# ID: svediakorp-per1764
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,451
# sentences: 1,442
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: R 1 (1096) 21:STA T O R S D A G E N D E N 2 JANUARI 1908.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N NORDLING.
första sida med ett för Idun nytaget porträtt af den talangfulla författarinnan, af hvil- ken alla litteraturvän- ner redan anse sig ha rätt att hoppas så mycket.
Å VI I DAG be- D gynna införandet af fröken Hilma Söder- bergs märkliga, prisbe- lönade drama " Seger- palmen, " ha vi sam- tidigt velat smycka vår årgångs ET VAR en afton för någon tid sedan, vi stannade vid foten af Hamn- gatsbacken för att säga hvarandra far- väl efter ett par tim- mars samvaro.
Da- gen därpå skulle Hil- ma Söderberg resa till Dalarna, och jag fällde några afund- samma, hjärtligt me- nade ord om den diktarfrid, som vän- tade henne.
— Stockholm är oekså en helig plats, svarade hon med sin blida röst och fort- for: men jag skall icke skrifva just nu.
Jag skall vandra om- kring —, eller sitta stilla — och tänka för mig själf.
Det är det roligaste jag vet.
— Och så — liksom om hon känt på sig att hon i sanningens intresse måste göra en utvidgning — tillade hon plötsligt ett ord rakt ur hjärtat: Gud vet förresten, hvad det är jag inte tycker är roligt!
Ofvanpå detta skil- des vi.
Kort därpå läste jag hennes bok och tänkte: Af alla böcker, heliga och oheliga, af alla visor i moll och dur måste naturligtvis " Höga vi- san " ligga närmast till för Hilma Söderberg.
Bara valet af titeln ger hennes personlighet in a nutshell.
Jag hyser emellertid inga illusioner om att med denna lättvindiga och kategoriska för- säkran slippa ifrån mitt värf att teckna en bild af författarinnan till " Segerpalmen ".
Läsaren, jag känner honom, vägrar här att bruka sin fantasi, han vill icke ha den in a nutshell, han vill ha färger och detaljer för att vara belåten med sin bild, och får han det, vill han, att bilden skall tala.
Detta har jag sagt Hilma Söderberg, men för den bön, som låg i mina ord, slog hon döförat till.
— Det kan, sade hon naivt, icke intressera publiken att höra något om mig.
Och jag tycker det är synd om er, som skall skrifva, där det icke är något att skrifva om.
Jag vet alltså om Hilma Söderbergs yttre lif ganska litet, kan ej upplysa om hvar hon gått i skola, om hon var road af botanik eller &amp; oaewercf ^ difctarinna D A. BLOMBERG FOTO.
haft skarlakansfeber.
Men det är ändå inte svårt att se henne i hennes tidiga år, en liten extatisk flicka med ögon strålande mot det ouppnåeliga, som gick omkring och tillbad, och förmodligen också tillbads, som dyrkade historie- böckernas hjältar och läste och beundrade för- fattare, som hon alls icke förstod.
Ofantligt betecknande är att innersta orsaken till att hon motsåg yttersta dagen med lika stor hänryck- ning som tillförsikt, var att hon då skulle bli i tillfälle att med egna ögon skåda Gustaf II Adolf — en mycket logisk konklusion af en blindt troende.
Hon skref gifvetvis också, blygt, myc- ket och i hemlighet.
Som jag förut vid ett annat tillfälle har påpekat, ligger bortom hennes till synes så plötsliga framträdande som erkänd författarinna ett mångårigt och drygt, man kunde tycka, otacksamt arbete.
Äfven hon har gått den bittra vandringen som så många andra, på en väg strödd af refuserade manuskript — ens egna — och kantad med förödmjukelser.
En extra svårighet var den att hon ville vara så oändligt anonym äfven för redaktörerna och förläggarna.
Och medan den lusten hos en annan snart går bort, när man ser att man då ingen- ting får betaldt för hvad man möjligen får tryckt, har Hilma Söderberg, mera ideell än mängden, ÅRG.
i det längsta hållit på sin anonymitet.
Hon kan berätta, som man kan, då man lyckats, om vänteti- den.
— Jag skref och skref, säger hon, oofe då det icke blef nå- got synligt resultat, låg det nära till hands för dem, som åsågo mitt arbete, att bli otåliga.
Jag måste peka på Selma La- gerlöf och bedja om anstånd, till dess j a g blef så gammal, som * hon var, då hon skref " Gösta Berling.
Hade jag inte lyckats då,, lofvade jag att ge upp&gt; försöket.
Men n ä r sedan Olof Högberg trädde fram för pa- bliken med " Stora vreden ", sade man: Ja, nu lär du väl vilja förlänga fristen till 51 år Vi veta hur det gick.
Förmodligen har nu Hilma Söderberg full absolution för sitt tilltag att vilja bli författare och fribref på att skrifva hur mycket hon behagar.
Helt säkert njuter hon däraf.
Inte därför att hon hör till de obot- liga författarinnorna — Gud hjälpe oss för dem — hvilkas fingrar och själar stelnat kring pen- nan och det litterära arbetet.
Hon älskar litteraturen, — och inte som somliga bara den del hon själf har i den, jag vet inte många, som kunna så ligga på knä för våra jättar inom diktningen som hon.
Men den är icke allt för henne, icke ens det första, ty det första är lifvet, som är stort, skönt, spännande och för- färligt.
Ett af hennes intressen går förresten igen i allt hvad jag läst af hennes hand: poli- tiken.
Som bekant är Hilma Söderberg varmt intresserad däraf, men icke ur ensidig kvinno- sakssynpuikt.
Hon har varit verksam såsom agitator för vår rösträttsrörelse, kämpat som man kämpar för ett mål, som hägrar långt v långt borta i framtidsdunklet, och står nu helt öfverraskad inför den snabbhet, hvarmed rörel- sen ryckt sitt mål inpå lifvet.
" Segerpalmen ", det af hennes prisbelönade dramer, som från och med detta nummer bör- jar införas i Idun, är full af politik.
Det är
^ * 2ä äe olika uppfattningarna af hvad som bäst främjar fosterlandets väl, de olika sätten att uppfatta, fylla eller svika sin plikt mot detta samma land, som är nerven och rörelsen i dra- mat, det är politiken, som skapar konflikterna, men det är kärleken, som löser dem.
Här kom- mer det omedelbart mänskliga in och frälsar dramat från att bli tendensstycke, hvilket det alls icke är.
Vacker är hjältinnan, Beatrice Bendix, som på ett i en fin mening äkta kvinn- ligt sätt skänker segerpalmen, icke åt segraren, som dock fört hennes färger i striden, utan till den slagne, som ligger sårad kvar på val- platsen.
Och karaktäristisk står mot henne den helt unga flickan, Susanne, en typ frr " den härliga generation ", som vuxit upp, ännu nog ung a t t kunna offra sin kärlek för sin politiska åskådning.
INTROD UKTION.
f~) Å JAG 1 detta ögonblick såsom Elsa Törne * — S står i begrepp att inträda såsom regelbun- den medarbetare i Idun, känner jag mig uppfor- drad att i denna egenskap säga några ord i an- ledning af den presentation, som i tidningens spalter kommit detta mitt medarbetarskap till del.
Tyvärr måste dessa ord få formen af en pro- test, ehuru det för öfrigt är min uppriktiga och lifliga önskan att alltid stå i full samklang med tidningens intentioner.
Men Avar och en, som erfarit obehaget af att vid en presentation inför ett större eller mindre sällskap tilläggas en eller annan värdighet utöfver dem, till hvilka man är berättigad och vet sig äga förutsättningar att uppbära, skall förstå min önskan att redan från början rättställa de felaktiga föreställningar Iduns läsare kunnat fä af min personliga uppfattning om mig själf såsom Elsa Törne, likasom af de anspråk, som de i följd däraf kunnat anse sig berättigade att ställa.
vermod, som skapar sjalfförtröstan och vågar ge löften.
Gåfvan att tolka och gz form åt mångas kända, tänkta och halfuttälaåe tankar och därigenom väcka sympati och vinna förståelse, den kan vara tillfällig och blott partiell.
Öfverftyttade på ett annat område och i en annan ram, kunna våra tankar förgäfves söka den öfverensstämmelse, som förut kom dem till del osökt och naturligt.
Med vetskapen härom klar för mitt medvetande har jag känt det som en nödvändighet att bedja Iduns läsare att möta mig, icke med högt spända för- väntningar, hvilkas naturliga reaktion mynna i missräkning och kritiska omdömen, ulan blott med den mänskliga sympati, som en god vilja att tjäna en god sak alltid förtjänar, äfven om den misslyckas.
Jag vet inte, om alla människor ha samma tydliga förnimmelse som jag af personlighetens delbarhet och delarnes inbördes relativa oafhän- gighet.
Det vill snarare synas, som om många Ti svenskar äro inga kineser i förkonsilad och uppskrufvad artighet, utan ett okonstladt ochfiärd- fullkomligt sakna en dylik känsla och förnimma löst folk, som trohjärtadt ta hvarandra ungefär sin egen personlighet såsom en odelbar enhet.
Detta är kanske tryggare och möjligen lefver man på orden.
I synnerhet utmärka sig de sista de- cennierna för ett ärligt sanningssträfvande inom mera fullt och samlaät under en sådan helhets- häftighetens ram.
Om därför i vår tid en per- känsla.
