# ID: svediakorp-per1785
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,110
# sentences: 871
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


21:STA TORSDAGEN DEN 16 JULI 1908 N: R 29 (1124) HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFV^RE: J O H A N ÅRG.
NORDLING.
" Getting married ", har förargat männen och kritiken — — Han har suttit hopsjunken, den långe knotige mannen, på ett slags låg obekväm liten taburett, i ett hotellrum, hvars larmande, obildade lyx måtte ge honom ett underligt förstahandsintryck af den smakriktning, som härskar hos oss; nu rätar han på sig, pigg af en tanke, glömmer ett ögonblick frukosten, som väntar, och redaktör Vallentin, hans ciceron, som väntar ännu mera, att döma af hans små tecken borta från soff- hörnet.
— Ja kritiken — — Vet.-ni hvarför drama- tiken är så ensidig världen öfver, dess kvinno- figurer så omöjligt romantiska, " med dygder och fel, som männen anse passa döm?
Därför att kritiken skötes af män med saTmma syn som för- fattarna.
Hvarje drama skulle i stället i samma tidning bedömas af en manlig och en kvinnlig penna, tro mig, det skulle göra för- fattarna godt.
j^^ft^s^-^^^ DEN ENGELSKE FÖRFATTAREN MR BERNARD SHAW OCH HANS SVENSKE ÖFVERSÄTTARE REDAKTÖR HUGO VALLENTIN.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
GÄSTAS sedan några dagar af den mycket omstridde irländske dramaturgen Bernard S TOCKHOLM Shaw.
Å vidstående för Idun tagna bild se vi författaren till " Mannen och hans öfverman " tillsam- mans med sin värd i Stockholm och introduktör pä svenska scenen redaktör Hugo Vallentin, om hvars öft ' ersättning af Shaws pjäser författaren själf till en intervieware yttrat, att de äro sä förträffligt gjorda, att de slagit mera an än originalen, hvarför han starkt funderar på att finna någon person, som från hr Vallentins tolkningar kan öfversätta dem tillbaka till engelska igen.
Hvilken större och bättre turne- rad artighet skulle väl en författare kunna finna på att säga sin öfversäitare!
iat Några minuter med Bernard Shaw.
ERNARD S H A W S dramer ha gått före honom och beredt honom en väg.
men den vägen måtte vara ganska tröttsam att vandra efteråt för en man, som är ute på rekreations- resa.
Vore det en vanlig människa, skulle det vara synd om honom, nu kan det aldrig bli det, en man som han är antagligen höjd öfver ledsnaden, antingen den som här B kommer af för mycket beundran eller af för liteti Han tar det också tåligt och gladt, mitt be- sök, ler till och med ett älskvärdt leende, då jag som en inledning afbördar mig de häls- ningar jag fått med mig till honom från några af hans unga beundrarinnor sedan " Mannen och hans öfverman " i vintras.
— Kvinnor tycka om mina dramer, bekräftar han, och allt hvad jag har skriivit är ju också " women ' s plays ", ingenting annat.
Det bästa be- viset därför är, att mitt senaste drama, ni vet, — 345 — Hvarje kritiker borde vara gift med en be- gåfvad kvinna, som kunde skrifva den andra recensionen, där är ju alltid ändå en biljett för frun.
Hvad effekt tror ni det skulle haft på Strindberg t. ex., om ni praktiserat den idén här i Sverige?
Skämtar den store skämtaren?
Det måste jag ju förutsätta, men försöker tänka tanken ändå, och idén om Strindberg, tagen i förhör dagen efter en premiär, af fruarna B. B — n, S.
S — n, D. F — m, A. B — s och L.
N. blir enbart uppmuntrande.
Men Shaw säger allvarsamt: — Låt nu se, att Sverige blir det första land, som genomför den reformen.
— Vi ha en ledande kritiker här i Stock- holm, fru Anna Branting, och hon har alltid uppskattat edra pjäser, faller redaktör Vallen- tin in.
— Ja, här har jag ju också gjort lycka.
Men vet ni, hvarför mina kvinnofigurer alltid äro så förträffliga?
Jag bråkar aldrig med att tänka ut en s. k. kvinnlig karaktär, jag förutsätter alltid, att kvinnorna äro precis likadana som jag själf, och så skrifver jag iväg.
Hos kvinnogestalterna i det stora Shawska galleriet — vi känna en del af dem sedan sist- lidne teatersäsong och andra åter från de skåde- spel, som på svenska äro samlade och utgifna i bokform under titeln " Behagliga stycken och obehagliga " — hos dem skulle vi alltså ha funnit nyckeln till mannen själf, om han icke, den underlige irländaren i sina underliga vägar mellan allvar och skämt och med sitt eget af honom själf uppfunna sätt att ställa allting på hufvudet, gäckade alla försök att fånga honom inom en definition.
E. — ER.
^S Se i&amp;lls 3EE Å VÄSTRA KYRKOGARDEN utanför Kö- penhamn är fridfullt och stilla.
Bullret af storstadens hundratals dundrande vagnar och tusentals trampande fötter, hvisslors hvinande, klockors klang, segerjublet från dem, som kämpat sig fram, det hesa skriet från dem, som tram- pats ner — allt når hitut så dämpadt som bölje- brus från en annan värld.
Det är morgon.
Högt öfver grafvarna spän- ner julihimmeln sitt hvalf af tindrande klarhet, och genom soldiset österut skymtas Amager- landet som en hägring hinsides sundet.
Ruridt om tufvorna, där de döda sofva, kvicknar; lif- vet.
Fjärilar, som nyss stått upp ur förpupp- ningens mörker, fladdra på brokiga vingar öfver gräsets glittrande dagg, fågelkvitter tycks stråla som osynligt ljus från alla träds och buskars löf- verk, luften darrar af insektsurr och frömjöls- dans.
Allt härute lefver, och hinsides skymtas en sollyst strand.
Vid en af de långa syskonsängar, där de fattige lagts till ro, står en oansenlig sten med fyra inhuggna ord: P ERNST AHLGREN.
IMPLORA PACE.
Här begrofs, för 20 år sedan i dessa dagar, en svensk författarinna, som sökt skygd i Danmarks jord efter det hon dött för egen hand.
I det borgerliga lifvet hette hon Vik- toria Benedictsson, men i vår vitterhet har hon inskrifvit sig under det mansnamn, som lyser från stenen.
Hennes lefnad räckte 38 vintrar; hennes vittra alstring knappast fyra år.
Mycket hann hon icke gifva, och det kan väl sägas, att hon själf, som personlighet, var större än sin dikt- ning.
Sedan hon gick bort ha många vindar blåst i vårt andliga lif; likafullt ha Ernst Ahlgrens berättelser bevarat sin friskhet.
Vi ha skalder af större mått och vitter- lekare, hvilkas verk äro rikare skrudade.
Ernst Ahlgrens framställning saknar alla bländande Hvad är Sgz: 3= T^C: =3^ årrhlnrvels&amp;.
3fc 3E egenskaper, liknar mest en talande stämma med en tydligt framträdande, långtifrån okläd- sam skorrning.
Men det hon talar om känner hon och skildrar det trohjärtadt, ärligt, lefvande.
Vi lära oss hålla af det, just som hon själf.
På sin brådskande färd mot stjärnorna rider nu för tiden så mången skönhetssträfvare verk- ligheten stolt förbi — uppåt mot den blå oändligheten eller den tindrande tomheten.
Som om icke minsta lilla solgrand af en sanning vägde mer än tusen utspekulerade ord.
Aldrig har Ernst Ahlgren drömt sig på ryg- gen af en vinghäst trafva om på vintergatan och sia utåt rymden.
Tvärtom.
Hur var det hon skref?
" Jag går barfota på alldaglighetens stora stråk- väg, men just det, som gör att jag mer än mina välskodda medvandrare känner alla stenar och taggar, gör också, att jag bättre än de kan njuta af att känna, hur mjukt och svalt gräset är på de gropkanter, där ingen trampat. "
Hon hatade flärd i dikt som lif.
Men hatet var endast afvigsidan af hennes djupa, starka,- varma kärlek till sanning och arbete.
Lyssnar jag, hör jag en lågmäld röst tala med lidelsens tonfall: " Älskade arbete, jag inviger mig till din tjänst.
Mig är den blåa arbetsblusen kär, ty den är symbolen af det jag kämpar för; den är också en symbol af de medel, jag begagnar.
Andligen är jag själf klädd i denna arbetets dräkt, och när jag stryker den af mig efter slutad arbetsdag, då vill jag kunna se tillbaka och tänka: " det var dina grofva händer, som gjorde detta — — " " — — Men man ger sig helt, man delar sig icke.
Hör du, man delar sig icke!
Ty då blir man ett tomt skal, som arbetet vrakar och kastar bort.
Det finns något inne i mig, som gråter och ropar.
Blödigheten — kvinnonatu- ren.
Lägg dina händer om den gråtandes strupe och kväf henne!
Det jag begär, det kvinnan i mig ligger på knä och tigger om, det måste vara en bisak, något som arbetet helt vårdslöst skänker liksom på köpet — — " " — — I hela världen finns det icke en, som kan sägas stå mig verkligt nära.
För alla står jag i andra rummet.
Ja, säg sanningen en gång, jag skulle sticka min hand i elden, om det kunde skaffa mig detta främsta rum, som jag aldrig fullständigt ägt. "
Hon stack handen i elden; och jag hör ett dödstrött hjärta skälfva i hennes sköna lofsång till lifvet: " Du eviga kraft och sundhet och lagbunden- het, heliga tillvaro, gif mig friskhet i mitt arbete.
Hvad gör det då om mitt lif inte är så bekym- mersfritt och vekligt.
Om jag bara slipper dö i medvetandet att ha lefvat alldeles, alldeles förgäfves.
Dö!
Dö!
Dö!
— Jag ville upp- repa det för mig dag och natt.
Det är det, som skall gifva mig kraft att lefva ännu det lilla jag har kvar.
Jag älskar döden.
Det är han, som har lärt mig älska allt, som lefver.
— Du väntade, du som skall komma, var inte senfärdig och var inte grym.
Lägg din hand på mitt hjärta, när det är tid.
Jag skall inte be dig dröja en minut, jag skall se till att vara .ärdig alltid, när du vill.
Men lägg mig inte på din sträckbänk.
Har jag inte lidit?
Lägg din hand på min panna och låt urverket stanna.
Det är ju nog.
Låt mig dö, innan det är mig för tungt att lefva, låt mig dö efter en ärlig arbetsdag, låt mig dö endast därför att mitt hjärta ' stannar.
Det är allt, allt hvad jag begär.
Det vore det bästa, jag kunde hoppas, det vore det käraste, jag skulle kunna önska.
Jag älskar lifvet, lifvet med saf, som stiger, och med puls, som bultar; jag älskar det unga och allt det, som törstar efter ljus och frihet.
Men jag ser det med åskådarens lugna öga.
— Låt mig arbeta och låt mig dö.
I de orden rymmes allt hvad jag för min egen del åstundar. "
Jag har stirrat så stint på stenens inskrift, att ögonen svida och slöjas.
Jag sluter dem, och för minnet träder, stödd på två kryckor, en hög och okroppslig skepnad med ett af li- dande falnadt ansikte.
Ett kvinnoödes förkla- ring står bakom orden, jag hörde nyss.
Min ungdoms arbetskamrat och vän, som gaf mig hvad som för dig var heligt: ditt ar- bete att fuliföra,.
ditt lifs historia att berätta — för mig har uppdraget varit heligt och nu är det utfördt.
Verket står under framtidens dom.
Böcker ha sina öden.
En hälsas med ris, en annan med ros, och dagens dom kan för ögonblicket skapa framgång åt den ena, neder- lag åt den andra; men utöfver stunden räcker icke dess makt.
För framtiden gäller, att endast det, som har inneboende lifskraft, lefver.
Också i diktens värld, som i verklighetens, rasar den obönhörliga kampen för tillvaron.
Sol- gudens berg är ingalunda det idyllens hemvist, vi gärna drömma, där ulf och lamm fredligt släcka sin törst i Castalias källa, hvars alltid lika klara vatten speglar oändlighetens blå i sitt djup.
Där är blod i gräset på Parnassos ' sluttning, många vilddjur gömma sig i lundarne, och många roffåglar kretsa öfver Lykoreia.
AXEL LUXDEGÅRD.
Namnet " Victoria " i en damkänga är en borgen för bästa mate- rial och arbete intill minsta detalj.
Victoria kängor äro oklanderligt välsittande — och af förnäm elegans.
Försäljes i finare skoaffärer öfverallt och tillverkas af lfi£ % 2 LUDVIG — 346 — TRAUGOTT.
STOCKHOLM.
K %M^ Några rader till ett porträtt.
teckning frapperande, ej endast ge- nom ömheten i känslan och genom uttryckets skärpa, utan också genom den slående porträttlikheten.
Ännu en gång: en konstnärlig porträtt- likhet och ej en fotografisk.
Å CARL LARSSONS väggmål- ning " Ute blåser sommarvind " ses de blomsterbärande sommarlofs- glada skolflickorna möta en djupt sorgklädd dam, en smärt, en smula böjd, men ännu ungdomlig gestalt, som går sin ensamma väg åt mot- satt håll mot ungdomsskaran.
