# ID: svediakorp-per179
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,389
# sentences: 1,019
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY SOCIALA OCH LITTERARA ' INTRESSEN FREDRIKA-BREMER-FORRUNDET, F ~ R E N I N G E N F O R VALGORENHETENS ORDNANDE OCH FORENINGEN HANDARBETETS VANNER XEllAKl ' b13: LO TTEN DAHLGREN E n kvinlig Ionefr8ga i statsverlcspropositionen.
GINA KROG: I&lt;vinclesagen i Norge.
(Forts.) LOTTEN DAHLGKEK: En vinter i C ' psala p8 40-talet.
Ur en ung flickas dagboksanteck~lingar.
E-LF: En liisestuga.
Litteratur: ALMA CLEVE: Normandie af M. Anholm.
K.
J.: Tidskrifter.
Frbn skilda 11511: S~BCH.
- L.
D.: Hemtrefnad.
- Solidt.
tidsenligt Liff6rsikringsbola 6mse~idighetrprinoi - Bvensk d.dli&amp;et.
K~~~~~~~ -- So \ 8WECL] I]
s z s z 5 E!
~ ' - + t 5 + ' - + ~ + ' + + - + .. + -.
+ ' lc + StOrsta lager af Duatygger, Lakans- o c h 6rng %ttslarfter9 Handdukar, Hollands, Madapolam, Pique, B r o d e r i e r &amp; S p e f s a r.
Specialite: Damutstyrslar, hvilka forf iirdigas Q egen Spatelier och levelw-as fnllt f iisciiqn.
miirkta och tvlttade.
Egen Triitt- och Strykinriittning jumtr bngrn.mRcl.
K.
M. LUNDBERG, Stureplan.
Staerigee i1ute~r&amp;~ls~i1ca8te 0 ~ jer~tfti~ * eLxer * i,u 7 ~ p&amp;bi.blifjuste t i f z t ~ i n g.
Rikhaltig Lfteraturafdelning.
M o r s o n - och a f t o n - t i d n i n g.
- - Prenumerationspris A PreQrika- %remermF6rbundets byrh Stockholm, 64 Drottninggatan, finnas anmiilila krinliga arbetssokande s i s o n ~ lektionsgifrarc: i olika iimnen,.
svensk~ och ntlHudska 15rarinnor fiir hen1 och skolor, kmtors- och ~ k r i f - bitriiden, bonner, husfijresthndarinnor, siillskap och hitriiden i hem, fore- 1 Rserskor, gyniiiaster, sjnkakiiterskor ni.
8.
Sjukskoterskor med goda betyg ofver.
genomgiingna l~rokurser och ntofvad praktisk verksamhet finnas anmalda B Fredrika-Bremer-Fiir- bundets Byr&amp;, 54 Drottninggatan, 1 tr. - Allm.
Tel. 48 16.
Riks Tel. 27 62.
. '
.
.
.
.
,.
*.
F &amp; kipitaliste&amp;, I ' 1 ' !y ' ....
0.
.
:.
-.
i ' s&amp;k@ f+iptirnrner, hi&amp; d&amp; ling;, varit ett onskningsmil a t t kunria.
Bfvki * limna. ' virden.
af siiia viirdepapper och.
skotseln af sina affarer At nigon person eller Institution, som med nbsolnt sakerliet, forenade punktliglret och noggraqnhet i utforandet af det, anfortrodda-uppdraget afvepsom ' prisbillighet.
En s l d a n institution,ar) ' Stockholms ~nskilda ~ a n k s ~otiriatafdelnin~ (mUZa ~ ~ y s an a t * 2 Y ', $xpbditi&amp;tid 10-4), som under garanti af Stockholms Enskild~ Bank &amp; tag&amp; sic vkrd och forvaltning af enskilda persorieis ocli kassors vardepapper.
E x e q e l 1.
Om,,, .ep-; person hos Notariatafdelningen deponqrar obliiationer, in kas&amp; %r Notariatifd~lningen vid.
f (i r f a 1 l ~ t i d q n kuipn- ~.
gex .ocl&lt; .til&amp;alldahlUler ' deponenten,, inflatna medel .. Vidare; ifterser ~otari,atafdel ' ningen aktlottningar a f.
obligationer och underritttlu depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation ' blifvit utlottad, samt lamnar forslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningar deponeras 110s Notariatafdelningen, underrattar Notariatafdelnjngen galdenaren darom, att r ?ntorn ' a i in- teckningaina; skola ' tili afdelningen.
inbetalas, ' hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare.
tillser - Notanitafdelningen axt inteckningarne blifva i vederbor1ig: tid fbrnyade: .- Om en 110s ' afdel ningen deponerad inteckning genom nnderl %ten fornyelse skulle f,iirfalla, ersattek .Stockholms ': Enshilda ' Bimk.
d ' irigenbm i~ppkhmmen .skada.
Fiirvaringsafgift: 5 0 6re for i r pr 1,000 kronor af deposi- tionens vlrde, dock ej under t v i kronor.
8.
juridiska .och ekonomiska angelagenhe ter.
Cc '.
.
Traffas A forbundets byrg:.
.
.
%.
.
I -.
.
-.
.
STOCKHqOLM.
. '
.
.
(Etablerad 1860.)
.
Stiirsta lager i Norden.
. '
'.
.
.
, 4 .- .. af.
, Riitirta och Svarta Kliidningetyger .. I.
:.
i Siden och Ylle, - Bomullsvaror, Kapptyger och Schalar.
- for B egen.
fabrik confectionerade artiklar, in- rattad .., eftel:.
ihtlandskt.
monster,: .erbjitder - ett storartadt uryal af fardiggjorda.
:.
ATlt efter senaste modeller.
-.
.
... - .. -.
.
:.
: \ &amp; [,.
; +,rc.
.-.
.
.
.
.
.
6 26. beN8rafl,Nw~~ \ ~@ 6V Rik$ * ~elefon i8, 285 Allma Te / " h " g le \ s~m b \ \ Fo.
- I ' t:, i- ?iYG,+: &gt; I Profrer, pi.
.
kostnadsfritt.
C '
.
.
-.
.
I den digra lunta, som utg6r &amp; ets uf regeringen, till riksda- gen afl&amp;tns proposition angdende statsyerk&amp; tillstdnd och behof,, finner man index sjunde hufvudtitelns rubrik ett par sidor, sorn val Bro iignade att fylln oss kvinnor och alla dem ?om nitalska for en tillfredsstiillande Msning a h e n ' n f den, ekonomiska sidan.
at kvinno- b o r n postuer- frdgsn, med bekymmer.
Det arir ' 1oneregle~~ing~ors2n~~~a / let i hvad de rora detta ambetsverks kvinliga ~.jiinsteinnehafvare, som oi hiir Bsyfta.
D&amp; dessa fBrslng innebiira en ' hagst,.
betydlig .fiirsiimring qf, de existensvillkoi, under hvilki kvinhan i .postverkets tjanst arbetar, iir det blott nat; rligt att det kipitel, diir den kungl.
propositionen afha ' ndlar denna frdga, i ~ a g n y gores till fBremH1 far niirmare granskning.
.
.
Den starka utveikling, hvari postrerket under de senare Argn varit stsdt, har natlxrligtvis betiugat en okad arbetsstyrka inom ver- Lets ulla delar.
Ep 6kad tjiinstepersond fordrar &amp; orre ntgifter och den okning af afloningsstaten, sol?
regeringen fbresl~r, uppgAr ocksti till iclre rnindre iin 1,601,800 kr.
For att niirmare klnrgBra den kvinliga perso&amp;alens fiirhkllande till i f r ~ ~ p v a r a n d 18nef6rslag e ' faxntskicka vi en kortfattad redckbrelse for kvinnans n. v. stiillning inom postverlret.
For att k i i kompetens till intriide i postve~~lrets tjiinst &amp; all siikande ' hafve aflagt studentexamen eller forete betyg om pflagda, godkiinda prof i svensk iimnesskrifning, allmiin.
och i syoieihet fiidernesiandets geogiafi, riiknekonst samt n k o t af de tre sprHken tyska, franska.eller engelska.
Dessa betycbiirzi varu utfardade of.
oxdinarie eller viknrierande liirare vid.
hoire l@roverk eller uqiiejersi- af annan.
godkiind liiriro.
tet eller, i frAga o p.
~ ' ~ o d e r n spr&amp;&amp;, a Sedm.
postelevkun blifvit g~nom&amp;ngen,, erhPllas 8. li.
astrij-.
fijroidnandens mid afl&amp;ing af kronor 62: 50 i &amp; inaden ', och.
.
foist.
sedan diirmed fortsatts c: a 3 k. erhdles.
a n s t l n n ochT itiindigt .. - .,.
.
.
.
,,.
forordnande.
som extra bitslde. '
,, ',, ' '
De befattningar, som hittills stltt oppna for kvinnan, are: s&amp;som extra bitraden med afloning af liigst 760, hiigst 1,350 kr.
; arvodena indelade i fem klasser med 150 kronors skillnad mel- lan hvarje klass, uppflyttning i allmanhet frHn lagre till hogre klass efter va1 vitsordad tjanstgoring under tre Ar i den lLgre arrodes- klassen.
Uppfiyttning till ordinarie postexpeditor bar p % senare tici vunnits efter .I3 - 14 firs tjanstgoring inom extra bitriidesgraden, sfisom postexpeditorer 2: dm lonegradelr.
Ion och tjanutgoringspenningsbr ............ 2,000: 2 Blderstilliigg, hvardera 1 400 kr.
...... 800: 2,SOO: shorn forestcEndare j3r VI.
klassens postliontor Ion och tjiknstgoringspenningar ............ 2,500: 2 blderstillagg, hvardera ti 400 kr.
...... - 800: 3,300: shorn f6restcEndare for B. klassens postkontor 1on och tjiinstgoringspenningar ............ 2,900: 2 hlderstillagg, hvardera % 400 kr.
....... 800: ........ - 3,700: Samtliga dessa loner aro upptagna med de belopp, som fijre- slhs i den kungl.
propositionen och hvilka nara ansluta sig till nu giillande stat.
a Kvinna ag61 ' inom postverket ingen yensionsratt, beroende daraf att hon, afven nar hon innehrtr s. k. ordinarie plats, dock B befatt- ningen icke har annat an forwdnande, ahvarigenom tjansten icke blifver definitivt tillsatt a.
Af ofvanst&amp;ende tyckes framgh, att de loner kvinua vid post- verket kunnat ern&amp; aro .ganska hoga, men granskar man forhQllan- dena niirmare, s l finner man, att de p i papperet te sig vackrare an Be faktiskt Siro, emedan blott eft forsvinnande litet antal kvinnor n&amp;tt de hogre lonegraderna.
S&amp; fanns t. ex. 1898 ") ingen kvinna anstalld B V. klassens postkontor, &amp; VI.
klassens endast 2 semt sdsom postexpe- ditorw endast 20.
Det ar sannda bland extra bitrddean vi finna det stora antalet i postverket arbetande kvinnor.
Angdende de extra bitrfdena har Generdpoststyrelsen framhbllit, att postverkets hastiga utveckling fordrat okad personal, att dar- igenom ett stort antal extra bitraden blifvit anvfnda, hvilga val i *) Enl. uppgift gb iimbets- och tjlnstemln vid Kongl.
Postverket och Kongl.
Postsparbanken Ar 1898.
' frgga om arbetet, men.
ej i frlga om afloning vore Ijkstallda med ordinarie tjanstemannapersonal, att extra bitradens befordrings- utsikter vore ytterst diiliga och har- G.
P.
S. p i grund dkaf begart tillsattande af 293 nya postexpeditorsbefattningar.
Att kostnaden for inrattande a£, sB m4nga ordinarie tjanster n p p g b till betydande beiopp k naturligt, men G.
P.
S. anser sig hafva - fannit ett liimpligt satt att minska den foreslagns utgifts- ?oaten.
Vid undersokning har G.
P.
8. namligen utront, att bland de extra bitriiden, ' hvilka skulle ifrig ' akomma.
till befordran, befunne sig ett stort antal kvinnor.
Generalpoststyrelsen har p i grund dtiraf foreslagit tillsattandet af en 3: e lowegrad for postexpeditorer ~ n e d en Jon af 1,200 kr., tjiinstgoringspengar.
300 kr.
och tvb ilders- tillagg, hvnrdera B 200 1zr.
= bogst 1,900 kr., och har pB samma g&amp;ng foredagit att kvjnnor ~ s k u l l e i regeln komma att stanna inom denna foreslagna lonegrad, dilrest icke siirskild anledning till upp- flyttning i hogre lonegrad forekommer eller kvinlig postexpedit ' iir redan fore tillkomsten af denna 3x3 lonegrad erhBllit hagre.
lonegrad.
