# ID: svediakorp-per1766
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,920
# sentences: 1,145
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: R 11 (1106) T O R S D A G E N D E N 12 MARS 1908.
21:STA ÅRG pN AF ID UNS trognaste medarbetare under dess 20- L- ' åriga tillvaro, författarinnan fru Laura Fiiinghoff, fyller den 14 dennes 60 år.
Vi ha till högtidsdagen, som, kommer alt firas af hennes talrika vänkrets, velat bringa ett pat bilder jrån det trefna villahemmet vid Stocksund, dels en af författarinnan vid spinnrocken, dels en af henne och hennes unga dotter vid den fäderneärfda orgeln i musikvrån.
G F Ö R E F A L L E R DET, som om jag varit litet särskildt bekant med fru Fitinghoff, ända sedan jag gick i skolan i världen och hade till kamrat en af hennes systerdöttrar.
Min häpnad, beundran och intresserade vetgirighet, då jag fick höra, att flickan hade till moster eirl-riktig förfat- tarinna, som skref böcker, som blefyo tryckta, kan icke här beskrifvas, knappast heller-, den andakt, hvarmed jag brukade, när jag komepå besök, slå upp försättsbladet till " En liten värld bland fjällen ", där det stod med auktors egenhändiga piktur en vänskapsfull tillägnan " från författarinnan ".
Och det står ännu lifligt för mitt minne, hur jag brukade ha min kamrat att ge mig nyckeln till den förtjusande lilla barnboken och berätta hvem som var mamma och hvem som var moster Laura och de andra most- rarna, och hur det gått dem sedan, när de blifvit stora.
Om någon då sagt mig att jag, när jag själf blifvit stor, skulle få se bokens författarinna med egna ögon, få tala med henne och tas emot i hennes eget hem!
Jag tror inte, att jag skulle kunnat bära det.
Och likväl gick det så.
För någon vecka sedan — dagen hade snö och en beslöjad sol, som då och då gaf en mild glans som af oxideradt guld öfver de hvita fjärdarna vid A. BLOMBERG FOTO.
129 —
r^ * 2£] Stocksund — var j a g verkligen på väg upp- för den branta backen till fru Fitinghoffs hem.
Strax därpå stod j a g i dörren till ett om- bonadt och blomsterprydt dagligrum med spinn- rocken, harpan och skrifbordet och fann fru Fitinghoff sysslande med brasan i den öppna spiseln.
Hon verkade så ett med sin omgif- ning; liksom den hade hon en touche af gam- maldags sirlighet: hvita lockar, inramande ett ansikte med nobla drag och milda ögon; kring den höga och raka gestalten en svart veckig sidenklädning och små hvita broderade krås vid hals och händer.
Hon berättade mig, att det var julgranen, som brann, och att den alltid sparades för förmaksbrasan för att in i det sista ge glädje.
E t t litet drag, som jag sedan tyckte mig finna så särdeles betecknande för fru Fitinghoff och hennes dotter, denna kärlek och omsorg för de döda tingen, denna sträfvan att pietetsfullt ta vara på minnena, att lägga in allt tänkbart af fest och af vikt i de många skilda moment, som bilda dagen, året, lifvet.
Man må personligen vara litet rädd för det där, rädd för att splittra sin själs förmåga af sympati öfver en alltför vid yta, med risk att förlora dess intensitet, rädd att binda sitt hjärta med alltför många band vid det slags ting, som vi brandförsäkra här på jorden.
Men man kan icke undgå att se och erkänna det älsk- värda i detta sätt att fatta tillvaron, att inse hvad ypperlig motvikt man får mot ledsnaden och ledan.
Hvad fru Fitinghoff angår, tyckes hon för öfrigt med den äldre generationens större för- råd af hjärtevärme godt och väl räcka till öfver allt, där hennes intresserade sympati kräf- ves.
Hon har sitt hem och sin dotter, som är oskiljaktig från^ henne, hon kan.
själf med glädje intyga, att hon har många och goda vänner, hon har sin mångsidiga filantropiska verksamhet med dess kräfvande plikter, sin musik och handaslöjd, sitt litterära arbete.
Det är bara ett, fru Fitinghoff icke räcker till.
för: det kvinnliga rösträttsarbetet.
Hon be- rättade på tal därom, att hon blifvit uppmanad att drifva rösträttspolitisk propaganda i Stocksund.
— Men då sade jag, tillade fru Fitinghoff, att jag fått en annan uppgift i lifvet.
Jag vet icke hvilken rangplats i hennes hjärta det litterära arbetet har, men j a g vet, att hon väl visade mig sitt vackra kök, där fröken Fitinghoff allena för spiran, och sitt silfverskimrande hemspunna och hemväfda norr- landslinne, men inte sina böcker eller manu- skript, och att hon hellre ville fotograferas vid spinnrocken än vid skrifbordet.
Kanske ligger det något däri, att det var yttre omständigheter, som drefvo den unga godsägarefrun, som bör- jade sitt äktenskap som en liten drottning i ett rike med hundrade underhafvande, att gripa till pennan för att med den på egen hand skaffa sig en framtid och bärgning.
Kanske förklaras armed det faktum, att hon saknar yrkesprägeln och yrkeslidelsen, trots det att hon nu har en rik produktion bakom sig och står midt uppe i arbetet.
Fru Fitinghoff har skrifvit om mångahanda.
Hon har flammat upp inför dagens frågor, dagens lyten och glädjeämnen, tagit sin position och förmått folk att höra sig.
Icke formens elegans har varit hennes vapen, icke heller tankeskärpa eller de gnistrande infallen, men hennes hjärtas värme och hennes rösts patos.
Stilen är icke hennes styrka, den har icke blifvit henne.
gifven som gåfva, icke heller för- värfvats med den metodiska själfuppfostran till klarhet, tukt och begränsning, som en yngre generation måste sätta som en af sina första uppgifter.
Man säger, att hon lyckats bäst som författarinna för barnen, och det kan ligga något däri, men j a g skulle vilja göra en annan indelning af hennes författareskap och säga, att hon lyckas bäst, när hon får använd- ning för sin ingående kännedom om sin hembygds natur och folk och när hennes kärlek till Norr- land genomglödgar orden.
Därför har " Bar- nen från Frostmofjället " blifvit hvad den är, därför ha vi rätt att ställa förhoppningar på den fortsättning af denna historia, som nu är under arbete.
Fru Fitinghoff älskar Norrland med en out- rotlig och djup kärlek.
För henne har para- diset en tydlig ångermanlänsk prägel: en fjäll- backe, en stuga och några getter.
— J a g skulle vilja att all människor hade ett eget litet hem och ett par getter, sade hon till mig.
— Och eftersom jag direkt kan göra så litet åt det, skulle jag vilja lefva och skrifva om lyckan af ett hem och glädjen af att arbeta, visa människorna ' på, att det är ett eget hem och en bit af jorden de skola sträfva efter.
Jag skulle vilja skrifva så, att det trängde ut till folket och väckte på nytt dessa tankar hos alla, som glömt dem.
Det är därför också fru Fitinghoff bland de sympatibevis, som kommit henne till del för för hennes sista bok, sätter mest värde på dem, som kommit från enkla, obildade människor, som inte bruka läsa böcker.
Och det förstår man, ty där är verkligen ett fält att odla, en seger att vinna, en mission att fylla.
» ELIN WÄGNER.
när den undre världens fasor uppläto sig för oss uti synderskan-martyrens lifshistoria.
Under sådana förhållanden synes mig både barmhärtigheten och rättvisan fordra, att några ord säges till räddningshemmens försvar.
Den personliga bekantskap j a g haft och har med " den undre världens " människor enskildt och under något mer än 11 år som medlem af Hemmet Fristads styrelse gör, att j a g tycker mig äga en viss rätt att tala såväl uti de olyck- ligas sak som i deras, som offra sig för dem uti räddningsarbetet.
Det som man fäst sig vid och förvånas öfver — och äfven de som söka draga upp dem ur dyn förvånas emellanåt — är, att de arma, som kommit ur förhållanden, där de måst lida så grymt, ej kunna förmå sig att stanna, till dess de äro starka nog att kunna stå för sig själfva ute i lifvet.
Man tror att detta nödvändigt måste bero på räddningshemmen.
Det ligger ju nära till hands att tänka så, i all synnerhet om hemmen vore sådana, som Steffen föreställer sig åtminstone ett af dem: " strängt arbete, långa predikningar, sånger uteslutande af andligt innehåll, stränga kloster- vanor o. s. v. " med en föreståndarinna, som namnes i samband med " påfviska later, salf- velse, asketism, ett pedantiskt oförstående be- mötande m.
m. "
J a g känner ej, om något sådant räddningshem med en föreståndarinna, på hvilken beskrifningen passar in, finnes i Sverige, jag skulle ej tro det.
Att Hemmet Fristad ej är sådant vet jag.
I betraktande ai tidslynnet undrar jag, om en skulle stanna en vecka • på ett sådant ställe, men man vet ju, att från räddningshemmen årligen en hel del upprättade utgå.
Den olyckliga uti " Den undre världen " var en- ligt sin berättelse en gång på ett hem, hvilket hon ej namnger, och två gånger på Hemmet Fristad, hvilket också är riktigt.
Första gån- \ Å STEFFENS artikel om våra räddningshem gen kom hon en dag drucken, fördes i stillhet infördes i slutet på föregående dr, uttalade undan i ett rum, där hon fick sofva öfver nat- vi samtidigt såsom vår mening att de där fram- ten, och gick påföljande dag.
Den andra gån- ställda anmärkningarna icke torde kunna utan vi- dare tillämpas pä räddningshemmen öfverhufvud.
gen stannade hon en månad och 10 dagar, Hvad närmast angår den kända stiftelsen Fristad, uppförde sig väl och förekom, som man j u af ha nu de framställda anmärkningarna upptagits hennes själfbiografi kan lörmoda, själsligt förun- och besvarats af en medförhållandena synnerligen väl derligen oberörd af sitt förnedrande lif.
Hon gick förtrogen person, den för sin sociala verksamhet för att efteråt förfärligt ångra sig, som vi sett väl bekanta fru Anna Höjer här i Stockholm.
af hennes bref till Hemmet.
Hon skrifver bland annat till en medhjälparinna: " O, jag minns hur ET ÄR en glädjande förändring, som under hon (föreståndarinnan) gjorde allt för att hålla senare tid ägt rum uti den allmänna upp- mig kvar.
Och när det ej gick, så tog hon och klädde sig, och lika trofast som en mor fattningen med afseende å de olyckliga, ur följde hon mig på väg till station, och hvilkas krets en trädt fram och uti " Den un- dre världen " berättat sin sorgliga lifshistoria.
hela tiden lofvade hon mig att få komma till- En mer eller mindre klar känsla af meddelak- baka till Hemmet, om jag besinnade mig, in- tighet, af ansvar gentemot dem, begynner söka nan tåget gick.
Ja, syster var snäll!
Tänk, sig uttryck på flere områden.
Äfven i Idun verkliga vänner, som af hjärtat vill oss väl, har detta omslag uti tänkesätt satt märken, jag är svårt att glömma!
O, hvad det gjorde mig påminner nu särskildt om fru Alfhild Agrells ondt, då flickorna voro olydiga mot syster.
anmälan af " Den undre världen " förra året och Och då dom ej alltid lydde, då hon bad dem.
nu nyligen tvenne artiklar signerade, den ena Jag gråter nu, då j a g kommer ihåg tillfällen Steffen, den andra Neta.
Uti dessa uppsatser på Hemmet, som somliga flickor satte sig upp i Idun liksom i andra, som skrifvits i anled- mot syster.
.
.
Hvad j a g ej förstod då, det för- ning ai den berörda autobiografien, har, jämte står j a g nu, att det hade varit Guds vilja, att deltagandet med de olyckliga, framträdt ett jag skulle stanna på Hemmet.
.
.
Nu slutar jag mer eller mindre prononceradt ogillande af det med många kära hälsningar till Hemmet. "
Vi sätt, hvarpå dessa tagas om hand i räddnings- ha anledning att tro, att hon tänkte, att hon hemmen, och särskildt har det hem, hvilket tvenne skulle kunna stå, kunna reda sig, när nu allt gått bra så länge — hvem har ej mött den gånger namngifvits uti berättelsen, utpekats så- som ett, som behöfde reformeras.
Då dessa oförståeliga brist på beräkning, den ogrundade hem tills vidare äro den enda tillflykt som " den optimism, som gör att just fattiga och olyck- liga lämna en anställning, ett arbete på vinst undre världens " isolerade och utstötta invånarin- nor äga, när de vilja komma ur sin förtviflade och förlust, kasta bort det säkra för det mest ställning, och då de omkring 120 platser, som osäkra?
Omedvetet har måhända äfven sprit- mig veterligt i vårt land finnas å hemmen, äro begäret, den olyckligas fullkomliga öfverman, högst otillräckliga för de tusenden, som be- spelat in, ty detta är en vanlig orsak till, att höfva hjälpas, förvånar det, att just det lilla, de bege sig ut på nytt.
Vi hade en ung flicka som göres för dem, skulle komma under kritik, på Hemmet, snäll, flitig, glad, " en solstråle " Ännu en gång våra räddningshem » ry D II1IIIIIIII1IMMII Tillskärning och sammansättningen af de olika delarna är ut- förd så omsorgsfullt, att belåtenhet är gifven, om rätta storleken väljes.
Försäljes i finare skoaffärer öfverallt samt tillverkas af I Verkligt nöje I bereder det att taga på sig \ j / * ^ianqan LUDVIG — 130 — TRAUGOTT, STOCKHOLM.
kallade henne föreståndarinnan, och hon gick en dag i smyg, utan att någon på förhand visste därom.
