# ID: svediakorp-per1772
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,163
# sentences: 903
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 17 (1112) TORSDAGEN DEN 23 APRIL 1908.
21:STA ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N J NORDLING.
Swedenöorgs fusffjus.
r \ EN STORE SIARENS stoft, om hvars förflytt- ning vi förut nämnt, har i dessa dagar åter- bördats till fosterlandet.
Med vår pansarkryssare " Fylgia " anlände nämligen sistlidne lördag de jor- diska kvarlefvoma af Emanuel Swedenborg till Karlskrona, hvarifrån de sannolikt komma att öfver- föras till Uppsala domkyrka för att där finna sitt slutliga hvilorum.
Det är med anledning häraf vi meddela nedanstående känsliga dikt, som författår- innan byggt på ett ställe i Fryxelis " Berättelser ur svenska historien ", där häfdatecknaren anför följande yttrande af Swedenborg, efter det han af slutat en af sina uppenbarelser: " Då syntes mig himlen från öster till väster full af sköna purpur- rosor till förvåning för alla ur andevärlden när- varande vittnen. ' '
@ I SIN LUSTHUSVRÄ på Söder gamle siarn ensam sitter.
Kvällsolsprakt i väster glöder.
Darrande ett purpurglitter faller öfver arbetsbordet och förgyller, efter vana, bär od) b v a r det skrifna ordet i bans " Fjimmelska Ärcana ".
För det varma skimret sluta sig bans ögon, ocb mot nötta gullskinnsdynan syns ban luta bufvudet, det tanketrötta- Ocb u r band, som plötsligt domnar, fjäderpennan sakta balkar.
Som ett barn den gamle somnar.
Ocb f r ån örtesängens kalkar vällukt in i kammarn strömmar.
Fönstret öppet står för fläkten.
L den lärde mannens drömmar väfs en flik af blomsterdräkten.
Färger skifta, bilder fara ... Ur den lätta blunden vaknad, ser ban upp mot rymder klara med en blick af sorgsen saknad.
Originalteckning för idun af artisten Edvard Berggren.
201
^g) Nyss ban drömt om rjvita änglar, vinkande ur skyn mot gruset.
Alla buro höga stänglar, blossande som aftonljuset.
Siarn log: " För den, som vårdar ädel sådd i tåredalen, gror förvisso i Guds gårdar läkeört för jordekvalen. "
Bäst ban så, i stillhet, tänkte, bände att från rymder blåa änglaskaror blomster sänkte öfver bord och luntor gråa- Hans " Ärcana " ljuft beströddes med ett regn af rosor skära, ocb på siarns läppar föddes böneord till Fjerrans ära- Synen kom ocb svann i blinken, men utaf dess glans betagen, andeskådarn lydde vinken, skref vid sista skymt af dagen: " Tack, Ällsmäktige därofvan, som mig, ringe, täckts benåda med den underfulla gåfvan att i dolda världar skåda.
Blomster ej min lifsväg smycka.
Ödet böd mig att försaka timligbetens största lycka: trefvet tjäll ocb älskad maka.
Lika godt — i skuggskönt eden Hdam syndade förveten, men på torra ökenleden fostrades i kraft profeten.
r) ögsta lott du velat unna mig, o Gud, af intet bunden, får din sanning jag förkunna högt ocb vidt kring jorderunden.
Jag om vägen ej tog miste: ökenluft bar fläktar rena.
Ocb, som fordom till Guds Kriste, änglar sändas att mig tjäna. "
HNNÄ KNUCSON.
•.
Kvinnan som arbetar.
III.
Fabriksarbeterskan.
Några a l l m ä n n a s y n p u n k t e r.
ET HAR alltid synts mig råda en be- stämd disproportion mellan intresset för öfverklassens och de kroppsarbetande klas- sernas kvinnofråga å ena sidan och deras reella betydelse å den andra.
Kvinnofrågan har länge haft ett öfverklassmärke, och de frågor och teorier man uppställt och diskuterat ha varit sådana, att endast öfverklasskvinnan kunnat bestå sig med att ha någon mening eller göra något slags val.
Alla dessa litterära strider om mer eller mindre subtila teorier, dessa skärmytslingar i tidskrifter och böcker mellan Stella Kleve, Alfhild Agrell, Ola Hansson, Ann-Charlotte Edgren, denna aktion och reak- tion i fråga om kvinnans emancipation, detta gny om Nora eller icke Nora och om denna de sista dagarnas oheliga, Gertrud Känning, allt detta förefaller mig, hur intressant det än må vara, komma endast få vid, och att vid Gud ha tagit för mycket rum.
Äfven där man ser kvinnofrågan ur en mera praktisk synpunkt, som man lyckligtvis börjat göra, har det ännu länge varit överklasskvinnornas speciella önske- mål, som främst framhållits.
Det är först röst- rättskampen, som om också tillfälligt samlat kvinnor ur alla klasser, som demokratiserat kvinnofrågan.
Men disproportionen finnes där ännu.
Kanske att jag blott flyttar om den på ett annat håll, om jag för min del återigen lägger tyngdpunkten vid hvad jag tills vidare måste kalla underklasskvinnofrågan.
Det är egendomligt att lägga märke till hur mycket enklare och hur oändligt mycket allvarligare den blir, när man så att säga tränger längre ner, hur gåtorna bli färre och farligare.
Kvinno- frågan är icke litterär längre, icke heller este- tisk, det är en fråga om lif och nöd, svält och död.
Hvad förmodligen ännu överklass- kvinnorna äro oense om: huruvida en kvinna är lyckligare som doktor el ' er doktorinna eller bör vara bägge delarna, hur en kvinna bör välja mellan hushållsskola och universitet, själf- förvärf eller äktenskap, yrke eller moderskap — allt detta har för den kroppsarbetande kvinnan aldrig nått upp till en samvetsfråga, ja icke till någon fråga alls, — omständighe- terna ha mycket kategoriskt afgjort allt så- dant hennes funderingar förutan.
Här måste man dock för rättvisans skull medge att för många bildade kvinnor saken ställt sig på ungefär samma sätt, som en brödfråga mindre än en samvetsfråga.
Men det har man nog fått höra!
D ' Hvad har det icke skrifvits och talats om de bildade kvinnorna och den nya tiden, me- dan det proportionsvis varit tämligen tyst om det faktum, att här i landet — oafsedt alla hemarbeterskor — femtiotusen kvinnor och mera, en femtedel af hela det inom storindu- strien-sysselsatta arbetarantalet faktiskt sugas in i fabrikerna och förnöta sina bästa år på ett arbete som många gånger till sin natur är direkt skadligt för det psykiska tillståndet.
På tal om fabriksarbeterskan bör man akta sig för missgreppet att generalisera.
" Den stackars fabriksflickan " är icke att handtera som ett kollektiv, allra minst uppifrån och ner med ett torrt teoretiserande.
Arbelerskorna hålla möjligen ihop utåt, d. ä. mot öfverklas- sen, som de hata med ett sammanbitet hat, alltför lätt förståeligt, men innanför deras krets är ståndsskillnaden oerhörd.
&gt;«H » •• ' • t " 11 till Mjuk och elastisk gång ^ fc^ tillhöra de egenskaper som gjort V / ".
.
^ ^ ^ éan^aa — 202 — Vi ha den dugliga arbeterskan på den ansedda fabriken.
Hon har aktning för sig och sin person; sin veckolön af 20 kronor eller mera använder hon på ett klokt och sparsamt sätt och underkastar sig alla försakelser för att kunna bo något så när människovärdigt.
Hon håller sig moraliskt upprätt, om också icke enligt öfverklassbegrepp, eftersom den för- bindelse hon antagligen lefver i icke alltid — af praktiska skäl — är legaliserad, och hon är en intressant bekantskap, värd att göra.
Mellan henne och den stackars svältaflönade, okunniga, tillsölade varelse, som sköter det gröfsta arbete på de sämst ansedda fabriker, hvars väg balanserar mellan nöd och last, fin- nas många trappsteg.
På ett af dem står den påfallande grant klädda unga fröken med den svajiga hatten och den sidenfodrade promenad- dräkten, hon, som af öfverordnades egna privata nöjesfonder får ett betydligt tillskott till sin klädkassa.
Om alltså de finnas, hvilkas psyke slipas och härdas i den kamp för brödet, som en fabriks- arbeterskas lif är, och de, som förslöas och fördärfvas under enahanda lifsvillkor, ha de dock alla ett gemensamt — risken att bli fysiskt på ett eller annat sätt depraverade af arbetet.
Det är klart, att här kunna de i viss mån medverka eller motverka själfva, men fak- tum kvarstår alltid.
På denna punkt vidgas deras fråga från en klassfråga till en rasfråga, hvars vikt man i andra land säkert insett bättre än hos oss.
Vi ha ju ännu icke haft att göra med mer än andra generationen af dem, som vuxit upp i storindustriens skugga.
Men den skada för släk- tet, som åstadkommes af att kvinnorna, mö- drarna, bindas vid det nötande fabriksarbetet är ju redan med denna andra generation bevi- sad.
Vrida utvecklingens hjul tillbaka kan ju ingen, icke heller bör man begära, att en situa- tion, som utvecklat sig så snabbt som den när- varande, redan skall kunna behärskas af sam- hället.
Man har väl i stora drag klart för sig hvad samhället såsom sådant af rent egoistiska skäl kan och bör göra för att reglera och före- bygga, men om detaljerna äro meningarna här som alltid delade, färgade af parti- eller köns- politik.
Och mycket blod och kraft förrinna i sanden hvarje år som går, medan man låter de af storindustriens invasion skapade för- hållandena utveckla sig på egen hand.
Förutsättande en viss allmän kunskap hos mina läsare om fabriksarbeterskans ställning vill jag i korta drag redogöra för några af de tänkta vägar, hvarmed hvad man på lagstift- nings- eller annan väg kan göra hennes ställ- ning drägligare.
Vi ha då skyddslagstiftning, yrkesinspektion, yrkesskolor med elevhem samt hem för arbeterskor.
Skyddslagstiftning är ju en af samhällets rasskyddande åtgärder.
Då en sådan emellertid gifvetvis alltid är in- dustrien en black om foten, kan ett litet land som vårt med en — det måste man alltid erinra sig, innan man fäller sina domar — kämpande industri svårligen för konkurrensens skull stå ut med en sådan, såvidt den ej blir internationell.
Däri ligger den stora svårig- heten.
Hvad skyddslagstiftning för kvinnor angår, så har jag svårt att se, hvarför man skulle ha något emot den i princip, blott där- för att den är undantagslagstiftning.
Så länge vi ännu ej fått det tredje könet utbildadt, måste dock kvinnorna intaga visavi männen en särställning, som gör att speciella lagar måste tillämpas för deras fall.
Faran med all skyddslagstiftning för kvinnor är, att den kan brukas som ett vapen, riktadt af männen mot kvinnorna — närmast nu fabriksarbeterskorna och andra kvinnliga yrkesutöfvare — i kon- Försäljes i finare skoaffärer öfveratlt • — till populära priser — och tillverkas af ZZpra^Z^.
* * « *
kurrenssyfte.
Den måste vara skrifven för att skydda kvinnorna själfva och barnen, utan att därför så vidt möjligt stänga kvinnan ute från de väl aflönade arbetena.
Att de praktiska verkningarna af nu föreliggande förslag till skyddslagstiftning för kvinnor främst skulle bli de sistnämnda, är det argument, som från kvinnohåll rests mot detsamma.
Ett annat sätt att på lagstiftningsväg träda emellan till arbeterskornas fromma är att an- ställa kvinnliga yrkesinspektörer.
För vår nu- varande yrkesinspektion finnas åtta platser, alla besatta af män.
Att deras tid och krafter oafsedt all god vilja ej kunna räcka till, faller ju af sig själf, 1 ksom att de naturligtvis ej kunna ägna sig åt att studera hvad som kan göras för att minska yrkesfaran för speciellt de kvinnliga arbetarna.
Denna skiljer sig i många fall från den.
som hotar männen och är af mera indirekt natur.
För en effektiv in- spektion behöfvas här kvinnor, och erfaren- heterna från de länder, där sådana ha an- ställts, Danmark och Finland, för att ta de närmast till hands liggande exemplen, visa bäst hvad godt de med relativt enkla åtgärder redan uträttat till minskande af de yrkesfaror, af hvilka nästan hvarje fack har sin speciella.
Så mycket markvärd gare är den tröghet, hvar- med frågan behandlas här hemma.
Den mest kritiska tiden för de unga arbe- terskorna, särskildt för dem, som komma in från landsbygden utan något annat att lita till än sitt arbite, är just de första månaderna.
Att skaffa sig någon verklig yrkesutbildning är för de flesta ej att tänka på, de måste hugga i med första bästa knog, som står till buds, men eftersom förtjänsten i allmänhet står i relation till skickligheten, blir det att nöja sig med de sämsta tänkbara lefnadsvillkor.
