# ID: svediakorp-per1789
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,707
# sentences: 777
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 32 (1127) TORSDAGEN DEN 6 AUGUSTI 1908.
21:STA ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
r ffalitombytet på 3fvi (an S ÄLLAN GES väl tillfälle för två makar att mera idealiskt förverk- liga idén om samarbete mellan man och hustru för ett gemensamt lifsmål än som föreståndare och husmoder för en folkhögskola.
Den ena leder den manliga, den " andra den kvinnliga kur- sen, och samtidigt kan ingen göra sin del af arbetet utan hjälp af den andra.
Också, när två unga människor med något af missionärinstinkterna i blodet och den ideella rustningen af offervillig- het, entusiasm, tålamod och hopp drömma sig en framtid, får den gärna kontu- rerna af ett arbete bland folkets ung- dom på en af våra folkhögskolor.
Så är det i dag, så var det förr, då folkhögskolan i Sverige var ung och en af dess veteraner, doktor Leonard Holmström, den nu i dagarna afgångne föreståndaren å Hvilans folkhögskola, också var ung.
Det är fyrtio år sedan hans vänner, enligt hvad han själf berättat, varnade honom för den ovissa framtid, som skulle öppna sig för honom, om han bunde sig vid den då på initiativ af bankdirektören Ola Andersson inrät- tade folkhögskolan Hvilan i närheten af Kri- stianstad.
Och det är fyrtio år sedan en ung flicka, ensam af alla, rådde honom att börja verket och han lydde henne, Hon blef sedan hans hustru och de ha nu tillsamman ända till sommarkursens afslutning i år ledt arbetet å Hvilan.
Under tiden har skolan till elev- och lärarantal regelbundet utvecklats, den första provisoriska lokalen — en gammal krog — har lämnat rum för nya, och under hvarje tioårsperiod har en ny byggnad tillkommit med hjälp af landsting och enskilda intresse- rade.
Många generationer af unga ha makarna Holmström under denna långa tid ledt och fostrat, och deras insats i arbetet på höjandet af bygdens ungdom kan icke öfver- skattas.
Den sista afslutningen, hvarvid dr och fru Holm- ström i egenskap af skolans ledare närvoro, och där de bägge gamla togo högtidligen ^^ja^K afsked af skolan, dess, Y NN \ elever och lärare, blef r &amp; 9m? \ också till en Rahmn foto.
385 verklig tacksamhets- och hyllnings- fest.
Ett officiellt erkännande af sin verk- samhet har doktor Holmström i sam- band med sin afgång erhållit, i det k. m:t tilldelat honom guldmedalj " för medborgerlig förtjänst ".
Hans efterträdare på den kräfvande posten blir doktor E. Ingers, och han och hans unga hustru, en dotter till makarna Holmström, gå nu att hålla Hvilans gamla traditioner som en af våra främsta folkhögskolor vid makt.
£ff monumenf åf Sven Dufva NR 14 af Idun d. å. stod införd en artikel af författaren Valdemar Lindholm om urbilden till Sven / Dufva, soldaten Mattias Bång, som efter krigets slut slog sig ner i Lycksele, där han bodde till sin iviscRjaflp: död.
Denna artikel, som mottogs med mycket intresse, gof äfven uppslaget till tanken att resa ett monu- ment öfver den finske hjälten, i det generallöjtnant Oösta Sandels harstädes, en son till den från finska kriget tykibare härföraren, beslöt sig för att bekosta ett sådant.
Ritningen till monumentet är nu gillad af general Sandels, och enligt hans välvilliga löfte äro vi i tillfälle ett i första hand meddela en bild af detsamma.
Vi lämna härmtd ordet ät upphofsmannen till idén, som i nedanstående artikel bl.
a. be- möter de angrepp mot hans uppgifter om platsen för Bångs graf, som varit synliga i pressen.
; ten27oktob-j iSt Såsom jag i min förra artikel framhöll, är det nu naturligtvis alldeles omöjligt att med absolut bestämdhet utpeka den plats, där Bång fått sin sista hviloplats, då man härvidlag måste lita endast på traditionen — och traditionen har ju, enligt Sk. N.
T., äfven förlagt Bångs graf till Vilhelmina.
Detta är för öfrigt inte så märkvärdigt — det var ju sju städer, som tvistade om att vara Homeri födelseort, och där- för kan man ju inte förvåna sig öfver att två små lappländska kyrkobyar tvista om, hvilken- dera som är den finske hjältens dödsort.
MONUMENT ÅT " SVEN DUFVA ", AFSEDT ATT RESAS Å BÅNGBERGET.
TILL HÖGER INSKRIFTEN Å STENENS FRÅNSIDA.
ÅSOM IDUNS LÄSARINNOR och läsare möjligen torde erinra sig, berättade under- tecknad tidigt i våras i Idun, hurusom jag under mina resor i södra Lappland funnit det ställe, där den finske soldaten vid Vasa regemente och Murtäsaari kompani, Bång, — hvilken, enligt Ranclien, Björlin m. fl.
historici, varit före- bilden till den vackra soldattyp, som Runeberg så ypperligt skildrar i sången Sven Dufva — efter finska krigets slut funnit sin tillflykt såsom odlare och brytare.
I min uppsats uppgaf jag — enligt den tradi- tion, som ännu kvarlefver i Lycksele, och som ej motsäges af kyrkobokens utsago — att Bång blifvit begrafd i Lycksele kyrkogård.
Nyss åter- kommen från en tre månaders vistelse i Fin- land och Ryssland har jag fått mig berättadt, att en norrländsk tidning — Skellefteå Nya Tidning har det uppgifvits för mig — polemi- serat mot mina uppgifter och bl.
a. påstått att Bång ej lefvat i Lycksele, utan i Vilhelmina, där han fått sin graf.
Då jag ännu, när detta skrifves, ej haft till- fälle se tidningsartikeln ifråga, må det varda förlåtet, att jag f. n. ej kan utförligare bemöta den.
Så mycket måste dock sägas, att här måste föreligga något missförstånd från tidnin- gens sida.
Bång lefde i Lycksele, där Bångberget ännu bär hans namn.
Han tjänstgjorde där såsom sockenskomakare, men på samma gång som ny- byggare.
Sitt första odlingsarbete gjorde han på den s. k. Räddhågan.
Som emellertid mar- ken här var tämligen sandig och inkomsterna af skomakeriet väl voro ganska små, — möjli- gen bidrogo äfven andra omständigheter — för- sökte sig Bång på nyodlingsarbeten på flera andra ställen, möjligen äfven inom Vilhelmina socken.
Men han återvände alltid till Lyck- sele, ty det ville inte riktigt lyckas för honom.
S När ni köper skodon be- V / * Jiätuuin •åänaan VALDEMAR LINDHOLM.
Hvad är då naturligare än att resa monumen- tet öfver hjälten på den plats, där han bevisli- gen lefde och på den plats, som bär hans namn?
På Bångberget, detta lilla vackra berg strax söder om Lycksele kyrkoplats, och hvarifrån man har den allra vackraste utsikt såväl öfver " platsen " som öfver " Räddhågan ", där Bång en gång i tiden, efter att som en man ha offrat sitt blod för gamla Sveriges ära, sedan under så många år — största delen af sitt lif — gaf sitt arbetes svett åt den svenska jorden.
Där bör monumentet stå.
Det är vanligt att på midsommaraftnarna ungdomen i Lycksele samlas däruppe på Bångberget till lek och ras under midsommar- nattens korta timmar.
Och just för denna ung- dom, som där samlas, skall monumentet vara en maning att skänka sin kraft åt det gemen- samma fosterlandet.
Äfven den minstes kärleks- gärd kan bli till stor betydelse, och om gåf- vorna ej äro så stora, gör detta intet, blott i barmen klappar ett ädelt svenskt hjärta.
Helt säkert skall monumentet, en gång rest, väcka dessa tankar, och det är också gifvarens afsikt att med detta monument ej blott hedra hjälten vid Virtabro, utan äfven att genom detta åminnelsetecken verka en varm känsla af foster- landskärlek hos dem, som komma att betrakta monumentet.
Profva dem och öfvertyga Eder att de göra skäl för namnet härnäst gär då att få se Men om man sålunda — för att vara opar^ tisk — inte vill ge någondera byn företräde angående den frågan, hvar Bång ligger begraf- ven, så måste man dock böja sig inför det faktum, som är alldeles odisputabelt, att Bång efter krigets slut brutit bygd i Lycksele och att Bångberget bär hans namn.
När det därför, i anledning af min artikel i Idun och den vänliga påpekning, som i sam- band därmed gjordes af Iduns redaktion, blifvit ifrågasatt att däruppe i Lappland, där Bång funnit sin sista hvila, resa ett monument till den tappres åminnelse, tyckes det mig vara af underordnad betydelse att nu söka med bestämd- het utpeka grafven, där hjältens ben hvila.
De ha legat där i mer än i 60 år utan monument, och traditionen — dessa ödsliga trakters enda historia — utpekar än den ena, än den andra platsen för grafven.
Restes monumentet på Lycksele kyrkogård, blefve tydligtvis Skellefteå Nya Tidnings sagesman ledsen — restes det på Vilhelmina kyrkogård, blefve jag ledsen.
Och nog en hel del Lyckselebor också.
Och märkligt är detta monument öfver den enkle soldaten äfven i ett annat afseende.
Den, som reser monumentet, är en son till den store hjälten från 1808, Johan August Sandels, den berömda Savolaxbrigadens snillrike chef.
Grefve Gösta Sandels bekostar uppförandet af monu- mentet, som utgöres af ett väldigt block af röd granit och bärande inskription om, att Bång varit förebilden till Runebergs Sven Dufva, samt att han här efter krigets slut arbetat i den fredliga kulturens tjänst.
Det är meningenatt.
monumentet skall kunna aftäckas den 2 7 okto- ber, 100-årsdagen af Sven Dufvas bragd vid Virta.
Monumentet blir sålunda äfven en sons hyll- ning till sin hjältefaders minne, på samma gång det är en medborgares erkännsamma hyllning åt en enkel soldats bragd, som i och för sig väl ej blef af så stor betydelse i historien, men som dock alltid skall stråla såsom ett klart be- vis, ej blott på den finska nationens beundrans- värda mod och sega uthållighet, utan äfven så- som ett bevis på den kärlek, som förenade de båda nationer, hvilka så omildt sletos från hvar- andra år 1808.
Och säkerligen skola vi alla, när vi stå inför den finske soldatens minnes- sten däruppe i Lappland, instämma i historie- skrifvaren Yrjö Koskinens stolta ord, hvarmed han afslutar sin finska historia: " Genom alla tider har finska folket bärgat tvenne dyrbara ägodelar: en obefläckad ära och hoppet om en framtid. "
" Damernas favorit ".
— 386 — BÅNGBERGET MED DET RESTA MONUMENTET.
EFTER EN SKISS AF FÖRF.
VICTOR I A-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla modärna färger och skinnsorter, till populära priser och tillverkas af Ludvig Traugott, Stockholm.
2^22J " Överklasskvinnorna " och socialismen.
SOM vi uttala vår öfvertygelse om S AMTIDIGT att orsakerna till den sociala kampen är o af vida mer vidtgående och invecklad natur än de missförhållanden, som en gift kvinna ur hufvudsta- dens ämbetsmannavärld här nedan påpekar, anse vi lika fullt hennes varmhjärtade och af nobel social ansvarskänsla präglade vädjan till hennes likar i och för sig värd allt beaktande.
I af den hårda socialismen, och de.gifta männen ' taga minsann icke mindre intryck af sina hu- strur, våra f. d. jungfrurs, erfarenheter.
Jag vågar tro, att mycket skulle blifva annor- lunda, om kvinnorna inom arbetarehemmen med öfvertygelse och innerlighet kunde säga till sina män och barn: " Min matmor var en alltigenom fin, hederlig och förstående kvinna, som intres- serade sig för min framtid, som dagligen lärde mig allt godt genom sitt exempel, och hos henne var jag som en like, en jämnställd person. "
Om hvarje matmoder af den s. k. öfverklas- sen sa toge sitt kall och.om hvarje tjänarinna så förstode sentera sam- lifvet med en sådan fru, skulle så småningom fost- ras ett kroppsarbetare- släkte, hvars väg ginge i ansvarskänslans, rätt- färdighetens och foster- landskärlekens tecken.
Stockholm i juli 1908.
DESSA TIDER, då alla tidningar äro fulla af reflexioner och utläggningar angående stridigheterna mellan arbetsgifvare och arbets- tagare, ber jag, en gift kvinna, att iå i eder aktade tidning draga mitt lilla strå till stacken.
Jag undrar nämligen, om icke i nedanstående faktiska förhållanden kan ligga en liten förkla- ring öfver åtminstone en del af detta sociali- stiska trassel.
Af den pågående arbetarestriden tycker man sig finna, att densamma är icke blott en makt- fråga och ekonomisk fråga, utan striden är för- anledd af mycket annat.
Hvar nu söka bot ANNA WETTERSTRAND.
mot åtminstone någon del af allt detta, som i dessa tider upprör hela vårt älskade fädernes- land?
Jag är hvarken lärd eller rösträttskvinna, men det oaktadt vet jag, att reella synpunkter finnas, från hvilka man kan vinna erfarenhet om, att orsakerna till det inbördes krig, som RÅN DEN LITTERÄRA brytningstid i början pä förra århundradet, dä fos) ' orister och göter suger vårt lands fysiska och psykiska kraft och stredo om det poetiska arfvet efter den sönderfal- förgiftar förhållandet mellan de s. k. klasserna, lande gustavianska skolan, härstammar följande ligga djupare än man i allmänhet antager. '
hittills okända ungdomsdikt af Atterbom.
Den är ett fynd af docenten Ruben Q:son Berg, som här Kvinnans uppgift i hemmet är, som vi alla upptecknat den och samtidigt i korthet antydt dess veta, mycket stoi.
Tänk om vi gifta kvinnor, litteraturhistoriska miljö och förutsättning.
af den s. k. öfverklassen, medan vi vänta på rösträtten, skulle sluta oss tillsammans till en förening, hvars uppgift och sträfvan ÖR SEXTON ÅR sedan meddelade Bern- ginge ut på att med kärlek, förståelse och in- hard Risberg i denna tidning en dittills tresse höja våra tjänarinnors andliga vyer, dag- fullkomligt okänd dikt af Atterbom, " Till Ca- ligen gifva dem ett efterföljansvärdt exempel rolinas Skugga ", ett af den frejdade skaldens på att deras intressen också äro våra intressen allra första originalpoem.
