# ID: svediakorp-per1782
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,096
# sentences: 926
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: R 26 (1121) T O R S D A G E N D E N 25 JUNI 1908.
2 1: S T A ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
QUTH * \ mest närinnor, bli mera MILLES är en af våra sympatiska yngre konst- som väl förtjänar att allmänt känd.
Följande lilla flyktiga presentation jämte porträttet af fröken Milles själf och ett par af hennes nyare, representativa verk komma, hoppas vi, alt i sin män bidraga härtill.
EN HAR VAL egentli- gen länge fattats som ett manligt prerogativ, den skulpturala konsten.
Vi hade ju länge haft namn sådana som Vigée le Brun, Angelica Kauffmann och Rosa Bonheur, innan vi flngo något motsva- rande på skulpturens område, om vi ens ha det än.
Det är först relativt nyligen, detta monopol fallit som så många andra, men sedan dess har re- dan af kvinnor presterats så mycket godt arbete, att man icke kan bestrida deras talang på området, äfven om man icke har några namn eller verk högt öfver allt folket att peka på.
Man har för öfrigt i dessa tider en viss rätt att vänta allting af kvinnorna.
Naturligtvis får gärna, när icke skulptrisen lägger an på motsatsen, ett konstverk af en kvinnlig artist något af kvinnohandens mjukhet öfver sig.
Men det förefaller mig, som om ingen af de svenska kvinnliga konstnärer, som ägna sig åt facket, åtminstone ingen af dem jag med ett hastigt öfverslag kan erinra mig, trans- ponerat sin konst så helt öfver till den kvinnliga ton- arten som Ruth Milles.
Ett påstående, som möjligen för- bluffar, efter som det finns skulptriser, att icke tala om skulptörer, med ett mycket mjukare, mera poleradt maner än Ruth Milles.
Hon har t. o. m. gjort saker, där format och motiv i mitt tycke for- drat en något elegantare be- handling af stoffet, där den åtminstone inte skulle skadat.
Nej, det är inte hennes maner, som är så frapperande kvinn- ligt, inte heller det faktum att hon så godt som uteslutande begränsar sig till statyetter, ifall nu häri ligger annat än en skenbar begränsning, hvad jag inte vet.
Men där kan komma fram i hennes arbeten något D A. Blomberg foto.
309 —
jag vet icke hvad, där hon direkt påför min femi- nina psyke en förnimmelse af något besläk- tadt, ogripbart, stumt, såradt, darrande.
Det där finns hos " Det sjuka barnet " exempel- vis, en genre i lera, en hel situation med den ängs- lade modern böjd öfver barnet i sängen, hos " Mor- modern ", och " Modern ", kanske ännu mer, och hos " Gosse påkryckor ", med sin stumma lilla mun, sluten om mycken klagan och sin trötta erfarna blick, så stilla efter öfvervinnelsen.
Och det återkommer intensifieradt i en relief, ett ny- fullbordadt arbete af fröken Milles, som bär det något tunga namnet " Efter väntan vid hafs- stranden " och som också konstnärligt, tekniskt hör till.
konstnärinnans bästa.
Det är en hel liten scen, och lägg märke till, hur väl det är arrangeradt med helt små medel.
Fonden är en bretagnisk strandremsa med ett stycke mulen himmel öfver ett mulet tigande haf, ett öde haf, som kan lofva allt och taga allt, hvilket vet man ännu inte.
Rakt mot åskådaren komma de fyra fiskarkvinnorna, som vända hem efter att ha förgäfves spejat efter seglen vid horison- ten.
Hållningen är karaktäristisk för männi- skor, som.
vänt.
sig att i dubbel bemärkelse gå emot stormen, ansiktena slutna, hårda, trotsigt tåliga som till själfförsvar mot ödet.
Mest full- tecknade äro de två äldre kvinnornas ansikten, de två yngre, verka mera intetsägande, och här är kompositionen heller icke fullt lyckad.
Bretagniska motiv äro icke sällsynta hos fröken Milles, och hon gör dem så bra och sannfärdigt, därför att hon älskar sitt Bretagne, sitt Frankrike.
Hennes väg gick från konst- akademien till Paris, och Paris höll henne kvar flere år.
Hon studerade, hon arbetade för uppehället, som konsthandtverkare, när konsten icke gaf bröd.
— Men det var den svåraste tiden i mitt lif, den, då jag trodde jag skulle behöfva öfverge konsten och ägna mig åt ett yrke, säger hon.
Äfven nu, då fröken Milles sedan ett par år tillbaka är bofast i Stockholm, där hon redt sig en ateljé på Grefgatan, behåller hon kontakten med Paris.
Hon utställer alltjämt regelbundet på salongen, där hon, första gången hon var med, eröfrade sin mention, och å de stora parisertidningarnas konstafdelningar skall man i sammanhang med utställningen städse finna hennes namn nämndt i aktningsfulla ordalag.
Till minne af utställningen i S:t Louis har hon en silfvermedalj samt det glada medvetandet ätt " intet, af hennes arbeten behöfde returneras, de såldes alla därute.
Här hemma står hennes namn just icke i det starkaste solljuset.
Hon är icke någon af publi- kens utvalda gunstlingar, och det vet hon.
Hon vet mycket väl, att hon skulle kunna förtjäna mera gunst och guld genom att använda sin talang mera praktiskt.
Men denna vetskap in- verkar inte det minsta på hennes arbete.
Hon saknar tydligen hvarje spår af smartness, både när det gäller att välja sina motiv och att se- dan föra fram sina verk och sin person med dem.
Med andra ord, hon har den där religiösa omutliga känslan för sin uppgift, som man finner mer eller mindre sann och äkta bland konstnä- rerna, och som strålar ut från deras verk.
Att fröken Milles är syster till sin bror, vet ju hela världen.
Två sådana talanger inom en syskonkrets tyder på en stark konstnärlig ådra inom släkten, och det är ganska eget att ge akt på, hur samma skapardrift brytes genom två olika och dock hvarandra närbesläktade temperament.
Det var Ruth Milles, som först af de två syskonen ägnade sig åt skulpturen, hon öfvergaf den visserligen sedan en tid för att ägna sig åt teckning, företrädesvis illustra- tionsarbete — för hvilket hon med sin förmåga att arrangera borde lämpa sig förträffligt — men har sedan återvändt på nytt till leran, något tidigare och med något annat resul- tat än vi ' alla en dag skola göra det.
Och åter- vändt, förmodar jag, med den trygga säkerhet, den stärkande, bärande förnimmelse, som kom- mer öfver en och hvar, den där funnit sin väg, den må sedan vara lätt att vandra eller full af E mödor.
ER.
flågpa skolpojks- oeh studentminnen från fypis ' strand i glad oordning upptecknade af M a n a s s e.
VIII.
Edvard Raab i ny belysning. "
X TÄR HÄST möter velocipedryttare, skall X\ han genast afstiga, leda densamma vid handen, öfvertyga honom om, att han är män- niska samt med ett vänligt tilltalsord lugna detta af naturen så skygga djur. "
Så lydde den dåvarande studentgenerationens synnerligen lyckade och ej alltför våldsamt förvrängda va- riation på polismästaren friherre Edvard Raabs nya förordning om - det skygga djuret-velo- cipeden, om den människovänliga velociped- ryttaren eller om människan-hästen, det visste ingen, ty subjekt och objekt voro redan i originalförordningen så sinnrikt kastade om hvarandra, att det ej fordrades stor snillrikhet att få till stånd ofvanstående parodi.
" När ny snö fallit, skall den gamla genast bortföras! "
Instruktivt och enkelt att utföra!
Det hade varit inbrott på Trädgårdsgatan en vinternatt, och tjufvarna ansågos genom ett sönderbrutet plank ha praktiserat sig in i huset.
Raab infann sig ögonblickligen, tidigt om mor- gonen, antecknade, undersökte, skickade sina af underdånighet darrande konstaplar utan mål än hit, än dit och gick så hem och satte upp rapporten.
Den lydde: " Att döma af hålets storlek i planket, tyckes inbrottstjufvarnes antal blott ha varit en. ' "
Hvem minns inte med skrattårar i ögonen hans dyrbara mordbrandsberättelse: " Emedan nu svamp, som enligt mitt förmenande endast förekommer i de mera burgnare familjer inom Uppsala samhälle, och då etc. " — en enda mening på en half kilometers längd med en massa ut- läggningar, men om man resolverar, satsen, fin- nes af försatsen absolut endast de tre riks- bekanta orden: " Emedan nu svamp ".
I en af dessa utläggningar säger Edvard Raab: " Och då de mest graverande vittnesmålen äro herr X. och herr Y., hvilka allt under det att de gingo noggrant ob- serverande fram och tillbaka utanför sagda mordbrandsställe, fö- retogo en promenad till Flustret. "
Att kunna vara vittne till en mord- brandshändelse i " Im- perfektum ", där den olycklige och, därför att han händelsevis var den lycklige äga- ren af en tvättsvamp, orättvist misstänkte teologie studeranden bodde i hörnet af Västra Å gatan och Slottsgränd och sam- tidigt företaga en pro- menad till Flustret, Polismästare Raab å dragande kall och ämbetets vägnar.
Efter en unik amatörfotgraä.
Mjuk och elastisk gång tillhöra de egenskaper som gjort hör nog till de saker, som det icke är hvarjom beskärdt att ens i fantasien kunna göra.
Men Edvard Raab hade sin fantasi för sig själf.
" Tycker inte kandidat W., att när man står på järnvägsbron i Karlstad, påminner det rätt mycket om Konstantinopel? "
— " Jag har aldrig varit i Konstantinopel, herr baron, " svarade den gemytlige och välmående W.
" Ja, inte jag heller, " sa Raab, " men jag vet inte, hvar- ifrån jag tar mina idéer. "
Och så börjades plötsligt utan vidare logiskt sammanhang ett nytt resonnemang.
I en borgarfamilj i Uppsala fanns en större oljemålning, där frun i huset såsom fästmö satt afmålad på sin fästmans knä — ett motiv, som kan rekommenderas till det nu lefvande målarsläktet.
Mannen var försedd med en yfvig svart, knollrig man å la Hårfager, och vid första anblicken af denna tafla på en större familjefest utbrister herr baron: " Nej, men se så roligt och vackert arrangeradt, vår älsk- värda värdinna i knä på landshöfding Treffen- berg! "
Hvem kommer inte ihåg Edvard Raabs be- kymmer för Gummesons Hulda på torget!
Hulda var bländande vacker och studenternas favorit, godt humör, godt hufvud och rapp i expedi- tionen bakom disken.
En natt ville kunderna ej lämna Hulda och ställde till ett våldsamt väsen på Stora torget, där cigarrboden var be- lägen, med den för innehafvaren Gummeson sorgliga påföljden, att boden tillsvidare måste stängas.
Efter ett längre parlamenterande till- läts emellertid herr G. att den l:sta i nästa månad få öppna affären på nytt, fortfarande med Hulda som dragningskraft.
Edvard Raab blef emellertid orolig att han lofvat för mycket, fick hufvudbry och kallade upp hr G.
" Nu har jag ventilerat frågan mycket noggrant, " sa Raab och tog sig myndigt under hakan, " och jag har därvidlag beslutit mig att stå fast vid mitt en gång gifna ord, dock med en afsevärd och synnerligen välkommen modulation.
Vi skola, bäste herr G., för att undvika den na- turligtvis väntade och för eder affär synnerligen gynnsamma starka rusningen, komma öfverens om att hålla stängdt den första dagen cigarr- affären åter skall öppnas. "
Ordern, härlig i sin prydno, hade naturligt- vis den naturliga verkan, att både den verk- liga första dagen i månaden, när enligt annons i tidningarna affären åter skulle öppnas, och dagen därpå, Raabs öppningsdag, oväsendet och nattskrålet femtiodubblades, polisarbetet och in- burningarna tiodubblades.
— Den sjätte november, årsdagen af slaget vid ' tä&amp;j / Vf j^^jiicV ^ ^, till Försäljes i finare skoaffärer öfverallt — til populära priser — och tillverkas af " DamemaS Favorit ".
Ludvig Traugott, Stockholm — 310 —
&lt;På knä för sommaren!
VÄLKOMMEN VAR, du skimmerfuUda under, som tog gestalt en mild ocb vårblå natt ocb efter regnets sus ocb åskans dunder som gåfva bjöd din unga blomsterskatt Kring dig står doft från skogen, fjärden, ängen, syreners snö ocb guldregns rika bangen omkring din panna vira löftets krans.
På dina läppar solens kyssar brinna — då ler du sällt liksom en älskad kvinna, bvars kyssar mötas af en älskad mans.
Du lifvets lif, som starkt ocb fylligt blossar, din korta dag är jubel ocb extas!
Med samma lust du alstrar ocb förkrossar, och i ditt språk finns ingen cirklad fras, Du grubblar icke eller, ängslad, frågar, du är den lycklige, som lefva vågar ocb ge dig själf med skuggor ocb med ljus.
Inför din glada prakt vi liksom skrumpna, vi känna oss så fläckade ocb lumpna, där vi grott fast i våra kvafva bus- Den skira himmel öfver oss du spänner, vi ana knappast, där vi gå i dyn.
Vår dag är pina blott, som tär ocb bränner, vår natt är ångestrop ocb febersyn.
Snart ingenting vi såsom Ijeligt vörda, vi endast sköfla, trampa ned ocb mörda ocb stå till skuldrorna i skam ocb ve.
Till maktlös bön vi våra bänder lyfta, i maktlös gråt vi böja oss ocb snyfta, ty våra bjärtan intet ha att ge.
Du bulda sommar, prydd med blad ocb rosor„ bos dig finns alla gåfvors öfverflöd.
Omsusa våra gråa bvardagskosor, förgyll dem med din himmels solskensglöd!
På knä för dig vi öppna våra själar: tills nu vi tänkt ocb känt ocb left som trälar — fanfaren icke smattrat I i vår strid.
Men för hvar solstark J!
dag du nu oss sänder, en lifvets flamma i / fogfo vårt bröst du tänder, du alstringens ocb ^jf H E f kraftens blonda tid.
ERNST HÖGMÄN.