Det är med andra och tydligare ord: de måste dyka ner i den för folk med deras inkomster eller brist på inkomster reserverade dyn.
Faran är då, att de stanna där.
Hade vi yr- kesskolor, som för unga flickor i detta predi- kament kunde bli porten till deras arbete inom ett eller annat fack, skulle säkerligen mycken kraft och duglighet tillvaratagas, många frestel- ser undvikas, och mången lefnad få ny in- tresseriktning och nya lyckomöjligheter.
I sam- band med dem borde Annas elevhem af den art som Handtverksföreningen förbereder för unga män.
^ f i B M 1 — — S * V AR S J Ä L ÄR byggd så, att bilder, som ha något besläktad t, framkalla hvarandra.
Det som ger den nya bilden kan vara sky- lätt och i en blink försvinnande, så att det icke kan gripas, men resultatet står kvar: en hel serie nya bilder, som återigen kanske yngla af sig nya.
Dessa krusningar och böljningar på själslifvets sjö, lika solglittret på en verklig sjö någon blå sommardag, spela en mycket större roll äfven i vårt vakna tillstånd än vi vanligen lägga märke till.
Hvad bild- och tankeförknippningarna, " associationerna ", bety- da i drömmen, är mera bemärkt och erkändt.
Jag var i Rom, men skulle resa samma dag och hade tidigt på förmiddagen gått ut för att taga afsked med Colosseum.
Colosseum och därmed campagnan, ty Colosseum ligger, kan man säga, redan på campagnan.
Men eljes ville j a g just nu ej se något an- nat.
Därför tog j a g icke min vanliga väg ditut öfver Forums ruinfält, hvars makt är så stor, att den skulle ha kastat sinnesstämningen in i sin rikt- ning.
J a g gick i stället genom de smala romerska bakgator som skärande Via Cavour l e i a fram till platsen.
Förmiddagssolen lyste vänligt på det idylliska lifvet här, de lekande barnen, de gamla smutsiga och orimliga husen och — i det där hörnet — på de mörknade resterna af Nervatorgets Minervatempel, kolonnadernas och bjälklagets trots allt blommande, oförlikneligt mas- siva prakt, hvilken gömde sin förnedring bland gatans tarfl ' ga byggnader.
Men just så fick det gamla fragmentet, som på denna plats öfverlef- vat generationer af kortvariga mänskoboningar, en n y sorts skönhet och grep vemodigt öga och tanke.
J a g stannade en stund inför det.
Aprildagen med sin sorglösa och friska luftton gjorde det egentligen blott en smula svårare att nu, ännu i dag, nödgas lämna — icke en- dast denna plats med det obekymrade solske- WÄGNER.
Ben ngarderoban Sr en svensk upplaga af den enda 1 utlandet existerande tidningen i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnkläders- affårer och erhåller frin dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en vilförsedd barngarderob till.
Tidningen Ir också tongiivande på sitt område samt ntgifves på flere språk och i kolossala upplagor.
3 NEDANSTÅENDE skiss med dess graciösa fantasilek har den framstående litteraturhistorikern och Atterbomkännaren samt drömmande lyrikern gifvil en skir teckning af på en gäng ett stycke Rom och en liten bit svensk småstad, insvept i sommarljus.
Försäkringsväsendet som ett stöd för arbe- terskan är ett kapitel för sig, som här icke kan behandlas.
Efter att här ha försökt relatera några af de allmännaste synpunkterna på fabriksarbe- terskan såsom klass i förhållande till samhället och antydt några samhällets plikter mot henne, hoppas j a g i ett par följande artiklar bli i till- fälle att lämna några interiörer från olika stock- ELIN I COLOSSEUM E " llllllilillll • « • • IBH iSllliillliMiilllillliiliilliBlililllllllllllSllllillllill!
llllllllllllllHllHIH lllllllllllllllilllliilllllllillilillllilllllill!
Från elevhem har tanken nästgårdsväg till hem för arbeterskor.
I Tyskland har man gjort inrättandet och skötandet af sådana till en speciell social verksamhetsgren, och ett stort antal föreningar ha bildats med upprättandet af arbeterskehem som syfte.
Här i Sverige ser man föga af en dylik verksamhet.
Stock- holm har summa två arbeterskehem, bägge startade af fabriksarbeterskornas varmhjärtade vän, fröken Gerda Meyerson.
Ett tredje lär skola inrättas af samma förening, som underhåller de andra, men likväl är det ju icke på långt när till- räckligt för det förefintliga behofvet.
Här lik- som vid omreglering af bostadsförhållandena i allmänhet förslår knappast det enskilda initia- tivet, stat och kommun måste gripa in.
holmsfabriker.
: - c. Barngarde roben * § * ^ Pris för helt år 3 kr., hälft år 1: 6 0 kr.
Lösnummer 3 0 öre.
203 * 5 * @ net öfver bakgators dagsländelif och tvåtusenårs- mirnen, utan Rom öfver hufvud.
Emellertid ryckte jag mig lös från den stumma återstoden af kejsar Nervas prakttorg och gick gatan vidare ut mot platsen, där plötsligt Colosseum står för en i sin öfverväldigande makt.
Campagnan!
Soldiset öfver ensligheten.
Längst borta bergskonturerna, och Rom här strax bakom mig.
Den vanlige, till herde utstyrde pojken kommer springande och bjuder sin violetta blomma och tigger soldi.
Där sitta vakterna och spela sin eviga tolfva och gäspa öfver Co- losseum, öfver campagnan, öfver enformigheten, öfver Rom, öfver världen.
Men själf går j a g in i den ofantliga ovalen, in på arenan.
Många människor äro här icke; de Baeiekerläsande tyskarne och engelsmännen, herrar och damer, ha i dag smält samman till ett litet sällskap af några få individer, som vandra omkring uppe bland arkaderna.
Här är fredligt och tyst, och — solen skiner, solen skiner öfver tre fjärdedelar af kolossens insi- da, och öfver arenans jord, där det fläcktals växer grönt och oansenliga gula blommor.
Jag bestiger de cyklopiskt enorma afsatserna och vandrar rundt däruppe, tittar ut genom de stora gluggarna mot Roms kontur, mot Forum och Palatinen därborta, mot det fjärran soldi- set.
Och jag plockar de gula blommorna, som växa äfven här bland travertinens parasit- grönska; de skola under årtionden kanske få slum- rai någon bok i mitt hem däruppe bland björkarna.
Och solen skiner: gyllne och fin är luften, gyllne Colosseums grå murmassa.
Och jag läg- ger märke till en egendomlig illusion: allt som jag vandrar byggnaden rundt och har solen än bakom mig, än framför mig, se!
då växlar belysningen som vore det helt olika stunder på dagen.
Här står solen i öster, som j a g vet att den faktiskt gör.
Men här — j a är Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illu- E streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- = sterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den E bör sålunda blifva af ofantligt varde för hvarje moder, = helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med = barnens sysselsättande, och gifver mer än tillräcklig i ersättning för prenumerationspriset.
i
Dä^J det icke en sen eftermiddagssol, som kastar sitt lutande sken från ett likt drömmen fjärran västerrike?
Gamla, gamla syner komma igen i själen, syner från ett annat land och en liten okänd stad.
.
.
morgon, afton, afton, m o r g o n.
.
.
ljusmorgon.
— — — — Ja, och jag är en liten pojke på 7, 8 år!
Det är tidig, blå sommarsöndagsmorgon hemma och kyrkklockorna från det höga tornet ringa öfver ett stort torg, där skuggan från öster- sidans husrad ännu sträcker armarna så långt, att den nästan når till den västra.
Jag har fått på mig rena hvita kläder.
Jag står ute på det skuggade, vida, fyrkantiga torget, där ingen människa syns till.
Kyrkfol- ket har länge sedan strömmat in i templet, psalmsången har slutat.
Allt är tyst, men so- len stiger fram bakom mitt hem på torgets östersida: skuggorna börja dragas tillbaka och hettan har kommit.
Då ställer jag mig så långt ute på torget att jag just förnimmer den gyllne skifvan komma upp bakom huset.
Nu rider den på takryggen i sin enorma glans.
Jag går än längre ut; alla gatstenarna ligga skinande hvita, den stora midtelstenen mest.
Torget är stort, när det är tomt!
Det liknar en enda sal, där ingen människa finns.
Husen rundt omkring känner jag alla; de äro liksom individer, hvart med sin egen atmosfär af upp- lefvanden och minnen.
Och där bor han och där bo de.
.
.
Borta i sydvästra hörnet står kyrkan med sina almar och sitt torn majestätiskt till väders i den rena luften.
Psalmsången därinne har visserligen slutat, dock, ligger den ej.ännu i luften som ett eko.
.
.
sången och den starka klockklangen.
Men detta eko i örat, i själen, är det enda jag känner af människorna; annars är jag här i söndagens intensiva glans på ett egendomligt sätt ensam med de värmedallrande husen, de hvita nerfällda markiserna, de heta hvita stenarne på torget, mina egna hvita kläder.
.
.
Och det är högtid, är sommar, sommar, nor- disk blå oändlighet öfver staden och torget.
Inne i kyrkan, bakom de mångfärgade fönstren, kunna de ej förnimma det starkare.
Här ute i den flödande ljusstarka glansen lyfta sig händerna, lyfter sig hjärtat, och däruppe står solen.
.
.
ouppnåeligt högt öfver östra husraden, som hukar rygg nere i sin egen sammankrympta skugga.
Det klingar genom rymden.
.
.
nu som från fjärran klockor långt öfver de gröna, kanske blott drömda fälten bakom torgets och stadens väster.
Och all världen sjunker in i klangen.
.
.
klockornas klang, söndagens klang.
.
.
väster, öster, öster, väster.
.
.
och torgets fyra sidor omkring mig flyta i hvarandra, växa plötsligt i höjd och soliditet och sluta sig kring mig i en rundel — men det är ju icke dem jag ser utan Roms Colosseum med dess öppna arena under en stigande sol.
— — — — Jag skakar drömmerierna af mig.
Arenan ligger nu alldeles tom och mellan arkaderna syns ingen; det lilla Bffidekerläsande sällska- pet är borta.
Jag står åter så häruppe, att öster verkligen är öster och jag har solen och morgonen bakom mig.
Och har den sekund- snabba synen från min obskyra svenska små- stad varit blå himmelsflykt och oändlighet, så är verkligheten här i den tragiska ruinen en- dast vemodsfärgad idyll och frid.
Men solen skiner, solen skiner, och stillsamt Colosseums västerrund förgyller i förmiddagens ljus.
Och urgrå jätten diktar på idyller med gröna gräs och simpla gula blommor, som gro i sten och grus.
Så sorglöst i dag och i går som i tusen år.
«r-^| » - y_ r^+ OKOnilCl &amp; r mClkt » För sättet tlska Ännu vandrar jag mellan de tysta arkaderna.
Det är svårt att besluta sig för ett sista ner- stigande.
Men det skall ju ske.
Så står jag då ånyo på arenan.
Farväl, Colosseum!
Dina murmassor tiga som de tegat inför härjare och dyrkare, inför Alariks och Totilas barbarhärar, inför medeltidskejsare och påfvar, inför konst- närer och skalder, inför fromma pilgrimer, flacka turister och hela profanum vulgus.
.
.
Farväl, du stora rundel, du symbol af ett världsallt, där solen i samma stund kan skina liksom från alla väderstreck och med olika stunders själ och glans, och därför locka gamla syner tillbaka till sinnet.
Ner i entrén sitta ännu vakterna och spela sin evinnerliga tolfva.
Och i det en hel hord tyskar störta in och skrika och gestikulera och störa platsens sublima frid, räddar jag mig i en af droskorna, som alltid hålla utan- för, och räddar mina blommor, som i den späda, luftiga vårgrönskans och de hvita nät- ternas land under årtionden kanske i någon bok skola frälsas till den pressade växtens fortvaro och aldrig mer återse den enastående plats där de föddes, utom i sina långa drömmar.
Men här, bland Sörmlands björkar, drömma de nu om Colosseum alldeles som jag själf uppe bland arkaderna ett ögonblick återlefde en länge- sedan förrunnen stund af högtid, klockklang och blå rymd i en obemärkt nordisk stad.
flågpa skolpojks * oeh studentminnen fpån Fypis strand i glad oordning upptecknade af M a n a s s e.
VI.
En studentexamensdag.
D ET VAR REDAN F U L L VÅR i Uppsala.
Skolallén med sina honungsdoitande lön- nar var ett enda ljufligt surrande af humlor och bin, bofinkarne sjöngo med full hals sina gladaste drillar, sippor och tussilago hade er- satts af kungsängsliljor och guldvifvor, svalorna susade hvisslande och pipande under en all- deles molnfri himmel, och i de ljusa ljumma nätterna klingade den ena studentserenaden vackrare än den andra och väckte lyckliga töser ur deras djupaste sömn.
