# ID: svediakorp-per1769
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,607
# sentences: 1,555
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 14 (1109) TORSDAGEN DEN 2 APRIL 1908.
2 1: S T A ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N NORDLING.
&amp; Una Tlfmén ocfj « D Alméns verksamhet där.
Fas- tare och fastare har det snärjt henne, tills hon i januari 1906 fick ge sig på nåd och onåd och bli dess verkställande di- rektris.
Själf tillmäter fröken Almén, och detta med fullt skäl, sin föregående verksam- het stor betydelse för den hon nu innehar.
Hon har inom olika områden förvärfvat män- niskokännedom, organisations- förmåga och stor arbetsinten- sitet: de viktigaste chefsegen- skaperna på en plats som hennes.
ET RÄCKER väl nu till ett tjog år sedan jag för- sta gången råkade Ina Almén.
Jag vill minnas, att " det var på eller rättare efter ett föredrag af Ellen Key, anordnadt af det då verksamma, af några för kvinnans intellektuella utbild- ning intresserade märkesmän och dito kvinnor bildade " Före- läsningsinstitutet för damer ".
Om någon fjärrskådare då sagt oss båda, att vi en gång skulle ha ett starkt gemensamt in- tresse i charkuterivaror och spe- cerier, hade vi väl karaktä- riserat honom som humbugs- makare, och de sakkunniga som tilläfventyrs - åhört profetian skulle nog ha uttalat ett bekla- gande — å smörbyttornas, ostar- nas och speceriernas vägnar.
Men allt här i världen är ju underkastadt förvandlingens lag och kanske ej minst unga damers intressesfärer, förvand- lingen må nu ske med deras goda vilja eller " par la force de circonstances ".
Jag tror mig ej begå någon indiskretion när jag omtalar, att den senare faktorn icke varit utan inver- kan på det tillfredsställande faktum, att kvinnornas andels- förening Svenska hem har den oskattbara fördelen att äga Ina Almén till direktris och att således hennes utmärkta för- utsättningar för denna befatt- ning nu odeladt komma nämnda kvinnoföre tag till godo.
Ina Almén har alltid varit en det verkliga arbetets människa.
Hon är dotter till framlidne professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet sedermera generaldirektören i medicinalstyrelsen A.
T. Almén och hans maka, dotter till Elias Fries, och har således vuxit upp i ett hem med stark vetenskaplig färg.
Efter afslutade skolstudier i Uppsala valde Ina Almén för sin vidare utbildning Tekniska skolan i Stockholm och genomgick där en tre- årig kurs.
Sedan tog hon anställning som riterska inom träslöjden hos fröknarna Selma Giöbel och Bertha Hiibner, som då startat det konstindustriella företag hvilket sedermera ut- vecklat sig till det nuvarande aktiebolaget " Svensk konstslöjd.
S. Giöbel ".
Tre år där- efter anställdes fröken Almén hos firman Nor- stedt &amp; söner och arbetade där hela tio år, däraf tre som Posttidningens kassaförvaltare.
Men så tog hennes gamla kärlek till konst- Svenska fjem «,,.
Då redogörelse för Svenska hems principer och verksamhet redan vid ett par tillfällen fram- lagts för Iduns läsekrets, skall jag här stanna endast vid några af märkesstenarna på Svenska hems tillryggalagda bana.
Starten gjordes af Anna Whitlock, som först under hand intresserade några damer för en särskildt husmödrarna an- gående tillämpning af koopera- tionstanken.
Efter ett omfat- tande och sträfsamt förarbete konstituerades föreningen Sven- ska hem den 5 april 1905.
An- delar hade då af 391 kvinnor tecknats till ett belopp af 20,940 kronor.
Grundprinci- perna äro " att anskaffa och till- ».
BLOMBERG FOTO.
industrien ut sin rätt, och hon återvände till " Giöbels ".
Emellertid behöfdes hennes arbetskraft inom hemmet.
Hennes far var nämligen det sista året af sitt lif sysselsatt med en maktpålig- gande statistisk undersökning, och dottern Ina blef hans sekreterare.
Efter faderns död äg- nade hon sig igen åt sina konstindustriella intressen, men denna gång obunden af någon fast anställning.
Hon gjorde studieresor utom- lands, gaf kurser i stillära och skref i tid- skrifter och tidningar åtskilliga inom veder- börande kretsar uppmärksammade kritiska upp- satser rörande konstindustri.
" Men så fick Anna Whitlock tag i mig, " som Ina Almén själf uttrycker saken.
Och det var detta högst lyckade och starkt fasthållande grepp som åt Svenska hem förvärfvade och behöll Ina Al- méns stora intellektuella begåfning, sällsynt rediga tankeförmåga och strängt målmedvetna energi.
Svenska hems utveckling står alltifrån begynnelsen uti intimt sammanhang med fröken — • 165 handahålla goda och oförfal- skade varor, med undvikande så vidt möjligt af mellanhänder, att afskaffa kreditsystemet, att låta medlemmarna själfva utöfva kontrollen och att fördela vinsten bland medlemmarna i förhållande till storleken af deras inköp ".
Ut- delningen på andelskapitalet är fastställd till fyra procent.
Ordförande i första årets sty- relse var doktorinnan E. Boheman, och sekre- terare fröken Ina Almén.
Att skaffa lokal och biträden var för sty- relsen ett jämförelsevis lindrigt besvär.
Men med afseende på det allra nödvändigaste, näm- ligen varorna, yppade sig en lika allvarlig som oväntad svårighet.
Det var den beryktade bojkotten.
Stockholms specerihandlarförening uppmanade nämligen genom cirkulär och de- putationer grosshandlarna att afbryta alla för- bindelser med Svenska hem, för så vidt de önskade behålla sina öfriga kunder.
Fabri- kerna och deras agenter utsattes för samma påtryckning.
Man lär till och med ha gått så långt att hota de kuskar, som körde leveranser
den kr.
5 7: 6 6; lika 3,349:61, eller öfver kapitalet.
Försäljningssumman ställer sig under de sätt: rsZn-Esfes med en nettovinst af kr.
19 % på själfva rörelse- för januari och februari gångna åren på följande 1908 1906 1907 Januari Kr.
9,579: 02 Kr.
15,832: 69 Kr 21,680: 73 23,685: 77 Februari » 10,112: 79 &gt; 17,377: 82 FRÖKEN ALMÉN PÅ SITT KONTOR.
till Svenska hem med förlust af julpengar från öfriga speceriaffärer.
Denna bojkott var så mycket mer ägnad att väcka förvåning och förstämning, som Svenska hem aldrig gjort sig skyldig till någon som helst illojal konkurrens, ty som sådan får väl ej betraktas principen att betala alla varor — kontant!
Att sty- relsen det oaktadt lyckats knyta tillfredsstäl- lande affärsförbindelser och att den lotsat före- taget igenom de mången gång till hopplöshet stegrade svårigheterna, att den aldrig svikit inför det tunga ansvaret och den oaflåtliga mödan och slutligen ledt Svenska hem fram till dess nuvarande säkra och jämna utveck- ling, det är en ovansklig heder.
Om Svenska hem till följd af de exceptionellt svåra för- hållandena stupat, så hade det ej varit någon skam, men väl ett bakslag för en längre tid åt den kooperativa idén.
Att det nu emeller- tid höll sig käckt uppe är så mycket större ära.
Och jag tror vi alla äro ense om att hufvudparten af arbetet utförts af Ina Almén.
Öfriga medlemmar i styrelsen äro fruarna E. Boheman, E. Bromée, A. Glasell-Andersson, H. Leyonmarck, S. Rissler och M. Wessel.
Suppleanter äro fru A. von Zweigbergk och fröken A. Dahlgren.
Nödvändigheten att redan i begynnelsen åstadkomma direkta förbindelser med utländska leverantörer föranledde Svenska hem att ut- sända doktorinnan Glasell-Andersson «:h frö- ken Ina Almén på en studieresa.
Resultatet af denna var inledandet af åtskilliga för Svenska hem förmånliga affärsförbindelser med stora ut- ländska kooperativa företag.
En liten organisation inom den större, hvil- kens verksamhet, rätt skött, bör kunna bli till stort gagn, år Svenska hems upplysningsnämnd.
Dess uppgift är att på olika sätt sprida känne- dom om kooperationen i allmänhet och Svenska hem i synnerhet.
Till de samkväm som denna nämnd anordnar ha medlemmarna rätt att med- föra gäster.
Trakteringen anordnas naturligt- vis af varor från Svenska hem.
Särskildt guterade äro de förträffliga grönsaks- och fruktinläggningarna.
Samkvämen utfyllas af föredrag och diskussioner, och det är då till- fälle för medlemmar att andraga sina önsk- ningar och — klagomål.
Huruvida det varit klokt att välja in så många medlemmar — tjugusex — i upplysningsnämnden, får dess verksamhet utvisa.
Svenska hems medlemsantal var vid 1907 års slut 1093.
Den på första halfåret upp- komna vinsten fördelades sålunda: Räntor å andelar efter 4 % kr.
649: 60, 5 ° / o afskrif- ning å mobilier kr.
2 6 1: 3 6, förlusten från föregående bokslut kr.
5 1 7: 4 9, 10 ° / o t i U r e " servfonden kr.
192: 12, 5 ° / o t m kvinnornas hus kr.
9 6: 0 6, P / 2 % utdelning till medlem- marna kr.
1,575: 32 samt till dispositionsfon- När ni Hvad personalen beträffar, har fröken Almén med de jämförelsevis små medel, som ännu stå henne till buds, sökt ordna för den på tillfredsställande sätt, t. ex. med stängning af butiken kl. 7 e. m., en fri eftermiddag i veckan, fastställd ömsesidig uppsägnings- tid, förskottsbetalning per månad af lönen, sommarledighet, del i vinsten och — kaffe med dopp två gånger om dagen.
I fröken Valborg Chron har Svenska hem en intresserad, duglig och erfaren föreståndarinna.
Hon och fröken Berlin, föreståndarinna för filialen, använde sin semester till att, hufvudsakligen på egen bekostnad, göra en resa med ändamål att utomlands studera kooperativa företag af samma art som Svenska hem.
Det är också en synnerligen god anda som råder inom Svenska hems personal.
" Här förekommer aldrig något skvaller eller tissel och tassel bakom ryggen, " upplyser fröken Almén.
" Nej, undra på det, " är man färdig att svara, " med en direktris, som fullstängigt saknar organ för allt sådant. "
Manlighet är en god sak, kvinn- lighet likaså, men allt det som innefattas i ordet " fruntimmersaktighet " är både hos män och kvinnor af ondo.
Och man kan lätt före- ställa sig, hur det skulle se ut i Svenska hem, om den egenskapen där fått fotfäste.
Men nu är den som sagdt bannlyst.
Undertecknad hörde till dem, som ansågo det onödigt och oklokt att göra Svenska hem till ett uteslutande kvinnligt företag.
Vi ha ju gudinog med kvinnofrågor ändå: för koo- perationstanken skulle ju män och kvinnor kunna arbeta tillsammans.
Men när nu så blifvit, att kvinnorna tagit Svenska hem helt i egen hand, är man skyldig oförbehållsamt erkänna, att de visat sig kunna sköta det som — en hel karl!
Och det är nu en honnörs- sak för svenska kvinnor att hvar efter sin art stödja, rikta och utveckla Svenska hem.
Inom detta namn rymmes ju ett nästan obegransadt program.
När företaget konsoliderats tillräck- ligt, kommer Svenska hem säkerligen att öfvergå till äfven andra branscher och att slå sig på Profva dem och öfvertyga Eder att de g6ra skäl för namnet härnäst köper skodon be- gär då att få se Hela omsättningssumman år 1907 var 216,419: 08, hvilken jämförd med den för 1906 företer en ökning af 53 ° / 0.
Svenska hem är nu medlem af Kooperativa förbundet.
Vid dess senaste kongress invaldes fröken Ina Almén i styrelsen.
Småningom har Svenska hem utsträckt sin försäljning till landsorten.
Början gjordes på grund af en direkt uppmaning från Norrland.
Svenska hem ser sig nu i stånd att möta ännu större tillslutning från landsorten.
.. Utom mo- tiven att sprida de kooperativa idéerna och utvidga företaget, ligger i denna vädjan till samarbete med landsortens husmödrar ett ego- istiskt intresse från stockholmsmedlemmarnas sida.
Man har nämligen tänkt sig att på så sätt komma i direkt rapport med leverantörer af alla för Svenska hem nödvändiga landt- mannaprodukter, såsom ägg, smör, ost, ärter, frukt, grönsaker, inläggningar m. m.
Svenska hem skulle härigenom kunna erhålla bättre priser och jämnare varor, säljarna högre be- talning, på grund af att de fördyrande mellan- händerna undvikas.
\ f / * ^ ianaan " Damernas favorit ".
— 166 EN AF " SVENSKA HEMS " BUTIKER.
produktion.
Men utom billigare lifsfömödenheter, ideellt.
det materiella målet: bör också finnas ett " Sträfvade vi, " yttrade fröken Alme ' n en gång i ett föredrag, " icke efter något därbortom, tror jag hvarken att medlemmarna med jämnmod funnit sig i de^många små förtretligheter Svenska - hem det gångna året ty- värr förorsakat dem, eller att vi i styrelsen utan att knota skulle hafva dragit på det tunga lasset.
.. Många kvinnor ha efter slutad skolgång haft så godt som hela sin tillvaro inom hemmets väggar, under det att männens verksamhet är förlagd utom detta hem och därtill i regel försiggår under samarbete med andra män.
Det är så, som männen lärt sig att hålla samman, ha lärt att öfver- och underordna sig, för att gemen- samt med andra vinna, hvad de som ensamma omöjligt kunnat nå.
Det är så, som samhörighetskänsla och förstående fostras hos dem, och det är detta, som i allmänhet gått oss kvinnor förbi.
Sammanslutning är nutidens lösen.
Genom be- undransvärd sammanhållning ha de kroppsarbetande klasserna tillkämpat sig en förbättrad ställning.
Genom samarbete skola kanske äfven vi kvinnor kunna uppfostra OSS själfva, så att vi bli bättre skic- kade i kampen för tillvaron, och så att vi förmå se mindre trångt på förhållandena, än hvad vi nu tyvärr oftast göra.
I Vårt samarbete för Svenska hems utveckling kan därför — tror jag — förutom materiell vinst gifva oss äfven intellektuell sådan.
Det kan komma oss att växa så, att vi kunna se öfver de höga skrankor, som nu isolera icke blott de olika samhällsklasserna, utan också de enskilda individerna från hvarandra.
Svenska hems närmaste mål är ju, som sagdt, lef- nadskostnadernas nedbringande.
I • Ekonomiskt tryck känner flertalet människor.
Denna gemensamma tyngd har redan nu kunnat sammanföra kvinnor ur i öfrigt mycket skilda samhällsklasser.