Något år senare sammanträffade jag händelsevis med en af hennes väninnor, som synes ha vetat, att jag kände flickan H., och hon begynte tala om, hur illa det var, att H. lämnat Hemmet — de hysa merendels uti detta afseende mycket medlidande med hvarandra — samt berättade att H. gått raka vägen från Hemmet just till henne.
Då väninnan förskräckt frågat, hvarför hon gått, hade hon svarat: " J a g längtade så efter en sup. "
Väninnan hade då skyndat att gifva henne en sådan och upp- manat henne att nu genast återvända, men fått svaret: " Nej, nu kan jag ej.
Jag måste ha mera. "
I regeln äro de tacksamma, lyckliga, gripna första tiden på ett räddningshem, eller uti ett enskildt — för öfrigt hart när omöjligt att finna på grund af alla de hänsyn som måste tagas — som öppnat sig för dem, men nästan un- dantagslöst, hvilken förmodan Steffen också uttrycker, börjar om en tid det gamla lifvet på nytt locka.
Kanske är det någon särskild person, ett tycke, en väninnna de längta efter.
Erinrar ni eder den blinda kärleken till en olyckskamrat uti " Den undre världen "?
Mest ondt har det alltid gjort mig om dem, som ute i världen varit fästa vid en man, ty detta drager dem nästan oemotståndligt.
Bland de orsaker, som förmå dem att gå ut igen, må äfven nämnas den oro, som följer ett i grund ned- brutet nervsystem, vanan vid ett ständigt flyt- tande och kringflackande, något som ej är främmande för tidens lynne i det hela, begär efter nöjen och i många fall direkt längtan tillbaka till det gamla lifvet.
Följande är ordagrant yttradt af en flicka på Hemmet den 1 okt.
1907, när hon var bedröfvad öfver, att någon kamrat gått: " Man vill ju inte lämna Hemmet, men frun förstår, att när längtan efter det gamla kommer öfver en och frestar en, så rår man sig inte själf eller någon annan heller, och så blir man styggare och styggare, och i det sinnet vill man inte stanna kvar, utan bara går, men, o, hvad man ångrar det, då det är för sent. "
Densamma som vid detta tillfälle såg så klart, gick bort ett par månader senare.
Här hjälpa ej vackra kläder eller gynnsamma förhållanden, ej ens den friare ställningen uti ett privat godt hem, för så vidt ej en viljeändring ägt rum, som stål- sätter dem mot frestelsen.
Erfarenheterna från olika land och från enskilda räddares verksam- het peka i samma riktning.
Och dock, med allt detta, huru många goda, ja, ädla anlag kunna ej skönjas, huru mycket värdt att älska och taga vara på kan ej vara gömdt under det myckna, som kan verka frånstötande!
På föreståndarinnans personlighet och mång- sidiga förmåga måste man ställa stora kraf, kanske än större än dem Steffen antyder, men ung och vacker behöfver hon ej vara.
Hon är ej lätt att finna, utrustad som hon äfven måste vara med de själs- och kroppskrafter, utan hvilka hon dukar under, och med en för- måga att offra sig, som dagligen, ja, stundli- gen tages i anspråk, huru gärna man än ville, att hon skulle skonas.
Valet blir i själfva verket ytterligt begränsadt, och räcka krafterna, icke kan man tänka på att hon skulle lämna arbetet vid 40 år.
Huru skulle en moder kunna upphöra att vara lämplig som moder, därför att hon fyllt 40 år!
Och det är en mor dessa utstötta behöfva, en mor, som kan lägga dem, sådana de nu blifvit, vid sitt hjärta, som har tro, hopp, kärlek för hvar enskild af dem, som har erfarenhet och lifvets visdom nog för att kunna leda äfven meduppfostrarinnorna, som har en mognare ålders kraft att resignera och begära intet för egen del.
De finnas, som Sveriges p i en gång elegan- taste och mest användbara modejournal för hemmen. '
FREDRIK NYCANDER: Kantele.
K &amp; N T S C S, spela, kantele, sjung under din ledares händer!
" ©isan ä r g a m m a l, - visan ä r u n g, b o r e n vid s j ö a r n e s s t r ä n d e r.
S f c o g a r n e s u s a, t o n e n ä r veh.
s f r ä n g a r n e t r o l l a s o m m a r och leh, Tinland är fagrast bland länder.
Kantele, spela, hantele, sjung under din ledares händer!
3Kolnen s i g s h o c h a, v i s a n b l i r t u n g, ödet s i g h ° t a n d e v ä n d e r.
Odemarhstämma, allmogeröst h v i s h a r betrvcht u r hanfelebrösf: Tinland är armast bland länder.
Kantele, spela, hantele sjung under din lehares h ä n d e r!
N a t t e n s h a l l fl -?
f r å n h e d a r n e s ljung, frihetens morgon sig länder.
S j ö a r n e s h j ä r t a, b y g d e r n a s tolh s j u n g e r e n s å n g o m v a r d a n d e folh — Tinland är friast bland länder!
tidigt tagit upp arbetet, fröken Thora Esche till exempel, som började vid 25 år, vacker och intagande, " lik en madonna af Holbein " har det sagts om henne, och utan tvifvel har äfven denna begåfning haft sin betydelse, men hvad har hon ej måst genomgå till följd af sin brist på lifserfarenhet, ända därhän att hon nödgats tömma hemmet, visa bort alla sina barn och begynna på nytt med nya!
Hon har nu arbetat uti några och trettio år och fortsätter ännu med framgång.
Men nog är man glad att hafva äfven unga meduppfostrarinnor, så att de arma kunna få se, huru ren, oskyldig och glad ungdom ser ut, och olika uppfostrarinnor, så att en kan finna vägar till ett hjärta, som ar stängdt för en annan.
Att flickorna skulle tänka, att dygden vore lätt för föreståndarin- nan därför, att hon vore gammal och ful, som Steffen antyder, tror jag icke.
Kommunalsta- tistiken visar att i Stockholm under S-årsperio- den 1901 — 1905 af inskrifna prostituerade 231 voro i en ålder af 41 — 51 år.
De äro sålunda vana att se gamla medsynderskor, och äfven i " den undre världen " finnas ej så många som blifvit olyckliga för sin skönhets skull.
För öfrigt äro de förvånande goda psykologer, hvilket jag åtnöjer mig med att konstatera utan att gå in på orsakerna, och hafva skarp blick för andras såväl fel som förtjänster.
bland dem, som upptagits ur den undre värf- den, strax kunna åstadkomma glädjen hos ett oskyldigt sorglöst barn eller hos en, som ej har en bitter, smutsad förtid att minnas.
Men Hemmet Fristad har alltid sökt att göra allt, som kunnat göras, sångundervisning t. ex. har alltid förekommit, utom sånger af andligt inne- håll hafva alltid sjungits fosterländska och andra vackra sådana, bildande föredrag med och utan skioptikonbilder hållits, i deras egen af dem själfva bildade ungdomsförening förekommer sång, uppläsning, skrifves vers, de få röra på sig och leka friluftslekar, under vintern åka de flitigt kälkbacke på lediga stunder, och de få utom daglig god och närande föda " ibland något riktigt godt ".
Men det finns en gräns, som man ej får släppa ur sikte, och det är den som afgör, huru långt man kan gå uti att göra lifvet på Hemmet be- hagligt för dem, utan att riskera att göra det omöjligt för dem att hålla sig uppe ute i lif- vet.
På Hemmet är allt till för dem, först allt det vi nyss nämnde, så undervisning i nyttigt och vackert arbete, lektioner uti histo- ria, geografi, m. m., de festliga anordningarna vid jul, vid helg, på minnesdagar, hvilan, häl- sovården, huru mycket af allt detta finnes för dem, när de trädt ut och fått plats äfven hos en god matmor?
På Hemmet är arbetet till för dem, ute äro de till för arbetet, festen uti det nya hemmet är för andra, ej för dem, och nöjet får väl i regeln sökas utanför hemmet, om deras matmor bereder dem ledig tid.
Själf har jag uti detta afseende känt mig fattig som matmor gent emot dem, som hjälpt mig uti mitt hem.
Från denna sida sedt behöfves det i ledningen stor visdom för att dela så, att de känna sig lyckliga på Hemmet utan att känna sig olyckliga, när de kommit ut.
Kärleksfullt och varmt framhåller Neta be- hofvet af ett öfver gångshem.
Nödvändigheten däraf framhöll styrelsen för Hemmet Fristad redan i det upprop den utsände i mars 1 8 9 7, men medel hafva aldrig funnits för planens re- aliserande.
Då nu något, ehuru på långt när icke tillräckligt, för ändamålet insamlats eller utlofvats, har styrelsen i hopp om ytterligare hjälp från 1 okt.
1908 på 5 år förhyrt ett litet hus i Hemmet Fristads omedelbara närhet,, där nykomna inträdessökande skola upptagas, och där de kunna pröfva sig själfva, huruvida de vilja gå in på själfva fosterhemmet, till hvilket hädanefter vägen kommer att gå öfver öfvergångshemmet.
Då de personer, hvilka skulle bilda det lilla öfvergångshem, om hvilket Neta talar, ej ens äro namngifna, och planen ytterst lätt skisse- rad, kan det ju ej falla mig in, att om försla- get yttra något som helst, måhända äro dessa personer väl kända med dem det gäller.
Men jag är öfvertygad, att då de kommit in i saken, de skola vara de första att gifva sitt erkännande åt dem, som, sedan de börjat, hållit ut en tid.
Äfven- ledes tror jag, att, då de fått göra personliga erfarenheter af de oerhörda svårigheter, som ställa sig i vägen, när det är fråga om att hjälpa dem, som hålla på att förgås uti lastens dy, på fast mark och af detta arbetes och de arbetandes relativa isolering utanför det delta- gande, som så rikligt tillfaller en del annat vida lättare socialt arbete, de skola förundra sig öfver att tvifvelsutan goda och välvilliga personer med omild, och jag tror orättvis, kritik vilja afskräcka dem, som skola räddas, bedröfva de räddande och undergräfva förtroendet till arbetet hos dem, som understödja eller skulle känna sig manade att understödja det.
" Gör hemmen gladare, " skrifver Steffen, och nämner därvid som föredöme ett hem för fria arbeterskor härstädes.
Man får ej tänka att Stockholm den 18 februari 1908.
ANNA Id uns Modelikatalog &lt;§ * &lt;§t Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 öre pr häfte.
131 ^ ^ HÖJER.
Oumbärlig för alla söm ' \ merskor och alla hem.
&lt;- ' ' \ N u är tid att prenumerera.
|
2^ * 2^ Kvinnligt yrkesregister och dess utgifvare * skrifva om en person, som man beundrar så oförbehållsamt, som jag gör med fröken Wiman, rädd a t t ens känslor skola löpa af med en.
Men säkert är det icke för mycket att säga, att fröken Wiman är en kvinna, rik på kloka DAGARNA sprides och klara tankar och på energi och kraft att öfver hela landet ett föra dem igenom.
Hvad särskildt registret blåpärmadt, ganska för- angår, märkes hennes ande icke blott i själfva svarligt tjockt häfte, idén, utan i dess förverkligande.
Har man gjort Kvinnligt yrkesregister.
.
Det utkommer nu med jämförelser med en annan kvinnopublikation från fjolåret, delvis tangerande samma område sin fjärde årgång och och frampuffad i all sin ömklighet med den har kämpat sig genom heliga kvinnosaken som sköld, då inser man de första årens vansk- förtjänsten af reda, klarhet och tillförlitlig- ligheter till en position, het hos Kvinnligt yrkesregister.
så att det kunnat allt- jämt utvidga sitt program.
Man skulle kunna tro att fröken Wiman, Att detta kunnat gå utgifvarinna af ett yrkesregister och chef för en beror till en början på, fastighets- och försäkringsbyrå, f. d. försäk- FRÖKEN B E R T H A att idén var god och ringsinspektris och generalagent hos De För- WIMAN.
ny.
För denna har i enade, skulle göra ett förkrossande affärsmäs- Iduns redogjorts af Metta Greger, den uttryckes sigt intryck.
Det gör hon inte, åtminstone ej för öfrigt med prisvärd korthet och klarhet i i någon torr eller stram mening, därtill är bokens företal.
Registret vill för hela landet hon för älskvärd och för temperamentsfull.
Och bli en uppslagsbok, där man under de olika medan hon talar, sakrikt och lugnt, kan det rubrikerna finner adresser på de kvinnliga lika väl hända, att de genomträngande ögonen yrkesutöfvare, som finnas tillgängliga just på skimra till fuktiga af entusiasm eller med- den ort, där man befinner sig.
Där finnas känsla, som att munnen pressas ihop till en stora och kända namn, men där finnas också smal och farlig linje, medan handen gör en de mera obemärkta, men därför icke mindre ut- liten obeveklig gest.
märkta, som vi så väl behöfva, hur vi vända Politiskt sedt är hon nog en vilde, som oböj- oss, som nämnas som fynd man och man ligt själfständiga människor lätt bli, men emellan, eller icke nämnas alls, till hvilka det kvinnosaken i allmänhet och rösträttssaken i är svårt att hitta, emedan de icke ha skylt- synnerhet ha i henne en omutlig vän.
Och fönster vid hufvudgatorna, kanske vid ingen hon har utan a t t sluta sig till något parti gata alls, och som behöfva oss lika väl eller tjänat dem icke blott med sitt register och bättre än vi dem.
sin verksamhet i öfrigt, utan med sin personlig- Detta är registrets första och praktiska syfte, het, som måste väcka aktning och förtroende, hvart hon kommer.
det, hvilket dess redaktris, fröken Bertha Wi- E.