Här nedan läses en samt att huslighet, enkelhet och sparsamhet ej annan märklig ungdomsdikt af samme man, som äro blotta ord i vår mun, utan blifvit omsatta ända till nu, hundra år efter dess tillkomst, har i lefvande handling, så att våra tjänarinnor legat begrafven i en handskrift.
Utom sitt under den dagliga samvaron med oss matmödrar värde som bidrag till kännedomen om Atter- finge allt detta så inträngdt i medvetandet,, att bom har den betydelse i vår verskonsts historia.
de, en gång vordna hustrur och mödrar, ginge Den är nämligen de första riktiga stanser, s. k. till sina egna hem med en bättre tanke om den ottave rime, som författats i Sverige.
Ottave s. k. öfverklassens hjärtelag och intresse än nu rime voro den romantiska hjältediktens form i tyvärr så ofta är förhållandet.
Italien; både Tassos " Befriade Jerusalem " och Min tanke är, att en kraftigt bidragande or- Ariostos " Rasande Roland " äro författade på sak till allt detta split i samhället är att söka detta stolta och klangfulla versslag.
Hos oss hos oss s. k. öfverklasskvinnor, i första hand vann det poetisk medborgarrätt just genom hos de gifta, som af sina tjänarinnor fordra alla Atterbom och hans vänner; på det skref Geijer möjliga och omöjliga egenskaper, under det att " Manhem " och " Den siste skalden " m. fl.
af vi matmödrar ej gifva dem det goda föredöme, sina götiska dikter, och i ' ottave rime är äfven som är så viktigt och som talar sitt eget mäk- Tegnérs gripande själfbikt " Mjältsjukan ".
Senare tiga språk.
En husmor, som dagligen begär, har den fått en ganska rik användning hos oss.
att hennes tjänarinna skall t. ex. in i minsta Den Atterbomska diktens egenskap af att ut- detalj spara och se huset till godo, kan icke göra en dylik utgångspunkt är dess mera frap- vinna tjänarinnans aktning, ifall denna ser, att pant, som författaren endast var sjutton år, då husmodern ej sällan plottrar bort penningar på han skref den.
Jämte ett par kamrater hade han lyx och nöjen.
Inkonsekvenserna observeras på hösten 1807 bildat ett vittert sällskap, som så lätt af nutidens tjänarinnor, och enligt min till att börja med bar namnet Musis Amici, men tanke bygges härigenom dagligen en säker grund följande vår döptes om till det löftesfullare till misstro och slutligen till och med hat.
Så Auroraförbundet, hvarunder det är mera kändt.
gifter denna tjänarinna sig en vacker dag och Vid ett af de första sammanträdena uppläste nu inympar på sina barn de sorgliga erfarenheterna Atterbom en dikt af följande lydelse: om öfverklassens inkonsekvenser och hur den vill, att andra skola utan tack eller förståelse Poesiens Helsning till Sällskapet M.
A. slita och spara för den.
Hennes barn träda ut Ur ljuset af de underbara länder, i arbetslifvet med bestämda och beklagliga åsik- der den treenige i klarhet strålar, — ter i denna sak; ty hvar och en vet af egen der Religion, kring evigt lugna stränder, erfarenhet, huru barndomsintrycken sitta fast en ny Auroraglans för Hoppet målar, — hela lifvet igenom.
De unga kroppsarbetarne der, huld, en grupp af Himmelsstjernor tänder blifva sålunda alltifrån början och under kam- den dag, i hvilken Glädjens Tempel prålar, — Från englachorers sång i Gudasalar pen för tillvaron mer eller mindre genomsyrade Jag ofta flög till jordens mörka dalar.
De första stanserna i Sverige.
F F:; z z z: z Baragarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta baruklädersaffärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt utgifves på nere språk och i kolossala upplagor.
Barngarderoben få få Pris för helt år 3 kr; haTft år 1: 60 kr.
Losnummer 30 Öre.
— 387 — få få Den Evige bjöd mig från Thronen tåga, bland sina Andars här Han valde mig, — att lifva opp den sköna Gudalåga, som höjer Menskan öfver Stoftets stig, och eldar Henne, att min stämma fråga: " Om hennes sanna Hem ej öppnar sig der bortom Griften, skönt i Hoppets ljusning? "
Hon fick mitt svar och brann af helig kjusning.
Då i en lund af höga lindar danad, vid glans af Månans silfverbleka guld — der Kärleken, af ädla hjertan anad, i dunklet herskar, endast dygden huld, — en Yngling irrar på en stig, som banad till trånfull sällhet är af rosor full.
Jag sätter i hans hand en Lesbisk lyra, att klinga kärlek i hans oskuldsyra.
I Verldens Ungdom sänd till Greklands zoner, — i helga Mythers lekande behag, Jag hördes himmelsk i Amfions toner, och i Homeri Lyras enkla slag.
Snart, värd sin ätt från bättre regioner den Vilde lydde Skönhetskänslans lag: Höljd i Symbolens aningsfulla Slöja Jag Södern såg sig till min Himmel höja.
Men ack!
från Rom, Barbarers vilda skaror i blod och flammor dränkte Hellas land, Parnassos skontes ej för krigets faror, Korinthos sönk igenom Mammii brand.
Förnedrade till fala Köpmansvaror Konstalster sölades af Knektens hand, — och Romas Genius, bland dess stolta Larer mig kedja ville bland Triumfens charer.
Dock — Söderns boja blef af Norden bruten, och Romarns vilda fräckhet målet fann; en mäktig ström ur stolta skogar gjuten, så Nordens folk Ausoniens slätter hann.
I Christendomens Gudaskugga sluten, snart dygdens eld på jorden åter brann, — dock Riddaråldrens fromma Hjeltesinne förvarade ' hos mig sitt sköna minne.
Den hulda åldern — gråten!
— är försvunnen, Man vågar förebrå den barbari, den tid, då Religion och Dygd blef funnen, och Världen lystes af en poesie.
Nu Mänskan är till midnattsmörker hunnen, och sliten är Nai urens harmoni, och Tro och Kärlek anses blott för drömmar: Hvar fins det Hopp, som än för Verlden ömmar?
Nu Brenni stam kring Europa ljungar, en lömsk despot har störtat det i band, I Galliens kedjor sucka Folk och Kungar, och Kpnsten flyr för krigets grymma brand.
Förgäfves dygden gråter.
Ingen slungar emot Förtryckarn med energisk hand den blixt, som krossa skall hans thron bland Grafvar.
* Ach, denna tid är bildad blott för slafvar.
I Tyskland klingar dock en helig Luta, den Tieck, min älskling, stämt till Andemeter; Religion och Kärlek purpurskimmer gjuta i insjövågorna utaf hans meter, som i hvarandra sig melodiskt sluta, likt stjernors sphérer i den ljusblå ether: I Vemodslöjen och i Glädjesmärta, i himmelsklang han smälter menskans hjerta.
Förgäten ej, I Sångens unga Söner!
Om eder dyrkan vill behaga mig: " att endast anspråkslösa Skalder kröner " en Lager, evigt oförvissnelig, " att den min nåd med ädelt sinne röner " blott söker den på barnslig oskulds stig; " att Religion är högsta Poesie: " och Tidens platthet lägsta Barbari. » Som synes, är dikten en typiskt romantisk programdikt.
Ännu året förut hade Atterbom kunnat skrifva en hälft akademisk retorik och en till arten obestämd lyrik å la Matthisson.
Nu äro blickarna fästa på helt andra ideal.
Med en påfallande hänförelse hyllar han här den tyska romantikens främste skald, Tieck, hvars musika- liska vers och drömska, suggererande stämningar själffallet måste fängsla ett sinne .som Atterboms.
Lika karaktäristisk är diktens teckning af poesiens historia.
Först betonas naturligtvis dess gudomliga ursprung och dess uppgift att vara förnyaren af det evighetsburna hos människan.
* Detta uttryck har afseende på de förhärjade länder, öfver hvilka Han herskar.
(Atterboms not.)
Barngarderoben utko mmer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel- sättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
:: E E E E:
D&amp;^J lands nation, var sedan " mannaminnes " tider gen en hel mil snörrät väg från Uppsala, först öfver slätten till Grindstugan, nota bene den van att denna dag tåga ut och slå läger bakom " Carolina rediviva ", plantera fanan på stora gamla hederliga, verkliga stugan vid grinden, gången ned till Kemikum och fördrifva dagen som var infartsporten till Kronoparken, en af de stoltaste skogar, mellersta Sverige kan upp- med gymniska lekar, men äfven detta var i dag bannlyst.
Fullständigt uthvilade efter går- visa, förbi " Knäppingen ", där landsvägen midt i skogen höjer sig och så öfver Ultunaslätten, dagens vackra firande af vårens varma och löftes- bringande intåg, men något villrådiga stodo vi, förbi Sunnersta och Liljekonvaljsholmen med sjön Stora Föret nere på vänster hand och så alla de " yngsta ", recentiorerna och de yngre återigen in i skogen och nedför tre väldiga juniorerna, fanbäraren I — Tuppen, nationsteater- direktören Pontus och en och annan ungdomlig backar till Flottsunds bro, just där Fyris kastar senior på vår trefliga tomt mellan Larsgatan sig i Mälarens nordligaste fjärd, Ekoln.
Tänk så mångfaldiga gånger, man som skol- och Sysslomansgatanj och rådslogo, då plötsligt pojke med portören på ryggen knogat denna, en initiativets man rullar samman fanan och som man i början tyckte evighetslånga v ä g, och följd af alla de öfriga bär det af uppför Johannes- äfven som student hände det, att man föredrog gatan och Kyrkogårdsallén.
Redan i närheten af Botaniskan hade man apostlahästarne framför den skäligen långsamma och enahanda färden nedför Fyris, som tog sin alldeles spontant bildat gåsmarsch, och när vi modiga timme och ibland vid lågvatten ännu kommit bakom slottet och således ansågo oss utom staden inne i Trefaldighetsförsamling, längre.
De som afskydde det gamla, simhistoriskt höjdes fanan mot skyn, och duken med riks- vordna, uppruttna badhuset uppe i Svartbäcken äpplet och spiran på röd grund svajade glade- med sitt kända och ökända annex, gratisbad- ligt för vinden under de käcka tonerna af: " Uppsvearnes tåg går med makt och med ära. "
huset: " Lusasken ", och ansågo det vara för " Pippi " höll sin vana trogen handen för högra långt att följa med oss snabblöpare ända ned till Mälaren, följde ästranden söderut och läg- örat, gjorde sitt af naturen lilla ansikte ännu rade sig i Fyris midt emot Hospitalet, beskå- mindre och när han sjöng, såg han fullständigt grym ut, af pur entusiasm — Virgos röst klin- dade af dårarne, som togo sin middagspromenad i blårandiga kläder i trädgården tvärs öfver ån.
gade jungfrulig och spröd, Stoije anförde sån- gen, hade förlorat sin pincenéz och påstod sig Här gällde det att klara sig och bada slut, innan stockholmsbåten passerade strax före kloc- därför omöjligt kunna få rätt ton på stämgaf- kan tre på middagen.
En känd universitets- feln; rak i ryggen, Don-Juansknak i benen, i lärare, som gärna badade gratis på denna plats, spritt nya, lj.usa vårkläder och med en ganska befann sig en vacker sommardag på nedgående klangfull egendomlig, kanske ibland något tenor- i badet vid den leriga stranden, då plötsligt artad stämma stoltserade Villehad, alltid lika bergsäker i sin andra tenorstämma, Egers bas ångaren " Upsala ", fullsatt med turister och förd rullade som Tors åska bredvid Leos rytande, af gamle kapten Kruse svänger om hörnet vid Hospitalet på uppgående till sta ' n.
Hvad var förstärkta af Tuppens bror Henrik, och vid att göra?
Ån är här så smal och vattnet som- landshöfdingens gamla stall slöto Victor Bergå, Calle Strömsund och Gucke K. till och satte martid så lågt, att ångarens propeller suger åt sig hvarenda droppe ut i Fyris ' midtfåra.
Detta - ytterligare fart på " Uppsvearnes " hälft otillåtna hade icke den gratisbadande professorn, som härnadståg.
Det var jubel, det var glädje och RUBEN G:SON BERG.
var allt annat än naturvetenskapsman, beräknat, kläm i sången den tiden och speciellt denna dagen i Upplands nations kör, sångarne hade han gick ut i gyttjan och dolde sin lekamen i den höga, täta vassen, där han trodde sig slutit sig samman led efter led, blindpiporna fullständigt dold för världens och turisternas slöto till, och sist tågade på riktigt krigsmaner den oundvikliga trängen, bärande " slagtra ' n ", nyfikna ögon.
Men hast du mir gesehen?
Allt eftersom ångaren nalkades och propellern sög, bollar, glöggkittlar, sockertoppar, påsar med bugade sig vassen utan förskonande ända ner russin, mandel och fikon och sist nationsvakt- till lerbottnen, och där stod nu i Adams fulaste mästaren med två handtlangare, släpande mellan skepnad en af universitetets äldre och kanske sig stora klädkorgar, fyllda med det vid en i glad oordning upptecknade af Manasse.
utfärd i våra dagar nästan totalt försvunna, förr den tiden mest kände professorer, hälsad af absolut oundvikliga, som kallas fluidum, bestå- skrattsalfvor, hurrarop och hån, och inte kunde X. den stackarn — gratisbadaren — vända ryggen ende af konjak och vichyvatten, porter, glögg, ' Nationslif i slutet af 1880-talet.
till heller, ty då hade han halkat omkull på pilsner, sockerdricka, ja t. o. m. ett par butel- den slippriga bottnen och sugits ut under ång- jer punsch för de starkaste magarne.
Strödda minnen från en båten.
Att synen ej var vidare skön, betygade På den stora öppna platsen mellan Akade- första maj.
en af olycksoffrets kolleger, som befann sig miska sjukhusets plank och den höga sandåsen NTE I MANNAMINNE har det varit ett så- bland skrattarne ombord och sedan i flere år gjordes halt, och nu utspann sig det mest bro- dant gudahärligt väder under våren och för- fick nästan kramp af skratt, när han tänkte på kiga lägerlif, man kan tänka sig.