— 311 — Lutzen, firades senare mot natten, efter det årliga / örr så allvarliga och ståtliga firandet afhjäl- konungens död uppe i Odinslund, med allmän sam- ling k [Stora torget efter krogarnes stängning.
Man delade sig i två stora afdelningar — protestanter och katoliker, hvilket arrangement redan det uppväckte högljudt larm, tvist och dispyt.
Både Gustaf II Adolf, hertig Bernhard af Weimar och Gustaf Horn funnos represen- terade, dimman öfver slagfältet åskådliggjordes ' af tre mindre nyktra kalmariter, som placerades arm] i arm mot Alma Högstedts hörn (en känd pappershandel vid Stortorget), och så började det stora slaget, som till en början tycktes fullkomligt oskyldigt, arrangeradt å la cirkuspantomim, men som plötsligt tog en all- arvlig vändning, då dörrarna till rådhuset slogos upp på vid gafvel och ut rusar Pappenheim- Raab i spetsen för sina tappra gossar, i hvilkas midt man äfven lär ha igenkänt general Knip- hausen eller med andra ord " Huggsexan ", den förut redan omnämnde, älsklige, i sin tjänst allt- för ifrige konstapeln n:r 6 med sin bistra min och sina rödbrinnande polisonger, som också snart förde ett helt tjog gossar, oberoende af trosbekännelse, till visitation på kontoret och öfvernattning i " finkan ".
" Sim-som ", som na- turligtvis blef inburad, sjöng emellertid så våld- samt hårdt sina arior därinne utan röst eller musikalisk begåfning, men med en styrka i röst- banden, som var hemskt fruktansvärd, att han efter trenne, naturligtvis utskrattade varningar, omöjligt längre kunde behållas därinne, utan återfick sin frihet med villkor att gå hem, hvil- ket han med den allvarligaste, mest ljusblåa blick i världen lofvade öfverkonstapeln att göra, men samtidigt med en inre föresats, som man också kunde röja på hans minspel kring munnen, att ännu " härja " ett par timmar för att skaffa " grisarne " arbete.
Mycket riktigt!
En half timme senare ser man honom bland en massa likasinnade med sitt oförgätligt glada, oförbränneliga humör " rulla hatt " på Östra Agatan.
Detta bestod däri, att den höga cylindern slogs så länge mot gat- stenarne, att själfva kullen skilde sig från brät- tet.
" I morgon går jag till hattmakar Peder- sen vid Stora torget och lämnar in brättet, och kan ni tänka er så förbaskadt billigt, bara sex riksdaler för lagning, och en ny hatt kostar ju hela 14 kronor!
Alltså affär! "
sa " Sim-som " och skuttade af hemåt barhufvad i snögloppet för att med sina musikaliska utgjutelser i form af indiantjut väcka den blida " Lakmé ", som sof flitens stilla sömn vägg i vägg med " Sim-som ".
Om Edvard Raab skulle man kunna skrifva en hel bok, utan att någon af hans nu lefvande gamla vänner skulle känna sig sårade, äfven om man droge fram med hela galleriet af rolig- heter, som äro förknippade med hans i Upp- sala nästan odödliga namn, men som filmsen på min biograf måste väl fördelas, får det vara nog tillsvidare med de redan relaterade episo- derna och anekdoterna.
Edvard Raabs roligaste yttrande är natur- ligtvis om den nästan till leda omtröskade " båts- haken ", som ingen " händelsevis hade på sig ", när klapphuset gick nedför Kvarnfallet och fast- nade i Dombron en vårdag i början af 80-talet, men han kunde äfven i sitt tjänstenit låta tankarna springa i väg med en fart, som fullt bevisade hans eget yttrande om sig själf: " Jag vet inte, hvar jag får mina idéer från. "
1886 i maj sjöng studenternas " allmänna sång " för sista gången sin vårkonsert uppe i stora Carolinasalen och tågade för allra sista gången under tonerna af " Vikingasäten " nedför de oändliga trappafsatserna, medan ekot oupp- hörligt upprepade " och Karl Johan så kallas den dundrande Gud " — — " tändes stjärnan i Norden vid fordonets ljud. "
Denna sista konsert uppe på den gamla, rent af musikhistorisk vordna Carolinasalen, som
nu icke mera existerar, höll på att aldrig få gå at stapeln.
Läktarna rundt salen, som på grund af sin rymlighet voro synnerligen ekonomiskt gifvande vid alla Carolinakonserter, hade ryktesvis blifvit så klena, att de måste stängas.
Edvard Raab grep in, ägnade jämte en kon- stapel af de allra trognaste ett par förmiddagar åt undersökningen, som utföll till hans stora belåtenhet.
" Han själf och konstapel Morin hade gått läktarne rundt, och båda två egen- händigt afprofvat sittande hvarenda stolplats jämte långbänkar och därvid funnit, att läktarne borde hålla utmärkt äfven vid större folktill- strömningar. "
— Hur hanmatematiskt beräknade detta, afgaf han aldrig någon fullt tillfredsställande förklaring på, hemligheten i sina idéer, planer, påhitt och för- ordningar tog Edvard Raab med sig i grafven.
Ja, också han har gått vidare, och * de som flngo tillfälle känna honom närmare, skola all- tid minnas honom som mannen med det stora hjärtat, välvillig, snäll och barnkär.
Jag var inte så gammal, när polismästaren Een efterträddes af Edvard Raab, men nog minns jag första gången jag stod ansikte mot ansikte med den sistnämnde.
Det var uppe på kyrkogården i Uppsala.
Bland grafvårdarna fanns det äfven en, hvars öfre sten låg kullvräkt, sydost om grafkapellet ej långt från professor Olof Eks och Johan Anton Waldenströms vårdar.
Själfva grafven var omgärdad med sex granit- pelare, kopplade sins emellan med svarta järn- kättingar, grafkullen var redan färdigsådd och till och med försedd med en liten krukväxt, men den öfre delen af själfva inskriptionen låg lutad mot marken.
Det fanns dock så mycket mellanrum mellan marken och stenen, att man skulle ' kunna, om man bjöd till, se hvad som möjligen fanns inristadt på stenen.
Jag hade sett en äldre bror ett par veckor förut våga experimentet, och denna soliga sommar- afton befann jag mig just inkrupen innanför kättingarna och under stenen för att med egna ögon skåda hvad där stod.
j Knappt hade jag kommit till punkt med det korta tydandet af inskriptionen, förrän jag hajar till, kryper till- baka ut som en tax ur grytet och står framför den nye polismästaren.
Han undrade först, om det var frågan om en vanartig yngling, men sedan jag frankt för- klarat, att jag blott af intresse gjort exkursio- nen och lika frispråkigt talade om för honom, hvad som stod att läsa på stenen, lyste han upp och såg inte längre barsk ut.
Grafvården var uppbyggd af en då ännu lefvande uppsalabo, som själf då och då lade en blomma på sin graf, då han i dubbelradig blå klädeskavaj, stål- grå benkläder och ditofärgade handskar, upp- strukna grå krigarmustascher och silfvergrått hår gjorde sin morgonpromenad upp till de dödas hvilorum.
På stenen stod att läsa H.
H.
Major Otto Uppmarck född 1824 död.
.
.
Det var detta sista man med egna ögon måste se, och som gjorde ett så egendomligt intryck på pojksinnet, att han hade kallblodighet nog att dagligen se sin graf fullt färdig, om man undan- tar uppgräfningen af själfva grafven och ifyll- ningen af dödsårtalet.
Den dekorative majoren förblef emellertid i många år en prydnad vid Fyris ' strand, en man, som aldrig själt ville bli gammal, och som all- tid med konfektpåsen i hand väntade utanför Krookska och Henschenska flickskolorna, där han bjöd småflickorna på godter och till gen- gäld utan särskild tillåtelse höll flickorna under hakan eller klappade dem på kinden med sin ovanligt jättelika näfve.
Några småflickor tycktes han dock ha klappat •något för vårdslöst hårdt, och jag minns sär- Skönhet m ä r ö k t MRS C H A P M A N CATT.
REV ANNE MRS SHAW.
DESPARD.
OR FÖRSTA GiNGEV sedan 1903 sam ' as ånyo representanter för hila den bildade världens kvinnor F Ull internationell kongress för att lägga råd om de stora riktlinjerna eftet hvilka deras sak skall föras framåt.
Vår korrespondent från den senaste kongressen, den i Köpenhamn, doktor Ellen Sandelin, har under det mellanliggande året gått birt milt i sin arSetszärniner, och Idun representeras na vid kongressen i Amsterdam af de i kända författarinnan Ellen Wester från Engelholm.
Några intryck från rösträttskongressen i Amsterdam » Bref från Iduns specielle korrespondent.
Och redan vid det första sammanträdet, på måndagen den 15, måste man under de första Waat eemnal ' t hield als raalz en reckt affärsmässiga förhandlingarna åter beundra klar- Daat woord niet weer ter sij gelegl.
heten, redigheten och den utomordentliga för- EN LÄTT begripliga holländska versen mågan hos kongressens ordförande, mrs Carrie Chapman Catt.
Det har sagts många gånger, fanns med i den kantat, som afsjöngs vid kongressens första och mycket anslående sam- kommer troligen att sägas af alla länders alla lingsfest.
Och det synes mig, som om den korrespondenter, och dock måste det äfven här kunde och borde bli parollen för alla de kvin- framhållas, hur lyckligt och godt för vår sak nor, som samlats här från vidt skilda håll i det är, att vi äga en sådan första ledarinna.
Hennes hufvud är klassiskt vackert, hennes låga världen för att främja sitt gemensamma mål.
panna under det benade, vågiga håret är klok Det stora målet att vinna samma politiska rät- och klar, hennes gestalt behagfull, hennes leende tigheter som männen, emedan äfven de äro ljufligt, humoristiskt och med en så obetydlig människor, medborgare och skattdragare.
Att icke åter skjuta åt sidan det de en gång an- skymt af ironi, att man märker hur hon genom- sågo rätt och rättvist bör bli parollen för dem, skådar svagheter utan att döma dem.
Hon är som vunnit sitt mål, för dem som nalkas det klar och fyndig, hon är fullkomligt opartisk liksom för dem, som ännu ha långt, långt kvar.
och fullkomligt lugn, och hennes stämma, en Det bör vara samma paroll för alla, ty " I talares nästan förnämsta vapen, bär en klang af aren alla en ", var den atkortade och lämpliga malm och silfver.
Bredvid henne blekna alla andra personligheter, och dock äro många af texten i en predikan på söndagen den 14 af miss A. Shaw, en af Amerika * kvinnliga pre- dem värda att minnas.
Tyskan, jur. d:r Anita dikanter, hon som redan var bekant för många, Augspurg med sin klocklika, djupa altröst, sitt och som med den stora vältalighetens konst bindande logiska föredrag, som dock ofta ge- och ett själfullt sinnes patos förmår att fängsla nomströmmas af glödande, eldig värme och sitt sitt auditorium och leda dess tankar till ett karaktäristiska hufvud af romersk gosse med kortklippt, lockigt hår.
Holländskorna, fru Aletie högre plan och ideella syften.
Jacobs med fint, orientaliskt ansikte och fint, Det var ett godt grepp att låta miss Shaw intelligent sätt att tala, och fröken Martina liksom inleda kongressen, och redan af detta Kramers, bred, kraftig, klok och trygg, monu- lilla drag kan man se och märka den omtänk- mental som en tafla af Frans Hals.
Engelskorna, samhet, den klokhet och takt, hvilken ledt de mrs Millicent Fawcett, juris hedersdoktor såväl stora och omfattande förarbetena för såväl ar- för sina egna arbeten i nationalekonomi som bete som omväxlande förströelser här i det ge- för den insikt och trofasthet, hvarmed hon bi- digna och måleriska Holland.
I.
D skildt att gubbens favoritfrio bland småtöserna, Tuttan T., Anna L. och Flossan K. vid blotta åsynen på samma gata af den snälle, gamle majoren blefvo som vettskrämda och flyktade hals öfver hufvud in i någon sidogränd för att i en port afvakta att gubben U. passerat förbi.
Nu är också han borta, Raab är borta, Arpi är borta, " Blåsis ", " Slinken ", " Filmen ", " Basis ", Calle Åman, " Miron " — alla original, som satte sin särskilda prägel på 1880-talets Upp- sala, alla ha tröttnat och gått vidare till oanad, ny sysselsättning, och när jag nu någon säll- synt gång vandrar fram genom den minnesrika, gamla Fyrisstaden, dit alltid studentsången med sin vederkvickelse och dit fars graf uppe på backen lockar mig och om ett eller annat år Gunnar Wennerbergs staty kommer att draga mig, när jag vandrar omkring bland idel nya byggnader och möter artillerister och elektriska spårvagnar och bara nya, obekanta ansikten — en hel ny studentgeneration — så känner jag mig som Heine-Schuberts: " Du Doppelgänger, du bleichcr Gcselle ".
Alla minnen, glada och sorgliga, förhoppningar, brustna illusioner, allt allt forsar emot en, och jag bäfvar nästan för att det där stället i Heines dikt ska bli verk- lighet, då man plötsligt måste tvärstanna, medan " Der Mond zeigt mir meine eigne Gestalt! "
För hvarje dam torde det var * af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - Hghet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 312 — LooiÄ = S t o c k h o l m ri
stått sin blinde make i hans värf som hög äm- betsman; mrs Despard, s. k. suffragette och en gång arresterad för den ifver, hvarmed hon och hennes medsystrar för de maktägande framlagt sin begäran om rösträtt, och många, många andra dessutom från vidt skilda länder.
Från Australien och Sydafrika, Bulgarien och Böhmen, Schweiz och Ryssland, Amerika och Österrike, där kvinnorna ej ännu äga föreningsrätt, ha med- lemmar kommit, så att aderton länder från fyra världsdelar äro representerade på kongressen.
I konsertbyggnadens mycket rymliga festsal — 1,000 personer, kören inbegripen, få säkert plats där, och salen var fylld — sjöngo 380 gossar och flickor med klara unga röster en kantat om " Gamla Hollands nya tid ", och jag tänker, att för många af de kvinnor, som voro där och hoppas på det mål de sträfva för, hette kan- taten " Den gamla världens nya tid ".
