# ID: svediakorp-per1781
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,475
# sentences: 1,010
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 25 (1120) 21:STA ARG.
TORSDAGEN DEN 18 JUNI 1908.
HUFVUDRHDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N NORDLING.
&lt;På femfioårsdagen.
Ä KONUNG GUSTAF med sin gemål i slutet af förra veckan ombord å Drott vände åter till Stockholm efter sina besök vid de tyska ocb danska bofven, var det för att i bufvudstaden fira två familjebögtidligbetert bertiginnans af Södermanland ar&amp;omst till sitt nya b^mland ocb sin egen femtio- åriga födelsedag.
Trots dessa fes- ters privata karaktär bar bela lan- det tagit del i dem, såsom det måste vara i ett rike, där de band, som traditionen knutit, allt- jämt förena konungabus ocb folk i glädje som i sorg.
Vår monark bar endast ett balft år burit Sveriges krona ocb be- finner sig i den för flertalet männi- skor okända situationen att efter ett tillryggalagdt balfsekel stå vid början af sin lifsgärning med det egentliga arbetet framför sig, ett arbete, som därtill är det mest ansvarsfulla ocb kräfvande.
Inför denna tanke b a belt visst de be- vis på sympati för konungens per- son ocb förtroende för b a n s v ilJ a ocb förmåga som regent, bvilka i dessa dagar framkommit, gladt vår monark, r; elst ban ju vet, att i vår tid en bärskare icke utan folket kan göra något för fosterlandet.
Den porträttgrupp af deras majestäter vi i dag meddela fyox sitt särskilda intresse, emedan den är den första, som tagits af ko- nungaparet sedan tronbestignin- gen.
Den togs under berlinerbesö- ket af boffotograf Ernst Sandau på deras majestäters speciella önskan.
D Jfoffcrf-ograJ r (Srnst &lt;öanda.u — 297 falt).
3eifr / 7
" Gammal mamsell " - försvunnen typ.
en RU GERTRUD RUNCRANTZ, som under sig- F naturen " Metta Greger " skrifvit mänga sakrika och intressanta uppsatser i Idun, ger här en kon- turfast och i sin bittert nakna sanning skärande bild från den gamla goda tid, som sä mänga inför kvinnorörelsens framsteg salfvelsefulli ochförgäfves söka kalla tillbaka.
* = * EDAN INDUSTRIALISMEN gjort sitt " se- gertåg " genom världen och sedan ett skol- väsen börjat omfatta äfven landets döttrar, ha åtskilliga företeelser, som tillhörde vårt forna samhällslif, försvunnit — bland andra en kvinno- typ, som för de äldre bland oss ännu skymtar bland barndomsminnena, men som för de yng- sta i släktet är fullkomligt okänd, nämligen den " gamla mamsellen ".
Nu för tiden mötas vi af ettdera ännu tjänstgörande eller för detta lärarinnor, sjuksköterskor, telegrafister, post- expeditörer, kassörskor o. s. v.
; den gamla fröken har sin yrkesetikett liksom den gamle ungkarlen, och därtill har hon en visserligen i många fall rätt miserabel inkomst att existera på, men i åtskilliga andra en tillräckligt stor för att åtminstone känna sig som medmänniska vis-ä-vis de bofasta eller härdägande.
De hus, där ännu på 1860-talet ett äldre ogift fruntimmer af herrskaplig härkomst icke oaflåtligt vankade mellan handkammars- och andra förrådsrums dörrar eller postade i barn- kamrar och väfstol, hade kanske varit lätt räk- nade.
Blef på den tiden en husfader sjuk, så var det icke att telefonera efter " sköterska ", så snart doktorn gifvit sitt utlåtande.
Frun vakade och mamsell vakade.
De turade om så länge frun orkade, sedan fortsatte mamsell, äfven om hon icke orkade.
En än så lång sjuk- domstid ådrog icke familjen — hvad vården af den sjuke beträffade — någon särskild kost- nad.
Om det återigen var frun, som blef bun- den vid sjukbädden, föll hela ansvaret för hus och barn på mamsells skuldror.
Ingen Kinder- garten räddade mamsells nerver ens för- en timmes tid från stoj och oväsen.
Och var barnpigan opålitlig, nog höll mam- sell äfven nattetid vakt öfver det minsta bar- net.
Hvem steg tidigast upp att sätta brödde- gen om inte mamsell.
Hvem kom sist till kojs sedan allt var öfversedt och ordnadt för nästa dag?
Alltid mamsell.
När gäster vid bordet prisade smakliga rät- ter och hyllade värdinnan, stod mamsell lå- gande af spishetta i köket och reglerade allt, som ännu skulle skötas om.
Mamsell var ofta syster till herrn eller kusin till frun.
Därför stod familjen icke i den ställ- ning till henne att den behöfde värdesätta hennes arbete.
Faster Emma eller moster Thea hade naturligtvis ingen lön, hon var ju " ingen tjänare ".
Hon bara var hos Ahlboms eller Erlandssons.
Det ansågs snällt af dem att de upplåtit sitt hus för den ensamma släktingen.
Att Emma spann en väldig knippa garn om vintern, väfde hundratals alnar lärft och dräll på sommaren, rensade i trädgården, vattnade krukväxterna, sydde dussinvis plagg för famil- jen — och allt för hand — stöpte ljus, skötte om slakten, tvättade och strök, tröstade, hjälpte och plåstrade hvar det behöfdes — ack, det var bara helt naturligt.
Och lika naturligt ansågs det att hon, som fick bära så många omsorger och som höll ihop så många af husets trådar, skulle göra sig själf så att säga osynlig.
Emma hade också oftast så mycket jugement, att hon, då resultatet af fruns och hennes gemensamma S Hvad är JUNIDAG, junidag Häggens snö, häggens snö hvilar öfver silfverströmmar — blåser bort för hvirfvelvinden, lärkans slag, lärkans slag allt skall vissna, allt skall dö — öfver trädens morgondrömmar.
dina rosor ock på kinden.
Underbart, underbart Sommarglans, sommarglans är det då att tysta vandra — hvilar nu dock öfver världen, se i blicken speglas klart, och din fot går fram i dans hur vi hålla af hvarandra.
liksom böljorna på fjärden.
Häggens blom, häggens blom Dagg från gren, dagg från gren öfver stigen bländhvit snöar, som ett pärlregn stänker, liksom föll det rikedom gnistrar som en ädelsten till oss från de sällas öar.
i ditt hår och blänker.
Morgonsång, morgonsång Pärlbekrönt, pärlbekrönt hör du stadens klockor sjunga är du nu en drottning vorden när du bäres bort en gång öfver skönaste af skönt — slagen falla — o, så tunga.
blåögd junidag i norden.
DANIEL FALLSTRÖM.
mödor blef framlagdt, liksom utplånade sin andel däri och dolde sin obetydliga person i fruns — kusinens eller svägerskans — skugga.
Ju äldre och ju mera sliten hon var, desto fullständi- gare blef hon också förbisedd af husets gäster.
Hon var ju också så tarfligt klädd och hade väl ej något intressant att säga.
Hvad föräldrahemmet kunnat komma ut med hade brodern fått för sin uppfostran.
Med Em- mas hade det inte varit noga.
Hon hade lärt att sy klumpsöm och hon hade broderat en namnduk med anglosachsiska bokstäfver, hon kunde hjälpligt skrifva, hon hade Johan Arndt ech Mose Lamb, kanske Syrens sånger, på sin byrå.
Hvad hade hon i den?
Presenterna från släkten.
Ty hvad Emma er höll i penningar, tyg eller skodon, ansågs alltid som rena gåfvor.
Emma ägde faktiskt ingenting, lämpadt att underlätta tillvarons besvär — lika litet kun- skaper som hem eller penningar.
Att under detta sakförhållande någon orätt- visa låg förborgad, därpå tänkte knappast nå- gon annan än hon själf och de med henne lik- ställda.
Den lika arfsrätten var väl påtänkt, men ej införd vid tiden för hennes födelse.
Och den gamla seden, att hemmen på sönerna skulle offra allt hvad offras kunde, höll ännu i sig.
Vid fädernehemmets upplösning fanns det sedan för det mesta icke stort arf att skifta.
Ogifta döttrar med konstnärlig eller Namnet " Victoria " i en damkänga är en borgen för bästa mate- rial och arbete intill minsta detalj.
Victoria kängor äro oklanderligt välsittande — och af förnäm elegans.
Försälj es i finare skoaffärer öfverallt och tillverkas af 2 lPg$ LUDVIG — 298 — TRAUGOTT, STOCKHOLM.
itterär hå g och några tillgångar inrättade sig då efter egen böjelse, och de som ärft litet penningar, men på grund af bristfällig upp- fostran saknade alla " intressen ", ordnade van- ligtvis på ålderdomen ett eget litet hem åt sig.
Minnet af dessa småstadsrum med hvita tyll- gardiner, omspunna med murgrönsrankor, med reflexionsspegeln i fönstret och möjligen en gitarr i sidenband på väggen, med otaliga hvita antimakassar och en doft af kaffe och potpurri — ett evigt stilleben — liksom tvin- gar fram frågan: hvad slags innehåll gåfvo dessa ekonomiskt trygga gamla mamseller åt sitt lif?
Allt hvad vi veta är att många af dem " gjorde godt i tysthet ".
Att somliga också i brist på verklig sysselsättning gjordt ondt både hörbart och i tysthet — skvallrade och snokade onödigt i andras lif — kan väl icke förvåna.
Det är icke för radikalt att påstå, att om man systematiskt undanhåller en person all intelligensutveckling, är han ursäktad, om han hemfaller åt småsinne.
De förmögna gamla mamsellerna voro dock relativt så få, att man knappt kan taga dem i betraktande.
Den stora hopen af ensamma kvinnor sträfvade till det yttersta för utkom- sten.
Hur många barn ha de ej lärt att läsa, hur många moderlösa ha de ej vaggat och vär- nat!
De ha ökat välståndet i familjerna, öfvat tålamod, fördragit otack, gifvit utan att få.
Och till hvilken grad, det skall aldrig bli kändt.
Endast hånet och smädelserna öfver dem ha gått till eftervärlden.
Wilhelm von Braun är icke den ende, som gjort sig kvick på deras bekostnad: — — " till växten hon var som en planka, så kvistig, så tunn och så ohyfladt lång " etc. i perspektiv — efter 40 — 50 års obegränsad sträfvan för andra?
Den blir psykiskt eklärerad, den egendom- liga händelse, som beskrifves i ett grafkväde från 1821 öfver en pastor Rudqvist från Ed, förlofvad med en mamsell Ahman.
Pastorn för- svann en dag spårlöst efter det han företagit ett sjukbesök i bygden.
Man trodde att han blifvit mördad af någon, som fruktade att den sjuka skulle ha förrådt ett hemligt brott, och efter en tid fann man pastorns lik i en elf.
" Då vännen hans det veta fick, så föll hon stendöd ned och ropade: Min Rudqvist!
Min Rudqvist! "
sjunger Vänersborgsskalden.
Men glömmer man icke att skratta åt honom?
Fanns det för några tiotal år sedan en små- stad, där de gamla mamsellerna ej voro rent af en talrik kår?
Sådana gamla utan anhöriga ville ju helst till sist hamna i en stad där handarbetet — alla tider ett problematiskt exi- stensmedel — dock gaf liksom en utsikt till lefvebröd med " goda människors " bistånd.
En eller annan gengångerska från en för- fluten tids ohållbara ställningar och förhållan- den har ju, som sagdt, somliga af oss mött någon gång i ungdomens vår och kanske sett det lilla rum, där hon svälte sig fram.
Men har väl någon af oss uppfattat vidden af hen- nes lifs fattigdom från vaggan till grafven?
I vår tid stiga för många känsliga personers syn de goda gamla mamsellerna fram som ett slags fordringsägare.
De äro i ro, de ha icke behof af någon utsökningsrätt.
Men deras minne liksom kräfver något af oss.
Och Nemesis försofver sig icke.
Den gamla mamsellen i andras hus, aldrig värderad efter förtjänst, sällan tackad, illa lönad, har blifvit hämnad.
Husfäder och husmödrar, som nu i kritiska tider icke veta sig någon råd för de många svårigheter, som hopa sig inom hushållet, skulle hälsa en god, erfaren gammal " tant " som en räddande ängel, om hon kom och som förr i världen tog hälften af bördorna på sina tåliga axlar.
Men hon kommer icke.
Ogift kusin eller vän — hvar är bunden på sitt håll.
Familjen får stå sitt kast.
Otacksamhet är en svart last.
Våra förfäders otack- samhet har bringat de goda hustomtarna om lifvet.
Ja, den gamla mam- sellen är död och ingen vård med ett " J a g skall uppstå! "
täcker stoftet.
Och är den månne ännu utrotad, denna rå- het, som gör en kvinna till föremål för löje på grund af hennes — ålder och frökentitel?