9 ' K. m: t har gBtt annu Iangre i sparsamhet och visserligen for- ordat tillsattandet nf de 293 postexpedi: itorsplatserna, men pti samma gAng foreslagit att arvodena for den ' namnda 3: e graden af postexpe- ditorer skulle sankas frbn hogst 1,900 kr.
still hogst 1,500 kr.
Sammanfattar man nu betydelsen af de ofvan namnda siffrorna, sL finner man o ' att kvinna nu kan uppnH 2: s lonegraden for yostexpeditor med nfloning enligt propositionen foreslagen till.
Ion, tjanstgoringspengar och Uderstillagg hogst .2,800 kr, att G.
P.
9. forordat nppriittandet i f en 3: e lanegrad, inom hvilken kvinna hadanefter i regel skulle komma att stanna, med Ion, tjanstgozingspengar och.
aderstillagg, hogst 1,900 Irr.
att k. propositionen foreslbr afloning till narnnda 3: e lonegrad med lon, tjanstgoringspengar och Alderstillagg, hogst 1,500 kr.
Loneforhojning iir ett ord som ofta hores och dyrtidstillagg har under de senare Hren begarts inom olika arbetsomrBden.
Oveder- saglie torde oclz vara att lefnadsomkostnaderna sedan br 1884, d % kvinnn liimnades ratt till anstiillning som postexpeditor och post- kontorsfomstHndare, is ej ovasentlig grad, hojts, eynnerligast i de storre stiiderna: och det ar dar de flesta postexpedi.torerna hafva.
.
sin tjanst.
.. - Under sldana forhillnnden fihefaller Get som om en lonesank- ning inom ett statens ' verk ej skulle ' &amp; m e forqd&amp;s .. utpn @ ggt ' '.
52 vagsnde skiil; men oss syies som om triikom de skiil, som Hbero- pats,.
vore ganska avgga.
~ e n e r a l ~ o s t s t ~ r e l - s har e n sisom grund till siinkandet af de ifrhgavarande lonerna framhtUlit att de kvinlign postexpeditiirerna, rmed allt erlciinpande af deras.
flit och redbarhet~, iclie i a110 krmde likstiillas med, manliga pqstexpeditijrer i frdga om anviindbarhet i postverket.
?Den.
lrvinliga, tja3stemannapersonalen kunde namligen hvarken tjaostgora vid jiirnviigsposten eller rid mera kroppsanstriin- gande sysslor och ej heller annat Bn undantagsris pilrfiknas r i d skbtandet af nattposterna~.
Detta argument torde emellertid kunna bemotas diirmed, att till den manliga personalen betalas lika ufloning antingen deltagande i ofvanniimnda arbeten sker, eller ej, samt att kvinna, afren om lonen ar densamma, liar samre stiilloing iin mannen inom postverket, ty kvinnan sakunr, pensionsratt och sB godt som all utsikt till vidure befordran i tjansten; -.
K. m: t har som stod fiir sin sparsamhetsbtgard amfort, ntt den pitankti lonen af hogst 1,500 la .. skulle utgora i det niirmastth samma doningsbelopp som riksdagen; fu.
1897 rid reglerande af jknviigarnas afloningsstat bestamt for motsvarande tjilnuteinnehuf- vare ..
Granskar man jarnviigens liineforhillanden, s&amp; finner man emellertid f oljande: 1,200 kronors nfloning vid statens jiirnvin ' gar erhQlles cftcs c: u 6 Brs tjanstgoring; denna afloning lamnas till ordinarie tjilnstinnehafrare for en arbetstid af 6 timmar om dagen; tillfiille till extra arbets- fortjiinst finnes inom verket, anses .n&amp;a nog obligatorisk och medfiir en inkomst som i denna lonegrad i allmiinhet u p p g h fill il~cmot 300 kr.
; pensionsriitt finnes.
.
1,200 k r m o ~ r ajiijting vid postuerket akulle enligt k.
m: k fiir- Ars tjiinstgiiring (diiri icke inberiiknad slag erhHllas efter 8-10 tideg for de.
ofvan nafnnda s. k. strofiirordnandena) och c j 6tfiilj: ~s af pengionsratt.
1,5Q0 1~o) tol: s ajeoning vid stafeits jar-wiigar erhglles efter c: a 9 i r s tjiinstgoring, hvarmed fortfurande foljer tillfalle till cxt.r: + arbetsfortjanst (ofver 250 kr.
pr kr) och pensionsratt.
1,5U0 k r o n w ajeGRing vicl postverket sknlle enligt k. m: ts for- slag erhillas efter 18-20 hs tjiinstgoring och ej btfoljas af pen- sionsratt.
.
~ h l A d a torde den af k. m: t fiir~sl~~nina afloningen for post- expediter i 3: e lonegraden (hafv~idsakli~en afsedd for kvinnor) icke
53, # riittvisligen kunna jamnstillas med den ingalnnda ofverdrifna af- loning, som lamnas - i t motsvarande t~an&amp;innehafvare vid statens jiirnvagar:, Generalpoststyrelsen yttrar i en skrifvelse till k.
n?
: t Br 1897 att b kfordiingsf orhAl1andenh for de lii&amp;ti ' tjiinkemiinden (extra.
hi: triidena) icke vore af beskaffenhet att tillfora postverket dugligs p&amp;son&amp;-; iitan att db, om.
ingen viisentlig iindiink till det blttre.
skedde, innebnre en fara.
for postverkets ' frtlmtid - och ' att de hos de extia bitriiaena dstrat ett missmod, som nihte fortyiiga arbetet i.
...
.
.
postverkets tjiinst.
Denncz passus har sakerligen haft afseende A s ~ &amp; l de kvinliia som ade manliga extra bitriidka;.
och, hi&amp; mycket mera missinod.
skulle; j.
' visa sig, hura mycket tyngre ' skulle ej nrbetet blifva ' efter.de nu.
u p ~ s a t t a fdtslagen for kvinnois afloning!
Den endd f6rmBn lr.
.in: ts fdrslag erbjuder &amp; att or+nar (e an- stiillning skull; vinnas ' c: a 5 Br tidigare och diirigeiorh riitt erhillas att vid sjukdomsfall ej mista all 16n.
I dfrigt skulle ordinarie post- expeditorkr af 3: dje lonegraden.
blifva i viss m$n .&amp;&amp;re stiillda iin till och med nuvarande ektra bitriidena, ty desia kunna nu erhHlla en l6n it: 1,350 kr.
efter 1 2 &amp; rs tjiinstgoring, ' en l6n som eiligt .k.
.
.
m: ts forslag ej skulle .erh %llas fiirr 5iu efter c: a 14 fir.
De.
' kvinliga postexpediti6rernas intressen komma ' emellertid iifien i t t behaodlas i tvenne till riksdagen afgif&amp; motioner: ' af herr,.
, F~dljzru B e r g bch herr A.
Hen ~ b m &amp; ndring.
a£ k.
~ &amp; s ' p o ~ o s i t i &amp; ~ angllende postverket i syfte s t t kvinligt ' bitriide skall bibeh~tllas vid sin nuvarnnde.
rktt .att knnha, erhdla postexpeditors befattniug i andra lonegraden, ' s a d om faststallande a£ afloningen i tredje lonegraden till 1,600 kronor och de bBda H l d e r e t i l l ~ e n till 400 kronor hvar- derar, samt.
af h e n.
Pegelow: om rpehsionsriltt for kvinlika post- - expeditoren.
Vi hafvi ' hiir, i dess hufvoddrag frtimstiillt denna fdr sB mBnga svenska lrvinnor viktiga fr4ga, sidan .den nu liggei fardig att be- handlas i rilrsdngen.
.
Vi f6&amp;ehklla o&amp; att n l r tider biir Bterkomms.
.
.,.
.
till amnet.
.
, ', ' '
Kvindesagen i Norge.
(Forts. f r h foreg.
hate.)
Er dm forgwigt reaktion i vort land, blandt publikum, blandt kvinderne selv?
- Det siger sig selv, at det ' der kom som modestromning, det gaar paa samme vis, man forlader det ene for at ta fat paa noget andet, s ' om underholder mere.
Men dette er paa overfladen.
Reak- tion i dybere forstand er der ikke.
Der er tvertimod fremgang, men efter vor mening altfor langsom.
Havde vi bare flere arbei- dere og forkyndere ti1 at sprede uvidenheden - saa skulde det gaa.
De faa vi har er modige og dygtige, men er helt opslugt af ar- beide.
Uvidenheden om selve vor sag er, mener jeg, vor vsrste fiende.
Naive misopfatninger eller mer bevidste forvrzengninger er stsrkt iveien for 0s.
Historikere anforer som tegn pea indre magt og betyhing hos personer og begivenheder, at sagn og myter ivrig spinder sig om dem.
- I saafald hoist smigrende for os, for a y t e r og sagn er ivrig paa fsrde.
Her er t. ex. den myte, at vi vil lighed med mznd.
E n re- presentant i stortinget sa, at vi vilde ~borteliminere de kjonslige eiendomrneligheder~ og i en komithindstilling var hele konklusionen mod kvindestemmeret grundlagt paa vidtloftige prarmisser om, at det ikke forholdt sig saa, at mend og kvinder var lige.
T s n k det!
Mens et af vore hyppigste og sterkeste argurnenter for bor- gerlig ligestillethed og lighed for loven jo netop er det, at m s d og kvinder er saa forskjellig, at mend umulig ksn skjotte kvinders inteiesser, kan ikke representere dem, kan ikke vaere deres formyn- dere, kan ikke med sin bedste vilje vare retfaerdig mod dem.
Vi siger ': Giv kvinderne frihed og ret, og der skel vise sig en kvindelig aandskraft man ikke har dromt om.
Paa grundlag af det fslles menneskelige skal den voxe og udfolde sig.
Det fslles menneskelige - for moralb * grebet, sandsbegrebet menneske, det er vel en saa sikret erobring af erkjendelsen, af aand og folelse, at den aldrig tabes.
Sandelig.
?and og kvinde skabte han dem.
- Som De ved har jo en asiatisk reaktion, hvis ivrigste repre- sentant Laura Marholm er, vsret paafaerde i Europa.
Den har ikke faaet synderlig magt i vort land.
J o - i literaturen har vi jo seet.
kvinden fremme sorn det vilde, aandelig uperfektible kjonsdyr, og mandep, sorn modsaetning, menn6ske og aand - men literaturen, de yngres, har ikke mer den inderlige sammenhaeng med de moralske livsensvaerdier, den betegner ikke saa meget.
Med priselig beske- denbed drager ogsaa - i skroek for tendensdigtning - de nyere forfatterea ' sine produkter tilbage inden d e t snevrere aestetiske om- raade - det aestetiske fagomraade.
.
Nok en myte er det, at kvindesagskvinderne kaster foragt over elskovs- og aegteskabs- og moderforholdet.
Som om ikke net op det modsatte er tilfaeldet.
LSfte det, lutre ' det, adle det vil de.
Og det traenges.
Det nytter ikke aarhundraders hykleriske .senti- mentalitet om moderskabcit.
En ny aand rnaa vaekkes, ikke o h og at, men hvodedes maa nu sporges.
Paa en kongres for modre, sorn .er holdt i Washington, siger en mor: &gt;&gt;Ti begynder at ondres; ' om ikke laster, forbrydelser,.igal- skab-sygdom og verdens elendighed i det hele har sin dybeste grund i kvindens selvfornedrelse sorn mor.
Modre har en frygtelig magt, Hvorledes tor en mor staa lige over sit ham med den bevidsthed, at hun ikke ved selvndvik ' ling har giort sig skikket til at vaere mor, forend hun paatog sig ansvaret.
Selvopgivelse og underkastelse lig6verfor en mand, han vare far, aelsker eller aegtefaelle er den f&amp;ligste teori, sorn kan laeres eller tvinges ind paa den, hvis ka- rakter skal forme de kommende slaegter.
Hun har ingen .ret ti1 at overfore paa sit barn en underdanig, uudviklet natur o. s. v.)) Jeg tror hun er paa ret spor.
At ville bygge op om moderen uden at bygge op om kvinden i og for sig - banaeuwk er dett Lad kvinderne vinde selvstaeudighedens aeresfolelse, lad deres sjaele- liv fsa udfolde sig, forst da, kan der bli tale om menneskeligt, slaegtsvalg og om modre der fiirer menneskeheden f; em i nand og sandhed.