Först plan- sommaren som det oförgätliga året 1889.
Re- denna fatala situation och betygade: " Lår och terades fanan till tecken på fridlyst område, dan den 18 april kom våren på fullaste allvar läggar hade han som den gröfsta tupp, och hvilket också visade sig nödvändigt, ty inom med klarblå, molnfri himmel, värmande sol och axelbred var han som en strömming! "
loppet af en timme uppträdde ytterligare två tidig frodig grönska, massor af blommor och nationer, som stannade och nosade på platsen, Sorgligt nog fick professorn-gratisbadaren- varmt i vattnet.
Man slapp att på Valborgs- kvällen stå och sjunga " O, hur härligt majsol ekonomen bota för förargelseväckande uppträ- men troppade snopna vidare, när de sågo den ler " uppe på slottsbacken, medan, såsom det dande, hvilket kostade honom lika mycket som upptagen.
Och så började precis som förr i verkligen händt ett par år förut, snön vältrade en hel sommarsäsongbiljett borta i det ofvan- världen under skolpojkstiden de gamla kända ned i stora tunga vinterflingor, och redan i nämnda badhuset, där han också sedermera för Uppsala speciella lekarne, " tre slag och medio af maj tog man ledigdagar, for med ång- mycket ordentligt hamnade, när han önskade ränna " och det mera komplicerade bollspelet: " parti ".
båt ned till Flottsund och gick därifrån den löga sina atletiska lemmar.
Attiraljerna voro stora, feta eller smärre Första maj kom lika strålande som dagarne härliga vägen öfver gamla Kungshamn till Djup- " slagtra ' n ", svarfvade hos Kihlgren på Träd- vik vid Mälarens strand, där man tillbragte före och hela följande maj förresten, men den gårdsgatan, bredare nedtill och med en svarfvad halfva dagen vid matsäcken i gröngräset och stora glädjen var denna dag absolut bannlyst andra hälften af dagen nere i själfva viken, af höga vederbörande.
Det var nämligen på- knopp öfverst i närheten af handfästet och till dessa hemmagjorda bollar.
antingen simmande eller också gående spritt budet själaringning i alla Sveriges kyrkor med Det var en täflan denna tid att kunna fabri- naken på vattnet med hjälp af två långa pålit- anledning af prinsessan Eugenies frånfälle.
Före cera goda bollar; innerst ett stycke kautschuk liga plankor under sig och en stör i handen, klockan fyra på dagen fick ingen nation gå med — " karruscha ", som det hette på skolpojks- inbillande sig, att man gick på skidor.
Ned utslagen fana, och det skulle vara fullständigt till Djupviken, som sedan blef bebyggd och hälft tyst på gatorna, hade Raab i samråd med rek- språket — och omkring denna kärna gällde det afstängd af rector magnificus, var det landvä- torn strängeligen befallt.
Min gamla nation, Upp- att linda ett godt ullgarn så tätt och fast som I Greklands diktning röjdes först dess himmel- ska stämma, klang i det antika Hellas lyrik och epik, tills Roms hårda herravälde härjade den klassiska skönhetsvärlden.
Räddningen från den romerska krigarstatens materialism kom genom germanerna, i hvilkas hjältesinne och kristna ridderskap romantikens tidsålder rann opp.
Med hat och afsky målas Napoleons nya våldsregemente och förtryck.
Det är den syn på historien och sången, som Atterbom lärt hos Schleglarna och Novalis, hos Tieck och Schelling.
Samma betraktelse blir snart grundtemat för de romantiska uppsatserna i Polyfem och Phospho- ros, Lyceum och Svensk litteraturtidning.
Lik- nande tankar uttalade Atterbom själf tre år senare i sin " Prolog " till den nya vitterheten.
Vid mognare år företog skalden en omarbet- ning af sin ofvan anförda dikt.
Denna var så genomgripande, att till och med versslaget om- danades; den är på terziner och naturligtvis i skönhet och tankedjup ojämförligt öfverlägsen sin första uppränning.
Blott ett par enstaka uttryck, englachorers sång, vemodslöje och glädje- smärta, har flyttats öfver till den nya sången.
Af kamraterna i förbundet bedömdes Atter- boms dikt gifvetvis med stor hänförelse.
Man hjälpte ju hvarann vid utbildningen genom mild kritik, vanligen försötmad genom uppriktig kamratbeundran.
Om denna dikt hette det i recensionen, att den " utmärker sig genom en liflig inbillningskraft, starka bilder och rörande målningar, " men det an- märktes att " metaforerna tyckas någon gång vara longe petitce " (= lång- sökta), hvarpå bl.
a.
' insjövågorna ' anfördes som exempel.
pgpa skolpojks » oeh student * minnen från pypis ' strand I Skönhet ar makt.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 388 — Parfymeri Lo uise, Stockholm.
=
möjligt.
Skalet utgjordes af handsk- eller sämsk- skinn, påsydt af mammor eller systrar — i lika breda strimlor i en eller flere färger, ljust eller mörkt.
Det viktigaste med bollen var att den skulle kunna studsa, och när man klämde på den fick den inte likna en öfvermogen apelsin, ej heller ett krocketklot; det var detta midt emellan, som var så orimligt viktigt.
Sedan man " tekat ", d. v. s. genom handflyttning efter slagträdets längd afgjort, hvilka som fingo vara hemma i boet, hvilken som skulle vara " kloc- kare " och hvilka som skulle vakta terrängen med sina mål, började spelet, då det gällde att prestera tre vackra " lyror " efter hvarandra med hjälp af " slagträet ".
För motparten var konsten att ta ' denna s. k.
" lyra ", antin- gen direkt i luften, hvilket var lika med " hel lyra ", eller också efter bollens studs- ning mot marken, hvilket endast räknades som " half lyra ".
Så slängde man slagträet från sig och " lubbade " för lifvet mot yttersta målet, allt under det fienderna med bollen, hvar den än fanns, försökte " kodda " d. v. s. träffa snabb- löparen.
Att bli koddad i ryggen eller ännu värre i nacken med en sådan boll, kändes i dagar efteråt, men denna lek fordrade snabbhet, upp- öfvade både arm- och benstyrkan, höll sinnet fullt vaket och kunde ofta åstadkomma synner- ligen intressanta förvecklingar.
Det är verk- ligen synd, att i vår så sportintresserade tid dessa lekar totalt försvunnit och fallit i glömska.
Det var härliga slag och präktiga lyror, som presterades af " Upplands nation " denna strå- lande första maj, och särskildt utmärkte sig " Tuppen ", som i sin ilver att visa det bästa, spelet slog armen ur led, fördes in på sjukhuset, kom ut igen med armen rättvriden, kastade sig med lif och lust in i spelet igen och lyckades att för andra gången få armen alldeles sned- vriden med påföljd, att han återigen måste upp och söka läkarhjälp på Akademiska sjukhuset strax intill.
Medan storklockans härliga silfvertoner i Dom- kyrkan, ackompanjerade af " Bondkyrkans " lilla gälla klockspel, ringde själaro öfver prinsessan Eugenie, slogo vi oss ner i solgasset, och sångarna sjöngo sina vackraste, mera allvarliga sånger, men på slaget ett tändes brylån och zigenarkören ur operan " Preciösa " klingade egendomligt öfver nejden: " Se purpurskyn vid österns bryn, som bådar, att dagen är när. "
Denna kör var alldeles specifik för Upplands nation i Uppsala sedan årtionden och mer till- baka, och som ordinarie sång förekom den vid gåsfesten i början af november efter gåsmidda- gen på själfva nationssalen.
Då breddes dukar och gamla tidningar öfver golfvet, gasen släcktes och rundt den flammande brylån lägrade sig hela natio- nen, med sångarne närmast den stora kitteln, ett för den oinvigde nykomlingen synnerligen högtidligt ögonblick, men kanske för individen icke fullt så nervspännande som då han, recen- tioren, med pekpinnen i hand framför en målad karta skulle utpeka rätta bilder, medan hela nationen, sångare och skrikhalsar om hvarandra, bakom ryggen på den olycklige vrålade den sköna visan om: " Der Graf von der Luxem- burg " och hans " hundert tausend Thaler. "
Bäst som vi lågo där nere i det korta, ny- utslagna gröngräset, fingo vi höra sång: " Sjung om studentens lyckliga dar. "
Det var omöjligt att till en början uppfatta, hvarifrån den här- ledde sig, då vi plötsligt fingo se ett trettiotal hvitmössor, hand i hand, alla i skjortärmarne på en lång linje tåga nedför den höga sand- åsen med jättesteg styrande kurs på oss och vår brylå.
Nej, men se!
Det ä ' ju Fegrasus och Hauff- man och Rosman och bröderna Lange och hela 1!
[* jf » = B — ^ E?
in F^I UPPLANDS NATIONSHUS I raden förresten, ingen hemma, alla på benen, både första, andra och tredje kurator, klubb- mästare, seniorer, juniorer och recentiorer, alla trettiotvå ha slagit sig lösa, hela Gottlands na- tion är i dag ute och firar första maj, ty flere var dom inte detta år, utom vaktmästaren för- stås, som stod barhufvad högst uppe på sand- nipan med en korkskruf i handen och tittade undrande efter sin så plötsligt försvunna nation.
Denna dag, hälsningarnas stora dag, var ju vänskapen mellan studentkårens olika tretton nationer större och varmare än någonsin, och gottlänningarne blefvo också mottagna med öppna armar och varma servietter af oss " pannkakor ", som vi uppländingar af okänd anledning — fult nog — kallades.
Sången förstärktes och klingade ännu gladare och vårljusare, tal höllos och besvarades, hurraropen ljödo, och till sist inbjödos vi af Fegraeus å Guternas vägnar att komma en " trappa upp ", som han kallade det, och hälsa på i deras svala nationssal under bar himmel.
Den vandringen uppför den stupbranta, höga sandåsen hand i hand på tre led glömmer jag aldrig.
För en stor, stark karl var det helt enkelt ett jätteprof att krafla sig upp i den lösa sanden, och att nu se ett tjugotal korpu- lenta transpirerande gossar efter ett par glas glögg våga försöket var mer än dråpligt, och sådana skrattsalfvor och komiska scener har jag sällan bevittnat.
Likasom vi haft vår lilla uppvisning i " tre slag och ränna " för våra gäster, fingo vi där- uppe på planen framför Cellfängelset, som de i dag liksom vi själfva biltoga gottlänningarne ut- valt till sin lägerplats, se dem utöfva sina spe- ciella gottlandslekar, " park, " bollspel med knuten hand och " varpa, " som utfördes med flata ste- nar.
Rent häpnadsväckande var det, hvilken storartad skicklighet de utvecklade, och under förmiddagens lopp utnämndes också ett flertal af dem till " verkliga champinjoner ", afhurrades och hissades.
Denna första majs förmiddag, som varit nära att gå i kras, blef en af de allra gladaste, jag upplefvat, tack vare, att vi kommo ut i fria naturen " bort från Fyris å, bort från dess gator grå ", tack vare entusiasmen med lekar och sång och tack vare samvaron med de snälla, rara gottlänningarna.
Den nu lefvande generationen tror ofta, att vi bara söpo.
Det är visst inte sant!
I ge- nomsnitt pluggades det kanhända inte så mycket som nu, men en sak är säker, och det är att den tiden, för endast nitton år sedan, fanns det någonting öfver Fyris, som den då vegeterande studentgenerationen medvetet eller omedvetet insöp, något som för flertalet är ett nödvändigt lifselexir, men som andra oförstående hånskratta åt, och det är poesi, den lifspoesi, som sätter sin friska smak på allt, man företar sig, den sunda poesi, som bär i lifvet, hvar man än hamnar, bär och lyfter, gläder och uppmuntrar, ® i UPPSALA Pörnäm vistelseort under sommaren, o G:D H O T E L NATIONAL / så länge man inte själf trilskas att undvika den eller vårdslöst kastar sig ut och hjälplöst drunknar i den — Med Gottlands och Upplands nations fanor bredvid hvarandra tågade vi gemensamt i käcka led in till staden, när tiden så tillät, åto till- sammans middag på Gästis och följdes hela aftonen åt ut på de glada hälsningarna rundt staden, tilltvålades af Julie Snusendorff på Göte- borgs nation, hälsades vänligt af " Norrländin- gens hemlängtan " i hans och hans landsmäns nybyggda nationshus på Ågatan, besökte de vansinnigt uppsluppna sörmlänningarne, där Karl Erik Forsslund roade oss orimligt, och voro till sist uppe och grälade med våra gran- nar västmanlänningarne om den ständigt om- tvistade " gatan med pumpen ", som ligger mellan Upplands och Västmanlands nationshus i Uppsala, och som ännu i dag visst ingen kan klara, hvart den hör hemma i rättsligt afseende.
Besöket hos Värmlänningarne höll på att sluta galet.
Deras kurator var arg och skällde ut alla, som kommo på besök —, äfven vi upplänningar-gottlänningar fingo en släng af slef- ven —, men vi fortsatte immerbadd glada ron- den rundt, njöto af ett vackert besök i väst- götarnes trefliga trädgård vid " Spången ", hem- sökte östgöstarne, där " Östgöta-Julie " och Kalle Starbäck växelvis i olika färger förde ordet och spiran, gjorde en fransysk visit i gottlän- ningarnes tillfälliga bostad, och när vi ändt- ligen kommo hem igen framåt midnattssnåret och hade sjungit igenom alla studentsånger som finnas, tryckta och otryckta, hade vi alltjämt med oss våra för dagen nyförvärfvade vänner, de voro pojkarne från Visby, Slite, Romar, Hemse, Sylfaste, Viktan, Butle, Bjerges, Tjeng- darfve, Bäl, Autsarfve, Dune, Boge, Gane och allt hvad de hette de lustiga namnen på deras födelseorter på Gottland, och vi hade lärt oss ett nytt egendomligt språk, och de i sin tur hade lärt sig att tillsam- mans med våra sångare sjunga gamle Tullbergs: " Uppsvearnes tåg " med sin något svulstiga, men dock i viss grad eldande afslutning: " Barbar, du främling, träd ej för när de stolta, de vilda Roslags- skär Vänd om!
fly dödens okuf- vade makt ty på stranden står landets ungdom vakt. "
a u % MANASSE PA FOR- STA MAJ.
