# ID: svediakorp-per1787
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,035
# sentences: 979
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: R 3 0 (1125) 21:STA TORSDAGEN DEN 23 JULI 1908 HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N FÖRSTA GÅNGEN gästar i dessa dagar F ÖR en fransk statschef Sveriges hafvudstad, och tri- kolorens färger blandas med de svenska dukarnes gula och blå.
Som en kär och hyllad gäst hälsa vi den lysande franska republikens president, sä visst som fransk anda och fransk kultur alltid legat svenska hjärtan och sinnen nära.
Vi smycka därför ock med glädje vår första sida med bilderna af våra kår- komna gäster, presidenten Armand Falliéres och hans celebra följe, bland hvilket främst märkas republikens nuvarande utrikesminister mr Pichon, öfvaceremoni- mästaren mr Mollard, presidentens måg och general- sekreterare mr Lanes och som representanter för pre- sidentens militära kabinett kommendörkaptentn Keraudren samt öfverste Griache.
— 361 NORDLING.
^ %nJ.
Foto Leon Bouefc.
ffriad * ÅRG
en lidande kvinna fått ro, icke behöfver blan- das med besvikelse inför en i förtid afbruten lifsgärning.
Ett arbete som H v i t L j u n g — som be- kant det sista fröken Roos skref, innan hon för mer än halftannat år sedan lade ner pen- nan — är väl den värdigaste afslutning på hennes litterära alstring vi för hennes min- nes skull kunnat önska.
Vi få här kon- centrerade de flesta af de egenskaper m a n — genom att från denna sista länk följa ked- jan förbi » Maj », » Genom skuggor », Djupets sagor », » Helgsmålsklockan » och » Marianne » fram mot debutromanen » Höststormar » — finner vara de utmärkande för hennes förfat- t a r e s k a p: det kärleksfulla sinnet och minnet för hvardagslifvets smålustigheter och små- tråkigheter, lika typiskt kvinnlig som den lätt väckta, lätt i exatatisk hänförelse öfvergående känsligheten, och den religiösa öfvertygelsen, som genomströmmade hennes verk likt blodet ådrorna.
I numret för den 18 juli, jämnt ett år före hennes dödsdag, bragte l d u n ett par bilder från Mathilda Roos hem — det var i sam- manhang med införandet af hennes nu i da- garna i bokform utkomma arbete » Maj ».
Förut iiade hon i Idum bl.
a. publicerat den af sina romaner, som kanske stod konstnärligast högst: norrlandsskildringen » Helgsmålskloc- kan ».
E.
— ER.
Mathilda Roos.
V I T O C H B L I D bland sina kuddar, nju- tande i fridfull trötthet af em vindstilla mellan tvänne anlopp af sjukdomen, hvars vå- gor tillstaddes att gå så höga, inman stormen bedarrade och hafvet blef lugnt i solnedgången — hvit och blid minns jag henne från mitt sista besök i hennes sjukrum ..
Det var ett rum att dämpa steg och röster i, att dämpa också medlidandets smärta, därför att den sjuka själf var så lugn.
Med mera lugn glädje talar man icke om en semesterresa, än hon om sin bortgång, med mera behärskning icke om det enklaste obehag, än hon om den kamp, som hon visste skulle komma dessförinnan.
Detta var på senvintern, sedan dess ha bud då och då nått en från diktarhemmet vid Stocksund, som blifvit en boning för lidan- det och en förgård till dödein, bud om växande plågor och en längtan efter hvila, som växte ännu mera.
Nu har den kommit.
I slutet på förra veckan afled Mathilda Roos i sitt hem i Stockholm, 55 år gammal.
Och den diktarbana, som härmed är afslu- tad, vittnar om ett så plikttroget och fram- gångsrikt arbete, att tacksamheten öfver, att H SENAST TAGNA PORTRÄTT AF FÖR- FATTARINNAN MATHILDA ROOS.
A. BLOMBERG FOTO.
INNAiN-50n ARBETAR• FABRIK5= - ARBETERSKAN E N OCH ANNAN af Iduns läsare torde möj- ligen erinra sig den artikel för ett par månader tillbaka, där jag sökte ge några all- männa synpunkter på fabriksarbeterskan i rela- tion till samhället.
Sedan dess har jag genomvandrat några verk- städer och fabriker med kvinnliga arbetare, men jag måste erkänna att jag själf mest har intryck af att ha företagit en turistfärd i främmande land.
Starkare än förut har jag den känslan, att i grunden endast den, som lefvat det lif fa- briksarbeterskan för, som gifvit sina år till fa- briken, sin nervkraft och sitt blod till maski- nen, som med trötta fötter nött vägen morgon och kväll mellan fabriken och den trånga bo- staden, endast den skulle ge den naket sann- färdiga [skildring, som man helst skulle lägga fram.
Och icke ens den!
Eftersom det är en så pass skillnad på fabrik och fabrik, att man helst därjämte bör ha erfarenhet från fle- re sådana för att få en öfverblick af ställ- ningen i dess helhet.
Det är denna olikhet, som mest frapperat mig, trots att jag, som ofta händer turister, nog sett mer af solsidan än skuggsidan af fabriksar- beterskans lif.
De flesta af de fabriker och verk- städer jag besökt, ha nämligen varit gamla, stora och solida företag, där också aflöningarna på det hela äro bättre reglerade än på de smärre fabrikerna, och där sparkassor, sjuk- och be- grafningskassor finnas.
På den ena fabriken ser man alltså hufvudsak- ligen glada och vänliga ansikten, bleka af det myckna innesittandet men icke härjade, kläderna äro hela och rena, så långt arbetet tillåter, och framför allt praktiska och enkla, och hållningen säger tydligt: Man vet att ta vara på sig.
På ett annat ställe är helhetsintrycket det motsatta, på åter ett annat möter man den stör- sta blandning.
Den ena arbeterskan vittnar o-enom hela sin person från den tofviga y Mjuk och elastisk gång tillhöra de egenskaper som gjort ^$ / % / f J^^ !^tt£t / ^ ^ luggen ner öfver det slappa, grå ansiktet till de solkiga snedgångna hvita dansskorna, som sticka fram under den trasiga klädningskanten, om det lif hon för bredvid arbetet, och som tar hennes krafter från detta, den andras hela böjda väsen berättar om kampen mot en smy- gande sjukdom, och mot den fattigdom som kommer af minskad arbetsförtjänst, medan kam- raten bredvid, hvars flinka vänstra hand bär de två släta ringarna, återigen är så vårdad och nätt man kan önska.
Den gamla kvinnan, som endast kan användas till de enklaste sysslor, arbetar med darrande trötta händer invid den half vuxna flickan, som nyss rangerats in i rullorna.
Vill man mäta den moraliska ståndpunkten hos personalerna vid de olika fabrikerna efter antalet fria förbindelser och utom äktenskapet födda barn, kan man också få de.
mest olika resultat.
Vid en fabrik, berättade mig före- stånderskan för den kvinnliga afdelningen, att på en tid af jag tror det var trettio år bland " hennes flickor ", omkring 175 st., endast fem oäkta barn blifvit födda, på en annan fabrik, där antalet kvinnliga arbetare är öfver 400, upplyste förmannen att " nästan alla, de må vara gifta eller ogifta, ha någon anhörig, i de flesta fall ett barn, därhemma att se till och få använda sig af tillåtelsen att komma senare till arbetet. "
Att tala om immoralitet här vid lag är emel- lertid i många fall orättvist, i de fall, då bar- nen äro födda i reguljära förbindelser, hvilka icke legaliserats, t. ex. därför att skatten skulle sprungit upp i höjden från några kronor till 60, 70 kr, om man gift sig och nödgats sam- manräkna sina inkomster.
Sedan nu riksdagen medgifvit gift kvinna att ha egen debetsedel, hvilket utom kommunal rösträtt ger henne förmånen att få skatta för sig liksom ogift kvinna, kommer emellertid denna för industriens män och kvinnor kännbara praktiska olägenhet_ med äktenskapet att försvinna.
Att den är af så stor betydelse, beror därpå, att arbeterskan sedan hon bildat eget hem, i de allra flesta fal] måste kvarstå i arbetet, emedan hennes förtjäns t till T \ T \ ' t " Damernas Favorit ".
Försäljes i finare skoaffärer öfverallt — till populära priser — och tillverkas af LutMg Traugott&gt; Stockholm.
Profvet.
trefnaden och därmed höja tonen bland arbeterskorna.
Likgiltighet och försumlighet, att nu icke tala om dåligt föredöme från de öfver- ordnades sida ha natur- ligtvis motsatt verkan.
En fabriksarbeterskas lif är icke lätt, det är pN NYLIGEN I PRESSEN synlig vädjan till all- •-&lt; mänheten från en auktoritet på sinnessjukvår- dens område att fara varligt fram med de sinnes- sjuke, illustreras på ett slående sätt i fiktionens form af följande novell af det kända märket Steffen.
D E T VAR nu ett par månader sedan Arent K a r h m åter tillträdt sin befatt- ning.
Största delen af sommaren hade han i sällskap med en vän tillbragt p å en rekrea- tionsresa, och af allt att dörna var han nu fullt återställd från den sinnessjukdom, som angripit honom för något öfver ett år sedan.
Fullt återställd?
Var han verkligen det?
Kunde inte detta förfärliga ännu en gång slå ned på honom, kanske då han minst anade det?
Kunde han verkligen fullt förlita sig på, att läkaren, hans anhöriga, hans förmän och kamrater verkligen trodde honom vara riktigt botad, eller att de endast låtsade sig tro det för att de icke nändes a n n a t?
H a n kunde ej frigöra sig från dessa frågor, men ägde ej mod att öppet uttala dem till mer än en enda, till Hervor, hans forna trolofvade, hon, som, det kunde han fullt och fast tro, var fullkomligt öfver- tygad.
Men all hennes ljusa, friska tillförsikt att de nu ägde rätt att blifva lyckliga kunde ej öfvertyga honom själf.
H a n vågade ej, och så hade deras trolofning, som han genast under en ljusare period af sitt omtöcknade själstillstånd, trots hennes protester, brutit, ännu inte återknutits.
Ty den dolda oro, som han ibland tyckt sig spåra hos sin omgifning, uttryckt kanske endast i en blick, ett tonfall, hvars innebörd han till det mesta själf skapat, kunde försätta honom i det djupaste svårmod och åter rifva upp det söfda tviflet.
Till sist hade tvifvelsjukan så börjat martera honom, att han i allra största hemlighet före- tagit en resa till hospitalsläkaren.
Denne hade under tystnad åhört honom, afgifvit de mest lugnande försäkringar, utan att dock nämna, att han tid efter annan gjort sig underrättad att hans forne patient på det mest mönster- gilla sätt skötte sin mycket kräfvande tjänst.
Läkaren hade också upprepat, att han utan alla skrupler kunde gifta sig när som helst samt slutligen mycket allvarligt uppmanat INTERIÖR FRÄN HERZOGS BOKBINDERI I STOCKHOLM.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
enformigt, dödande enformigt, det har sina be- stämda yrkesfaror, olika för hvart fack, och det är så knappt betalt som regel — äfven om det vid vissa fack, där yrkesskicklighet fordras, kan åka upp till 20 kr.
i veckan och däröfver — att lifsvillkoren utom fabriken måste bli de allra tarfligaste.
Men att just alla dessa olägenheter, dessa Fabriksarbeterskan blir oftast en dålig, okun- svårigheter, dessa kroppsligt och andligt ned- nig husmor, säges det, men hur skall man begära bättre af henne, som kanske redan vid 12, 13 tryckande och hämmande lifsvillkor kunna, när de mötas och besegras af en energisk vilja, tjäna år — såsom exempelvis på bokbinderier och till att härda och mejsla ut personligheter, som cigarrfabriker — började gå på fabrik, och som före, ofta alltså äfven efter sitt giftermål väcka intresse och beundran, det har jag själf har en arbetstid af 50 timmar i veckan och mera.
erfarit.