Förstenadt och förtörkadt är det hjärta, som icke nu efteråt med minnets hjälp vill erkänna, att detta Uppsalavårens sista skede, allra sista utbrott, innan den kastade allt i famnen på sommaren med sin speciella doft af syrener, lindblommor och jasminer, hade något rent af berusande med sig.
Det led mot kvällen, och sakta började solen dala nedåt Rickomberga och färgade baksidan af gamla slottet rosenrödt, och Carolina redi- viva sken utåt parken till skinande krithvit.
Med frontespisen i djup skugga ligger det gamla fula läroverket och drar som en stor magnet allt hvad lif och anda äger till sin närhet, från gråhåringen på kryckor ner till treåringen i kolt och halfstrumpor.
Det ström- mar folk från Kyrkogårdsgatan, från Öfre Slotts- gatan, upprör Skolallén och öfre skolgården, från Luthagen, alla med samma mål, alla dragna af den stora, gula, fula, fönsterbemängda mag- neten.
Där komma Maja, Astrid och Dagmar, Martha och Beata, Hedvig och Eva, Elisabeth och lilla Vivi, alla med blommor, narcisser och konvaljer, rosor och violer, och alla buketterna ha gula och blå band och mycket bast, men de små hvita lille-putt-mössorna äro ännu inte upptäckta, och alla hafva brådtom; de komma med " andan i halsen " från Wallins blomster- handel och från den snälle ljusskäggige Swens- hvarje son uppe i Trädskolan bredvid Lugnet, de äro rödkindade och vårklädda, i stråhattarna växa redan vallmo och blåklint, och i deras köl- vatten skynda förälskade gymnasister med blå mössa, silfverlyra med krans och hvit snodd och vårbrodd på öfverläppen.
Det är glädje och förväntan, det är vår i luften, sprudlande, sjungande vår, och det fräser i de ungas sin- nen som ett bättre fyrverkeri.
Tätt, tätt står folkmassan packad ända in till skolans vägg, utefter den breda stenlägg- ningen, i själfva allén under lönnarna, där hum- lorna alltjämt fulla drulla omkring, ja, ut på själfva kullerstensgatan ända upp mot väggen till gamla skolboden med sina oförgätliga ett- öresknäckar och tvåöres wienerbröd.
Båda dörrarna till skolan stå uppslagna på vid gafvel, och därinne i den svala förstugan med sin betydelsefulla anslagstafia vimlar det af " småknott ", första, andra och tredje klassi- ster, som brottas, gräla och stoja och då och då med korta mellanrum skynda för att trycka näsan mot glasrutan till de inre dörrarna och möjligen uppsnappa hvad som försiggår därinne i långa korridoren utanför det " allra heligaste ".
På trappan utanför stå nedre sjunde klassi- sterna, allvarliga som män i staten, några hafva till och med uppstående krage och bro- kig heltäckare, men ingen har som nu för tiden vare sig sportdräkt, " kavallerirock " med korta skört eller tennisracket i hand.
Men inne i ritsalen, snedt emot kollegierum- met, sitta tolf uttröttade, kallsvettiga, blekno- sade ynglingar i sin första frack, kanske nygjord, men ofta pappas eller äldre brors omsydd.
Det har visst varit en het dag, censorerna hafva själfva gång på gång gripit in, profes- sorn i latin har varit " näsvis " nog att be en försöka konjugera en del inkoativa verb.
Lunda- adjunkten har önskat, att man utan vidare ska gå fram och skrifva upp på svarta taflan svängningstalen i den enharmoniska tonskalan, och en halftimme efteråt anhåller han, att man ska fram till taflan igen och af en vanlig krit- linje på taflan afskära en n:te del.
Båda försöken ha lyckats mot förväntan skapligt nog, och se ' n anser väl höga vederbörande det inte vara värdt att mera vidröra det ytterst bräck- liga fysisk-matematiska gebitet för att ej störa det första goda intrycket och rubba ett redan ytterst knäsvagt approbatur.
Från klockan åtta på morgonen har hjärtat arbetat, hjärnan klämtat och minnet slagit " Mollbergare ", svaren ha varit si och så, de hyggligaste lärarna ha för att underlätta ar- betet icke blott framställt frågorna, utan äfven själfva besvarat desamma, och nu sitter man och väntar den stora domen, medan minnena strömma till och år efter år passera förbi i stor revy som i en modern kinematograf, minnen från åtta års knog och slit och släp, upp på mor- gonen kl. 6, fem ä sex lektionstimmar om dagen, kriaskrifning och tre timmars läxläsning till aftonspis i ljuf omväxling med skarlakans- feber, mässling, vattkoppor, gastrisk feber och " röda hund ".
Med tacksamhet minnes man alla de lärare, som förstått en med alla ens brister och svag- heter, och som velat en väl och inte trott, att det legat en fähund bakom hvart ord, som vågade utgå ur ens mun, och med ett blidt öfverseende tänker man också på dem, som man af en eller annan anledning aldrig lyckades komma nära.
Alla, alla, komma de i denna hemska väntans stund och titta till en i fantasien liksom för att mönstra gossarne, om de verkligen äro mogna att om en stund ge sig af från skolbänken och spänna den svaga vingen till flykt ut på lifvets svåra kapplöp- ningsbana med alla sina hinder, häckar och dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- r a t i o n e n hudvård.
som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - ra d I i g h e t.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
för en — 204 — Parfymeri L^oo = Ise, Stockhol m.
vattenfyllda grafvar.
Där komma de alla med den oförgätliga kortsnaggiga " Schaggan " och den härliga, briljanta " Norrlänningens hem- längtan " i spetsen — äfven du, käre broder, skulle ha ditt särskilda kapitel fullt af minnes- god tacksamhet.
Och hack i häl efter dem komma de, fortfarande i fantasien allesamman, och alla ha de ett litet vänligt uppmuntrande leende, som kanske en och annan aldrig i verk- ligheten kostat på sig.
Där kommer " Slaktarn " med sin hesa, ofarliga röst, med röd snusnäs- duk och samma färg på håret, och där ha vi den lille spränglärde " Skrapan " med gäografi- pekpinnen i högsta hugg för att dissekera Schweiz ' något oroliga fysiska geografi på en specialkarta, påminnande om ådrad chokolad öfverstänkt med krithvit grädde och här och där en ljusblå uppfriskande fläck, föreställande Neuchateller-, Genever- och Bodensjöarne jämte deras mindre syskon.
Med portören på axeln och lornjettsnodden öfver höger öra kommer " Svedex " i tunna handskskinnskor, leende som efter upptäckten af " Linaria striata-vulgaris ", och vid hans sida går den vänlige, hårlöse " Krist-Anders ", nu likasom alltid utan öfverrock.
Där kommer den glade " provis Julie ", numera bara general- postdirektör, med studentmössan på sned och godheten strålande ur ögonen, och där ha vi som vore det midt i ett veritabelt karnevals- tåg själfve " Kinesen " hand i hand med sin oskiljaktige " Gran-äng ".
Också " Ladden ", mager och blek, och " Vin- rankan ", fet och välmående, hafva slutit sig till tåget, som afslutas med den kända trion " Littan ", " Kajsa " och " Ritis ".
" Opp i gasken, mumrikar, " ropar Littan med sin sonora tenor- stämma.
" Allt klart! "
och så ljuder en genom- trängande hvisselpipa i ens öron och påminner en om en längesedan förgången tid, då man nere på gymnastiksalen måste förödmjuka sig att sticka hufvudet mellan Littans ben, medan han med en rem bearbetade en kroppsdel, som vanligen är till att sitta på.
" Alla ha klarat mellersta hästen och mer behöfs e j. "
" Kajsa ", som förflyttar sin välskapade och kraftiga figur på ett sätt, som ena stunden på- minner om en snigel och ett ögonblick efteråt om en onykter man, öppnar endast sin mun med ett bredt leende och visar en tandrad, mest påminnande om de ensamma svarta skor- stenarne efter en härjande eldsvåda i en mindre småstad.
— Plötsligt öppnas dörren, och man kallas åter till verkligheten.
Rektor kommer in, ser sig en stund omkring med sin skarpa, allt upp- täckande falkblick, går ut i korridoren igen för att underrätta en stackars privatist om hans sorgliga undergång, men kommer strax tillbaka med ett vekare, men alltid lika behärskadt, genomallvarligt: " Alla få komma in. "
s F r i!
alltså, fri, fri!
— fri från plågande läxläsning!
det var det som först af allt ström- made på en.
Det var nog mer än en, som i denna stund gärna skulle ha velat gifva er.
ordentlig s ' .ant till de fattiga, om han blott ägt ett kopparöre — utom de redan färdig- växlade två och femtio förstås, som lågo lösa i höger byxficka och väntade på " hvita mössan ".
från hjärtslitande uppträden, rektor förklarade oss för mogen frukt, trots i allra sista stund upptäckta kartartade symptom, censorerna logo medlidsamt, adjunkten i engelska, kristendoms- lektorn, sedermera högvördige biskopen och gamle Piter von Olde logo riktigt godt, och så började den stora handtryckningen med en nervös ifver, som gjorde, att jag i detalj ej kunde uppfatta latinlektorns sista vänliga ord som barlast ut i lifvet.
J a g släppte ohöfligt nog hans hand, ehuru j a g hörde ett älskvärdt ord om " mycket belåten ", och ut i korridoren bar det af, där j a g slet till mig öfverrocken och gymnasistmössan, och i samma stund slogos de inre glasdörrarna upp, och det strömmar emot en ett jubeltjut så intensivt, så medryckande och befriande som man aldrig mer i lifvet får höra.
Det svindlar för ögonen, det går kallkårar öfver ryggen, det sviktar i knäna, man sväljer en blandning af skratt och jubelgråt, och innan man vet ordet af, kastas man och tränges af ett hundratal småpojkar ut genom förstugan, gripes på trappan af obevekliga starka armar och befinner sig efter ett högljudt " ett och två och t r e " högt uppe i luften, hälsad, tilljublad af en stormande skara.
Nere på benen igen, omringas man af släkt och bekanta och vänner j i I E it i ® En stockholmsbild.
F EN HÄNDELSE kom jag i söndags middag att gå förbi en af våra kyrkor.
Redan på afstånd såg jag kyrkogården vimla af folk och trängseln på gatan var så stark, att man endast med svårighet kunde bana sig fram.
Öfverraskad att i vår tid finna kyrkor, som samla folk, då det i vanliga fall är så svårt att få oss att gå in, att man med all makt söker hålla kvar alla dem, som önska komma ut, vände jag mig till en poliskonstapel, hvilken stod där som en klippa midt i segelleden.
H a n s v a r a d e: — Det är bara barnen, som gå fram!
Mycket riktigt: här och där i den nyfikna folkmassan upptäckte j a g små privata folksam- lingar, som rörde sig omkring hvar och en sin medelpunkt.
Och medelpunkterna utgjordes af unga flickor med hvita hattar och svarta kläd- ningar, hvita rosor på sina bröst och röda ro- sor på sina kinder.
De stackarna, för små att vara kvinnor, för stora att vara barn, sågo hälft lyckliga, hälft förskrämda ut öfver den upp- märksamhet, som ägnades dem.
Där var pappa i hög hatt, som b L n k t e i solen, och ett gene- radt uttryck, där var mamma, hvars fuktiga ögon glänste i kapp med pappas cylinder och alltför rörd att tänka på, att hennes hatt kom- mit på sned; där voro lilla bror och stora sys- ter och lilla syster och store bror.
Och rundt omkring dem den aktade publiken, hvars när- gångenhet denna gång emellertid var blandad med en viss godmodig välvilja, som om detta familjeskådespel ute på gatan på samma gång rört och tilltalat den.
A " MAN GRIPES PÅ TRAPPAN AF OBEVEKLIGA STARKA ARMAR ... " och främmande töser, som man hela skoltiden tittat snedt på, och det kommer ett regn af blommor framifrån och bakifrån, och alla fästa sina buketter med stora säkerhetsnålar, som slita sönder den nya sommarrocken, och man ler ett trött vänligt leende och tackar till höger och tackar till vänster, och så bär det af i vildaste språngmarsch som det gällde lifvet, i en svindlande fart led i led, skara efter skara, nedför Skolallén och in på Sysslo- mansgatan, allt under ett jubelvrål, som en- dast skolpojkarna i Uppsala kunna åstadkomma just dessa trenne dagar på året, när också de Man knuffades och buffade hvarandra som få leka första maj på samma sätt som studen- barnungar af pur öfversvallande, obeskriflig för- terna och skrika ut sitt hjärtas fröjd öfver ga- tjusning, och utan " rangordning ", d. v. s. bok- tor och torg, oberoende af myndighet och polis.
stafsföljd, ställde man upp sig i en lång gås- I tolf år hade j a g troget hvarje vår varit marsch, knogade öfver korridoren och trädde med om denna oförgätliga eriksgata och hurrat in i detta rum, lärarnes kollegium, som man •nig hes och sprungit mig trött och fördärfvad kanske högst fem gånger kommit att blicka in och jublat och njutit och hjälpt till att slita i under åtta långa år, och för hvilket man ännu sönder den blå sammetskullen på gymnasist- i det allra sista hyste en viss vördnadsfull, för mössan för " nybakade ", som nu äro store män att icke säga orimligt högaktningsfull respekt.
i staten, både statsråd och biskopar och dom- Afskedet blef kort och tämligen kemiskt fritt hafvande på landet, ja, t. o. m.