Carl Larsson målade den sorg- klädda damen med sin konstnärs- kamrat Pauline Åkerlund som modell.
Hon hade då nyligen förlorat sin make, Johan Åkerlund, målare också han.
Till tack för modellståendet tecknade Carl Larsson och gaf henne det porträtt, som Idun i dag har nöjet ge en afbild af.
Teckningen exponerades på Carl Larssons ut- ställning 1906.
Den som ej alltför flyktigt såg denna utställning har säkert detta mästareporträtt i godt minne.
P Lr Pauline Åkerlund, född Neu- miiller, afled på Skarpnäck utanför Stockholm den 3 juli.
Till våra mera betydande och uppmärksam- made konstnärinnor hörde hon ej, och det var ej ofta hon utställde något, men de porträtt i olja eller pastell, man någon gång såg af hennes hand, saknade hvarken kän- sla eller skicklighet.
Låt mig för resten slippa att mäta konstnärskapets lödighet.
Det är som människa och kamrat, Pau- line Neumuller gjorde sig afhållen, och det är henne och ej hennes konstnärskap man tänker på nu, när man hör att hon är borta.
Både i Perséus ' målarskola och vid akademien var hon på sin tid en af dem, som allra kraftigast höllo ihop kretsen af olika element och olika lynnen.
Det " Tack för godt kamratskap ", Johan Åkerlund — på den tiden hvarken förlofvad eller gift med henne — textade på bandet till afskedsbuketten från akademieleverna, när hon lämnade kretsen och reste till Paris för att fortsätta sina studier, det vilja de kvarlefvande af kamratkretsen gärna och uppriktigt upprepa nu vid hennes graf.
Iff.
• trJ&amp;h Det är ett mästerverk, ej blott därför att det är öfverlägset genom- fördt i säkra, fasta linjer, utan där- för att konstnären lyckats — syn- barligen utan all ansträngning, så som det endast lyckas för konst- nären af Guds nåde — att i en modellteckning ge en själsskildring, ett portrait d ' ame.
Uttrycket i denna af lidandet märkta kvinnas tärda, förandligade ansikte, det spända, sökande i blicken, detta lyssnande efter röster, som ej tränga fram till oss andra, detta har konstnären fångat och betonat — och det är däruti skillnaden ligger mellan ett konstverk och en fotografi.
För att intresseras äf detta por- trätt behöfver man alls ej veta, hvem det föreställer.
Men för dem, som kände modellen, var denna GEORG PORTRÄTTMÅLARINNAN FRU PAULINE ÅKERLUND.
TECKNING AF CARL LARSSON.
" T TUR KAN DU SÄGA, att du kommer mig f - 1 _ till besvär!
Är du inte min bror, som kom- mer hem ur främmande land?
Jag har ju bara en tarflig bädd att bjuda dig och bara en fattig mans mat, och trångt är det i stugan, men vill du hålla till godo, så gör du mig glad.
Tänd pipan, och kom och.
sätt dig här vid brasan.
Du är kanske trött, det känns kanske skönt att hvila, efter dina resor i främmande land!
:::: = =: EFTER EN Då sade den resande: " Då har jag inte längre en broder! "
" Jo, din broder lefver.
Och när han nu ser ditt ansikte, minns han hur allt en gång var i den öde gården.
Broder, sofver du inte ännu? "
BRÖDERNA.
Skiss af E.
W a l t e r Hulphers.
Då sade den resande: " Blommar ännu rosenbusken under fönstret? "
" Nej, rosenbusken är förtorkad, de berättade att den vissnade, då du reste.
Ingen bor i går- den, man säger, att där spökar. "
Då sade den resande: " Står ännu aspen, som alltid skälfde öfver grinden? "
" Nej, aspen, som skälfde öfver grinden, höggo de bort, då du reste.
Också milstolpen utanför gården, där så många trötta vägfarande hvilat, refvo de bort.
Intet annat återstår än den öde gården. "
Då sade den resande: " Och vår syster, hvar bor nu vår syster? "
" I grafven bor vår syster sen tio långa år.
Tyngre var det dock, medan hon lefde. "
" Och blef det skam öfver vår syster? "
" Ja, det blef skam öfver vår syster, då du reste! "
Nå, i kväll ska du ingenting berätta, jag ser, att du behöfver hvila.
Jag vill berätta, om hur vi ' haft det här hemma i stället, medan du var i främmande land.
Kanske du vill lägga dig på sängen!
Åh, gör det, så somnar du kanske in vid min berättelse.
Vore det inte skönt? "
Då sade den resande: " Berätta om hur vår moder dog! "
" Stilla dog hon, men det är nu så länge sedan att jag glömt.
Själf var jag borta, men vår far berättade sedan, att hon dog af sorg! "
Då sade den resande: " Hvad hälsade hon till mig? "
" Det är så länge sedan, och också far är död, som kunnat berätta det för dig.
Men den gamla gården står ännu kvar.
Minns du den gamla gården, där vi föddes? "
Dagen språk och i kolossala upplagor.
* = * Pris för helt år 3 kr.
; hälft år 1: 6 0 kr.
» .. „„„.
n s » Losnummer 3 0 öre.
347 ^ därpå.
Jag ville döda dig i natt, men du slöt aldrig dina ögon.
Och när skyn öfver den ensamma furan, som du ser så fridfullt gunga sina vag- gor i vinden, blef hvitgrå i brottning mellan natt och dag, då tyckte jag, att vår moder steg fram till mig i bädden.
Och långsamt sade hon: " Jag önskade jag lefde, så att jag fick fägna den hemkomne. "
Och hon förbyttes i en dimma, och dimman skingrades, och vid min säng stod rosenbusken, och den kunde tala: " Att jag ändå kunde bära rosor som förr, han gladdes så mycket däråt, den hemkomne! "
Och jag såg i samma drömmar aspen vid grinden, som önskade att han lefvat för att fägna dig, och milstolpen vid vägen, att han Barngarde roben Brnrngttrderoban är en svensk upplaga af den enda 1 utlandet existerande tidningen 1 denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklideri- affärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongitvande på sitt område samt utgifves på flere Q NORDENSVAN.
^ Barngardezoben utkommer med ett rikhaltigt illu- strerad!
nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- sterbilaga med en mängd ttllklippnlngsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den dårjimte lämnar henne en god hjälp med barnens sysselsättande, och gifver mer ån tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
kunnat bjuda dig en plats att hvila pa, medan du aftorkade din svett.
Men ännu sade jag: " Förbannelse öfver honom! "
Då såg jag vår syster stå vid min bädd, så- dan hon var i skammen.
" Se, " sade hon, " vår moder förlät j u mig! "
" Ack, nu vet du, jag är min moders son!
Var välkommen i min stuga! "
Tredje dagen.
Ser du, jag hade ju så när glömt vår moder, som var så god, och rosenbusken och aspen och milstenen och vår syster, då du ändtligen kom.
O, vår syster, huru mycket mer än förr jag måste ha älskat vår syster, när hon kom i skam, ty för hennes skull måste jag j u också hata.
O, vår moder, du rosenträd, huru mycket mer älskar jag er inte nu, då ni äro döda.
O, milsten vid vägen!
Broder, nu vet jag, att jag också varit i främmande land.
Låt oss sätta oss här vid spisen, låt oss tända den väntande veden!
Då sade den resande: " Berätta hur du kunde glömma vår moder! "
" Hat hette gården jag kom till, där glömde jag min moder.
Kif hette åkern jag plöjde, där glömde jag rosenträdet.
Våld hette sådden jag sådde, där glömde jag aspens varsel.
Nöd hette skörden jag skördade, där glömde jag mil- stenens hvila.
Ett enda glömde jag aldrig, min stackars syster och dig. "
Då sade den resande: " Längre bort än jag har du varit i främmande land. "
Fjärde dagen.
Då berättade den resande: " Fjärran vandrade jag bland främmande folk och främmande länder, och intet var så svårt som att jag mistat min moder.
Hos hedningarna har jag varit, och de äl- skade hvarandra och hatade hvarandra som vi, och intet var heller där värre för en son än när han måste gå bort från sin moder.
Då svor jag att göra min moder godt igen, och när jag bar en sten ur vägen, som kunnat välta en förbifarandes lass, eller när jag rätade upp en blomma, som blifvit nedslagen af regnet, då tyckte jag, att jag gjorde det åt min moder, och det vardt ändå värdt att lefva, fast jag gick i främmande länder fjärran från min moder.
En dag räddade jag ett litet barn, ett litet onyttigt hednabarn med fara för mitt lif.
" Hur kan du gå och göra så? "
sade en främling till mig.
" Hur kan du våga ditt lif för ett barns och ett sådant barns till, en hed- nings, ett af gudarna öfvergifvet intet? "
Då svarade jag: " Detta gjorde jag åt min.
moder! "
Och männen i det främmande landet hade blifvit hårdt ansatta af sina fiender och vädjade till min hjälp.
Då grep jag också till svärdet, och fienden blef slagen, men mycket blod hade jag måst blöda, så att jag själf låg hvit och svag.
Då frågade de, prisande mig, hur jag, som var en främling, ändå så gladt velat låta mitt blod för deras sak.
Jag svarade dem intet, ty då skulle de ansett mig för en dåre, men jag log, och till mig själf sade j a g: " Detta gjorde jag åt min moder.
Endast åt min moder. "
På detta sätt gick jag omkring i främmande land, men alltid talade jag med min moder.
Jag såg också rosenbusken blomma mot rutan med de hvita gardinerna, j a g hörde aspen Skönhet mm ar mak:t. i skymningen prassla öfver den röda grinden, jag satt på milstenen och talade gladt samman med vår syster och dig.
Och .alltid gjorde jag det, hvar än jag färdades, alltid gjorde jag det.
Och aldrig åldrades vår moder, aldrig viss- nade rosenbusken, aldrig tystnade ni, mina kära, på milstenen, och allt hvad jag brutit en gång var glömdt.
Och nu, när jag kommer hem igen, icke som en förlorad son, utan som en rik man, då skulle allt detta inte finnas till och därute skulle jag aldrig ha talat hvarken med min moder eller det andra, som var mig dyrt och kärt!
Nej, du talar i sömnen, du vet inte hvad du säger.
Hur har du kunnat komma till så fjär- ran land, att din moder inte kunde följa dig dit!
Nej, vår moder lefver, rosenbusken blom- mar, aspen hviskar ännu och milstenen står.
Utan skam är min syster, jag talar med henne hvar afton som jag talar med dig.
Men du har åldrats, broder, du ensam har åldrats och din blick är hård.
Ser du, det är för att du älskat vår moder mindre än jag som du åldrats. "
och jag tyckte mig höra dess fallande, men åter var allt stilla.
Då mindes jag att det var i det rummet jag föddes.
En gång föddes jag ' i det rummet!
Där under vågskålen!
Och nu förstår jag, hvad som låg på den skålen, som var lyft i höjden, nu, sen du kommit hem och åter kommit mig att minnas min moder.
Och medan jag ännu stod där, såg jag drop- par lysa i solen på fönsterbrädet, stora, tunga droppar, som om någon stått där och gråtit.
Nej, det var speglande merkurium, som lämnats kvar af krämaren, men gripen ai fasa flydde jag min väg. "
Då reste sig den resande.
" Farväl, broder!
När jag kommer tillbaka från den öde gården, vill jag berätta dig, att den är alldeles som förr! "
Blommornas mission * D J A G NYLIGEN under ofvanstående rubrik läste i våra dagliga tidningar, huru i en af landets mindre städer en- dast blommorna, som gåfvos åt de " nybakade " studenterna, representerade en summa af om- kring 1,200 kronor, kom jag äfven att tänka på ett annat tillfälle, då samma rubrik kan användas, nämligen vid afslutningarna i våra flickskolor.
Det är alldeles otroligt sådan massa Femte dagen.
blommor eleverna anse sig skyldiga att upp- vakta sina lärarinnor med.
J a, en hel del Återstår endast att berätta, hur jag kom till tycker det ej vara nog med att klasslärarinnan den öde gården.
får en bukett, utan tror sig böra visa samma Gräset hade grott i gångarna, syrenerna blom- uppmärksamhet äfven mot föreståndarinnan och made ännu tunga och rika och skymde gården en eller annan mer omtyckt ämneslärarinna.
från vägen, men också bland dem hade vinden Och intet ondt i det, men — alla ha inte samma gått fram och rifvit bland grenverket med järn- resurser att komma med.
En del föräldrar har klor, och ur de tomma fönstren stirrade håligt inte råd att bestå dyrbara buketter, i synner- mörker mot solskenet.
het där det finns många barn, en del tycker, att Gräs växte öfver sängarne, där det förr blom- det är en dum vana och vill ej vara med om made så rikt af löfkojor, nejlikor och soliga det.
Den lilla stackare, som då kommer utan, liljor, och trädet, som far planterade när jag blir föremål för kamraternas öfverlägsna frågor.
föddes, mitt vackra födelsedagsträd, låg fallet " Jag hade tre buketter och min syster fyra, och förtorkadt.
Mina steg genljödo mot marken, och du har ingen. "
Lärarinnan kanske alls som om jag gått öfver håliga rum.
En enda inte märker, hvem som har eller hvem som liten fågel hörde jag, men det var ingen sång, inte har, men för barnet blir det en plåga.
utan ett vilset, oroligt läte likt råttornas pi- Jag såg vid senaste årsafslutning i en af våra pande.