Om sagnene og myker-ne, sorn ipinder sig om begrebet mands- had, vil jeg ikke tale engang, dk er alt for lavkomiske.
Ja, komiske.
er de, mange af disse lidet orienterade modstandere.
.
.. Nu er det vor t ur at le, i begyndelsen var vi gjenstand for .latteren.
For vi har naturligvis.
lidt.
en del vi.
med af latterlig- gjorelse og forvraengning o g forfolgelse i pressen.
o. s. v:, men hvad e r det altsammen?
Ikke at tale om er det i forhold ti1 det .. vi har.
oplevet af glaede.
Porst de spirende dromme og .tanker inde.
i .. .. barne-ung- domssindet, rned sorn gjemte sig vel bort, fordi ' de.
trodde de var,.
.
ganske alene i verden; saa ' mode det igjen hos en, hos to, hos fler-e, saa s e det lyse over alle land, over eget land.
Efter en slig taagenat a t.
se lys rodme fjeldtinderne - kanske er det vakrere syn end baade de, som kom for os, og de mrmest efter os har seet og faar se.
Men hvorledes faa straalerne ti1 at naa lysende og varmende ti1 dem, som bor morkt og fryser?
Der er mange, som lzenges.
Bud paa bud kommer fra by og bygd, om at vi skal komme og fortaelle og forkynde og forklare, og san maatte svare nei gang paa gang!
.
Naar jeg har fortalt dem, at jeg ser de norske kvinder, som dem, der ' har vaeret dybere boiet end de fleste, deres sind boiet a£ preste- og mandsmagt, boiet over sin egen inderlighedens verden, og naar del: saa raabes paa lys og hjrslp, raabes paa en liden heands- raekning, da ikke at kunnemgi den, det er bittert.
Som dybt ind fra fjeldet raaber det pea en og som en anklage.
Og saa kan de forstaa lidt a£ grunden ti1 at Eorge, bar vaeret saa lidt.
med paa alle kvindesagsmoder i udlandet.
Naar en .borer det raabe indenfra det landet, soln vi elsker og: gjerne vil gjore ti1 vort, saa blir en selv ' lidt bergtagen, en blir.
trold og faar troldets bekjendte ralgsprog, en faar skjottc.
sig selv og sit eget og la de ' andres greier ligge.
n e t er slet ikke bra.
Men at det er det modsatte af realstion blandt rort folks kvinder vil De efter dette forstaa.
Og heldigvis er der rext for vor sag ikke calene blandt kvinderne, men ogsaa blandt nlaendene, .de unge maend.
Heri ligger et stort haab.
Rundt omkring i landet er der stiftet ungdomsforeninger af maend og kvinder, og det hsender at det er mgndene, som er ivrigst i at fna kvindesp6rsmaalet frem ti1 disknssion. '
' Prillcipindromnelser sa jeg det offentlige var r a d for at gjore 0s.
Det gunde og ene - retfaerdige princip at: lonne nrbeide efter .arbeidets vae,rd ikke.
efter person har man knn undtagelsevis gaaet ind.
paa for kvindernes vedkommende.
De fleste kvinder, ansdt i statens og ' kommunens tjeneste, betales mindre end maend for det samme arbeide.
Ilde er det, at det offentlige gaar i spidsen for et .system;.
sorn naar det efterlignes af private ' arbeidsgivere skaber .ridhungring og 61&amp;dighed blsndt kvinder.
...
.. ~a sgsaa i v&amp;t ' land ' i&amp;i.
d.
i.
en,.
he1.
del ' Gidder bideibet ' alt, '.
.
:,. '
unde " ernier,et,.
ndcn synd&amp;lig; huligIi&amp;~r ".
.
for &amp; ein&amp;slcglig udvikling,.
.
.
.
.
,.
.
og som truer med i t fo.hre.
et 6gende proletariat.
.
-.
.
.
Da vi gik frern i vort tog under keiket: ' &amp; tfze; dighed for kvinder, s a a, modte vi et a$,et tog.
Det store arbeidertog.
Vi e t andet sp&amp;rnaal, det socialakorqmiske spijrsmaal, og de socialistiske systemer kommer og byr sin lasning, sin hjrslp.
Men vi stanser, bedrovet, raadrild, og taenker, os om.
E t slrj~bnesvangert$mode!
Vor sag, hvis.
sandhed er undfanget.
.
af aand ' og fodt ' 8f kvinde - og sna den .anden, den som er skabt af rnaitdsvilje, fadt af nod, af den nod; sorn atorin8ustrien har fostret.
Denne st ?rindastrieos-, wra, med ' sine maskiner, sine genide opfindelser, sine forstandsvidundere.
.
Denne triumf a£ mandsforstand, d p n e forstand, sok alt er ofret f o r at udvikle, rnem kvindens uandslii har ligget som .&amp; biakmark.
.
Storindustrien, som.
er kvinae- fiendtlig i ' kine virknipges,: i det den har revet liiinderne " hjemme- arbeidet nd nf hznderne, det arbeide de ofte var ledere af, og kastet dern uforberedt, merk v e l uforberedt,.
ud i konkurrancen og tummelen 6g puttet dem ind i de laveste, ynkelight lonnede, over- anstrengande poster i sine, fabriker og sine ' magasher.
For ' den er korttcenkt denne ankl ' age mod, kvinderne, a t.
de her trwngt sig ind paa.
mwnds arbeid~on~raader, det modsatte er I, a, ',, kilf~ldet.
.
Og man.
kunde fristes ti1 at raabe ve over dem, som i denne nod, da nemesi; er over samfundet, fordi det har forsiimt kvin- derne, vil hindre dern i at udvide sin - nrbeidsevne over nye felter uda&amp; opad, i at szette sig de hoieste aindsopgaver.
Der tales ofte sorn om det var en grille af kvinderne dette.
.Ukvindeligt arbeide.
Js, (let findes.
Jeg lnener skrig og jagt og ' alt sligt livs6belzeggende, det er ulrviildeligt.
Og i stsepgt muskelarbeide .vil lrvinder trzekke (men ellers alt arbeide er deres.
Skal, der endelig Irorte, straa v s r e opgjor, saa vil jeg paastaa, at alt samfuuudsarbeide i sin dybeste grnnd er mere lrvindeligt.
end .mandigt.
Samfundet er hjemmet i stor stil.
Der r a r en gang eb tid - der vare.en gang folk, hvor jngt og krig var lnsendenes eneste gjerniog.
Men ikke lonner det umageq a t, gjore for smaalige opgjor, og ilike lBnner det sig.
a t tale mod storindnstrien, den er et faktnrn og trods a1 haeslighed d m aflader, et beundringsv~rdigt f aktum.
Og hvem ser ilrlre, at ogsaa den har rakt en kraftig.
haand ti1 kvindens frigjol-else .. ".
.
.
.
.
.
.
, - -,, ', ': '
.Qg ogsaa de socialistiske systemer er et fakturn, mandige som de er, med sin haardhed, sin straenge mekanisme, men ogsaa de i flere benseender beundringsvzrdige og ogsaa de paa enkelte felter i for- bund med kvindernes sag.
Men ikke bringer vi vor andel till losningen ved at gaa ind i de opbyggede systemer.
Systemer er bra.
Men er ikke bra nok.
Den nod og angst og fortvilelse verden sukker under, den hjdpeu ikke for sindene forandres.
Hjertet maa gjennembeves.
Indenfra maa det straale ud.
Og den hjaelpes ikke, for kvinder er rned i losningen - selvstsndig.
Ogsaa arbeider- och fattigeporsmaalet maa bli vort.
Det.
er ' vort.
For er ikke de daarligst stillede arbeidere kvinder.
og er ikke de fattigste af de fattige kvinder?
For at gaa ti1 mit eget land igen - saa har da ogsaa der arbeidende kvinder sluttet sig sammen 1 fagforeninger, og det e r bra og vel.
Men saa begynder sporsmaalene om indskmnkningen ved lovbud og specielt af kvindearbeide.
Ku gjaelder det at ta i betragtning om ikke det, som lover saa godt i forste led, blir tiI elendighed i andet led.
Om ikke kvinderne en d q vaagner op og ser sig varre kneblet i kampen for tilvzerelsen end nogensinde for- AUe kvindesagsorganisationer i hele verden skulde staa paa vagt her og ta i oiesyn og gi sit veto og Iaegge a1 sin intelligens og sit hjertelag i problemerne.
Det gjelder n a t d i g v i s mest for de in- dustrielle landes vedkormnende, men ogssa for vort forholdsvis idyl- liske land gjselder det: Uden om det okonomiske sporsmaal kommer vi ikke.
Gjennem det maa vi.
Vi nraa ker- tn fast?
) zed storre kraft!
.
.
.
.
.
; ' Kaster jbg - et hurtig blik udover kvindesp6rsmaalet, saa ser jeg en maengde veie som forer ti1 det samme maal.
Men ser jeg laenger paa det, saa.
deler de bevidste best.riebelser sig isaer i tre hovedretainger.
Forst virkningen paa de magthavende, at de skal slippe kvinderne ind, vise dem retfaerdighed, gi dem lod og del i materielle og .aandelige goder i det samfund som er.
$6 den artden: Indvirkning paa kvinderne, at de skraekkeligste folger a£ underkuelse og forsomthed kan udryddes, saa deres natnr kan faa udfolde sig og det opadstigende liv begynde.
E~delig dm iredie: indvirkningen paa det hele samfund, det ensidige mandssamfund, saa ensidigheden kan ophaeves og opftat- ningen iendres, det kvind&amp;ige element faa sas, stort rasderum, at sarn- fundet menneskelig~ores - en omvurdering altsaa af mange vaerdier.
De to forate retninger vil man forstaa blir nodvendige midler for realiseringen af det tredie.
Denne - kvindeliggjorelsen af Sam- fundet har vaeret fremholdt sorn frenttidem kvindesag og det er som har man ment, arbeidet paa dette ikke endnu er begyndt.
- I vort land i det mindste har det vaeret arbeidet psa dette helt fra be- gyndelsen.
~ o r ~ a m i l l Collett a var dette netop opgaven.
Hirad hun sorged nlest over var, att det kvinddige fik saa lidet plads og gehor i samfundet.
Mangt af det sorn gik for &amp; rt, - .. peraoner og hanQlinger - blev for hende smaat, mangt smaat, - stort.
I det erotiske forhold vilde hun den kvindelige folelse skulde ha ledelsen - den ' som havde det sjadsbeaandedes hele forrang - udtrykte hun det -- det hele samfund vilde hun med os og.
vi ' med hende skulde gjennemstrom- mes af den ideale kvindefolelse.
Det er sagt om hende, at hun aldrig nrevnte ordet usaedelighed, men dtid kjaemped mod den.
For hende var us&amp;deli$heden;; at: den ' kvindelige.
.folelse, det sjzlelige nnderkjendtes.
- Det var roden til alt, ondt.
Hun havde fr&amp;ntidsspet, .,ti hun havde den etisk intuitive evne.
Og denne ' evne var det godt om alle kvindesagsforkj~m- pere havde lidt af, mest i opfatning of.
egen ' sag.
Jeg ' synes jeg har seet, at alle de, so&amp; har de blot og bart intellektuelle udgangspunkter, de har sLa let for at reagere, at falde fra, at bli fsrdig med sagen.
E n biologisk eller sociologisk teori, Bn stor mands udtaldser; en slump oplev~lse, og det remler sarnrnen.
Selv for ' fremragende kvinder ramler det.
Ikke saa for det, moralsk geniale blik.
Der er sikkerheden sorn af G-uds naade.
Det er iom f6l&amp;en skyder i forveien og aner og £anger et glimt af de moidske love, som livet og fremtiden stadfaester ...
Men blir det tale om realisiwingen a€ dette tredie riges idealer - ja da gaar det smaat - forsaavidt maa det regnes for frem- tidens kvindesag - lidet eftersporligt er det jo ogsaa, det skjuler sig.
Men engnng i mellem kan dog en lykkelig begiienhed lyse bp og gi s ' trerkt haab og glaede.
En saadan nylig indtruffet begivenhed fra vort offentlige liv skal jeg nrevne.
Det var da vort starting enstemmig vedtog voldgiftadressen ' til kongen.
~ e t t e a t vort folk trods alt har mod til.
a t gaa, i spidseri paa fredens vei, og gi exem- pel foi.
andre, at rustningerne ' alligevel ikke er graset i blodet, ikke her forgiftet-blodet - - ' pas mig virked det sorn en stor feat, en stor seir for v v sag.
.
E t glimt .ind i, vort land, og i et myt ' aarhundrede.
.
, I, '.