Men så mycket äro tiderna och åskådningen ändrade, att då nu en ung far ser sina små barn — flickan och gossen — leka, så kan man få höra honom säga: " Det vore väl oför- låtligt, om jag skulle vara en så orättvis far, att jag icke skulle sörja lika energiskt för min dotters som för min sons uppfostran. "
Och om en bror nu för tiden får större lön än systern, som sköter en plats lika med hans egen, så är det icke ovanligt att han indignerad förkla- rar: " Naturligtvis är det orättvist att min sy- ster ej har samma lön som jag. "
Så stora framsteg ha de allmänna rättsbe- greppen gjort sedan den dag, då Geijer, na- tionens ljus, behagade förklara, att " om det funnes orättvisa i den gamla arfslagen " — som tilldelade syster endast hälften mot bror — " så kändes den icke ".
Hur pass orättvisan i själfva verket kändes GERTRUD RUNCRANTZ.
af dem som drabbades däraf, det skola väl vi, sena tiders barn, aldrig fullt förstå.
Men om örat är öppet för de enkla ord, som här och där i gamla aktstycken tälja en bit af någon gammal mamsells lefnadssaga, så blir denna i alla fall tydlig nog.
Här ett utdrag från 1817 af en ämbetsmans erinras härmed om vikten att nu utan dröjsmål anmodan till mera vällottade att bistå två förnya prenumerationen för årets senare hälft, mamseller Wigelius: — — " de hafva i sina för att därigenom undvika afbrott i tidningens yngre år i tjänst hos andra sökt sin bärgning, regelbundna expedition.
Samtidigt tillåta vi oss påpeka att det är hafva vid tilltagande ålder inom Björkö för- så mycket nödvändigare, att prenumerationen samling åtnjutit vårdnad, men hafva nu, sedan nu verkställes, som alla våra prenumeranter sistnämnda församling ålagt dem utflyttning från ett ställe, där de ej ansågos hafva laglig gratis erhålla rätt att sig uppehålla, nödgats återvända till Iduns julnummer 1908 sin födelseort, Näsby, utan eget tak att på sin hvilket genom de bidrag vi tillförsäkrat oss ålderdom skyla sig under. "
Månne de " kände " det att behöfva anlita från våra främsta författare och konstnärer kom- barmhärtigheten, att i lifvets skymningstid stå mer att bli synnerligen intressant och artistiskt med absolut tomma händer — med fattighuset till innehåll och utstyrsel.
Ärade hal fårs- och kvartals- prenumeranter Barngardaroben ir en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidningen i denna bransch och står 1 förbindelse med kontinentens förnämsta birnklideri- affirer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen: Ir också tongitvande på sitt områHe samt ntgifves på fiére = språk och 1 kolossala upplagor.
Barngarderoben £i ^ ^ä ^ Pri * för helt år 3 kr., hälft i r 1: 6 0 kr.
.
.
.
-.
— ----- ---.
-- ---- Lösnummer 3 0 öre.
— 299 — j ^ ^ ^ ^ JOHAN LINDEGREN.
Några minnets ord öfver en bortgången musiker.
I PINGSTEN, H Ä N R Y C K N I N G E N S TID, gick han hädan, den man, som ägde förmågan att lyfta flikarna på förlåten till tonernas allra heligaste rum och tyda de där förborgade mysterierna.
Den mannen, Johan Lindegren, som genom sitt lifs gärning fått sitt namn i oförgänglig skrift inristadt i vårt lands musikaliska häfder, har nu ingått i den eviga harmonien och hans lifs dissonanser ha funnit sin upplösning.
Att för dem, som ej kände Johan Lindegren, söka teckna en bild af honom, är en vansklig sak.
.
Inför de språkets starkaste ord man tvingades använda, får den främmande gärna en förnimmelse af, att utrycken äro öfverdrifna, hvarför man känner sig vanmäktig vid försöken att skildra honom.
Dessa rader kunna förden- skull endast ge ett svagt uttryck för elevens varma hängifvenhet och beundran för den bortgångne läraren.
Hans betydelse såsom kyrkomusiker och tonsättare skall säkerligen en gång bli föremål för sakligare utredning.
De, som närmare kände Lindegren och väl framför allt hans elever, äga ett outplånligt intryck af en personlighet af alldeles enastå- ende slag.
En brinnande hängifvenhet för sitt kall och en våldsam, omutlig kraft, för hvilken " hindren äro till endast för att öfvervinnas ".
Han öfvervann dem också — i konsten.
Och han hade en sällsynt förmåga att äfven elda andra att öfvervinna dem.
En kompositionslektion hos Lindegren hade ingen död punkt.
Eld och hänförelse strålade ur hans ögon och mången gång kunde man knappt fatta, att han ändå tillhörde denna jämnstrukenhetens värld.
Men dessa ögon kunde ock skjuta skarpa blixtar under de buskiga brynen.
Dessa tillfällen voro ej så sällsynta.
Det fanns nämligen åt- skilliga frågor, vid hvilkas berörande en ur- laddning omedelbart ägde rum.
Hade man då ett för afledning lämpligt ord till hands, kunde dock solen genast åter bryta fram.
Så var ovädret öfver — för att kanske återkomma om en minut.
Att se Lindegren, när han vid pianot im- proviserade en komplicerad kontrapunktisk fras, var en upplefvelse.
Hakan nästan tryckt mot bröstet.
Ögonen hypnotiskt suggererande de lån- ga, smala och i toppen något uppåtböjda fingrar- na, som, den ena handens mellan den andras, slingrade sig som ormar för att finna ett ställe på klaviaturen, där en sinnrik utväg kunde Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illu- streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mSn- sterbllaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva [fva af ofantligt ofar varde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens sysselsättande Sttande, och gifver mer ån tillräcklig „ — m ™ " '; ~^ " j7rr " » k.IZ^,-S " ^r« /, M TnWo« * ersåttning för prenumerationspriset E = = =
yppa sig.
De stämföringar, han härvid fick fram, voro oftast af en häpnadsväckande fyndighet och djärfhet.
Fängsla elevens intresse kunde han i otrolig grad.
Nog var det så, att man mången gång efter en lektion hos Lindegren kände sig högst obetydlig och oförmögen att uppfylla hans ganska stränga fordringar.
Men hur det var, så lågo nog några gnistor från lärarens eld kvar i ens själ och glödde, och till nästa lek- tion kom man med förnyadt mod samt hopp om a t t i hans ögon möjligen ha vuxit något sedan sist.
Någon gång fann han lämpligt att i hörnet af ens manuskript skrifva det lilla ordet " bra ".
Dessa tre bokstäfver kunde då fylla en med den största glädje och stolthet samt känslan af a t t kanske ha stigit något trappsteg uppåt.
Före medio af 80-talet var Lindegren känd endast inom en ganska liten krets af musici.
Att få lektioner af honom på den tiden var mycket svårt, och mången blef nog afspisad med den vanliga förklaringen, att L. inte hade något att lära honom, liksom han äfven kunde efter några få lektioner visa bort en elev, som han inte trodde sig ha något att vänta af.
Då hade han också ytterst få elever och han mottog ej heller sådana för förtjänstens skull.
Honorarfrågan var för honom den obehagligaste punkten, och ofta hände det, att, då man ville öfverlämna det högeligen blygsamma arvodet, man möttes af det svaret, att han intet ville ta emot.
" Men kan herrn kanske låna mig en tia, ty jag har fått en oförutsedd utgift, " kom det ibland fram såsom en lösning af den otrefliga frågan.
Efter hand som han såg sin undervis- ning mer och mer allmänt uppskattad, öfver- vann han dock något sin blyghet, i det han såg sig nödsakad att, genom det stigande elev- antalet och den tid, som härigenom togs bort från hans egna arbeten, skaffa sig en ringa ersätt- ning af dem han ansåg ha råd härtill.
En sak, som lättförklarligt grämde honom ganska mycket, var att han ej af Musikaliska Akademien ansågs värdig att bli lärare i kontrapunkt m. m. vid dess kon- servatorium, under det att vid två olika till- fällen hans elever i stället kallades till denna post.
En tröst kunde han dock ha i att af allmänna meningen bland musici se sig beteck- nad såsom obestridligen den främste i facket här i landet.
Rörande var det att se hans kunskapstörst och de umbäranden han ålade sig för stillandet af denna.
Den, åtminstone på 80-talet i myc- ket knappa omständigheter lefvande mannen kunde räknas såsom en af musikhandelns största kunder, och det musikbibliotek han under årens lopp skaffade sig, torde vara ett af de mest be- tydande privata i vårt land.
Detta anlitades också oförtrutet för att för eleverna demonstrera såväl den äldre som den allra modernaste musiklitteraturens märkligaste företeelser.
Med några få ord förstod han då att ge en klar och sinnrik analys, som inetsade sig i ens minne.
Lindegrens betydelse för Sveriges tonkonst är af en ännu oöfverskådlig räckvidd.
Säkert är, att genom hans bortgång stå många af våra yngre, blifvande tonsättare beröfvade ett stöd, hvars like de f. n. ej kunna återfinna inom vårt land.
De som redan lämnat hans hand- ledning men fortfarande haft det sköna med- vetandet om hans fruktbringande tillvaro, kunna till fullo uppskatta den förlust konsten lidit och känna sig uppfyllda af en djup och inner- lig sorg men på samma gång af ett härligt minne af den sällsamma människa, som genom sin själs ädelhet och styrka kunnat mer än någon annan lyfta deras sinnen till de höga vidderna och som på ett så underbart sätt blottat en del af musikens under.
BROR Skönhet är makt, BECKMAN.
En fjärrlyssnare.
Skiss af M a r i a Rieck-Miiller.
(Forts, och slut.)
A GICK då år efter år.
Omkring den gamla ensamma nybyggargården hade jorden vidt omkring blifvit odlad, och ett femtal gråstugor med mossa mellan timmerhvarfven speglade sig i fjällsjöns djupblå vatten.
Där ett fattigt nybyggarefolk en gång hade slagit sig ned — kanske mest för att göra ett sista försök att hålla lifvet vid makt — där låg nu en fjällby.
Och var också lifvet hårdt och mödosamt ibland, så gick det dock bättre än den kan tänka sig, som aldrig sett annat än storbondbygd och fyllda sädesbodar.
Sjul lefde där också och hade blifvit till års äfven han.
Och efter den tid, då det be- gynte gå upp för folk, att han var en af dem, som ägde " gåfvan " — det är förmågan att förnimma mer än andra af det som sker — efter den tiden blef han hållen lika god som en af deras egna • — om inte bättre, så lapp han än var.
Sjul var en fjärrlyssnare.
Om den gåfvan varit honom medfödd, är ej godt att säga.
Sä- kert är dock, a t t den trängde sig fram och liksom tog herraväldet från den stund han — likt en skadskjuten snösparf — vände åter från ödesfärden sin — för länge se ' n.
Ehuru ju in- gen då rätt förstod hvad det var.
Han hörde, när varg och björn voro på jaktstråten — miltals från byn.
Och man var på sin vakt och tillreds att möta dem.
Han hörde kreaturens pinglor, deras tramp och nödrop, när de kommit vilse eller gått ner sig fjärran mellan myrhalsens gungande tufvor.
Och var man snabbfotad, kunde de kanske hinna räddas från de långa Jaltofingrarnes gi- riga grepp.
När snöstormen kom ridande fram öfver fjäll- topparna långt borta, styrande sin hvita hel- häst mot sluttningen, där fjällbyn låg, då var- nade Sjul, och gråstugubarnen höllo sig inom- gårds, tills det värsta var öfver.
Ty de visste alltför väl, huru säkert en uteblifven kan bli gömd en sådan gång — så säkert och djupt, att endast vårsolen kan finna honom.
— — Men å t den vägen, där han själf en gång hade störtat fram på skidorna efter en bort- ilande lappskjuts — störtat fram med snöstor- mens vildhet i sinnet och dess lust att för- göra, och med vårens hetsande åtrå innerst i hjärtat — bortåt den vägen hade han slutat att lyssna.
S En gång — det var på sextiotalet — gjorde dock Sjuls " gåfva " sitt mästerprof och gaf honom själf ett anseende så mäktigt, att inte ens ålderdomsskröpligheten under senare år kunnat förringa det.
Något som bland fjäll- byborna just inte plär komma på gamlingarnas lott, när de bli orkeslösa en gång.
Det var under det stora hungersnödåret.
Frost och nederbörd hade fördärfvat alla mar- kens gåfvor.
Och från det vida Norrlandet ljöd tiggarropet: bröd, bröd!
— hemskt och ofärds- varslande som korpens hesa läte.
Visst lystrades det till ropet, och visst skjutsades långvägaforor till svältbygderna.
Men många voro ej färdevägarne på denna tid; och vildmarksfolket fick spänna svälttampen intill benknotorna och fick pröfva på en föda så föga mänsklig, att kroppen ej ens förmådde behålla den, medan den sväljdes.
I den lilla fjällbyn mellan Stora Lulevatten och Jaltonapes frostvidder hade de det heller ej bättre än så.