— ER.
man först framhåller.
Och när hon har ut- vecklat det, säger hon: — " J a g har alltså med mitt register velat främst en ekonomisk hjälp för de arbetande kvinnorna.
Ser ni, vägen för oss att vinna inflytande och framgång för vår sak är att Berättelse af Ernst Lundquist.
öfver lag öka den ekonomiska bärigheten.
Det är alldeles utmärkt, att vi arbeta på att höja (Forts.) oss etiskt och odla vår intelligens, men någon riktig respekt får man inte för oss, förr än vi U MÅSTE LOFVA mig att aldrigskiljasfrån ha kapital bakom oss och medel att drifva den där bilden, hvart du än kommer i igenom våra kraf. "
världen.
J a g behöfver den inte, jag ser min Detta låter icke så roligt, och männens min far lifslefvande framför mig i hvilket ögonblick inför en sådan eventualitet tycker jag mig se, jag vill.
Det fanns en tid, då jag svärmade men det är grufligt klokt och sätter fingret för a t t låta resa min fars byst på torget i Riverolo, och därför var den där lilla gipsbil- på våra goda herrar konkurrenters allra öm- den af oskattbart värde för mig, t y den är maste punkt.
När det nu en gång är så att ofantligt lik honom, och efter den skulle den det i rättvisans namn måste bli en världslig maktutjämning mellan man och kvinna, så stora bronsbysten ha utförts.
Men den planen kunna vi icke vänta, att männen skola falla har j a g för länge sedan uppgifvit — utan till för vår kvinnlighet enbart, de ha haft god smärta, det ber jag dig vara öfvertygad om — tid på sig med resultat som vi alla känna, och därför behöfver jag inte heller gipsbysten icke heller för vår dygd eller lärdom, när vi längre.
Du skall ha den.
Du gör mig en stor glädje, om du t a r emot den och alltid ha dem, eller vår arbetsförmåga såsom sådan.
Stora debetsedlar däremot!
Det inger vördnad.
låter den stå framför dig på ditt skrifbord.
Men, för att återgå till registret, medan rent Lofvar du mig det? "
praktiska syften fullföljas, och adresser till den Han var mycket rörd.
ändan samlas, uppnås samtidigt ett annat mål: " Käraste zia Vittoria.
.
.
det lofvar jag. "
med dessa närmare två tusen namn, represen- Han böjde sig djupt ner och tryckte en lång terande öfver ISO yrken, tänkbara och otänk- kyss på hennes lilla vissna hand.
bara, får man ett präktigt, oemotsägligt bevis Morgonen därpå reste han.
— på hvad kvinnorna just nu prestera af själf- Då han var borta, blef tiden så lång för ständigt yrkesarbete, hvad där för bedömande Vittoria, a t t hon måste t a sig för någonting af deras möjlighet a t t göra en vägande in- alldeles särskildt.
Hon ställde till oupphörliga sats i det ekonomiska och politiska lifvet gräl med sina hyresgäster, lefde några dagar naturligtvis är af största betydelse.
i en eggande atmosfär af fiendskap och gjorde ett triumferande slut på det hela genom att All denna visdom är icke min egen, den säga upp dem bägge två.
Nu, sedan hon ej har jag af fröken Wiman, och ho vet om den längre hade Vincenzo att sörja för, hade hon icke var mera oförfalskad i första hand.
Den god råd att använda sina fyra rum själf.
Stä- var åtminstone mera koncis tuttryckt, eftersom derskan som gått från och till behöll hon för det är fröken Wimans styrka.
att ha någon alt munhuggas med.
Men lifvet Man är nästan rädd a t t sätta sig till att I Madonnabilden » D Skönhet är mök:t. gick i alla fall så långsamt nu, och hon kunde sitta i s:n fars korgstol och somna midt på dagen bara af brist på sysselsättning för fantasien.
Då kom hon en dag att gå förbi en bric- a- brachandel i Quattro-Fontanebacken.
Där stod ett raminfattadt oljetryck stödt mot mu- ren, en madonna med ett sofvande Jesusbarn.
i knät, tydligen efter någon gammal mästare.
Hon måste stanna: det var rent underbart, hvad detta Jesusbarn var likt Vincenzo som liten!
Just så hade han sett ut med sitt blonda hår, sina långa ögonfransar, gropen i kinden.
.
.
Hon frågade hvad taflan kostade; den var myc- ket billig, och då hon gick hem, bar hon den under armen inlindad i en tidning.
Det hade varit så tomt på väggen efter kon- solen och faderns byst; där satte hon upp ma- donnataflan sedan hon först gifvit den en ny alldeles för pompös guldram i florentinsk blad- verkstil.
Och från den stunden fick lifvet till- baka sitt intresse för henne.
Hon satt nu timtals i korgstolen som förr, men hon läste ej i faderns böcker, sof inte heller, hennes ögon hvilade liksom magnetise- rade på oljetrycket.
Aldrig i sitt lif hade hon sett något så vackert som detta barn, tyckte hon.
Så synd, att hon ej träffat på Vincenzo ett par år tidigare, då skulle Jesusbarnet ha varit alldeles likt honom, nu var det för ungt, för barnsligt knubbigt.
Hon började tycka att madonnans ansikte ej heller var olikt hennes eget.
Hon letade fram ett gammalt porträtt af sig, då hon var tjugu år, och om man såg bort från puckeln, var det verkligen en viss likhet.
.
.
samma panna och litet stora näsa, det slätkammade håret.
.
.
ja, det kunde myc- det väl vara ett idealiseradt porträtt af henne själf från ungdomen.
Småningom vande hon sig att betrakta taflan icke som en framställ- ning af madonnan med barnet, utan som ett porträtt af henne själf och Vincenzo vid fyra fem års ålder, innan han ännu kommit till henne.
Då hon betraktat taflan länge, försjunken i stilla extas, slöt hon ögonen, och då var hon madonnan med barnet, då kände hon lilla Vin- cenzos mjuka, varma kropp mot sitt bröst, hon lade armarna i kors framför sig och kände barnet där innanför, han blef allt mindre och mindre, nu var han helt späd, alldeles nyfödd, och det var hon som hade födt honom.
Det gick en spasmodisk rysning af sällhet genom henne, tårar af öfversvinnlig lycka droppade utför hennes gamla vissnade kinder, och hon kände sig nära att förlora sansen.
Så lycklig hade hon aldrig varit i sitt lif, hon trodde inte ens, att madonnan själf upp- lefvat ett sådant ögonblick af intensiv moders- vällust.
Hon hade nästan glömt den verklige Vin- cenzo, den långe blonde, mörkögde forsteleven med de bruna mustascherna; hon älskade nu allra högst den lille Vincerzo, som hon aldrig sett i verkligheten, men hvars bild hon dag- ligen hade framför sig på den underbara taflan, och då det kom bref från Vallombrosa — med långa mellanrum som vanligt — förvånade hon sig öfver, att hon ej gått och längtat efter det som förr och att hon kunde läsa det med sam- ma lugn, som om det varit från en nästan främmande person.
Hon hade skrifvit till honom och berättat om fyndet af den underbara madonnataflan, men utan att nämna något om de likheter hon spårat däri eller om den mystiska lycksalighet hon erfor, då hon betraktade den.
Det skulle bli en öfverraskning för honom, då han kom, och nu led det mot den tiden igen — ett år hade gått som i en skön dröm.
Då han kom — det var åter den 20 april För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
132 Parfy me ri Louis * = Stockholm.
— tog hon emot honom vid stationen, som han begärt i det sista brefvet, och de stego genast i den väntande hyrkusklandån, som Vin- cenzo beställt emot sig.
Det var en missräk- ning för henne, t y hon skulle så gärna ha ve- lat visa honom madonnataflan genast, men hon sade ingenting.
Egentligen hade han ju rätt i, att det var onödigt att nu klättra uppför de fem trapporna vid via del Tritone.
Det blef en festdag som sist, men hennes stämning var ej den samma som då.
Och ändå var han mer än vanligt uppfinningsrik, då det gällde att hitta på något, som kunde roa henne.
Han lät henne bese det inre af Quirinalen, kon- seljrummet, där hennes far ledt Italiens öden, festsalarna där han på kungens och drottnin- gens mottagningar varit en af de mest bemärkta.
De åkte hela eftermiddagen rundt i Borghese- parken, och där visade han henne en flickfoto- grafi, som han bar i plånboken, det var dot- tern i den florentinska familj, där han umgicks så flitigt, de älskade hvarandra, men hon var visst mycket för rik för honom.
.
.
Hon hade emellertid lofvat att vänta på honom, de hade ju också framtiden för sig, han var bara nitton år och hon fjorton.
.
.
Under andra förhållanden skulle Vittoria ha blifvit djupt gripen af detta förtroende, men nu satt hon där helt tankspridd och kunde ej tänka på annat än den öfverraskning, som vän- tade Vincenzo om kvällen, då han skulle få se madonnabilden.
Dessutom tyckte hon att den unga flickans porträtt ej var tilltalande; hon sade det icke, men Vincenzo såg pä henne, hvad hon tänkte, och från den stunden mul- nade hans glittrande solskenslynne, och de blefvo fåordiga bägge två.
Då de efter middagen kommo upp i hans gamla rum vid via del Tritone och hon tändt flera lampor än vanligt, var det stora ögon- blicket inne.
Hon fattade Vincenzos hand, förde honom fram till madonnataflan, som hängde där starkt belyst, såg oafvändt och med klappande hjärta upp på honom och sade endast: " Nå? "
" Är det madonnataflan du skref om? "
" Ja. "
" Hur kan du sätta upp sådant skräp på din vägg? "
" Är den inte vacker tycker d u? "
" Den är löjlig och jolmig. "
Han ångrade sig i samma ögonblick han sagt det, men han var vid dåligt lynne, och han var så led på att ständigt tiga och falla undan och dölja sina tankar, att det kändes riktigt befriande att få säga ut sin åsikt en enda gång.
Och här var det ju en helt hvar- daglig sak och alls ingen ömtålig hjärtesträng det gällde.
Han tände en cigarrett, medan Vittoria långsamt gick inåt rummet och släckte alla lamporna utom en. "
J a g är trött, " sade hon i klanglös ton, " jag tror det är bäst att vi gå till hvila. "
" Det tror j a g också, " sade Vincenzo i en omisskännlig ton af lättnad. "
Jag skall upp så tidigt i morgon bittida. "
Då de sade hvarandra godnatt, låg hennes hand slapp och död i hans, och då han tog afsked af henne om morgonen, stod det som en iskyla omkring henne.
Hon lyssnade efter hans steg i trappan, gick sedan fram till fön- stret och lutade sig ut för att se efter honom, då han tog en droska på gatan och den rul- lade uppåt piazza Barberini med honom.
Han vände sig om och viftade med näsduken som vanligt, men hon rörde sig icke ur fläcken, och då han försvunnit, sade hon högt: " Han har aldrig hyst någon ömhet för mig.
Det har varit själfbedrägeri alltsammans. "
| LUZERIN = l F = IE I Det var den sanning, som gått upp för henne under den genomvakade natten.
Lik- som på en teater hade det ena gråa floret efter det andra höjt sig för henne, och nu såg hon klart, såg deras verkliga förhållande i obarmhärtig skarp belysning.
Han skulle inte ha kunnat såra henne så brutalt som han gjort i går kväll inför ma- donnataflan, om han någonsin hyst en gnista ömhet för henne.
Då skulle han hellre ha bitit tungan af sig än sagt hvad han då sagt.
Han kunde visserligen inte veta, hvad hon såg i denna tafla, och hvilken betydelse den haft för henne under det sista året, med hon hade ju ändå skrifvit till honom att hon var lyck- lig öfver att ha funnit detta ojämförligt sköna konstverk, och att hon tillbragte timmar i be- skådande däraf.
Då var det grymt och hän- synslöst af honom att säga detta.
Och det värsta var, att han inte själf förstått, hur oför- låtligt han försyndat sig mot henne — han hade tändt en cigarrett!
Nej, han hade aldrig älskat henne.
All hans lydnad, hans omtänksamhet för hen- nes bästa, hans vackra bemödanden att göra allt hvad som kunde glädja henne, hans rid- derliga hänsynsfullhet, hade endast varit plikt- känsla, tacksamhet för hvad hon gjort för ho- nom.
Aldrig sonlig kärlek.
Det var därför han stått orörlig, då hon någon gång smekt honom — kanske han rent af varit plågad af hennes vidrörande!
Och det var därför han aldrig gjort några invändningar, då hon omisstänksamt låtit tun- gan löpa om saker som kanske inte intresse- rade honom eller som han måhända rent af ogillade — å, att hon inte hade förstått detta förr än n u!
Men nu gick det plötsligt upp för henne.
All hans hänsyn, det hade varit ned- låtande öfverseende som mot ett barn, en otill- räknelig dåre — det hade varit hyckleri och lögn!
Aldrig hade han vrängt ut och in på sig som en son för sin mor, aldrig hade hon vetat, hvad han egentligen tänkte och kände!
Han var och förblef en främmande, en va- relse, som hon hittat på gatan och som aldrig stått henne nära.
Icke en blodsdroppe hade de gemensam och kanske icke heller en tanke, en sympati.
Det var bara hon, som i sin dår- skap alltid hade gått och känt sig som hans mor.
Hon hade suttit där i skymningen och svärmat och inbillat sig, att hon vaggade ho- nom till sömns vid sitt bröst, hon hade känt hans lena, varma lilla kropp, hon hade san- nerligen inbillat sig, att hon burit honom un- der sitt hjärta och födt honom till världen!