E t ngt - for at kalde det aarhundrede vi lever i for kvin- dernes, det er den grummeste parodi - jeg behover ikke iUustrere Nei, lad os bare klart erkjende, tiden er endnu ikke ror, landene er ikke vore.
For at det skal bli,, maa vi kjampe ined den store ' beg~istring og den stora taalmodighed.
~ e begyndte g med at si, at jeg troede paa mit land.
For andre land kan man ikke tro - bare onske.
Jeg slutter med at si: af ganske hjerte onsker jeg for ' det folk jeg har den e r e at gjseste, at dets kvinder maa faa se lysglimt paa lysglimt, saa .de raaber: Se, se landet blir vort.!
Det blir fredens, frihedens, retsindets og kjaerlighedens, det fagre land, som jeg ved mange svenske kvinder drommer om.
Gina Krog. '
En ~inter i Upsala pB 40-talet.
Us en ung flickas dagboksa ' nteckniagaY.
.
--; Det var e n gr&amp; och kulen novembereftermiddab k 1E42.
Ka nonskotten fAn ~lottsbakken forkunnade fiir Upsalaborna att Stock- holmsbhten anlandt.
Nu liigger ingbiten till vid FyrisAns lilla hsmnplats.
En intresserad hop af sH vll sysselsatt som sysslol6st folk, bland de senare en mtingd studenter, betraktar frln kajen det markviirdiga skhdespelet.
Midt i hopen synes en man om vid pass 60 i r, medelstor, kraftigt byygd, rued drag diiri nllvar &amp; h intelli- gens parade lndd ett uttryck a£ barnafrom hjiirtegbdhet forlirlina det for ofrigt ej vackra ansiktet ett oandligt vinnande behag.
Den gamla herrn kastar spejande blickar p % den nyss vid kajen an- gjorda ingblten.
Plotsligt ljusnar bans blick, ett solklart leende af igenkannande upplyaer de dlvarliga anletsdragen, hjai-tegodheten f i r helt och halet ofvertaget, och med lifliga ~tborder, under sviing- ningar med kirpp och armar tillvinkar ban ett ungt fruntimmer pH --- akterd8ck- ett gladt~~&amp;kornmen.
.
.
Passagerarna stiga i land, det unga fruntimret bland dem, och i nasta ogonblick kanner hon sig sluten i ett kraftigt famntag, och rned Upsala hela sjkarekir och dess halfva studentkAr som 4syna vittne trycker den gamla herrn p i den nykomnas kinder ett par beger ljudeliga kyssar.
* Efter denna demonstrativa viilkornstha~snin~ hsn sig mad.
den unia damens hand k d e r ena ardeh, enahzittask under
61.
.
.
.
.
den andra, uppAt sfaden.
Hvar paret gQr fram ryckas hattar och mossor if, .all&amp; hufvuden blottas viirdnodsfullt, i student.ernas hals- ning ligger denna blandning af vordnad &amp; h fortrolighek, sorn de m g a alltid agna .en afhdllen larare.
)) Professor Geijei:) gas det.
som en susning genom.
lederna.
Ty den gamla .herru, sorn fryht- lig och pratsam.
vandrar fram p&amp; den hostsoliga Lgntan, viidligt ' be- svarande de forbipasserandes hdsning, a r ingen mer och ingen min- dre an Erik Gustaf Geijer, och det ar for att, emottaga sin systef-.
dotter f r h nvermland, kommen for att tillbringa vintern i hans hem, som den goda professorn denna hostdng foretaiit den biir besktitna.
.
promenaden.
ner till hamnen.
- ',, '.
*.
* ' T:.
. '
.
.
I Detta ' var forspelet.
- ' ofta ur minnet relateradt a£ en a£ dt; medspelande - ' till det minnesvivda Upsalabesok, hva~wom nHgra gulnade dagboksblad, sorn jag rQkat fQ i min hand, veta att beriitta; Det ar h ~ g r a utdrag or dessn halft forblekaade anteckningw, nedl skrifna utan en aflagsen tanke pH att de en g&amp;ng skulle framdragas ur skrifbordsl&amp;dans gomma, sorn jasg hiir vill meddela ' innan de alldeles utplhats a£ tiden.
Dagboksforfattarinnan, den unga dam, sorn vi qyss.
sett vid ' sin morbroders arm gora iitt intifig i Fyrisstaden, redogor for sin Upsalavistelse ' dag for dag, utan m6nga reflektioner och kommen- tarier, med endast en och annan triffande anrn5irkning; d som visar, att hon ej var nggon menlos liten landtflicka, utan en tankande kvinna,.
sorn hade ' b&amp;de ogon .och oron med sig, sorn man sager.
.En liunpligare plats for en 6fverblick of 40-talets upasla iin det Qeijerska huset erbjod; kan man ' ej heller tanka sig.
Det var ej endast bokstafligen taladt beliiget pfi stadens mest framskjutna plats, med Odinslund pB, d e n ena sidan och - den s. k.
~ n g e l s k a pnr- ken pfi den andra, med utsikt ofver slottet, domkyrkmi och ' Caro- lina Ehdiviva, utan professor Geijers hus var i lika hog grad den andliga medelpunkten 1 universitetsstade&amp;3 intelligenta och.forfinade sallskapslif.
; D.et.
var ocks&amp;; .pii etQ l h g t - inteusivare och- samvetsgrannare satt 6n nu, sorn den tidens manniskor fzittade sine s~llskapsplikter.
Umgiinget -- titminstone .s&amp; som d,et idkades inom Upsalas: bildade societet -, var ett standigti oafbrutet sallskapande .. I ett typiskt professorshus, och Geijers var jn .frarnfSr alla andra ett sHdant, stodo dorrarna bokstafligen Bppna for besokande ' icke en- viss: da&amp; utan bvsrje dag.
i veekan.
Som ett ~ndantagsfall~ qnmiirkes ocksk.
,.
.., 8 +.
..
i den dagbok, som hiir ar min kalla, att ri dag s t h g d e vi dorramar eller * den aftonen kan betecknas med ett kors, emedan inga visiter forekommor.
Att stanga dorrarna var dock ej alltid ett verksamt medel att h a l a besokande pii afsthnd, ty habituhema brukade giirna kringgs portforbudet genom att praktisera sig in koksvagen.
Men utom det flitiga umganget med professorsfamiljerna, sta- dens ofriga familjer och den studerande ungdomen, upptogs tiden sf lasecirklar, musikaftnar, danssoirher, sallskapsspektakler, estetisks tillstQlningar af alla slag.
Sociala sporsm %l och det enerverande ar- betsjakt, som absorberar nutidsmanniskorna, brydde minsann ej 40-talets societetsgeneration.
Intellektuella njutningar, litteratur, musik, de skiha sidokna i lifvet, voro hufvudintressena, ooh aldrig tycktes tid dirtill.
fattas.
Inom de tongifvande kretswna spelade den Geijerska familjen en framskjuten roll.
Fru Geijer var en rsjiil- full, fint bildad personlighet och hennes enda dotter Agnes, den af ' Geijers barn, som k f t mest af ffsderns stora gifvor, var i sig sjalf en dragningskraft, tillriickligt stark for att samla i hemmet allt hvad Upsala agde af intelligens och bildning.
Och midt i detta rorliga, omvaxlande lif gick den stortt tan- karen stilla sin viig fram, utan att mycket blanda sig i omgifningens goranden och lgtanden, ofta hdllande sig pi % afstlnd friin den s t h - digt estetiska frBgor diskuterande eller af glada tillstiillningar upp- tagna umgangeskretsen.
Men and&amp; hur fylles ej hela hemmet af hans stora personlighet!
Det iir ej blott den andliga ofverliigsen- heten, utan framfor allt den som ett solsken verkrande hjartevarmen, utan hvilken Bfven de hlirligaste snillegtlfvor blifva, doda ting, som har, i hemmet, gor sig gaande.
Och den.gestalt, soin d l och d l framskymtar i dagboken, uppenbarar ocksi m h g a af de drag, som gora wiunniska9t Geijer for oss s % kar.
Det iir for hans godhets s k d den unga systerdottern framfor allt annat beundrar och alskar sin illustre morbroder, 18mnande Bt vlirlden i allmiinhet och Upsala vittra och estetiserande fruar i synnerhet att beundra och gora affiir af hans snille.
Det iir som om en atmosfar af fridsamhet och ro omgtlfve hela hans person, som om han agde inom sig en he1 varld af harmoni, hril- ken fh sift skonaste uttryck i hans skymningsfantasier vid pimot.
~ D e t ar ljufligt att hora honomr, heter det i dagboken, rntigot sd frid- samt uti allt hvad han spelar.
Siidan Br ocksii hela hans varelse!
&amp; nu har jag ej i min lefnad sett en man, far och busbonde st % litet fordiande, sH fredlig och god.
Om honom kan man med skid
, saga: ' Han gor ingen myra ett solgrand fornar '.))
Stidan visade han sig alltid i sammanlefnaden nled de sina.
Till och med vid sjukdomstillfallen, som bruka vara profvande Gfven fijr de jamnaste och Aest harinon$ka lynnen, var han rn3jd och t&amp;lig; i stilllet for att pjunka och grina, som m h g e n skulle hnfva gjort, prisade han sig lyclrlig att fli vara omgifven ef de sina och jiirnforde sig ~ned sB rntinga andra, som ensamnia fB dras med sina krampors.
Det naivt barnsliga, soin Bfven var ett drag i Geijers karakter, lrommer ofta frain i systerdotterns slsildringar.
' Vid jultiden hade han tidrsgit sig en svBr forkylning och bolls for den sknll under ett par veclror innestinid i dim ofre vtiningen, utaq att tilltitas ens att gB ner i sitt pB hedre botten belagna arbetsrum.
Hans hustru hxde varit en strang fgngvaktare, och den gode professo; n hade ' beskedligt fogat sig clarefter.
.
Men niir iindtligen befrielsens timma slog och dorrarna oppnades, lrande hnns.
gliidje inga granser.
)) Nu tyckte han att han blifvit lzarl och Ban kunde ej nog uttrycks sin fortjnsning ofver att ha blifvit - ' utpolletterad ' och ' fH ge fruntimmerna kni; fveln '.
Ogonen tindrade, - sager vBr dak- boksforfattarinna - soch sB smB voro de ' som dorrspringo,r.
DB ser, den lzara morbror sB from, niistnn enfaldig n t och heln hans varelse uttrycker den hogsta grad af viilvilja - ogonen .blifva allt ' mindre och munnen allt storre - d l skratta vi allesalnnian och Agnes plagar s e a: ' Se pB lilla pappa hur d u m h m ser ut! '))
- ' I det upprymda tillstgnd, som var en foljd af hi&amp; beskrifna lycklign tilldragelse, slrickczde han sonen Alfred mt i staden for att kopa rnssin och mandel, hvalmed den lossliippta fBngen trakterade sine vaktnse.
Detta var den sndla, hjiirtegoda, liitthandterliga morbrodern, sBdan hnn upptriidde hemma, men nte i varlden var han inte alltid sH medgorlig; om han ocksB ej ofta I7jsa.de .sig hvad man kallar p&amp; si&amp; hoga hastar - och Geijer kunde vara strain nog, niir det pBkalln- des - var skiilmen ofta framme, och i synnerhet tyclrtes ban finna en hemlig fornojelse i att chockera Upsala liirda fruai-, just niir de vantade ntt han skulle visa sig, som mest pH styfva linan.
Visserligen lzunde han ibland, &gt;) efter m h g e boner a£ frn Silfver- stolpe a (Geijers hhgifnn beundrar&amp;a),.
vid n&amp;got aftonsamkvHrn ~uppltita sin mun)) och s tala intressant om Schriiderheimslra .pap- peren, anekdoter darutur om Gustaf I11 m.
m. s, n ?en lika ofta slog han sig p&amp; tviiren, sBsom en gting, d+ bemalda fru enkom inviterat ' en l k d tysk f&amp; att forevisa den b e r o d e mnnnen.
)) lUorbrorp, slrrifver systerdottern,, var den livallen siirdeles upprymd, pratade ',. '
.
idel tolrerier pA tyska och satte sig att repetera de garnla tyska liiseboksfablel-na: ' Ein Esel war an cinctn Stro~n gekommen ' o. s. v. Jag nndrar just hvad den frBmmande tysken tankte nm den store, ryktbare mannen!
- Ingenting roar mig s6.
mycket., sorn nar mor- bror, den 1: idtheriimde Geijer, siitter gig att prcbta gnlenskaper, burns- ligheter och dumheter, att dH se deras forvinade miner, som ej k a m a honom och sorn v h t a sig aft i hans konversation finna idel snille och forstand,.
