# ID: svediakorp-per1768
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,904
# sentences: 1,121
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TORSDAGEN DEN 26 MARS 1908.
N:R 13 (1108) hemvarma och idylliska bild är tagen af Iduns O FVANSTÅENDE graf under en samkvämsstund i samlingssalen å Stock- H ARG.
holms elevhem.
I soffan längst till höger synes hemmets föreståndarinna, fru Mathilda Lönnerberg, omgifven af inackordenierna.
foto- få ist ÄR GÅ OMKRING i Stockholm hundrade- tals unga flickor från landsorten, som för sin utbildning i ett eller annat fack måste vistas längre eller kortare tid i hufvudstaden.
Af dessa hamnar det stora flertalet slumpvis på något af de professionella pensionat och inackorderingsställen, som uppfylla staden, möj- ligen på ett godt, oftare på ett dåligt och all- tid på ett dyrt.
Det är för hemlösa unga flickor i denna situation, som Elevhemmet öppnar sina dörrar, och det är icke underligt, att många inför ut- sikten till ett eller ett par års vistelse i Stock- holm ställa sitt hopp till detsamma, ej under- ligt, att ansökningar och förfrågningar stå i en sådan disproportion till det antal inackor- denter — 10 stycken — som samtidigt kunna beredas plats.
De få ju där ett godt och skyddadt hem, hvad annars icke alltid står till buds för pen- gar, stödet af en moderlig och erfaren före- 21:STA ståndarinna, som på allt sätt sörjer för deras trefnad, och njuta samtidigt behaget af ett uppfriskande kamratskap.
Äfven om afgiften vid hemmet skulle vara gängse inackorderings- pris, borde platserna där bli eftersökta; hur mycket mera då, när afgiften är satt så lågt som till 35 kronor, eller hvad man betalade i Växjö för 20 år sedan.
De unga flickor, som njuta förmånerna af hemmet, äro också ute- slutande sådana, som utan detta goda handtag antingen icke alls eller med största svårighet skulle kunna bereda sig möjlighet att studera.
Och bland de sökande gallras i allmänhet ut de flickor, om hvilka man har anledning att anta, att de på grund af sin begåfning och ambition skola komma långt på den bana de valt.
De flesta utbilda sig vid Tekniska sko- lan och Högre lärarinneseminarium och få då under hela den dryga lärotiden bo å hemmet, men äfven andra, t. ex. elever vid Gymnas- tiska centralinstitutet, ha varit inackorderade där.
153 Elevhemmet började sin verksamhet för 12 år sedan och var då ett privat företag.
Se- dan några år tillbaka uppbäres emellertid före- taget af en förening och har till föreståndar- inna fru Mathilda Lönnerberg.
Någon för- ändring i dess verksamhet är icke planerad, och då vi just nu bringat det för offentligheten är det i den bestämda afsikten att fästa upp- märksamheten vid den basar, som hemmets styrelse anordnar i början af nästa månad å Runan.
Dess disponibla kapital äro nämligen starkt beskurna, hvilket ju är lättförståeligt, då man beräknar att öfver hälften af driftkostnaderna måste bestridas med bidrag utifrån.
Allmän- hetens hjälp är därför väl behöflig.
Jag har fäst mitt hjärta vid denna basar — en hos mig mycket sällsynt förening för öfrigt — och jag önskar, att den måtte bli en succés.
Och för att beveka publiken därhän vet jag intet annat sätt än att ta Iduns alla läsare
med upp till Elevhemmet och ge dem ett in- tryck af, hvilken mission det har att fylla.
Hemmet disponerar en våning högt upp i Sturegatan 60, strax intill Valhallavägen och Idrottsparken med ljus och luft och relativt fri utsikt åt alla sidor, redan detta en fördel för dem, som hemifrån vanligen äro vana vid allt detta.
Då jag kom upp en förmiddag, rådde en viss stillhet i den stora våningen, de allra flesta af flickorna voro i arbete på sina skolor och institut.
Men föreståndarinnan, fru Lönner- berg, var hemma och tog emot, och jag tänkte genast: hon är precis sådan jag föreställt mig henne, gråhårig, ståtlig, något korpulent, väl- villig, just en tant att knacka på och få del- tagande hos, när man har hufvudvärk eller fått ledsamma bref hemifrån.
Och intrycket kvar- stod och förstärktes, under det jag hörde henne berätta om hemmet och sina flickor, om den enkla; arbetsfyllda dagordningen, den kärkomna fristunden vid kaffet klockan fem, de små fe- sterna vid bemärkelsedagar och de skrifna och oskrifna lagar, efter hvilka det hela går sin jämna urverksgång.
Medan hon talade vackert om sina skyddslingar och berömde dem, deras flit, sämja och förnöjsamma lynne och bekräf- tade min framkastade förmodan, att hon måtte trifvas med sin ställning, tyckte jag, att jag började hålla af dem, jag med.
Sedan såg jag deras mat- och samlingssal med sin flygel och bokhylla och de fem, i allmänhet helt små rum, där de tio flickorna bo två och två till- samman.
Och när jag gick igenom dessa typi- ska flick-krypin, där böcker och målardon, blomstervaser, taflor, porträtt och annat sådant, som flickor älska att omge sig med, gåfvo äga- rinnornas karaktär, ålder och horisont i gan- ska tydlig skrift — då tyckte jag att jag kände dem allesamman.
Hon är ju en sär- skild typ i gatuvimlet, studieflickan från lan- det, enkel, oftast mycket enkel i sin dräkt och sitt uppträdande, med rask gång — ty hon har alltid brådtom — röda kinder och vakna ögon.
Hon är plikttrogen till det mesta och full af ambition och drömmar.
Hon har godt om ideal och förhoppningar, liksom godt om energi och intressen, och manifesterar bådadera genom att bevista Borgarskolans föreläsningar och gå till Nationalmuseum, när hon har en lofdag.
Men hennes sinne från begynnelsen är som en obe- sådd åker med växtkraftig jord, och allt kan bero på hvilka förhållanden slumpen kastar henne in i, när hon kommer till hufvudstaden Många föräldrar måste känna detta starkt och med räddhåga, och många önska, att de kunde lämna sina flickor i en så trygg hamn som Elevhemmet är.
Det är därför naturligtvis ovanligt sant, det som fru Lönnerberg sade, att det borde finnas flera sådana hem, som det hon förestår.
Men hvad som för ögonblicket närmast är att göra är att se till att det, som redan finns, kan existera som det gjort hittills.
Det är på den saken vi böra inrikta våra bemödanden.
- ER., E ETT AF ELEVRUMMEN.
A. BLOMBERG FOTO.
spaCt.
AKTA SKOGEN!
D ET ÄR DYRA vedtider och höga kol- priser och inte blott de fattigaste, utan litet hvar hälsar med tacksamhet solen, &lt;lå hon kommer och tinar upp isblommorna på rutan och hjälper några grader på värmen, både ute och inne, så att en brasa eller åt- minstone några vedträn kunna sparas in, ty veden är helt enkelt ohyggligt dyr.
För den som inte varit vid kassa och kunnat köpa i förlag en smula billigare, står björkveden i hufvudstaden denna vinter till nära 50 kronor pr famn, innan den kommer först in i källaren och slutligen i vedlåren, tre a fyra trappor upp.
Hvilken glupsk vedslukare är icke också hufvudstaden.
Som långa ormar glida gods- tågen med sin ändlösa rad af vagnar, lastade med ved, ved och åter ved in i hufvudstadens vidundergap, och deras last försvinner, förintas, dunstar bort i mycken rök och liten värme.
Den, som drömmer hela den långa vintern om doftande björkhagar i midsommarprakt och så möter ett sådant där liktåg, kan knappast låta bli att ilskna till invärtes och svälja en ed öfver den civiliserade människans roflyst- nad, som inte frågar efter, hvad den kostar på sig, men bara gapar och slukar, inte för- står att vara nännsam och inte vårdar sig om att vara tacksam.
Är det inte rättvist att hennes lystnad står henne dyrt, ju dyrare desto bättre; det är enda sättet att väcka hen- nes eftertanke och göra henne hofsam.
Den civiliserade människan äter sannolikt tre gånger så mycket, som hon rättvisligen behöfde för att lefva ett sundt lif, och sedan beklagar hon sig öfver, att hon blir sjuk och utfattig och har ett förtvifladt besvär.
Efter samma system som hon matar sin mage, matar hon ännu sina eldstäder.
Inte de nyaste efter centraluppvärmningsprincipen, som den moderna ingenjörsvetenskapen på skär- pen tagit itu med och som visar en bränsle- besparing och värmealstring, som skulle vara omhvälfvande, om icke anläggningskostnaderna vore så stora och resultatet stundom vore min- dre tillfredsställande.
Men våra gamla hederliga svenska kakel- ugnar och våra förträffliga kokspisar matas med en abderitisk slösaktighet, som är ovärdig icke blott vår tids förmåga af tänkande och be- räkning, utan ock vår ansvarskänsla gent emot de rikedomar och den skönhet, vårt lands na- tur ger i våra händer att förvalta och bevara åt kommande generationer.
De flesta af oss ha från barnaåren lärt att dyrka brasan såsom en symbol af hemmets värme och ljuflighet; unna vi icke våra barn och barnbarnsbarn att likasom vi vid de slock- nande glöden drömma sina blå drömmar om framgång och kärlek och lycka vid egen härd, och allt hvad ungdom drömmer vackert om?
Men om vi fortsätta att sköfla som vi nu göra, så sorglöst och ansvarslöst, då kommer efter oss förintelsen.
Det har ändtligen rests en opinionsstorm vårt land emot den stora skogssköflingen, men det privata ödslet kan med fördel också få sopas bort af samma storm.
Jag skall icke denna gång inlåta mig på vanskötta brasor och vårdslöst brassande i våra kök, ehuru äfven på det hållet en SO % besparing i många hem skulle kunna åstad- kommas, men jag vill hemställa till dem, som bygga och låta bygga, om icke anordningen af våra eldstäder mera än nu sker borde ställas under principen: " spara skogen ", " var aktsam om våra nationalrikedomar ", låt dem ej gå upp i rök till ingens fromma.
Jag har hört att röken, som strömmar ut ur våra skorstenar, växlar emellan 80° Celsius och 15° Celsius, men att flertalet privatbygg- nader består sig med en procent, som mera närmar sig den höga än den låga af dessa båda siffror.
Hvad innebär detta, om icke att värmen är gränslöst illa tillvaratagen i eld- städerna.
Jag beklagade mig en gång för många år sedan för min vedhuggare öfver att veden var så odryg och att fastän vi eldade upp så stora summor, hade vi ingen värme inomhus att skryta af.
" Är det underligt det ", svarade gubben; " när det är 16° kallt ute, så töar det ändå på herrskapets tak. "
Dessa ord i sin humoristiska öfverdrift var det, som först lockade mig att reflektera " öfver våra eldstäder och deras opraktiskt slösaktiga byggnad, och jag hade redan i mitt eget hem ett rikhaltigt reflexionsmaterial.
Det är verk- ligen orättvist, om icke vedhandlarne ge kakel- ugnsmakare och murare procent af sin för- tjänst, ty sällan spelar den ene yrkesmannen den andre i händerna så uppenbart som här.
Idealet är att röken, då den lämnar skor- stenen, bör vara i det närmaste afkyld, d. v. s. att all dess värmealstrande kraft bör vara väl tillvaratagen.
Våra svenska kakelugnar med sina långa rökgångar och sin vida muryta, som upptar och magasinerar värmen och långsamt utstrålar den, är ju utan tvifvel den mest ideala form af eldstad, förutsatt att den bygges efter de bästa principer.
Jag har hört, att man i Östersjöprovinserna förstår att bygga dem ojämförligt mycket mera värmebehållande än här, och jag är öfvertygad om, att man förr och i våra nordliga provinser bygger dem vida bättre än nu och i mellersta Sverige.
Speciellt i Dalarne har jag ofta träffat kakel- ugnar, som efter en enda jämförelsevis liten brasa (ty ugnarne äro ofta mycket små) och utan extra tillsyn gifvit en jämnhet kakel- ugnsyta, som hållit sig i många timmar.
I stockholmstrakten är det ingalunda sällsynt, att en kakelugn efter ett par väl skötta jätte- brasor endast är litet varm fläckvis.
Lägg ytterligare till, att vi i Stockholm och dess omnejd förbruka den grofva, torra kärnveden, under det man på gårdarne norrut nöjer sig med den späda utgallringsveden, så framstår skillnaden ännu större.
inimiiMiiiiiiiiiiiii - • -: ' " \ gg Mjuk och elastisk gång / %f / f ' frrtlXt / tillhöra de egenskaper som gjort (flWjZp.
till T \ Försäljes i finare skoaffärer öfverallt — til populära priser — och tillverkas af " Damernas FaVOrit ".