Svenska tonsättare erinras härmed ännu en gång om Iduns förestående stora operapris- täfling gällande en svensk helaftonsopera, för hvilken vi utfäst ett pris å Sextusen (6,000) kronor, hvarvid afses, att 1,000 kronor skola tillkomma librettoförfattaren, de öfriga 5,000 kronorna kompositören.
Manuskripten till denna täfling böra vara inlämnade till redaktionen senast den nästkommande 1 september.
Fullständiga regler för operatäflingen återfinnas i Idun n:r 9, 1906, och n:r 4 för år 1907.
Redaktionen af Idun.
Härligaste läge vid VierwaldatattersJöE.
Bum från 4 kr.
* 111. prospekt gratis.
Telegramadress: ' National *.
ly^^J 1.
UNDER 2.
LANDSTIGNINGEN TOR [A.
3.
VÄNTAN.
I FÖRGRUNDEN VID PRESENTATION.
SVENSKE MINISTERN LO G Å R D S T R A P P A N.
FRÄMST KEJSARINNAN, DROTTNINGEN, ÄREPORTEN 5.
INFÖR FRONTEN.
I BERLIN, KONUNG 6.
GREFVE TAUBE, P R I N S E U G E N OCH H E R T I G P A R E T GUSTAF FÖRANDE KEJSARINNAN, KONUNGEN, KEJSAREN, HR AFFÄRDEN TILL SLOTTET.
AF SÖDERMANLAND.
D Ä R E F T E R K E J S A R E N MED D R O T T N I N G S.
VON F R I E S E N, PRINSESSAN INGEBORG.
F O T O F Ö R IDUN A F A.
BLOMBERG.
4.
VIC- GENOM
KVÄLLSBILD FRÅN STOCKHOLMS STRÖM UNDER DET TYSKA KEJSARBESÖKET.
I FÖRGRUNDEN KEJSARFARTYGET HOHENZOLLERN, DÄREFTER TYSKA PANSARKRYSSAREN STETTIN OCH DEN SVENSKA ESKADERN.
I BAKGRUNDEN DET ILLUMINERADE SÖDER.
ORIGINALTEGKNING FÖR IDUN AF B. LYBECK.
* Jc£ * * ^S e n e r g i h a r b a r o n S p a r r e utfört sitt värf, och d å den s v e n s k a g y m n a s t i k e n, främst genom Com- m a n d a n t Lefebures e n e r g i s k a å t g ö r a n d e n, nu- m e r a v u n n i t seger inom den b e l g i s k a a r m é n och eröfrat en vid t e r r ä n g i de b e l g i s k a sko- lorna, h a r äfven b a r o n S p a r r e, C o m m a n d a n t Lefebures m å n g å r i g e v ä n, i h ö g g r a d därtill bidragit.
Men h v a d u t l ä n d s k a biografer icke k u n n a gifva u t t r y c k för, det är den roll b a r o n S p a r r e spelat inom den s v e n s k a kolonien i Bruxelles.
Det m å s t e m a n v a r a svensk för a t t k u n n a k ä n n a och förstå.
J a g m i n n e s m y c k e t väl mitt första sammanträffande med baron S p a r r e.
D e t var en v i n t e r k v ä l l p å R e s t a u r a n t R e g i n a, s v e n s k a r - nas trefliga samlingsplats i Bruxelles.
Vi s u t t o där n å g r a l a n d s m ä n och t i d e n gick, m e n det var, som om det icke ville bli n å g o n r i k t i g s t ä m n i n g öfver det hela.
F r å n det ögonblick b a r o n S p a r r e slutit sig till v å r k r e t s, k o m det dock a n n a t lif i den.
Det v a r s a m m a n h å l l n i n - gen, som k o m m i t, förmågan att förena de olika p e r s o n e r n a i sällskapet.
N ä r j a g senare p å aftonen skildes från b a r o n S p a r r e, v a r det med den k ä n s l a n, a t t j a g r å k a t en s v e n s k, som o a k t a d t a c k l i m a t i s e r i n g e n i det främmande lan- det, icke förlorat sina nationella, k a r a k t ä r i s t i s k a e g e n s k a p e r, sitt v a r m a intresse för h e m l a n d e t och allt hvad som r ö r d e det.
BARON KNUT SPARRE.
En svensk utpost i fram ' mande land.
J A G F I C K H Ä R O M D A G E N i m i n a h i n d e r ett häfte af den i Paris u t k o m m a n d e E n c y c l o - p e d i c des professions liberales et du m o n d e of- ficiel.
Bland a n d r a n a m n, som m ö t t e m i g i d e t t a n u m m e r af det a n s e d d a p e r s o n h i s t o r i s k a lexikonet, var äfven ett s v e n s k t.
Det var baron Knut Sparres.
E n med b a r o n S p a r r e s p o r t r ä t t illustrerad u p p s a t s h a d e n ä m l i g e n till öfverskrift: " Baron Knut Syi.-.s till Kronoberg, född på Gräntzö slott i Svei ige den 17 september 1866.
Direktör för Institut médical suédois, Bruxelles. "
Efter att hafva p å m i n t om det s t o r a anse- ende i d r o t t s ö f n i n g a r n a åtnjöto hos de gamla g r e k e r n a framhåller det biografiska lexikonet, huru det n u m e r a är den s v e n s k a g y m n a s t i k e n enligt L i n g s s y s t e m, som gör sin s e g e r r o n d genom v ä r l d e n.
Det är p å d e t t a o m r å d e, den s v e n s k a g y m n a s t i k e n s och m a s s a g e n s, som b a r o n K n u t S p a r r e varit en b a n b r y t a r e i främmande land.
I s y n n e r l i g e n s m i c k r a n d e o r d a l a g redo- gör biograflen lör den v e r k s a m h e t b a r o n S p a r r e efter a t t hafva g e n o m g å t t G y m n a s t i s k a Central- i n s t i t u t e t i Stockholm- och efter n å g o n tids prak- tik i S v e r i g e utöfvat i Bruxelles s e d a n mer än femton år tillbaka.
De öfverlägsna egen- s k a p e r n a hos den m e t o d, b a r o n S p a r r e a n v ä n d t, h a n s s t o r a erfarenhet och förmåga att vid utöf- n i n g e n lämpligen afpassa b e h a n d l i g e n med hän- syn till de olika i n d i v i d e r n a, h a n s s y m p a t i s k a, v ä r d i g a från all anspråksfullhet fria personlig- het har, så slutar biografien, s ä r s k i l d t inom Bruxelles h ö g s t a k r e t s a r, förskaffat b a r o n S p a r r e ett verksamhetsfält, som oafbrutet v i d g a t s.
H o s alla dem, som lärt k ä n n a b a r o n K n u t S p a r r e och hans v e r k s a m h e t, väcker det entu- s i a s t i s k a e r k ä n n a n d e, som s å l u n d a från franskt håll kommit honom till del, den s t ö r s t a till- fredsställelse.
Det är därför att för dem alla framstå de b e r ö m m a n d e o r d e n i sin r ä t t a dager — baserade på en v e r k l i g h e t s g r u n d, som s m i c k r a n d e ord oftast s a k n a.
Med lugn mål- m e d v e t e n h e t och med en a l d r i g s l a p p n a n d e Oppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol- längd, erhåller Ni till Eder figur fullt tillförlitlige., m o d e r n a o. e l e g a n t a Pappersmönster.
De a n g e n ä m a i n t r y c k j a g b e v a r a r från mitt första sammanträffande med b a r o n S p a r r e hafva vid de m å n g a tillfällen, då j a g s e d e r m e r a r å k a t honom, alltid tillväxt i s t y r k a.
I hans hem, som s e d a n m å n g a år tillbaka varit den efter- s ö k t a s a m l i n g s p l a t s e n s ä r s k i l d t för de y n g r e s v e n s k a r n a i Bruxelles, utöfvas v ä r d i n n e s k a p e t med en aldrig t r ö t t n a n d e ä l s k v ä r d h e t af fri- h e r r i n n a n I n a S p a r r e, född M a n n e r s t r å l e, och ingen l a n d s m a n t o r d e väl hafva l ä m n a t det S p a r r e s k a h e m m e t u t a n att därifrån medföra de a n g e n ä m a s t e i n t r y c k.
Dit h a r också m å n g e n behöfvande svensk i Bruxelles v ä n d t sig med b e g ä r a n om hjälp, säker om a t t den icke skulle förvägras h o n o m.
Det är sällsynt att r å k a en m a n, som så o b e s t r i d t åtnjuter a k t n i n g och tillgifvenhet som baron Knut Sparre.
N ä r m a n möter en s å d a n p e r s o n, frågar m a n sig, h v a d orsaken k a n v a r a till d e t t a e n s t ä m m i g a omdöme om h o n o m.
J a g tror den ligger förborgad i en särskild förmåga att frigöra sig — a t t b e t r a k t a lifvet icke i smått.
RAOUL MARNON.
SE HÄR NÅGOT ATT TÄNKA PA: En kvinna har varit gift.
Hon har blifvit änka utan ekonomiska tillgångar, men med tvenne barn att försörja.
Efter några år träffar hon en ny man.
Bägge förälska sig i hvar- andra, och som det är en allvarlig böjelse, skall det enligt gängse bruk sluta med äktenskap.
Då hän- der det något.
Mannen får misstankar, att den kvinna, som han tror sig älska, har haft en mellantid mellan det gamla äktenskapet och det nya.
En anonym bref- skrifvare ger upplysningar om henne.
Mannen bryter förbindelsen, och kvinnan tar sitt lif.
Det är en ömtålig sak att diskutera enskilda fall, som dyka upp ur dagshändelserna, för en stund ådraga sig allmän uppmärksamhet och försvinna med dem, som frivilligt söka döden.
Så mycket mera angeläget blir det att från det enskilda människoödet söka komma fram till en allmänmänsklig rätt och att se till, huru- vida det kan rinnas skäl att rubba en uppfattning, som leder till en upprörande händelse.
De flesta män, kanske också flertalet kvinnor, se saken utan tvifvel enkelt nog.
De ställa problemet på följande sätt: Är det endast ett förtal, byggdt på falska och orik- tiga grunder, så har mannen begått en brottslig hand- ling.
Om förtalet däremot innebär ett konstaterande af ett med verkligheten öfverensstämmande förhållande, så har han handlat rätt.
En man gifter sig icke med en kvinna, som bevisligen haft förbindelser förut.
Han må lida aldrig så mycket af en brytning, men han kan icke finna sig i att hon tillhört andra.
För mig är problemet ännu mycket enklare.
Enligt min uppfattning har mannen under bägge förhållanden gjort sig skyldig till något, som han icke kan försvara.
Det är icke afgörande, om de upplysningar, som komma honom tillhanda, endast varit förtal eller äro sanna.
Männen ha ingen moralisk rätt att fordra af kvinnan hvad det icke faller dem in att begära af sig själfva.
Hvad hon gjort före den tid, då deras känslor för hvar- andra blefvo till ömsesidig visshet, kommer honom icke vid.
Den kvinna, som icke älskar, är fri.
Hon bestäm- mer fritt öfver sig själf, liksom mannen öfver sig.
Den fullständiga äganderätten inträder först med kär- leken.
Jag kallar denna uppfattning enkel, emedan den är naturlig.
Den, som nu råder, är endast en känslosak b y g g d på åskådningen om mannen och kvinnan såsom olika etiska personligheter.
Det fordras stark själföfver- vinnelse af mannen att vara medveten om, att den kvinna, som han älskar, har ett föregående, men den själföfvervinnelsen måste hon underkasta sig och kno- tar icke.
Om han verkligen älskar, bryter han icke för hvad som varit, innan han själf uppträdde på sce- nen.
Bryter han, så.är det bäst som sker.
Man säger, att detta är att vända upp och ned på de sedliga begrepp, som utgöra grundvalen för familjen men man säger mycket, som icke är sant.
Man skall aldrig forska i det förflutna.
Endast det nuvarande är bestämmande och heligt.
TORE BLANCHE FRIHERRINNAN INA SPARRE.
Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition E af likvid insändes till E Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blus- N ä s t e r s a åtföljd muelsgatan 43, Stockholm = llf 40 öre, KJolmSnster utan släp 50 öre, Prinscsskiadning 75 öre, Ref ormdräkt 75 öre, BarndräktmSnstcr 50 öre, KragmSnster (Pelle- rin) 50 öre, KappmSnstar 60 öre, NatlonaldrtktmSnater 1 kr.
Iduns Mönsterafd.
I — 392 —
För ldun af Ellen Lundberg född Nyblom.
Sommarintryck från Omberg, (Slut fr. föregående n:r.)
EDANFÖR OMBERGS södra sluttning ligga lämningarna af - Alvastra urgamla kloster.
Liksom de flesta af vårt lands arkitektoniska kulturlämningar verka de med en fläkt af tragik.
Den gamla grå stenmuren och den hälft brustna fönsterrosen i koret tala om tider af gången storhet, öfver hvilka vandalismen farit fram med brutala händer och föröfvat helgerån, som aldrig kunna godtgöras.
Nu susa askarnes flikiga bladkronor öfver klostrets vittrade tystnad, och man erfar, trots ödsligheten och förfallet, en känsla af, att detta en gång varit ett fridlyst och för meditationen afsedt rum, heligt i sig själft och på den plats, där det höjde sina stolta hvalfbågar.
En mycken- het sten lär från klostret ha förts bort af Gustaf Vasa till byggandet af Vadstena slott.
En våg af på en gång förstörelse och skaparelust gick fram öfver världen i dessa stora tider, men i detta slag af våldsverkan ha våra fur- star icke varit sämre — eller bättre än alla andra länders.
När man vet, att i Italien, re- nässansens eget hemland, påfven Nikolaus V, som dock var en högt bildad man och liflig konstvän, lät bryta och bortföra tusentals vagns- laster- stenblock från Colosseum och Forum till byggande af egna palats och kyrkor, får man icke förvånas, att barbariet i vårt aflägsna land gjort sig skyldigt till liknande dåd.
Och nu står äfven Vadstena mäktiga borg — visserligen icke som ruin, men som en im- ponerande fastän tom kuliss, ett stort stenske- lett, hvars väldiga komplex vittnar om gången makt och död prakt, badande sina tunga hörn- torn i vättervattnet, som i en bred hamnkanal löper in och bildar en graf rundt slottet.
I de kolossala, tomma salarna eka stegen mot N DET INRE A F BIRGITTAKYRKAN.
murarna; — intet återstår annat än de grof- putsade väggytorna; till och med de målade löften äro nedbragta längs väggarna som af- plankning för spannmålsupplag.