Jag har träffat arbeterskor, unga och En husmor, som från tidigt på morgonen till äldre, med oförvillad och nykter blick på lifvet, en praktisk klokhet att arrangera sig med de sent på kvällen, " från 7 till 7, " måste hålla i möjligheter som stå till buds, en själfskänsla och med ett tröttande och ofta förslöande arbete, en vakenhet, en skärpa och kan icke ha mycket energi kvar för hustru- själfaktning, själfständighet i omdömen, som kvinnor med plikterna.
mycket större förutsättningar, större bildning Ackordsarbete tyckes vara det vanligaste på och bättre tid att vårda sin själ och kropp fabrikerna, och när därför inkomsten direkt sakna.
Fastän dessa arbeterskor naturligtvis beror på arbetsintensiteten, måste den, som är äro undantagen, och man ut från dem ej kan angelägen om förtjänsten, drifva upp den till bedöma kåren, har jag dock icke kunnat undgå det yttersta.
Denna stumma, andlösa, spända att till slut högt brådska präglar arbetet vid fabrikerna.
Oaktadt proklamera deras be- en främlings besök väcker en tydlig nyfikenhet, fintlighet med all den unnar man sig icke mycken tid till granskning, beundran man måste några spanande blickar, ett sakta sorl, och så känna för människor böjas hufvudena åter mot arbetet, och snabba som tagit sitt lif, händer utföra med ökad ifver de få, ständigt sådant det är, i sina återkommande greppen, som de nu efter åratals händer och format öfning utföra med nästan samma precision som det till en helhet, deras stumma kamrat maskinen.
utan stora propor- må vara, För arbeterskornas hållning har den person- tioner, liga ledningen vid fabriken sin stora betydelse,.
men det bästa som äfven om på senare år inflytandet börjat glida kunde göras af mate- öfver på andra ledare.
Det var nog ingen rialet.
slump att på de två platser, där arbeterskorna De interiörer vi gjorde det mest genomgående trefliga intryck: med benäget tillstånd Guldsmedsbolaget på Söder och Herzogs bok- från respektive bolag binderi, den personliga uppsikten sköttes af tagit å arbetsloka- två personer, som fattade sin uppgift vidare än lerna äro afsedda att som blott arbetspådrifvare, som kände sig stå ge ett par fullkom- i ett visst ansvar för arbeterskornas hälsa och ligt fristående bilder sätt att skicka sig.
Högsta vederbörandes till- af arbeterskan i sin mötesgående och omtänksamhet, genom hygie- dagliga gärning.
niska anordningar och genom att låta masldner utföra det tyngsta arbetet, genom att bereda ELIN WÄGNER.
arbeterskorna tillfälle att laga sin middag på arbetsplatsen såsom på Guldsmedsbolaget, genom att organisera sjukkassor o. d. gör också mycket INTERIÖR FRÅN GULDSMEDSBOLAGETS till att minska arbetets mödor och vådor, öka icke kan undvaras.
Hör hon till de relativt högt aflönade, t. ex. den yrkesskickliga cigarr- arbeterskan, som kan ha en 3 till 3,50 om da- gen enligt upplysningar från Wilh.
Heligrens stora cigarrfabrik här i Stockholm, kan hon t. o. m. förtjäna mer än mannen i en annan industrigren.
A: i: = = i E * rng » rcercben Ir en svensk upplaga af den enda i nHindet existerande tidningen 1 denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta bcrnklåders- affärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongitvsnde på sitt område samt utgifves på fieri =.
?
.
c f a ' k0l0SS !,la D P P l a 8 0 r Barngarderoben ^ ^ Pris för halt i r 3 kr.
; hälft ar 1: 6 0 kr.
Lö.numm.r30öra.
— 363 — ^c ^ £E&gt; * * V E R K S T Ä D E R I STOCKHOLM.
BLOMBERG FOTO Bxrngardarobon utkommer med ett rikhaltigt flin- streradt nnmmer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- sterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt varde for hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp ijäl med barnens sysselsättande, och gifver mer ån till tillräcklig " ™ " Trsättnlng för p r e n u S o n T p ^ s e t - = = =;
R&gt;6 * lcT QS&amp;Vi-O&amp;P-or.
6.
72.
Söderöerg: Sommarvisa.
SUSA, SUSA, sommarvind, väck med milda fläktar hälsans rosor på hvar kind, hvilken blek försmäktar!
Humlesurr och fågelsång, löfvens dallring, källans språng till en solskensvisa bind!
Susa, susa, sommarvind!
Grönska, grönska, sommarskog!
Ur din svala gömma, " dit oss längtan ofta drog, ungdomskrafter strömma.
I din famn oss återgif något af den ro vårt lif med sin kamp och äflan tog!
Grönska, grönska, sommarskog!
Glittra, glittra, sommarsjö!
Likt ditt svall, som speglar, huru strömolnsflockars snö öfver fästet.seglar, må vår blick, af intet skymd, fånga blott den klara rymd, där allt mörker måste dö.
Glittra, glittra, sommarsjö!
Blomma, blomma, sommaräng, medan det dig unnas, innan obevekligt sträng höstens dom förkunnas!
Redan hvässes liens bryn och mer trånadsfullt vår syn dröjer vid hvar örtesäng.
.
.
Blomma, blomma, sommaräng!
Lys oss, lys oss, sommarsol, medan än du får det; Snart det mörknar vid vår pol, tidens flykt oss spår det.
Långt och hårdt blir vinterns tvång, innan våren än en gång väcker vifva och viol — lys oss, lys oss, sommarsol!
Skönhet ar makt.
honom att låta allt grubbel och alla tomma inbillningar fara, ty sådant var alls inte nyttigt, utan i stället söka vara glad 1 och förtröstans- full.
H a n var nu frisk, därvid skulle han hålla fast.
Men han gick därifrån mer bedröfvad än han kommit.
Grubbel och tomma inbillningar.
.
.
H v a d me- nade läkaren med det?
Låg inte däri e n antydan, a t t det likväl fanns en fara, som lurade på honom, mot hvilken han måste vara .på sin vakt ?.
Det var ju underligt detta, a t t han inte ens vågade förlita sig på den erfarne läkarens omdöme.
Med Hervor var det ju något helt annat.
H e n n e s kärlek kunde ju förvilla hen- nes uppfattning, och man tror ju så gärna det man vill.
Men kärleken kan nog också vara g e n o m t r ä n g a n d e klarsynt, och så var det- nog med syster Ella, den som näst Hervor stod honom närmast af alla.
Ella var så klok och skarpsynt, och på samma g å n g så botten- ärlig, å, o m han blott vågat fråga henne, hvad hon tänkte om honom!
Men just för att hon var sådan, vågade han, ej.
H a n dar- rade för det svar han k u n d e få.
Och just hos henne hade h a n trott sig varsna tviflet starkare än hos andra.
Å, om bara Ella kunde tro, då skulle han också själf kunna.
.
.
H a n gömde ansiktet i händerna, där han satt ute på verandan, lyssnande till en af Schuberts smekande, vemodsmättade melo- dier, som på afstånd tonade fram till honom i den stilla sommarkvällningen.
H a n visste, att det var Hervor, som nu talade till honom så gripande sorgset, ty hon hade sökt sig en annan verkningskrets och skulle i morgon resa därifrån.
T å r a r n a stego honom i ögonen, och han måste uppbjuda all sin styrka för a t t icke skynda till henne, smyga sig bakom henne, lägga händerna öfver hennes ögon, sin mun mot hennes kind, som han så ofta gjort förr, när hon satt och spelade, men — det fick icke ske.
Ella, som satt ett stycke ifrån honom, iakttog honom förstulet med oro.
Hvart skulle väl detta djupa svårmod leda?
H o n såg från brodern ned till sin lille gosse, som lekte nere i trädgården, sonen och brodern, de två, de voro nu, sedan hon förlorat sin make, de käraste hon ägde i världen.
Lille Elis v a r outtröttlig a t t samla grus i sin lilla skottkärra.
H a n höll på att uppföra en fästning, och litet emellanåt sprang han upp till sin m a m m a för a t t berätta om sitt viktiga förehafvande.
H a n försökte också in- tressera morbror Arent, men då detta inte lyckades, vände han sig med en litet föro- lämpad min ifrån honom.
Annars voro d e mycket goda vänner, och Elis visste intet bättre, ä n när han fick morbrodern att leka med sig, och det fanns inte heller någon, som för en eller a n n a n stund så kunde lifva upp Arent som den lille gossen.
Också Elias försök a t t inleda ett samtal misslyckades totalt.
H e n n e s bror tycktes för- sjunken i djupa tankar, men plötsligt reste han sig, gick ner i trädgården och började rastlöst vandra fram och åter.
H a n gick ner ett slag åt båtbryggan, stannade litet och såg ut öfver sjön, som låg där så lockande vacker och stilla i aftonbelysningen, allt under det tonvågornas milda sorgsna smekning kallade, manade, bådo.
.
.
" Så v a r han framme hos Elis, lyfte upp honom och svingade honom högt i luften, så att den lille gallskrek af förtjusning.
N ä r han släppte ner honom, gick han upp p å veran- dan till systern.
» Hör du Ella, » sade han litet brådskande, För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande Skönhetens hem- lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 364 — Parfyme i M LQU1S&lt; = Stockholm.
» det är så vackert i kväll, jag tänkte ro ut litet, får j a g ta Elis m e d mig?
D e t.
skulle han n o g tycka vara förfärligt roligt. » H a n var alldeles blek, orden kommo stöt- vis, och blicken, som borrade sig in i hennes ansikte, var skarp, nästan fientlig.
» Ja, det får du visst, » svarade hon m e d sin blida, lugna stämma och såg småleende upp i hans upphetsade ansikte.
» Var bara inte för länge ute, diet börjar bli kyligt om kvällarne nu. » Elis vardt vild af glädje, när han fick höra, hvarom det var fråga.
Snart hade han fått på sig sin ytterrock, och så tågade m a n i väg till sjön, Elis hållande Arent och Ella i hvardera handen, pladdrande i ett, i ett.
Så fort de kommit ut från land, började h a n svänga sin hatt, oupphörligt r o p a n d e: » adjö, mamma, adjö, adjö! » Och ännu sedan hon vändt upp mot byggningen, hörde hon hans ljudliga: » adjö!
adjö, mamma! » bakom sig.
Innan hon vek om byggnadens hörn vände hon sig om och vinkade leende tillbaka.
Det var knappt två minuters väg hon gått, men hennes knän sviktade, hon greps af yrsel, kallsvetten sipprade fram vid tinnin- garne, och hon hade blod på läpparna, så hårdt hade hon bitit dem samman för att tdlbakahålla det ångestskri, som nu bröt fram, när h o n handlöst kastade sig ned på marken.
H v a d hade h o n gjort!
O, Gud, var det nu sista gången h o n hört den späda, klingande rösten.
.
.
aldrig, aldrig skulle hon kunna för- glömma detta fågelkvittrände: » adjö, mam- ma!
... » Ailtid, alltid skulle hon känna tryck- ningen af de små varma, knubbiga fingrarna, som så förtroendefullt slöto sig o m hennes egna.
.
, V a r det nu sista gången.
.
.
hade hon skickat sitt barn i döden!
N ä r Arent kom) och b a d att få taga Elis med, hade hon ögonblickligen förstått, hvad det nu gällde för honom.
Blixtsnabbt hade det stått klart för henne, att hans öde iiu hvilade i hennes h a n d.
Blotta skymten af tvekan, och allt skulle varit förloradt.
Detta var profvets stund, och hon fick icke svika.
Det var hennes fullkomliga tro och tillit h a n kräfde för a t t komma upp ur misströstans mörker, och hur skulle hon bättre kunna visa honom d e n än genom att utan tvekan anförtro honom sitt barn.
Tanken på hvad det gällde för brodern hade då varit så förhärskande, att farhågan för hvad som kunnat hota barnet trädt i bakgrunden.
H o n hade sökt intala sig att det egentligen var barnsligt att känna sig orolig.
H v a d skulle kunna hända, så öm och rädd som Arent var om gossen?
Och för resten var h a n ju alldeles återställd, det var bara tviflet för hvilket h a n behöfde botas, och det skulle också ske, hon hade känt det som en oafvislig mission.
Men n ä r båten stött ut, och hennes lille gosse tillropade henne sitt lekfulla afsked, så fick ångesten, den häftigaste, mest otröst- liga ångest henne helt i sitt våld.