Och hungersdöden började grina mot dem från tomma bodar och tomma bås.
I den glesa småskogen stodo trädstam- marne till hälften afskrapade sin näfver och bark och voro hårdt beskurna.
Ty barken gjor- des till mjöl och näfver och smågrenar skulle hålla kvar lifvet på de enda djur, de hade kvar, getterna.
Då beslöts där en dag, att ett sista försök skulle göras för att skaffa något, som kunde ätas.
I de svenska bygderna här norr fanns intet, om det så hade betalats med sin vikt i guld.
Och så utrustades fem karlar — af dem som hade bästa krafterna kvar — med stöttin- gar lastade med skinn och hudar till bytesva- ror.
Och de penningar förresten, som kunde skrapas ihop.
Och dels på skidor, dels på käl- karne gåfvo dessa sig af öfver fjällen till Norge för att återvända med räddningen.
Om det blef lång väntan för dem, som sutto kvar i stugorna?
Åh, det var väl som när lif- dömda sitta och vänta på nådeskriften och samtidigt lyssna efter rasslet af bödelskärrans hjul.
Allt under det de fattiga stackarne kände svältens kval sarga inälfvorna och buken, hvil- ken svällde större för hvart mål utan näring, som den fick hålla till godo med.
De loss- nande tänderna kunde snart inte tugga det uppblötta brödet, bakadt af bark, renmossa och en snålt tillmätt nypa mjöl af frostskämdt korn.
Och febern, som brann i deras ådror, ville inte längre t a svalka, fastän de ständigt sögo i sig snövatten.
Småbarnen domnade af i hungersdvala och lågo tysta som sofvande fågelungar, medan mödrarna i stum ångest stirrade sig halfblinda på den hvita vidden mot västanfjälls.
— — — Sjul, hör du inte längre?
Har gåfvan svultit ihjäl hos dig?
Hör du inga röster, glada röster, som närma sig?
— Sjul satt dagarne i ända hopkrupen och dar- rande af oro och lyssnade u t öfver vidder och fjäll.
.
.
Han kände ingen svår hunger under detta sitt letande i ett aflägset fjärran.
I stället kvaldes han af alla spörsmål, som han inte fick något att ge till svar.
Men ändtligen träffades hans öra en dag af ett ljud, som kom honom a t t spänna hvar muskel och nerv, medan ögonen slöto sig på det att allt störande måtte utestängas.
Det var ljudet af skidors glidande öfver hårdfrusen skare, af rop och sång.
.
.
Men efter en stund var det åter borta, — uppslu- kadt af ett stort dån.
.
.
Då visste Sjul, att han ingenting hade att säga likväl, t y visserligen voro räddarne på hemvägen och kommo ej tomhändta heller.
Men snöstormen hade nått dem och hade kväft deras sång.
Och Sjul kände väl till det stor- mande hvita famntagets makt — när det i vild- het sluter sig kring dem, som vandra öfver fjället, och han kröp stum ihop i sin päls och vaggade endast på hufvudet vid de ångesthesa frågorna, som aldrig togo slut.
Men nu hade också väntans dagar varit så många och svåra, att det snart inte var att hålla ut.
Någonting slött och hemskt begynte lägga sig som en hinna öfver ögonen, och hvar och en, som inte var tvungen att röra sig, blef liggande eller sittande — som det bäst passade sig.
.
.
Så kom det en gång ett drag af spänning öfver Sjul, där han satt med slutna ögon och ansiktet vändt mot den röda strimma, där solen krupit ned i sin tidiga vinterbädd.
Och denna gång efterträddes inte spänningen af slapphet.
Den hopkrupna gestalten reste sig skälfvande af rörelse likt en stålfjäder, först på knäna, sedan upp på fötterna — och blef så stående hälft framåtböjd, medan bröstet höjde sig under flämtande andetag.
Det var också något för en fattig utsvulten För hvarje dam torde det var * af » törsta intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
300 — Parfy me r&gt;I Louisi = Stockholm.
^9
lapp att höra detta!
— en utsvulten lapp med en flock hungerslöa medmänniskor omkring sig, hvilka väntade lifs- eller dödsbudet från hans mun!
.
.
.
— Hvad hör du, Sjul?
H v a d, hvad?
D e t var inte många, s o m orkade spörja längre.
Men allt efter s o m Sjul l y s s n a d e, och de fingo se hans hemlighetsfulla leende, b e g y n t e det komma lif i deras s t y f n a d e kroppar.
— Ä ' de snart hemma, Sjul?
S k y n d a d i g, skynda.
— D e t blef dem nästan s o m om Sjul v a r den de v ä n t a d e på.
Och Sjul hörde, huru karlarne närmade sig öfver fjäll och vidder.
.
.
Tungt och lång- samt färdades de — mycket att dra ' p å och djupa drifvor att plöja sig igenom.
Snöstormen, söm säkerligen v a r af samma släkt s o m sväl- ten här, ville väl göra det så svårt s o m möj- ligt för d e m, s o m undkommit den.
Men mötte nu ingen n y olycka, skulle dock färdemännen k a n s k e hinna fram med sin lifs- gåfva i tid — k a n s k e före nästa s o l n e d g å n g.
Allt fortfarande förnam fjärrlyssnaren ljudet af deras färd.
.
.
Och ändtligen fick h a n då säga stackarne, s o m kämpade med hungerdö- den, att plågan snart var slut.
Själf kände han det s o m o m h a n inte skulle orka längre.
Men han orkade likväl — liksom alla de andra — t y i och med detsamma v i s s h e t e n o m hjälp gals d e m, var det som o m de k l ö s a n d e, djäfvulska klorna i deras inre slappnat i sitt grepp.
Och den ljufliga tanken att snart få känna välsmakande föda mot gommen gaf dem kraft att än en gång resa p å sig, för att deras ögon måtte få s e första skymten af dem, s o m skulle återföra dem till lifvet.
Ingen talade till d e n andre — men man s å g förstulet på hvarandra, som om ögonen först nu uppfattat de härjande spåren af månadslång svält, och man skakade ynkande p å hufvudet.
Men när de väntade nästa d a g aftecknade sig fjärran likt en långsträckt mörk skugga, som t y c k t e s stiga fram ur s o l n e d g å n g e n s röda eld o c h i sakta glidande närma s i g utför fjäll- sluttningen, då k o m gråten öfver d e m — män s o m kvinnor.
Och hvar och en gick till sitt — för att inte röja sin själs s v a g h e t för hvarandra.
Endast Sjul fick styrka att gå till mötes ett s t y c k e öfver skarsnön.
Och han skrattade högt mellan snyftningarna — • hoppade — o c h s v ä n g d e m e d armarna, på det de skulle se därborta, att lifvet var kvar här i b y n än så länge.
— — — Och lifvet fick öfvermakten.
M e n i sista timmen var d e t, s o m gudsgåfvorna kommit.
Och hade inte Sjuls underbara " gåfva " i förtid skänkt d e m d e t, s o m de snart inte hoppades på längre, s å hade visserligen hjälpen kommit för sent.
Och de tungt lastade stöttingarna hade stannat framför stugor, där ma n redan somnat in i den sista hungersdvalan.
— — — Efter detta var det också, s o m Sjul blef hållen s o m fjällbyfolkets räddare.
Och de småbarn, s o m öfverlefde det hårda hungers- året, och nu g å där som mogna män och kvin- nor, de ha tagit vördnaden och tacksamheten i arf.
— — — V i s s t är h a n så långt kommen till års n u — gammellappen — att h a n mest liknar en af myrens afkvistade martallar.
Men fjärrlyssnar- gåfvan i honom k a n lefva länge ännu.
Om inte lyssnandet efter dem, s o m i somras röjde v ä g för en n y tid i vildmarken, kommit d e n att domna.
D e n n y a tiden behöfver inga " gåfvor " s o m dessa.
Och där de likväl finnas, frysa de till döds under tidens kallt öfverlägsna tviflarelöje.
LUZERN Ett midsommarminne från gamle kungens och Stockholms-utställ- ningens tid, af Helge Sandberg.
f-J VEM MINNES ej vår * • ' stora utställning 1897 s ^ ^ \ och den vackra sommar, / \ som då i flera månader / mä \ strålade öfver Stockholm?
/ Sk * \ Det är en anspråkslös er- I m P ^ \ sare välbekant penna.
För- V ^m / delar af världen.
1897 var inne.
M IDSOMMARAFTONEN ÖfVerallt hade löfvats, i minsta koja såväl som i palats, i stad och på land, för att icke också säga på sjön, där ångbåtarne, från de större till de mindre, sågo ut som flytande löfsalar.
Och i hela utställnings- staden fanns icke en kiosk eller monter, som icke var löfvad både utan och innan.
Kort sagdt: det var en äkta svensk midsommar både till lands och sjöss!
Midsommarstängerna voro redan resta och pyntade dagen förut, och det var nog så förståndigt, ty man hade tillräckligt att göra med att sira och löfva på andra ställen midsommaraftonen, långt fram på efter- middagen.
På själfva utställningsfältet, på öppna pla- nen, midtför den pompösa Industrihallen, var rest en den ståtligaste majstång, smyckad med bland annat en dubbel kronsköld vid midjan och en lång blågul vimpel i toppen.
Hej!
Hvad flickorna hade brådtom!
Och hvad de togo sig trefliga ut i sina hvita blusärmar, broderade lif och brokiga klädningar.
Frivillig hjälp fingo de också till höger och vänster, till och med af främlingar, som inte förstodo mera svenska än: " din skål och min skål och alla vackra flickors skål! "
men ändå voro så tjänstvilliga och beskäftiga.
Om också ett och annat uppdrag blef uträttadt alldeles uppåt väggarna, skrattade man så mycket mer öfver misstaget, i all synnerhet som de- korerandet i de flesta fall ändå skulle ske — alldeles uppåt väggarna.
T. ex. på Industrihallen, hvars huf- vudfasads nedre del var grönklädd med stora björkar och palmväxter.
(För att icke nämna dess öfre del, där utom flaggorna svajade flaggbehängda linor från minaret till minaret.)
Jag hade varit i valet och kvalet flere dagar, hvar jag detta härliga utställningsår skulle fira min mid- sommarvaka.
Föregående år hade jag firat den på Skansen, som ju mer än någon annan plats bjuder på nationella lockelser, och alltid varit mycket belåten med min kväll.
Nu gick jag i god tid omkring och tittade på anordningarna och beslöt mig till sist för att i godan ro i omedelbar närhet af utställningens majstång afvakta hvad komma skulle.
Och i sanning, bättre val kunde jag aldrig gjort!
Ty en sådan midsommarafton, firad som den blef på denna plats, återkommer nog aldrig mer här i lifvet, och alla som deltogo i tillställ- ningen skola säkerligen säga detsamma och aldrig förglömma denna härliga afton, där all sommarens fägring och behag, natur och konst i förening, stämt möte och förenat sig i en den skönaste harmoni.
.
.
Ja, att se detta brokiga vimmel och höra dessa glada och uppsluppna människor i den naturligaste feststämning, icke åstadkommen af stimulerande drycker, musikens toner, skratt och glam på alla tungomål, och så den välsignade, lifgifvande solen, och alla flaggor och vimplar — och främst vår egen vackra blågula flagga i dess vackraste, ljusaste färger — hvilka bland den späda, skira grönskan och mot den högblåa himlen gåfvo ytterligare färg och lif åt den omväxlande taflan — det var ren bch oförfalskad svensk midsommarfest!
Redan vid sextiden var en stor åskådarering bildad.
Och vid foten af majstången hade Upplands regementes musikkår lägrat sig och redan exekvetat ett potpurri öfver svenska nationaldanser.
Jag kunde tydligt märka huru valsens toner satte lif i andarna rundt omkring mig T-; icke minst på mig själf.
Men ingen vågade taga ut första steget.
Jag skämdes och kom i hastig- heten att låta undfalla mig ett ganska högljudt: " Detta skulle varit i Köpenhamn eller Kristiania, så hade dan- sen varit i full gång! "
Vi svenskar äro ju alltid litet drumliga af oss vid ingången.
Och det lär ej heller varit meningen från början, att det skulle dansas på utställningsplanen, efter hvad jag senare er- for.
Men vid nästa dansnummer, en sprittande polka, hvad ser jag!
Jo, ingen mindre än utställningens ståt- lige vaktchef, major G. O., som gick i spetsen och öppnade dansen med godt exempel och med en ståtlig fregatt.
Och sedan dröjde det icke många sekunder ® Förnäm vistelseort änder sommaren.
® G:D HOTEL NATIONAL — 301 — förrän andra följde i hans kölvatten — däribland under- tecknad, som fick fatt i en mycket smäcker skuta, väl riggad och tacklad med hvita vimplar och toppsegel, med hvilken det bar i väg så det hvisslade i tåg- verket.
.
.
Och sedan vid hvarje dans var det bara att ta den flicka, som stod närmast till hands och föll mest i tycket.