Och jag mindes fågelsången förr, den större skolor här, hur en af lärarinnorna såg glittrande, den droppande.
nästan olycklig ut för hvar och en, som kom O, hvarför steg jag någonsin in i den öde och ökade på förrådet; hur hon skulle få hela gården, hvarför lät jag dörrarna genljuda i den denna massa blommor med sig hem, kunde hon tomma tystnaden, där allt sof och ändå vakade, inte förstå.
Visserligen vet j a g en del lära- där själfva luften var fylld af förmultning och rinnor, som från skolan sända hela härligheten ändå lefde, och där genljuden hviskade långt direkt till något sjukhus.
Där göra de åtmin- efter hvarje steg.
Minns du, om vi någonsin stone någon nytta.
Men hvarför inte, som i hörde dessa rysliga genljud, medan vi ännu Ateneum tror jag det är, förbjuda alla blommor bebodde gården.
Nej, de vaknade först sedan.
vid afslutningarna?
Inte kommer det i fråga Där stod j a g till sist inne i ett rum med vid våra goss-skolor.
Det går för sig ändå, tapeterna nedrifna i långa stycken utåt golfvet.
och jag tror, att förhållandet mellan lärare och Öfver hela rummet gick en disk sådan krämarne elever är lika godt för det.
Det enda skälet använda i sina salubodar.
Men på disken stod för blommorna ligger väl i blomsterhandlarnes in- en vågskål öfverlupen af fukt och rost, på den tresse, men bruket af blommor vid alla möjliga ena skålen stod en skimrande metallvikt, men tillfällen har vunnit så stor utbredning den den andra var tom och lyft i höjden.
senare tiden, så de reda sig nog ändå.
N u ' ä r I taket hängde spindelväf och damm, ur ett inte meningen att alls inte skänka bort några hål i pappen föll sågspån ner på golfvet i det blommor, utan endast att få bort detta obliga- öde rummet.
Och på golfvet var grått af damm, toriska slöseri.
Men kan ni ge en ros eller brunt af stoft ur krämarens kryddlådor.
O, hur en bukett åt en ensam eller en sjuk, då skall denna luft därinne förskräckte mig, ty du skall ni ge dem med glädje, och de skola bli mot- veta, att jag var ensam!
tagna med tacksamhet, och så ha blommorna Då såg jag en solstråle beröra vågens tunga, utfört sin mission, att glädja och uppfriska.
och ett ögonblick tyckte jag, att skålen med RlDLI.
vikten ville höja sig, men det var en villa.
Göteborg 5 juli 1908.
Och en råtta sprang fram öfver pappen i taket, och sedan ljudet upphört, började sågspånen att rasa.
Så föll den några ögonblick ännu, " Hat hette gården jag] kom till, där glömde jag min moder.
Kif hette åkern jag plöjde, där glömde jag rosenträdet.
Våld hette sådden jag sådde, där glömde jag kvällens hviskning.
Nöd hette skörden jag skördade, där glömde jag mil- stenens hvila Ett enda glömde jag aldrig, mig själf, mig själf och mitt hat. "
Å För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 348 — Parfyme r i Louis&lt; = S t o c k h o l m.
I EN T I D, då jä- sande krafter äro i rörelse, då svallet af den ekonomiska in- tressekampens brän- ningar slår högt mot skyn, i en sådan tid kan det synas under- ligt att tala om ett nyväckt historiskt intresse.
Och dock är detta i ej ringa grad kännetecknande för vår tid.
Mycket, ja, det mesta af en äldre kultur har ohjälpligt förstörts, ja till och med spåren af densamma ha utplånats af senare tiders vandaler.
Men på sista tiden har man blifvit varsammare, hi- storiens kringströdda gulnade blad hopsamlas från världens alla hörn, den bleka traditionen får hälsans färg och de kringflytande spillrorna på tidens oroliga haf tillvaratagas och hamna i museet eller hos den rastlöse enskilde samlaren.
H varje tid har sitt lynne och anpassar sig därefter.
Men på det yttersta af dessa dagar har man blifvit varse, att vi haft en arkitektur som är stadd i utdöende.
Här och hvar kunna vi ännu påträffa en portklapp, en vacker portal, men snart har den sista hemtrefliga kåken försvun- nit, hänsynslöst kväfd af grannen, den bornerade skyskraparen, som förvägrat honom ljus och luft.
Våra målare ha återvändt till hembygden och söka gjuta nytt lif i gamla former, och samma längtan besjälar äfven den möderne arkitekten.
Det är fast mark under fötterna han söker — och det är sannerligen ej en dag för tidigt.
Vi lefva i demokratiens århundrade.
Det är därför ej att förundra sig öfver, att bibliotekens och arkivens skatter, som under sekler varit skyddade från profana blickar, krypa fram ur sina gömslen ochnärma sig de många i landena.
Ett sådant närman- de, ägnadt att för- djupa och väcka in- tresse för en särskild del af vårt stora fos- terland, vill en histo- risk-topografisk ut- ställning förmedla.
Och ' det är just detta man nere i den vana Sundssta- den, just då dessa rader nå läsaren, har satt i scen.
En händelse ser ofta ut som en tanke.
Om så är, kunde Helsingborg ej på bättre sätt celebrera 250-årsminnet af Skånelands förening med Sverige.
Ett par ord om utställningen och dess ledande män.
Densamma är förlagd till en gammal skol- byggnad, som genom tidsenlig restaurering blif- vit inredd till museum, afsedt att inom den allra närmaste tiden öppna sina portar för all- mänheten.
Här ha 5 rymliga salar, smakfullt dekorerade, ställts till den historiska utställ- ningens disposition, och utställningsföremålen ha hopbragts från bibliotek och arkiv i Stockholm, Lund och Köpenhamn, hvarförutom enskilda personer på skilda platser i Sverige och Dan- mark omfattat planen med intresse.
Initiativet till utställningen har tagits af den om stadens utveckling och dess fornminnen så varmt intresserade och framsynte konsul Oscar Trapp, representant i riksdagens förste kam- mare.
En värdefull hjälp erhöll han i major G.
' f / zf / ir / f / viffh fåmMhait, / M ?tYr / / i 4M ' Å / .., ..;,.
; / /. &amp; • /.
, EHE u s - 1649.
2. r Medeltida målning i Helsingborgs kyrka.
3.
Tvcho Brahe, efter ett oljefärgsporträtt från Sk 0 kloster-: S ophTaTai; T^Ls rrd: ^ ^ \ ^ ^ ^: ^ ^ t T * l * &amp; ¥ ¥ tä^ * ^ * ^ *. *. * * » * * *.
T r ^ C5 * I J l ^ J ® Förnam vistelseort under sommaren.
® •• G:D M O T E L ii i N A T I O N A L — 349 — im.
m. * ^ * * *.
Härligaste läge vid Vierwaldatattersjön.
Barn från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: ' National *.
O^Så Peyron, hvilken med min- dre vanlig energi samlat en betydande och från historisk synpunkt vär- defull samling " helsing- borgiana ", sällsynta tryck, kopparstick, litte- ratur m. m. äfvensom fotografier af framlidna personer etc.
Denna unika samling intager ett särskildt rum å utställ- ningen.
Vidare har anordnats, i betraktande af att Hel- singborgs handelsflotta intager det tredje rum- met bland Sveriges stä- der, en sjöfartsutställ- ning, illustrerad med en mångfald fartygsmodel- ler och ett större illustra- tivt material af fartyg från förr och nu.
Vid ett besök på den instruktiva utställningen fängslas man bland an- nat af en liten intressant Tycho Brahe-kollektion.
Denne, herre till Knuts- torp, som han älskade kalla sig, torde få be- traktas som den rykt- baraste skåning, som nå- gonsin lefvat.
Hans fa- der var befallningsman på Helsingsborgs slott, där han också slutade sina dagar.
Ett af Tycho Brahes barn ligger be- grafvet i Helsingborgs kyrka, hvarom ett epi- taflum bär vittne, och i Helsingborgs omedel- bara grannskap, på den lilla ön Hven, reste sig en gång hans stolta slott Uranienborg.
För- underligt!
Af detta åter- står knappt mera än en stenhög, men ett hand- bref från den store astro- nomen, prydligt som det vore skrifvet i går, till en kvinnlig anförvant, finnes till påseende å utställningen.
Vördigt vid hans sida hänger ett porträtt i olja, det enda exemplar som gått till eftervärlden, af Tychos syster, Sophia Brahe, den märkligaste skånska kvinna som någonsin lefvat.
Vi vilja ej gå allt för mycket i detalj.
Det rik- iga illustrationsmateri- alet lämnar en föreställ- ning om hvad utställ- ningen innehåller.
Men från alla de gamla taflorna och por- trätten förnimmer man svunna släktens klap- pande hjärta och brän- nande pulsslag.
Män- niskorna äro alltid de- samma — det är moder- na, skräddarens konst, som växlar.
ALFRED B. NILSON.
6.
DANSKARNE UNDER KRISTIAN V:S ANFÖRANDE BELÄGRA HELSINGBORGS SLOTT ÄR 1676.
EFTER ETT SAMTJDA KOPPARSTICK 7 HRT, m r BORG I BÖRJAN A F 1800-TALET.
EFTER EN OLJEMÅLNING.
8.
HELSINGBORG I M1DTEN AF 1800-TALET B F TE H S L K J G T I ' GAMLA GÄRDAR OCH HUS I HELSINGBORG.
13.
EN VY FRÄN DET MODERNA HELSINGBORG.
ALFRED B. MLSON FOTO — 350 —
^§3 on5e (jen åJrolTe nä5 ésCöfut Ställ- ningen oc &amp; Ett uppseende- väckande moment är jämväl knutet till denna utställning, näm- ligen det af allvarlig fos- terländsk anda genom- trängda tal, som konun- gen höll vid öppnings- högtidligheterna och hvari han manade alla svensksinnade medbor- gare att samlas i gemen- samt arbete mot tidens onda och samhällsupp- lösande krafter.
Vid den konselj, som konungen kort därefter höll hos utställningsbe- styrelsens ordförande, hofjägmästaren friherre Nils Trolle å Trollenäs, hemkallades, som be- kant, envoyén Gunther från Kristiania för att å regeringens vägnar medla i den stora arbe- tarkonflikten, hvars fred- liga lösning hela landet med ifver hoppas på.
EDAN å ena sidan vårt land undergår en svår ekonomisk kris och ska- kas af farliga inre stri- digheter, visar sig å andra sidan en kraftig verksamhetslust och god vilja, som nu senast tagit sig uttryck på vår modernärings område.
Det är den stora, ny- ligen öppnade landt- bruksutställningen i Es- löf, hvilken på ett ly- sande sätt häfdar vår afsevärdt höga jord- brukskultur.
Bland utställningens många intressanta upp- visningar förekommer äf- ven ett mönsterhem för småbrukare, som med sin typiskt skånska prä- gel och sina många för- träffliga anordningar är ägnadt att sprida intresse för det svenska småbru- ket öfver allt vårt land.
M 1 KONUNG GUSTAF PÅ TROLLENÄS.
BLAND DE ÖFRIGA MÄRKAS, RÄKNADT FRÅN VÄNSTER: UTRIKESMINISTERN TROLLE, FRIHERR- INNAN S L S R S K I Ö L D F HORN FRIHERRINNAN TROLLE, F.
LEIJONHUFVUD, GREFVE CARL WACHTMEISTEE, JORDBRUKSMINISTERN ALFRED A N, p i KLINGSPOR, SJÖMINISTERN GREFVE C. EHRENSVÄRD OCH STATSMINISTERN A. LINDMAN.
2.
UTSIKT PETERSSON, FRU E K M ÖFVER LANDTBRUKSUTSTÄLLNINGEN I ESLÖF.
FÖJERS ATELIER FOTO.
— 351 —
Konungens skånska eriksgata.
m ~w ~w £5 S EDAN FLERA DAGAR tillbaka vistas konung Gustaf nere i sin sydligaste provins Skåne.
Med ett par af de stolta skånska adelsgodsen, Trollenäs och Skabersjö, som hvilopunkter, har han genomrest landskapet i flere riktningar, gjort en tur längs kusten obh därvid t. o. m. medhunnit Skanör och Fal- sterbo.
Ett något längre besök har gjorts i Ystad, där bl.
a. dragonregementets kasern besökts och Ystads egenartadt vackra Saltsjöbaden.
Som sig bör på en sannskyldig eriksgata har vädret varit det vackraste och stämningen överallt den hjärt- ligaste, och konungen har, i de stora städerna liksom å de små orterna, rönt enahanda bevis på att hans besök varit välkommet och varit det däriör att han själf förstått att vinna åt sig en obestridlig tillgifvenhet.
Skåne har icke utan skäl fått namn om sig att hysa rikets oroligaste element, dess många lojala med- borgare ha i dessa dagar också haft tillfälle att påminna om sin existens.
Att de tagit tillfället i akt att göra detta med demon- strativ värme blir mot bakgrunden af de senaste manövrerna i den stora industrikampen lätt förklarligt.