I de djupa fönstersmygarna, där en gång Gustaf Vasa, hertig Magnus, prinsessan Cecilia blickat ut öfver Vättern i solnedgången, är nu murbruket fullklottradt med moderna svenska namn, — okända storheter, som velat skänka sina vänner och eftervärlden lyckan af att läsa deras namn eller initialer på de historiska pa- latsrummens väggar.
Ett sällsynt upplyst sätt att röja sitt intresse för sitt lands kultur och historia!
Samma syn mötte mig för några dagar sedan på Visingsö, där, i den gamla trista och öfver- gifna Kumlaby kyrka, blyertsanteckningar, ver- ser och inskriptioner, särskildt i koret, täflade i mångfald med de gamla, hälft utplånade bib- liska målningarna.
VADSTENA SLOTT.
För detta slag af kulturintresserade är intet heligt.
Trots tidens flykt och de stora förvandlingar den bragt ligger en stämning af stillhet och storhet öfver en del af det gamla Vadstena, särskildt kring kyrkogården och upp emot St. Birgittas klosterkyrka.
De små hvitrappade husen, omgifna af träd- gårdar, där, i den stilla sommarluften, blom- morna trängas längs murarna, ofta praktfulla och sällsynta blomstervarieteter i ymnig frodig- het, ha ett tycke af annan tid och annat land, något af sydländsk kultur och växtlighet; och resterna af den höga klostermuren suggerera fantasien och leda den tillbaka till längst för- svunna tiders lif och öden.
I Birgittas kyrka, den stora, mycket impo- nerande, kanske något kalla helgedomen, ligger hertig Magnus på sin förnämt vackra renässans- sarkofag med knäppta händer och iförd kung- lig mantel, och på golfvet uppåt sidoskeppen finner man många grafstenar med märkliga och kända svenska namn.
Längs ena långväggen vid ett af sidoskeppen har man vid kyrkans restaurering anordnat ett slags museum af af- satta madonnor, helgon och " belåten ", som de så afskräckande betecknas.
Där återfinnes äfven en egendomlig staty i trä (half naturlig storlek) framställande S:t Birgitta själf.
Men det skulle vara önskvärdt, att de olika föremålen, hvaraf några äga ganska mycket konstvärde, kunde ordnas i en räcka i jämnhöjd med ögat, så att man finge rätt syn på dem.
Som de flesta nu stå, placerade på golfvet, ser man dem uppifrån, och det är onekligen icke fördelaktigt, — icke .ens för ett helgon.
Äfven må det tillåtas mig att undra, hvarför icke Birgittas staty, — hon var dock kyrkans stiftarinna, och den bär än i dag hennes namn, — skulle kunna få intaga en något värdigare plats än på golfvet nedåt dörren; visserligen i sällskap med åtskilliga andra heliga, men hvilka af kyrkans ledare nu kasserats och undan- drigare skamvrå.
Öd- serligen en af birgit- dygderegler, men jag det gör mig ondt om BIRGITTAKYRKAN ställts i ett slags lin- mjukheten var ju vis- tinerordens förnämsta kan icke neka, att vårt största kvinn- I VADSTENA.
liga helgon på den åsidosatta plats man till- delat henne i hennes eget sanktuarium.
Bland de heliga i samlingen befinna sig två helt världsliga lörteelser, två bilder skurna i trä (cirka 7s nat.
storlek), framställande två knäböjande figurer, den ena en man, i pipkrage, knäbyxor, jämnklippt hår och bredbrättad hatt, den andra en kvinna i renässansmössa och lif med puffårmar.
Det är slottsfogden i Vadstena Jurgen Claus och hans hustru, hvilka donerat en, framme till höger om altaret befintlig, relief i sten, föreställande Kristus bärande sitt kors, ett rätt kraftigt och konstnärligt 1600-tals ar- bete af J.
A. Silfverling.
På donatorernas bedjande ställning och knäppta händer ser man, att bilderna från början varit ämnade att pryda väggen under den af dem skänkta reliefen.
Nu ha äfven de blifvit undan- ställda bland alla de afskedade helgonen, men den lilla frun, med sina sammanlagda händer och sina välvilligt plirande ögon, tycks ödmjukt anhålla om atl bli flyttad tillbaka till sin rätt- mätiga plats.
Antagligen få både hon och hen- nes man vänta förgäfves.
Om själfva kyrkans stiftarinna får nöja sig med att stå på golfvet nära dörren, få Jurgen Claus och hans hustru säkert i all underdånig- het finna sig i att göra henne sällskap så länge kyrkan står.
Samma öde har drabbat en annan, högst märklig, Birgittastaty, — den målade staty, som återfinnes i Brahe-kyrkan på Visingsö.
I ett hörn af den halfmörka sakristian sitter den heliga frun med halfsluten, nästan visionär blick och lyftade händer och ser ut öfver sakri- stians kala och dystra väggar.
Det förefaller, som om hon lyfte händerna, beskärmande sig DEN HELIGA BIRGITTAS öfver kristna människors sätt att behandla sina konstverk och — sina heliga.
I Birgittas kyrka, öfver det skrin, som inne- håller hennes heliga ben och hufvudskål, prydes muren af ett utcmordentligt konstnärligt gam- malt altarskåp med skurna, målade figurer under fint utsirade götiska bågar, förgyllda och mot guldgrund.
Det framställer åtskilliga scener ur Kristi och madonnans lif, jämte martyrlegender och kyrkofädernas porträtt; de senare målade nedanför det egentliga skåpet.
Öfverst tronar en Kristusfigur.
Hvarför denna ståtliga och kostbara altar- prydnad icke, såsom den anstår, får intaga he- dersplatsen bakom högaltaret, kan man icke undgå att förvåna sig öfver.
Det har blifvit mig berättadt, att det präktiga konstverket vid kyrkans restaurering fått afstå från den heders- plats det under 70 år innehaft, emedan veder- börande kommit underfund med, att några af I Ä ^ t Ä Wuns Modellkatalog I modejournal för hemmen. '
^ ^ Fyra rikhaltiga täsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumeratlomprl » 2.20 för helt ar — 6 0 öre pr häfte.
SKRIN.
^ * S * Oumbärlig för alla som ' merskor och alla hem.
/ • ' N u är tid att prenumerera.
U^^l de ä m n e n, s o m b e h a n d l a s i de s k u r n a elfenmå- lade b i l d e r n a, v o r e s t ö t a n d e för d e n l u t e r s k a r e l i g i o n s b e k ä n n e l s e n (där förekommer en m a - d o n n a n s k r ö n i n g!)
och p å g r u n d däraf k o n s t - v e r k e t skulle v a r a a t t anse som en o v ä r d i g p r y d n a d p å ett l u t e r s k t a l t a r e.
M a n h a r s v å r t att s ä t t a t r o till d y l i k a h ö r s a g o r.
Skulle det v e r k l i g e n ä n n u e x i s t e r a d y l i k a l a k u n e r inom vissa o m r å d e n af v å r t, för sin u p p l y s n i n g så stolta, land och bland ett folk som i fördoms- frihet inom alla frågor ö n s k a r att s t å i främsta ledet?
.
Det förefaller m i g, a t t ett a l t a r s k å p, där de f ö r h ä r s k a n d e elementen u t g ö r a s af bilder ur K r i s t i och m a r t y r e r n a s lif och p o r t r ä t t af k y r k o - fäderna, samt k r ö n t af en K r i s t u s b i l d, skulle k u n n a anses som en giltig p r y d n a d p å i h v i l k e t k r i s t e t altare som helst, k y r k a n m å n u kalla sig k a t o l s k, l u t e r s k eller reformert.
H e l a B i r g i t t a s k l o s t e r k y r k a gör för öfrigt in- t r y c k af t v å s t r i d a n d e element, s o m med svå- r i g h e t låta sig förenas u n d e r s a m m a t a k.
D ä r s t å B i r g i t t a s reliker, som k y r k a n m å s t e h y s a och s k ä n k a sin v ö r d n a d, d å och d å före- visa för b e s ö k a n d e, — k a n s k e u t s t ä l l a till dyr- k a n för vallfärdande k a t o l i k e r.
H ä r t r ä n g a s de k a s s e r a d e m a d o n n o r n a, h e l g o n e n och ä n g l a r n a, som m a n icke r ä t t och slätt v å g a t göra h u s - villa, u t a n h v i l k a t o l e r e r a s som en afsatt k u n g a - familj — u t a n a p a n a g e, — i sin a n s p r å k s l ö s a v r å; h ä r k n ä b ö j a de h e d e r l i g a d o n a t o r e r n a Claus, h v i l k a s bilder k a n s k e stött n å g o t t r å n g s y n t öga, och som b r u t i t s loss och ställts b o r t bland de a n d r a u n d a n p e t a d e s t o r h e t e r n a, och, last but not least, det h ä r l i g a a l t a r s k å p e t, som beröfvats sin rättmätiga plats bakom högaltaret.
N ä r m a n k o m m e r u t ur s ö d r a gafvelporten, s t ö t e r m a n p å k y r k a n s allra i n t e n s i v a s t k a t o l s k a m i n n e s m ä r k e, — d e n s. k.
r ö d a s t e n e n infälld i m u r e n, och d ä r m a n i h u g g n a bokstäfver lä- ser det aflatsbref, s©m K r i s t u s, i t r o t s m o t påf- ven, u t f ä r d a d e till B i r g i t t a.
D e t är g l ä d j a n d e och f ö r v å n a n d e, a t t d e t t a e g e n d o m l i g a doku- m e n t fått bibehålla sin u r s p u n g l i g a plats p å k y r k a n s m u r.
M å t t e det så förbli!
— Det lilla s k r a m l a n d e t å g e t p å sitt smala spår, — g e m e n l i g e n k a l l a d t " g u r k l i s t e n ", — för oss p å en half t i m m e från den m ä r k l i g a, en g å n g så b e t y d a n d e g a m l a s t a d e n, m e d sitt s u s af s t o r h e t och m i n n e n, — åter u t i n a t u r e n, till V ä t t e r n och aftonsolen u n d e r B o r g h a m n s s t o r a ekar i de t y s t a, b l o m m a n d e h a g a r n a.
S å s j u n k e r d a g e n, och v a t t n e t s s t r i m m i g a g u l d y t a falnar l å n g s a m t, m e n ' i luften lefver ä n n u ett u n d e r l i g t, t ä t t s k i m m e r, som k o m m e r s k o g e n a t t lysa som i fosforsglans, och s o m ger de b e t a n d e k r e a t u r e n p å åsen b o r t o m k a l k s t e n s - b r o t t e t ett sällsamt t y c k e af o v e r k l i g a v ä s e n; m a n t ä n k e r p å skogsfrun, s o m vallar sina k o r i sommarnattens skymning.
På den färgvarma himlen s t å r n y m å n e n som en smal, h v i t s k å r a, och t y s t n a d e n faller öfver j o r d e n.
Endast långt b o r t a bland O m b e r g s s v a r t a g r a n a r sjunger en t r a s t, en p å en g å n g lycklig och skälfvande s t ä m m a; den s t ä m m a, som b ä r p å de s a n n a s t e t o n e r n a för l a n d s k a p e t s och n a t t e n s s t ä m n i n g, och till b vilken hela n a t u r e n t y c k s l y s s n a med s l u t n a ögon och ljudlöst k l a p p a n d e hjärta.
Svenska slott och herresäten vid igoo-talets början är titeln på ett nytt praktverk af stort kulturhistoriskt in- tresse, som förberedes till utgifvande och hvaraf vi varit i tillfälle att se ett profhäfte.
Det skall omfatta Sveriges samtliga landskap och utgifvas i femtio häf- ten, hvartdera innehållande beskrifningar öfver fyra eller fem egendomar samt utkommande med omkring 12 häf- ten om året till ett pris af 5 kr.
pr häfte.
Herrgårds- beskrifningarna författas af fil.
dr C. Forsstrand, inten- denten fil.
dr G. Upmark m. fl.
och den konstnärliga utstyrseln har anförtrots åt artisten Olle Hjortzberg.
Skolhushåll.
(Svar till " en landtfru ",) har under 4 års tid haft skolhus- U NDERTECKNAD håll för 4 barn, och ifall det skulle bli Er till nå- extra tillstöter.
Hvetebröd baka vi af 1 liter mjölk i veckan.
Smörgåsmat få vi reda oss utan, och af kött och fisk få vi köpa endast billigare sorter.
Torkad frukt, särskildt äpplen, använda vi mycket både till soppor och blandad med risgryn, till gröt.
Då Ni nu kan sända åtskilligt från hemmet, blir detta en god hjälp i hushållet, och särskildt vill jag påminna om fläskets användning till pressylta såsom ombyte, då ju kalfkött alltid finnes att få.
För resten redes matfrågan snart ut, isynnerhet om man ej behöfver vända på styfrarne så många gånger som jag måst göra.
Vid inköp af möbler tillråder jag att ha så litet stoppade sådana som möjligt, det blir tillräckligt med damm ändå.
Det finnes invention ssoffor med träryg- gar och endast stoppade sitsar, de äro dyra, öfver 70 kr.
om man vill ha tagelmadrass och prima väf, men de äro mycket trefliga.
Till sängar rekommenderar jag s. k. resårsängar (kosta 15 kr.)
med botten af ståltråds- väf och hopfällbara gaflar såsom de bekvämaste och billigaste.
De små turistsängarne äro ju billigare men kanske ej så hållbara.
Innan jag slutar min redan alltför utförliga skrif- velse, ber jag att få uttala min mening angående kas- sans handhafvande.
Jag skulle knappt tro, att den 17-åriga dottern är kompetent härtill.
Dels har hon icke tid att åtaga sig bokföringen öfver alla utgifter, hvilken ju måste vara förenad med kassans skötande, dels har hon icke moralisk mogenhet och nog klar om- dömesförmåga att på detta sätt ställas i ansvar för hela husets ekonomi.
Själf ser hon mycket som lockar t. ex. i bodfönstren, syskonen likaså, och det som är roligt att äga, blir snart alldeles nödvändigt att köpa och det vill mycket klart förstånd och god karaktä till att säga nej eller ja i rätt tid åt både sig själf och syskonen.
Dessa å sin sida skola vara ovanligt snälla och eniga, om de nöja sig med stora systers dom.