Nobelpristagare, ILUZERN men aldrig hade jag trott, att det skulle kän- nas så godt och underbart att — ibland långa stycken buren på bröders och kamraters axlar — susa fram genom Uppsala gamla stengator, slunga sin skolmössa ut i Fyris, när man pas- serade Järnbron, under hvilken ån var full med lånade båtar och " gassar " (det är på äkta Uppsalaspråk gatisar eller gatpojkar), som för- sökte rädda hvad som räddas, kunde af de söndertrasade hufvudbonaderna, och så i samma vilda fart med ackompanjemang af ett aldrig svikande goss-skrän susa vidare förbi " klostret ", numera försvunnet och ersatt af Gottlands na- tion, snedda " Gamla torget " och S:t Persgatan, ta af in på Svartbäcksgatan och in till de båda små snälla och lustiga fröknarna i Eskilstuna- boden, där man ändtligen fick pusta ut och vid disken ta ' på sig den så efterlängtade " hvita mössan " — mössan med alla sina för- hoppningar och sin aldrig svikande tro på lif- vet, på det goda och glada i lifvet, du kära, kära mössa, som man aldrig kan se utan att bestormas af minnen från lifvets ljusaste och gladaste ungdomsvår!
Förnäm vistelseort under sommaren.
® G:D HOTEL NATIONAL — 205 — Det är bara barnen, som gå fram!
J a g vet inte om de " gått fram " eller " stått på gån- gen ".
Men hvad jag vet det är, att det inte är " bara ".
Det är barnens första allvarliga minne; åtminstone borde de inte ha något tidigare.
Men då jag fortsatte gatan fram, såg jag en liten flicka framför mig.
Äfven hon var svart- klädd, äfven hon hade en hvit halmhatt på hufvudet, men det hela var mycket illa sydt och det grinade styggt i klädningssprundet där- bak.
Jag vet inte, om hon hade röda rosor på kinderna och hvita på bröstet, ty jag såg henne aldrig framifrån, men jag tror det knap- past.
Ty hon gick där så öfvergifven, allde- les ensam på väg från kyrkan på en sådan dag.
Det finns barn, som ha tidigare minnen än sin första nattvardsgång — och allvarligare också.
THORE BLANCHE.
Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
I Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis, j Telegramadress: " National ".
E
C^A^J en engelsk konungs svåra ställning, som jämte hans personliga älskvärdhet skapat den stabila popularitet han åtnjuter.
Och i egenskap af representant för det mäktiga brittiska världs- riket besitter han en pondus utåt, som gör att vi med allt skäl kunna känna oss imponerade af hans besök.
Att han därvid åtföljes af sin vackra drottning, öfver hvars ungdomliga utseende upp i sextioårsåldern man ständigt på nytt förvånar sig, och hvars fina och enkla värdighet i uppträdandet är väl bekmt, minskar helt visst icke intresset bland hufvudstadens befolkning för det cele- bra besöket.
Tillrustningarna för detsamma äro, när detta skrifves, redan i gång för att ge färden från Centralstationen upp till Slottet och den planerade utflykten till Djurgården den fästligaste möjliga prägel.
Vi få hoppas attStockholmskall högtidsklädt mottaga sina höga gäster med sitt mest bedåran- de förvårsleende, att aprilsolen skall stråla så oförbehållsamt som den kan det öfver holmar och vatten och Djurgår- dens violettskiftande trädkronor, och vår hufvudstad så kunna på en gång häfda sitt rykte för intagande fägring och visa, att den uppskattar den brittiska artigheten.
I NOM NÅORA dagar gästas vår hufvud- stad för första gången af ett engelskt konungapar.
På den tid då kung Christian samlade sin stora familj omkring sig på Fredensborg, då " Dannebrog " och " Drott " växelvis förde de danska och svenska kungafamiljerna öfver Sundet, har kung Edward gjort visit hos konung Oscar på Sofiero under några timmar, men det besök han tillsammans med sin gemål nu afläg- ger hos konung Gustaf har en helt annan och officiell karaktär.
Man har särskildt påpekat den uppmärksamhet, som ligger däri, att detta besök sker före det i Kristiania och innan konung Gustaf företagit den rundresa till de europeiska furstehofven, som den internationella etiketten föreskrifver en nyvorden konung.
Men konung Edward är också känd för sin utsökta artighet likasom för en diplomatisk skicklighet, som bland hans undersåtar nästan blifvit en trossats.
Helt visst är resan till Stockholm ett led i den plan- mässiga utrikespolitiska taktik kung Edward allt sedan sin tronbestigning tillämpat.
Det säges ju, att han i reali- teten är sin egen utrikesminister.
Från alla andra om- råden af politiken är han föröfrigt stängd af en författ- ning, hvars gränser han noga aktar sig att öfverskrida.
Det är just den takt och klokhet, hvarmed han uppbär I® DROTTNING ALEXANDRAS PORTRÄTT ', HÄROFVAN ÄR REPRODUCERADT EFTER EN ETSNING AF DEN BEKANTE FRANSKE ETSAREN HELLEU OCH GER EM GOD FÖRESTÄLLNING OM HENNES NOBLA SKÖNHET.
FOTOGRAFIEN AF KONUNG EDWARDS KARAKTÄRISTISKA PROFIL SÄGES I ENGLAND HÖRA TILL DE MEST LYCKADE, SOM FINNAS AF KONUNGEN FRÅN HANS ÄLDRE ÅR.
206
Eti DIKT TILL SALOME PREMIEREN HEROD1RS ' FÖR DRQEN DOTTER Utaf kärlek och lystnad och hat hon dansar, prinsessan utaf det stolta Judéen, — medan irrande mörkret timmar- na kransar, utaf kärlek och lyst- nad och hat hon dansar, af hat till nasiren, så kysk ock ren.
SI, HERODIAS ' dotter Salome dansar, prinsessan utaf det stolta Judéen!
Bevakad är hallen af sköldar och lansar.
Si Herodias ' dotter Salome dansar i den sjuka skälf- vande månens sken!
Hon dansar af hat och af hämnd uti natten prinsessan utaf det stolta Judéen.
Hennes skönhet förjagar skämtet och skratten bland tetrarkens gäster i stilla natten, där hon dansar i månens kyska sken.
RICHARD STRAUSS ' OPERA " SALOME ": 1 KOMPONISTEN ANFÖR OPERAN VIDDESSFÖRSTA UPPFÖRANDE.
2.
FRU HELLSTRÖM-OSCÅR SOM SALOME Å HÄRVARANDE KGL.
TEATERN.
3.
DANSSCENEN.
TILL VÄNSTER I FÖRGRUNDEN SITTANDE: HERODIAS (FRU CLAUSSEN), HERODES (HR NYBLOM).
I MIDTEN: SALOME (FRU HELLSTRÖM-OSCAR).
A. BLOMBERG FOTO.
SE ARTIKELN: " FRÅN SCENEN OCH ESTRADEN " SID. 210.
— 207 —
JMf^l OaoMjL / acs^ / Lnji / t Jvh tyP£r /: f ?$ö6 / A J G. hus, ha vi med en i den ryska hufvud- staden bosatt landsmaninna träffat öfverenskommelse om ett par korre- spondenser från festligheterna.
Som in- troduktion meddela vi i dagsnumret en skildring af den ryska fastan.
/ VIED ANLEDNING AF prins Wil- ' * helms och storfurstinnan Maria Pavlovnas snart stundande bröllop iS:t Petersburg, hvilka festligheter äfven komma att bevistas af vår konung och andra medlemmar af vårt furste- © Petersburg i april 08.
V I HA NU KOMMIT in i fastan och metropolen vid Nevans frusna stränder har — figurligt taladt — klädt sig i säck och aska, efter att under " maslja nitzan " d. ä. veckan före fastlagssöndag, ha burit prins Karne- vals färgglada glitterskrud.
— För ett opartiskt öga var det intressant att skåda den underbara fermité, med hvilken alla s. k. ortodoxa bytte om håg och sinne.
Ena dagen yrande nöjeslif, öfverdrifvet, allt efter råd och lägenhet mer eller mindre raffineradt fråsseri, den andra arbete, allvar, bröd och grönsaksdiet!
Lika enormt som hufvudstadens nöjes- lokaler förtjänade under maslja nitzan, lika mycket förlora de nu.
Första veckan af fastlagen voro t. o. m. alla teatrar, variete ' er och konsertsalar stängda.
— Restau- rangernas musikestrader stodo tomma.
Ingen offentlig musik får nämligen då förekomma.
Man tanke sig endast stämningen inom vår glada Mälardrottnings ge- bit, därest de klerikala myndigheterna skulle låta en dylik ukas utgå.
Blefve måhända sjufaldt värre än efter den omdebatterade 12-stängningen.
Som sagdt, allt är emellertid tyst och stilla.
En skarp kontrast mot maslja nitzans rörliga lif.
Hvarje dag gaf då den stora cirkus Cinicolli vid Fontankakanalen två föreställ- ningar för fulla hus.
Narodny Dom, ett slags Folkets hus, ett i detalj praktiskt inrättadt etablissement, till hvilket vi senare hoppas återkomma, hade ej mindre än tre representationer dagligen, alla med lapp på luckan.
Privata och offentliga nöjen aflöste hvarandra.
Mycket gouterad var den på Akvariumsteatern nyupptagna operett, som efterträdt Die lustige Wittwe och Ein Walzertraum, nämligen den lindrigt seriösa: " Es lebe das Nachtleben *.
Karaktäristiska för maslja nitzan äro de endast för denna vecka hitkomna små finska slädarna, de s. k. veikorna.
De köras af finska bönder till ungefär samma pris som en vanlig isvorschik.
De lurfviga små hästarna och deras klumpiga seldon äro karnevalen till ära sirade med brokig pappersgrannlåt; öfver träsitsen i det pri- mitiva åkdonet ligger ett rödrosigt yttertäcke.
Det hör till den infödda petersburgarens barndoms- minnen att under " Schirokaja maslja nitzan " göra en tur i veika — ett minne, som är lika oupplösligt före- nadt med fastlagen som fettisdagsbullarna hos oss.
— Ett motstycke till vår svenska hetvägg ha för öfrigt, - yssarna i sin för karnevalstiden typiska nationalrätt " blinier ".
Hvad är blini?
Jo, ett slags stora plättar af bohvetemjöl, ägg och mjölk.
De ätas med " smetana ", sur vispad grädde med kaviar.
I hvarje hus inom tsar- rikets fyra hörn konsumeras dagligen massor af blinier så länge " die Butterwoche " räcker.
De serveras läckra och glödheta på restaurangerna, man bjuder hvarandra hem på blinisupéer eller dito middagar.
Passionen för blinier tycks vara lika intensiv antingen de nu sköljas ned med champagne eller vodka.
Att se en äkta ryss inta en portion sådana plättar — det är både roande och lärorikt.
Med en min som sutte han vid de odödlige gudarnas bord och serverades äkta ambrosia staplar han på sin tallrik den ena heta blinien efter den andra, till dess det hela blir en bygg- nad värdig Cheops pyramid.
Breder så på ett tjockt lager af smetana och placerar, för att höja effekten, svarta klickar af färsk kaviar i det hvita.
Sist gjuter han öfver det hela den ljufligt doftande s. k.
" fastan- oljan ", ett af solrosfrö pressadt fluidum, hvars utsökta — f \ — M I Lifvet under maslja nitzan liknar en färd i flygande troika.
Hvinande pisksmällar, det är champagnekor- karnas knall, sjungande bjällerklang — det är sången och dansen.
— Framåt — framåt, prins Karneval står på bocken och tyglar sina tre ystra fålar.
Fortast går färden nattetid, då är vägen fri, då hejda inga hinder den susande farten.
Det är på natten, då stjärnorna brinna skarpa öfver knarrande snö, då fiolstråkarna susa sitt mest yrande crescendo, då festruset skummar mot bräddarna likt en öfverfylld pokal — det är då man skall åka i troika.
Nu för tiden har emellertid denna karnevalsvecka förlorat mycket af sitt sprudlande lif och sin originella gammalryska prägel.
I vår allt mer nivellerande tid, då så mycket liksom blekes, mattas, har flere karaktä- ristiska bruk och plägseder kommit ur modet — åtmin- stone i Rysslands kosmopolitiska hufvudstad.