Kanta- ten var komponerad af Catherine de Rennes, som själf ledde uppförandet med verve och be- hag.
Hon tog sig förträffligt ut i någon talar- liknande dräkt, med vida, graciöst fallande ärmar, och de kvittrande flickstämmorna och de kraftigare gossrösterna tycktes jubla i glädje och entusiasm, som väckts hos alla af mrs Chapman Catts " budskap ", hennes stora tal om de olika resultat, som vunnits, exempelvis af Finland, Norge, Danmark och Tyskland, och hennes tröstande, taktfulla och uppmuntrande ord till dem, som sträfvat utan att vinna.
På aftonen hade de holländska kvinnornas Landsförening anordnat en stor mottagning i Maison Couturiers festvåning.
Rummens ut- styrsel var rik och präktig, förfriskningarna många och läckra, men trängseln var oerhörd.
Detta var ju så till vida tillfredsställande,-som det visade, att många flere infunnit " sig än som väntats.
Men alla tal, som man gladt sig åt, strökos, emedan det var för trångt; den komedi man var inbjuden att se, förblef osedd af de flesta, och hettan i rummen var sådan, att man med en känsla af lättnad åter befann sig på den stilla Kanalgatan utanför Maison Couturier, där man hade all Hollands junidoft af nyslaget hö och ångorna af friskt sött vatten, där man hade smala, pittoreska gafvelhus och fullmåne öfver den blanka, glidande Keizersgracht.
Andra dagens viktigaste fråga var den om Bulgariens upptagande i Internationella Allian- sen, och därom voro meningarna delade.
Icke af animositet mot Bulgarien, utan emedan in- vändningar gjordes af germaner, som stärkt och upparbetat föreningar med blott ett mål, röst- rätt för kvinnor, enligt Internationella Alliansens ursprungliga stadgar, och som nu yrkade på att dessa stadgar skulle vidhållas.
De östra län- derna däremot förfäktade den åsikten, att de ej kunna bilda föreningar för endast rösträtt, de måste låta denna komma jämsides med andra sociala önskemål, och det var Ungerns unga, intelligenta och duktiga ledarinna, Rossika Schu- rimner, som genom sitt uppträdande hemförde seger åt frändelandet österut.
Eftermiddagen ägnades åt förströelser, five o ' clock tea hos Amsterdams borgmästare för en del inbjudna eller en ångbåtsfärd på Amster söderut åt inlandet, till dess aftonens sammanträde kom- mer med berättelser från de länder, där kvinnor få deltaga i lagstiftningen, och med hälsningstal från dem, som hedrat kongressen med att skicka officiella repre- sentanter hit, Utah, Colora- do, Wyoming, parlamentet för Australiens förenade stater och Norge.
J: ' •••_ '.} ..
ELLEN WESTER.
LUZERN Under tiden » Skiss af Hulda S y l v é n.
ET BERATTAS om D en sjökapten, att han efter åhörandet af ett fö- redrag, där befintligheten af ett helvete förnekades, förnöjd utbrast: " Så myc- ket bättre, så kan jag ha en hustru i hvar hamn utan att frukta för straff. "
Af samma sorts stoff tyc- kes den kapten vara gjord, som är hjälten i följande lilla spetsiga skiss af fru Hulda Sylvén.
K APTEN VICK för skeppet Lilian Rigg och nu skall det bära af till Liverpool.
Man viftar från Skeppsbron till Lilian och man viftar från Lilian till Skeppsbron, där in- tressenterna stå med konsuln i spetsen.
Kapten Vick svänger sin hvita mössa, konsuln ropar lycka på färden, och vackert, på en lätt bris, glider Lilian ut.
Promenerande på Skeppsbron stanna och säga, att Lilian Rigg är ett ståtligt skepp och kap- ten Vick är en ståtlig kapten.
Kaptenens fru är också bland dem, som kasta en blick efter Lilian.
Så kör konsulns droska fram och konsuln med sällskap tar plats.
Droskan rullar förbi fru Vick.
Men herrarne i droskan, som spraka om väder och vind, assurans och rasande tur, observera ej för sitt lifliga samtals skull kap- tenens fru, och — det kan ju göra jämt det- samma.
Då fru Vick kommer hem, vänta henne butiken, jungfrun och två barn.
Kapten Vick kan icke försörja sin familj, föga och intet bidraga till sin familjs underhåll.
Därför har fru Vick satt upp en hvitvaruaffär, så nu, nu kan fru Vick försörja familjen.
Folket i staden säger, att kapten Vick är en förståndig man, som förmådde sin fru sätta upp affär, ty hon borde väl något ta sig till de långa och ofta kommande tider hennes man vistas på resor.
Ja, så säger folket i staden.
Fru Vick är tyst och tillbakadragen, tycker understundom att lifvet är trist.
Kapten Vick tycker aldrig att lifvet är trist, han är glad, mycket glad åt lifvet.
I Li- verpool älskar han miss Maude, i Rouen älskar han mademoiselle Julie, på Spaniens kust sitter en donna Fernanda och blickar efter honom och i Göteborg delar han våning med en väninna.
För öfrigt undrar man här och hvar om man icke snart skall få se Lilian Rigg med sin vackre kapten komma åter, ty man tycker så mycket om kapten Vick.
Men kapten Vick kan, som sagdt är, icke för- sörja sin familj, föga och intet bidraga till sin familjs underhåll.
Nej, huru skulle han kunna det.
Miss Maude har tingat en ljus sommar- toalett, väninnan i Göteborg behöfver hvila i skärgården hela sommaren och — ja, det är så mycket, som tager kaptenens kassa i anspråk.
Och knusslar gör kaptenen aldrig, vill att allt skall vara i stil med honom själf.
Så sväfvar då Lilian Rigg fram öfver vida vatten till främmande lanji och väntas icke hem förrän långt fram på hösten.
Under tiden får fru Vick bref från kaptenens väninna i Göteborg, som beder henne, fru Vick, att i himmelens namn låta skilja sig från sin man på det att hon, väninnan, måtte bli i till- fälle att ändtligen gifta sig med honom och fortast möjligt bli hjälpt ur en högst beklaglig situation, hvari hon råkat.
Hon kan icke längre vänta nu.
— ® Förnäm vistelseort under sommaren.
® G:D HOTEL NATIONAL — 313 — Sommaren svinner, och hösten kommer och vackert på en lätt bris glider Lilian Rigg in i hamnen, där intressenterna stå med konsuln i spetsen och hälsa " goddag på dig, Vick, väl- kommen, välkommen. "
Och de äro så glada på Lilian och de äro så glada på Skeppsbron.
Kaptenen har klarat sig så godt, Lilian har lyckats så väl, resul- tatet öfver förväntan.
— Då kapten Vick kommer hem till sin fru, visar hon honom brefvet från hans väninna i Göteborg.
Och han, som är glad och mycket glad åt lifvet, läser brefvet, skrattar så att taket kan lyftas, beder henne, för all del, icke fästa sig vid småsaker, talar om att de äro bjudna till konsuln på middag och sjunger en engelsk visa för henne om a t t: " Some like coffee and some like tea.
Some like pretty girls just like me ".
Fru Vick vet att i konsulns hus är både lustigt och trefligt, men hon " säger sin man att hon icke följer honom dit.
När hon säger honom detta, blir han liksom sjufaldt mera glad, skrattar ånyo så taket kan lyftas, sjunger om igen för henne den engelska visan och säger, att, när hvar och en gör som han vill, då är det bra.
Några af herrskapets tanter och bekanta komma för att hälsa kaptenen välkommen hem och säga honom, att de ofta länkt på honom, när stormarna rasat och hafvet varit upprördt.
Kaptenen tar dem i famn, en efter annan och alla på en gång, kramar tanterna som de vore af bomull och bedyrar att äfven han tänkt på dem mången stjärnklar natt, då han suttit i tan- kar sänkt och längtan varit stark — — När tanter och bekanta gå hem, gå de nära hvarandra, hviska, skratta och prata om honom, som är så lustig och så snäll.
Och de tycka det är synd om honom, hvad folket säger, att han har det så tryckt och tungt i hemmet, hon, frun, ser nu inte heller så bra ut som hon gjort förr.
Ja, så säga de och tycka de, ty de hålla så mycket af kapten Vick.
— Jungfrun anser sig böra fråga fru Vick, hvilket rum kaptenen skall bebo.
Fru Vick svarar, att kaptenen skall bebo södra vindskammaren.
På herrskapet Vicks gård står ' en pump, hvarest jungfrur mötas för att spraka bort en stund, när de skola hämta vatten.
En halftimme efter det fru Vick sagt sin jungfru, att kaptenen skall bebo södra vindskammaren, få många jungfrur vid pumpen veta detta.
Dagen därpå veta många fruar i staden det- samma.
Och dagen därpå veta många af dessa fruars bekanta det också.
Och alla förvåna de sig och tycka att det är förskräckligt hvad hon kan göra det otrefligt för sin man.
Visst är han mycket glad och nästan för glad ibland, men man skall väl för guds skull icke fästa sig vid småsaker och för småsakers skull bli otreflig.
Ja, så säga de, ty de tycka så mycket om kapten Vick.
Men hvad skall man egentligen tycka om hans fru?
©ch hvem i hela vida värl- den kan anse det rimligt, att hon skall vara glad, älska och längta efter honom, som i Li- verpool valsar omkring med miss Maude, i Rouen kläder mademoiselle Julie i blommor eller i Göteborg delar våning med en väninna — ja, hvem i hela vida världen, utom de där fruarna i staden och deras bekanta, förstås, de, som icke fästa sig vid småsaker — ja hvem, utom de.
Härligaste läge vid Vierwaldst&amp;ttersjon.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: ' National *.
D&amp;^gd ' Påforcering med " Vafe " — vår första svenska jagare.
K LOCKAN VAR åtta på morgonen en dag här helt nyligen, då vi i Saltsjö- baden embarkerade å " Vale ", vår nya jagare, som bekant den första af sitt slag, som byggts i Sverige, och hvilken efter hitkomsten från Kockums varf i Malmö låg på en två veckors prof- färd i Stockholms skärgård.
Inom ett ' ögonblick var ankaret uppe, maskintelegrafens klocka ljöd öfver hela fartyget och under en svag darrning i hela skrofvet började propellrarna sitt arbete akterut.
Sakta lämnade Vale hotell- viken, rundade restaurantholmen under en stark babordsgir och satte kurs ut genom Ingarö- fjärden för att å vattnen ute i hafsbandetgöra " V A L E S " CHEF KAPTEN sina lika intres- A.
H. GISIKO.
santa som mö- dosamma prof. En svart rök, som med tusen skarpkan- tade sotkorn kom bolmande akteröfver från fyra skorstenar, gjorde en vistelse på däcket ytterligt oangenäm — kommandobryggan är egentligen under gång den enda plats man kan uppehålla sig på.
Hit upp skyn- dade vi oss också och kommo just lagom för att höra chefen genom ett talrör gifva följande order till maskinrummet: " Full fart!
På maskintelegrafen skall vara 20 knop. "
Ännu visade denna endast half fait, och man afvaktade gifvetvis med spänning det ögonblick, då jagaren skulle börja resa fram genom skärgården med 20 PÅ " V A L E S " AKTERDÄCK.
knops fart.
En skarp ringning och ögon- blicket var kommet.
I språngmarsch rusade nu pilsnabbt fram mellan kobbarna, såg det helt stränderna bakåt, ochehurumorgonen var kaf-lugn fruktansvärdt ut, och man förstår så väl, hur och vattrien lågo blick stilla, blåste det som farligt det måste vara med sin hotande beväp- en stormvind mot en uppe på bryggan.
När ning af torpeder och sin höga fart för fient- det långa och smala, grå hafsvidundret rusade liga örlogsmän, hvilka sakta och trefvande skulle försöka komma in i vår skärgård.
Genom Stendörrens skärgårdspass hade vi på en kort stund kommit in i Dalaröleden, och nu stundade det till hela expeditionens allvarligaste prof — forcerar g till gång med högsta möjliga fart under två timmar.
Från att ha gått med 20 knops fart skulle vi nu komma upp till 29 å 30 — vid tanken härpå började ovillkorligen hjärtat att klappa i något hastigare takt, och med en oro, som vore man själf en del af fartyget, afvaktade man att maskintelegrafens klocka skulle gifva signal till- profvets början.
VALE SEDD FRÅN KOMMANDOBRYGGAN.
Olycksbådande blåste röken akteröfver, luc- korna till maskin- och eldrum hade igenskruf- vats och där nere i fartygets inre arbetade den svarta personalen med hela sin kraft och energi mobiliserad för att få upp ångan ordent- ligt, medan hettan steg och steg och oljan sprutade åt alla håll och kanter.
Nu ljöd signalen — två timmars anspän- ning af alla sinnen ombord var börjad.
Som kastadt ur en jättestor ångspruta fru- stade vattnet akteröfver från Vales tvenne pro- pellrar, och fartyget sköt en oerhörd fart.
Nere i gunrummet hoppade de fyra stolarna omkring, som vore de absolut tokiga, och de fyra olåsta lådorna i en byrå kröpo så småningom ut på ett sätt, som endast kunde sluta med en EN MUN FRISK LUFT.
katastrof.
— På kommandobryggan stod chefen med klockan i hand, tagande tid vid passerandet af de i farleden uppsatta milrrärkena, och ständigt hållande ögonen på kursen, för att denna skulle bli så rak som möjligt.
I tvenne långa timmar rusade Vale genom skärgården med denna vansinniga fart, tills ändtligen klockan ljöd lör saktad fart.
Vi hade då uppnått en fart af 29 knop — ett resultat, hvarmed man om- bord var mycket nöjd — och en allmän paus vidtog, af somliga använd för vädring af lungorna, af en del till intagande af föda, af några till att lyfta upp och sätta in byrålådorna igen.
E.
P — N. ELDARE, SOM HÅLLER RAST.
EN HÄLSNING från det fjärran Australien har grefve Birger Mörner, den kände författaren och Sveriges konsul i Sydney, sändt oss följande originella S OM skildring om en utdöende australisk folkstam och dess namnkunnigaste kvinna.
Grefve M. har för ej längesedan af New South Wales Zoological Society blifvit vald till council director för dess zoologiska trädgård i Sydney.