Intet krus och ingen tid för öfverflödiga, vidlyftiga presentationer.
Ty där fanns ingen klass- skillnad.
" Societén " blandade sig med folket.
" Inga gemena, alla korpraler ".
Och till sist bar det af rundt utställningen i en ringlande, jublande långdans, under skämt och skratt, sång och j u b e l.
.
.
Men se där!
Skall jag tro mina ögon?
Är det icke en af mina reskamrater öfver den salta Atlanten, den vid en af utställningskioskerna anställda ståtliga norskan, som där borta dansar med en ung och hurtig svensk-amerikansk ingenjör?
Ha de träffats här för första gången, på själfva midsommaraftonen?
Det var för märkvärdigt hvad de se bekanta och belåtna ut.
Säkerligen har nu den oberäknelige Amor varit framme igen med sitt koger.
Akta dig, min allvar- samme svensk-amerikanske vän!
Jag minnes den flickan från atlanterångarens däck.
Äfven där trådde hon dan- sen, väckte beundran och förkortade mången lång och kulen resedag med sitt strålande lynne och glädtiga väsen.
Men hon höll sina beundrare på vederbörligt afstånd, liksom ville hon säga: kom ikke mine fjäld for näre!
Nu synes hon vara " fangen i nettet ", som Ejnar sjunger i " Agnes, min deilige sommerfugl! "
Nu pro- menera de unga tu utåt utställningsfältet.
.
.
Som jag sedan under de gångna tio åren haft dem i sikte, kan jag gärna skvallra om att de fått hvar- andra.
Äro bosatta i Stockholm och ha en treflig vå- ning i Vasastaden och friska, käcka barn.
Säkerligen förglömma de aldrig denna sköna svenska midsommar- afton på Stockholmsutställningen, där de.första gången funno hvarandra och sedermera slöto en svensk-norsk union för lifvet, som jag vill hoppas utan öfverflödiga garantier och unionsbrott.
Gäck du, käre läsare, och gör sammaledes!
Om du kan finna en syster till henne på Konstindustri- utställningen i Stockholm — nästa år!
Men återvändom till dansplanen och midsommar- stången!
Sedan man fått sitt första lystmäte på dansen till- fredsställdt, inträffade en paus, som på ett utomordent- ligt lyckligt sätt ifylldes af major O., som äskade ljud och föreslog, att man skulle tåga bort till lustslottet Rosendal och hylla deras majestäter konungen och drottningen.
Denna väl funna idé — äfven den ett ögonblickets barn — vann allmän anklang, och med musiken i spetsen tågade den väldiga skaran, uppgå- ende till flere tusen personer, till det idylliska lilla lustslottet.
Konung Oscar och drottning Sofia, hvilka icke på förhand hade den ringaste aning om öfverraskningen, kände sig säkerligen angenämt berörda af denna som- marfriska och hjärtevarma hyllning och hälsade vänligt den glada skaran.
Major O. framförde i korta ordalag de uppvaktandes hyllning, såsom ett uttryck af tack- samhet, särskildt för det stora intresse, som kung Oscar visat för utställningen.
Sedan ett lefve för deras maje- stäter blifvit utbringad t, h vilket åtföljdes af hurrarop, fanfarer och kungssången, tågade hela skaran i god ordning tillbaka till utställningen och fortsatte dansen i den ljusa och drömdigra midsommarnatten.
.
.
INDUSTRIHALLEN VID 1897 ÅRS STOCKHOLMS- UTSTÄLLNING.
Härligaste l&amp;ge vid Vierwaldstattersjön.
Rum frän 4 kr.
• III.
prospekt gratis.
Telegramadress: ' National *.
" ZU^B S^S^^: I SÖNDAGS Å T E R V Ä N D E prins Wilhelm till hufvudstaden, hemförande den lilla prinsessa han hämtat från det stora Ryssland.
Och där låg Stockholm med vid och öppen famn för tor- pedkryssaren Psilander, som hade de nyförmälda ombord, låg där med flaggor och äreportar och välkomnande människoskaror på kajerna.
Klockan 2 på middagen gled Psilander under kanonsalut in på Strömmen, och kort därpå förde kungsslupen " Vasaorden " hertigparet till landstig- ningsplatsen vid Skeppsholmen.
Så många ögon, som nu från alla håll riktades mot den långa mörka gestal- ten och den lilla hvita mjuka figuren bredvid!
På slottsaltanen stod den kungliga familjen, och vid Karl XII:s torg sutto små busar olofvandes i träden — spänningen var lika stor öfverallt.
Vid Skeppsholmskajen var det hälsning och blommor och presentation, men till sist satte sig tåget i gång, och prinsen och prinsessan åkte i V, ' " • &gt; y I MIDTEN PRINS WILHELM OCH PRINSESSAN MARIA, GRDPPBILD TAGEN Å KGL.
SLOTTET, MED VEDERBÖRLIGT TILLSTÅND, FÖR IDUNS RÄKNING MÅNDAGEN DEN 15 DEI 2.
TORPEDKRYSSAREN PSILANDERS BEFÄLHAFVARE ÖFVERRÄCKER EN BLOMBUKETT TILL PRINSESSAN MARIA VID EMBARKERINGEN.
3.
TORPEDKRYSSAREN I V PASSERAR SKEPPSHOLMSBRON OCH BLASIEHOLMSHAMNEN.
6.
HERTIGPARET I SITT EKIPAGE.
7.
LANDSTIGNINGEN VID SKEPPSHOLMEN.
8.
KUNGSS] 11.
MÅNDAGENS KUNGLIGA KORTÉGE PÅ VÄG ÖFVER NORRBRO.
1 — 5, 9 — 1 1 A. BLOMBERG FOTO.
Dä^ eskorterade af trupper upp till slottet.
Männi- skorna viftade och hurrade, och prinsessan, som var hvit som den hvita dräkten i hyn, nickade och log och vinkade med ena handen, medan den andra, som var bar och liten och till slut röd- frusen, då och då måste ta ett ordentligt tag i den stora hatten.
Detta var hvad hvar man kunde se, men därmed var det inte nog, sedan följde mottagningen på slottet, Te Deum i Slottskapellet och familjemiddag.
Dagen därpå gafs åt stockholmarna ännu ett tillfälle att se den nya, redan populära prinsessan: vid den stora kortégen genom staden och rundt Djurgården, som företogs på eftermiddagen i det härligaste solsken.
Den bild af det unga paret vi i dag meddela är tagen för vår räkning samma dags förmiddag på slottet med särskildt tillstånd och är alltså den senast tagna porträttgruppen af hertigen och hertiginnan af Södermanland.
•HHHH ÅNDAGEN DEN 15 DENNES.
A. BLOMBERG FOTO.
1.
ANKOMSTEN TILL NYNÄS.
REPRESENTANTER FÖR DET UNGA NYNÄS ÖFVERRÄCKA BLOMMOR TILL HERTIGPARET.
RPEDKRYSSAREN I VÄNTAN PÅ SINA FURSTLIGA PASSAGERARE.
4.
HERTIGPARET OMBORD.
5.
O. 10.
KORTEGEN MED HERTIGPARET PÅ VÄG TILL SLOTTET 5HOLMEN.
8.
KUNGSSLUPEN " VASAORDEN " MED HERTIGPARET OMBORD.
9.
PÅ SKEPPSHOLMEN.
BARNEN STRÖ SYRENER PÅ HERTIGINNANS VÄG.
.
A. BLOMBERG FOTO.
6.
S. WULF FOTO.
7.
TECKNING FÖR IDUN AF ARTISTEN V, BERGDAHL.
^jEl &lt;^27- SO / 72J72 &amp; ?~d&lt;3 {7^ ?él C73 / y2&lt;3- ANNANDAG pingst firades å Tärna folk • * * högskolans sedvanliga sommarfest, be sökt af närmare tvåtusen personer.
Festen fick en särskild betydelse därigenom, att vid den- samma aftäcktes en minnesvård öfver Wil- helm v. Schwerin, " Salabygdens nugstore son ", odödliggjord af Runeberg.
Det vackra monu- mentet, som tillkommit på initiativ af direktör och fru Holmberg och delvis bekostats af dem, prydes af en bronsmedaljong af den unge hjälten.
Då vi bland våra öfriga bilder från Tärna äfven ha en från dess pingstfest vid monumentet, ha vi velat nämna några ord om detsamma, innan vi öfvergä till skildrin- gen af den nyinrättade husmoderskolan.
Som vi veta är det på vårarna med svalorna och bofinkarna — lärkorna komma visst tidigare?
— som flickorna dra in på folkhögskolorna.
En skil- dring af en sommardag på Tärna kommer därför att uteslutande röra sig om den kvinn- liga ungdomens arbete.
Jag hade kommit till Tärna mest och närmast för att få tillfälle att se och skildra folkhögskolans nya dotteranstalt, husmoder- skolan, men fann, att den hör så nära ihop med det hela, som en lem med kroppen, att en skildring af den icke ostraffadt kan isoleras.
T ÄRNAS HISTORIA är dess konungars.
Folkhögskolans nuvarande föreståndare, diiektör Teodor Holmberg, är också den, som skött skolan från dess grundande, och han och hans hustru, fru Cecilia Bååth-Holmberg, ha gemensamt ar- betat på dess utveckling från ett litet provisorium på ett maskrosigt lergärde till den lilla grönskande koloni, den nu är; en bildningshärd för manlig och kvinnlig ungdom icke blott från Västmanland utan från alla delar af vårt långa land.
1.
HUSMODERSKOLAN.
2.
VÄFSTUGAN.
3.
I BJÖRKDUNGEN.
DIREKTÖR OCH FRU HOLMBERG VID EFTERMIDDAGSKAFFET.
4.
KÖKET.
5.
MEJERIET.
6.
VID BAKUGNEN.
7.
I POTATISLANDET.
8.
VÄFSTUGAN.
9.
PÅ TORKPLATSEN.
10.
SCHWERINMONUMENTETS AFTÄCKNING.
DIR. HOLMBERG I TALARSTOLEN.
11.
FLICKORNA GYMNASTISERA.
EDIT JOHANSSON FOTO.
— 304 —
sådan skara som den här samlade är ju sam- manförd af ett likartadt och starkt behof efter vidgade kunskaper, därför utföres allt, äfven något så nytt och ovant som de gymnastiska rörelserna, med allvar och kläm; när andan vid skolan sedan är som den skall vara, utföras därtill alla sysslor under sång och med glädje.
Det blir en friskhet och en glans öfver arbe- tet och hvilan, som gör en annan godt liksom en stärkande vind från de berg, man aldrig når.
Hvilan, ja den är där då förresten icke mycket af på Tärna!
Den består mest i den omväxling i arbetet från praktiskt till teore- tiskt och till praktiskt igen, som dagordningen bjuder.
— När jag reste från Stockholm kl. 8 på morgonen, knotande öfver den oerhördt tidiga timmen, hade arbetet vid Tärna redan varit i gång sedan kl. 7.
Och innan jag hann dit, hade väfstolarna kanske dunkat länge i den vackra lilla ryggåsstugan bland björkarna, som fru Holmberg byggt upp i vinter, och som nu snart skall jämte en del andra byggnader och jord till ett småbruk öfverlämnas till landstin- get som present, eller hade det varit ett före- drag af direktör Holmberg i litteratur eller af fru Holmberg i fysiologi och hygien, eller lek- tion i knyppling eller kanske allt detta i tur och ordning, ty man tar väl vara på tiden vid en folkhögskola.
Där äro så många kunskaps- begärliga sinnen, törstande som svampar, och sommaren är så kort för allt som skall göras och läras.
Regimen fordrar stor outtröttlighet af lärarna och en ännu större af föreståndaren och föreståndarinnan.
Men en med hänförelse fattad uppgift ger — därpå äro direktör och fru Holmberg bevis — spänstighet långt utöf- ver hvad man kan begära och tänka.
stolar icke behöfva se ut som hafresoppa i färgen och bord icke som mjölgröt, fast man icke har råd med-val- nöt och jakaranda, — i den stora, ljufliga spis- kammaren och i bak- rummet, där man just ansade ett stort bak, om jag så får säga.
Så en rundtur i det lilla mönstermejeriet, där ett Den at artisten Fr. Lindström par flickor skötte och ntforda bronsmedaljongen at W. v. Schwerin å Tärna- klappade om smöret som monumentet.
om det varit deras eget och mest älskade barn, med ett resultat, som blott kan smakas, icke beskrifvas, och i tvätt- stugan, där stortvätt verkligen borde vara en lek, så trefligt och behändigt var allt, och där nu finstrykning bedrefs med all ifver.
Ett hem, alira mest ett landthem, har tusen skiftande sysslor för en husmor.
Kunskap i att sköta dem klokt och metodiskt, en stark kän- sla af hemarbetets värde, heder och glädje, där- till en vidare och djupare syn på hvad som finnes i världen utanför den egna lilla horisonten — se där hvad som gifves de unga flickorna med ut i världen, då de lämna Tärna ochhusmoderskursen.
