# ID: svediakorp-per1779
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,815
# sentences: 1,166
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N ^^^^c^^^^^^s^i^^ NORDLING.
^^^^z&amp;^^^ ^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^g^^^^m .^^^ » ^^-^^^ BESÖKET I GÖTEBORG.
1 ANKOMSTEN.
KONUNGEN PÅ JÄRNVÄGSSTATIONENS TRAPPA, OMGIFVEN A F LANDSHÖFDINGEN FRIHERRE LAGER- BRING, BISKOP RODHE, STADENS BÅDA BORGMÄSTARE M.
FL.
2.
DET PARADERANDE GÖTA ARTILLERIREGEMENTET INSPEKTERAS AF KONUNGEN PÅ STATIONSPLANEN.
3.
AFFÄRDEN FRÅN STATIONEN.
4.
BESÖKET VID GÖTABERGSSKOLAN.
5.
KONUNGEN HÄLSAR FOLKSK OLE STYREL- SENS ORDFÖRANDE NOTARIEN MELLGREN.
6.
KONUNGEN MED SVIT PASSERAR KÄMPEBRON PÅ VÄG TILL BÖRSEN.
OLGA RINMAN FOTO.
^Ä^J förut känt sig sakna hvarje hjälpmedel till en eftersträfvad utbildning.
Äfveri om inträde på lärarinnebanan låg utom planen för deras lif, skyndade dock många att ösa ur den vetandets brunn, som nu öppnats för det kvinnliga släk- tet och som stod till buds för hvar och en, som ville begagna sig däraf.
Hösten 1864 finna vi Clara Wallmark bland de unga flickor, hvilka genom godkänd examen styrkt sig äga kompe- tens till seminariets första afdelning, och hon hade därmed begynt sin lifsverksamhet.
Under de närmaste tre åren fullföljde hon med flit och intresse sina studier, och våren 1867 fick hon ur ordförandens för seminariedirektionen hand mottaga sitt diplom, hvilket innehöll ut- märkta vitsord om fullgjordt arbete.
Här kan ock tilläggas något, som i diplomet icke gafs plats för, nämligen att Clara Wallmark under studietiden genom sin älskvärda personlighet - vunnit så väl lärares som kamraters sympati och knutit vänskapsband, som tiden icke för- mått upplösa.
Nu kom frågan hvar ett lämpligt verksam- hetsfält vore att finna.
Flickskolorna voro på 1860-talet både få och i alla afseenden obe- tydliga, hvarför endast minimum af utgående seminarister tänkte på skolplats.
Clara Wall- mark, liksom flertalet af hennes kamrater, blef I JNDER DEN svenska flickskolans kamp för sin därför lärarinna i ett privat hem och gjorde i U tillvaro ha många uppoffrande kvinnor stridt i denna egenskap sina första lärospån i under- första ledet.
En del af dem ha lefvat i större sam- visningens svåra konst.
Hennes håg stod emeller- hällen och blifvit mera allmänt kända, andra, hvilkas insats i värt flickskolelif varit lika betydande, ha tid till utlandet och språkstudier där, hvarför haft sin verksamhet å ndgon mera undangömd ort, hon en vacker dag sade farväl till elever och utöfver nvars snäfvare gränser deras ncmn blott fädernesland och reste mot södern.
I Schweiz sällan nått.
Till dessa senare hör föreståndarinnan slog hon sig för längre tid till ro och hade för Skara flickskola, fröken Clata Wallmark, hvars därunder tillfälle att förvärfva den grundliga lifsgärning vi, då hon nu efter slutadt 30-årigt ar- bete vid skolan drar sig tillbaka, här velat skildra.
språkkännedom, hvilken gifvit hennes undervis- ning dess stora värde.
Vid hennes återkomst till Sverige hade en vind börjat blåsa, som småningom väckte till lif den svenska flicksko- DET TÄCKA Kungsör på Mälarens fagra lan, sådan den nu ter sig.
Clara Wallmark, strand såg Clara Wallmark första gången da- liksom många andra dugande krafter, drogs då gens ljus den 26 maj 1847.
Hennes far, kanslirå- till skolarbetet, och sedan hon i Stockholm gjort det P.
A. Wallmark, fosforisternas outtröttlige sina första försök därmed, blef hon på allvar motståndare, ägde i närheten af XI:te och XII:te fäst vid en af flickskolorna i Göteborg.
Karls forna jaktslott en landtegendom, dit han I det gamla minnesrika Skara, Västergöt- dragit sig tillbaka efter sitt afsked från ämbets- mannabanan, och det blef nu lör honom i ål- lands kulturcentrum, verkade på den tiden som domprost den för all undervisning varmt nit- derns dagar en kär förströelse att följa sin lilla älskande teologie doktorn A. F. Sondén.
Han dotters joller och lekar.
Allt det goda, som bjuds i ett välmående hem på landet, kom också ägde en bland hans samtida ovanligt vidsynt lilla Clara till del — icke minst ett välgörande blick, som lät honom inse, att en god upp- friluftslif, hvilket den tiden var endast lands- fostran vore behöflig lika väl för flickor som för gossar.
Och han beslöt att i sin mån bi- barn förbehållet.
Daglig vistelse i en luft, mättad af barrdoft och uppfriskad af sjövindar, grund- draga till dess möjliggörande genom att i Skara lade hos Clara en kroppens och själens hälsa upprätta en högre flickskola.
Äfven hos några och spänstighet, hvilka under hela lifvet varit andra samhällsmedlemmar lyckades han väcka särskildt utmärkande för henne och gifvit henne intresse för saken, och på samfäldt initiativ förmåga att uthärda ansträngningar och oro, tillkom nu Skara högre skola för kvinnlig ung- utan att hon synbarligen nedtryckts däraf, på dom, hvilken begynte sin verksamhet hösten 1878.
Clara Wallmark hade kallats till före- samma gång som vanan att i det gästfria hem- met se mycket folk framkallade hennes gåfva ståndarinna, och med stöd af domprosten som att taktfullt behandla alla, med hvilka hon skolans inspektor och dåvarande adjunkten se- dermera lektorn N.
A. Mathesius som studie- kom i beröring.
direktor och ordförande i skolans styrelse gick Då Clara var 11 år gammal, förlorade hon hon med friskt mod till sitt verk att ordna sin far, men därmed var hon ej beröfvad alla stöd i världen, ty hon ägde kvar sin mor och en många år äldre bror.
Hemmet vid Kungsör bibehölls ännu några år; sedan det emellertid visat sig vara förenadt med svårighet att i en afläg- sen landsort erhålla sådana kunskaper, som den vetgiriga flickan åtrådde, beslöto mor och dot- ter att flytta till hufvudstaden.
Samtidigt hade Sveriges riksdag gifvit sitt anslag till upprät- tande af Kungl.
Seminarium för bildande af lärarinnor, och det blef nu Claras mål att be- reda sig för inträde där.
Nutidens unga kvin- nor, som fritt kunna välja mellan olika sätt att tillfredsställa sin kunskapstörst och sin verk- samhetslust, förmå ej fatta hvad Kungl.
Semi- S K A R A HÖGRE FLICKSKOLA OCH SKOLKÖK.
narium betydde för deras äldre systrar, hvilka Clara Wallmark.
I När ni härnäst köper skodon be- gär då att få se ray Profva dem och öfvertyga Eder att de göra skäl för namnet " Damernas favorit ".
274 — och fullkomna den nya skapelsen.
Skolan be- stod då af endast 6 klasser med 2 förbere- dande, alla inrymda i bottenvåningen af ett enskildt hus.
Vid höstterminens början år 1884 stod dock en nyuppförd läroverksbyggnad färdig att inom sina murar mottaga lärarinnor och lärjungar, och där hade föreståndarinnan äfven erhållit bostad.
Byggnaden var efter tidens förhållanden och åskådning något ut- omordentligt i afseende på utrymme och in- redning.
Tack vare fröken Wallmarks ut- märkta ledning har Skara flickskola oupphör- ligt gått framåt i utveckling.
De 6 klasserna ha vuxit till 8 med 3 i stället för 2 förbe- redande, och därtill har kommit ett skolkök, hvilket jämte de förberedande klasserna för- lagts till det senare uppförda annexet, där det disponerar en lägenhet, försedd med den ypper- ligaste materiel.
Skolköket är föreståndarinnans synnerliga hjärtebarn, och i sin sträfvan att få det till stånd insatte hon all sin stora energi.
Det trädde i verksamhet, då hon ingick i 25:te året af sitt föreståndarinneskap och blef sålunda liksom inseglet på hennes arbete under ett fjärde- dels sekel.
Då en skola på detta sätt sväller ut, ökas också de förpliktelser, som falla på en före- ståndarinnas lott, i en grad, hvarom utomstå- ende ej hafva en aning.
Till föreståndarinnan komma så väl lärarinnor som lärjungar med alla omtvistade frågor och fordra, att hon skall veta allt, förstå allt, kunna ögonblick- ligen sätta sig in i allt.
Huru ofta nödgas hon ej därvid taga på sig ett personligt ansvar!
Fröken Wallmark har dessutom skött under- visningen i franska språket på skolans högsta stadium och däråt ägnat minst 16 timmar i veckan.
Och dock, när såg man henne ned- tyngd eller misslynt?
Alltid tycks hon hafva ett förråd af tid, alltid orkar hon med hvad helst som föreslås, alltid visar hon intresse för hvars och ens individuella angelägen- heter.
Och vid frivillig arbetsfördelning, hvem tog väl drygaste parten, om icke hon?
På sådant sätt väckes till lif den ädla täflan, som utgör det mest enande bandet inom en god kamratkrets, och delad arbets- möda blir äfven delad arbetsglädje.
Också väckte fröken Wallmarks beslut att frånträda sin be- fattning en sådan bedröfvelse inom skolans lärarinnekår, att denna till styrelsen ingaf en petition med anhållan att afsked måtte henne nekas.
För sina elever har fröken Wallmark städse varit en verklig vän, och att de å sin sida uppskattat henne, visade de vid firandet af sko- lans 25-åriga tillvaro, då de i en storartad hedersgåfva bragte henne sin hyllning.
Äfven till samhällelig verksamhet sträcker sig fröken Wallmarks intresse.
Särskildt kan nämnas det kraftiga stöd hon gifvit Skara kvinnliga rösträttsförening, i hvilken hon allt- ifrån dess begynnelse varit medlem.
Likaså det nit, hvarmed hon som ordförande i " Skara barnavård " sökt främja denna stiftelses syften.
Dess barnträdgård för folkets barn, hvilken vi- sat sig vara af stor nytta för fattiga familjer inom Skara samhälle, äger i henne en af sina varmaste vänner.
Då fröken Wallmark i dessa dagar drager sig tillbaka från den befattning hon i 30 år inne- haft som föreståndarinna vid Skara flickskola, kan hon blicka tillbaka på en i sanning väl använd och välsignelserik arbetsdag.
Och hon medför den vissheten, att hon skall i tacksamt minne bevaras af alla, som med henne stått i närmare beröring.
Hennes namn kommer att för all framtid vara förbundet med det läro- verk, sem hufvudsakligen genom henne nått den framstående plats det nu innehar.
gg S.
AF S.täj VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla modärna färger och skinnsorter, till populära priser och tillverkas af Ludvig Traugott, Stockholm.
skapelsehistoria.
.
.
J a g bara frågade, om vi inte skulle gå ut, medan det var uppehålls- väder, du har j u hela kvällen på dig. "
Af J a n e Gernandt-CIaine.
Han gjorde en otålig rörelse: " I kväll kom- r mer det kanske något annat i vägen, men det ptMPEL ÅT kärleksgu- vill j a g bara säga: när vi en gång kommer i dinnan finnas väl pä SOMMARGLANS har redan skyn, lugn och ro, uppställer j a g det som en oaf- nordligare breddgrader vislig fordran a t t få vara i / red med mitt fast den ännu snöstorm gömmer, än den fru Gernandt- arbete. "
CIaine bebor.
Det är emel- lärkan sjunger öfver byn, Hennes skiftande ansikte hade undergått en lertid till ett månghundra- som i soln om sommar drömmer.
förändring, som gaf de mjuka unga dragen nå- årigt Afroditetempel nere got af en gammal kvinnas uttryck.
" Är det på Korfu, författarin- därför a t t j a g bad dig gå ut? "
sporde hon.
nan denna gång förlagt Långa dagar komma ju " Hvarför sa du inte nej då?
Inte kunde jag den lilla skärmytsling mel- efter långa vinternätter — ana a t t ett par korrekturark från din förläggare lan man och kvinna, hon i skulle t a så stor plats i ditt lif. "
vildgässplogen susar nu följande skiss tecknat " Aino, " mumlade han, " under vår förlof- öfver vattendränkta slätter.
med sin intelligenta penna.
ningstid vill j a g minnas att j a g inte dolde något för dig.
Tanken är min värld.
Det inre arbetet blir för mig det väsentliga och enda, Snart skall jorden blomprydd stå mitt kall, mitt lifsmål, skälet för min till- RM I ARM hade de vandrat under olje- som när brud sin brudgum väntar — varo.
.
.
Lilla hustru, j a g vet nog, i dag har träden i den kungliga parkens gångar, af ett guldregn följs han då, j a g varit en ledsam äkta man.
.
.
Det är men när de kommo till det lilla lustslottet, när på österns port han gläntar.
oförlåtligt under alla förhållanden och allra lämnade den unga kvinnan sin följeslagare och mest på en bröllopsresa, men ser du.
.
.
J a g sprang bort till terrassen och sträckte ut båda är född för ensamheten.
Arbetets ro är mig händerna mot Joniska hafvet och Epirus ' snö- så nödvändig som dagligt bröd, och därför höljda berg med en rörelse af nordisk entu- Bofinkssång ur pingstgrön lund skall du ha öfverseende med mig, om jag inte siasm, snabb och lätt som en tanke: " Ulf, den skall med flöjtspel honom hälsa, alltid kan ge hvad du fordrar af uppgående i utsikten försonar mig med Nausikas hela ö, när en rosig morgonstund nuet och glömska af allt annat.
Du vet j u fast det regnar så mycket härnere.
.
.
Så fort han går fram att världen frälsa.
att jag älskar dig? "
jag bara ser kusten, förstår jag att Korfu är en vallfartsort för kejsare och kungar och " J a, j a, " sade hon, " jag vet.
.
. "
unga nygifta från Hälsingfors. "
De hade vändt ryggen till terrassen och Fräls oss, sol, från köld och natt, vandrade nedåt en af de alléer, som föra till ut- Den äkta mannen närmade sig mycket lugnt: gången.
Det begynte smådugga, och den unga " Såå, " sade han, " det gläder mig; nyss tyckte fräls oss, sol, från hat och strider - kvinnan gick och såg upp i dadelpalmernas du a t t växtligheten här var det gråaste och grönt jag fäster i min hatt: och de falska pepparträdens vajande kronor ledsammaste på jorden. "
pingst det är ju hoppets tider!
och tänkte på att hon var gift med en filo- " Ja, det är inte roligt med olivträd, vet DANIEL FALLSTRÖM.
sofie doktor, som kanhända upptäckt a t t ett du.