Ella visste ej, huru länge hon legat kvar på marken, m e n h o n tyckte, a t t det måste varit i lera timmar, m e n när h o n reste sig, såg hon, att solen höll på att g å n e d, då kunde det ju ej vara m e r ä n en half timme!
H o n vå- g a d e ej g å ned till bryggan, inte e n s, se ut öfver sjön.
Men hennes fantasi var i oaf- bruten verksamhet, det fanns inga fasor, som den inte ställde fram för hennes syn, och så fort hon hörde steg o c h röster utanför, stod hennes hjärta stilla.
.
.
&lt;nu.
.
.
nu skulle det komma!
.
.
.
Nu hörde hon, hur någon kom upp på ve- r a n d a n och trädde in i salen, där hon raskt vandrade af och an.
D e t var Hervor.
I LUZERN \ II II » God afton, Ella.
Är du alldeles e n s a m?
H v a r h a r du Arent o c h pyseii? » » De äro ute på sjön, » fick Ella frarm » Så sent, » sade Hervor alldeles lugnt, m e n litet förvånad.
» Brukar inte Elis ligga så här dags?
Ser du, j a g måste springa hit ett t a g i kväll, ändå, idet var omöjligt annat, fast j a g ju redan tagit afsked af Arent.
Men ä n d å!
.
.
.
T ä n k t e nästan, att ni skulle komma öfver till mig.
Men Ella då, m å r d u inte bra?
Du är så rysligt blek, får j a g se på d i g!
Du ser ju alldeles förstörd ut. » » Nej, j ä g — j a g h a r visst förkylt mig. » H o n hade längtat efter Hervor, tänkt skicka bud på henne, men nu kunde h o n ingenting säga.
» Käraste, dina händer äro ju som i s!
Låt mig lägga dig på ischäslongen och riktigt gona om dig. » Hervor fick Ella in i hvardagsrurnmet och pysslade om henne på bästa sätt.
Jungfrun kom nu in och frågade, om hon skulle taga in teet, eller om d e t skulle väntas på kamrern.
» Nej, t a g för all del in det så hett som möjligt, » skyndade sig Hervor a t t svara, » du behöfver något riktigt varmt, Ella. » Ella blickade förundrad på Hervors sorgsna, men fullkomligt lugna ansikte.
Var det möj- ligt, att h o n iimte erfor någon oro?
Nu kom hon bort och lade sig på k n ä vid schäslongen, lutande hufvudet intill Ella.
» A, Ella, att detta måste s k e!
Det är ju förfärligt!
Och bara för ett fantom — ett i n t e t.
.
. » Ella strök henne öfver kinden, som var våt af tårar.
Men hon förmådde ej svara, låg bara och lyssnade spändt efter hvarje ljud.
Plötsligt sprang hon upp, stötte undan Her- vor, t o g några steg men blef stående fnidt på golfvet hvit som lärft, med vidöppna ögon, sviktande k n ä n och h ä n g a n d e a r m a r.
.
.
H o n hade hört broderns steg därute.
N u kom h a n in, hållande ett litet väl insvept bylte i sina armar, som han varsamt lade i •Elias famn.
Därpå böjde han sig ned och kysste de händer, som krampaktigt slöto sig om den slumrande lilla gossens varma, mjuka kropp.
O, Gud, d e t var inte ett lik, det var hennes lefvande barn, friskt och sundt, som låg vid hennes bröst!
Hervor stod och såg p å dem m e d växande undran.
H o n började a n a, a t t det var slut- scenen af ett ödesdigert drama, som nu ut- spelades för hennes ögon.
Ella böjde sig så djupt öfver det sofvande barnet, att hon ej k u n d e se hennes ansikte, m e n Arents!
Hvil- ken sällsam förändring hade det ej undergått, sedan hon sist såg honom.
D e t riktigt sken af honom, tyckte hon.
H a n tog hennes a r m och lade den o m Elias hals.
» Du stygga Hervor, som tänker resa ifrån mig!
Men nu skall du få höra nytt, och Ella m e d!
N ä r du reser i morgon, Hervor, så blir det bara för att — skaffa dig vikarie.
.
.
» H a n drog henne häftigt intill sig, och hon mötte hans lysande blick med ögon, ur .^Él fcfci hviika den stora kärle- ^H 1 ^ ken och den stora lyc- fåm B^ kan strålade.
.
.
igk \ Men när de ändtli- Jfl \ gen sågo sig o m efter (H I Ella, var hon borta.
H | Hon satt inne i säng- ^ ^ " T^^^j kammaren och klädde V:| " / af Elis.
I den stun- V / den var hon mor, in- X ^. / genting annat.
STEFFEN.
Q Förnam vistelseort under sommaren.
® G:D HOTEL NATIONAL CHARLOTTE BERGGREN.
EFTER EN AMATÖRFOTOGRAFI.
En trogen och god tjänärinna * [DESSA dagar har å hemmet för gamla vid Danviken ' aflidit den nittioettåriga fröken Charlotte Berggren, hvars lifsgärning som hjälp och stöd i andras hem är nog vacker och ovanlig för att förtjäna att i hågkommas.
Man behöfde endast se henne i hennes ungdom flitig, glad, anspråkslös och hurtig, läsa i hennes ögon trofastheten och det ärliga sinnelaget, märka hur in- tensivt hon kunde deltaga i de allvarliga bekymren lika väl som glädjas med de glada, icke draga sig för något arbete, utan just gripa sig an med hvad andra drogo sig undan, för att förstå, att just sådan skulle husets hjälpreda och vän vara, just sådant var idealet för en " husmamsell ".
Men så belönades också en sådan tjänarinna med hela familjens kärlek.
Hon blef i verklig mening en medlem af densamma.
Charlotte Berggren föddes den 24 januari 1817.
Hennes far var bergsfogde i Karlskoga bergslag.
Som en gåfva från det vackra Värmland behöll hon bestän- digt sin kärlek till naturen och sitt glada lynne.
Tidigt måste den unga flickan lämna hemmet för att själf förtjäna sitt bröd.
Efter att i några år ha varit husmamsell hos borgmästar Hallström i Eskilstuna, tillträdde hon 1844 platsen som hushållerska hos öfver- jägmästaren Arrhenius.
Värderad af alla som kände henne blef hon utom sitt egentliga kall till hjälp för traktens sjuka och lidande, och " mamsell på Hagelstena " blef inom kort af alla dem i socknen, som ådragit sig smärre kroppsliga skador, en eftersökt " doktor ".
Sedan hon under många år varit sitt husbondfolks trogna hjälp och skött dem båda under de långa sjuk- domarne till döden, förändrades plötsligt i viss mån hennes verksamhet.
Det gamla parets enda dotter, gift med possessionaten Gustaf Drakenberg, flyttade nämligen vid föräldrarnas död med man och fyra små barn åter till föräldrahemmet, där Charlotte fortfarande fick sköta hushållsbestyren, men därjämte blef de fyra barnens bästa vän och hjälpreda.
Allra roligast för dem var det när Charlotte hade tid att sitta stilla, så att de fingo samlas i hennes lilla kammare.
Hon delade deras fröj- der och sorger allt eftersom de växte upp.
Hon var i verklig mening husets goda tomte. '
Då hemmet vid föräldrarnas död upplöstes och bar- nen skingrats åt olika håll, fick Charlotte en lugn till- flykt i hemmet för gamla vid Danviken, där hon vid sin död vistats i 16 år.
Äfven där uppträdde hön som den goda tomten, medlande, vänlig, tacksam och nöjd.
I 46 år tjänade hon sålunda i samma familj.
Medlemmar af densamma firade med en fest på hemmet hennes 90-års-dag.
Porträttet visar 91-åringen vid sin bandstol, flitig in i det sista.
När man ser det blida leendet omkring munnen och de kloka ögonen, när man märker den stora förnöjsamheten och ödmjukheten, får man en aning om hvad en sådan kvinna varit för de olika släktleden af den familj^ åt hvars tjänst hon vigde sitt lif.
E D ~ G.
Härligaste l&amp;ge vid Vierwaldst&amp;ttersJOn.
Rum från 4 kr.
.
III.
prospekt gratis.
Telegramadress: ' National *.
ueriges ' segrar flå, A i l / ÅRA IDROTTSMÄN ha ännu en v gång höljt sitt fosterland med åra, och sårskildt har den svenska gymna- stiken firat en lysande triumf, då den enhälligt hyllades som segervinnare i världskonkurrensen på olympiska spelen i London.
Af våra bilder därifrån fram- ställa nr 1 den celebre sportsmannen hr Erik Lemming, som med glans eröf- rade sin guldmedalj och världsrekordet i spjutkastning.
På bild 2 se vi det engelska konuhgaparet anlända till Sta- dion vid den högtidliga öppningen.
Fig. 3 ger en bild af vår kände snabblöpare hr fohn Svanberg, omedelbart efter hans glänsande seger i försökslopp på 5 eng. mil.
Bild 4 visar oss engelska kunga- paret, hertigen af Connaught samt sven- ska och grekiska kronprinsparen i den kungliga logen vid invigningsfesten och pä 5 göra vi vår kronprins sällskap ned på arenan och slå oss i samspråk med funktionärerna.
Svenskarnes ståtliga förbimarsch på invigningsdagen, med ledarne i paraduniform i spetsen, där- efter gymnaster, skyttar, simmare, idrotts- män och sist dragkämpar, synes på bild 6.
Bild 7 framvisar det svenska ^ r
Ölumfiiskasjielen v J^ondori.
i " M \ H 1 3 ^ — ^z ' - •ft skyttelog, som tog första pris vid skjut- ning å löpande rådjur.
De äro från vänster, stående: hrr A. Swahn och A. Knrppel sittande: hrr O. O. Swahn och E. O. Rossell.
Hr O. O. Swahn eröfr.
de dessutom guldmedalj i den indi- viduella målskjutningen.
N.r 8 presen- terar hr C.
J. Rundberg som sköt 15 prickar eller det högsta möjliga å 500 yards lagskjutning.
Nr 9 framställt r de svenska gymnasternas intåg på den stora täfhngs- och segerdagen och på 10 se vi dem midt i aktionen, anjörda af kapten ' WalUnius (i hög hatt).
11 ger en bild från de svenska simmarnes upp- visning, på 12 salutera de olika natio- nernas fantärare, den engelske konung- en.
Längst till höger synas finnarne, bärande ett läet plakat med ordet Fin- land, dä tsaren förvägrat dem att föra finsk jlägga.
BLd 13 slutligen visar hr Bruno Söderström i ett af hans glän- sande stafhopp.
L.
N ".
A. foto.
m
^ ^ J varr fram till en låg bred, ljus bulevard (öppen plats?)
med en doms ofantliga gyllne ku- • « &amp; &amp; pol. Något - ' å la den verkliga marmorkyrkan men på ett helt annat sätt och i helt andra omgifningar.
5) Morgon på kajen utanför vårt — kl. 10 förmid- dagen ^ — klar sol i öster!
Därpå utanför husets andra sida, åt väster — här ännu mörkt, ännu natt fastän s ämtidigt.
Svag känsla af beklämning och olycka.
UR-DRÖMHEnS •SK133BOK- of- Sraérik jirtt erlund- Men för oss själfva k a n d r ö m m e n röja v å r t eget i n n e r s t a s h e m l i g h e t e r; den k a n visa oss h v i l k a vi äro, p å p e k a s y m p a t i e r och a n t i p a t i e r, som vi a n n a r s k n a p p t vilja e r k ä n n a eller som k a n s k e ej r ä t t äro m e d v e t n a för oss.
O b e r o e n d e af viljan, k a n den icke ljuga.
E s t e t i s k t sedt, äro därför äfven dess s t ä m n i n g och bildskrift i intim m e n i n g v å r a egna, ej förfalskade af a n d r a själars p å v e r k a n, såsom lätt blir förhållandet med de bilder en k o n s t n ä r afsiktligt s k a p a r.
Min o f v a n n ä m n d a u p p s a t s a n t y d e r j u s t bland a n n a t, h u r u det finns en parallellism mellan k o n s t n ä r l i g t s k a p a n d e och dröm, h u r u d r ö m m a r n e j u s t äro ofrivilliga själspoem och hur rik d e n n a s y n t e t i s k a och o u p p l ö s t a poesi kan v a r a i j ä m - förelse med m å n g e n, äfven i n t e n s i v v a k e n stäm- ning.