Det blir ändå så lätt kif och gräl mellan syskon, och det är sällan som de yngre ha respekt för äldsta syster, om hon ej är mycket äldre och mycket förståndigare.
Nej, den som sköter utgifterna måste handhafva kassan, och ej blott stå i ansvar för husets ekonomi, utan vara den ledande kraften i hela maskineriet.
Därför är det svåraste eller rättare det enda svåra med skolhushåll just att finna lämplig föreståndarinna.
Barnen äro ju det dyrbaraste vi äga och böra ju därför ha den omsorgsfullaste vård till både kropp och själ.
Föreståndarinnan måste tillse, att de sköta sina kroppar ordentligt med tvättningar, mat, frisk luft så mycket som möjligt, och att de ej få t. ex. sätta sig och läsa på läxor så fort de stigit upp från middags- bordet, ej sitta uppe på nätterna m. m.
Men så står hon ju ock i ansvar för deras moraliska utveckling, och hon bör ju därför förstå vikten af en uppfostar- innas kall.
Barnen känna så väl i hvems händer de äro, och ledas de lugnt och kärleksfullt på samma gång som fast och bestämdt, så verkar detta välgörande i alla afseenden, men ledas de icke alls eller utan plan och fasthet, så blir icke hemmet hvad det bör vara, och barnen bli bråkiga, oroliga och själfsvåldiga, till största skada för dem själfva och bekymmer för för- äldrarne.
Alltså — först och främst en lämplig föreståndarinna och sen går allt af sig själft.
Gud välsigne edra be- mödanden, önskar gon ledning, vill jag gärna meddela mina erfarenheter och ge de upplysningar jag kan, äfven med siffror.
Emellertid vill jag förutskicka den anmärkningen, att vårt hem var ett fattigt komministersboställe, och att vi måste inrätta oss så enkelt och billigt som möj- ligt för att ändock kunna befordra barnens både kropps- och själsutveckling.
Vi hyrde 2 rum och kök, ' det ena rummet för guver- nanten och den 14-åriga dottern, det andra för de 3 yngre gossarne.
Några stora förberedelser för bosättningen gjordes ej, vi plockade ihop litet möbler från hemmet, köpte det som fattades för att få det nödvändiga, gardiner väfde vi själfva, och så ordnade vi med litet småsaker, blommor i fönstren och några tailor på väggarne så att det såg hemtrefligt ut.
I flickornas rum hade vi en säng och en stoppad och med hemväfda öfverdrag för- sedd utdragssoffa så bred, att mamma själf vid till- fälliga besök kunde få dela sofplats med sin dotter, och i gossarnes rum var det ordnadt på samma sätt, 2 sängar och en soffa med tanke på pappas besök.
Bar- nens sängutstyrslar bestodo endast af hvar sin madrass, stoppad med hackelse och hvar sin kudde.
Ett större bord midt i gossarnes rum fick tjänstgöra både som matbord och arbetsbord och öfver detta hängde en- taklampa.
Jag var nämligen rädd att en bordslampa lätt kunde komma i kollision med mina ostyriga pojkar.
Dessa fingo hugga och bära in all ved, piska mattor, hämta mjölk m. m. och flickan fick hjälpa till med diskning.
Alla barnen måste naturligtvis bädda sina sängar och borsta åt sig själfva.
Vår guvernant, som förut läst in dem i skolan, hade att städa rummen, se ' n barnen på morgnarne stökat undan det värsta, samt laga all mat, se till att de skötte sina läxor och äfven hjälpa dem, om så behöfdes, och med ett ord: vara i mors ställe.
För detta hade hon i lön 150 kr.
pr år.
Detta var nog mycket billigt äfven då, för 10 år sedan, och jag antar, att ingen vare sig bildad eller obildad person nu vill åtaga sig en sådan plats för mindre än 20 kr.
pr månad.
Hvad nu hyran beträffar, så kan man nog ej beräkna billigare än 100 kr.
pr rum ' och 60 ki.
för kök, och då är detta en mycket enkel lägenhet (dock med vattenledning och slaskrör i köket) i en småstad.
Egen vedbod och del i källare bör naturligtvis höra till lägenheten.
Veden kostar här 18 kr.
famnen för god björkved, och är det en varm våning, så brukar man beräkna 2 famnar till köket och E N MODER OCH F.
D.
L A N D T F R U.
1 famn för hvarje rum pr år.
^Vi landtbor förstå vanligen ej att spara på veden så som man måste lära sig i staden, ty här gäller det att begagna sig af spisvärmen till så mycket som möj- ligt på en gång, t. ex. stryka under det man har pud- dingar i ugnen, ha längkok, då man bakar o. s. v. Ett fotogen- eller spritkök är mycket bekvämt och bra QEDAN I SAMBAND med Gwens öfvertagande att ha, då man ej behöfver elda för värmen.
Och nu * \ af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix till kunna vi öfvergå till matfrågan.
Här är ej lätt komma Strandvägen " tillkännagåfvo vi, att vi lyckats med med siffror, ty dessa variera naturligtvis ofantligt allt vår nye medarbetare träffa en öfverenskommelse, som e ter anspråken.
Emellertid kan jag ju tala om en egen erfarenhet, ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- sedan jag nu själf är stadsbo, att man kan lefva ordent- i allt som gäller toalettens område, där ligt på 50 öre om dagen pr.
person, och då beräknar finningsrikhet hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Owens jag 1 liter nysilad mjölk för hvarje person.
Mjölken egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert kostar här 14 öre litern, och hur dyrt detta än är, så redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun blir dock mjölkmat billigare och nyttigare för hälsan signerat med sät kända märke.
Vi påpeka ännu en än mycket köttmat.
Vi begagna till frukostarne hafre- gång, hurusom detta privilegium att korrespondera mjölsvälling omväxlande med hafregrynsgröt, och till med Qweti i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- första frukost får min 13-åriga skolflicka, innan hon frågor är går till skolan, endast uppkokt oskummad mjölk och hvetebröd eller skorpor.
Kaffe vill jag undvika, eme- en alldeles särskild förmån för^ dan hon har hjärtfel och är nervös.
Maltkaffe eller karamell-serial använda vi däremot Iduns läsarinnor, gärna, och då har man det nöjet att med godt samvete få servera påtår, hvilket barnen tycka är roligt att få.
helt visst icke minst välkommen i de hem, där husmo- Till kvällsvard ha vi vanligen endast god mjölk och dern måste se till att få ut det mesta möjliga af hvetebröd eller gärna lingon och mjölk eller något den för hemmets försköning och den egna toaletten dylikt, med rågbröd, ej smör.
disponibla summan.
Vi, 3 personers hushåll, baka limpor af 2 liter mjölk, Brefven adresseras till Crtven, Iduns re- litet s rup och groft rågmjöl blandadt med hvetemjöl, daktion, och måste åtföljas af dubbelt svars- och denna sats räcker nog öfver en vecka, då intet porto.
Gwens £onoUtffl-3oé !en ?t * KiT Si — 394 — få trågobyrå.
kännes t. o. m. mot tungspetsen icke skarp och.
stickande utan mild och; behaglig.
Försäljes öfverallt å 35 öre.
Känslomänniskor.
En återblick i lifvets tidbok af Hanna Lundholm.
(Ports.)
I — I AN SÅG sig i tankarna som liten parfvel sitta vid * 1 hennes sida, när hon vid den osande tranlampan läste öfver morgondagens läxor, som alltid inlärdes i största hast, och som när fadern var frånvarande, in- präntades i minnet genom att upprepas gång på gång med högljudd stämma.
Han hade då lyssnat, tills äfven han kunde systerns läxa utantill — kunde rabbla den upp mekaniskt utan tanke på innehållet.
Nu kom han med ens ihåg, att han just vid ett af dessa tillfällen för första gången lyssnat till de ord, som objudna stigit fram ur den vrå af hjärnan, där de så länge hållit till, för att hos ho- nom väcka en obehaglig känsla vid åsynen af den lilla segelslupen, när den med häftighet tornade mot kajens stenblock.
Minnet klarnade allt mer och mer, och gross- handlare John Suneson kunde till sin egen stora öfver- raskning från början till slut för sig själf upprepa den berättelse ur bibliska historien, boken med de dåliga träsnitten — där de ödesdigra orden stått att läsa.
När John Suneson hunnit i närheten af sitt upplags- kontor, kastade han öfver kajens stenbarriär en blick utåt sundet.
Han varseblef ett segel, liknande en ly- sande hvit punkt, långt ute på de i grått och mörk- grönt skiftande vågorna.
XIII.
Från det ögonblick då Daniel Edborg * steg i slupen, låg maran öfver hans själ.
Den grep med hårda ben- rangelsfingrar om hans hjärna och pressade till så att den röda strimman på pannan blef mörkare och mör- kare.
Slupen flög framåt, och det föreföll dess styrman som om vågorna omväxlande fördjupades till afgrunder eller höjdes till bergstoppar, mellan hvilka han slunga- des upp och ned.
Den hvita skumranden garnerades af människoansikten, som föreföllo honom bekanta, men han kunde ej minnas, hvar han sett dem förut.
Vid en häftigare krängning vände båten ett ögonblick sin stäf mot åsens halfcirkel och mot den lilla staden .med sina röda och gula tegeltak, samt med träd och buskar skiftande i höstens lifliga färger.
Daniel såg då ditåt — rakt mot arbetarebostäderna, hans lifs stora miss- räkning, men han hade ej längre någon förnimmelse af, att så varit fallit.
Någon väntade på honom därborta — detta kom för honom som en blixtlik ingifvelse — och han undrade hvar han väntades och hvem som vän- tade, men äfven detta oklara minne plånades ut ur hans af dunkel skymning omtöcknade själ.
Ingenting var till för honom utom de grinande ansikten, som garnerade vågen och som höjde och sänkte sig i takt " med denna.
De kommo närmare, och närmare, och han urskiljde ljudet af en bullrande skrattkör, sammansatt af råa gapskratt, skadeglada hånskratt, förnöjdt fnitter från röda kvinnoläppar och jollrande silfverklara skratt från älskliga barnamunnar.
Hans plågoandar kommo ännu närmare, ända fram till slupens reling; han grep efter åran för att slå, men han orkade ej lyfta - den, och de, som han velat träffa, intogo åter sin plats i våg- kammens hvita fradga.
Sedan hörde han en stämma, som bjöd till att öfverrösta den hvinande blåsten, och han urskillde ord — ord, som gåfvo en sammanfatt- ning af hans egen besvikenhet och förnedring.
" Dåre, som förspillt ditt lif i falska drömmar om, att människosjälen är född " till storsinthetens adelskap! "
Daniel Edborg grep på nytt efter åran för att slå till.
Då ropade stämman ännu en gång i gäckande ton: " Dåre, för sent har du lärt dig att slå till, därför ligger du nu slagen i stoftet! "
Sedan tystnade stämman, det blef lugnt omkring honom, vågorna lade sig till ro, skattkören tystnade, och elden i hjärnan släcktes.
Under hjässan fanns snart endast ett tomrum, hvari hjärnmassan tycktes förtätad till små tunga kulor, som rasslande stötte mot benväggen och förorsakade en stickande smärta.
För att lindra denna böjde sig Daniel Edborg gång på gång öfver slupens reling, i handen uppfångande några droppar hafsvatten, som han öste öfver det ställe af hjässan, där smärtan hårdast skar in.
För hvarje gång drogs han längre fram öfver slupens reling, för hvarje gång böjde han sig ned allt djupare och djupare.
XIV.
Alfa gick omkring och tog afsked.
Hennes långa hvita morgonrock släpade på trädgårdsgångarna, hvilka lågo i månskenet som breda ljusa band omkring rabat- terna och gräsplanerna.
På terassen böjde nattbrisen tulpanernas stjälkar och kronor samt svepte dem in en fin doft af violer, som den förde med sig från skogs- backen, på andra sidan om landsvägen.
Brisen lös- gjorde körsbärsträdets blom och hvirflade om de hvita bladen ett ögonblick, innan de sakta dalade ned på det fuktiga gräset, där de glänste i månskenet som pärlor.
Det hade blifvit vår igen efter den höst, när Daniel Edborg med sin slup försvunnit ur sikte ute på den gossen ": — endast att de skulle hafva sitt hem i huset på åsens sluttning, och att hon hade hjälp att påräkna af sin fosterfar, tills hon hunnit tänka ut något sätt att försörja sig själf och Dan.
Ett anbud att flytta hem till jägmästarebostället åtminstone för en tid, hade hon afböjt.
Hon ansåg sig böra taga hand om Daniels gåfva så fort som möjligt och dessutom var fosterfa- dern omgift.
Hans hustru skulle enligt Alfas tanke ej med blida ögon se på en tillökning i hushållet af två personer.
Dan hade reda på, att han för sista gången sof i sin stora, vackra barnkammare i det gamla hemmet, men han var ej ledsen öfver flyttningen, ty han hade barnets smak för omväxling.
Huset på åssluttningen behagade honom mycket, fastän han skulle tyckt bättre om, ifall mor och han flyttat in i en liten butik, där människor kommo och gingo och med ett litet rum innanför, där de båda kunde äta och sofva.
Där skulle se ut alldeles som hos hans gode vän, Johan i cigarr- butiken, och framförallt skulle där vara en röd glas- ruta i dörren mellan rummet och butiken.
Dan tyckte, att allting blef så vackert, när man såg det genom den röda rutan.
Men när mor sade, att de omöjligt kunde inrätta sig på samma sätt som Johan, var Dan belåten med att få flytta till det hvitrappade huset, där sol- grinden framför allt väckte hans beundran.
" Mor, " sade Dan morgonen efter den vackra vår- natt, när Alfa gick omkring och tog afsked, " Marie säger, att hon också vill flytta in i det hvita huset. "
" Det kan hon inte. "
" Men Marie säger att hon vill, " envisades Dan.
Han hade tydligen en hög tanke om Maries förmåga att genomdrifva sin vilja.
Innan Alfa hann svara, uppenbarade sig Marie, kokerskan, i dörröppningen till det lilla kabinettet, där Alfa och Dan ätit frukost för att slippa ifrån tomheten i de stora rummen, hvilkas möbler voro sålda eller till.
en ringa del utlösta af jägmästaren samt skickade upp till huset i åsbacken.
Marie började tala med säkerhet och själftillit — hon var nämligen lifligt öfvertygad om, att hvad hon hade att säga, ej kunde uppfattas annor- lunda än som en behaglig öfverraskning.