Hon hade känt sig som en ny S. Maria An- nunziata, som blifvit mor genom ett under — ett under, hvari k^anske hennes aflidne far ge- nom sina förböner haft del — å, hon hade varit vansinnig, vansinnig!
Hon rusade bort till madonnabilden, klätt- rade upp på en stol och vände taflan mot väg- gen med en smäll.
Hon ville inte bränna upp den.
Afvigvänd skulle den sitta där på väggen till en ständig påminnelse för henne.
Hon behöfde sådana yttre tecken, hon, för att kunna minnas.
.
.
hon hade ju glömt sin egen far för ett främ- mande tiggarebarns skull!
Och hur hade hon inte för detta främmande barns skull svikit sin fars alla lärdomar!
Han hade trott, att han lärt upp henne till en fri- gjord, vetenskapligt klar och sund logiskt tän- kande varelse, och så var hon en vidskeplig fjolla, full af dimmig mystik som den okun- nigaste bondkvinna!
A, hvilken förbannelse att vara kvinna!
— — — (Forts.) @ Förnäm vistelseort under sommaren.
© G:D HOTEL NATIONAL — 133 — D ET MODERNA STOCKHOLM är en bra hänsynslös stad, den trampar ned och plånar ut allt, vid hvilket en flik af historiens och minnets brokad hänger kvar.
Borta är snart hvarje bit, som varit typisk för det gamla Norrmalm, borta är Ladugårdslandet, större delen af det pittoreska Kungsholmen; det gamla Söder håller äfven på att gå all världens väg, och Djurgården, denna nordiska parkidyll utan like, blir kanske inom kort en stor villastad k la Djursholm.
•,.
| Lyckligtvis ligger staden inom broarna ännu tämligen oberörd, där susar alltjämt historiens röst i de gamla brinkarne och mellan gafvel- husen vid de små torgen, och midt i myllret af gamla byggnader höjer sig som förut Mäster Olofs tempel, Stockholms storkyrka.
Det märkliga sabbatshuset har länge varit stängdt för att restaureras, men nu är den lika genomgripande som pietetsfulla omdaningen fullbordad, och i tisdags- invigdes- kyrkan med en anslående högtidsvesper, som bevistades af konungahusets medlemmar och för öfrigt af så mycket folk, templet kunde rymma.
En vandring därinne ger rika skönhetsintryck för enhvar, som ej envist fasthåller vid att en luthersk kyrkas inre skall ha hvitt &lt;som hufvudfärg.
Här framstå nu pelarne i teglets varma röda skimmer med hvit fogstrykning, hvilket gör ett smekande intryck.
Altarskranket har flyttats närmare altaret och på trappan upp till koret står den utsökt vackra sjuarmade ljusstaken, hvilken som bekant härrör från Magnus Smek.
Under predikstolen och omgifven af ett järn- skrank ligger Olaus Petri grafsten, ditförd från annan plats inom kyrkan.
Norr om högaltaret har man tillsvidare pla- cerat Storkyrkans märkligaste konstverk, Sankt Göran och draken.
Altaret med sina rika för- gyllningar och konstfulla sniderier samt det härliga kyrksilfret äro j u likaledes att räkna till templets största sevärdheter.
För öfrigt igenkänna vi de med talrika skulpturer smyckade " herregrafvarne ", af hvilka vår bildserie från kyrkan återger tvänne.
Alla bänkarna äro hållna i hvitt och guld och gångarna belagda med mattor i behaglig grön färgton.
Belysningen har anbragts i kors- hvalfven på ett mycket fyndigt sätt, hvarigenom alla kronor blifvit öfverflödiga.
Arkitekten E. Stenhammar, som haft det stora restaureringsarbetet sig anförtrodt, är lika mycket att lyckönska till detsammas fullbordan som Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Bum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National *.
i g^= B25 — 134 —
!3^2£J r — - J^W- — ~iggi " cn-flFron-i-wiLrau: " 7 l NÅGRA BILDER.
FRJlfi T5EN STORfl KOMSTNHRSFESTEM &amp; =a K = %5 ~ * ^ 1 I /.
VALHALL med gudaskaran kring galten Särimner.
I högsätet Odin, pä ömse sidor om honom igenkännas Bal- del, B rage, Loke, Freja, Idan m. fl.
2.
Nornorna vid Ygdrasil: från vän- ster till höger: bildhugearinnan fröken Gerda Sprinchorn, fru Gerda Nordling, fröken Magnell.
3.
Vid Mimers brunn: fröknarna 1.
Ragnhild Söderling, 2.
Alva Lindbom, 3.
Irma Graaf och 4.
Svanhild Schlyter.
4.
Tvä valor, fröknarna v. Post.
5.
Idun- och Bragehallarna med de serverande gudinnorna.
6.
De kungliga: konungen, prins Carl och prinsessan Ingeborg anlända till basaren.
A. Blomberg fo ' .o.
S i m ^&gt;- — &gt;:g^ — SSg 135 —
D ETTA ÄR ett af de ögonblick, då jag ön- skar jag varit ett snällare barn och läst mera samvetsgrant på mina läxor, icke minst de i nordisk mytologi.
Men hur skulle man också kunna drömma, när man pluggade alla dessa kursiverade gudanamn på Odhners första sidor och något vanvördigt erinrade sig, att deras bärare ömkligen förgåtts i Ragnarök, hur skulle man kunna drömma om, att vi skulle få bevittna gudarnas uppståndelse och Valhalls återuppbyggande och sålunda få rik användning för den lokal- och personkännedom man en gång föraktade att tillägna sig.
Jag hade en ung dam med mig, som det var min bestämda afsikt att smuggla in på min biljett; jag kände på mig, att det i gudasagan fanns någon sorgligt beryktad förebild till detta mitt handlingssätt, men kunde inte erinra mig hvad, ej heller namnge alla de väktare, som i mångdubbla led bevakade ingången från Linné- gatan upp till gudasalen i Positionsartillerire- gementets kasern, och hvilka vi lufade alla.
Och när vi sedan sluppit in i det blossupp- lysta Valhall, där Odins kungastol dominerade i fonden mot en bakgrund af norrskenslågor, och fmgo blanda oss med den nedlåtande gudaskaran, hvilket obehag, att, när man omfläktades af en mantel eller vek ur vägen för en majestätisk gestalt, icke förstå hvem man beundrade!
Nå- gon hjälp vid orienteringen hade vi dock där- igenom, att en del af gudarna anbringat sina namnplåtar vid ingången till våningen.
Den sköna trädgården till vänster var alltså Iduns — och midt emot var Bragehallen, där gamla gästfria traditioner uppehöllos.
I en vrå af salen bredde världsträdet ut sina grenar; vid dess åsyn vaknade några kun- skapsreminiscenser, och jag sade: här är Ygdra- sil, men hvar.
äro nornorna?
Men de funnos icke, de hade helt lättsinnigt lämnat sin makt- påliggande vaktarsyssla och vandrade omkring bland publiken — ett tidens tecken, varslande om undergång.
Och undergången kom.
När detta läses, är det strålande Valhall ett minne blott, och gudar och gudinnor ha förgåtts i världsbranden.
Men kvar finnes dock alltid den reella behållningen i sedlar, silfver och guld, och det var ju menin- gen med det hela.
Ty, det måste fram nu till slut, vi ha hela tiden varit på hvad man brukar kalla en basar och gudar och vikingar hade stått upp igen i den bestämda och lofvärda af- sikten att förmå oss att lemna vår skärf till konstnärernas pensionsfond.
CAFOUR.
Bildande konst.
Från Iduns läsekrets.
Karl Nordström-utställningen.
Till Redaktionen af Idun, Stockholm, Sweden.
\ 71 HA JUST mottagit ett nummer af Eder tidning, * dateradt den 20 februari, innehållande en artikel angående en af Fru Kerstin Öström uppfunnen kom- binerad disknings- och torkningsmaskin, kallad " Disk- separator ".
Då vår ställning till denna affär ej blifvit riktigt klargjord i dessa meddelanden, bedja vi få upplysa, att undertecknad Andrén ej personligen bjudit något visst belopp för denna uppfinning.
Affären inskränker sig, tills datum, till att Andrén under en viss tid fått uppfinningen på hand.
Ännu hafva vi ej fått någon modell af full storlek färdig, men finnes det ingen an- ledning antaga, att, när en sådan modell om några veckor blir färdig, den icke skall hålla hvad en mindre och mera provisorisk modell redan lofvat.
Alla, som haft till- fälle att undersöka den gjorda uppfinningen, tillmäta den en enorm praktisk betydelse, och hoppas vi få återkomma, så snart maskinen är färdig att underställas allmänhetens bedömande.
Jag vore mycket tacksam, om de andra tidningar, som innehållit meddelanden i saken, äfven ville intaga ofvanstående.
Siljansnäs d.
5 mars 1908.
London d.
25 febr.
1908.
Kerstin Öström, Oscar F. Andrén, f. Lundin.
Firma Andrén &amp; C:o. 2, Bishopsgate St. Without, London E.
C.
F JÄRRAN FRÅN allt hvad färgkoketteri och insmickrande mjukhet i uppfattningen heter går Karl Nordström som konstnär sin egen afskilda väg.
Det första intrycket man får af hans produktion, där densamma på ut- ställningen i Konstnärshuset ger sin mästare så att säga från hufvud till fot, är kärfhet, trots.
Antingen han målar västkusten med brytande bränningar, galeasen, som sakta glider fram i fjordmynningen, ett parkmotiv eller en stock- holmsutkant med några ensamma hyreskaserner och öppna skräpiga tomter, är det samma sträfva styrka, som bär det artistiska arbetet, samma manliga rytm hos färger och linjer.
Och likväl är konstnären Karl Nordström minst af allt någon ismänniska.
Hans känslo- eld har kanske större flammvidd än de flestas, trots uttryckets knapphet, gestens stilla rörelse.
Bland de till ett tjugutal uppgående oljemål- ningarna är " Klar afton på senvintern " att räkna till det yppersta af.
svensk lyrisk färgkonst.
Hvilket djup i denna blekblåa himmel med de fuktigt glänsande stjärnorna, som stilla bestråla ett stycke snötäckt mark!
" Berget och regn- bågen " utmärker sig genom sin lysande färg och " Bränningar " genom den säkerhet, hvar- med det hvita vågskummet är fångadt och återgifvet.
Serien akvareller och teckningar utgör en betydlig del af utställningen och intresserar minst lika starkt som oljemålningarna.
Det är stämningar från kust och stad, personliga, fulla af karaktär som allt hvad Karl Nord- ström gör.
Till exempel " Birkastaden " med de nyuppförda kvarteren på bergsknallarne, stående obarmhärtigt sammangyttrade och verkande beklämning och fattigdom, eller " Kyrkesund ", fiskläget nere vid fjorden, slumrande under en disig himmel, hvilken sistnämnda kolteckning, tillika med flere andra, blifvit föreslagen till inköp af staten.
Tystnad och enslighet äro företrädesvis de stämningar, som tala ur Nordströms konstverk.
Leendet hittas sällan på hans dukar, lifsvimlet hatar han.
Liksom Brand går han öfver öde- vidder med sitt djupa ärlighetskraf, sträng och sluten, en gestalt för sig i vår moderna konst, förstådd af ett fåtal.
Mängdens applåder skulle heller ej passa honom.
BIRKASTADEN, KOLTECKNING AF KARL NORDSTRÖM.
Barngarderoben är en svensk upplaga af den enda 1 utlandet existerande tidningen i denna bransch och står 1 förbindelse med kontinentens förnämsta barnkläders- affärer och erhäller från dem rikhaltiga mönster till allt hyad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen Ii- också tongiivande på sitt omrläe samTutgifves på-f&amp;e &lt;3 * S i i 5?
S Ä; i KYRKESUND.
Pris för helt år 3 kr., hälft år 1: 60 kr.
i Ä= n „ mm »,, n R Lösnummer 30 30 öre.
öre.
Lösnummer — 136 — detta kraftiga handtag åt bemödandena att främja själf- hjälp, hade sitt årsjnöte söndagen den 1 mars, hvarvid meddelades, att genom Adresskontorets bemedling under år 1907 arbete anvisats 504 gånger, och att härigenom under året en arbetslön af minst 5,000. kr.
kommit behöfYande daglönerskor till godo.
Man kan således taga för gifvet, att arbetskontoren äro behöfliga och gagnande både för arbeterskor och arbetsgifvare.
Arbeterska erlägger 10 öre för att få sin adress in- skrifven på kontoret, och arbetsgifvare 25 öre för ar- beterskas adress.
Vanligen lämnas då 2 adresser i händelse den först sökta arbeterskan skulle vara upp- tagen.
Endast de arbeterskor, som kunna förete goda betyg, inskrifvas.
Adesskontorens verksamhet har fortgått 27 år.
Un- der denna tid har arbete anvisats öfver 11,000 gånger.
Den arbetslön, som behöfvande biträden under sam- ma tid inkasserat, stiger lägst taget till ett belopp af 110,000 kr.
Föreningens utgifter och besvär äro en småsak jämförda med detta storslagna resultat.
Och att företaget burit så rik frukt kan till stor del till- skrifvas kontorsföreståndarinnornas tålamod och osparda möda att främja den goda saken.
Ej kvinnomakt, u t a n kvinno- ansvar.
t-IVAD SKULLE KVINNORNA göra, om de finge med- * * borgaransvar?
