# ID: svediakorp-per1765
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,522
# sentences: 1,234
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 10 (1105) TORSDAGEN DEN 5 MARS 1908.
21:STA ÄRG HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
Sn svensk farglz / riher \ ^rän^cestad- utställningen.
; " « * &lt; * * ?&gt; D Fjasstad hör till de bästa bland dem.
Den svenska vinternaturen är hans speciella område.
Han målar de djupa, tysta skogarna tyngda af snö, träden i rimfrost, de isbelagda sjöarna, där snön ligger samman- blåst i små hvita: 5 bollar, eller den öfversnöade strandsluttningen med en eka, som sofver vintersömnen i det svaga månskimret.
Étt annat område, som han lika- ledes behärskar med mästerskap, är framställningen af rinnande vatten i skugga eller sol.
Med en teknik, som helt och hållet är hans egen, åstadkommer han ett reflexspel af utomordentlig styrka och dekorativ hållning.
Samma ämne har han äfven utnyttjat å några af de vackra bonader, hvilka förekomma å ut- ställningen och som hans hustru väft efter hans anvisningar.
Bland Fjsestads öfriga, här ex- ponerade taflor intager hans " Efter ÄRUPPE i Konstföreningens lo- kal går Gustaf Fjaastad, iklädd en ljusgrå sportdräkt, och leder upphängningen af sina taflor.
Hela mannen med det runda energiska ansiktet och den stora gestalten, tränad af idrott och landtmannalif, verkar som en naturkraft.
Minst af allt verkar han stockholmare, som han egentligen är; däremot hittar man i hans person ofelbart konstnären, det tjugonde århundra- dets svenske målare, som bor i vildmark eller bondebygd och då och då kommer in till storstaden och förbluffar oss, utmattade gatu- vagabonder och kammarsittare, med sitt sinnes naiva friskhet och sina taflors klang och must.
Knappt i något lands målarkonst har väl det energiska inträngandet i naturen, afslöjandet af landska- pets själ, nått högre än hos 1900- talets svenska målare.
Och Gustaf GUSTA^BAESTAD.
% [^ w # J.
* * 3P * t * * * ' - * " RlMFROSTPÄ A. BLOMBERG FOTO.
117
originellt och mas- sivt, som synes med lätthet kunna trotsa några sekel.
Det är så godt som skuret ur ett stycke, detta bord, och där konstnären å porträttbilden tagit stöd mot detsamma, kan man icke undgå intrycket af kärnvirke också hos honom.
regn " ett framstående rum.
Dessa smidiga granarmed sina klun- gor af kottar och den lilla talltrasten ytterst på en gren bilda en komp ' osition af beta- gande verkan.
Det hela är beundrans- värdt kändt och må- ladt — ett stycke färglyrik, som vitt- nar om konstnärens fina natursinne.
Fjasstad tillhör des- sa rastlösa människor, som aldrig kunna gå overksamma.
Då han ej målar, sysslar han med snickeri, träsni- deri, utför arbeten i järn, koppar o. d.
På förevarande ut- ställning har han ett " stabbebord i furu ", I allt sitt arbete framstår han som den envise sökaren och den originelle mästaren, en person för sig bland våra bästa nu lefvande svenska må- lare.
Hur han kommit till denna punkt, där- om skulle kunna skrif- vas åtskilligt, men det få vi göra i ett annat sammanhang.
Kvinnan som arbetar, II.
De kvinnliga poststationsföreståndarna.
N ÄR JAG FÖRST satte mig ner för att våga en dust med postverket för de kvinnliga poststationsföreståndarnas räkning, kände jag mig mycket liten, mycket åtkomlig och generad.
Nog trodde jag att min själs harm var befogad, och det material jag höll i handen: siffror från verkliga blanketter, utdrag ur bref och allt sådant där, gaf ingen anled- ning att tvifia på, att jag stod inför ett i höf- visk form igångsatt utsvettningssystem.
Men hvad hjälper allt detta, när man skall stå och bräcka nacken inför en sådan koloss som det K. postverket?
Jag tog mod till mig i alla fall och skref en artikel, som jag försökte att göra så öfvertygande, så rörande som möjligt.
Den var just färdig, då jag erhöll kännedom om att poststationsföreståndarna, manliga och kvinnliga, skulle samlas här i Stockholm för att åvägabringa en sammanslutning med syfte att söka förbättra sina villkor.
— Seså, tänkte jag, nu går du miste om äran af ditt uppslag, men det betyder mindre inför glädjen att se att det ändtligen, ändtligen göres alarm och från det håll, där väckelsen också rätteligen bör komma.
Och eftersom hvad som här kom- mer att sägas af och om hela kåren, gäller dess kvinnliga medlemmar i minst lika hög grad som de manliga, kanske mera, får du stöd af en hel kårs erfarenheter för hvad du personligen inhämtat om enstaka fall.
Dagspressen har redan, - omtalat mötet, och de detaljer angående poststationsföreståndarnas ställning, som framkommo i inledarens, stations- inspektor Holmströms, föredrag ha lästs och — glömts.
I städerna känner man ju inte till dessa enkla arbetare i verkets tjänst, som höra dit och dock icke göra det, som på landsbyg- den hålla ihop det stora nät, som postverket lagt ut öfver landet, och utan hvilka härfvan skulle bli trasslig nog.
Det finnes öfver tusen sådana, som med en lön varierande mellan 150, 300, i enstaka fall upp till 600 kronor om året dag ut och dag in året rundt utan någon sammanhängande ledighet äro bundna vid ett arbete, som styckar deras tid och i många fall tar hufvudparten om ej hela deras arbetskraft.
Hur postverket kunnat hålla När ni Jag skall be att få illustrera fakta genom en historia, i sina hufvuddrag tämligen typisk, efter hvad jag tror.
Den har berättats mig för någon tid sedan af en person, som under åratal med intresse följt dess förlopp.
Alla siffror äro autentiska.
Den är alldeles sann, historien.
Vi andni, som lefva i bättre för- hållanden och icke äro nöjda med dem, ha dock svårt att ta hela verkligheten till vårt hjärta, att realisera hvad den betyder.
En ung flicka, som just börjat titta på värl- den öfver de tjugo årens murkant, sändes en sommar ut till en större landsbygdsförsamling för att sköta dess poststation.
Hon hade tagit de examina, som då fordrades för att komma in vid postverket, hvarför denna underordnade och underbetalda befattning i en afkrok hettes vara endast tillfällig.
Arbetet var väl på den tiden icke så kräfvande, men band dock den, som skötte det, vid sig hvarje dag året rundt ett visst antal timmar.
Det honorerades med 360 kronor per år, var alltså icke beräknadt att ensamt föda en man, knappast en gång en kvinna.
Af denna summa åtgick minst de sextio till hyra af lokal åt posten, dess städning, eldning och upplysning.
Det lilla nätta beloppet af 300 kr.
återstod sedan till alla personliga utgifter.
Detta vore naturligtvis alls icke att stå ut Profva dem och öfvertyga Eder att de göra skäl för namnet härnäst köper skodon be- gär då att få se deras löner så orimligt lågt nere, trots det att arbetet ständigt stigit och stiger, är en historia för sig.
Sysslan lämnas nämligen principiellt till den minstbjudande, och den, som vill ta den för egen del eller hålla undan den för en annan, behöfver blott underbjuda med en fem- tio kronor, ja mindre, för att komma i åtanke.
Vill då innehafvaren behålla sysslan, får han i sin tur gå lika lågt eller lägre.
Personlig illvilja och lust att skada spela därför stor roll vid af- och tillsättande af poststationsföre- ståndaretjänsterna.
För de manliga är detta illa nog, men de ha dock som regel annat ar- bete, andra möjligheter.
De ha också lättare att stå på sig än kvinnorna, att värja sig mot allmänheten å ena och arbetsgifvaren postverket å andra sidan.
Men en kvinna, klämd mellan dessa bägge sköldar, beroende för sitt uppe- hälle af dessa två, tre, fyra hundra kronor, hon vet vid Gud i himmelen, att hon lefver!
Något ålderstillägg har hon ingen rätt till — det händer snarare, att hon för att af nåd få behålla sysslan på äldre dar får pruta af på lönen — pension har hon icke ett öre af. "
\ ffl^ åänaaa " Damernas favorit ".
118 — med i längden, tänkte den unga flickan, men jag kommer snart härifrån.
Hon var alldeles som Robinson på sin ö, hvar dag väntande på skeppet, som skulle komma att hämta honom till civilisationen, men det hände henne såsom Robinson: vecka lades till vecka, månad till månad, det blef höst och vår, sommar och höst igen, men skeppet kom icke.
Skillnaden var blott den, att sydfrukter eller sköldpaddor eller getter förekommo endast i ringa mängd där på landsbygden, vildar fanns det däremot nog af, äfven om de ej i bokstaflig mening voro människoätare.
Flickan svalt och frös igenom första vintern, och medan hoppet lefde starkt, gick det drägligt nog, men äfven svält blir enformig i längden och dess eventuella uppfostrande betydelse uppväges af den men- liga inverkan detta permanenta fysiska tillstånd utöfvar icke minst på en ung kvinna i sina bästa år.
Och medan åren gingo, ökades alltjämt ar- betet.
Församlingen beslöt de underbaraste posttider man någonsin kunnat tänka sig, sju på morgonen tror jag de började, och sent på kvällarna hölls också öppet en tid samt litet då och då däremellan.
Nu började man i den trakten läsa tidningar mera än förr, hvarje stuga, snart sagdt, hade sin lilla lapp åtmin- stone en gång i veckan, och hvarje postsäck svällde af ungdomens vykortskorrespondens under den tid, då vurmen först blef vurm på landsbygden och Fröberg i Finspång förtjänade sina första miljoner.
Efter tretton år — tänk!
— beviljades henne en löneförhöjning per år af 40 kronor, men högre kunde hon aldrig komma.
Hon var nu bruten till hälsa och trött och hopplös till sinne, och hvad hon förvärfvat var ett djupt och konsekvent förakt för människorna, här- rörande af en nästan ofelbar människokänne- dom.
Det är inte mycket kvar af den unga, hoppfulla flickan, som kom ut till landet som man far till elt slags rekreation.
Men i kan- ten på hennes postlucka sitter sedan åratal en liten lapp, på hvilken står med hennes lilla piktur: " J a g skall tåla allt, jag skall tiga, då jag blir förolämpad. "
Hon har under dessa år inte haft en enda dags ledighet, annat än då hon på egen risk och kostnad lyckats skaffa någon att sköta hennes arbete.
Och Robinson är fortfarande på sin ö. VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla modärna färger och skinnsorter, till populära priser och tillverkas af Ludvig Traugott, Stockholm.
!&gt;^ä£l Det finns naturligtvis en massa saker från postverkets sida att försvara sådant uppförande med, jag känner till en del, men vägrar utan vidare att ta dem som skäl.
I det fallet, fri- herrinna Åkerhjelm, är jag kanske en mycket kvinnlig kvinna, en af dem ni varnat för, som bli istadiga, när deras känslor affekteras.
Jag ser bara till det otacksamma arbetet, de långa timmarnas ensamhet då det är slut, den magra kosten, svältandet i smyg, fattigdomen.
Jag tycker, att det är onödig sparsamhet af ett verk, som årligen låter applådera sig för sina miljonöfverskott.
Jag tycker, att äfven om det skulle få sätta till litet på en poststation — — men nåja, det där begriper jag väl inte.
Ett annat exempel ur samma sagesmans erfarenhet.
En kvinnlig poststationsföreståndare sköter, efter att i tio år varit i postverkets tjänst, posten vid en större järnvägsstation.
Hennes inkomster gå med biträdes-arfvode — platsen anses alltså icke kunna skötas af en ensam person — upp till 850 kr.
Därifrån af gå posttransport, hyra för postlokal m. m., så att för de personliga utgifterna återstå 580 kronor.
Poststationen hålles öppen 4 timmar hvarje dag, 2 timmar på söndagarna.
Ett exempel på omsättningen är, att vid stationen under ett år inlämnats 1,200 rekommenderade försändel- ser, ungefär lika många postanvisningar och 150 assurerade försändelser med ett värde af ' 50,000 kr.
Ankommande poster äro ungefär lika stora.
Därtill kommer den på landet så besvärliga tidningsexpeditionen, där hvar och en hämtar sin tidning själf, samt postsparbanks- rörelsen.
Då skatterna äro höga och priserna på lifsförnödenheter snarare öfver än under stadsnivå, inses lätt hvilket lif af oerhörda för- sakelser, som blir lönen för detta slitande och personligheten helt kräfvande arbete.
Och för ålderdomen?
Otrygghet, fattigdom, den allmänna barmhärtigheten?
Är detta rätt och värdigt?
ELIN WÄGNER.
Tlågra skotpojfts * oc /; studenfminnen från Tyris sfrand i gfad oordning upptecknade af 7JIanasse.
III.
Geijerska h u s e t och A g n e s H a m i l t o n.
N j TÄR JAG tänker på all den poesi, som hvilade öfver Fyrissta- den, stanna tankarna ofri- villigt vid en idyllisk liten bostad uppe vid Carolina rediviva, förr känd under namn af Gei- jerska huset, och sedan all- mänt kallad " Annerstedska gården ", där FRU HELENA NYBLOM MED mina föräldrar SONEN KNUT (" MANASSE ").
under sex års tid hade sin varelse, tiden mellan " Vers-hus- åren " nere vid Islandet och de åtta åren i Lagerbringska gården på Trädgårdsgatan.
" Det ligger ofvan Fyris ' dal, där middagsskuggan faller sval vid höga Carolina.
Det står där skildt från larm och torg, just som det höfves forskarns borg, och solens strålar skina i arla som i särla stund på Geijers hus vid Odinslund.
men oj!
oj!
oj!
hvad vi hade roligt!
Utåt Öfre Slottsgatan vette en stor port, som ej gick ända ner till marken, och utanför denna port gick den ännu icke stenlagda trottoaren fram.
Det var en daglig sport att ute i sanden på trottoaren placera en portmonnä, starkt fast- surrad i ytterändan af ett snöre.
Detta täcktes med sand och andra ändan af snöret befann sig sedan naturligtvis inne på gården i näfven på någon okynnig skämtare.
På planket pla- cerades " utkiken ", varskoende om målsmän, lärare eller fäder voro i antågande.
Nej, allt klart!
Nu kommer första offret.
Det är en fet gumma från Åbergs bageri i tolfvan Öfre Slottsgatan.
Hon har en stor väldig korg under hvar arm, fylld med " skräddkakor ", skorpor och allt annat smått och godt i bageriväg.
Gumman får syn på portmonnän.