Ludvig Traugott, Stockholm — 154 —
Dä^ * 2ÉJ Men är konstruktioren ur värmebehållande synpunkt underhaltig i våra kakelugnar^ så äro anordningarna under all kritik i fråga om våra kokspisar och tillvaratagandet af den varma röken eller den upphettade luften från flere af de kaminer, som äro allmänt i bruk.
Besinna hvilken oerhörd massa ved, som un- der loppet af en dag förbrukas i våra köks- spisar.
Och hvar tar värmen vägen?
Har spisen varit släckt ett par tre timmar, är köket åter kallt som ett uthus, äfven om en muryta på flere kvadratmeter och beklädd med kakel tronar som en chimär bakom spisen.
Hvar värmen tar vägen — jo, ut i rymden, direkt genom en skorstenspipa, så stor, att en sotarpojke gladeligt kan åka upp och ned ge- nom den.
Och samma vida väg går varm- luften från våra kolkaminer, såvida de icke kombinerats med en värmebehållande kakel- ugn.
Hvad kunna vi då göra för att råda bot på dessa missförhållanden, som göra så mycket dju- pare hål i våra magra kassor än nödigt är och tära som en kräfta på vår nationalrike- dom, skogen?
För det första må våra herrar byggnads- ingenjörer behandla värmebesparingsspörsmålet litet mera vidsynt och inte bara ur patent- synpunkt; — för det andra må alla byggherrar och framför allt egna-hems byggare klara saken för sig själfva och inte alldeles trohjärtadt lita till fackmännen, ty äfven de äro hemfallna un- der något, som kallas slentrian; — för det tredje må alla husmödrar kalkylera och icke lämna dem det vederbör någon ro, förr än barnens arfvedel blir fri för att brännas upp till gagn icke ens för kråkorna, eftersom det är all- deles för hett för dem däruppe på skorstens- kransen.
Ty låt oss komma öfverens om, att det är barnens arfvedel, som går upp i rök, både den som skulle kunna stoppas i bössan och växa till ett kapital och den, som växer i skogen, dem och deras barnbarn till framtida fröjd och glädje.
— Akta skogen, framtidens rike- dom!
— Jag skall nu endast i kronologisk ordning berätta, hvad jag sett af värmebesparande an- ordningar i samband med våra gammaldags eldningssätt.
Under mina resor till och från skolan, alltså för omkring trettio år sedan, rastade vi vid en färdstuga på skogen och jag visades in i " kammaren ", som eljes icke an- vändes af husfolket.
Rummet hade en stor brun, fyrkantig kakelugn med nischlucka, men inga eldstadsluckor.
Gjordes naturligtvis ge- nast till föremål för en nyfiken undersökning.
Hela kakelugnen var godt varm och nischen inuti var het.
Lade genast dit min frusna matsäckslimpa och dito ägg och ställde in min mjölkbutelj.
— Men hvarifrån kom värmen?
— Jo, i stugan hade man en vanlig öppen, fyr- kantig, låg spis, men elden flammade icke rätt uppöfver till den stora öppna skorstenspipan, ehuru en sådan tydligen fanns och troligen användes om sommaren, utan den drogs in- öfver såsom man efter gammalt eldade en inmurad pannmur.
Var det inte en fiffikus, som på så sätt utan allt besvär höll kammaren varm vintern om; — kostnaden tror jag inte han behöfde fråga efter, midt i djupa skogen som han bodde.
Skada att han inte exploate- rade uppfinningen och tog patent på den.
Senare har jag sett kakelugnarna i två rum sam- manmurade på så sätt, att när man eldade i den ena, blefvo båda två varma.
Vid blidare vä- derlek var det nog att växelvis elda en af dem Barngarderoben är en svensk upplaga af den enda 1 ntlandef existerande tidningen i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnkläders- affärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen år också tongil vande på sitt område samt utgifves på flere språk och i kolossala upplagor.
hvarannan dag, och vid kall temperatur bott- nade en brasa i hvarje lika bra som eljes två.
3 * ^ ' armatfa^ Det styfvaste jag sett i den här stilen är påhittadt af en egendomsherre, söder om Stock- holm, som till min grämelse icke är svensk.
Han värmer tre a fyra rum i öfre våningen med värmen från kokspiseln i köket, som på alla herrgårdar i regel brinner dagen lång.
Detta sker allenast genom att leda röken succes- sivt genom rökgångar i stora murytor i de skilda rummen.
Under sommaren afstänges naturligtvis denna väg genom spjäll och röken får gå rätt ut.
Samme " man har sina statarbostäder så anordnade, att värmen från spisen ledes in i det bredvidliggande rummets kakelugn och håller temperaturen vid 18 till 20 grader.
Att verkställa denna anordning på det rätta praktiska sättet är nog inte alltid så alldeles lätt, framför allt ej vid ombyggnad af gamla bostäder.
Jag har talat vid kakelugnsmakare och murare, som förklarat sig inte alls begripa, hur det skulle gå till, och jag har hört talas om experiment i den stilen, som misslyckats.
Men vill man målet, vinnas nog medlen.
£ * ^ f i i s a b e * ^ EDAN NU täf lingens båda prisdomarin- S nor, skriftställarinnan fru Hanna Kamke samt fröken Elisabeth Östman, Iduns Köks- almanackas och Hjälpredas redaktris, full- gjort granskningen, ha de utfästa prisen fördelats som följer: För besvarande af täflingsämnets första fråga: Huru sno fa de årfiga ufgifferna förde fas med en Budget af 2,500 k~ronor?
har första priset, 75 kronor, tilldelats fru Julia Sundell, Rättvik; andra priset, 50 kronor, har tillfallit signaturen Sllen, och tredje priset, 25 kronor, har tillerkänts fröken Selma Lundsten, Jonsered.
I en modern villa vid Saltsjöbaden märkte jag, att ett par af de gula fälten på matsalens väggar hade en djupare glans än de öfriga.
Mycket riktigt, de voro beklädda med någon marmor- imitation och utgjorde murytor, genomvärmda, den ena från kokspisen och den andra från tam- burkaminen, ett par fint arrangerade värmekällor, som gjorde rummets öppna spis mera " til Lyst ".
I en annan egna-hemsvilla har jag sett en anordning, värd efterföljd, nämligen en varm- vattencistern inmurad i själfva kakelugnen med en liten kran på kakelugnens ena sida och ett spiselringlock i kakelugnsnischen.
Huru prak- tiskt är icke detta i ett sofrum, särskildt om man har småbarn eller sjuklingar, eller är i saknad af ett badrum.
Eröfrarinnan af det andra priset, som glömt bifoga namnsedel, uppmanas vän- ligen att fortast möjligt insända namn och adress till redaktionen.
För besvarandet af täflingsämnets andra fråga: Det är otvifvelaktigt, att hem och härd i våra dagar erbjuda ett rikt fält för förbättringar och nyskapande.
Det var någon, som talade vid en sådan där riktig uppfinnare-ingenjör och frågade ho- nom, hvarför han inte passade på nu och gjorde sig en förmögenhet på någon praktiskt om- hvälfvande uppfinning på det husliga området.
Han svarade ungefärligen: " Sådana profana ting hålla vi oss för förnäma att spekulera öfver; det kunna laici öfva sitt skarpsinne på, men sätt ett speciellt problem i händerna på oss, så skola vi nog sätta pli på det. "
Låt oss följa vinken och bringa det till ett godt samarbete.
De som känna, hvar skon klämmer och att inte allt är bra som det är — i första rummet husmödrarna — få inte gå och tiga med det och tänka filosofiskt, att " eftersom det har gått i fars och mors tid, så går det väl också i min ", utan säg ifrån och med kläm.
De som äro praktiskt klyftiga kasta ut konturerna till förbättringar, och de " rik- tiga " sätta pli på dem.
Så skola vi nog lyckas att skapa ett litet Amerika inom våra egna gränser äfven i den meningen, att vi bli ett föregångsland på hemmens område och låta praktisk och billig bekvämlighet vid hemmens inredning och skötsel bli tillgänglig för hvarje medborgare och hvarje medborgare få ett ljust och gladt och varmt hem utan att därför be- höfva ta våra härliga skogars vårdslösa för- ödande på sitt samvete.
Huru sRofa de årfiga ufgifferna förde fas med en Budgef af 4,000 fironor?
har första priset, 75 kronor, tilldelats flcrr K. Hingertz, liagvaldsgatan 18, Stockholm; andra priset, 50 kronor, har tillfallit fru j&amp;nna Sig, falun; och tredje priset, 25 kronor, har tillerkänts fru Gertrud Runeranfz, Göteborg.
Dessutom funnos bland manuskripten ytterligare två synnerligen förtjänstfulla täf- lingsskrifter, en för hvardera frågan, förfat- tade af den ena af de båda prisdomarin- norna, fru Hanna Kamke, och hvilka fru K. oegennyttigt lät utgå ur täflingen för att på vår anmodan kunna åtaga sig prisbedöm- ningen.
Dessa ha vi äfven inköpt för publicering i Idun.
Samtliga förvärfvade uppsatser komma att successivt offentliggöras i tidningen under de närmaste månaderna med början i första aprilnumret.
De ofri ga manuskripten torde återfordras före den 1 nästkommande maj, efter hvilken tid redaktionen ej ansvarar för desamma.
Stockholm i mars 1908.
Red.
af Idun.
ELSA Barngarderoben &lt;3t iS * Pris för helt år 3 kr., hälft år 1: 6 0 kr.
Lösnummer 3 0 öre.
— 155 — &amp; Si TÖRNE.
Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illu- streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- sterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens sysselsättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
Underligt är det att tänka sig, att lieman- att jag hörde ända u t i korridoren, hur ni ropade " gubben " och " trodde förståss samma nen redan hunnit skörda bland dem, och huru många * ska vi stå åter om våren 1913 för att nu " att ni skulle få " provis ".
fira tjugofemårsminnet af " hvita mössan "?
Få se!
Observatör har darrande och blyg nalkats, Trots gubben Arpis stora svaghet att vilja i glad oordning upptecknade af M a n a s s e.
" gubben " får tag i hans ena kindben och sliter i det med samma nonchalans och välbehag som fostra med aga och därvid ofta förgå sig, att IV.
när en tax får tag i en kattstackare.
Så tappar fordra en nästan blixtsnabb behandling af tun- han " Mäster Erik " i golfvet, hvilket retar upp gan vid t. ex. deklinering, konjugering och ett ' Gubben Arpi. "
honom ändå värre, hvarpå " gubben " med vän- evigt uppräknande af " undantag från regeln " ster hand griper tag i offrets andra kindben, — minns ni t. ex. det där urkitsliga om pari- ' ÄR JAG SER des- syllaba och imparisyllaba på as och is i Rabes sa bokstäfver H. och så kommer slutklämmen, den mest inten- latinska grammatik — och till sist hans — jag siva ruskning fram och åter, fram och åter af S.
B.
— hvarmed jag afslutade mitt senaste pojkstackarn, tills denne med ett fullständigt höll nästan p å a t t säga " dille " på att man Uppsalaminne — fram- vilddjursvrål rycker sig lös, hans rödsprängda skulle räkna ett orimligt antal tabeller, något för mig, är det inte allt ögon stå på skaft, kinderna hafva djupa mär- som numera visst aldrig förekommer, fanns för glada erinringar, som ken efter gubbens knubbiga, små starka fingrar, dock i grund och botten så mycket godt och dyka upp.
Det var och saliven rinner om pysens haka.
Jag har vänligt hos " gubben ", som man samtidigt med en smällkall vintermor- inte sett detta i drömmen, jag har gudnås otaliga glädje minnes. "
J a g vill ingen syndares död, hopsamma gon, och snön yrde och gånger i fem hela år själf varit den olyck- nu, " hörde man honom ofta säga, " jag vill liga " katten ", ibland två gånger om dagen, hvirflade samman i alns- höga drifvor.
Vid mor- men när jag en gång tyckte, att de där hatade bara, att ni ska kunna ert pensum så ordent- gonbönen, uppe i sko- af piptobaksolja brunglänsande fingrarna voro ligt, att vi alla — hop i hop nu — ska få lanssamlingssal en kvart för grymma och troligen icke själfva visste af, träffas en trappa upp i höst. "
Därmed me- före klockan sju, voro hvilket tortyrredskap de voro, passade jag på nade gubben, a t t vi borde arbeta på " helt löfte " till högre klass, och " gubben " hade de lägre klasserna fruk- och gaf " gubben " en välbehöflig läxa.
den svagheten att i sitt notvarp inte släppa ' tansvärdt glest repre- Jag bet mig själf så intensivt i tunga och någon af de " sina " efter sig i en " grundare s e n t e r a d e, många hade ej kindben, att blodet kom rusande ur munnen.
sump, hop i hop nu ", som han uttryckte sig.
i det otäcka vädret vå- " Gubben " blef som en omvänd hand, blod tyckte Äfven den allra dummaste släpade han med gat sig ut, icke så myc- han inte om att se, han blef mjuk, tårögd, tog sig, naturligtvis efter en proformapröfning på ket af rädsla för drifvor- fram sin mindre välvårdade näsduk och torkade OSCAR A R P I.
höstsidan, för att ej komma från sin vana att na som fastmer för den mig länge och omsorgsfullt med långa haran- — sittande uppkrupen på en af pojkarnes pul- skandalöst dåliga och snåla belysningen å gator ger om ursäkt.