— så skulle jag vilja förändra frågan om " kvinnomakt. "
Vi böra aldrig tala om kvinnomakt i egentlig me- ning; ty ville kvinnan tillvälla sig hela den lagstiftande makten, så vore hon ju icke bättre än mannen, hvilken hon, just för detta, klandrar.
KOLTECKNING MED AKVARELL AF KARL NORDSTRÖM Barngarderoben iSt I.
Föreningen Adresskontor för Arbeterskor och Arbetsgifvare, ^-v ^ ^ ^ &lt;« * * * Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illu- streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- sterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör elst sålunda blifva af ofantligt värde for hvarje moder, !l s o m den,.!
1 i 1 ' i ä j nte lämnar henne en god hjälp med barnens sysselsättande, och gifver mer än tillräcklig ~ ^ersattn^lör ersättning för prenumerationspriset, r,r * Tmm&lt;-r » Kr™ * nr i * M
S^pD Vi skola ej tala om makt, den är i detta, som i många andra fall, malplacerad, och i viss mening ett mer eller mindre föråldradt begrepp.
Vi kunna istället sätta det lil a ordet — ansvar — det låter bättre och har för den tänkande, framåtsträfvande människan en vackrare — klang.
Ordet och begregget makt har nog stått och står väl i många fall ännu, alltför nära det fula ordet — våld — och vi veta väl både genom historien och vår egen lifserfarenhet att där oinskränkt makt råder där står nog våldet och lurar.
Kvinnorörelsen är nog icke på " afvägar ", då den lägger en viss vikt vid erhållandet af politisk rösträtt — icke så, som om den vägen skulle vara den allena salig- görande — men vi måste dock anse, och äfven inse, att den är ett af medlen till kvinnornas egen och äfven, i och med detsamma, samhällets höjande till en högre nivå.
Den innesluter i sig så stora möjligheter, och det är detta, som de vakna kvinnorna länge insett och som oupphörligt sporrat dem till nya ansträngningar för att nå detta mål.
Icke för målets egen skull, utan för de goda verkningar, som vi alla vänta af större rättigheter och — • skyldigheter för oss kvinnor.
Astrid von Euler skrifver att kvinnan är den, som skall dana och fostra folket — släktet.
Det lär väl ingen kunna motsäga — men hur skall kvinnan blifva verkligt skicklig till detta höga kall, denna stora uppgift, hur skall hon kunna göra det på ett riktigt, målmedvetet och fruktbärande sätt?
Om vi med klar blick och mogen eftertanke se oss om i världen på uppfostrans resultat så måste vi allt med grämelse erkänna, att det i detta stycket är mycket öfrigt att önska, både med afseende på det upp- växande släktets andliga och lekamliga välbefinnande.
— En frisk själ i en fr.sk kropp, se där idealet; men hur många gånger få vi glädjen fröjda oss öfver ett sådant harmoniskt förhållande.
Sällan, enligt mitt för- menande, och jag tror att vi då komma sanningen när- mast.
Hvarpå beror då detta sorgliga faktum?
— Jo, oftast härleder det sig nog af okunnighet och oför- stånd.
Hvarje moder vill väl alltid sitt barns bästa, eljes vore hon ju onaturlig, bristande kunskap i ena eller andra fallet är nog verkliga orsaken till det gan- ska ofta dåliga resultatet.
Mera ljus, mera verklig upplysning; och det för alla samhällsklasser.
Alla kvinnor borde vara pliktiga att genomgå kurser i hus- lig ekonomi och späda barns vård.
Får man en liten inblick i de breda lagrens hemlif, deras okunnighet i tillagningen af den enklaste husmanskost, barnens hygi- eniska vård m. m., så undrar man många gånger icke på om mannen föredrar krogen, och att barnen se " bleka och piriga " ut.
— — En liten början till det bättre är ju gjord med in- rättandet af skolkök och barnavårdskurser, men läro- anstalterna äro för få och lärjungarna, som behöfva^un- dervisning, för många.
Vi behöfva därför hushålls- skolor och skolkök i hvarje stad, i hvarje^ kommun.
Yrkes- och väfskolor och skolor för barnavård.
Men till detta allt behöfves pengar.
Mycket pengar visser- ligen, men jag tror icke att de skulle vara bortkastade.
— Med tanke på detta måste vi kvinnor arbeta på att få skolmedlen rättvisare fördelade.
Hvarför offrar icke staten lika mycket på våra flickors uppfostran som på gossarnes?
Flickornas insats i lifvet är nog lika vik- tig, borde åtmin=tone vara det.
Det är ju kvin- nan, som skapar hemmet, den vrå af världen, där man- nen skall hvila ut och finna förståelse, det frid- lysta område, där barnen skola fostras och göras starka till kropp och själ, så att de i sin ordning må blifva goda människor och nyttiga samhällsmedlemmar.
Kvinnan behöfver äfven blifva mer politiskt och socialt intresserad, och detta intresse skulle helt säkert de större rättigheterna gifva henne.
Hon behöfver vakna upp ur den tusenåriga politiska och sociala sömnen och ruska upp sig från den apatiska likgiltighet, som länge nog hållit henne fången.
— Med ädla mål för sin sträfvan, skall kvinnans medborgarkänsla fördjupas, hennes blick vidgas, och på det sättet skall lifvet för henne få ett större och rikare innehåll.
— — — Att kvinnan såsom människa och representant för halfva släktet är i sin fulla rätt att fordra likställighet med mannen inom det politiska området, börjar alltmer klarna för tänkande och behjärtade män och kvinnor i alla samhällsklasser, och vi skola hoppas och önska att striden härom ej må blifva för lång och upprifvande.
Rörelsen — den var ju för omkr. fem år sedan endast ett litet frö — har växt upp till ett lifskraftigt träd, — af den lilla rännilen har blifvit en bäck, af bäcken en å och snart ha vi nog en mäktig flod, som med oemot- ståndlig kraft nedbryter allt motstånd och alla gamla fördomar.
Med förenade krafter skulle kanske man och kvinna bättre nå målet, det som åtminstone borde vara målet för alla politiska och sociala sträfvanden — allas väl- färd och lycka — i det stora hemmet, det gemensamma fosterlandet.
" TlLAN. "
SEGERPALMEN SMdespef i fyra akter af Tiifma SöderBerg.
P r i s b e l ö n t vid Iduns dramatiska pristäfling.
(Forts.) Beatrice (lifligt).
Morbror Lennart har varit här i kväll.
Och jag tänkte just göra mig en liten triumf- stund på hans bekostnad.
Men så måste jag ju se till att han kom iväg så fort som möjligt!
Ser du, han och jag ha haft det här till stridsäpple emellan oss i vår.
Han har påstått att statsrådet Waernhagen var en alldeles för klok person att lägga fram ett lag- förslag i den stilen.
Det har ju aldrig händt^ i Sve- rige förr, att en regering gripit sig an med^ något så storartadt ref orn^ tori skt!
Man kan ju förstå, att mor- bror Lennart har svårt för att sätta tro till en dylik fasansfull tilldragelse!
Det har emellertid jag gjort — stridt väldeligen för dig.
Men nu — för nu är det ju knappt någon hemlighet längre, jag menar bland initierade politici, nu har jag stark lust att fråga ho- nom, om han fortfarande har kvar sin säkra tro på statsrådit Weernhagens klokhet!
(Skrattar.
Blir allvar- lig; böjer sig ned mot bordet och kysser Wozrnhagens hand.)
Du kan inte tänka dig så tacksam jag är — det blir dm största gärning.
Hvad jag tycker att du skall vara glad öfver att få utföra den!
(Håller fast hans hand mellan sina båda och betraktar honom med lyckliga ögon.)
(Wwrnhagen säger (Beatrice lyssnar.
Wcernhagen (lågt).
Beatrice (hviskar).
Beatrice (lågt.
I något var till min älskare.
underlig ton).
Jo.
Fru Bendix (vet ej hur hon skall uppta Du menar.
.
.
din fästman.
Det svaret).
Beatrice (ytterst allvarlig).
Nej.
Fästman.
.
?
Ho- nom gifter man sig med — gör kyrkbröllop med tär- nor och marskalker.
Och reser till Italien med.
Fru Bendix (slår henne lätt på axeln).
Nu går jag ifrån dig — när du inte vill tala allvarligt!
God natt.
(Går några steg; stannar.
Närmar sig dottern igen och kysser henne.)
Jag vet ju så väl att jag aldrig behöfver vara ängslig för dig.
.
.
du kan aldrig göra annat än det som är rätt.
God natt!
(Går.)
Beatrice.
God natt, mamma.
(Ser efter henne.
Är tyst en stund.
Till Wcernhagen med ett litet små- leende.)
Det är alltid hennes säkra räddningsankare detta — — att jag inte kan göra annat än det rätta.
— Hon vet inte, att man kan komma in i riken, som ligga bortom rätt och orätt.
(De fatta hvarandras händer.)
ingenting.)
Släpper hastigt hans hand.)
Fjärde Hvad är det?
Sitt s t i l l a.
.
.
Sag ingenting.
akten.
i (Försiggår på samma ställe som föregående akt.
I december samma år.
Vid bordet sitta — midt emot hvarandra — Stefan Carleson och Suzanne.
Framför dem står Beatrice färdig att gå ut.
Drar på sig handskarna.)
Fru Bendix.
Det var något jag kom att grubbla öfver.
.
.
och så måste jag fråga dig.
Suzanne.
Jag undrar just hvad hon vill.
— Det är kanske fråga om pengar.
(Fru Bendix kommer in från höger.
morgonrock med en schal öfver axlarna.)
Beatrice.
Beatrice.
Klädd Lilla m a m m a.
.
.
är det så du sqfver!
Beatrice.
Hvad kan det vara?
Fru Bendix (som nu hunnit fram till dottern).
Det är barnsligt förstås.
Men du vet att man ibland kan komma att tänka på så mycket underligt.
Beatrice (klappar hvad det är!
moderns hand).
Tala då om Fru Bendix.
Jag förstår ju att man kan tänka mycket fritt.
Och handla fritt.
Och att det kan vara alldeles rätt.
Men det är ju oftast så att man inte talar i egen sak ..
Jag kom att tänka på om något sådant där skulle gälla en själf.
Dig själf, menar jag.
Om du vore gift — och höll af din man — och han började tycka om en annan.
Då, Beatrice?
Beatrice (efter några ögonblick).
Jag tror jag skall kunna svara d i g.
.
.
Såg jag — att han inte blef sämre genom den kärleken — att den kvinnan inte drog ned honom utan hjälpte honom att växa att hon var mera än hvad jag v a r.
.
.
då skulle jag böja mig.
Smärtan undgick man naturligtvis inte.
Men var hon en dålig kvinna — såg jag att hon gjorde honom mindre.
.
.
lockade hans själ bort ifrån det som var stort och rätt — då vore ju allt slut.
Då släcktes nog ljuset.
Fru Bendix (står grubblande en stund).
Ja ...
jag vet inte jag, sådant blir säkert alltid svårlöst.
.
.
Beatrice (skrattar).
Ja, jag äi glad öfver att jag duger till det.
— Men det är ledsamt att jag skall nödgas vara en oartig värdinna.
Jag skall försöka komma htm så snart som möjligt.
Suzanne.
Fru Bendix.
Beatrice.
Ar det något Jag måste fråga om en sak till.
Nå.
.
?
Fru Bendix.
Hvarför fick inte Pauline ta brefvet i går kväll?
Du ville inte visa adressen — inte sant!
Beatrice (nickar leende ät Wwrnhagen).
Jo.
Fru Bendix.
Men hvem var det då till?
undrat så mycket.
Beatrice.
Jag har - Carleson.
Har ni varit borta ett hälft år?
Suzanne.
Mer.
Du reste ju den tjugunionde maj.
Beatrice.
Suzanne.
Fru Bendix (efter några sekunders .ag inte veta.
.
.
J 5 tystnad).
Får Lägger du sådant på minnet!
Det var dagen efter mammas begrafning.
Beatrice (färdig med handskarna).
Nej, nu för- svinner jag.
Adjö så länge.
(Nickar och går.)
Suzanne (börjar framför henne).
bläddra Carleson (till sist).
de sista tre dagarna?
i en bok, som ligger Vet ni hvad jag gjort under skakar på hufvudä.
Ser ej upp.)
Carleson (andas kort).
Väntat.
Väntat på en enda rad.
Nu stod jag inte ut längre.
Därför kom jag hit.
För att få träffa er.
Suzanne (uttryckslöst).
Ja.
.
.
det är nog bäst att vi får det här uppgjordt.
Carleson.
Hvarför svarade ni inte på mitt bref?
Suzanne (drar ihop ögonbrynen i smärta).
Åh.
.
.
det var så s v å r t.
.
.
Hvarför skref ni det brefvet?
Carleson (kort och.
hest) .^ Jag var naturligtvis galen.
Det visste jag redan då.
Suzanne.
Du är så nyfiken, mor.
Vet du om att farmor kommer hit?
Beatrice.
Hon har underrättat.
Det skall bli roligt att få träffa henne.
Det är ju ett hälft år sedan sist.
(Suzanne Beatrice (ser upp i hennes ansikte).
mer?
Förmodligen.
Suzanne.
Du hinner inte mer än hem, förrän de börja plocka dig.
Ni ångrar.
Carleson.
Ja.
Förmätna gärningar straffa sig.
Jag — lyfta mina ögon till er!
Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition; åtföljd af likvid insändes till: Urjpeif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol längd, erhåller Ni till Eder figur inom Sverige: Blus- Mästersamuelsgatan 43, Stockholm: Erhållas omgående till nedanstående pris Prinsessklldning 75 öre, = fullt tillförlitliga, moderna o. eleganta ... 4 0 ö KjolmSnater utan slåp 50 öre, Prinsesskladning 75 ore,.