Hon stan- nar, funderar, sätter så med mycken möda ner, först den ena och så den andra korgen, där- efter tar hon långsamt af sig höger vante, snyter sig omsorgsfullt och länge i fingrarna, torkar höger hand på den grofva grå kjolen, ser sig spanande omkring och böjer sig så ner för att ändtligen upptaga det dyrbara fyndet.
Men det skulle gumman aldrig hafva gjort!
Ty när det skiljer en gammal tum mellar.
hen- nes hand och det rödskinande, mässingsbesla°; na föremålet — inköpt genom hopskramling i Ro- senbergs bod på Drottninggatan — flyger detta med en knyck under porten och in på gården Det är ett fjäll af simpelt trä, men bäddadt in i ljufligt lä af rika lönnars stammar.
Vid mörkt staket syrenen står, och apeln klär sig hvarje vår i dräkt, som snöhvit flammar, och finken slår bland trädens blad, det doftar land och är dock stad / Så begynner gubben far, Carl Rupert Ny- blom, för precis tjugufem år sedan nu i som- mar sin dikt om detta hem, där Erik Gustaf Geijer lefde sina sista Uppsalaår, innan han flyktade till hufvudstaden.
En härligare trädgård och gård, speciellt för ungdomen, kan man näppeligen tänka sig, och Annerstedtska gården var i början af åttio- talet centrum och samlingsplats för alla våra lekar och utflykter.
Det är ju mycket troligt, att vi ansågos som Fjärdingens enfants terribles, Sveriges på en gång elegan- taste och mest användbara modejournal for hemmen.
, GEIJERSKA HUSET (" ANNERSTEDTSKA GÅRDEN ") I UPPSALA.
tillbaka till sin " rätte ägare ".
Först höres ett förskräckt utrop, så kommer en skur af fula ord med mindre goda betyg om bildade människors afskum till barn, därpå följer den reglementerade hån skrattsalvan från gården och " utkiken " på planket, gumman har återfått fattningen, rusar emot ingångsdörren, där ett tiotal pojkhänder och ryggar obevekligt mar- kera " förbjuden ingång ", så snyter hon sig på nytt i fingrarna och aflomar med sin tunga börda under höga bedyranden, att det där ska hon allt rapportera för " professorn ".
Så fort- går leken dag efter dag, vecka efter vecka, alltid hälsad med samma skallande, skadeglada tjufpojksjubel.
Flere förbipasserande kände dock till eländet, gingo lugnt fram till porten, trampade på snöret och sleto af portmonnän till vår orimliga bestörtning.
Den lösningen hade vi aldrig väntat oss — men funno dock, att det var ganska rättvist.
En af pojkarna vågade sig en gång helt fräckt ut och återfordrade gårdens tillhörighet, men hälsades vid parlamenterandet med en väl placerad " hurril ".
Ett annat sätt att fördrifva tiden och roa sina tillfälliga gäster var att i skymningen spänna ett segelgarnssnöre från professor Cla- sons plank öfver till Annerstedtska huset i jämnhöjd med en välväxt karls längd.
Där kommer en intet ondt anande liten universitets- adjunkt i latin, grubblande öfver någon klas- siker, gatan uppför och hans höga, redan förut oborstade hatt strykes plötsligt af hufvudet.
Gubben, som ser illa, undrar först, hvem som gick förbi och bar sig så illa åt, sedan börjar ett ifrigt letande efter hatten; när den i half- mörkret är funnen och väl nedtryckt i pannan, går gubben till all olycka samma väg igen och utsattes naturligtvis för andra gången för samma otur, att hatten ej vill följa med hem, utan trilskas i stället att " ut och rulla " för sig själf.
Jag minns mycket väl, hur jag hade gjort i ordning ett dylikt arrangemang, då en ovanligt storväxt man, kandidat B., kom bråd- skande för att tentera i historia för dåvarande docenten, numera f. d. universitetsbibliotekarien och Gunnar Wennerbergs.
efterträdare i Sven- ska Akademien, Claes Annerstedt.
För en sådan längd var ej saken arrangerad, " kandi- daten " träffade tråden med sitt breda bröst, den brast; jag kommer tydligt ihåg att den träffade så^ fundersam ut, men ej hade tid för djupare reflexioner, och så slapp jag den gången helskinnad undan.
Om nuvarande landshöf- din gen i Luleå län tänker efter, kanske haft erinrar sig den röda tråden före sin tentamen i historia till juridikofilen.
Nu kan jag ju gärna — snart trettio år efteråt — tala om, att den hade jag satt upp, om en frivillig be- kännelse nu efter " preskriptionstidens " utgång kan vara af betydelse i ena eller andra äf- seendet.
— I mitt lilla hem i hufvudstaden står inne i förmaket eller salongen eller fruns rum, hvad man nu ska ' kalla det, en soffa, lång som en mindre boggievagn på en smalspårig järnväg, och berättar med sin raka rygg och sina ro- ligt svängda fötter, att den redan fyllt sina 85 år, byggd som den är i äkta svensk " Karl- Johans-stil " (sen empire, om man så vill).
Nu har jag sett den där soffan i precis tjugu- nio år; den har flyttats hit och dit, den har varit mina bröders och min egen skolpojks- soffa, den blef sedan i en annan lägenhet i Fyrisstaden min studentsoffa och försökte för- gäfves lära sig juridik.
I olika färger har den prunkat, och så kom den en vacker dag att flytta till hufvudstaden, lärde sig plugga teater- pjäser, fick smak för Bellman, Sehlstedt och Fröding till luta, tjänstgjorde som offer vid Iduns Modellkatalog?
Koloreradt omslag, @ K Ä E f l T S?
* I f f * år — 6 0 öro pr häfte.
* &amp; ^ — 119 — Oumbärlig för alla som / merskor och alla hem.
N u år tid att prenumerera.
É
D^ * 2d lnöfvande af större mördareroller och hamnade till sist i vårt eget — mitt nya hem.
Ehuru den nu står där med skinande nypolerad ma- hogny, nyklädd i grönt med hvita empirkransar, och paraderar på sin hedersplats, så kan jag än i dag aldrig se den, utan att i fantasien flytta den tillbaka till sin ursprungliga plats just uppe i Geijerska huset i Uppsala.
Men det är icke blott platsen, det aren särskild person, som samtidigt träder fram i minnet.
— Det var i början af juni 1879.
Från klar- blå försommarhimmel kastade solen sina första värmande strålar ner öfver den eviga ungdo- mens stad.
Det dallrade af glädje och lifs- lust, det kom en berusande doft af hägg och syren och talade om sommarlycka och sommar- frid.
Geijerska huset var så byggdt, att på nedre botten fanns en stor, härlig sval veranda, som förde direkt ut i trädgården, och därinnan- för låg den stora matsalen, som upptog hela husets bredd med fönster både åt gårdsplanen och åt " Carolina ".
På ena väggen hängde ett kolossalt porträtt från golf till tak af Adolf Fredrik i barock- guldram, och midt emot satt ett mindre af Lovisa Ulrika med rosenröda läppar och runda stora, ljusblå, undrande ögon, och därunder, mellan den gammalmodiga kakelugnen och ena trädgårdsfönstret, stod just denna soffa, äfven då klädd i grönt.
Jag hade smugit mig in i salen, jag hade inte tid att höra på bofinken, som sjöng små lustiga roulader som en galning utanför, j a g var idel öra för att lyssna till en egendomlig kvinnoröst, som berättade om flydda lyckliga dagar i Geijers hus.
Hvarje vrå i huset, hvarje gångstig i träd- gården kände hon till och höll af, men bäst trifdes hon, när hon kom på besök ner till föräldrarna, hvilket denna sommar nästan skedde dagligen, just i denna soffa, som hennes fader låtit förfärdiga just för denna plats.
Jag minns, med hvilken helig vördnad jag lyssnade till hvarje ord, som utgick ur hennes mun, jag minns, hur hon kunde få mitt hjärta att klappa, då hon berättade om sin store fader, Sveriges och Uppsalas stolthet, och jag kunde, ehuru blott nioårig, likasom känna i luften, hvilken stor, enastående stor och vacker själ, som dolde sig bakom dessa blågrå, egen- domliga ögon, som man aldrig glömmer.
F å människor h a präntat sig så i mitt inre, och ehuru hon sedan tjugotvå år i sommar hvilar i ro bredvid sin fader under lindarna däruppe på Uppsala gamla minnesfyllda kyrkogård, kan j a g aldrig se min gamla vackra soffa utan att •med varmt klappande hjärta tänka på stora - matsalen i Geijers hus och på " tant Agnes ", Erik Gustaf Geijers dotter och husmor på Upp- sala slott — grefvinnan Agnes Hamilton.
Oförgätliga voro de aftnar man hade glädjen GREFVINNAN AGNES HAMILTON.
Skönhet är makt UPPSALA SLOTT FRÅN ISLANDSBRON.
att som barn få tillbringa i det glada Hamil- tonska huset uppe på Slottsbacken, och jag minns, hur man under jullofvet gick och läng- tade, att annandag jul skulle komma, barnens egen stora dag på slottet med julgransplun- dring och lekar, sång af grefvinnan Agnes och några vackra ord om julen och människokärlek af Pontus Wikner.
— Apropå " slottet " står just nu en liten episod för mig.
Far och mor hade strax efter jubel- festen 18 77 i september rest till Italien, och tillsammans med fem syskon och två tjänste- andar huserade man i lilla entresolvåningen i tre månaders tid, under öfverinseende af kan- didat Hugo Hamilton, numera landshöfding och ståthållare på Gäfle slott.
Jag gick i den då- varande fyrklassiga Schramska skolan, inrymd i gamla Observatoriet på Svartbäcksgatan, där Upplands nation föröfrigt en kort tid hade sitt hem.
Man läste för den snälla mamsell Runn- bäck, fick aldrig bakläxa, ansågs som en flitig yngling och fick premium i fyra terminer — fullständigt orättvist förresten.
Mamsell R. talade en dag om af gudar och afgudadyrkan.
Det där intresserade mig betydligt mer än både: hvad är det?
och division af tresiffriga tal.
Jag började rent af grubbla på det där.
Hemma på slottet stod i entresolvåningen en gipsbild af — jag tror det var Amor med båge eller kanske det var någon annan berömd storhet.
Jag var ensam i rummet, det hade börjat på att skymma en smula, då jag ett, tu, tre be- finner mig ligga på knä framför bilden i den mest brinnande bön för föräldrars, syskons och egen välfärd, ja, kanske också någon liten önskebön till jul.
Jag gjorde med ett ord efter som jag läst och hört att afgudadyrkare gjorde.
Men somliga straffar Gud genast, he- ter det.
Jag hade inte hunnit så vidare långt i mitt affall, förrän jag alldeles mållös släpper de hopknäppta händerna, det isade på ryggen och dansade för ögonen.
I väggen bakom bil- den börjar det mest infernaliska rasslande som af kedjor, och med hjärtat i halsgropen och kallsvetten i pannan rusar jag som en vett- villing i full ångest ut i den långa stenkorrido- ren, nedför trappan och ut på borggården, där jag dock inte vågade stanna; jag tyckte, att Gustaf-Vasa-bysten förebrående tittade snedt på mig.
Efter den betan var jag mörkrädd i ett par år, och hur jag speciellt bäfvade för mitt eget sofrum, där bilden stod, och för den långa korridoren och trappuppgången, när höst- mörkret föll på, det är omöjligt att i ord ut- trycka.
Rasslet af kedjor just i den väggen fick jag omsider förklaring på.
Det var helt enkelt råttor, som bakom de på papp spända tapeterna krafsade undan lö^t murbruk, hvilket sedan rann ned utefter väggarna, och till sist togo de sig en ordentlig rutschbana efter själfva tapeten.
Häraf ser man, att mörkrädsla är en absolut följd af afgudadyrkan.
H.
S.
B.
= Hvilket skulle bevisas.
EN K Ö P E N H A M N S I D Y L L.
I STORSTADSLIFVETS hårda larm och brus från gator, torg och broar, folk och hus finns gömd en liten lugn och fredad vrå bakom ett plank med port, och de, som gå igenom porten, vandra tyst och sakta, som vore här en helig ro att akta.
Är det en kyrkogård?
Ja väl.
Stig på!
Ett stycke trädgård, litet skräpig nu på hösten, men till höger finner du en bättre ansad plats och där i fred små aflångt runda kullar — led vid led, de fleste lika stjälpta puddingformar — planterade med blomsterstånd och grönt, och de, som här få hvila lugnt och skönt från lifvets njutningar och lifvets stormar, ha namn i guld på dyrbar marmorvård, som brukligt är på hvarje kyrkogård.
En välklädd äldre dam står sänkt i tankar vid en af formarna.
En annan vankar med gummlikt korta steg omkring och ser på marmorplattorna förnöjd och ler och städar bort de vissna löf, hon finner.
I hennes sällskap går en katt, som spinner och skjuter rygg på smeksamt kattmanér.
Och se, där borta står ett äkta par, två ännu unga människor, som båda med sorgetyngda ögon stumt beskåda en graf med sina första kransar kvar.
Och främling, du, som af ett vänligt öde förts in i denna ömma grafidyll, läs namnen öfver kullarna och fyll din själ med gyllne ord om dessa döde!
VÅR TROGNE HEKTOR.
BARNENS BÄSTE VÄN.
Så står på en.
Och se nu här på den: MIN ZEPHORIS.
MIN E N D E VÄN PÅ J O R D E N.
Och på en tredje finner du de orden: NITOUCHE.
FARVÄL OCH TACK!
VI SES IGEN.
När du har läst det där och dylikt mer, så må du väl bli rörd till ljufva tårar af all den kärlek, hvars bevis du ser.
Och när du röner hjärtlöshet, som sårar, och finner världen otacksam och hård, så tänk på denna lilla kyrkogård!
Köpenhamn i nov.
1907.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
FRIDA LANDSORT.
Parfy mer * i Lou ise, S t o c k h o l m.
=====
" ZU * ^ \ lif.
Fick hon någon gång en liten sedel öfver, uppträdde, men hon var trött efter all den skulle hon med glädje skicka den till honom, starka vårluften och ville hem.
Men först in- antingen han behöfde den eller icke, det visste togo de en fin middag i Grand hotels sal.
Nu ~ Berättelse af Ernst Lundquist.
han nog, men han hade ställt sig så att han först blef hon förskräckt öfver alla de pengar (Forts.) kunde vara oberoende af allt understöd från han gifvit ut under dagens lopp, men han bara henne.
Med stöd af en lifförsäkring, som han skrattade och sade, att det ju var en stor fest- AN HADE aldrig besvarat en smekning, det visste hon nog, sådant låg icke för honom, tagit, och borgen, som det tekniska institutets dag, och så tog han in champanj, och de drucko en skål för honom, hvars födelsedag direttore skaffat honom, hade han i dennes han hade ju rent af knuffat undan Teresa, då hon ville kyssa honom som liten, det erinrade hon sig namn, ty själf var han ej myndig, tagit ett det var i dag, för Italiens store man, finans- alltid med en viss skadeglädje.