.
.
F ö r resten älskar j a g att ha deras fel i korrekturet ryckte hans ord ur deras melankoli omkring mig, när jag själf är lyck- rätta sammanhang.
I dylika saker visade han lig, och det bästa af allt är ändå detta — " en ömtålighet, som knappast kunde varit mera " Hvilket? "
smålog han, t y hon lutade huf- vudet mot hans axel, under det hon grep efter korrekturarken från sin förläggare, och där han hårfin hos en kvinna, och han var sjukligt sin slöjas långa, gråa flik, som fladdrade för stod och stirrade ned i Joniska hafvet, fun- svartsjuk om den enslighet han älskade känna vinden.
derade han verkligen på hur den längtan, som kring sina tankar, antingen dessa tankar nu " Vattnet förstås och du.
.
.
Kyss mig, af evighet slumrar i djupen, förälskat sig i sitt voro så särskildt märkliga eller icke.
Han eget väsen, och verkat urslemmets hemlighets- hade en smula af den födde grubblarens drag- Ulf — " fulla daning.
" Min lilla hustru, " sade han, ning till de tysta djupen, en smula, icke " Och om han ser oss, vaktmästaren där- " du har nog rätt.
.
.
I eftermiddag är j a g mera — mycket mindre än han inbillade sig borta? "
" Det gör han inte; för öfrigt är det mig inte upplagd för sällskaplighet — och inte i alla händelser — men om han ansåg sig likgiltigt.
J a g ser inte honom, j a g ser bara bara i eftermiddag, tycker da kanhända.
J a g skapad att lefva allena, var det ett misstag att hon gick vid hans sida och brukade somna Joniska hafvet och den här förtjusande gråa medger a t t jag hade tankarna på annat håll. "
eftermiddagen och dig.
.
.
Allt detta är du och " Det såg j a g nog, Ulf.
Jag måtte h a ett och vakna vid hans hjärta.
.
.
j a g och vår känsla för hvarandra, när den sjätte sinne, jag vet alltid hvad du tänker på, " Aino, " kallade en ångerfull röst, " hvarför känslan är som allra vackrast — förtrolig men och vi få sällan vara riktigt ensamma.
.
.
J a g går du så fort? "
inte så värst förtrolig ändå — alldeles som ser så ofta en skugga springa vid din sida.
.
.
Ett stycke bakom henne kom mannen, och j a g v i l ha det för a t t nu inte tala om dig. "
Den skuggan är sanningen, som du letat efter han funderade icke längre på feniciernas ska- i hela ditt lif. "
" Oml mig? "
pelsehistoria, det hörde hon icke minst på " Och ännu inte fått tag i, menar du? "
hans steg.
" Ack, j a g kunde glömma att det står en vaktmästare därborta, det kunde inte du och " Nej, det kan nog hända.
Sanningen har " Hvad i all världen har du så brådtom för? "
det är skillnaden mellan er och oss.
.
.
Ni ha sina nycker och gömmer sig, om man blir för fortfor han och stack sin arm under hennes.
oupphörliga afbrott i er känsla — timmar och enträgen. "
" Och hvarför är du som en stålfjäder i ryg- halftimmar af eld och lågor och dessemellan g e n?
.
.
.
När Aino har en sådan där rygg, är " Tror du? "
ingenting, men j a g ser dig öfverallt, och då " Det är vår bröllopsresa, Ulf, vi skulle väl hon inte belåten ined sin man.
.
.
Är det jag kysser dig, kysser jag Joniska hafvet och inte sitta och frysa hela dagen på hotellet, " därför att j a g inte kysste dig på terrassen?
de orörliga skyarna på himmelen härnere och log hon, men blicken var allvarlig.
Under Och om jag gör det nu i stället? "
olivträdens storstilade d y s t e r h e t.
.
.
Att vi ska den korta tid de varit förlofvade hade de en " Nej! "
vara så olika, hva?
.
.
.
J a g kan bli gräs med gång stått inför en brytning, och minnet af " Men Aino • —. "
gräset och en planta bland plantorna, men när den stunden blef underligt lefvande i detta " J a g vill inte.
Släpp mig, Ulf. "
du står och tittar ner i detta underbara vatten, ögonblick, men mannen tänkte på helt andra " Min lilla hustru, var inte oresonlig; nyss tänker du först och främst på hur lifvet en saker.
hade jag verkligen en del saker att tänka på, gång vaknade därnere, gör du inte det kanske? "
" Du vet att jag hade något att syssla med, " det var ett par ändringar, som — * Öfver mannens långa, allvarsamma ansikte sade han kort.
Han fick icke tala till slut.
Tätt invid hans drog ett leende.
F ö r några veckor tillbaka " Du menar korrekturet? "
öra flög en violbukett, så stor som en knuten hade han slutat ett arbete om bibliska skapelse- " J a, du lät mig inte sitta och rätta det i hand, och i nästa ögonblick sprang en yngling historiens urkällor, hvilka han och flere med fred och ro. "
tvärs öfver trädgårdsgången.
De vida byxorna honom trott sig finna hos fenicierna och " J a g? "
utbrast hon.
" Låt oss inte vänja oss voro uppkaflade öfver ett par grofva stöflar, som hans fantasi ställvis förvandlat till en vid att tala så där, Ulf, det smakar för mycket och han märkte icke att hatten blåste af honom själfskapelsens höga visa.
Det var icke mer af den gamle Adam, som alltid kastade skul- och blef sittande i ett lagerträd, förr än en än ett par timmar sedan han fått de första den på Eva för att ta exempel från din kära ung flickas låga och lyckliga skratt klingade Vid Afrodites tempel.
Mot ljusa dar .. .7 A [Sveriges pi en gäng elegan- l A t t r t ~ / I / I f \ A (±1 \ lf &amp; &gt; + O 1 r \ fT ° u m b ä r % för alla söm / och alla hem.
&lt;- ' ' i taste och mest användbara I U U 1 1 Ö IT l U U W l l I V C l l C l l U g merskor oc I modejournal for hemmen.
, ^ &lt; = &gt; r i 2 r *: * r r S: * « Nu är tid att prenumerera.
genom luften.
Själf stod hon gömd bakom en kaktusdunge, men de båda främlingarna hade fångat glimten af två lysande ögon, och den nygifta stannade och såg efter det unga paret, fast regnet tilltog i styrka.
" Så fort han sprang, " mumlade hon som om hon talat till sig själf.
" De där violerna hade han väl gått och plockat i parken och han gaf sig inte tid att vänta med att ge henne dem, tills han kom fram. "
" Tror du hon blir lyckligare för det då? "
sporde den äkta mannen, men hon gaf intet svar, och han nöjde sig med att gå och hålla paraplyet öfver hennes hufvud.
Då de nådde den höga gallergrinden, föll ett plötsligt sol- sken igenom störtskuren, som blef så våldsam, att han drog sin hustru tvärs öfver vägen och bort till den runda gråa muren af ett gammalt tempel vid sidan om en trädgård, där marken låg öfversållad af mogna mandariner.
En eller två gånger hade de redan öfverraskats af fult väder nära Mon Repos och tagit sin tillflykt till den ålderdomliga kyrkan, hvars enkla trä- dörrar alltid stått stängda, men där det ut- skjutande taket likväl erbjöd ett tillfälligt skydd borta vid ingången.
Så alldeles lätt att komma dit var det icke och den unga kvinnan måste svepa kjolarna tätt omkring sig, medan hon trampade på bellis och violer och vandrade mellan drypande våta tvättkläder, förbi ceder- träd och vildrosbuskar och bort till trappstegen utanför portalen, där intet utom möjligen de fint uthuggna akantusbladen kring två joniska pelare talade om en förgången konst, och dock visste till och med främlingar på Korfu att detta tempel en gång varit helgadt åt Afrodite.
För ett par dagar sedan hade det unga fin- ska paret tillbragt en halftimme med att under- söka ett altare från antiken i den gamla kyr- kans tämligen bristfälliga och nakna inre, där golfvet täcktes af grafstenar med till största delen utplånade namn och årtal ifrån de aderton sekel, som svunnit sedan en af Petri lärjungar förkunnade kristendomen på ön.
De tjocka gråa murarna med sina gallertäckta fönster tycktes nästan kunna passa till en fästning, men tegeltaket befann sig i ett ytterst skröp- ligt skick liksom der&gt; utspringande frisen öfver porten, hvarifrån tunga droppar med korta mellanrum föllo på &lt;len yttersta kanten af de nygiftas paraply.
- ~:.
:.
" Snart är det värsta öfver, skall du se, " utbrast den äkta mannen.
" Förra gången vi ställde färden hit, regnade det också, minns du, men det blef strax uppehållsväder.
Afro- dite är oss bevågen. "
Hans hustru stod och betraktade en rad höga cypresser, som reste sig mot den skumma himmelen: " Hvem — dig eller mig? "
" Min lilla Aino, det var nu också en fråga. "
" J a, Afrodite är stolt och obetvingelig som en naturmakt.
Som du vet, måste själfva de eviga gudarna böja sig för naturkrafterna, Zevs och alla de andra.
.
.
Det är inte nitton hundra år sedan de brukade komma i skaror och dyrka henne därinne och lägga rosor och myrten för hennes fötter.
.
.
Jag tycker jag ser dem — inte bara kvinnorna, utan också männen — fältherrar och lärde och filosofer.
Jag inbillar mig a t t filosoferna värdigades komma med då och då — någon månskensnatt eller snarare, när det var mörkt kanske, så att ingen såg dem. "
Han log litet.
" Såå, det tror du? "
" J a — gudinnan kunde ju träffas när som helst och tog emot alla utan åtskillnad och hade intet anseende till personen.
Hon skulle kanske bönhört den där unga trädgårdsarbetaren, som kastade violbuketten mot kaktusdungen där- borta i Mon Repos, men hvem vet om det behagat henne att bönhöra Plato till exempel, Skönhet är ifall han nu anropade en sådan gudomlighet som hon. "
" Det gjorde han nog inte, du. "
" Nej, förmodligen inte.
Han vände sig allt till andra gudar — till, ja, det är detsamma till hvilka, men jag förstår, att Afrodite skulle gynnat ynglingen i parken.
Han hade inte mer än detta ena — sin ungdom och sitt hjärtas enkelhet.
Jag tycker, att enkelheten är större och heligare än mycket af hvad jag läst om hos filosofer.
Också jag har ju gjort bekant- skap med ett och annat af hvad skapelsens herrar eljes anse som sin privata egendom. "
Hennes man sade intet.
Han stod och betrak- tade henne, men hon såg icke på honom.
Med hufvudet mot en af pelarna i det tempel, där de gamle dyrkat älskogens gudinna, stod hon alldeles stilla och mycket rak, och i det han ville fatta hennes hand kände han fingrarna kyla genom handsken.
Utan att tänka på att det kanske var löjligt att följa ögonblickets ingifvelse, lät han sin långa gestalt glida ned mot trappsteget och böjde ett knä för henne: " Du talar j u som om du vore kärleksgudin- nan själf och ville hämnas hela ditt kön.
.
.
Tycker du inte a t t vi ge dig hvad dig till- kommer, Venus Afrodite, som håller jorderikets alla håfvor i dina händer?
Hvad begär du? "
" Hvad jag b e g ä r?
.
.
. "
Hon tycktes icke märka a t t hennes make, författare till flere lärda afhandlingar och docent vid Hälsingfors ' universitet, låg vid hennes fötter, och han reste sig litet skamsen öfver den plats han intagit ögonblicket förut, ty det gick en åsnedrifvare förbi på vägen. "
J a, " mumlade han, " säg det, min kärleksgudinna med de stränga ögo- nen.
Hvarför ser du så sträng u t? "
" J a g funderade på något. "
" P å hvad då, säg? "
" J o, jag tänkte på att du borde suttit hemma på hotellrummet i eftermiddag och rättat dina korrekturark. "
" Men hvad skulle min lilla hustru tagit sig till då? "
" J a g.
.
.
Var inte ängslig för mig.
.
.
Jag skulle vallfärdat till Afrodites tempel och drömt mig två tusen år tillbaka i tiden och tänkt på en hel del. "
Han sökte värma hennes kalla små händer innanför sin rock, men hon gjorde icke en rörelse och såg icke på honom; hon såg förbi de höga cypresserna, in i ett aflägset fjärran, som kom hennes ögon att stå fulla af skumma spörsmål, och där han stod och betraktade henne, var det honom som om hans unga hust- rus hela uttryck fått något af dunklet i den hemlighetsfulla skymning, som svepte Afrodites tempel i svunna årtusendens ödestragik.
Allra längst inne i hennes orörliga gråa blick låg något, som gått förloradt för honom, om han någonsin ägt det, och som han aldrig skulle nå, och innan han själf visste hur, hade be- synnerliga ord gått öfver hans läppar: " D u älskar mig inte, Aino.
.
.
Detta är vår bröl- lopsresa och jag står nu undrande och spör- jande inför min hustru mer än innan vi blefvo förlofvade.
Du betraktar mig som man betrak- tar en främling — eller en fiende. "
Hon hade slutit sina ögon och öppnade dem på nytt: " J a g vet inte.
.
.
Det är som om vi skulle vara den enda kvinnan och den ende mannen på jorden. "
" Är det ett skäl till fiendskap d å? "
" Kanske, kanske.
.
.
Jag tänkte på den ringmur ni älska att resa mellan er och all- farvägen.
Och allfarvägen är kvinnan, sinnes- lifvet är kvinnan.
.
. "
" Aino, hur kan du säga så?
Vi resa tempel åt er och dyrka er som gudinnor och gudin- nors vederlikar.
.
. "
" Ahja, när det behagar er att stiga från er ensamhets Olymp och offra till Venus Afro- dite, men hvad ni inte se är tvåklyfningen hos er själfva.
Ni kasta skulden på oss för något, som bor i ert eget bröst, Ulf, det ha ni gjort från tidernas begynnelse; det gjorde kyrko- fäder och asketer och det är själfva kärnan till främlingskapet gentemot kvinnan.
.
.
Jag tän- ker på de orden ifrån skapelsehistorien.
J a g skall sätta fiendskap mellan din säd och kvin- nans säd.
.
.
Fiendskapen finns där.
.
.
Många af er hata oss, därför a t t ni hata något inom ert eget jag, ni hata er längtan efter Venus Afrodite. ' '
" Men, min lilla Aino, hvad har detta med oss två att göra? "
" Oss två? "
Hon såg på honom och knöt den gråa slöjan fastare kring hatten och sköt undan hans paraply, t y det hade nästan upp- hört a t t regna, och gick nedför de två, tre trappstegen och u t på gräsplanen.
" Oss två?
Ja, jag vet inte.
.
.
Du tycker att ett helt lif inte räcker till att leta efter sanningen, och ibland hjälper det inte mycket att l e t a.
.
.
När hon vill, uppenbarar hon sig själf för oss i fjärdedelen af en sekund, så fort går det.
Där borta i Mon Repos blef jag rädd för dig. "
" F ö r mig? "
" Och här " — hon log litet — " blef jag rädd för kärleken.
.
.