" Hopsamma förlåt mig, Knut, peter midt i klassrummet med benen på en af och torg, på de finare platserna bestående af men ser du, jag mente bara, ståru hop nu, så deras bänkar, under en hel timme med höger en flämtande gaslåga af en tums höjd, i blåst innerligt väl, förstår du. "
Efter den betan hand oftast varsamt, men ibland hårdare fara vanligen utsläckt, och på Kyrkogårdsgatan och drog " gubben " — försiktigt nog — under fram och åter i den korade dumbomens flottiga, Nedre Skolgatan rätt och slätt en fotogenlampa en längre tid i min redan ganska långa sna- oklippta man.
vid hvart 400:de steg.
bel, men äfven där motade jag snart nog Pluggades det latin ända till åtta timmar i Rektor såg mörk, men resignerad ut.
Nean- " Olle i grind " och snöt mig en gång så - för- veckan under terminen, tyckte " gubben ", att der föreläste ur Efeserbrefvet; den ene vakt- svarligt, att jag till " gubbens " stora förskräc- detta alls inte var tillräckligt, och i julferi- hafvande läraren sof djupt och Carstensen, kelse fick en ordentlig näsblödning.
— Så musiklärarens son, hade svårt att på orgeln kröpo timmarna långsamt, pinsamt fram, och rierna träffades man därför redan den 2 januari klara psalmerna med sina stelfrusna fingrar.
hvad man lärde i småklasserna i matematik klockan tio till frivilligt studium.
Med " fri- När vi kommo ner i vårt klassrum igen, och högre upp i latin och svenska, ty gubben villigt " menades helt enkelt, att den som ej dröjde det ovanligt nog en god stund utan Arpi undervisade i allt detta, — det öfver- infann sig och bodde i staden under julen, af- att någon lärare kom.
" Significator ", som lämnar jag åt mera sakkunniga att bedöma.
hämtades hälft med våld för a t t erhålla en vaktade dörren, började en vild krigsdans ute i " Matts " och " Olof " voro i min klass gubbens ordentlig portion " påkolja ", serverad af Mäster korridoren, alla förstå hans orimliga glädje, och gunstlingar, och de fingo visst lära sig mycket, Erik, som aldrig fick något jullof, utan var i från mun till mun går det: " gubben " är ty båda blefvo duktiga matematici och äro ständig verksamhet.
Denna ferieläsning för- insnöad, " gubben " har inte vågat sig u t; vi nu välbeställda lektorer, ja, den ene blef till siggick i gubbens arbetsrum ute på Luthagen, få " provis "!
Hurra!
Ingen människa i världen och med skolrektor vid 35 års ålder vid högre där man satt packade som sillar, medan gubben ur en sur pipa fyllde rummet med bolmande mer än den skolpojke, som suttit och väntat allmänt läroverk.
tobaksrök.
på en t v å timmars morgonlektion i geometri Just nu ligger det framför mig en klass- Sista dagen bjöds alltid på bakelser, och och aritmetik för " gubben " Oscar Arpi kan fotografi, som vi togo hos Osti till gubben man fick dä aftroppa till sina nöjen redan efter ens närmelsevis fatta, hur förlösande detta enda Arpis ära 85 om våren.
Jag var med om det en timme och slapp de reglementerade två, ord: " provis " kändes djupt ner i pojkhjärtat.
högtidliga öfverlämnandet, men fick också vara som annars var dagligt bröd.
Jag skulle ännu i dag, ett kvarts sekel efteråt, med och se det ligga itubräckt ett par dar Trots allas orimliga fruktan för Oscar Arpis kunna jubla af glädje, när jag sätter mig in i senare i gubbens papperskorg, hvilket smärtade svåra, i onödan uppbrusande lynne, var det stämningen igen, så fruktad var han, " gubben " oss betydligt.
en sak, som vi hos honom alla satte värde på.
Arpi, som just nu midt under jubelraset och Det är en mycket konventionell bild af Han " skvallrade " aldrig, han sprang ej som indiantjutet kommer inlufsande som en liten tjugutre svart- och ljuslockiga pojkar, infattad många andra af sina kolleger genast till rek- skogsbjörn i ljusgrå kavaj, svarta bågar på i gammalmodig svart ram med guldkant, men tor och rörde upp hela kollegiet, han gjorde glasögonen, bakom hvilka ett par flammande ack så många minnen, som tränga fram i skarp aldrig en snöboll till en lavin, utan inför korpsvarta ögon sända ut de mest fruktade belysning, när jag ser detta framför mig.
klassen uppklarades till och med saker af blickar, och i högra handen har han den af- mycket allvarlig natur, som nog ibland skulle skydda " Mäster Erik ", den gula käppen med kunna haft relegering från läroverket till följd.
sin stora svängda krycka.
Då vädjade han till oss, vi sutto som nämnde- Rytande som ett lejon, danger han käppen män, fingo oförbehållsamt yttra oss, han själf i katedern.
dömde i sista instans, men någon strafilatitud " Hop samma nu!
Kom hit, du " significator ", förekom ej i hans kodex; man visste på för- så ska ' du få höra, hvad " Mäster Erik " tycker hand, att alla brott — stora och små • — utan om gossar, som inte passa på vid dörren, när undantag bestraffades med bödelstraffet: påkolja magistern kommer, " och innan den stackarn af Mäster Erik.
vet ordet af, har " gubben " slängt kryckan om När Orphei Drängar 1878 i december firade hans hals, rycker delinkventen till sig med en sin tjugufemåriga tillvaro, satt jag tillsammans så våldsam fart, att det är en slump att hans med kandidat Rundgren, gossarne Tamms in- hufvud kan sitta kvar.
Så kommer turen till formator, på den vanligtvis obegagnade läktaren " observatör ".
på Stora Gillesalen midt för publiken och sköt " Hop i hop nu!
Jaså du!
Kom närmare papperstussar på Akademiska kapellet, som var du!
Ståru hop nu, att det är din skyldighet placeradt rätt under oss.
H Ö G R E A L L M Ä N N A L Ä R O V E R K E T I U P P S A L A.
att hålla dina kamrater i tukt.
Tror du inte, fiågra skolpojksH oeh studentminnen fpån Fyris strand N ' Skönhet är För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
Parfy meri Lou ise, Stockholm.
— 156 — =
Publiken satt i andlös väntan, O.-D.-kören stod uppställd på estraden, dörrarna till det s. k. förmaket slås upp, och in träder konung Oscar, åtföljd af svit, eskorterad af en del " farbröder " i O. D.
Sedan kungssången sjun- gits under Josephsons ledning, klifver plötsligt gubben Arpi upp på anförareplatsen, griper taktpinnen — allt naturligtvis på förhand öfver- enskommet — mönstrar de kanske femtio gos- sarne med en blick som en fältherre, den där skådar ut öfver tiotusenden, lyssnar ännu en gång till stämgaffeln, och ut i salen brusar med en enastående schwung och glöd lystrings- sången: " Hör, I Orphei drängar " af Bellman, allt under det " gubben " fäktar, slår, slänger med hufvudet, skriker, stampar, sjunger med och tror sig anföra en jättekor.
Det var också enda gången i mitt lif, jag fick se den bekante sånganföraren, 1878 års hjälte i Paris, föra sina kära sångare an och det med en rent af TERESIA EURÉN, f. ENEROTH: sydländsk fart och öfvertygelse.
Ja, nu hvilar också han sedan sjutton år tillbaka däruppe på backen, där alla riktiga Uppsalavänner till sist vilja sofva, och den som ET HÄR blifvit sagdtmed någon förundran, att inom litteraturen skulle finnas helt litet af kvinnohand promenerar i ' stora alléen öster om Uppsala nedskrifvet öfver de tankar, som måste väckas inför släktenas hemlighetsfulla knytande vid släkten kyrkogård, kan sommartid emellan lindarnas och och födelsens mysterium.
I nedanstående dikt har emellertid en kvinna, känd för öfrigt af Iduns publik lönnarnas grönska se bilden af den på samma som författarinna af flere känsliga och vackra dikter, gifvit uttryck åt de tankar, som vaknade gång ilskne och hjärtegode mannen med det hos henne, dä hon själf väntade att bli mor.
snaggiga uppstrukna håret, det roliga pipskäg- iS get och de grofva, bredbågade glasögonen, dock Du drager mig med, du lilla, först och sist mannen med den underbart syd- JAG KÄNNER med jublande smärta ländska blicken, Oscar Adalrik Arpi, född den i det stora, stigande tåg, ett nytt, ett gryende lif, 8 februari 1824 i Börstil i Uppland — " i präst- som vandrar säkert och stilla det rör sig under mitt hjärta gården med stora körsbärsträdet hop i hop n u ", mot höjder, dem aningen såg.
och säger fordrande: gif!
som han så ofta berättade — och död i Uppsala den 25 september 1890.
Så vill jag dä glömma mitt eget, Till sist: ett enda ord till om den originelle mitt pockande, gäckade själf, Det slingrar långsamt ur djupen, " gubben ".
Han älskade att dagligen betyg- vill sänka min gärning förteget ur grottornas skymningsvärld, sätta ynglingarne, och till den ändan hade han som offer i lifvets älf.
där invid ödsliga stupen en tjock, mycket flottig bok med styfva pär- den första längtan blef lärd.
mar och skinnrygg.
När jag för första gången såg den i september 1880, hade den varit med Du heliga skapande styrka i sexton långa år, och allra första namnet på i alltets skiftande dräkt, första sidan var, minns jag tydligt — skolyng- Af modersmjölken den närdes ditt under vill jag dyrka, lingen Ivar Afzelius, numera chef för lagbered- och växte från undran till tro, berörd af din andas fläkt.
ningen och en af de aderton.
Han var redan då och tung blef den lott, som beskärdes, i gubben Arpis betygbok, som j a g flere gånger och mörkret hemskt att bebo.
i smyg studerade, rent af briljant betygsatt.
I feber pulsarne brinna, men min håg är lyssnande still: Det var förresten konstiga betyg gubben Se här din tjänarinna, satt efter kanske blott fem minuters förhör.
Den första aning, som irrat Där fanns Ba med ett utropstecken efter, där varde mig som du vill!
ditut och till tanke blef, fanns Ba med två plus efter sig, och där fanns den första blicken, som stirrat lilla b med på samma gång ett minus och ett mot ljuset, till handling dref.
Lät min fattiga själ fä skänka frågetecken efter sig.
Men så fanns det ocksånågot hvad hon älskat, men aldrig haft — som hette A.
D.!
(Les extremes se touchent.)
allt ' stort vill jag drömma och tänka, Hvad detta betydde begrepo vi första året Du öppnade vägen till Eden, lät min längtan fä skaparekraft!
alls inte, men uppdagade en vacker eftermiddag, du stackars första mor!
att det skulle tydas: Anmäl dig!
Hur denna Din länglan visade leden, anmälning skulle tillgå, hvar den skulle ske, ty din nöd och förnedring var stor.
Alllpunden sorg i mitt sinne om i skolan eller i Arpis hem, för hvem man och all min maktlösa fröjd, skulle anmäla sig och andra formaliteter är och de slita sig fria därinne förblir en hemlighet, som ' gubben tog med sig Och viljan och kraften spände, och stiga mot lifvets höjd.
i grafven.
Och nu är ett sökande, hungrigt begär, det för sent att anmäla en växande låga tände De skola tjäna en annan, sig, ehuru j a g säkert den längtan, som lif beskär.
deras sparade kraft skall bli hans, vet, att uppmaningen han, som skall bära om pannan A.
D. förekom tillochmed hoppets skimrande krans.
ett par gånger under Hur många mödrar ha legat mina ibland något under- som mald under ödets sten, liga latinska skripta.
hur många ha våndats och tegat MODERSTANKAR.
D Nu undrar jag endast: hvart tog efter gub- bens död vid bokauktio- nen denna Arpis äldsta gamla betygbok vägen, där två hela generatio- ner undergått " Hon varder frälst genom barnsbörden. "
" Kvinnans säd skall söndertrampa ormens hufvud. "
Du vardande lif, som skall väckas, i dig är frälsningens kraft!
De späda händerna sträckas mot mål, som ej fäderna haft.
nästan MANASSE I S L Y N G E L - daglig betygsättning?
och stridt vid den lågans sken.
Tills ändtligt det nya förlossats ur den längtande driften Ull själ och djurets hufvud krossats, af den första människans häl!
ÅREN.
LUZERN ® Förnäm vistelseort under sommaren.
® G:D HOTEL NATIONAL 157 Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
TOTALVY AF UTSTÄLLNINGSOMRÅDET I FRIESENS PARK.
PÅ UDDEN LÄNGST TILL VÄNSTER HUFVUD- RESTAURANGEN.