Vi ha — trots våra vid första påseende alldeles olika lef- nadsvillkor - fått ett gemensamt mål att arbeta för.
Men gemensamt arbete brukar föra till förstående, och med förståendet upphör dömandet och fördömandet.
Vi få en ny syn på våra medmänniskor.
Samlitvet blir lättare.
&gt; Jag kan ej tänka mig ett vackrare namn för denna kvinnornas insats i samhällsarbetet än just Svenska hem.
Sverige och vårt hem där — hvad finnes för oss kärare?
GURLI LINDER.
De från vår pristäfling i lefnadskonst prisbelönade artiklarne begynna att offentliggöras i detta nummer.
Men för att ej inkräkta på utrym- met i hufvudnumrets redan förut hdrdt anlitade spalter, komma uppsatserna i fråga att ttyckas som bilagor, och skall en sådan bilaga, med någon vec- kas mellanrum, medfölja hufvudnumret under den närmaste tiden.
VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla modärna färger och skinnsorter, till populära priser och tillverkas af Ludvig Traugott, Stockholm.
2^ » 2£J med sällsam styrka flammat upp och afspeglat sig i denna hemska blick!
De flammade till — och slocknade.
J a g mindes en mulen vinterdag, en hop människor med blottade hufvuden, jag mindes en grå, taktfast framskridande massa, ett kallt skimmer af stål och — jag behöfde ej fråga längre: allt var mig klart.
Den gamle tog till orda, och hans stämma klang som en brusten sträng.
Snöstormen tjöt doft utanför fönstret och beledsagade den gamles berättelse.
Det var den sorgliga sagan om två lefvande begrafna människor, två människor, som lifvet vräkt öfverbord.
Och när detta skedde, blef dagen för dem natt och natten vardt dag.
När solen lyste för alla andra, smögo de sig undan människor- nas blickar, och när natten kom och dagens lif dog bort, kröpo de fram ur sitt gömsle och irrade smygande omkring i mörkret.
.
.
Ty de ansågos för döda.
Så förgingo dagar och veckor.
.
.
De ströfvade från stad till stad, från by till by, hvarje timme bäfvande för sina lif, skyende människor och solens ljus.
Och när de lämnat bakom sig hembygden, som jagat dem i lands- flykt, började solen ånyo lysa för dem, och dagen blef för dem dag och natten natt.
Lifvet vände åter till dem, och de började lefva på n y t t!
.
.
.
Men detta fortgick ej länge.
.
.
och vekt, sjöngo gräshopporna i det saftiga gräset.
De stodo sida vid sida — far och son ..
Den gamle stod och talade med blottadt hufvud, och hans silfvergråa hår lyste i solen som en gloria kring hans mörka, fårade och väderbitna ansikte.
Lidelse och lidande talade ur hans stämma, och hvarje ord den gamle ut- talade afspeglade sig i gossens blick, riktad dit där fabriksskorstenarna reste sig som jätte- lika, svarta milstolpar mot den ljust azur- färgade fonden och där husen trängde sig till- sammans.
Gubben slöt sitt anförande och tystnade.
Äfven de bistra ansiktena rundt omkring ho- nom tego.
Men i detta ögonblick gick genom folkhopen en aning om en växande kraft, en förkänning af en annal- kande storm.
.
.
Jag såg någonting snarlikt en blixt i gossens ögon, de sköto gnistor, och högt och häftigt höjde sig hans unga, ännu ej starkvuxna bröst.
.
.
Så förgick en hel hop d a g a r.
.
.
Veckor och månader förgingo.
.
.
Gräshopporna hade längesedan tystnat, de unga träden hade fällt DEN RYSKE DIKTAREN GEORGI ERASTOFF, NU PÅ BESÖK I sin friska skrud, graf- kullarna hade höljts i STOCKHOLM.
snöhvit svepning, och öfver grafvarnas lutande kors skriade svärmar af svarta, klumpiga fåglar.
Ur de höga fabriks- Ryskverklighetsbildför Idun af GeorgI Erastoff.
skorstenarna stego moln af kväfvande tjock rök och drogo långsamt fram öfver den dunkel- (~ * EORG ERASTOFF är en af Rysslands unga grå himmelen.
- v - * diktare, i synnerhet bekant genom den stora romanen " Reträtten ", som i starka färger skildrar En sådan dag var det, då jag mötte en det rysk-ja oanska kriget, i hvilket Erastoff deltog folkhop.
som underlöjtnant och äfven särades i ett af slagen.
Den rörde sig tyst och värdigt gatan fram.
Han vistas f. n. här för att till direktör Ranft för- Framför hopen såg jag dem, gubben och sälja sitt nya ryska revolutionsdrama " Strömhvirf- veln ".
Detsamma torde komma att uppföras ä gossen, med blottade hufvuden.
Svenska teatern.
Med Alb.
Bonnier har äfven af- De gingo sida vid sida, far och son.
tal blifvit träffadt om den unge ryske författarens Vid ett gathörn svängde i detsamma fram nya roman, hvilken blir den första skönlitterära skildringen af den ryska revolutionen.
Georg en mörk massa, taktfast skridande dem till Erastoff är en ytterst sympatisk personlighet och mötes.
gift med en finsk-svenska, skådespelerska vid Sven- Den närmade sig långsamt, och öfver den ska teatern i Hälsingfors.
Det är som ett apropå till hans vistelse i Stockholm vi meddela nedanstå- glimmade något med kall stålglans.
ende skiss af hans penna.
Sedan dess har jag ej mött dem — hvarken gubben eller gossen.
i$ III.
De drogos in i ett sjudande arbetslif, de lefde bland fria människor och de voro själfva fria, och för dem liksom för alla andra lyste solen, och efter den långa arbetsdagen kom natten med sorgfri hvila — men allt detta var dem främmande, och mer än en gång satte sig den ärligt förtjänade brödbiten på tvären i hal- sen, plågsamma drömmar förjagade sömnen och saknaden sargade deras - själar.
.
.
Men de två, far och son, tego — de hade medömkan med hvarandra.
Men därifrån, från den aflägsna hembygden, kommo oroande budskap om en blodig kamp, därifrån hördes mullret af en fjärran åska.
Med hvarje dag blefvo deras hemliga tankar mörkare, med hvarje dag växte deras saknad och längtan, och snart började friheten före- falla dem som en plågsam träldom och det väl aflönade arbetet som ett s t r a f f.
.
.
En märk- lig, sällsam kraft ryckte dem med sig allt starkare och oftare, drog dem dit, där bro- dersblodet flöt, där bålen röko och där döden med sin fruktansvärda plogbill plöjde upp jor- den och besådde den med grafkullar.
Men de tego länge härmed — far och son.
En natt biktade de sig för hvarandra, och på morgonen lämnade de staden.
De hatade lifvet omkring sig.
De förstodo, att där strid ej finns, där finns ej heller lif, de förstodo nu, att lifvet var kamp.
Och åter började deras irrfärder, och åter blef dagen natt och natten dag.
De vände åter.
Den gamle slöt sin berättelse och reste sig.
— Tiden är inne!
— Tiden är inne!
— upprepade gossen, och det flammade till i hans enda öga.
Jag följde dem ut.
Två gånger såg jag dem skymta fram, innan de hastigt försvunno i en snöhvirfvel, hvilken snodde rundt som i vanvettig vrede och vräkte hvitglänsande snövågor upp mot den svarta, stjärnlösa himmelen.
Nattens gäster.
I. II.
N VINTERNATT, när snöstormen med vrål och klagan piskade mitt fönster och blåsten rasande vräkte upp vågor af snö mot det svarta, stjärnlösa himlahvalfvet — trädde de in till mig, skälfvande af köld och genom- isade af ovädersnatten.
De voro två: far och son, en gubbe och en gosse.
Jag kände med svårighet igen dem och mindes.
.
.
Den gamle satt i en vrå och andades värme i stelfrusna händer.
Jag såg på gossen, och i halfmörkret tyckte jag mig urskilja någonting ohyggligt.
.
.
J a g gick närmare och ännu närmare och ryggade till- baka skräckslagen: framför mig stod ett miss- foster.
Hemskt och vidrigt framträdde gossens huf- vud ur dunklet framför mig — hemskt och vidrigt med sina afhuggna öron!
En djup och tom ögonhåla grinade emot mig, svart, frånstötande och olycksbådande.
Död och fasa verkade detta vanställda hufvud, hvars ena sida tycktes tillhöra en dödskalle.
.
.
Jag greps af en kväfvande och kväljande känsla och framstammade ofrivilligt: — Hvad.
.
.
hvad har man gjort er?!
Far och son tego.
I stället flammade det till i gossens enda återstående öga.
Det var som om där ljungat fram en bländande blixt af omätlig hämndlystnad, det var, som om alla hemliga och förkväfda kval, alla tankar, all diktan och traktan i hans unga sargade själ E Jag mindes en sommardag, strålande af sol.
Män och kvinnor, gubbar och barn, stodo eller sutto på marken inunder sommargröna träd.
.
.
Solljuset tecknade på grönskan sällsamma runor och lade sig i bjärta fläckar öfver tärda an- sikten, valkiga händer och paltor, gerompyrda af fabriksrök och s v e t t.
.
.
Folkhopen lyss- nade tankfullt.
.
.
Äfven de unga, lummiga träden tego stilla, som om de slumrat in och domnat bort under den molnfria himmelens heta andedräkt.
Blott inne bland grafvarna, öfver hvilka de svarta korsen lutade sig sorgset • Itlllllllllll Barngarderoben Sr en svensk upplaga af den enda 1 ntlandet existerande tidningen i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnkläders- affärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen Ir också tongilvande på sitt område samt utgifves på flere språk och i kolossala upplagor.
IIIUlllllllllllllll 1 1 1 m u m limine m l ••••inni Barngarderoben JQ * igi Pris för helt år 3 kr., hälft år 1: 6 0 kr.
Lösnummer 3 0 öre.
IIIIIMIIIIIIMl — 167 — &lt;S iSt in i i i i i i i m i n u B&amp;mg&amp;rcLeroben utkommer med ett rikhaltigt illu- streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- sterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt varde for hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens sysselsättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
Sven Dufva.
E t t hundraårsminne och en förgäten graf.
EN UNGE norrlandsförfattaren, som nyligen D utgifvit en ny bok med titeln " Finn- byggare ", berättar här nedan om hvem Runebergs Sven Dufva i verkligheten var och om hans sista hvilostad högt uppe i Lappmarken.
Denna graf har med åren alltmera förfallit, och det vore här ett lämpligt tillfälle för pietetsbesjälade svenskar att sammanskjuta medel till iståndsättande af denna graf öfver en hjälte från vårt stora finska krig.
* § * UNDRA ÅR ha i år förflutit sedan det för Sverige så olyckliga finska kriget ut- bröt, och detta har gifvit anledning till att det finska krigets hjältar och deras be- drifter dragits fram i erinringen.
Det är ej mer än rätt och billigt heller, ty om än kriget fick en för Sverige olycklig ut- gång, utfördes dock under detta krig så många tappra bedrifter, visades så många prof på mod och ståndaktighet i farans och nödens stund, att finska krigets hjältar i evärdliga tider skola bära ett äradt namn och kunna ställas som mönster för den sanna fosterlandskärleken.
I sitt klassiska verk " Fänrik Ståls sägner " har den svensk-finske skalden Johan Ludvig Runeberg upprättat ett äreminne öfver 1808 — 1809 års hjältar.
I de af brinnande foster- landskärlek genomandade dikterna finna vi namn, som i Sveriges historia ständigt skola lysa med oförgänglig glans, Döbeln, Sandels, Adlercreutz — se där de tre mest strålande stjärnorna i den olyckans natt, som finska kri- get spred öfver landet.
Rättvis ära och be- römmelse skänker skalden åt dessa män, — dock glömmer han ej, att H HÖR DU BRUSET?
Det är våren, till ett smycke åt din hatt.
Och ur rymden stämmor svara — röster ifrån Nilens stränder som trumpeter höga, klara jubla i en luft af glans.
Det är vildgässflock, som vänder ifrån gult och dyigt vatten hem till ljusa sommarnatten och till myrens snöfjällskrans.
Hör du hur det sorlar, risslar - liksom sjunger ner i marken, medan bruna staren hvisslar vårens första melodi.
Lägg ditt öra, barn, till barken och du hör hur träden sjunga, liksom gran och fur fått lunga för att stämma in däri.
Solen vändt sitt hjul och ilar nu från tropiskt dunkla skogar upp mot Skånes bok och pilar, Sörmlands björk och Norrlands fur.
Snart i fåran efter plogar skola ärlor muntert springa, öfver blanka sund skall klinga trastens flöjtspel, stämdt i dur.
hvilken spelar nu sin dräpa för kung Vinter, blek på båren — härskarn öfver köld och natt.
Vårens sol nu går att skapa ur de vattenlösta drifvor hvita sippor, gyllne vifvor Som en löftets fana lyser redan skyn i solnedgången — öfver natten nog det fryser, men i morgon vårens kyss löser bäcken, som blef fången, och sin värme ger åt jorden, att den lika rik blir vorden som du, barn, mig gjorde nyss!
Skönhet makt.
" ej faltherr ' n ensam vinner slaget, de djupa leden vinna det åt honom. "
Det är kanske Runebergs största förtjänst att han ej i sina sånger glömt " de djupa ledens män ", utan äfven gifvit dem ära och berömmelse.
Men under det att fältherrarne fått sina verkliga namn bevarade i dikten, ha de " menige " fått diktade namn — en licentia poetica, som ju är förklarlig, äfven om den ur rättvisans synpunkt inte är försvarlig.
Denna " licentia poetica " har också gjort, att Runebergs hjältar ur gemene mans led fått något overkligt öfver sig och man i allmänhet betraktar dem såsom af skalden själf hop- konstruerade typer, afsedda att illustrera det finska folkets kynne, dess fel och förtjänster.
Denna åskådning har nog också sitt be- rättigande, men säkert är i alla fall, att bakom hvarje sådan " typ ", framställd af skalden i hans diktverk, står en människa af kött och blod — e n af dessa små, hvilkas namn ej komma på historiens blad, om än deras bedrift genljuder i skaldens sång.
Hvem har ej läst om den enfaldige, envise finnen, Sven Dufva, han, som vid Virta bro ensam uppehöll en rysk förpoststyrka intill dess att Sandels hann fram med förstärkning?
Och hvem har ej rörts af skaldens vittnesmål på den döde hjältens graf: " Ett dåligt hufvud hade han, men hjärtat — det var godt. "
Ingen torde motsäga den meningen, att Sven Dufva väl är värd ett namn i historien, då hans bragd dock var glänsande.
Men hans namn står ej på historiens blad — han var blott en menig soldat — och få äro de, som veta hvem den modige finnen var, som under namnet Sven Dufva besjunges af Runeberg.
Och ännu färre torde de vara, som veta, att För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande Skönhetens hem- lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 168 — Rar fy mer i Lou Ise, S t o c k h o l m.