— Förr var Marsfältets exercisplats apterad till ett slags mark- nadsplats, som bjöd på folknöjen af flere slag.
Där voro luftbanor och " balajans " och tittskåp, där gick " stariken " med sina drastiska skämt, där funnos de omtyckta konstgjorda kälkbackarna, där man med TSARSKOJE SELÖ UTANFÖR PETERSBURG, DÄR BRÖLLOPET MELLAN PRINS WILHELM OCH STORFURSTINNAN MARIA PAVLOVNA AF RYSSLAND ÄGER RUM.
VINTERPALATSET I PETERSBURG, DÄR KONUNG GUSTAF OCH DE ÖFRIGA FURSTLIGA PERSONERNA SKOLA BO UNDER BRÖLLOPS- HÖGTIDLIG HETERNA.
- Uppgif llfvidd (under armarne), midjevidd och kjol: längd, erhåller Ni till Eder figur i f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a bouquet blott en rysk gom torde kunna uppskatta.
Men du, som beskärmar dig öfver hårdsmältheten hos våra kära öländska kroppkakor — res till Ryssland under karnevalstiden och ät en portion blinier!
— Man förundrar sig öfver mängden af bleka, trötta anleten på die Butterwoches sista dag.
Ett öfverdrifvet festande och en dylik blinidiet, det pröfvar den starkaste fysik.
Det behöfs sannerligen de sju fastlagsveckornas stad- gade lefnadssätt för att ta igen skadan.
Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blus- Iif 40 öre, Kjolmonster utan släp 50 öre, PrinsessklSdning 75 öre, 111 4U Öre, njuimonsier uutu Slap Ju uic, ruuocBS&amp;iBuuiuK i^uic, soöre Kappm5nster 6re Reformdräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pelle- Pappersmonster, g ' Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till Mästersamuelsgatan 43, Stockholm _ ^ 1 J * * * -, » _ _ __ - ~ ^ mm A.
M / - * - 4-si 4« ^k 4-s-1 = ' ^^^ — i^_ launs iuonsterata.
— 208 —
^ ^ J FRÅN DE I DAGARNA AFHÅLLNA STORA LAWNTENNISTÄFLINGABNA I JÖNKÖPING anordnade af Jönköpings lawntennisklubb under ledning af fröken Ebba Hay — en syster till kabinettskammarherre B. Hay — och hvllka täflingar erhöllo sin särskilda glans genom prins Wilhelms aktiva deltagande, meddela vi ofvanstående vackra gruppbild at hoffotograf Holm.
Se här listan på de deltagande.
För åskådaren från vänster till höger sittande: Fru Stina Strömberg; fru Emy Dovertie; frkn Harriet Bourn, Göteborg; fru Viva Lagerberg, Stockholm; frkn Ebba Hay; h. k. h. prins Wilhelm; fru Märta Adlerstråhle, Stockholm; fru Mary Boström, Stockholm; fru Ingeborg Qvarnström, Stockholm; fru Ellen Brusewitz; frkn Stina von Geijer och frkn Elin Olsson.
Stående: direktör S. Strömberg; frkn Gertrud Fagerberg; direktör Konr.
Lundberg; frkn Elsa Magnusson, Götsborg; kapten G. Axelson; frkn Märta Södergren; löjtnant Fick, Stockholm; frkn Ebba Hagström; studeranden C. O. Nylén; direktör P. Qvarnström, Stockholm; studeranden A.
.lansson; frkn Anna Hagström; redaktör Bergsten; doktor L. Lindholm; herr K. Lundahl; kapten Adlerstråhle, Stockholm; herr F. Bitter; l:ste legationssekret.
H.
G. Dering, Stockholm; herr Th. Wahledow; ingenjör S. Busch; herrF.
Grönfors, Stockholm; herr J. Eklöf; herr F. Möller, Stockholm; kapten A. Lagerberg, Stockholm; hof rättsnotarien S. Odéen; auditor L.
B. Schånberg och kandidaten Oswald Magnusson, Lund.
a^g^^^^^Za^^^ * ^^^^^^ ^^^Ij^G svindlande fart far utför det ena berget och upp för det andra.
Nu finns ej mer någon öppen plats, där folkets fest- Novell af E r i k H a n e s o n.
glädje kan " spela fritt ".
Myndigheterna ha äfven här trädt emellan.
De lägre klasserna fördela sig på de (Forts.) billigare platserna i Cirkus, på ett hundratal biograftea- trar, i Mickaelmanégen o. s. v. Denna senare lokal har — Därför att jag måste ha tjoget fullt.
Ditt nu fått sitt särskilda intresse för oss svenskar, sedan är det adertonde och förrän jag fått tjugo, kan som bekant den internationella utställningen i sommar där skall äga rum.
Enligt en af våra Stockholmstid- jag inte plantera den röda vinbärsbusken, som ningar skulle Mickaelmanégen omgifvas af synnerligen betyder kärlek och lycka, därför att dess bär vackra planteringar och ligga i centrum af staden.
ha mättats med allas edert hjärteblod.
Och Byggnaden ligger också inte långt ifrån Nevski Prospekt, när den röda vinbärsbusken blommat och burit så den uppgiften stämmer.
Men de vackra plantering- arna tittar man förgäfves efter.
En skäligen enkel frukt, skolen I alla vara döda.
liten square midt öfver gatan är allt.
— Och när inträffar det?
— frågade Hjalmar.
— När j a g kommit öfver det nittonde och Men hufvudsaken är ju dock lokalen själf och att vårt land får en fördelaktig plats för sina alster.
En- tjugonde, begriper du väl.
Det är en smula ligt hvad som här förljudes, ha svenskarna fått en ut- olika med den saken, skall jag säga dig.
Som- märkt sådan, till vänster om kejserliga logen, midt emot tyskarna.
Under första veckan gingo vi att taga liga äro rätt svårplockade, mycket svårplockade den blifvande utställningsbyggnaden i ögonsikte.
Dess till och med.
Du har varit en af de medgör- väldiga sal var fylld af en nöjeslysten publik.
Varie- ligaste och beskedligaste, men därför skall du te ' er, karusell, rutschbana, restaurant, b ograf — där fanns rum för allt.
— Kvassen flöt i strömmar, det också få en lång kyss af mig.
Och hon lyfte upp sina hvita, magra hän- ångade af blinier, balalajkor tonade, hettan var olidlig.
Vi hade svårt att tro det vi befunno oss på en plats, der, som voro nedsölade af saften från bären, där detektiverna några da ' r förut gripit den sidenfra- sande dam, som innanför sabeljackan bar en hel ladd- för att fatta om hans hufvud och kyssa honom, men då ryckte han till och vaknade, badande ning sprängämnen.
Det talas och skrifves i dessa dagar så mycket om i svett.
svenskar i- utlandet, om " förskingring ", om samman- slutning och föreningsväsende.
Här i Petersburg har ju den forna s. k. skandinaviska välgörenhetsföreningen, efter att länge ha fört ett Mannens hjärta är som den villande våg, tynande lif, nu definitivt upplösts.
Danskarna utgingo först och bildade en egen privatförening.
För ej länge och Hjalmar Brates utgjorde visst inte något sedan försvann äfven det finska elementet för att — be- undantag.
Bror Fredrik, bankmannen, med den tydligt mera ostentativt — göra sammaledes.
Som norr- säkra blicken för människors vederhäftighet i männen äro för få för att kunna räknas med, återstå blott svenskarra — åter ett varsel att skandinavismens mer än ett stycke hade kanske inte haft så vackra teorier äro — utopier.
Nyligen samlades med- orätt, då han tviflade på arten och beständig- lemmar af svenska kolonien för att öfverlägga om heten af Hjalmars senaste böjelse.
Han hade stadgar för en svensk förening, och är det att hoppas, att denna skall till allmän båtnad länge äga bestånd.
sett lågan hos honom flamma upp mången gång Schismen svenskarna och finnarna emellan torde förut, brinna och nästan förbränna för att inom tvifvelsutan ej saknat skärpa.
Svårt blefve väl reda ut, kort kunna släckas ut af en fläkt, svagare än på hvilken sida felet låg.
Alldeles utan grund är vis- en döendes andedrag.
Han hade förut icke stort serligen ej heller här det gamla ordspråket: " Sällan fäst sig vid broderns erotiska ströftåg, ty han vållar en att två träta. "
— Men — ja, det finns ett men!
Vi ha vant oss där hemma i Sverige, åtminstone kände " föremålen " och visste, att de tålde vid många af oss, att känna ett djupt medlidande med våra att lekas med.
Men vid första ögonkastet in- finska bröder och se för vår själs öga martyrkronan såg han, att denna Signe inte var af samma sväfva öfver de tusen sjöarnas land.
Det är dock en liten egenhet med Suomis söner och döttrar.
Kommer materia som alla de andra.
Han hade iakttagit man dem in på lifvet, ser dem i det gråa hvardags- henne långt mer än brodern någonsin kunde laget, ja, då förefaller som om finnen, hvar och en i ana, sett med stigande oro, hur hon följde sin stad, ej vore obenägen att ta den där martyrkronan Hjalmar, hvart han gick, med ögon, som lyste och omskapa den till en privat liten helgongloria — åt af beundran och kärlek, och han kunde snart sig själf.
nog konstatera, att det intryck, brodern gjort ELSA HAGÉUS.
på henne, var ett intryck för lifvet.
Dagen efter festen hade han sändt bud efter En bikt på omvägar.
\ modeiournal: ' för h e m m e n.
• — Jag tänker nu inte alls på dig — slöt bankiren sitt långa anförande — ty du kom- mer alltid att slingra dig fram, jag ger dig i denna sak helt enkelt tusan, men du har inte rättighet, absolut inte rättighet att sätta dig i besittning af denna värnlösa flicka, som du på förhand vet, att du på ett lättsinnigt sätt kommer att vanvårda.
Vi affärsmän be- nämna en motsvarande manipulation på det ekonomiska gebitet med ett mycket fult ord: bedrägeri.
Hjalmar häpnade.
Men hans gamla tvärsäker- het svek honom inte — Signe älskar mig — sade han nästan utmanande.
— Det vet jag.
Det behöfver du inte säga mig — invände brodern torrt — men det är i alla fall minst hjärtlöst, om slaget träffar henne nu med en gång, än att denna späda, veka varelse skall utpinas af dina nålstygn — åh, jag känner dig, min gosse, när du är på det humöret — på samma gång hon efter en tid, då hon lärt känna dig, skall se sig nöd- sakad att bit för bit plocka af dig all den grannlåt, som hon i sin menlösa afgudadyrkan själf hängt på dig.
Jag har aldrig tviflat på ditt goda hjärta, Hjälte, aldrig på din goda vilja, lika litet som på din begåfning, men du lider af ett andligt högmod, som tror sig ge dig rätt att jonglera med allt mellan himmel och jord lika lättvindigt som du jonglerade med dina vackra fraser i går kväll.
Jag tviflar inte heller på, att du menar allvar nu, men hur länge kommer det att räcka?
En andlig aristokrat, som du ju påstår dig vara, behand- lar inte kvinnor på ett sådant sätt, som du gjort.
— Det ha de sig själfva att tacka för — menade Hjalmar.
— Må så vara.
Det är en sak, som jag inte lägger mig i.
Men j a g svär på, att det blir samma historia med denna som med de andra, och det är det, jag för en gångs skull vill söka för hindra.
Och gifter du dig med henne, blir det naturligtvis etter värre.
— Det är det vi få se — svarade Hjalmar kallt.
imimiiiiiuiiiMiiiiii IIIUIMII1II9III Sveriges på en gång elegan- taste och mest användbara Hjalmar och haft ett längre samtal med honom på sitt enskilda mottagningsrum.
Det var första gången, tvillingbrodern tagit hårdt i, och det var första gången skarpa repliker växlats dem emellan.
Iduns Modellkatalog &lt;S » €k [y r a " " » &lt;«• » säsonghäften årligen Koioreradt omslag.
^ Prenumerationspris 2.20 for helt år — 60 ore pr häfte.
— 209 ^ Oumbärlig för alla som ' merskor och alla hem.
N u är t i d a t t p r e n u m e r e r a.
r
; &gt;^^j Det uppstod en pinsam paus, hvarunder ban- kiren fingrade på några papper på skrifbordet, liksom sökte han efter något.
— Tror du kanske att jag missunnar dig flickan?
— bröt han tystnaden.
— D«t vet jag inte.
Det ser inte bättre ut.
— Hör på, Hjälte — replikerade bankiren och ställde sig i position framför Hjalmar — för att komma till ett resultat i denna dunnia historia, vill jag göra dig ett förslag.
Res.
Res, hvart i Herrans frid du vill, var borta, så länge du vill.
Fullfölj din gamla plan att göra studier för ditt renässansarbete och kom tillbaka som en stadgad karl.