• och ger intryck af fest, och midt i staden reser sig en mäktig, kupolsmyckad byggnad, som kommer oss att tro att vi stå inför något romanskt byggnadsverk.
ÅT OSS FLY undan den här odrägliga vintern med dess piskande snöstormar midt i vårmånaden!
Vi taga vår fantasi till hjälp och förflytta oss ett stycke in i fram- tiden, till en högsommardag 1909, med skim- rande sol öfver Mälardrottningen, flaggors vaj, gröna parkers sus och sjungande vågors gång mot stränderna.
En färja gungar oss ut från Räntmästare- trappan.
Staden blir liggande bakom oss — ett underbart panorama af glans och smuts, af siratliga hus och himmelssträfvande tempel, damm, stenkolsrök och sol.
Skepps- och Kastellholmarne glida förbi, den nedsotade Djurgårdsstaden, de små sjömanskrogarnes, karusellernas och skjutbanornas stad, så komma ett båtvarf, en skeppsdocka, några villor, hvarefier två hvita kampaniler helt plötsligt resa sig ur Bellmansekarnes löf- massor tätt invid stranden och ropa oss till sig.
L Men hvar befinna vi oss då egentligen?
— Tätt utanför våra egna stockholmsmurar, i Frie- sens park, och den underbara staden är Konst- industriutställningen i Stockholm 1909, till- kommen på initiativ af Svenska sjöjdföreningen, i sina arkitektoniska anordningar ett verk af Ferdinand Bobergs blommande fantasi och till sitt inre resultatet af den svenska konstindu- striens sträfvan i nuvarande tid.
Det är första gången en specialutställning för konstslöjd äger rum i vårt land.
Våra industriutställningar ha visserligen haft att upp- visa alster af konsthandtverk och konstindustri, men de hafva då förekommit sammanställda i grupper, för hvilka råmaterielet varit indel- FRÅN v M rj fe TTt U-: ' m m TéUMHii f-r - ••&lt; sSSPw^ ' ' i^^^Bt „ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^^^- — ^^J, w® NEDRE GÅRDEN.
Vi stiga i land och gnugga oss i ögonen, ty kring kampa- nilerna ligger en hel stad, som ej tyckes tillhöra vårt kärfva himmelsstreck.
Vi blicka in i långa kolonnader, vi se hvita mu- rar omsluta paviljonger af vacker och egendomlig form, på en atrium- liknande gårdsplan doftar och lyser en sydländsk sommars flora, spring- brunnar plaska i grönskan, ett den materiella vederkvickelsens tempel ligger på en mjukt framspringande udde, en galär, från hvilken tonar musik, simmar på vattnet HUFVUDGÅRDEN.
(SAMTLIGA DETALJBILDER EFTER PENNTECKNINGAR AF F. BOBERG).
HUFVUDIN GÅNGEN MED UTSTÄLLNINGENS KUPOL- PRYDDA SALLE D ' HONNEUR I BAKGRUNDEN.
— 158 —
^ 3 = hoppas att verkligheten, då tiden kommer, skall infria hvad landet väntar af denna ut- ställning.
Som densammas beskyddare står Sveriges konung och som utställningskommitténs ord- förande fungerar prins Eugen.
I arbetsutskottet slutligen, hvaraf vi här ofvan meddela en grupp- bild, finna vi idel namn, hvilkas bärare borga för att de förstå och äro besjälade af sina uppdrag.
Tilläggas bör att arbetsutskottet be- står af ytterligare en ledamot, nämligen byrå- direktören Hedenblad, hvilken dock ej var när- varande, då gruppbilden togs.
ningsgrunden.
Man har träffat utsökta väf- nader, broderier sammanförda med tågvirke och segelduk, de finaste guldsmedsarbeten med järnspislar och ankarsmiden, konstmöbler med träskor o. s. v. Men i och med detsamma som konstslöjden under den stora reformatoriska rörelse, i hvars midt vi just befinna oss, afkastat de gamla stilarnas ok, har förhållandet blifvit ett annat.
Hithörande yrkens produktion har ryckt upp i ett högre konstnärligt plan, den personliga upp- finningen, det individuella skapandet har trädt i imitationens ställe, och man frågar icke längre i första rummet, hvilken snickare har tillverkat den möbeln, man frågar hvilken konstnär har komponerat den.
Efter mönster af föregående konstslöjd- utställningar i Tyskland och England mötas vi här af en anordning med verkliga praktikabla rum, vid hvilkas inredning konstnärer och yr- kesmän i olika grenar samverkat för att åväga- bringa ett intressant och instruktivt helt.
Allt i sin miljö!
är denna utställnings lösen, natur- Stockholm firade en stor seger med sin all- männa konst- och industriutställning för 11 år sedan.
Det var en nationell samling så god som någon, och ehuru det den här gången en- dast gäller en uppvisning inom ett särskildt fack, är dess värde som spegelbild af en viktig svensk kulturrörelse ej mindre för det.
ATRIUMGÅRDEN.
ligtvis med undantag för sådana al- ster af konstslöjd, som behöfva en annan anordning för att göra sig gällande.
Hvarje föremål är svenskt arbete och på allt har konstnärligheten, den individuella uppfattningen och en sträfvan till nationell egenart, så vidt möjligt tryckt sin prägel.
Smakens förhöjande och förädling hos allmänheten i fråga om hem- mens inredning och utsmyckning är utställningens ändamål — och den framtidssyn vi här ge våra lä- sare från 1909 års sommarstad på Djurgården är redan till sina yttre konturer så vacker, att vi kunna ARKADGÅRDEN.
MUSIKGALAREN.
på^jä [/ y ?&lt;£ 7CoIrrtcLrc / erL- D ÄR DEN under anläggning varande järnvägen söker sig ned från bi- sarra bergshöjder till B rå vikens fagra stränder, där ligger Getå pensionat i sin hvita skrud mot en bakgrund af dunkel- grön skog.
Här bodde och verkade en gång Onkel Adam, här skref han många af sina böcker.
Helst satt han då vid sin kära lilla källa i dalen, om hviken han skrifvit: I sin dal hon ligger gömd, Obemärkt och glömd, Därför grumlas sällan Lilla källan.
Dessa ord får man äfven läsa på en järn- tafla under " Onkels " porträtt (i järn äfven det), hvilket är anbragt öfver källan, för att för efterkommande släkten utvisa hvar " allas vår Onkel " helst dvaldes i sina dikfarstunder.
Den härliga naturen vid och omkring Getå har säkerligen väckt många vackra tankar hos vår store författare.
Höga berg och djupa dalar, den porlande bäcken, som slingrar sig i behagliga bukter genom parken, gamla äre- vördiga, knotiga ekar och behagsjukt vajande, mjuka björkar, hvilkas stammar lysa hvita mot bakgrunden af mörkgröna granar och maje- stätiska furor, här och där en liten bro öfver den ystra bäcken och en liten rödmålad hem- treflig stuga, som tittar fram mellan höga stammar och saf- tig grönska, vid en glänta i skogen skymtar Bråvikens glimmande vatten- spegel fram likt en vision se där hvad han såg på sina prome- C nåder och hvad som kan skapa vackra och stora tankar hos ett känsligt sinne.
Ja, kan icke sådant, i förening med den härligaste luft, äfven gifva nya krafter och helade nerver?
Jo, helt visst!
Men låtom oss nu, efter vår lilla utflykt, återvända till pensionatet.
Där trifves man så godt hos de älskvärda fröknarna E. Crone- borg och I. af Klinteberg, som nu inne- hafva pensionat it, och hvilka hafva fått för- mågan att kunna sprida detta lugn och denna ro omkring sig och öfver det hela, som så väl behöfs för dem som önska hämta nya krafter och söka stilla sina nervers oro.
Allt förenar sig här till ett harmoniskt helt, som ingen kan motstå.
Luften är så frisk och skön, att man kan tro att " hälsans genius " förvandlat sig i luft för att gifva af sin kraft åt alla som behöfva däraf — naturen är så tjusande fager, att man ofta förundrad stannar för att se, och åier se — — men så är det ju också på den fagra, härliga Kolmården med sin rena luft, sin sam- metsmjuka mossa och alla sina gamla minnen och historier.
Det var här i trakten som Gus- taf den tredje, då han under en resa öfver Kolmården kom upp på krönet af en hög backe, lär ha frestat en af sina favoriter med en myc- ket " hög ställning ", om han ville kasta sig utför en brant alldeles vid sidan af vägen = Uppgif Hfvldd (under i^Sa^mUMMé och kjol-: ifollt«lI!
# å ?.H«U ?S e midernaå g ele«anta Erhållas omgående till nedanstående pHs inom Sverige: Blu.-: r u n t t l l i r o r i l t l l g a.
m o a e r n a o.
e i e g u n i a jjf 40 öre, Kjolmönster utan » lap 50 ore, Prinsessklidning 75 ore, i f&gt; •• A Reformdrfikt 75 öre, Barndräktmönster 50öre, Kragmönster (Pelle- i Papperstnonster.
rin) 5oöre Kappmanstef 6re ' (den gamla som då begagnades).
Fa- voriten motstod dock frestelsen, det var ett för " stort fall ".
— På en annan backe, ett stycke längre bort, stannade konungen åter, nu i stum hänryckning öfver det storslagna panorama, som ut- bredde sig framför honom.
Efter en stunds tystnad yttrade han: " Här måtte det ha varit som Kristus blef frestad af satan! "
Då replikerade hofmannen: " Nej ers majestät, den platsen passerade vi nyss. "
Och kungen log.
— Ja, så förmäler legenden.
— Här finns förresten mycket att både höra och se på gamla Kolmården med sina hemlighets- fullt susande skogar och djupa klara bergsjöar.
Flere kungl.
personer ha följt Gustaf III:3 exempel och besökt Kolmården.
1851, åk-nya landsvägen invigdes, färdades Oscar I fram öfver Kolmårdens skogsklädda höjder och på en bergsplatå, där det är den härligaste utsikt öfver Bråviken, var hans majestät uppe och njöt af utsikten.
Där blef sedan uppsatt en solvisare till minne af den stunden.
Drottning Sophia har ju också fattat tycke för denna trakt och besökt den i tvenne omgångar, och den friska sköna luften har- gjort hennes majestät godt.
För att nu inte tala om alla, som i den grå forntiden färdats fram på den gamla landsvägen, — det är ju en af de allra äldsta som finnas.
Getå ligger un- gefär 6 km.
från Åby järnvägssta- tion på stambaran och 10 minuters väg från ångbåts- bryggan, och ad- ressen är Getå, Åby.
E. ExpedlerM Dorlofrly l ™ » * ™ ^ ° m rekvisition j Mästersamielsgatan 43, Stockholm i .. t % 4 | A • \.
- _ A.
/ % - - Ä JL J * - " ^-^ » •-^• - kjuns l u o n s t e r a i a.
- ' 60 -
Damer på resa.
EN TID står för dörren, dä de, som äro sä lyck- ligt situerade, börja göra upp planer för att resa till södern och möta våren.
En svensk för- fattarinna, hvilhenjust nu antrcdt en dylik färd, kom- mer här ait i underhållande korta skildringar med- dela sina erfarenheter, som måhända kunna blifva en och annan reslysten till gagn.
D &lt;§ * I ÄRO TVÅ goda vänner, som ärna före- taga en sex veckors resa genom Italien, via Berlin och Wien.
Vi ha kollationerat vår smak och våra tycken och funnit, att de i hufvudsak öfverens- stämma.
Så ha vi utrönt, ätt hvad som mest lockar oss ut är naturen — mindre konstverken.
Baedekers stjärnor komma icke att spela nå- gon afgörande roll för oss, ty trots vår rätt stora okunnighet angående skön konst, önska vi dock själfva afgöra, hvad som af allt det vi skåda är mest värdt beundran efter vår individuella smak — alla konstkännare till trots.
Naturen älska vi med passion.
Säkert komma vi därför oftare att fördröja oss inför en vacker utsikt än jäkta för att hinna med alla mu- seer o. d.
Vi ärna öppna hela vårt väsen för att taga in så många nya intryck som möjligt.
Det är visst!
Inte endast i denna hufvudpunkt har kolla- tioneringen utfallit lyckligt, utan äfven i en massa andra mer eller mindre viktiga frågor.
Vi ha i all tysthet anförtrott hvarandra, att vi äro svaga för att få sofva, då vi äro sömniga, och äta, då vi känna oss hungriga.
Ja — att dessa rätt naturliga böjelser rent af komma att i viss grad reglera färdens tempo.
Våra själar äro nämligen till en bedröflig grad beroende af våra kroppshyddors välbefinnande och själarna måste ju till hvarje pris hållas vid god vigör.
Det är ju de, hvilka skola " taga in " alla intrycken.
Alltså: Festina lente!
V Det är nu också den där matfrågan.
Den är verkligen viktigare än hvad man mången gång tror.
Jag vet personer, som bli vid dåligt lynne, om de inte kunna trolla fram på sitt bord äkta svenska rätter, hvar än de vistas.
— De borde stanna hemma!
Skall jag våga bekänna kort i den ömtåliga frågan?