Vi höra inte till de ut- valda, ser du, vi två, om jag skall tala i plu- ralis och det är kanske bäst. "
" Min lilla hustru, " mumlade han tätt bakom henne, men i den fallande skymningen böjde hon sig ned och plockade en viol på marken och stoppade den innanför sin handske. "
J a g gömmer den till minne af Afrodites tempel och den där buketten, som gossen lät susa förbi oss därborta i Mon Repos, " sade hon.
Under helg och socken.
Några minnen och betraktelser inför vår svenska psalmbok af Laura Fitinghoff.
II.
DAGLIGA morgonbönerna, när mor, barn och tjänare i tur och ordning ägde att utantill läsa upp en psalm " efter eget val ", gjorde mig småningom förtrogen med de många sköna, enkla psalmerna, som beröra det all- männa lifvet.
En blef min älsklings- och se- nare tröstepsalm: " Min själ och sinne, låt Gud råda ".
Huru hoppgifvande ljuder ej den andra versen af nämn ia psalm: D E " Tänk ej uti din motgångstimma att du af Gud förgäten är.
Han skingrar sorgen som en dimma och har dig alltid lika kär. "
Ack, man läste i ungdomstider den och andra, härlig tröst medförande psalmer, så sorglöst slentrianmässigt, så utan tanke på hvad den kommande framtiden kunde innebära och med- föra af andligt behof.
" Misströstande, sörj ej för lifvet, nog får du ditt dagliga bröd.
Det är dig af Skaparen gifvet.
Han ser ditt behof och din nöd.
Han kan sina tjänare pröfva, men aldrig skall han dem beröfva sitt bistånd, sitt huldrika stöd. "
Man måste härvidlag sanna hvad en bond- gumma, p å besök hos oss, svarade en främ- mande, som for u t emot folkets vanvett att vilja proppa utanläxor i barnen och sådana, För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle glfves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - Parfy mc r&gt;I Louis '
som ej begrepe ett dugg af hvad de läste, utan rabblade upp det tanklöst som papegojor. "
J a, men j a g tänk som så j a g, " sade gumman, " att om j a g ska ställe opp ett rum, som är ljust i förstone, men där jag vet att det måtte bli mörkt, nå ' n gång innan natten, så si j a g till att sätta dit ljus och eldtänne, så det finns te hans, när mörkret kommer, för nog vet en att de ska komma.
Och huru skulle en stå till svars med att bara rusta till för dag och solljuset och inte tänka på de farlige mörkre. "
Sådant otändt ljus i ett solglittrande sinne blef t. ex. psalmversen: " ' Allt blir godt, när hjärtat hvilar fullt och fast vid Herrans nåd.
Ingen nöd oss öfverilar utan hans allvisa råd.
Sorg som glädje då skall syfta, till vårt eget sanna väl, rena vårt begär och lyfta närmare till Gud vår själ. "
Sorg i rösten, sorg i ord, svarta dräkter, tunga miner.
Utanför de förmörkade kyrk- fönstren drog den traditionella Langfredagsur ' n (yrvädret) horisontalt fram i stormande snö- moln, hvilka, när man efter gudstjänsten kom ut ur kyrkan, bländade ögon och förtogo ande- dräkten.
Det var som om naturen tagit del i kristenhetens smärta denna dag.
Men så kom då Påskmorgonen.
Den hän- synslöst vräkande " uren " hade utmattad dom- nat af.
En nytänd förmiddagssol lyste öfver gnistrande drifvor.
Bjällror klingade öfver nyplogade vägar, dämpade i uppförsbackarna mot kyrkvallen.
In i templet strömmade åter menigheten.
Högt brusade jubelhymnen: " Hvad ljus öfver griften!
och segern är hans.
han lefver, o fröjd!
" Bortvältrad är stenen och Fullkomnad är Skriften, inseglet bräckt, o, ^salighets höjd!
Och vakten har flytt för Från himmelen hälsad hans Andas fläkt, Han framgår i glans, och afgrunden bäfvar.
Hal- och världen är frälsad, leluja! "
Huru tanklöst förströdt anbringades ej så " dana " ljus " i minnets förrum, då, när dagen Den goda, ljusa påskstämningen hvilade " lyste full i stugan ".
Kraften, allvaret, poesin ölver kyrka och menighet snölysande söndagar i psalmerna fann man redan då under de hög- framöfver, med hopp och fridspsalmer under tidliga gudstjänsterna.
Från Advent till " Yt- gudstjänsten, tills Kristi himmelsfärdsdag in- tersta domen ", från söndag till söndag, genom- ledde pingsthelgen med den sköna psalmen: gick man i ord och toner kyrkoårets skilda " Till härlighetens land igen fester.
Efter Hosiannas jublande hälsnings- jag ser dig, Jesu, fara.
hymn, sjungen i kör af hela församlingen, med Men jag på jorden måste än ungdomens på läktaren klara röster, de äldres en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här.
nere i kyrkan starka, vissa stämmor kom Mitt sällskap sorg och möda är. "
adventspsalmen: Pingst, " hänryckningens t i d ", blef alltid till ' ' Gör porten hög, gör dörren bred, och djupt i stoftet böj dig ned.
ungdomens och det rörande veka allvarets tid, Din Frälsare, din Gud det är, med " prydd " kyrka och gripande konfirma- som på ditt hjärta klappar här.
tionspsalmer, hvilket allt något inkräktade på Höj upp din röst med helig fröjd, den rätta allvarsstämningen.
Eller var det att stäm upp din sång till himlars höjd.
Dig vare pris, o Jesu kär, våren var kommen, att björklöfvet doftade från som komma vill och bli mig när. "
öppnadt fönster, att forsens förändrade brus Så kom julmorgonen med hänförelsesången: nu som i våryrsel nådde in i kyrkan.
Stäm- " Var hälsad, sköna morgonstund ", Tretton- ningen där inne blef ej densamma som under dagen med den mystiskt högtidliga: " Nu segrar vintertyngda söndagar, då menigheten möttes i templet som i ett värmande gemensamt hem alla trognas hopp ", och slutversen: och då, trots kölden i den oeldade kyrkan, O, gläds, min själ!
och sjung hans pris, gudsordet blef till lifsens bröd och föda och som öppnat dig det paradis, sången till den själslifvande andliga drycken.
hvars port din synd tillslutit.
O, gläds att Gud förbarmar sig, Hvarje gudstjänst utgjorde därunder med dess och huld förnya vill med dig varmt, anderikt " utlagda " Evangelium ett ka- förbundet, som var brutet!
pitel i en serie af ordets förklaringar.
Hvem Ära vare Gud i höjden!
af äfven aflägset boende församlingsbor ville Friden, fröjden, helig vilje " tappa tråden " eller gå miste om ett evange- sig från jorden aldrig skilje. "
lium genom annat än nödtvunget uteblifvande Tung, och manande till eftertanke ljöd sån- från gudstjänsten och sången.
gen på årets sista d a g: Där kunde också förekomma oväntade gri- " Ack, jordens barn!
vår tid är kort pande högtidligheter.
Som den söndagen, midt och våra dar förrinna.
i högsommaren, när alldeles ovänts dt änke- De som en skugga hasta bort, drottningens frånfälle kungjordes från predik- och som en rök försvinna, stolen af den rojalistiskt sinnade herden.
Med Vi se oss om; och åter är allvarsstämma och tacksägelse för hvad den ett år till ända lupet.
Dess nöjen liksom dess besvär, vana landsmodern varit, hvad hon i enkel sann de sjönko ned i djupet, godhet verkat som exempel och i handling för i tidens haf landet framhöll han den afsomnades minne.
den vida, allom öppna graf. "
Så med ens — det var klockaren, som förut Med rysande allvar sjöngos nyårspsalmerna uppmanad af sin förman gaf signalen — reste liksom den långa fastlagens klago- och böne- sig hela församlingen.
Genom templet brusade: sånger, hvilka nådde sin kulmen med Lång- " Så skön går morgonstjärnan fram, fredagens, liksom i personlig sorg sjungna: och bådar klar och lyckosam " Skåder, skåder nu här alle den stora dagens möte.
huru Jesus plågad är.
Då själen öfver jorden höjd Tårar flyte, klagan skalle, får svinga sig med helig fröjd då vår syndaskuld han bär.
till himlafadrens sköte.
Såsom Jesu smärta var Tiden, striden aldrig någons varit har. "
snart skall slutas, friden njutas, Melodien är outsägligt klagande.
Det för hoppet vinna, ordens innebörd känsliga fjällfolkets ögon tro och kärlek målet hinna.
tårades: Man sjöng gripen af landssorgen, som vore " Denna stund är Jesu sista, den personlig.
templets förlåt rifs itu.
Huru stego ej vid andra tider under miss- Solen mörknar, bergen brista.
Öga!
Hjärta!
hvad gör du?
växtåren, då skarsnön låg som ispansar öfver Såsom Jesu smärta var jorden ännu in i juni, klago- och nådesanropande aldrig någons varit har. "
psalmer upp till den Högste.
ILUZERN i ^ ^ = = » 1 = I F = = 1 @ Förnäm vistelseort under sommaren.
® G:D HOTEL NATIONAL — 277 — " Godårs " - sommarens ljufva härliga loford ur psalmboken klingade äfven i tack och jubel- toner ut öfver templet.
Samstämmighet i bö- nen, enighet i sången förde den stora för- samlingens medlemmar samman under godåren, men kanske mest när den hårdt förbrännande torkan eller det veckor igenom strömmande regnet hotade att förstöra brodd och gröda.
Från kyrkoårets början, adventets första dag, till dess slut med ytterstadomstexten före- fanns hos menigheten den sunda hungern och törsten efter den andliga vederkvickelse, som hvarje helgdag stod dem till buds i templet, där skarpa aktgifvande ögon, där det kloka förståendets värme hos åhörarna eldade och uppehöll predikanten vid hans extemporerade föredrag, och där psalmers sköna menings- fulla ord till kända härliga melodier utgjorde kronan på det hela.
Om adventet ingick med den kraftigt sjungna: " Gören portarna höga ", så sjöngs vid kyrko- årets slut med samma djupt gripande allvar: " Vaker upp!
En stämma bjuder, som mäktig och högtidlig ljuder till alla grafvars djup en gång.
Vaker upp, står upp, I döda, som glömmen tidens vedermöda i dödens dvala tung och lång.
Guds röst till eder sker, ty natten är ej mer; dagen kommer: den sista dag, den stora dag han kommer efter Guds behag. "
Efter klago- och bönesångerna, huru starkt, trosvisst klingade ej psalmen: " Vår Gud är oss en väldig borg ".
" Och vore världen än så stor och full af mörkrets härar, dock, när ibland oss Herren bor, platt intet oss förfärar. "
Gamla, härliga sång, dikt och psalmbok!
Hvilken fröjd, hvilken vederkvickelse har ej genom dig beredts och flödat öfver de aflägsna bygderna under sekel!
Huru har ej sången, om ock mången gång på skröpliga " vingar ", dock i helig andakt sökt sig väg till " boningarna " i det höga!
Utan " rytm " ja, utan en senare tids orgel- ledning, ha Heeffners fyrstämmigt, fulltonigt ljudande koraler ledsagat psalmverser, där innehållet lämpat sig efter förhållandena och gifvit uttrycksmedel, hvilka förädlade, förand- ligade, blifvit till den hjärteutgjutelse, hvarmed man fått höja sig öfver tiden.
Psalmboken, med evangelier och böner, med fullständig altartjänst, religiösa officiella förrättningar, andlig ledning, utgör en skatt, hvilken liksom vattnet och saltet är lätt tillgänglig för alla och är eller kan vara allas egendom.
Den är så lätt och liten, psalmboken, så bekväm att medföra.
Men så rikt omfattande!
Den är som kartan till det land, vi söka och en gång vilja nå.
Hvarje lifvets erfarenhet finnes där utprickad i de sköna trösterika psalmer, som diktats af våra mest förutseende " medresande ".
Vi stå genom psalmerna i ord och toner i gemenskap med dem, som här gått före o s s; med Cherubim och Serafim stämma vi in i bönen, lofvet: " Oss välsigna och bevara, med nåd ditt ansikte förklara och vänd det till ditt folk med frid!
Här ditt namn vi vilja sjunga och sedan med en- helig tunga dig lofva, Gud, till evig tid, med dina Cherubim och dina Serafim.
Hosianna helig är Gud, all världens Gud, all krafts och nåds och visdoms Gud! "
Härligaste läge vid Vierwaldstättersjän.
Rum från 4 kr.
• III.
prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
I §
1.
DE TRE GEISHORNA FRÖKNARNA MARGIT TORSELL, TYRA ZANDERHOLM OCH OLGA ANDERSON.
2.
BARNENS STAD.
3.
KONUNGEN, LED- SAGAD AF GREFVINNAN TADBE, ANLÄNDER TILL FÄSTEN.
4.
' HÖGVAKTEN ".
5.
TÅG A F 4,000 SKOLBARN I IDROTTSPARKEN.
6.
FREGATTEN " GLADAN ".
7.
HOS BERGAKUNGEN.
8.
" MJÖLKDROPPEN ".
9.
SVERIGES LANDSKAP.
10.
INDIANERNA.
11.
" CELESTIN " OCH SKÖRDEFOL- KET.
12 — 14.
EKIPAGEKORSON.
(NR 13 GREFVE CARL BONDES SPANN).
15, 16.
FRÅN AUTOMOBILKORSON.
17.
SMÅTTINGAR PÅ GATAN.
A. BLOMBERG FOTO.
\ &lt; ?rån vårfesten 1.
" DEN GLADA FESTEN ".
2.
KRONPRIN- SESSAN OCH PRINSESSAN INGEBORG SAMT SMÅPRINSESSORNA ANLÄNDA ÖR FJORTON DAGAR sedan var här kalt och kallt, och nu är försommaren öfver oss som en dröm, en öfverraskning, het och ung och lika vacker som någonsin.
På dessa fjorton dagar har våren kommit och farit, som en vindil, som ett käckt litet skratt, och innan vi hunnit sansa oss och reda till dess fest i år som alla år uppe på Skansens backar, stod den färdig att ta farväl och ge sig norrut, och af välkomstfesten blef en afskedsfest.
F TILL SKANSEN OCH MOTTAGAS AF DR SALIN.
3.
I BLOMSTERTEMPLET.
4.
VID DAMMEN.
A. BLOMBERG FOTO.
Men en strålande fest hedersgästen, våren, var sig lik.
Den mänskliga uppfin- ningsförmågan hade emellertid pröfvat att ge vårfesten en ny prägel ochdå valt empiren som stilart.
Man åt alltså och drack och spelade teater och var glad i empirestil och gick omkring i gångarna med möjlighe- ten att möta Esaias Tegnér eller Schröderheim i en vägkrök eller att bli bjuden in till Anna Maria Lenngrens glada prästgårdsfest.
Skansens vår- fest var en vacker afslutning på vår något forcerade vårsäsong.
FRÅN ELEVUTSTÄLLNINGEN PÅ KONSTAKADEMIEN.
1.
INFÖR DOMEN; GRUPP I GIPS A F BÖRJE BÖRJESON.
2.