Kaptenen « ATINICHE " PÅ DJURGÅRDSTEATERN!
— se och friherrinnan ville städja henne som kokerska; den * V där teaterveckans evénement.
Och den oför- gamle postmästaren — han hade ju nyligen blifvit änk- bränneliga chansonettsdngerskan-grejvinnan visade ling — hade erbjudit henne plats som hushållerska.
sig i fm Emma Meissners gestalt lika oemotståndlig, Men hon ville inte lämna den tjänst, hon hade — fa- lika ungdomligt yr som någonsin, trots de 30 dr som miljen hade hon ju nu snart tjänat i tjugo år — och nu gått, sedan hon upplejde sin premiär pä stock- därför stannade hon kvar för huru liten lön som helst.
holmsscenen.
Men så har hon nu också en moitié Gossen behöfde också tillsyn — det fanns alltid lag- sådan som hr Barcklind i badaren Gregoires klas- ning och strumpstoppning.
Detta hade ju varit Annas siska roll — alla kvinnohjärtan Jörstå hvad det göromål, ända tills hon flyttade vid jultiden.
vill säga.
Och vår bild här ojvan — fotojörldun Alfa tackade Marie men afböjde anbudet bestämdt aj A. Blomberg — säger nog resten.
fastän på samma gång vänligt, ty hon kände sig verk- ligen rörd öfver sin tjänarinnas tillgifvenhet.
" Det är meningen, att Dan och jag skola reda oss stora, vida vattenytan, som genom sundet stod i förbin- på egen hand. "
delse med innanhafvet, och vågen bar aldrig till land " Men någon måste ju laga maten och städa huset. "
något budskap från honom, som ensam gått att möta " Det får jag själf göra tillsvidare.
Jag är inte ovan det stora okända den dagen när hans själ, hvilken all- därvid.
Marie vet ju, att jag är född på landet, och tid hållit sig uppe i renare luft, förlorat sin bärkraft.
där har jag lagt hand vid allt möjligt. "
I den ljumma vårnatten gick Alfa ensam omkring Marie såg häpen ut.
och tog afsked, hon ägde ej längre rättighet att använda " Det är ju så länge se ' n, " svarade hon med ifver benämningen hem om byggnaden uppe på den lång- " och man kommer lätt ur vanan. "
sluttande backen.
Med handen, smekte hon lätt en " Då får jag vänja mig på nytt.
Jag har uppriktigt vajande gren af bigaråträdet i fruktlunden, hon böjde sagdt, inte råd att hålla någon tjänare.
sig djupt ned öfver en rosenbuske, som nu börjat skjuta " Tro inte, att jag är otacksam, " fortfor Alfa, när skott, sedan den länge stått med, som det tycktes, för- hon såg Marie stå framför sig med mulen uppsyn.
torkad stam, och hon lyfte sina ögon mot fågelholkarna Denna kände sig emellertid djupt kränkt öfver, att på gafvelväggen.
hennes erbjudande afböjdes.
Hon tyckte sig, och i Hon visste, att hon aldrig mera skulle kunna förmå viss mån ej utan skäl, vara mycket ädelmodig.
Alfa sig till att ställa sina steg mot de grusade gångarna visste emellertid, att det hufvudsakligen var för Dans på ömse sidor om gräsbacken, eller uppför den nötta skull som Marie ville flytta med — trots Alfas före- stentrappan.
Därför sökte hon i minnet taga med sig ställningar matade hon honom med sötsaker och gömde allt — det som för henne varit ringa, och det som undan läckerheter för hans räkning, och det var fara varit stort eller lagt feststämning öfver hennes lif ända värdt, att hans hälsa skulle taga skada, om Marie un- till den dag, när stormen hvirflade bort hennes lycka.
der någon längre tid finge hafva fria händer med honom.
Alfa hade likväl ej gripit in med någon större sträng- Hon såg mot sundet, där månstrimman blänkte på het under den korta tid, som föregick skiljsmässan samma sätt som den natt, när hon och Daniel stodo mellan dem och Marie, fastän hon äfven hört Marie tillsammans i medlidsam undran öfver alla de till själen prata för Dan, som lyckligtvis var alltför ung att fullt lytta, som ej kunde tro på det goda, som voro blinda förstå henne, om den orättvisa, han led genom att för det sköna.
Såsom den gången sköt fartyg efter tvingas flytta från det stora vackra huset på gräsbacken fartyg genom silfverstrimman, gled igenom och försvann till det lilla uppe på åsen.
långt borta, där det smala vattenbandet vidgade sig vid mötet med innanhafvet.
Ett ögonblick drömde Alfa, Dans farmor, fru Brita, som bodde i det fina huset att hon gungades fram därute mot någonting lockande vid Storgatan, " och som hade så mycket pangar, skulle nytt med Dan sluten tätt in i sin famn.
nog taga hand om honom, om han bara finge söka upp henne.
Det skulle inte vara mer än rätt och bil- ligt om fru Brita gjorde något för honom, och då skulle det kanske inte dröja många år, förrän Maries lille XV.
gosse igen gick omkring i salongen och i trädgårds- salen med de vackra hvita bilderna, som hans farfar Alfa ansåg sig genom Daniels gåfva bunden vid den och far tyckte så mycket om, och som nu hade blifvit fläck af jorden, där den lilla staden inramades af åsens förda bort af en främmande herre.
halfcirkel.
Hon och Dan skulle flytta in i det hvitrap- pade huset med apelallén klängrosverandan samt den " Du låter väl inte farmor taga mig? "
hade egendomliga solformiga grinden.
När allt annat gick Dan sagt en dag och sett på modern med bedjande förloradt, var Daniels gåfva det enda, som blef öfver blick.
och som hon hade rättighet att behålla.
I hans skänk såg " Hur kan du tänka dig någonting sådant? "
hon en fingervisning från honom — där, just där borde " Marie tycker, att farmor skall taga mig, men jag hon framlefva sitt lif.
vill inte till henne.
Hon grälar på sin.
nya hushåller- Dan hade en gång sagt med ett brådmoget uttryck ska, och jag såg själf, när hon sparkade till Mirry med i sitt barnansikte: foten, därför att Mirry åt upp en sockerbit, som fallit på golfvet.
Jag tycker om Mirry — han är den tref- " Hvad skall det nu bli af mig, när far aldrig kom- ligaste hund, jag känner men jag tj r cker inte om far- mer tillbaka? "
mor.
Alfa stod svarslös.
Hon visste ju ej stort mer än — 395 —
" Du behöfver inte vara ängslig, farmor vill inte h a dig. "
D å h a d e Dan dragit en suck, s o m v i t t n a d e o m s t o r lättnad.
Alfa t ä n k t e på d e s s a Maries b e m ö d a n d e n att för- v ä r f v a inflytande öfver Dan, och d ä r i g e n o m förringades h a s t i g t och i a n s e n l i g g r a d h e n n e s m e d k ä n s l a för fa- miljens t r o t j ä n a r i n n a.
D e n n a stod t i g a n d e framför sin m a t m o r, och det s u r m u l n a u t t r y c k e t i h e n n e s a n s i k t e hade förbytts i ett som v i t t n a d e om elakhet och ill- vilja.
Den k r ä n k n i n g, h o n lidit, v a r hon, som fallet är med m å n g a ej s i n n a d att tåla utan att gifva.
sju- fallt igen. "
J a g skall v i s s t inte b e s v ä r a, " r o p a d e h o n slutligen ' m ö r k r ö d af h a r m, " fastän det n o g k u n d e v a r i t b r a för g o s s e n, om h a n haft n å g o n att lita till, n ä r de tala illa o m h a n s m o r. "
Slaget k o m så o v ä n t a d t, och Alfa blef så häpen, att h o n ej h a n n afböja Maries förklaring, förrän d e n n a s t u n g a redan v a r i full fart.
Marie och m å n g a med h e n n e u n d r a d e h v e m s o m v a r egentliga o r s a k e n till familjens ruin och H e r r Daniels u n d e r g å n g.
Hvem h a d e det väl varit, som h v a r t e n d a år s l ö s a t bort på kläder och bjäfs lika m y c k e t som en hederlig familj an- s t ä n d i g t k u n n a t lefva på?
H e r r Daniel h a d e naturligt- vis inbillat sig, att den, som k o m från ett tarfligt hem, skulle v a r a v a n vid enkelhet.
D e t t a v a r h u f v u d s u m m a n af h v a d s o m s t ö r t a d e u r Marie i ett a n d e d r a g, tills h o n slutligen kom att k a s t a en blick på Alfa j u s t som d e n n a i s a k n a d af ord, höjde h a n d e n för att bjuda h e n n e t y s t n a d.
Då b r a s t Marie i n e r v ö s g r å t och s p r a n g u t i köket, där h o n med vag- g a n d e hufvud och förklädet för ö g o n e n slog sig ned på vedlåren, på detta s ä t t s ö k a n d e lindring för sin sårade känsla.
Alfa stod blek och förintad k v a r i n n e i det lilla • kabinettet.
H o n v a r så blek, att Dan blef förskräckt och, g r e p t a g i r y n k o r n a vid h e n n e s klädningskjol för att p å m i n n a om sin n ä r v a r o.
H o n satte sig då ned på en af de trästolar, som l ä m n a t s kvar, sedan h e n n e s h e m sköflats, d r o g Dan till sig och började tala med honom.
H o n talade om, h u r u g o d t de b å d a skulle få det, n ä r de ändtligen fingo v a r a helt och hållet för sig själfva.
Dan skulle få ett n y t t rum, lika v a c k e r t s o m det h a n l ä m n a t, och där hade h a n i n g e o t i n g a n n a t att g ö r a än att leka — leka dagen i ä n d a, tills det blef kväll och m o r tog h o n o m in för att s t o p p a h o n o m ned i den lilla s ä n g e n, som stod vid sidan om h e n n e s egen stora.
I ett h ö r n af t r ä d g å r d e n skulle h a n p l a n t e r a b l o m m o r och b ä r b u s k a r, och ingen a n n a n än h a n själf ANVÄND ENDAST skulle plocka de b l o m m o r n a eller s m a k a de b ä r e n.
H a n skulle hafva sin egen s p a d e och en k r a t t a för att hålla de g r u s a d e g å n g a r n a i den lilla t r ä d g å r d e n j ä m n a och fina.
Om s o m m a r e n skulle de sitta t i l l s a m m a n s på v e r a n d a n med k l a n g r o s o r n a och se u t ölver s u n d e t, d ä r fartyg med hvita segel sväfvade fram och och för- s v u n n o, och de skulle s ö k a g i s s a sig till, hvarifrån d e s s a fartyg k o m m o.
M å n g a hade s ä k e r t b a k o m sig en l å n g v ä g öfver de s t o r a hafven c - h förde k a n s k e med sig apelsiner — • d e s s a hade förut h ä n g t s o m b r a n d g u l a bollar p å t r ä d e n nere i S ö d e r n, där far v a r i t en g å n g, s a m t drufvor, fikon eller k o s t b a r a tyger, eller de s v a r t a stenkolen, från grufvor m å n g a g å n g e r dju- pare än den, s o m låg i n ä r h e t e n af s t a d e n.
Ja, - allt detta skulle de försöka g i s s a sig till, n ä r fartygen flögo förbi, och m o r skulle b e r ä t t a D a n o m mycket, som h a n ej v i s s t e förut.
— H a n skulle gå i skola h o s mor, så fingo de v a r a helt och hållet för sig själfva.
Mor skulle v a r a h a n s lekkamrat, om h a n b a r a inte b r y d d e sig om n å g o n a n n a n.
När fartygen flögo förbi, skulle de i t a n k a r n a följa med och b e s ö k a m å n g a olika län- der och städer, men e n d a s t i t a n k a r n a, ty de v o r o b u n d n a h ä r för att t a g a v a r a på fars gåfva.
M De v o r o b u n d n a att s t a n n a k v a r — u t a n att m ä r k a det talade Alfa nu för att få gifva luft åt allt det, som rörde sig i h e n n e s eget s å r a d e s i n n e — i d e n n a lilla stad, s o m h y s t e i n o m sig m å n g a m ä n n i s k o r, ack, alltför m å n g a, om hvilka m a n k u n d e säga, att d e r a s själar v o r o s o m t r å n g a r u m med kvaf luft, där en t a n k e aldrig förmådde v ä x a sig s t a r k i g o d h e t och s k ö n h e t.
Mor och D a n skulle slå en k r e t s o m k r i n g sig och den k r e t s e n skulle v a r a s t o r och vid åt alla håll så att de ej u p p f å n g a d e m i n s t a ljud af s l a d d r a n d e r ö s t e r o: h g ä c k a n d e s k r a t t.
D ä r i n n e skulle r å d a t y s t n a d, stillhet och fred.
D a n lade förtroendefullt sin lilla h a n d i m o d e r n s och frågade om de inte g e n a s t skulle ge sig i v ä g, ty så m y c k e t hade h a n förstått, att det var b ä s t för dem, att hädanefter v a r a för sig själfva i det lilla hvita h u s e t.
H a n h a d e ä n n u n å g r a leksaker att packa in — de, som v o r o k ä r a s t för h o n o m, och s o m h a n ej v å g a d e l ä m n a i n å g o n a n n a n s v å r d.
— Därför lösgjorde h a n försiktigt sin h a n d, gick ut i t r ä d g å r d s s a l e n och s y s s l a d e i ett h ö r n där h a n u p p s t a p p l a t sina d y r b a r a s t e skatter, ifrigt med i n p a c k n i n g e n.
Alfa s a t t e n s a m k v a r.
Sedan hon förlorat sin lycka, h a d e h e n n e s lif legat i s k u g g a, men nu t y c k t e s det h e n n e som om s k u g g a n med e n s blifvit oändligt mycket djupare och bredare öfver e n s a m h e t e n s v ä g, hvilken h o n först d e n n a d a g p å fullt allvar beträdt.
F ö r u t hade h o n alltid v i n n l a g t sig om att hålla D a n u t a n f ö r s k u g g a n s Malkaronipudding med skinka; krusbärs- kräm med mjölk.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pannbiff med potatis.
; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sillpudding med po- tatismos; filmjölk med tunnbröd.
RECEPT: S t e k t b e n f r i a b b o r r e (f. 6 pers.).
IV2 kg.
abborre, l 1 / * msk salt, 1 tsk.