Men det är icke heller utan sitt intresse — Men så medgif då, att det finns för- son använder starka ord för att framhålla för- att lefva endast styckevis och odla personligheten tjänsterna hos vare sig en person eller en sak, så likasom landtbrukaren odlar sin jord is.
k. växel- tjusande människor!
faller det oss icke in, att han medvetet öfverdrif- bruk: i lur och ordning, säd, vall, träda, rot- Och när vi sedan talade om författare och ver, utan antingen tro vi honom på hans ord frukter, baljväxter o. s. v. Landtbrukaren anser, och döda, hvilka hon alla; politici, lefvande eller också låta vi öfverdrifterna tills vidare slå att lian på detta sätt får ut det bästa och det •känner mycket bättre än jag, kom det där igen för hans räkning, tilldess vi blifvit i tillfälle mesta ur sin jord, men det är ovisst, om denna som en vädjan och ett rättfärdigande: det finns att med vår egen erfarenhet kontrollera hans upp- princip låter sig med samma fördel tillämpa på förtjusande människor.
personligheten.
gifter.
Till slut skulle j a g vilja berätta en liten Säkert är att för min del finner jag en behag- Då nu Iduns redaktion i tillkännagifvandet om anekdot, som j a g förmodar Hilma Söderberg lig hvila i att ibland vara Elsa Törne fullt ut Elsa Törnes blifvande medarbetarskap användt icke längre håller på, när hon, som ansåg det och endast lefva med den del af mina tankar och omöjligt a t t finna material till en rad om henne ord, som icke blott Elsa Törne själf, utan ock intressen, som höra henne och hennes till, men själf, nu till sin fasa finner två spalter om flertalet af Iduns läsare måste finna allt för starka, till andra tider icke alls vara hon, utan se på så kunna de alla lugnt låta dem stå för redak- ingenting annat.
tionens egen räkning, alla utom Elsa Törne själf, hennes verksamhet såsom pä något utomståen- — När j a g skrifver, berättade hon en gång hvars tystnad skulle innebära samtycke och såsom de, som endast har sympatiens eller släktskapens med det godlynta raljeri, hvarmed hon talar rättmätiga pålägga henne publikens anspråk på anspråk på mitt intresse.
De omständigheter, som om sig själf såsom författare, så placerar j a g infriande af de starka orden.
foresiafva vaktombytet ligga emellertid stundom mina figurer rundt omkring mig i rummet på inom och stundom utom min fria viljas bestäm- Därför protesterar nu Elsa Törne.
soffor och stolar för alt ha dem tillhands, när mande, och det sker icke alltid lika lätt som alt Hvad hon som kåsör i Iduns spalter kan för- stänga en dörr och öppna en annan eller lägga jag vill spraka med dem eller ha dem att tala.
Och när mina systrar komma in, säga d e: binda sig att gifva är blott enkla tankar, präg- af en dräkt och påtaga en annan.
Det var där- lade — vill jag hoppas — af sundt förstånd och för med stor tvekan jag mottog uppdraget att så- / Får j a g sätta mig på den här stolen, eller är burna — det är det enda jag kan lofva — • af som Elsa Törne skrifva periodiska artiklar i ylen upptagen?
lefvande intresse.
Idun, och det kan komma att spåras understun- Det är också dessa båda egenskaper, som, om dom, att " händerna visserligen äro Esaus händer, Det är icke godt att förutspå, i hvilken rikt- 1 ning en författarebana, som har begynt så jag förstått rätt, i förening med en lycklig kon- men att rösten är Jakobs röst '.
— Äfven detta och tidskrafven, gjort har jag velat säga på förhand, på del att Iduns relativt nyligen kommer a t t löpa.
Lifvet bru- takt med tidstankarne solidarböckernas och deras författarinnas popu- läsare icke må känna sig besvikna, om de i Iduns kar dock slutligen dämpa och bryta, sätta in spalter möta en annan Elsa Törne än den de lärt skuggor i och fördjupa, mildra eller skärpa ett laritet.
Denna popularitet är sålunda något, som Elsa känna i Solidarböckerna.
temperament.
Men ett tror j a g mig dock med Törne har rätt att känna tacksamhet och glädje Tillönskande Idun forisatt framgång och dess säkerhet kunna säga: den, som kommer in i det rum, Hilma Söderberg befolkat med figurer öfver såsom öfver en lycklig tillfällighet, men läsare ett godt och lyckligt år förblifver jag allas Eder ödmjuka tjänarinna.
ur sin diktade värld, kommer alltid att befinna ingen berättigad stolthet och ännu mindre ett öf- sig i godt sällskap.
Man kan naturligtvis invända, att det finns för mycket af undantagsmänniskor i Hilma Sö- derbergs galleri, att hennes gestalter bära äd- lare drag och tänka andra tankar än före- bilderna därute i det stora vimlet.
Sådant har jag icke funnit lifvet i stort sedt, sådana icke människorna.
Deras förtjänster äro icke så stora, deras fel icke heller, deras lif stöpes i mindre former, de ha framför allt sällan så in- telligenta motiv för sina handlingar.
— J a g minnes, när j a g sade henne något af detta.
Hon satt i en stol midt emot mig hemma hos mig, så olik en författarinna, sådana mina lä- sare tänka sig dessa, som möjligt, mjuk, älsk- lig, behaglig, talande litet och sakta, mest lyssnande, så a t t man blef lifvad att tala mera och bättre än man brukar.
Hon svarade icke på min kritik med mycket annat än ett leende.
Strax därefter kommo flere gäster och rummet var en kort stund fylldt af kvittrande glada flickröster.
Hilma Söderberg satt bara och teg och såg hela tiden, uppmärksam, belåten, in- tresserad af det muntra flickpratet, road af de karaktäristiska slanguttrycken.
När vi voro ensamma igen, vände hon sig till mig: ELIN WÄGNER.
IIMItlllllllllllltlllllllltllllllltlllllll .Illlllllllllllllll Sveriges på en gång elegan- taste och mest användbara IH | | | - | C l-Uilllö modejournal för hemmen, « @ @ J p ra J umbärli MMIIIIMMIIII f ö r alla s ö m / V \ OflpHW / li ' / llOO " ° S ' 1 T Iv / vl WllIYd- LvllU^ merskor och alla hem. '
' &lt;- * • * « » «• säsonghäften årligen Koioreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 for helt år — 6 0 ore pr häfte.
@ ^ N u är tid att prenumerera.
~
idum, som fyller hvarje rum, som är bebodt, och som, innan vi ännu sett ägaren, ger oss E M L I G H E T E N af all framgång är att en aning om hans väsen?
Har ni aldrig blifvit ombedd att sitta ned börja och börja om igen.
Ty vår mänskliga och vänta i ett rum, så mättadt med tråkighet natur är sådan, att vi förtröttas och släppa taget.
Vi likna ångpannan, som ständigt behöfver och ledsnad, att ni behöft hela er energi för matas med nytt bränsle.
Vi likna kvarnen, att icke gäspa högt och somna tungt?
Eller å andra sidan, har ni aldrig kommit som behöfver alltjämt n y a vattenvågor eller vindilar för a t t hålla sina tunga hjul i fart.
in i hem, där en atmosfär af ljuflighet vaggat alla edra sinnen till ro och ni blott begärt att Vi likna soldaten, som behöfver trumhvirfvelns eggande ljud för att sätta sig i gång med åter- få sitta stilla i en vrå?
Eller i ett annat, där ni känt er liksom laddad med elektricitet och vaknad energi och återvaknadt mod.
Vi likna buren af vingar?
dagen, som sjunker i nattens mörker för att Icke alla människor äro känsliga för dessa uppstå med ny glans.
Vi likna den nordiska jorden, som ligger frusen och hård under snö- de mänskliga tankarnes omedelbara inflytanden, täckets kalla, liflösa dok, blott för att med men många äro mottagliga därför utan att själfva veta eller förstå det.
Några äro så mångdubblad kraft skapa vårens nya lif.
Hvad vind och vågor äro för kvarnen, bräns- öfverkänsliga, att de icke kunna fördraga stora let för ångpannan, trumhvirflarne för soldaten, sällskap utan lida fysiskt af alla hvarandra det är för människoanden och dess utveckling korsande utstrålningar från obesläktade andar.
Häri ligger väl ock förklaringen till, att ho- tankar, impulser, föresatser och viljans kon- mogent sammansatta sällskap verka så mycket centrering.
Tankar äro skapande och bärande krafter, behagligare än de, som sammansättas på slump viljan reglerar dem, föresatserna bära de vilje- och inom hvilka därför stridiga viljor och in- telligenser korsa atmosfären, äfven om endast styrda tankarne fram till segrande handling.
artiga och undfallande ord växlas.
Kommer De människor vi kalla tanklösa äro icke de, åter en andlig främling in i en krets af som icke tänka, utan de som försumma att lägga viljans siyrande tömmar på sina tankar, enhetligt besjälade, skall han känna sig som men låta dem löpa och skapa ord och hand- en orm i en myrstack äfven om intet ovänligt eller stridbart ord riktas till honom.
lingar, som icke äro målmedvetna.
Jag har måhända sökt allt för många skäl Hela samhället, likasom de enskilda indivi- för att bevisa hvad som i själfva verket icke dernas lif, tryckes djupt under herraväldet af alla de ostyrda tankar, som fladdra omkring, kan bevisas, men måste förnimmas eller om- fattas med vår tro.
Jag har gjort det för att skapande handlingar utan mål.
Tankar äro bindande och hindrande krafter, söka öfvertyga om, att vi göra väl i att styra som förlama viljor och bryta udden af föresat- och leda våra tankar, behärska dem och göra dem till medvetna tjänare för medvetna mål.
ser, innan de hunnit till handling.
Denna sanning är hvarken ny eller okänd, Tankar äro som beväpnade män, farliga att men vi förgäta ofta gamla sanningar och glöm- möta och farliga att hysa, om de tillhöra stråt- röfvarhorder, men trygga att lita sig till, om ma kära och välkända melodier.