VID KYRKAN, OLJEMÅLNING AF GUNNAR WEINBERG.
3.
" MARGHERITA ", PORTRÄTT I OLJA AF SIMON GATE.
A. BLOMBERG FOTO.
D^2£) året bedrifna studierna gifvit ett ovanligt godt och in- tresseväckande resultat, något som ju med rätta torde lända såväl lärare som elever till heder.
Den som i denna utställning tilldrager sig det ojämförligt största intresset är en af akademiens nu- varande elever, den unge ovanligt rikt begåfvade figur- och porträttmålaren Simon Gate, som redan vid förra årets elevexposition ådrog sig en berättigad upp- märksamhet för, bland annat, ett briljant måladt dam- porträtt.
I år utställer Gate en hel rad ännu bättre porträttarbeten, bland hvilka det allra bästa torde vara den på ett i alla afseenden lysande konstnärligt sätt utförda bilden " Margherita " (fröken Kronberg).
Detta porträtt är i själfva verket ett bland de bästa vi på länge sett här i landet; ett gediget konstverk af för- vånande kraft och öfvertygande verkan.
Gate besitter ett ypperligt färgsinne, en bred och liflig teknik, ett piggt nästan hänsynslöst ledigt föredrag och en säker- het i skildringen af sina subjekt, som måste förefalla oss rent af underbar, om vi betänka att vi här ha att göra med en helt ung konstnär, som ännu står kvar som elev i akademiens skola.
I fjol var det den unge talangfulle dalkarlen Helmer Olsson, " Masolle ", som utgjorde utställningens clou, särskildt genom sitt bekanta präktiga själfporträtt, men Gate synes oss vara en vida mera helgjuten konsntär än denne.
Han saknar det hårda, som ofta kommer till synes i den förres arbeten, och han har ett betydligt finare färgsinne.
Gate ar förvisso, mänskligt att döma, framtidens man inom vår, på större förmågor numera ganska fattiga porträttkonst.
Bland elevernas målningar fästa vi oss äfven vid Arnolds duktiga porträtt, vid Blombergs kraftigt och ärligt målade " Tegelbärare " och ett " porträtt i rödt " af Nyberg.
Knappast mindre intressanta äro ett friskt och kyligt " vinterlandskap " af Holmquist; Egneils båda talangfullt komponerade historiska målningar; Stenbäcks vackra och färgrika " studiehufvud " samt Lindqaists och Bergs präktiga landskapsstudier.
I bildhuggarskolan har man tydligen under året " lagt manken till " mera än vanligt.
Den som här " gör sig " allra bäst, ej blott bland eleverna utan äfven bland öfriga i utställningen representerade yngre skulptörer, torde vara Hjelmqvist, som genom sin kraftigt och väl genomförda " Fotbollspelare " dokumenterar sig som en förmåga af obestridlig rang.
En liten vacker och duktigt utförd hästgrupp " Fredlös * af Hultström, ett " hufvud " af fröken Schoch och ett par arbeten af fröken Beece förtjäna äfven att uppmärksammas.
Bland inlämnade arbeten i skulpturafdelningen märka vi en större präktigt modellerad och fint uppfattad grupp i gips af den unge Börje Börjeson föreställande ett par brottslingar, ' Inför domen ", som konstnären kallar den.
Det kan knappast råda något tvifvel om, att ej denna gripande — ja, talande grupp, hör till det bästa vi i skulpturväg under åratal sett i akademiens elevutställ- ningar.
Stipendiaten Carl Fagerberg visar en del roliga och ytterst rörliga sportfigurer, bland dem en ypperlig " skidåkerska " i brons.
De inlämnade målningarna äro i allmänhet i år mindre tillfredsställande.
Kamkes " Två fiskargubbar " äro färg- rika och roliga i sitt slag och Fritz Lindströms land- skap äro högeligen intressanta, något som äfven torde kunna sägas om Ågrens, Timéns och Weinbergs.
Äfven Berggren är godt representerad, likaså fru Wigert- Osterland och Wallin.
Arkitektskolan är i år ovanligt dåligt företrädd; knappast ett enda af de utställda arbetena förmår till- draga sig något större intresse.
A X E L TALLBERG.
Mannen och kvinnan » pVETTA DRÖMDE JAG en natt.
En man och en * - ' kvinna vandrade tillsamman på en stig.
Med lätta steg gingo de fram.
Där vuxo stora träd vid kanten, och mannen lyfte ofta sin hand att böja undan gre- narna från kvinnans väg.
Hans arm låg skyddande och stödjande kring henne, och hans öga spejade efter faror, som hotade henne och hvilka han skulle afvärja.
Då han blickade på henne, var där öm kärlek och stolt- het i hans öga, och han smekte henne och prydde hennes hår med tunga, hvita skimrande pärlor.
Och jag såg, hur han var stark och glad i medvetandet, att han gjorde hennes vandring lätt och ljus.
Kvinnan log emot honom och gaf honom tack för allt.
Hennes öga skimrade i lycka och glädje, men jag såg ock en smärtans tår däri.
Hvarför?
Jag såg ned mot vägen, de trampade.
Den var strödd med rosor.
Men alla blommorna lågo åt samma håll, och där sjönk mannens fot ned i de svala bladen.
Kvinnan vandrade på stjälkarnas törnen, och från hennes fot rann blod.
ISMENE.
Bttrngrarderoban år en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidningen i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnkliders- afflrer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen Ir också tongitvande på sitt område samt utgifves på flere ?.^^™i! .. ^r±°f,^ ?.
r Böcker, som önskas anmälda pä denna a / delning, torde benäget ö / versändas i tveaue F RAN ITALIEN, där de mognande citro- kärleksroman, där särskildt en ung flicka står nerna fyllde luften med väldoft, från Pa- diskret, öm och trovärdig i skildringen.
ris, där kastanjeträden blommade öfver bule- Innan jag öfvergår till novellböckerna, har vardernas vårvimmel, bar mig tåget mot jag att nämna Paracelsus i Stockholm af Ellen norden igen.
Till reslektyr hade jag ett par Wester med ämne från början af 1500-talet och af de senaste franska böckerna, om hvilka man den geniale vetenskapsmannens och vagabon- talat, och jag njöt språkets böjliga behag och dens besök i vårt land.
Boken talar om känsla den intellektuella förfining och träning man och beläsenhet, men bilden af själfve dess hjälte finner äfven hos de författare, hvilka icke bruka är beklagligt blek och ointressant.
räknas till mästarne.
Henning von Melsted har utgifvit Passionsno- I Stockholm var gråkalit och i mitt hem veller.
Melsted skrifver för de fullvuxna — det välkomnade en ordentlig björkvedsbrasa.
På kanske icke är onyttigt att påpeka det, då mitt bord låg en stor packe böcker, obevek- man vänder sig till en stor publik som Iduns.
ligt påminnande om det alltför länge försum- Han förutsätter hos läsaren en viss illusionslös made arbetet.
Och jag kastade mig resolut in kunnighet om lifvet och är som konstnär i Hugo Öbergs nya roman Figaros bröllop, som ytterst ojämn.
Bäst han förtjusar oss genom låg öfverst i packen.
sin skarpa och säregna skildring eller roar ge- Hugo Öbergs produktion har alltifrån den nom något af sina förträffliga bon-mots, stöter första bok af honom jag läste beredt mig han oss tillbaka genom en oväntad smaklöshet samma intryck, och jag skulle icke kunnat välja en eller tråkar ut oss med ett par torra sidor, bakgrund mer ägnad att förstärka detta intryck där intet lif spelar.
Den senaste novellboken har än just en hemkomst till den grå norden från många vackra partier, några obetydliga, ett par soligare länders älskvärdhet, yppighet och kul- verkligt starka.
För den som icke förut känner tur.
Intrycket är detta: ett besynnerligt obe- Melsted, är den emellertid ett passande till- hag som i ogrannlaga sällskap, eller i rum där fälle att stifta bekantskap.
luften icke nog förnyas och där simpla, hvar- Anna Wahlenberg ger ingenting nytt med dagliga stormar beständigt gå fram och få upp- sina Hvardagshistorier.
De äro hvardagshisto- taga alltför orimligt mycket af tanke och li- rier, hvardagligt berättade med förf:s gifna ta- delse.
Och dock ett intresse, som gör att jag lang för denna genre, som gjort henne upp- icke släpper boken, förrän jag läst ut den.
— skattad i familjekretsarna.
— Sophie Elkan har Hvad är det som fängslar mig?
Talangen, sva- också en novellbok Från Östan och Västan, rar jag, naturligtvis talangen.
Den är obestrid- tämligen brokigt stoff, af hvilket det mesta lig, stark, kärf, oförskräckt, den går rakt på är litterärt ganska obetydligt, om också under- sak och gärna på obehagliga saker.
Den gör hållande.
Jag hör ibland folk fråga mig efter det utan en försonande glimt af godt humör, passande " sommarlektyr " — antagligen mena den tar sin uppgift att afslöja hur det går till de, har jag tänkt mig, något som denna bok, och med ett så bistert allvar, att jag nödgas tro jag rekommenderar den härmed till dessa frågare.
på det och dragés med — trots historierna Mera intresserar mig Nils Wilhelm Lundh som sådana äro föga originella och bekant- med sin samling Enslingen jämte flere be- skaperna jag gör icke nya.
Man möter dessa rättelser.
Lundh är ingen stor artist, men människor hvar som helst, i Vasastaden och på Östermalm, och de höra icke till ens sym- han är ett stycke äf en poet, icke djup eller vidtfamnande, men oförfalskad, intensiv i patier.
Men Hugo Öberg tvingar på oss deras öden och släpper oss icke, förrän vi svalt dem.
sin känsla, naiv inför naturen, som han älskar, Figaros bröllop är en äktenskapshistoria.
och de särexistenser han helst sysslar med.
De äro enstöringar eller vagabonder, cirkusfolk, Den har must och färg, den har allt af en underhållande roman, som Hugo Öberg förträff- löst folk.
Det finns ingen samvetsgrann realism ligt kan ge.
Och den saknar all lyrik, allt i skildringarna, Nils Wilhelm Lundh bryr sig fantasiens behag, som han icke tyckes besitta.
icke om att kollationera dem med verklighe- Att tycka om eller icke tycka om Öbergs böc- ten.
Han skrifver endast om det som intagit honom och så som det intagit honom.
Om han ker blir till sist en ren smaksak.
riskerar att icke alltid få läsaren med sig, det Jane Gemandt-Claine har kommit med en generar honom ej — och man drar sig för att önska att det vore annorlunda, eftersom han längre berättelse Lifsmakter.
Fru Claine hör till de relativt få af våra författarinnor, om hvilka är sig själf.
Kanske skall han aldrig komma man kan säga att de äga temperament.
Hon utöfver den litet fragmentariska konst han ger, har sina egna uttryck, sitt eget ymnigt flö- brottstycken, stämningar, små naturmålningar, dande, litet formlösa språk, och man känner icke en stor artists, men en känslig personlig- respekt för det ovillkorliga i hennes böckers hets.
Och man får då nöja sig därmed; denna sista bok bekräftar intrycket.
tillblifvande.
Det är en " lidelsefull och varm röst, som talar ur dem, en kvinnas röst, och, Af E. Norlind har utkommit Uppgörelse, kam- som fallet kan vara med kvinnliga röster, icke marspel, i tre akter; en situation mellan tre alltid tillräckligt behärskad, ibland alltför ifrig.
människor, mannen, hustrun och kvinnan som Detta har i Lifsmakter hämnat sig så, att in- mannen en gång älskade.
Inga starka anslag, tresset hos läsaren minskas mot bokens slut.
få repliker, som bita sig fast, men en ton af Inspirationen, på hvilken författarinnan helt tyc- vackert allvar och vacker ärlighet, som göra kes bygga, sjunker här — och jag beklagar att man kommer att minnas dessa ett sextio- det, ty fru Claine är en god berätterska om tal små sidor, när man utgn saknad glömt kvinnors känslolif.
Denna sista roman är en bort en hel del annat.
Barngarderoben iS * exemplar.
iSt P r i, 5 r helt " * r 3 k r - ' h a l, t * r Lösnummer 30 ör .. — 280 — 1: 6 0 kr - a * * a * * Bamgarderoben utkommer med ett rikhaltigt illu- - streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig män- = sterbilaga med en mined tillklippningsmönster.
Den - bör sålunda blifva af ofantligt värde tor hvarje moder, = helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med - barnens sysselsättande, och gifver mer ån tillräcklig - ° arnenS T r s l ™ för prenumerationspriset.
^ Ä) fram i ljuset några hälft glömda minnen af kvinnlig diktning från forna tider, och likaså i " En renässansfurstinna ".
Denna senare ge- digna och intresseväckande skildring utaf drott- ning Margaretas af Angouleme-Navarra lif och skaldskap är med sitt psykologiska djup och sin fängslande framställning samlingens pärla.
Den är utförd med en intuitiv förståelse, bakom hvilken man anar den förunderliga och undrande glädje, som vaknar i en själ vid mötet med ett sinne af besläktad art. Med " Kvinnlig konst och manlig kritik " samt den afslutande uppsatsen " Kvinnornas framryckande " fullständigas förf:s uttalanden i ämnet.
Egentligen är det gångna tiders och det när- varandes kvinnor, som behandlas i dessa essayer, men ur skildringarna växer fram en visserligen ännu sväfvande konturbild af framtidskvinnan, som skall lyckas fullt utveckla sina ' inneboende möjligheter och framte en högre och sannare kvinnlighet än den kufvade och förkrympta, som varit forna dagars ideal.
Och det djupa inre samband förf.
ser mellan de olikartade frågor hon behandlat framträder i den sista uppsatsen och får sin pregnanta formel i slutorden: " När framtidens religion eröfrar världen, då skall det till stor del blifva tack v-are framtidens kvinna. "
Genom herrgårdsgrindar och ödeled är en sam- ling historier, anekdoter och folklifsskildringar från ett femtiotal år tillbaka, samlade och ut- gifna i ett litet häfte utan anspråk af Gösta Geijer.
Och så ha vi Erland Waller: Nybyggare.
Georg Nordensvan: Silkeskaninen, en liten militär- roman (Ljus Enkronas bibliotek); M. Gold- schmidt: Korpen (dito).
— Öfversättningar: Antonio Beltramelli: De röda.
— Eliza Orzeszko: Gloria victis.
— W. Mey er-Förster: Heiden- stamm; Paul TJrquhart: 1 egna garn, detektiv- roman.
Harald Hjärne: Svenskt och främmande.
— Geografiska eröfringar, af Emil Svensén.
— Grundvalen för sedemas metafysik af Immanuel Kant (öfv.)
— Kultursystematik af Allen Vanné- rus.
— Pedagogiken och dess studium af Axel Herr- li n _ — Sveriges kyrka af Nathan Söderblom.
— Rätt tro, katolsk och protestantisk uppfattning af kristendomen.
Två diktsamlingar har jag tyvärr ej hunnit läsa; men särskildt Ola Hansson: På hemmets altare bör intressera.
— Och Bertil Malmberg: Bränder, ett litet dikthäfte.
MARIKA CEDERSTRÖM.