Aldrig kunde banklån på den summa, som erfordrades för trollkarlen Vincenzo Serra.
en verklig son ha varit mera lydig och upp- hans kurs vid skogsinstitutet.
Hans samvete Då de kommo hem, ville hon att de skulle märksam än han var mot henne.
Anade han, förbjöd honom att bestjäla Vittoria på hennes tillbringa ett par timmar inne i hans rum, som lilla arf, och nu skulle hon bara göra som han de alltid brukat.
Hon kröp upp i korgstolen, att hon hyste en önskan, hade han upp * yllt den, innan hon hunnit uttala den.
Och om ville, ty det var det bästa för dem bägge.
och han gick af och an på golfvet och rökte kvällarna, då hon alltid satt i korgstolen inne Vittoria blef så gripen öfver den ömma om- cigarretter.
Hon började tala om sig och sitt, i hans rum och talade vidt och bredt om sin tänksamhet, hvarmed han planerat för hennes mest om sina hyresgäster, som hon var högst far och allt hvad han uträttat för sitt land, framtid, att hon ej kom sig för med att göra missbelåten m e d; den ene var en gammal kväfde han sina gäspningar, så att hon aldrig en enda invändning.
Och så klokt, så prak- advokat, som spottade på mattan och spillde såg dem, och lyckades alltid formulera sina tiskt hade den sjuttonårige, brådmogne gossen cigarrettaska öfverallt, ett odjur till människa, svar, så att hon ej skulle märka, hur likgiltig tänkt ut allt, att hon ej kunde annat än häpna och den andra var en halfgammål utländska, han var för den konservativa högerns ledare, öfver honom.
Affären ordnades, och allt var danska trodde hon, och förmodligen frånskild, den store finansministern Vincenzo Serra, som klart, innan Vincenzo reste.
Vittoria skulle ty hon hade sagt, att hon inte var änka, men bragt statens debet och kredit att gå ihop.
få mer än tillräckligt att lefva af, och att hon någon man hade hon j u inte med sig, och en Allt detta hade han hört tusen gånger, och ej skulle lämna något efter sig i arf åt honom, hel massa underliga besökande hade hon, damer medan ho i orerade därom, sysslade hans tankar gjorde ju egentligen ingenting, han skulle na- och herrar, mest herrar; det var bestämdt en kanske med ett matematiskt eller fysiskt * pro- turligtvis bli en stor man och själf förtjäna ganska tvetydig dam.
.
.
blem.
sig oerhörda rikedomar; hon fick vara tacksam, Vinccenzo smålog litet plågad, ryckte på ax- Han gick raskt igenom sin tekniska skola att det var hennes stackars slantar, som hjälpt larna och svarade ibland med något enstaka, och sitt Instituto tecnico, där han tillhört landt- honom fram på den första och svåraste delen undvikande ord.
Han gick och tänkte på, att mätareafdelningen, och vid sjutton år var han af vägen.
zia Vittoria v a r den enda människa i världen, Då han enligt sitt löfte kom till Rom på som han ej kunde ge uppriktiga svar, tillsam- färdig att bege sig till skogsinstitutet i Vallom- brosa, ty dit stod hans håg.
Det hade på de morgonen den tjugonde april, väderbiten och mans med henne måste han alltid tiga eller senare åren gått som en väckelse genom Ita- axelbred i sin enkla men klädsamma uniform, väga hvarje ord, så att det ej uppenbarade lien beträffande forstväsendets lifsviktiga be- blef det ett festande hela dagen.
Han hade godt den breda klyftan mellan dem.
Han hade tydelse för landet.
Man hade insett och offent- om pengar, och han lät dem dansa.
Han sade vant sig af med detta fega hänsynstagande nu ligt lagt i dagen, att det sekelgamla förödan- henne icke, a t t det var de sedlar hon skickat under de sista månaderna uppe i skogarna, det af landets skogar var den förnämsta an- honom i sina bref — " af sitt öfverflöd ", som men om han var riktigt på sin vakt, så gick ledningen till många nationalolyckor, fruktbara hon skref.
Han tog en hyrkuskvagn för hela det nog, nu scm förr.
.
.
dagen, och med den foro de först från butik dalars ödeläggelse genom ras från bergen, flo- Värre blef det, då hon började tala om sin dernas öfversvämning, som hvarje vår och höst till butik, där han trots hennes protester köpte vållade landet sådana förluster af egendom, henne en mängd saker, som hon alls inte be- far och hans omätliga förtjänster om fädernes- kreatur och människolif, flodmynningarnas för- höfde, påstod hon, en ny hatt med plymer, landet.
Ty härvidlag voro de af alldeles mot- sumpande och malarians skräckvälde på de handskar, parasoll, och Gud vet allt hvad; satta åsikter, och här var ämnet långt öm- trädlösa slätterna.
Man hade redan börjat med sedan frukosterade de på det eleganta Café di tåligare.
Sedan Vincenzo kommit ut i världen, Roma, där hon aldrig varit, gjorde så en åk- visste han bättre än förr, att han icke kunde att låta rekryter och skolungdom på vissa tur i Villa Doria Pamfilis härliga park, som dela sin fostermors beundran för den store dagar göra utmarscher på landsbygden och plantera tusentals unga träd, som alla skickats också var en ny bekantskap för henne; där- statsmannen.
Icke bara därför att denne varit efter foro de Corson upp och ned flera gånger; konservativ och Vincenzo själf med hela sin från Vallombrosa.
Vincenzo var eld och lågor det var, som om han riktigt ville förevisa ungdoms glöd omfattade den yttersta vänsterns för denna patriotiska gärning och förklarade, att åt den ville han ägna sitt lif.
Vittoria henne.
Hela tiden var han så glad och vän- idéer, utan också därför att Vincenzo Serra tog reda på, hvad det skulle kosta för honom lig och uppmärksam, svarade utförligt på alla d. ä. genom de oerhörda skattebördor han lagt att gå igenom skogsinstitutet — jo, hennes hennes frågor, redogjorde för hur han hade på den fattiga befolkningen i Italien varit en pengar räckte godt till, och hon gaf sitt bifall.
det på skogsinstitutet, talade om, hur han till- bidragande orsak till det hjärtskärande armod, Det var första gången som Vincenzo tog henne bragte söndagarna nere i Firenze, där han ofta som ännu rådde öfverallt, i synnerhet på lands- i famn och kysste henne.
Att han vid afresan var inbjuden till en rik familj besläktad med bygden.
Här var det svårare att tiga, men det lyckades honom nu som alltid, han bet till Vallombrosa skildes från henne så utan en af professorerna i Vallombrosa.
Han skref rörelse eller synlig saknad, var ju ej under- ju sällan och kortfattadt till henne, så att det ihop tänderna och försökte tänka på annat, var mycket, som hon inte visste.
Vid fem- och då han måste, svara, lyckades han söka ligt, tyckte hon; han hade naturligtvis alla sina tiden körde de till Pincio för att höra på mu- fram sådana ord af erkännande, som han verk- tankar riktade framåt och icke tillbaka; på hans ömhet var hon säker, den hade han all- siken, och då de sutto där i sin landa midt ligen kunde uttala med godt samvete.
ibland de förnäma ekipagen, kände hon sig så tid visat i handling, och det var hufvudsaken.
Plötsligt stannade han framför den tomma Han hade lofvat att ta sig permission och lycklig och stolt, a t t hon ville både skratta konsolen, glad åt att få afleda samtalet.
komma hem till den tjugonde april, hennes och gråta.
Å, en sådan människa han var!
" Hvar är din fars byst? "
frågade han.
Hon förvånade sig öfver att inte allt folket fars födelsedag, som för henne alltid varit den Hon skrattade triumferande.
högtidligaste dagen på hela året och firats sär- skockade sig omkring deras vagn bara för a t t " Den ligger väl nedpackad d ä r, " sade hon få se på honom.
Och då de stego ur för att skildt.
och pekade på en trälåda, som stod på skrif- gå några slag i parken, som nu stod i sitt Men innan han reste, hade han helt och högsta flor med yfviga draperier af glycinier bordet.
" Du skall ha den med dig i morgon hållet ordnat om hennes och sina egna affärer.
och klätterrosor kring alla stammar och ända bittida, då du reser.
.
. "
Han hade på soldon tagit reda på, hur mycket upp i de höga pinjernas kronor, då bjöd han " Nej, käraste zia V i t t o r i a.
.
. "
Vittoria ägde i bankmedel och värdepapper, henne sin arm, och hon tog den, fastän hon Han hade aldrig kunnat komma sig för a t t och efter ett par timmars kalkylerande förkla- knappt räckte upp, och då människorna små- kalla henne mamma, fastän hon många gånger rade han, att hon hittills hushållat opraktiskt, mysande tittade på dem, förstod han inte ändå, detta kunde ej gå i längden; för att vara sä- att det var löjligt och förödmjukande för en ung, bedt honom därom.
ker på att aldrig komma på bar backe måste reslig herre i uniform att gå där och leda en " Seså, neka inte, " sade hon, " det är intet hon genast för allt hvad hon ägde köpa sig puckelryggig dvärginna!
offer j a g g ö j.
J a g vill, att du alltid skall ha en lifränta.
Annars skulle hon bara offra allt Vincenzo Serra för dina ögon som ett ädelt hvad hon ägde på honom och hans studier och Då musiken slutat och de beundrat solned- föredöme.
sedan stå där med två tomma händer.
Just gången från terrassen öfver Piazza del Popolo, (Forts.) nu var stunden inne att köpa lifräntan, då ville han köra till teatro Costanzi och köpa kunde hon sitta i tryggt välstånd i hela sitt biljetter till Aida, hvari en världsberömd tenor Madonnabilden, H LUZERN IIIIIIIIIIMIMIIMI iiiiKiiniiiiiiiitiiaiiiicii ® Förnäm v i s t e l s e o r t under sommaren.
® G:D HOTEL NATIONAL i n \ giiimiiiiiMiitteii IMllIIMIItlllMIIIllll — 121 — Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National *.
[lllMlltllliMiiiiHIIIIimillllllllltrrMl IMMItllllllll iililiiiiilillMltiiiuiiiiiniiiiiiiiiiiiiiitiimi ' i
M AN HAR liksom en känsla af, att det bär emot med allt för många ord inför något sådant som Roskildemin- net.
Det slår en starkt och plötsligt, hur oändligt mycket lättare det är att tala vackert om en sak än att göra den, därför vill man hellre tiga och vänta, för att se, om man kan göra något och hvad.
Men det finnes, som hindrar en att tiga, det är den oeftergifliga tacksamhetsplikten inför den konung och det folk, som försakade sina dagars ro och sina nätters hvila, som riskerade gods och Jycka, lif och lem, icke blott för sin egen skull och de sinas, utan för framtiden och framtidens barn.
Nu två hundra och femtio år senare, då man tack vare afstån- det förmår se ett kapitel af historien i sitt organiska samman- hang, kan det möjligen sägas och har också sagts, att vår fejd med Danmark måste sluta som den gjorde, emedan de geogra- fiska förutsättningarna pekade dit och all historia slutligen är geografi.
Men de mäns storhet, som buro upp den historiska tanken i den historiska stunden och gjorde det så oefterhärm- ligt storvulet och dramatiskt, blir icke mindre för det.
Och det är mera ödmjukhet och mera själföfvervinnelse i att erkänna, att hvad vi äro ha vi gångna släkten att tacka för och att sedan gå hän och bära fram vårt tack för deras bragder, än att vända bort hufvudet för att slippa påträngande och pin- samma jämförelser.
Ty det är icke till förhäfvelse och skryt 250-årsminnet af tågen öfver Bälten och de tre sydsvenska land- skapens införlifvande med Sverige genom Roskildefreden bör in- spirera, och att vi alla öfver hela landet hade en dylik känsla däraf, märktes på det sätt, hvarpå minnesfesten begicks så i Stockholm som i landsorten.
K ÅRA BILDER här nedan från Roskildefesterna den 26 februari framställa: n:r 1, hyll- ningen i Riddarholmskyrkan vid Karl X Gustafs sarkofag, å hvil- ken konung Gustaf V nedlägger sin lagerkrans; n:r 2 Karl X Gustafs ryttarrustning, regalier, vapen m. m. på utställningen i Nordiska museet; n:r 3, spetsen af det stora festtåget med lif- dragonerna, fangården och re- geringsmedlemmarne; n:r 4, ko- nungen.lkronprinsessan, prinsarne Wilhelm, Carl och Bernadotte pä Nordiska museets trappa under defileringen;, FRW ROSMLDE^ I 5TOCKHOm — 122 ^3
Söfr-asi.
\ fESTLIGHEIERNS OCHAALMÖ n.r 5, defileringen framför Karl X Gustafs ryttarstaty vid Nor- diska museet; n:r 6, det stora fesitäget passerar Djurgårds- bron; n:r 7, Skolungdomens tåg kring Karl X Gustafsstoden i Malmö; n:r 8, Karl X Gustafs- stöden i Malmö smyckad på minnesdagen; n:r 9, Tåget öfver Balt, tablå från festföreställ- ningen pä Kungl.
Teatern.
Scenen i Riddarholmskyrkan originalteckning af C.
A. Olausson.
N:r 7 och 8 Lina Jonn Joto.
Alla öfriga: A. Blomberg foto.
« En stark stämning, sammansatt af skilda känslor och skuggad af dagens hot och framtidens aningar, fyllde dagsprogrammets många olika afdelningar från minnesgudstjänsten i Adolf Fredrik och den högtidliga inringningen af festligheterna från stadens alla kyrktorn till den ståtliga festföreställningen på Operan.
Dess mest stämningsburna moment voro utan tvifvel den högtidliga hyllningen i den vackert dekorerade Riddarholmskyrkan, då konungen vid Karl X Gustafs sarkofag nedlade en krans, som ett synligt tecken af erkänsla för den starke och djärfve, som i det stora ögonblicket vågade fatta det stora beslutet, samt jättedeflleringen i närvaro af de kungliga af stater och kårer och militär i parad förbi Karl X Gustafs ryttarestaty å Lejon- slätten.
För de stora skarorna särskildt, blef detta imposanta festtåg genom staden med fanor och klingande spel dagens hjärtpunkt.
Med anslutning till Roskildeminnet ha så väl Nationalmuseum som Nordiska museet i dagarna anordnat intressanta minnesut- ställningar.
Den å Nordiska museet utgöres af en del af Karl X Gustafs personliga tillhörigheter och diverse aktstycken refe- rerande sig till Roskildeminnet, fanor m. m.
Från festligheterna i landsorten ha vi velat lämna en bild från Malmö, hufvudstaden i konungariket Skåne, där man ju med alldeles särskilda känslor måste blicka tillbaka på den historiska dagen i Roskilde för 250 år sedan.