_ _ aa.
n 4.
eleganta I Pappersmönster.
^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ g ^ Iduns JHonsteraia.
137
D&amp;^J (Suzanne betraktar honom ett ögonblick häpen.
Brister i ät litet skratt.)
glimtar af god dramatisk gestaltningsförmåga, särskildt gäller det den gamle karolinen herr Carleson.
Säg för Guds skull ett ord!
Bara ett.
Björn till Hoby, som är liffullt och karaktäristiskt Jag vill åtminstone höra ert nej — —.
Fast jag vet tecknad.
Kring honom knyter sig också huf- att se ' n.
.
.
blir lifvet bara en trasa.
vudintresset, och den scen, där han skiftar arfvet mellan sina närmaste, tillhör skåde- Suzanne (förebrående).
Herr Carleson.
.
.
spelets starkaste partier.
Carleson.
Är jag er alldeles likgiltig?
Författaren kan alltså ej frånkännas drama- Suzanne.
Åh ..!
tiskt temperament, som, då åren hunnit mogna och fördjupa detsamma, utan tvifvel skall ge Carleson.
Tala!
goda resultat.
Suzanne (i kval).
Det är så svårt alltsammans.
.
.
Hr B r o r O l s s o n hade utformat en öfver- tygande bild af gamle Björn; det låg nära till Carleson (står upp och närmar sig henne).
Kan ni inte hålla af mig?
hands att tänka sig honom, med hans kärfhet och impulsivitet, som 1700-talsmänniska.
De Suzanne (nästan förvånad).
Kan i Det gör jag ju.
öfriga figurerna verkade däremot ganska mo- Carleson (hastigt).
Men då.
.
.
derna, trots klädedräkten, och spelades fullt nutidsmässigt, något som naturligtvis förryckte Suzanne.
Nej, nej!
stämningen.
Hjalmar Bergman.
Carleson (spändt och hoppfullt).
Men förklara!
Thore Blanche.
Styckets upptagande på scenen var emeller- Om-jag betyder något för er sä — tid mera berättigadt än man på en del håll M DET LIGGER någon mening i de ofta Suzanne (afbryter).
Något 1 (l låg upprörd ton.)
uttalade önskningarna om en svensk velat medgifva, ty med alla sina svagheter Ni är ju min största glädje här på jorden.
.. men ni dramatik på våra scener, borde kritiken icke innebar det löften, visade ansatser, som för- är också min största sorg.
Och därför är jag tvungen att svara nej.
frostbita den spirande brodden till roten, utan tjäna att fästas vikt vid.
Ett Dramatiska teatern värdigt program var Carleson.
.Tig förstår er inte alls.
(Sätter sig på hellre låta en smula sol och värme följa på Sofokles tragedi " Antigone ", som, oaktadt hagelskurarne.
stolen bredvid henne.)
Hvar och en, som är förtrogen med för- årtusendens olika smakriktningar sökt komma hållandena, vet att vår lilla falang af unga dess byggnad till lifs, ännu behåller sin kraft Suzanne.
Det är inte svårt att förstå.
att skaka och gripa.
Fylldt af den eviga dramatiska författare, på något undantag när, Carleson.
Jo.
skönhetens och den eviga sanningens ande kan ännu befinner sig på sökandets stadium.
Men detta drama om mänsklig besinningslöshet och Suzanne.
Vi äro ju så olika.
Vi ha ju ofta inte de, som åstadkommit verk, hvari begåfning och härsklystnad aldrig åldras.
alls samma tankar.
käck vilja kunnat skönjas genom bristerna, äro För minnet står fröken L u n d e q v i s t s af för goda att klubbas ned.
Och till dem hör, Carleson (andas lättad).
Hvad gör det.
om ej alla tecken missleda, Hjalmar Bergman, antik stilrenhet präglade Antigonegestalt, något Suzanne.
Mycket.
Därför att ja * är en människa hvars skådespel " F r u Vendias kedja " öppnat vacklande i deklamationen i diktens första af- liksom ni.
raden af Dramatiska teaterns bebådade svenska delning, sann och helgjuten i den sublima, smärt- fyllda scen, då hon anträder dödsvandringen.
Carleson.
Hvarför säger ni det åt mig?
original.
Att hr de Wahl ej kom i tillfälle att utföra I denna familjehistoria mot bakgrunden af Suzanne.
Det behöfs — trots allt.
Det är ju det kung Kreons parti blef en stor missräkning.
Hr som är hindret, förstår ni.
Också jag har en själ ... det karolinska tidehvarfvets sista skede ha vi L i n d b e r g spelade rollen intelligent, som var och en annan än den jag brukar visa.
Jag är inte ett typiskt verk af en talangfull sökare, ännu sådan som man tror — inte mild, inte tolerant.
Den att vänta, men hans deklamation kan ej till- skepnaden har tvingats på mig — eljes skulle det ju aldrig oviss om medlen och målet.
Förträfflig var Pjäsens grundfel är dess svaga dramatiska fredsställa ett sundt öra.
ha varit någon ro hemma.
Pappa har haft det så tungt.
Och jag har inte kunnat öka bördan.
— — Men in- byggnad, ty hvarken den famösa kedjan eller hr G ö s t a H i l l b e r g s Haimon och hr P a l m e nerst inne — där mitt eget samvete sitter — där är den tid, hvari handlingen utspelas, ha något af gaf höghet och kraft åt Teiresias, den blinde jag fanatiker.
Och ni förstår ju, att det är med det siaren.
De vackra körerna utfördes med vokal samvetet jag måste tänka nu.
.
.
den här stunden.
Nu vikt att göra med själfva historien.
Dialogen glans; för öfrigt tycktes koren vara kom- härskar ju inte slumpen — nu härskar jag själf.
Och med sin tröga gång, sina onödiga omsägningar handlar man inte då som samvetet bjuder, dä belastar och fraser, hämtade ur alkemisten Maeterlincks plett likgiltig för Antigones och kung Kreons dystra öden, men dess mera intresserad af man ju sig med en sådan synd, som inte kan förlåtas.
deglar, visar ock hän på den ovana handen.
salongen, som ju också är något att se på.
Men i själfva figurskildringen finnas däremot Carleson.
Jag förstår er fortfarande inte.
Efter Antigone har följt Ibsens skådespel Suzanne (långsamt).
Den man, som jag skulle ge ' " John Gabriel Borkman ", i nvilket hr L i n d - mig åt, måste vara själ af min själ och tanke af mini b e r g redan för flere år sedan skapade en tanke.
Att bara tänka på kärleken — kärleken som ypperligt karaktäriserad typ af den hänsynslöse är så underlig och obegriplig — det är inte rätt.
egoisten och drömmaren Borkman och hvilken Carleson.
Finns kärleken hvad betyder då allt han nu återgaf med samma träffsäkerhet som annat I förr.
Det är onödigt påpeka, att fru H å k a n s - Suzanne.
Sådan är inte min kärlek — och inte s o n var illuderande sann i sin framställning heller er, r ' et vet jag.
Vänta skall ni förstå.
Om jag af den stridbara, af hatets och kärlekens fanatism skulle säga så här: Redan denna timme blir jag er, behärskade modern — hennes sätt att säga ifall ni går förnekarnes väg, ifall ni byter om tro i det och det, tar tillbaka just det innersta af hvad dialogen är dock ej helt fritt från teatraliska ni sagt och förkunnat under er offentliga bana; gör tonfall — och att af de öfriga rollinnehafvarne er syn och önskan och hopp och tro ifråga om värl- fröken B o r g s t r ö m tog priset genom sin, trots dens framtid och frälsning till densamma som min enkla medel, raffinerade tolkning af fru Wil- syn — hvad skulle ni svara på det?
tons figur.
Uppsättningen — särskildt andra Carleson.
Men tala då inte om detta nu I Ni har aktens rumsinteriör — länder Dramatiska tea- sagt att ni håller af mig.
tern till berömmelse.
Suzanne.
Jag hatar er också.
— Hvarför är ni inte en annan.
Ni skulle kunna vara en annan.
Nu Hr T h o r e B l a n c h e går alltjämt framåt som ser ni inte klart — hvarken när det gäller medel eller teaterförfattare.
När han framträdde med sin mål.
stockholmskomedi " Spindelväfven ", visade den Carleson.
Det har ni sagt mig förr.
en afgjord utveckling i jämförelse med hans tidigare alster, och i dessa dagar har han i Suzanne.
Men jag har inte sagt hvad det betydde för mig.
Det har ställt er på fiendesidan.
Jag vore " Det nya huset " på Vasateaterns presterat en desertör, om jag gaf er något af m: g Och när do- ett nutidsskådespel med ämne från den- stock- mens stora dag kommer, vill jag inte att det namnet holmska byggmästarevärlden, som vittnar om skall tilldelas mig.
Kanske det enda goda, som då ytterligare framsteg.
Handlingen: en grof- kan sägas om mig, blir att jag inte var svag den här stunden.
En gång måste vi alla vägas — och jag vet arbetets man, som tack vare starka näfvar och att i det här ögonblicket Slår jag på vågen.
Nu gäller goda konjunkturer blifvit rik på att bygga hus, det att inte vara för lätt.
men som fläckat sitt lif genom den dåliga gär- (Forts.); ningen att stjäla och låta en god vän bli an- G E R D A L U N D E Q V I S T SOM A N T I G O N E.
klagad och dömd för brottet, är visserligen icke H.
H A M N Q U I S T F O T O.
O ^hjij \ r^ORDIALE Modernaste Balparfym.
^^ Tillfäekligt med en högst två dfoppap på näsduken.
— 138
^^E) genomförd med någon djupare psykologi.
Men scenerna ha lif och fart, sedan man passerat den tunga och rätt öfverflödiga första akten, och dialogen är ledig och målande.
Hr E k e l u n d återgaf byggmästaren och gjorde det med mycken kraft och karaktär, och fru C a s t e g r e n s vakna talang hade format ut byggmästarfrun, den forna handtlangerskan, till en god verklighets- typ.
Hr V i c t o r L u n d b e r g som den för- supne timmermannen, styckets bäst tecknade figur, var ett litet mästerverk af människofram- ställning.
— Det ädla elementet, som för moralens och pliktens talan, är tyvärr alltid en smula tråkigt, då det skall ställa sig i pose på scenen.
Författaren lyckades dock mestadels undvika de farliga skären, däri fördelaktigt understödd af paret W i n n e r s t r a n d och hr Lindlöf, som sågo genomhyggliga ut och sade sina repliker med all önskvärd upphöjdhet, samt af fru H a g m a n, hvilken var illusorisk som en rar gammal fru.
— Framgången var gifven och välförtjänt.
På Intima teatern har " Herr Bengts hustru " upptagits och gjort mycken lycka.
Också talar August Strindberg där blida och vackra ord om kvinnan, hvilket gör godt att höra från en scen, där kvinnan nu i flere månader spikats vid korset.
Ändtligen kom reprisen af Verdis " Otello " på Kgl.
teatern.
Hr F o r s e l l s Jago utgör operans glanspunkt, det är en vokal och dramatisk framställning af högsta rang, utan hvilken hela verket, trots enskilda skönheter i den starkt lidelsefärgade musiken, skulle falla till marken.
Som den rasande Otello var hr M e n z i n s k y aktningsvärdt mänsklig, undvek skickligt att falla ned i det parodiska, och fru L y k s e t h - S c h j e r v e n s Desdemona präglades af mjuk kvinnlighet, något som väl kunde behöfvas i allt det raseri, hvaraf operan öfverflödar.
— A n n a N o r r i e s vissång kommer städse som en frisk vind in i vårt hvardagslif.
Att hon ej kan sjunga bort allt, som är kvalm och tyngd omkring oss, är icke hennes fel.
I alla händelser känns det som om vi en stund blefve kvitt alla skräpintressen, då vi få lyssna till hennes visors humor eller tragik.
Hennes båda senaste " aftnar " ha medfört ännu ett plus till de öfriga lockelserna genom det föredrag om konsten att sjunga visor, hvarmed hon inledt dem.
Anna Norrie förstår nämligen också att kåsera på estraden.
Af allt öfrigt i musikväg, som förekommit sedan den förra öfversikten skrefs, är främst att nämna Nya Filharmoniska sällskapets upp- förande af Berlioz ' " Faust ".
Man må säga hvad man vill om detta heterogena verk af den store instrumentalisten — dess flackhet, bländande effekter och bisarrerier — ett faktum är att det rymmer sköna ställen och flerstädes besitter en ypperlig karaktäristik.
Det senare gäller särskildt om Mefistofeles, hvilkens parti sjöngs glansfullt af hr F o r s e l l.
Fröken H e s s e s Margareta förtjänar likaledes en kom- plimang, och beträffande hr Ödmann som Faust sjöng han redbart och vackert med sin evigt unga tenor.
Körer och orkester skötte sig ut- märkt under hr J ä r n e f e l t s ledning.
A u l i n s k a k v a r t e t t e n har haft en af sina alltid intressanta kammarmusikaftnar, hvartill kommit ungraren E r n s t v o n D o h n ä n y i s glansfulla Beethovenkonserter, visande konst- närens stora pianistiska egenskaper och djupa förståelse af Beethovens snille, samt fröken A u r o r a M o l a n d e r s rätt välvilligt mottagna pianoafton i Vetenskapsakademien och hr Jack- s o n N o r r i s lifligt beklappade romansafton i samma lokal.