Vår tid är brytningarnas och individernas.
de bära sina vapen till fridens bevarande och Ingen andlig makt lägger sitt tryck förlamande landets försvar.
Våra tankars makt går vidare, än många på våra tankar och våra viljor.
Men desto bland oss veta eller vilja veta.
Icke blott me- nödvändigare är, att vi själfva ordna och be- delbart genom våra ord och handlingar utan härska vårt tankelif och målmedvetet leda de inflytelser, som utgå från våra viljecentra.
Ty ock omedelbart genom sin blotta tillvaro fylla de hvarje rum, som lämnas dem fritt, och öka om de starka i vår tid ha lof att andas ut, med sitt inflytande hvarje besläktad andlig ofjättrade af strypande dogmer och trånga makt eller motarbeta efter måttet af sin styrka människobud, så ha å andra sidan de svaga och andligen outvecklade intet annat stöd än det, som hvarje strömning af fientlig art. tillfälligt bjudes dem af starkare medvandrare.
En mycket god eller en mycket ond män- Huru stort blir icke vårt personliga ansvar, niskas starka inflytande ligger ofta mindre i då vi se det i ljuset af detta förhållande!
Huru hennes ord och handlingar än i ett visst nå- tydlig blir ej vår plikt att strama tyglarne got, som utstrålar från henne, den atmosfär hon skapar omkring sig.
Känsligast för detta hårdt till på våra tankar och känslor, lika väl omedelbara inflytande äro barn, som icke möta som på de handlingar, som födas af dem.
Allt med egna odlade krafter.
Huru ofta se vi växer och utvecklar nya former af sin egen icke t. ex. i en skola, a t t den ene läraren, art, icke blott växter, djur och människor, fysiskt stark, myndig och på allt sätt respekt- utan ock sublilare väsen, såsom idéer, känslor injagande, trots all sin myndighet icke behär- och handlingar.
Hvarhelst tvenne starka, be- skar sina lärjungar, under det en annan, bräck- fryndade tankar mötas och famna hvarandra, lig och svag, kanske t. o. m. en smula löjlig, uppstår ett nytt lif, som i sin ordning har endast behöfver höja och sänka ögonlocken för makten att befrukta.
Därför är det farligt att att styra denna svärm af yra barnaviljor och bära på en ond, förstörande tanke, likasom det samla hos sig alla dessa ystra, irrande barna- icke är utan faror a t t låta sitt sinne ligga öppet och fritt för alla tankefrön, som komma tankar.
med vinden.
Hvem h a r icke känt i en läkares mottag- Nyårslöften liksom löften i allmänhet äro ningsrum den tunga beklämning, som skapats af alla de tunga, sorgsna, fruktansfyllda tan- blott stängsel, som vi resa kring vår viljas ny- kar, som där lämnats kvar dag efter dag och sådda åkrar för att skydda dem mot vägfa- randes okynne eller illasinnades angrepp.
Den som fylla atmosfären?
Hvem har kunnat undgå att gripas af den samlade och målmedvetet inriktade vilja, som andakt, som fyller våra kyrkor och ännu mer ligger i ett löfte, vare sig det gifves åt oss de katolska, som dagligen mättas af de from- själfva i ett högtidligt ögonblick eller åt en mas böner?
Gudshädaren försöker att håna, annan, har skapande och bärande kraft.
Blotta men hans röst blir skälfvande och hans läp- minnet däraf verkar som bränslet på ångpan- par darra, han känner att här inne härskar nan, som vattenvågen på det sömniga kvarn- en makt starkare än hans och han går ut och hjulet, som uppbåd till nya friska tag.
andas med välbehag den friska luften.
När årets sista dag nalkas, huru naturligt Hvem har icke förnummit det andliga flu- är det icke att vi granskande se tillbaka på Nyårslöften, H Skönhet är makt.
det år som gått och göra klart för oss, hvad det haft att gifva oss af lycka, glädje och framgång, liksom ock af sorger och missräk- ningar.
Lika naturligt är ock, att vi söka spåra de krafter, som bringat oss framgången och äfvenså de, som tillfört oss missräknin- garna.
Huru ofta finna vi icke dessa senare inom oss själfva — om vi söka ärligt.
Och huru naturligt är det icke, att vi samla oss själfva i nyårsvakans högtidliga ögonblick till kamp mot de makter, som rubbat jämvikten i vår tillvaro, helst om vi hysa dem inom vår egen barm.
Liten och ovärdig kan den fiende förefalla oss, som stört vårt lugn, men vi veta ju, att myggan kan besegra lejonet.
Det behöfver icke vara löften om bragder och stora bedrifter, som i djupet af människo- själar födas vid det nya årets ingång, men de kunna betyda mycket äfven om de gälla små ting.
De få, som känna inom sig krafter att ut- föra stora ting, tror jag icke såsom våra för- fäder svärja dem vid Bragebägaren utan bida sin tid i stillhet.
Däremot tror jag, att stora krafter skulle kunna sättas i rörelse i samhället, om de ena des och inriktades på ett bestämdt mål redan i sin första form af tanke och vilja att verka.
Om alla goda tankar i vårt land enades till en mäktig våg i löftet att skydda våra hem och att skydda vårt land.
— Att skapa hemmet ljuft och kärt och skapa landet starkt och sunät!
— Det skulle bära oss fram, det skulle värna mot mycket ondt och afvända faror.
Det vore ett nyårslöfte, som vi borde gifva i hvarje hem med hand i hand i sluten ring såsom symbol af vår enhet, vår styrka.
Vore vi ock blott några tio eller några hundra eller några tusen, som gjorde det nyårslöftet till lefvande sanning, så vore vi dock en makt, ej blott medelbart genom de handlingar vår vilja kunde mäkta att skapa, utan än mer omedelbart genom alla de tomma rum, som vi fyllde med våra medvetet skyd- dande tankar.
Ty tankar äro lefvande krafter.
ELSA TÖRNE.
Ett knäfall och en bön till Iduns läsarinnor.
RÅN DEN ÄLSKVÄRDE konstnär, som har åran F af Iduns senaste, mycket berömda julnummer, ha vi mottagit nedanstående humoristiska vädjan, vid hvars införande vi dock tillåta oss att förutskicka den upplysning, att vi själfva fröj- dat oss minst åt omslaget kring den vackra bokens, men att C.
L. själf ifrån början lät sin pensel måla det just så och ej annorlunda.
@ V ET N I, när j a g i Stockholm, i butik- fönstren, såg min bok öfver " Svenska kvinnan genom seklen ", så vred sig min konst- närliga känsla i rysliga kval, t y jag tyckte att den, boken, såg ut som en katalog eller en priskurant.
Älskade nutidskvinna, om du håller något litet på denna bok, så rif bort det fula om- slaget och bind in den i ett hvitt band, helst, enligt råd och lägenhet, med skinn eller klot.
Jag har låtit binda in ett par exemplar i denna färg, eller rättare ofärg, och midt på — låtit bokbindaren trycka dit ett litet rödt hjärta.
Intet annat, och det ser inte oäfvet ut.
Du kan j u sätta dit tre kronor, en ros, en lilja, en kerub eller en symaskin; hvad som helst, blott inte någon titel.
Men ditt monogram, gärna.
Gör så, älskade, och du skall se att boken blir riktigt förnäm.
Sundborn, juldagen, 1907.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta, tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
CARL LARSSON.
Parfy mer i L^ou ise, = Stockholm.
=
D^ä &lt;$nprfdtöfäj, E SKRÄMMANDE nen i ämnet, och är det nog mänga, som med oro komst uppgår till dyra tiderna rufva gifva akt på den oupphörliga prisstegring lifs- 2, 5 0 0 kronor?
som ett tungt mörker förnödenhelerna äro underkastade och som blefve tacksamma för goda uppslag och råd, huru de öfver hem och.
familj.
bäst skola kunna inrätta sig.
Jag tänker äfven För de tre bästa sva- Hvad som förr var be- härvid på de många förlofvade, som ämna sätta ren bära betala vi alltså kymmersamt inom bushållets ekonomi, är bo, men hvilka kanske ej våga det på grund af tre pris, nämligen ett första pris a Jag tror, att nu en svidande plåga, stundom en tortyr.
för liten ledning och sakkunskap 7 5 kronor, ett andra pris a 5 0 kronor Husfadern må arbeta hur plikttroget som spörsmålet just nu skulle uppmärksammas mer och ett tredje pris a 2 5 kronor.
helst, busmodern vända på de mödosamt än vanligt, enär det säkerligen finnes 10-iusen- tals familjer, som med intresse vilja diskutera hopbragta slantarne tio gånger, innan hon frågan.
ÄNDRH FRÄGHN: ger ut dem — debet och kredit vilja det Utgående från denna af brefskrifvaren oaktadt ej gå ihop- Den timliga lefnads- Huru skola de årliga utgifterna gjorda förutsättning, utlysa vi rjärmed en fördelas och hushållningen bäst konsten håller kort sagdt på att växa pristäfling i den s- k. hushållspenning- ut till ett olösligt problem.
ställas för en familj, bestående Naturligtvis gäller det brännande spörs- frågan, därmed afseende att vinna den målet företrädesvis medelstora familjer med bästa sakliga utredning i ämnet, ocb hvar- af man, hustru och tre barn, årsinkomst begränsade inkomster.
Enär frågan alltid till vi främst inbjuda alla erfarna hus- då familjefaderns mödrar att deltaga samt för öfrigt enbvar uppgår till 4, 0 0 0 kronor?
varit aktuell, har densamma redan förut ventilerats i Iduns spalter och äfven på sin i saken intresserad.