Konungens besök i Malmö och å stadens nya allmänna sjuk- hus, för hvilket hans majestät särskildt intresserat sig, har blifvit på ett nytt och sorgligt sätt skjutet i förgrunden genom den pinsamma händelsen å fartyget Amalthea i Malmö hamn, där ett •g fc s SITUATIONSPLAN ÖFVER MALMÖ ALL- MÄNNA SJUKHUS A. Administrationsbyggnad.
B. Barnbbrdsafd.
aid.
VII.
C. Läkarebostad.
D. Medic, afd.
I. kir.
afd.
II.
E. Ekonomibygg- nad.
V. Badhus.
G.
Kirurg, afd.
III.
H. Kurhusafd.
afd.
IV.
J. Sinnessjukafd.
afd.
V. K. Afd.
för krön.
sjuka afd.
VI.
L. Ligg- veranda.
M. Evakueringspavil- jong.
N. Begrafningskapell.
O. Ishus.
P. Maskinbus.
Q. Maski- nistbostad.
% 1.
SITUATIONSPLAN ÖFVER MALMÖ ALLMÄNNA SJUKHUS.
2.
GAMLA SJUKHUSET.
3.
ADMINISTRATIONSBYGGNADEN.
4.
AFDELNINGARNA V OCH VI SAMT LIGGVERANDAN.
5 — 7.
BILDER FRÄN KONUNG GUSTAFS BESÖK PÅ SJUKHUSET.
ATELIER JONN, MALMÖ, FOTO.
5^gd flungabesöket på Jlalmö sjukhus.
åttiotal engelska arbetare, som ställföreträdt de strejkande sven- ska stufveriarbetarne, logera.
De sju lefvande offren för denna i svenska annaler hittills enastående råa våldsbragd mot de arbetsvilliga främlingarna blefvo nämligen internerade å allmänna sjukhuset och besöktes där af konungen, som känt sig manad att personligen uttrycka sin ledsnad öfver det passerade och sitt deltagande för offren för attentatet.
Detta föröfvades som bekant natten till söndagen af en person, som lyckades inkasta en bomb genom en lucka å fartygets bredsida och åstadkomma död och förstörelse.
Det skiljer sig alltså icke genom sina former och verkningar på något sätt från de anarkistdåd i utlandet, hvilka vi hittills icke känt annat än genom hörsägen, och måste upp- fattas som ett hotande tecken till, att det hittills på det hela oblodiga krig, som denna vår och sommar rasat i landet, om icke fred snart slutas, kan af oroselement inom det ena fiende- lägret tas som anledning till upprepade våldsdåd.
Det var i känslan af den förtrytelse och bestörtning ogärnin- gen väckte öfverallt dit budet om detsamma nådde, som konun- gen följande dags middag besökte sjukhuset och de sårade engel- ska arbetarna, för hvilkas räkning han äfvenledes öfverlämnade en summa * penningar.
Då emellertid Malmö allmänna sjukhus oafsedt den aktualitetens 8.
GRUPP AF SJUKHUSETS LÄKARE, I MIDTEN ÖFVERLAKAREN DR BAUER.
9.
SYSSLOMANSKONTORET, 10.
STORA SALEN PÄ AF DELNING III.
11.
POLIKLINIKEN.
12.
FÖRLOSSNINGSSALEN.
13.
ÄNGKÖKET.
14.
MASKINRUMMET.
15.
KONUNGEN LÄMNAR SJUKHUSET.
ATELIER JONN, MALMÖ, FOTO.
— 353
35: a H JS: W a: a: 8 8 s 8 s 8 £ FRÅN 3SL s: KONUNG GUSTAFS BESÖK I YSTAD.
381 1.
K O N U N G E N H Ä L S A R 15 " 3E OFFICEESKÅEEN.
2.
MILITÄRPARADEN.
3.
KONUNGEN SAMTALAR MED KÄNDE SÅNGAREN APOTEKARE SALOMON S M I T H.
4.
K O N U N G E N L Ä M N A R D R A G O N K A S E E N E N I S Ä L L S K A P M E D L A N D S H O F D I N G BORGMÄSTAR 5.
KONUNGEN, B. PETTERSSON.
LEDSAGAD A F LEKTCR W1DMANSEON SAMT G R E F V A R N E LÄNDER TILL FORNMINNESFÖRENINGEN.
sorgliga uppmärksam- het, som i dessa da- gar knutits till det- samma, har sitt stora intresse såsom ett af Sveriges största och modernaste sjukhus, ha vi velat lämna nå- gra interiörer från det- samma, till hvilka bilder vi foga en del kortfattade upplys- ningar.
Då de hittills an- vända sjukhusbygg- naderna i Malmö vi- sat sig otillräckliga, beviljades år 1903 af stadsfullmäktige ett anslag af ungefär 1,100,000 kr.
för upp- förande af nya afdel- ningar, och blefvo dessa färdiga under loppet af 1907.
Det nuvarande sjukhuset, som är omgifvet af en större parkanlägg- ning och är afsedt iör 324patienter, utgöres af ett femtontal bygg- nader.
Till dessa höra administrationsbygg- MARCUS E F 1 R.
, YSTAD, &amp; LEWENHAUFT TORNEEHJELM OCH D E L A G A E D I E, DEN OCH AN- FOTO.
naden med poliklinik och bad m. m., barn- bördsafdelningen med plats för 21 patienter, medicinska och kirur- giska afdelningar jäm- te operations- och röntgensafdelning, af- delning för sinnes- sjuka och kroniskt sjuka (särskildt lung- tuberkulos), ligghall, ekonomibyggnader m. m.
Sjukhusets nuva- rande läkare, af hvilka vi meddela en grupp- fotografi, äro öfverlä- karne å de tre afdel- ningarna doktor Fritz Bauer å kirurgiska af- delningen, tillika sjuk- husets styresman, dok- tor Algot Pfannenstill å medicinska afdel- ningen, doktor Otto Gröne.
Syssloman är herr Albin Lindberg.
Det ståtliga sjukhu- sets arkitekt är stads- arkitekten i Malmö S. Sörensen.
LOGEMENTSFARTYGET AMALTHEA I MALMÖ STUFVERIARBETARNE.
HAMN E F T E R B O M B A T T E N T A T E T MOT D E A T E L I E R JONN, INNEH.
R. KULLER, FOTO.
ENGELSKA
^SpO 5VEN3V \ - ALPM5TERPÅÄfVDfrYRIITAUEH •rrrr -- r ' i-n~rrtt?
: rrr:rrrrl rr&gt;&gt; i ttiTi I ' l III, I g XZ2T27zrzzarr7Tr -- n ZCDBZCTBXZO " EVEN SVERIGE har alpinister, som oförfärade och fulla af hänförelse för alpj ättar- uppe i molnregionerna bestiga bergstoppar, som vi andra jordmaskar af att endast tänka på.
Bland dessa alpinister är en ung stockholms- journalist hr Anders Pallin (1), hvilken nyligen tillsammans med en grufingenjör från Malm- berget, hr C.
G. Granström (2), företagit en besttgning af alpernas mäktigaste bergsgrupp Walliseralperna, med Lyskamm, ett af alpernas vackraste och farligaste berg, 4,538 meter, som mål.
Denna gången lyckades de emelle-tid ej nå själfva toppen, enär starka oväder mötte de dristiga bergbestigarne och den oerhördt djupa smältande snön dessutom lade hin- der i vägen.
Af de intressanta bilder, vi här äro i tillfälle meddela, ha vi först färden i diligens genom Sesiadalen (3) till den italienska alpbyn Alagna, bestigningens utgångs- punkt.
Den första lavinsnön nåddes pä 2,000 meters höjd (4).
Föraren var en italiensk alpveteran Gilasdi Giovanni, som i 30 år vägvisat i Walliseralperna.
På 3,000 meters höjd hölls frukostrast på ett öfversnöadt 25 meter högt alpvärdshus (5), dit man gick direkt upp på taket.
Sedan vidtogo strapatserna på nytt mot den fjärran hägrande Lvskamm- toppen, som ei af fårddeltagarne ses fixera geiom sin kikare på bild 6.
Vid början af den första gletschern påtogos snöskorna (7), ock så bar det i väg bland ismassorna, hvarvidbe- stigarne voro sammanbundna med rep.
Plötsligt drog ovädret fram från Lombardiet (8), molnen började bölja nere i dalbottnen.
Nu fanns ej annat att göra än att slå till reträtt sssssssssssssss (9), hvarvid man gång pä gång störtade ned genom den lösa snön (10), trots snöskorna.
Omsider nådde man äter människor, i alpbyn Grosseney S:t Jean (11), och fick dricka sig otörstig efter solbrännan uppe i isregionen (12), där bergssjukan gärna angriper den, som söker släcka sin törst.
— Hr Pallin har, som sagdt, förut företagit åtskilliga dristiga alpbestig- ningar i Europa, hvilka färder han skildrar i en om några veckor hos Albert Bonnier utkom- mande bok betitlad " Med isyxa, gletscherrep och skidor ", och som förvisso skall finna tal- rika intresserade läsare.
4 nes underland A bli yra i hufvudet K •a- » * » 5 * ^; «0g$ * 4 * ' ^^ r %,: 5SSB35SgSSSggggggSggSg — 355.
v ' •sssggggsgggssssggggj
Då^2£J fiågpa skolpojks * oeh student * minnen från Fyris ' sjtrand i glad oordning upptecknade af Manasse.
Gamla brandkåren och Alfred Littorin.
N ÄR KRISTINAS signade klocka ringt nio om aftonen uppe på Styrbiskop och för- kunnat, att dagen var slut, inträdde förr.
i världen liksom en alldeles speciell stämning i den gamla hederliga Fyrisstaden.
Klockan en kvart öfver tio började " Torn-Pelle " tuta i luren sina tre utdragna toner från domkyrkans gamla kopparhattar, upprepade tutningen vid hvarje half- och trekvartslag och höll så på, tills klockan slog tre kvart på fyra på morgonen, då natten ansågs förliden.
Det var alltid en hemsk känsla, om man t. ex. var bortbjuden och måste gå ensam hem som pys, att höra denna egendomliga nattsignal, men värre än allt annat var, att efter några timmars sömn vakna med hjärtat i halsgropen halfsittande i sängen för att räkna de dystra djupa slagen från domkyrkans stora klocka, som om dagen begagnades vid mera bemärkta per- soners begrafningar, men nattetid endast an- vändes vid eldsvåda.
Två slag — eldsvåda i Kungsängen, tre slag — Fjärdingen, fyra slag — Svartbäcken och sedermera i medio af 80- talet fem slag — Luthagen.
När man nu efteråt tänker på det, skulle det nog vara ett spektakel af sällsynt art för en nymodern brandkår att t. ex. i kinemato- graf få se det härliga och trögsmorda maskineri, som utvecklade sig vid eldsvådors utbrytande i Uppsala i slutet på sjuttiotalet.
Sprutan n:r 1 — det gula gardet — var pojkarnes favoritspruta, och i de frivilliga lederna såg man i den gladaste oordning inrullerade stadsbud, docenter vid universitetet, garfvare, bodbetjänter, en och annan student, boktryckare och tidningsredaktörer, med ett ord: människor af alla sorter.
— Sprutan n:r 2 — det blåa gardet — bestod uteslutande af professorer och universitetets vaktmästare.
För denna hade vi barn en viss vördnad, men kunde naturligtvis inte låta bli att se all den humor, som absolut följde med, då bok- makarne inom alla fakulteterna, både präster, jurister, naturvetenskapsmän, esteter och läkare, alldeles oberoende af ålder, fallenhet eller kropps- krafter under sprutförmannens höga kommando- rop tvingades till ett ofta strängt och mattande kroppsarbete.
Sedan vederbörande brandkårsmedlem — om han ej sof alltför djupt — händelsevis blifvit väckt af " Torn-Pelles " ofta ganska häftiga klämtslag, klädde han omsorgsfullt på sig, band det blå, gula, röda eller gröna märket omkring sin hatt, och så tultade den lille snedbente filosofen eller den närsynte, vindögde latinaren på giktbrutna och föga snabba ben längst ute från Kungsängstull eller ända ute från Luthagen i väg till S:t Eriks torg, där i den ännu lefvande gamla " Kuggis " - längan af ljusgula stenhus både " gula " och " blå " sprutan hade sina respektive stall vägg i vägg.
Detta öfveransträngande lunkande tog sin mo- diga tre kvarts timme och satte ofta den hjärt- klappande delinkventen ur stridbart skick.
Så skulle fanan med numret fram, lyktan med det färgade glaset tändas, slangarna plockas ned från väggarna och läggas på vagnen, och efter tio minuters väntande på flere medlemmar och it ' rigt löpande i fåvitsko hit och dit bar det ändtligen i väg, och det stora, tunga, omoderna åbäket, en kolossal handspruta för 40 man, rass- lade i väg genom S:t Eriks gränd.
Förspända med FRÖKEN ANNA JOHANNA DAHLBERG.
EN HUNDRÄÄRING.
P Å VIRA BRUK i Södermanland fira- des den 6:te juli en sekelfest, som nog länge kommer att förblifva i de när- varandes minne.
Den vördade åldringen, som med förlåtlig stolthet kan tala om, att hon lefvat under 7 konungars rege- ring, hyllades också på allt sätt.
Alla de släktingar intill fjärde led, som kunnat närvara, hade naturligtvis infunnit sig och dessutom förde extra båt och extratåg en hel del vänner till den festligt klädda hög- tidsplatsen.