===
LYCKSELE KYRKOGÅRD.
EFTER EN TECKNING AF FÖRF.
X DEN FÖRMODADE PLATSEN FÖR SVEN DUFVAS GRAF.
denne hjälte nu sofver sin sista sömn i svensk jord — på en liten kyrkogård i Lappland.
Sven Dufvas namn — det verkliga namnet, och ej det af skalden gifna — var Mathias Bång.
Och det tragiska slut, som skalden gifvit honom — döden på slagfältet — blef ingalunda hans lott.
Tvärtom fick Mathias Bång lefva ännu många år efter det olyckliga krigets slut.
Och i Lycksele, södra Lapp- lands hufvudort, står ännu kvar den stuga, där den finske hjälten tillbragte sina sista da- gar.
Efter fredsslutet ville han ej tillbaka till Finland — det var ett eröfradt land, och han var en fri man.
Strax intill Lycksele kyrkoplats finnes ett litet berg, som nu kallas Bångberget.
Det är inte stort större än en kulle och vid dess fot ligger en liten landtgård, hvars namn är Rädd- hågan.
Bångberget bär Bångs namn och Rädd- hågan är af begynnelsen brutet af gamle Ma- thias Bång, hjälten från Virta bro.
Här bodde han och en hans krigskamrat vid namn Orädd — däraf namnet Räddhågan, gifvet af en skämt- sam länsman.
Och på Lycksele kyrkogård har Bång sin nu förgätna graf.
Men ännu lefver på folkmun en del historier om den gamle finnen.
Hans egentliga lefve- bröd var skomakeriyrket — ja, han innehade t. o. m. den hedervärda befattningen såsom sockenskomakare.
En godmodig men ofta syn- nerligen lättrörd person måtte han ha varit.
Många historier berätta härom.
Han hade kommit hit upp ännu medan kri- get ej var afslutadt.
Tillsammans med Orädd och en annan kamrat hade han under en pa- trullstrid blifvit tillfångatagen af ryssarna — det var nere i Västerbottens kustland — men lyckats rymma.
Ryssarne hade satt efter ho- nom och kamraterna och de hade flytt för lif- vet.
Emellertid hade den ena kamraten under flykten fallit och brutit sitt ben.
I förtviflan öfver att behöfva falla i ryssarnes händer, där blott en plågsam död väntade, bad nu kam- raten att Bång skulle skjuta honom.
Och Bång gjorde det.
.
.
När Bång sedan talade om den historien, grät han och sade: " Jag hade ej gjort det annars — men han var min bästa vän. "
Godmodig och hjälpsam var Bång alltid, men en sak tålde han ej — att man skämtade med den tapperhetsmedalj, som han bar vid hög- tidliga tillfällen, och som Sandels själf fäst på hans breda bröst efter fäktningen vid Virta bro.
Folket där i bygden, som inte visste, att Mathias Bång var en hjälte, och som trodde han ljög när han berättade sina historier från kriget, hade väl föga aktning för den lilla 1 i T ' " T ' 11= I I I I I M I I I III | — &lt;^ 1 ^ II- l^^f obetydliga silfvermedaljen, och det hände nog att en ock annan försökte göra sig lustig på Bångs bekostnad, när sockenskomakaren vid storhelgerna uppträdde på kyrkbacken i en gammal finsk uniform och hederstecknet på bröstet.
Men ve den, som öppet visade van- vördnad för Bångens medalj.
Om Bång annars var from och godmodig som ett lamm, blef han vid sådana tillfällen ett veritabelt " rytande lejon ", och folksägnen vet ännu berätta, huru- som Bång hållit på att skjuta ihjäl en bond- dräng från Knaften därför, att denne en gång på kyrkbacken högt yttrat: " Se i dag har Bangen hängt skälla på sig. "
Gammalt folk i min barndom visste ännu att berätta, hurusom likväl Bangen till slut blifvit hedrad ändå.
Det hade kommit bref från höga myndigheter till kyrkoherden i socknen om hvad Bangen var för en karl.
Men då var Bång redan död — han hade dött nyss förut.
Och han blef begrafd på Lycksele kyrkogård, nära intill den gamla " stengrafven ", där fint folk jordades, och prästen talade på hans graf och sade att Mathias Bång varit en hjälte — fastän han dog som sockenskomakare.
Men folk tyckte ändå .att det var underligt, att en hjälte kunde se så oansenlig ut.
Och så glömde de bort hela historien och grafyen fick växa öfver, och ingen visste mer om Ma- thias Bång, än att han en gång lefvat och varit sockenskomakare och att Bångberget af honom fått sitt namn.
Redan som pojke hörde jag historien om Bång och fick reda pä, hvilken man Bång varit.
Och så gaf jag mig till att söka igen hans förgätna graf.
Men det var ett lönlöst arbete.
Intet kors, ingen sten, ingen kulle utmärkte den plats, där den finsk-svenske hjälten funnit sin sista hviloplats.
Dock — hvad var det?
Under mitt sökande hittade jag en liten, hälft för- multnad brädlapp, där en paradplåt ur en finsk militärmössa var fastspikad.
Kanske var detta minnesvården på Sven Dufvas graf?
Jag älskar att tro så.
Den gamle soldaten behöfver nog intet annat minnesmärke på sin gräsbegrodda graf än he- derstecknet, som han bar i stridens dagar — då han klädde blodig skjorta för sitt foster- land.
VALDEMAR LINDHOLM.
SVEN DUFVA EFTER E D E L F E L I S TECKNING TILL FÄNRIK STÅLS SÄGNER.
Boktjufvar, NÄSTAN- ALLA människor äro boktjufvar.
D. v. s. de " låna " böcker och lämna dem aldrig tillbaka.
Det finns personer, som ha puritanskt stränga mo- ralbegrepp i allt, utom då det gäller boklån.
Dessa i öfrigt så exemplariska individer genera sig ej för att låna de värdefullaste böcker de kunna komma öfver i vännernas bokhyllor för att sedan aldrig ett ögonblick tänka på att återlämna lånet Det ser ut som vore detta en af de döda punkterna i mänsklighetens sam- vete.
En lärd herre med stort bibliotek visade mig en gång sin rika bokskatt.
I nästan hvarje hylla förmärktes ett tomrum efter utlånade arbeten, och den litteräre man- nen klagade häröfver bitterligen och sade: " Tro aldrig att jag får igen en enda af de böcker jag utlånat!
Se sådana äro människorna! "
Men det förvånade mig ej det ringaste, då jag i hans boksamling upptäckte ett dyrbart historiskt arbete i praktband och vid mitt förtjusta utrop: " Hvar har farbror fått tag i det verket? "
fick det smått generade svaret: " Det där är egentligen inte min bok, men jag vet, att ägaren ej alls förstår att uppskatta den, och då tycker jag den lika gärna kan stå här hos mig. "
Ett annat exempel bland de tusende: På mitt bord låg en nyköpt bok af Per Hallström.
Den var ouppskuren, ty jag hade ännu ej haft tid att läsa den.
En kamrat kom upp till mig och fick förstås genast 1 sikte på boken, hvilken olyckligtvis föll i smaken.
" Den där tar jag! "
var den åtminstone hvad verba formalia beträffar ärliga upplysningen.
" Ja, men jag vill bestämdt ha igen boken, ty jag har själf ej läst den. "
" Naturligtvis, kära du!
Det behöfver du väl ej på- peka! "
Jo, vackert!
Ett hälft år därefter mötte jag bok- lånaren.
" Hör du, nu kanske du har läst ut Hallströms bok, som du lånade af mig? "
" Jaså, det var sant!
Men, ser du, den boken knyckte en god vän till mig strax se ' n den kommit i mina händer, och nu vet jag sannerligen ej var den finns. "
Bedröfvad öfver denna allmänna ohederlighet gick jag härom dagen till en själsfrände för att med denne diskutera boktjufveriet.
Sedan jag i dystra färger utmålat detta svåra missförhållande och nu väntade mig ett djupt samförstånd och gillande från min själsfrändes sida, fick jag endast detta i sanning högst nedslående svar: " Ah, böcker!
Aldrig lämnar jag tillbaka en bok, inte!
Jag tänker: Vill folk ha dem tillbaka, så kunna de ju komma och hämta dem. "
Etiam tu Brute!
— Om alla vore eniga om att aldrig återfordra och aldrig återlämna s. k. lånade böcker, så upphörde ju i och med detsamma lånets karaktär af understucket snatteri.
Men nu hör man ständigt personer klaga öfver att de ej få igen sina utlånade böcker.
Antingen skola dessa klagande stämmor tiga, eller skall man ut- byta uttrycket låna böcker mot tigga eller stjäla böcker.
Det vore åtminstone rent språk.
H. H — T.
® Förnäm vistelseort under sommaren.
® i G:D H O T E L » iiiiiiiiiiuiiMiniii 169 N A T I O N A L Härligasto läge vid Vierwaldstättersjön.
Kum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
^ ^ ^ J Snart voro vi framme och åkte uppför en backe till den vackert belägna direktörsbyggnaden, ett stort hvitt tvåvånings- hus, som från sin kulle dominerade hela platsen.
Solen hade nyss gått ned, men i ljuset af den dröjande aftonrodnaden kastade jag efter nedstigandet en beundrande blick omkring mig.
Höga, hvitstammiga björkar inramade å ömse sidor den tilltalande taflan, och midt emot oss på andra sidan af den spegelklara dammen därnere — den forna bruksdammen * — lågo på en ungefär likadan kulle som den vi själfva befunno oss på, anstaltens stora, slottslika byggnader, tre hvita stenhus med gröna fönsterbågar och svarta brutna tak, något i Karl- bergs-stil — det mellersta större och präktigare än de båda andra och försedt med ett torn.
De vände gaflarne mot oss och lågo parallellt på behörigt afstånd från hvarandra, och ne- danför vid dammen lågo mindre byggnader spridda.
Det hela verkade imponerande, och intrycket minskades ej af den vackra bakgrunden, höjder klädda med löfskog.
Som det ännu icke var supédags och tillräckligt dagsljus återstod, föreslog direktören mig en liten vandring öfver till anstaltsbyggnaderna på kullen midt emot.
På vägen dit lämnade han mig besked om dessa byggnaders användning.
Eleverna voro delade i två stora afdelningar, A och B.
Byggnaden ytterst, till höger eller som den officiellt kallades " elev- byggnaden A " upptogs af förra afdelningen, och den längst till vänster, " elevbyggnaden B ", upptogs af den senare afdelningen.
Den mellersta byggna- den, som var betydligt större och stilfullare än elevbyggnaderna och flera våningar hög, var den s. k.
" ekonomibyggnaden ".
rTflESÖKpÅpONA. "
DONA, HVAD ÄR DET för någonting? "
* - * rycker jag mig höra frågas med en viss undran.
För att lämna det kortast möjliga svaret, säger jag blott: " en statens tvångsupp- fostringsanstalt för pojkar, belägen i nordvästra hörnet af Östergötland ".
Och låt oss så börja.
Bäst vi gingo, hörde vi en hornsignal blåsas från kullen därborta, och när vi kom- mo närmare, sågo vi gossarna uppställda i skilda afdelningar.
Kommandorop hördes, och så marscherade de alla i militärisk takt och ordning till ekonomibyggnaden för att äta kväll.
Under tiden gingo vi till elev- byggnaden B och tittade in i en af sof- salarne.
I hvardera af elevbyggnaderna, upplyste direktören, finnas tvenne sofsalar upptagande hvar sin hälft af övervåningen och alldeles lika anordnade.
Vi besökte bara den ena sofsalen eller, rättare sagdt, den ena hälften däraf, ty hvarje sofsal är genom en längsgående vägg eller afbalkning delad i två skilda hälfter, hvardera inrymmande 12 likaledes strängt från hvarandra afskilda små sofrum eller " sofboxar ", som de kallas.
Dessa lågo längs mellanväggen i en rad, och framsidan af hvar och en af dem ut- gjordes af ett järngaller med en dörr lika- ledes af gallerverk, så att vi från den utan- för löpande korridoren kunde se in i hvart och ett af de små sofrummen.
Dessa voro mycket enkelt möblerade, med en säng, en hylla och en stol, men snygga och småtrefliga och icke utan sina prydnader.
Från den höga rymliga korridoren utanför, belyst af stora fönster, fingo de små rummen luft och D ET VAR på e. m. den 23 april för ett år sedan.
Jag stod på hemresa från Skåne och hade mottagit en inbjudning från direktör Knut Blomquist, Bona uppfostrings- anstalts föreståndare, att i förbifarten göra en liten afstickare från Mjölby till den i Motalatrakten belägna anstalten, för att där ge en aftonunderhållning med uppläsning och sång för pojkarna och tillika taga an- stalten i betraktande.
I Mjölby alltså steg jag af snälltåget och kilade af därifrån 4.30 på bibanan åt Motalahållet.
Det var en vacker solljus vårdag, och gröna eller åtmin- stone halfgröna gräsmattor, utslagna crocus- arter och tussilago, svällande knoppar och hängen på löfträden fägnade ögat här och där längs banan.
När jag vid tågets ankomst till Motala station tittade ut genom fönstret, såg jag tvenne herrar styra kosan mot min kupé.
De presenterade sig genast som direktör Blomquist och pastor Bergvall, de hade för något ärende varit inne i Motala och ville nu göra mig ressällskap till Bona.
Sam-, talet var snart i full fart, och jag fick i förväg reda på åtskilligt om verksamheten vid Bona och förhållandena där.
An- * Bona var, innan det inköptes af staten, ett gammalt järnbruk.
stalten var helt ny, dess första verksamhetsår var 1905.
Elevernas^ antal var då ännu blott 16, nu hade det vuxit till öfver 90.
Det var gossar och ynglingar i en ålder af 15 till 20 år, som blifvit af vederbörande dom- stolar hitsända till uppfostran och förbättring i stället för att undergå ådömdt straff för olika brott, som de gjort sig skyl- diga till.
Anlända till Karlsby station, vackert belägen i en skogs- trakt, gingo vi af tåget ochstego upp i ett väntande ekipage.
— 170 —
tyå^SJ ljus genom gallerväggen, och denna tjänade dessutom till att för vårdarna underlätta tillsynen.
Hvarje kväll låses gallerdörren till med lås, ett nödvändigt försiktighetsmått för att förekomma ömsesidiga påhälsningar, och hvarje morgon kl. 5, sedan horn- signalen blåsts, låsas dörrarna upp, och när gossarna tvättat och klädt sig, — för tvättningen finnas praktiska vattenled- ningsanordningar i korridoren — bädda de själfva upp sina sängar och städa sina rum.
Vi tittade sedan äfven in i ett af " dagrummen " på nedre botten i byggnaden.
Där finnas nämligen i hvardera elevbygg- naden tvenne " d a g r u m " eller " sällskapsrum ", belägna i hvar sin ända af denna, och afsedda turar och en för sin afdelning inom byggnaden.