H ON ÄR BARA en vilde, bara vägviserskan i Whakarewarewa-Rotorua, men hon är Ereti Papakura, Maorifolkets mångbesjungna dotter och Nya Zealands älskling.
Om ni frågar en nyzealändare — och det kom- mer flere till Sverige i sommar, — hvem Ereti är, skall han undrande rista på hufvudet, men om ni sänder ett vykort, adresseradt " Maggie, " New Zealand ", kan ni vara öfvertygaa omatt det kommer henne till hända, och att ni antag- ligen också får svar.
Ty pakeha-folket (de hyita), glasögons-kvinnorna i skolan, döpte natur- ligtvis, i enlighet med den brittiska rasens oförmåga att tillägna sig främmande språk eller ens namn, om henne på nytt, och förärade henne därvid det mindre välljudande namnet " Maggie ".
Hennes lefnadshistoria är iörresten mycket enkel.
Hon föddes i vildmarken någon gång i slutet af förra århundradet.
Till nio års ålder växte hon upp i hedningsfrihet, dykande i djupet efter musslor eller snärjande bellfågeln mellan totarakronornas lianer.
Så kom skolan i Napier.
Vid sexton års ålder gifte föräld- rarna bort henne till en hvit man.
Tre måna- der senare — han var " no good " — rymde hon från honom och återvände till sitt folk.
" The call of the wild ".
Denna " locktonen från vild marken " trängde tidigt nog in i hennes lif — tidigare än för de flesta af hennes ras.
Jag har hört berättas om en bildskön maori- fiicka, som under kriget på sextio- talet hembragtes till civilisationen som en engelsk öfverstes lagvigda hustru för att sedan under en lång följd af år intaga en lysande och afundad ställning i Sydneys och Wellingtons societeter, och hvars likaledes ryktbart sköna döttrar gjorde utmärkta partier.
Men då efter fem och tjugo års äktenskap den gamle öfversten dog, lämnade hon för alltid den stora världen, vände hem till sin stam, kastade den fladdrande videkappan öfver sina nakna skuldror, tände en pipa och satte sig bland sitt folk att vänta döden.
Ereti har rättighet att sticka den hvitbrä- made huiafjädern i sitt svarta hår, ty hon är af konungaätt.
I sextonde led är hon en ätt- ling af själfve Tama-te-kappa, höfdingen å krigs- kanoten " Arawa ", som för sexhundrafemtio år sedan var den förste att sätta foten på denna ö, " Ao-Tea-Roa " (" det långa ljusa molnets värld ") som de från sagolandet Hawaiiki kom- mande maorierna kallade densamma.
Det var på jättefågeln Moas tid, detta oerhörda vinglösa vidunder, hvars benknotor professorerna nu gräfva upp ur grottor och mossbäddar för att om dem skrifva lärda afhandlingar.
I tionde led härstammar hon från Mihi — icke Mari Mihi, men Maori Mihi, han som ägde odjuret Kataore —, och i nionde led är hon en dotter af Hinemoa, flickan, som sam öfver sjön.
Ereti, berätta!
— Och med armen stödd mot knäet lutar hon de+ bruna hufvudet handen.
Hinemoa var dotter af en gammal höfding, som hette Umukaria, och som lefde vid Owhata därborta vid stranden af Rotorua-sjön.
Hennes rykte gick vida, ty hon var mycket vacker och hennes fader gjorde en " puhi " af henne, d. v. s. en så förnäm flicka, att hon endast kunde gifta sig med en mycket hög chef.
På ön Mokoia lefde en annan höfding, som hette Whakane.
Han hade många barn, bland dem en oäkta son, som hette Tutanekai, och vid hvilken han var mycket fästad.
En gång om året brukade de kring sjön boende stam- marne mötas vid Owhata för att hålla råd, och vid dessa möten var det som Hinemoa och Tutanekai sågo hvarandra och fingo hvarandra kära.
Tutanekais äldre bröder begärde hennes hand, men som hon var en " puhi " kunde de icke få henne.
Till ett af dessa möten infann sig icke Tutanekai, men om aftnarna brukade han och hans vän Tiki gå upp på en höjd bakom deras whare (boningshus) och tänkande på sin älskade blåste han koauau (flöjt).
En afton förde en vind hans toner öfver till Owhata.
Och afton efter afton satte sig Hine- moa vid stranden för att lyssna till tonerna, ty hon kände att de kommo från hennes älskades flöjt.
Men hennes stam började frukta att hon skulle paddla sig öfver sjön och därför drogo de upp och bundo fast alla kano- terna, så r att hon inte kunde
komma åt dem.
En afton satt Hinemoa och lyssnade till den välkända locktonen till dess att hon kände, att hon icke kunde lefva utan sin älskade, och därför beslöt hon att simma öfver sjön.
Hon sade till föräld- rarne att hon skulle gå till " Whare Tapare ", d. v. s. det hus, där gossarne och flickorna lekte lekar och lärde sig poi och haka.
Men i stället för att gå dit gick hon till " kanta " (kökshuset) och utvalde tvenne kalebasser, som hon proppade och tog med sig till sjön.
Hon klädde af sig sina mattor på en klippa kallad Iiirkapua, tog en kalebass under hvardera armen och sam öfver sjön, vägledd af den älskades flöjt.
Halfvägs stannade hon på ett grund, Hudwhala, där hennes broder brukade med sin ormbunksprydda taulina fiska toitoi och kouras.
Ändtligen kom hon öfver på andra stranden, alldeles genomfrasen och förbi af trötthet, men där fanns en het källa, som nu kallas „Hine- moas bad ", där värmde hon sig.
Men nu visste hon inte hur hon skulle bära sig åt, ty hon hade inga mattor att taga på sig, och inte visste hon hur hon skulle kunna få ett bud till Tu- tanekai.
Men emellertid hände det, att hennes älskade blef törstig och sände sin vän Tiki att hämta vatten i en kalebass.
Tiki var tvungen att gå förbi den varma källan, i hvilken Hine- moa låg gömd, och då han återvände, frågade hon honom med förställd röst för hvem vattnet var ämnadt.
Han svarade att det var för Tu- tanekai.
Hon bad honom då om en dryck, men i stället för att dricka bröt hon sönder kalebassen.
Tiki återvände och berättade detta för Tutanekai, som blef mäkta förgrymmad.
Han sände Tiki med en ny kalebass, men också den bröt Hinemoa sönder.
Då blef Tutanekai så vred, att han klädde sig i sin matta och skyndade med sin krigsklubba för att slå ihjäl den man, som bröt sönder hans kalebasser.
Han gick rundt omkring källan, utmanande den man, som hade förolämpat honom.
Till sist fick han under en utskjutande klippa fatt i Hine- moas hår och drog fram henne, men i stället för att finna en fiende var det hans egen älskade.
Han kastade då sin kappa omkring henne och förde henne hem till sig, och Hinemoa och Tutanekai lefde sedan lyckliga i många år.
. '.
Det är i Rotoruadalen, " Underlandet ", som newsealändarne med rätt kalla den, som Ereti bor.
Här välla svafvelmättade heta strålar ur jorden, här finnas kokande sjöar och botten- lösa källor,här finnas vulkaner, som spruta jord.
Mellan ett helt system af heta vattenbrunnar, mellan hvilka en kall, fradgande älf ringlar sig, ligga maorihusen.
Öfver ångan från källorna koka de sin föda, och om natten bada kvin- norna i en slocknad kraters varma djup.
Högst beläget är Eretis hus, Tukiterangi, med förstu- gukvisten målad i maoriska arabesker.
Husets enda rum är en sällsam blandning af maorihem och en europeisk konstnärinnas arbetsrum.
På väggarna hänga en oändlighet af celebra perso- ners porträtt med de mest artiga dedikationer, där finnas furstar och konstnärer.
En heders- plats intager Paderewskis porträtt midt emot det pianino, på hvilket han under sitt besök här spelade stycke efter stycke, lockande fram så underbar musik, att det utanför samlade maorifolket undrande sporde hvarandra, hvilken märkvärdig främling i dag gästade deras by.
Här finnas bilder af prinsen af Wales, vägledd mellan gejsrarne af Ereti, och där stirra ur ' en ram Marie Halls stora sorgsna och djupa ögon.
Som allamaorier älskar Ereti lidelsefullt musik.
Hennes sopran är mörk och mjuk; hon är den enda människa jag mött, hvars tal-röst var musik.
Länge skall jag minnas henne, sittande på \ Sveriges p i en gång elegan- [taste och mest användbara I modejournal för hemmen.
/ GREFVE BIRGER MORNER.
marken med händerna knäppta under knäet, vaggande sjunga någon af sitt folks uråldriga, melankoliska sånger, svängande som de äro mellan polerna kärlek och död — och satta i melodier som endast röra sig mellan fyra toner och delar däraf: " E mate kos i le aroha titiro kitouma Is pukai tanga o dku rorinata ei ".
(" När du är långt borta, älskade, sank blic- ken mot ditt bröst, emot hvilket mitt hufvud så ofta lutat sig, och på ' hvilket mina tårar hafva fallit. ")
Musiken är den konst, som ännu är maorier- nas.
De voro mästare i dekorativ konst, med sina enkla stenredskap visste de att ur hårda träslag framlocka utomordentliga reliefer och deras arkitektur var präktig, originell.
Den nya kulturen med allt dess godtköpskram har dödat konstslöjden, och det enda nya skönhetsvärde den bragt maorifolket i stället för allt den be- röfvat det, är musik.
Deras röster äro klang- fulla, deras öra och minne osvikliga.
Ereti, hvars hela sträfvan går ut i arbete för sitt folk, har infört den fyrstämmiga sången, såväl i kyrkan som på lekplatserna.
Alla åldrar del- taga däri från sexåringar upp till de äldste.
Jag bevistade den andra repetitionen af ett helt program på fem nummer, däribland sir J.
Barn- by ' s sättning af lord Tennysons långa dikt " Sweet and low ", och det befanns, att de alla redan kunde sina stämmor.
De gamla ^danserna har Ereti, Rotoruadalens okrönta drottning, också tagit i sitt hägn.
Två gånger i veckan är det " haka ".
Ereti sjunger, och hennes syster leder dansen.
In i en lång rad med armarna lagda på den föregåendes skuldror komma danserskorna.
Många äro unga flickor, andra redan åldrade kvinnor med läppar och hakor tatuerade i djupt inskurna, blåfärgade arabesker.
Kring midjorna fladdra och skramla vasspipgördlarnes svarta och gula slingor.
De ordna sig på ett led och med svängande poi- kulor, som hållna vid ett kort bastsnöre svän- gas omkring, går dansen — allt vildare, här- mande någon handling ur lifvet, krig eller fred — dödandet af den slagne fienden eller byg- gandet af ett skulpteradt hus.
Eller också sätta de sig i en lång rad som roddarne i en kanot.
Dansen återger farkostens rörelser, stor- men, som kommer, sjögången, vedermödorna och den slutliga räddningen.
Det är ständigt ett dramatiskt element i deras dans, och den är präglad af egendomlig, vild skönhet.
Af de många tusen turister, som hvarje år af Ereti vägledas mellan gejsrarne i Rotorua- dalen — hon hade " 540 antecknade i sin " vi- sitor ' s book " för januari månad, som icke är säsong — är det nog icke många som ana, med hvilka kritiska blickar denna flicka, hvars skratt är så oemotståndligt, och hvars ständigt för- synta slagfärdighet blifvit ett ordspråk, i själfva verket betraktar pakehafolket, och huru lidelse- fullt hon älskar sin egen, till undergång dömda stam.
Infödingarna på Söderhafsöarna hafva en underbar förmåga att oberoende al klädedräk- ten genast bland främlingar urskilja de verk- liga gentlemännen och de bildade verkligt för- näma kvinnorna, men hos Ereti, som kommer i kontakt med så oerhördt många, har denna människokännedom öfvergått till sport.
De flesta resande inbilla sig hafva af henne gjort en in- tressant studie, men de ana icke, att det i stället var hon, som studerade dem.
Vågar jag återgifva några af hennes reflex- ioner angående de hvites och maorifolkets olik- heter?
Skulle någon läsarinna emellertid blifva chockerad, ber jag vördsamt få erinra, att Ereti är bara en vilde.
" En maoriflicka äger full frihet, våra hustrur äro däremot absolut trogna.
Jag har hört att det lär vara tvärt om hos pakehas.
Men en maoriflicka låter aldrig sälja sig.
Om någon af dem råkar att bli mor, vårda vi henne som en drottning och glädjas med henne, ty vi veta utan att fråga, att barnet kallades till litvet af en ren och offervillig kärlek.
När en pakeha skrattar, skratta alla pakehas, men när en pa- keha gråter, får han gråta ensam.
Hos oss gråta vi gemensamt. "
Och att detta sistnämnda var bokstafligen sanning fick jag samma natt erfara.
Ett litet barn hade dött i det maorihus, som vette mot min bostad.
Hela aftonen kommo maorier i kärror, till häst eller till fots och samlade sig utanför huset, där det lilla liket med fjädrar i håret, ty det var ett höfdingabarn, var utställdt.
Hela natten höllos sorgetal, det snyftades och gräts.
Men all Eretis längtan efter maorifolkets blifvande återlösare, mannen, som en gång skall samla och rädda spillrorna af denna den nob- laste af jordens mörka raser, är nog förgäfves.
Maorifolket, som för hundra år sedan räknade två hundra tusen individer, har nu smält tillsam- mans till fyratiotusen.
Den hvite mannen, för hvil- ken icke allt är rent, snöpte deras bildstoder och ingåfvo dem missaktning för tatueringssmärtor- nas manlighetshärdande.
De kommo med böne- möten och Sankeysång, med whisky och mäss- lingen.
" Vår potatis är kokt, " klagade Te Witi, profeten från bergen, åldringen i Hari- hola, han, som för några månader sedan gick till sina fäder.
Ty oblidkelig går den nya tiden fram öfver " det långa, ljusa molnets värld ".
För nybyggarnes yxor har snart den sista rem- san urskog fallit, fälten breda sig ut, där for- dom solens stråle aldrig kunde genomtränga löfverket.