Fröken Dahlberg har ännu alla sina själsförmögenheter i behåll, rör sig med förvånansvärd lätthet och följer med aldrig svikande intresse alla händelser för dagen.
Huru roligt och lärorikt är det ej, att höra den kära åldrin- gen berätta om flydda tider!
En mängd lyckönskningar från när och fjärran kommo äfven den gamla till del, i form af bref, blomstersändningar och telegram, däribland äfven från änkedrottningen.
Och då vid festmiddagen 100-åringens skål föreslogs, beledsagad af hurrarop och dånande kanon- skott, var ej månget öga torrt.
Öfver henne själf hvilade ett sådant skimmer af lycka och de kloka ögonen glänste af glädje.
Ja, det var ett ögonblick man aldrig kan glömma N — A.
IOO-ÄRINGEN (X) MED SINA GÄSTER P Ä MÄRKESDAGEN.
linor om axlarne och med olycksaliga miner sprungo små gråsprängda professorer utan fakul- tets- eller rangordning, och efteråt, skjutande på så godt de kunde, följde gladeligen deras kolleger, präster, läkare och skönlitterära stor- män i vetenskapens värld, alla besjälade af samma mod för att släcka ett tvåvånings trähus långt utanför Vaksala tull.
— De som allra först nådde brandstället voro stadens bryggardrängar, som i vildaste karriär körde sina gamla gröna vattentunnor under ett öronbedöfvande skrammel genom stadens knagg- liga gator.
Det gällde nästan lifvet, tycktes det, att komma fram först, inte egentligen så mycket för att skaffa vatten till brandstället, utan det var nog den utlofvade " tian åt n:r 1 ", som spelade största rollen.
Vid våra dagars pris- kapplöpningar fästes nog mycket afseende vid respektive pristagares kondition vid framkom- sten i förening med uppnåendet af ett visst ändamål.
Från detta bortsåg man totalt i denna bryggardrängarnes " eldsvådelöpning " i Uppsala, och äfven om, som ofta var fallet, genom den vildsinta farten nästan allt vatten skvalpats ut på vägen, så att knappast ett ämbar stod åter.
för att vattna den tröttkörda kampen vid fram- komsten med, så gjorde det alldeles detsamma, om man bara kunde anmäla, att man inkommit först till platsen.
Detta var a och o!
Och så ' efter fem kvart anlände sprutorna, men kunde på en lång stund inte komma i gång, då det ej fanns tillräckligt med vatten, ty vattenled- ningen gick inte ännu så långt ut, och elden hade redan slukat hela den stora vinden och öfre våningen och frossade som bäst bland bottenvåningens trappuppgångar och rum.
Ute på gatan och inne på gården lågo i mycket sorglig oordning delar af soffor, stolar och salsbord, locket och pedalen till en taffel, kommoder med trasigt innehåll, sönderslitna gardiner och kros- sade trymåer, allt utslängdt från öfre våningen genom fönstren af de oundvikliga ädla " räd- darne ", som alltid infunno sig vid dessa för dem storartade folknöjen, och i en soffa på den leriga åkern midt emot den brinnande bygg- ningen sutto två skolkamrater, som förlorat allt hvad de ägde utom det obetydliga, de klädt på sig, och den ene grät bittert, inte öfver upp- brunna kläder, möbler och skolböcker, utan öfver en förlorad 25-öres " ärtklyka " att skjuta sön- der fönsterrutor med.
Men " Torn-Pelle " borta i domkyrkan klämtar och klämtar, så att svetten lackar, och har stuckit ut en röd lykta på en stång, som pekar åt Vaksala till, och hela Uppsala är på benen midt i den gråkalla, svarta novembernatten, och " grisarne " och vaktkarlarne med gröna band om hattarne ha fullt sjå att hålla folk från brasan.
Och när så elden antän- der huset bredvid och ena skorstenen i det stora trähuset hotar falla och under sin tyngd begrafva hela akademistaten på en gång, sändes från gula sprutan den första välgörande strål- duschen öfver härden efter halfannan timmes skön väntan, och en sex timmars eldsvåda med nattvak och förspilld morgondag begynner, en eldsvåda, som Sabelström med sina stockholms- pojkar i våra dar kunnat dämpa och bekämpa på ungefär tio minuter.
Så voro förhållandena i slutet af sjuttiotalet, då som en räddande ängel " Littan " kom, ren- sade, omskapade och satte ett visst uppryckande lif i spelet, som nog fortfarande gjorde elds- vådorna till hemska, men kanske ej så långa och riskabla folknöjen som förr.
Hvem kommer inte ihåg " Littan ", kapten Alfred Littorin, gymnastikläraren med de pigga ljusblå ögonen, det breda, lustiga leendet och eldröda stora polisongerna, Stanleyhatt, kort hals, hvisselpipan alltid hängande till hands i kedja frampå kavajen och den undergifna, kan- ' - Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol- i längd, erhåller Ni till Eder figur Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blni- i f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a Iif 40 öre, KjoImSnstar utan släp 50 öre, PrlnsesskMdnlng 75 öre, I Pappersmonster.
R ^^wsäsffs^xsssä^sss^r — 356 — Expedieras portofritt inom Sverige .om rekvisition I åtföljd af likvid insändes till Mfistersamuelsgatan 43, Stockholm!
iduns iuonsterata.
|
; ^iD ske något för kuschade hunden Chico i hälarne.
" Littan " var nog, uppriktigt taladt, fruktad af flertalet skolungdomar för sitt ofta uppbrusande och barska sätt; det var det forna «^ Karlbergs kadettag, som ännu lefde kvar hos honom, men han hatade och gick till rätta med allt, som hade smak af penalism och öfversitteri i allmänhet, och han var omutligt rättvis, äfven om hans rättsskipning var besläktad med gubben Arpis och dennes förut omtalade " påkolja ".
Jag vet få, som så blixtsnabbt kunde göra sig åtlydda som Littorin, och det verkade rent af som trolleri, när gymnastiksalen vimlade af två till tre hundra pojkar på en gång, som pratade, skrattade, sjöngo och tjöto som vildar och " Littans " hvis- selpipa plötsligt skar igenom det hela med en kort ilsken signal.
Som om man afklippt en elektrisk tråd afstannade på en gång skränet, och det blef så tyst, att man skulle kunnat höra en fluga surra.
Satt man på en bänk och drog af sig byxorna för att klä sig gymnastik- klädd, så måste man sitta kvar oklädd i en ofta obekväm ställning, och hade man just med möda klättrat upp på en lina i tak, gällde det att lik en urskogens apa klänga sig fast där uppe, äfven om fingrarne svedo och blodet rusade till pannan, och så sitta mol tyst, tills " Littan " ropade " lediga " och stojet fick fortgå.
Så ljöd en lång ihållande signal, som betydde uppställning.
Med ohyggligt barsk min gick " Littan " med hastiga steg framför fronten, räk- nade pojkarnt.
rote efter rote i följande ordning: första, tredje, fjärde, femte och andra rotarne, hviskade sakta ett ord eller par med förste rotmästaren, som högtidligt stod i full gif akt framför sin rote, och ve den rotmästare, som då räknat fel på sina pojkar!
Med sitt skinn- beslagna långnotisblock smetade " Littan " till delinkventen tvärs öfver pannan, så att det skvatt i hela gymnastiksalen och det gick kall- kårar öfver ryggen på oss småttingar-nybör- jare.
sitt baner skrifvit: renlighet.
Hvarje dag gick han sin särskilda exkursionsrond bakom fron- ten, och äfven om man trodde sig ha fullt godt samvete, var det inte utan, att man kände sig som den där skulle afrät- tas, då man stod i sträng gif-aktställ- ning och " Littan " tvärstannade bak- om ens rygg och lappade till med den långa skinnpärmen i bakhufvudet på en, så att det blixtrade för ögo- nen och knäna vacklade.
Jag fick en gång ett sådant där öfverraskande rapp som anmärkning för allt för långt hår i nacken, hvil- », » .&lt; »?
*. » * ket Littorin ansåg vara lika med " bosch ", men * • » &lt; » V - VV&lt;&gt;«£=.- undgick, Gud ske lof, att som " Grisen " och några söta nummer till få rappet för " otvättad hals ".
GIF ICKE ROSOR, Detta var " Littans " fasa och straffades på ett för syndaren högst förödmjukande sätt.
Efter SKYMNING.
åtskilliga svidande slag öfver halsen fick den halssmutsiga stackarn själf gå in och hämta Skymning, gif mig ej rosor, tortyrredskapet, käppen eller rättare ridspöt, blundande glömska mig gif, inne i kaptens egen kabyss borta i södra hör- dagen har varit dunkel och svept nan af gymnastiksalen, därefter skulle han öfver- i moln som mitt lif.
lämna det till " Littan ", fick böja sig och krypa in mellan hans ben, och så begynte ett bear- Och jag sitter vid fönstret, men betande af sitsen på ett ytterst kännbart sätt.
kan ej se att sy; Sista akten i denna kur bestod däri, att någon längst därnere i väster brinner yngling kommenderades att föra " Pelle-Snusk " en rosensky ... i örat förbi hela fronten och förevisa honom för hånande och spegloskastande kamrater.
En rosensky, som speglar sin glöd i min egen håg Efter den betan begagnade både syndaren bortom tysta tankars sakta gli- och hela afdelningen förresten mera tvål än dande tåg.
.
.
någonsin vid morgonvasken klockan sex om morgonen, en och annan återföll, men väcktes Gif icke rosor, skymning, glömska, på nytt genom en upprepad kur af oivannämnd glömska mig gif!
art, men " Grisen " blef aldrig ren, han led af Dagen är död och jag sydde en ohejdad vana och framfördes i frihet minst två svepeduk till mitt lif.
gånger i veckan under sex hela år.
I detta enstaka, säregna fall gjorde inte ens Men hvarför länds en flamma, den i Svea Rikes Lag redan längesedan bort- när det lider mot natt och skaffade " afskräckningsmetoden " den minsta höst, verkan.
hvarför går jag mot kvällen med Om en hel rote förgått sig genom ohörsamhet, en purpurbrand i mitt bröst?
slarf eller dylikt, ställdes man upp i en lång JANE GERNANDT-CLAINE.
rad bakom hvarandra och så kommenderades: slå!
Den som stod längst bakom, smällde till sin närmaste man en dundrande " hurril " och lät den gå vidare.
Vid en beskedlig, lätt kindpust kom genast order om bakläxa, och när siste man fått sin örfil, kommenderades helt om, och den stora revanchen kom, smällande, ilsket, häftigt.
— När någon blef sjuk, d. v. s. allvarligt sjuk, var Littorin den mest ömma, uppoffrande per- son, man gärna kunde tänka sig, grep in hastigt, allvarligt, faderligt och förståndigt.
Så t. ex. då scharlakansfebern rasade i Upp- sala och en familj med en massa barn bland de allra första hemsöktes af den farliga gästen, kom Littorin genast skyndande och tog alla de ännu friska ungarna hem till sig, där han dock hade två egna barn att skydda.
Genommusikalisk och begåfvad med en rent af briljant tenor, var Alfred Littorin med vid Uppsalastudenternas första stora sångarfärd till Paris vid utställningen 1867 och hemförde till Sverige under Oscar Arpis ledning den stor- artade sångarsegern, så härligt beskrifven af den ännu lefvande och alltjämt ungdomlige Pelle Ödman och i sin helhet skildrad af den så sorg- ligt genom drunkning omkomne Måns Månsson.
I Arpis led stod han som en af stöttepinnarne i första tenorstämman vid Hjorts och von Bahrs hjärtans grund för att gemensamt sjunga fre- sida, spänstig, pigg, ungdomlig, glad, alltid dens lof, och fredshymnen i marschtakt var entusiast, alltid en smula spjufver och tillhörde alltjämt i alla år densamma: sedan alltjämt sällskapet O. D., där han ofta vid konserter, speciellt under Jakob Axel Joseph- " Ritsch!
Ratsch fili bom bom bom sons tid, tjänstgjorde som solist.
Littorin hade fru Söderström ' och lilla mamsell Ros. "
en talorgan så sonor och vacker, att en scenisk Näst den blindaste lydnad hade " Littan " på r * Ä Oenighet pojkarne emellan hade Littorin sitt alldeles särskilda patentsätt att uppklara, och härvidlag kröpo nog de gamla inrotade Karl- bergstagen kanske väl robust i dagen.
Han lade rent af an på att, när han såg två pojkar, som omöjligen kunde dra ' jämnt, genast hetsa dem samman till slagsmål.
Då afbröts all gym- nastik, det bildades en stor ring omkring de kämpande, Littorin arrangerade själf ringens form och storlek, så några kittlande ord till de båda parterna, och så var tuppfäktningen i full rasande gång.
Denna fick lugnt fortgå till åskå- darnes både fasa och förnöjelse och aibröts vanligen af " Littan " själf, men aldrig förrän mycket blod runnit och den ene eller helst båda kämparne fått ett öga inmuradt, som sedan i flere veckors tid skiftade i alla regnbågens färger, slutande med en rund ram i skönaste svenska blå och gula som omslöt ett blod- sprängdt, eldrödt öga.