För de tre bästa svaren bära betala vi Vi uppdela täflingsämnet i efterföljande likaledes tre pris, nämligen ett första pris tid varit föremål för en pristäfling, som resulterade i en del praktiska utredningar två frågor och utfästa härför a 7 5 kronor, ett andra pris a 5 0 kro- och kalkyler, bvilka afsågo att tjäna som hyardera nor och ett tredje pris a 2 5 kronor.
grundval för en klok ekonomisk lefnads- tre pris för Samtliga täflingsskrifter skola vara in- ordning.
Men sedan dess har mycket vatten om tillsammanlagdt sända till Iduns redaktion, Stockholm, runnit och det ekonomiska lifvet genomgått senast den 15 februari 1 9 0 8, och bör (3Q0) kr.
stora förändringar; af denna anledning har trehundra täflingsskrift öfver någon af dessa frågor en i saken intresserad prenumerant nu upp- ej öfverskrida 3 Idun-spalter.
Hvarje täf- manat oss att anordna en ny pristäfling FÖRSTA FRÄGAN: lingsskrift bör vara åtföljd af motto och med enahanda syfte, en uppmaning, som vi Huru skola de årliga utgift- förseglad namnsedel samt vara påtecknad för den goda sakens skull järna vilja bör- erna fördelas och hushållningen med ordet: Lefnadskonst.
samma.
I sitt bref till redaktionen skrifver bäst ställas för en familj, bestå- insändaren bl.
a. följande: Stockholm i januari 1908. ende af man, hustru och tre RED.
ÄF IDÖN.
Som bekant är lifsmedelsfrågan numera aktuell, barn, då familjefaderns årsin- mycket mera ån vid tiden för den förra diskussio- Ett remarkabelt för * fattarejubiieum » Gustaf af Geijerstam fyller 50 år.
UR OERHÖRDT fort tiden flyr!
Då Gustaf af Geijerstam i början af 80-talet; gaf ut sin första bok, skiss samlingen " Grå- kallt ", var han en ung, fullständigt obekant företeelse för den svenska läsvärlden.
Nu, den 5 dennes, går han som en vida ryktbar och flitigt läst författare in i sitt femtioförsta år, och bakom honom ligga nära tre decennier af ihär- diga och vackra diktarmödor.
Hans första verkliga genombrott var då han uppträdde som småfolkets skald med sina båda raskt på hvarandra följande volymer " Fattigt folk ".
Han har aldrig sedan, enligt under- tecknads mening, varit ursprungligare, sannare och konstnärligare än då.
Det svenska ar- modet, det karga i vårt folks natur och lynne — med ett ord: den svenska fattigdomens tunga sorgemusik blef det Geijerstam förbe- hållet att utlösa i dessa kärfva, lifsstärkä ord- dikter, af hvilka- några äro fulländade små mästerverk i sin hänsynslösa sanningsskärpa •och psykologiska klarsyn.
Men publikens oförbehållsamma sympati vann han egentligen genom en annan diktart: äkten- skapsskildringen och den därmed sammanhäng- ande målningen af kärlekens uppkomst och död.
Det är öfverflödigt att här erinra om alla dessa med öm och varsam hand tecknade bilder ur forna och närvarande dagars svenska familje- lif; våra läsare känna och älska dem därförutan som de djupa och känslobräddade människoskil- dringar de äro, och diktaren h a r m e d dem vunnit något af samma anseende hos svenskarne som Jonas Lie med sina liffullt pulserande sedero- maner om de norska borgarklasserna tillkämpat sig i sitt hemland.
Hans senaste lifsskildring, " Den eviga gåtan ", har ytterligare ökat de friska bladen i hans diktarlager.
Bokens motiv är än en gång kär- leken mellan man och kvinna, och den besitter i sin stämningsfrodighet och skickligt utredda psykologi åtskilliga af Geijerstams bästa litterära egenskaper.
Då vi nu med anledning af femtioårsdagen satts i tillfälle att här publicera en för Idun särskildt skrifven novellett af den uppburne författaren, sker det med en önskan, att hans starka talang ännu länge måtte fortfara att rikta vår skönlitteratur med värdefulla diktverk af utpräglad svenskhet.
E.
H — N.
H = = = = = = r Barngarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidningen i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnkläders- affärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen ar också tongifvande på sitt område samt utgifves på flere språk och i kolossala upplagor.
Barngarderoben i3t * 3 * Pris för helt år 3 kr., hälft år 1: 6 0 kr.
Lösnummer 3 0 öre.
iät 5S * Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illu- streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- sterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens sysselsättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
snöstigarna för att söka sig skydd.
Ingen be- höfver leda dem, de gå af sig själfva.
Utan pådrifvare finna de vägen ned till de små, Berättelse af Gustaf af Geijerstam.
trånga ladugårdarna, där de stå och idisla N MAN och ett öde!
Detta är historien under vintern.
De veta, att snön kommer, om fjällmannen.
och de ha under sommaren supit luft nog Einar var det namn, han fick i dopet, och för att härda ut i ladugårdens kvalm.
Trånga i en grå stuga, hvilken låg bakom älfdraget som ingenstädes äro dessa djurens bostäder.
tätt upp emot svarta uren, var han född.
Stu- Tätt intill hvarandra få kreaturen trängas gan hette Bråten, och efter god gammal sed där vintern om.
Mörkt är det också, men kallades gossen därför Einar Bråten.
det trånga utrymmet hjälper dock att skydda Ofvanom stugan fortsatte fjället tvärbrant mot kölden.
Därför uthärda de tåliga dju- hundratals meter rätt upp i höjden.
Dess ren både mörker och kvalm, och så länge väggar voro beklädda med gran och fur, hvilka vintern varar, knota de icke.
Halfsofvande glesnade, ju längre träden nådde mot toppen.
stå de i båsen, till dess att våren kommer.
Genom granskogen hade skredet gräft breda Men när snön smälter på vidden, och vårluften skar, hvilka voro fyllda af jättekummel, och blåser in genom ladugårdens öppna halfdörr, högt upp där himlen låg blå, som hade den varit då är det, som om instinkten, att naturen ett med fjällkammen — där tog vidden vid.
vaknat, väcktes äfven hos dem.
Bölande och Trång var dalen, och jätteskaren, hvilka oroliga vädra de mot den nya vårluften, och drogo som mörka streck genom furuskogen, det händer, att en och annan af de värsta förlänade den ett hemskt och dystert utseende.
sliter sig och ränner till fjälls.
När den dag Det låg beklämning redan uti att bo där, och kommer, då ladugården åter öppnas på allvar, värst kändes detta i den lilla stugan, hvilken då störta de ut i flock och finna fjällvägen, låg trängd in emot uren, tätt invid fjällväggen.
som leder dem uppåt.
Ingen behöfver drifva Sägnen visste berätta om skred, som kommit på dem eller visa dem, hvilken väg, som är och begraft gårdar och folk, och sådana sägner den rätta.
Drängar och pigor ha göra nog voro där gamla.
Många voro de, hvilka ännu med att icke blifva efter, när kreaturen i kunde minnas, när det sista skredet kom.
Och flock välta fram uppför de tvärbranta berg- som Bråten låg där, såg stugan ut som vore stigarna.
den ett säkert offer, utsatt att mätta den fjällens En sådan längtan förstod Einar, så liten drake, hvilken en natt skulle öppna sitt gap för att sluka hela gården med alla dem, hvilka han än var.
Ingenting förstod han bättre bodde där.
Vanan var det, som gaf dem mod än det.
När han icke var större, än att han att bo där, samma vana, hvilken uppfostrar räckte en vanlig man till midjan, var han med människorna att icke frukta för döden, hvilken på sätern och vaktade getterna.
Där lärde han, hvad fjället var, där lärde han också att dock är oundviklig.
De, som bodde där, vande sig emellertid att längta dit upp.
Om vintrarna var det honom, se uppåt fjället och glada sig, att ofvanom som gick han i halfsömn.
Dalen klämde ho- fjällets kam låg vidden öppen och fri.
Oändlig nom för bröstet, de höga bärgen stängde ut- sikten, den svarta uren gjorde sinnet tungsint är vidden.
Som ett stelfruset, haf med jätte- vågor breder den sig framåt.
Hvar man går, och sjukt.
Först när dagarna blefvo längre, lättade det inom honom.
Då satt han på trampar man icke på annat än dvärgbjörk och krypande en.
Rundt om hvitna bärgstopparna, trappan utanför den gråa stugan och log emot täckta med snö, och genom den oändliga vid- solen.
När korna ramade af glädje i ladu- den skära fjällbäckarnes klara vatten porlande gården, nickade han och myste, som om han förstått.
remnor.
Hög som ingenstädes är luften där.
Ren är den också, ren och hård.
På bredda Ingen talade han med om detta, och han vingar seglar örnen, spanande efter byte på vid- behöfde det icke heller.
Vintern var lång den.
Örnen hör hemma här, där örntankar födas.
som sorgen, och sommaren våldsam och kort Hit upp längta alla de, hvilka bo i den som glädjen.
Så var det för dem alla, hvilka trånga dalen under de långa vintrarna.
Hade bodde i dalen.
Därför förundrade sig heller de icke denna högfjällsvidd att längta till, ingen däröfver.
Men hos Einar var allt skulle de aldrig härda ut under de långa vin- detta, hvilket han ägde gemensamt med trarna.
Stängd är den då för dem, hvilka sina bygdebor, starkare än hos någon annan.
stanna i dalen, stängd af snö och is.
Men Den längtan, hvilken brann i allas blod, var de veta ändock, att vidden väntar dem.
Och större, liksom öfver alla gränser i honom.
, i den tanken finns lycka.
När våren kommer, Och här börjar sagan om Einar Bråten.
och alla fjäll lysa af bäckarna, som strömma Det var en höstdag i september, när bön- ned, då är befrielsens dag kommen.
