggas, smeten ' får en kraftig vispning och hålles öfver äpplena.
Pannkakan^ gräd- das i, god ugnsvärme tills den fått en vacker, gulbrun färg.
Den uppstjälpes på rundt fat och öfverströs med socker.
För barnens hud är det ytterst nödvändiot att den mildaste och finaste tvil användes " Hylins öfierfettade Barntvål " besitter dessa egenskaper, och den har därigenom blifvit oum- bärlig för barnkammaren.
Hylin &amp; Co, FabrvAktiebolag, Kungl.
Hofleverantör, Stockholm.
PLATS finnes i tjänstemannafamilj på bruk i södra Småland för en elemen- Hushållerske- tarbildad flicka a t t undervisa en ny- (flicka) helst äfven i piano- befattningen börjare spelning.
Bör dessutom vara villig vid länslasarettet i Örebro kungöres här- med till ansökan ledig a t t tillträda senast den 15 sept.
i är.
Anmälningar jämte intyg om kompetens äfvensom läkare- och frejdebetyg emottagas in- till den 20 innevarande aug.
Person- lig inställelse för uppgörelse om villkor är önskvärd.
Örebro den 4 aug.
1908.
Lasarettsläkaren.
LÄRARINNA, van vid undervisning i vanliga skolämnen med språk, önskas i hem på landet för två flickor (9 — 11 år).
Svar med betyg, friskbetyg och uppgift å lönepretentioner till d: r D. Andersson, Töcksfors.
Serveringsflicka, ordentlig och redbar, får plats i början af sept.
eller förr.
Ansökan, helst med foto.
till Café Vänhem, Örebro.
Hushållerska sökes a t t ensam sköta e t t ungkarlshem vid större brukssamhälle, nu genast.
Ansö- kan ställes till » X.
Y. Z. », Vestman- lands Allehanda, Västerås.
H U S H T L L E R S K A.
För en i finare mat- lagning skicklig hushållerska, kompe- tent a t t sköta e t t större landthushåll, blifver plats ledig nästk.
24 okt.
å Barsebäck.
Sökande torde hänvända sig till Gårdskontoret, Barsebäcksby.
BARNFRÖKEN.
Anspråkslös flickamed god uppfostran, barnkär och med för- måga och vana a t t handleda barn, samt kunnig i klädsömnad m. m. er- håller plats till hösten a t t sköta två barn om 2 och 4 år.
Eget rum.
Ref. och löneanspråk uppgifves till » Hösten 190R » under adr.
S. Gumselii Annons- byrå, Malmö f. v. b.
BARNKÄRT fruntimmer vant a t t sköta minderårigt barn (8V2 månad) får ge- nast plats hos undertecknad på grund af makans frånfälle.
Vidare genom korrespondens.
G. W. Lundin, apote- kare, Söderåkra.
hjälpa till med sömnad och öfriga inomhus förefallande lättare göromål.
Svar med betyg och löneanspråk torde sändas till fru Ragnhild Borg, Konga.
KOKERSKA, verkligt skicklig i finare och enklare matlagning och livad till ett hushåll hör, snäll, pålitlig, med bästa rek.
erhåller 24 okt.
förmånlig plats i 4 personers hushåll.
Uppgift å löneanspråk, ålder önskas.
Svar » Or- dentlig », Härnösand.
ORDNINGSFULLT, energiskt fruntim- mer, fullt mäktig tyska språket, som på egen hand kan sköta kontor, bok- föring, korrespondens e t c, får plats om ref., ålder, löneanspråk uppgifves till » M.
X. S. », und.
adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
UNG bättre flicka erhåller plats 1 familj som hjälp och sällskap.
Bör vara kunnig i enkel matlagning, samt villig a t t deltaga i inomhus förekom- mande göromål.
Jungfru finnes.
Svar till Norregård pr Mörarp- Hushållerska * Plats som hushållerska och första kokerska finnes ledig den 1 inst.
sept.
vid Kustsjukhemmet å Styrsö.
Lön 500 kr.
jämte allt fritt.
Ansökningar, åt- följda af betyg och ref., torde sändas till d: r P. Silfverskiöld, Styrsö Hafsbad.
EN barnkär flicka af god familj, som är.
villig och duglig a t t deltaga i förefallande husliga göromål, kan få godt hem och lärorik anställning hos tjänstemannafamilj vid bruk i Småland från l: a sept.
Svar märkt » Småland » med foto,., ref. och anspråksuppgif- ter till Iduns exp, LÄRARINNA önskas (tillfölje sjuk- domsfall) för undervisandet af 2 flickor, 10 och 11 år, i elementarämnen och musik.
Svar med betyg, lönepret.
och möjligen foto.
sändas kyrkoherde P.
J. Been, Sätila.