I det dagrum vi besökte, lika anordnadt na- turligtvis som de öfriga, visade direktören en svart tafla på väg- gen med lämpliga urklipp ur de dagliga tidningarna samt på ett bord åtskilliga för ynglingarne passande tidningar.
Följande morgon efter intagen frukost tog direktör Blomquist mig med på en stor rond till verkstäderna för att visa mig gossarna i deras arbete.
Innan vi gingo ned från förstugu- trappan hjälpte han mig inledningsvis till en liten oriente- rande öfverblick.
Den redan omnämnda dammen därnere bildades af ett vattendrag som kom från den närlig- gande Bocksjön och hade sitt utlopp i en annan liten sjö, Frängsjön, på andra sidan.
Och där nere vid dammen, just nedanför elev- byggnaden A, ligga " Ångpannehuset " med tvättinrättning och badstu och åtskilliga verkstadsrum samt ett bostadshus från gamla brukstiden för maskinisten och smedsförman- nen.
Och i öfriga gamla bruksbyggnader, spridda på backarna till höger om de förra, bo förmän och jordbrukspersonal.
Närmare hitåt, d. v. s. närmare direktörsbyggnadens kulle, ligga diverse verkstäder och kvarnen.
&gt; | h Vi styrde nu kosan först till snickare- verkstaden därnere — den närmaste af verk- städerna och äfven i gamla tider använd som snickareverkstad.
Vid vårt inträde ro- pade den i uniformsmössa klädde förmannen " Gif akt!
", och alla de i verkstaden arbe- tande 9 pojkarna rätade på sig och hälsade militäriskt.
Deras dräkt, ett slags hvardags- uniform, var blå blus och gråbruna moll- skinnsbyxor.
Ynglingarna sågo hyggligare ut än jag hade tänkt mig, och inte alls omöjliga, om också ett och annat ansikte måhända röjde något af ägarens antecedentia och hade något i blicken af bristande pålit- lighet — och härmed har jag på samma gång sagt mitt intryck af de öfriga pojkarna vid anstalten i den mån jag såg dem.
Dessa i snickareverkstaden sysslade med hvarje- handa enklare arbeten under förmannens ledning, såsom stolar, skåp, lådor, koffer- tar m. m. och kommo i lagom tid för att se en afdel- ning på 24 man uppställas och under kom- mando af en förman afmarschera till matsa- larna i ekonomibyggnaden.
Vi trädde in i den ena af de två matsalarna, ett ofantligt rum med en rad af bord uppställda parallellt tvärs öfver rummet, och vid dessa sutto nu omkring 48 pojkar.
En af dem läste bordsbönen högt, hvarpå de alla med stry- kande aptit grepo sig an med måltiden som för tillfället bestod af korfkaka och soppa.
Den andra stora matsalen där de öfriga poj- karna, till antalet ungefär lika många, sam- tidigt intogo sin middag låg parallellt med denna och var skild från den endast nom en tunn brädvägg, och direktören ut- pekade för mig en läktare i fonden, som dominerade båda salarne.
Sedan vi härpå gjort ett besök i köket och bageriet i jordvåningen, ville direktören äfven visa mig hvad pojkarne sysslade med under middagsrasten efter intagen måltid och vi gingo därför till det ena af dagrum- men i elevbyggnaden B och sågo en del pojkar här sysselsatta med läsning och säll- skapsspel eller hvarjehanda lekar, eller gas- sande sig i solen.
Annars är fotboll ett mycket omtyckt nöje, som idkas nästan dagligen då årstiden sådant tillåter.
Härmed var vår rond slut för i dag.
På hemvägen sporde jag direktören, om några elever ännu utgått härifrån?
Jo, föregående torsdag senast voro samtliga elever jämte Därifrån gingo vi till kvarnen, där en pojke, hvit som en riktig mjölnare, arbetade ' ensam och, som det tycktes, med lif och lust.
Och så gingo vi vidare från verkstad till verkstad, öfver- allt hälsade på samma mili- täriska sätt, och togo i betrak- tande gossarnes arbete.
Allt hvad som tillverkas eller repa- reras på verkstäderna är för anstaltens egen räkning, så att i regel handtverkare utan- för ej behöfva anlitas.
Vi voro i smedjan, i skräddareverk- staden, i skomakeriverkstaden, i målareverkstaden, dessa tre sist- nämnda alla förlagda i ett och samma hus, ångpannehuset.
Vid 12-tiden styrde vi ko- san upp till elevbyggnaden A, den närmaste af de två, — 171 —
] Z&amp;&lt;21 tjänstemän och förmän och öfriga å anstalten och dess egendom anställda personer samlade i kyrksalen till afskedsfest för icke mindre än 5 afgående elever.
Där var kaffedrickning och festtal af direktören och musik och sång.
Och just i dag den 24 april hade den siste af dessa 5 gossar afrest kl. 8 på morgonen, hälsad med ropet " Lefve J o h n! "
och ett fyrfaldigt hurra af alla eleverna, som utanför hufvudingången till elevbyggnaden A bildat " h ä c k " på den väg där han skulle passera.
Redan kl. 6 skulle " aftonunderhållningen " ta sin början.
Programmet, omfattande både läsestycken och sång, hade jag uppgjort i sam- råd med direktören och pastorn, och äfven gos- sarna själfva skulle medverka med sin musik- kår.
När jag i sällskap med de båda nämnda herrarna inträdde i den stora vackra kyrksalen var denna nästan full af folk.
Längst framme sutto gossarna i sina snygga klädsamma helg- dagsuniformer af ljusgrått sammetsliknande s. k. manchestertyg med ljusblå kragar, revärer och armränder, och bakom gossarna sutto förmän, tjänstemän och all personal från egendomen samt äfven åtskilligt folk från omnejden, så att auditoriet i sin helhet nog uppgick till omkring 200 personer.
Programmet inleddes med ett nummer af gossarnes egen musikkår, som blåste så att det brakade i salen, och det var äfven de som afslutade det hela och vid behof ifyllde tillfälliga pauser.
Det öfriga hade pastorn och jag åtagit oss.
Han, gammal medlem af O. D., medverkade med ett par kraf- tigt klingande och väl utförda sångnummer och jag med berättelser, poem och några muntra visor.
Gossarne syntes mycket intresserade och lyssnade till allt med spänd uppmärksamhet och efter alla nummer smattrade deras applå- der frenetiskt genom salen.
Följande dag skulle jag afresa fram på för- middagen.
Men dessförinnan fick jag tillfälle att i direktörens och pastorns sällskap se åt- skilligt som ej medhunnits dagen förut såsom ladugården, stallet, elektricitetsverket, badstun och de återstående lokalerna i ekonomibygg- naden, såsom sjukafdelningen, arrestafdelnin- gen, kyrksalen m. m.
Vid de årliga skörde- festerna är kyrksalen festligt smyckad, och direktören håller ett tal till samtliga gårds- folket, och elevernas insats i arbetet glömmes därvid ej heller.
Det hela afslutas med en hög- tidlig vespergudstjänst.
Att i kyrksalen hålles gudstjänst hvarje sön- dag är naturligt, men öfverraskande var pastorns meddelande, att pojkarne sjunga kraftigt med i psalmerna, ja, så att det dånar i kyrkan och äfvenledes att de med stor uppmärksamhet och stillhet lyssna på predikan.
" Men hur mycket de behålla, " tillade han med vemod, " det är en annan fråga ".
Morgon- och aftonandakten hålles däremot icke i kyrkan, utan ' i matsalen, där pastorn för ändamålet tar plats på läktaren.
I samma våning som kyrksalen besökte vi äfven skolrummen, inredda som vanliga skolsa- lar med kateder, pulpeter och väggtaflor m. m.
Undervisning meddelas där i folkskolans ämnen under den mörkare årstiden.
Äfven öfnings- ämnena sång och gymnastik äro vid Bona ej bortglömda.
Vidare tittade vi in i biblioteks- rummet, där det rikhaltiga bokförrådet lär mycket flitigt anlitas af gossarna, ock begåfvo oss sist äfven till trädgården bakom direktörs- byggnaden, där vi sågo 5 pojkar sysslande med vårarbeten, nämligen gräfning och jordforsling, under ledning af en förman.
Och härmed hade jag nu ändtligen slutat mina rundvandringar.
Öfverallt där jag sett pojkar i arbete vare sig i verkstäderna eller annorstä- des, hade jag tyckt mig finna, att de arbetade med intresse och fart.
Och detta var ej under- FRWGRIFT-TILL- GRIFT A Emanuel Swedenborgs SVENSKA kyr- kan i London be- grofs i april 17 72, alltså för 136 år se- dan, stoftet af Ema- nuel Swedenborg, den store svenske natur- forskaren, mystikern och siaren, som blef världsberömd som ve- tenskapsman och ännu mera som författare af dessa djupsinniga religiösa verk, i hvilka han med intuitiv klarsyn och lågande af fromt snille gaf en för alla tider märklig framställning af sinnevärldens och det andliga lifvets oupplös- liga förhållande till hvarandra.
Om honom är den ofta missbrukade beteck- ningen en stor man till fullo berättigad.
Hans själsgåfvor voro geniets och de omspände så- väl stora praktiska uppgifter som dessa djupa religionsfilosofiska spörsmål, hvilka burit hans namn till eftervärlden.
Tillika var han en af de ädlaste, rättrådigaste och välvilligaste män- niskor som någonsin lefvat.
Det är nu meningen, att hans stoft skall återbördas till fosterjorden och att det hög- tidliga öfverförandet hit af den ryktbare ande- skådarens jordiska kvarlefvor skall ske medels " Fylgia ".
Däremot är platsen för grafsätt- ningen härstädes ännu ej bestämd.
Som ett apropå meddela vi här ett Swe- denborgsporträtt samt afbildningar af det yttre och inre af Svenska kyrkan i London, hvilken byggdes för hopsamlade medel år 1728. ligt, då de själfva efter sin ankomst till anstal- ten hade, efter en kortare pröfningstid med litet af hvarje, fått fritt välja sitt yrke.
De enda elever jag ej haft tillfälle att se i verk- samhet voro de som sysslade ute på egendo- mens marker med det egentliga jordbruksarbe- tet.
Och de utgöra väl minst 30 procent af hela antalet.
Pastor Bergvall, som dagligen är tillsam- mans med eleverna och genom skola och kon- firmationsundervisning, genom kamratligt delta- gande i deras lekar och äfven genom enskilda vänliga samtal kommer dem nära och vinner deras förtroende, försäkrar att han, trots all deras förvildning genom inflytande från usla hem och dåligt umgänge, ej misströstar om deras förbättring.
Ja, han är öfvertygad om att ett stort flertal af dem skall kunna åter- vinnas för samhället och bli redbara och arbet- samma medborgare.
Några ha till och med, oaktadt allt det religionshat och den grofva okunnighet på det religiösa området de i förstone visade, småningom mottagit, särskildt genom konfirmationsundervisningen, allvarliga religiösa intryck, som pastor B. hoppas skola bli be- stående.
Äfven själfva den humana behandling som kommer eleverna vid anstalten till del och allt det nyttiga de där få lära sig, samt platsens hela anordning utan murar och stäng- sel på fängelsevis, allt bidrager att hos dem väcka och underhålla den tanken att man i grunden vill dem väl, och att skapa en viss grad af förtroende och tillit, ja hos mången rent af en känsla af trefnad.
När vederbörande anse att en elev hunnit vinna nödig stadga i uppförande och sinnes- riktning, söker man skaffa honom plats utanför anstalten hos lämpligt husbondfolk.
Hos detta husbondfolk kräfves naturligtvis samförstånd med anstalten och en god vilja att vara yng- lingen till gagn för återinträde i det borger- liga samhället.
Men huru än en elev utvecklar sig vid an- stalten — i god eller ond riktning — längre än till fyllda 20 år får han där ej.
kvarhållas.
Mycket mer kunde vara att tillägga men min skildring har redan blifvit för lång.
Sum- man af mina intryck af besöket var det, att denna statens uppfostringsanstalt verkar till stor välsignelse.
Stockholmsföreningen för kvinnans politiska rösträtt afhöll i fredags sitt ordinarie årsmöte, hvarvid deltagarna så godt som fyllde K. F. U.
K:s stora sal.
Därvid omvaldes af den afgående styrelsen: fröken Signe Bergman, fru Ebba von Eckermann, fröken Lilly Engström, fröken Sofia Gumselius, fröken Anna Gustafson, fröken Augusta Helin, fröken Anna Kleman, fröken Anna Lindhagen, fröken Anna Ljungberg, fru Anna Petterson, fröken Stina Quint, fru Arla Wallis, fil.
d:r Lydia Wahlström, samt nyval- des efter doktor K. af Segerstad, fru Ann- Margret Holmgren och fröken Augusta Helin, hvilka undanbedt sig återval: fröknarna Anna Pettersson, M. Stael v. Holstein och Anna Johansson.
Suppleanter blefvo fru L. Dyrssen, kandidat A. Thorstensson och fröken L. Hag- berg.
På mötet beslöts vidare att höja årsafgiften från 75 öre till 1 kr.
samt officiellt upptagande såsom kampmål kvinnans valbarhet jämte röst- rätten.
Efter någon diskussion öfverenskoms att till sakens fromma anslå en bestämd för- sakelsedag, exempelvis den 15 april.
SVENSKA KYRKAN I LONDON.
H. TROLLE FOTO.
: Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol- •: längd, erhåller Ni till Eder figur omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blus- i f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o.
e l e g a n t a Erhållas lif 40 öre, Kjolmönster utan slip 50 öre, Prlnsessklädning 75 öre, öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster Kragmönster (Pelle- (Pelle- n^^j.
^ ^.
„ ^ ^.
!
!
^.
„ A.
Ä.
- Reformdräkt 75 öre, rin) 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
5oöre Kappm8n ur 6re Papperstnonster.
g ' Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition i åtföljd af likvid insändes till E Mästersamuelsgatan 43, Stockholm E I A.
.
- _ _ \ K " - _ _ A.
_ „ _ i?
_ j ' « - ™™«™- * ™ * ° *, to.
[f l y n s i n o n s t e r a i u.
— 172 —
Nog kunde vi.
Böcker, som önskas anmälda på denna af delning, torde benäget qfversändas i tvenne I DESSA DAGAR utsändes från C.
E. Fritzes Bokförlagsaktiebolag i Stockholm en ny upp- laga af Johan Nord-Ungs " Siljan, en bok om Sveriges hjärta ", hvilken allt sedan jul varit fullständigt utgången ur bokhandeln.
Det säll- spordt varma bifall, som från såväl kritik som allmänhet kommit detta verk till del, och sär- skildt det från alla håll uttalade önskemålet, att dess fosterländska hänförelse och ljusa fram- tidstro måtte spridas i så vida kretsar som möjligt, ha föranledt förläggarne att ställa pri- set för denna nya upplaga så lågt, att den må kunna bli tillgänglig för hvar man, ung och gammal, rik och fattig.