Den hvita hägern, maoridiktens fågel, är död, själfva den oskyldiga tuataran, den treögda ödlan, som här glömt sig kvar från en förgången geologisk period, är snart endast ett minne.
Ett nytt folk, nya djur och nya växter hafva kommit, kväfvande, trängande, skjutande åt sidan.
Den hvite mannen och hans ständige följeslagare, husråttan, gråsparfven och brän- nässlan, behärska fältet.
" Vi dö bort som Moa-fågeln ", säger ett maoriordspråk.
Men länge sedan Ereti och den sista af hennes folk samlats till sina grafvar däruppe på de svala höjderna, skall tui-fågeln, alla härmares mästare öfver Rotoruadalen eka Ereti Papakuras, maori- flickans glimmande dunkelröda skratt.
Iduns Modellkatalog ^ @ Fyra rikhaltiga sssonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt ar — 6 0 öre pr häfte.
- 316 ^ s§t Oumbärlig för alla som^ merskor och alla hem.
N u är tid att prenumerera.
och därunder, så är det svårt att förklara, hur vår hit- tills motade sträfvan kan ha hindrat hembildning därhän att 1) äktenskapsfrekvensen sjunkit, 2) osedligheten stigit, 3) den fria kärleken fräckt predikats " till och med af kvinnor "!
Men när detta har skett på det friska trädet, menar ni, hvad skall då icke ske, när fröken N:R 22 AF IDUN tager E — er under ofvanstående Stael v. Holstein blir kamrer i hälsovårdsnämnden.
rubrik till orda angående en af kvinnosakens brän- Min fru, ni gör emellertid orätt att rikta er uteslu- nande frågor och synes både på egna och medsystrarnas tande mot kvinnors användande till annat än dräng- vägnar mäkta förolämpad öfver att en syssla i stadens sysslor i stadens eller statens tjänst.
Ni bör säga några tjänst, som under åtskilliga månader på fullt korrekt varningens ord mot deras användande af sin begåfning sätt skötts af en kvinna, icke kan gifvas åt henne, i den ' enskilda eller deras egen företagsamhets tjänst.
emedan den aflönas med 4,000 kr.
och är afsedd för Äfven där ta de ju tillfällen till förtjänst = hembildande en man.
(likhetstecknet är ert, icke mitt) från mannen.
På Sofie Ja, vid första påseendet och individuellt betraktadt Gumaelius ' och Wilhelmina Skoghs poster skulle män kan nog saken te sig såsom en orättvisa.
Men gå vi med flit och omtanke kunnat försörja ofantliga famil- litet djupare och se förhållandet i stort, d. v. s. från jer.
Sedda ur er synpunkt, måste dessa två damer statens eller det allmännas synpunkt, så torde resulta- betraktas med allt annat än blida ögon.
tet blifva annorlunda.
För att ett folk skall bestå så- Men för att tala lika dödligt allvarsamt som ni, som sådant och förökas på naturligt sätt, d. v. s. att där är icke den fara ni tror.
Äfven om vi kvinnor alls hem bildas, däri nya medborgare kunna födas och upp- icke arbetade med annat mål än vår personliga fördel fostras under god föräldravård, måste staten se till att för ögonen, såsom t. ex. männen göra (ty ingen må mannen, den naturlige försörjaren, kan bilda hem och tro att de skaffa sig stora inkomster och bilda hem försörja familj.
Men blifva i stället de flesta af dessa eller låta bli ur samhällssynpunkt), så behöfde man något mera aflönade sysslor besatta med kvinnor, så dock icke frukta för att " de flesta af dessa något mera uppfyllas ej dessa villkor — så vida vi icke skola sträfva aflönade sysslor skulle bli besatta med kvinnor ".
I en därhän, att dessa kvinnor söka sig en man, som skö- konkurrens, där kvinnan icke har den meriten, att t on ter hus och barn.
Men som detta nog ändå är att allt är billigare, ha ju dock männen — och intet ondt i för mycket vända upp och ner på naturens ordning, det — de flesta chancerna.
Hur många kvinnor tror få vi väl ej räkna med en sådan eventualitet.
Kvinno- ni visa den energi och den duglighet och den fysiska sakssträfvandet har nog sitt berättigande, men låtom uthållighet inför ett manligt arbete, så att de som frö- oss inte skjuta för mycket öfver målet, ty ett våldfö- ken Stael v. Holstein äro sina manliga medsökande rande af naturen hamnar alltid sig själf förr eller se- öfverlägsna?
Tror ni inte, att där de bara äro jämn- nare.
Vi kvinnor ha ju numera tillgång till ganska spelta, mannen utan tvekan får företrädet?
Fall sådana många arbetsfält och behöfva icke försörjas af far eller som det nu behandlade skulle bli så relativt sällsynta, bröder eller sitta och vänta på befriaren i form af en att man gärna kunde kosta på sig litet rättvisa.
För man.
Men det är i alla fall naturens och samhällets att nu alls icke tala om, att man brukar se till, för mening att äktenskap skola ingås och att kvinnan så- platsens skull, att få den lämpligaste personen.
som sitt egentliga kall har platsen som maka och mo- der, och dessa äktenskapliga föreningar kunna ej ske, Ni, som är så förtvinad och förtrytsam, har ni då om icke mannen kan få en så pass väl aflönad syssla alls icke märkt reaktionen?
Har ni icke märkt, hur att familjen därpå försörjes.
Vi se redan nu huru äkten- vi själfva så småningom dra oss öfver till arbeten, skapens antal aftager — och osedligheten tilltager, hur där vi finna oss bättre till rätta, har ni icke märkt den fria kärleken öppet predikas till och med af kvin- tendenser till ett större uppskattande af det arbete, som nor med en fräckhet, som är sorgligt förvånande.
Skola af ålder varit kvinnornas, fast det nu tagit nya former vi bestå såsom ett sundt och kraftigt folk, så måste och icke alltid sker inom hemmen?
Och tror ni att vi dessa pestbölder bortopereras och Sveriges sansade alldeles glömt bort hvad ni kallar " kvinnans egentliga kvinnor arbeta i den rätta riktningen och icke för en uppgift "?
Det är sant, vi kunna icke subordinera som liten skenbar orättvisa hjälpa till att.
göra det onda förr, vi vilja ha litet mera plats, — hit intill och ett värre.
En kvinna kan godt lefva på mindre än en godt stycke vidare — ja, vi anse det inte en gång som familjeförsörjare, och en sådan på samma sätt som man- någon dödssynd, ifall en kvinnas arbete och duglighet nen kan hon aldrig blifva, äfven om hon någon gång någon gång skulle betalas med 4,000 kronor, vi ha skulle ha gamla föräldrar eller yngre syskon att sörja ingen lust ej heller skyldighet att afstå summan åt en för.
— Lägg gärna skatt på ungkarlar — det tåla de man, för att han skall kunna bilda hem med en.
annan, vid — och låtom oss gå i spetsen för en sundare sa-.
men alldeles ha vi icke tappat hufvudet eller glömt att kernas ställning samt söka införa enklare och mindre vi äro kvinnor.
Vi äro det som förr, bara på ett dyrbara lefnadsvanor, så skall vårt folk blifva lyckli- annat sätt, och vi ha den förmätenheten att förneka, gare och långt flere äktenskap skola kunna ingås.
De att vårt sätt vare sig har varit eller skall bli orsaken ensamma kvinnor, som ändå blifva kvar, skola nog reda till äktenskapsfrekvensen sjunkande, osedlighetens sti- sig på j i n d r e än 4,000 kr.
gande och den fria kärlekens fräcka predikande, liksom vi högtidligen ta afstånd från det fenomen ni berör, när — A — M.
ni talar om faran för att folkökningen icke längre skall ske " på ett naturligt sätt ".
" Hit intill och icke vidare " Ett svar och ett gensvar.
1 ÖRFATTARINNAN till den artikel, som gifvit F anledning till ofvanstående genmäle, hat blifvit satt i tillfälle att ta del af detsamma och har ned- E — ER.
skrifvit följande replik.
Tlnifa.
MEDGER, min fru, att stadsfullmäktiges förbud N I " vid första påseendet och individuellt betraktadt " ter sig som en orättvisa.
Men ni har gått djupare, ni har sett förhållandena i stort, från statens och det all- männas synpunkt — de gjorde så, antidreyfusarderna, när de ville hålla fången kvar på Djäfvulsön — och ni har gjort förvånande upptäckter!
Nu vet ju icke jag hvem af oss, som sett och tänkt djupast, men nog förefaller det ändå bra naivt att tro, att endast ni skulle tänkt på att lyfta blicken ut öfver det individuella fallet.
Ni tror att kvinnofrågan för oss bara är en enkel gåpåaresak, men o, ni misstar er.
Från er, det är här samhällets, kanske männens syn- punkt, är kvinnornas duglighet i annat än rent kvinno- göra och deras perversa begär att använda och ta be- taldt för den en olycka, till hvilken man partielt kan hänvisa den stigande kampen för tillvaron, äktenskaps- frekvensens ständiga sjönöd, osedlighetens stegring och den fria kärlekens fräcka predikande.
Ty icke sant, det är ju detta och ingenting mindre ni drar som konse- kvenser ur vår fodran på samma rätt för kvinnor som för män att söka och erhålla befattningar i stadens tjänst?
Här tyckes emellertid tingens eviga ordningslag blifvit rubbad, enär verkan — det är alla de pestböl- der ni talar om — visat sig före orsaken.
Eftersom vi ännu icke ha den omstridda rätten, eftersom vi ju ännu icke monopoliserat 4,000-kronors-tjänsterna, eftersom de kvinnor äro lätt räknade och, i fall af behof, lätt bortopererade, som sitta med 4,000 kr.
i själfförvärfvad inkomst, eftersom vi verkligen, som ni rekommende- rar oss, " reda oss på mindre " ja, ofta på fjärdedelen Tusen tusen fticBor i ring, par ögon, som tgsa, ocf} munnar, som fe åt ocfj hjärtan, som sBätfva för dimfjötjda aningens Sofen Brinner ocf} ängens Tlnita så taft stå röda ocfj 6få.
sBor på få.
Ocf} gon som de andra aft dansen i evigfjef Tilen, Bära ftnifa, när vintern Bommer fanfar ocfj fjösten attting ocf} ängarna ocBså Bti det ingen, ocf} BfacBar fjvifa, vitt fr år sfifa; vår, flnifa.
SAM — K Ä R A S T E, sade den gamla k v i n n a n, d e t förvånar m i g a t t se d i g s å bedröfvad.
J a g h a r icke sett d i g p å fyra år, icke sen s o r g e n s t e g in hos d i g, j a, d e t v a r en stor sorg, m e n j a g t ä n k t e ä n d å, att du skulle v a r a återställd vid det h ä r laget.
D e t är i n g e n t i n g j a g afundas er u n g a, s å s o m er förmåga a t t få ett obe- g r ä n s a d t m å t t af l i d a n d e u t u r er första olycka.
H v a d ni h a g o d t om känslor, b a r n.
Förvisso är det s a n n i n g e n, a t t e n d a s t det y t t e r s t a hel- v e t e t är köld och stillhet.
D u ler så t u n t och s m å i r o n i s k t m o t m i g, T o n y, du t y c k e r a t t d e t är t o m t o r d s k r a m m e l h v a d j a g säger, och du o n d g ö r e s så s m å t t öfver mitt öfversitteri, som vill förneka d i g tillfredsställelsen a t t själf h a m ä t t u p p och k a r t l a g t d e t y t t e r s t a helvetet.
K a n s k e, m i t t b a r n, a t t j a g b o r d e låta dig behålla din öfvertygelse, m e n j a g, som v e t så m y c k e t m e r a, finner det g å öfver m i n förmåga.
Det är m i n åsikt, T o n y, att du e n d a s t be- funnit dig i förgården.
D u h a r haft ett fint och v a c k e r t l i d a n d e, flicka, och d e n s o m släpats g e n o m m å n g a s m å s m u t s i g a sorger, h a n u p p - s k a t t a r v ä r d e t och h ö g h e t e n däraf.
Du m e n a r, att du k a n bli t r ö t t och led också vid d e t v a c k r a l i d a n d e t, a t t du icke h a r r å d med d e t, e m e d a n lifvet är blott ett och s å k o r t, och en k v i n n a m å s t e v a r a r ä d d om de få åren, s o m ä r o h e n n e s d y r b a r a och ljufliga ungdom.
M e n flicka, j a g m e n a r, a t t din s o r g h i n d r a t d i g från att åldras, att den hållit ditt blod och ditt sinne friskt, och a t t du n u efter dessa fyra år s t å r färdig a t t t r ä d a u t i sol- s k e n e t lika u n g, som n ä r s k u g g a n föll o m k r i n g dig och m e d o ä n d l i g t m y c k e t finare och djupare känslor, och det är i n g e n ä n d e p å d e n inten- sitet, h v a r m e d du skall famna l y c k a n, n ä r hon nu m ö t e r d i g.
Å t e r småler du, b a r n, m e d kufvad otålighet, n ä r j a g n ä m n e r o r d e t lycka.
D e t h ö r till din religion, att l y c k a n är en och s å j o r d i s k t b e - r o e n d e af d e n k r o p p, i h v i l k e n d e n en g å n g tog form för d i g, a t t n ä r h o n dör, h o n icke k a n v ä n t a n å g o n u p p s t å n d e l s e.
Men så enkelt, b a r n, är det icke, d å v o r e j u s o r g e n o c k s å b a r a en, och d e t skall du icke i n t a l a d i g.
Nu får du icke bli förskräckt och icke v ä n d a m i g r y g g e n, m e n j a g t r o r m e d tillförsikt, a t t du ä n n u en g å n g k o m m e r a t t älska, ä n n u en g å n g och h å r d a r e.
Det d ä r lilla glädjelösa s k r a t t e t t y c k e r j a g icke om, flicka, ditt lif h a r icke gifvit dig an- l e d n i n g till det.
Om du h ö r d e till d e m, h v i l k a s döda själsinstrument icke l ä n g r e ger ljud af sig, n ä r lifvet spelar p å det, e m e d a n s t r ä n - g a r n a äro så få, s å slitna och s t u m m a, eller om du upplefvat a t t se k n o p p n i n g e n, blomnin- gen och förvissnandet u p p r e p a sig i s a m m a o r d n i n g och i n ä s t a n s a m m a s i t u a t i o n e r, d å k u n d e du h a r ä t t till ditt fula lilla s k r a t t.