Se t. ex. på fru Holmberg!
Som om hon icke hade verksamhet nog förut med sitt folk- högskolearbete, sitt medarbetarskap i " Sveriges väl " och sitt privata skriftställen, sätter hon därtill i gång med en husmoderskola, som skall utgöra en kompletterande öfre kurs af folkhögskolan.
Efter en studieresa i Sydtyskland och Schweiz återkom fru Holmberg i höstas med nya in- tryck och uppslag till förverkligandet af sin idé.
Den skulle, lofvade hon sig, icke bara resultera i ett skolkök, sådana det finns så många förut, och då blef det naturligtvis inte heller ett skolkök.
Det blef något mera: ett landthem med fyra hushåll, med ysteri och mejeri, bakstuga, tvättstuga, väfstuga och — tillsvidare — ett potatis- och grönsaksland.
Så småningom blir där nog ett helt småbruk, med åker och äng, fyrfota och flygande djur, och allt, som rimligen kan få plats på 10 tunn- land.
Husmoderskolans först nu i vår färdiga hufvud- byggnad, hvaraf landstinget bekostat hälften och makarna Holmberg med till deras disposition ställda medel hälften, påminner om en större svensk bondgård, där den ligger röd-grön-hvit i grönskan.
Den nedre våningen har kök och förrådsrum, matsal och bakrum, de öfre elevrum.
När jag steg in vid middagstiden i denna glada bikupa, höll man just på att lägga upp middagen i köket.
Ett stort, stort kök var det, där hvart och ett af de fyra hushållen — det är fyra medlemmar i hvarje — hade sin spis och fullständiga köksuppsättning.
Allt lika fint och präktigt som å skolköken i städerna, men medan dessa vanligen ligga i källarvåningar, lyste här Guds sol in genom de öppna fön- stren, och de unga träden sträckte sina gröna, smeksamma händer mot rutorna.
Glad och stolt som en ung fru, som visar sitt första hem, förde fru Holmberg mig omkring i den färgglada matsalen — som på ett enkelt och i ögonen fallande sätt undervisar de unga om att Våra pristäflingar i musik och prosakonst » | Sveriges p i en gäng elegan- \ taste och mest användbara | modejournal för hemmen. '
&lt;J UN I.
En liten visa att gnola om sommaren.
lénqa, fliiftcr guf * Uir ?yJjfa " ä ' fn / t / dktMOir fed c E — ER.
När bladet vänds » Skiss af Sigrid E l m b r a d.
V I T I L L Å T A OSS erinra om våra pågående pristäflingar, riktande en kraftig vädjan till ord- och tondiktens utöfvare i vårt land att främja denna kulturella tornering genom sitt deltagande.
Vår stora litterära pristäfling gäller en utmärkt svensk originalroman för Iduns romanbibliotek, för hvilken vi utfäst ett pris å Femtusen (5,000) Manuskripten till densamma lämnade till redaktionen senast 1908.
Fullständiga regler för täfling återfinnas i Idun n:r 40 Vår stora kronor.
böra vara in- den 30 juni ifrågavarande för år 1907. operapristäfling gäller en svensk helaftonsopera, för hvilken vi utfäst ett pris å Sextusen (6,000) kronor, hvarvid afses, att 1,000 kronor skola tillkomma librettoförfattaren, de öfriga 5,000 kronorna kompositören.
Manuskripten till denna täfling böra vara inlämnade till redaktionen senast den 1 september 1908.
Fullständiga regler för operatäflingen återfinnas i Idun n:r 9, 1906, och n:r 4 för år 1907.
Redaktionen af Idun.
CN PSYKOLOGISKT sann förklaring afdetsta- C dium i det mänskliga själslifvet, som inträder dä den kroppsliga hälsan brytes, och en varm medkänsla för lidandet utmärka denna lilla knappa skiss af den för Iduns publik väl kända författarinnans hand.
&lt;$ Y R E N E R, HÄGG och narcisser stodo i full blom och sände hela fång af doft upp till balkongen, där den sjuke mannen låg i sin hvilstol.
Det var som ett jublande lifsskryt af kraft och fägring inför dessa slappa händer och matta ögon, som tomma blickade ut under trötta ögonlock.
Hvad hade han mer med lifvet att beställa?
" Nu är vi i klart farvatten igen, " hade dok- torn vid sitt sista besök uppmuntrande yttrat.
" Bara sakta i backarna, ingen överansträng- ning hvarken till kropp eller själ. "
" Det förbjuder sig själft, " hade han, hälft bittert, hälft liknöj dt gifvit till svar.
Och nu låg han här ute och stirrade på svalorna och vårens rikedom.
På det hela taget bekymrade han sig icke längre om sitt tillstånd.
Det visste han ju, att hans lif var en nådegåfva, på veckor, månader, kanske ett par år, men det var i alla fall bör- jan till slutet i en kamp, som måste sluta med nederlag, hvad tjänade det då att strida?
Han var egentligen i sin bästa ålder, några och femtio år; när det första anfallet kom, när han i en vanmäktig svindel föll samman och med förlamade lemmar blef liggande, ur stånd att forma orden efter sin vilja, då var det ännu som en brännande ångest öfver honom, en skälfvande, intensiv lifslängtan, och likt ett jublande barn mottog han den återvändande hälsan.
Dag från dag pröfvade han styrkan af sina krafter, allt vissare om att de skulle stå bi.
Hvarför skulle han ej bli fullt återställd, med en sådan fysik?
Kanske hade han ej all- tid hushållat med den, men när man har något att ta af — naturligtvis skulle han bli frisk igen.
Så småningom grep honom ett visst öfver- mod.
Han gjorde fotturer, cyklade, spelade tennis och försökte få både sig själf och andra S Iduns Modellkatalog ^ * § * Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 öre pr häfte.
— 305 — ^ ^ Oumbärlig för alla sönv merskor och alla hem. '
' ' N u är tid att prenumerera, i
att glömma, att han varit bara en tumsbredd från grafvens rand.
" Pappa, du är allt bra oförsiktig, " förebrådde honom dottern, då han en dag kom roende i middagssolen, drypande af svett.
" Strunt, " sa han förargad.
" Man ska härda sig, det är hufvudsaken. "
Men så en afton, ungefär ett år efter det första anfallet, kom det andra.
Det var som om han träffats af en kula eller blixt, och nu förstod han att han måste kapitulera.
Två må- nader hade lemmarna nekat tjänst, tungan stam- mat obegripliga ljud och tankarna vikit undan för ansträngningen att hålla dem samman.
Nu var han som sagdt i klart farvatten igen — den här gången.
Minnet började återvända, man förstod, om också med svårighet, hans tal, och han kunde stödd på en käpp stappla fram några steg, mer var det inte, och det gjorde honom också detsamma.
Hans dotter kom ut i balkongdörren.
Hon hade en ny vårdräkt och såg strålande ut i den.
" Hvad tycks? "
sade hon en smula seger- visst; han brukade alltid intressera sig för hen- nes yttre och gaf gärna råd i toalettfrågor.
Hans vaekra dotter var hans främsta stolthet — och så det där bandet i knapphålet.
Konsul Melin var nu en gång en en smula utåtlagd na- tur, en glad sällskapsmänniska, road af för- ströelser, dans, fruntimmer, god mat och goda viner, men det hade kommit en förunder- lig likgiltighet öfver honom inför alla forna böjelser.
Han mindes dem nog, men de hade mistat all betydelse för honom.
" Nå-å? "
sade hans dotter, hälft förebrående.
" Mycket bra, " svarade han, men blicken var långt borta och utan lif.
Fru Gärda såg skyggt åt honom.
Det stod nog illa till i alla fall, hon borde kanske inte gå bort, men det var bra sent att skicka åter- bud, och han var j u ändå efter läkarens utsago på bättringsvägen.
" Vill du inte ha en kudde till under huf- vudet? "
frågade hon liksom i behof att till ursäkt göra en tjänst.
" Nej, nej.
.
.
bra — • tack.
.
.
br-a, " upp- repade, han mödosamt framstötande orden.
" Adjö då, pappa lilla, sköt om dig väl! "
hon nickade vänligt och gick.
Hans blick följde henne ej, hon hade blifvit honom så främmande numera, de lefde i två skilda världar.
Och fröken Werner, den där något mogna skönheten, som så flitigt umgåtts i huset, och som hela staden sade att han slog för, hön hade gjort besök i går; hennes svarta ögon hade bjudit till att anta ett sorgset och med- lidsamt uttryck, men med hvilken köld hade han icke mött de mörka blixtarna, som annars kommit hans pulsar att slå så snabbt och varmt.
För hennes skull hade hans lifsvilja vuxit sig stark — och nu, han förstod ej hvad det var han eftersträfvat.
Hon har ögon som en korp, låg han och tänkte.
Nu sitter hon och bäfvar för att gå miste om min inkomst af tiotusen kronor och titeln konsulinna — det var en omvärdering af alla värden.
Någonting stötte mot hans hand, en fuktig nos, han sänkte blicken och såg med ett svagt leende in i ett par milda hundögon.
.
.
den där i frihet dresserade " räckan ", som icke för- stod att ta hänsyn till nyborstade kläder, hade länge utgjort en pröfvosten för hans tålamod.
Mer än ett käpprapp hade han låtit hvina öfver den lurfviga ryggen, men nu var det någon- ting i denna animala tillgifvenhet, detta intill- smygande i osjäliskt ömhetsbehof, som rörde honom.
" Hoppa inte upp, Bell, du hårar ner! "
för- manade fru Gärda ibland, men den sjuke ska- kade det snabbt grånade hufvudet: " Lå-åt va-ra! "
framstötte han, och Bell blef förstående och med allt bestämdare rätt kvarliggande på den tagna platsen.
" Morfar! "
en högljudd barnröst skar som en hvissling genom luften, ett viftande pappers- ark och ett par lysande blåa ögon döko upp vid hvilstolen, " titta hvad jag har ritat, mor- far. "
De matta ögonen fingo som en reflex af lif öfver sig.
Konsuln fattade med sin rörliga hand darrande pappersarket.
" Bra, u-utmärkt bra! "
pressade han fram.
" Det är ett lokomotiv, förstår du, och det här är lokomotivföraren, " barnet pekade på en cirkel och ett par vertikala streck. "
J a g tänkte göra en häst först, men det var så svårt med bena.
Kan morfar göra en häst? "
Den sjuke tog småleende blyertspennan.
" S-ka försöka. "
Han böjde sig ifrigt fram, handen darrade häftigt, det gräfde sig ett veck af ansträngning mellan ögonen, men någonting, som inbillningens makt möjligen skulle kunna ge namnet häst kom i alla fall till stånd.
" O, morfar, så bussigt!
Hvad du kan bra! "
En glimt af stolthet gled öfver konsulns drag.
För några månader sedan en kväll som denna hade han suttit på balkongen i fröken Werners sällskap, inbegripen i ett af dessa intimitetsfyllda samtal, där hvarje ord är lik- som en underförstådd ömhetsbetygelse, hvarje blick som ett bud från känslans innersta om- råde, och midt i denna stämning hade lille Erik kommit inrusande och rifvit sönder hela den skimrande trollväfven med sin barnsligt slad.d- rande tunga.
Den kvällen hade konsul Melin funnit sig föranlåten att tala ett allvarligt ord med sin dotter.
Det märktes tyvärr att pojken inte hade någon far, han var ju bortskämd, så det var synd och skam åt.
Barn ska ses men inte höras, en ordentlig risbastu för att lära honom hut, det var hvad den gunstig herrn behöfde.
" Morfar, kan du rita en hare. "
De blå ögo- nen glänste ifriga.
" E-n ha-re.
Det är svårt. "
" Försök, morfar!
Söta morfar! "
Den sjuke tog på nytt pennan, visst ville han försöka.
Han arbetade som på en lifsupp- gift, flngrarne skälfde, ådern i pannan svällde.
En ringning.
Jungfrun anmälde kanslirådet Vinberg.
Konsuln såg ovilligt upp.
" Or-kar inte.
Säg, ja-ag sofver. "
Det felades bara, att den där pratmakaren skulle störa honom just nu.
Hvad brydde han sig om politik, befordringsfrågor eller verknin- garna af den sista karlsbaderkuren.
Med lätt- nad hörde han dörren slås igen om den tjocka skorrande stämman.
Så, nu voro de i fred.
Det ljusa och det grå hufvudet böjdes tätt samman öfver pappers- arket, hunden låg med nosen upp mot konsulns bröst, medan solen slö- sade guld att lysa upp den vemodiga taflan: den sjuke mannen, som samlade sina spillda kraf- ter till en sista ärelyst- nad, den att kunna rita en hare till lags åt sitt barnbarn.
SIGRID ELMBLAD.
ffifh Saw de Cologne — 306 — Märta Starnberg * Vår n y a följetongs författarinna.
D Å E L S I E v. T H A R O W, Anna Maria Roos ' känsliga kvinnoskildring, i dag af- löses af historien om Mikals, konungadotterns öden, ha vi velat samtidigt meddela författa- rinnans, fröken Märta Starnbergs porträtt.