Då draga derna gingo till fjälls för att skjuta vildren.
folk och fä till säters, och vidden blir deras Kreaturen hade längesedan dragit sig nedåt, hem.
En stor dag är detta, ja, den största under hela året.
Fjällmannen » E Nere i den gråa stugan gick emel- lertid Einar.
Mera än någon annan längtade han bort från dalen och upp dit, där ögat får vidd.
Mera främ- mande bland dem, som bodde i da- len, kände sig ingen.
Oansenligt var hans yttre, liten var han till växten, och hans ögon blickade skyggt åt sidan, när han mötte an- dra.
Vintern om gick han nere i dalen och såg upp öfver granar och furor mot den blå randen ofvanom klippan, där han visste att vidden tog vid.
Sällsamma drömmar dröm- de han därvid, och sugande var den längtan, som drog honom bort.
Man berättar om fjällkorna, hvilka sommaren om gå lösa på vidden, att när den första snön kommer, då rusa de små djuren ned utför uppe på sätern var tomt.
Då kom Einar Brå- ten, som var en pojke och ville följa männen, hvilka voro rustade till renskyttet.
En gam- mal bössa, kruthorn och hagelpung hade han med sig.
Han var då fjorton år och endast halfvuxen.
Bönderna betraktade honom och skrattade.
De förbjödo honom att följa dem.
— Hvem som vill, får väl gå i fjället, me- nade Einar.
På afstånd följde han männen, och härifrån kunde ingen hindra honom.
Bönderna följde stigen, som bär brant upp- för bergets sida.
I timmar vandrade de sedan fram öfver vid- den.
De vandrade öfver kullar och stigningar, vadade öfver strida bergbäckar och nalkades slutligen på nytt högfjället, som steg med hvita toppar mot skyn.
Öfverallt rodnade och brunno fjällen i höstens röda färger, och öfver vidden svepte en skarp isvind.
Hela tiden vandrade männen i skarp takt, och så ofta de vände sig om, sågo de bakom sig mot vidden den mörka pricken af Einar, som följde efter på afstånd.
På natten nådde de skjutkojan, där de skulle invänta morgonen, och en stund senare bör- jade det snöa.
Då kom Einar fram till dörren, som stod halföppen.
Utan att säga ett ord steg han fram till spisen och satte sig där, ett stycke bort från de andra.
Ingen hindrade honom.
Då hördes plötsligt ute från mörkret ett läte, som kom männen att lyssna.
Det är ett egen- domligt, klapprande ljud, som om någon knac- kade med trä emot sten.
Det betyder, att den vilda renhjorden springer öfver uren.
Ingen, som hört detta ljud, glömmer det.
Klart och tydligt trängde detta ljud fram öfver viddens tystnad.
I jägarspänning gingo männen en efter annan ut genom dörren och spanade bortåt genom snön, som föll.
Men ingen tänkte på allvar att våga sig ut för att finna vildrenen.
Alla visste de, att natten var för mörk, för att någon kunde hitta vägen, och att sofva ute i blåsten och snön syntes dem för mycket för ett osäkert skott i mörkret.
Einar ensam gick tyst ut genom dörren och försvann i mörkret, utan att akta på män- nens rop, som varnade honom.
Länge sutto bönderna och väntade på gossen.
Till sist lade de sig att sofva utmed elden, och de trodde alla, att Einar gått vilse på vidden och förfrusit i snön.
Men fram mot morgonen kom Einar tillbaka.
Då bar han ett väldigt renhorn och ett hop- rulladt skinn på ryggen.
Gossen hade fällt sin första ren med ett lyckoskott tvärs genom snödisen.
Sedan hade han flått renen, rullat " in fig själf i skinnet och sofvit — i i snön, till dess att dagern kom, så att han förmådde skönja vä- gen.
Detta var Einars första bragd i fjällen.
Och den blef vida be- römd.
Men efter den dagen var han fången i fjällens värld.
Och den vinter, hvilken följde på Einar Brå- tens första renjakt, blef den sista han tillbragte i dalen.
Nästa vår drog han till fjälls, och när hösten kom och mossan åter rodnade öf- an-ate.
&amp; C- / &amp; ver vidden, då stannade Einar där uppe.
I en hälft förfallen säter- stuga tog han sin bostad, och där höll han ut öfver den långa vintern.
När snön föll, måste han gräfva sig fram för att komma på ski- uon, dorna.
Hur han lefde där, visste ingen.
fe^P n^få th t^n-a-^ad- LUZERN va-ta- va-wn-e-t (Ey-atmö @ Förnäm v i s t e l s e o r t under sommaren.
@ G:0 HOTEL NATIONAL Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 k r.
• 111. prospekt gratis.
me&amp;^htZ.
z£-^~^ ?^ •Eli-M0GirSTRES5 ?iriT 32S?
^g^^^a^g: _ Skinn och fjäder sålde han, renhorn, ripor och foreller också.
Men hur han höll ut däruppe, och hur han lefde, var alla en gåta.
Han var blifven en fjällman och hörde ej längre bygden till.
När han kom ned till bygden, gick han inbunden och tyst.
Med skygga ögon betrak- tade han människornas värld, hastigt och skyggt försvann han ur den, och ständigt valde han den brantaste stigningen, hvilken ledde honom genaste vägen hem.
Lätt och snabbt steg han i fjällen.
Hvarken snön eller isvin- den skrämde honom.
Men uppe i fjällens värld gled han in, och alla, hvilka mötte honom, kunde se, hur hans ansikte liksom ljusnade, när hösten kom och alla andra människor försvunno ur fjällen.
Med allt hvad här lefde och rörde sig, var Einar hemmastadd.
Han kände lons klyfta i bergväggen, och farligare fiende än honom hade björnen icke.
Han var hemmastadd med de små vesslorna, hvilka kila fram och åter mel- lan viddens stenar, och intet fågelbo und- gick hans blick.
Han hittade lommens osyn- liga väg genom den tysta fjällsjöns vatten, och ingen räf smög mera obemärkt fram på spår efter ha- ren än han.
Örnens ^^^^^^^^ klyftbo fann han, utan att söka det.
Vidden var hans härd och hans hem, vare sig dimman svepte fjällen i sitt Ogenomträngliga, våta hölje, eller so- len brann öfver de hvita topparnas snö.
Helst följde han dock vildrenens spår i de ödsligaste, fjär- ran från hvarje män- niskoboningbelägna fjällen.
Det hette om honom, att han räknat hjordarna och visste, hvilka djur han ville fälla eller spara, som hade de varit tama och till- hört honom själf.
Länge lefde Einar Bråten däruppe, så länge, att hans namn gick i glömska, och ingen kallade ho- nom annat än fjäll- mannen.
I början syntes åren heller icke tynga honom.
Ingen räknade de år, som gingo, han själf allra minst.
Ingen tänkte längre därpå, att han hade släkt i bygden.
Så fullständigt hörde han fjällen till.
Gammal och grå blef Einar däruppe, han, hvilken var en pojke, när han flyd- de ditupp.
Då hände det en dag, när han kom ned i bygden, • KONUNG-05CHR II:s - fÖRST / q-DIKT- É^ v Å^txr^~ att det ryktet spreds, att fjällmannen gick på kryckor.
Kylan och fukten i stugan hade vål- lat detta.
Och alla trodde nu, att Einar skulle komma åter ned i dalen och tynga på sin släkt.
c Men fjällmannen kom icke tillbaka.
Lång- sammare än förr försvann han på stigen, hvil- ken bar uppåt.
Bössan bar han i en rem öfver skuldran, och han valde ej längre den stig, hvilken stupade brantast.
Som en gen- gångare af allt det, hvilket fjällen gömmer skrämmande och hemskt, vandrade han där nere.
Och de, hvilka trifdes i dalen, drogo andan af lättnad, när han försvann ur deras krets på den väg, han gjort till sin.
Åter hände det en höst, att en flock bönder fiENOM tillmötesgående af ägaren, den be- gingo ut för att skjuta vildren.
Åter började * - *.
kante autografsamlaren kommissarien F. P. Alexisson, är Idun i dag i tillfälle att meddela snön falla, och åter hörde bönderna det gamla en fotografisk kopia af vår hädangångne kung- klapprandet af renars hofvar mot stenarna, lige diktares helt visst allra första poem, hvilket i hela sin barnsliga utformning — den lille po- hvilket de så väl kände igen.
Men denna eten var i författande stund endast 6 år gam- mal — dock otvetydigt röjer de anlag, som se- gång hade de icke funnit någon hydda, där de dermera så rikt utvecklades.
Dikten ifråga till- gjort upp eld, utan hvilade i lä bakom klippan.
ägnades af prinsen åt hans dåvarande omtyctte hoffurlr P Alexis — farfar till autografens nu- Mörkret omkring dem föll tätare, allt närmare varande ägare — ock är naturligtvis aldrig förr publicerad Porträttet här of van återger prins kom också det klapprande ljudet.
Ur mörkret kom Oscar Fredrik vid samma tidpunkt.
det.
Spanande och med spända hanar väntade bönderna.Ändtligen skymtade en kropp • ••: " -: ' / 7 ' T: ^^^^^^^^^^^^S genom mörkret och snön, som föll.
Ett skott small, den mörka kroppen för- svann, och ekot af skottet dånade mångfaldigadt öfver vidden.
När bönderna kom- CL&amp;5 TSt, mo fram till platsen, där de trodde vild renen låg, funno de en död man, lig- gande framstupa på uren.
Fjällmannen var det, som låg där, och kryckorna och bössan lågo bred- vid honom.
Olycks- skottet hade träffat •^72.
i hjärtat, och kryc- korna var det, hvil- ka klapprat mot ste- narna, förvillat skyt- tarne och vållat ofär- den.