ättika, 1 ägg, 1 msk.
grädde, 1 kkp.
f i n t s t ö t t a skorpor.
T i l l s.
t e k n i n g: 4 msk.
smör (80 gr.), 2 msk.
f i n t hackad persilja, V2 lit.
fiskspad (kokt på hufyud och ben), 2 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Abborren fjällas, ren- sas, sköljes mycket väl samt torkas med en fiskhandduk.
Den skares upp i ryggen och ryggbenet, jämte alla små- ben borttagas.
Filéerna gnidas in med salt och ä t t i k a och få ligga en stund.
De inklappas i en duk, doppas i det uppvispade ägget blandadt med gräd- den samt vändas i de s t ö t t a skorporna.
En liten långpanna smörjes med hälften af smöret, abborrarna nedläggas häri och resten af smöret lägges i flockar ofvanpå fisken.
Persiljan strös öfver och fisken stekes i ugnen.
När den Redigerad af är brynt påspädes fiskspadet och ab- borrarna få steka omkr. 15 min.
De ELISABETH OSTMAN uppläggas på varmt fat, pannan^ ur- Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- vispas med grädden och såsen hälles derskurs i Stockholm.
öfver fisken.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR " Blomkål med parmesanost VECKAN 9 — 15 AUG.
1908.
(f. 6 pers.).
2 små vackra blomkålshuf- SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; vuden, (vatten, ättika, 2 msk.
hvete- stekt, benfri abborre med brynt potatis; mjöl), 1 lit.
vatten, 1 tsk.
salt, 2 msk.
ägg; mjölk; kaffe eller te med srar- smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, 6 — 7 del.
mjölkskaka.
M i d d a g: Blomkål tmed blomkålsspad, salt, hvitpeppar, socker, parmesanost; rostbiff med portng.
lök 2 äggulor, 30 gr. rifven, stark ost, och fransk p o t a t i s; hallon med grädd- 2 msk.
f i n t s t ö t t a skorpor.
Beredning: Blomkålen rensas, skum.
MANDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; lägges i ättiksblandadt vatten, (1 msk.
ä t t i k a till hvarje lit.
vatten) och hve- sill i nattrock med potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Wienerkot- temjölet strös öfver, hvarefter blom- letter med spenat; smultron med mjölk.
kålen får ligga 1 tim.
Kålen tages upp, TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; sköljes väl och påsättes i det kokande skinkomelett; mjölk; kaffe eller t e.
vattnet, tillsatt med saltet, och får M i d d a g: Kall rostbiff (rester från koka, tills en vispkvist går l ä t t ige- söndag) med potatissalad; saftsoppa nom.
Den upplägges genast på ett eldfast med mannagrynsflammeri.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; fot eller på e t t fat af silfver eller » pytt i panna »; ä g g; mjölk; kaffe eller nickel och spadet tillvaratages.
Smör och mjöl sammanfräsas, kålspa- te.
M i d d a g: Hotch-potch-soppa; kokt gös med smör och agg samt potatis.
det tillsättes litet i sänder under fli- TORSDAG.
F r i k o s t: Smörgåsbord; tig rörning, hvarefter såsen får koka fisk med ä * gg och ris (rester från 10 min.
Den af smakas med kryddorna; onsdag); mjölk; kaffe eller te.
M i d - de uppvispade äggulorna jämte hälften d a g: Köttbullar med bruna bönor; af osten tillsättas, och såsen får sjuda men ej koka.
kallskål med skorpor.
Den hälles öfver blomkålen, som där- FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppstekta köttbullar med brynt po- efter beströs med resten af osten och t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: de fint s t ö t t a skorporna samt sättes SVENSK TVÄTTVÅL KÖKSALMANACK k y l a — d e n n a d a g hade h o n med s i n a ord dragit h o - n o m in d ä r i; h o n m ä r k t e det på h o n o m, så b a r n h a n var, och i n o m sig k ä n d e h o n ett s t y n g af häftig å n g e r öfver a t t h o n talat och låtit g o s s e n h ö r a på.
H o n gick u t till h o n o m och s m e k t e h o n o m för a t t g ö r a h o n o m glad, men h a n blef ej g e n a s t glad igen s o m f ö r r; då h a d e ett ord af m e d k ä n s l a och ö m h e t v a r i t n o g för a t t t a g a b o r t u d d e n af h a n s b i t t r a s t e b a r n s l i g a s o r g e r.
På eftermiddagen g i n g o de h a n d i h a n d och u t a n att se h v a r k e n åt den e n a eller a n d r a sidan nedför g r ä s b a c k e n, d ä r v a g n e n v ä n t a d e, s o m skulle föra dem själfva och lådan med D a n s s k a t t e r till det n y a hem- met.
XVI.
I salen, där golftiljorna v o r o s l i t n a och s l u t t a d e mot f ö n s t e r r a d e n på det h v i t r a p p a d e h u s e t s framsida, v o r o möbler och h u s g e r å d s s a k e r inställda.
Alfa började ge- n a s t b r i n g a r e d a i o o r d n i n g e n, h v a r v i d h o n flitigt un- d e r s t ö d d e s af Dan, som, u n d e r det h a n flyttade stolar och d r o g i soffor och s ä n g a r, bjöd till att i n p r ä g l a i m i n n e t h v a d m o r s a g t o m att de skulle g ö r a allting själfva.
Han hade visserligen s t o r lust att t a g a sig en galopp på g u n g h ä s t e n, s o m s t o d e n s a m och leddes ute i t r ä d g å r d s g å n g e n, men h a n lade b a n d på d e n n a sin önskan.
I n n e.
i de s m å r u m m e n funnos d e s s u t o m m å n g a - h a n d a ting, s o m v ä c k t e g o s s e n s u p p m ä r k s a m h e t och fängslade h a n s i n t r e s s e.
T a p e t e r n a hade de underli g a s t e m ö n s t e r i bjärta färger — den gamle tulltjänste- m a n n e n hade på sitt s ä t t haft s i n n e för färgglädje.
I ett af r u m m e n u p p r e p a d e s i oändlighet bilden af en kines, som höll en j ä t t e p a r a s o l l öfver sin kala h j ä s s a med den långa, hårflätan.
I salen v a r fallet d e t s a m m a med ett ståtligt s o l r o s m o t i v, och i h u s e t f a n n s en liten k a m m a r e, s o m v ä c k t e D a n s förtjusning, i s y n n e r h e t sedan h a n fått veta, att j u s t den skulle blifva h a n s lekstuga.
V ä g g a r n a i d e n n a k a m m a r e v o r o målade i v a t t e n f ä r g med s t o r a hvita h u s — riktiga h e r r g å r d a r.
— De hade r ö d a tak och s v a r t a streck till fönsterrutor, och r u n d t o m k r i n g h u s e n s t o d o ä r g g r ö n a träd, stela och r a k a som p o p p l a r n a i D a n s l e k s a k s a s k.
Kakelug- n a r n a i det n y a h e m m e t fängslade äfven g o s s e n s u p p - m ä r k s a m h e t.
De u t g j o r d e s af j ä r n p l a t t o r, som infogats i v ä g g e n o; h omgifvits af en r a n d af hvitt m u r b r u k.
På hvarje platta var i gjuten relief aibildad n å g o n till- dragelse ur bibeln.
(Forts.) nea däri.
och kotletterna få sakta ge- nomsteka med t ä t t slutet lock omkr. 10 min.
från De serveras med spritärter eller spe- och nat.
P o t a t i s s a l a d (f. 6 pers.).
3 / - i ' Ht.
kokt,, kall potatis, 2 kokta rödbetor, 2 salads hufvud en, 3 msk.
kapris, 2 ägg- H.
M.
Konungens Hofleverantör.
gulor, 1 knifsudd salt, V2 tsk.
engelsk senap, 1 tsk.
socker, 3 tsk.
vinaigre, 2 Magnetiskt förädladt enligt iveniki tsk.
kaprisättika, 2 msk.
fin matolja, patentet n:o 20016 är (2 del.
tjock grädde).
B e r e d n i n g: Potatisen skalas (och det bästa, renaste och drygaste skares i tunna skifvor, rödbetorna skä- ras i 1 cm.
långa strimlor, (saladen sköljes och skares fint.
Allt d e t t a blandas i en karott.
Äggulorna röras med salt, senap och socker och ättikan som finnes i marknaden och säljei Vårgårda • = t illsät L es dr opp vis, omväxlande med femton olika Javablandningar I rtkatr Sist nedröres grädden, om Proton-hafrem jöl I matoljan.
så önskas, och såsen hälles Öfver sa- förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer laden, som omröres försiktigt.
Den serveras till kalla kötträtter i efter genast I varm ugn.
Omröras ofta in 1 ugnen omkr. 15 min.
eller tills allmänhet.
med gaffel, tills, de blifva skilda och den fatt vacker gulbrun färg.
allt vatten afduns.tat.
Den serveras som mellanrätt.
H o t c h - p o t c h - Si o p p a (f. 6 Äggen nårdkokas.
och hackas fint.
E o s t b i f f (f. 12 pers.) - 3 — 4 kg.
pers.).
IV2 kg.
fårbringa, 2 lit.
svag Fisken raspas med gaffel i små tär- rostbiff eller dubbelbiff, 1 msk.
salt, 2 buljong eller vatten, 4 msk.
smör (80 msk.
smör (40 gr.), kokande vatten, 2 gr.), IV2 1 msk.
mjöl, Vs pnrjolök, 2 ningar, så stora som risgryn.
Ågg och stora portugisiska lökar, 4 msk.
smör morötter, / i selleri, 1 palsternaoka, 1 fisk blandas väl i de kalla risgrynen burk konserverade ärter (eller 2 kkp.
och afsmakas.
Serveras med det ski- (80 gr.) - B e r e d n i n g: Rostbiffen tvättas med färska ärter), 10 små jordärtskockor, 1 rade smöret som frukosträtt.
litet blomkåls hufvud, salt, hvitpeppar.
en duk doppad i hett vatten, bultas, Sillpudding m 1 e d potatis^ lätt och saltas.
Smöret upphettas i Beredning: Fårbringan tvättas potatis, en långpanna, köttet ilägges och in- med en duk doppad i hett vatten, knäc- m o s (f. 6 pers.).
I /?
lit sattes i varm ugn.
Efter 10 min.
till- kes s a m t påsättes a t t koka i. IV2 Ht.
IV2 kkp.
oskummad mjölk, 2 ägg, 3 sättes litet kokande vatten och vär- af buljongen.
Då köttet är halfkokt msk.
kallt smör (60 gr.), 2 tsk.
socker, men i ugnen stegras.
Eostbiffen öf- upptages det och skares i. tärningar, 1 tsk.
salt, 2 salta sillar.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 veröses hvar tionde minut med sin sas, hvilka brynas i 2 msk.
af smöret, till- som emellanåt spädes med kokande lika med purjolöken, skuren i fina gr.), 3 msk.
s t ö t t a skorpor.
vatten.
Till stekningen beräknas 15 strimlor, därefter öfverströs mjölet och S å s: IV2 kg.
smör (skiradt).
— 20 min.
på hvarje kg.
kött.
B e r e d n i n g: Potatisen råskalas och köttet omröres väl, samt spädes med kokas mjuk, hvarefter den pressas ge- den kokande buljongen och får koka, Eostbiffen skares i tunna skifvor och nom purépress eller mosas sönder med garneras med löken, förvälld, skuren tills; det är mört.
en gaffel.
Mjölken, de uppvispade ägg- i skifvor och kokad i smöret.
Såsen Morötterna, selleriet och palsternac- silas och skummas samt serveras som kan ansas, skäras i fina strimlor och gen, 2 msk.
af smöret och kryddorna sky.
fräsas i resten af smöret samt tillsät- tillsättas och moset arbetas, tills det tas jämte ärterna och resten af bul- liknar skum.
Sillarna urtagas och vattenläggas i Wienerkotletter (f. 6 pers.).
jongen, hvarefter soppan får koka med 6 hg.
benfritt kalfkött, V / 2 hg.
kokt t ä t t slutet lock tills köttet är mört.
24 tim.
Skinnet afdrages därefter och potatis, 2 msk.
fint hackad 1 persilja, Jordärt sk o ek or na och blomkålen kokas hufvud jämte ryggben och alla småben borttagas.
Sillhalfvorna sköljas, inklap- 2 msk.
grädde, 2 tsk.
salt, / 2 tsk.
i saltadt vatten.
hvitpeppar.
Då grönsakerna äro färdiga läggas pas väl i en duk och skäras i bitar.
T i l l p a n e r i n g: 2 ägg, IV2 kkp.
de i soppskålen och spadet hälles öf- En bleck form smörjes med smör och ver.
Buljongen skummas, afsmakas med beströs med s t ö t t a skorpos.
På botten s t ö t t a skorpor.
formen lägges ett lager af potatis- T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (G0 kryddorna och slås jämte köttet öfver af mos., därefter ett lager af sill och så grönsakerna.
gr.), 3 kkp.
buljong eller vatten.
fortsattes tills formen är full.
öfversta B e r e d n i n g: Köttet tvättas med Soppan serveras genast.
hvarfvet bör vara potatismos, som öf- en duk, doppad i hett vatten, skares verströs med s t ö t t a skorpor och be- i tärningar, befrias från hinnor och P i s k m e d ' é.g g o c h r i s (f. 6 med resten af smöret, fördeladt senor och drifves 3 ggr genom kött- pers.).
5 hg.
kokt fisk (rester), 3 ägg, i lägges, flockar.
kvarn, sista gången tillsammans med po- IV2 kkp.
risgryn, 2 lit.
vatten, IV2 Puddingen gräddas i ugnen.
omkr. V2 tatisen.
Parsen arbetas väl tillsammans msk.
salt, 1 hg.
g o d t smör (skiradt).
med persiljan, grädden och kryddorna.
B e r e d n i n g: Eisgrynen sköljas och tim.
Den serveras med skiradt smör.
Af färsen formas tunna kotletter, hvilka påsättas i kokande, saltadt vatten och penslas med de uppvispade äggen och få koka mjuka, men ej falla sönder.
vändas i de s t ö t t a skorporna.
En stek- De upphällas i durkslag, öfverspolas panna upphettas långsamt, smöret bry- med kallt vatten och insättas där- Finast i smak närings rikast SOLO-KAFFE A.-B.
Malmö Kaffekompani.
JflVfl-KflFFE — 396 —