Har du där- under inte glömt henne, utan framhärdar i ditt beslut, så vill jag vara med om att dansa på ditt bröllop, om jag också ginge på träben.
Hjalmars ansikte ljusnade.
— Jag nekar inte till, att du kan ha rätt i mycket af hvad du sagt, och jag tror, att vi kommit hvarandra en bit närmare i dag.
Man- nens älskog är en episod, det vet jag, men • jag vet också, att en djup och innerlig böjelse kan åstadkomma märkliga ting.
— Låt mig se de där märkliga tingen först — skämtade brodern.
— Det kan vara som att vända om en hand — envisades Hjalmar.
— Prat, gosse.
Personer vid vår ålder byta inte i en handvändning om natur, om vi ens någonsin göra det.
Huru som helst.
Vi tyckas ju i det närmaste vara öfverens.
Men nu har jag inte tid längre med dina angelägenheter.
Vi träffas kl. 6 i eftermiddag till middag på operakällaren och få då resonera vidare.
— 1 eftermiddag är det omöjligt.
Jag har stämt möte med Brandt och Lybeck.
— Brandt?
Nu?
Efter detta?
— Det är ett gammalt löfte, som binder mig.
— En djup och innerlig böjelse bryter alla sådana löften — dekreterade bankiren och slog sig ned vid skrifbordet.
Audiensen var slutad.
Jag vet inte, hvarför jag blifvit så kär i ditt senaste bref.
Alla dina andra bref äro ju äfven fina och goda, men det är något sär- skildt med detta sista, du käraste.
Kanske berör det mer än dina föregående bref just det, som mest tilltalar din Signe — jag tror, att din känsla för mig och kanske för kvinnan i allmänhet kommit fram så som du menar det — ärligt och sant.
Du har skrifvit många fagra ord, och det kan ej undgå att smickra mig, om jag ock förstår, att din kärlek till mig gör dig delvis blind för de brister jag äger.
Käraste Hjalmar, jag känner mig trött nu och därför slutar jag för denna gång med ett innerligt hopp om att snart få träffa dig.
Må en kärleksfull Gud leda allt till det bästa för oss båda, och må samme kärleks- fulle Gud hjälpa mig att alltid göra det rätta och goda.
Lef väl, du käre. "
" Aningen om en kommande olycka har före- sväfvat mig de senaste dagarne.
Det var väl för mycket för mig, då jag trodde, att jag skulle få äga dig, du, min käraste, trots allt.
På mors uttryckliga åstundan öfversänder jag till dig inneliggande, som du måtte ha dragit upp ur fickan samtidigt med det du visade dina nya fotografikort.
Jag har inte själf läst det stygga brefvet, men mor tvingade mig att åhöra det, och hon har bedt mig meddela dig, att hon inte önskar, att du förnyar dina besök hos oss.
Må Gud förlåta mig, om jag nu gör något orätt, då jag ej äger kraft nog att motsätta mig min mors vilja, och må han hjälpa min Hjalmar.
.
.
jag kan ju intet göra.
Jag be- håller tacksamt, hvad du gifvit mig, ty mina minnen vill jag behålla.
Din framgång och lycka skall alltid förbli min dagliga bön.
Jag vet knappast, hvad jag skrifver, ty mitt sinne är tyngdt af sorg. "
(förta.)
" Du käre!
En ensam liten jänta sitter i sin jungfrubur och tänker.
Hon tänker på mångfaldiga ting, men mest tänker hon på någon, som hon håller af — innerligt och tryggt — med hela sitt lilla hjärta.
Hon tänker äfven en liten smula på sig själf, och en — fast hon vet det — fåfäng önskan tränger sig på henne att, om också blott för ett enda ögonblick, få göra en titt in i framtiden.
— Käraste!
Du nämnde något i går om, att du vore öfvertygad om, att denna jorden kunde i och genom kärleken blifva ett himmelrike.
Att kärleken kan göra under, det är då visst och sant, och att du och jag, käre, käre, nog skulle kunna åstad- komma ett litet himmelrike, värdt att äga och värdt att värna om, det skulle jag nästan våga tro.
Men jag är så ängslig för, att du hos mig ser egenskaper, som jag inte äger, ty när du en gång finner mig sådan jag är, en kvinna med många fel och brister, en helt " vanlig kvinna ", då är jag rädd, att solen och har- monien i vårt lilla himmelrike kan försvinna.
Ser du, det att man känner hvarann och så- ledes inte kan blifva besviken, och det att man älskar hvarann trots alla fel och brister, det är dock den säkraste borgen för ett lyckligt samlif.
Alltså får du ej hos mig se hvarken " konstnär " eller " snille ", utan sådan jag är, en jäntunge med blott medelmåttig begåfning i mångt och mycket.
Sådan är jag, käraste Hjalmar, och därtill ännu det värsta — svart- sjul.
Du tycker ej om ordet och tror icke, att jag är det, men jag är det — ännu.
Det är ingen dålig eller ovärdig känsla, blott helt naturlig.
Den starka FRÖKEN ANNA FLYGARE SOM ELEONORA I AUGUST STRINDBERGS " PÅSK " PÅ INTIMA TEATERN.
A BLOMBERG FOTO.
söker.
W / D 3 FRÄN SCENEN Q OCH ESTRADEN Å HAR DEN orgiastiska fantasiprodukt, som heter Wilde-Strauss ' " Salome ", också nått vår stora lyriska scen.
En dunst af fe- ber, en kväljande och rusande blodlukt, ett sinnlighetens allt nedbrytande begär är denna Herodes ' dotter, framdrömd af en dekadansdik- tare, som själf gick under på sin jakt efter sinne- lifvets mesi förfinade och abnorma sensationer, och klädd i-:!
musik af en snillrik teoretiker, hvil- ken här sökt nå det omöjliga och af denna orsak måst stanna ett godt stycke från målet.
Men kanske just därför är denna sällsamma ord- och tondikt ett tidens äkta barn.
Den är skapad ut ur den närvarande stämningen i ett kulturellt öfvermättadt Europa, där släktet jagas af en oupphörligt växande njutningstörst efter det ma- teriellas starkaste och mest döfvande extrakt.
Vi vilja det omöjliga, vi begära stjärnorna, men icke himmelens stilla, strålande ljus, utan djupets röda eldflagor, som ge våra själar oläkliga bränn- sår.
Salomes hejdlösa driftlif sjunger med oför- minskad kraft i våra ådror, fast vi dölja det under ett kallt yttre, så länge vi bevakas, och likt Salome ha vi snart hunnit därhän i för- gätenhet af de andliga fenomenen att vi, då Johannes förkunnar om världsförlossaren, stå med flackande ögon och spörja ut i rymden: om hvem talar han?
S Blott i en sådan tid kan ett verk som Salome blifva till och vinna häpna och innerst inne magnetiserade lyssnare.
Musiken företer ett kaos af underbara och hetsande ljud, för hvilka de harmoniska lagarna ej tyckas existera, på samma gång den äger en koloristisk uttrycksfullhet för det sinnesbe- rusande och öfver alla gränser gående anima- liskt begärande i Salomes karaktär.
Verklig klangskönhet förekommer däremot i Jocha- naans (Johannes döparens) parti samt i musiken till Salomes dans.
Där har komponisten frigjort sig från det experimentella och skrifvit några karaktäristiska, af österländsk klang och fäg- ring fyllda sidor.
I sin helhet torde partituret utöfva en alldeles särskild tjusning på den fackbildade musikern, ty instrumenten bereda örat ständiga öfverraskningar, som ibland bli af rent komisk natur.
Man står här inför en musikalisk själfhäfdelse eller snarare en stäm- mornas anarki som aldrig tillförne.
Richard Wagner förefaller tam och snäll bredvid Richard Strauss.
På utförandet har Operans artiststab nedlagt ett lika omsorgsfullt som resultatrikt arbete.
Fru H e l l s t r ö m O s c a r har utarbetat sin oer- hördt ansträngande roll till en detaljrik Salome- gestalt, hvilken både vokalt och dramatiskt tillfredsställer mycket höga anspråk, och dan- sen, som kanske är rollens mest kräfvande moment, göres med verklig koreografisk konst.
Hr F o r s e l l s Jochanaan är ett nytt prof på denne artists outtömliga individualiserings- förmåga och lysande vokala resurser, hr Ny- b l o m skiljer sig godt från tetrarken Herodes ' mycket fordrande parti, och birollerna bidraga nästan undantagslöst till en väl afvägd en- semble.
Orkestern under hr J ä r n e f e l t s led- ning förtjänar äfven varmt erkännande för ett EAU DE COLOGNE uppfriskar och stärker.
— - 210 —
^g) Musette, fröken Griinberg, skrattar mest, förmodligen där- för att hon har roligast, fröken B e r e n t z som fleuristen Mimi skrat- tar mindre, emedan hon är roligast.
Endast hennes brefskrifningskonst, hvilken hon ej begagnar oftare än då hon skall ge en älskare res- pass — och det sker så där en gång i veckan — är dyrbar med dess karaktäristiska ortografi: " Hå- pas ej vidare på mäj.
Jag kös- Shakespeares " Kung Lear " är ser däj för sista gången. "
En sannerligen icke något drama för annan af operettens komiska prakt- de nutidsmänniskor, som utnyttja blomster är hr R i n g v a l l, hvars sin tid med hastighetsåkning och uppträdande som Katarina af Me- annan Ii vets snabbkonst.
Man dici står åtskilliga grader bortom får ha tålamod och från dagens lustighetens godt och ondt.
kalla angelägenheter frigjorda tan- Musiken företer ingenting nytt kar, om man under fem akter, men har några anslående num- som behöfva ett sjättedels dygn mer och däribland en finputsad för att afspelas, skall kunna följa romans, hvilken sjunges med stor den åldrige kungens hemska lifs- bravur och röstiägringaf hr S t r ö m - FRÅN " UNGDOMSTEATERNS " PREMIÄR PÅ VETENSKAPSAKADEMIEN öde och skakas af detsamma.
b e r g, i närvarande stund operet- SCEN UR " PRINSESSANS VISA " AF ANNA WAHLENBERG.
Men äger man dessa förut- tens Forsell, hvad den artistiska A. BLOMBERG FOTO.
sättningar, då lyckas det förträff- duktigheten beträffar.
ligt, På Östermalmsteatern blåsa inga stadiga Dramatiska teatern har för öfrigt heder af Murger och hans bok " Från bohémens värld ", lyckovindar, och den senaste nyheten, folk- det sätt, hvarpå denna tragediernas tragedi Den fick äran att vanställas som opera- lustspelet " Kumlander ", som för många år går öfver tiljan.
A u g u s t L i n d b e r g s Lear är text och senare att tjänstgöra som under- sedan genom Victor Holmquists humoristiska ungefär sig lik från den gamla scenen, icke lag åt en operettkomponist, Henri Hirschrnann, och rörande spel i titelrollen gjorde stor lycka, någon med en mästares kraft och nyansrikedom som har kallat sitt opus " Musette " och skickat har denna gång verkat uteslutande som an- framställd gestalt, men ett ärligt och besjäladt det ut öfver Europa, h v a r a f Oscarsteatern, tikvitet, men icke af de " rara ", för hvilka man arbete så långt förmågan räcker.
I döttrarnas som bekant, också utgör en vrå.
Och där åt- betalar höga pris, utan endast som förlegadt, trio lyste fröken A s t r i T o r s s e l l s Cordelia njuter operetten i fråga f. n.
| gästfrihet, af tiden utdömdt gods.
med en vårblommas jungfruliga glans, och i Det textliga har emellertid ytterst litet af Henri Murgers spirituella lynne; de vanliga narrens roll, som nu för första gången spelades burleska upptågen från andra operetter gå igen af hr I v a r N i l s s o n, gaf den unge skådespe- som osälla andar, och åt de lustiga infallen laren prof på utmärkt karaktärskomik.
Den stilfulla uppsättningen gjorde sig, som var att skrattas tre gånger så mycket på scenen som En italiensk pianist, M a r i a A v a n i - C a r - vänta, väl gällande i den nya sceninramningen.
i salongen.
r e r a, som kom hit etiketterad som sitt lands Intima teatern vann skärtorsdagskvällen en främsta på området, ådagalade vid sitt upp- stor konstnärlig seger, måhända den största trädande stor anslagskraft och eruptiv känsla, sedan företaget startades, med sitt uppförande hvilken dock mera bländade än grep.
Bäst af August Strindbergs " Påsk ".
spelade hon Schumanns Carneval och en rap- Själfva stycket är ju en af vår dramatiks sodi af Liszt, men fullt öfvertyga oss om sin få äkta pärlor.
Aldrig förr eller senare har storhet kunde hon ej ens där.