Skräckslagna stodo bönderna vid den döda kroppen.
Ingen fann något att säga.
Men våldsamt som fasan steg inom dem, sågo de med ens, att de stodo inför ett fullbordadt 40-72Z öde, och att denna bråddöd svarademot mannens hela öde och sällsamma lif.
Fjällmannen hade funnit sin rätta död.
Kroppen blef buren ned till bygden och återuppväckte vid begrafningen minnet af Einar Bråtens namn, hvilket länge varit glömdt af alla.
JistMs&amp;Aa.
iXXyniyrcZ ^^ &amp; * * * - Z&amp;Hér^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ 5 3 / kpe / y * ^^^^J&amp;+r« ^ ^
r - ^ f e ^ ^ c ^ ^ ^ ^ • Eff IWMQT^KULPTURVERK: ^^^^^•^skss^^-^a^^^r^iii B LAND KONSTNÄRER i vårt land, som satt sitt mål högt och redligt kämpat, är Edvard Brambeck en af dem, som förtjänar att ihågkommas.
Det är en lång konstnärsgär- ning, som ligger bakom honom.
Men om någon nu tilläfventyrs tror, att den 64-årige konstnären är en af ålder bruten man, misstar han sig.
Edvard Brambeck har aldrig varit mera jäsande och ungdomskraftig än just nu.
Det kan j u ej vara ur vägen att här erinra om, att Brambeck redan vid unga år eröfrade akademiens kungliga medalj, hvarmed under 5 år följde statens resestipendium med 3 000 kronor årligen.
18 79 exponerade han en större grupp: " Slafvar " å Salongen.
Det sista året af sin stipen- dietid ut f örde han det betydande skulpturarbe- tet " Kristi frestelse ".
Parisersalongen pris- belönade detsamma.
Bland öfriga konstverk, som utgått ur hans hand, kunna ock nämnas " Neapolitansk tiggarpojke ", i privat ägo i Göte- borg, " Sorg ", i marmor, på Göteborgs muse- um, " Psyche ", utförd i Rom, " Kristus Conso- lator ", i Wasakyrkan i Stockholm.
På national- museum är Brambeck endast representerad af en porträttbyst i brons af grefve Axel Gabriel Bjelke.
Af vår af- lidne monark, Oscar II, har han en gång modellerat en präk- tig porträttbyst, som finnes i Marstrand o. s. v. Men en idé, som under åra- tal grott i hans själ, har just i dagarne tagit form och ge- stalt.
Och det är härom vi här nedan skola något orda.
Brambeck har sedan i y 2 år tillbaka sla- git ned sina bopålar _ i Köpenhamn.
För ett par dagar sedan besökte jag honom i hans stora ateljé därstädes.
Genast vid inträdet fängs- lades blicken af en muskulös käm- pagestalt, med nå- got af antikens vär- dighet öfver sig, en fängslad man, som med ädel re- signation bär sitt öde.
Det var ett verk, som konstnä- ren fullbordat under sin köpenhamnsvis- telse och som varit utställdt på årets vårutställning i Charlottenborg, där det väckt en viss uppmärksamhet.
Men halfva ate- liern upptogs af något, som doldes af ett förhänge.
Min spänning öka- des.
.
.
Så föll täc- kelset.
Af bilden här in- vid kan läsaren få •NYH-F&amp;ED3GRUPP agrtM&amp;Sd^Sfeafedfcfr- ?£s^=&amp;^i: en liten föreställning om hvad konstnären under årets månader timratupp.
Idénär likagammalsom mänskligheten — och dock har den tills dato varit hemlös i den skulpturala konsten.
Det är icke fredsgudinnan — ej heller en apoteos öfver de fallna.
Det är en imponerande kvinno- gestalt, som förkroppsligar fredsidén.
Krigaren rusar fram med dragen klinga och höjd revolver, han förföljer fienden i det sista, men i ett nu studsar han tillbaka, som träffad af blixten.
Den unge mannen, som ligger ut- sträckt och hvars ena hand konvulsiviskt klöser marken, medan han med den andra angifver hvar banesåret träffat, är en bild af oreflekte- radt ve och ångest — ett af de otaliga offer krigets molok slukar.
Den gamle, han med Tolstoyhufvudet, är likaledes döende.
Med tunga, rufvande tankar, sjunker han i sin graf.
— Det är öfverflödigt att fråga hvad ni tänker om kriget, säga vi, men likväl.
.
.
Konstnären far med handen genom det stripiga håret.
Om Sverige blefve anfallet, skulle jag, så gammal jag än är, vara en af de första, som ställde mig i ledet, utbrast han med värme.
Men, fortfor han, det är en annan sak då det gäller fo- sterlandets själfför- svar.
De omotivera- de krigen, det är dessa j a g hatar i djupet af min själ.
— Ni tror a t t kvinnan — — — — J a g tror på framtidskvinnan, på humaniteten, ropa- de konstnären med flammande ögon.
Efter en paus åter- tog han: Fredsidén har länge upptagit mig — innan den blef så aktuell som den nu är.
Först tänkte jag kläda den i gammal- testamentligt om- hölje.
Och så gjor- de jag en skiss: Kain och Abel, det första brodermordet.
Men den tillfredsställde mig inte.
Mitt nästa steg var a t t fram- ställa den i modern dräkt .... * Konstverket, hvars samtliga figurer äro betydligt öfver kroppsstorlek, kom- mer inom kort a t t exponeras i den dan- ska hufvudstaden.
Men först villekonst- nären låta det kom- ma till sina lands- mäns kännedom, och sålunda har Idun i första hand blifvit i tillfälle att bringa dem en hälsning, en nyårshälsning, från Edvard Brambeck.
A L F R E D B.
N I L S O N.
^^^^^^^^^g^^^^^g^^^^^^^^^^^^^ Alfred B. Nilson foto.
M I ii iftiiiinnwW^ ' g£^ajräBäj&amp;&amp;fci^^^ Rosenhvit och Rosenröd.
Af K- G.
Med inramning " OCH NU.
är högtidsmässan läst och juleölet färdigjäst, och vildsvinsgalten sofver dast på fatets; hvilostad;; nu är vår första brasa bränd, - och grenljuss.tapeln spinner tänd sin.bleka,.spökande legend kring hvalf och bilderrad: nu,, sångare i värdens sold, skänk i förutan trug och våld.
så julevarrn och minneglad din susande ballad! "
^^^ft^sSäaaa&amp;i^^ af Edv.
Berggren.
Det är den stolta Rosenröd, en drottning stolt i fägringsglöd, af sällhet född, af natt och nöd, af sol och stridsallarm: af alla starka hjärtan lydd, af alla stora själar tydd, med alla röda fröjder prydd för okänd konungsarm.
Så mången i den hvitas här ser an den röda med begär; för henne pyr i mången barm en älskog dold och varm.
Ni sköna damer, fromma män, hvad skall jag skänka, som ej än ni tömt och glömt och känt igen som andra julars mjöd?
Hvar sagas dryck ni känna godt, för ofta har jag vittnat blott om Ouenievre och Lancelot och ljuflig älskogsnöd.
Väl, småsven, bringa lutan hit: jag sjunger er om Rosenhvit, jag sjunger er med kind i glöd om damen Rosenröd.
Det är den ädla Rosenhvit, en drottning god med hof och svit och lansars vakt och tromäns lit och land och kungaborg; af alla döda helgon lydd, af alla blida tankar tydd, med alla hvita dygder prydd ur himlens blomsterkorg.
Allt hyllar hennes drottningnamn, allt hissar hennes duk i hamn, allt ekar högt i gränd och torg af hennes fröjd och sorg.
i Ossian-Nilsson.
Och Rosenhvit, den drottning god, och Rosenröd, det heta blod, som eldens haf och hafvets flod de sämjas med hvarann.
De bära bägge drottningskrud, de gifva bägge drottningbud, de äro såsom brud och brud, som kräfva samma man: den ena äger efter lag, den andra har hans välbehag, och under bådas älskogsbann tvehågse kämpar han.
• Nu timras torn och läktarbur, nu tutar det i kopparlur, i sölfbasun, i horn af tjur, i panflöjt och skalmej.
Nu draga herrar pansar blå och silkeslöjor jungfrur små, och krämarn axlar brämskinn grå från landande galej.
Det är den stolta Rosenröd, som manar ut på lif och död, och det är Rosenhvit, som ej räds handsken till tornej.
Tornejet står med pomp och kamp, med lansars klirr och hofvars stamp, och mången junker vräks i kramp på fäktarbanans mull.
Tornejet står i dagar sju, i fjol, i år, i går och nu, och kämpar äro jag och du, all.
jordens syskonkull.
Så länge som en dödlig föds står Rosenhvits och Rosenröds tornej för kronans röda gull och vårt för deras skull.
Och många välja Rosenhvit med dygdekrans och tromäns lit och alla hvita änglars svit i drömmens hvita stad.
Och andra välja Rosenröd med sorgenatt, med lyckoglöd, med väldig lefnad, väldig död i sägen och i kvad.
En sjunger ljuft om Rosenhvit, en annan ropar: lutan hit!
Och Rosenröd han strängar glad sin susande ballad.
Ett besök på Mössebergs nya kuranstalt.
Ett modernt svenskt vinter- sanatorium.
ÄR alltid M ÖSSEBERG vackert, vår, sommar, höst och vinter.
— Vi gå in i badhusparken genom den ganska ståtliga allé, som i regeln är det första, en främling får se af den riksbekanta kurorten.
Par- kens träd stå nakna, d. v. s.: granarna synas na- turligtvis oberörda af ti- dens växling, helst de präk- tiga individer, som bakom societetshuset bilda fond till den egentliga skåde- platsen för sommarens high life.