Hur blid och fridsain eller burnsligt tjufpojkaktig an Geijer virrade sig for sina niirmaste, kunde han ibland f b mfdl af en gan- ska omotiverad vrede, d % det for tillfallet var ndgot sorn viickte haus indignation.
D$ brukade ban ha sina)) far-uter~, soln familjen kal- lade det, och d l skriidde han iute p % orden.
r i d ett sidaut tillfiille for han t. ex. ut mot)) Almqvist och prasterskapet)), Dsvor och dom- derade, hofverade med arFarna, kallade dem ideligen ' de forb.
.
.
.
svartrockarna ' och knuff ade pH den stackars Beckman (blifvrande biskopen i Skara), sorn var p % besok och for tillftillet den enda, som representer ' ade stHndet n.
Men dessa vredesutbrott torde ha verkat som en krusning p&amp; en klar vattenyts och togos nog, afven a£ dem sorn r&amp;kade blifva de oskyldiga foremhlen, ej i nigon ond mening.
s:: - 3 3 B Den goda morbror)) f %r naturligtvis hnfvudparten a£ den unga vermliindskans beundran och sympati, men hennes portriittgalleri innehsller dessutom en he1 mangd andra intressanta personer.
Det iir en ganska lysande skara af redan ryktbara skalder och larda eller nnga man p8.
viig att blifva det, aom passera revy, och med n&amp;.gra raslza drag gro.
deras profiler tecknade i dagboken.
Som, en liten miinniska med yfvigt h i r r beskrifves Alterbow, skidad forsta ghger.
~i skyinningens dunkel,.
Sedan sedd p % nara hiill - och Atterbonls och Geijers voro intima umgangesvanner - visar han sig vara en person, ssom man mlste Mlla afa, ined nlgot xsii lnildt och slalfullt i sitt viisens.
Pid samkvameu iir Atterboin giirna foreliisare.
~ H a n har icke vacker organ, men han laser sA val, s&amp; lagom, och a&amp; ar han sjdf s&amp; intresserad af hvad hail h e r, npp- fattar s % lifligt.
det skona och yttrar sig darom p~ ett satt, att fiorarne bli liksonl elektriserade D.
Stycken ur Lycksalighetens o B, valda utdrag ur ~anmskriptet till sina ~ S i a r e och skalcler)) delger han p % detta satt sina viinner.
Runebergs D Julkvallen~, sorn d %
ngss utkommit, forelastes ocksk af Atterbom pB en af Iiisaftnarna.
vEtt vackert och ljnfligt poem, som mycket gouterades~.
- DP smii eienheterna hos den kiinslige, bide .nndligen och lekamligen sB om- tiilige diktaren undgA ej den skrattlystna Geijerska ungdomen, och nar han beklagar sig ofver %sin besynnerliga Izonst.itution)), tager nlan det nteslutande frBn den komiska sidan.
Skalden Biittigec-, 5ir en ofta forekoinmande foreteelse i Upsalas litterlira sallskapskretsar; SB popul2ir tyckes han dock ej ha varit,.
iitminstone ej, bland de unga damerna.
De fun ?o honom wecherchk.
och pjBskig~.
Han kan nog vara underhBllande nar han vill ' och anslil intressdntit amnen, sils01-11 dk ' han talar om Dante eller f61-e- h e r, n r sin ofversiittning af Tasso, men helst talar h.an om sig sjalf, gor frBgor u t m att viinta pB synr, och niir han ~benBdade)).
den unga dnkboksskrifverskan p e d niigra ord, anmiirlcer hon spetsigt nog:)) Tiink hvilken stor gliidje han trodde sig gora mig, en stackars flicks frln lsndet, att fB tala med poeten Bottiger!
Om han bam vetat hnr litet jag gouterade honom, ja t: o. rn.
hans slrrifter!))
)) Gluntnrnas)) skald diiremot var foremill for ett odeladt in- tresse.
Han forefaller vill vid forsta i n t r p k e t xhogst besynnerlig med sitt lHnga h h, sa.ger sB m h g a knriosa saker, hvilket gor att man betraktar honom som en kuriositet och i n b ratt vet om man skall ta honom for en narr eller ett geni)), men vid narmare be- Ictzntslsap blir det sistniimnda d t e r n a t i ~ e t ofvervagande.
.Den Igng- lockiga Wewel-berg)) har d e t intressantaste utseendet pii karl i Upsala D., heter det sedermera, w verlcligen hogst genialisk.
Agms och jag ha kommit ofver&amp;s om att han iir fodig, inte for oai for- stiisxr -- hon soln skrifcer bar sitt hjiirta o&amp;terkalleligt ' brandjor- ' sakradt och Agnes Geijer befann sig just vid inledningen till sin egen romau, ined en helt annon nng man som.
hjiilte -- amen i all- miinhet taladt, och man vet att beratta om Btskilliga unga flickor som aro fast)).
- Frenologien var den tiden pk modet, och Wenuer- berg vurmade fBr Gall och hans vetenskap.
wVi fingo veta Btskilligt om organernas liige~, heter det i dngboken vid beskrifningen pB en id de Weunerbergska visitaftnarna, DO&amp; om vBra ' anlag.
Wenner- berg trefvade med fbrtjusning p i professorns hufvid, som fanus [~ftaget i. gips.
War han gick,, bockade han sSg med.
ett vackert)) frenologiskt leende,) (citat efter Almquist), och tog morbrors skalle ~ n e d ~ i under g I k ~ ~ p a n Totalintrycket ~.
G.r:, att det iir roligt se nQgon solm inte gar lik alla andra, utan har karakter att skilja sig frBn den vanliga slentr,ianen~.
Joseplison k iifven en a£ habitukerna, och allt emellanit later han inorn universitetsstadens bildade kretsar hora sina kompositiouer.
Bgnes Qeijer och frolien Ava Wrangel, en af Upsalas mest mnsikzl- liska unga darner med en fortjnsande roet, sjunga hans s h g e r, ocl~ d5 nHgon g h g en liten improviserad dans fijrekommer, kan han t. o. nl.
nedl %ta sig till att best&amp; musiken.
Att fruarna gora sti mycket vasen af honom, finna dock de yngre betankligt.
Kiir bans lnusik uppfores, ropas ideligen wcharmant!
gudomligt!
;:, frnarna komma rik- tigt i extas och bsa loford ofver hans kompositioner.
&gt;) De sl~iirnm:: bort ksrlen med detta stmdiga sluicker ocbw - tilliigges det - ~ d e ser t ut som om det r e h n vore g j o r d t ~.
Bland andra musikaliska storheter nlmnes Liirrlblntl, som risar sig en dag, ser intressant och genidisk nt och talar om Jenny L i d Den for sin skona rost sB berylrtnde grosten liriist aflagger iifven besok under sin vistelse i Upsala, sjunger Geijers visor hela aftonell och tjusar rned sin harliga stiimma.
- Att litterata personer i i f ~ e ~: under korta plhalsningar i Fyrisstaden ej fiirsumma att gora Geijer- ska huset sin uppvaktning, faller ' af sig sjalf.
SZi omtalas Borjesoir bland de tillfalliga gasterna: %en &amp; lsk \ - iird gnbbe, som talar ledigt och underhglande~, vare sig det %r om Cicethe samtalet rijr sig, eller om Dickens bch de engelska romauerna.
- Skalden Md~~&amp;-iiat.
som vid den tiden vistades i Gpsala, tyckes ej ha frekventerat cle litterara s %llskapskretsarna; ' men de unga flickorna sviirlnade fiir honom pit afstkd, och Agnes G. gor sig t.
0. m. siirdeles aimahei for en annan ung magister, dgrfor att han 5ir intim viin till 3Iali~- strom.
PA iikta flickmanbr gores ocksiLnnder promenaden en liten afstickare in p i den ggrd, dar Angelicas skald bor, enkour for att kasta en blick npp p&amp; hans fonster.
Utom de har niinmda ar det m h g s andra naum i dagbokcn, hvilkas biirare sedan pB ett eller annnt siitt gjort sig fiirtjiinta om faderneslsndet.
rLilla ddlem-elttn, blifvande statsministern, alltid pigg och liflig, namnes garna i scirnbund n ~ e d ncgon glad tillstiill- ning; Ehrmtheinr, universitetskanslern, r a r en af Geijers intimarc v&amp;nner; f6riddr&amp;a, hofmarskalken Ehrmnheims, f ~ r d e stort hns ock hade mottagning tre glnger i veckan.
I en ung magister Szcndbel: rl, en dansande kavaljer pB gillebulerna och mottagningarna p l slottet, hvars ovanligt intressanta utseende frayperm och som p5 forfriigtrn upplyses ha varit primus.
vid sista promotionen, igenkiinnes Sreu rikes n. v. arkebiskop.
Det var annars mycket godt om urnagistrar.9
, bland de Geijerska umghgesv8nnerna, ehuru e j alla torde ha varit lika goda dansorer ' som magister Sundberg.
Sedermera stntsrgdet F. F. Cm.lson omtalas ofta bland de nnga magistrar sorn horde till ~tarngiiste~na; afvenledes magister Ribbing (sedermera professorn).
Om den senare var anviindbar i dansen f A vi ej veta, ehnru haus ~spetsiga fignr)) sorn intresserad BskBdare ofta fijrekommer pb halerna, men det utgijr de nnga fiickornas stom for- vining att sen mgnniska s&amp; Beliist, s i npplyst, s8 filosofisk, sB liird, Iran agna sB myclcen dppmarksamhet At nlgonting sA ' underordnadt soln t, ex. darnernas kladsel, utseende och dylika bagateller, och niir han inleder sin visit rned:)) Nil, rnina darner, hvad siigs om balen i g h?
~ finna ' de det mycket ofilosofiskt, ja rent af rskvderiktigtw.
-- Magister Carlson, som dH var gnvernor for de unga prinsarna, blir ej.
sB kritiskt bedomd.
Hnn beriittar om prinsarna, deras lif, lynnen,.
fallenheter och uppfostran och,)) det ar gladjande)), lleter det, satt hora.
sA mycket godt om dem.
Carl beromde h m i synnerhet.
Han skall vara sB god,.
r$ittslcaffens och allvarlig och har en sbdan.
innerlig .onisorg och Irirlel~: for sina yngre syskon.
Det var rorande att horcz m&amp;aga slnB dr ?g af tillgifvenhet mellan barnen.
Nib: en skall strafhs, be och tigga de andra, ntt man skall lBtg dem dela straffat.
Hronprinsessan, pB hvilken hela 6nsvaret af barnens uppfostran hvilar, Br superb i sitt siitt att lede itern.))
)) Lilla Sclwodew, det kiindn Upsalaorigianlet, g h ofta ut och in hos Geijers, sen liten sniill och beskedlig gubbe, som man, ej behofver genera sig for) r och sorn inte giir mycket vasen af sig.
N&amp;r Almqvist, den mBngomtalade, kornmer p$i tapeten, kan han dock bli pratsam och)) orera med stora gester)) om A41norinas skald, hans akrifter,,) och alltihop de!
dar)).
)) Almqvist ar en dilig lcarl)), iir Scliroders vitsord, och soln bevis darfijr fraudrages)) att han i sina.
skrifter ' kallar friiknar for grefvinnor '.
Hade han inte begBtt nggon - stij,.re faute si)) - - - tillagger v&amp;r sagesman med allt shal.
Bland alla de intressanta och berolnaa personer, som vid skilda.
tillfiillen besulca det giistfria Qeijerslm * hnset, ar det dock ew, son1 i.
synnerhet efterlk-nnar ett stsrkt intryck, att ao~nt, af dagbokens entusiastislra beslcrifning.
Professor Geijer, som varit i Stocl~bolm, har p i bemfarden haft slillskap med den store fiol-knngen, Ole Bull, stadd p&amp; en konsertresa till Upsala, och har inviterat honom pii tk.
SB hiir skildras den beromde norrmannens besijk: .Andtligen kolumo de, Bull, ham bror och dansken Rosenkilde.
13nll var triiffande lik de portrgtt man sett af honom; brodern vztr '
alldeles olik honom, af en mork snsiktsfiirg med ett sjukligt oclz slappt ' utseende, som ej.
gjorde ett behagligt intryck.
Han iir mi- lare.
Herr Rosenkilde ar en aktor frin Kopenhamn; det marktes afven n %got teatraliskt i hans gtbbrder.
&gt;&gt;Ole Bull sjQf iir en vacker karl.
E n superb fignr, nigonting af genialisk enkelhet och renhet ofoer hela hans person, som verknr siirdeles behagligt.