Oaktadt utstyrseln är allt igenom smakfull samt papper och tryck synnerligen goda, kostar nämligen hvardera delen endast en krona, eller kr.
2 för hela arbetet, hvilket utgör delarna 1 och 2 af en tillämnad serie: C.
E. Fritzes Enkrone-Böcker.
" Både som konstverk och som budskap är Siljan ett glädjande tidens tecken ", skref skal- den K.
G. Ossian-Nilsson i en längre anmäl- ning af den nyutkomna boken, och flertalet af våra högst ansedda litterära kritici ha efter hand instämt i skilda ordalag. "
Johan Nordlings Siljan är ett alltigenom ädelt arbete och har en befriande, stålsättande inverkan på hvarje läsare ", säger d:r C.
D. af Wirsén; " ett verk af bredare resning, af större och innerligare syfte än de alldagliga ", lyder docenten Vetter- lunds dom i Aftonbladet; " en högst egenartad bok med icke vanliga förtjänster och af icke vanligt slag, något af framtidssyn och siardröm, som ger ljus och lyftning " — sammanfattar docenten Ruben G:son Berg sina intryck af arbetet.
" En varm, vacker, ljus, lefvande bok, full af äkta känsla ", är den framstående för- fattarinnan Annie Akerhielms mening, och nu senast afslutar d:r Sven Söderman en längre uppsats i Stockholms Dagblad öfver " Siljan " med följande ord: " Boken har ett inre värde, som alltid skall förbli oberördt af sådana (formella anmärkningar).
Det är dess spontana uttryck för en stor hänförelse, framkallad af kärleken till fosterland och landsmän, och för en ideal tanke, som i en tid af öfverkultur äger styr- kan att tro på möjligheten af en ren samman- smältning af bildning, naturlif och nationell tradition. "
Äfven i våra grannländer ha " Siljan " och de nationella sträfvanden, för hvilka den är ett uttryck, väckt uppmärksamhet och erkän- nande.
Häromdagen omnämndes i en korrespon- dens från Helsingfors, hurusom " Siljan " där gjorts till föremål för ett refererande föredrag af hofrådinnan N. Topelius, och från Kristiania föreligger nu ett märkligt uttalande i " Morgen- bladet ", en af de stora norska ledande tidnin- garna, som bland annat skrifver: " Der er meget att glade sig over i denne Bog og meget at l a r e.
Forfatterens varmt nationale Sind, hans Pietet for det nedarvede, hans Iver for at laere Folket at holde af sin Jord, sit Hjem og sit Arbejde, at opdrage det til et renere, lysere Sind, til en mere ven- lig og hjelpsom Vilje, alt dette saetter et tiltalende og smukt Stempel paa Bogen, hvis Sveriges pä en gäng elegan- taste och mest användbara modejournal för hemmen. "
exemplar.
Tanker kan virke sporende og befrugtende ogsaa udenfor hans Hjemlands Graenser. "
Då nu, som sagdt, " Siljan " åter finnes till- gänglig i bokhandeln och detta till ett pris, som möjfiggör dess spridning i de vidaste kret- sar, är det också att hoppas, att den skall mottagas med allmän förståelse.
Ty, som författaren Bo Bergman framhåller, " det är en bok för folkbiblioteken och läsecirklarne, för hemmen och ungdomen, och jag är viss om att den kommer att sprida glädje. "
Bokförlagsfirman Albert Bonnier har i dagarna utsändt l:a häftet af en ny bil- lighetsupplaga af den svenska historiska ro- manens klassiska verk: Zacharias Topelius Pältskärns Berättelser, som nu skall utkomma i 50 veckohäften å 15 öre och föreligga kom- plett till årets slut i sex volymer med sam- manlagdt öfver 2,500 sidor.
I den svenska bokhandelns historia blir denna upplaga af Fältskärns Berättelser så till vida märklig som den blir den absolut billigaste bok, som hit- tills utkommit i vårt land: priset beräknadt efter icke ens ^ s öre per sida.
Bland de litterära vårtecknen ha vi nu också att anteckna de första diktsamlingarna, af hvilka Bernhard Risbergs " På nyckelharpa och violin " tar mästarpriset.
Den noble lyrikern har aldrig nått högre än här på sitt säregna område: den enkla visan i folklig ton, den nordiskt ljusa, men vemodsspröda idyllen.
Ejnar Smiths " Kvällar " vittnar ock om en glädjande utveckling och fördjupning från förf:s debut- samling för ett par år sedan.
(Ljus förlag.)
Af Valdemar Lindholm, den talangfulle unge Norrlandsdiktaren, har på Hugo Gebers förlag utkommit ett nytt arbete " Finnbyggare ", be- stående af tvenne längre berättelser, af hvilka den ena, " Mali-Åsa ", är välbekant för Idiins läsekrets.
I berättelsen " Filip Hilduinen " intaga lapparne och deras egendomliga och intressanta gamla sägner en framskjuten plats.
Trots de rådande bistra tiderna hålla våra humorister humöret uppe och göra sitt bästa för att hjälpa betryckta medmänniskor till samma goda gåfva.
Celestin skall ha tack för " Världens åttonde " och Hasse Z. för de " 144 sidorna " — de komma oss att glömma många vedervärdigheter.
Detsamma kan ock sägas om den store parisiske " amatörtjufven " Arséne Lupins märkliga upplefvelser, af hvilka en andra del, afhandlande hans kraftmätning med Sherlock Holmes, just sett dagen.
Ett par intressanta kulturhistoriska verk föreligga i lektor L. Larssons " Bilder från for- dom ", framletade ur arkiven i Växjö, samt i den kände slavofllen Alfred Jensens " Rysk kul- turhistoria ", af hvilken första delen utkommit på Ljus förlag.
Sist, men icke sämst, påpeka vi för dagen den märklige och äfven i Sverige numera så högt skattade ryske diktaren Meresjkovskis por- trätt ur världslitteraturen: " Eviga följeslagare ", en samling geniala kritiker, behandlande bland andra Cervantes, Montaigne och Flaubert.
OCH KUNNA VI ej flyga som fjärlar och flarn och leka som vågor vid stränderna, nog kunde vi vandra på vägen som barn och hålla hvarandra i händerna, och se uppå himmelens fåglar en gång, som sluta sig samman i kedja så lång, på färd mot de sydliga länderna.
Nog kunde vi väl gifva hvarandra ändå på färden ett ord, som var lifvande.
Vi kunde väl söka på allvar att gå som vänner och icke som kifvande; vi kunde väl hindra att någon for vill, vi kunde väl hjälpa hvarandra därtill att lifvet ej blefve så rifvande.
Nog komme vi väl fram, om vi pröfvade på förutan det bittra och stridande.
Ty nog är det sorgligt till seger att gå vid sidan af allt, som är lidande.
Det gjorde väl mindre att vägen är trång, om endast vi hunne att samla ett fång af kärlek — men tiden är glidande.
SIGRID ELMBLAD.
JM _£| FRAN IDUNS LÄSEKRETS Q_ Några ord med anledning af våra räddningshem.
JAG önskade att för hvarje Sveriges stad L IKSOM funnes ett rätt skött alkoholisthem, så önskade jag att för hvarje större stad åtminstone funnes ett rätt skött räddningshem för fallna kvinnor.
Så länge rusdryckerna brukas i vårt land, så länge Komma alkoholister och förspillda kvinnolif att skrifvas i mer än tillbörligt mått på kärlekslöshetens konto.
De vinstmedel, som inflyta i statens, kommunens och den enskildes kassor till följd af rusdrycksnärin- gen, o, hvad de äro besudlade!
Härvid vill jag dock nu ej uppehålla mig, utan en- dast vid några tankar beträffande anordningarna i ett rädd- ningshem och alkoholisthem.
(De flesta som intagas i räddningshem äro äfven alkoholister.)
Hvad jag då stö- ter mig på i fru Höj ers uppsats är de många anord- ningarna.
Den oro, som följer ett i grund nedbrutet nervsy- stem, behöfver först och främst att stillas.
För att vara lämplig person därtill fordras ej endast stor människo- kärlek, utan ett från barndomen hos föreståndaren själf oskadadt nervsystem.
Med nutidens fordringar på män- niskan redan från skolåldern äro ytterst få lämpliga att förestå sådana hem.
Ett brutet nervsystem behöfver först och främst hvila, ro, lugn.
Mycken sömn, s. k. lättja i utsträck- taste omfång, ej ringaste arbete, som tröttar den åter- stod af intelligens, som ännu kan utnyttjas, bort med alla lektioner i historia och geografi och dylikt, reli- Iduns Modellkatalog ^ ^ Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 6 0 öre pr häfte.
— 173 1$ * § * Oumbärlig för alla S Om- merskor och alla hem.
N u är tid att prenumerera.
gionsundervisningen ej högre än den man meddelar barn, knappast så mycket.
Vid sängdags t. ex. en liten bön " Ack, Herre Jesus, hör min röst, uti mitt hjärta blif och bo o. s. v. " Vid näringen torde mera vikt läggas än kanske tros.
Blifva magens nerver oroade, blifver sinnet äf- ven oroligt.
Framför allt tillräckligt med näring, att vikten ökas och det förstörda nervsystemet får en kraft- källa att med naturens hjälp söka återställa sig.
Alla stimulerande saker, kaffe, te, choklad o. s. v., kryd- dade anrättningar undvikas helt och hållet.
Saftsoppor, mjölk och vatten i rikligt mått.
Hvad beträffar kött- diet och ägg, så få de ej undandragas den nervsön- derslitna varelsen.
Dock må de ej brukas till öfver- mått.
Som mellanmål äro mjölk och skorpor bästa dieten och böra de ej mjölkfördragande magarne så småningom vänjas därvid liksom vid fruktsafter.
Trädgårdsarbete, arbete vid väfstolar, strump- och annan stickning med groft garn, kroppsarbete, till och med vedsågning och vedhuggning äro bästa förströelser jämte friluftslekar och friluftslif för de uthvilade och dem, som ökat sin vikt i tillräcklig mån för att be- höfva sysselsättning.
Goda, små berättelser, helst i i samtalsform och fritt samspråk jämte t. ex. sådana saker, som att lägga en stjärna utaf lika stora trä- brickor för dem, som äro i behof af att slå bort tiden.
Dock intet till öfvermått eller skada.
Allt på bestämd tid.
Se där några vinkar, kanske ej beaktade.
Göteborg i mars 1908.
F.
RODHE.
En värnplikt.
r \ E T FINNES en värnplikt, som alla svenska män och * - * kvinnor, hvilken samhällsställning de än må hafva och vare sig de äro gamla eller unga, både kunna och äro skyldiga att fullgöra, hvar och en efter sin för- måga.
Denna värnplikt är att, så vidt det är möjligt, vid inköp och beställningar gynna den inhemska in- dustrien framför den utländska.
Att denna sant fosterländska och för Sveriges eko- nomi så viktiga värnplikt ännu i så bedröfligt hög grad dagligdags försummas landet rundt, beror väl mest på svårutrotade vanor och kvarlefvor från det sorgligt dekadanta tidsskede, då det här i landet på så många håll nästan ansågs såsom bevis på bildning och upp- fostran, ja, såsom ett slags förnäm sport att vara eller låtsa sig vara kosmopolit och att omdömeslöst kurtisera och afguda det utländska samt åsidosätta och ringakta det inhemska.
Det var den tiden, då — så- som en svensk författarinna säger — " den svenska nationalkänslan var så nära döden, som det är möjligt att vara utan att dö. "
Lyckligtvis är nu den tiden gången, men ännu i dag är det tyvärr en sorglig san- ning, att de tongifvande inom landet, de, som framför andra borde visa sitt fosterländska sinnelag bland annat genom att fullgöra den värnplikt jag menar, så ofta svika denna plikt på grund af gammal slentrian eller af tanklöshet.
Det är naturligtvis ej meningen att påyrka, det man prompt skall köpa svenska industrialster, då dessa t. ex. hafva betydligt högre pris eller äro af sämre be- skaffenhet än motsvarande utländska.
Men om vi blott toge för regel att vid behof städse efterfråga svenska varor, så skulle detta säkerligen förr eller senare tvinga svenska firmor att jämte utländskt fabrikat tillhanda- hålla inhemst sådant, något som nu så ofta ej är för- hållandet.
De svenska fabrikaten äro i de allra flesta fall fullt jämngoda med de utländska.
Utländingen gyn- nar sitt, hvarför skulle vi ej gynna vårt eget?
Om de svenska industrialstren någon gång äro dyrare än mot- svarande utländska, så äro de förra merendels betyd- ligt mera hållbara och gedigna, hvilket ju mer än väl uppväger den möjliga prisskillnaden.
Det riksförsvar, som jag uppmanar till, är allas vår plikt att vid inköp gynna svensk industri.
Må en hvar svensk uppriktigt besluta sig för att efter förmåga gifva sitt stöd åt den inhemska industrien, som ger bröd åt tusental af Sveriges barn.
De penningar, som komma vårt land till godo, komma äfven oss själfva till godo.
Det är sannerligen af behofvet påkalladt att vi vid alla tillfällen skydda och tillvarataga det svenska fram- för det främmande, om vårt folk skall kunna bestå i den mördande konkurrensen mellan nationerna.
Den svenska industrien har i dessa tider att kämpa med stora svårigheter: penningarna äro dyra och svårtill- gängliga, arbetslönerna höga, beställningarna fåtaliga.
Vår nations bestånd och välfärd fordrar, att hvarje svensk man och kvinna inser sina plikter mot foster- landet, ty kärnpunkten i den sanna fosterlandskärleken är, att hvarje medborgsman lefver för landets skull och alltjämt later sitt medvetande om landets fordringar be- stämma sina handlingar.
ORION.
SEGERPALM EN SRådespet i fyra Tiitma aRfer af SöderBerg.
(Forts, och slut) Suzanne Bara han] inte hade blifvit sjuk.
Det är den enda s k u g g a n.
.
.
men den faller Gudskelof inte på honom.
Endast på olyckliga omständigheter.
(tiger).
Thomas.
Vet du också det?
Suzanne (nickar).
Thomas (häftigt).
Hvad heter han?
henne?
Hvarför svarar du inte!
Är han värd Thomas (med en egendomlig, ansträngd röst).
Javisst.
Föll den på honom.
.
.
det vore ju liktydigt med förräderi.
Inte sant?
Beatrice (nickar Suzanne.
Thomas.
Jag tänker inte mörda honom.
Suzanne (hälft gråtfärdig).
Jag trodde inte alls — förut — att du tyckte om Beatrice på det här sät- tet.
Hvarför skulle du göra det.
.
.
Thomas (behärskad till det yttre).
Du hör att jag tar det lugnt.
Tror du inte.
.
.
jag förstått.
.
.
att hon.
.. var för god för mig.
Jag är den första, att unna henne åt en, som är bättre värd henne.