Nåväl — vi äro båda nyfikna läcker- gommar, men vi ha samtidigt en storartad för- måga att, när så behöfs, frånse hela matfrågan — om vi bara få äta oss någorlunda mätta.
Vi äro redan nyfikna på Wienermatsedelns goulias och Risi-bisi — för att inte tala om, hvad som väntar oss i makaronins, ostens, fruktens och vinets land.
Vi ha vidare beslutat att hjältemodigt möta allehanda obekvämligheter och vedervärdighe- ter, hvilka i Italien lära vänta oss i form af bristande renlighet, obekväma bäddar och kalla rum.
— — Men hvad i all världen angår nu oss allt detta?
Det är väl inte något ovanligt att resa till Italien!
utbrista ni, mina ärade läsarinnor.
Och ni ha alldeles rätt.
Det är särdeles van- ligt, men besynnerligt nog har jag ännu inte under mitt rätt långa lif — förrän nu!
— träffat på den välvilliga, resvana själ, som frikostigt delat med sig af sina erfarenheter och praktiska rön åt sina medsystrar.
Icke så att det felas oss resebeskiifningar — långt därifrån.
De finnas i öfverflöd — de föra oss från den ena sköna platsen till den andra och beskrifva för oss konstverk i tu- sental.
Men resor ha äfven en praktisk sida af stor och afgörande betydelse.
Jag vet, att rundt landet sitta damer, res- lystna liksom vi, men för hvilka det hittills inte blifvit något af med den så mycket om- fantiserade resan.
De ha dragit sig för att kasta.
sig ut i världsvimlet af en hel massa skäl.
Hur i all världen skulle man få bra adres- ser på billiga bostäder?
I Baedeker?
Den är särdeles lakonisk.
Och för l:sta klassens ho- tell bevare oss en mild försyn.
Hvilka priser!
Och så var det så svårt att göra upp res- planen.
En gång hade man rent af skrifvit till Nordiska Resebyrån i Operahuset.
Men tycker någon att man fick svar!
Nej då!
De äro mycket strama, herrarne på Resebyrån!
Dessutom hade man ryktesvis hört sägas, att de inte ombesörja biljetter till något så plebejiskt som tredje klass.
— — Nej, det var allt bäst att resignera och sitta hemma.
Nu är det så, att man mycket väl med hjälp af Baedeker och Reichs Kursbuch (som fås på Resebyrån i Operahuset i Stockholm för 2 mark och utkommer 8 ggr om året) kan göra upp sin resplan själf.
Det ges också många sträckor, hvilka med fördel kunna tillryggaläg- gas i tredje klass.
Naturligtvis bör man då välja vackra trakter och resa på dagtåg.
Ja, så som jag här ofvan beskrifvit har jag en gång i tiden själf känt och tänkt och ö.i- skat, att någon resvanare än jag ville taga till ordet i denna sak i Iduns spalter.
Nu har emellertid en massa gynnande om- ständigheter kommit mig till hjälp.
Jag har just kommit på denna " Enda " svenska kvin- na, som har ett sådant öfvermått af godhet och välvilja, att hon gärna och utförligt velat hjälpa reslystna damer i allmänhet och mig i synnerhet till en massa utomordentliga upplys- ningar.
Hvem hon är får ni gissa er till, om ni kan.
Hon är bestämdt Sveriges mest res- vana dam och det har visserligen inte endast varit praktiska råd, hon har haft att ge mig.
N e j — med sin rika bildning, sin storartade konstkännedom, sin förståelse för allt och alla vet hon, hur en stackars mer eller mindre i konst okunnig medsyster kommer att slitas i stycken och förlora det viktigaste, nämligen ett rent och vackert helhetsintryck bland det myller af konst i alla former, hvilket möter en under färden.
Och hon har med beslutsam hand strukit ett streck öfver hela rader af mu- seer.
En helt kort lista har jag i min ägo på blott det yppersta bland - det yppersta.
Och jag ärnar följa hennes råd, nu liksom hittills, 1y de äro alltid goda.
— Hvad jag med denna artikel egentligen vill ha sagt ä r: Segerpaimen.
Skådespel i 4 akter af H i l m a S ö d e r b e r g.
Prisbelönt vid Iduns dramatiska pristäfling.
(Forts.) Warnhagen.
Jo.
Han är alltid redo att besluta och handla.
Det har jag haft så svårt för.
Han nöd- gas aldrig lyssna till en hel hop stridiga röster.
Beatrice.
Msn sanningen ligger ju inte på ett enda ställe.
Warnhagen.
Men den-är lycklig, som tror det.
Och det gör Cissel.
Därför blir han segrare .. I den striden.
Och jag skall vara den första, som lyckönskar honom.
(Ler.)
Först och främst därför, att de goda ma.
terna lät mig bli segrare i en annan strid.
I en, hvari man kämpar om högre värden än den politiska makten i Sverige.
Beatrice (långsamt).
Den politiska makten är foster- landets väl och ve — det andra, som du kallar värde- fullare — är en kvinnas kyssar.
Christian!
Warnhagen.
Sådana äro vi.
Beatrice.
Inte Eugen Cassel.
Warnhagen.
Hvad tror du han valde — om han fick välja?
Beatrice.
Inte kvinnan.
Warnhagen.
Jo.
Därför att han snart är lika gammal som jag.
Och när man hunnit så långt, då byter värdena plats.
Dä har mycket hunnit ramla.
.
.
alla ytterväggarna i det tempe), som gömde ens ung- doms gudar.
Och man har fått se att dessa gudar en- dast var stsnbeläten.
Hvad hade - » äl de att ge, när den stunden kom, då man behöfde värme och blöd!
Behöfde känna en hand, som fattade vår^ egen.
.
.
be- höfde känna ett annat hjärta slå emot v å r t.
.
.
I ung- domens eröfrirgstider glömde man det.
Beatrice (nickar tankfullt).
Eler man hade inte hunnit lära sig det.
(En jungfru visar sig i dörren.)
Beatrice.
Är någon här?
Jungfrun.
Justitierådiinan " Weernhagen.
(Försvin- ner.)
(Beatrice går mot salongen.
Möter fru Warnhagen).
Fru Warnhagen.
G) d dag, fröken Bendix.
Det var snällt af er att vara hemma.
(Får se Warnhagen) Christian I Warnhagen.
God dag, mamma.
Fru Warnhagen.
Är du här?
Warnhagen.
Blir du så förvånad öfver det?
Beatrice (leende).
Statsrådet var vänlig nog att titta upp och be mig vara välkommen till mitt land igen.
Warnhagen (med skämtsamt allvar).
Det ingår i en ministers funktioner, mamma.
Och om jag inte gjort det i dag, hade det varit för sent.
Fru Warnhagen (likaledes allvarlig).
I så fall kunde ju Eugen ha gjc rt det i morgon.
Warnhagen (som förr).
Det är en hederssak för mig att inte elterlämna r.ågra ärenden.
Han bör få sätta sig vid ett fullkomligt rent bord.
{Med en blick på Mockan.)
Nej, nu kallar plikten på annat håll.
Farväl, fröken Bendix.
Beatrice (räcker honom handen) ...
Ni glömmer Kan jag med adresser på billiga rum, väl inte det ni lofvade mig?
Strax ni kom.
enkla, men goda hotell, trefliga albergi, tratto- Warnhagen {med en leende djup blick.
I allvarlig rior och osterior samt andra råd stå några res och korrekt ton).
Skulle jag glömma det viktigaste af tilt!
(Tar afsked af modern.)
Adjö, mamma.
lystna medsystrar här hemma till tjänst, så vore det mig kärt att under resans lopp delge Fru Warnhagen.
Adjö.
(Håller hans hand i sin.
dem mina erfarenheter Betraktar honom länge och skarpt.)
Du ser inte ledsen ut.
— isynnerhet hvad allt det praktiska angår.
Warnhagen.
Minspelet är nog det första en poli- tiker få lära sig behärska.
Aldrig visa annat än mot- Skulle ' mitt lättrörda satsen af det man känner.
Du skall få se, att i mor- sinne någon gång alltför gon kommer Eugen att uppträda med likbjudarmin.
häftigt gripas äf något Fru Warnhagen.
Nå, då ska vi andra se desto skönt eller skulle någon gladare ut — vi, som inte lyda under de politiska la- ovanligt lustig episod garna.
Inte sant, fröken Bendix?
(Sätter sig.)
afbryta färden och fresta Beatrice.
Jag lofvar att stråla.
mig bort från den ut- Warnhagen.
Ni har visst redan börjat.
Nej, adjö.
stakade och utlofvade (Oår.
Beatrice följer honom ut.
Kommer tillbaka efter stråten, så varde detta en icke alltför kort stund.)
mig förlåtet för mitt Fru Warnhagen.
Hur står det till med fru Ben- goda uppsåts skull!
dix?
Jag hörde att hon låg.
Den 14 mars 1908.
Beatrice (sätter sig).
Det är ingenting^farligt.
En G A B R I E L L E RINGERTZ.
lindrig förkylning bara.
Hon är alltid så oförsiktig.
— Suzar ne är inne hos henne för tillfället.
Fm Warnhagen.
Då fattas det ju bara Tho- mas!
Fröken skall få se att han kommer också.
Beatrice (skrattande).
Han är mycket välkommen.
Liksom de öfriga i familjen.
Fru Warnhagen (efter en stunds tystnad, allvar- ligt).
Jag undrar, fröken, om ni kan gissa hvad jag har för ärende.
Beatrice.
Finns ett ärende?
Jag trodde att fru Wasrnhagen kom upp ändå.
Fru Warnhagen Beatrice.
(nickar).
Fru Warnhagen (lågt).
Beatrice (förändras Fru Wcernhagen.
Beatrice.
plötsligt).
Åh ...
Ni förstår kanske hvad det är?
(med en viss häftighet).
Hvad Har han skickat fru Waernhagen hit?
Fru Warnhagen.
Nej.
Jag går mina egna vägar.
— — Kära barn — hvad ni gjort måste göras om igen.
Hur har ni, ni, kunnat handla så i blindo?
Beatrice (dämpadt).
Beatrice.
Jag såg nog klart.
Lyckönska mig!
Fru Warnhagen.
Eva Arnoldstypen kanske!
Jag betackar mig!
Hon skulle ta lifvet af honom med sin nervositet.
En man som han behöfver just den djupa ro som ni äger.
Beatrice (afledande.)
Ro kan han säkrast finna i ensamheten.
— — Jag kan egentligen inte tänka mig Eugen Cassel gift.
Fru Warnhagen (grubblar en smula).
Tror ni inte — jag kan förstå, att ni inte nöjer er med små- smulor — tror ni inte att han kan älska er n o g.
.
?
Beatrice (dröjande.
Med skuggan af ett leende).
Jo.
.
.
och hvarom inte, så skulle jag kanske kunna lära honom älska.
.
.
Ifall han vore det stora för mig — och ifall jag älskade honom.
— Kära fru Waern- hagen, låt oss nu inte mer tala om detta.
För Eugen Cassel är lifvet så fullt och rikt utan mig.
Fru Warnhagen.
Nej, nej.
Hvad han behöfver — för att nå den fulla skaparkraften — det är kär- leken.
Han blir aldrig den stora och lyckliga arbetare, han är ämnad till, förrän han fått dricka ur den lif- vets källa som — för honom — finns hos er.
Det han nu har i så rikt mått, det är inte nog.
Det räcker inte till med klokskap och människokärlek — inträdesbiljetten till gud Eros ' rike kan ofta vara det första nödvändiga.
— — Min kära unga vän, det låter kanske egendomligt, men jag vill säga det, att ni gör en fosterländsk gärning genom att bli den mannens hustru.
Beatrice (lagt men fast).
utföra den gärningen.
Fru Warnhagen ert hjärta?
Jag kan i alla fall inte (nästan uppbragt).
Beatrice (ser på henne).
Fru Warnhagen Hvar har ni Hos en annan man.
(studsar).
En annan!
Beatrice (med glans i blicken).
Ja.
Fru Warnhagen (får en aning.
Häftigt).
jag honom?
Beatrice (kan ej hålla mycket väl.
Fru Warnhagen (andlöst).
tillbaka Känner ett leende).
Ja, Är det Thomas?
Beatrice (ser förundrad ut.
Efter en stund).
— — Det är Christian WEernhagen.
Nej.
kvartalsprenu- meranter torde bemärka, att ett nytt kvartal inom kort till- stundar, hvarför det är önskvärdt att prenumeratio- nen förnyas ju förr dess hellre, enär afbrott eljes uppstår i tidningens regelbundna expedition.
Vår sträfvan att allt starkare befästa Iduns ställning som värt lands förnämsta illustrerade familjetidning, den där bringar publiken i liflig kontakt med de konstnärtiga, litterära och sociala rörelserna här hemma, skall, hoppas vi, fortfarande lifligt stödjas af växande prenumerantskaror och läsekretsens öka- de sympatier.
Beatrice.
Ja.
(Ler.)
Kanske inte som politiker.