Men att v i d a r e u t v e c k l a d e t t a hör icke hit — här. "
f \ RÖMMAR GÅ SOM STRÖMMAR ", säger ord- * - " språket, och få öro väl de, som ägna något stadium ät sitt eget drömlifs psykologi.
Måhända kunna dock dessa rader af den kände vetenskaps- minnen och dik ' aren bringa en eller annan af våra läs ve att för framtiden ägna större uppmärsamhet åt ett område af mänskligt själslif, som helt visst gömmer pä oanade upptäckter.
1 ~ " * ÖR E N D E L A R s e d a n skref j a g n å g r a sidor om " Drömmen som konstnär " i min bok " S t u d i e r och d i k t e r " (från 1 9 0 1).
Åt den k a n s k e ej så r i n g a a l l m ä n h e t, som i n t r e s s e r a r sig för drömlifvets u n d e r l i g a värld, ville j a g gärna anbefalla dessa s i d o r till b e g r u n d n i n g, e m e d a n a n t y d n i n g a r där gjordes i en, så v i d t j a g vet, n y r i k t n i n g.
D r ö m m e n u t m ä r k e r sig, såsom s t u d i e n i fråga äfven n ä m n d e, bland a n n a t för det o g r i p b a r a, det " o ä n d l i g a " i sina s t ä m n i n g s v i b r a t i o n e r.
Men d e n n a s t ä m n i n g är y t t e r s t v a n s k l i g att b i b r i n g a andra.
Ni k a n k n a p p t a n t y d a den för er b ä s t a vän.
J a, ni h a r själf m ö d a att fasthålla den.
De första ö g o n b l i c k e n efter u p p v a k n a n d e t k a n den h a lefvat i er h j ä r n a med u p p r ö r d t lif, men b l e k n a r möjligen s t r a x bort till fullständigt i n g e n t i n g, och ett p a r t i m m a r senare k a n ni icke b e g r i p a, hvarifrån i n n e r l i g h e t e n och glansen k o m m o öfver d e t t a ologiska v i r r v a r r.
Stundom lyckas m a n dock genom u p p r e p a d e m i n n e s a k t e r fasthålla s t ä m n i n g e n och i n r e g i s t r e r a den i själen.
N e d a n s t å e n d e u p p t e c k n i n g a r af d r ö m m a r äro t y d l i g e n försök åt d e t t a håll.
A t t s t ä m n i n g e n, själsmusiken, belysningen öfver en dröm — u t t r y c k a n d e lycka, l ä n g t a n, s v å r m o d, b e k l ä m n i n g, — är svår att b i b r i n g a a n d r a, beror väl m y c k e t d ä r p å, att den framgått u r tusen små m i n n e n och impulser, som hafva k ä n s l o v ä r d e för den d r ö m m a n d e allena.
Den u t t r y c k e r i n d i v i d e n s i n t i m a s t e, är b e r o e n d e af det inre lifvets finaste skiftningar, h v i l k a i sin tur framgå ur s k i f t n i n g a r n a i själs- och k r o p p s - tillstånd, i lif och öden, oeh blir s å l u n d a n ä s t a n omöjlig att öfverföra på hvarje a n n a t v ä s e n med om än a l d r i g så litet olika p s y k o - och fysio- logiska f ö r u t s ä t t n i n g a r.
J a g a n t y d d e n y s s, h u r m a n k a n s ö k a fast- hålla sin d r ö m g e n o m förnyade m i n n e s a k t e r.
E t t s ä t t vore att u p p t e c k n a den o m e d e l b a r t efter u p p v a k n a n d e t, att skissera ' den i all dess n y c k - fulla o r i m l i g h e t — k a n s k e medföljer då för u p p - t e c k n a r e n själf, om icke för a n d r a (och för a n d r a är slikt k n a p p a s t afsedt), själfva det osägliga, i n n e r l i g h e t e n, s v å r m o d e t, l y c k a n — och blir k v a r som en själens s k a t t.
Så h a r t y d l i g e n den p e r s o n t ä n k t, u r h v a r s p a p p e r följande d r ö m m a r äro m e d d e l a d e.
Han h a r velat k v a r h å l l a dem för s i g; att s ö k a verk- ligt öfverföra dem p å a n d r a s inbillning, h a r h a n väl d ä r e m o t icke t ä n k t sig, enär h a n r ä t t och slätt nedskrifvit dem u t a n k o n s t n ä r l i g omform- ning.
Men j u s t p å d e t t a s ä t t ha der erhållit m e r a faktisk p å l i t l i g h e t.
J a g t a g e r m i g därför med v e d e r b ö r a n d e s tillåtelse friheten att med- dela n å g r a s t y c k e n precis s å d a n a de föreligga, intima, a n t y d a n d e, m e d för främlingen n a t u r - ligen o b e k a n t a r e l a t i o n e r till den d r ö m m a n d e s p r i v a t a öden — hvilket blir ett m i n u s, t y däri låg väl själfva k v i n t e s s e n s e n för den d r ö m m a n d e — men ä n d å, gissar j a g, så till v i d a a l l m ä n g i l t i g a, att h v a r m ä n n i s k a h a r sina m o t s v a r a n d e.
N å g o t a n n a t skall l ä s a r e n ej v ä n t a af dem, n å g o t " s p ä n - n a n d e " eller d r a m a t i s k t; de e n d a s t uppteckna intrycket så som m a n u p p t e c k n a r i en sjuk- j o u r n a l eller l i k n a n d e.
H ä r t r y c k a s de diplo- m a t i s k t n o g g r a n t, blott med u t e l ä m n a n d e t af n å g r a n a m n p å orter och p e r s o n e r.
Alltså!
1) Tycker att sedan far dött, mor flyttat in i en hydda, som jag ser lågt nere vid stranden.
Mörker som ligger däröfver, apokalyptiskt som på en symbolis- tisk målning, i strimmor.
Ljus ur hyddan.
Mörkare än i den gamla drömmen, mer åt öster.
Ej själf inne där.
2) Den gamla drömmen: uppe hos S — s i V — e med mörker öfver huset som öfver trollhusen uppe i bergen i en norsk saga — men vi äro inne.
Så igen mors hydda lågt nere vid stranden; mörker men ett fantas- tiskt ljus ur natten.
Låg strand, västerperspektiv.
Där inne i hyddan.
(Variation: en dylik hydda, mors; jag hemma och läser på min juridik — känsla att ha blifvit efter.)
3) _ Mitt gamla rum i staden — ljus i alkoven, mörkt utanför.
Så in i förmaket: nu skär sommarnattsglans, kristallglans (candor) från rymden öfver stolarnes hvita öfverdrag.
Allt lyckligt återställdt men vemod.
Efter många år!
7) Ute på lasarettet i X (söder om staden) skall bli danstillställning (hos hvilka?)
De mina skola med.
Jag går därifrån, in mot staden; oerhördt soligt genom moln som före åskväder; går i slarfvig neglige ' utan väst och krage; möter fröken.
.
.
på vägen ut, annars ensamt; generar mig därför icke, har på något vis or- säker^ att gå så, är nonchalant, bryr mig ej om henne.
— Så hemma hos oss i staden; uppe i salen fönstren öppna mot gatan; ingen häruppe, tomt, E.
.
.
är dock med på något^ sätt, vi skola sedan ut till danstillställ- ningen.
Också här känns åskvädret i faggorna, i den tomma våningen med de öppna fönstren.
Lätt, glad, sorglöst negligerande stämning, solen stickande genom åskluften.
8) Åkningen efter hästarna den gröna skogsvägen — det stora gyllne molnet.
9) Väster om staden — jag hvilar på en grön liten brant; lätt, sväfvande, eterisk stämning.
E — a ler mot mig ined ett skärt ungt flickansikte — gått ditut för att möta henne — drar mig nu med sig långt ut i mitt fantastiska väster med öppen strand; drömmen liksom upplöses i ett lyckligt fjärran.
10) Min Jupiter-dröm.
Står hemma på min rektan- gulära gård, innesluten af fyra byggnader.
Det är på ljusa dagen, men midt öfver mitt hufvud sväfvar pla- neten Jupiter, visserligen på en enorm höjd men i själfva verket i fruktansvärd närhet till jorden.
Pinsamt blå klar luft, i hvilken jag tydligt ser planetjätten.
Stäm- ning af världsundergång; en liten gosse leker vid min sida pa gården.
— Med ens är det emellertid afton den förfärliga planeten ser jag ej längre i senit (jag star heller inte längre på gården utan har fri utsikt rundt horisonten) men den har snabbt ilat längs denna och passerat hela cirkeln; nu sväfvar den i väster just där solen skall gå ned.
.
.
Och mot solens mildt maje- statiska, kolossala strålflod tycker jag att Jupiter blir till intet, försvinner, upplöses.
.
.
faran är öfver (en synnerligen oastronomisk fantasi!)
11) Går med en kamrat öfver en bergshöjd nära staden.
Ser mot himlen ett kolossalt ansikte, smärtsamt uppatnktadt, bedjande, svartlockigt — den vandrande juden.
Ser ingen kropp, blott detta hufvud som en häg- ring pa molnen.
H ä r m e d m å v a r a n o g.
Det är i n g e n t i n g m ä r k - v ä r d i g t; h v a r och en k u n d e framlägga s å d a n t, ö f v e r s ä t t n i n g e n i ord blir d e s s u t o m alltid högst otillräcklig, massiv, j a p l u m p; den ger ett s k e m a, som i förhållande till den individuella k ä n s l a n blir mer än fattigt.
Men d e n n a k ä n s l a, hur innerlig k a n ej den v a r a, i n n e r l i g a r e än det m e s t a vi upplefva i vårt v a k n a t i l l s t å n d!
Och de som läsa o f v a n s t å e n d e, k o m m a k a n s k e att m e d n å g o t i n t r e s s e p å m i n n a sig, h v a d de själfva upplefvat i det u n d e r b a r a l a n d e t, k a n s k e också att litet mer än förut fästa sig d ä r v i d.
4) Ett fantastiskt Köpenhamn, något helt annat än det verkliga, men som jag återser.
På afsides hemska gator, kolossalt höga och mörka hus, en myrstack, en labyrint, ett pandemonium.
Plötsligt ur gatunätets virr-: Jppgil lilvldd (under armarne), midjevidd och kjol-: längd, erhåller Ni till Eder figur: f u l l t t i l l f ö r l i t l i g s, m o d e r n a o. e l e g a n t a Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blm- | Pappersmönster.
6) Vägen utåt hafvet sådan jag väl känner den, och dock en helt annan.
Har varit här för länge, länge sedan.
Vadar i sand.
Nu ute på den långa stenpiren i hafvet, chokoladbruna moln, våldsamma gröna böljor, en blåst som står rätt genom kläderna!
är egentligen ensam men känner liksom andra omkring mig, vet dock ej hvilka.
— Så icke längre på stenpiren utan pä en sandstrand sagolikt långt borta åt - väster.
Svårmodig, brun, sotaktig skymning, men ingen känsla af olycka. '
Tycker att jag skall bada i öppna hafvet, många andra rundtomkring skola också bada, inga som jag bestämdt känner men af hvilkas själar jag dock känner en på- verkan.
lif 40 öre, KjolmSnster utan slip 50 öre, Prraaeasklidnlng 75 öre Reformdräkt 75 öre, Barndräktmfinatar 50 öre, KragmSnater (Pelle- rin) 50 öre, KappmSnstar 60 öre, NationaldrlktmSnatar 1 kr.
— 368 — Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes UU Mästersamuelsgatan 43, Stockholm Iduns Mönsterafd.
f^al NÄR FREDEN UNDERTECKNADES.
De församlade ombudens för de olika ther (förlikningskommissionens ordförande); Friherre B. Leijonhufvud (sekreterare); Stadsnotarien A. Ce- arbetsgifvare- och arbetarekorporationerna derborg (en af de biträdande förlikningsmännen); mötet å riksdagshuset måndagen den 20 dennes H. Lindqvist och E. Söderberg (för Landssekretari-.
kl. 2 e. m. för att under envoyén Giinthers ätet); Ch.