— — Du kan väl ändå tala om hvem det är.
Suzanne.
Om du lofvar att inte säga någonting.
.
.
att vara alldeles stilla och lugn.
Thomas.
Suzanne Thomas.
Suzanne Naturligtvis.
(efter en kort tvekan).
(hastigt).
Det är pappa.
tätt inpå henne.
Hväser).
Hvad Thomas (ruskar Suzanne (lösgör sig).
Sätt henne).
dig, Thomas.
Kom Tst!
Tänk på hvar du är I Menar du att det är sanning?
(kort och lugnt).
Ja.
Suzanne (sättet sig midt emot honom).
Låt oss vara glada, Thomas.
Pappa har ju aldrig varit lyck- lig förr.
Thomas (plötsligt).
Hon är bedragen, Suzanne.
Hon vet inte hvem han är.
(småler).
Thomas.
Det är .sant hvad jag säger.
Om hon hade en aning om sådan han kan v a r a.
.
.
Beatrice har ett visst mått af tolerans.
Men öfver det går hon inte.
Beatrice (in från höger).
Nej, se Thomas!
dag.
Thomas (går emot henne och hälsar).
Beattice.
Jag kom bestämdt och störde.
var det ni resonerade om?
Får jag veta?
God Hvad Beatrice (sätter sig).
Alls inte.
I vissa fall är jag nära släkt med Gamla testamentets Gud.
När det är fråga om sådant som människan kan göra.
Det är bara det, som ligger inom det omöjligas gränser, som jag inte begär.
(Med en nick ät Thomas.)
Men det gör du ibland.
Och åtskilliga med dig.
(afledande).
Har inte kvällstidningen Beatrice (med ett litet leende).
Är du nyfiken på något?
Suzanne.
Ånfj.
Jag vet ju det förut.
Beatrice.
Thomas Först i morgon blir det officiellt.
(torrt).
Inte för tidigt.
Beatrice (långsamt.
Djupt allvarlig).
Jo.
Det är litet för tidigt.
Vi skulle ha haft en riksdag till först.
Statsrådet Wsernhagen hann inte — inför Sve- riges folk — resa åt sig sitt stora monument.
Vi vet ju att han ämnade det — vi som stå honom nära.
UNOLITå-TVALEN.
Beatrice.
Nej.
Mänsklig svaghet förstår jag — men svek och låghet!
(Gör en rörelse med handen.)
Thomas.
Thomas.
stora tanke.
174 — småleende).
.
.
.
Jaså, du tyckte så mycket om pappas Beatrice (intensivt).
Åh, jag har varit fastvuxen vid den!
Han talade ju rätt mycket med mig om den — förra vintern och våren.
— Sedan har egentligen statsrådet Weernhagen för mig varit inkarnationen af den tanken.
(stiger upp och går.
Försöker behärska sig).
hans Wmnhagen (i dörren.
Skämtsamt).
Det här tycks arta sig till ett familjemöte!
God dag igen, fröken Bendix.
Kanske farmor också finns i huset ännu?
Beatrice.
Hon är inne hos mamma.
(Reser sig och ordnar en smula med stolarna omkring stora bordet).
Sätt er nu omkring bordet!
(De slå sig ned.)
Suzanne selj?
(anslår en glad ton).
Ska.vi hålla kon- Beatrice (skrattande).
Vid det här bordet har visst många konseljer gått af stapeln.
Suzanne.
Pappa, som är van, kan föra ordet.
Wwrnhagen.
Jag känner inte ens ärendet.
Suzanne.
Hvad ska vi hitta på?
Beatrice, du som har idéer!
Och tankar!
Thomas (tyckes också vara upprymd).
Det måtte inte vara någon hvardagstanke.
Kan du inte låta oss höra den?
Beatrice hufvudet).
(skakar — med strålande Thomas (rycker plötsligt till.
Är du alldeles ensam om den?
Beatrice två.
Thomas.
(sluter ögonen min — på Med förändrad röst).
en sekund).
Nej.
Vi är Kan vi inte då så gärna bli fyra?
Suzanne (kommer att vidröra broderns händer).
Hvad du är kall om händerna, Thomas.
Fryser du?
Thomas.
Om du berättar mig din hemlighet, Bea- trice, skall du få höra min.
Beatrice.
Thomas Har du också en?
(nickar jakande).
Fru Warnhagen (in.)
Hela familjen!
Och jag som har så brådtom.
Jag höll alldeles på att glömma tiden inne hos din mor, Beatrice.
(Lägger händerna på Beatrices axlar och ser henne i ögonen.)
För länge länge sedan brukade jag längta efter en dotter.
.
.
och hnn skulle vara lik dig.
(Kysser hennes panna.
Klappar Thomas och Suzanne pä hufvudena i det t i l l v e r k n i n g, === — Beatrice Bendix.
Beatrice (nickar Ferd.
Milens ', 4711, Köln, = De räknas åtminstone inte Beatrice.
Jag har bara en för tillfället.
Men jag kan inte lägga fram den nu.
En annan gång.
Thomas.
Gärna.
Vi talade om dig.
Jag påstod, att när det gäller att förlåta, så följer du parollen: hitintill men icke vidare.
Suzanne däremot tycks ha fått för sig att ditt öfverseende räcker evinnerligen.
Suzanne kommit än?
Thomas (som förr).
bland dina bekanta.
Beatrice (utan att så mycket fästa sig vid beteende).
Jag tror du är nervös nu för tiden.
Du ljuger.
Thomas (sätter sig och stirrar framför sig.
Efter lång tystnad, bittert och tungt).
Beatrice Bendix!
Suzanne Thomas (febrilt).
Och till något sådant skulle ju " inte ens den sämste kunna göra sig skyldig.
Beatrice (med en suck).
Åjo, vi ha nog så dåliga människor i landet.
Thomas Suzanne (ångestfullt).
ihåg hvad du har lofvat.
Suzanne Det ä r.
.
.
Hvad är det med dig?
Thomas (går säger du.
.
.
Thomas.
bifallande.)
Lugna dig.
är i kvalitet fullt jämförlig med en d y r b a r toilette-tvåJ, m e n kostar på grund af den enkla förpackningen dock endast 35 öre per tvål å 120 gram.
Dö^gd hon går förbi dem hän till Wcemhagen.
Stannar och betraktar honom med en egendomlig blick.)
Warnhagen (slutligen).
Hvad tänker du på.
.
.
?
Fru Wcernhagen.
Att du i alla fall ... ändå är min son.
(Stryker honom öfver håret; nickar och går.)
Beatrice (följer henne ut).
Suzanne (hviskar något till brodern).
Thomas (hviskar igen, nervös och upphetsad).
Warnhagen (småler).
Har ni hemligheter för mig?
Thomas.
De skall snart uppenbaras.
Suzanne (i ångest).
Thomas.
.
.
kom så gå vi.
Vi gör farmor sällskap.
Thomas (skjuter undan systerns händer).
Hvad är det med dig!
Beatrice (in.
Leende och skämtsam).
Nu måste du låta oss höra fortsättningen, Thomas.
Du såg ut att ha något oändligt intressant på hjärtat.
(Sätter sig.)
Thomas.
Liksom du.
Beatrice.
Rätt!
(Efter ett ögonblicks väntan.)
Nå.
..?
Hvad rör det sig om?
Thomas.
Gissa!
Beatrice.
Ja, politik är det inte.
Hemligheterna i den känner jag till.
(Nickar humoristiskt till Warn- hagen.)
Thomas (lågt).
Det finns något som du inte vet.
Beatrice (tar det fortfarande skämtsamt.
Med spe- ladt allvar).
Gör det?
Och jag som så litat på stats- rådet.
När det gällt att få inblick i statens affärer.
Thomas (andas tungt).
En stor affär har du inte blifvit underrättad om.
Beatrice (som förut).
Och du har!
Jag märker att statsrådet favoriserar familjen.
Hvad gällde affären?
Thomas.
Det största som finns.
Sanningen, rätt- färdigheten, fosterlandet.
Beatrice (blir plötsligt en annan).
Men det är ju allvar.
.
.
Thomas.
Ja.
Och du förstår ju allvar.
Beatrice (tar med handen åt hjärtat).
Du gör mig rädd.
Suzanne (springer upp).
Thomas, Thomas.
.. Bea- trice, bry dig inte om honom!
Beatrice (reser sig).
Hvad är det?
Säg hvad det är?
Thomas (onaturligt lugn).
Vet du hvem som var köparen i den affären?
Och säljaren?
Suzanne (skriker).
Thomas!
Thomas (håller henne ifrån sig.
Visar på fadern).
Här sitter den som sålde.
Och den som köpte var kammarherre Arwidius — din morbror.
Suzanne (flyktar till fadern.
Lägger armen om hans hals).
Thomas (fortsätter hastigt).
Det var inte sjukdom, som hindrade pappa från att få sitt förslag färdigt — och lägga fram det.
Allt var klart och i ordning.
Hela ministären samtyckte.
Men så blef pappa erin- rad om att taburetten kunde byta ägare — att Eugen Cassel skulle bli placerad där.
Och då var det inte längre fråga om hvad folk och fosterland kräfde.
Ett mera kallblodigt köp — och ett lättare arrangeradt köp — har nog sällan gått af stapeln.
Sveriges, fram- tidens sak sveks i den stunden så som aldrig förr.
Då föll vårt Sveaborg.
Och att inta det igen kommer att kräfva ännu flera lif än Eugen Cassels.
Warnhagen (säger ej ett ord.
Stöder hufvudet i handen, som han lagt öfver ögonen.
Sitter orörlig).
Beatrice (andas med svårighet.
Dragen äro bleka och stela).
(Paus.)
Beatrice (tonlöst).
Gå.
Thomas.
(Till Suzanne.)
Du också.
(De gå — dröjande.)
Beatrice (tar några steg fram på golfvet.
Griper^ om hufvudet med händerna.
Stannar.
Börjar gå igen).
Suzanne (kommer in igen med tysta steg.
Väntar tills Beatrice vänder och går emot henne.
Fattar hen- nes händer).
Beatrice.
.
.
du som är äldre än jag.
.
.
du skall kunna det.
.
.
du skall förstå det ...
Beatrice (stelt).
Hvad?
Suzanne.
Att.
.
.
ni måste förlåta hvarandra — när inte vår Herre förlåter.
(Ser på henne genom tå- rar och går.)
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; gratin på sill; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärtpuré med stekt bröd; köttpudding med makaroner.
RECEPT: Marinerad sjötunga (f. 6 pers.).
I 1 / * kg.
sjötunga, 1 msk.
salt, 1 tsk.
ättika, 1 msk.
fint hackad por- tugisisk lök, i msk.
god matolja, saften af V » citron, 2 msk.
hvetemjöl.
F r i t y r d e g: 75 gr. mjöl, 1 del.
ljumt vatten, 1 knifsudd salt, 1 litet ägg, 10 gr. smör, skiradt.
T i l l k o k n i n g: tyj kg.
flottyr.
B e r e d n i n g: Fisken rensas, sköljes väl och torkas med en fiskhandduk.
Den skares längs efter i fyra filéer med en spetsig knif.
Skinnet bortskäres nätt, så a t t filéerna; ej skadas, hvarefter dessa sköljas, torkas och ingnidas med salt och ättika.
Fiskfiléerna läggas på ett flått fat, öfverhällas med en blandning af löken, matoljan och citronsaften och få ligga 1 tim., hvarunder de vändas en gång.
T i l l f r i t y r d e g e n torkas mjölet väl och siktas i ett fat, det ljumma vattnet tillsättes litet i sänder jämte saltet, äggulan och det skirade, men Redigerad af afsvalnade smöret, hvarefter degen ar- betas, tills den blir glansig.
Strax ELISABETH ÖSTMAN laneh.
al Elisabeth östmans Husmo- innan den skall användas nedskäres den till hårdt skum slagna ägghvitan.
derskurs i Stockholm.
Flottyren upphettas i tackjärnspanna.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR Fileterna torkas väl, öfverstös med mjö- let, doppas i frityrdegen och få koka VECKAN 5 — 11 Al-&gt;RIL 1908. i flottyren, tills de få ljusbrun färg, då SÖNDAG, F r u k o s t: Smörgåsbord; de uppläggas på gråpapper a t t afrinna.
De beströs med litet fint salt, upp- Chateaubriand med brynt potatis; mjölk; kaffe eller te med tunnrån.
M i d- läggas på servett, garneras med ci- d a g: Consommé med tunga och tryffel; tronskifvor och små kokta potatisail.
Serveras med tomat- eller remoulade- marinerad sjötunga med tomatsås och p o t a t i s; späckad kalfsadel med legymer och grönsalad; vaniljglass med krökta S p ä c k a d k a l f s a d e l (f. 12 pers.).
bakelser.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; i kg.
kalfsadel, 2 hg.
späck, 1 mski.
kall kalfsadel med rotmajonnäs; mjölk; salt.
T i l l s t e k n i n g: i msk.
smör (80 kaffe eller te.
M i d d a g: Pudding af kött med potatismos; nyponsoppa med gr.), 1 lit.
buljong eller vatten.
S å s: 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, vispad grädde och skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; köttsky, 1 del.
tjock grädde, 2 msk.
glödstekt sill med potatis; ägg; mjölk; madeira eller sherry, citronsaft, salt, kaffe eller te.
M i d d a g: Fylldt ref- hvitpeppar.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med benspjäll med potatis; semlor med en duk, doppad i hett vatten, späcket mjölk.
skares i fina strimlor, som vändas i ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kallt refbenspjäll med potatisbullar och salt och härmed späckas sadeln i jämna lingon; mjölk; kaffe eller te .. M i d d a g: rader.
Den stekes antingen i ugn eller Vegetariansk jordärtskockspuré med gryta.
Saltas sedan den är brynt, spädes rostadt bröd; kromgädda med smör.
med buljongen, litet i sänder, och öf- veröses hvar 10 min.
Till stekningen pepparrot och potatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; åtgår omkr. I V J tim. Kalfsadeln uppta- fiskstufning i snäckor; mjölk; kaffe el- ges, köttet lossas nätt, skares i t u n n a ler t e.
M i d d a g: Ärter med fläsk; skifvor, hvilka hopläggas och serve- ras på sadeln, som garneras med legy- plättar med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; mer.
Köttskyn silas och skummas, smör omelett med stufvad kalfnjure; mjölk; och mjöl sammanfräsas, köttskyn på- kaffe eller te.
M i d d a g: Dillkött på spädes, litet i sänder, j ä m t e grädden får med p o t a t i s; rabarbersoppa med och såsen, får koka 10 min., hvarefter den afsmakas med vinet, citronsaften skorpor.
KÖKSALMANÄCK Finast i smak närings- rikast Beatrice (fortsätter att gå.
Stannar slutligen, i det hennes ögon söka Wcernhagens).
Warnhagen (möter hennes blick.
Säger sakta).