Vår bild visar skolungdomen, defilerande med fanor och flaggor framför Karl X Gustafs bekransade staty å Stora torget.
!^§D En svensk husmoder.
Tidsbild från Bohuslän i förra århundradet.
" TTUSETS GÖRO- l~ \ _ MÅL hade en oafbruten gång ", yttrar Samuel Ödman som in- ledning till sin skildring " Ett prästhus i Småland i förra århundradet ".
Ett lämpligare måtto till den sedemålning, med hvilken vi i korta drag skola teckna bil- den af en bland Sve- riges märkeskvinnor, MARIA CHARLOTTA låter näppeligen tänka sl BOHLIN.
S- Det är vår lands- maninna änkefru Maria Olsson, född Bohlin, bosatt i Assmunderöd på Västkusten å Orust, som skall utgöra före- målet för denna vår framställning i ord och bild.
Maria Charlotta Bohlin föddes den 7 maj 1816 i Myckleby prostgård å ön Orust.
För- äldrarna voro dåvarande prosten och kyrko- herden i nämnda pastorat magister Nils Chri- stian Bohlin (en broder till dåvarande svenske konsuln i Malaga) och hans maka Brita Plate, prostdotter från Qville.
Släkten Bohlin här- stammar från mellersta Bohuslän.
Fru Ulner, hvars lefnadsteckning, författad af professor- skan Nyblom, Idun meddelade för något år se- dan, var hennes kusin; likaså den bekante Shake- speare-kännaren professor Bolin i Helsingfors, som på sin tid höll föreläsningar å Veten- skapsakademien i Stockholm.
Maria hade endast fyllt 11 år, då hennes fader bortrycktes i en svår sjukdom.
Vid fadrens frånfälle år 1828 blef den då unge prästmannen, den i dessa dagar aflidne pro- fessor C.
W.
Skarstedt, förordnad att i egen- skap af vice pastor förestå pastoratet, och efter de fyra nådårens förlopp flyttade änke- prostinnan Bohlin med sin Maria — den mellersta af 13 oförsörjda barn och då endast 15 år gammal — till det omkring 1 / 2 mil från prost- gården belägna änkesätet Kyrkobyn.
Under- visningen måste nu afslutas, ty Maria behöfdes för och måste hjälpa till med hushållet och andra praktiska sysslor i den stora familjen.
På detta sätt gingo dagarna, c:a 4,500 arbets- dagar i 12 — 13 runda år, därunder hon bland andra husliga sysslor spann ull och väfde kläder åt såväl bröder som yngre systrar om dagarna, köpte för egna penningar ljus för att kunna sitta upp om nätterna och genom broderier och andra arbeten förtjäna till sina egna kläder.
Ar 1843 ingxk mamsell Maria Bohlin äkten- skap med landtbrukaren K. Olsson, ägare af det intill änkesätet angränsande hemmanet.
Hvad hon sedan denna tid verkat och till- verkat i sitt hem gränsar till det otroliga, och bör icke förgätas i en tid, då kvinnofrågan står på dagordningen och röster höjas för den åsikt, att mannen bör betala kvinnan för det arbete hon förrättar åt honom och deras sam- manaflade barn.
Sparsamhet, omtanke, en rastlös verksamhet och en mönstergill ordning voro de egenskaper, som kännetecknade hennes lif i det nya hem- met.
Hon gaf här lifvet åt tio barn, som alla skulle hafva kläder, föda och uppfostran.
Går- dens arbetsfolk, 7 torpare, voro jämte pigor och drängar på denna tid alla i maten, som det hette, och på detta sätt hade hon ofta icke mindre än 28 personer vid bordet i köket och inne.
Barnen växte upp, koltarne måste utbytas mot större klädesplagg af annan form: byxor, rockar och klädningar, en större kaka:::: Barngarderoben är en svensk upplaga af den enda 1 utlandet existerande tidningen i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnkläders- affärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hyad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen: år också tongitvande på sitt område samt ntgifves utgifves på flere språk ocb 1 kolossala upplagor.
tarfvades om dagen, sängkläder och linne måste ökas för natten.
Hennes varma hjärta och idoga hand hade alla att tacka för allt, icke blott i familjen utan i hela huset.
Åt tjänste- folket utgingo under denna tid åtskilliga löne- förmåner såsom underkläder, strumpor, för- kläden och dukar in natura.
Äfven detta tog hennes tid och krafter i anspråk.
När hon, trött af dagens mödor och släpet i hushållet bragt alla omkring sig till hvila, då börjades i det tysta hennes ostörda, oförtrutna arbete.
Sedan hon lutat sin panna mot syklumpen och låtit, såsom hon plägade uttrycka sig, sömnen rinna ur ögonen i högst 10 minuter, fann man henne, under det alla i huset sofvo, i oafbruten verksamhet vid nattlampan, tills den unga dagen kallade till nya, men alltid samma plikter mot make, barn och tjänstefolk för det lekamliga lifvets uppehälle och nödtorft.
Arla och serla, sent och tida, alltid arbete, och intet arbete var henne för ringa.
Att lappa och laga allt i en så stor familj kräfver ej ringa arbete och möda, men hon stannade icke härvid.
Allt hvad man såg i hemmet: brödet på bordet, drickat i muggen, maten på spiselhällen, allt hvad hennes om- gifning gick uti om dagen och låg uppå om natten (m. a. o. gång- och sängkläder) hade i alla stadier tillverkats och beredts af henne, var bakadt, bryggadt, lagadt, spunnet, nystadt, spoladt, varpadt, väfdt, tillskuret, sömmadt af hennes rastlösa hand.
De som reste fram den vägen kunde bli vittne till en rätt egendomlig företeelse: ängarne rundt omkring byggningen voro hvita som snö midt under sommaren!
Det var hennes långa " bunkar " af dräll-, lakan-, skjort- och linneväfnad, som lågo ute på bleket.
Många andra slags väfnader sågos i hennes väfstol.
Ur " Väfbok för Maria Bohlin ", upp- lagd år 1843, hvilken ligger framför oss på skrifbordet, anteckna vi följande rubriker: lärft, dräll, fyrtråd, byxtyg, blaggarn, flanell, vad- mal, verken, bomullstyg, bålstervar, mattor, möbeltyg, rullgardinsväf, täcktyg, dukar, schalar, förkläden, klädningstyg, servietter, lakan, hand- dukar, fyrskäft, säckväf, sparlakanstyg, kjortel- tyg, Victoriatyg, m. m.
I medeltal förfärdiga- des här 23 fot väfnad om dagen, hvilket be- räknadt på 60 år uppgår till närmare 600,000 fot.
Åtskilliga af hennes arbeten ha vunnit pris på utställningar.
Hennes sticksöm för hand är ännu i dag lika vacker och regel- bunden som maskinsöm.
Då mannen var en klen skaffare och dito finansman, blef hon betänkt äfven på andra utvägar: hon bakade och försålde ett slags mycket välsmakande mandeltårtor, som, då de tillika voro nästan konstnärligt sirade för ögat, snart kommo i rop och rönte en allmän efter- frågan i orten till bröllop begrafning och barn- dop.
Dessutom väfde hon jämväl dukar, scha- lar, klädnings- och förklädestyger till afyttring åt allmogen och kunde på detta sätt ofta bi- sträcka sin man med penningar.
En annan sida af hennes välsignelserika verksamhet berör de nödlidande inom barna- världen.
Många äro de bland det uppväxande släktet, som ha henne att tacka för lif och hälsa, i det hon genom en sympatikur af ut- värtes medel botat barn från fallandesjuka och slaganfall, där läkarens konst visat sig makt- lös.
Det har för henne varit ett nöje att utan vedergällning utöfva en sådan verksamhet i barmhärtighetens tjänst.
Äfven läkare an- litade henne för denna kur för sina egna barn.
En af hennes utmärkande egenskaper är det goda minnet.
Ännu hagar hon från början till slut det afskedstal, som hennes fader på sitt dödsläger höll till sin omgifning, och hvad märkligare är: hennes minne är lika starkt för allt som tilldragit sig äfven under senare tider af hennes skiftesrika lif.
Hon minnes icke blott året, utan äfven dagen, då något skedde.
Jämväl som sjuksköterska måste hon ofta och länge pröfva sina krafter icke blott inom sin egen familj.
Tre af hennes syskon ledo af lungsot och dogo vid mognare ålder å olika tider i hennes hem, den ene efter den andra.
Hon måste då i långa månader vaka nätterna i ända utan att ens taga kläderna af kroppen.
Det var på denna tid en allmänt utbredd åsikt, att lungsot icke var .smittosam, och i sanning det såg ej annorlunda ut, ty oaktadt expek- toraten då fingo ligga vind för våg och den dödes kläder alltid användes af efterlefvande, såg man aldrig exempel på att någon af om- gifningen blef smittad.
Nu ser det ut som om ftiseofobin gjort sjukdomen smittosam.
När hennes man i början af 1869 gick ur tiden och lämnade henne ensam med åtta lef- vande barn, af hvilka endast två voro myn- diga, utgjorde skulderna i boet, genom hans oförmåga att sköta affärer, 16,000 kr.
Inom 6 år hade hon klarat upp dessa skulder, hvilka utan tvifvel i stället skulle hafva ökats under hans ledning.
Två allmänna svenska plägseder: att gå i borgen och låna pengar, kände hon just ej till; den första undvek hon alltid, men om hon någon gång behöfde anlita en medmänniskas penning- pung, så hände det aldrig att betalningen ute- blef på den utlofvade dagen.
Härigenom kom hon i åtnjutande af en oinskränkt kredit i orten.
Allmogen har hon bemött på fädernas vis med äkta svensk gästvänskap.
Alla känner hon där på ön och alla känna henne.
Aldrig får någon komma till hennes hem utan traktat och fägnad; det skulle vara att " bära ut julen ".
Under de sista åren har denna outtröttliga kvinna, en föresyn för befolkningen på ön, haft sin bärgning genom inkomsten af en liten mi- nuthandel, som inbragt henne ett par tusen kronor årligen.
Nu skola hennes rättigheter indragas och ersättning af allmänna medel skulle beredas för förlusten i likhet med hvad som skett åt 55 andra innehafvare af dylika rättigheter här i landet.
Som rätt och skäligt är, har denna ersättning af K.
M:t och dess befallningshafvande i länen i allmänhet fast- ställts till samma belopp som förlusten, stundom rätt betydligt högre.
Men denna änka, den äldsta af alla 55 och numera genom ett kro- niskt lidande oförmögen att sörja för sitt eget uppehälle skall — genom en statens ämbets- mans oförstånd, som aftvingat den 91-åriga hennes underskrift å en olaglig handling — åtnöjas med 450 kr.
i ersättning för mistade c:a 4,000, sålunda ungefär Vio a ^ n v a d henne med rätta tillkommer!
Hon har helt nyligen till K.
M:t inlämnat en underdånig ansökan att utfå sin rätt på samma sätt som de 55 andra; hennes ansökan var åtföljd af läkare- betyg, som ordagrannt lydde, att hon " lider af kronisk sjukdom med oförmåga att röra sig och försörja sig själf, eller ens i någon mån bidraga till sitt uppehälle ", och på allt detta har regeringen nu svarat, icke att hennes an- sökan icke bifalles, utan rent af " lämnas utan afseende ".
Men icke nog härmed: för detta afslag har K.
M:t af den obemedlade — ut- kräft 20 k r!
Barngarderoben JQJ gji Pris för helt år 3 kr., hälft år 1: 6 0 kr.
Lösnummer 3 0 öre.
— 124 — @ 5§ * Så lönar svenska staten kvinnoarbetet i våra dagar, så belönar fosterlandet en af sina trog- naste och trägnaste tjänare, sina flitigaste döttrar.
En kvinna, hvilken såsom en föresyn för samtid och eftervärld gjort sig förtjänt af en nationalbelöning, hon får icke ens sin rätt.
Måtte hennes lefnadssaga väcka den svenska kvinnan till besinning!
O. C.
K. Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illu- streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- sterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens sysselsättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
= = E; i;
Mannen, kvinnan och verket.
DESSA tre inläzg i den strid om kvinnans förhållande till mannen och hans verk, som upp- M ED väcktes genom Petrus Eremitas upisats Reformitorns hem, förklara vi diskussionen afslutad, sedan frågan, som väckt stort intresse, nu blifvit mångsidigt belyst.
St Ingen generell regel.
O TVIFVELAKTIGT ligger det till grund för " Re- formatorns hem " en djup och ovedersäglig san- ning.
En stor ande får icke dragas ner till hvardag- lighetens nivå.
Då är han till spillo gifven.
Och kär- leken går förr eller senare — och oftast tidigt nog — därhän.
Kärleken såsom en hela lifvet varande fest är ju blott en dikt och skall alltid så förbli, huru många hjärtan, som än må krossas under försöket att lyfta den därtill.
Trots all sin nakna och sterila uppfatt- ning kan Petrus Eremita få vitsord af många, många.
Jag citerar ett ord af Pontus Wikner öfver Plato, den helleniska världens ljusgestalt, tänkaren med den stora och rika själen: " Plato var aldrig gift.
Att hans själ varit mäktig af en djup kärlek, kan knappt betviflas.
Till äfventyrs har han, som så många andra jordens mäktiga andar, flugit så högt just därför, att de jordiska banden af hithörande art tidigt och med tillräcklig smärta blifvit afklippta. "
För den som vill sväfva i rymderna, duger det inte att stirra sig blind på en liten grön fläck på jorden, hur ljufligt inbjudande den än må synas.
Ja, så kan man säga, men man kan också se saken från en annan synpunkt: örnen längtar alltid efter sollysta färder i det blå till sin undanskymda vrå bland bergen.
— Det finnes en röst innerst inne hos en människa, som dikterar hennes beslut i valets ödesdigra stund- Den rösten kan äfven locka in på vilse stig.
Så gjorde den med mannen i Petrus Eremitas berättelse, när han omedvetet sålde det bästa inom sig för en kvinnas kärlek.
När Plato för det högsta i lifvet offrade det näst högsta, som lifvet kan ge, var det hans själs goda genius, som talade.
En annan bild.
När Esaias Tegnér gick smågno- lande af och an på sitt arbetsrum och de gudaingifna ide ' erna, en efter en kvällde fram i sångarhjartat, gick hans lifs följeslagerska i rummet bredvid och skötte stilla och trofast.
sina husliga sysslor.
Det var vid hennes sida han mognade till heros, han skref de blad, som skul e bli vår odlings skönaste.
Så olika kunna människorna vara.
— Det är en svårutredd fråga, denna om ' kvinnans kärlek och mannens verk ".
Här korsas rakt motsatta åskådningar, försvarade med mycken hänförelse, och klingorna föras af ifnga och heta händer, men dessa klingor äro kanske mera slentrianens och frasernas än den mogna eftertankens.