ÖR OVANLIGHETENS skull lämna vi i dag ett referat frän en af fastlagstidens mänga glada fester, den sedvanliga årsbalen på skogsinstitutet, där vara hurtiga unga forstmän och jägmästare som be- F kant erhålla sin utbildning.
Då det för alla strandvägsflanörer välbekanta institutet med sitt harliga läge vid Djurgårdsbrunnsviken är dömdt att försvinna för att bereda plats åt Nobelstiftelsens nya palats, torde det finnas en dubbel anledning att just nu bringa det och dess elever pä tal.
@ Å KUNGL.
SKOGSINSTITUTET hölls häromaftonen £ * • den sedvanliga årsbalen.
I institutets gamla park, för de flesta stockholmare endast en » terra incognita » vid Strandvägens slut, flammade marschaller och tjär- tunnor, och hornstötar och jägarsignaler hälsade de an- ländande gästerna välkomna.
Den gamla minnesrika byggnaden, som snart skall jämnas med marken för att lämna plats för Nobelstif- telsens nybyggnad, hade för aftonen omvandlats till ett stycke vildmark.
I de åldriga lärosalarna stod gran- skogen i mörka led, och ur ett stenkummel framvällde bland mossan en skogskälla, bjudande gästerna svalka.
Inne bland snåren skymtade skogens åbor, älgar och vargar, och i källan doppade bäckasiner och morkullor sina näbbar.
Och dock!
Var detta en bild af vildmar- ken?
Mellan granskogens grenverk silade lampornas färgade sken ned på damernas ljusa toaletter, och från danssalen hördes de dämpade tonerna af Valsdrömmen och » Eternelle ».
Under aftonen fick institutet mottaga ett lika väl- kommet som oväntadt besök.
Lockad af rykten att finna meningsfränder och kamrater på jägarestråten samlade till fest, hade S: t Hubertus, alla jägares och skogsmäns vän och skyddshelgon, sökt sig dit från sina ensliga vägar i vildmarken.
Dock hade han kanske ej väntat att på en jägarefest mötas af valsmelodier och beskådas af undrande flickögon.
Också återspeglade ^sig förvå- ning och häpnad i det väderbitna ansiktet, då han midt under en boston gjorde sin entré i danssalen.
Vi låta honom själf tala: På vilsna vägar i vildmarkstrakter, jag vandrat i vinterns dar.
Om sommaren brunbränd af soliga makter i skogen jag sofvit har.
Så nådde mig sägner, som sade, att söder om skogarna låge ett slott, dit samlades .. årligen femtio bröder af jägarnes gyllene lott.
Jag frågat mig före hos folket och funnit er samlade här till sist.
Dock!
Är det till jägares hem, som jag hunnit?
— Har jägarn sin jaktlust mist?
Härjser jag blott leende läppar och hör blott hviskande munnars kurtis, men jag som bland skogarnasShögdjur mig rör blott är hård och mitt hjärtanär is.
Sedan den allmänna förvåningen något lagt sig, fram- trädde en af institutets elever och hälsade den långväga gästen med följande ord: Välkommen du är, och jag känner dig re ' n på ditt skick och din dräkt och ditt tal.
Du är skogarnas son, du är jägares vän, Hubertus, träd fram i vår sal!
Du är hård, har du sagt, och ditt hjärta är kallt.
Det är sant, men dock minnas du må att långt kallare drifvor än dina smalt för solsken ur ögon två.
Ditt öga är skarpt och du skjuter ej fel, du nog sårat mångt ädelt vildt.
I kväll får du akta dig själf likväl, att ditt hjärteblod ej må bli " spilldt.
Träd hit!
För att tämja din vildhet med, ett minne från vildmarkens dar, vill jag ge dig till drottning, på jägaresed, den fagraste tärnan vi har.
Så spelades » Skogis » egen boston upp; S:t Huber- tus förde sin drottning i dansen och blef aftonens hedersgäst.
Balen fortgick så under den angenämaste stämning, då och då afbruten vid skogskällan af de gamla visor och låtar, som under årtiondens lopp sjungits så snart » skogisar » varit samlade till fest eller råkats under arbetet i skogen.
Kl. 3 afblåstes balen; marschallerna tändes ånyo i parken, och snart hade de massiva järngrindarna slutit sig efter den sista bortrullande vagnen.
ARIEL.
A. BLOMBERG FOTO- 139 —
VILL NI H A garant) f ö r en ren och o f ö r f a l - skad n a t u r s a f t, använd då u t e - slutande A.
- B.
L I N G O N S tillverk- ningar.
Genom modärna a p p a - r a t e r I filtrér- och sterilise- ringsväg ä r o vi i s t å n d leverera s a f t e r utan spår a f vare sig konserveringsmedel eller andra tillsatser.
Kontrollant: TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckkorf med stekt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärter med fläsk; fraspannkakor med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kokt sill med smör och ä.^n; samt po- t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Benig kalfstek med potatis, ärter och gurka; helkokta äpplen med vispad grädde.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafre gryns gröt - med m j ö l k; - ä g g; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärtpuré med stekt bröd; laxpudding med skiradt smör.
RECEPT: K o k t s l ä t v a r (f. 6 pers.).
2 kg.
slätvar, 150 gr. salt, l / s citron, 3 lit.
vatten.
T i l l g a r n e r i n g: 1 citron, krus- Prof. G. Lagerheim.
persilja.
Guldmedalj: B e r e d n i n g: Fisken urtages, sköl- NORRKÖPING 1 9 0 6 &lt; jes väl i flere vatten och torkas med LUND 1901 en fiskhandduk.
Fenorna afputsas, men bortskäras ej.
Den gnides där- efter in- och utvändigt med 2 msk.
af saltet samt citronsaften.
En djup skåra göres i den mörka sidan på fisken, för a t t det hvita skinnet på andra si- dan ej skall spricka.
Slätvaren lägges på en fisksil med den hvita sidan upp och nedsattes i det ljumma vatt- net, tillsatt med saltet.
Den får ha- stigt koka upp, men därefter endast småkoka med t ä t t slutet lock, 20 — Redigerad af 25 min.
eller, tills fenorna lossna lätt.
Fisken upplyftes genast med silen och ELISABETH ÖSTMAN spadet får väl afrinna, hvarefter den Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- upplägges med den mörka sidan upp, derskurs i Stockholm, på ett varmt fiskfat p å bruten ser- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR vett.
Den garneras med citronskifvor samt persilja.
Slätvar serveras med VECKAN 15 — 21 MARb 1908. smält smör, hummersås eller holländsk sås.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Chateaubriand med brynt potatis; mjölk; kaffe eller t e med hvetekring- H u m m e r s å s (f. 6 pers.).
1 kula lor.
M i d d a g: Kastanjepuré; kokt slät- kräftsmör, msk.
smör (10 gr.), 2 var med hummersås; stekt hare med msk.
mjöl, tys del.
fiskspad, 3 del.
tunn brynt potatis och salader; äppelbeig- grädde, en 3 V2-burk hummer, 1 äggula, net med vaniljsås.
salt, socker, hvitpeppar.
MÅNDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; B e r e d n i n g: KräftsmÖret, det van- kÖttstufning i snäckor (rester från.
sön- dag); mjölk; kaffe eller te.
M i d - liga smöret och mjölet fräses i 2 min., därefter tillsättes fiskspadet och gräd- dag: Köttfärs med bruna bönor; den litet i sänder och såsen får koka soppa p å blandad frukt.
10 min.
Den sönderskurna hummern TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; nedröres försiktigt jämte den uppvis- gratin p å sill; ä g g; mjölk; kaffe eller pade äggulan, såsen får sjuda.
te.
M i d d a g: Bräckt skinka med po- Såsen afsmakas hvarefter med kryddorna och ser- tatispuré; semlor med mjölk.
veras till flere sorters kokt fisk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; köttfärs (rester från måndag) med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
Ä p p e l b e i g n e t (f. 8 pers.).
225 M i d d a g: Blomkålspuré med rostadt gr. sötmandel, 10 gr. bittermandel, 200 gr. strösocker, 160 gr. smör, 3 äggulor, bröd; gädda med pepparkakor.
KÖKSALMANACK A N N O N S E R skola vara inlämnade till Expeditionen senast fredag för att vid Jönk, läns folkhögskola, som börjar kunna införas i följande veckas num- deni 2 nästk.
maj och fortgår 12 veckor, mer.
önskas en lärarinna i pedagogisk slöjd o. väfnad.
Lön 300 kr.
Ansökningar torde insändas till doktor V. Öberg, Nässjö, före den 25 mars.
För kvinnliga kursen LEDIGA PLATSER Forestånderskeplatsen vid Visby hospital är ledig.
Lon 625 kr.
om a r e t med 10, 20, 40 proc.
förhöjning efter resp. 2, 5, 10 års tjänstgöring, 125 kr.
kost förbättrings - penningar samt allt fritt, äfven tjänste- kläder.
Till direktionen ställda ansök- ningar, åtföljda af präst- och läkare- betyg torde insändas t i l l anstaltens läkare före den 20 mars.
Vid Västerbottens läns sinnesslöanstalt i Umeå, blir 1 nästk.
sept.
plats le- dig för en lärarinna.
Om aflöningsvill- kor m. m. lämnar anst.
föreståndarinna upplysningar.
Ansökningar, åtföljda af kunskaps- och läkarbetyg, torde före 1 april insändas till styrelsen, adress Västerhiske.
STYRELSEN.
TVÅ lärarinneplatser vid Folkhögskolan i Gamleby.
E n hufvudsakl.
i väfnad, sång och folklekar, en i huslig eko- nomi.
Vidare upplysn.
af direktör H. Hanson, Gamleby, som mottager an- sökningar intill 1 april.
Jungfr-u, kunnig i servering samt inomhus före- fallande göromål, villig, ordentlig och barnkär med bästa rek.
erhåller plats den 28 april hos kommendörkapten Feychting, Karlskrona.
UNG bildad flicka, villig a t t med dotter i huset dela alla inom e t t hem förekommande göromål, utom t v ä t t och skurning, erhåller 1: sta maj plats å landtegendom.
Reflekterande torde upp- gifva lönepret.
före 1: sta april under adr.
» M — a », Vassmolösa p.
r., Kal- mar l ä n.
UNG bildad dam får anställning från sommarens början som värdinna hos yngre ämbetsman i solid ställning p å landsbygd i Norrland nära järnväg.
Fa- miljen består af annonsören och tvänne hans anhöriga, gamla, men krya och rara, för hvilka hon bör bli en sol- stråle.
Aider högst 25 år.
Särskild r i k t fästes vid enkla vanor och verk- lig bildning.
God hälsa erforderlig.
Svar med nödiga upplysningar, betyg eller referenser och fotografi, som åter- sändes till » Framtidsplats i Norrland », under adr.
S. Gumxelii Annonsbyrå *, Stockholm.
i Själevads socken af Västernorrlands län, hvarmed desinfektörstjänsten är förenad, varder härmed förklarad till ansökan ledig.
Lönevillkoren ä r o: 400 kr.
i årslön jämte fri bostad och ved- brand samt 50 öre pr dag i tjänstgö- ringspengar.
Ansökningshandlingar, in- nehållande frejdebetyg, läkarebetyg om god hälsa samt betyg om genomgången sådan sjuksköterskekurs hvartill lands- tingets bidrag kan erhållas, inlämnas till kommunalnämnden före den 15 april d. å.
Tjänsten tillträdes d.
1 juni 1908.
Själevad i febr.
1908.
Å kommunalnämndens vägnar E. Näsholm, HUSHÅLLERSKA, som vill å t a g a sig matlagning och öfriga kökssysslor i mindre fam. erhåller plats nästa 1 maj.
Betyg, löneanspråk och ålders- uppgift, adr.
Kranklösa herregård pr Ljungbyholm.
ANSPRÅKSLÖS, duglig flicka, ej un- der 25 år, kunnig i matlagn., bakning och öfriga hushålls g öromål, önskas 1 april i prästgård på landet.
Svar med betyg, ref. och löneanspråk till » R.
W. », Skara p.
r. LÄRARINNEPLATS för sommaren å egendom i Sörmland a t t söka genom Norra Inack.-Byrån, Malmskilnadsgatan 27, Stockholm.
BARNJUNGFRU, frisk, ordentlig, på- litlig, någon vana i sömnad, erhåller plats i familj, 3 barn, 8 — 3 år.
Goda rek., betyg, foto, löneanspråk till » God plats », Alingsås p.
r.
I GODT hem i Stockholm får bildad flicka, kunnig i matlagning, plats.
Jungfru finnes.
Nya Inack.-byrån, Brunkebergsgat.
3 B, Sthlm.
EN c: a 30 å 35-årig anspråkslös och och barnkär flicka med god karaktär, duglig i en husjungfrus sysslor äfven stärks try kn ing och sömnad samt villig åtaga sig barnens vård (yngste 4 år) får god plats den 24 april.
Lön 150 kr.
Svar med utförliga upplysningar och helst p o r t r ä t t torde sändas till » P. », Landskrona p.
r.
FRISK, bildad flicka, kunnig i söm- nad, får plats i familj för a t t vara husmodern behjälplig med inom hemmet förekommande göromål samt vården af en ettårig flicka.
Två jungfrur fin- nas .. Svar med lönepret.
till fru M. Abenius, Södertörns Villastad- VARGARDA kas och serveras, helst kall med skor- por.
G r a t i n p å s i l l (f. 6 pers.).
2 sil- lar, 3 / 4 lit.
rå potatis, 2 sona rödlökar, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 msk.
s t ö t t a (Kungl.
Hofleverantör) skorpor.