Det ä r s a n t, Beatrice.
sjuk.
J a g s v e k.
Allt v a r färdigt i n n a n j a g blef Beatrice (vänder sig bort.
Qår som förut).
Warnhagen (sjunker plötsligt ihop som bruten.
En djup snyftning höres).
Beatrice (rycker till).
Åh.
.
.
Warnhagen (snyftar på nytt).
Beatrice (vrider händerna).
Du får inte gråta!
(Går några steg emot honom.)
Warnhagen (sitter orörlig).
Beatrice (tätt invid honom).
Christian — här är jag.
Warnhagen (ser upp mot henne).
Beatrice (drar ett djupt, befriande andetag.
Med en röst full af jubel och smärta).
Min älskade.
.
.
jag skall aldrig gå ilrån dig.
Warnhagen (springer upp).
Du dödar mig, Bea- trice.
.
.
Jag kan inte ta emot ...
Beatrice (småler mot honom med tårfyllda ögon).
Vill du inte att jag skall stanna hos dig?
Warnhagen.
Åh Gud.
.
.
(Fattar hennes hän- der.)
Jag svek, det är sant.
Men du måste höra hvar- för jag gjorde det.
Det är inte som du tror ...
inte som Thomas sade.
Din morbror berättade mig något, som gjorde mig alldeles utom mig.
Eugen Cassel vän- tade blott på makten — när han fick den, skulle han gå till dig, vinna dig.
Förstår du att inte jag kunde jämna vägen för honom!
Till hvad pris som helst måste jag hindra honom från att närma sig dig.
Och därför ville jag inte framkalla en storm, inte ge ho- nom minsta tillfälle att komma till makten.
Ah, om du ändå kunde förstå mig, förstå hvarför jag begick den handlingen.
.
.
Då skulle du inte döma mig så.
.
.
Beatrice (afbryter honom.
Ler som förr).
Men min älskade.
..
Jag har ju inte dömt.
Och ser du inte att jag förstår.
.
.
förstår att vi två älska hvarann.
Och måste vara tillsammans.
SLUT.
sänder, under flitig rörning och såsen får koka 20 min.
Den upphälles i en bål och röres, tills den blir kall, d å från äggulorna, en i sänder, tillsättas.
Såsen arbetas med slef omkr. 1 tim., under det a t t oljan, vinaigren och A.-B.
Malmö Kaffekompani.
citronsaften tillsättas omväxlande och droppvis.
Såsen afsmakas med salt och H.
M.
K o n u n g e n s Hofleverantör.
litet socker och sist tillsättes den till hårdt skum slagna grädden.
Magnetiskt förädladt enligt svensk 1 Grönsakerna nedblandas i såsen, hvar- p a t e n t e t n:o 20016 är efter saladen omröres m y c k e t f ö r - siktigt.
det b ä s t a, r e n a s t e och drygaste Kålbladen lossas försiktigt och klip- pas i form af små snäckor i hvilka majonnäsen upplägges.
De läggas på rundt fat och garneras med persilja och tomatskifvor.
som finnes 1 m a r k n a d e n och säljes 1 femton olika J a v a b l a n d n i n g a r i riketi Fylldt refbenspjäll (f. 6 förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer pers.).
IV2 J kg.
refbenspjäll, 1 liten msk.
salt, / J tsk.
hvitpeppar, 4 färska eller V2 hg.
torkade äpplen, 1 msk.
K r o m g ä d d a (f. 6 pers.).
l 3 / i kg.
socker, 1 hg.
katrinploimmon, 1 msk.
gädda i en fisk, 3 msk.
salt, 1 tsk.
smör, 6 del.
kokande buljong eller ättika, IV2 h t.
vatten.
vatten.
S å s: 1 hg.
smör, skiradt, 1 kkp.
rif- S å s: 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, kött- ven pepparrot.
sky.
Beredning: Gäddan fjällas e j, B e r e d n i n g: Refbensspjället som skares upp och rensas.
Lefvern tilj- bör vara t u n t skuret, knäckes, tvättas varatages samt kokas med fisken.
Gä- med en duk, doppad i hett vatten larna borttagas noga.
Den sköljes väl, och ingDides med kryddorna.
Äpplena torkas med en fiskhandduk och in- sköljas, torkas, urkärnas och skäras gnides med 1 msk.
af saltet samt ät- i skifvor, som doppas i sockret.
Ref- tikan ooh får ligga omkr. V2 tim.
Den bensspjället utbredes med den köttiga påsättes i varmt, ej kokande vatten, sidan nedåt och belägges med äppel- tillsatt med resten af saltet och böjes skifvorna eller de torkade och väl med ryggen nedåt.
När spadet kokat, sköljda äpplena samt katrinplommo- skummas det och fisken får sakta nen.
Det hoprullas och igensys väl koka färdig, omkr. V2 tim.
Gäddan med segelgarn, förut doppadt i ko- upplägges på varmt serveringsfat och kande vatten.
Smöret brynes i en stek- garneras med persilja i munnen och gryta, köttet nedlägges och brynes vac- vid stjärten samt den sönderskurna kert på alla sidor, hvarefter det spädes lefvern.
litet i sänder, med den kokaade bul- Den serveras med skiradt smör och jongen eller vattnet ooh får steka rifven pepparrot.
med t ä t t slutet lock omkr. 3 tim.
Det Köttpudding med makaro- tages upp, segelgarnet borttages och köttet skares i vackra bitar, hvilka n e r (f. 6 pers.).
F ä r s: 6 hg.
ben- uppläggas på varmt serveringsfat och fritt oxkött, 1 hg.
späckfläsk, 2 ägg, kkp.
s t ö t t a garneras med äpplena och plommonen 2 — 3 kkp.
gräddmjölk, V2 skorpor, 1 msk.
salt, 1 U tsk.
hvit- samt kruskål eller persilja.
peppar.
Såsen beredes på vanligt sätt.
M a k a r o n e r: 2 kkp.
idealmakaro- R a b a r b e r s o p p a (f. 6 pers.).
IV2 ner, 2 lit.
vatten, IV2 msk.
salt, 3 lit.
skuren, färsk 1 eller V2 ht- konser- msk.
skiradt smör (60 gr.).
T i l l f o r m e n: V2 msk.
smör (10 verad rabarber, 2 / 2 lit.
vatten, 1 kkp.
krossocker, IV2 msk.
mondaminmjöl, gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Köttfärsen beredes på 2 äggulor, 1 kkp.
strösocker.
B e r e d n i n g: Användes färsk ra- vanligt sätt.
Makaronerna sköljas i barber, skölj es den och skares i bitar.
kallt vatten, påsättas i kokande, sal- Vattnet kokas upp, rabarbern ilägges t a d t vatten, tills de äro mjuka då de jämte krossockret, och soppan får koka, upphällas i durkslag och nedläggas i en kastrull i hvilken smöret är smält.
tills rabarbern faller sönder.
Soppan silas och sättes åter öfver De omskakas väl.
En puddingform.
elden, afredes då den kokar, med mon- smörjes med kallt smör och beströs daminmjölet utrördt i 2 msk.
kallt vat- med s t ö t t a skorpor.
Köttfärsen och ten, hvarefter den får koka i 5 min.
makaronerna nedläggas hvarfvis i for- Äggulorna och strösockret röras i men.
Det första och sista hvarfvet soppskålen till skum och soppan till- skall vara färs.
Puddingen 1 gräddas i vattenbad i ugnen omkr. I / » tim. slås under stark vispning ..
Den serveras med skorpor eller ro- Den serveras med steksås eller skiradt smör.
stadt bröd.
SOLO-KflFFE JflVfl-KflFFE Vårgårda = Proton-hafremjöl!
och kryddorna.
Den serveras i särskild såsskål.
V a n i l j g l a s s (t 6 pers.).
5 ägg- gulor, 90 gr. strösocker, i del.
t u n n grädde, 5 del.
tjock grädde, Vs stång vanilj, 1 msk.
vaniljsocker.
B e r e d n i n g: Äggulorna röras med sockret V2 tim.
Den tunna och tjocka grädden blandas i en kastrull och kokas med vaniljstången i 5 min.
Va- niljstången upptages och grädden af- smakas med vaniljsockret samt till- sättes de rörda äggulorna under stark vispning.
Krämen hålles åter i kastrul- len och får under fortsatt vispning ' sjuda.
Kastrullen aflyftes och vispnin- gen fortsattes till krämen är kall.
Den slås därefter i glassmaskin och vrides omkr. 10 min., hvarefter den nedpackas i glassdosan och fryses yt- terligare omkr. 2 tim.
Då glassen skall stjälpas upp, hål- les dosan ett ögonblick i hett vatten, hvarefter den aftorkas och glassen upp- stjälpes på tårtpapper på flat glasskål.
R o t m a j o n n ä s (f. 6 pers.).
2 mo- rötter, 1 selleri, 1 palsternacka, 1 burk gröna bönor, 1 burk konserverade ärter.
M a j o n n ä s: 3 msk.
smör (60 gr.), 6 msk.
mjöl (90 gr.), 1 tsk.
engelsk senap, 6 del.
vatten, 5 äggulor, saften af 1 citron, 2 — 3 tsk.
fin vinaigre, i msk.
god matolja, salt, socker, 2 del.
tjock grädde, 1 litet hvitkålshufvud.
T i l l g a r n e r i n g: Persilja, toma- ter.
Beredning: Morötterna, palster- nackan och selleriet ansas på vanligt sätt och skäras i jämna tärningar samt kokas mjuka i lätt saltadt vatten, hvar- efter de upphällas i durkslag, så a t t vattnet får väl afrinna.
Ärterna upp- hällas likaså i durkslag och bönorna skäras på snedden i tre delar.
Till majonnäsen fräsas smör, mjöl och se- nap, det kalla vattnet tillsättes, litet i — 175 —
5^§) Från och med Onsdagen den 1 April SLUTFÖRSALJES på grund af förestående lokalombyte af min hufvudaffär med försälj- ningslokaler, 16 Regeringsgatan, h e l a m i t t d ä r befintliga varulager af jämte tänderl L2DIGA PLATSER • sex lärarinneplatser 1 6 Regeringsgatan 16 » * ^H| M. BENDIX.
S VENSKA KUR OR TFORENINGEN.
Enkel Levin, D n f i v l i n l n i B a d - o c l 1 rekreationsort med sydländskt D O r g n U l I U ökiimat.
Utmärkta bad.
Tidsenlig ut- rustning.
Nyanlagd vatten- och ailoppsledning.
Läkare: Olof G. Sandberg, Stnlm.
R å c t a r!
Hafsbad och kurort.
Friskt läge, härligt kli- D d S l a U m a t!
bland de mildasto i Sverige.
Natursköna omgifningar.
Läkare: Christer-Nilsson.
r t a l a r n Hafsbad.
Välk.
kur- och rekreationsort.
Na- UalaTU turskönaste läge; hälsosamt klimat.
Gyttje-, tallbarrs-, kolsyrebad etc, sjukgymnastik.
Läkare: (?.
Heyman.
Upplysn.
om rum Kiks.
11, kl. 11 — 1 e. m. rv; fl " i.
„ „ Brunn, Yersås.
Lugnt och stilla.
Högt L J J U r a a l r a 0 0 b f r j t t, läge.
Järnkällor.
Alla vanliga badformer.
Omsorgsfull massagtbehandling.
Billigt.
Läkare: W. Hamne, Tranås.
P J c t o K S c l / c t i l Hafskuranstalt vid Vcstkusten.
Ren, riSK.CUaCft.OIVH dammfri hafsluft.
Alla sorters bad.
Billiga Lefnadsomkostnader.
Läkare: E. Ahlquist.
och gyttjebad i Stklms norra skär- Furusund äS " gård vid stora segelleden, 2 / i tim. resa s med den eleganta salongsångaren Norrtelje.
Alla sorters bad.
Billiga bostäder.
l:a kl. restaurant.
Läkare: M. Bliomenthal, Sthlm.
fifontiof / iMco Brunn och bad å småländska hög- U r e n n d I U r s!
&gt; c l) a n a c t, vid stambanan.
Idyllisk natur, barrskog, sjö.
Bostäder i brunnsparken.
Berömd järnkälla.
Adr.
: Molieda.
Läkare: A. Hygerth, Sthlm.
u i!
» „ Gyttjebad och kuranstalt.
Alla brukl.
bad- I l c l b J U n former, spec, gyttjemassage bad.
l:a klass restauration.
Naturskön barrskogstrakt.
Ken och hög luft.
Postadr.
: Horred.
Läkare: A.
J. Amnéus.
|jrj Badanstalt.
Sundaste läge i den förtjusande Guld- I1JO kroken vid Yettern.
Utmärkta bad.
Goda bostä- der.
Läkare: Prof. V. Hultkrantz, Uppsala; för gym- nastik och massage D:r C. Törngren, Sthlm.
I f n c M n n h n H p f l S o m m a r " o c a vinterkurort.
Alla JVIlcippUttUCil varma bad, massagebad, elektriska bad, Kneippsk kallvattenkur, solbad.
Utm.
bostäder o. inackord.-ställen.
Läkare: Walter Bergwall.
Hälsobrunn och badanstalt.
Fullständig kurort.
Varm- och Vidsträckt barrskog.
Gymnastik, dietisk behandling.
Läkare: Carl Qt X7É.
c l {Hafsbad i Göteborgs skärgård.
Mildt och O l j T ö U jämnt klimat.
45 minuters inomskärsresa från Gökborg.
l:sta klassens Hotell, Restauration, Bad m. m.
Läkare: P. SilfverskiÖld, Göteborg M f l r c f r J l t i r l (" Nordens Madeira ».)
Hafskuranst.
med iTlarol.ra.UU.
utmärkta bad, spec, gyttjebad, goda kommunikationer, billiga lefnadsomkostnader.
Läkare: J. Bauman, Marstrand.
o » " Hafsbad och kurort.
Rik vegetation, vidsträckta 0 0 X 0 o c h härliga piomenader med utsiktsplatåer.
Oppcn året om.
Tågförbindelse med Göteborg 18 ggr dagligen.
Läkare: L. Wolff, Göteborg.
I U A H A V J Skogssanatorium.
Berömda järnkällor med iTlCUCVl radioaktiv utstrålning.
Utmärkta gyttje- och halfbad.
Sol- o. Inftbad.
Kalla bad i Vetteru.
Terräng- kurer.
Dietiskt bord.
Läkare: G.
A. Alvin, Sthlm.
CÖ-f * «o Brunn.
1,4 mil från Sala.
Stillhet, enkelhet, sär- o a L r a Barrskog.
Gyttjebad, gymnastik, massag; skild matordning för magsjuka.
Öppen 11 juni- 10 aug.
Läkare: R. Friberger, Uppsala.
Båstad.
Målen, hafsbad.
brunnsdrickning, Sebardt, Sthlm.
Mörsils Sanatorium S ^ Ä n?
™; Stärkande fjälluft.