Hon hör eljes till dem af våra vittra damer, som mera sällan träda fram med sin person och om hvilka man icke vet mer än hvad de- ras böcker - indirekt ge.
De som läst hennes arbeten — och hon har en ganska vidsträckt produktion bakom sig — känna henne emeller- tid genom dem som en älskvärd personlighet utan stora later, en underhållande skildrerska af människoöden.
Hennes senaste större arbete, " Mikal, Israels konungadotter ", hvars offent- liggörande vi begynna med detta nummer, torde redan genom sitt ämnesval komma att i hög grad intressera vår läsekrets.
Känslomänniskor.
En återblick i lifvets tidbok af H a n n a Lundholm.
(Forts.) E N LITEN rännil med klart vatten silade sig öfver grus- bottnen fram ur skogen.
Daniel böjde sig ned för att uppfånga några droppar i handen och släcka sin värsta törst.
Under det han var sysselsatt härmed, hördes ett först dämpadt och sedan allt starkare ljud af röster på andra sidan om syrenhäcken.
En kvinno- och en barnröst läto omväxlande höra sig.
" Det var mycket orätt af dig, Per, att gömma un- dan den stora bollen.
Den var ju inte din, utan till- hörde inspektörens barn. "
" Ack ja, " suckades fram med ömklig ton af barn- rösten.
" Mot hvilket budord har du nu brutit? "
fortfor obevekligt den första rösten.
Om Per verkligen hade någon som helst föreställ- ning härom, så fann han likväl för godt att hålla inne därmed.
" Hur lyder det sjunde budet? "
" Du skall icke stjäla! "
brast det ut af Per med gäll röst, som om han stått framför byskolmästarens kate- der, och med en frimodighet som om där ej fanns min- sta samband mellan sjunde budet och den försvunna bollen.
Daniel började känna sig road af detta samtal, som fördes tätt invid honom bakom häcken, och han sköt därför undan tanken på att gifva sin närvaro tillkänna, såsom han först ämnat.
Per och hans uppfostrarinna kunde ju ej taga någon skada af att en främling var använd efter badet verkar upplifVande på kroppen på Qtt enastående sätt.
närvarande vid den förres moraliska afbasning, dess- utom smektes Daniels fina öra af kvinnoröstens djupa, varma altklang.
Han stannade följaktligen kvar på samma plats, utan att göra sig samvete öfver den ogrannlagenhet, han begick.
" Hvad är det? "
frågade altrösten.
Per rabblade upp svaret i ett andedrag.
" Förstår du nu, att du brutit just mot detta bud? "
Per var tydligen ovan vid reflexioner, ty han sva- rade ej.
Daniel log vid föreställningen om, att gossen tro- ligen inpräntat budorden i sitt minne af skräck för björkriset i hemmet och rottingen i skolan, men att hans fattningsgåfva ej räckte till att göra en tillämp- ning af Mose ' lag på någonting, som han själf upplefvat.
Den unga kvinnan hade emellertid tydligen föresatt sig att väcka Per ur omedvetenhetens sublima ro till själfkännedomens förkrosselse.
" Hvad var det för en synd du begick, när du tog bollen? "
Per tycktes nu få en dunkel föreställning om det, hvarpå hon hänsyftade, ty han började göra ansats till ett försvar för sig själf: " Bollen var så vacker med röda och gröna rutor.
Jag får aldrig några vackra leksaker. "
Detta sista argument tycktes innehålla mera än till- räckligt för att fullständigt afväpna den stränga tuktar- innan.
" Får du inte det? "
Den mildt förebrående klangen i rösten slog öfver i en skälfning af varmaste medkänsla.
Sedan följde som ett sorgset beklagande: " Men nu har du ju blifvit förbjuden att leka med inspektörens barn. "
" Ack ja, ack ja, " suckade Per.
" Vet du hvad, Per, " forfor altrösten ' med] glädtig brådska, " du skall hvarje eftermiddag ställa dig under den stora tallen vid jägmästarebostället.
Då kan jag se dig genom väfkammarfönstret.
När jag vinkar med handen utåt — emot dig själf — • då stannar du kvar, tills jag täckt öfver väfven och gömt skyttlar och spo- lar.
Detta är tecken till, att jag snart kommer ner till dig, och så gå vi in i skogen eller leka en stund i trädgården. "
Per gaf ifrån sig ett utrop, som vittnade om den lifligaste förtjusning.
" Men ifall jag skulle vinka inåt, emot mig själf, på detta sätt " — här följde tydligen en förevisning — " då går du in genom den lilla dörren, sätter träskorna vackert nedanför trappan och kommer upp till mig i väfkammaren.
Där se vi sedan på bilderböcker eller — " Rösterna hade den sista stunden blifvit otydligare; de talande hade börjat röra på sig och begifvit sig längre in i trädgården.
Daniel Edborg gick ånyo raskt framåt på lands- vägens linje för att hinna dit, där syrenhäcken böjde sig i en skarp vinkel, alltjämt begränsande den, som det tycktes, i en aflång fyrkant anlagda trädgården.
Han hade ämnat gå fram för att taga en öfverblick af jäg- mästarebostället, men han ändrade hastigt beslut.
Han hade på sin väg haft ett godt möte, och intrycket däraf ville han ej förstöra.
I stället bjöd han till att förkorta vägen för sig genom att låta fantasien syssla med framkallandet af en bild.
Men bilden ville icke forma sig.
Sedan han hört den milda, djupa altrösten, hvilken försatt hans känslighet i dallring, liknande den, som frambringas af ord och tongångar i en enkel, afhållen sång, visste han ej, om han önskade se sitt kvinnoideal — repre- sentanten för det goda och det sköna — träda fram i gestalt af valkyria eller älfva.
En dag, medan Daniel Edborg ännu var kvar, kom den unga flickan med altrösten som gäst till Bergalid med sin fosterfar, jägmästaren.
Hennes kinder hade den höga färg, som hos mycket unga flickor framkallas af osäkerhet och ovana vid att röra sig i större säll- skap.
Hennes lilla fot i guldskinnskor och med kor- sade svarta band öfver den smala vristen snafvade mot en golfmatta, när hon skulle passera genom salongen för att hälsa på värden och värdinnan.
Hon vacklade ett ögonblick, hvarvid hennes kinder fingo en ännu djupare skiftning af förlägenhetens färg.
Under mid- dagen satt hon långt ifrån Daniel hos de yngsta stu- denterna och gymnasisterna samt hos dem bland flickorna, hvilka nätt och jämt hunnit lämna skolåren bakom sig.
Efter middagen närmade sig Daniel henne med beslutsamhet, just när hon höll på att smyga sig ut i parken, alltjämt sällande sig till dem, som voro yngre än hon själf.
Daniel visste ej, hvarmed han skulle börja samtalet för att väcka hennes intresse — • han kände sig viss om, att minsta hänsyftning på för- höret vid häcken, vare sig i form af skämt eller allvar, skulle endast ytterligare öka den förvirring, hvari han försatt henne genom att bland alla just utvälja henne till sällskap på promenaden i trädgård och park.
En gulsparf flög skrämd upp ur en buske.
Detta väckte hennes uppmärksamhet, såsom fallet brukar vara med dem, hvilka äro nödsakade att ur det minsta leta fram åt sig omväxling i enformigheten, förströelse för tanken, och hon hejdade genast sin fot.
Hon stod tyst och orörlig, tills fågeln, narrad af stillheten, vändt tillbaka till sin tillflyktsort i fläderbusken.
Han vågade ej bryta tystnaden med ord, ty det föreföll honom som om ljudet af hans stämma skulle skrämma henne, likasom fågeln nyss blifvit skrämd, och komma henne att hopsamla våderna af kattunsklädningen med dess styfstärkta vo- langer i sin lilla magra, bruna hand, hvarpå han ' skulle lämnas ensam kvar för att se henne försvinna, där sand- gången böjde af in i den lummiga kastanjeallén.
Han fick en oklar förnimmelse af, att han måste hafva henne bort ur parkens dunkel och ut i det strålande solskenet, om han skulle hafva minsta utsikt att draga hennes tanke i riktning mot sin egen — där blefve det honom säkert klart, huruvida den spirande varma känsla, som dallrade inom honom alltsedan han första gången lyss- nat till ljudet af hennes röst, skulle dö eller växa och svälla ut som en fager melodi i klara jublande toner.
De påskyndade sina steg mot den öppna solbelysta vägen, hvilken bildade gräns för godsets park.
Där såg han på henne.
Ja, hon var vacker, mycket vacker, flickan i den enkla blommiga kattunsklädningen med en liten urringning vid den solbrända halsen, hvaröfver hvilade de korslagda snibbarna af en tarflig, rosenröd siden- schalett.
De stannade vid sidan af vägen hejdade af de friska fårorna i ett nyplöjdt åkerfält, hvilket låg framför dem som en mörk ruta, inkilad mellan skogen och sjön.
En jordbruksarbetare vände plogen och rik- tade den in i en ny fåra, hvarpå de sågo den tål- modiga arbetskampen spänna musklerna ända till över- ansträngning, och plogen långsamt rifva upp och kasta åt sidan den hårdt packade myllan.
Daniel genomfors af den tanken, att hennes lif — den vackra flickans, som stod tätt invid hans sida — kanske skulle komma att förflyta under samma enformiga växling af arbete och hvila som mannens därute på fältet.
Han såg henne i tanken vid väfstolen, där de bruna händerna skickligt kastade skytteln fram och tillbaka, fram och tillbaka under timmar, som blefvo till dagar och veckor.
Han föreställde sig, huru hon beskäftigt trippade om- kring i mjölkkammare och visthus, helt och hållet upp- tagen af de plikter, som ständigt upprepade sig sj älfva i den trånga krets, som höll henne fången.
Hennes vederkvickelsedagar — fylldes de af leken med Per, och fick hennes lif innehåll af de få tillfällen, som er- bjödos henne, att lägga i dagen godhetens beredvillig- het att öfverse med dem, som felat?
Eller var det kanske hennes glädje att iklädd en tarflig dräkt, del- taga som i dag i någon med långa mellanrum återkom- mande fest, där han likväl trott sig spåra, att hon kände sig som främling?
En fråga om henne själf brände honom på tungan, utan att han likväl fick den öfver sina läppar.
Hennes ömtåliga känslighet af- skräckte honom därifrån, bjöd honom att på omvägar söka länka samtalet dem emellan, dit han ville.
" Arbetaren därute på fältet, kan inte ni berätta mig någonting om honom — ni, som ständigt lefver i hans närhet? "
Hon såg upp öfverraskad, och han rodnade som om han kände sig genomskådad.
" Hvad önskar ni veta? "
frågade hon i sin ordning.
" Någonting om hans glädje t. ex. " " Hans glädje, " svarade hon tveksamt ", är nog att ha bröd för dagen. "
" Men han har ju rättighet att inte vara fullt så förnöjsam. "
" Därom tror jag, att han ingenting vet, " svarade flickan med tankspridd min, som om hon inom sig öfvervägde någonting.
" Till ett visst mått af njutning och skönhet ha alla människor rättighet. "
" Hvem bestämmer måttet? "
frågade hon med in- telligent allvar.
" Måttet bestämmes af en människosjäls utvecklings- möjligheter, och naturligtvis äfven af de yttre förhållan- den, hvarunder utvecklingen försiggår. "
" Och det är godt, att krafven äro olika, för att alla skola bli någorlunda nöjda, " fortfor Daniel efter en kort paus.
" Jag förstår er, " sade den unga flickan.
" Nyligen hade jag ett ärende till smedjan.
Smedens hustru hade tvättat sitt barn, strött granris och sand på sitt golf, på bordet låg en grof, ren handduk, och i en brokig muggstodo friska gullvifvor.
Detta var skönhet för henne! "
" Ja, och andra, t. ex. ni och jag, fordra mera.
Men då ha vi äfven skyldighet att unna alla så mycket som möjligt och att söka förhjälpa dem därtill. "
Daniel Edborg hade börjat tala sig varm.
Denna sak låg honom särskildt om hjärtat, och innan han gjort sig klart reda för, huru det komnrt därhän, gick han landsvägen framåt med flickan vid sin sida, och han berättade för henne, som han i dag såg för första gången, ' om den mission han ansåg sig kallad att fylla.
Den gällde hans arbetare.
Äfven hos dem fanns, som hos alla, medfödt skönhetssinne, som endast tarf- vade utveckling hos somliga, men hos andra nära nog väckelse till lif.
Nu skulle de först och främst få nya, prydliga bostäder med trädgårdstäppor och lekplats för barnen.
Idéen med lekplatsen var ny — endast några dagar gammal, — men därom sade Daniel ingenting.
I stället berättade han om sin längtan efter att få taga fatt på sitt lifs stora uppgift, ty som sådan betraktade han arbetet för sina underordnades välfärd och trefnad.