Och om du m e d o ä n d l i g vämjelse och leda sett ett bestämdt vattenstånd gång på gång blotta samma sten p å s a m m a plats i din själs b o t t e n, den sten, som du n u t r o r visar sig blott en g å n g i en m ä n n i s k a s lefvetid och e n d a s t i de ut- v a l d a s, d å skulle j a g förstått, a t t d i n blick är så död och t o m.
— Du talar så m y c k e t, sade till sist den u n g a k v i n n a n, m e n du h a r v a r i t b o r t a i fyra år, och h v a d v e t du om m i t t lif?
— D e t j a g s å g, då j a g k o m, och d e t m a n sagt m i g, k ä r a s t e: att du — liksom n ä r j a g for — b e g r å t e r din ä l s k a d e.
— M e n du t ä n k t e icke p å a t t fråga, h v i l k e n i o r d n i n g e n, sade den u n g a k v i n n a n.
går som dansen ocf} sufor vacBra tror, fäcBer, det är Bara i ungdomens förfrottande ocfj räcBer.
ocfj snöfjötjef då finns rysa stor, i fjvifa ocfj tustigt ocfj Bänstor.
gut ocfj Bfommor dansar ingenting, Den enformiga sorgen, ELIN PHILIP.
WÄGNER.
med sina mer än 100 års tra- Den äkta ^07 / T) Saw d e Cologne ditioner, är icke dyrare än de otaliga efterapningarna.
— 317
- £&amp;£ •tTssn ?uede / ä m.
ÄRA LÄSARINNOR, ni komma att läsa detta K under de dagar, som äro eller borde vara årets vackraste, vår egen nordiska midsommar, hvars skönhet icke kan egaliseras af hvad något annat, eljes mera rikt lottadt land har att bjuda på.
En vis natur har väl förmodligen ordnat allt så åt oss för att vi skola kunna stå ut med de många kalla grå ovädersdagarne — därest vi ha kraft och förmåga att njuta af solen, medan vi ha den!
Kära medsystrar i Eva, njuten af solen medan ni ha den!
Sägen er själfva att nu skola vi alla vara glada, tvingen bekymren, de där dock alltid till slut äro eder underlägsna, in i en väl tillstängd svart och mörk liten låda, packen god mat och en flaska vin i korgen och slå er för en gångs skull riktigt lösa och sätt som dagsuppgift endast njutningen bland blommorna och sommarvinden.
Men glöm inte att sätta på er en ljus och vacker klädning, kvinnan är naturens yppersta verk och skam vore det väl då, om hon skulle skräpa midt i dess sköte!
Jag önskar jag kunde få er att värdera alla de möjligheter som ligga i en ljus, glad och fräsch sommarklädning!
Den lånar sin charm af som- maren själf, den är hvarken dyr eller svårsydd och ~ ändå " på höjdpunkten af hvad en god och bortskämd smak kan fordra af elegant utseende och teknisk fulländning, och just därför låter den en trött och utarbetad arbetskvinna med så mager portmonnä som endast en kvinna, trots arbetet, kan ha den, känna sig lika säker, elegant och " ofvanpå " som trots någon grefvinna med 10,0.70 i klädpenningar, och 5, 0 J 0 anor!
Bäst är naturligtvis att alltid kunna känna sig som " grefvar och baroner ", men icke ens jag går så långt i optimism att anse allt utförbart, därför varskor jag er: passa på nu, nu är det sommar, nu skall ni vara fin och skaffa er så mycken glädje och skönhet ni kan få, det stärker mer än ni anar och det ligger så godt som inom allas räck- vidd att ernå, och det är utmärkt nyttigt för hälsan, arbetet och inkomsterna!
Alltså, ni skall vara fin, och ni har just ingen- ting som är något särskild fint och roligt i er gar- derob och ni har heller just ej så värst mycket pengar till öfverlopps.
Låtom oss se hvad vi kunna göra åt saken.
Ljust skall det vara, och tvättäkta så vidt möj- ligt, på det att ni icke skall ha gjort er bes; värförgäfves.
/ mi &lt;.
.
* # fc&gt; P " " T - .. o • ii 1, Margaine-Lacroix-modell.
" Tanagra^-dräkt af blå meteorcrépe med skärp, draperi och snodder af libertysiden.
2.
Redfern-modell.
Hela dräkten en prinsessklädning af linne med engelska broderier och infällda irländska spetsar.
Sidenbandet är Nattier-blått.
3.
Drecoll-modell.
Brun silkes-voile med upphöjda silkesbroderier i färg.
Felix foto.
MT &amp; " £Ä&amp;£ * B Iduns riönsterafdelning, Stockholm.
— 318 —
Och så skall ni ha en graciös och " klädd " festlig hatt till, istället för den mycket trefliga och korrekta, men en smula hvardagligt allvarsamma hatt ni använder " under hvar dags plåga ".
Ni skall göra er en " Charlotte ".
På det sättet når ni enklast och billigast det åstundade resultatet.
Af hvit, helst silkesöfverspunnen karkas igör ni en stomme med en rätt stor och bred kulle och ett helt litet 7 a 10 cm.
bredt en aning nedåt lutande brätte.
Stommen klär ni sedan med slät bomullstyll (1.80 per meter i dubbel bredd) om ni vill ha hela.
charlotten i tyll eller spetsar, eller med så kallad borimllschiffon, om ni helt enkelt vill ha den i någon liten prickig eller broderad moll.
Stommen kläs, eller kanske rättare fodras på undersidan, och sedan återstår!
endast att af ett stort cirkelrundt stycke (om det är tunt, af två sådana styc- ken) rynka ihop en stor och luftig kulle, som ni här och hvar med ett stygn fästerl fast i karkasstommen.
Öfver brättet lägger ni en rundskuren eller rynkad, enkel, dubbel eller tredubbel volang och om " midjan " bin der ni till sist ett mjukt och bredt sidenband, som k n y t s i en rosett ofvanför vänstra ögat.
Och så klädningen.
Ni behöfver i hvarje fall till en tunn klädning först en tunn, underklädning, hvilket är en ' nödvändig sak och därför ingen lyx, och som ju dessutom kan, oberoende af modet, användas hur länge som helst.
Den skall ' nämligen i hvarje fall vara fullkomligt slät, och bör sys i prinsessfason af batist, moll eller nansok.
Nedtill i själfva kanten afslutas den med en plissé, eller om man fasar för stryknings- besväret, med en volang.
Den bör vara utan ärmar och låg omkring halsen och den verkligt ordentliga qch omtänksamma syr knapphål och små pärlemorknappar istället för de till tvättkläder aldrig lämpliga och \ eleganta hyskorna och hakarna.
Klädningen skall ni göra helt hvit, om ni disponerar öfver så mycket pengar att ni kan köpa något tunt fantasityg, ettdera med prickar eller små broderade fasoner och därtill ett par meter broderi, eller ännu bättre Vadstenaspetsar (låtom qss för all del uppmun- tra den inhemska industrien, i synnerhet där den är så vacker!)
för att fiffa upp lifvet en smula med.
För dem som kunna få tvättadt lätt är hvitt absolut det mest praktiska till sommarbruk, om man är angelägen att vara snygg, en hvit klädning " daterar " inte, den är alltid lika treflig och modern, och den blir lika vacker tills den är utsliten.
Så har den därjämte ännu en mission att fylla, och det till på köpet en mycket viktig: den lär våra damer att vårda sig en smula om hur de bära sina toaletter.
Det är något grufligt okvinnligt i och disgraciöst i det vårdslösa sätt hvarpå så många svenskor handtera sina kläder, de fläcka dem och $olka dem och sätta sig med kjolen delvis kylsad, så att den blir skrynklig, delvis släpande i golfvets smuts.
De där tagena kom- mer man snart ur, om man en tid gått i hvitt, i all synnerhet om man själf får bestyra om tvätt och stryk- ning.
Till uppbyggelse för dem, som säga " att hvitt håller då inte en dag ", vill jag nämna att jag kan i Stockholm till förmiddagsbruk bära en hvit klädning fem å sex gånger utan att man kan ha skäl att anmärka på den.
Och intet smutsa så som spårvagnar, gator, butiker och redaktionslokaler!
Icke Iduns, de äro ide- aliskt väl hållna!
Vill ni, trots alla dessa förespeglingar, icke ha en hvit klädning, återstår nog endast en blommig och glad organdi, som kan bilda en förtjusande dräkt, om den göres vid och luftig nog.
Ett billigt och effektivt sätt att garnera den på är att kanta den nedtill och eljes, där lämpligt synes, med enfärgad batist i blommornas eller mönstrets färg.
Charlotten kan ju i så fall också göras af samma batist!
En sak att noga komma ihåg är att på alla dessa mycket tunna hattyger bör man klippa alla volanger på råken!
G WEN, Ärade halfårs- och kvartals- prenumeranter erinras härmed om vikten att nu utan dröjsmål förnya prenumerationen för årets senare hälft, för att därigenom undvika afbrott i tidningens regelbundna expedition.
Samtidigt tillåta vi oss påpeka att det är så mycket nödvändigare, att prenumerationen nu verkställes, som alla våra prenumeranter gratis erhålla Iduns julnummer 1908, hvilket genom de bidrag vi tillförsäkrat oss från våra främsta författare och konstnärer kom- mer att bli synnerligen intressant och artistiskt till innehåll och utstyrsel.
Känslomänniskor.
En återblick i liivets tidbok af Hanna Lundholm.
(Forts.) r ^ \ E MÄRKTE EJ, huru tiden förrann, förrän de sågo * - * insjön ligga framför deras ögon i glans af den ned- gående solen.
Då blef hon med ens rädd för, att hon varit för länge borta, och begaf sig springande mot godsets hufvudbyggnad, som låg med i solen blänkande fönsterrader på en liten höjd.
Därifrån förnummo de ljudet af fiolmusik och uppfångade ett sorl af glada röster.
Dansen tycktes vara i full gång.
Vid den stora stentrappan bugade Daniel och bjöd leende upp till kadrilj.
Hand i hand gingo de fram genom den nedre korridoren.
Då sade Daniel plötsligt, och som om det ej förr fallit honom in: " Men hvad heter ni?
Jag har ju ingen aning om ert namn. "
" Alfa, " svarade flickan och slog ned ögonen.
" Alfa, " upprepade Daniel och strök med handen öfver sin panna.
" Det förekommer mig, som om jag visste ert namn på förhand. "
Vid skenet af ett vaxljus i en bronslampett, som man redan tändt i den dunkla korridoren, såg han fullt på henne, och hans öga och hjärta njöto af hennes skönhet.
Därpå fortsatte de sin väg till danssalen.
Tidigt nästa morgon stod Daniel Edborg under den stora tallen bredvid jägmästarebostället.
Genom det öppna fönstret hörde han slamret af väfstolen och visste då, att hon redan var uppe och i full verksam- het.
Hans vilja samlade sig för att draga hennes tanke mot hans egen, och inom kort stod hon framme vid fönstret och tittade nedåt.
Han såg henne le, sedan förnam hans öra ett dämpadt men segervisst skratt, under det hon steg ned för trappan.
Där mötte han henne och lade utan tvekan sin arm om hennes midja, som om detta alltid varit hans rättighet.
De följde den blommande syrenhäcken ända dit, där skogsvägen mynnade ut, skuggad af granarnas hvalf.
Där blef uppståndelse i staden, när Daniel Edborg tog till hustru fosterdottern till en fattig jägmästare — hennes rätte far hade ju af någon orsak, som aldrig blifvit klart utredd, lämnat landet redan under dotterns spädaste ålder.
Af ingen hade man som af Daniel Ed- borg väntat sig pretentioner vid valet af hustru, och besvikenheten kom till utbrott på många olika sätt.
Ett par unga flickor gräto i smyg, men ryktet tog likväl hand därom; ett par mödrar skrattade — i mjugg men man visste besked, ty skrattet gällde mödrarna till dem, som gräto.
Blott om en sak voro alla öfverens, och det var, att den nya fru Edborg ej ens tillnärmelse- vis motsvarade de förväntningar, som man hade rättig- het att ställa på hvar och en, som gifte sig in i just den släkten.
Då var det långt ifrån tillräckligt att hafva ett något så när skapligt utseende — att detta ej var tillräckligt låg i luften, och Alfa borde hafva varit både blind och döf för att undgå förnimmelsen af att hon inte slagit an.
Lifvet hade ej ännu lärt Alfa konsten att omhulda och stärka sin egen själfkänsla.
Hon visste ej ens hvad som menades med uttrycket " göra sig gällande ", och det var likväl just detta man fordrade af Daniel Edborgs hustru såsom en ersättning för den stolthet och det intresse, hvarmed samhället i flere generationer sett upp till den släkt, som genom företagsamhet och intelligens hjälpt det ett godt stycke framåt på utvecklin- gens bana.
Daniels kärlek, som Alfa vunnit, innan hennes okonstlade själ hunnit grumlas af ett pockande lycko- begär, uppblandadt med rr.issunsamhet, hjälpte henne att förbise mycket, men helt och hållet kunde hon ej undgå märka, att någonting måste vara på tok.
Hon var blygsam af naturen, hennes stora lycka gjorde henne ännu blygsammare, men bjöd henne på samma gång att för Daniels skull forska efter anledningen till, att man ej var vänligt stämd mot henne.
Att fråga Daniel kunde aldrig falla henne in — just han, som var så god.
fick ingenting veta.
Men han visste mycket mera än Alfa anade.
Att tala med henne, som var så finkänslig, kunde emellertid ej falla honom in, ty Otti hon ingenting märkt, så skulle hon ingenting få veta, och han gjorde ej minsta hänsyftning på de stöte- stenar, hvilka han hoppades kunna omärkligt skjuta åt sidan.
En dag öfverraskade han Alfa, när hön framför salongsspegeln gjorde en missnöjd grimas åt sitt eget pikanta lilla ansikte, men när hon ej märkte hans när- varo, drog han sig undan utan att hafva blifvit sedd.