I hans ogon var dtlt ett uttryck s5 sviir~nande och fantasidrncket, i synnerhet d&amp; han med den lifligaste pathos gjorde en malning af ~Norges fjelde~, att man ovillkorligt tyckte sig ha framfor sig en af dess naturinspirerade andar.
Det Far roligt, att hora och se honom dd han talade, och han talade lnycket ocli med ovanlig liflighet.
Han gjorde en beskrifniug af Sorges natur, som var hanforande poetisk.
Det r a r ett lif och en kraft i halls foredrag, hvartill jag aldrig sett motstycke.
Alla sina ord beled- sagade han ined Bthorder, och dock r a r det ingenting tillgjordt eller sokt darnti -- det kom frarn pA en giing kraftigt, enkelt och god- modigt.
-, Nan beslrref utsikten uppe p l de hiigsta fjdlen, beskref rege- tationen dlr, ' de hoje, hoje klippevaeggene ', ldet gronne, gronne grzsset ' - man.
tyckte sig riktigt se hur ofvermittan gront det var.
- Nilgot hadiskt liit det dock i rnina oron, CIA han i den hogsti!
begeistring ofver denna storartade natur utropacie: ' at han slet ikke kunde tilgive norrnendene at de antuget histendomen.
D n ser jo ' Odin og Tor hror de kornme skridende mellem de u h ~ r e Idippc- masser. '
- - Han beskref stormen, db den kommer lirinand~ lnellan bergen, haw pep och han hren som den, lian hiirmade ' de dybe snkke ligesom af et menneske ', s o ~ n man 11th- understundom -- och han gjorde en skakande beskrifning hum forskriickligt det iir att Aka pH dessa vii.gar, som slingra sig mellan afgrunderna, och hvilka oftn Sir0 spegelglatta af is.
%Bull var ocksii gnnska humoristislr, beriittade historier och hiirmade druckna bonder.
Hvad som i synnerhet roadc oss r a r ntt se honorn harlna en liten hund, som lzan iigt, hrilken vur sb ' over-.
luaade lille ' att han ' puttede ham i lommen ', och soin ~ned sinn Wr:!
fotter kunde st5 p l sin herres ena fot.
Det rar roligt att se 1311ll, dh han hiirmade hnrn den lilla hunden gjorde sina k o n s t ~ r; niir ha11 sknlle agas ' smiskede ham pas ham ined en pennefjw '.
Yi frggade.
hvillret slut den lilla favoriten fick?
' Han diidde sig i hjal!
Ban var ude og knnde ikke finde hjem! '
svarade Rull nied ett rorande ut- trpck.
' Jeg g r a d ~nange taarer over ham.
O!
hvor mange gange
siden jeg har lamgets efter den hund! '
Uttrycket i hans iigon, dB han sade ijesscz ord, kan jag visst aldrig glomma, det var underbnrt!
I dessa Bgon iir ett &amp; up af poesi och inspiration.
afto on en flog hgn son1 hade den haft vingm.
.- Vi &amp; to ris- grynskorf till kkllen, sorn Ole Bull lrallade .hvid polsex.
- Denna miinniska framstod sorn en ~ &amp; x h e i n u n ~ hvilken, jag alltid skall ininnas.
Nan tog oss alla i hand vid afsliedstagandet med den van-.
ligaste och forbiudligaste min.
)?, DevbCida konserter, son1 Bull sedan gaf, den forsta i Carolina- salen, den andra p i Gillet, bevistadei naturligtvis af den Geijerslca.
familjen, och hans spel och hela npptriidande vacka entusiasm.
Efter.
lronserternas slut, foljdes Bull af hela folkmassan, ofver 1,000 per- soner, till siu bostad under studentsing och frenetiska hurrarop.
Efter afslzedskonserten bars han af studenterna upp i sina rum.
.
Stoi var de unga damernas fortjusning, d&amp; Bull fore sin afresa kom for att taga afgked.
Han taJade db mycket med professor Geijer om sina koinpositioner.
)) Det var niistan som en liten roman han tiinkt sig vid hvarje, sow han ntforde i toner.))
Han tog ett varmt farval af Qeijer och uttryckte hum hogt han skattade den ' vdvilja han ront.
d e g er en meget stolt og forfamgelig mandn, sade han, och mente diirnled, atk han garna tog elnot hva.rje heders- bevisliing.
(Forts.) Lotten Dah lgrew.
,,: En lasestuga.
I:, Nan stiger pS. '
spArvngnen vid Kungsgzkan och ber kondnk- toren bromsa, n %r man hunnit .till hiirnet af ~leminggator.
ocb Ine- dalsgatan, eftersom man sjalf naturligtvis ar- en h jiilplos hamling i dessa fjarran Knngsholinsnejder.
Ran gor antagligen s&amp;, hvarvid inm stiger laf (At ratt hal!
), vilcer in till vanster uppdt Inedals- gatan och vandrar, tills man traffar ett, hus.
Diir tir Kungsholms lgsestuga belagen, det slAr aldrig fel.
Jag har gjort den farden en gang en typisk svensk vinter- kviill, med blid luft och omvaxlande dugg- och osregn.
Trots vader- lekens julstamning verkade omgifningarnn ruskiga.
och tryckande; men det ar inte viirdt att uttala sig alltfor positivt om den saken, n8r inan har sett dem endast tinder de omstilndigheterna, att man ' '.
- hade glomt sitt paraply hemma och att det man slutligen fick 1Qn: t befanis vars automatiskt.
D. v. s. af samma sort sorn det den aljes kvicke engelsmannen Jerome K. Jerome rHkade ut for, nag han ville skaffa sig en extra fin regnskarm.
Herrn bakom disken forevisade lofordande en dylik af nyaste konstruktion, en sorn knnde spanna upp och ner sig sji4.f.
Det tyckte Jerome K. Jerome lat makligt och &lt;alldeles som gjordt for en, idle fellow, sdsom ban skrytsamt kallar sig pH, sina bo~omslag, f6rviirfvade nnderverket ocb fann rid begagnandet, att herrn bakom disken hade talat sannt.
Paraplyet spande verkligen ~ u p p och ner sig sjalf.
Han bebofde inte ha det ringaste besvar med det.
Han kunde inte inverka pk det.
Han kunde inte ens forutse, nar det skulle behaga iindra situation.
E t t sadant paraply var det, sorn rackte min antipati mot Incdalsgatan.
Helt annorlunda blef jag till mods, niir jag t.radt in i den beryktade och nnjka liisestugan.
DZir regnade det inte, ej heller var det morkt, fastrnera blandande ljust ocli g a u n t, hvilket inte r a r en effekt af belysningen precis, utan sf den dristiga dekorering i komplementfargerna rodt och grBnt.
hvarmed dorrarn: ~ och vag- garna prunlsade.
Det roda vsr sH rBdt, sb det nastan tog eld, och det grona kan knappast beskrifvas.
Det r a r inte det blaskigt gronn, som vid 1; jns forviidas med himmelsblbtt, eller det sjaskigt gronn, sorn ocksl kan kallas grltt - nej det var ett grout, sorn inte k m d e betviflns, det var det gronaste jag har rarit med om.
Detta a.r det forsts frappanta intrycket man Mr, ndr man i den mycket lilla tarnburen skuddst galoscherna af sina fijtter och trader in i s s t u g a n s ~ yttre och forniimligare rum.
Dar finns enrel- lertid rnycket annat an vkggarna att titta p6.
Fiirst och framst moblemanget.
Detta Br gjordt efter ritningar af Carin Wiistberg och s %ledes konstnarligt tillyxadt.
Alltsammans hfdlet i morkt brunt, sorn stammer bra med det grona, den stora tredelade bokhyllan y t ens kortrdggen utskuren och insvangd hHr och diir, likasi, tror jag, tidskriftshyllan midt emot, de btida ldnga horden, af hvilka det ena begagnas till disk vid bokutliimnandet och clet andrn tjiinar till underlag for cle studerandes armbdgar, stadign och respektabla, biin- karna och stolarna i stilfulla allmogeformer, undantagandes miijligeli de salongsmiissiga af sistnamnda sorken, p l brilka ryggstiiclet vuxit ut ofver ena sidan ocksd, hvaraf foljer, a.
t sitsen viinder ett hrasst horn mot den misstrogne betraktaren.
Inrattningen iir, soin bekant, afsedd for arbetare och frekven- term sQledes tgtast om aftnarna.
Dar var verkligen ocksB den
ifrilgavarande aftonen ganska fullsatit rned dylika biide i det skil- drade gemaket och det darinnanfer belagna, rned ljusgula vaggar.
Ingen enda lzviuna skonjdes bland dessa, sorn det tycktes, absorbe- rade Iasare, .och ingen man hBller for rasten.
Allesammans voro ynglinger fr %n fernton till aderton %r, s %g det ut.
Hvaraf synes, att ungdomen and&amp;, a8r aUt kommer omkring, 5ir Sveriges framtid.
Enligt de nrsgrungliga stadgarna utgjorde tolf Ar Aldersgransen.
.
ned %t for.besokarna; men.
dennn siffra hojdes m a r t till ferntoll, .ty det visade sig sii stor Iasgirighet bland ungdomen, att lokalen inte rackte till.
Det ar ju emellertid inte h g r e sedan.
a11 forra iirets november, born lasestugan oppnades, och sfledes alldeles for tidigt.
att f d l a omdomen eller gora slutsatser angiiende effekten .af dess verksamhet.
.
.
Det rnestadels genonz g %fvor frBn forlaggare, bokhandlare och enskilda, personer uppkomna biblioteket forslog 5innu inte att fylla bokhyllan; men det hinner nog dit en g h g.
Niir, son1 det ar spla- neradt nf Stockholms arbetareforening,, nya ' lasestugor inrgttas i mdra utlranter, skola bockerna cirkmlera, sA att hvarje kisestuga i tin och ordning f&amp;r dispodera det for alla gemensamma bolrforrbdet.
Inom detta iir skonlitteraturen rikast representerad, mest genom ofversattningar, s % finns dar litet religion, vidare historia och biografi, geografi och resebeskrifningar, natnrvetenskap och medicin, teknologi och socialfrQge-litteratur saint tidslrrifter men inga tidningar.
- Ut- lPlningsstatistilren visar, att boclrer rned gubbar i Gro begarligast - det niistan i n i n andra, sam gB i den nnga publiken.
Majligeo indian- och sjorofvarbocker, om de an skulle vara oillustrerade.
V forstfi det sB vB1, vi ha ju alla varit nnga en g h g.
Litsestugan skiites och tillses enli&amp;stadgalna af en fore- stlndare eller forestiindarinna, soin vissa tider p % dagen hitrades i~f filsntroper, hvilka turvis och parvis uppehglla sig dar for att tillhandahailla kunderna litteriira r8d och upplysningar.
Det Br mojligt, att detta jcke ar en sinekur.
men nog s&amp;g det sii ut den gilngen jag var d t:; ty jag var visst den ende, som besviirade den frun och den doktorn, som for tillfallet tjanstgjorde, med sporsmiil - de unga inannen pllnggade och 18ste med fingrarna i oronen och sHgo inte tillgiingliga ut for n %gra riid.
Kort sagdt, det.
hela 5ir en heintreflig inrattning, glad och f~rgrilr, och det kostar bara t v l ore att insupa s % nzycket bildning man orkar med i ett strack.
Hvad den ar ngttig till skall uppen- bara .sig, nar den verkligen bar nltt fram till hela den publik, som,.
den a r Simnad for.
Att det &amp; r en diskussion i fiireningen ~Htnden- ter och arbetare,, som ligger bakom detta liksom alla andra nyare foretag till arbetsklassens hojande i vlrt land, vill jag inte ens namna, sB sjalfklart iir dat.
E- (f. Normandie och dess gnordiska aninnen.
Studier och skildringar af M. ddzoh~.
.
Svenskarnas reslust har som beksnt gamla anor.
Flertalet bland oss viiljer emellertid nu for tiden hiilst a t t bekvamt fardas pA allfarviig, om det ock gifves de, soln i ingen grad vansliiktats, som &amp; m a stiirsta nojet i iifventyrliga farder, hvilka erbjudcl kropps- liga anstrangningar och tillfiille att mota ~ederviirdighete~ af alln slag.
Reseberattelser iiro diiremot i allmanhet blott begiirliga, for s i vidt de g d l a extraordiniira resor, fbretagna rned obekanta trakter sAsom mitl eller i afsikt att profva nya samfiirdsmedel och Adagaliigga manniskans oberoende af elementen.
En skildring t. ex. ir8n ett gam- malt agenomskildadt~ kulturland - rned fallande tendens!