På några få undantag när upprepades sällan en sådan blodig strid mellan samma motstån- dare, utan såg man ofta, huru två fiender ett par dagar ' efteråt gladeligen gingo arm i arm som de såtaste vänner i världen, och det var nog det, " Littan " åsyftade med denna enligt mån- gens åsikt halfbarbariska, men enligt hans egen tanke oundvikliga metod.
Alla dessa till hälften arrangerade slagsmål afslutades nämligen alltid med offentlig hand- skakning och ibland brodersfamn de stridande emellan, blåsning till uppställning, höger om marsch och ett sonort, rungande kommando: Sjung!
Och sångare och blindpipor, vänner och fien- der, gymnaster och icke gymnaster stämde i af Sveriges p i en gang elegan- taste och mest användbara modejournal för hemmen.
«- * mm.
Id uns Modellkatalog ^ ^ Fyra rikhaltiga säsonghäften årllgan.
Koloraradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 fSr helt år — 6 0 öre pr håfte.
357 - &gt; ^ Oumbärlig för alla som / merskor och alla hem.
* &amp; N u är tid att prenumerera.
DET FÖRSTA KVINNLIGA GYMNASIST- OCH STUDENTMÖTET.
1.
PROSTINNAN SANDBERG I HVARS HEM MÖTET HÖLLS.
X MEDLEMMAR AF DAMKOMMITTÉN.
NÅGRA AF FÖREDRAGSHÅLLARNA: 2.
FRÖKEN JEANNA OTERDAHL.
3.
FRU GURLI NORENIUS.
4.
FIL.
KAND. EMILIA FOGELKLOU.
5.
FIL.
LIC. FRU MAJ LAGERHEIM-BJÖRCK.
6.
MISS G. SAUNDERS, MÖTETS ENGELSKA GÄST.
7 — 12.
MÖTETS BESTYRELSE.
7.
FIL.
KAND. INGEBORG WIKANDER, ORDFÖRANDE A artist skulle ha kunnat afundas honom den, och styrkan i hans röst var något rent af fenome- nalt.
Han lär ha placerats, då han tjänstgjorde på Upplands regemente, midt på stora vägen, som leder tvärs öfver Polacksbacken, och gjorde sina kommandorop hörda för en pluton i andra • ändan af slätten nere i skogsbrynet vid Hospi- talet, och som brandchef i Uppsala hördes hans kommando vida omkring, speciellt den natten, då hans eget hem på Studentkårens tomt lades aska uppe vid Odinslund.
Då skrek- " Littan " så, att ingen i hela Fjär- dingen och halfva Kungsängen fick en blund, förrän huset, när söndagsklockorna dagen därpå ringde till sabbat, låg helt i aska.
När jag tänker på Alfred Littorin, så olika förstådd, så olika bedömd, ser jag trots alla inrotade Karlbergslater mannen med ett stort, varmt hjärta, och när jag i fantasien söker framkalla hans bild, så ser jag honom sommar- tid sitta till rörs i sin |båt ute i Furusunds- gattet med sin kära 3-åriga " knallhatt " Krister vid sidan, friska äppelkinder, förgät-mig-ej-blå ögon, ett " lifvadt-gladt-tjohej! "
på läpparna och en kavaj med kantade, stora hål under ar- marna — för luftväxlings skull.
Littans plats i världen skulle ha varit bland svarta husarerna i " Liitzows wilde, verwegne Jagd " eller bland Roosevelts " röda riddare " på Cuba — tapper, oförvägen, glad, musikalisk — le chevalier sans peur et sans reproche.
— Hans död skulle ha varit på slagfältet, hvil- ket dock aldrig blef honom förunnadt.
Men en hjältes död dog han i alla fall, under åratal stridande med lifvets ohyggligaste fiende, kräf- tan; tyst, modigt, storartadt kämpade han tåligt som en sann kristen, tills den obevekliga en LARSSON FOTO.
dag bröt ner den kraftigaste och sundaste kropp, vi, som stå kvar och vänta, kunnat tänka oss.
Med Alfred Littorin bortgick ännu en origi- nell Uppsalatyp af den gamla goda, bepröfvade stammen, som på sin sköld omedvetet skrifvit: " Uppsala är bäst. "
Tranås den 1 juli 1908.
KNUT NYBLOM.
Kristendom och ungdoms- ' glädje.
Några intryck från d e t första kvinnliga g y m n a s i s t - och s t u d e n t m ö t e t m e d kristligt program.
V MAJOR A L F R E D L I T T O R I N.
A. DAHLGREN, UPSALA, FOTO.
EomcUto-Soälen? * .SÄ?
ID EN VIK af Mälaren på det gamla herre- sätet Hammarskog ägde den 30 juni — 5 juli det första svenska kiinnliga gymnasist- och studentmötet med kristligt program rum med 64 deltagare.
Afsikten med mötet är den, som tagit sig uttryck i de kända nordiska och svenska gym- nasist- och studentmötena, näml.
att ställa de unga, som kanske mer än några andra känna sig stå midt i frågornas hvirfvel, inför kristen- domen och hvad den betyder.
Kv.
gymnasis- ter och elever från flickskolornas 8:de klasser ha förut ej haft tillträde till något sådant möte, men efter mycket planerande blef vår önskan om ett flickmöte en verklighet.
Själfva mötesplatsen var idealisk.
Tänk er en riktig gammal herrgård med lummiga träd och utsikt öfver en vik af Mälaren och med äkta gammaldags gästfrihet och hjärtevärme.
Och inne i denna omgifning en skara ungdom, först kanske en smula blyga, men inom kort så hemma- stadda som möjligt.
Den yttre ramen vore emellertid inte klar, om ni inte i tankarna följde oss upp på den stora vinden, där deltagarna hade sina mötesplatser, bädd vid bädd.
Där- uppifrån kunde det nog lång väg höras, att det fanns ungdom, speciellt på rnornarna, då " re- veljkommittén " tutade oss vakna med sin hisk- liga mistlur, och man fick se den ena hvita fi- _^ passar både för den finare och enklare toaletten på grund af sin utmärkta kvalitet och.
dock låga pris 35 öre.
På denna Daniels fråga hade Sven svarat genom g u r e n efter d e n a n d r a s t ö r t a u p p u r b ä d d a r n a att börja rycka i fönsterhakarna.
Fönstren hade varit till t v ä t t b o r d e n — o c h p å k v ä l l a r n a, n ä r glam- tillspikade.
Daniel hade hört Sven mumla någonting om att de snart tänkte sätta in dubbelfönster, samt met inte ville t a slut förrän allas v å r d o k t o - att gumman bedt honom spika till fönstren en dag, r i n n a sjungit " v a g g v i s o r " för o s s.
när han haft godt om tid.
U t f ä r d e r n a till V i k s slott i löfklädda skrin- " Kunde vi inte öppna ventilen? "
dor o c h till S k o k l o s t e r p å b å t, m å l t i d e r n a i d e t Sven hade utan resultat ryckt i en afsliten band- stump, som hängde på väggen.
Daniel hade då gått s t o r a tältet, d ä r g l a d a röster och s k r a t t b r ö t o s, fram och öppnat såväl den inre som yttre dörren.
tills n å g o t af de s e d v a n l i g a m e d d e l a n d e n a t y s t a d e " Jag skall med det snaraste ställa om, att en läkare ner sorlet iör ett ögonblick, eller l e k a r n a eller kommer hit, " hade han sagt, när han begaf sig i väg.
s å n g e n p å k v ä l l a r n a i s a l o n g e n, m e d flickor i Innan Daniel gick hem, tog han sig en längre pro- f ö n s t e r s m y g a r n a o c h p å golfvet, öfverallt — menad i den friska blåsten, dels för att få tänka i en- samhet öfver det han upplefvat, och dels för att ej a l d r i g glömma vi d e t!
Eller d e n g å n g e n n ä r vi draga med sig hem något frö till smitta, ifall Florius hört fröken O t e r d a h l s " b l o m v i s o r " s j u n g a s och sjukdom skulle vara af farlig beskaffenhet.
Det bjöd ställde oss p å lur för a t t " h u g g a " d e n intet emot för honom att göra flere besök den dagen, fastän o n d t a n a n d e författarinnan och h i s s a d e h e n n e i han därigenom kunnat få full visshet om, huru det var bevändt med skönhetsbehofvet hos de andra arbetarne.
triumf u n d e r h u r r a r o p för a t t p å n å g o t s ä t t visa Han gick hem med föresats att anförtro sig åt Alfa, vår glädje a t t h a h e n n e bland o s s.
men uppgaf det igen, under det han satt och lyssnade • I n t e g å r d e t a t t r ä k n a u p p alla g l a d a min- till hennes sång.
Det var ju ej möjligt annat än att han råkat ut för ett undantagsfall.
Hvarför skulle han nen från H a m m a r s k o g s d a g a r n a, m e n d e t strålar då onödigtvis förstöra för Alfa glädjen öfver den vackra af u n g d o m s g l ä d j e från de d a g a r n a.
Vi minnas uppgift, hvilken hon med all sitt varma hjärtas ifver o c k s å p e r s o n l i g h e t e r, s t a r k a, v a r m a o c h djupa åtagit sig?
För egen del ville han ej låta denna lilla föredrag o c h gifvande d i s k u s s i o n.
— Några missräkning nedslå sitt mod.
n a m n k u n n a k a n s k e n ä m n a s, fast d e t b a r a blir När Daniel Edborg lämnat plåtslagar Svens bostad, och råkade denne i ursinne.
Han slog knytnäfven i bordet en t o r r u p p r ä k n i n g, t. e x.
Kristendomen i harmen öfver hustruns slarf, han hytte åt Florius, Kristendomen ktdturen af k a n d.
O. M a n n s t r ö m, som låg och drog sig i och personligheten af sängen för en smula lektor J.
V i o t t i, hosta, och han hotade med att piska upp den Våra ideal af fröken lille, som till råga på J e a n n a Oterdahl, eländet råkat välta om- Vår ställning till bibeln kull sin tennskål, innan af fil.
lic. fru Maj chefen aflägsnat sig, så ^tt soppan flöt på golf- L a g e r h e i m - Björck, vet som en bred ström.
Renhet af fil.
k a n d.
Slutet blef emellertid, Ingeborg Wikander, att allt hans samlade Jesus Kristus Fräl- agg riktade sig .. just mot den, som kommit honom saren af p a s t o r G. att känna sig skamsen Friman, Tillkomme och förödmjukad.
Men ditt rike, missions- Sven var en trotsig na- tur och smälte aldrig föredrag af fru G u r l y en förödmjukelse.
Följ- Norenius, Bibelstu- den häraf blef, att han d i u m: Profetgestalter redan nästa dag, när af- af fil.
k a n d.
Emilia löningen utbetalades, sade upp sin bostad.
F o g e l k l o u, samt d e n Han tänkte byta om s t o r a sociala frågan nästaflyttningsdag.
Hans och framtiden, dis- gamla lägenhet stod tom, D E S V E N S K A M Ä S T E R S I M M A R N E P Å STADIUM I L O N D O N.
1 ADOLF ANDERSSON, BAKER (AU- kussion inledd af fil.
och den kunde han fä STRALIEN) OCH H J.
JOHANSSON 2.
M.
G U M P E L, K.
L I T T O R I N, T.
K U M F E L D T OCH A.
A N D E R S S O N.
igen för billigare pris än kand. Dagny Thor- UNDERWOOD &amp; UNDERWOOD FOTO.
det afdrag på veckolö- vall.
nen, som gjordes för den nya lägenheten.
De hade chefens eget ord på, att de ägde frihet bo hvar de ville.
I allt v a r d e t s o m en djup, k l a r g r u n d t o n Samma kväll framfördes plåtslagar Svens uppsägning som h ö r d e s: En återblick i lifvets tidbok af till Daniel Edborg af kassören, som hade aflöningen " F ö r s t å o c h älska lifvet o c h s ö k a t t också om händer.
Kassören föreslog, att man helt enkelt Hanna Lundholm.
du göra d i n insats i dess spel, h u r r i n g a d e n skulle ställa Sven mellan valet att bo kvar eller blifva afskedad, men chefen ville ej gå in på detta förslag.
än k a n b l i, m e n m i n n s a t t lifvets i n n e r s t a m e - (Forts.) " Sven hade rätt, " så resonerade han med kassören, ning heter kärlek! "
" det ord som en gång var sagdt, kunde inte tagas ET VAR ej första gången som Daniel kom på besök till Och n ä r vi ställdes inför krafven o c h d e s t o r a tillbaka. "
plåtslagar Sven.
Alfa hade också varit där ett par lör- frågorna, s o m k o m d e t a t t s v i n d l a, d å blef d e t dagseftermiddagar, men då hade Sven varit rentvättad, Att afskeda Sven skulle vara ett missbruk af den till sist b a r a e t t, s o m blef d e t d j u p a s t e: F r a m hans blus och hatt hade hängt i den lilla förstugan, makt, som var honom gifven, och Daniel Edborg hade som hörde till hvarje lägenhet, barnen hade äfven varit för oss stod g e s t a l t e n af J e s u s K r i s t u s, o c h vi en verklig skräck för att någon skulle få anledning be- jämförelsevis snygga, och golfvet brukade vara om ej skylla honom för hänsynslöshet.
Det föll honom vis- förstodo i ett ögonblicks bäfvande å s k å d a n, a t t nyskuradt, så åtminstone rensopadt.