AIWA Framtidens religion g och framtidens k v i n n a af Anna Maria Roos.
— Ett mångsidigt och rikt diktaretemperament äger förf.
till denna bok, ett temperament rymmande skiftningar så många, att de kunde räcka till specialiteter åt väl ett hälft dussin skriftställarinnor, och så olikartade, att de funnit uttryck i alster af så vidt skilda skaplynnen som dem hos " Fariseism i våra dagar " och hos visan om " Fyra små grisar ".
I ofvannämnda nya bok har " Farisels- mens " förf.
åter ordet.
Arbetet, som efter sina två hufvudafdelningar bär namnet " Framtidens religion och framtidens kvinna " ger i en sam- ling essayartade uppsatser en exposé i sam- manträngd form af förf:s tankar öfver de af bokens titel antydda frågorna.
Framställningen utmärkes trots idéernas djup och logiska skärpa af en enkel lättfattlighet, som ökar det intres- santa arbetets värde.
Familjeförsörjaren, ERKLIGHETEN kan understundom vara sådan, K att ett blott återgifvande af densamma i litte- raturen, utan chargering och utan reflexioner, af sig själf blir en tendenshistoria.
Så är förhållandet med följande lilla interiör ur kontorslifvet.
ASSÖRSKAN, fröken Hallgren, sköt med en otålig rörelse undan böckerna, reste sig och gick fram till fönstret och såg ner på den trånga fabriksgården, där några af små- pojkarne i fabriken stulo sig till ett par ögon- blicks snöbollskastning.
Det låg stora sot- flagor på snön, fabriksväggen midt emot var svärtad af rök och den lilla bit af himlen, som syntes, hade en smutsgrå färg.
I fjärran hördes maskinernas tunga gång, dof och ho- tande.
Fröken Hallgren vände tillbaka till sin plats och tände det elektriska ljusets alla lågor för att komma undan den trista gråvädersdagern.
Hon arbetade icke — pennan formade sig icke till de vanliga sirliga siffrorna, utan drog me- ningslösa streck kors och tvärs öfver det lösa papperet.
Dörren till chefens privata kontor öppnades med något mindre försiktighet än vanligt, och den utträdande, fröken Loven, sedan många år fabrikens bokförerska, drog igen den efter sig med en respektvidrig liten smäll.
Hon gick med långsamma steg fram till kassörskan, stödde sig med båda händerna mot pulpetkanten och sade med en röst, som lät trött och bitter: " Du fick rätt — det blef nej!
Jag vore frestad gå med detsamma och lämna honom och hans böcker att sköta sig själfva.
Han får aldrig någon, som gör mitt arbete — jag känner min kraft och min förmåga.
Han skulle behöfva två för att ersätta mig. "
Fröken Hallgren svarade icke, men mellan de allvarliga ögonen fördjupades vecket. "
J a g gjorde mitt bästa för att beveka ho- nom, " fortfor fröken Loven, " jag sade honom att jag varit bokförerska i tjugu år och an- ställd här i sex år, att det kändes hårdt och K " Framtidens religion " omfattar tvenne upp- satser: " Ellen Keys kritik af kristendomen " och " Det gudomliga Framåt. "
Den förra af dessa utgör väsentligen en polemik mot den nämnda förf:s angrepp mot kristendomen; den är hållen i en hofsam ton och utförd med logisk skärpa.
Öfvervägande positiv till innehållet åter är den andra uppsatsen, i hvilken Anna Roos klargör hvad som för henne är det äkta och bärkraftiga i kristendomens väsen och antyder dess väntade framtidsutveckling.
I sin helhet utgör denna del en sammanfattning jämte be- lysning från nya synpunkter af åsikter, som förf.
uttalat i tidigare större arbeten, men här meddelar i den kortfattade uppsatsens tillgäng- ligare form.
Den andra afdelningen, " Framtidens kvinna ", synes först egentligen ej rätt höra samman med den föregående.
1 de tre första uppsatserna: " Ellen Key och ' allhärskaren E r o s ' ", " Kvin- nornas ' moraliska öfverlägsenhet ' " och " Kvinn- lig originalitet " behandlas kvinnopsykologiska problem.
Polemiken mot Ellen Key vidgar sig till ett skärskådande af en del allmänt gängse föreställningar, hvilkas godtköpsvärde skonings- löst blottas med träffsäkra, ofta fint ironiskt till- spetsade utredningar.
I den sistnämnda upp- satsen häfdar förf.
med kraft kvinnans förmåga af själfständigt konstnärligt skapande, som man ännu ofta, särskildt på manligt håll, envisas att frånkänna henne.
Nära till denna ansluta sig de följande uppsatserna.
I " Okända diktarin- nor " och " Sånger som förklingat " drar förf.
: Cppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol I längd, erhåller NI till Eder figur i f u u l l l l t t t t l i l l l i f r ö o r r l i i l t t l l i g l g a a,, m m o o d a e e r r n n » a « j o.
.
e e i l e e i i g a a i n i v t a a UPPSTRÖM.
orättvist att sitta med en lön på två tusen kronor, när de yngre manliga kamraterna hafva tre tusen och däröfver.
Du skulle sett hans för- olämpade uppsyn!
Två tusen åt en kvinna — det var ju en hel rikedom!
Vore jag inte nöjd, kunde jag söka mig en annan plats.
Han skulle helt säkert med lätthet få en an- nan kassörska för två tusen kronor.
— Det var nästan andakt i hans stämma, när han nämnde det svindlande beloppet.
— Om inte skulle platsen besättas med en manlig bok- förare.
Af princip ville han undanhålla de bättre aflönade platserna åt männen såsom varande familjeförsörjare.
Så böjde han stramt på hufvudet, och audiensen var slut. "
" Du skulle ha förklarat för honom — " Fröken Loven skrattade kort och hårdt.
" Talat om, att jag behöfver samla för min ålderdom, och att jag brinner af åstundan att komma undan inackorderingsförbannelsen och skaffa mig ett eget hem?
Nej, vet du, sådant säger man inte.
Det är ju inte fråga om all- mosor, utan om rätt — " Rösten blef osäker och orden komtno stöt- vis.
Så svängde hon sig om på klacken och gick hastigt ut ur rummet.
Fröken Hallgren arbetade.
Det gick lång- samt och trögt och hon gjorde fel.
Så reste hon sig och gick raskt bort till dörren, som ledde till fabrikörens privata kontor.
Efter ett ögonblicks tvekan öppnade hon dörren och steg in.
Fabrikör Samuelson såg upp från sitt ar- bete, lade pennan åt sidan och böjde lätt på det vackra hufvudet med de ädla, skarpt mar- kerade dragen.
" Fröken vill? "
sade han frågande.
Fröken Hallgren ryckte till, fattade sig och sade raskt: " Fabrikören har förbjudit mig att lämna hr Blomgren något förskott.
Han har emellertid begärt i dag igen — två hundra kronor.
Det är en växel, som är förfallen — " Blodet sköt upp i affärsmannens ansikte.
" Det är en oförbätterlig slarf, den där kar- len.
Hvad är det han har? "
" Tre tusen. "
" Det borde ju räcka för en sådan pojkspo- ling — tjugusex — tjugusju år och ogift. "
" Det är åtminstone tillräckligt betalt, " an- märkte fröken Hallgren torrt.
" Hr Blomgren hör inte till dem, som arbeta ihjäl sig. "
Fabrikören bet sig i läppen. "
J a g har ingenting att anmärka på hans arbete, men det måste bli reda i hans affärer — sådant här fördömdt slarf — " Han tryckte på den i skrifbordet anbragta knappen till ringledningen och gaf den till- skyndande springpojken order om att hämta hr Blomgren.
En minut därefter infann sig hr Blomgren, andfådd af den för hans korpulens besvärande hastiga gången, bugade sig för chefen och kastade en misstänksam blick på kassörskan.
" Hr Blomgren " — fabrikörns stämma var skarp och frän — " ai vet, att jag icke tillåter personalen att taga upp förskott, men icke desto mindre har ni bedt fröken Hallgren härom. "
Bokhållaren stod rak och stram framför principalen, det feta ansiktet glödde af vrede och de små ögonen stodo stela af ilska.
" Det är en växel — " Fabrikören slog ut med handen.
" Det bryr jag mig inte om!
Ni har tre tusen i lön, är en ung man och har endast er själf att försörja.
— Det är en skam att sköta sig så illa. "
Det ryckte våldsamt i Blomgrens ansikts- Erhällas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blus- lif 40 öre, KlolmBnster utan släp 50 öre, Prlnsesskladnlng 75 öre, l i f 4 0 ö r e K j 0 imönster utan släp i&gt;U ore, FrsnsessKiacning / » ore, Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition!
åtföljd af likvid insändes till Mfistersamuelsgatan 43, Stockholm [_.
_ _ aa r % * Pappersmönster, ' ^^^viassttcssaeasssrsr i u U n s jyionsterafd.
— 281 —
muskler, och öfver hans små talgiga ögon lade sig en fuktig dimma.
" Herr fabrikör, " sade han, och rösten lät h e s och skroflig, " jag är inte ensam — j a g har min gamla mor att försörja.
Hon får hundra kronor i månaden — tolf hundra om året, och j a g har e n d a s t adeiton h u n d r a för e g e n räkning. "
D e t s t r ä f v a u t t r y c k e t v e k ö g o n b l i c k l i g e n bort från fabrikörens a n s i k i e, och det s p å r a d e s en underströrn af sympati och a k t n i n g i rösten, då han s a d e: " J a g h a d e ingen a n i n g om, att ni var fa- miljeförsörjare • — detta förändrar helt o c h hållet saken.
D e t hedrar er m y c k e t, att ni så rikligt sörjer för er g a m l a mor.
— F r ö k e n Hallgren, l ä m n a det b e g ä r d a f ö r s k o t t e t — h ä d a n e f t e r får hr B l o m g r e n k v i t t e r a efter tre tusen f e m h u n d r a för år r ä k n a d t — " Hr B l o m g r e n b u g a d e sig ut u r r u m m e t, följd af fröken Hallgren.
" En s å d a n snål satan! "
s a d e h a n h a l f h ö g t, när dörren fallit igen efter dem. "
F e m h u n d r a!
D e t v a r o c k s å n å g o t att komma med, n ä r han h ö r, att g u m m a n k o s t a r m i g tolf h u n d r a. "
F r ö k e n Hallgren fixerade med oförställd för- v å n i n g hans u p p h e t s a d e, skimrande a n s i k t e.
" Är det verkligen er åsikt, att ni försörjer er mor? "
H a n skrattade ett lågt, elakt skratt. "
H v e m tusan gör det annars? "
" Hon själf! "
svarade fröken Hallgren torrt.
" Så sant j a g lefver och andas och vid min själs salighet, o m inte gumman hvarenda må- nad får sina hundra riksdaler. "
" Ja, j a g v e t det.
Ni lämnar henne dem s o m betalning för er inackordering.
För de där hundra kronorna får ni h u s r u m o c h r m a t, ni får era kläder tvättade och lagade — hvad tror ni det skulle kosta er, om ni inte hade er mor, utan m å s t e v ä n d a er till främlingar? "
Hr Blomgren stirrade på henne med r u t d a förvånade ö g o n. "
D e t där begriper inte fröken.
Det är ett faktum, att j a g försörjer m i n mor — om hon inte hade mig, s k u l l e h o n h a m n a på fattig- huset, det är bara det! "
INGA försedda broderiaffär, visste alltid i förväg, hvilken dag friherrinnan Westerlind anslagit för färden med Äolus till grannlandets hufvudstad, där en ny peruk skulle inköpas för kaptenens räkning och en modern hårkläd- sel för hennes egen.
Den lilla lungsiktigas kunder af- handlade omständligt framför disken i det lilla oordent- liga kyffe, som hedrades med benämningen butik — jungfru Edlas butik — den viktiga frågan, huruvida icke den årligen återkommande sommarfesten hos Ed- borgs denna gång skulle blifva framskjuten till början af augusti.
Denna fest brukade ju aldrig firas, förrän bigarråerna hängde fullmogna på jätteträdet i den be- römda Edborgska fruktlunden, och i år hade våren varit sen samt försommaren regnig och kall.
Där uppräkna- des namn på dem, som brukade vara inbjudna till som- marfesten, och på dem, som endast fingo tillträde till det stora notvarpet vid jultiden.
Fru Fält, som berömde sig af att hennes man invigde henne i alla detaljer af hans nya, i kolossal utveckling stadda affär, trodde sig älven hafva i någon mån reda på utsikterna till vinst eller förlust för affärsföretag inom andra branscher än den, hvilken hennes man valt att representera.
Hon kunde berätta, när järnpriserna stego, och sätta detta i förbindelse med den stora järn- båten, som just byggdes på varfvet.
Hon talade om den starka konkurrensen på alla områden, tills jungfru Edla, som gick och bar på en ständig fruktan för kon- kurrens, kände sig nedstämd och nervös, så mycket mera, som hon ej var i stånd att bland de trassliga garnhärfvorna på de omålade butikshyllorna leta ut en fullt lämplig schattering för rosorna i fru Fälts påbör- jade divanmatta.
Dagen efter den, när Daniel Edborg återkommit hem, var trafiken liflig i den lilla butiken.
Till och med fri- herrinnan Westerlind, född Silfverkrantz, gjorde sig ärende dit för att få höra nyheter af jungfru Edla un- der förevändning att utvälja guld- och stråpärlor till den urtoffel, hvarmed hon tänkte öfverraska kaptenen på hans födelsedag.
Men jungfru Edla hade ej annat att förtälja om den hemkomne än det som friherrinnan redan hört under förmiddagsvisiten hos fru Brita, från hvilken hon kom direkt.
Friherrinnan kände sig lifligt öfvertygad om, att den lilla lungsiktigas minne börjat försvagas genom miss- bruk af det starka luktsaltet.
Det skulle bevars vara af god verkan för jungfru Edlas kroniska katarr, och luktdosan låg verkligen alltid framme på fönsterbordet vid sidan om broderbågen och den nedfläckade lån- biblioteksromanen.
Det var hög tid, sade friherrinnan till sig själf, att staden fick sig en ny, tidsenlig bro- deriaffär, hvarigenom mången ångbåtstur till grann- landets hufvudstad blefve inbesparad.
Friherrinnan hade för tillfället en till åren kommen hjälpreda i hushållet, som ådragit sig en svår reumatism under arbetet i den dragiga bakstugan.
Den lilla lung- siktiga hade redan länge nog lefvat på sin lungsiktig- het — det kunde nu vara på tiden, att friherrinnans hjälpreda i hushållet började lefva på sin reumatism.
DAHL.
IV.
Känslomänniskor * En återblick i liivets tidbok af| Hanna Lundholm.
(Forts. fr. nr 21.)
CRIHERRINNAN, som stod i spetsen för den privata väl- ' görenheten i staden, delade sitt intresse åt många håll — det räckte till också för sotarpojken, som fallit ned från borgmästarens takränna, vid hvilket tillfälle han påstod sig ha brutit af armen, hvarför han stolt gick omkring på gatorna med ett hängande hvitt ban- dage, fastän friherrinnan var öfvertygad om, att det endast var fråga om en vrickning I annat fall hade den sluge pojken nog ställt om, att han fått en plats på den nya sjukstugan, där maten var så delikat och till på köpet ej kostade ett runstycke.