Vårt mål är vinter- sanatoriet, en tillbyggnad till eller kanske rättare ut- vidgning af Mössebergs s. k. nya hotell (Stora villan) MOSSEBERGS NYA VINTERKURANSTALT.
halfvägs uppåt berget.
Efter något pustande i backen — vi gå icke den bekvämaste vägen — äro vi uppe och kunna kasta en blick tillbaka öfver slätten söderut.
I den breda vinkeln mellan den till det yttre helt moderna byggnadens båda flyglar, den nya och den gamla, ligger trappan, och vi klifva upp.
Det är " en lofvande ingång ".
En väldig hall ligger framför oss med dörrar och trappuppgångar, cch genom rutorna i DEL A F HALLEN.
en dörr till höger framlyser en präktig rad salar.
— Härute är det rent af hemtrefligt.
Ett bord i midten, däromkring och vid väggarna gungst lar och soff r af ek med ett egend mligt tygöfverdrag, väggspeglar, eleganta elektriska takkrön r af mattblå metall o. s. v.!
Allt detta harmonierar väl med de höga gröna väg- garna och en jättelik öppen spis af naturligt tegel.
En sådan hall kunde man godt drömma sig i något rik- tigt gammalt, i bekvämlighetens in- tresse invändigt något omstiliseradt slott.
De höga brungula dörrarna störa dock illusionen.
S &gt;m vi ha kommit hit i afsikt att ta en hastig öfverblick af komplexets detaljer i det inre, hänga vi upp våra ytterplagg och fortsätta in i salongen österut, det första rummet i filen.
Den är bokstafligen ett glansnummer.
Dagern från de stora fönstren studsar förnämt tillbaka ur de tunga ljus- kronornas prismor och de små fina kristallväggspeglarna med mattslipade elektriska lampjr framför, halkar öfver mahognymöbler med dyrbara metall- inläggningar, smeker höga palm.r cch smärta, fyrkantiga hvita pelare och häftar längs taket vid en bred och synnerligen läcker hvit fris med en enkel guldlist.
Den moderniserade em- pire, s m råder i mahognyn, tål myc- ket väl både palmernas och pelarnes lätta grannskap och de skärt röda blomkalkarnas eldliknande slingerdans på frisens nedre del.
En dråplig matta — vår ciceron försäkrar, att den kostat närmare 3,000 kr.
— förtar lju- det af våra steg.
Vi fingra på taj e- terna.
Väf!
Genom en dubbel skjutdörr med kristallrutor komma vi in i läsrum- met.
Här råder den ljusa björken och den rätta moderna stilen i rund- och skrifbord, soffor, stolar, skåp, hyllor o. s. v. Vi häpna öfver metall- inläggningarnas mångfald och egendomliga skönhet.
Äfven här en dyrbar matta, i grönt, och väfda tapeter!
Hvad göres oss mera vittne behof!
I rökrummet håller man på med att ställa i ord- ning.
Två orientaliska mattor och en öppen hvit spis med duktiga vedkl bbar låta en ana, att det kommer att bli hemtrefligt härinne.
— I närheten ligger ett bil- jardrum.
— Från läsrummet kunde vi nu spatsera direkt in i matsalen, som sträcker sig parallellt med filen, men föredraga att gå tillbaka ända till hallen och från dennas bakre ända tränga in i det allra heligaste.
Det är stort och påstås vara beräknadt för 90 personer vid små- bord.
De fyrkantiga hvita pelarna återfinnas längs midten.
Eljest verkar det väl långsträckta rummet möikt och tungt med sin enkla, men fina panel i rökt ek.
De rättvist fördelade elektriska glödlamprr, som nedhänga från taket, lofva emellertid att åtminstone på kvällskvisten dränka mörkret i ljus.
Små bordlampor af gul metall med granna, fransade skärmar stå för öfrigt till gästernas förfogande.
Serveringsrummet intill matsalen har just intet an- nat att visa, utom breda bord och hyllor, än en liten mathiss ned till underjorden, dit vi nu skynda utför en trappa.
Här är den elektriskt upplysta köksregionen med en hel massa bekväma inrättningar, sås m bageri, elektrisk mangel, torkrum, isrum och — ho kan upp- räkna allt?
En del af källarvåningen upptages af bygg- nadens värmehärd och ett rymligt badrum med bl.
a. skåp för elektriskt ljusbad.
Det senare rummet står naturligtvis genom en trappa i förbindelse med den öfre världen, och vi stiga alltså upp.
öppna en dörr och hamna i — hallen, nu litet villsamt upplyst af några elektriska lågor.
Nå, det är bara att snurra rundt om ett hörn och kila uppför en mattbelagd trappa, så ligger i stället nästa vånings hall för oss, äfven den i elektrisk belysning.
Ett bredt, altanlikt podium SÄLLSKAPSVÅNINGEN SEDD FRÅN HALLEN.
med en häpnadsväckande palmgrupp har fängslat vår blick redan halfvägs.
Från hallens bakre sida utgå två korridorer med rader af dörrar till resan- derummen.
Såsom vin- keln mellan dem visar, hör den ena till gamla flygeln.
Men vi måste bese ett rum, t. ex. det här!
Vrid på knappen!
— PräHiga metallinlagda björkmöbler, tillverkade icke som lyx- möblerna på undre botten hos bröderna Eriksson i Arvika, utan på Rantens snickerifabrik, skänka det en både ovanlig och be- haglig prägel af moder- nitet och gedigenhet utan att berättiga en att tala om lyx i egentlig mening.
Tiden har gått, och mörkret ute hindrar oss redan att från altanen utanför dubbeldörrarna njuta af någon annan utsikt än de hvita båglamporna på Rantens sta- tion och månen högt öfver trädtopparna bland trasiga, vildsinta moln.
Den öfversta vaningen befirmes i det hela vara en parallell till mellanvaningen.
Och sedan vi nu sett, hvad vi velat se, ramla vi utför trappor i LILLA SALONGEN.
gamla flygeln ned i en lång korridor och därifrån ut i hallen igen.
Ytterrockarna på!
Och med hvar sin bugning för spisen försvinna vi ut i mörkret.
När man varit där ögonen fått frossa på riktigt vackra ting, vandrar man gärna tigande och låter re- flexionerna komma och gå.
— En vinterkurort för trötta nerver!
Hvarför inte?
Jag kommer att tänka på en Falköpingsvinter med snö för några år sedan, då berget och slätten lyste rödaktigt hvita i gristrande solsken, medan träd och buskar dignade i den underbaraste rimfrostskrud.
Då låg en luft öfver nejden, som sannerligen skulle ha gjort den slappaste vilja spänstig som en stark fjäder.
Om bara den sortens vintrar inte börjat bli så sällsynta!
För resten är det fröjdefullt att tänka, att det mesta af allt stilfullt i Mösse- bergs vintersanatorium fabricerats och levererats af svenska firmor.
Veder- börande ha vetat akta sig för det så vanliga missgreppet att gå öfver ån efter vatten.
I synnerhet har Rantens snickerifabrik vid bergets fot fått rikt tillfälle att hedra sig vid byggnadens både uppförande och inredning.
B. MALMSTRÖM.
Just nu är rätta tiden att prenumerera på Idun, Nordens erkändt förnämsta, mest spridda och lästa familjetidning.
På vårt innehåll och utstyrsel ger detta nummer ett litet prof. I öfrigt hänvisas till den utförligare anmälan å sidan 15!
LUDV.
ERICSON FOTO.
den svenska landsortsscenens S JÖVALL, odödlige direktör frän förra seklets midt, skulle väl häpnat — ehuru det an- nars aldrig ingick i hans vanor att låta sig förbluffa af någonting — om han fått skåda maskineriet vid en så pass stor scen som exempelvis vår kungliga operas.
Och dväljs hans ande till äfventy.rs ännu någon gång bland de dammiga och ur- blekta teaterhimlarne, till omväxling med vistelsen bland Elysiums evigt skimrande dekorationer, sväfvar den förmodligen också in i de gigantiska packlådor af mur- sten, som Anderberg för sånggudinnornas räkning staplat i hög på östra sidan af Gustaf Adolfs torg.
Där ser han, hur våra dagars sceniska dekorationslyx träder fram på meterlånga lärftsskynken under artisternas grofva pänslar, som med några långa drag skapa såväl himlar som jord, och han ler ett vemodslöje vid minnet af, hur han själf hade det i den gamla teaterladan i Vim- merby, där allt hvad han ägde att komma med var två rum och en skug, som fingo tjänstgöra både i tragedien och komedien.
Han genomvandrar garderoben och sy- ateljéerna och ser alla tiders dräkter pas- sera revy, och han kommer ihåg, huru hans primadonna och förste älskare fingo löpa rundt i småstäderna för att mot löf- ten om fribiljetter få låna ihop till sina skinande skrudar.
Han beundrar klädlogerna, hvilka, varma och omb nade, ej äga ett spår till likhet med de dragiga atbalkningar han fick vara nöjd med under teatergolfvet, där vattnet rann in från ett afloppsdike i Thalia- templets omedelbara grannskap.
Och hvil- ken majestätisk åska sedan!
Dessa på cylindrar fastade hammare, som, då de vefvas omkring, dundra mot väldiga trum- mor och framkalla ett dån som af en jordbäfning.
Sjövalls åska var en plåt- skifva, som skakades af ett gammalt tea- terfaktotum — på en gång ridåhissare, maskinmästare, " folket " i de stora skåde- spelen och " rösten " i Hamlet — och hvil- ken på grund af alla dessa befattningar plåttrade ut litet åskväder allt efter som tiden medgaf.