Han såg med jublande fröjd, huru fullkomligt hon, den vackra flickan vid hans sida, gick upp i allt hvad han hade att säga, och detta gjorde honom vältalig.
(Forte.)
— 307 — S OM G E N O M ett trollslag släckas alla Stock- holms teaterramper på kvällen den 31 maj — alldeles som gaslyktorna — för att sedan ej tändas, förrän augustis blåa kvällar lägga sitt flor öfver staden.
D e t blir tyst, öde och mörkt i salonger, korridorer och byfféer, i kläd- logerna är tomt och undanröjdt, endast en hand- duk, en pudervippa eller en tömd sminkburk ligga kvar på toalettbordet sedan sista spek- takelaftonen s o m hänslängda fragment efter terminens alla teaterkvällar med deras trium- fer och nederlag.
På scenen uppträda endast spindlarne och de traditionella teaterråttorna.
Ett par af våra scener inom staden ha dock fortfarit att arbeta trots sommarvärmen, nämligen Dramatiska och Intima teatrarne.
D e n senare ämnar hålla sina portar öppna hela sommaren, hvaremot den förra nu i dagarna satt punkt efter en ovanligt jämn o c h l y c k a d speltermin.
Galaföreställningen i måndags med anledning af hertigparets af Södermanland hitkomst blef en i yttre måtto l y s a n d e afslutning på s ä s o n g e n, hvarvid, som alltid vid liknande tillfällen, skåde- spelet i salongen intresserade minst lika m y c k e t som scenens.
D e t var j u också ett e v e n e m a n g att få se en rysk storfurstinna och n y v o r d e n svensk prinsessa midt ibland o s s.
Man fick nu bekräftade sina iakttagelser från söndagen att prinsessan Maria är förtjusande täck och behaglig.
Hela vårt hof, s o m ytterst sällan är fulltaligt representeradt vid publika tillställningar, gjorde föröfrigt ett mycket di- stingueradt intryck, där det satt samladt i första radens fond i en inramning af rosengirlander.
Publiken var naturligtvis förnäm till sin sam- mansättning — regeringsmedlemmar, hoffolk, diplomater, finansiärer etc. — och iakttog en hållning, som utan skada för det hela gärna kunnat vara mindre högtidlig.
D e t var ju ej fråga om begrafning.
Programmet, Mussets " En dörr bör vara öppen eller s t ä n g d " samt Moliéres " Preciöserna ", m o t t o g s m e d aktnings- fullt intresse — så föll ridån, hof och publik bugade sig artigt för hvarandra, och när man kom ut i den ljusa junikvällen, steg fullmånen hälsande öfver södra bergen, medan folkmas- sorna hurrade på Nybroplan.
I vårt Thaliatempel på Djurgården blommar den franska farsdramatiken, nu senast i en n y galenskap af Maurice Hemiequin, som heter " Florette o c h Patapon ".
A l l a det n y g a l l i s k a lustspelets ingredienser af af- och påklädnings- situationer, otrogna hustrur och flyktiga äkta män, galna förväxlingar och repliker, som litet emellan bestryka frivolitetens gränslinjer, på- träffas naturligtvis också här.
Men s o m oan- ständigheterna äro tämligen lätt öfverkomliga och författarens goda humör samt stora fabu- leringsskicklighet gång på gång bereda roande ö v e r r a s k n i n g a r, kan man ej annat än sträcka vapen och g e sig g a l e n s k a p e n i våld.
S t y c k e t spelas med fart, och hvad särskildt hr W i n n e r - s t r a n d angår, s o m t y c k e s blifvit korad att ge kött och blod åt de franska farsernas komiska fånar, tar han sin uppgift med storartadt döds- förakt.
ARIEL.
ONSDAG.
(Midsommardagen): F r u - k o s t: Smörgåsbord; Chateaubriand med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med sur- mjölkskaka.
M i d d a g: Graf lax med spenat; pragerskinika med gröna bönor och stufvade murklor; purusch-romaine.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smorgasbord; äggkaka med.
fläsk; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Grönsoppa med mjölk; våfflor med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; stekt sill med grädde och lök samt p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g: Grytstek med saltgurka, lingon och p o t a t i s; krus- bärssoppa med vispad grädde.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pannbiff med p o t a t i s; mjölk; kaffe el- ler t e.
M i d d a g: Bräckt skinka med potatispuré; hvit sagosoppa.
VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN ° HAFREMJÖL Yid beredningen bortslipas icke — såsom ofta sker för att gifva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nä- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifrer gröten mera nä- ringsrik, finsmakande ochfast (ej lös och slemmig).
Obs.
Den extra kvalitén i paketerna RECEPT: KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH Inneh.
OSTMAN af Elisabeth östmans derskurs i Stockholm.
Husmo- FORSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 21 — 27 J U N I 1908.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; wienerschnitzel ined p o t a t i s; mjölk; kaffe eller té med gifflar.
M i d d a g: Grönsoppa; hamburgerbringa och tunga med legymer; fikonpudding med va- nilj sås.
MANDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt hamburgerbringa (rester från söndag) med potatismos: mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Stekt kalfbog med spenat; briilépudding.
TISDAG.
F r u k o s *: Smörgåsbord; oxtunga (rester från söndag) med brun kaprissås och p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Kromgädda med skiradt smör och pepparrot samt po- t a t i s; mondaminkräm med mjölk.
A N N O N S E R skola vara inlämnade till Expeditionen senast fredag för att kunna införas I följande veckas num- mer.
H a m b u r g e r b r i n g a (f. S p o r s.)
.
2y 2 kg.
rökt oxbringa, vatten.
Till g a r n e r i n g: Legymer och persilja.
B e r e d n i n g: Bringan tvättas med borste ocn svagt såpvatten och får ligga 12 timmar i kallt vatten.
Den på- sättes i kallt vatten och får sakta koka omkring 4 tim. samt skummas väl under kokningen.
Bringan får ligga kvar i s i t t spad V 2 tim., ty den blir däri- genom mörare.
Den serveras skuren i skifvor och garneras med legymer och persilja.
F i k o n p u d d i n g (f. 6 pers.).
2 h g.
konfektfikon, 150 gr. sötmandel, 160 gr. socker, 4 äggulor, 2 del.
tjock grädde.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.).
B e r e d n i n g: Fikonen sköljas väl och skäras i strimlor; De läggas där- efter i en spillkum.
och få stå a t t svälla omkr. 2 tim. i kokande vatten.
Mandeln skållas, torkas och drifves genom man- delkvarn, hvarefter den blandas väl tillsammans med sockret, äggulorna, grädden och de svällda fikonen.
En form smörjes med kallt smör: massan hålles däri, formen sättes in i ugn och puddingen får grädda omkr. 1 / 2 tim.
Den uppstjälpes på fat och ser- veras med vaniljsås, då de till hårdt skum slagna ägghvitorna nedröras.
Krä- men hällos i den beklädda formen och får koka i vattenbad omkr. 1 tim. i ugn.
Lärarinna, helst med examen från seminarium och kompetens a t t undervisa i elementar- skoleämnen, önskas för läsåret 1908 — 1909 för trenne flickor i åldern 10, 12 och 14 år, i resp. 2:dra, 4:de och 6:te klass kurser.
Piano lekt i on er önsk- värda.
Undervisningen lämnas i hemmet och kan påräknas fullt tillfredssfällande engagement.
Svar med uppgift om lö- nepret., utom fritt vivre, eget möble- radt rum och t v ä t t m. m. som erhålles på platsen, emotses till fru Celia An- MALMBERGETS samskola.
2 lärarinne- dersson, Varberg.
platser skola t i l l s ä t t a s: en med under- visningsskyldnjhet (realskolans kurs) i LÄRARINNA.
Yid naturskönt belägen matematik och n a t u r l ä r a; lön 1,400 herrgård på västkusten önskas till — med fysik 1,500; en med undervis- hösten, för två barn, 10 och 13 å r nängsskyldighet (realskolans kurs) i gamla, en lärarinna, helst musikalisk.
svenska och geografi; lön 1,300 å 1,400 Svar med betyg och foto.
till fru beroende på kompetens.
Ansökningar fru Ellen Wsern Kay, Sundsby, Vare- torde före 20 juni sändas till sty- kil.
relsens ordförande, pastor L.
E.
Enge, GOD PLATS.
Hos apotekarefamilj i Malmberget.
Norrland finnes plats för bättre flicka, som ä r van vid och älskar ordning, samt de arbeten, som förekomma i ett hem.
3 personers hushåll samt jung- fru.
Den, som väl ser om hemmet, erhålla två afdelningssköterskor anställ- anses också som medlem af detsamma.
med uppgift på ning den 1 instundande augusti mot Egenhändig skrifvelse 1 årlig lön för hvar och en af 400 kr.
ref. samt föregående betyg torde sän- das till » Apotekarefamilj », under adr.
jämte allt fritt.
Ansökningar, åtföljda af prästbevis och läkarebetyg samt S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm f. v. b.
kompetenshandlingar, insändas före 1 En medelålders, instundande juli t i l l lasarettsläkaren bildad och ordningsfull hushållerska, i Örnsköldsvik.
skicklig 1 i enklare matlagning, erhål- SJUKSKÖTERSKA får plats å kvinnl.
ler genast plats hos ungkarl i Stock- Mr.
afd.
å lasarettet i Falun.
Lön ef- holm.
Svar med uppgift om förutva- anställning och löneanspråk t e r kompetens, upp till 500 kr.
Ansökan rande jämte betygsaf skr if t e r torde sändas tiill och betyg insändas genast till öfver- aR.
E.
123 », Svenske Telegrambyrån, läkaren &amp; kirurgiska afdelningen.
Stockholm,.
UNDERVISNINGSVAN, språkkunnig o.
ANSPRÅKSL., bild.
flicka, kunnig i musikalisk lärarinna önskas t i l l hösten matlagn., villig deltaga i hushållsgöro- för tvänne flickor i fjärde klass och mål o. vården om två barn, får plats andra förberedande.
Ref., betyg, löne- (event, äfven sommarmån.
mot fritt pret.
och fotografi sändes till F r u vivre) i vänlig - fam. på landet.
Svar Ellen Thöm, Arås egendom, Kylinga- » E. », Bjernum p.
r red.
LEDIGA PLATSER Vid Malmö högre läroverk för flitkor är för instundande läsår en plats för hand- arbetslårarinna ledig.
Kompetens: av- gångsbetyg från lärokura i handarbete, ställd under af K.
M:t förordnad inspektion.
Tjänst- göring: 24 lektioner i Teckan.
Lön: 1,100 kr.
pr läsår.
Ansökningar, ställda till läro- verkets styrelse, kunna före den 15 Juli in- sändas till • * • ^ ^ __;.
Louise Zegolson, - V Läroverkets föreståndarinna.
Adr.
Slottsgatan 38 A, Malmö.
GUVERNANT, undervi suing svan i van- liga skolämnen, tyska och nrusik önskas för en flicka och en gosse om 10 och 8 år.
Lönevillkor, betygsaf skrift er s a m t fotografi torde sändas till kro- nolänsmannen J.
Holmberg-, Strömnäs Bruk.
LÄRARINNA, skicklig och van att un- dervisa, sokes till instundande 1 sept.
för en flicka som skall läsa 5:te kl. kurs.
Ref., betyg 1, lönepret.
och foto.
sändes t i l l fru Heijkenskjöld, adress Stämshöjen, Korsnäs.
Barnfröken.
Ung, bättre, ordentlig flicka, ej under 20 år, frisk och barnkär, s om genom- gått kurs i Kindergarten erhåller till hösten plats i läkarefamilj a t t sköta och sysselsätta två barn om; 5 och 3 år.
Svar med om möjligt foto., anspråk och hänvisning för rek .. till » Ordentlig », Sv.
Telegrambyråns Anno nsaf delning, Gröteborg '.
BILDAD, anspråkslös, ordentlig ' flicka, kunnig i enklare matlagning och söm- nad, som vill åtaga sig vara husmo- dern behjälplig a t t sköta alla i ett hem förekom.
gÖromål (utom t v ä t t och skurning), erhåller plats hos familj i stad den 1 ang..
Anses som familje- medlem.
Lön 200 kr.
Svar jämte foto.
till » Tjänstemannafamilj », Karlstad p.
r. ENSAMJUNGFRU kunnig i enklare matlagning och kompetent a t t sköta en änklings hem.
får genast plats i Karlskrona.
Svar med lönefordringar till » Ensamjungfru », Iduns exp.
Puddingen stjalpes upp, när den är fullkomligt kall.
B r u l é p u d - d i n g (f. 6 pers.).
3 h g.
toppsoeker, 2 1 / 2 del.
vatten, 6 stora * ägg, 40 gr. strösocker, 6 del.
grädde, V2 vaniljstång.
B e r e d n i n g: Briilépudding beredes helst dagen innan den skall serveras.
Sockret kokas med vattnet, tills det ä r torrt, då det omröres, tills det åter blir flytande och har vacker ljusbrun färg.