Ett lapptäcke hade serligen in, att Sven ej varit vidare hänsynsfull, men det v a r lif, fylldt af H o n o m, s o m vi l ä n g t a d e höljt de lumpor, som hedrades med benämningen säng- denna tanke sköt han snart åsido, ty Daniel Edborg efter.
kläder, och fönster och dörrar hade stått vidöppna, ty ställde alltid de största fordringarna på sig själf och man får aldrig för mycket af den friska, sköna luften, Och litet af v å r l ä n g t a n efter d e t s t o r a i hade äfven en gång för alla vant människor vid att så hade plåtslagar Svens hustru sagt vid ett tillfälle.
fordringar kunde ställas på honom.
lifvet, efter r ä t t f ä r d i g h e t o c h k ä r l e k sjöngo v i Daniel kände igen det sjuka barnet i sängen.
Gossen Kassören blef vältalig vid försöket att öfvertala ut i en v e r s, s o m k u n d e h a s t å t t s o m m o t t o hette Florius, och Alfa samt Daniel hade undrat, hvari- chefen till plåtslagar Svens afskedande, men dennes be- n ä s t a n för m ö t e t: från föräldrarna fått detta egendomliga namn.
De hade slut stod ej att ändra.
Då lofvade den öfver Svens ofta sett lille Florius stå som en skyltvakt framför grin- beteende uppretade mannen sig själf att taga reda på den till föräldrarnas trädgårdstäppa, när de kommo " Lad det kendes vi er unge, en del andra missförhållanden, som han hört skulle som i Verden ingen mer, landsvägen fram.
Vid deras åsyn brukade han alltid råda ute i den vackra nybyggnaden vid åsen, men till lad det juble fra vor Tunge, kila sin väg, såsom de trott af blyghet, och hoppa fram hvilka han förut ej velat sätta tro.
Han började göra saa forundret Verden ser, på den smala gången i täppan för att sedan försvinna efterforskningar — han spionerade för att kontma till lad vor unge Frihed glöde, genom förstudörren som en liten vig ekorre.
full klarhet, och efter en tid visste han med säkerhet, Solen lig i Vest og Öst, Medan Daniel Edborg satt framme vid fönstret, att åtskilliga familjer, som fått sig tilldelade lägenheter saa vi dragé, saa vi nöde under det Alfa sjöng och vaggade deras son, grydde på mera än ett rum, gjorde sig en god inkomst genom bundne Hjerter til dit Bryst. "
hos honom en svag misstanke om, att ett visst sam- att uthyra det ena af dessa rum och i Mere fall äfven band förefanns mellan ordningen i Svens bostad och köket såsom lagerrum åt gårdfarihandlande, hvilka TOVE.
Florius snabba flykt vid åsynen af honom själf och vandrade omkring på landsbygden, men tid efter Alfa.
annan återvände till staden för att fylla sina stora " Daniel kände sig ännu illamående vid tanken pa trälådor.
Kringvandrande akrobatsällskap hade äfven den hetta, som slagit emot honom vid inträdet i Svens blifvit inhysta samt en del sjömän, som stannade hemma Känslomänniskor, D Detl rika tillströmningen • Uppsatser — OCh bilder " utvidga damns — • har af aktuella föranledt stuga _ kakelugnen hade varit eldad, oaktadt höst- dagen var varm och solig, och doften från familjens OSS att kvällsvard bestående af ett slags soppa, hvari halfkokta ~ ^77~ gråa linser simmade omkring, hade ångat fram ur kakel- n:r med fyra sidor, hvilket " — ~ vi hoppas vara läsare välvilligt beakta.
ungsn ischen.
" Tror inte Sven, det skulle vara nyttigt för den S j U k e, om vi släppte in utet frisk luft. "
öfver vintern, dessutom hamnarbetare och till och med lösdrifvare, som ströko landet rundt för att en och annan gång slå sig till ro i staden under några dagar, därunder görande slut på sina hoptiggda slantar.
Kassören talade med gamle Borgman om sin upp- täckt och denne fann saken bekymmersam, men väg-
rade likväl i n g r i p a direkt g e n o m att gifva chefen del af d e s s a missförhållanden.
Den gamle bokhållaren t ä n k t e i tysthet, att a r b e t a r n a s m i s s b r u k af " H e r r D a n i e l s " välvilja v a r en s m å s a k i jämförelse med mycket a n n a t, s o m h a n, B o r g m a n, ej k u n d e u n d g å att l ä g g a m ä r k e till.
H a n l ä n g t a d e för h v a r dag, som gick, mer och mer efter att få slå sig till ro och flytta till sin son, speceri- handlaren.
Eftersom k a s s ö r e n ej haft n å g o t inflytande på chefen, n ä r det gällde Plåtslagar-Sven, beslöt äfven h a n sig för att tiga tillsvidare.
Det v a r j u alltid förenadt med s t o r t o b e h a g att direkt spela a n g i f v a r e n s roll.
X. Plåtslagar-Sven v a r född till agitator, och så små- n i n g o m d r o g h a n den e n a efter den a n d r a af arbetare- familjerna öfver till de g a m l a b o s t ä d e r n a, s o m lågo på m o t s a t t a sidan af s t a d e n.
Sven v a r vältalig, n ä r det gällde att framhålla a r b e t a r n a s rättigheter, och i öfver- gifvandet af de b o s t ä d e r som Daniel lätet uppföra, s å g h a n ett bevis på d e r a s frihetssträfvan.
H a n s t u d e r a d e flitigt t i d n i n g a r n a och tolkade dem på sitt eget sätt, d ä r i g e n o m tillskapande åt sig en för- v r ä n g d u p p f a t t n i n g af den påbörjade frihetsrörelsen i de s t o r a k u l t u r l ä n d e r n a.
Af n a t u r e n v a r h a n ej intelligent — e n d a s t v å l d s a m, m e n h a n s v å l d s a m h e t verkade öfver- t y g a n d e och gaf h o n o m m a k t öfver s v a g a r e viljor.
H a n a n g r e p s slutligen af ett s l a g s s t o r h e t s m a n i, så att h a n a n s å g sig kallad till apostel för främjande af a r b e t a r n a s rätt i den lilla s t a d e n, m e n h a n l y c k a d e s aldrig för- skaffa dem n å g o n a n n a n förmån än att de fingo bo h v a r de ville, och den h a d e de ju ä g t redan förut D e t t a g l ö m d e s emellertid b o r t u n d e r å r e n s lopp, likasom så m å n g a a n d r a af Daniel E d b o r g s h a n d l i n g a r, fram- s p r u n g n a u r h a n s s t a r k a a n s v a r s k ä n s l a för alla dem, hvilka h a n, g e n o m det beroende, h v a r i de s t o d o till h o n o m, a n s å g sig kallad att s k y d d a och o m h u l d a.
Plåt- slagar-Sven fick i stället s å m y c k e t m e r a e r k ä n n a n d e. "
N ä r m a n inte fick bo fritt u t a n ä n d å skulle betala sin d r y g a hyra, så k u n d e m a n väl b e g ä r a att få bo h v a r m a n ville, " m e n a d e m å n g a af a r b e t a r n a, och till d e n n a frihet hade Sven förhjälpt dem.
Med å r e n l ä m n a d e Daniel E d b o r g allt mer och mer tillsynen öfver varfvet och v e r k s t ä d e r n a i h ä n d e r n a på s i n a t e k n i s k a biträden.
B o r g m a n hade för länge sedan b e g ä r t och äfven fått sitt afsked, och själf s a t t Daniel vid pulpeten- både bittida och sent.
H a n r ä k n a d e, en- d a s t r ä k n a d e, tills hufvudet v ä r k t e, och gjorde u p p chimäriska tablåer öfver de v ä n t a d e å r s v i n s t e r n a.
Han r ä k n a d e u t räntebeloppen på i n t e c k n i n g a r och v ä x l a r — a d d e r a d e och s u b t r a h e r a d e i oändlighet.
Affärsställningen v a r s o m en tilltrasslad g a r n h ä r f v a ENDAST SVENSK TVÄTTVÅL.
KÖKSALMANACK Redigerad af Inneh.
ÖSTMAN af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm,.
FÖRSLAG TILL MATORDNING Veckan 19 — 25 juli " Vi h a ögonfröjd, s o m räcker för hela lifvet — inte s a n t? "
s v a r a d e h a n och s å g på h e n n e med ömhet.
D ä r p å företogo de sida vid sida en r u n d t u r g e n o m hvita s a l o n g e n, t r ä d g å r d s s a l e n och flere af de a n d r a r u m m e n, s o m h ö r d e till d e r a s hem, och h o p p e t om, a t t t r a s s l e t s å s m å n i n g o m skulle k u n n a r e d a s ut, v a r ä n n u så s t a r k t h o s Daniel E d b o r g, a t t h a n med Alfa fröjdade sig åt allt det vackra, s o m h ö r d e till d e r a s egen lilla värld — d e r a s och ingen a n n a n s.
H a n a n s å g sig äfven alltjämt hafva skyldighet att v i s a m e d l e m m a r n e af d e r a s u m g ä n g e s k r e t s s a m m a u p p - m ä r k s a m h e t, som k o m m i t dem till del så väl u n d e r h a n s egen som u n d e r h a n s fars och farfars tid.
I n b j u d n i n g a r n a till den s i s t a s o m m a r f e s t e n h a d e k u n n a t u t f ä r d a s ovanligt tidigt.
F ö r s o m m a r e n hade varit v a r m och j ä t t e b i g a r å t r ä d e t h a d e sällan, om e n s n å g o n - sin, bjudit på ett s å d a n t öfverflöd af saftiga r ö d g u l a bär.
U n g a m ä n i ljusa s o m m a r d r ä k t e r ä n t r a d e uppför t r ä d e t s g r e n a r och s t a m s a m t skickade ned ett regn af frukt öfver alla dem, s o m s t o d o v ä n t a n d e p å g r ä s p l a - n e n.
D å gällde det att s a m l a ett så s t o r t förråd s o m färsk strömming i låda med färsk po- t a t i s; Ugg; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Ugnstekt refbensspjäll med po- tatis och äppelmos (ringäpplen); vin- kallskål med skorpor.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kalit refbenspjäll (rester från fredag) med lingon och brynt potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Stekt filé af rödspotta med brynt smör, citron och potatismos; filmjölk med pepparkakor.
ANVÄND ELISABETH — n ä r h a n t r o d d e s i g finna ett u p p s l a g för att reda u t den och började n y s t a på ett håll, t o g det emot p å ett a n n a t.
At S u n e s o n u t f ä r d a d e s v ä x l a r s å s o m betal- n i n g för o g u l d n a r ä n t o r, och det blef slutligen ett verk- ligt k o n s t s t y c k e att b a l a n s e r a d e n n a växelbörda.
Någon g å n g, n ä r Daniel förmådde likasom s ä t t a sig själf u t a n - för det hela — glömma, att det v a r h o n o m själf det gällde — fann h a n ett v i s s t i n t r e s s e i att a d d e r a och s u b t r a h e r a för att hålla det hela i inbillad j ä m v i k t.
Vederkvickelsedagar hade de sista åren varit en lyx, som det ej e n s skulle fallit h o n o m in att t ä n k a på, och h a n blef slutligen till ytterlighet s p a r s a m, n ä r det gällde h a n s e g n a p e r s o n l i g a utgifter.
— Rockarna hvit- nade i s ö m m a r n a och h a n s h a t t a r skiftade betänkligt färg, men det m ä r k t e s k n a p p a s t af n å g o n, ty h a n s n o b l a manlighet k o m m ä n n i s k o r att ej ge a k t på h v a d s l a g s k l ä d e r h a n bar.
Att s p a r a, n ä r det gällde de förpliktelser, hvari h a n a n s å g sig s t å till a n d r a, föll sig emellertid y t t e r s t s v å r t för Daniel.
H a n skyllde visserligen på b r å d s k a n d e k o n - t o r s g ö r o m å l, n ä r Alfa bad h o n o m följa med till g r a n n - l a n d e t s h u f v u d s t a d, d ä r h o n årligen gjorde s t ö r r e i n k ö p för sin ocn D a n s ekipering, men h a n bad h e n n e aldrig inställa d e s s a resor.
Alfas förtroende till Daniel v a r blindt, fårorna i h a n s p a n n a sökte h o n j ä m n a u t med g l ä d t i g t s k ä m t, m e n h o n a n a d e ej, att h a n s t ä n d i g t pi- n a d e s af p e n n i n g e b e k y m m e r.
Själf h a d e h o n ej haft tillfälle h a n d s k a s med p e n n i n g a r före sitt giftermål, sedan h a d e alla h e n n e s ö n s k n i n g a r blifvit uppfyllda, och ingen hade lärt h e n n e, h v a r g r ä n s e n låg mellan s p a r s a m h e t och slöseri.
H o n lade emellertid m ä r k e till, att Daniel ej längre k ö p t e n y a k o n s t v e r k och p r y d n a d s s a k e r, och h o n frågade h o n o m en g å n g om o r s a k e n härtill.
FÖE 1908.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kalffilé med champinjoner; mjölk; kaffe eller te med gif flår.