Samma eftermiddag sutto de tillsammans på en af de gröna trädgårdssofforna, Alfa vid sin brodérbåge och Daniel med ett digert tekniskt arbete framför sig.
Boken tycktes emellertid ej väcka hans intresse, ty öfver densamma såg han ständigt bort mot Alfa.
" Hvad tänker du på? "
frågade hon slutligen.
" På dig. "
" Hvad tänker du om mig? "
frågade hon med ifver och nyfikenhet.
— 319 — I stället för svar gick han ned för trappan, som förde till trädgården, och afskar på en buske en ros — troligen den sista för året — som låtit locka sig fram af den varma höstsolen.
Han kom strax tillbaka igen och stack rosen in i några ostyriga slingor af Alfas burriga hår.
Där tog den sig bra ut, och Daniel log ett gillande leende.
Alfa satt stilla och eftertänksam.
Hon visste ju ej af, att Daniel sett henne framför spegeln, och förstod därför ej, att hans lilla uppmärksamhet var förestafvad af hans varma önskan, att hon i allt, som gällde för- hållandet mellan dem båda, skulle känna sig som drott- ning.
Nu tolkade hon hans handling som ett utslag af hans sträfvan att ur allt söka få ut det största möj- liga mått af skönhet, äfven när det såsom nu endast var frågan om det rent yttre, det som Daniel brukade kalla ögonfröjd.
— * * * " Längtan mot skönhet, " så hade hon hört honom säga, " är nedlagd i hvarje människosjäl; den är likt ett frö, hvilket kan förkväfvas och förlora sin grodd- kraft eller spira upp såsom en enkel doftande vild- blomma, en praktväxt eller ett träd med sällsamma blommor och frukter.
Längtan mot skönhet kommer oss och har kommit tusen sinom tusen före oss under tidsperioder, som förefalla oändliga, att i fantasien ut- smycka det öfversinnliga i dess bästa och högsta be- tydelse med största möjliga mått af skönhet.
Till de bevingade orden höra, " skön som en ängel, " och huru härlig är ej drömmen om himlastaden med sina murar af klar jaspis och sina pärleportar.
Den, som ut- vecklats till fullt medveten skönhetslängtan, sträfvar alltid efter att nå det sköna i tvåfaldig bemärkelse — för själen och för de ytttre sinnena. "
Alfa tänkte på dessa Daniels ord, medan hon satt bredvid honom på den gröna trädgårdssoffan och me- kaniskt lät tapisserinålen glida upp och ned genom den blåa stramaljens rutor.
Sedan tänkte hon på deras hem — på den hvita salongen med matt förgyllning, på de lackerade möblerna, på Ceres och Hebe i träd- gårdssalen samt på alla de vackra taflor, som Daniel köpt och hemfört.
Från den största, som nästan fyllde en hel vägg — taflan med de svartögda, brunhyade italienska barnen — och ända ned till Hammers lilla haf- och molnstudie.
Öfver allt detta hade han gjort henne till härskarinna.
Förhöll det sig månne så, att hon själf ej fullt passade i den vackra ramen?
Försiktigt stack hon tapisserinålen fast i stramaljen och bar brodérbågen in i sitt arbetsrum.
På byråns marmorskifva stod ett kinesiskt skrin med inläggningar i pärlemor.
Alfa lösgjorde rosen ur håret och öppnade skrinet.
Men hon gillade ej detta som tillförlitligt skydd för ett så dyrbart minne.
Inuti skrinet låg en rödlackerad ask, och öppnade man denna, fann man inuti den en annan ask af samma form, endast något mindre och af annan färg.
Och inuti denna en annan och återigen en annan ända till den innersta, som var tillräckligt stor för att rosen där skulle få plats.
Hon förde likväl först blomman med ett ömt leende till sina läppar, därpå fogade hon åter ask öfver ask och lade alltsammans ned i det kinesiska skrinet, som hon om- sorgsfullt tillåste.
Samma höst fick Daniel Edborg tillfälle att sätta sin plan med de nya arbetarebostäderna i verket.
Han hade tänkt vänta till våren, men grosshandlare Suneson, med hvilken han af en ren händelse kom att tala om denna angelägenhet, visade ett så lifligt intresse för saken, att han erbjöd sig förskottera Daniel en penningsumma mot inteckning i de nya byggnaderna.
Suneson hade hän- delsevis just nu ett kapital fritt, för hvilket han sökte säker placering, och säkrare kunde det ju ej anbringas, än i en ny fastighet mot en första inteckning.
Dessutom kunde ju då byggnadsplanen sättas i verket när som helst.
Daniel blef förtjust öfver denna utsikt att snart få börja, och då det var Suneson, som förhjälpte honom därtill, så försökte han sin tacksamhet vid ett tillfälle, när de sammanträffade på hamnkajen, att sätta gross- handlaren in i sin teori om skönhet för alla, i någon mån individuellt afpassad efter människors olika stadier af utveckling.
Suneson vinnlade sig om att se intresse- rad ut, men när Daniel talat sig varm, när han ej ens märkte att han talade för döfva öron, nöjde sig Sune- son med att inflicka ett mer eller mindre entusiastiskt ja eller nej och sysslade i tankarna med den stora lyft- kranen, som nyligen blifvit anskaffad för hamnens räk- ning, och som denna dag arbetade för första gången.
När de sedan skulle skiljas vid torget, tryckte Suneson endast flyktigt Daniels hand och skyndade bort, under förevändning att han på utsatt tid var väntad på sitt kontor.
Daniel Edborg kände sig något besviken och ångrade nästan, att han gifvit en främling, ty som sådan måste han betrakta Suneson, oaktadt dennes in- tresse för arbetarebostäderna, del af det som för honom själf var en lifssak.
Men nu var det gjordt och stod ej ätt ändra.
Antagligen befann sig Suneson ännu på en låg estetisk utvecklingsnivå, och då fick man ju ej begära för mycket.
Hos Alfa mötte han i stället den varmaste sympati.
Hon yrkade på, att hvarje familj, som utgjordes af mera än 3 personer, ovillkorligen borde få en lägenhet, be- stående af 2 rum utom kök, ty i annat fall skulle arbetarehustrurna ej kunna hålla sina hem i så pryd- ligt skick som hon och Daniel tänkt sig.
(Forts.)
A.B .. LlNGOMf Blåbärssart ' ägg; kaffe eller t e.
M i d d a g: Grön- soppa; syltpannkaka.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kall svincarré (rester från onsdag) med brynt potatis och lingon; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Makaronipud- ding med skinka; rabarberkräm med mjölk.
LÖRDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; uppstekt makaron; pudding (rester från fredag); ' é,gg; mjölk; kaffe eller t e.
Middag: Sillpudding med äggs tan- ning; äggmjölk med skum.
SOLO-KflFFE A.-B.
(rör mcdklnikl bruk) förordat af herrar läkare.
TUUiandahålle. » I välsorterade speceriaffärer.
KOKSALMANACK Redigerad af ELISABETH lunch, ÖSTMAN af Elisabeth östmans derakurs i Stockholm.
Husmo- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR Veckan 28 juni — 4 juli 1908.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgasbord; omelett med stufvad kalfbräss; mjölk; kaffe eller t e med smörgåsrån.
M i d- d a g: Klar buljong med sparrisknopp; kokt gös med smör och ägg; persilje- fylld kalfbringa med legymer; citron- pudding med biskvier.
MÅNDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; fiskpudding (rester från söndag) med skiradt smör.
M i d d a g: Gratin på buljongskött med steksås; nyponsoppa med grädde och skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; liachis på kalf med förlorade ä g g; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Ox- svanssoppa; inkokt braxen med grädde och pepparrot samt potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckkorf med stekta ä g g; mjölk; kaffe oller t e.
M i d d a g: Svincarré, stekt som vildt, med brynt potatis och lingon; surm^Ölk å la Svanhild.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; sillgratin; A N N O N S E R skola vara Inlämnade till Expeditionen senast fredag för att kunna Införas I följande veckas num mer.
LEDIGA PLATSER Lärapinna, ät en 13 och en 15 års flicka p å lan- det önskas till den 1 inst.
sept.
Bör vara skicklig i franska språkets talande förutom i vanliga skolämnen.
Hälst äf- ven kunnig i pianospelning.
Svar till Friherrinnan Schwerin, Maryhill, Lands- krona p.
r.
Under visnings van, RECEPT: P e r s i l j e f y l l d k a l f b r i n g a (f. 6 pers.).
2 kg.
gödkalfbröst, 1 tsk.
salt, Vi t s k.
hvitpeppar, 3 stora knip- por persilja, 4 msk.
smör (80 gr.).
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör, 3 / * lit.
kokande buljong eller vatten.
Sås: i 1 / * msk.
smör (30 gr.) 2 msk.
mjöl, k ö t t s k y; 1 del.
tjock stjälpes upp på flat glasskål samt grädde, .salt, hvitpeppar (socker).
garneras med biskvier.
B e r e d ni n g: Köttet tvättas med G r a t i n 1 p å b u l j o n g s k ö t t (£.
en d u k doppad i hett vatten och ref- benen samt bröstbenet skäras u t för- 6 pers.).
/ 2 kg.
buljongskött, 1 rödlök, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 kkp.
bul- siktigt, så a t t k ö t t e t blir helt.
(På benen kokas buljong hvarmed steken jong, salt, hvitpeppar.
P o t a t i s m o s: 1 lit.
potatis, 1 k k p.
spädes).
Persiljan sköljes, rensas och hackas groft samt inarbetas i smöret.
mjölk, 2 msk.
smör (40 gr.), salt, soc- Köttet gnides med saltet och pepparn.
ker, 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
1 msk.
rif- Persiljesmöret lägges på bringan, som ven ost.
1 Till formen: / 2 msk.
smör hoprullas och sys igen, hvarefter den brynes i smöret och får steka i ugn (10 gr.;.
1 B e r e d n i n g: Köttet hackas groft.
eller på spiseln omkr. 2 / 2 t i m.
Under stekningen öfveröses köttet omkr. hvar Löken skalas, hackas ' fint och brynes tionde minut och spädes med buljongen i smöret tillsammans med köttet, hvar- eller vattnet.
När steken ä r färdig efter buljongen och kryddorna till- borttagas alla trådar, bringan skares sättas.
i t u n n a skifvor och upplägges hel.
Potatisen råskalas, kokas i vatten och Köttskyn silas och skummas och så- pressas genom purépress eller mosas sönder med en gaffel.
Mjölken kokas sen beredes på vanligt sätt samt ser- upp och tillsattes jämte 1 msk.
af det veras i särskild såsskål.
kalla smöret samt kryddorna och mo- set arbetas med gaffel, tills det liknar C i t r o n p u d d i n g (f. 6 pers.).
Ska- skum.
E t t eldfast fat eller en pajform let och saften af Va citron, 4 ägg- smörjes med smör, köttet lägges i gulor, 2 hg.
strösocker, 3V2 del.
tjock och utbredes jämnt.
Potatismoset läg- grädde, 7 blad gelatin, 2 msk.
varmt ges ofvanpå och anrättningen strös öf- vatten.
ver med de s t ö t t a skorporna och den B e r e d n i n g: Citronen t v ä t t a s ren rifna osten samt belägges med resten och torkas.
Skalet afrifves n ä t t och af smöret, fördeladt i flockar.
saften pressas ut.
Äggulorna och sock- Gratinen sättes in i ugnen a t t få vac- ret röras i 20 min.
citronskalet och saf- ker ljusbrun färg.
Den serveras med ten tillsättas jämte den till hårdt skiradt smör eller steksås.
skum slagna grädden.
Sist nedröres det sköljda och i det varma vattnet I n k o k t b r a x e n (f. 6 pers.).
I 1 / » upplösta gelatinet.
kg.
braxen, lVs msk.
salt, 1 tsk.
ä t - Krämen hålles i vattensköljd och soc- tika, iy s l i t.
vatten, 5 kryddpeppar- kerbeströdd form och får s t å på kallt korn, 2 lagerblad.
ställe a t t stelna.
Då puddingen skall T i l l g e l é e t: 1 lit.
fiskbuljong, 4 serveras lossas den från kanterna och blad gelatin, 2 msk.
vatten, 1 ägghvita.
Barnfröken.
Ung, bättre, ordentlig flicka, ej under 20 år, frisk och barnkär, som genom- gått kurs i Kindergarten, erhåller till hösten plats i läkarefam.ilj a t t sköta och sysselsätta t v å barn om 5 och 3 år.
Svar med om möjligt foto., anspråk och hänvisning för rek.
till » Ordentlig », Sv.
Telegrambyråns Annonsaf delning, G-öteborg.
Att vårda mina två, flickor 6 — 3 år, önskas nu inst- I Juli, en bildad, pålitlig flicka, van vid kläd- och linnesömnad, ej under 20 år.
Lön efter öfver- enskommelse.
" H. T — n ", Askersund Värdinna » Musikalisk lärarinna önskas till hösten för 2 flickor (9 o. 10 å r).
Beflekte- rande torde medsända foto.
Vidare ge- Bildadt fruntimmer, villig och dug- nom brefväxling med Doktorinnan A. lig a t t ensam sköta och göra e t t hem Eodling, Skene.
trefligt för fabriks tjänsteman i vacker trakt i Vestmanland, erhåller genast plats.
Reflekterande hänvände sig till Vid Seffle Samskola finnes till hösten fru Gottberg, Hallstahammar.
fast plats för tvenne lärarinnor.
Kom- BÄTTKE, huslig och snäll flicka er- petens: hälst högre lärarinneseminariet.
håller genast plats hos äldre familj Begynnelselön 1,200 å 1,300 kr.
An- på landet i e t t godt hem såsom hjälp sökningar med betygsafskrifter insändas i hushållet.
Bör vara van vid enkel till Eektorsämbetet v. Seffle Samskola.
matlagning och bakning samt i öfrigt vara frisk och pålitlig.
Eget rum, jung- LÄEABINNA, omkring 25 år, anspråks- frur finnes.
Svar till » Familjemedlem », lös och barnkär, van a t t undervisa Hvetlanda p.
r. i vanliga skolämnen samt villig a t t efterse t r e barn, 8, 6 och i år, får BILDAD, anspråkslös, frisk dam, omkr. plats å egendom i Södermanland 30 år, erfaren i matlagn.
o. Öfriga l: s t a sept.