Men i det här fallet spelar det en så gränslöst ringa roll.
.
.
Fru inte.
.
.
Warnhagen (för sig själf): Jag förstår Christian.
.
.
Hvad skall han med allt detta.
Beatrice.
Jag tror att hos honom behöfs jag.
Fru Warnhagen (ser upp).
D ä r f ö r.
.
.
Jaja.
(Efter en stunds tystnad.
Behärskad).
Har ni all- ting klart mellan er?
nickar.)
Fru Warnhagen (Beatrice (hastigt).
Sedan när?
tiger.)
Fru Warnhagen.
Nå, ni är inte skyldig mig rä- kenskap.
Beatrice (lugnt och reflekterande).
Hvad som har (Paus.)
bundit — och fortfarande binder — mig vid Cassel, det är först och sist hans arbete.
Jag har dyrkat hans Jungfrun (in från höger).
Frun hälsar och frågar arbete.
Och det fanns en tid — för nigra år sedan, om hon inte kunde fä hälsa på justitierådinnan.
då jag närapå förväxlade denna dyrkan med kärlek.
(Går genom rummet ut i salongen.)
— — Och jag undrar om inte förhållandet — i denna Beatrice.
Vill fru Waernhagen det?
Jag skall dag — å hans sida är något liknande.
Jag förstår följa in.
(De gå båda till höger.)
hans arbete, — och denna förståelse intresserar honom oändligt — — och han tror detta intresse vara kärlek.
Suzanne (in efter några ögonblick.
Fortsätter ut i salongen.
Kommer snart igen tillsammans med Fru Warnhagen (kort).
Nonsens I Han afgudar Thomas).
Så bra att jag fick fatt i dig.
Jag visste er.
Det har han gjort sedan han första gången såg ju du skulle komma — jag har passat dig i fönstiet.
er.
Och ni är ju som skapad för honom.
Beatrice.
Ack, här finns många kvinnor, som passa honom.
Här har växt upp en härlig generation.
Ärade Ja.
Fru Warnhagen (hör ej på henne).
Christian!
— Och han står er närmare än den andre?
(Beatrice Fru Warnhagen (fortsätter).
Ingenting är förloradt ännu.
Ni kan förklara e r.
.
.
säga att ni ångrar.
Att r i sa ' nej bara därför att — — alltid kan ni hitta på något.
Men hvad menade ni?
Det är mig obegripligt.
Han är ju er långtifrån likgiltig.
med hän- upprörd.
Fru Warnhagen (kämpar för att hålla sig lugn.
Säger intet.
Går fram och tillbaka.
Stannar som för att tala.
Fortsätter — utan att ha sagt något — promenaden igen.
Sätter sig till sist.
I fullkomligt uttryckslös ton).
Hvad skall jag säga!
Beatrice.
En människas lycka.
Jag tror det.
Fru Wcernhagen har ni menat?
Beatrice.
Ett viktigt ärende.
Hur viktigt?
Hvad gäller det?
Fru Warnhagen (tar sg om hufvudet derna.
o Reser sig hastigt.
Är våldsamt Oår några steg.
Stannar).
Min son!
_ 3 FRAJS SCENEN p OCH E:STKÄDEN G L A N S E N, s o m omgaf " t j u s a r k ö n u n g e n " och h a n s t i d, h a d e k a n s k e ej s å l i t e n f r ä n d s k a p m e d t e a t e r r a m p e n s ljus öfver en skickligt sammanställd sceninteriör.
Men skim- r e t v a r i alla fall så b l ä n d a n d e, a t t dess r e - flexer ä n n u b e r ö r a o s s.
D e v o r o j u o c k s å s o m en serie f ä r g r i k a ä f v e n t y r, d e s s a 1 7 0 0 - t a l s å r, människorna hade romanfigurernas poserande hållning, hjältar och skurkar, stora poetsnillen och tarfliga filistrar r ö r d e s i g i b r o k i g o m v ä x - ling k r i n g e n k o n u n g, h v a r s r i k t f a s e t t e r a d e Thomas.
Hvarför det?
karaktär gjorde honom älskad och hatad som få m ä n n i s k o r v a r i t d e t i d e t t a h a t e t s o c h Suzanne.
Jag har blifvit så ängslig.
Jag måste tala med dig.
(Tvärt.)
Hvarför kommer du hit nu?
s p l i t t r i n g e n s l a n d.
Ej u n d e r l i g t därför a t t v å r a d a g a r s d i k t a r e (Thomas rycker till.)
s t u n d o m s ö k a sig t i l l b a k a till d e t l y s a n d e o c h Suzanne.
Ser du!
Det var det jag förstod.
Jag i n t r i g a n t a t i d e h v a r f v e t o c h a t t äfven v å r d r a m a - har tänkt öfver det du sa ' i förmiddags.
Då begrep jag det i n t e.
.
.
inte strax.
Men nu har det gått upp t i k h ä m t a r s i n a g e s t a l t a r d ä r i f r å n.
D e s t å för för mig.
öfrigt s å g o d t s o m färdiga för s c e n e n, alla Thomas.
Ändtligen!
dessa hvitpudrade och purpurklackade gusta- v i a n e r, o c h n ä r d e r a s m e m o a r e r icke förslå a t t Suzanne.
Tänker du verkligen tala vid henne i dag?
g e d e m m e d alla d e r a s s m å d r a g, h a r N o r d e n s A n a k r e o n d e r a s p o r t r ä t t p å r e d a h a n d i sina Thomas.
Om det blir tillfälle.
af o d ö d l i g a o r d o c h t o n e r g j u t n a e p i s t l a r.
Suzanne (fattar i hans rockuppslag).
Gör det Vår senaste dramatiska gustaviad äro hr Ernst inte, T h o m a s.
.
.
du går vilse.
Didrings scener " T v å konungar ", som Svenska Thomas (något häpen).
Vilse?
t e a t e r n afton efter afton gifvit för lifligt i n t r e s - Suzanne (ifrigt).
Hon håller af dig som en vän s e r a d e å s k å d a r e s k a r o r.
D e t ä r, s o m t i t e l n s u n - bara.
d e r r u b r i k angifver, i n g e n g e n o m f ö r d s k i l d r i n g Thomas (lätt triumferande).
Då skall jag berätta af n å g o n viss h ä n d e l s e p u n k t eller n å g r a sär- dig något.
Cassel har friat — och fått korgen.
Det s k i l d a g e s t a l t e r s t ä l l d a i allsidig b e l y s n i n g, har jag fått veta.
.
.
jag råkade höra några ord hos utan endast ett antal löst n e d k a s t a d e situa- farmor i går kväll.
Och då hon nu inte vill ha honom och — tionsbilder, hvari Gustaf I I I och Bellman ut- göra hufvudfigurerna.
Suzanne (som förut).
Det kan ju finnas någon annan.
M a n får b e v i t t n a e t t p a r B e l l m a n s k a k r o g - s c e n e r, se k o n u n g e n Thomas (låter sig ej bekomma).
Men hennes in- dansa menuett i spe- tresse för mig.
.
.
Hon har ju.
.
.
skall det vara så himlaförmätet af mig att tro — gelsalen på Haga slott tillsammans med Suzanne (afbryter).
Du gör mig förtvinad.
(Är tyst några ögonblick.
Med låg behärskad röst).
Tror Armfelt och paret du mig, om jag säger, att jag vet att det är en annan?
Schröderheim, medan Thomas (ser pä henne länge.
Osäkert).
Vet han känner grunden du det?
vackla under sina Suzanne (fast).
Ja.
fötter, m a n träffar Bellman och Lidner Thomas (med ångest i blicken).
Suzanne.
.
.
i d e n förres gäld- Suzanne.
Kära Thomas.
tyngda hem, bevistar Thomas (tar henne i armen).
Det är inte sant, den h i s t o r i s k a o p e r a - Suzanne.
maskeraden, då det Suzanne.
Jo.
Anckarströmska skot- Thomas (knappt hörbart).
Hvem är det?
t e t s a t t e p u n k t för k onungens lif, och (Forts.) s l u t l i g e n får m a n när- ERNST DIDRING.
LANOLITA-TVALEN.
Ferd.
Miilhens ', 4711, = — tillverkning, 162 — är i kvalitet fullt jämförlig m e d en d y r b a r toilette-tvål, m e n kostar p å g r u n d af den enkla förpackningen dock endast 35 ö r e p e r tvål ä 120 gram.
D^ * 2£J Just som vi stå i vara, då Bellman en begrepp att sätta höstmorgon sjunger punkt för denna sin svanesång på öfversikt erhålla vi ett utvärdshus vid från Chicago bud- Brunnsviken, midt skapet om Delsbo- emot Haga, och dör stintans — doktor- i skenet från morgon- inran Ida Gawell- solen — en lyriskt Blumenthal — stora vacker scen, som framgångar somhisto- endast har den svag- rieberätterska och heten att vara något vissångerska vid för stillastående.
Att Svenska nationalför- den historiska san- bundets föreställning ningen får sitta på Grand Opera emellan betyder min- House därstädes.
dre, den poetiska stämningen är här Efter representatio- det afgörande.
nens slut gafs sub- skriberad supé för Naturligtvis hade den populära sven- det hela kunnat for- skan på Union Ho- mas åtskilligt annor- tell, från hvilken fest lunda, så att det ver- vi meddela en bild af kat intensivare som hedersgästen, som på människoskildring, sin vänstra sida har rikare som historisk Nationalförbundets spegelbild, men äfven NILS KROKS AF IDUN PRISBELÖNTA HISTORISKA SKÅDESPEL " KARL XI " PÅ SUNDSVALLS TEATER.
FJÄRDE AKTENS SLUTSCEN.
1.
KARL XI.
2.
DROTTNING ULRIKA ELEONORA.
3.
ÄNKE- ordförande hr G.
B. i sin nuvarande form DROTTNING HEDVIG ELEONORA.
4.
JOHAN GYLLENSTIERNA.
5.
BENGT OXENSTIERNA.
Andersson, medan är det talangfullt W. ENGBLOM FOTO.
till höger sitter pro- skrifvet och gör sig fessor John G. Ör- mycket bra på sce- nen, i all synnerhet som hr J o h a n s s o n s af vackert intryck.
Formellt hade kompositionen tengren, den kände sångpedagogen.
varmt sentiment burna tolkning af Bellman naturligt nog brister, men det fanns m u s i k i På tal om den fjärran västern ha vi äfven och ej minst hans föredrag af sångerna fram- den och det är och förblir i hvarje fall det att anteckna impressarion Gustave Thalbergs kalla just denna sorg-i-rosenrödt-stämning, väsentligaste.
af skioptikonbilder illustrerade föredrag om som karaktäriserade hela tiden.
För öfrigt upptog det intressanta programmet Mexiko, hvilket mottagits med intresse af en två Mozart-nummer, af hvilka det ena, piano- talrik publik.
Hr W i n g å r d s Gustaf I I I verkar en smula konsert n:r 15, B-dur, med Wilhelm Stenham- stel, men gör sig bra i maskeradscenen.
Åt mar vid flygeln, tjusade med den klara, älsk- Bengt Lidners bräckliga kroppshydda ger hr Från landsorten ingår i pressläggningsmi- värda skönhet, som borde vara hufvudvillkoret S v e n n b e r g s kraftfulla fysik naturligt nog nuten meddelande om en teaterpremiär, som för all tonkonst.
ingen riktig illusion; däremot har konstnären alldeles särskildt intresserar oss att påpeka.
En symfoni n:r 3, F-dur, af Anton Dvorak, gripande tonfall för världsföraktet och bitter- Det är uppförandet på Sundsvalls teater af Nils heten hos Spastaras skald.
De många bi- brusande i rytmen och med den böhmiska folk- Kroks vid Iduns dramatiska pristäfling 1907 tonens klanger inväfda i den rika orkester- rollerna, flyktigt skisserade af författaren, ut- prisbelönta historiska skådespel " Karl X I ", skruden, afslöt konserten, som hela tiden följ- föras rutineradt.
Den dekorativa ramen är hvilket nu af Karin Swanström-turnén gifvits des med det varmaste intresse af publiken.
vårdad.
— Vid Kgl.
teaterns senaste symfonikonsert, som som premiär i den nämnda norrlandsstaden.
Lokalpressen innehåller mycket lofordande På Östermalmsteatern har det Jules Verneska helt var ägnad Beethoven, framfördes bland omdömen om den skånske folkskollärarens och äfventyrsstycket " Jorden rundt på 80 dagar " annat nionde symfonien, hvars mäktiga tonar- lefvat upp igen och väcker fortfarande entu- kitektur alltid framkallar samma beundrans- kommunalmannens dramatiska verk, prisar siasm hos den stora publiken.
Men äfven med känsla, skänker samma själiska frigörelse.
Denna styckets äkta historiska stämning och dess vacker uppsättning och ett bättre spel än hvad symfoni är och förblir den skapande tonkon- många verkningsfulla scener.