M i d d a g: Soppa på gurkor, kokt, rökt tunga och chateaubxiand med färsk p o t a t i s; jordgubbar med vispad grädde.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; halstrad sill med potatis; ' Ågg; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Pudding af kokt kött med lingon; kall nypon- soppa med grädde och skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; italiensk äggröra; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Vegetariansk julienne- soppa med ostsmörgåsar I I; stufvade abborrar med potatis .. ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord: plättar med sylt; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kotletter af kaiffärs med spenat; smultron med mjölk.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biffstek med stekta dugg; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Currysoppa med frikadeller; jästmunkar med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; RECEPT: VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN ° HAFREMJÖL Vid beredningen bortslipas icke — såsom ofta eker för att gifva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nä- ringsriket proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och.
fast (ej lös och tslemmig).
Kalffilet med champinjoner / 4 kg.
kalffilé eller innanlår af kalf, Va msk.
salt, Vi tsk.
hvitpeppar, 1 burk champinjoner å 1 kr., IV2 msk smör (30 gr.), persilja.
Ä g g s t a n n i n g: 5 äggulor, 2 ägg- hvitor, V2 del.
gräddmjölk, 1 knifs- Obs.
Den extra kvalitén i paketema udd salt, 1 tsk.
smör till formen.
B o r e d n i n g: K ö t t e t t v ä t t a s med en j duk, doppad i hett vatten, skares tvärs Öfver muskeltrådarna i IV2 cm.
tjocka skifvor, som bultas lätt- och beströs läggas häri, s ockras och brynas, tills de fått en vacker ljusbrun färg.
Då med salt och peppar.
T i l l ä g g s t a n n i n g e n vispas ägg- tillsättes det upplösta köttextrakt et, och gulor och ägghvitor väl tillsammans massan får koka under rörning i 10 med mjölken, smaksättas med litet salt min.
Den passeras därefter genom hårsikt.
och blandningen hällos i smord form med lock.
Formen nedsättes i en ka- buljongen tillsättes och soppan får koka strull med så mycket kokande vatten några minuter, hvarefter den afsmakas a t t det står jämt med äggmassan.
noga.
Sist tillsättes det kalla smöret Vattnet får därefter ej koka, utan och soppan serveras med ostsmörgåsar endast hållas hett, ty annars blir ' å,gg- eller rostadt bröd.
stanningen vasslig.
När den stelnat skares den i rutor.
P u d d i n g a f k o k t k ö t t (f. G En tackjärnspanna upphettas lång- pers.).
1 lit.
kokt, finhackadt kött, 4 éjgg, 8 del.
gräddmjölk, 8 mski f i n t samt och smöret brynes, hvarefter kött- skifvorna iläggas och stekas hastigt s t ö t t a skorpor, 1 hg.
smör, (skiradt), 2 msk.
korinter, IV2 msk.
salt, V2 på båda sidor.
Stekpannan urvispas med den kokande buljongen, som slås Öfver tsk.
hvitpeppar, (1 knifsudd muskot- nöt).
köttet.
T i l l f o r m e n: V2 msk.
smör (10 Champinjonerna fräsas i smöret, en ruta lägges på hvarje biff och 4 grj.-), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Köttet hackas eller champinjoner rundt omkring.
Anrätt- ningen garneras med persilja och ser- males fint samt blandas med de upp- veras mycket varm med brynt potatis.
vispade äggen, gräddmjölken, de stötta skorporna, det skirade, men afsvalnade S o p p a p å g u r k o r (f. 6 pers.).
smöret och de rensade, sköljda och förvällda korinterna.
Massan omröres 2 medelstora färska gurkor, 1 lit.
vat- ten, 2 tsk.
salt, 3 msk.
smör (60 gr.), väl och afsmakas noga med kryddorna.
Om så önskas tillsättes litet rifven 2 tsk.
socker, 2 tsk.
Liebigs kött- extrakt, IV2 lit.
god buljong, salt, muskotnöt.
hvitpeppar, 1 tsk.
kallt smör.
Massan hälles i smord och brödbe- B e r e d n i n g: Gurkorna skalas, klyf- strödd form och puddingen gräddas i vas längs efter, och alla kärnor bort- ugn omkr. 1 tim.
Den serveras med tagas noga, hvarefter hvarje halfva lingon eller skiradt smör samt stekt skares i - i delar.
Vattnet kokas upp potatis,.
med 2 tsk.
salt, gurkorna iläggas och få koka 5 min,., hvarefter de läg- I t a l i e n s k ä g g r ö r a (f. 6 pers.).
gas på linne a t t få väl afrinna.
Smöret 6 ' åigg, 1 knifsudd salt, 1 knifsudd brynes lätt i en kastrull, gurkorna- ned- socker, ' I kkp.
f i n t s k u r e n rökt 3 möjligt, dels för att tillfredsställa den e g n a aptiten, dels för att fylla de s m å n ä t t a k o r g a r, s o m i enlighet med g a m m a l t b r u k alltid medfördes till s o m m a r f e s t e n i Ed- b o r g s fruktlund.
" Min lilla s y s t e r l ä n g t a r efter att j a g skall k o m m a h e m och medföra n å g o n t i n g g o d t åt h e n n e, " sade en u n g flicka, som flitigt böjde sig ned för att s a m l a u p p bär från g r ä s p l a n e n, hvilken r u n d t o m k r i n g själfva jätte- t r ä d e t v a r öfversållad af den läckra s k ö r d e n.
När kor- g a r n a v o r o fulla, g a r n e r a d e s s c h ä f e r h a t t a r n a inuti med friska vinlöfsblad och fingo i nödfall t j ä n s t g ö r a som för- varingsrum.
" Gif a k t! "
r o p a d e s emellanåt uppifrån trädet, s å s o m förebud till ett ä n n u y m n i g a r e skyfall af frukt, och de u n g a flickorna böjde sig u n d e r s k ä m t och s k r a t t smi- digt u n d a n, ty de visste, att m a n d ä r u p p e gjorde sig nöje af att rikta ett anfall mot d e r a s obetäckta h a l s a r och s k u l d r o r, eller m o t de n a k n a h v i t a a r m a r, s o m höllos i j ä m n och liflig rörelse af ifvern att s a m l a så s t o r a förråd s o m möjligt.
De äldre af s ä l l s k a p e t h a d e slagit sig ned på de g r ö n a t r ä d g å r d s s o f f o r n a, och de y n g r e f ö r s u m m a d e ej att för d e r a s r ä k n i n g fylla de framsatta kristallskålarna.
De, som t r ö t t n a t på p l u n d r i n g e n af j ä t t e t r ä d e t, bil- dade kotteri för lek eller s a m s p r å k.
P å den långslut- t a n d e backen, s o m vette åt S u n d e t, k a s t a d e s ring.
D ä r kallades ifrigt på D a n i e l E d b o r g.
" Ingen s l u n g a r så skickligt s o m n i, " r o p a d e m a n emot h o n o m, u n d e r det de med k u l ö r t a s a m m e t s b a n d o m l i n d a d e r i n g a r n a i bågform s u s a d e g e n o m luften.
F r a m och åter, fram och åter flögo d e b r o k i g a r i n g a r n a, och v o l a n g e r n a på de lätta s o m m a r d r ä k t e r n a fladdrade till vid de g r a c i ö s a h o p p och böjningar, hvartill de u n g a flickorna t v i n g a d e s för att h i n d r a r i n g e n från att falla till m a r k e n, och i stället fånga den u p p på s p e t s e n af det k o r s f o r m i g a spjutet.
De vid ö r o n e n och halsen fritt fallande l o c k a r n a r ä k n a d e u n d e r den häftiga rörel- sen i den fuktiga, med å s k a m ä t t a d e luften, och schä- ferhattarna med band- eller b l o m s t e r o m s l i n g r a d e kullar förlorade sitt fäste på frisyrerna och gledo b a k l ä n g e s ned öfver de b a r a h v i t a h a l s a r n a, d ä r de fasthöllos af breda, k u l ö r t a h a k b a n d.
" En p o l o n ä s, en p o l o n ä s! "
r o p a d e ifriga r ö s t e r till fru Brita, s o m lät öfvertala sig till att med b e r ö m v ä r d taktfasthet framlocka en " p o l o n a i s e francaise " u r h v i t a flygeln.
å t s k i l l i g a par, bland hvilka äfven Alfa befann sig, o r d n a d e sig till d a n s i t r ä d g å r d s s a l e n och r o a d e sig s n a r t med att själfva k o m p o n e r a de l u s t i g a s t e n y a tu- rer till fru Britas p o l o n ä s.
(Forts.) skinka eller rester af stekt kött, med- vurst, salt kött, eller tunga.
T i l l k a s t r u l l e n: 2 msk.
smör (40 gr.).
frän B e r e d n i n g: Äggen vispas väl och kryddorna tillsättas.
Smöret skiras i en kastrull, äggstanningen ihälles jämte det skurna köttet och äggröran om- H.
M.
K o n u n g e n s Hofleverantör.
röres försiktigt öfver s a k t a eld med en sked.
När den är stannad upplägges Magnetiskt förädladt enligt iventka den på varm karott och serveras varm till smörgåsbordet.
patentet n:o 20016 är SOLO-KflFFE A.-B.
Malmö Kaffekompani.
V e g e t a r i a n sk j u l i e n n e s o p p a (f. 6 pers.).
2 lit.
växtbuljpng (1 blom- kålshufvud, 1 / 2 lit.
jordärtskockor, 1 morot, 1 palsternacka, 1 sLor purjolök, 1 / 2 selleri, V2 burk konserverade är- ter, 1 liten knippa, 1 msk.
salt, IV2 msk.
smör (30 gr.), 1 litet " saladshuf- vud, 2 sanå morötter, 1 palsternacka.
1 liten purjolök, V * selleri, 2 msk.
smör (40 gr.), 1 tsk.
socker, salt, hvit- peppar.
B e r e d n i n g: Grönsakerna.
och rot- sakerna ansas på vanligt sätt, " skäras i sona bitar, och påsättas jämte saltet och smöret i kallt vatten a t t koka med t ä t t slutet lock omkr. 6 tim. Buljongen silas därefter genom en i h e t t vatten urvriden servett eller ylleduk och fär- gas, om så önskas, med litet brynt socker.
Salads hufvudet och rotsakerna sköljas och ansas samt skäras i f i n a strimlor.
De brynas därefter i smö- ret och sockras, den kokande växt- buljongen tillsättes och soppan får koka omkr. 20 min.
hvarefter den afsma- kas.
med kryddorna och serveras med rostadt bröd eller os t smörgåsar.
O s t s m ö r g å s a r I I (i.
6 pers.).
14 » Jlarie » - käx, 2 msk.
smör (40 gr.), 1 ägghvita, 3 msk.
rifven stark ost.
B e r e d n i n g: Käxen bestrykas på ena sidan med smör.
Ägghvitan slås till lätt skum och blandas med den rifna osten.
Ostmassan bredes på käxen, som därefter läggas på plåt och in- sättas i svag ugnsvärme a t t få vacker rostgul färg.
De serveras varma till buljong eller puréer.
K o t l e t t e r af k a i f f ä r s (f. 6 pers.) - 7 hg.
benfritt kalfkött, IV » kkp.
gräddmjölk, 1 msk.
potatismjöl, V2 msk.
salt, Va %&gt;&amp;&amp;- hvitpeppar.
T i l l p a n e r i n g: 2 ä&gt;gg, l 1 / 2 kkp.
s t ö t t a skorpor.
.
T i l l s t e k n i n g: 4 raste, smör (80 gr.), 3 del.
buljong eller kokande vat- ten.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med det bästa, renaste och drygaste JflVfl-KflFFE som finnes 1 marknaden och säljei I femton olika Javablandningar i rikets f ö r n ä m s t a Kaffe- och Speceriaffärer en duk, doppad i hett vatten, skares i tärningar och drifves 3 gånger ge- nom köttkvarn.
Färsen arbetas därefter väl med gräddmjölken, potatismjölet och kryddorna.
Färsen formas till af- långt runda kotletter, hvilka penslas med ä.gg och vändas, i f i n t s t ö t t a skorpor.
En tackjärns panna upphettas långsamt, smöret brynes däri och kot- letterna iläggas och brynas väl på båda sidor.
Eftersom d e äro brynta nedläggas!
de i en kastrull och den kokande buljongen eller vattnet till- sättes och kotletterna få sakta genom- steka med t ä t t slutet lock 10 — 15 min.
De uppläggas på varm k a r o t t och såsen hälles öfver.
F ä r s k s t r ö m m i n g i l å d a (f. 6 pers;.).
28 strömmingar, 1 msk.
salt.
T i l l l å d a n: 3 msk.
smör (60 gr.), (2 tsk.
ansjovissås), 3 msk.
s t ö t t a skor- por.
B e r e d n i n g: Strömmingarna rensas, nrbenasi, sköljas väl och den mörka hin- nan skrapas bort.
De beströs därefter in- och utvändigt med saltet och få ligga en stund.
En eldfast omelettlåda smörjes med 1 msk.
af smöret och be- strös med stötta skorpor.
Strömmingar- na nedläggas i lådan t ä t t intill hvar- andra.
Resten af smöret lägges i floc- kar ofvanpå, om så Önskas öfverhälles ansjovissåsen och sist öfve.rströs de s t ö t t a skorporna.
Lådan insattes i god ugnsvärme och strömmingarna få steka, tills de äro vackert bruna.