Lindley (för Svenska Transportarbetare- ordförandeskap underteckna förlikningshand- förbundet); E. Blomberg (för Svenska Järn- och Metallarbetareförbundet); J. Jönsson (för Svenska lingen.
Foto för Idun af A. Blomberg.
Grof- och Fabriksarbetareförbundet).
Från vänster Från vänster till höger, sittande: E. Roberg (för till höger, stående: G.
Bagge (biträdande sekreterare); Sveriges Redareförening); A.
E. Magnusson (för A. Thorberg (för Svenska Träarbetareförbundet); Centrala Arbetsgivareförbundet); H. von Sydow C.
E. Örtegren (för Svenska Måleriarbetareförbun- (för Sveriges Arbetsgifvareförening); Envoyén Giin- det); J. Joelsson (för Byggnadsträarbetareförbundet).
dags och blefvo vi därvid i tillfälle att vid det historiska ögonblicket taga vidstående gruppbild af undertecknarne.
I väntan på döden, Landsfred!
ELA LANDET har under den sistförflutna veckan med spänning afvaktat den slutliga uppgörelsen af de sedan månader pågående kon- flikterna på arbetsmarknaden; oron och osäker- heten ha liknat känslorna inför möjligheten af ett fredsbrott.
Allas hopp har stått till den af rege- ringen tillsatta medlingskommissionen och främst naturligtvis till dess ordförande, vår nyutnämnde envoyé i Köpenhamn E.
A. Gunther, hvars takt, rådighet och klokhet, redan förut aflagt vackra prof i liknande, öm än mindre omfattande och ansvarstunga uppdrag.
Liksom den allmänna glädjen utöfver landet efter det slutliga afgörandet natten mellan den 18 och 19 juli står i proportion till den förut- gående oron, väger tacksamheten mot de män, som förstått att ur bägge parternas fordringar utdestillera det nu antagna medlingsförslaget, upp mot den möda, kommissionens medlemmar och dess ordförande fått underkasta sig.
Samtidigt inser man dock full väl, att utan den goda vil- jan hos de stridande att å ömse håll jäm- ka med sina fordringar, kommissionen skulle stått maktlös, och att man ytterst måste räkna - utgången, som gifvit en lösning, om än så pro- visorisk, af förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare, som deras förtjänst.
Undertecknandet af den slutliga överenskom- melsen ägde rum å statsutskottets lokaler i mån- H Sveriges pi en gäng elegan- taste och mest användbara «.
« - 4 »; « m.
« a 1 (nr k - M n m r n • mOdejOUrnal IOr H e m m e n. '
TE PÅ UDDEN hade gubben Lindgren byggt sig en stuga.
Jag vet inte, hvad gubben varit då han var yngre och orkade ar- beta, men nu var han mycket gammal, och då jag förliden sommar besökte honom låg han för döden.
Stugan ligger längst ut.
Det är den kargaste biten på hela ön, dit bonden ej ens kan sända sina kreatur, och därför har Lindgren en gång i tiden erhållit rättighet att slå sig ner där uppe.
Ty högt upp ligger den, åt norr vetter det, klipporna stå lodrätt i den stora fjärden, och jag föreställer mig, att där bör vara ödsligt nog fram på hösten, då vågorna dåna ur mörkret och nordosten hviner om knutarna.
Där bodde nu emellertid gubben alldeles en- sam och för döden låg han.
Under sommarens lopp hade han litet emellanåt kommit ner öfver ön och bjudit ut skogsbär: smultron, hallon och blåbär; och som bären voro förträffliga, och den ena tjänsten kunde vara värd den andra, be- sökte jag honom förra sommaren, innan jag flyttade in.
Jag hade hört, att han skulle ligga illa sjuk.
— Gubbstackarn ligger nog där död endera dagen, sade bonden, där han satt och vittjade näten, som glänste af strömming.
— Han lefver inte öfver vintern och vill herrn säga adjö af kräket, så är det bäst att passa på.
Där låg han i sängen med ett så trasigt täcke öfver sig.
Han var verkligen dålig, utan U plågor, men mycket matt och trött.
Kan tänka, han var öfver åttio år.
Elden i spiseln hade slocknat af brist på tillsyn, den hade visst inte brunnit på ett par dygn, och den gamla silfver- rofvan, som hängde på en spik öfver sängen, hade stannat, då ägaren icke orkade lyfta armarna så högt opp.
— Hur står det till med Lindgren?
Skralt, ser det ut, sade jag, då jag gick fram till honom.
— Åh, med mej är det allt slut.
Jag ligger här och väntar, jag, svarade han lugnt.
... — Lindgren skulle kanske ha doktorn hit, framkastade jag.
— Hvad ska det tjäna till.
Han bor så långt bort.
Det är en hel dagsresa fram och tillbaks.
Jag ställde en mugg med friskt vatten på en stol framför sängen och drog upp klockan — det var ett sällskap att höra den picka, för- klarade han — tog gubben i hand för sista gången och gick.
Då jag i sommar på nytt kom här ut, frå- gade jag bonden efter gubben Lindgren.
— Det aset lefver nog, svarade han vresigt.
Vid tillfälle gick jag dit upp.
Redan på afstånd syntes en blå rök hem- trefligt ringla sig upp ur skorstenen, det var snyggt i farstun, och gubben Lindgren satt nyter och klarögd vid bordet och åt, medan en mager kvinna stod och rörde i en gryta öfver spiseln.
— Nå, Lindgren dog inte den gången, sade jag.
Han plirade med ögonen och vände behag- ligt tuggan i mun: — Nä, jag väntar allt fortfarande, jag, sva- rade han.
THORE BLANCHE.
Iduns Modellkatalog Oumbärlig för alla söm ' j merskor ock alla hem. '
' ' \ F ra fi: fi » f ' khalt| 8« » åronghSften årligen.
Koloreradt omslag.
* =t * j * Prenumeratloneprii 2.20 för helt år - 60 8re pr häfte.
f j — 369 — ^ * * ^ * = * u J f få att p r r e n u m e r e r a.
Känslomänniskor * En återblick i lifvets tidbok af Hanna Lundholm.
i (Forts.) r \ E T VAR, som vanligt, stämning öfver Alfas och Da- " - T niels sommarfest eller " garden party ", som friherrinnan Westerlind f. Silfverkrantz brukat kalla densamma, sedan hon en gång hört fru Suneson använda denna benäm- ning.
Endast Daniel Edborg själf gick omkring som i en dröm och med en förnimmelse, som om han befann sig, där han ej mer hörde hemma — bland de oskyldigt glada, bland dem, som ännu förmådde sorglöst njuta af tillvaron.
Han öfverraskade sig med att midt under all den radan " &gt;e glädjen gå omkring och addera i tankarna.
Hans hjärna hade ända till öfverretning sysslat med lösandet af samma invecklade problem, och nu var den ur stånd att åter släppa detta.
För första gången tröttade det ut honom att vara värd.
Han pinade sig med att försöka komma ihåg, om bland gästerna befann sig någon, som han möjli- gen försummat, men han kunde ej draga sig till minnes, hvem han talat med eller hvarom han talat.
Som i en dröm hörde han grosshandlare Suneson berätta för friherrinnan Westerlind om ett samman- träffande i Amerika med en Silfverkrantz, som varit gat- sopare.
Daniel Edborg skulle vid hvarje annat tillfälle känt en taktlöshet af någon bland hans gäster mot en annan gäst såsom varande begången nära nog af ho- nom själf, och han skulle hafva gjort allt, hvad i hans förmåga stått, för att godtgöra.
Men i dag kunde han ej rycka upp sig till den lilla ansträngningen att intaga den af Suneson lämnade lediga platsen vid friherrinnans sida och t. ex. föra talet på svärsonens, kapten von Borns, väntade utnämning till adjudant hos en af arf- prinsarna.
Osedd fann Daniel tillfälle att smyga sig in på kon- toret, som var afstängdt för gästerna, och han sysslade där under en kvarts timme med att rita upp siffror.
" Daniel, " hörde han Alfa ropa därute.
" Hvar kan Daniel vara?
Jag ville hafva honom med i masurkan. "
Det kostade honom stor själföfvervinnelse att resa sig från pulpeten samt åter gå ut och visa sig bland gästerna.
Han gjorde det först efter en lång stund, och då var masurkan redan i full gång.
Om Daniel Edborg denna gång tog sitt kall som värd mindre allvarligt än han eljes brukade, så var Alfa i stället själen i det glada samkvämet.
Hon räckte till öfverallt och hade för länge sedan vant sig af med sin första skygga osäkerhet.
När hon en gång lärt sig inse, att hön i det lilla samhället hade sin gifna ställning som Daniel Edborgs hustru, växte också hennes själftillit, och det var för alltid slut med hennes blyga försök att närma sig andra.
Hon lärde sig äfven förstå skillnaden mellan vänner och bekanta — hon sorterade och fann just inte så många kvar på vänsidan.
Men hon hade ju Daniel och någon annan behöfde hon inte för att finna lifvet rikt.
Hans allvar satte hon ej i samband med något som rörde deras kärlek, ty i förhållandet till henne var han alltid sig lik.
Och för henne var detta det stora och viktiga i lifvet.
Om Daniel sagt henne sanningen, om han bedt henne lämna allt, som gaf yttre skönhet åt deras lif, så skulle hon utan tvekan lagt sin hand i hans och svarat med de enkla, ljufva ord, som i form af ett löf f e sammanfatta allt, hvad en i kärlek fången själ kan skänka en annan af hängifvenhet och tillit: " Dit du går, dit går ock jag, där du blifver vill jag blifva. "
Hon skulle med glädje ånyo hafva iklädt sig den enkla blommiga kattunsklädningen och den lilla tarfliga rosenröda sidenschaletten, hvilka hon förvarade som minne af den dag, när hon först mötte honom, som för henne blef den ende.
Men Daniel hade alltför länge varit van vid att gifva, för att han nu med full besinning skulle kunna börja taga.
Om han delgifvit Alfa sina bekymmer, så skulle han enligt sin egen tanke ha stulit hennes dagars glädje, hennes nätters ro, och till detta pris ville han ej för sig själf förvärfva rättighet att taga emot den sympati, det varma delta- gande, som kommande från henne skulle beredt honom efterlängtad lindring.
Alfa fick därför aldrig tilhälle att mynta ut åt honom med slösande frikostighet af den skatt, på hvilken hon gömde.
Han gaf och hon tog emot med tacksamhet och.
kär- lek, utan aning om att den tid var nära, när han ej skulle orka gifva, när hon ej längre skulle få taga emot.
För att komma till trädgårdssalen måste Daniel passera igenom det lilla kabinettet, där några herrar, bland andra äfven grosshandlare Suneson, hade slagit sig ned vid spelbordet.
Grosshandlaren kastade korten med en häftig smäll mot den blankpolerade mahognybordskifvan, kapten We sterlind lade dem ned försiktigt och dröjande som om de representerat ett värde, från hvilket han ogärna skilde sig, och borgmästaren spelade ut med lugn själf- behärskning, ty han visste, att hans utmärkta minne aldrig svek, när det gällde att komma ihåg de redan gångna kortens olika valörer.
Där spelades ganska högt.
Daniel ställde sig vid spelbordet under iakttagande af fullkomlig tystnad för att icke störa; han nickade åt kapten Westerlind, som visade honom sina kort, men han anade ej, om dessa gåfvo sin innehafvare hopp om vinst eller förlust.
Siffrorna på det papper, hvarmed han nyss sysslat inne på kontoret, och som han nu bar i bröstfickan, dansade omkring honom i luften som eldflugor.
Han ville i tankarna multiplicera ett par siffertal, som hans öfverretade hjärna hallucinerade fram, men hjärnan vägrade göra tjänst; endast läpparna rörde sig mekaniskt och upprepade tyst de båda tal, hvaraf han ville hafva fram ett fixeradt värde.
Suneson såg på Daniel med en forskande blick under det denne stod kvar stödjande en hand, som darrade lätt, mot ryggstödet af kapten Westerlinds stol.
Emellanåt böjde han sig djupt ned som om han varit närsynt, hvilket ej var förhållandet, och betraktade med förströdd min de på bordet utbredda korten.