Ty här gäller framför allt: ingen generell regel!
Kvinnans kärlek och mannens verk kunna å ena sidan hetsa hvarandra och så sig själfva till döds; å andra sidan kunna de ock skänka hvarandra djup och fullkomning.
SAMURAI.
Reformatorn och kvinnan.
ETINGELSEN för att vara en sann reformator, den B enda, utan hvilken vi ej ens kunna tänka oss en „förbättrare ", är, att han arbetar i det godas idé, att matorn, vägrödjaren för det goda.
Ju större han är, dess tyngre är hans väg, åtminstone alltid i början, innan människobarnen kunnat från det vanda mörkret vänja sig vid ljuset, innan de kunna följa " örnens flykt ", men är han eldsjälen, är han den väldige frihetskämpen, då kan intet kufva honom.
Grå är hans väg aldrig, den människa, hvilkens väg synes henne sådan, den,.
för hvilken allt omgifvande intill Guds skönaste mäster- verk är dygrått, hos henne sitter gråheten i själen, där hvarest hos reformatorn sanningens eld flammar högt i hänförelsens flammor.
Är elden det härliga, oför- gängliga lifvet, så är gråheten den stelnande döden: de äro hvarandras diametrala motsatser.
Och den män- niskan, Petrus Eremita, är äfven motsatsen till refor- matorn, hon är minst af alla- " klippan ", på hvilken de goda skola bygga, hon är endast eremiten, pelarhelgo- net, hvilken af själfruelse och fåfänga förtvinar på sin själfvaldt " upphöjda " plats, skrikande förbannelser öfver allt och alla, rabblande böner endast för " glorians " skull.
På honom kan ej ens den tunna frasen om " den kalla gudomliga ensamheten " tillämpas, ty han kvider i och öfver sin ensamhet.
Men för honom liksom för alla har den sanna kvinnan funnits till.
— Om man skall kunna tro på ärligheten hos den, hvars utsago är, att " den sanna kvinnan är lika litet i verkligheten, som de blå bergen ", kan man endast förutsätta, att det är en sådan tomhet hos honom, att han ej i grunden tänkt på, hvad han sagt.
Eljes är det ej sanning, hans " sanna kvinna " har visserligen liksom allt annat godt och skönt begrafts i det grå, men han minnes henne, pelarhelgonet slår sig under bitterhetens saknad och hat försitt håriga bröst: minnet af, hvad som kunde varit, minnet af att det goda ej kunnat få fäste för sina hjärterötter i det lösa grå, det är den bittra törn- taggen, som sargar utan uppehåll, som förhärdar och låter förnekelsens och förbannelsens ord flöda ut öfver det goda och sköna.
Handen på hjärtat, Eremita, du vet åtminstone, att det var en osanning, då den sanna kvinnan förnekades.
Det är ej underligt, att ditt verk synes dig litet.
Hade du haft den grund, som hade kunnat ge fäste för henne, så hade ditt lifsverk säkert varit stort.
Ty vet, pygmé, det är ej på kvantiteten, det som alstras ur arbetsron, utan på kvaliteten, det som står på den fasta grunden, allt beror: allt oäkta sköljer tiden bort, men det äkta lefver liksom sitt ur- sprung evinnerligen.
Reformatorn och den sanna kvin- nan äro hvarandra jämbördiga.
Men om reformatorn bundit sig vid en skenbild, som ej är hvad han trott, som ej är sann, därför be- höfver hon ej tillhöra dem, som " giljer i flok "; gör hon det, då äro de förlorade för hvarandra.
Men är hon en i grunden god och trofast, men liten kvinna, hvilken kanske, som så många just nu, ej ens rätt förstår sitt höga moderskall, att det är främst detta, hon bör lefva för, då låter han sin andes eld genomlysa henne; är han den mäktige, skall han gifva den vingbrutna och halfblinda bärfasta vingar och starka ögon, att hon först själf må kunna höja sig allt högre och högre och tåla det strålande, oblandade ljuset, för att hon sedan skall kunna visa sina barn vägen uppåt och styrka dem i deras flykt mot ljusare rymder.
Är grunden blott god, då skall därpå under sol och sång uppbyggas ett det härligaste tempel af sanningens hvita marmor och kär- lekens ädla guld.
han vill omgestalta verklighetens värld efter idévärlden inom sig,- att han söker göra lifvet sådant det bör vara.
Hvad är det goda?
Det är endast det för sin egen skull eftersträfvansvärda, vägdt efter det absoluta Skulle slutligen reformatorn vara sammanlänkad med förnuftet, så långt vårt mänskliga förnuft däri kan ge- en ond eller dålig kvinna, som han trots evig kamp ej nom vår intensivaste vilja intränga.
Som hufvud- kan höja, som pinar och plågar honom i hemmet, så hvad faktorer i detta ingå det sanna och det sköna.
Hvarje mera?
Är han reformatorn, är han den sanne mannen, människa, som verkligt vill höja sig, måste alltså om- då skall detta lika litet som något annat ondt kunna gestalta sitt eget inre, genom att låta sin högre natur sänka honom eller inverka neddragande på hans lifsverk, behärska alla hennes sinnliga drifter och kraf.
Då vill tvärtom, lidandet utför den stora reningen i vårt inre, hon åter äfven göra sina förhållanden till medmänniskor det fostrar och stärker.
Minns Sokrates ord till Xantippa, •och till naturen så goda, så sanna och sköna, som då hon tog afsked med honom, innan han tömde gift- hennes inre vilja bjuder henne.
Det är detta, som bägaren.
Då Xantippa utbrast: " Af mig hade du intet att skapar reformatorn.
Ju högre dessa godhetskraf äro lära, " svarade han: " Jo, af dig lärde jag tålamod och inom henne, ju mera den verkliga skillnaden mellan behärskning! "
Hon frågade då: " Förlåter du mig? "
och betydelsen af det oändliga och det ändliga uppgår Sokrates svarade: " Det kan jag icke!
Det har jag för henne, ju starkare brytningen är mellan idévärlden, redan gjort! "
— Sådant måste den stores sinnelag hvars begrepp af det högsta goda är det harmoniska vara mot den ohjälpligt arma, han varit bunden vid, tillstånd, som uppstår, då kampen mellan sedelagen och ingen reformator har någonsin gått förlorad för kvin- de lägre böjelserna upphört, då dygden och lyckan för- nans, ej heller för yttre omständigheters skull.
enats, och verklighetens värld med sin egoistiska nyt- tighetsmoral och sina ofta på falska analyser grundade Ingen dödlig är vis, men den, som vill vara god auktoritetskraf, ju mäktigare hon känner den förtram- sträfvar till sanningens skönhet, till alltings harmoni i pade sanningens och skönhetens ande brinna inom sig.
dygd och lycka.
Han kan ej så ut tvedräkt.
Detta och mana henne att höja facklan öfver världen — sända är den sanna humaniteten; det är svårt att se, huru dess ljus att som ett flammande svärd bortskära och långt vi ännu äro därifrån, huru litet verklig kultur vi träffa det onda midt i dess hjärta, men som en väntad äga, huru så många lefva i krass egoism och hänsyns- morgongrynings kärlekssol till alla, hvilka i köldnatten lös nyttighetsmoral, som förskaffar dem medel till njut- sträckt sina förfrusna hjärtan och händer mot himlen — ningen.
Däraf uppkommer denna " struggle for life ", dess mera är den människan skapad att vara refor- denna bittra strid om och för materiella ting, som väl - Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol: längd, erhåller NI UU Eder figur i f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a aldrig stått skarpare än i våra dagar; må hvar och en uppåtsträfvande se till att ej gjuta ny ol; a på elden, må godhetens ande besjäla oss.
Den sanna lyckan ligger ej i njutningen, utan i dygden.
Må vi bijraga till, att ur striden harmonien må framgå; I skolen där- för ej kifvas, män och kvinnor, I skolen älska hvar- andra och stödja hvarandra.
KJELL W. — R.
Till Petrus Eremita.
TILLFÄLLIGHET hade jag ej kommit att läsa A F det EN nummer af Idun, hvari Eder artikel stod.
Först då jag i ett senare nummer fick se de genmälen, den framkallat, blef jag uppmärksamgjord därpå.
Och jag läste den.
Jag läste den med särdeles olikartade känslor.
Först med en känsla, nästan besläktad med sympati och fram- kallad genom artikelns oförtydbara ton af sanning.
Ty — Petrus Eremita — Er pessimistiska åskådning till trots: sanningen är välkommen för och kan godt tålas af hvarje uppåtsträfvande, sanningslängtande själ, den må tillhöra man eller kvinna.
Men så läste jag den ock med en stark känsla af sorg och harm öfver det gränslösa förakt för allt hvad kvinna heter, som Er artikel andades.
Har ni verkligen mött endast småsinnade, " jämngrå " kvinnor, — ja, då är Ni att beklaga.
Men för den skull har Ni alls ingen rätt att döma hela kvmnosläktet.
Hur kan Ni tro, att Ni träffat alla olika typer?
Och hur kan Ni våga fälla en dom öfver ett släkte, hvilket Ni aldrig gjort Er möda att lära känna?
Ty jag vill antaga, att Ni efter Er " för- sakelse " helt ägnat Er åt vetenskapens alla andra in- tressen uppslukande dyrkan.
Jag kan ej såsom en föregående insändare mot Er artikel använda satirens vapen; — min hand är alltför tung och långsam för att kunna svinga dem.
Icke vet jag heller c m de här äro riktigt på sin plats, — det har alltid pinat mig att höra det som för en gällde stort och viktigt, af en annan blifva på ett eller annat sätt bemött med hån.
Jag vill endast — eftersom Idun upplåtit sina spalter för diskussion i ämnet — nedskrifva några af de tan- kar, som genomläsandet af Er artikel väckt hos mig.
Mot Ert val, att ensam vandra lifsstigen fram, kan rimligtvis ingenting anmärkas.
Det finns människor, skapade för ensamheten.
De ha blifvit sådana af na- turen, genom uppfostran, genom inre eller yttre om- ständigheter.
De ha ej den sällsynta förmågan, att på samma gång gå upp i en annan varelse och dock be- vara sin individualitet, som absolut kräfves, för att ett äktenskap skall blifva ett idealäktenskap, d. v. s. lyck- ligt och uppfostrande.
Och de böra aldrig gifta sig.
De få i sitt arbete, sitt lifsverk, — vare sig detta är tillmätt stort eller smått — söka ersättning för hvad de såsom " ensamma " gå miste om.
Och jag tror ej, att deras väg absolut måste blifva tung ocb grå, — det gäller blott att bevara hjärtat varmt och blicken ljus, så har lifvet nog åtskilliga glädjeämnen äfven för dem.
Men i motsast till Er vän tror jag, att de, som äro födda till ensamhet, äro undantag.
Och er väns öde är helt säkert hvarken så typiskt, naturligt eller nöd- vändigt som han tror.
Tvärtom tror jag, att de flesta stora inom andens rike känt hustrun som allt annat än ett hnder, men ha de verkligen gjort det, så — ja, då har det nog varit deras egen skuld, liksom Er vän hade sig själf att skylla, fastän han efter kändt mönster sökte kasta all skuld på hustrun.
Han säger ju att hans mor var en kvinna, som aldrig sökte sitt.
Om nu hans kärlek, i stället för att fångas af en kattmjuk, själfvisk kvinna, varit nog lyck- lig att falla på en kvinna af moderns typ — skulle då ej hans öde blifvit ett annat?
Ty det var ej sant, hvad han sade: En hustru förlåter icke sin makes öfverlägsenhet.
Detta är ett fullkomligt misstag.
Han kände ej den sanna kvinnan — hon, som dock finnes lika säkert som diamanten är genomskinligt klar, trots den tyckes skifta i alla regnbågens färger; han kände blott en kvinna och efter henne dömde han alla.
Tro mig, en kvinna har just behof af att beundra sin man, liksom hos henne beundran och kärlek nästan alltid följas åt, — hon vill blicka upp till honom, hon vill känna hans öfverlägsenhet — men, märk väl, en öfver- lägsenhet, som ej förhäfver sig, ej framhåller sig själf, — ty hon vill framhålla den.
Och en kvinna, hustru till en reformator, hvilken vill, att han skall blifva lik alla andra, hon älskar ho- nom ej.
Därför kan jag ej heller tro, att Er väns hustru älskade sin man.
Älskade, det vill säga, hyste den kärlek, hvilken är den enda, som egentligen har rätt till namnet.
Den kärlek, som ej afundas, ej söker sitt, som gläder sig öfver sanningen, som fördrager, tror, Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blus- lif 40 öre, Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reformdräkt 75 öre, BarndräktmBnster 50 öre, Kragmfinster (Pelle- Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition = åtföljd af likvid insändes till: Mästersamueisgatan 43, Stockholm = I J ^ *, - 1 A ZZ ^ j- » &lt;4s-k4a * * - t-rl Pappersflionster.
g * öre ' K " » m6n * t "; 6re - g^gg^gg i * - • latins luonsteraiu.
i T \ „ •• _ J „ — 125 —
hoppas och tål allting — för sin egen skull utan tanke på ersättning.
Huru skulle den hustru kunna sägas älska sin man, som toge mera hänsyn till andras åsik- ter än till hans, som gladdes öfver det, som gick hans gärning emot och som anser honom stå i vägen för en annan — den rätte.
Huru vanvettigt att tala om kärlek i samband härmed En sådan kvinnas själ skulle sannerligen icke gråta länge om den blefve skild från hans själ.
Och att samlifvet med henne ej kunde tillfredsställa Er vän, in- ser jag nog, ty ett hem — reformatorns så väl som hvardagsmänniskans — skall vara grundadt på ömse- sidig kärlek.
Er väns ord om tal, som aldrig hinner fram, inne- håller mycket sanning.
Dock är det min tro, att äfven sanningen kan finna väg till människors hjärtan, blott den passar på rätta ögonblicket, då öronens vindbryggor äro nedfällda, — detta har ni ju själf fått erfara.
Om Er vän tagit alla sådana tillfällen i akt — så — hvem vet — —?
Om han gjort det redan i början af sitt äktenskap!
Om han redan från början betraktat och behandlat sin hustru såsom en kamrat — en vingad varelse äfven hon, om än med vekare vingpännor och svagare flygkraft än han, i stället för att i henne se den glittrande, lockande, den farliga, låga, neddragande varelsen från dyn.
Hur var det?
Fanns det månne ej ändå allt för mycket af sinneslust i hans kärlek från början, eftersom det kom så mycket fruktan och förakt sedermera?
Och så till sist huru jag vill tänka mig reformatorns hem: En plantskola, där hans idéer värmas af sol, vårdas och stödjas innan de omplanteras ute bland världens kalla vindar. '
En uppfostringsanstalt, där hans syn skarpes, hans kraft ökas, hans sinne härdas genom de kraf, ett hem ställer på en man.