Äfven publiken denna scen f. n. kan åstadkomma, tål pjäsen stens St. Peterskupol; djärfvare hvälfning och tycks ha gripits af samma förtjusning, ty applå- snart ej vid ytterligare slitning, för så vidt ej en mera himmelssträfvande form har ingen derna efter sista ridåfallet hade " en afgörande någon förtänksam dramatisk fabrikör stöper åstadkommit.
styrka och intensitet ", för att citera ett uttryck om det hela med automobiler som fortskaffnings- Berwaldprogrammet vid Aulinska kvartettens i en af recensionerna.
medel och förkortar trippen med ett par veckor.
fjärde kammarmusikkonsert förskaffade den full- Pjäsen erhöll jämväl ett förträffligt utförande, taliga publiken ett par timmars oblandad njut- och särskildt berömmes Karl XI:s framställare G e o r g J o n s s o n för ett gediget och detaljrikt ning, en erinran om hvilken gedigen, fantasi- full ande, som bodde hos denne musiker, spel.
Äfven fröken A d a m s e n som drottning Ul- Den sista som rönte det äktsvenska konstnärsödet att rika Eleonora, fröken A d e l s t a m som änke- serien af K o n - bli rätt uppskattad först sedan han gömts i drottningen o. s. v. få sin andel af berömmets sertförenin- grafven.
rosor.
g e n s orkes- Ej minst förtjänar turnéns ledarinna fröken Efter ett par pianotimmar med fröken T h o r a terkonserter H w a s s, hvars redbara pianistiska talang gjorde S w a n s t r ö m en komplimang för att hon fram- för detta ar- sig särskildt gällande i programmets Beethoven- fört det svenska originalet i den vårdade upp- betsår inled- nummer, förflytta vi oss till fröken S i g n e sättning, som kommit det till del.
ARIEL.
des ovanligt W i d e l i s Lenngren- och Frödingaftnar, båda nog med ett utmärkta vittnesbörd om fröken \ W:s förmåga alldeles nytt som diseuse.
Särskildt lycklig är hon i före- svnskt kom- draget af de burleska och satiriska dikterna, ponistnamn, där hennes dramatiska konst trollar fram verk- Harald liga genrebilder, i hvilka de olika figurerna F r y k l ö f, lefva och röra sig inför våra ögon.
hvars bärare En anmärkning skulle vi dock vilja göra, är en helt nämligen mot artikulationen, som vissa ögon- ung man och blick blir grumlig, så att orden gå förlorade.
hvars nu upp- Men med den hängifvenhet, hvarmed fröken förda första W.
ägnar sig åt sin föredragskonst och hvil- större arbete, ken i förbigående sagdt är ett så utmärkt en konsert- och välbehöfligt medel att skärpa vår publiks ouverture i C- intresse för svensk poesi, torde hon nog moll, gjorde efterhand komma att nå fulländning äfven i recitationen.
" DELSBOSTINTAN " PÅ BANKETTEN I CHICAGO.
ett friskt och FRÖKEN SIGNE WIDELL SOM DISEUSE.
— 163 —
FREDAG.
B 1 r u k o s t: Smörgåsbord; sill stekt med grädde och lök samt po- tatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d- d a g: Kåldolmar; vinsoppa med bi- skvicr.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppstekta kåldolmar (rester; från fre- dag); mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sillpudding med äggs tanning; ölsupa med ä^ss- RECEPT: Lcfverpastej (f. 12 pers.).
6 hg.
kalflefver, 103 gr. kalfkött.
100 gr. späckfläsk, 1 ägg, 2 l / 2 dt 1. grädde, i del.
stötta skorpor, 5 tsk.
ansjovissås.
l 2 tsk.
salt, 1 tsk.
hvitpeppar, U tsk.
muskot, 1 tsk.
socker, l / 2 tsk.
nejlikor.
T i l l f o r m e n: B hg.
späck.
Beredning: Lefvern sköljes och får ligga i vatten V.i tim.
Köttet tvät- tas med.
en duk, doppad i hett vatten.
Lefvern och köttet drifvets 4 ggr.
genom köttkvarnen, stötes därefter i stenmor- tel och passeras.
Späcket skares i f i n a tärningar och blandas i färsen hvar- efter de uppvispade äggen iröras.
Gräd- den och de s t ö t t a skorporna blandas tillsammans och tillsättes jämte ansjo- vissåsen och kryddorna.
En bleckform beklädes med tunnt skurna späckskif- vor, färsen slås däri och får koka med t ä t t slutet lock 3 tim. i vattenbad.
Husmo- Då pastejen kallnat skares den i tunna skifvor och serveras till smörgåsbordet.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH Inneh.
ÖSTMAN af Elisabeth östmans derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 29 MARS — 4 APRIL 1908.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; lofverpastej; ä g g; mjölk; kaffe eller to med gifflar.
M i d d a g: Currysoppa; stekt kalkon med legymer och salader; gräddkaka.
med körsbärskompott.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; fågclstufning i snäckor (rester från sön- dag); mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Stekt kalfbog med brynt potatis och ä r t e r; saftpndding med mondamin.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgasbord; sillpölsa; mjölk; kaffe eller t e.
51 i d- d a g: Stekt fläsk med bruna bönor; semior med mjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; » pytfc i panna » (rester från måndag) med rödbetor; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Rotpuré med rostadt bröd; stekt rödspotta med potatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelett med fiskstufning (rester från oasdag); mjölk; kaffe eller t e.
M i d- d a g: Ärter med fläsk; äggstrufvor med sylt.
A N N O N S E R skola vara inlämnade till Expeditionen senast fredag för att kunna införas i följande veckas num- mer.
LSDIGA PLATSER Vid Lindesbergs Samskola bli till hösten tvenne lärarinneplatser lediga, den ena med hufvudsaklig un- dervis uingsskyldighet i engelska, sven- ska och tyska, den andra med undervis- ningsskyldighet dels i småskolan, dels i d e lägre elementarklasserna.
Till styrelsen ställda ansökningar, åtföljda af kompet enshandlingar jämte läkare- betyg, insändas till skolans förestånda- rinna före den 10 april.
Vid Landskrona Elementarläroverk för flickor blir till nästa läsår plats ledig för lärarinna med hufvudsaklig undervisningsskyldighet i franska språ- ket och modersmålet.
Lön 1,400 eller 1,500 kronor, beroende p å kompetens.
Pensionsbidrag.
Ansökningar, åtföljda af betyg, insändas till Styrelsen före den IG april.
HUSHÅLLERSKA, som vill åtaga sig matlagning och öfriga kökssysslor i mindre ingeniörsfamilj, där alla nu- tida bekvämligheter finnas, erhåller till- lika med en ordentlig ' husjungfru plats den 24 april.
Betyg, löneanspråk och åldersuppgift till » II. », Hellekis, Kinne- kulle.
Flicka at god, bildad familj.
frisk och hurtig, med vänligt och be- hagligt sätt, barnkär, musikalisk, hus- lig, ordningsälskande och sparsam, och som finner nöje u t i a t t hålla e t t hem i prydligt skick, sökes a t t vara i hus- derns ställe i en liten familj i södra Sverige (änkling jämte moder och snart 3-årig dotter samt tjänarinna).
Den, som motsvarar ofvanstående önskemål, kommer i allo a t t anses såsom familje- medlem och erhåller god lön.
Utför- ligt svar rörande familj, ålder (ej gärna öfver 25 år), lonepret.
m. m. och hälst med fotografi till » Officershem », Iduns annonskontor.
BEHAGLIG framtidsplats a t t sköta bättre ungkarlshem kan af bildad hus- hållsfr.
med s ä t t och yttre sökas.
Svar » 25 — S3 », S. Sveriges Annonsbyrå, Malmö.
Ref., foto.
erfordras.
Ung dam af god familj erhåller plats som hus- föreståndarinna den 1 april i en liten familj, d ä r husmoder saknas.
Goda ref. erfordrar, hvilka, tillika med fotografi under sign. » Mars 1908 » torde insän- das till Gumgelij Annonsbyrå, Malmö.
VÅRGÅRDA (Kungl.
Hofieverantör) HAFREGRYN ° HAFREMJÖL Vid beredningen bortslipas icke — såsom ofta sker för att gifva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nä- ringsrika proteinhinnati.
Genom bevarande af denna blifvcr gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ej losochslemmig).
Obs.
Den extra kvalitén i pakeiema.
stekgryta, kalkonen ilägges med bröstet upp, muskelmagen, hjärtat och lefvern läggas likaledes i grytan, och litet af den kokande buljongen tillsättes.
Kal- konen får därefter steka med t ä t t slutet lock omkr. 2 — 3 tim., under det den öfveröses hvar tionde minut, vändes och spädes litet i sänder.
Kalkonen ska- res och garneras med grönsallad och brynt potatis.
Köttskyn silas och skummas noga, smör och mjöl sa-mmanfräsas, köttskyn tillsättes litet i sänder, hvarefter såsen får koka 10 min., den tjocka grädden S t e k t k a l k o n (f. 12 pers.).
1 tillsättes och såsen får ett uppkok kalkon (3Va kg.
), 2 mandelbröd, 2 samt afsmakas.
msk.
smör, 1 kkp.
mjölk, V2 msk.
G r ä d d k a k a (f. 6 pers.).
4 söt- salt, V 4 .tsk.
hvitpeppar, 2 hg.
späck.
T i l l s - t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 och 2 bittermandlar, 4 ägg, 7 2 lit.
tjock, gn.
), 1 Ut.
svag buljong eller kokande söt eller sur grädde, 40 gr. socker, iVs ^cl- torrt hvetemjöl.
vatten.
S å s: IV2 msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
T i l l f o r m e n: tyj msk.
smör (10 hvetemjöl, köttsky, V2 del.
tjock gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas och grädde.
B e r e d n i n g: Kalkonen plockas och drifves genom mandelkvarn.
Äggulorna svedes öfver sprit- eller gas låga samt röras med sockret Vi tim.
Grädden putsas mycket väl.
Den uppskäres och slås till hårdt skum och nedröres i inälfvorna tagas ur, fötterna skäras äggmassan tillika med mandeln " och af vid knäleden, hals och vingar huggas hvetemjölet.
Sist nedskäras de till af.
Muskelmagen uppskäres och sköljes hårdt skum slagna ägghvitorna.
Mas- väl tillika med h i ä r t a t och lefvern.
Kal- san hålles i en smord och bröd-beströdd konen tvättas väl in- och utvändigt med form och insattes a t t grädda i ordinär ljumt vatten, hvarefter den torkas och ugnsvärme omkr. V2 tim. ingnides med kryddorna.
Mandelbröden Den serveras g e n a s t med sylt.
bestrykas med smöret, doppas i mjöl- ken och instoppas i kalkonen, som där- Stekt kalfbog (f. G pers.).
2 efter sys igea, uppsattes och belägges kg.
kalfbog, V2 msk.
salt, V2 tsk.
hvit- med tunnt skurna späckskifvor, hvilka peppar, G färska äpplen eller 1 hg.
fastbindas med segelgarn, förut doppadt ringäpplen, 3 msk.
smör (60 gr.), 3 /, f i varmt vatten.
Smöret smältes i en lit, kokande vatten eller buljong.
BARNFRÖKEN, snäll, villig, ordentlig, erh.
plats hos juristfamilj, Malmö.
Svar till » X. », Södra Sveriges Annons- byrå, Malmö.
jämt 3 Vil&lt;«riat sex lärarinneplatser Sås: 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, köttsky, 1 del.
tunn grädde.
B e r e d n i n g: Kalfbogen tvättas med en duk, doppad i hett vatten, hugges från i två lika stora delar hvilka gnidas in med salt och hvitpeppar.
Äpplena sköljas väl i ljumt vatten och läggas mellan köttet, som ombindes med snöre, H.
M.
Konungens Hofieverantör.
förut doppadt i hett vatten.
Smöret bryncs i en långpanna, köttet lägges Magnetiskt förädladt enligt svenskt i och brynes på alla sidor, hvarefter patentet n:o 20016 ar det öses öfver och spädes med ko- kande vatten eller buljong hvar tionde det bästa, renaste och drygaste minut.
Till stekningen åtgår 2 t i m.
Kalfbogen skares i tunna skifvor, som upplägges på varmt serveringsfat och garneras med äpplen och persilja.
Kött- skyn silas, skummas och såsen beredes som finnes i m a r k n a d e n och säljes 1 på vanligt satt.
femton olika J a v a b l a n d n i n g a r i riket » S a f t p u d d i n g m e d m o n d a m i n förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer.
(f. 6 pers.).
75 gr. mondamin, 4 kkp.
vatten, 3 kkp.
söt saft, skal och saft af V2 citron.
Fiskarna gnides med salt och ä t t i k a B e r e d n i n g: Mondaminet utröres och får ligga 1 tim.
De aftorkas där- med 1 kkp.
af vattnet.
Resten af vatt- efter med en fiskhandduk, beströs med net kokas upp med saften och citronen.
hvetemjöl, doppas i de uppvispade äg- Mondaminet tillsättes och krämen får gen och vändas i de s t ö t t a skor- koka, under rörning i 10 min.