" Hvar håller du till? "
sade Alfa och trädde in i kabinettet.
" Vi söka alla efter dig — du får komma in i trädgårdssalen och deltaga i ringlekarna.
Vi hålla just på med: " Jungfrun hon går i dansen. "
Hon tog Daniel vid handen och ledde honom in i salen, där han mottogs med välkomstrop.
De bundo en näsduk omkring hans arm, de förde honom ut ur och åter in i ringen; han lät viljelöst leda sig, under det att glada röster sjöngo rundt omkring honom: " Ungersvennen går i dansen med röda guldband. "
Han svängde om uti ringen under det de sjöngo: " Käre min gosse bind icke så hårdt, jag ämnar ej att rymma bort, " men den häftiga rörelsen gaf honom en skarp smärta öfver hjässan, så att han slet sig lös med ett lätt skratt och sprang ner i trädgården, som nu var alldeles tom på gäster.
I den täta bersån fanns svalka och friskhet — där sjönk Daniel Edborg ned på den af fina träspjälor hopfogade bänken och slog flere gån- ger hufvudet hårdt mot trädgårdsbordets kant, hvarvid siffrorna, eldflugorna, som fladdra de omkring honom, skiftade form och förlängdes till glödande ormar eller svällde ut på bredden till vidunderliga djurformer.
När han åter lyfte sitt hufvud från bordet, uppfångade hans öra ljudet af kvinnoröster.
Några af gästerna hade i den ljumma sommarkvällen föredragit att prata ute i friska luften, hvarför de slagit sig ned på trädgårds- sofforna framför gafvelfönstret.
Samtalet rörde sig om någon förut namngifven person.
Hvem kunde det väl vara?
— Daniel Edborg hade den sista tiden börjat blifva så besynnerligt miss- tänksam.
, " Ah, det var ju frågan om prosten Lind — hans pastorat gränsade alldeles intill staden. "
Daniel lyss- nade.
" Hvilken förbrytelse kunde han väl hafva begått, den hedersmannen prosten? "
Med ett visst intresse gjorde Daniel sig i tysthet denna fråga.
" Var det endast i dessa skvallrande kvinnors ögon, som prosten förbrutit sig, eller hade han verkligen låtit komma sig till last något som var af vikt — något, som var af betydelse för andra än honom själf. "
Ämnet tycktes emellertid vara i det närmaste ut- tömdt, och Daniel skulle ej få upplysning om den sak, som började intressera honom.
En af de talande vände sig slutligen till en annan medlem af sällskapet.
" Ni, fru Berg, är den enda, som ännu inte sagt er mening i denna sak.
Hvad tycker ni? "
" Jag vet verkligen ingenting ondt att säga om pro- sten Lind, " svarade en klar bestämd röst med ett lindrigt tonfall af förtrytelse.
Alla de närvarande reste sig ögonblickligen och af- lägsnade sig under isande tystnad.
Daniel Edborg skrattade — han kunde verkligen ej låta bli — men skrattet skorrade obehagligt i hans egna öron.
Därute klingade en skrattduett men det var ett sprudlande, befriande skratt — klart och rent som porlet af en skogsbäck.
Han böjde undan löfsalens grenar och fick sikte på de kvarvarande.
Det var Alfa, som måste hafva kom- mit ut, när samtalet led mot sitt slut, samt fru Berg, den unga hustrun till en gymnasielärare, hvilken haft anställning i den lilla staden de två senaste åren.
Daniel Edborg steg långsamt ned för de trappsteg, som från löfsalen förde till den breda trädgårdsgången.
" I dag hade det varit prosten Linds tur — hvems skulle det väl blifva härnäst? "
XI.
Daniel Edborg hade talat ut och grosshandlare Sune- son lät med otålighet blyertspennan, som legat framför honom på pulpeten, glida mellan sina fingrar.
Daniel hade talat med öfvertygande värme och ifver om den nya utsikt till räddning för sig och sin familj, som han tyckte sig kunna spåra.
Afgörandet låg nu helt och hållet i Sunesons händer, eftersom denne var den förnämste fordringsägaren — de öfriga kunde man nästan lämna ur räkningen, och Suneson ägde ju dess- utom tillräckligt inflytande för att draga dem öfver på sin sida.
Men Suneson teg och lekte med blyertspen- nan, därigenom lämnande Daniel i en pinsam ovisshet, som slutligen förmådde honom att ännu en gång taga till ordet.
" Konkurrensen med utlandet samt med det nya varfvet i grannstaden var ej att stå ut med för den en- skilde.
Men för ett aktiebolag, som har råd till upp- offringar för att sätta det hela på fötter, kommer allt att ställa sig annorlunda! "
Suneson mumlade fram ett slags svar, som Daniel Edborg ej uppfattade.
Grosshandlaren gjorde ett öfver- slag i tankarna.
Detsamma hade han gjort redan många gånger förut men i dag v \ r det förslaget om [bildandet af ett bolag, som gjort honom fundersam.
Skulle det bli möjligt för Daniel Edborg att få detta bolag till stånd utan hans — Sunesons hjälp?
Nej, därtill var denne alltför mycket i saknad af praktisk blick.
Kunde hjälp påräknas från annat håll och i annan form?
Detta föreföll Suneson ännu omöjligare.
I hans händer och i ingen annans låg följaktligen afgörandet.
Han tänkte på den breda strandremsan, som hörde till varfsområ- det.
Han tyckte sig se] den utstyckad till villatomter — i tankarna såg han äfven huru järnvägen, som förr eller senare skulle sätta staden i förbindelse med huf- vudlinien norrifrån, drogs fram öfver en del af det jordområde, hvilket han nu ägde makt och, som han sade till sig själf, äfven full rättighet att tillskansa sig.
Ett aktiebolag kunde man ju lätt få till stånd, om det befanns vara förmånligt — sedermera.
(Forts.) 3 OCH E:STKÄDEN OOM VÅRA LÄSARE helt visst redan förnummit, * J har Kristallsalongens nya sommarrevy af den celebra författaretrion Engdahl, Schéel och Hasse Z. gjort en dundrande succés.
Hur det gick till, skil- drar en af " medbrottslingarne ", vår populäre skäm- tare och Söndags-Nisses redaktör hr Hasse Zeiter- ström, själf i följande öppenhjärtiga kåseriram Ull Iduns lyckade bilder.
&lt; &amp; Susanna Vallströms hem^ lighct.
Hr I H A R B E D T om n å g r a t e x t r a d e r till de s a n n o l i k t m y c k e t v a c k r a bilder, som er hoffotograf tagit af den lyckliga S u s a n n a Vall- s t r ö m och h e n n e s omgifning.
F ö r s t en f r å g a: h a r Ni skrifvit n å g o n revy själf?
— J a, förlåt, se inte så förolämpad u t, m a n vet a l d r i g h v a d m a n k a n r å k a ut för, i n n a n m a n med d ö d e n afgår som h e l å r s p r e n u m e r a n t på I d u n s p r a k t - u p p l a g a (7, 5 0 pr å r).
J a g talar vid en p e r s o n som är främmande för t e k n i k e n, det ger m i g m o d, j a g skall afslöja h e m l i g h e t e n m e d S u s a n n a Vallström, huru det kom sig att hon gjorde lycka.
— H o n k a n s k e inte var n o g kvick, säger Ni och flyttar Er u t o m jiu-jitsu-håll.
— Ah, var lugn, om det h a d e varit så väl.
D å h a d e vi intet fruktat.
Men h ä r fanns i stället flera k u p l e t t e r och b a l e t t e r — nej, re- pliker, som voro så k v i c k a, att vi ofta u n d e r r e p e t i t i o n e r n a s a d e till h v a r a n d r a: det d ä r o r k a r £ffln© !Hffl=5öåJen^™ t: S ' ^ ' ' " — 370 Redaktör!
N BI € * FRÄN SCENEN p S * kännes t. o. m. mot tungspetsen icke skarp odr&gt; stickande utan mild oci) berjaglig- Försäljes öfverallt å 35 öre.
UR K R I S T A L L S A L O N G E N S SOMMAR- REVY: SUSANNA VALLSTRÖM E L L E R H V A S A H A N S NUMMA.
OM D E D Å?
1.
SUSANNA (F R U S V E A T E X T O R I U S) OCH S O C K E R - B A G A R E N SÖDERLUND (HR JOHN LIANDER).
2.
FACKFÖRENINGS- DANS.
3.
DIREKTOIREDANS A F F R Ö K E N M \ N E T T A ERI-CSSON OCH H R B E R G E R.
4.
DE TRE REVYFÖRFATTARVE.
FOTO FÖR IDUN A F A.
B L O M B E R G.
dom inte med!
Låt oss ta bort för 5 kr ro- Det lyckades.
Jag fick en herre på andra — En gång när jag for till London, var jag parkett att ta upp applåd åt Susannas visa om med om en ganska lustig historia ... ligt, som Oskar Andersson en gång sade, när Söderlund.
Hela parketten stämde in.
Schéel jag försökte pruta på en teckning.
Jag hörde inte mer men jag såg damerna satt på öfre parkett, och viftade med en röd Men vi läto Susanna vara i oafkortadt skick lysa upp.
En så ' n treflig herre!
Och så artig.
Jag vände mig till den unge mannen och sade: — vi ville pröfva folket.
Vi ville se om inte näsduk hvar gång Liander på scenen talade fikonspråk.
Folket trodde att han hörde till Får det lof att vara en cigarrett?
Han lyfte äfven en kvick revy skulle kunna gå.
pjäsen alldeles som på cirkus och applåderade artigt sin hatt, och medan han tände cigarret- Men vi hade väntat för mycket.
Premiären frenetiskt.
Jag gick in i en loge.
Vi voro i ten, stoppade jag handen i hans ficka och be- kom, efter en hemsk generalrepetition utan rekvi- midten af första akten.
Publiken hade börjat gick mitt lifs stöld.
Jag tog hans hvisselpipa.
sita, men med en balett som grät öfver sina skratta af sig själf — en skådespelare hade Schéel fick en god applåd efter första akten bara knän i andra aktens slutscen.
råkat ut för en missägning — och stämningen genom att starta en liten hyssning från öfre Salongen var naturligtvis utsåld.
På första måste vidmakthållas.
I logen satt två medel- parkett.
Det var riskabelt, men det lyckades.
bänk satt redaktören Beyron Carlsson Celestin.
ålders damer med en yngre herre samt Engdahl.
Det finns ingenting, som retar stockholmarna Han bar en klockkedja, på hvilken hängde i Jag hörde den ena damen säga: mer än att de inte hyssja själfva.
Då applådera god ordning 5 hvisselpipor.
På andra bänk de i stället.
— Tänk, att dom aldrig kan hitta på något satt Engdahls från Göteborg hitreste skräddare.
Han hade två klappträn instuckna under västen.
som ä något med!
Ta fram pipan Ernst.
En Andra akten gick lika bra.
Skräddarn från Aftonens framgång betydde mycket för honom.
sån pjäs?!
Så dom springer ut och in!
Göteborg fick fram klappträna i rätta ögonblicket I en loge på högra sidan såg man då och då Engdahl lutade sig fram mellan damerna, gaf och Engdahl bjöd sina damer på konfekt bara en ensam kvinna resa sig, sätta sig, gå ut, dem hvar sin ros och sade: för att få dem att blåsa upp påsarna och smälla komma in, vrida sina små hvita händer och af dem efter Amalias visa.
Det gjorde bedja: O, Gud hvad har jag gjort att detta susen.
Framgången var gifven.
Pjäsen gjorde skall hända mig!?
Denna ensamma lugna en utomordentlig lycka.
Författarna inro- dam var Kristallsalongens direktris, fru Sigrid pades af en herre från Göteborg (han satt Sandberg-Ernst.
på klappträna!).
Och då de kommo in- springande — inte en minut att förlora!
1 en liten berså på baksidan af salongen satt redaktören Schéel och gräfde ett hål i — svimmade två medelålders damer i en jorden med en matsked.
Medlemmar af ji loge, under det att en herre i deras sällskap personalen, som frågade, hvad han gjorde, " * * • ropade efter en hvisselpipa.
meddelades, att han höll på med sin egen Hr Redaktör!
Så gick det till.
Men jag graf.