En vrå, där hans själftillit — om den är för ringa — uppmuntras af den tillit, som sättes till hans för- måga och den kärlek, som gör allt för att uppfylla hans önskningar.
Ett rike, där han är kung — där hans vilja re- spekteras, hans åsikter vördas.
Hans drottning, — hon är ömsom Maria, då hans själ längtar efter att få blotta sig för en förtrogen — och Marta, då hans opraktiskhet gör honom oförmögen till handhafvande af de omsorger, hvaraf ju dock detta jordiska lif är beroende.
En fristad, där han uttröttad af kampen, alltid kan finna lugn och ro och vederkvickelse.
Luft under hans vingar att bära honom öfver hin- dren — balsam i de sår, som striden gifvit honom.
Ett hem, på hvilket han tryckt sin säregna prägel och hvari han fyller en plats, som aldrig kan fyllas af någon annan, då han en gång lämnat den.
Ni slipper ju att tro det — Petrus Eremita — men säkerligen har det funnits mera än en reformator, som haft ett sådant hem.
A.
H.
M.
DET VÄRDERADE; FREDRIKA-BREMER-FÖR- BUNDET, hvars mångåriga förtjänstfulla före- ståndarinna före sin afgång i fjol af Kvinnliga Akdemien tilldelades Iduns stipendium, har från och med i år utvidgat sina månadsmeddelanden till en vecko- publikation " för svenska kvinnorörelsen ".
Vi tillönska af uppriktigt hjärta all tänkbar framgång åt det väl- menta företaget, ehuru vi icke kunna fördölja för oss, att dess ärade redaktris utvecklade vida mera underhållande egenskaper pä den tid, hon förvärfvade hedersomnäm- nanden i Iduns litterära pristäflingar, än som sibylla i den hybrid af Statistisk Tidskrift och Svensk Författ- ningssamling, som bär det vackra namnet Dagny.
EN UPPIGGANDE STRÅLE af äkta kvinnligt gemyt hade dock helt oförhappandes insmugit sig mellan " Äktenskaps rättsverkningar enligt gällande norsk lag " och " Om de fyra första andrakam- marmotionerna 1908 " i ett af de senaste numren.
Den hade formen af en liten fintextad adress till Idun, i hvil- ken på ett halftjog rader hann insinueras för det första: att Idun icke var någon " kvinnornas egen ", då den ut- gafs och redigerades uteslutande af otäcka karlar; jör det andra: att vi på ett grufligt sätt befrämjade rus- dryckseländet i detta land genom att icke akta för rof att fylla våra spalter med spritannonser; och för det tredje: att vi voro fientliga mot kvinnornas rösträtts- kraf, alldenstund vi intagit — Stockholms Dagblads annons om friherrinnan Annie Akerhielms mycket om- talade artikel " Kvinnornas politiska mognad " i samma tidning!
Och sens moralen af det-hela var helt tro- skyldigt den, att ett prenumerationskvitto på Dagny för löpande årgång skulle utgöra det allra bästa preservativ mot den stygga Iduns samhällsvådliga inflytelser.
ÄLSKVÄRDA DAGNY!
— det är naturligtvis en liten ripost Ni vill, och för en gångs skull skola vi gå Er till mötes, fast det får inte bli någon ful vana.
Hvad då först angår antyd- ningen, att Iduns 40,000 kvinnliga prenumeranter inte Vår pristäfling i lef- nadskonst har, som kunde förutses, tillslutning, i det ej mindre 66 vunnit än ingått till redaktionen inom föreskrifven tid.
Desamma befinna sig nu under granskning hos auktoriteter på det hus- hållstekniska området, och torde resul- tatet komma att meddelas om en eller annan vecka, hvarefter de prisbelönade skrifterna successivt skola inflyta i våra spalter.
Red.
af / dun.
OCH SÅ VAR DET RÖSTRÄTTSFRÅGAN, JA!
Nog trodde vi, att vi inför vår läsekrets af svenska kvinnor ifrån nordligaste Lappmark intill Sundets rand, ja, långt utom fosterlandets gränser, tillräckligt ofta och tillräckligt ljudligt hade sjungit ut vår mening i denna deras stora aktuella lifsfråga för att kunna bli hörda äfven af våra trogna grannar på Fredrika Bremer-Förbundet i nästa gathörn!
Det är för- visso icke heller i sak vi äro oense med dem, utan endast om vägarne.
Om vi än själfva ha haft vår ståndpunkt klar och alltjämt på nytt markerat den, ha vi icke parti- tyranniskt velat undertrycka hvarje annan ärlig öfverty- gelse, och vi ha ansett, att man framgångskraftigare kan verka för de gemensamma målen genom att i sina spalter lämna plats äfven för andra helt mänskliga oeh lofvärda intressen, än genom att tillämpa en viss tak- tik ä la den kända evighetsramsan: Det var en gumma ifrån Gnarp, hon hade en skinnkjol, som var skarp, så gick hon i bäcken och blotte ' n, så gick hon på sten och stotte ' n, men ändå så var den lika skärper.
Det var en gumma ifrån Gnarp, hon hade en skinnkjol, som var skarp, o. s. v. in infinitum.
.
.
A PROPOS SMEKNAMNET " DAMERNAS EGEN " är det förresten ett prerogativ, som vi för länge sedan med varm hand afstått till för- mån för våra dagskolleger inom hufvudstadspressen med deras jolmiga " damspalter " och tevattenspirituella " Yvetter " och " Comtesser ".
Vi vilja rätt och slätt förblifva hvad vi alltid eftersträfvat att få vara: en god och fri modig vän till alla goda och frisinta svenska hem, och från den positionen ämna vi hvarken låta locka oss af de myskdoftande sidenkjolarnas fras i dagspressens spal- ter eller skrämma oss af det bistra knarret i gumman Dagnys skinnstubb.
SEGERPALMEN ». / a SRådespef i fyra aRfer af stor täflingsskrifter skulle vara några riktiga kvinnokvinnor, får väl Dagny utreda den saken direkt med dem själfva, om hon nå- gongång blir i tillfälle.
Att Iduns redaktion uteslutande består af otäcka karlar var för oss själfva en stor öfverraskning; vi gingo annars och inbillade oss, att vi på ett ganska förträffligt sätt hade balanserat det kvinnliga och manliga intellektet inom våra redaktio- nella spalter.
På annonsafdelningen ha vi däremot icke hunnit så långt, att vi från denna allmänning anse oss.
ha rätt att likt en pestsmittad afvisa hvarje hederlig köpman, som kan ha ett glas vin eller en flaska likör att afstå till sina medmänniskors vederkvickelse.
Ttttma SöderBerg.
P r l s b e l ö n t vid Iduns dramatiska pristäfling.
(Forts.) Beatrice (resonnerande).
Min tanke] är den att kapten Bremer tar det här ytterst lugnt.
Det är nog honom ganska likgiltigt hvar han har sin fru.
För att nu inte tala om något så obetydligt som hennes tan- kar och känslor.
Och då tycker jag verkligen, att hon kan få ha dem hos doktor Hagardt.
Det blir hon inte sämre af.
Arwidius.
Ett nätt resonnemang.
Men det kunde man ju tänka sig, att du skulle applådera henne.
Beatrice.
Applådera.
.
?
Jag inskränker mig till att låta henne sköta sig själf.
Det bör man ju göra när ingsnting samhällsfarligt är å färde.
Eller farligt för andra individer.
Arwidius.
Jag skall inte disputera med dig, tjänar ingenting till.
Du har din egen moral.
Det Beatrice.
Ja, det har jag.
Jag behöfver inte låna andras.
(Småler.)
Men inte var det väl du ville tala med mig om?
Arwidius.
Beatrice.
Nej.
Hvad du ser hemlighetsfull ut.
Arwidius.
Fru Bendix.
intressant!
Vi bör kanske vara på tu man hand.
Unnar ni inte mig att få höra något Beatrice (skämtsamt tröstande).
Jag skall berätta dig alltsammans i morgon, mamma!
Fru Bendix (reser sig-).
D i får jag väl gå och lägga mig då.
.
Gjdnatt, Lennart.
Om du bara håller dig lugn och så tänker litet längre än hvad vi fick för trettio, tyrtio år sedan, så går det mycket bra att
komma sams med Beatrice.
(Kysser God natt, barnet mitt.
(Oår.)
dotterns kind.)
Beatrice (ser på sin klocka.
Något nervöst).
För- låt, morbror, jag skulle bara tala med Helena ett ögon- blick.
(Går ut.
Beatrice Kommer in igen om en kort (i det hon sätter sig).
stund.)
Nu är jag redo!
Arwidius.
Jag skall gå rakt på sak.
Har tänkt det länge, men det har precis inte varit något till- fälle.
Därför var det bäst att skapa e t t.
.
.
Beatrice.
Nå?
Arwidius.
Hör herr Cassel till dina beundrare?
Det är visst onödigt att fråga.
Beatrice (långsamt).
han beundrar mig.
Arwidius.
Beatrice.
Arwidius.
Beatrice.
Arwidius.
Man kan kanske säga att Och du?
Du tänker således ta honom.
Arwidius.
Jag har känt mig rätt lugn förut; men nu i kväll — när jag såg er två komma i sällskap — blef jag haj.
Du har då också ett sätt att se så för- baskadt vänlig ut.
Man kunde trott att ni var för- lofvade.
(Tvärt).
Är ni det?
hufvudetj.
Nå — skönt.
(afbryter).
Han har inte friat än.
Jag upprättar paktum natur- Arwidius (djupt allvarlig).
Tror du verkligen inte, Beatrice, att jag vill ditt bästa?
Så alldeles utan män- niskokännedom är jag dock inte.
Och Cassel värderar inte jag så särdeles mycket.
Det gör knappast en enda tänkande människa.
Man har snarare lättare för att emellanåt förakta honom.
\ If Beatrice (kort och skarpt).
Glöm inte att jag är fullvuxen, morbror!
Föraktar!
Tror du någon för- aktar en Eugen Cassel?
Man fruktar honom.
Så som rätten och sanningen och framtiden alltid har fruktats.
— Nu tala vi inte mer om det.
— Kan det trösta dig att höra, så vill jag en gång för al ' a säga dig att jag aldrig blir fru Cassel .. Arwidius (är tyst några ögonblick, under det hans min klarna allt mer och mer.
Reser sig.
Förtjust och hälft högtidligt).
Det var det klokaste, min kära Beatrice, som du har sagt under dina tjugusex år.
Det vill säga den sista meningen.
Min allra djupaste tacksamhet.
Nu återstår bara att säga godnatt för mig.
Beatrice (i det hon räcker honom handen).
att jag kunde göra dig glad en gång!
Arwidius.
jag väntat!
kvinnornas blickar mötas för några Tänk Jag bekänner att det nästan var mer än Beatrice (följer honom ut.
Kommer in igen.
jar ta fram brefbuntar och papper ur ett skåp.
bryter detta för att ringa.
Fortsätter igen).
Bör- Af- se- Beatrice (går fram till henne och tar henne om axlarna med ett litet leende.)
Du vill ju göra mig den " tjänsten?
Jungfrun (nästan upprörd.
Med trofasta, ögon).
Kara välsigr.ade f r ö k e n.
.
.
Beatrice.
Tack.
.
.
(Lyssnar.)
fuktiga Nu är han här.
ut.
en stund komma Wcernhagen (Skakar och Bea- Beatrice (visar på bordet där brefven ligga).
Här är nu brefsamlingen.
Som jag skall r,j » lpa stats- ådet gå igenom (Ser pä honom med allvarsam min och djupa, glittrande ögon.
De stå tysta en stund; därpå går Beatrice till honom och lägger armarna om hans hals).
Min älskade.
.
.
mm älskade.
.
.
Warnhagen en dröm.
.
.
(knappt hörbart).
Beatrice (räcker honom munnen Warnhagen.
att det är sant.
armar ...
Arwidius.
Jag vet att du sätter honom på en piede- stal.
Det är en af ditt lifs stora dumheter det, min flicka.
Det är Cassel inte värd.
Utan förtjänster är han ju inte, men större delen är fraser.
Och så skall du komma ihåg hvilket lockbete dina pengar är och Cassel — Beatrice ligtvis!
Det är onödigt, ser du.
(Efter trice in.)
Jag ville gärna ha klarare svar.
Är jag inte tilliäckligt klar?
Beatrice (skrattar).
Beatrice.
(De två kunder.)
Men det är ju bara till kyssar).
.
..
Jag kommer nog aldrig att tro Inte ens när jag får hålla dig i mina Beatrice.
Vänta b a r a.
.
.
Tiden skall lära Nästa år finns ingen säkrare sanning för dig.
Warnhagen.
dig Nästa år.
.
?
Inte har jag dig då.
Beatrice (långsamt).
Du har mig alltid.
Så länge jag lefver.
Och jag tror att du också har mig sedan.
Warnhagen (med smärtsam höflighä).
Det är omöjligt!
Du kan inte vara nöjd med detta.
Jag har ju ingenting att ge dig.
Inte platsen som hustru.
Beatrice (fast.
Med strålglans i ögat).
Den plats jag nu har vill jag inte byta bort lör alla jordens skatter.
För mig finns ingenting mer att begära.
Låt mig slippa säga det en enda g å r g till!
Vi ha ju så mycket annat att tala om!
— Vi ska sätta oss och vara förståndiga en stund.
(De sätta sig.
Han vid ena kortändan af bordet och hon i stolen intill.
De nicka leende dt hvarandra.)
Beatrice.
Hvad har sagts i konseljen i dag?
Warnhagen.
Kanske.
Men jag trodde det inte.
Inte förrän dagen i Uppsala.
Då tyckte jag du var en annan.
Jungfrun.
(öfverraskad).
Men är fröken tvungen att vara oppe?
Beatrice.
Vi få offra oss för fosterlandet litet hvar!
För resten hinner vi nog med det på ett par timmar.
— Du kan emellertid gå och lägga dig nu.
(Jungfrun står kvar ät ögonblick med min.
Oår).
Beatrice.
Jungfrun Helena.
.
.
(kommer tillbaka).
eftertänksam Warnhagen (betvingar sin rörelse).
Lyckan är för stor, Beatrice.
Jag är nästan rädd för att inte kunna bära den.
Inte var jag den som du skulle älska.
(Stannar.
Fortsätter leende i annan ton).
Om du visste i hvilken skräck jag g c k ett par dagar — för Cassels skull.
Kuriöst nog tänkte jag aldrig på ho- nom förr.
Men så skrämde Thomas mig — och n gon mer.
— Är det möjligt att du har varit likgiltig för Cassel?
Ni två skulle ju e ' jes ha passat för hvarann som få.
Det inser jag nu mycket väl.