Men om friher- rinnan ansåg det vara sin skyldighet att hålla reda på nästans angelägenheter, så funnos där återigen andra, som i sin ordning höllo reda på hennes.
Den gamle brefbäraren studerade utanskrifterna på kaptenens och friherrinnans bref samt granskade noga poststämpel och försegling.
Han visste, att de nätta, i trekant hopvikta bref, på hvilka adressen stod präntad med sirliga bokstäfver som i småflickornas förskrifter, kommo från den muntra fru v. Born, kaptenens och friherrinnans enda dotter.
För dessa bref hade den ål- drige brefbäraren ett särskildt intresse.
Fru v. Born skämtade alltid med gubben, när hon under somrarna var hemma på besök, och blef så förtjust, när han med- förde åt henne ett af de där stora brefven på groft papper.
Och det var ju inte heller så underligt — de kommo från ingen mer och ingen mindre än hennes egen man, löjtnanten, som var på regementsmöte.
Den lilla lungsiktiga ägarinnan af stadens enda, nödtorftigt TVATT / EXTRAKT SOLIDAR När Lorenz Edborg efter sin fars död öfvertog led- ningen af det arbete, som hans förfäder påbörjat och utvecklat till ett affärsföretag af rang, hade han en låag tid pinats af den tanken, att han ej, hur han än ansträngde sig, skulle kunna hålla den industri, hvil- ken han var satt att representera, uppe på den höga nivå, som konkurrensen med utlandet kräfde.
Där er- fordrades ständiga och allt större pekuniära tillskott för tillämpningen af nya arbetsmetoder, för planläggande och utförande af nya konstruktioner.
Lorenz Edborgs far hade ju, som det troddes på fru Britas egen till- skyndelse, förordnat, att den arfslott, som tillföll hans andra hustru, ej skulle få innestå som fordran i varfvet och verkstäderna, utan fullständigt utgå i penningar eller fastigheter.
På detta sätt hade huset vid " Stor- gatan " tillfallit fru Brita samt dessutom en för denna tid ansenlig penningsumma, hvilken nog varit välbe- höflig som rörelse- och driftkapital.
Denna bekymmer- samma tid hade afsatt djupa märken hos Lorenz Ed- borg.
Hans hår grånade starkt, fastän han ännu var jämförelsevis ung, och ett hjärtfel, hvaraf han sedan ungdomen lidit, förvärrades märkbart, enligt utsago af skickliga läkare i hufvudstaden.
" Om ni blott skonar er, så kan ni lefva, tills ni blir hundra år, " hade en af dessa läkare sagt för att uppmuntra honom och på samma gång mana honom till mera försiktighet, men Lorenz Edborg kunde ej tänka på att skona sig, när det gällde att drifva fram eller åtminstone hålla uppe det verk, hvars ledning blifvit hans arfslott.
Han skonade sig i stället, utan att han själf närmare reflekterade däröfver, på annat sätt.
Sin son lämnade han en frihet, som kunde hafva blifvit farlig för denne,- om han ej som motvikt under ett par af skoltidens sista år ägt att tillgå sällskapet af en ung, tillfälligtvis vid läroverket anställd lärare, som kom att hysa ett varmt intresse för Daniel Ed- g.
Denne unge man med en svärmares själ be- mödade sig öm att hos sin lärjunge utveckla den no- bless i karaktären, som föreföll vara gossen i viss mån medfödd, och vinnlade sig om att leda på rätt spår den skönhetslängtan, som hos honom tycktes vara grundad på instinkt.
Det betydde därför ej så mycket, att Lorenz Edborg icke fann tid att uppfostra sin son eller rättare, att ägna så mycken tid däråt, som han själf skulle hafva önskat.
" Allt * beror på med hvad slags ögon man ser sig om i lifvet.
Somliga se och upptäcka öfverallt det goda, andra motsatsen, " brukade den unge läraren säga.
Daniel mottog ett så djupt intryck af den vackra spartanska bönen: " Gif oss det goda och därtill det sköna, och skänk oss kraft till att tåla orättfärdighet, " att denna bön, utan att han själf därom ägde ett klart medvetande, blef för honom det ledmotiv, omkring hvilket han byggde upp åt sig ett system, grundadt på den mest ideella lifssyn, hvilket han sedan sökte omsätta i tanke och handling.
Hans högt uppdrifna känslighet reagerade alltid så starkt vid beröring med det lumpna och simpla, att han omedvetet skolade sig själf till att stryka detta bort ur sin själs synvidd, och den sub- jektiva måttstock, som han vande sig att lägga på lifvet och dess alla skiftande företeelser, gjorde att han alltid därur fick fram någonting godt — någonting af det, som han själf önskade ja, ovillkorligen måste hafva fram.
Lorenz Edborg tycktes falla ihop sedan Daniel kom- mit hem för att intaga sin plats vid den nya pulpeten på kontoret.
Chefen för det stora affärsföretaget hade så ofta känt sig tryckt under bördan af ett ansvar, som blifvit honom för tungt, att han nu kastade bör- dan ifrån sig och det kändes, som om han aldrig skulle orka lägga den tillbaka på sina trötta skuldror.
Mest satt han i sin hvilstol i trädgårdssalen, där Ceres och Hebe nu voro uppställda i lämplig belysning på ömse sidor om det stora gafvelfönstret.
All den skönhets- dyrkan, hvaraf han var mäktig, samlade sig till en gränslös beundran för de båda konstverken.
Med sme- kande glans följde hans öga den fina linjen i Hebes nacke och rygg, där hon lätt framåtböjd skänkte nek- tarn — gudadrycken, som för Lorenz Edborg blef en symbol af den lifsnjutning, hvilken han varit dömd att försaka.
Han tröttnade ej att se Ceres sträcka sig mot höjden med kransen i sina upplyftade händer — kran- sen af mogna svällande ax, hvilken hon i jubel öfver gifvandets lycka stod i beredskap att slunga ifrån sig.
" Ser du, huru de skimra? "
sade fadern till Daniel en dag, när denne kom in till eftermiddagskaffet.
Solen, som sökte sig väg genom gafvelfönstret, kom den hvita gipsen att glänsa som nyfallen snö.
Daniel försökte med all flit sätta sig in i de detaljer, som rörde varfvets och verkstädernas skötsel.
" Du kan lita på Borgman, " hade Lorenz Edborg sagt den dagen, när han ändtligen fick kasta ifrån sig den tyngande bördan.
Men detta gällde hufvudsakligen räkenskaperna.
Den unge, oerfarne chefen talade med verkmästare och arbetsförmän om de nya sinnrika ma- skiner, hvilka han haft tillfälle studera under sin vistelse i utlandet.
Men dessa trotjänare, som mest voro ålder- stigna män, menade, att för sin del trodde de " herr Daniel " — af gammal vana fortforo de att använda detta mera förtroliga tilltalsord — vara bäst betjänt med, att allt i det närmaste fick fortgå på samma sätt som förut.
De hade redan blifvit tvungna att vänja sig vid en mängd nya anordningar.
De konstiga maski- nerna gjorde en del af den gamla arbetarestammen öfver- flödig, på samma gång som nya arbetare erfordrades, hvilka förstodo sig på skötseln af de nyanskaffade maskinerna.
Likväl hade ingen enda af den gamla ar- betarestammen blifvit afskedad, fastän mången hade för litet att göra och började att blifva lat.
" Då af knappa vi på arbetstiden, " sade Daniel.
" Och afskeda ett par dussin af de yngsta arbetarna, de som ännu ej bildat familj, " af bröt honom en ung utländsk ingenjör, som nyligen blifvit engagerad.
Då råkade emellertid den eljes behärskade Daniel Edborg i eld och lågor.
" Det är endast ingeniörens okunnighet om förhållan- det mellan oss och våra arbetare, som kan ursäkta ett såda.,t förslag, " svarade han i hetsig ton.
" Men maskinen, hur blir det med den nya maski- nen? "
framkastade ingenjören, som var framstegsman, i motsats till de gamla, hvilka höllo på sitt.
" Maskinen beställes med det snaraste, " gaf Daniel till svar, ty hans sympati tillhörde i själfva verket framstegsmannen och de metoder denne önskade till- lämpa vid skötseln af varfvet och verkstäderna.
" Vi äga tillräcklig bärkraft för att följa med vår tid, utan att behöfva begå orättfärdighet mot någon enda, som är beroende af oss, " fortfor Daniel efter en kort paus.
Den nya maskinen beställdes, och arbetarna fingo med bibehållande af samma aflöning en timmes afdrag på arbetstiden äfven af den anledning, att brådskan på varfvet detta år ej var så stor som vanligt.
I grannstaden hade nämligen bildats ett aktiebolag med uppgift att anlägga ett nytt skeppsvarf därstädes, och ett rykte kom ut, att en större beställning, på hvilken Edborgska skeppsvarfvet räknat, i stället genom En fin oljemålad dörr fordrar omsorgsfullaste behandling för att förblifva glänsande men blir som ny, ifall den behandlas med Solidar enligt bruksanvisningen för tvättning af oljemålade dörrar och väggar.
Läs noga igenom de extra bruksanvisningarne.
Försäljes öfverallt å 16 öre paketet och i parti af FERD.
MULHENS, Filial i Sundbyberg.
R.
T. Sthlm 4711.
A.
T. Sthlm 4711.
282 —
redan upprättadt kontrakt var tillförsäkrad det nya bolaget.
Samtidigt höjdes priserna på byggnadsmaterial, sär- skildt på järn, hvarigenom affären gick miste om den väntade vinsten på en järnbåt, å hvilken kontrakt var undertecknadt före prisstegringen.
Det gjorde Daniel Edborg nedstämd, att redan hans första steg på affärsbanan skulle bereda honom en missräkning — han kände det emellertid ej som ett allvarligt bekymmer.
Hvad som ena gången förlorades, kunde tagas igen nästa gång.
Fadern sväfvade emel- lertid i okunnighet om denna misslyckade spekulation af den anledningen, att han numera aldrig gjorde några frågor.
Detta var en stor tröst för Daniel.
En dag under kontorstiden anmäldes grosshandlar Suneson.
Daniel sköt artigt fram en stol och frågade, hvarmed han kunde stå till tjänst.
" Jag kommer, " sade Suneson, " som representant för ett par af våra förnämsta järnbruk.
Att få träda i affärsförbindelse med er skulle jag räkna som en stor heder. "
Borgman, som äfven var närvarande, kastade en forskande blick på Suneson.
" Hvad går det åt mannen? "
tänkte den gamle bok- hållaren.
" Han brukar eljes inte på detta sätt välja sina ord. "
Daniel Edborg fick emellertid, tack vare Sunesons städade uppträdande, ett godt intryck af detta första sammanträffande.
Suneson bjöd ut en lika god vara till ett lägre pris än det järnbruk, hvarifrån det Edborgska skeppsvarfvet under en lång följd af år tagit allt sitt material.
" Man löser ej så lätt gamla förbindelser, " sade Daniel Edborg betänksamt, " men å andra sidan — " " Är man sig själf närmast, " afslutade Suneson med ett leende, som han försökte göra förbindligt.
" Jag skall tänka på saken, " sade Daniel, när Sune- son reste sig för att taga afsked.
Den senare förstod, att här fick han gå försiktigt till väga, om han ville vinna någonting.
Det dröjde emellertid ej länge, förrän uppgörelse var träffad om en större leverans af järn till varfvet genom Sunesons förmedling.
Daniel gladde sig på förhand a * den ekonomiska vinst, som utan tvifvel blefve en följd af de nyknutna affärsförbindelserna.
— Han tyckte sig nu hafva ärligt gjort sig förtjänt af några vederkvickelsedagar och reste därför öfver till grannlandets hufvudstad för att sam- manträffa med Hammer, som kommit hem i anledning af en familjeangelägenhet.
Hammer och Daniel hade båda stor glädje af detta korta återseende.
De besökte tillsammans en konst- utställning, där Daniel gjorde ett inköp, samt ett par privata konstsamlingar, som stodo högt i rop, och till hvilka det föll sig lätt för Hammer att skaffa dem båda tillträde.
De åto frukost i kaféet vid det gamla jakt- slottet, som låg i hjärtat af den vackra bokskogen, och de vandrade hem längs strandvägen vid Sundet, hvilket här var ansenligt bredare än vid Daniels födelsestad.
Luften var genomskinligt klar, en liten ångbåt med röd och hvit flagga vid akterstäfven lämnade efter sig en mörk fåra i vattnet och på himlen ett rökmoln, som böjdes lätt åt sidan af det svaga luftdraget, när båten sköt fart.
Därutifrån nådde sorlet af glada röster de båda vännerna, hvilka satt sig att hvila på ett par stora stenar, som sköto upp ur den hvita sanden.
Hammer gjorde med nanden en rörelse mot hafvet och " mot skogen, hvilken låg som ett taggigt band på andra sidan om en inskärning i kusten.
" Hvarför, " sade han, " reser man till södern och förser sig på hafvets djupblåa indigo och cypressernas mörka pelarrader?
När man kommer hem igen, känner man, att hjärtat hela tiden varit kvar hos ägodelarna häruppe — hos bokskogens friska svalka och hos slät- tens af en mild sol bestrålade vidder — slätten, genom- dragen af vägarnas gråa bandverk, hvaremellan gårdar och lundar ligga kringströdda i oberäknelig oregelbun- denhet som stjärnorna på himlahvalfvet. "
Daniel lyssnade uppmärksamt till sin väns ord.
" Jag målade i går, " fortfor Hammer, " en studie — endast himmel och haf i grönt, blått och silfverhvitt.
Jag tänker skänka den som vängåfva åt dig, Daniel.
Du letade alltid fram så mycket, som gjorde mig glad, ur mina cypress- och myrtenlundar, " fortfor han lika- som urskuldande sig själf för den gåfva han erbjöd Daniel Edborg.
Denne tackade med en värme, öfver hvilken Hammer kände sig förlägen.
Han reste sig därför hastigt för att återtaga den för en kort stund afbrutna vandringen mot staden.
På kvällen voro de i cirkus, där en ung skolryttar- inna, mademoiselle Angélique, berömd såväl för sin skicklighet som för sin stora skönhet, uppträdde i sina bravurnummer.
När Hammer observerade den estetiska njutning, som uppenbarelsen af denna unga skönhet väckte hos Daniel, böjde .han sig ned mot denne och sade skrattande: " Sannerligen, önskar jag inte, att jag vore någon sagans trollkarl, så att jag kunde förvandla den vackra ryttarinnan därinne på arenan i marmor och skänka dig det sköna konstverket som vängåfva.
I motsats till Pygmalion skulle du säkert nöja dig med att falla ner i andäktig tillbedjan. "
V. Fram på hösten dog Lorenz Edborg.
Han blef funnen död i sin gungstol i trädgårdssalen en efter- middag, när en mild bris från Sundet sakta fläktade i gardinerna vid det öppna gafvelfönstret och gaf sken- verkan af lif och rörelse åt Ceres, så att det föreföll, som om kransen skälfde i hennes upplyftade händer.