Det hela var Strindberg åstadkommit något med detta skåde- virtuosmässigt, utan motsvarande själsinnehåll.
spel jämförligt i skir poetisk fägring, och sällan Vidare äro att anteckna två hvar i sin art har det goda, ödmjuka, offerträngtande i ett gedigna kyrkokonserter, den ena af vår ut- människohjärta klädts i skönare ord än där.
märkte Klaraorganist, direktör G u s t a f H ä g g, Den unga Eleonora, hvars milda vansinne den andra af kantorn i Gustaf Vasakyrkan gömmer en sublim visionär kraft och hvars direktör C a r l B o h lin.
Båda konserterna voro känslighet är mimosans, går fram genom dikten talrikt besökta och lämnade vacker konstnär- med ett förklaringens sken kring pannan, och lig behållning.
hennes tal bygger en strålbro mellan jorden Påskdagen gafs å kgl.
teatern den sedvan- och himmelen.
liga symfonikonserten till förmån för operans Fröken F l y g a r e, hvars talang redan till- pensionsinrättning.
Programmet bestod bland förene gifvit goda löften, visade här ett upp- annat af en Haydnsymfoni, Beethovens violin- gående i och sammansmältande med dikten, konsert i D-dur, en kantat af Mozart och som lyfte framställningen till ett högt konst- Wagners Charfreitagszauber ur Parsifal.
De närligt plan.
Ett själfullare spel har ej på tonsköna numren gjorde nu som alltid ett starkt länge varit sedt på en stockholmsscen.
Röstens intryck, förträffligt utförda som de blefvo af skälfvande klang, det fjärrskådande ansiktsut- hofkapellet under hr J ä r n e f e l t s ledning.
Som trycket, den spröda gestaltens barnaljufva pla- solister medverkade hr F o r s e l l och violi- stik — allt fanns i hennes tolkning, vid hvil- nisten R u t h s t r ö m.
ken ingen teatereffekt lådde.
ARIEL.
De öfriga medspelande, fröknarna A l e x a n - d e r s o n och R y d e l l samt hrr K j e l l g r e n, Vårt nyaste sceniska företag, " Ungdomsteatern ", hade F a l c k och de V e r d i e r bidrogo till en god sistlidne vecka sin start i Vetenskapsakademiens hör- helhetsverkan.
sal å en liten improviserad scen med mycket primitiva Det är något brådstörtadt anordningar.
I valet af pjäs, fru Anna Wahlenbergs konstnärliga skådespelet slun- poetiska lilla sagospel " Prinsessans visa ", låg en antydan om att man vill försöka gas rätt ned i operettens få en repertoar, som bättre lämpar sig för häxkittel, men repertoaren ungdomen att pröfva sina krafter på än bjuder det och publiken be- de tämligen tarfliga dramatiska alster, gär inte bättre.
mest öfversättningar, som rinnas att köpa kilovis i boklådorna.
Afsikten med det Det fanns i Paris ' Quar- hela, som väl är att bereda ungdomen, tier Latin för rätt länge se- såväl artister som publik, ett oskyldigt dan en diktare, som skref nöje, uppnåddes, helt säkert också.
Den en vacker, lifsyr skildring alltid nitiska fru Ebba Sjögren har haft all möda ospard med inöfvandet af de om konstnärerna och deras unga histrionerna.
älskarinnor i nämnda pariser- HR A. RINGVALL SOM KATARINA AF MEDICI I OPERETTEN " MUSETTE " PÅ kvarter.
Han hette Henri OSCARSTEATERN.
ATELIER JAEGER FOTO.
skickligt lösande af partiturets många problem.
Premiärpubliken, som till sista plats fyllde salongen, mottog ver- ket med en viss försiktighet och synbarligen också med en känsla af missräkning.
Blef intrycket kan- ske mindre sinnesretande än man väntat?
21 1 —
Ä.B.
LINGON * Blåbarssaft d a g: Ärter med fläsk; ugnspannkaka med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgasbord; hachis på kalf (rester från onsdag) med stekt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt brynt lammbringa med r i s; soppa på apelsinsaft med skorpor.
LÖRDAG.
F ru k o s t: Smörgåsbord; njursauté; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärtpuré med stekt bröd paneradt fläsk med potatismos.
(lör medicinskt bruk) förordas af herrar läkare.
Tillhandahållen i välsorterade speceriaffärer.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 26 APRIL — 2 MAJ 1908.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Iransk biffstek med mattre — d ' hotel — smör och brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e med giiflar.
M i d d a g: Klar buljong med sparrisknopp; slotts- stek med potatis och salader; mör- tårta.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgasbord; sillpölsa; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Köttpudding med ris och smör- deg (rester från söndag); sviskonsoppa med vispad grädde och skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelett med potatis och skinka; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Vegotariansk blomkåls puré med stekt bröd; kokt kolja med smör och ägg samt potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; plättar med s y l t; benig kalfstek med potatispudding; rabarberpaj med vispad grädde.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kokt sill med smör och ägg samt po- t a t i s; mjölk; kaffe eller t e.
M i d RECEPT: Fransk b i f f s t e k med maitre d ' h o t e l s m o r (f. 6 pers.).
1 kg.
benfri fläskhare.
1 liten msk.
salt, 72 tsk.
hvitpeppar.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 gr.).
M a i t r e d ' h o t e l s m o r: lVs he- smör, 2 tsk.
fint hackad persilja, lVs tsk.
citronsaft.
T i l l g a r n e r i n g: Fransk potatis, persilja.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten, skares i 1 cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas på båda sidor och beströs med peppar och salt.
En tackjärnspanna upphettas långsamt, smöret brynes däri, biffarna iläggas och stekas öfver hastig eld samt uppläggas på varmt serverings- fat.
Pannan urvispas med litet kokande buljong eller vatten och såsen hålles öfver biffarna.
Smöret röres med per- siljan och citronsaften, tills d e t är pösigt.
Med en tsk.
doppad i varmt vatten, tagas små klickar af smöret och lägges en på hvarje biff.
Anrätt- ningen garneras med potatis skuren i strimlor och kokt i flottyr, samt per- silja.
M ö r t å r t a (f. 6 pers.).
100 gr. sötmandel, 210 gr. smör, 100 gr. strö- socker, 1 ägg, 200 gr. hvetemjol, 2 kkp.
äppelmos.
.
T i l l f o r m e n: V2 msk.
smör (10 gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas och drifves genom mandelkvarn.
Smöret t v ä t t a s väl och röres, tills det blir hvitt och pösigt, hvarefter sockret, mandeln, äggulan och det siktade mjö- let nedröras.
Sist nedskäres den till hårdt skum slagna ägghvitan och degen ställes a t t stelna.
En gjutpanna smor- jes väl och beströs med s t ö t t a skor- por.
Pannan beklädes med hälften af degen och äppelmoset ilägges.
Af den VARGARDA (Kungl.
Hofieverantör) HAFREGRYN ° HAFREMJÖL Vid beredningen bortslipas icke — såsom ofta sker för att gifva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nä- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ej lbs och slemmig).
Obs.
Den extra kvalitén i paketerna.
ugn omkr. V2 fim- Den serveras med steksås eller skiradt smör.
SOLO-KflFFE S i l l p ö l s a (f. 6 pers.).
2 stora sil- från lar, 1 lit.
kokt, kall potatis, 1 medel- stor portug.
lök, 4 msk.
smör (80 gr.), 3 d e l.
tjock grädde.
A.-B.
Malmö Kaffekompani.
B e r e d n i n g: Sillarna urtagas, sköl- H.
M.
Konungens Hofieverantör.
jas väl och få ligga i rikligt med vatten under 12 t i m.
Skinnet afdrages Magnetiskt förädladt enligt svenskt och sillarna fläkas; ryggbenet och alla småben borttagas.
De skäras därefter patentet n:o 20016 är i små tärningar.
Potatisen skalas och skares i lika stora tärningar.
Löken det bästa, renaste och drygaste skalas och hackas fint, samt fräses väl i smöret.
Därefter tillsättas sillen och potatisen och massan brynes lätt under försiktig omrörning.
Sist ned- röres grädden och anrättningen upp- som finnes 1 marknaden och säljes 1 lägges på varm karott.
Serveras som femton olika JavabJandningar i riketi frukosträtt.
förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer.
JflVfl-KflFFE Po t a t i s p u d d i n g (f. 6 pers.).
IV2 lit.
potatis, vatten, salt, 3 msk.
godt smör (60 gr.), 3 ägg, 2 dl.
gräd- öfriga degen skares med sporre 1 cm.
socker.
breda remsor, hvilka läggas i rutor de, Vä msk.
salt, 1 msk.
ms,J T i l l f o r m e n: 1 / 2 - smör (10 öfver äppelmoset samt en ring rundt omkring tårtans kant.
Den gräddas i gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
Potatisen råskalas, ordinär ugnsvärme omkr. tyj t i m.
Upp- B e r e d n i n g: kokas och drifves genom purépress.
stjälpes när den afsvalnat.
Det kalla smöret nedröres i moset med Köttpudding m e d r i s o c h en gaffel tillika med de uppvispade s m ö r d e g (f. 6 pers.).
S m ö r d e g: äggulorna och grädden.
Kryddorna till- 2 del.
grädde, mjöl som till en stadig sättas och sist nedskäres d e till hårdt skum slagna ägghvitorna.
deg, Va v l l £ t smör mot degen.
En bleckform smörjes med smör och Ris: 1 kkp.
risgryn kokta i 1 lit.
beströs med fint s t ö t t a skor.
Moset oskummad mjölk, 1 ägg, 1 tsk.
salt.
lägges däri, beströs med stötta skorpor 1 / 2 k g.
stekt eller kokt kött (rester), och krusas n ä t t.
Puddingen gräddas peppar, salt, en medelstor saltgurka i god ugnsvärnie, tills den fått vacker eller syltlökar, 4 del.
steksås eller bul- gulbrun färg.
jong.
Den serveras till kötträtter i allmän- B e r e d n i n g: Grädden vispas till het.
hårdt skum och däri inarbetas så myc- ket hvetemjol, a t t d e t blir v en stadig R a b a r b e r p a j (f. 10 pers.).
deg.
Degen väges och l / j i k t s m ° r M ö r d e g: 3 hg.
mjöl, 3 hg.
smör, mot degen, inkallas som till vanlig 40 gr. socker, 1 stort ägg, 6 del.
ra- smördeg.
En vacker bleckform beklädes barber, 2 del.
strösocker.
med degen och e t t lock utskäres.
Ris- B e r e d n i n g: Mjölet siktas på bak- grynen skållas i hett vatten, påsättes i den kokande mjölken och få under bordet, smöret fördelas fint i mjölet, rörning koka, tills de äro mjuka, då sockret och ägget tillsättas och degen tillsammans med fingerspet- det uppvispade ägget och saltet iröres.
arbetas samt ställas u t a t t bli kall.
En Köttet skares i små tärningar, likaså sarne bleckform tackjärnspanna beklädes gurkan eller syltlöken.
Det nedlägges med hälften eller af degen.
Rabarbern sköl- i den beklädda formen, hvarftals med jas väl, skalas tunnt, skåres i bitar det kokta riset; mellan hvarje hvarf och nedlägges hvarfvis med strösocker lägges gurk- eller lökskifvor; salt och i den beklädda formen.
Resten af de- hvitpeppar tillsättas och litet sås eller gen kaflas u t till e t t lock och härmed buljong påhälles.
E t t lock af smor- betäckes pajen.
Degkanterna hopfästas degen lägges öfver.
Locket pickas med med ägghvita.
Pajen gräddas i god en gaffel eller vispsticka och penslas ugnsvärme omkr. 3 /.
t tim.
Den upp- med vatten.
Puddingen gräddas i varm stjälpes, när den afsvalnat och ser- veras med vispad grädde eller vaniljsås.
H a c h i s p å k a l f (f. ' 6 pers.).
s / t kg.
kalfstek (rester), 1 msk.
fint hackad portug.
lök, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, V2 Ht.
buljong (kokt på stekbenen), peppar, salt, 1 äggula, 1 del.
tjock grädde, 1 tsk.
citronsaft.
B e r e d n i n g: Köttet skares i tär- ningar (ej för stora).
Löken fräses i smöret och mjölet iröres.
Buljongen tillsättes och såsen får koka i 10 min.
Köttet ilägges och stufningen afsmakas med kryddorna, hvarefter den afredes med den uppvispade äggulan och gräd- den.
Stufningen får därefter endast sjuda och citronsaften tillsättes.
Anrättningen garneras med förlorade ägg eller brynt potatis.
P a n e r a d t f l ä s k (f. 6 pers.).
750 gr. magert l ä t t s a l t a d t fläsk, 1 ägg, 1 kkp.
s t ö t t a skorpor, 2 msk.
smör eller flottyr.
B e r e d n i n g: Fläsket skares i skif- vor, svalen borttages och fläskskifvorna bultas väl p å båda sidor samt doppas i det uppvispade ägget och vändas i de s t ö t t a skorporna.
En taekjärnspanna upphettas långsamt, smöret eller flotty- ren upphettas däri och fläsket ned- lägges samt får steka vackert gulbrunt på båda sidor.