Svar med betyg, rek.
och sysslor, får god, aflönad plats 24 inst.
om möjligt fotografi till » K.
1908 », okt.
a t t ensam sköta hemmet för 2 vuxna pers. Ej t v ä t t o. skurn.
Tel. Göteborg 5, p .. r. finns.
Vid.
gehom korrespondens med fru H — ni, Alingsås p.
r. HUSHÅLLSFEÖKEN.
På en landt- egendom i Göteborgs närhet finnes till Vid Hammenhögs folkhögskola i syd- hösten mycket god plats för en i landt- samt i enklare och finare mat- östra Skåne ä r ledig platsen såsom hushåll lagning kunnig och erfaren frö- husmoder för ©levhushållet och hufvud- ken.
Bästa rekommendationer erfordras.
lärarinna vid Husmodersskolan (3 mån: s Svar till » Jämt humör », Alingsås p.
r. kurs).
Kompetens: Afgångsbetyg från Ateneum, Fackskoian i Uppsala eller BAENFEÖKEN af god familj, erhåller därmed jemföriig kurs.
Helst någon plats a t t vara frun behjälplig med 3 praktik.
Tjänstgöring: i regel c: a 8 pojkar, samt a t t deltaga i förefallande mån.
L ö n: Allting fritt och 500 — 800 göromål, jungfru finnes:.
Lön 10 kr.
.kr., beroende på kompetens.
Ansökan i mån.
Svar, jämte fotografi, märkt inom den 15 juli hos styrelsen.
A d r.
: » Familjemedlem 1908 », Norrköping p. r. Hammenhög.
FÖB skicklig, kvinnl.
sjukgymnast, kun- HUSFÖRESTÅNDARINNA, stadgad, or- nig i tyska språket, finnes plats le- dentlig och van vid matlagning, ön- dig, d.
15 juli vid sanatorium.
Vid.
skas till ungkarlshem (3 pers.) i mindre Jungfru finnes.
Platsen meddelar d:r W. Mueller, Dorotheen- samhälle.
tillträdes- i höst.
Rekommendationer bad, Gotha.
och fotografi till » É.
A. », Bergkvara.
SKICKLIG kokerska, som åtager sig Kokerska, snäll, villig, kunnig i finare matlag- a t t något undervisa ung dotter i hem- met uti matlagning, Önskas juli månad ning, bakn., syltning m. m. kan få god plats 24 n ä s t a okt.
om betyg och löne- till egendom nära Stockholm under kokerskans ledighet.
Svar med rekom.
anspråk sändas till friherrinnan Ehren- till fru Bång, Huddinge.
krona, Nås (Västerdalarna).
Lärarinnor.
Husmoder och skolkökslärarinna.
T i l l g a r n e r i n g: DilL B e r e d n i n g: Fisken fjällas, urta- ges, sköljes mycket väl och torkas med en fiskhandduk.
Den ingnides med hälf- från ten af saltet och ättikan, samt skares i bitar.
Vattnet kokas upp med resten af saltet, fiskbitarna iläggas, och fisken får sakta koka omkring 15 min.
eller H.
M.
Konungens Hofleverantör.
tills fenorna lossna.
Fisken lägges genast i vattensköljd bleck- eller pors- linsform garnerad i botten med dill- Magnetiskt förädladt enligt iveniki kvistar.
Fiskbuljongen påsättes tillsam- patentet n:o 20016 är mans med det sköljda och i 2 msk.
hett vatten upplösta gelatinet.
När det bästa, renaste och drygaate blandningen är het, ivispas de till lätt skum slagna ägghvitorna, och geléet får under vispning e t t uppkok.
Det silas därefter genom en i hett vatten ur- vriden ser vet och hällos öfver fisken.
som finnes i marknaden o c h säljei 1 Den ställes p å kallt ställe, och n ä r femton olika Javablandningar 1 riket » geléet stelnat, uppstjälpes fisken, gar- neras med dill och serveras med grädde förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer.
och pepparrot eller skarpsås,.
Tyslca erhåller genast god plats i familj i närheten af Stockholm, som hjälp och sällskap fori i större barn.
Vidare ge- nom Th. Tjäders Byrå A.
B., 12 Brunke- bergstorg, Stockholm.
BÄTTEE flicka, stark, ordentlig, vil- lig, barnkär, kunnig i matl., bakning, städning och alla inom e t t hem före- kom, göromål, får É genast plats i tjänstem.-fam. (6 minderåriga, snälla barn) i egnahemssamhälle utom Sthlm.
Värme-, vatten- och afloppsledn.
Upp- gif lönepret.
samt ref. Svar till » Gr — d S. ».
Iduns exp.
HOS disponentfamilj vid bruk i West- manland, liflig trakt, får musikalisk, seminariebildad, undervisningsvan lära- rinna plats, elev 11 års flicka.
Nya Inack.-Byrån, Brunkel:ergsg.
3 B, Sthlm.
PLATSSÖKANDE Informatorvplats JflVfl-KflFFE M a k a r on i p u d d i n g med S v i n c a r r é s t e k t s o m v i l d t s k i n k a (f. 6 pers.).
2 kkp.
ideal- makaroner, vatten, salt, 1 lit.
mjölk, (f, 6 pers.).
IVa kg.
fläskhare (med ben), 1 hg.
späck, Vs msk.
salt, Vi 4 hg.
rökt skinka.
tsk.
hvitpeppar, 1 msk.
smör (20 gr.), T i l l ä g g s t a n n i n g: 1 ägg, 3 små gräddmjölk, salt, socker.
1 k k p.
vatten, 3 kkp.
mjölk, 1 / 2 msk.
kkp.
T i l l f o r m e n: Va nisk.
smör (10 soja.
gr,.,),, 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
Sås: IV2 rnsk.
smör (30 gr.), 2 B e r e d n i n g: Makaronerna sköljas msk.
mjöl, köttjus, 1 tsk.
Liebigs köttextrakt, 1 d e l.
tjock gräddtej, 1 tsk.
och förvällas i kokande saltadt vat- ten samt kokas mjuka i mjölken.
Skin- socker.
Beredning: Fläskharen tvättas kan skares i små tärningar och blan- das väl med makaronerna och ägg- med en duk doppad i h e t t vatten, bul- tas l ä t t, befrias från det mesta fettet stanningen, som beredes p å vanligt och späckas, om så önskas, samt ingni- sätt.
Massan hälles i smord och bröd- cch gräddas i ugnen des med salt och peppar.
Smöret brynes beströdd form m i en stekgryta, köttet nedlägges och omkr. V » ti - brynes väl på alla sidor.
Det spädes därefter med det kokande vattnet, mjöl- Äggmjölk med skum (f. 6 ken och sojan och får sakta steka pers.).
l i t.
god mjölk, 3 — i ägg, med t ä t t s l u t e t lock, tills köttet är 1 msk.
IV2 socker, * / » tsk.
salt, V * tsk.
mört.
Det upptages, lossas från benet rifvet citronskal.
och skares i tunna skifvor, som hop- 3 e r e d n i n g: Äggulor och hvitor läggas och serveras upplagda på benet.
skiljas.
Äggulorna läggas i soppskålen Köttskyn silas och skummas noga.
och hvitorna vispas till h å r d t skum.
Smör och mjöl sammanträs as, kött- Mjölken kokas upp, ställes vid sidan skyn blandas med det upplösta kött- af spisen c c h däri lägges med sked extraktet och tillsättes litet i sänder små flockar af ägghviteskummet.
Ef- under rörning, och såsen får koka 10 ter några minuten upptages ägghvitan min.
Grädden tillsättes och såsen får med en hålslef och lägges på en tall- ett uppkok samt afsmakas&gt;.
ik.
Mjölken afsrnakas med kryddorna och citronskalet samt slås på ägg- gulorna under stark vispning.
S u r m j ö l k å l a S v a n h i l d (f. Ägghviteflockarra läggas ofvanpå och 6 pers.).
1 lit.
sur mjölk, V2 lit- tjock, öfverströs med strösocker.
sur grädde, 6 — 8 msk.
fint rödvin.
Mjölken serveras med små skorpor.
B e r e d n i n g: Mjölken och grädden vispas till skum samt af smakas med rödvinet ..
Serveras med sockerskorpor eller biskvier.
1UITTIOSBX (96) ° / « af befolkningen så- väl barn som vuxna lida af tandröta.
Or- saken till detta sorg- liga förhållande år 1 de flesta fall: CÖRSUMMAD » köt l e l af tänderna från tidigast » barndomen 1 Använd därför redan från barndomen starka, pärlhvita t än der l 60 öre.
LONDON.
Alwyne Coll., • Canonbuiy.
Flickor och unga damer m ö t t God inack.
Komf.
hem.
Utrn.
ref. Goda af god familj, van vid husliga göromål, språklekt.
Trädg.
Tennis.
60 kr.
p r m.
söker plats som husmoders stöd, event, för barnen.
Talar äfven franska.
På Inackordering lön fästes mindre afseende, däremot ön- kan erhållas, ensamt eller deladt rum, skar den sökande anses som familje- hos F r u Maria Planting-Gyllenbåga, Ar- medlem, för a t t under husmoders led- tillerigatan 24, I I I.
Allm.
t e l.
22223. ning vidare utbilda sig.
Kan tillträda Godt h e m platsen 1 juli.
Svar till » E.
T. G. », fören.
landets och stadens fördelar, Gumaslii Annonsbyrå, Malmö.
MOT fritt vivre önskar praktisk, en- erbjudes till höst.
å förstklass.
villa- kel, anspråkslös flicka af god familj egendom invid mind, stad (badort) i plats 1 a u g.
i prästhem eller annan Sthlms län.
Ängen, hemlif.
Bild., mu- familj.
Kunnig i hushållsgöromål, söm- sik, värdinna.
Goda kommunik.
Mode- nad och trikåstickning.
Svar inom 8 rat prisi.
Eefer.
önskas och lemnas.
dagar till » Arla, Familjemedlem », Svar till » Godt Hem », Iduns exp.
Eskilstuna p.
r. DEUTSCHE sucht passenden Wir- kungskreis in Familie, wo ihr Gelegen- kunna få god inackordering n ä s t a läsår heit geboten wird, Unterricht in deutscher Sprache und Klavier zu ertei- hos en bildad engelsk, familj.
Lämpligt len.
Antw.
erb.
a n Iduns E x p.
und tillfälle a t t lära engelska.
H. E. Leigh, Drottninggatan 15, Helsingborg.
Chiffre » Dresdn.
Konservum ».
Ung tyska för sommaren, sökes af student.
Svar med hithörande uppgifter till » Godt hem ?&gt;, Uppsala, p.
r. ELEMENTABBILDAD småskollärarin- na, med två-årig undervisningsvana, sö- ker plats.
Svar till » September, Ny- köpi ng p.
r. LÄEABINNA.
21-årig flicka, som ge- nomgått 8 k l.
läroverk med student- betyg i tyska o. engelska samt aflagt småskollärarinneexamen, önskar plats SOM ritbiträde sokes plats af ung flicka, för sommaren eller helt år.
Svar till van vid dylikt arbete, äfvensom något önskar helst få Familjemedlem », Örebro Antikv.
Tidn.
hemma i bokföring, vara i familj och jemväl deltaga i Kont., Örebro.
inomhus förefallande göromål.
Svar LÄEAEINNA, undervisningsvan i sv.
t i l l » Maja », Iduns exp., motses tack- ämnen, språk, (musik å t nybörj.
), söker samt.
plats i skola eller hem.
Svar till » Ni- KV.
fil.
stud. med undervisningsvana tisk », Jönköping p.
r. från samskola önskar 15 juli — 1 sept.
UNG, bättre flicka, som genomgått plats som lärarinna i familj, helst bo- hushållsskola, önskar plats i god fa- satt vid hafvet.
Svar med uppgift om milj, som hjälp och sällskap eller ock löneförmåner m. m. till » 06, 20 år », a t t förestå hushåll å t bättre ungherre.
Långaryd (Småland).
Svar till » Musikalisk », Heby p.
r.
20-ÅBS flicka från landet, som genom- FLICKA, af god familj, önskar som gått folkhögskola och matlagnings skola, hjälp och sällskap, medfölja någon söker plats i god familj nu genast herrskap utrikes, helst till England.
eller från 1 juli.
Sökanden, som ä r Svar till » B .. », Handelstidn.
annonskon- villig a t t deltaga i förekom, göromål, tor, Göteborg.
önskar bli ansedd som medlem i famil- 32-årig flicka af god familj önskar plats jen.
Svar snarast t i l l » 20 å r 1908 », Iduns exp.
som hjälp och sällskap åt husmoder.
Fullt van med skötandet af ett hem.
Äldre familj föredrages,föratt där kunna blifva till verklig hjälp och nytta.
Svar helst före den 15 Juli till " M - a ", Hushållselever samt andra unga damer Skara p. r. erhålla god inackordering på naturskön PLATS önskas af undervisningsvan lä- egendom i Södermanland.
Härliga bad.
rarinna.
Svar till » X.
1908 », Lands- Ungdom finnes.
Svar till fru Tora kronaposten, Landskrona.
Anander, Dalby, Bettna.
Eikstelefon.
löini mwäM — 320 Malmö Kaffekompani.
Två skolynglingar Till hösten önskas inackordering för sextonårig flicka i herregård eller präst- gård, d ä r jemnårig ungdom finnes, a t t deltaga i årets konfirmationsundervis- ning.
Värmland eller Dalarne före- drages.
Svar till skeppsredare N.
P. Swensson, Helsingborg.
Ref, önskas.
" Fhem på landet hos god och duglig husmoder,_ d ä r till- fälle finnes a t t lära alla inom e t t hem förefallande göromål, önskas plats för en 17-årig flicka.
Svar med pris- uppgift under a d r.
» G.
B. », Svenska Telegramb.
Annonsafd., Stockholm.
Seminarister.
U t m ä r k t a läraTinneplatser i familj med hög lon finnas anmälda å Th. Tjäders Byrå A.
B., 12 Brunkebergstorg, Stockholm.
OXFORD.
Mrs.
Sides.
16 Polstead Road.
Family pension.