Läkaren konstaterade, att han slumrat in, utan med- vetande om den kvalfulla slitning, som åtföljer skils- mässan mellan själ och kropp.
Hela staden följde Lorenz Edborg till grafven.
Man flaggade på half stång, och granris, blandadt med höstens blommor, dalier och astrar, hade blifvit utströdt på de gator, som liktåget hade att passera.
Kransar och buketter blefvo räknade, och af kvinnorna gjordes Daniel Edborg till föremål för en nyfiken uppmärksam- het, i akt och mening att efter de iakttagelser, man trodde sig göra, uppmäta graden af den tillgifvenhet, han hyst för sin far.
Prosten förrättade jordfästningen i stadens gamla kyrka och borgmästaren talade afskedsord vid grafven.
Under en hel vecka var Lorenz Edborgs död och be- grafning samtalsämnet bland besökare af kafferep, klub- bar och boddiskar.
Där talades om allt möjligt, som rörde släkten, varfvet och verkstäderna — där talades såväl om händelser från den dödes som från hans fars tid.
Den lilla lungsiktiga jungfru Edla hade många kunder under dessa dagar.
Hon berättade för hvem som ville höra på, att hon varit i kyrkan som åskådare, när den dödes far vigdes vid fru Brita.
När vigseln var förbi och brudgum och brud öfver de från kyrk- dörren utbredda kostbara mattorna gingo fram till täckvagnen, hade en gammal man, en främling, i be- klagande ton sagt om bruden: " Så ung, så ung! "
(Forts.) tillförsäkrade aftonpengar, och publiken önskar höra en annan primadonna i de gamla stam- operorna, än fru Z., som man tröttnat på.
A f dessa skäl eftertelegraferas främlingarna, och då de komma, går en frisk fläkt g e n o m den kvafva teaterluften.
D e t är ej nationellt att man tillgriper dessa utvägar, m e n det är klokt, och fastän egentligen icke en s v e n s k egenskap, framkallar klokheten i alla händelser de mindre klokas respekt.
Fröken F r i e d a H e m p e l från Berlineroperan har skänkt o s s fyra glansfulla operaaftnar med sina uppträdanden i „ D e n vilseförda ", " Troll- flöjten ", " Muntra fruarna " och " R i g o l e t t o ".
H e n n e s friska, stora sopran och fulländade s å n g k o n s t, där alla föredragets nyanser af forte, mezza voce och susande pianissimo gåfvos med aldrig svikande fulländning, skänkte n y fägring åt de nötta operapartierna.
Äfven hen- nes dramatiska talang höjde sig öfver det van- liga måttet.
På Oscarsteatern har fru D o r a K e p l i n g e r från W i e n hällt n y drufva på de gamla läg- larne dels som kammarjungfrun A d é l e i " Läder- lappen ", och dels som " Glada änkan ".
I båda dessa uppgifter utvecklade hon ett glittrande humör och en ypperlig skådespelarkonst, hvar- till kom att hon verkligen kunde sjunga, något som våra härvarande operettprimadonnor inte äro så värst hemmastadda i.
S o m grefve Danilo fick publiken återse hr B a r c k l i n d — och att det blef glädje, det behöfver ju ej s ä g a s.
Hundra- tusen svenska flickhjärtan klappa alltjämt för Café Maxims elegante stamkund, som stiger i värde i kvinnornas ö g o n j u flere älskarinnor han består sig med.
N å g o n n y dramatik af b e t y d e n h e t ha dessa senaste veckor ej haft att bjuda.
E n härstädes fullkomligt obekant österrikisk författare Raoul Auernheimer blef för några kvällar sedan in- troducerad å Dramatiska teatern med ett lust- spel " Den stora lidelsen ", som ej var allt för vare sig kvickt eller dramatiskt.
D e t innehöll många och långa resonemang om kärlekens v ä s e n, re- sonemang, som röjde den habile journalisten- kåsören.
Men det är ej tillfyllest för ett teater- stycke.
S c e n e n är nämligen ingen tidningsspalt, äfven om tidningsspalten mången gång är jäm- förlig med en dramatisk scen.
Dora Keplinger.
Frieda Hempel.
T V Å T Y S K A dramatiska sångerskor, på en gång uppträdande här i S t o c k h o l m och båda förstklassiga artister, den ena på operans, den andra på operettens område — se där teaternytt af senaste dato.
S v e r i g e åt svenskarne!
ropa emellertid våra förbittrade konstnationalister, som äro an- hängare af den kinesiska muren.
Inga främ- mande gästspel — bort det!
Men de glömma att svenskarne på en hel del håll inte längre vilja ha Sverige och S v e r i g e inte s v e n s k a r n e.
Parole d ' honneur, om det ej förhåller sig så!
D e t bekräftas ju dagligen.
Man lägger med cy- niskt lugn armarne i kors, hela klass-skalan igenom, och säger med denna svenska upp-ik- tighet, som aldrig gör sig kraftigare gällande än då man är inne på galna vägar: Du mitt s. k. land, j a g vill äta af dina frukter, men j a g har inte lust att lägga två strån i kors för att frambringa dem.
D s t får du göra själf.
Och landet svarar: Du intresserar mig inte, du kan gå bort ur min å s y n.
J a g vill söka min hjälp hos främlingar.
Äfven inom teatervärlden är det ej fritt att samma upplösning-anda söker taga sig ton.
Primadonnan fru X hotar att strejka, om hon ej får sitt g a g e ökadt med 10 proc.
pr drill, den ej fullfärdiga primadonnan fröken Y.
, som gått l e d i g hela terminen, vill ej spela, då hon ändt- ligen erhåller en roll, såvida hon ej får s i g D e t spel, som bestods s t y c k e t, var med undantag af hr P a l m e s rätt humoristiske affärs- man och fröken M.
T o r s s e l l s friska flicktyp ej heller ägnadt att dölja bristerna och ge för- tjänsterna ökad v o l y m.
Slutligen är att anteckna S v e n s k a folktea- terns i Hälsingfors gästspel å Östermalmstea- tern.
Programmet: " Stockflötarne ", ett folklust- spel af T e u v a Pakkala, är en i breda, robusta drag gjord folklifsskildring, där en ung stock- flötare älskar och vinner till hustru en rask bondtös, i det han slår en rival ur brädet.
Pjäsen utfördes med kläm och lif, och om man skulle önska mera konstnärlig slipning öfver det hela, så tystades denna önskan snart ned inför omedelbarheten och friskheten i framställ- ningen.
» Efterskörden på musiklifvets område är nu i den b e g y n n a n d e sommaren helt obetydlig.
Våra musikinstitut — Sigrid Carlheim-Gyllen- skölds och Richard A n d e r s s o n s — ha haft sina sedvanliga uppvisningar med i det v ä s e n t l i g a goda resultat.
Vidare har Norrlands nation haft en lyckad konsert i Gustaf V a s a k y r k a n och hr A n t o n W a h l b e r g en dito i Maria kyrka, med biträde af olika musikaliska krafter.
Se- dan var det ingenting mera.
ARIEL.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelett med fiskstufning (rester från onsdag); mjölk; kaffe eller t e.
M i d - d a g: Ärter med fläsk; pösmunkar å la Skogshöjd med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; j r a t i n p å sill; ' é,gg; mjölk; kaffe el- ler t e.
M i d d a g: Wienerkotletter med spenat; rabarberkräm med mjölk.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgnöt med mjölk; ägg; kaffe eller t e.
M i d d a g: Köttsoppa; man- nagrynspudding med saftsås.
RECEPT: erhille » I * U- tonoT » it« Ihiki- ocb •ytctrtaflim.
Ktatrotlwi Prof. O. Lafarheim KOKSALMANACK Redigerad af ELISABETH Inneh.
ÖSTMAN af Elisabeth östmans derskurs i Stockholm.
Husmo- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 7 — 13 J U N I 1908.
SÖNDAG.
(Pingstdagen.)
F r u k o s t: Smörgåsbord; Chateaubriand med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e med gräddvafflor.
M i d d a g: Soppa ä l a Bismark; kokt lax med holländsk s å s; s t e k t a kycklingar med brynt potatis och grönsalad; glassbomb med bruna man- delspån.
MÅNDAG.
(Annandag Pingst.)
F r u - k o s t: Smörgåsbord; laxmaj onnäs (re- ster från söndag); mjölk; kaffe eller te med gifflar.
M i d d a g: Soppa med murklor; späckad kalfsadel med.
legy mer; rabarberkomp ott med vispad grädde och potatismjölsbakelser.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord hafregrynsgröt med mjölk; » sillsås » med p o t a t i s; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Hachékotletter med stufvade morötter; sviskonsoppa med skorpor.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kall kalfsadel (rester från måndag) med varm sås och potatisbullar; mjölk; feaiffe eller t e.
M i d d a g: Soppa med ma- karoner; stekt helgeflundra med cham- pinjonsås.
S o p p a å l a B i s m a r k (f.
6pers.
) - 2 ILti.
stark, klar buljong (3 kg.
märg- pipa eller hals, 3 msk.
smör, 1 msk.
salt, 4 lit.
vatten, 1 morot, Va sel- leri,, 1 purjolök, 5 persiljestjälkar); IV2 msk.
potatismjöl, kajennpeppar, sherry eller madeira efter smak, 250 g r.
konser- verad sparris, frikadeller af ifcalffärs.
B e r e d n i n g: Buljongen bor kokas dagen innan den skall användas.
(Köt- tet t v ä t t a s med en duk, doppad i kallt vatten, skares i bitar, och benen huggas sönder.
Smöret brynes i en tackjärnspanna, köttet och benen bry- nas väl däri och nedläggas i buljongs- kitteln, hvarefter det kalla vattnet och saltet tillsättas.
Då buljongen kokar upp, skummas den väl, och d e an- sade rotsakerna samt persiljan iläg- gas, och buljongen får koka p å sakta eld med t ä t t slutet lock omkjrt., 6 tim.
Den silas genom en ylleduk eller ser- vett, förut urvriden i h e t t vatten och får stå till följande dag, d å allt fett noga borttages.)
Buljongen får koka upp och afredes med potatismjö- let, förut utrördt i litet kalit vatten.
Soppan får e t t godt uppkok, hvar- efter den afsmakas med kajenn och vin.
I soppskålen lägges den sönder- skurna sparrisen samt frikadellerna och soppan tillslås.
Den serveras mycket varm.
LEDIGA PLATSER ä r för instundande läsår t v å lärarinne- platser lediga, en i språk i kl. 1 — 3 och historia i 1 — 5, en i matematik och naturlära i alla klasser.
Lärokurser enligt realskolestadgar.
Begynnelselön 1,300 kr.
Erforderliga handlingar, ställda till Sölvesborgs samskolesty- relse, skola insändas senast den 15 juni till Borgmästaren P. W. Humbla.
VID Simrishamns Samskola är en lä- rarinneplats ledig vid höstterminens början.
Undervisningsämnen: geografi, naturvetenskap och matematik.
Kom- petens: två- eller treårigt seminarium.
Lön 1,200 kr.
Ansökningar ställas till styrelsen och insändas före den 15 juni till Föreståndarinnan.
BARNFEÖKEN, något kunnig i söm- nad, erhåller plats nu genast.
Bek.
med fotografi emotses under adress » IngeniiiJrsfamilj », Malmberget p.
r. utvidgning till femklassig, sötes en lä- rarinna i franska;, matematik och na- turvetenskapliga ämnen från instundan- de hösttermins början.
Lön 1,300 kr.
Kungälf den 25 maj 1908.
Samskolestyrelsen.
ELEMENTAEBILDAD flicka får plats i god familj i Norrland, a t t läsa med 14-årig dotter, för en månad (15 juli — 15 aug.)
Svar med lönepretentioner och helst foto.
t i l l fru Elsa Berg, Kilafors p.
r.
LÄRARINNA, helst troende, önskas un- der sommarfer.
i en skollärarefamilj i Skåne, a t t underv.
några tim. om da- gen i musik, tyska o. handarb.
Svar med lönepret.
till » Skåning », Iduns exp.
f. v. b.
FRISK, anspråkslös flicka, som ä r vil- lig vara husmoder behjälplig i skötandet af ett mindre hem, erhåller plats nu genast.
Hjälp med gröfre sysslor.
Lön: 20 kr.
i månaden.
Svar: » S.
E. S. », Iduns exp., Stockholm.
MOT fritt vivre önskas genast _ en bättre, huslig och anspråkslös flicka (ej under 20 å r), kunnig i sömnad s a m t villig a t t biträda i skötseln af 2:ne barn, i enkelt, vänligt hem p å landet.
Svar till » Familjemedlem », Tof- verum p.
r.
VARGARDA S t e k t a k y c k l i n g a r (f. 6 pers.).
3 kycklingar, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 tsk.
salt, Va lit.
buljong.
B e r e d n i n g: Kycklingarna plockas, svedes noga, och vingar och ben hug- gas af.
De t v ä t t a s därefter väl rena med mjuk borste och ljumt såpvatten samt sköljas.
De skäras u p p i ryggen, tagas u r och sköljas mycket väl invän- digt, hvarefter de torkas med en kött- handduk,.
Smöret brynes i en långpan- na, kycklingarna iläggas med brösten upp, brynas i ugnen och ösas öfver ofta samt spädas med den kokande buljongen och få steka omkr. 20 min.
De skäras och garneras med persilja.
Såsen serveras, som sky eller af redd, K o k t l a x (f. 6 pers.).
E t t laxstycke då simör och mjöl sammanfräsas, kött- på 2 kg., 6 msk.
salt, Va tsk.
salpeter, skyn silas, skummas och påspädes litet i sänder, hvarefter såsen får koka 10 V2 msk.
socker, 3 lit.
vatten.
T i l l g a r n e r i n g: 1 citron i skif- min., grädden tillsättes och såsen får ett uppkok, samt afsmakas.
vor, persilja, salad.
Beredning: Laxstycket borstas, G l a s s b o m b (f. 6 pers.).
2 hg.
rensas väl.
och t v ä t t a s försiktigt med l en duk, doppad i k a l l t vatten.
Det toppsocker, 2 del.
vatten, / a tsk.
citron- ingnides därefter med en blandning af pulver, 8 äggulor, 8 dol.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Sockret hugges i styc- 3 msk.
salt, salpetern och sockret och får ligga 1 t i m.
Det sättes p å el- ken, lägges i en kastrull och vattnet den i 3 lit.
ljumt vatten tillsatt med påhälles.
När sockret är fullkomligt A N N O N S E R skola vara Inlämnade till MALMBERGETS samskola.
2 lärarinne- Expeditionen s e n a s t fredag för att platser skola t i l l s ä t t a s: en med under- visningsskyldighet (realskolans kurs) i k u n n a införas I följande veckas n u m - matematik och n a t u r l ä r a; lön 1,400 — med fysik 1,500; en med undervis- mer.
ningsskyldighet (realskolans kurs) i svenska och geografi; lön 1,300 å 1,400 beroende p å kompetens,.
Ansökningar torde före 20 juni sändas till sty- relsens ordförande, pastor L.