— 127 — När började du tänka öfver kär- Warnhagen.
Inte innan jag gifte mig.
Hvad jag då kände har ingen släkts, ap med detta.
När jag varit gift några år.
.
.
och alltsammans hade krossats.
.
.
inte ens de anspråkslösaste illusionerna fanns kvar — då häude det ibland att jag kunde sitta och bygga luftslott.
Fantisera om sådant som jag egentligen inte alls trodde pä.
Paradisets ljuflinhet, Beatrice!
Det som du nu slänker med fulla händer.
(Fattar hennes händer).
Kom ... Beatrice (stiger upp och ställer sig bredvid Smeker hans hår.)
honom.
Warnhagen (drar henne ned på sitt knä.
henne).
.
.
.
La grande amoueuse.
.
.
Kysser Beatriec (smyger sig tätt Nu skulle tiden stå stilla.
Sakta).
intill honom.
(Paus.)
Warnhagen (i plötslig oro).
Men är du lycklig, Beatrice?
Jag kan bli full af ångest för din kull.
Jag har ju inte ens ungdom att bjuda dig.
(Med ett litet småleende).
Nu vore min sons ålder afundsvärd.
Beatrice.
Inte kan en så ung man älska?
Därtill kräfvfS de frmti årens visdom.
(Ser på honom leende och lyckostrålande.
Kysser honom.)
Warnhagen (sitter länge tyst.
Ansiktet är som förklaradt.
Slutligen förändras uttrycket och något vemodigt, tankfudt kommer i stället.
För sig själf nästan).
Hur annorlunda skulle det inte ha kunnat vara ... Beatrice.
Hvad menir du?
Beatrice.
Beatrice (mycket intresserad af brefven).
Ja.
Ett statsråd får arbeta både dag och natt!
Han kommer hit för att gå igenom den här brefsamlingen — min store farfars visdom finns i den.
Och den kan stats- rådet Wasrnhagen behöfva en smula af i riksdagen i morgon.
Jungfrun komma?
Du känner ju stats- Beatrice (leende).
leken?
Beatrice.
Ja, jag såg snart nog att du blef glad öfver att träffa mig.
Och att du sedan inte gärna brydde dig om någon annan.
Men märkte inte också du hur glad jag blef?
Warnhagen.
Hvad skall jag kunna skänka dig för glädje!
Beatrice (sätter sig.
Med lysande ögon).
Åh ... tror du jag kan beskrifva hvilken lycka det är att se dig här.
Och så se dig glad!
För det är du ju — inte sant?
Trots du ser så allvarlig ut.
Hvad vill fröken?
Warnhagen (ser på henne nästan frånvarande.)
.
.
.
Men är det sant, Beatrice!
Allt hvad man har drömt om kärleken — det mest underbara — ja, så- dant som inte ens vågat bli drömmar — det är ju verklighet!
Warnhagen.
trice.
Är det han som skall (i dörren).
Beatrice (ordnar med brefven).
rådet Wasrnhagen.
Beatrice.
Cassel satt emellertid midt emot mig.
Och du satt litet längre bort Den gången var det min mening att förälska mig i Cassel!
Men för hvar gång jag tänkte se på honom, flög mina ögon till dig.
Det var som förtrolladt.
Till sist kom jag näst n som i ett slags uppror.
Du hörde ju inte alldeles till mitt folk.
Oct så var du ju gift och hade t » å stora barn.
(Fortsätter efter några sekunders tystnad.)
På den tiden trodde jag visst, att sådant var ti.l ett hinder för kärleken.
Men den slår nog broar öfver långt stridare strömmar — det vet jag nu.
Warnhagen.
Jag vet inte.
Jag har bara tänkt på dig.
(Fattar hennes kand.) Tror du jag har tid till något annat nu!
Och så längtade jag efter den här stunden.
.
.
längtade så att allt annat försvann.
Jag har aldrig anat att en sådan längtan kunde finnas.
Och det var ändå inte första gången!
Under de sista åren ha många timmar upptagits af tankar och drömmar, som jag själf kallat för v a n s i n n i g a.
.
.
så jag räknat ut hvar jag skulle få se dig!
Hur många planer jag smidtl Det måste du ha märkt hela tiden.
Beatrice.
Därför att jag allvarligt föresatt mig att någon gång börja visa en smula af mitt innersta.
Jag förstod att jag eljes måste ta första s t e g e t.
.
.
börja tala.
Eljes hade vi ju hela vårt lif gått bredvid hvar- ann utan a t t.
.
.
utan att skänka hvarann glädje Och du har ingen tid att förspilla.
(Reser sig upp; kysser hans panna och smeker hans tjocka gråa hår.)
Jungfrun Beatrice.
Just så tänkte också jag — för ett par tre år sedan.
Och jag gjorde mitt bästa för att få en liten eld att brinna.
Men jag måste uppge försöket.
Kommer du ihåg en middag hos just ' tieradet Troil?
För längesen?
Warnhagen (ler).
Tror du att en enda gång är glömd!
Då jag fatt vara tillsammans med dig!
(nickar).
Jungfrun.
Hvad ösonen lyste på henne!
på hujvudet med en bekymrad min.
Går.)
Beatrice (skrattar).
Kära morbror, han hör inte till dem som låta ta sig.
Arwidius.
stämma).
Jo.
.
.
du här för mamma.
Jag sitta uppe och skrifva.
tala om det för någon Jungfrun Ilar Det vet du väl?
Beatrice (skakar på Beatrice (med ej fullt säker behöfver inte alls tala om det har sagt för henne att jag skall Du skall naturligtvis inte heller annan.
Jag skulle ha träffat dig förut, Bea- Beatrice (i oro).
Men du är ju glad n u.
.
.
Du kan ju känna glädje?
Den eifar du ju starkare nu — har du ju sagt — än hvad du skulle ha gjort för tjugu år sedan.
Warnhagen.
Tusen gånger starkare, min älskade.
Det var inte det jag tänkte på.
— Men jag kunde ha varit en annan.
.
.
Warnhagen.
Ja, lycklig.
Och god och rättfärdig.
Beatrice (skämtande).
Det blir aldrig för sent för en syndare att sig omvända och bättra!
Warnhagen.
Jo.
I det fallet kan endast några dagar betyda så mycket.
— — Det är vanskligt — för somliga af oss — att lefva rätt.
Isynnerhet då vi se olyckan tätt inpå oss — färdig att ta ett tag om strupen.
— Beatrice (afbryter).
komma till oss.
Vi ska aldrig låta olyckan Warnhagen (kysser hennes händer).
När du är med, då tror jag att allt lyckas!
I ditt sällskap blir det ljust — man behöfver inte ta miste om vägen.
Beatrice (smeker hans kind).
Jag blir så glad öf- ver dina vackra ord.
Men j t g förtjänar dem nog inte riktigt — därför skall du inte ta upp tiden med det ämnet.
(Kysser honom lätt.
Reser sig och återtar sin förra plats).
I stället ska vi tala o n det som är viktigt och stort — det som jag tänker på jämt.
Och som du också tänker på.
Om du visste hvad jag är g ' ad öfver din stora tanke 1 Nu bar du kanske allt färdigt?
(Betraktar honom i glad förväntan.
) • Warnhagen möter ej hennes blick.
Är sysselsatt med att studera utanskriften på ett af brefven, som ligga framför honom).
Nej.
.. inte än.
Äinnet vidgar sig.
Och jag masie expediera annat arbete först.
(Forts.)
f^sE) äggstanning och stekt p o t a t i s; mj ölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Renbif fax med potatis och lingon; lika-mycket- FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pannbiff med potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Soppa på brysselkål med frikadeller; tunna pannkakor med sylt.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekta ä,gg med hvetebröd; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt fläskkorf med rotmos: stänkvälling.
l; i, RECEPT: Omelett m e d f i s k s t u f n in g (1 6 pers.).
S f c u f n i n g: 4 hg.
gädda, vatten, l] / 2 nisk.
salt, l / 2 tsk.
ättika, 2 msk.
smör (4.0 gr.), 3 msk.
mjöl, 3 del.
fiskspad, 3 del.
tunn grädde, salt, socker, hvitpeppar, 1 äggula.
O m e l e t t: 5 äggulor, 5 " del.
god grädde, 1 tsk.
hvetemjöl, Vi tsk.
salt, V * tsk.
socker.
T i l l p a n n a n: 1 tsk.
smör, 1 msk.
ningar, som läggas i soppskålen.
Smör fint stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Gäddan urtages, sköl- och mjöl sammani rasas, buljongen silas jes väl och torkas med en fiskhand- och tillmättes litet i sänder, under rör- duk samt inguides med Va msk.
af ning och soppan får koka 10 min., saltet och ättikan.
Den nedlägges i hvarefter den afsmakas med citronsaf- varmt vatten tillsatt med resten af ten, vinet och kryddorna.
Äggulorna saltet och får koka tills fenorna lossna, vispas upp och tillsättas, soppan får då den upptages och skinnet afdrages därefter ej k A a, den upphälles i sopp- genast.
När fisken ä r kokt, urbenas skålen och serveras mycket varm,.
Redigerad af den och skares i små tärningar, (öf- ELISABETH ÖSTMAN verblifven fisk kan äfven med fördel A n a n a s g l a s s m e d v a t t e n (f. Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- användas.)
Smör och mjöl samman- 6 pers.).
1 burk ananas a 1 kr., 125 derskurs i Stockholm .. fräsas, fiskspadet och grädden tillsättas gr. strösocker, 6 del.
vatten, 2 gr. ci- litet i sänder, under flitig rörning.
Så- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR sen får koka 10 min., hvarefter den tronsyra, 1 — 2 ägghvitor.
B e r e d n i n g: 2 tredjedelar af ana- VECKAN 8 — 14 MARS 1908. afsmakas med kryddorna och afredes nasen skares i små tärningar, och stötes SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; med den uppvispade äggulan.
Fisktär- i stenmortel tillsammans med sockret omelett med fiskstufning (rester af ningarna iläggas och stufningen hålles samt passeras genom hårsikt.
Vattnet fisk sedan lördag); mjölk; kaffe el- varm i vattenbad, medan omeletten och den fint s t ö t t a citronsyran till- ler t e med potatismjölsbakelser.
M i d - gräddas.
sättas, hvarefter blandningen omröres d a g: Soupe å l a Hedin; gös i fri- O m e l e t t: Äggulor och hvitor skil- väl.
Sist rjedröres den lätt uppslagna tyrdeg med äppelmos; entrccötes i ägghvitan.
Massan hälles i glassmaskin vin med spansk sås och brynt p o t a t i s; jas.
Äggulorna vispas tillsammans med frysa.
När glassen är halffrusen, ananasglass med vatten och mandel- mjölet, saltet, sockret och grädden.
a då t t man vefvat omkr. 8 min., tillsättes Och sist nedskäras de till hårdt skum nmsslor.
slagna hvitorna.
Smeten hålles i smord resten af ananasen, skuren i s m å tär- MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; och brödbeströdd omelettpanna och ningar, hvarefter frysningen fortsattes jämtska kotletter med po tatis bullar; gräddas ljusgul i ordinär ugns värme.
omkr. 10 min.
Glassen nedpackas i mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Kokt Stufningen lägges på e t t rundt ser- glass maskin eller glassdosa och fryses lammbringa med curry och r i s; svi- veringsfat och omeletten stjälpes genast ytterligare omkr. 2 tim.
Den serveras skonsoppa med vispad grädde och skor- öfver.
tillsammans med någon färgad glass por.
eller med mandeläss ..
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; S o u p e å l a H e d i n (f. 6 pers.).
glödstekt sill med p o t a t i s; ä.gg; mjölk; 2 kalfbräss, 2 Ht.
stark, klar buljong, Kokt l a m m b r i n g a med curry kaffe eller t e.
M i d d a g: Ugnstekt 1 knippa persilja, 1 msk.
smör (20 o c h r i s (f. 6 pers.).
Itys kg.
får- refbensspjäll med potatis och lin- gr.), lVa msk.
mjöl, saften af * / * ci- bringa, 2 lit.
vatten, IV2 msk.
salt, gon; semlor med mjölk.
tron, V 2 del.
madeira, hvitpeppar, salt, 1 liten knippa persilja.
ON SDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; 2 äggulor.
Sås: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
kallt refbenspjäll med brynt potatis B e r e d n i n g: Kalfbrassen sköljes väl mjöl, Va lit.
köttspad, curry efter smak.
och lingon; mjölk; kaffe eller t e.
M i d - och blancheras.
(De läggas i kallt vat- 1 msk.
vatten.
d a g: Afredd lammbuljong (spadet från ten tillsatt med salt och få koka Ris: 2 del.
risgryn, 2 lit.
vatten, måndag) med grönsaker; stekt sik med 10 min.).
Buljongen kokas upp med 1 msk.
salt, V2 tsk.
curry.
gräddsås och potatis.
persiljan, brassen iläggas och få koka B e r e d n i n g: Bringan knäckes och TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tills de äro h vi t a och fasta, d å de tvättas med en duk doppad i h e t t vat- havregrynsgröt med mjölk; sill med tagas upp och skäras i små fina tär- ten, den- påsätfes ' i kokande vatten, KOKSALMANACK A NNONSER skola vara inlämnade till Föreständarinnep / ats Expeditionen senast fredag för att för mathållning vid bruk å t tjänstemän kunna införas i följande veckas num- och resande Hanes ledig a t t tillträda den 1 april.
Svar med uppgift om mer.
föregående verksamhet till Lessebo Brukskontor, Lessebo.
i Vänersborg Förestånderskeplatsen Vid Västerbottens läns sinnesslöanstalt Barnsköterska.
Plats Kammarjungfru, SOLO-KflFFE från A.-B.
Malmö Kaffekompani.
H.
M.
Konungens Hofleverantör.
Magnetiskt förädladt enligt svenska p a t e n t e t n:o 20016 ä r det b ä s t a, r e n a s t e o c h drygaste JflVfl-KflFFE som finnes i m a r k n a d e n o c h säljes 1 femton olika J a v a b l a n d n i n g a r 1 rikets förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer.
U g n s t e k t r e f b e n s s p j ä l l (f. G i ugnen, och fisken får steka omkr. pers.).
IVa kg.
refbensspjäll, IVa msk.
Va t i m.
Den serveras i formen.
salt, V4 tsk.
hvitpeppar, 1 tsk.
senap, 1 msk.
smör (20 gr.), 1 / 2 lit- buljong S o p p a p å b r y s s e l k å l (f. 6 eller vatten.
pers.).
25 brysselkålshufvud, vatten, T i l l g a r n e r i n g: 2 h g.
katrin- salt, IV2 h g.
magert fläsk, 1 liten plommon, persilja.
rödlök, 1 msk.
smör, 2 1 / 2 lit.
efter- B e r e d n i n g: Refbensspjället, som buljong, IV2 msk.
mjöl, salt, hvit- bör vara - tunnt skuret, knäckes, tvättas peppar, socker.