Den porna.
Flottyren upphettas i en stek- upphalles i geléskål, får kallna och panna tills en tunn blå rök stiger serveras med vispad grädde eller mjölk.
upp från ytan, filéerna iläggas och stekas vackert gulbruna på båda sidor.
R o t p u r é (f. 6 pers.).
En liten kål- Finnes frityrkorg, läggas filéerna däri rot, 1 palsternacka, 1 selleri, 1 liten och nedsänkas i den heta flottyren.)
purjolök, IV2 Ht.
vatten, 1 lit.
efter- De uppläggas på servett och garne- buljong, 1 msk.
smör (20 gr.), IV2 ras med persilja och citronskifvor eller msk.
mjöl, V2 msk.
salt, hvitpeppar kokt potatis.
Smöret brynes l ä t t, blan- efter smak, 2 äggulor, 1 del.
grädde.
das med den fint hackade persiljan och serveras i särskild såsskål.
Beredning: Rötterna ansas p å vanligt sätt, skäras i små bitar och påsättas i kallt vatten a t t koka mjuka, Ä g g s t r u f v o r (f. 6 pers.).
4 ägg, då de passeras.
Smör och mjöl samman- 1 hg.
strösocker, 270 gr. hvetemjöl, 3 fräsas, purén och den heta buljongen del.
tjock grädde.
tillsättes, och soppan får koka 10 min., T i l l k o k n i n g: 1 kg.
flottyr.
hvarefter den afsmakas.
Äggulorna och r e d n i n g: Äggen och sockret rö- grädden vispas i soppskålen, och soppan ras B e 20 Mjölet siktas och tillsättes tillslås under stark vispnlng.
Den ser- jämte min.
grädden, hvarefter smeten om- veras med rostadt bröd.
röres väl.
Flottyren upphettas i en S t e k t r ö d s p o t t a (f. 6 pers.).
2 liten järnkastrull tills den blir rykande kg.
rödspotta, 2 msk.
salt, 1 tsk.
ät- het.
Genom en t r a t t ri nglas smeten tika, 3 msk.
hvetemjöl, 1 — 2 ' é,&lt;ss, 1 fram och tillbaka i flottyren, så a t t den bildar en genombruten koka.
Då kkp.
fint stötta skorpor.
T i l l s t e k n i n g: 1 / 2 kg.
flottyr.
strufvan fått vacker ljusbrun färg på undre sidan, vändes den med hålslef och Sås: IV2 hg.
brynt smör, 2 msk.
när den är jämn i färgen, uppläg- fint hackad persilja.
ges den på gråpapper eller hårdt bröd, B e r e d n i n g: Hufvudet afskäres, in- så a t t flottyren får afrinna.
Strufvorna älfvorna urtagas genom halsöppningen sockras och serveras med sylt.
och fisken sköljes väl.
Det mörka skin- net lossas uppe vid hufvudet och af- drages med e t t hastigt grepp.
Den hvita skinnsidan skrapas väl fri från slem.
• SOLO-KflFFE A.-B.
Malmö Kaffekompani.
JflVfl-KflFFE För barnens hud är det ytterst nödvändigt att den mildaste och finaste tvål användes under 2 kurser vid Norbergs skolkök vid från d.
2 maj till d.
22 aug.
1908 erhålles af examinerad lärarinna, om Sköfde Elementarläroverk för flickor ansökan insändes före d.
1 april till pastor J.
Lindh ") f f, N irberg.
Lön 150 blifva lediga a t t tillträda med näst- kr.
per kurs, jämte vanl.
naturaför- kommande läsårs början.
Föreståndarinnebefattniugea: måner.
Kompetens: Högre lärarinnesemina- PLATS finnes a t t tillträda den 1: sta rium.
LÖn: 1,600 kr.
jämte bostads- maj för en ordningsvan och snäll flicka lägenhet på två rum, tambur och kök mellan 25 — 30 år, som är van a t t samt vedbrand (eller hyresersättning).
sköta barn.
samt för öfrigt vill del- Pension sbidrag.
Med föreståndarinne- taga i husliga sysslor.
Svar till » 1908 », befattningen är förenad 15 timmars un- Ramsele.
dervisning i veckan,: hälst i tyska språ- BARNKÄR flicka, något kunnig i k e t. '
sömnad, som vill hjälpa till a t t sköta Lärarinneplatser: 3 småbarn och deltaga i förek.
göro- 1) Undervisningsämnen: kristendoms- mål, sände foto., rek.
och betyg till kunskap, kyrkohistoria, svenska språ- » Barnkär » Laholm p.
r. ket och litteraturhistoria.
Lön: 1,400 LÄRARINNA, omkring 25 år, med godt kr.
jämte pensionsbidrag.
Kompetens: humör samt kunnig i sömnad, van a t t Högre lärarinneseminarium.
med ordning och disciplin undervisa 2) Undervisningsämnen: Matematik i vanliga skolämnen samt villig a t t och naturkunskap.
Lön: 1,400 k r.
efterse 3 barn, får plats å större egen- jämte pensionsbidrag.
Kompetens: dom.
Svar med betygsafskrifter, foto- Högre lärarinneseminarium.
grafi, ålder och lön till » 6, 7 och 9 år », 3) Undervisningsämnen; Tyska och Iduns exp.
engelska språken samt svensk och all- ANSPRÅKSLÖS, duglig flicka, villig män historia.
LÖn: 1,400 kr.
jämte Kompetens: Högre hjälpa till med.
göromål, som förekomma pensionsbidrag.
i e t t landthushåll får plats p å Karls- lärarinneseminarium.
4) Undervisningsämnen: Geografi och lunds gård, Korsnäs.
BARNFRÖKEN önskas a t t på egen hand räkning.
L ö n: 1,300 kr.
jämte pensions- passa 2 barn, en flicka på 7 å r och bidrag.
Kompetens: Hälst Högre lära- en gosse p å 4 år, samt läsa med flic- rinneseminarium.
5) Under \ isningsämnen: Alla i 2:dra kan.
Svar med foto.
sändes under adress grefvinnan Piper, Finnhult, per förberedande klass förekommande läro- ämnen samt kristendomskunskap i3:dje Snogeröd, Skåne.
förb.
klass och klass I.
L ö n: 800 kr.
PÅ mindre herrgård i Bergslagen er- jämte pensionsbidrag.
Kompetens: Små- hålles plats genast eller den 24 april, skolelärarinneseminarium jämte betyg af en bildad, frisk, något musikalisk från sjuklassig flickskola.
flicka, som ä r villig och van deltaga G) Undervisningsämnen: Alla i 1: sta i matlagning, sömnad m. m. An- förberedande klass förekommande läro- ses som familjemedlem.
Svar med lone- ämnen samt kristendomskunskap och pret.
inom 8 dagar till » T.
U. », Öre- svenska språket i klass II.
Lön: 800 bro p.
r. kr.
jämte pensionsbidrag.
Kompetens: FÖRÄLDRALÖS, bättre flicka, road af Småskolelärarinneseminarium, jämte be- tyg från 7: kl. flickskola.
matlagning, erhåller genast plats.
Be- Ansökningshandlingar (äfven läkare- gynnelselön 150 kr.
Familjemedlem.
Svar med foto.
till » E.
v. S. », Jön- betyg) ställda till läroverkets Styrelse, insändes till föreståndarinnan före in- köping p.
r. stundande 1 m a j.
Två bildade flickor, raska och gladlynta, erhålla i slutet VÄRDINNA.
Bildad, praktisk och hus- af april goda platser hos mindre fa- lig flicka, som besitter förmåga a t t milj, beboende bekväm villa mycket nära med sparsamhet och ordning sköta e t t Stockholm, den ena som barnsköterska hem samt sprida litet trefnad, er- den andra for matlagning och dit hö- håller plats i slutet af april hos yngre Jungfru rande göromål.
Betraktas som familje- brukstjänsteman på landet.
medlemmar.
Svar med betyg, uppgift finnes.
Svar, åtföljda af fotografi jämte å ålder och löneanspråk till » Tref- uppgift å ålder, referenser och löne- nad 1908 » under adr.
S. Gumaslu An- anspråk torde sändas till » Bruksför- valtare » under a d r.
S. Gumselii An- nonsbyrå, Stockholm f. v. b.
FRISK, bildad flicka omkr. 25 år, nonsbyrå, Stockholm f. v. b.
kunnig i matlagning, bakning och söm- EN bättre flicka, kunnig i hönsskötsel nad, villig a t t hjälpa till med sköt- och villig a t t deltaga i husliga göro- sel af barn, får genast plats på landet.
mål, får plats å egendom invid Stock- Foto., betyg och lonepret.
till » H. », holm.
Svar till » O. », under adr.
S. Iduns exp.
Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
— 164 — " Hylins öfverfettade Barotvål " besitter dessa egenskaper, och den har därigenom bl " " vit oum- bärlig för barnkammaren.
Hylin &amp; Co, FabrvAktiebolag, Kungl.
Hofieverantör, S t o c k h o l m.
Hushållerska.
Jungfru- Frisk och ordentlig flicka, kunnig i frisk och stark, som är kunnig och matlagning, erhåller plats såsom ensam- villig a t t på egen hand sköta e t t sex jungfru i mindre familj å landet (Små- Lön 200 kr.
pr år.
Svar: personers hushåll (hjälp med t v ä t t och land).
skurning), erhåller plats omkring den » Jungfru », Iduns exp., Stockholm.
15 april, om svar med betyg eller rekom., löneanspråk samt fotografi och EN anspråkslös flicka, som ä r kunnig ålder, sändes till Renis Åsberg &amp; C:o, i at^ gifva massage, kan få arbete under Sala.
några veckor.
Svar med uppgift om FLICKA från godt hem, kunnig i enk- anspråk torde sändas till » Patient », lare sömnad, villig a t t tillse större Munkedal.
barn, samt hålla deras rum och kläder i ordning, erhåller plats.
Bref med rekommendationer, fotografi och löne- anspråk till » T.
G. », Järntorget, Göte- borg p.
r.
Vid högre elementarläroverket i BILDAD flicka, c: a 25 år, kunnig i Halmstad för kvinnlig ungdom ä r för matlagning, kan få plats 1: sta maj nästa läsår vikariat ledigt.
Undervis- omfattar engelska som kokerska hos svensk familj, boende ningsskyldigheten i Danmark i villa med centralvärme, (eventuellt modersmålet) på högsta, gasspis och öfriga bekvämligheter.
God modersmålet på mellersta och arit- lön, eget rum.
Betraktas som medlem metik eller naturalhistoria pa lägre af familjen.
Jungfru finnes.
Svar med stadier.
Kompetens: Högre lärarinne- foto.
och lonepret.
till » 1908 », Hel- seminariet eller därmed jämförlig.
Lön 1,400 kronor.
Ansökningarna böra före singör p.
r. den 10 april insändas till läroverkets BÄTTRE, anspråkslös, ordentl.
flicka, föreståndarinna, fröken Maria Hult.
kunnig i finare och enkl.
matl., bakn.
Halmstad i mars 1908. m. m. finner god plats i april på landet i Vestergötland a t t i st. f. jung- ERIK BÖ-KMAN.
fru sköta hushållet (2 pers.).
Elektr.
Studierektor.
ljus, värmeledn.
m. fl.
bekväml.
1 mån.
ledighet.
Medlem af fam., när Hushållerska.
görom.
ej hindra.
Svar med lönean- På ett större pensionat i Söderman- språk, betyg o. ref. till.
» Lättskött land, d ä r föreståndarinna finnes, ä r plats », Iduns exp.
till våren plats ledig för hushållerska, hälst bildad och fullt kompetent a t t på egen hand sköta e t t landthus- Vid Uppfostringsanstalten för håll med hjälp af tvänne tjänare i köket.
Sökande bör vara frisk och stark och van vid arbete.
Betyg och ref. å Stretered kommer, på grand af an- fordras.
Svar till » P.
Hushållerska », staltens utvidgning, a t t fr. o. m. höst- under adr.
S. Gumadii Annonsbyrå, terminen 1908 anställas ytterligare en Stockholm ' f. v. b. lärarinna.
Ansökan till nämnda plats.
som tillsättes med 3 mån.
Ömsesidig FÖRMÅNLIG plats som husförestånda- uppsägning, insändes till anstaltens hos äldre gentleman kan er- föreståndare under adr.
Kållered före rinna hållas.
Svar till » Nobelt hem » under den 1 nästk.
m a j.
Lön 900 kronor adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stock- pr å r i ett för allt.
Som- kompetens- holm f. v. b. villkor fordras minst a t t hafva aflagt småskolelärarinneexamen med goda vitsord, samt vara kompetent a t t under- ENKEL och arbetsam flicka något kun- nig i matlagning med goda rek.
kan visa i kvinnliga handarbeten.
få b r a plats till den 24 april med god lon.
Svar till » Ärlig », Iduns exp.
STYRELSEN.
liainÉÉt.
sinnesslöa barn