Engdahl var försvunnen och själf satt är säker på, att inte vi hittat på knepet.
jag i en klädloge och försökte lägga patience Gamla Shakespeare skulle säkerligen inte med 33 spelkort, 4 kammar och en solfjäder.
vara så berömd, om inte ...
Ridån gick upp.
Susanna Vallström gitves hvarje afton t. o. Jag åkte ned för en brant trappa, sprang w ^ ^ m.
den 15 oktober.
Biljetter säljas i Allm.
en bit någonstans, jag vet ej hvar, och Tidningskontoret samt i biljettkontoret efter kom in i en parkettloge.
Jo, det var Susanna kl. 5 Allm tel. 44 44.
Facila priser, vänligt Vallström, som spelades, första akten.
Pub- bemötande och smörgåsbyffé i mellanakten.
liken var fullkomligt oberedd.
Den satt som Var god gör ett besök!
i kyrkan.
Jag gled ut och stötte i dörren mot Eder förbundne något stort.
Det var Engdahl.
Han hviskade: H A S S E Z.
— Det här går inte!
Vi måste göra som i Göteborg.
Ta hit Schéel, så gå vi in i salongen mellan bänkarna och muntrar upp dem.
De förstå inte att det SLUTTABLÅ I KRISTAL LSALONGENS SOMMARREVY: är en rolig pjäs.
" OLYMPISKA SPELEN ", A. BLOMBERG FOTO.
s^s ANVÄND ENDAST SVENSK TVÄTTVÅL.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH Inneh.
OSTMAN af Elisabeth östmans Husmo- derakurs i Stockholm, FÖRLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 26 JULI — 1 AUG.
1908.
SÖNDAG- F r u k o s t: Smörgåsbord; biff af svinfilé med portugisisk lök och p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e med tunnbröd.
M i d d a g: Consommé med vermiceiler; kokt gös- med.
smör och agg; stekt a n d med salader och brynt p o t a t i s; smultron med frusen grädde.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; sillsås med färsk p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Polska rulader med potatis, och spritärter; rabarbersoppa med grädde och skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; rissoler af oxkött (rester från måndag) med skiradt sm ör; mj ölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Bräckt skinka med spe- n a t; filmjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biffstek med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Oxsvanssoppai; inkokt braxen med grädde och pepparrot samt potatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ans j ovisbullar med ärter ocn skiradt smör; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Frikassé p å kalf med r i s; fruktsoppa.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ägg med skinksås; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Köttsoppa med klimp; falsk fiskfärs med hummersås.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; strömmingslåda med ansjovis och stekt pota.tis; mjölk; kaffe eller t e.
M i d - d a g: Fläskkotletter med p o t a t i s; smul- tron med mjölk.
(RECEPT: S t e k t a n d (f. 6 pers.).
2 änder, 4 3 msk.
smör (80 gr.), 2 tsk.
salt, / i Ht.
kokande buljong eller vatten.
Sås: IVa msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, köttsky, salt, hvitpeppar, socker, 2 tsk.
citronsaft, 1 tsk.
soja, 1 del.
tjock grädde, 1 tsk.
kallt smör.
B e r e d n i n g: Änderna, som böra användas ' genast d e äro skjutna, eme- dan de mycket fort öfvergå i förskäm- ning, plockas, svedas, tagas ur, sköl- jas mycket väl och torkas med e n kötthandduk samt sättas upp.
De gni- das med lefvern för a t t få en vacker rödbrun färg.
Smöret brynes i en stek- gryta, änderna nedläggas och brynas väl på alla sidor, hvarefter de (sal- tas.
Den kokande buljongen påspädes litet i sänder och fåglarna få steka omkring 1.1 / s t i m.
under det de ofta ösas öfver.
De skäras, hopsättas åter och serveras mycket varma, garnerade med gröiusalad och oliver.
Smör och mjöl sammanf rasas, den silade och skummade köttskyn tillsättes litet i sänder under flitig rörning, och såsen får koka 10 min ..
Den af smakas med kryddorna, citronsaften, sojan och grädden, hvarefter den får e t t uppkok och serveras.
S i l l s å s (f. 6 pers.).
2 stora sil- lar, 3 Ågg, IV2 hg.
smör.
B e r e d n i n g: Sillen flås, urtages, sköljes och fläkes, ryggbenet bortta- ges och sillen vattenlägges dagen in- nan den skall användas.
Den inklappas i rent hvitt papper och alla småben borttagas noga, hvarefter den skares i s m å tärningar.
" Sillen och äggen blan- das därefter i en karott och det ski- rade smöret hä.lles öfver.
Anrättningen serveras med nykokt po- tatis.
K o k t a s p r i t ä r t e r (f. 6 pers.).
IV2 li^fe.
spritaele ärter (= 5 lit.
ospri- dade sidan af pannkakan, som där- efter hopvikes väl.
En gjutpanna upp- hettas, smöret brynes däri.
hvarefter rissolerna iläggas och få st^ka vackert ljusbruno:.
De uppläggas pä varmt ser- veringsfat och garneras med persilja samt serveras med skiradt smör.
från A.-B.
Malmö Kaffekompani.
H.
M.
Konungens Hofleverantör.
A n 3 j o v i s b u 11 a r (f. 6 pers.).
50 gr. smör, 2 del.
fint stötta skorpor, Magnetiskt förädladt enligt ivenikt 14 ansjovisar, 2 ägg, Vi t s k.
socker, patentet n:o 20016 är 7 del.
gräddmjölk.
T i l l f o r m a r n a: IV2 msk.
smör det bästa, renaste och drygaste (30 gr.), 3 msk.
s t ö t t a skorpor.
T i l l g a r n e r i n g: 2 hårdkokta ägg.
Beredning: Smöret skiras och blandas med d e s t ö t t a skorporna.
An- sjovisarna rensas, urbenas, finit som finnes t marknaden och säljes Vårgårda = och tillsättas.
Äggen vispas hackas med sock- Proton-hafremjöII ret och ihällas.
Mjölken kokas upp och femton olika Javablandningar i rlkati slås het på massan, som därefter om- förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer.
r ö r a väl.
Den fylles i små, smorda och brödbeströdda pastejformar samt tade), 1 / 2 lit.
vatten, 1 tsk.
1 salt, 2 gräddas * i ugn omkr. 15 min.
Bul- B e r e d n i n g: Äggen hårdkokas i msk.
fint hackad persilja, 2 / 2 msk.
larna stjälpas upp på rundt serve- 10 min.
och afkylas i kallt vatten.
smör (50 gr.).
ringsfat, garneras med de hackade äg- De skalas och skäras i t u pä längden B e r e d n i n g: Ärterna sköljas och gen och serveras med konserverade och gulan lossas försiktigt samt ska- påsättas i kokande, saltadt vatten och ärter öfverhällda med skiradt smör.
res i fina tärningar.
Smör och mjöl få koka, tills de äro fullkomligt mjuka.
sammanfräsas, den tunna grädden på- Spadet hälles af och ärterna upphällas spädes litet i sänder och såsen får på karott.
Den fint hackade persiljan F r u k t s o p p a (i.
6 pers.).
2 lit.
koka i 10 min.
hvarefter den skurna och det kalla smöret tillsättas och färska eller 3 hg.
torkade äpplen,, 1 äggulan iblandas försiktigt och såsen blandas väl med ärterna.
msk.
ättika, 2 1 / 2 lit.
vatten, l 1 / 2 ~ afsmakas med peppar och salt.
Ägg- 2 kkp.
krossocker, skal och saft af halfvorna fyllas med såsen och öfver- 1 citron, 2 msk.
mondaminmjöJ.
hällas med litet skiradt smör.
Rissoler af o x k ö t t (i.
6 B e r e d n i n g: Äpplena skalas, skäras pers.), å ' ébgg, 5 kkp.
gräddmjölk, 2 i klyftor och urikärnas.
De läggas un- Skinkan skares i fina tärningar och msk.
mjöl, V2 tsk.
salt.
der skalningen i vatten, tillsatt med fräses i smöret, därefter iröras mjö- T i l l p a n n a n: 2 msk.
smör (40 en msk.
ä t t i k a för a t t bibehålla sin let och buljongen samt mjölken litet gr-).
färg.
Äpplena påsättas i kokande vat- i sänder.
Såsen får sedan koka i 10 T i l l s t u f n i n g: V2 k g.
rester af ten tillika med socker, citronskal och min., hvarefter äggulan nedröres och stekt oxkött, IV2 rnsk.
smör (30 gr.), citronsaft och få koka tills d e äro såsen får sjuda.
Äggen läggas i en 2 msk.
mjöl, 4 del.
buljong eller stek- mjuka.
Soppan afredes med det i li- tackjärnspanna ocb insättas i ugnen a t t sås, salt, hvitpeppar (socker).
tet kallt vatten utrörda mondaminmjö- bli genomheta, då de uppläggas på T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 let, får koka i 5 min.
och af smakas.
varmt fat och skinksåsen hålles Öfver.
Anrättningen garneras med persilja Den serveras med skorpor eller rostadt gr.).
bröd.
Användas torkade äpplen sköl- och serveras till smörgåsbordet.
Sås: IV2 hg.
smör (skiradt).
jas dessa, i ljumt vatten och läggas B e r e d n i n g: Mjölet siktas i en bål.
Äggen vispas väl tillsammans med öfver n a t t e n i blöt i d e t vatten, i hvil- K l i m p (f. G pers.) - 4 msk.
smör gräddmjölken och nedröras jämte sal- ket d e skola koka.
(80 gr.), 7 msk.
hvetemjöl, 5 kkp.
tet.
En pannkakspanna upphettas lång- gräddmjölk, 5 söt- och 5 bittermand- samt, smöret smältes i vattenbad och Ägg m e d s k i n k s å s (f. 6 pers.).
lar.
2 msk.
socker, 2 ägg.
härmed penslas pannan.
Af denna smet T i l l g a r n ering: Persilja eller 6 ägg, vatten.
göras t u n n a pannkakor, som blott gräd- T i l l f y l l n i n g: 1 msk.
smör (20 sötmandel.
das på en sida.
B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- IV2 msk.
mjöl, 4 del.
tunn Köttet skares i fina tärningar.
Smör gr.), och mjöl sammanf rasas och spädas med grädde, salt, hvitpeppar, 1 msk.
ski- manfräsas, mjölken tillsattes litet i sänder under flitig rönvng och massan buljongen eller steksåsen litet i sän- radt smör (20 gr.).
S k i n k s 1 å s: 1 hg.
mager, rökt får koka ' 20 min.
Kastrullen aflyftes; der.
Såsen får koka 5 min., därefter tillsättas köttet och kryddorna.
Hvarje skinka, l / 2 msk.
smör (30 gr.), 3 den skållade och rifna mandeln, sockret 2 del.
buljong, 4 del.
och d e uppvispade äggen iröras, hvar- pannkaka de ' as i 2 delar och 1 msk.
msk.
mjöl, efter klimpen får sjuda öfver elden.
af köttblandningen lägges på den gräd- mjölk, 1 äggula.
JflVfl-KflFFE KS - ®- A NNONSER skola vara tnlämnadellli DUGLIG lärarinna med vänligt sätt, får sept.
plats på landet a t t undervisa VJITTIOSEX (96) ° / o« * Expeditionen senast fredag för att 4 1 barn 7 — 11 år i vanliga skolämnen, Platsen som epidemisköterska inom befolkningen «å- kunna Införas I följande veckas num- den äldsta jämväl i musik.
Svar med Arvidsjaurs kommun, Norrbottens län, rekom., löneanspråk och foto.
till är • till ansökan ledig.
Reflekterande väl barn s o m vuxna mer.
Epidemisköterska.
Använd därför redan från barndomen » Tjänsitemannafamilj », Stenungsund p.
r. härå torde senast den 1 a u g.
detta lida af tandröta.
Or- år till undertecknad insända sin an- saken till detta sorg- sökan jämte betyg och uppgift om tjänstgöring m. m.
Lön 500 kr.
pr liga förhållande år i å r jämte 150 kr.
hyresbidrag.
Till- de flesta tall: i kristendom (10 t.)
, modersmålet (6 träde den 15 a u g.
Platsen lindrig.
CÖRSUMMAD sköt- Arvidsjaur den 8 juli 1908.
t.