B e r e d n i n g: Kålen rensas, sköljes, med en duk doppad i hett vatten, in- gnides med kryddorna och får ligga till förvälles (utan lock) i kokande saltadt vatten omkr. 10 min., hvarefter den följande dag.
Smöret brynes i en lång- panna, refbensspjället ilägges med den upplägges på sikt, så a t t vattnet får väl afrinna.
Fjäsket skares i tärningar, lö- köttiga sidan upp och brynes väl i ugnen på båda sidor samt spädes med ken skalas, hackas fint och fräses i smöret tillsammans med fläsket omkr. den kokande vätskan, litet i sänder.
Köttet får därefter steka tills d e t är 10 min.
Kålen hackas fint tillsammans l mört, omkr. l (% tim., under det a t t det med mjölet och nedlägges jämte fläsket hvarefter sop- öfveröses och spädes hvar 10 min.
Ref- i den kokande buljongen, 3 bensspjället skares i vackra bitar och pan får koka V2 — / V tim.
Soppan silas, om så önskas, afsmakas med kryddorna serveras varmt eller kallt, garneradt med katrinplommon och persilja.
Kött- och serveras rned stekt bröd (crou- tons).
skyn silas, skummas noga och serve- ras som sås.
S t e k t a ' é.gg m e d h v e t e b r ö d S t e k t s i k m e d g r ä d d s å s (f. (f. 6 pers.).
1 sextonöres hvetebröd, 2 msk.
smör (40 gr.), 8 ägg, 1 msk.
6 pers.).
IV2 k g.
sik, IV2 msk.
salt, smör (20 gr.), 8 ansjovisar.
1 tsk.
ättika, 1 ägg, V2 k k p.
s t ö t t a S å s: 3 del.
stark köttsky, * / i rnsk.
skorpor.
1 msk.
hvetemjöl, IV2 hg.
mondaminmjöl, V 2 vinglas sherry.
smör, 3 kkp.
grädde, 3 msk.
hackad B e r e d n i n g: Brödet skares i skif- persilja.
vor.
Smöret brynes i en tackjärnspanna, B e r e d n i n g: Fisken fjällas, rensas brödskifvorna iläggas och stekas vackert och sköljes val.
Den skares upp i ryg- ljusbruna.
De uppläggas på varmt ser- gen, ryggbenet och alla småben bort- veringsfat.
Äggen stekas i plättpanna tagas och filéerna gnidas in med ä t t i k a och uppläggas på brödskifvorna.
P å och.
salt.
De penslas därefter med hvarj e ägg lägges en rensad och ur- det uppvispade ägget och vändas i en benad ansjovis korsvis.
Köttskyn ko- blandning af de stötta skorporna och kas upp och afredes med mondamin- hvetemjölet.
Fisken brynes därpå ha- mjölet utrördt i vinet.
Såsen får koka stigt i smöret, i " en stekpanna, hvarefter under rörning i o min.
och upphälles den nedlägges hvarftals med persiljan på fatet.
Anrättningen serveras som i en bleckform, smord med resten af frukosträtt.
smöret.
Sist påhälles grädden och e t t lock pålägges, hvarpå formen insattes K unjtörelse Som den af Göteborgs och Bohus lans landsting aflönade sjuksköterskebefatt- ningen i Jörlanda distrikt blifver från och med den 1: ste april 1908 ledig, äga sökande till nämnda .befattning a t t senast- före den 15 nästa mars till landstingets sekreterare, länsnotarien E. Thorin, adress Göteborg, insända sina till landst ingets förvaltningsutskott vid Visby hospital är ledig.
Lön 625 ställda ansökningar, åtföljda af präst- bevis samt de Öfriga intyg, på.
hvilka kr.
om året med 10, 20, 40 proc.
förhöjning efter resp. 2, 5, 10 års sökande vill sig åberopa.
tjänstgöring, 125 kr.
kostförbättrings- Angående berörda befattning medde- penningar samt allt fritt, äfven tjänste- las: kläder.
Till direktionen ställda ansök- a t t för a t t kunna till sköterska an- ningar, åtföljda af präst- och läkare- tagas fordras god frejd, god hälsa och betyg torde insändas till anstaltens tillräckliga kroppskrafter samt godkän- läkare före den 20 mars.
da vitsord öfver genomgången sjukskö- terskekurs vid något af sjukhusen i Göteborg, Stockholm, Uppsala eller Lund eller annan därmed jämförlig sjuk- vårdsanstalt samt minst en månads tjänstgöring å något epidemisjukhus kungöres ledig a t t tillträdas den 1 nästa i Umeå, blir 1 nästk.
sept.
plats le- helst i Göteborg eller Stockholm; apriL Lön 600 kr.
jämte fritt vivre dig för en lärarinna.
Om aflöningsvill- a t t sköterskan tillsättes på t r e måna- kor m. m. lämnar anst.
föreståndarinna och husrum å. epidemisjukstugan, dess- upplysningar.
Ansökningar, åtiöljda af ders uppsägning; a t t årliga lönen är 750 kr., med r ä t t utom bidrager staden med 25 kr.
år- kunskaps- och läkarbetyg.
torde före för .sköterskan a t t efter väl vitsordad ligen till pensionsafgift.
Kompetens- 1 april insändas till stvrelsen, adress tjänstgöring från och med d e t kalen- Västerhiske.
STYRELSEN.
villkor: hafva genomgått af Kungl.
derår, som infölle nast efter det fem M:t godkänd sjuksköterskeskola och en UNG, enkel flicka, kompetent och vil- år förflutit^ sedan hon tillträdt sin åtnjuta årligt ålderstillägg af månads tjänstgöring å större epidemi- lig a t t mot fritt vivre och någon er- tjänst, sättning, läsa upp en 11-årig flicka i 50 kr.
samt efter ytterligare fem års sjukhus.
Ansökningar ingifvas till elementarskolas 2, event.
3 kl., erhåller förlopp ett andra ålderstillägg af 50 Hälsovårdsnämnden i Vänersborg före d. plats 1 maj å friskt och vackert be- kr.
om å r e t; läget landtställe i Västergötland.
Svar a t t för enskild vård af icke smitto- 10 mars 1908. till » Ingrid », under adr.
S. Gumajlii sam sjuk, sjuksköterskan äger a t t upp- Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
bära 50 öre pr dygn af den, som UNG, bildad flicka önskar plats i verk- hennes biträde påkallat; samt a t t landstinget beviljat anslag till Ordentlig och pålitlig barnsköterska, ligt kristligt, bildadt och ordnings- som äger förmåga a t t handleda fem fullt hem a t t deltaga i hushållet.
Ilar instrument och förbrukningsartiklar.
Göteborg den 20 febr.
1908. barn i ålder 2 till 11 år, erhåller genast genomgått hushållsskola och är för eller till den 24 april plats mot hög öfrigt hushållsvan.
Svar till » 1888 », Göteborgs och B o h u s l ä n s l a n d s t i n g s F P f v i l t n l - B-sut ' kolt.
lön, med företräde för person, som Filial postkont.
vid Järntorget, Göte- tjänstgjort å barnsjukhus.
Betygsaf- borg p.
r.
BILDAD, anspråkslös flicka erhåller skrifter, åtföljdt af fotografi, torde sän- das till disponent C.
G. Schultz, Hel- VÄRDINNA, cirka 30 är, hälst något plats som sällskap och hjälp mot fritt språk- och pianokunnig, sökes for väl- vivre i stilla hem på landet å egen- singborg, bergad köpmans familj, änkling och fyra dom vid Mälaren.
Svar till » Mars Vid Växjö tlemantarlåroverk för fickor barn, i mindre stad i Blekinge.
An- 1908 », Strömsholm.
blir till nästa läsår plats ledig för sökan och foto, till » Godt hem », Iduns lärarinna med undervisningsskyldighet i exp.
matematik och fysisk p å högre sta- HUSFÖRESTÅNDARINNA.
Plats är le- diet samt i något af ämnena sven- dig i e t t litet hem där husmoder sak- ska, historia eller geografi på mellan- nas.
Lön 360 kr.
pr år.
Dea reflek- stadiet.
Lön 1,500 eller 1,600 kr., be- terande bör h a lifligt och gladt humör.
roende på kompetens.
Pensionsbidrag.
Svar med ref. sändas till » A.
S. H. », Ansökningar insändas före den 20 mars Kalmar p.
r. till skolans föreståndarinnor.
TVÅ lärarinneplatser vid Folkhögskolan i Gamleby.
En hufvndsakl.
i väfnad, i Södermanlands läns landstings tjänst sång och folklekar, en i huslig eko- finnes ledig från den 1 nästk.
m a j.
skicklig i klädsömnad samt försedd med nomi.
Vidare upplysn.
af direktör H.
Platsen sökes före den 20 mars hos bästa rekommendationer erhåller fördel- Hanson, Gamleby, som mottager an- undertecknad, som jämte d:r G. Ram- berg, adr.
Flen, lämnar närmare upplys- aktig plats om betyg sändes till » Red- sökningar intill 1 april.
ningar.
Lönen är pr år 600 kr., hvar- bar », Iduns exp.
FLICKA, som vill åtaga sig matlag- till kommer 50 kr.
i hyresbidrag.
LÄRARINNA sötes för några barn, ning och bakning, samt Öfriga köks- Schiringe &amp; Flen den 20 febr.
1908. som önska inträde i läroverkets lägre göromål får god plats h j s bruks- I. vnn Knor ir g. klasser.
Svar med löneanspråk m. m. fÖrvaltarefamilj.
Svar » 24 april » till till R. Karlsson, Tving.
(Blekinge.)
Iduns exp.
Ordf. i Landstingets Epideminärnnd.
LEDIGA PLATSER skummas och saltas.
Köttet får där- efter sakta koka, tills det är mört ell.
omkr. 2 tim.
Det tages upp och ska- res i lagom stora bitar, hvilka täckas öfver för a t t hållas varma.
Spadet silas och skummas, smör och mjöl sam- manfräsas, spadet tillsättes, litet i sän- der, under flitig rörning och såsen får koka 10 min., hvarefter den af- smakas med curry, utrördt i 1 msk.
vatten.
Risgrynen sköljas i hett vatten, på- sättas i kokande, saltadt vatten och få koka mjuka, då de upphällas på durkslag och öfverspolas med kallt vat- ten.
De insättas därefter genast i varm ugn, och omröras ofta med gaffel, tills de äro skilda och allt vatten afdunstat: Riset upplägges i en krans på serveringsfatet och beströs med litet torr curry.
Köttet ordnas midt på fatet och såsen hälles öfver.
Äom För barnens hud är det ytterst nödvändigt att den mildaste och finaste tvål användes " Hylins öfverfettade Barntvål " besitter dessa egenskaper, och den har därigenom blifvit oum- bärlig för barnkammaren.
Hjlin &amp; Co * FabrvAktiebolag, Kungl.
Hofleverantör, S t o c k h o l m.
Barnjungfru, BARNKÄR, enkel flicka af god familj och ordentlig erhåller plats får plats a t t sköta tre flickor, 8 — 5 å r pålitlig 24 april för skötsel af 2 barn p å 2 — 4 samt deltaga i alla inomhus förekom- år samt till hjälp med e t t spädt barn.
mande göromål.
Helst musikalisk, kun- Företräde äger den som genomgått kurs nig i handarbete och sömnad .. Refe- i barns skötsel.
Svar med betyg och renser fordras.
Svar helst med foto.
hälst foto.
till » E.
W. W. », under a d r.
till fru B, Indebetou, Vestervik.
B. GumEelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
EN HUSJUNGFRU, renlig, arbetsam och ordentlig får plats på landtegen- H usjungfru * dom i Jämtland, den 28 april.
Den Stadgad, duglig husjungfru får plats sökande bör vara fullt kunnig i tvätt- 24 april å Tofverums herrgård om an- ning och strykning.
Lön 180 kr.
pr sökan ställes till fru Emilie Boréll, Tof- år.
Goda betyg fordras.
Svar till F r u verum.
Hilda Holmberg, Strånäset, Bomsund.
I officersfamilj, BILDAD flicka erhåller plats mot fritt vivre under deltagande af i e t t hem förefallande göromål i stilla familj i beboende egen villa, med alla nutida Hernösand med tillfälle till öfning i bekvämligheter, i Sala, finnes den 24 tyska.
Svar till » Mikros », Iduns exp.
inst.
april platser lediga för t v å hus- jungfrur, den ena hufvudsakligen för PLATS som hushållerska finnes å herre- servering, den andra för städning och gård på stort bruk i Gestrikland.
Sö- sömnad.
Löner 200 kr.
Den som.
förut kande bör vara skicklig i matlagning tjänat p å större herrgård, h a r företräde.
bakning och slakt; ordentlig samt till- De bästa rek.
fordras.
Svar till fru P. räckligt stadgad för a t t komma hand- Zethelius, Sala.
leda tjänarne.
Svar med ref. och löne- anspråk till » Vänligt sätt », Iduns exp.
FRISK och hurtig bättre flicka, som är villig deltaga i e t t hems göromål får genast plats på naturskönt ställe i Dalarne, när järnvägsstation och ång- båtsbrygga.
Hon kommer a t t betraktas som medlem af familjen.
Svar till » K.
C. L. », Tidningskontoret i Leksand.
Jungfru, kunnig i servering samt inomhus före- fallande göromål, villig, ordentlig och barnkär med bästa rek.
erhåller plats den 28 april hos kommendörkapten Feychting, Karlskrona.
VID Karlskoga Realskola (samskola) an- ställes n ä s t a läsår en lärarinna med lön af 1,400 kr.
Sök.
med kristendom som hufvudämne har företräde.
Ansökan med fullständiga betyg och ställd till styrelsen in&amp;ändes före 1 april till d: r Nässjö, före den 25 mars .. För kvinnliga kursen vid Jönk.
läns folkhögskola, som börjar dem 2 nästk.
maj och fortgår 12 veckor, önskas en lärarinna i pedagogisk slöjd o. väfnad.
Lön 300 kr.
Ansökningar torde insändas till doktor V. Öberg T Nässjö, före den 25 mars.
Värdinneplais.
Disponent vid e t t af våra större bruk i Bergslagen söker person lämplig a t t förestå större ungkarlshushåll.
Sökan- den bör ä g a förmåga a t t jämväl under värdens tidtals inträffande längre resor kunna förestå hushållet och fullgöra förekommande representationsplikter.
Kunskap i finare matlagning önskvärd, dock ej nödvändig.
Ålder omkr. 25 å r.
Lön enligt öfverenskommelse.
Svar med foto.
samt ev. relationer före 10 mars till » R.
E.
God framtid », under a d r.
S. Gumaslii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