Lätta kommunikationer.
Första klass bord.
Tidsenl.
badhus.
Elektrisk belysning.
Lä- kare: T. Horney, Mörsil.
H l n c C P h p r O " Vattsnkur.
och sanatorium, 1,100 fot Ö.h.
iTlOööCUCr^ öppet hela året.
Nauheimerbad med flyt.
kolsyra, elektr.
ljusbad.
Postadr.
: Falköping — Ranten.
Läkare: Fr. Odenius, Sthlm.
l V v h m Brunn- och badanstalt.
Nytt varmbadhus.
l i y U r U starka järnkällor.
Hälsosamt klimat.
Härlig barrskog.
Goda kommunikationer (29 km.
fr. Kalmar).
Billigt.
Läkare: Doc. 0. af Klereker, Lund.
Wiri-iäe H a f c h a H modern, förstklassig sommar- lyyilas * I l a i a u a u o c / j vinterkurort med fulist.
vattenkuranst.
(äfven kneippsk) o. alla moderna kurme- del.
Mildt klimat, härligt läge.
Läkare: J.
0.
A. Bergqvist.
P n r l i l Brunn.
Berömda, kraftiga järnvatten.
Fulist.
r U T I a badanstalt.
I termin: 1 juni — 1 juli; II termin: ö juli — 2 aug.
Postadr.
: Porla.
Läkare: Lifmedikus E. O. Lidin, Sthlm.
D a m i n Ha " Vattenkuranstalt och hälsokälla i östra JXdgUUUa Jämtland.
Vackert läge vid den härliga Hammarsforsen, mildt klimat.
Postadr.
: Manimar- strand.
Läkare: Fredrik Bergvall, Sthlm.
201: a säsong.
Järnkälla och Neuenahr- liknande alk.
källa; kall-, Nauheimer-, varmvattenkur; gymnastik.
Speciel diet för socker-, gikt-, njursjuka &amp; korpulenta.
Läkare: E. Lander- gren, Sthlm.
Ramlösai Härligt Diti / lfthartivn Rekreationsort.
Naturskönt läge vid!
\ l U U O U a U C H.
Saltsjön, Vaxholm.
Öppnas den 20 maj.
Starka järnkällor.
Alla sorters moderna bad.
God restaurant.
Läkare: Linus Forsmark.
I i K n r r o l r i l a förträfflig rekreationsort, med väl ser- JLJUIlgSKHC, Terade bad.
Apotek, Apotek.
.Järnkälla, Nytt järn- societetshus.
Öppen 1 Juni — 1 Sept.
Ån; vägsstation.
Läkare: JSfalh.
Dahlberg.
Dn«tiA " hir Brunn.
Starkaste järnkällor, massage-, J \ U I l I i e U y ljus-, hafsbad m. m., kallvattenkur, diet- kur.
Läkare: Gunnar Forssner,Stblm.
Ensk.
prak- tisera prof. Lindfors, Petrén och d:r Harald Ernberg.
läge i skogrik trakt i Småland.
Järn- Lannaskede källa.
Alla brukliga badformer.
Kneippbad.
Läkare: O. Sundeli, Hvetlanda.
T i d isong 9 juni — 8 I nkfl Bergslagernas järnväg.
L U l v a, a ang. - ll g i Naturskönt JNatnrsKont läge läge i i högtli nogtinggande skogstrakt.
Berömda gyttjebad jämte alla vanliga badformer.
Lä- kare: Lifmedikus I. Hedenius, Sthlm.
Lundsbrunn torrt läge i naturskön trakt nära Kinnekulle.
Vidsträckta parker.
Berömd järnkälla.
Billigt.
Läkare: E. Pontén, Göteborg.
I v r l f f i r t l P Hafsbad och klimatisk kurort i härlig L y C K U r i l d n a t u r å vestkusten, kransad af yppiga.
Stock- skogsklädd £ höjder.
Läkare: W. Gardlund, holm.
Sana r um o c n Pvfl t° i kneippkuranstalt.
Naturskönt * vy * * läge.
Barrskog och insjöar.
Lugnt och stilla.
Läkare: H. V. Kindblom, Ryd.
Q s i l i c i n h a r f An OallSjUUaUCIl gymn.
Finsensk Allt under samma BÄTTRE, ajispråkslös, ordentl.
flicka, kiirimg i finare och enkl.
matl., bakn.
m. ra.
finner god plats i april på landet i Västergötland att i st. f. jung- fru sköta hushållet (2 pers.).
Elektr.
ljus, värmeledn.
m. fl.
bekväml.
1 mån.
ledighet.
Medlem af fam., när görom.
ej hindra.
Svar med lönean- språk, betyg o. ref. till » Lättskött plats », Iduns exp.
Föreståndarinneliof af tnin gen till betydligt nedsatta, o e r h ö r d t l å g a p r i s e r.
Realisationen pågår e n d a s t i min försäljningslokal R i p Vattonkuranstalt.
Kneipphad.
Skogsluft.
Läkare: Astley och sträng lefnadsordning Ptlilm.
60 öre.
PLÅTS finnes att tillträda den 1: sta maj för en ordningsvan och snäll flicka mellan 25 — 30 år, som ar van att jämte sköta barn, samt för öfrigt vill del- taga i husliga sysslor.
Svar till » 1908 », Ramsele.
vid BAKNFKÖKEN önskas att på egen hand passa 2 barn, en flicka på 7 år och Sköfde Elementarläroverk för flickor en gosse på 4 år, samt läsa med flic- blifva lediga a t t tillträda med näst- kan.
Svar med foto.
sändes under kommande läsårs början.
adress grefvinnan Piper, Finnhult, per Föreståndarinnebefattningen: Snogeröd, Skåne.
Kompetens: Högre lärarinnesemina- HUSHÅLLERSKA, omkring 30 år, kun- rium.
Lön: 1,600 kr.
jämte bostads- nig i finare och enklare matlagning lägenhet på två rum, tambur och kok hemmastadd i alla samt vedbrand (eller hyresersättning).
samt för öfrigt inom huset förefallande göromål er- Pensionsbidrag.
Med föreståndarinne- håller plats hos ungherre den 24 april.
befattningen är förenad 15 timmars un- Betyg, löneanspråk och fotografi in- dervisning i veckan, hälst i tyska språ- sändes till Tierps Postens redaktion, ket.
Tierp.
Lärarinneplatser: TYG-LAGER OBS.!
Använd därför redan från barndomen A NNONSER skola vara inlämnade till Expeditionen senast fredag för att &lt;unna införas i följande veckas num- Barnkläder • J^ITTIOSEX (96) » / o af befolkningen så- väl barn som vuxna lida af tandröta.
Or- saken till detta sorg- liga förhållande år i de flesta tall: CÖRSUMMAD sköt- sel af tänderna frän tidigaste barndomen 1 Q n / l A r t Ä n i t i n - Brunn och bad.
Fullständig brunns- o U U c r K U p i U g &amp; badkur.
Sjukgymnastik och mas- sage.
Enkelt lefnadssätt.
Tidsenliga bostäder.
Läkare Sven Wallgren, Sthlm.
o c n Utvidg.
societetshus Spec. Tvålmassagebad Hafsbad.
Sol- och luftbad.
Läkare: Axel Hellste- nius, Stockholm.
För massage och gymnastik: dir - A r WennstrÖm, Stockholm.
^LÄ / ?Af£a1ia ^7 * * hadhus OUUCrieiJC baähotell.
T V a n å c " V ' attenkuranstalt, öppen året om.
Alla var 1 r a l l a ö m a o c a tana bad.
Fullständig Kneipp- behandling.
Mild och ren luft.
Naturskönt läge, vidsträckt barrskog.
Billiga priser.
Läkare: H. Tham.
Tranås.
1) Undervisningsämnen: kristendoms- kunskap, kyrkohistoria, svenska språ- ket och litteraturhistoria.
Lön: 1,400 kr.
jämte pensionsbidrag.
Kompetens: Högre lärarinneseminarium.
2) Undervisningsämnen: Matematik och naturkunskap.
Lön: 1,400 kr.
jämte pensionsbidrag.
Kompetens: Högre lärarinneseminarium.
3) Undervisningsämnen: Tyska och engelska språken samt svensk och all- män historia.
Lön: 1,400 kr.
jämte pensionsbidrag.
Kompetens: Högre lärarinneseminarium.
4) Undervisningsämnen: Geografi och räkning.
Lön: 1,300 kr.
jämte pensions- bidrag.
Kompetens: Hälst Högre lära- rinneseminarium.
5) Undervisningsämnen: Alla i 2: dra förberedande klass förekommande läro- ämnen samt kristendomskunskap i3:dje fÖrb.
klass och klass I.
Lön: 800 kr.
jämte pensionsbidrag.
Kompetens: Små- skolelärarinneseminarium jämte betyg från sjuklassig flickskola.
6) Undervisningsämnen: Alla i 1: sta förberedande klass förekommande läro- ämnen samt kristendomskunskap och svenska språket i klass II.
Lön: 800 kr.
jämte pens ions bi drag.
Kompetens: Småskolelärarinneseminarium jämte be- tyg från 7: kl. flickskola.
Ansökningshandlingar (äfven läkare- betyg) ställda till läroverkets Styrelse, insändes till föreståndarinnan före in- stundande 1 maj.
STADG-AD anspråkslös, i enkel matlag- ning, och bakning kunnig flicka, som tillsammans med husmodern vill sköta T r n c a - B a d " o c l 1 sommarvistelseort.
Naturskönt läge.
litet hushåll i enkelt bildadt hem på A r U a a B e n o c b stärkande luft.
Utmärkta varm- och landet nära stad, får plats nu.
Svar till saltsjöbad.
Läkare: Joh.
Robbe.
» E.
A. », Nyköping p. r.
I T l f i r a h a m t i c Sanatorium och badanstalt.
Vid- U i r i C C I l a l l l U d sträckt skogsområde.
Mer än 300 meter öfver hafvet.
Alla brukliga badformer, äfven ej under 25 år, allvarlig och ordent- elektriska.
Läkare: Johan A. Andersson, Sthlm.
lig, frisk och stark, van att arbeta själfständigt med intresse for yrket er- V f l r h p r f f Hafsbad och gyttjebadanstalt.
Bästa hafs- håller anställning.
Själfskrifna ansök- V a T U c r g bad, spec, gyttjebad.
Billiga afgifter och ningar, åtföljda af fotografi och betygs- lefnadsomkostnader.
Läkare: Lifmed.
Emil Jacob- afskrifter torde insändas till dir. Dahl- ström, Hagener Zand er-Institut, Hagen son, Stockholm.
W, Tyskland, hvarest äfven en beta- W i c f w ^armloads- och Kneippkur-anstalt.
Mildt ö- lande kvinnlig elev antages på förmån- VV l ö U y klimat.
» Ruinernas och rosornas stad ».
Nytt: liga villkor.
Kneippbyn med lufthyddskolonier och naturliga strandbad vid Vible strand.
Läkare: Karl Kallen- SJUKSKÖTERSKA som tillika vill egna berg, Stockholm.
sig åt tillsyn af hemmet erhåller god anställning.
Den sökande bör äga godt XWZfmlartAc P / l a Vattenkuranstalt och järnkälla.
sätt och utseende.
Ålder omkring 30.
VY ariUlO-UUd E U d Säsong lO Juni — 30 Augusti.
Svar jämte fotografi med uppgift om Naturskönt och sundt läge, milsvida skogar.
Elektrici- om ålder och lönepretentioner till » God anställning », Iduns exp.
tet, bad, massage.
Läkare: G. Grill, Avesta.
Kvinnlig sjukgymnast, V f ^ A f å t l Brunns- och badanstalt i Jämtland med här- I L l c F a U jigaste läge (1,000 fot öfver hafvet) vid Stor- sjön.
Utm.
järnkälla.
Alla sorters bad.
Förstklassigt hotell.
Läkare: Hugo E:son Brand, adress till den 1 Juni Nälden, därefter Ytterån.
V » mil från Stockholm.
Badanstal- f en öppen hela året.
Pensionat, bad, ljusbeh.
för hjärt- och nervsjuka.
tak.
Läkare: Emil Zander.
tionsort.
Ren, stärkande fjälluft, storslagen na- Are tur.
Närmare upplysningar: Grand Hotell, Are.
Inspek- Qlran * av * chffinn Vattenkur och hälsokälla i östra OKd-gCraUrUIlU Värmland vid sjön Skagern.
19 km.
från Svarta.
Härlig barrskog på Moohöjden.
Vanliga badformer.
Solsandbad.
Läkare: Henrik Berg, Sthlm.
Hafsbadanstalt.
Härligt, friskt läge.
Goda och billiga lefnadsförhållanden.
Lif- liga ångbåtskommunikationer.
Gyttje- &amp; Nauheimerbad.
Läkare: Hj.
Wallén, Öregrund.
Jämtlands mest framstående terande läkare: Provinsialläkare E. Öregrund Turist- och Rekrea- Almqvist.
Plats finnes till våren för bildad eventuellt musikalisk ung dam.
Sökanden som skall vara dels sällskap dels deltaga i förekommande husliga göromål bör vara frisk och stark med gladlynt vänligt lugnt sätt samt skicklig i handarbeten.
Svar med betyg eller referenser, fotografi samt uppgift om ålder och pretentioner till » Familjemedlem », Sundsvall p. r. r \ _ i.
| _ „ t n t n n „ Hafsbadanstalt.
Skyddadt läge vid U a L H d U l i l l a r T i k a f Ålands haf.
Berömda gyttje- och tvålmassagebad för reumatism^ Härlig hafs- och FLICKA, hälst äldre, fuUt kunnig i skogsluft.
Läkare: F. Scherstén, Östhammar.
matlagning, event, väfning, van vid ett större hushåll, erbjudes god plats j j y Medicinska förfrågningar besvaras af resp. läkare och för närmare upplysningar hänvisas till den af Sv.
Kurortföreningen utgifna publikationen » Svenska i respektabel familj på landet där som- Betyg Bad- och Kurorter » (tillgänglig i bokhandeln) och till de olika karorternas prospekt, som erhållas / igenom kamrerkontoren^samt Svensk Bad- och Turisttidning och Svenska mar inackorderingar emottages.
Turistföreningen, Stockholm ___ mmmmmÉ ^^^^^^_ mmmmm ^^^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ och lönepret.
till » T.
S. », Kårehogen, Bohuslän.
I V C P H I Klimatisk kur- och rekreationsort.
l^joCIWll gyttje-, kreuznacher-, half-och hafsbad, sjuk- gymnastik, massage.
Tidsenliga anläggningar, billiga priser.
Läkare: Professor A. Wide, Sthlm.
^•fi-zitricfQfl Hafskuranstalt.
Skyddadt läge.
U M d U hafsklimat.
Berömda gyttjebad.
källa.
Säsong 1 juni — 15 sept.
Läkare: A.
Stockholm.
Mildt Järn- — 176 —