), historia (3 t.)
, och geografi (2 sel af tänderna från EN yngre bildad och dugl dam som t.
), ä r för kommande läsår ledigt vid Carl Comstedt, tidigaste barndomen med hjälp af en tjänare kan sköta statens samskola i Norrtälje.
Obs.!
e. provinsialläkare, adr.
Arvidsjaur.
och ordna e t t mindre ungkarls hushåll Eventuellt medföljer förordnande så- på landet, erhåller plats hos bruks- som 1: sta lärarinna.
Ansökningar, tjänsteman tillstundande höst.
G-odt ställda till K. öfverstyrelsen för rikets I officershem i Stockholm, 2 personers och jämnt lynne samt förmåga a t t göra allm.
läroverk torde insändas till hushåll, får bildad enkel flicka, kunnig hemmet trefligt, önskvärdt.
Betyg, om Rektorsämbetet i matlagning plats.
Nya Inack.-By- sådana finnas, referenser, lönepreten- Husmoderbefattningen vid Västerviks tioner och gärna fotografi torde adres- I godt hem på Djursholm, Stockholms lasarett kungöres ledig a t t tillträdas rån.
Brunkebergsg.
3 B. Sthlm seras » ö.
F.
M. », Nordiska Annons- närhet, får musikalisk, undervisnings- den 1 sept.
Lön 500 kr.
jämte allt UNG-, frisk barnjungfru kan få plats byrån, Göteborg.
Svar å ansökningar van lärarinna plats.
Nya Inack.-Byrån, fritt.
Sökande torde insända sin an- från början af september hos en svensk familj i England.
Hon måste hafva lämnas omkring 1 a u g.
Brunkeheigsg.
3 B, Sthlm.
sökan åtföljd af prästbetyg samt be- goda betyg, kunna sy .bra och vara tygsafskrifter före den 15 aug.
till villig hjälpa till med arbete i huset.
Prlsk, hurtig lärarinna, Guvernant.
Lasarettsdirektionen, Västervik.
Afskrift af betyg, fotografi och alla kompentent a t t undervisa tvänne flickor Frisk, anspråkslös och undervisnings- detaljer sändas under adress: » Barn- i 6: te klassens kurs, erhåller förmånlig van lärarinna önskas i hem på landet K l ä d n i n g s s ö m m e r s k o r.
jungfru till England », Iduns&lt; exp.
platis å egendom på landet.
Svar med till 1 sept.
för 2 barn, en flicka i Skicklig direktris får genast eller betyg, foto.
och löneanspråk till » E. », läroverkets 4:de kl. och 1 gosse i 1: sta Jiiittre flicka, ö s t r a Husby.
kl. a t t undervisa i vanliga skolämnen till 1 sept.
förmånlig anställning i re- samt franska, tyska och musik.
Svar sidens- och stiftslad i mellersta Sve- kunnig i enkel matlagning o. bakning, med bet yg sa fs kr if ter, lönepret.
och rige.
Sökande ska ' 1 halva tillförlitliga får plats l: s t a a u g.
Jungfru finnes.
rekom.
om såväl sin person, som kun- Svar helst med fotografi till Apoteket foto.
till » K.
J. », Mjölby * p. r.
^ skaper inom Jacket.
Ingen göre sig i Fjällbacka.
blifver platsen som hushållerska le- besvär, som ej kan leda en ateljé, har E 0 R en välrekommenderad, hushålls- En lärarinna, dig a t t tillträdas den 1 okt.
d. å. god smak samt ordningssinne.
Svar Ärlig lön 500 kr.
och allt fritt.
An- kristligt allvarlig, åstundas i e t t präst- med pretentioner till » Modeless, under van flicka finnes god plats.
Svar till sökan, åtföljd af prästbevis och lä- hus i Norrland för 3 å é barn, som adr.
S. Guma ?lii Annonsbyrå, Stockholm » A.
och B. », Sundsvall p.
r. karbetyg samt öfriga handlingar, som (de flesta) genomgått 1: a samskole- f. v. b.
BARNFRÖKEN sokes till 1: sta sept.
sökande vill åberopa, ingifvas före den klassen.
Hon bör vara kunnig i musik för t r e barn, 10 — 7 — 1 är.
Fordrin- och undervisningsvan, om möjligt, samt 14 augusti.
g a r: verkligt god uppfostran, barnkär, bör äfven vara behjälplig i hushållet vid Lasarettsdirektionen i Örnsköldsvik.
ordentlig, pålitlig, kunnig i musik och förefallande behof.
Svar med betyg Lön .efter kompetens.
Be- m. m. och uppg ' ift å lön som begäres., kunnig i matlagning erhåller genast sömnad.
torde insändas med det första under tygsafskrifter o. foto.
till » Familje- adress kontraktsprosten, Gideå.
Obs.!
plats hos ingeniörsfamilj i Norrland.
medlem R.
S. G-. », Iduns e x p.
f. v. b.
Vid skolan för sinnesslöa barn i Fotografikort torde medsändas hvilket Svar till » Ordentlig », Sundsvallspostens exp., Sundsval].
Stockholm blir husmodersplatsen ledig sedermera fås tillbaka.
ANSPRÅKSLÖS flicka, van vid barn nästkommande 1 november.
Sökande och kunnig i sömnad, får plats inst.
bör ega vana a t t förestå ett stort sept.
i prästgård i Uppland, för a t t hushåll och leda tjänstefolk samt kunna sköta mindre barn och delta; ga i hus- förete goda betyg och referenser.
Upp- med * undervisnings vana, erhåller plats skicklig i matlagning och med jämnt hållsgöromål.
Svar med lönepret., ref. lysningar lämnar skolans förestånda- hoiSi disponentfam.
i Östergötland a t t och gladt lynne, får plats från 1 okt.
o. foto.
till » W.
08 », Iduns exp.
rinna, fröken E. Rappe, Norrtulls- läsa med t v å gassar om 8 och 0 år a t t förestå hushållet å t tjänsteman i Skicklig, pålitlig kokerska gatan 16.
Allm.
tel. 60 47. för inträde i elementarläroverk.
Svar i mellersta Sverige.
Den sökande LAEAEINNA erh.
plats i kamrers familj med uppgift om kompetens och löne- stad vara villig a t t på annonsörens be- eller hushållerska, helst medelålders, i Vestmanland, för t r e små flickor pret ent ton er till » W.
M. », under adress skall kostnad under sept.
månad genomgå med utmärkta rekommendationer, erhål- Trefligt hem.
God lön.
Norra Inack: G-umaslii Annonsbyrå, Sthlm f. v. b. en kurs i vegetarisk matlagning.
Svar ler plats 24 okt.
Landshöfdingeresiden- Bvrån, Malmskillnadsgatan 27, Sthlm.
med foto., uppgift på ålder, ref. och set i Karlskrona.
Lärarinna, elem.-bildad, helst med folkskoleex.
er- lönepret.
till » A.
B. O. 1908 » under EN bildad, duglig flicka, som vill åtaga håller plats i Dalarne från sept.
Svar adress S. Gum^elii Annonsbyrå f. v. b.
sig a t t jämte husmodern sköta en jung- helst med någon undervisningsvana och med löneanspråk o. s. v. till » Tjänste- frus göriomål i mindre tjänstemanna- KVINNLIG sjukgymnast (helst legim.)
familj kompetent a t t undervisa i musik so- man », Djurås.
uti medelstor stad i södra erhåller till hösten plats å institut i Sverige, kan från 15 augusti eller 1 kes för tvenne barn, en 10-årig flicka FÖR enkel bättre flicka, ej under 25 Skottland.
Betyg och foto.
samt for- sept.
erhålla dylik plats.
Svar med och en 7-årig gosse.
Svar med anspråk jämte rekom.
och foto.
till fru Olsson år, fullt kunnig i matlagning och inom dringar sändas genast.
Uppgörelse sker löneanspråk till » Familjemedlem i vän- f. TJlfsparre, Skeldinge pr Skelderhus, h u s förekommande göromål finnes god i sept.
Svar till » Institut », Iduns exp.
ligt hem », Iduns exp.
plats.
Svar till » Hem », Mariefred p. r. Skåne.
FLICKA, som genomgått seminarium E n stadgad och UNDERVISNINGSVAN, skicklig-, frisk HUSHÅLLERSKA.
och som h a r e t t godt och gladt lynne, och hurtig lärarinna sokes för tvenne kunnig hushållerska med god hälsa och önskas a t t undervisa tvenne barn, 7 flickor om 12 och 8 år, till disponent godt lynne, helst med uppfostran un- — ej under 30 år — fullt kunnig i å 8 år.
Barnen skola äfven gifvas familj i Sundsvallsitrakten.
Skall ä l - der matmoder i finare hus p å landet, matlagning, bakning m. m.
finnes för- pianolektioner.
Uppgift om ålder, fa- ven undervisa i gymnastik, musik o. får p l a t s i stillsamt ungkarlshem helt månlig plats a t t erhålla till hösten i miljeförhållanden, lönepret.
samt foto.
handarbete.
Svar med betyg och ref. nära Stockholm.
Utförliga svar insän- villastad invid Stockholm.
Närmare jämte betygsafskrifter insändes i bref till » Hösten 1908 », under a d r.
S. Gu- das till » Ada », Svanströms Pappershan- bref till » S. », Allm.
Tidn .-kontoret, märkt » Disponentfamilj » till Iduns exp del, Operahuset, Stockholm.
nuelii Annonsbyrå Stockholm f. v. b.
Gust.
Ad.
Torg, Sthlm.
LEDIGA PLATSER SOLO-KAFFE Pris Lärarinnevikariat Husmoder.
Vid Ornsköldsvlks nya lasarett En i m sdi Husmoder.
Lärarinna Hushållerska, Lärarinna, För en stilla oidentl .. pålitlig jungfru — 372 — tähdert 60 öre.
vid Åsele sjukstuga i Västerbottens län är ledig a t t tillträda den 1 september d. å.
Årlig lön 800 kronor.
Vana a t t sköta narkos önsklig.
Ansökningar ingifvas till undertecknad, som lämnar vidare upplysningar.
Asele den 10 juli 1908.
Th. Wolf, provinsialläkare.
FÖRÄLDRALÖS, bättre flicka, på- litlig, ordentlig o. barnkär, får genast plats i fam. a t t biträda husmodern med barnens skötsel och deltaga i förekom- mande göromål.
Begynnelselön 125 kr.
Svar med foto.
till » Familjemedlem », Jönköping p.
r.
EN glad och anspråkslös flicka ön- skas som lärarinna för t r e flickor till 3: dje klassen i enkelt hem vid Västerdalälfven.
Svar till » Löfliden », Transtrand.
HUSHÅLLERSKA, van vid landthus- håll, fullt kunnig i finare som enk- lare matlagning, bakning ocb konserv., erhåller förmånlig p l a t s å större bruks- egendom i Vestergötland instund.
24 okt.
Den sökande bör vara frisk, samt villig a t t ined sparsamhet och om- tanke sköta hushållet.
Svar med be- tygsafskrifter och löneanspråk samt helst foto.
sändes till » H. », Iduns exp.
VARMHJÄRTAD, frisk kvinna, omkr. 40 år, barnlös änka.
eller annan, van vid barnuppfostrarlnnans svåra värf, sökes a t t efter moderns nyligen timade frånfälle, handleda 2 flickor om 6 och 8 år samt dessutom förestå enklare tjänstemannahem i landsortsstad.
Ingen annan ä n fullt kompetent göre sig be- svär.
Svar med bevis om kompetens, löneanspråk o. foto.
till » I mors ställe », Iduns exp.
EN enkel, ej allt för ung flicka, fullt kunnig i matlagning, bak- och syltning, med håg för e t t hems skötande, erhål- ler plats i liten fam. (4 pers.) inst.
15 a n g.
eller 1 sept.
Jungfru finnes 1.
Svar jämte rek., foto.
och lönepret.
torde insändas till » Köpmannafamilj », Iduns expj.
f. v. b.
HUSHÅLLöFRÖKEN eller hushållerska erh.
plats vid mindre sjukhem.
Lön 480 kr.
Norra Inack.-Byrån.
Malmskil- nadsgatan 27, Sthlm.