- det iu- sentals personer Arligen besoka, f r l n det Frankrjke, sorn hvarenda svenglr, fortrogen med Dreyfusskandalen, del) uteradekammures up11- traden eller de franska moderna, tror sig fullkodigt kinna - uej!
den skildringen bryr man sig icke om; Inan reser sjdf ocli ser.
n l r lusten kommer pi.
85 ungefi-ir tanka antagligen de flesta, d % deras blick miiter boktiteln Xorma.ndie.
Till och rned (less szordiska mimen riirfw kanske icke autan vidai.ea sardeles m h g a, villiga att i fantasien folja rned pA den gemensamma vmdring, till l~vilken fijrf.
sisom ledare inbiuder sina landsman.
Det mdste medgifras: en reskamrat i denna mening iir ej alltid, liksom den unge Tobie foljeslagare en gdng i tiden, en varclse af hogre ordning!
Det iir ocksi diirfor beriittigadt att ej kritiklost s e med audras ogon, och jiimforelsevis iiro de ffi, hvilka kunna kollationere forf: s uppgifter med personliga higliomster och iutryck, uiir Jet giiller Sorlqandie.
Shorn el; af iessa fb ~ d g a jag r emellertid betygu, a t t om det ilr rned alldeles siirskildt intresse och tillfredsstillclse man sk&amp;dar de gainln vikingarnas E ' rankrike, sB slianker det ett niistan lika stort noje att fiirnya bekantskapen med sarnma landsiindau natur och folk och fornminnen genom det synglas, som fort staller till allmiinhetens forfogande.
Fru Anholms bok Br ingen vanlig resebeskrifning - hvilket ju ocksii undertiteln anger - den a r niistan ingen resebeskrifning
.
alls.
Hon har n8inligen varit beromviirdt njugg p t den sorts de- taljer, nvillra i regel ofverfloda vid sfidana skildringar, och antst tagit afsttnd frBn genren.
Man f t r.
icke veta nar hon ~ s t e g u p p ~ eller ~gi.clr till siingsa, nzan slipper folja henne frdn morgon till kviill, gb igenom dagens alla .betydelselosa och triviala handelser, hvilket.
iir sB innerligen trottsamt.
Forst ' niir man befihner sig ansikte mot msikte med en ofverviildigande forntidsskapelse, ' infor ett a£ tiden delvis ntpltnadt mime eller ett medryckande natwsceneri, just db iiger man heme helt A propos vid sin sida, upplysande, pBpehnde, erinrande, saminanlBn1rande de intressanta ialcttagelser, son1 knnna goras.
Fiirfattarinuans framstallning Sir ocksg frukten af inyclret ornfattande studier, tyolies det, iifven om hon, sdsoln det blifvit sagdt om norma.nderna, haft lyckan vsra)) fodd btde arlritelrt och Iiistori- k e r ~.
Det fordras kaaske bbde det fiSrra och dot senare for att talangfullt knnna tollra ett landskap, hvars hifitoria mer, iin de flesta audra trdrtess iir skrifven i dess arkitelrtoniska minnesmarken.
De i skildringen mthanda- .viil y ~ i ~ n i g forelro~nmande t digressionerna och tekniska terinerna --, for den son1 vill betralrta bolren endast soln fijrstroelseliisning - forefalla emellertid sB1la.n soin en bet~ingande 15irdom, oftare ' soin en behaglig upplysning och tillforlitlig viigledning f-61; ' 19sarens omdome.
Legender stvSil soin lryrlrans ocli lrlostrens lrronikor hafva slrattat till forf: s redogorelse, filologi, riittsl8rdom, topografi, botsnik, allt har uppin~rlrsaininats - och Bud&amp; iir det hela en lnyclret nnderhtllande slnldiing,.
son1 stegrav till att bli i hog, grad fBngslnnde, dB man kan folja den stsom ptlninnelse om red,an inottagna intryclr.
Fru Anliolms bok vinner p i att den refererar till Blnnen, som icke iiro liisaren fr2imrnande.
Forfattnrinnau behk-skas sublimt af sina varint och stolt nRrdn.
~=o~llpatriotislcn kknslor for vikingsria.
Detta ntgor den 9rod.a trgd)), soln g&amp;r ~genom Normt !ndie-slrildringen och pA sainma g&amp;ng forlBnar den dess egendondighct - hvilket icke 51: handelsen lned alla s.
B. rods tl-Bdar.
Med lilca lnycken siikerhet som vore fru Anholm norska, lilca myclcen godmodighet som, wore hon danslra och lika nlgclret allvar s o n vore llon det lion iir, nSimligen.
svenska, s6ker lion deducern fram hela den norrnandislia Icultur Bon sB v91 och s&amp; fordelaldigt framhiifver, s&amp;som ett vilringarnas verk, uteslutande vilringarnas, den1 hon ocksi foljderrligt anser ha kominit frBn Skbne.
Detta seuare tzntagande Br ju gamka berattigadt, inen det form tbl v %l vicl att inodifimx,~, vidsedt att det faktiskt Br ur tvdnne fnk-.
torer, de gnlnla neustriernas, de besegrades?
kultur och cle vilda nordmannens krlzftiga individualism, soin ~zorrnaden framgttt.
.
Den - nes kynne, haus ntomordentligt snabba humanisering och d5irp&amp; fol- jande ' lrulturella insatser, bterfinnas minssnn ej hos de vilringarnas Bttbogar, hvillra saintidigt t.~: ampacle hernlanclets marl:.
1 Forledd af sin alslrvarda)) skandinsvislra~ patriotism betonar f ~ L I Anholin kanske ocksg v&amp;1 staskt uormandern as siisom sRcZanr, inflytaude p i franslit sprtlr och litteratnr.
CBarl ' es d ' 0rlkans till- skrifves, Bfven han, ungefiir samma fortjiinster 011-1 sprgket, som Alain,,.
Chartier kan gora ansprilk pd, och mer an err har blifvit kdlad den forste i att ansa och tukta detsamma.
Boileau sager t. ex. om Cror- beuil, for sina ~ g ~ i m i n g a betecknad r under namnet Tillon (Toleur): Villo~z sut le premier dam ces siecles grossiera Dbbrouiller l ' art confus de nos vieux romanciers.
Detta med all aktning for Blain Chartiers betydelse och lians snille, hvilket jag g&amp;ma dehis vill harleda frtn en; ~lnftning frih Norden)).
Not allt som icke ar norma an die:, i Frankrike uttalar sig diire- mot forf.
m %hSinda vaJ kategoriskt fordomaude, och diruti ofverens- sta.mmer hon icke rned normanden sjiilf, som nog i allmanhet ej unser under sin vlkdighet att vara frausman pB scirnma g %ng sorn normand.
PB houom kan i ?itminstone tilliirnpas ett pfisttriende, som Victor Hugo framkastade for vid pass tre decennier sedan.
2 - 4.
h utom frmsrniin- nen)), sade lian, &gt;aha tcd fosterland: forst och framst sitt eget - och sedan fianlrrike.2 Den tiden mottogs paradosen med acklama- tion.
Nu betackar man sjg nog!
Tempora mutantur - - -- -.
Blott annu en liten inviindning q o t forfattarinnans omdiiil~e, nar det giiller Frankrike.
Sid. 24 kallar.
hon fransruannen:) nyliets- inakaren par prefhence i vilr vaddsdel,:, ocli siitter honoin s&amp;sonl ~notsats till normanden, som segt fasthdller vid det fadernearfda.
Skillnaden mellan den1 a r nog icke s&amp; sardeles stor i detta hiinse- ende, att de utgorlu hvarandras motsatser.
Det finns myclset mer 3.n omnibusfarten som ar)) antediluviansktn till och med i Paris.
Normandens skaplynne forefaller vara p l ~ e r k a d t lika lnycket af den natur, hvaruti han lefver, som det Br ett utslag af h a m nordisb a estraktion, hvillren, sdsom forf.
sjiilf ko~nulit i erfarenhet af, icke spelar nAgon roll alls i folkmedvetandet.
Mans allvar, hans ' nordmannapriigel ' star i smmanhang nlrd de naturskidcspel hair blir vittne till.
Fenomenen, som upprepas ett par ginger i ' lagligen.
ntgbra Atminstone for strcandbon en del af hans eget lif.
Norman- den fiir nhgot af samforstiind rned det raxlande, ~lehsnde;: hafret vid hans kust, nggot af harrnonien i det I n p a, leende landskapet, ndgot af den andakt, som foljer med Aspen af underbara, trosnitet helgade miinniskoverk. '
N o r) ~ ~ m R och i e dess ~lordiska olliwne~z iir n t m tvifrel en itckvisi- tion for v i r litteratur och i sitt slag gnnskr enastlende.
De t.alrikt~ illustrationerna framstiilla alla de kyrkor, yittoreska platser oth zmo- numents historiques~, vid hvillra forf.
uppelltillit sig.
Pii sista sidan i boken framhdller frn Anholm, att hon full- foljt ett allrarligt syfte i sitt arbete, ctt hon relat besvara odl sijkt samvetsgrannt belysa ett spiiramiil.
Afven om detta retenskapligzt sporsmitl och det vunna svaret icke for ltisaren ha samlna vikt och betydelse porn for forfattarinnan sjalf, rninskas icke diisaf ham tack- samhetsskuld for det tillfalle till njutning hon beredt honom under
den intressanta vandringen.
Ty den sympatiska framstdlningen, adlad af .en nobel lifslskldning, iir agnad att skauka Iivar och en som med upgm %rksainhet foljer densamma bAde noje och knnskap ' om mlngt och n~ycket.
Det ii.r sannerligen icke forfattarinnans fel, om man saknar behlllning af hennes sakrikw och entusiastiskt fram- barna skildringar.
Ahza Clezie.
* '.
:!
: Hemtrefi~ad.
Praktisk tidning for kvinnor.
Det nya tidningsforetsg, sorn bar ofvansthnde nainn och hvil- ket Dagny redan i en notis omtalat, synes att dorna af de tre num- mer, som nu utlrommit, val motsvara sitt Badainll, att bjudn.
l t tubetslrlassens kvinnor en god och sund liisning.
Ur det gedigna each val valda innehAllet 1n1 hiir namnas: ett par varnlt och enkelt hillna uppsatser, i religitisa iimnen, beriittelser &amp; h verser, p l en g l n g roliga och liirorika, af Amanda Kerfstedt, Lea, Thwe SSillberg m.
fl., ett par.
god % artiklar i hygieniska iimnen och for ijfrigt praktiska ~ l for d hushtillet, lroket och kladedriikten forntoin talrika ' matrecept, gltor, lelcnr, anekdoter m. m.
Att det iilla bladet redan vunnit ~inlnga vgnner och omfattas med lifligt intresse i synnerhet af den - publik for hvillcen det 5ir afsedt - att s l iir ha vi haft tillfiille att Ironstatera - iir det basta beviset for att den ton som anslagits och de iimnen som, valts varit de 1,limpligaste.
' Pi ha sAledes all anledning att lyckonska dem, soin satt foretaget i. glng och leda detsnmma, till en lycklig debut s a d uttala sarntidjgt den forhopp- ningen att &gt;&gt;Hemtrefnad~ rnHtte spridas i sH vida lwetsar af vhrt land som mojligt.
L.
D.: i:: $.
.d Tid~k~ifter.
, Nilr man tar sig f8r att 8fverblicka de tidskrifter pA svenskt: spr&amp;k, som vandn sig till allm&amp;nheten, den mer eller mindre bildade, och hvarken aro fackorgan eller tendensdito, finner inan till sin ledsnad, att det iil.
latt gjordt. '
Det forekommer nainligen endast .. fyra sldann, och af dessa 5ir en iclre ewentligen svensk utan 9 finliindsk.
Nordisk Tids krqt, den nmest gedigna: och aristokratiska samt nlinst regelbundet utkommande, ha.r annu icke mpptradt i Ar, hvarfor vi spars den tills vidare och ofvergA till Oyd ock bilcl, soln redsn 11tshdt sitt forsta h8fte.
Omslaget ar detta lrsskifte jamforelsevis obetydligt andradt - bara den vackra roda f3irgen frln i fjor, mot hvillcm den- i svart tryckta vignetten med vapenskoldar och ek- 1of tog sig s % nobel ut, har undantrangts af en retsam starkt gul.
Fijr ofrigt ar hiiftet sL beskaffadt, att man med lifligt intresse laser igenom det hela vagen, hvilket inte g l r sA fort, t y man indste ofta xasta vid de rniGngs bilder, som belysa orden.
Hellen Lindgren har.