Något af sockerlagen hälles i en vacker bleckform, .som vändes rundt, så a t t lagen täcker både botten och si- dorna.
Den Öfoga sockerlagen spädes med vatten och serveras som sås till puddingen.
Äggulorna röras med sock- ret i 20 min.
Grädden kokas med va- niljstången och tillsättes de rörda agg- gulorna under stark vispning.
Vispnin- gen fortsattes, tills krämen kallnat, då de till hårdt skum slagna ägghvitorna nedröras.
Krämen hälles i den beklädda formen och får koka i vattenbad om- kring 1 tim. i ugn.
Puddingen stjalpes upp, när den är fullkomligt kall.
Oxtunga med brun kapris- s å s (f. 6 pers.).
1 färsk oxtunga, vat- ten, salt.
S å s: V2 lit.
köttjus, 1 msk.
monda- minmjöl, 1 msk.
fint hackad kapris, tyg msk.
madeira, salt, socker.
B e r e d n i n g: Tungan sköljes väl, påsättes i kokande., saltadt vatten, skummas och får koka, tills den är mör eller omkr. 3 tim.
Skinnet afdrages och hälften af tungan användes till denna r ä t t.
(Den a n d r a hälften ste- frän kos med champinjoner och serveras med grönsaker.)
Tungan skares i 1 / 2 cm.
tjocka skifvor.
Köttjusen afredes med mondaminmjölet, utrördt i 2 msk.
H.
M.
K o n u n g e n s Hofleverantör.
kallt vatten, och såsen får koka under rörning i 5 min.
Den afsmakas med kaprisen, vinet och kryddorna.
Tung- Magnetiskt förädladt enligt svenska patentet n:o 20016 är skifvorna iläggas, och såsen får åter koka i 5 min.
det bästa, renaste och drygaste Anrättningen serveras som frukosträtt med brynt potatis.
SOLO-KAFFE A.-B.
Malmö Kaffekompani.
G r a f l a x (f. 12 pers.) 3 kg.
vacker lax, 50 gr. fint salt, 15 gr. strösocker, 3 gr. stött salpeter, 1 tsk.
hvitpeppar, dill.
Beredning: Laxstycket skrapas väl och torkas med en duk samt ska- res i två lika stora bitar.
Dessa öfver- strös med blandning af salt, socker och salpeter och ingnidas l ä t t där- med.
Litet groft stött hvitpeppar på- lägges, om så önskas, samt några dill- stjälkar.
Laxstyckena sammanläggas med köttsidorna mot hvarandra på sä sätt, a t t den tjocka sidan af laxen kommer emot den tunna.
De läggas i lindrig press mellan, två skärbräden öfver n a t t e n och laxen är därefter färdig.
Den skares i 1 / 2 cm.
tjocka skifvor tvärs öfver, upplägges vackert på ser- veringsfat och garneras med frisk dill.
Laxen serveras med olja, ättika, salt, hvitpeppar, senap och socker.
P r a g e r s k i n k a (f. 20 pers.).
1 lätt rökt skinka p å 3 — 4 kg., så myc- ket vatten a t t det står öfver skinkan, V2 butelj renskt vin eller champagne.
B e r e d n i n g: Skinkan lägges i vat- ten öfver natten.
Den borstas där- efter väl ren med mjuk borste och tvålvatten, hvarefter den.
får ligga i vatten ytterligare 2 tim. Skinkan på- sättes i kallt vatten tillsatt med.
vinet och får koka omkring 3 tim. eller talls en vispsticka går lätt igenom köttet.
Skinkan serveras antingen varim eller kall med sparris eller andra grön- saker.
Å g g k a k a m e d f 1 ä s k (f .. 6 pers.), 6 ägg, 4 del.
gräddmjölk, 2 tsk.
hvete- mjöl, (1 tsk.
fint hackad purjolök), 3V 2 hg.
randigt, l ä t t saltadt sidfläsk.
JflVfl-KflFFE som finnes i marknaden och sälj el 1 femton olika Javablandningar i rikets förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer.
B e r e d n i n g: Äggulorna vispas med mjölken och mjölet samt smaksättes om så önskas med purjolöken.
Sist ned- skäras de till hårdt skum slagna ägg- hvitorna.
Fläsket skares i skifvor och hräckes l ä t t i en het panna.
Det upptages och flottet upphälles.
Pan- nan gnides ur väl med hvitt papper, så a t t intet salt bli kvar.
Flottet hälles tillbaka i pannan, som ånyo stäl- les öfver elden a t t bli varm, då ägg- stanningen ihälles oeh fläsket lägges ofvanpå.
När äggkakan är gräddad på den ena sidan vändes den på etib look, stjalpes åter i pannan och gräd- das på den andra sidan.
Den serveras som frukosträtt.
H v i t s a g o. s o p p a (f. 6 pers.).
2 lit.
vatten, skal och saft af V » citron, i / 2 kkp .. hvita sagogryn, V2 kkp.
sul- tanarussin, 2 — 3 äggulor, lVs hg.
strö- socker, 1 del.
sherry eller franskt vin, 1 del.
rabarbersaft.
Beredning: Vattnet kokas u p p med citronskalet.
.Sagogrynen sköljas och iläggas jämte de sköljda russinen, och soppan får koka under jämn rör- ning, tills grynen äro klara.
Äggu- lorna och sockret röras i soppskålen till hvitt skum.
Den heta soppan .tillslås under stark vispning och af- smakas med citronsaften, vinet samt rabarbersaften.
Den serveras, om så önskas, med biskvier eller skorpor.
ANSPRÅKSLÖS bättre flicka erhåller plats i liten fam. a t t omhänderhafva ett spädt barn samt ha uppsikt öfver För barnens hud är det ytterst nödvändigt att den mildaste och linaste M l användes hushållet där jungfru finnes.
Den som kunnig i matlagning ' och sömnad äger företräde.
Svar med foto.
till " " amiljemedlem I. S. », Iduns exp.
UNG flicka, kunnig i matlagning och besitter dessa egenskaper, och den har därigenom blifvit oum- bakning, villig att deltaga i alla i ett bärlig för barnkammaren.
hem förekommande sysslor, samt or- dentlig och vänlig, kan få anställning hos äldre ensamt fruntimmer.
Hjälp med tyngre sysslor.
Betyg och foto- grafi jämte löneanspråk till fröken Kungl.
Hofleverantör, Malmberg, Djursholm.
S tockholm.
HUSLIG flicka får utmärkt plats a t t ensam, sköta 2 personers hushåll.
Svar PLATS som lärarinna i bildadt hem på ÄNKEFRU, 30 år, önskar plats som till » Familjemedlem », Iduns exp.
landet, önskar till hösten, 18-årig mu- husföreståndarinna hos bättre herre.
sikalisk flicka med höga afgångsbetyg Den sökande är fullt kompetent a t t fö- Statens Normalskola för flickor.
restå ett hem, därjämte van vid barns snäll, villig-, kunnig i finare matlag- från Svar till » H.
A. », Iduns exp.
f. v. b skötande.
Svar märkt » Plikttrogen ning, bakn., syltning m. m. kan få god 1908 », Iduns exp.
plats 24 n ä s t a okt.
om betyg och löne- UNG flicka, som.
genomgått 8-kl. elem.- anspråk sändas till friherrinnan Ehren- läroverk, något undervis ning svan, ön- MOT fritt vivre önskar änkefru plats skar n n eller i höst plats i fam. a t t un- snarast möjligt, som hjälp och säll- krona, Nås (Västerdalarna),.
SOM husmoderns biträde i enkelt präst- dervisa 1 — 3 barn.
Svar » Ung flicka », skap åt äldre dam eller herre.
Egna möbler finnes.
Svar emotses tacksamt hem i mindre stad önskas snarast en Norrköping.
till » M.
L. », Balsberga, Mölnbo.
bättre, hurtig, anspråkslös och allvar- lig flicka, något kunnig i matlagning SKICKLIG, medelålders hushållerska och sömnad samt barnkär, emot fritt för sommaren, sökes af student.
Svar önskar plats hos b ä t t r e ungherre.
vivre eller någon mindre lön.
Jung- med Mångåriga betyg finnes,.
Svar till » Hus- hithörande uppgifter till » Godt fru finnes.
Svar med foto.
och rek.
hem », Uppsala p. r. hållerska 1908 », Iduns exp.
till » E.
B. », Iduns exp.
f. v. b UNG, bildad flicka önskar plats i godt hem på landet, som husmodershjälp o. önskar under ferierna plats i trefligi sällskap.
Något kunnig i matlagning.
familj på landet a t t lära husliga görro- Någon lön önskas.
Svar t.
» Familje- mål samt meddela några timmars un- medlem 19 år », Esperöd.
sokes till ungkarlshem (3 pers.) i min- dervisning å t mera försigkomna elever.
dre samhälle, a t t ensam eller med nå- Snart svar till » Sommaren 1908 », Skor- MUSIKALISK, undervisningsvan flicka, som genomgått 8-fclassigt läroverk, vis- gon hjälp förestå hemmet.
Sökande bör petorp p.
r. tiats i England, söker lämplig plats vara stadgad, arbetsam, duglig, glad- under sommaren.
Svar » Hurtig 20- UNG flicka söker plats i god familj.
lynt samt fullt förtrogen med ett hems skötande.
Platsen tillträdes först i Kunnig i matlagning, bakning m .m.
åring », Iduns exp.
Svar till » Prästdotter », Iduns exp.
sept .. Svar med lönepret., foto., betyg KVINNL.
gymnastikdirektör (från d:r eller goda rekom., hvarförutan ej re- f. v. b.
J. Arvedsons inst.
), önskar plats med det flekteras, till » Ung köpman », Barome- UNG änkefru önskar någon sysselsätt- snaraste på institut, badort eller i fa- terns redaktion, Kalmar.
^ ^ ning.
Kunnig i hushållsgÖromål jämte milj. Svar emotses under adress » Gym- massage.
Svar märkt » Juni 08 », Iduns nastikdirektör », Jädra, Bro,.
exp-.
LONDON.
Alwyne Coll., Canonbury.
hos läkare finnes plats nu genast för Finnes det Flickor och unga damer motto.
God bildad dam.
Betyg, lönepret., fotografi .någon välvillig människa, som vill inack.
Komf.
hem.
Utm.
ref. Goda sändes märkt » Bildad », Iduns exp.
hjälpa en bildad, medellös flicka a t t språklekt.
Trädg.
Tennis.
60 kr.
p r m.
SNÄLL, ordentlig flicka, helst utexam.
komma till Sthlm för a t t där anlita från Barnavård, som är villig deltaga en läkare?
Deltager gärna i hushållsgÖ- Inackordering i skötandet af två späda barn, erhål- romål mot fritt vivre.
Svar till » S.
kan erhållas, ensamt eller deladt rum, ler genast fördelaktig plats.
Svar till L. A. », Lund p.
r. hos F r u Maria Planting-Gyllenbåga, Ar- » Barnkär », Karlskrona p. r.
ANSPRÅKSLÖS, bildad flicka önskar tillerigatan 24, I I I.
Allm.
tel. 22223. plats a t t sköta hushållet för ' ensam INACKORDERING.
God sådan erbju- dam eller äldre familj.
På lön fästes des under s o mmarferierna för en gosse mindre af seende.
Svar till » Vänligt eller flicka i familj på landet, där bemötande », Iduns exp., Stockholm.
tillfälle till hafsbad finnes.
Under- visning i språk och vanliga skolämnen 18-årig flicka önskar nu genast plats i familj a t t del- gifves, om så önskas.
Goda ref. Svar taga i husliga göromål.
Är något kun- till fru Hilma Edström, Vartoerg-.
UNG, norsk dam© onsker a t t vasre til nig i klädsömnad samt villig läsa hjaslp og hygge eller pleie en syg dame.
med nybörjare.
Svar till » Familjemed- Referencer kan opgives i Sverige, Dan- lem », Skorpetorp p.
r. mark ligesaavel som i Ghristiania.
Billet HOS vegetarian, helst på landet, ön- sendes Thora Tobdesen, Sundhaugen, skar en 30-årig flicka plats, nu eller Drammen.
framdeles, a t t med någon hjälp förestå G-od inackordering och tillsyn eamt UNG småskoll.
önskar under sommar- hemmet och matlagningen, ä r äfven nå- undervisning i svenska ämnen, språk, kunnig i vattenbehandling och musik, för 14-årig flicka.
Närmare ferien plats som hjälp och sällskap i got vänlig familj mot fritt vivre och fria Kuhnebad.
Svar till » Vegetar », Norr- genom fru F r i d a Ohlsson, Norrgård, Kalmar '.
resor.
Svar till » H.
H. », Hallstahammar.
köping p.
r.
" Hylins öfverfettade BarntYåT Hylin &amp; Co » Fabr^Aktiebolag, Kokerska, Bnformatorpplats Ung guvernant Som värdinna och biträde PLATSSÖKANDE Kamrater.
— 308 —