Det upplägges p å varmt serveringsfat och serveras med stufvade grönsaker eller potatismos.
HUSHÅLLERSKA, erfaren och kunnig EN anspråkslös, bättre, framför allt erhåller plats öfver sommaren.
Lon 20 barnkär flicka, kan nu genast erhålla För barnens hud är det ytterst nödvändigt att den mildaste och finaste tvål användes kr.
pr månad.
Svar med betyg sändes plats i liten familj i Stockholm a t t till » Prästgården », Långared (Elfsb.
1.)
vara husmodern behjälplig med inom ett hem förekommande göromål.
Svat SOM sällskap och hjälp åt en äldre till » Hemtrefnad », Iduns exp., Stock- dam bosatt å herregård i Västman- holm.
land, önskas n u genast en stilla och god och vänlig lärarinna ined besitter dessa egenskaper, och den har därigenom blifvit oum- flicka.
Svar med lönepret.
och EN LEDIGA PLATSER enkel bärlig för barnkammaren.
rek.
sändes till fröken E. Hamilton, gladt, lugnt sätt och med förmåga a t t handleda ungdom, önskas till hösten Enköping.
i mindre samhälle.
Sökanden bör kunna undervisa till och med åttonde klass VID Simrishamns Samskola blir till i engelska, tyska och öfriga skolämnen.
Kungl.
Hofieverantör, nästa läsår plats ledig för lärarinna Eleverna komma a t t blifva 2 flickor, med hufvudsaklig undervisningsskyldig- 15 och 16 år, med kunskaper till 5:te Stockholm, het i biologi.
L ö n: 1,200 kr.
Ansök- och 7:de klass samt 1 gosse 12 år.
ningar insändas före den 1 maj till pålitlig och barnkär, ej för ung, villig Två smöbl.
rum, hvaraf det ena äfven föreståndarinnan.
.
a t t tillse t v å barn, 2 och 3 år, samt 1 använde » som skolrum, erhållas jämte VID nyuppförd hönsgård finnes plats VÄRDINNA önskar plats n u eller till BILDAD, treflig, ordentlig, musikalisk öfrigt hjälpa till med inom hemmet kök porslin, nödig köksattiralj och för en i rationell hönsskötsel van skö- hösten.
Goda rek.
och betyg finnas.
flicka kan få god plats den 1 maj i li- förekommande göromål, erhåller plats ved.
Lön 1,250 kr.
Svar med fotogr.
terska.
Ansökan med betygsafskrifter Svar till » 1869 », Stockholm 16 p.
r. och löneanspråk insändes märkt » Ledig BILDAD, huslig flicka, kunnig i mat- ten fin familj å större municipalsarn- hos tandläkarefamilj i Norrland den till » Två å tre år », Kalmar p.
r hälle.
Skall vara behjälplig i hemmet 1-sta m a j.
Svar, rek., och om möjligt BILDAD, gladlynt flicka erhåller plats plats » under adr.
S. Gumfelii Annons- lagning, bakning, sömnad, söker plats.
foto.
till » M.
J. », Sv.
Telegr.-byråns och skötandet af tvenne (7 o. 2 år) i hem p å herregård i västra Sverige byrå, Stockholm f. v. b.
Ordentlig, godt lynne.
Svar » Idog », barn.
Svar med betyg och lönepret.
Annonsafd., Stockholm.
för a t t sköta e t t hälft års barn och Iduns exp.
f. v. b.
till » C », Lund p.
r.
__ i öfrigt gå frun tillhanda.
Svar med EN bildad, glad småländska, önskar Kvinnlig korrespondent, lönepretentioner och fotografi till » E.
mot fritt vivre, som sällskap få med- Vid Klippans samskola fullt hemmastadd i stenografi och ma- L. », Nordiska Annonsbyrån, Göteborg.
PLATSSÖKANDE följa till badort eller ock komma i blifva för nästa läsår lediga: Före- skinskrifning med vana vid kontors- någon lin familj som hjälp och säll- ståndarinnebefattningen med undervis- o-öromål, kunnig i tyska och engelska EN lärarinnebefattning vid nyinrättade skap.
Svar tacksamt till » Sommaren ningsskyldighet hatet i kristendom, l a m t hälst i franska erhåller genast samskolan i Borgholm förklaras har- språk och historia samt med en be- plats.
Ansökningar jämte uppgift om med till ansökan ledig.
Lön 1,050 kr.
ENGLISH lady (28) with knowledge 1908 », Liatorp p.
r. gynnelselön af 1,400 kr.
och bidrag föregående anställning, ålder och löne- Ansökningshandlingar torde insändas of German &amp; Italian seeks post in UNG, musikalisk flicka önskar plats till pensionsafgift.
En lärarinnebefatt- anspråk under adress _ före den 15 nästa m a j.
Borgholm den refined family.
Ref. exchanged.
» L.
såsom sällskap och hjälp i ett aktadt ning i matematik, svenska och om möj- A.-B.
Svenska Järnvägsverkstaderna, 3 mars 1908.
Styrelsen, C », co Rev.
E. Schweckendiek, Biserica hem p å landet.
Svar till » Musikalisk Linköping.
ligt teckning med en lön af 1,100 22 », Iduns exp '.
UNG flicka, skicklig i musik, lar plats protestanta, Craiova (Roumania) — 1,190 kronor.
Ansökningar med be- som lärarinna i franska Schweiz.
Svar FRANSYSKA, som genomgått litterär UNG flicka van vid sjukvård önskar tyg ' torde snarast insändas till styrelsen, TILL kammarjungfru önskas en ej for till » D.
G. », Iduns exp.
f. v. b. fransk exem.
önskar öfver sommaren följa herre eller d a m p å resa eller ung pålitlig bättre flicka, kunnig 1 adress Klippan, före den 1 m a j.
badort.
Svar emotses tacksamt till all slags sömnad och strykning, van TILL följd af sjukdom sokes en fullt plats i fin familj i Sverige.
Idkar till vid ordning, städning och servering.
duglig kokerska med tjänst om vintern musik, t a l a r engelska, tyska och ita- &gt;28 S. E. », Uppsala p.
r.
Porträtt och underrättelser sändas till i stad och sommaren å landet.
E l m lienska.
Underrättelser: Sainclair, 167 TVÄNNE bildade flickor önska snarast Rue de Rennes, Paris plats i ansedd familj i Sthlm eller trak- Grefvinnan K., Gnesta.
Lilliehöök, Oskarsparken 1, Örebro, flicka af god familj som genom- ten däromkring.
Den ena hufvudsakli- BARNKÄR, enkel flicka, som u t a n jung- FÖR en duglig, bildad hushållerska UNG gen för hushållet, den andra hälst gått praktisk skola och ä r väl hemma- frus hjälp vill åtaga sig göromålen 1 ej öfver 35 år, med förutsättningar stadd i alla husliga göromål önskar _ i a t t handleda barn.
Musikaliska, spela hemmet, kunnig i matlagning, erhåller a t t praktiskt sköta e t t landthushåll vår plats som husmoderns hjälp.
Nå- och sjunga, önska anses som familje- är för inst.
läsår en lärarinneplats le- plats lista, m a j.
Medlem af familjen samt som husföreståndarinna ä g a för- gon lön önskvärd.
Svar emotses tack- medlemmar.
E t t års praktisk erfaren- dig.
Undervisningsskyldighet hufvud- då så lämpar sig.
Betyg, foto.
Svar måga a t t göra hemmet trefligt, finnes samt under a d r.
» 20 år », Hasselfors.
het i hushållet.
Finaste ref. finnas.
sakl.
i språk och historia.
Statsskolor- » Familj » inom 8 dagar, Kungelf p.
r. plats i ungkarlshem i Västergötland den Små löneanspråk.
Svar till » Rask o. nas undervisningsplan.
Lön 1,200 kr.
UNG bildad flicka, som genomgått hus- 1 maj eller förr.
Skri fgöromål äro FÖRLOFVAD flicka önskar plats 1 gladlynt », Svea-Byråns Annonsafdn., Fullt kompetenta sökande äga a t t före hållsskola och är hågad medfölja fa- förenade med platsen.
Lön 275 kr.
treflig familj mot mindre lön eller Göteborg.
den 15 juni 1908 insända sina af lä- milj till landet öfver sommaren, event, Egenhändigt skrifna svar med refe- vivre.
Är kunnig i linnesömnad och karebetyg och öfriga erforderliga hand- att kvarstanna året u t, erbjudes plats renser och fotografi sändas till » C.
villig deltaga i husliga göromål.
Svar UNG, bildad flicka, kunnig i enklare lingar åtföljda till skoläns styrelse nu eller början af juni a t t hjälpa A. C », Ulricehamn motses tacksamt till » Jämtlandstös », matlagning och sömnad, önskar plats ställda ansöka, till ordföranden 1 juni, som husmoders sällskap och husmoder med matlagning och i ett GUVERNANT.
En skicklig, undervis- Iduns exp.
hushåll förekom, göromål, där tjäna- ningsvan, hälst fransktalande och mu- UNG, bättre flicka, något musikalisk, hjälp.
F r i a resor.
Sv.
t i l l » S.
H. », Borgmästaren Ph.
Humbla.
rinna finnes.
Svar jämte uppgift om sikalisk guvernant, som kan meddela önskar plats i familj som hjälp och Rådmansg.
69, 4 t r „ Stockholm.
BÄTTRE anspråkslös barnkär flicka, lönepret.
till » Änkefru », Strängnäs p.
r. undervisning i 4:e och 7: e klassens äm- sällskap.
Svar till » H.
C », Fjällbacka LÄRARINNA i svenska ämnen (spe- musikalisk har företräde, något kunnig 1 ciellt matematik) samt tyska önskar sömnad, som vill hjälpa till a t t sköta 3 MEDELÅLDERS läkare boende i stads- nen å t tvänne flickor, erhåller i höst p. r. små barn och deltaga i förekommande liknande samhälle vid stambana, ön- förmånlig plats hos kammarherre Flach EN flicka, som varit anställd p å sjuk- mot fritt vivre underv.
e t t par timmar Svensksund, Norrköping.
hus som biträdande sköterska, önskar om dagen i fam. boende på landet.
göromål får plats om svar jämte foto.
skar finna en aktningsvärd, bildad plats a t t sköta någon äldre sjuklig Sv.
till » B.
SS. », Gumaelii Annonsbyrå, och lönepret.
sändes till » Medlem af kvinna, som kan sköta om hans hem Ledig plats vid Tranås 3-klassiga herre eller dam.
Svar till » F.
S. », Göteborg.
familjen », Iduns exp.
- och t v å barn.
Foto.
samt noggranna PRIVATVÅRD önskas af en sjukskö- Postkontoret, Järntorget, Göteborg.
UNG läkarfamilj i landsortstad, m. uppgifter på ålder, duglighet och för- högre flickskola terska, helst bröstsjuk, villig a t t hjälpa Sverige, önskar bildad ensamjungfru.
mögenhet önskas.
Svar till » Medicus », till med husets göromål.
Goda betyg e. o. andra lärare (manlig eller kvinn- Medl.
af fam. Svar snarast möjligt Gumadii Annonsbyrå, Malmö finnes.
Svar till » Sjukvård », Gumielu lig) med undervisningsskyldighet huf- med foto., ref. och anspråk till » M.
21 år, önskar a t t mot fritt vivre under Annonsbyrå, Göteborg.
vudsakligen i modersmålet, historia o. H. », Stockholm!
6 p.
r sommarmånaderna komma i fin familj, geografi; lön 1,600 kr.
pr å r; platsen 25-ÅRIG kvinnlig sjukgymnast söker an- snarast möjligt a t t besättas helst på landet, som sällskap.
Är något ställning vid badort, hos familj (helst Kvinnlig trädgårdsmästare kunnig och väl rekommenderad, erhåller kommer med ordinarie innehafvare.
Ansöknin- kunnig i matlagning samt inomhus före- på landet) eller a t t medfölja på resa.
plats " hos undertecknad för skötandet önskas till mindre trädgård i Norr- gar insändas före den 10 juni till ordf. kommande göromål.
Svar till » Familje- land.
Uppgift om lön samt rek.
och af e t t 3 mån.
barn.
Person från barn- i styrelsen för Tranås högre folkskola medlem », Annonsbyrån, ö. Larmgat.
1, Svar till » Våren 1908 », Filialpostkon- toret, Järntorget i Göteborg.
foto.
torde insändas nu genast till vårdshem äger företräde.
F r u Lydia adr.
Tranås.
Göteborg.
Muller, Arlöf.
» Energisk », Iduns exp.
A N N O N S E R skola vara inlämnade till Expeditionen senast fredag för att kunna införas i följande veckas num- mer.
" Hylins öfverfettade Barntvål " Hylin &amp; Co, FabivAktiebolag, En bättre flicka Barnsköterska, — 212 —