,
pH det honom egna sympatiska och forsttende siittet erinrat om att vi besitta en fornam och konstniirligt fijrstklassig diktare, som nn- lnera ar betydligt miudre ihfigkominen iin man sknlle kunna tro, till stor del just diirfor kauske, att sii lnycket af hans diktniug har, som Hellen Lindgren siiger, nhuunit rangen af skolbok)).
En hiig rang och en som f B vinna, men icke efterfitriifvnnsviird, ty den iir farlig och kan knsta mycket.
Antingan det uu iir ungdomens fel eller undelvisningens fel, sB Br det timligen sdiert, att de sknl- der, som anvandas till undervisnings~nnterinl i skolorr~a och FB- ledes blifvit klassiska enligt den franska definitionen)) ce qui se lit dans les classes)), f B bota for denna aru genom att, bur oskyldiga t: ll pedagogik de an rat vara, allt fort verka mngistrar och pii grund daraf ofverstindna p l samma gdng som.
skoliren.
Xigot s %dant har hiindt Snoilsky i forhfillande till dessa dagars ungdoiu; men det vore godt om Hellen Lindgrenu ngpsats kunde komma oss at$ glomma all den patetiska skolfestdeklainatiooen af &gt;Svenska hil- d e n och all den anbefdlda rorelse, som fororsakades af)) Den tjiinande brodern)).
Carl G. Laurin liimnar en synnerligen rolig och sakrik revy ofver)) Kultnrlandernas skamttecknare och skiimttidningar)) med nigra alltfor sursota sanningar om Strix p6 slutet.
De skijnlitteriira Bidragen hora till det besta i den genren, sorn p i m %ngen god dag forekommit i tidskriften, och utgoras af ett 1700-tals-pastiche af Levertin och en visa af liarlfeldt.
Redaktoren, Karl IVihlin, be- skrifver upptackandet af en ny i Sverige befintlig RembrandtsmBl- ning, som finnes afbildad i helsidsformat, och slut-ligen talss det reserveradt om Jane Hading och till sist mer iin reserveradt om &gt;&gt;Tirfing~.
Pimk Tidskrift inledes med en manligt enkel och forrngod 2ikt nf Nikael Lybeck.
De tyngre bidragen Siro en uppsats,:) Land skall ined lag byggas,, a£ C.
G. Estlander, s o n med anslntning till en forelasniogaserie af M.
G. Schybergson plpekar nA.gra drag ur Fin- lands inre historia efter 1809, vidare en biografi ofver den af Rnne- berg bepjungne Anders Whelm Ramsay,:) den unge hjalten frRn L e m n o ~, samt Robert Hermansons iberopande a£ m l g r a uttalanden af vdra monarker D rbrande Finlands stallning i ke jsardornet.
Till slut finner man en skiss af Olga Torckell, revp af tyska tidskrifter, testerkritik och ett par bokanmdniogar.
Varaa, som vidtagit en betydligt fordelaktigare omslagsandring iin Ord och bild, prydes naturligtris nf ett Strindbergsportriitt utanya och Adelina Patti inuti.
Vidare en bild af Selma Lagerliif jamte nHgra andra celebriteter, aom d g o t fordunklas af detta grann- skap.
En illustrerad bearbetning af redaktoren efter utlZindsir kalln diskuterar kandidaterna till nasta pifveval, Karl af Geijer- stam psykologiserar ofver Strindberg och Ludvig Josephson skildrar)) En gratisforestilning p i operan i Paris)).
Xovellbidragen aro af prima sort, en episod ur v l r gamle bekante, ofverste Beerencreutz ' lefnad, sedan han lamnat Ekeby, berattad af Selma Lagerlof, och
en vacker bit fr&amp;n Ardennerua a£ prinsessan Karadja.
)) F&amp;ngen pB Cay0 Toro N af Arch.
Clavering Gixnter vttrar jag mig icke om, efter- som jag.
inte har last den.
For ofrigt innehiiller-det fyra ark tjocka 11Utet Atskilligt annat p&amp; vers (at: Lotten von Krzemer) ~ och prosa.
-- I {.
Gr..
FrAn skilda hiill.
K ~ i n l i g a s k o l r &amp; d s l e d a m i i t e r.
I Vadsbro skolrtid, Sodermanland, har invalts grefvinnan Maria r;.
Iiosen p&amp; Hedenlunda och i Skallsjo fijr- samlings skolrbd, ~ l f s b o r ~ lan, s fru Annu o. P~.oschroits, hvilka begge ha Bdagalagt varrnt intresse for skolornas arbete.
X * D e n s v e n s k a k v i n n a n s stiillningo iir aamn.et p % en uppsats, for- fattad af Helen Mc Kerlie, sorn s t b att lasa i forst; hilftet for k e t af den engelska tidskriften .The Humanitasian *.
I-Tulvudga~: ten af artikeln upp- tages sf en historik ofver kvinnororelsens gang i Sverige a l l t i f r h iildsta tider till v L t Lhundrade.
shvarvid forf.
tyclss h a foljt den af Ellen Fries forfattade Sfversikten af d e n svenska kvinnans sociala stii,llnings, hvilken utgifvits p2i engelska sprhket med anledning af Chicagoutst&amp;llniagen.
.
.
Niir forf.
komrner in pB modernare forll&amp;llanden, syntis hon emellertid mer tagit sir.
egen fantasi an det historiska underlaget till norin for sin framstallning.
Hon utgPr ' bland annat fr %n den forntsattningen, a t t Sam- skolesystemet tillampss i Sverige inom alla samh~llsklasser och p % alla Bldersstadier.
Tack vare denna Eortriiffliga undervigniugsmetod, hvilken sedan fr %n tidig Blder staller kvinnan p&amp; fuliliomligt jamnlik fot rned man- nen i socialt och riittsligt afseende, # ro fijrtryckta.
ofverflijdig; ~ och otill- fredsstltllda kvinnor, och hvad iner ar, aargbiggor och slarfvor~ okanda fore- teelser i v&amp;rt land.
Ja, i detta idealsamhiille, d a r samuppfostran i ungdomen och samarbete vid mognare hider.
icke blott; inonz yrken utan &amp; h e n inom aktenskapet; p&amp; ett ti !lfredst %llande satt sedan oi-dnat ' foshBllandena konen emejlan, har man t. o. m. n %tt sii l %ngt att olyckliga Liktenskap nastan d d r i g: t ' Srekomma!
Art. slntar riled nAgra ord, jigna.de Bt F r e d r i k a - ~ r e r n e r ~ 6 r b u n d e t: for hvars verksamhet redogores pB ett tamligen exalrt siitt, om man un- dantar den nppgiften, att forbundet ostiftades for 27 Br sedan af den euro- peiskt ~Syktbara for fattarinnan Fredriks Bremer *.
Agt forf.
stjiller vPra forhiillanden och institutioner i ett ytterst sympatiskt ljus, torde af ofvan- st %ende franzgh. '
- 2.
En a m e r i k a n s k sjukskoterska, Anita Newcon~be McGee, som utmLirkt sig i sista kriget, har belonats med utnamning till * acting assi- stant-surgeon * i amerikanska a r m h, med lojtnants titel och Ion.
*
(Forts.) Ears Hiikerberg: Topelitts, Zach., ~ n g l a r n e s julklnpp.
- IJalni, A111); L h t l - ning Grn11s s~nL skyddslingar.
Tre julberattelser.
- 8.
A:, - li ' er$-trwV, Antamh, En liten prinsessa.
* Adolf Jolmson: A.
B.
6.k: Zigennrhiifclingen.
Ett myteri.
E n 1) allongfiird ofver Australien.
Ett m3sterskott.
- Cfiirk / ich, A.
B., En riifvnrhistorin fr8n medeltideu.
En ung hjalte.
Tio dngar p3 en flotte i Atlanten.
Ynrg- jagaren.
Indianjagarens tnppre son.
F5r1ze, Jules, Jorden rundt p5 80 dagar, - Stens och Annas sagor.
Assolant, it .. Knpten Corcornns iifven- Everett-Gmm, E., Det galnla slottets hemlighet.
Gwstiicker, Fr., tyr.
Sjorofvaren pfc Alississippifloden.
Regu1a: orenln i Arkansas.
-- Gjllfl; Silf- verbagaren.
- Eitner, lJfartht / mJ I lifvels vHr.
- Macdrtf, J.
R., Jesu sju liknelser.
- Piacock, Lncy, Sex prinsessors iifventyr.
- Grztmintantz, y., Floriclaindianer~~as sista hofding.
Bild~rbarkcr-: I I e n m a 110s hiins och kaniner.
Yiinner bland cljuren.
Sornninrdngar 112 landet.
Lekar och lek- kamrater.
- - - - - J. W. L~fwing: ~ e d t a, Xilyu, En julfest.
Mordin &amp; ~osephson: ~Studenler och Arbelares 1898.
- &amp; ftc.lt~c / riirr, A n d m?
, ' Sattaren och hon.
P.
A. Norstedt 6s SBner: e z d l - i - Vackra Svarten.
- Vintergatan.
Hetida, Bibelstunder nled Imnen.
- Rolfstvz, Il-ordah /, Om ~Torclenskjoldo och Anna Serinne.
- Roos.
Aimn 171., Lure Lulls sagor.
- Carro / f, L., Alices iifventyr i sagolandel.
Dickerrs, Chrrrlcs, Lilla Nojsten, J.
C., Friin Rysslanct, IT.
- Chthc, T., Kliif- Kellys historia.
Ilofhian: Frarrs, TvL beriittelser, verbladet.
- Anderson, - - - E. Oemigke ' s Verlag: Boussct, A., Lcbens- Frauen.
- Stein, S., I70r Tagesanbruch.
unci Charnkteridder deutscher J. F. Richters bokhandel: Far-.
ti / / - S %o / d och Pifn, r r lifwt och men- niskohjertat.
- Prof. S c h i d t och pro] ': I / o / t z ~ z d o r f.
Sp testamentet~ boclier.
Alf.
Sam~lelssons forlag: Szmdstrb ' ni, I,., Jnkt- och Hf \ .entyrssIiildringnr, 11.
Goorl, Arthitl; Tom Tits experinirn:, h.
1-12.
Schleicher Freres, Editeurs: GinisQ, P a d, 1.3 vie d ' un Theatre.
- 11 K., PI '.
J. Schedias forlag: Wahfhorg, John, I&lt;olnrliojan vitf Siljan.
I det fordolda.
r 6.
- - Jos.
Seligman: Dickem, CharZcs, En julhistorin. '
Fr. Skoghinds forlag: Lang / et, Y,zBitltlrar, Till kYst genolil Kys~lancl.
- i7rlari M h i, DagslKndor.
Wahlstriim &amp; Widstrand: +~blor~z, Ilchra, l) et var en stror) ~, Anna, llodern roniantlk och etik.
visor.
- Hn / / strom, Pcr, Resebolien.
- K a r / f L W J Erik IT.
- S Q I ~ drd, Fridolins
C.
E. Lagerstrom = ---: - FREJA-MAGASINET Spis- och Knackebrod i otilca sorter, oofuertrBfflifla i vulsmak.
nabnrra HEDERSPRIS- I) rosdoa J 9 % O&amp; 1 GULDMEDALJ Brna~~sal~neig 1895.
GULDMEDALJ I Stocklloli~l 1S97.
Bisouits o c h C a k e s Nyhet!
Nyhet!
gaff elputsaren bos vasa en viilliorn- men nyhet f.
hvnrjo 11rlsnloder Lfvensom o. for rcstniir~ !~tcr hotellor etc.Ar s tall- bar for olika grofva aafflar.
%ris $r.8: 60 pr st. Siiljes i hvarje vill- sorterad jern- o. bo- siittningsaff ar samt i parti hos 0, A, Hjorth &amp; C: o, Klara Norra Kyrkog.
5.
Stooltholm.
A.
T.: K.-T.
Kont.
185.
440 % Sjukkassa.
personer, som ic7co UTO medzemmav af 7cunna blifva delegare 12 densamma.
Fredrih-Bremep- F6rbundet: Dro ttninggaton 54.
Rikstelefon 27 62.
Fiirbundets byril iil) ijer.
11-4..
Aim.
: t- I.
49 16..
Fa V. 0.
CentFolbyrrS: Storu Nygatan 36 Rikstelefon 15 46 - Allm.
t e l ~ f o u 27 15 ~ i under r rintern iippen alla helgfria daxar, worn liir (iagaru., kl. 10-4.
F6r hj (?lps6 /, unde H.
.- .-.
?I () - 11.
Foreningen Handar6etets Vanner: Brunkebergstorg 18.
Oppet 10-4.
Stoakholm, Aftonblndets tryckeri, I&amp;: !+.