T i l l f o r m e n: ty 2 msk.
smör (10 gr.), 1 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Sillarna urtagas, sköl- Yid beredningen bortslipas jas väl och vattenläggas i 12 tim .. Där- icke — såsom ofta sker för efter aftages skinnet och sillarna flä- att gifva grynen hvitare kas.
Ryggbenet och alla småben bort- färg — den gulaktiga, nä- tagas noga och hvarje sillhaliva ska- ringsrika proteinbinnan.
res i 6 bitar, Potatisen sköljes, skalas Genom bevarande af denna och skares i tunna skifvor.
Löken ska- blifver gröten mera nä- las och hackas fint.
En eldfast ome- ringsrik, Jinsmakande lettform smörj es med kallt smör och och fast (ej lös och slemmig).
beströs med s t ö t t a skorpor.
På bot- ten af formen lägges e t t hvarf po- tatis, så ett hvarf sill och därpå lök.
Obs.
Den extra kvalitén i patetema.
Så fortsattes tills d e t blir 3 hvarf potatis och 2 hvarf sill.
Öfverst lägges smöret i flockar och därofvanpå strös skorporna.
Anrättningen stekes i god 1 ägghvita, 12 gr. hvetemjöl, 4 kkp.
ugnsvärme 3 / i tim. och serveras som äppelkompott (2 lit.
äpplen, lty 2 kkp.
frukosträtt.
krossocker, 2 kkp.
vatten).
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), F r a s p a n n k a k o r (f. 6 pers.).
6 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- del.
torrt hvetemjöl, 3 msk.
socker, kas i ugn och drifves genom mandel- 1 lit.
tjock grädde, 6 del.
vatten, 3 kvarn, hvarefter den stötes mycket fint del.
skiradt smör (3 hg.).
tillsammans med sockret i stenmortel.
B e r e d n i n g: Mjölet torkas väl i Smöret skiras, får kallna och röres där- värmugnen, hvarefter det siktas i e t t efter, tills det blir hvitt d å äggu- fat och blandas med sockret.
Grädden lorna en i sänder, samt ägghvitan sla- tillsattes litet i sänder omväxlande med gen till hårdt skum, mandeln och mjö- vattnet och det skirade, men afsval- let tillsättas, hvarefter massan omröres nade smöret.
En pannkakslagg upp- väl.
En kopparform.
eller tackjärns- värmes långsamt och till hvarje pann- panna smörj es med kallt smör och be- kaka tages ungefär 3 msk.
af smeten.
strös med fint s t ö t t a skorpor, den be- Då pannkakan fått vacker gulbrun färg, klädes därefter p å botten och kanterna rullas den p å en for ' ändamålet af- med en del af massan samt fylles till sedd käpp.
tre fjärdedelar med äppelkompott.
Den öfriga degen bredes u t som e t t lock B e n i g k a l f s t e k (f. G pers.).
2 öfver äppelkompotten.
Puddingen 3 gräd- kg.
gödkalfbringa, 3 msk.
smör (60 gr.), das i ordinär ugnsvärme omkr. / i tim. 1 liten msk.
salt, 6 kryddpepparkorn, Den serveras, afsvalnad, med vispad 1 lit.
efterbuljong eller kokande vatten.
grädde.
S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), lty 3 msk.
mjöl, köttsky, 1 del.
tjock grädde, salt, hvitpeppar (socker).
S o p p a p å b l a n d a d f r u k t (f. B e r e d n i n g: Bringan knäckes väl 6 pers.).
lty 3 hg.
katrinplommon, 1 hg.
och tvättas med en duk, doppad i torkade äpplen, i hg.
torkade aprikoser, hett Smöret brynes i en lång- 1 bit kanel, 2tys lit.
vatten, ltys kkp.
panna, vatten.
kalfsteken ilägges med kött- krossocker, 1 msk.
mondaminmjÖl, tyg sidan upp och brynes vackert i ugnen.
msk.
rismjöl.
När den ä r brynt spädes den med B e r e d n i n g: Frukten sköljes och den kokande buljongen, litet i sänder, får ligga i blöt öfver natten i det vat- och öses öfver omkr. hvar 10 min,.
ten, hvari den skall koka.
Den på- Till stelalingen åtgår omkr. lty 2 tim. sättes tillika med sockret och kanelen K ötts kyn silas och skummas, smör och får koka med lock, tills fruk- och mjöl_ sammanfräsas, köttskyn på- ten ä r mjuk.
Soppan afredes d å med spädes litet i sänder och såsen får mondaminmjÖlet och rismjölet utrördt koka 10 min.
Grädden tillsättes och i Va k k p.
kallt vatten.
Den får därefter såsen får e t t uppkok samt afsmakas koka, under rörning, i 5 min., afsma- med kryddorna.
HAFREGRYN ° HAFREMJÖL SOLO-KflFFE från A.-B.
Malmö Kaffekompani.
H.
M.
K o n u n g e n s Hofleverantör.
Magnetiskt f ö r ä d l a d t enligt svenska p a t e n t e t n:o 20016 är det b ä s t a, r e n a s t e och d r y g a s t e JflVfl-KflFFE som finnes i m a r k n a d e n och säljes 1 femton olika Javablandnirfgar i rikets förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer.
H e l k o k t a ä p p l e n (f. 6 pers.).
12 goda, jämnstora äpplen, ty 2 kg.
toppsocker, 3V 2 del.
vatten.
B e r e d n i n g: Sockret hugges i små stycken och lägges i en kastrull, vattnet påhälles, och när sockret är smält, kokas det till en klar lag, som får kallna.
Äpplena skalas, blomfuaset borttages, och stjälkarna skrapas samt aftagas till hälften.
De nedläggas ge- nast i sockerlagen; häruti kokas äpp- lena, tills de bli lösa och klara, då de upptagas med hålslef och uppläggas i pyramid på en geléskål.
Socker- lagen hopkokas och hälles öfver äpp- lena.
De serveras varma eller kalla med vispad grädde och makroner eller mandelkransar.
Ä r t p u r é (f. 6 pers.).
* / * lit- Öfver- blifven ärtsoppa, 1 lit.
kokande vatten, Va tsk.
Liebigs köttextrakt, 1 tsk.
salt, lty 2 msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, salt, hvitpeppar, 2 äggulor.
B e r e d n i n g: Ärtsoppan upphettas och passeras.
Köttextraktet upplöses i_ 1 kkp.
af det kokande vattnet och tillsättes i det öfriga vattnet jämte saltet, hvarefter buljongen får e t t godt uppkok.
Smör och mjöl sammanfräsas, purén och buljongen tillsättas litet i sänder, hvarefter soppan får koka, under rörning i 10 min.
Purén af- smakas med kryddorna.
Äggulorna upp- vispas i soppskålen och soppan till- slås under stark vispning.
Soppan serveras med hvetebröd, sku- ret i tärningar och stekt i cmör.
Vid Nyköpings Elementar- For barnens hud är det ytterst nödvändigt att den mildaste och finaste tvål användes skola för flickor är en lärarinneplats ledig a t t tillträda nästa hösttermin.
Undervisningsskyldig- het i geografi och historia på högre stadiet, tyska i de lägre klasserna.
Kompetensvillkor: afgångsbetyg från Högre Lärarinneseminarium.
Begynnelse- lön 1,450 kr., bidrag till pensionsaf- gift.
Ansökningar jämte kompetens- och läkarebetyg insändas före den 28 mars till Styrelsen.
FÖR en enkel, duglig flicka finnes god plats a t t med någon hjälp sköta hushållet för familj (3 pers.).
Kunnig i matl., bakn., m. m.
Biljett med betyg, foto 1, och öfriga upplysningar märkt » Stad i Västergötland », under adress S. GumEelii Annonsbyrå, Stock- holm f. v. b. får plats vid Gefle stads fattigvårds- inrättning n u genast eller, om så öfver- enskommes, didn, 1 nästinst.
april mot en lön af 50 kr.
i mån.
jämte allting fritt.
Vikarien har utsikt a t t från den 1 nov.
i år blifva antagen till ordinarie om hon såsom vikarie visat sig äga de förutsättningar och den förmåga som platsen fordrar.
Ansökningar åtföljda af sökandens fotografi, ålders- och frejdbetyg samt läkareintyg, äfvensom rek.
från förut innehafda platser, in- sändas till Fattigvårdsbyrån, Gefle, före den 16 mars.
Gefle i febr.
1908.
Fattigvårdsstyrelsen.
G o d plats.
Stark och frisk flicka från bättre hem erhåller d.
15 april god plats hos vice disponent på bruk i Värmland a t t vara frun till sällskap och hjälp i hus- hållet och särskildt a t t hafva vård och tillsyn om trenne små flickor.
Anses som familjemedlem ..
Barnjungfru och annan jungfru finnes.
Svar åtföljdt af foto., ref. samt löneanspråk till » Godt hem 1908 », Iduns exp.
PLATS finnes, a t t genast tillträda för gladlynt och frisk lärarinna.
Undervis- ning för 3: ne minderåriga i vanliga skolämnen, språk och musik.
Foto.
jämte lönepret.
till » N. », Solberga.
BÄTTRE flicka som vill vara modern behjälplig med skötseln af fyra barn, i åldern 8 år och 7 män., sömnad och div. förekommande göromål, önskas till april.
En jungfru finnes.
Svar med foto., ref. och lönepret.
till » Familje- medlem », Malmö p.
r.
DUGLIG hushållsfröken eller hushåller- ska önskas.
Betyg, fotografi och löne- pretentioner t i l l » Herrgård », Karlstad p. r.
—] 40 — " Hylins öfyerfeitade Barntfål " besitter dessa egenskaper, och den har därigenom blifvit oum- bärlig för barnkammaren.
Hylin &amp; Co. F a W Aktiebolag, Kungl.
Hofleverantör, Stockholm.
ÖMSINT, bildad kvinna, ej för ung, villig a t t med hjälp af jungfru sköta ett enkelt, mindre hushåll i stad och ett spädt barn, sökes genast.
Svar med referenser till » Gunvor », Helsing- sökes genast en anspråkslös, undervis- nnjngsvan lärarinna för 3 barn i åldern borg p.
r.
10 — 12 år i vanliga skolämnen samt BÄTTKE, anspråkslös flicka, hälst nå- musik.
Betyg, löneanspråk sändas till got kunnig i sömnad, får genast plats » M.
N.
6 », Sk. Dagbl.
kontor, Lund.
i tjänstemannafamilj vid bruk a t t bi- t r ä d a vid skötseln af 2 mindre barn och i öfrigt gå frun tillhanda.
Svar med fotografi, uppgift på löneanspråk m. m. sändes till » Familjemedlem 333 », erhåller anställning vid Dalslands folk- Iduns exp.
högskola.
Tjänstgöring 1 maj — 31 juli.
Löneförmåner: 1: sta året 300 kr,., EN snäll allvarlig flicka, kunnig i 2:dra, 3:dje och 4:de 350 kr., 5:te matlagning, erhåller plats å mindre 400 kr.
samt möbleradt bostadsrum och pensionat.
Svar till » Familjemedlem », fria middagar.
Sökes föu * e 1 april hos Sundbyberg p. r. rektor J.
Thorsori; Eärgelanda.
JBarnslcöterska.
FÖr snäll, fullt pålitlig, anspråkslös, ej för ung flicka, med verkligt intresse för barn, finnes god plats för skötandet af 2 flickor, 7 o-oh 3 år gamla, till den 24 april i Sthlm.
Den sökande bör vara frisk, mycket barnkär, ordentlig, vän- lig och med villighet sköta sina åliggan- den.
Den som är något kunnig i söm- nad h a r företräde.
Goda ref. fordras, äfven hälst foto.
Svar med uppgift om pret.
och ålder t i l l » Pålitlig », Iduns i Kisa distrikt ä r ledig a t t tillträda in- exp.
stundande 1 m a j.
Ansökan åtföljd af läkarebetyg samt BILDAD, anspråkslös flicka, hälst 25 öfriga nödiga kompetenshandlingar stäl- — 30 år, erhåller plats medio april i les till Epidemisköterskenämnden i Kisa mindre familj i Stockholm, d ä r hus- och insändes till provinsialläkaren där- modern ä r sjuk och för tillfället borta städes före utgången af mars månad.
från hemmet.
Bör vara huslig och ej Aflöning 600 kr.
för år, 25 kr.
i pen- hafva anspråk på nöjen.
Vidare for- sionsbidrag, en månads årUg semester dras a t t hon skall deltaga i alla i ett å lämpMig t i d u t a n skyldighet a t t af- hem förekommande göromål, vara kun- nig i sömnad, strykning (ej stärksaker) löna vikarie.
Vid skötsel af smittsjuka fria resor, m. m.
; sparsam, ordningsfull och hafva bostad och kost, vid annan sjukvård ett vänligt sätt.
Jungfru finnes.
E å r dela rum med 16- årig dotter.
Lön dessutom 50 öre per dag.
200 kr.
Svar åtföljdt af foto.
och ref. sändes till » Kamrerare », under adr.
S.
EN äldre dam, boende å badort vid Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
västkusten, önskar efter första april en anspråkslös, bildad flicka, hälst ENKEL, bildad, musik, herre söker musikalisk som sällskap och hjälp a t t äldre dam, ekonomiskt oberoende, som skota hemmet, hjälp med gröfre sysslor.
för gemensam hemtrefnad vor« villig Svar jämte löneanspråk och ref,, till å t a g a sig värdinneskap och till en » Angenämt hem », Järntorgets post- del bestrida kostnaderna.
Svar till » B.
kontor p.
r., Göteborg.
55 », Iduns exp.
Epidemisköter- sketjänsten