E.
Enge, Malmberget.
Vid Sölvesborgs 5-klasslga samskola smält, kokas det till en klar lag, som smaksättes med citronpulver.
Ägg- gulorna vispas väl, den heta sockerlagen tillsättes under kraftig vispning, hvar- efter krämen under fortsatt vispning får sjuda öfver elden.
Vispningen fort- sättes därefter, tills krämen är kall.
(Kungl.
Hofleverantör) Då tillsättes den till hårdt skum.
slagna grädden och glassen hålles i glassma- HAFREGRYN ° HAFREMJÖL skin samt vrides 10 — 15 min.
Den nedpackas sedan i glassdosa och fryses Vid beredningen bortslipas 1 — 2 t i m.
Då glassen skall stjälpas icke — såsom ofta sker för upp, omviras dosan med en handduk att gifva grynen hvitare doppad i. hett vatten.
färg — den gulaktiga, nä- ringsrika proteinhinnan.
B r u n a m a n d e l s p å n (f. 12 pers.).
Genom bevarande af denna 2 hg.
sötmandel, 6 bittermandlar, 2 blifver gröten mera nä- ägg, 2 hg.
strösocker, 6 ägghvitor.
ringsriky finsmakande B e r e d n i n g: Mandeln skållas,, tor- och fast (ej Tös och slemmig).
kas i ugnen och drifves genom mandel- kvarn.
Äggen och sockret röras i 10 Obs.
Den extra kvalitén i paketema.
min.
eller tills massan blir skummig.
Mandeln tillsättes och sist nedröras de till lätt skum slagna ägghvitorna.
En jämn p l å t skuras väl ren och smör- resten af saltet.
Spadet skummas noga, jes med matolja eller t v ä t t a d t smör.
då det kokar u p p.
Fisken får därefter Härpå utbredes smeten t u n n t med spade sakta koka, tills fenorna lossna lätt, och gräddas i ordinär ugnsvärme.
När eller omkr. 40 min.
Den upplägges, på smeten stannat och fått vacker färg, varmt fiskfat, garneras med citron- tages plåten ut på ugnsluckan och skifvor, salad och persilja samt ser- aflånga spån utskäras, hvilka rullas ihop på snedden medan de ännu äro veras med holländsk sås.
varma, t y eljest brytas d e lätt S å s: V2 msk.
smör (10 gr.), 1 msk.
riktigt sönder.
mjöl, köttsky, 1 del.
tjock grädde.
i Skeninge stad och Allhelgona socken är ledig a t t tillträdas den 1 nästk.
juli.
Lön kontant 600 kr.
Ansöknings- handlingar insändas före 15 juni till stadsläkaren i Skeninge.
i Has l ä k a r e från A.-B.
Malmö Kaffekompani.
H.
M.
Konungens Hofleverantör.
Magnetiskt förädladt enligt svenska patentet n:o 20016 är det bästa, renaste och drygaste JflVfl-KflFFE s o m finnes i m a r k n a d e n o c h säljes 1 femton olika J a v a b l a n d n i n g a r i rikets f ö r n ä m s t a Kaffe- o c h Speceriaffärer.
het.
Köttbenen brynas däri och ned- läggas i buljongskitteln och det kalla vattnet samt saltet tillsättas.
Kitteln sättes öfver elden och n ä r spadet kokar skummas det väl, hvarpå hvitpeppar, de ansade rotsakerna och persiljeknip- pan iläggas och d e t hela får koka med t ä t t slutet lock omkr. 5 tim. Buljongen silas och skummas väl.
Smör och mjöl sammanfräsas, buljongen påspädes litet i sänder, och de sköljda stjäxnmaka- ronerna iläggas, hvarefter soppan får H a c h é k o t l e t t e r (f. 6 pers.).
2 koka Va * im.
eller tills makaronerna rödlökar, 1 msk.
smör, 1 lit.
kokt, målet äro klara.
Soppan afsmakas med d e n ikött, Va Ii *, kokt målen potatis, 2 rifna osten, peppar och salt.
del.
köttspad eller mjölk, 1 del.
franskt vin, salt, hvitpeppar, 4 msk.
smör (80 gr.).
Mannagryns pudding (f. 6 1 B e r e d n i n g: Löken skalas och för- pers,.).
150 gr. mannagryn, 1 / 2 lit.
välles i saltadt vatten omkr. 5 min., o skummad mjölk, 3 msk.
kallt smör (60 får afrirma och hackas fint samt ibrynes gr.), Va tsk.
salt, 3 msk.
strösocker, i smöret jämte k ö t t e t och potatisen, 10 sötmandlar, 10 bittermandlar, 1 kkp » ' ågg.
hvarefter köttspadet, vinet och kryd- vanliga russin, 3 dorna tillsättas .. Af massan formas T i l l f o r m e n: Va nisk.
smör, 1 aflånga kotletter.
E n tackjärnspanna msk.
s t ö t t a skorpor.
upphettas, smöret brynes däri, kotlet- B e r e d n i n g: Grynen läggas i en.
t e r n a nedläggas och få steka vackert såssil och spolas väl med kallt vatten.
gulbruna.
De serveras med stufvade De påsättas i den kokande mjölken och morötter.
få koka under rörning till en tjock gröt, som upphälles.
Det kalla smöret S o p p a m e d m a k a r o n e r (f. 6 tillsättes genast jämte saltet, sockret, pers.).
2 kg.
köttben; 6 msk.
flottyr, den skållade och rifna mandeln s a m t 5 life, vatten, 3 msk.
salt, hvitpeppar, de förvällda och urkärnade russinen.
1 morot, 1 palisternacka, 1 / 4 selleri, 5 När gröten afsvalnat, nedröras d e väl persiljestjälkar, 1 msk,, smör (20 gr.), uppvispade äggen och massan fylles i IV2 msk.
mjöl, 2 msk.
stjärnmakaroni, smord och brödbeströdd form och gräd- das i ugnen omkr. Va tim.
Puddingen 2 msk.
rifven parmesanost.
B e r e d n i n g: Köttbenen sköljas väl serveras varm med sylt eller saftsås.
i kallt, vatten och klappas in i en kött- handduk .. Flottyren upphettas i en tackjärnspanna, tills den blir rykande För barnens hud är det ytterst nödvändigt att den mildaste och linaste tvål användes EN ung stadgad flicka, kunnig i mat- lagning och inomhus förefallande göro- mål, erhåller plats i aug.
p å landt- egendom i liten familj.
Godt hem men inga nöjen.
Svar med betyg och foto.
till » Småland 150 », under adress S. erhålla t v å afdelningssköterskor anställ- Gunnelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. ning den 1 instundande augusti mot årlig lön för hvar och en af 400 kr.
Äldre välsituerad familj, jämte allt fritt.
Ansökningar, åtföljda 2 pers., önskar i sitt välordnade hem af prästbevis och läkarebetyg samt som vän o.
familjemedl., bildad, frisk kompetenshandlingar, insändas före 1 flicka, van vid husl.
arbete, a t t ensam instundande juli till lasarettsläkaren utföra alla sysslor utom t v ä t t o. skur- i Örnsköldsvik.
ning.
God lön.
Foto., rak.
o. utförl PLATS finnes n u genast för ett me- uppl.
under adr.
» Sommaren 1908 », Lind- delålders b ä t t r e fruntimmer, kunnigt bergs Allm.
Tidningskontor, Uppsala.
i enklare matlagning, a t t förestå ung- Vid S k a r a b o r g s herres hushåll på landet.
Svar till » Landthushåll », Eds Bruk.
och Elfsborgs läns anstalt för sinnes- slöa finnes plats ledig för 2:ne lära- BILDAD, anspråkslös flicka, som kan åtaga sig a t t tillsammans med husmo- rinnor vid höstterminens början den der utan jungfru sköta mindre hem 1 sept.
Llön 3 a 400 kr., beroende p å erhåller god plats med reel lön.
Sö- kompetens.
Ansökan, jämte betyg och kande behandlas som medlem af famil- rek., torde insändaas till föreståndarin- jen.
Referenser fordras.
Uppgif lönean- nan, Johannesberg, Mariestad.
språk och sänd fotografi och utför- liga upplysningar till » Genast », Iduns exp.
finnes plats för bildad husförestån- darinna, som är villig biträda vid mot- tagn.
o. m. skrifning.
Svar m. uppg.
om lönepret,, betyg o. fotografi till » Läkare », Iduns exp.
PÅLITLIG, barnkär flicka eller äldre person, som kan sköta småbarn, får plats i början af hösten för a t t hjälpa husmodern hufvudsakligen med skötsel af barnen, det äldsta d å 2V2 år.
Svar jämte rekom.
eller ref. till docent Ek- man, Uppsala.
BÄTTRE, anspråkslös flicka, ordentlig, kunnig i enkel sömnad samt villig del- t a g a i förekommande göfromål, erhåller plats genast.
Svar jämte ålder och löneanspråk till » Maj 1908 », Göteborg 5.
Enkel flicka, 18 — 25 år, af respektabla föräldrar får i sepfc.
plats hos svensk familj i Chri- stiania.
Företrädesvis skall hon hafva tillsyn öfver en fem års gosse _ (enda barnet) och därjämte vara behjälplig med städning, sömnad o. d.
Kunnighet i enklare sömnad fordras.
Anses icke som medlem af fam.
Lön 20 k r.
p r mån.
och fri resa.
Utförligt svar m ä r k t (» Chri- stiania » med foto., som returneras, sän- des till Iduns exp.
TROENDE flicka får god plats 1 juli som hjälp och sällskap å t ensamt frun- timmer.
Porträtt, rek.
Svar märkt » Glad och vänlig », Laholm p.
r.
SOLO-KflFFE " Hylins ötverfettade BarntYal " besitter dessa egenskaper, och den har därigenom blifvit oum- bärlig för barnkammaren.
Hylin &amp; Co » FabivAktiebolag, K u n g l.
Hofleverantör, S t o c k h o l m.
i huslig ekonomi vid Landskrona Ele- mentarläroverk för flickor ä r från och med inst.
hösttermin ledig- och sökes hos skolans styrelse snarast möjligt.
Den årliga lönen, beräknad efter minst 2, högst 4 dagars undervisning i vec- kan, utgör 200 kr.
pr undervisningsdag.
Landskrona den 27 maj 190S.
Sfyreisen.
En anspråkslös, med jämnt och g l a d t lynne utrustad, 25 — 30-årig fröken, fullt kvalificerad a t t undervisa erj 8-årig flicka i vanliga skolämnen och musik s a m t villig a t t deltaga i lättare husliga sysslor, er- håller anställning i början af inst.
aug.
månad hos disponentsfamilj i Vester- botten.
Svar med fotografi m. m. under är för inst.
läsår en lärarinneplats h&gt; adress » Lärarinna », Sundsvallspostens dig.
Undervisningsskyldighet hufvud- exp., Sundsvall.
sakl.
i språk och historia.
Statsskolor- nas undervisningsplan.
Lön 1,200 kr.
Vid V ä s t e r n o r r l a n d s läns F u l l t kompetenta sökande äga a t t före den 15 juni 1908 insända sina af lä- sinnesslöanstalt i Sollefteå blir plats karebetyg och öfriga erforderliga hand- ledig för en lärarinna den 1 nästk.
Sökande bör h a aflagt minst lingar åtföljda till skolans styrelse sept.
småskolelärarinneexamen och kunna un- ställda ansökn.
till ordföranden dervisa i väfnad och öfriga kvinnliga Borgmästaren Ph.
Humbla.
handarbeten.
L ö n: fritt vivre och 3 å 400 kr., beroende p å sökandens kom- petens.
Ansökan jämte kunskaps-, präst- och läkarebetyg insändes före den 1 inst.
juli till styrelsen för nämnda anstalt.
Underförestånderske= befattningen vid Stockholms stads allmänna för- sörjningsinrättnings sjukhuskök är le- dig a t t t i l l t r ä d a d e n 1 nästkommande juli.
Ansökningar, ställda till inrätt- ningens styrelse och åtföljda af lä- kare- och frejdbetyg, samt intyg om kompetens, emottages till den 10 juni 1908 kl. 12 p å dagen af inrättningens syssloman, som meddelar närmare upp- lysningar.
HUSHÅLLERSKA, ordentlig, duglig och kunnig u t i matlagning, kompetent a t t sköta e t t ungkarlshem, å landet, er- håller plats n u genast.
Svar till » R. » Moholm.
PLATSSÖKANDE PLATS a t t sköta hushållet för en eller tvänne damer eller för äldre herre och fru önskas af bildad flicka.
Svar till » Husligt intresserad », Iduns exp., Sthim.
2:NE unga lärarinnor önska under fe- rierna plats a t t mot fritt vivre del- t a g a i husliga sysslor.
" Vilja anses som familjemedlemmar.
Svar till » Martha », Svanesund.
Junffe d e u t s c h e D a m e die das Lehrerinnenexamen bestånden hat, in Paris diplöme is t, u n d d a s Franzöisische vollständig beheirrscht?
sucht Stedle fur- Juni, Juli, August in felner Familie Schwedens öder Nor- wegens, wo sie mit Erwachsenen öder Kindern Deut.sch und Französisch treiben känn.
Vollständiger Farnilienanschluss Bedingung, etwas G-ehalt nebst Eeise- vergiitung erwunscht.
Phothographieund Zeugnisse werden auf Wunsch einge- sandt.
Luise Holtz, Rittergut Beinitz b. Sehwaan, Mecklenburg-Schwerin.
17-arig flicka, soon i vår afgår från 8 kl. läroverk, önskar under sommaren mot fritt vivre komma i bildad, enkel fana.
på landet i mell.
Sverige a t t hjälpa till med föref.
göromål eller ett par tim, dagL läsa med mindre barn.
Svar till » Fa- miljemedlem », Nya Tidn.-kont., Upp- sala.
PLATS önskas af bättre, hushållsvan flicka a t t förestå e t t bättre hem eller som hjälp och sällskap åt äldre en- sam dam.
Goda rek.
Svar emotses tacksamt under adress » Våren 1908 », Gäfle p.
r. SVENSK-TYSKA, ung, barnkär, af bil- dad fam. önskar plats som sällskap ocb hjälp å t husmoder eller barnfröken (hälst i Göteborg).
Kunnig i sömnad, läderpl.
m. m.
Svar till » Fruhling », Vänersiboitg p.
r..
I BÄTTRE HEM, hälst i landsorten, önskas plats, eventuellt för sommaren, af frisk, enkel 30 års flicka, kunnig i husliga göromål samt van a t t under- visa i pianospelning (elev af Rich.
An- dersson).
Svar till » B.
C. C », Iduns exp^ UNG FLICKA från landet önskar ge- nast plats i bättre familj.
Är villig och van a t t hjälpa till med hvad som förekommer i husliga sysslor.
Svar till » Nu genast », Örebro Antikv.
o. Tidningskontor.
^ ^ ANSPRÅKSLÖS, ordentlig flicka önskar plats som husmoders hjälp.
Kunnig i matlagn.
och sömnad.
Villig deltaga i a l l a förefallande göromål.
På lön fästes intet afseende.
Svar till » 25