Rhendöttrarnes maskineri förefaller ho- nom ur teaterteknisk synpunkt inte illa uttänkt, men deras flykt finner han dock tung emot kerubernas luftdans i Elysium.
Elfer en blick in i balettsalen, som är större än hvad scenen och salongen i hans kära Vimmerbylada voro tillsammans, och efter en vandring genom maskinrum- men i underjorden och de ofantliga de- korationsmagasinen samt en tacksam af- skedsvisit hos kansliets förbindliga tjänste- män, försvinner han, riktad med intres- santa erfarenheter af 1900-talets teater- värld.
NÅGRA BILDER FRÅN KUNGL.
TEATERNS LOGER, ATELJER M.
M.
FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG.
1.
NÄR DEKORATIONERNA MÅLAS.
2.
EN ARTISTKLÄDLOGE.
3.
HUR " RHENDÖTTRARNA " MANÖVRERAS.
4.
TEATERÅSKAN.
5.
BALETTELEVERNAS KLÄDLOGE.
6.
" KLART TILL AKTION. "
7.
I TEATERGARDEROBEN.
8.
PÅ KOSTYMATELIERN.
— 10 —
sitt ämbetsrum i nå- gon af krok af landet, häller af den evigt unga lärdomsstaden De i dagsnumret började skotpojks- och student- minnen från Fyris, som i sin helhet komma att inhyta under årets för- sta månader, kunna därför med fog på- räkna vår läsekrets lif- ligaste uppmärksamhet.
Deras författare, skå- despelaren Knut Ny- blom, son af den kände uppsalaprofessorn C.
R. Nyblom, har ock varit ett med det uppsalien- siska studentlif v et, han har ärft det studentikosa lynnet och hans penna är i följd däraf som skuren för att skildra dessa minnen.
HELA LAN- O FVER DET finnes ett stän- digt lefvande intresse för Uppsala och dess studentlif.
De som nu öro " män i stålen " ha en gäng haft sin glada, minnesrika Uppsalatid, som de aldrig förgäta, och den hvitmössade ungdom, hvilken f. n. lefver i Fyrisstaden, drömmer äfven den om det forna upptågslus- tiga Uppsala, som talar till dim frän de klas- siska gatorna, torgen, Odinslund och slätten omkring staden.
Med ett ord: allt Sverige, från ungmön, som vid Fyris strand dan- sat på vårfesterna, och till " den gamle studenten " på SJ I.
ÄR JAG låter tankarne flyga tillbaka till svunna år, skiner nog minnets sol kla- rast, ibland nästan bländande öfver barna- och ungdomsåren, tillbragta i den kära födelsesta- den vid Fyris strand.
N &gt;Är inte Uppsala märkvärdigt bra ?&gt; frågar magistern i Gunnar Wennerbergs tredje " Glunt ".
&gt;Bättre än alla andra städer här i norden.
Jag vågar till och med påstå — ja ha!
— Bättre än någon annan fläck på hela jorden. » Och Glunten svarar bekräftande: &gt; Uppsala är häst, bäst u af allt, som finns på denna sidan solen.
Och maken till den sta ' n finns fj, ta ' mig fan, letar du också från ekvatorn och till polen. » Och så stämma bägge i med en jublande me- lodi till följande ord: i gfad oordning upptecknade af TRanasse.
tid ärtpuréliknande bölja, och då vi ungdomar — först som skolpojkar, sedan som studenter — lefde under en lugn och glad Raabsk rege- ring.
O, lyckliga tid, du kommer aldrig åter!
Ett af de allra första Uppsalaminnena för- skrifver sig alltifrån 1875.
Taflan står i så skarpa konturer för mig, som om det hade varit i går.
Vi bodde i det bekanta " Vershuset ", midt emot Flustret.
Det var en solig morgon med denna säregna stämning öfver Uppsala, som ingen annan stad i världen kan trolla fram.
Plötsligt fylles luften med toner af sång.
Sång från Östra Ågatan, sång från Islandsbron och sång från Västra Ågatan, och fram böljade ett » Ingenstäds i vida världen finns en vrå, där man hela dygnet om kan lefva^ så^ utan risque och bara immerbadd gå på just som turkar och få heta folk ändå. » Ja, det är ju väl mycket sagdt det där, men nog finns det en god portion sanning i det.
Hur det är nu för tiden, det vet jag ju inte; jag tänker, när jag instämmer och sjunger med Gunnar Wennerberg, mest på 1880-talets Uppsala, när Nybron ännu gick i båge och hade hundraårig droppsten under hvalfvet, dit man med verklig lifsfara kröp för att få tag i den ytterst sällsynta " Linnaria minor ", medan gubben Thedenius, den kände författaren till Upplands och Södermanlands flora och som all- tid sommartid botaniserade i Uppsala, stod vid åkanten och väntade, att man skulle komma åter med granna exemplar; jag tänker på den tid, då Taddis ännu var Taddis och ingen " profan " banklokal, då det ansågs som en delice att löga sig i Fyris ', särskildt sommar- ' NÄR NYBRON ÄNNU GICK I BÅGE. "
FÖRFATTAREN SOM BARN.
EFTER EN SAM- TIDA PENNTECKNING.
haf af hvita mössor, här och där uppblandade med svarta mössor, somliga försedda med långa silkestofsar.
Det var skandinaviskt student- möte i Uppsala, det allra sista studentmötet, då svenskar, danskar, finnar och norrmän för sista gången i verklig broderlig förening kommo tågande arm i arm med blå och gula standar och hvita silkesfransar i spetsen ner till ham- nen, där ett hälft dussintal båtar lågo färdiga att föra den unga, glada skaran ut på Mälaren.
Ett sådant jubel i luften, en sådan broder- lighet, en sådan ungdomens förståelse, och ett sådant klappande, omfamnande och hurrande har jag aldrig sedan i mitt lif bevittnat.
Det är ju rent af löjligt, att nu — 32 år efteråt — finns inte ett uns kvar af allt detta, knap- past minnet af den glödande skandinavism, som då, lik valborgselden, brann öfverallt rundt i de fyra nor- diska länderna.
Jag ser ännu båt efter båt glida nedför Fyris, fullproppade med svenska, finska, dan- ska och norska studentmössor, och när som helst kan jag med minnets hjälp framlocka bilden af en ung man med pigga ögon och kastanjebrunt hår — för tillfället utan mössa på hufvudet — stå uppe på rökhyttens tak och med käppen i full aktion söka samla sång- arne under Lindblads: " Sätt maskinen i gång, herr kapten ".
Så såg jag första gången den då endast tjugufyraårige Ivar Eggert Heden- blad, under hvars pinne jag precis ett kvarts sekel senare hade glädjen stå en junidag i Trocadéropalatset i Paris under oförgätliga segerdagar.
— Förutom professor Hamerich från Köpen- hamn, professor Estlander från Finland och kompositören Peder Heise hade föräldrarne sorn gäst en ung dansk student, sedermera sous- chef vid " det kongelige " i Kongens By.
Han bodde visserligen hos friherrinnan G. på Nedre Slottsgatan, men skulle intaga sina måltider i föräldrahemmet.
Hans uppfattning om tid var dock ganska " forskjadlig ", och jag minns mycket väl, hur han, sedan alla båtarne för- svunnit bakom " Hospitalsudden " och " Soldat- bryggan ", precis likasom de två föregående mornarne, kom två timmar för sent till frukost med ett lika tryggt som löjeväckande: " Her er jeg, som sover! "
Jag kan ännu i dag tydligt känna den stora tomhet, som efter gästernas afsked och afresa uppstod och spred sig ölver Fyris ' " gator grå ", och komma ihåg, hur jag gick en trappa ner och sökte sällskap hos en jämnårig lekkamrat, son till professor H., numera välbeställd kapten i kungliga svenska marinen, gemenligen Nalle kallad.
Nalle tyckte visst jag såg dyster ut och var inte sen att vilja pigga upp mig med något af sina vanliga galna pojkstreck.
Han plockade R^Epr^^^Jl dsH / W ' f-jN^H ^^^^^^^^Wl DET BEKANTA " VERSHUSET " (X) MIDT EMOT FLUSTRET.
ur en garderob fram sin faders veckade medicine mellan kaj och båt och fyller mun och näsa doktorshatt, drog den långt ner öfver öronen samt och hindrar mig att se, och tillförseln af bråte gick ner på gatan, där han uppträdde på alla fyra, och isblock i denna kil blir allt rikligare med •drack tappert regnvatten ur rännstenen och på- hvarje minut.
Då känner jag plötsligt uppifrån stod sig vara en arabisk häst.
Att detta frilufts- kajen ett kraftigt tag i nacken, och om en stund spektakel snart nog skingrade tanken på ensam- står jag utan mössa, skamfilad, gråtande, skam- het och tomhet och satte skrattmusklerna i full sen och drypande bland mina " kamrater, " i verksamhet kan man ju lätt föreställa sig.
hvilkas sällskap sjuåringen efter denna hän- Tänk hvad Uppsala vid denna tid hade en delse aldrig mer kom, tack vare föräldrarnas helt annan fysionomi än nu!
Slottet, Carolina ingripande.
" Filmen " var nämligen — för rediviva och Gustavianum äro visserligen ut- att i tur och ordning presentera " kamraterna " vändigt sedt desamma, men sedan är ju nästan — en äldre man, tog småfågel på limspö och allt ändradt och nytt.
Domkyrkan med sina metade braxenpankor i Fyris.
" Slinken " förde gamla roliga Hårlemanska kopparhattar gaf färja mellan Flusterlandet och det länge sedan hela staden — tycker jag — en alldeles spe- nedrifna Hagalund, och påstods fyra gånger ha ciell rolig, gammalmodig prägel, som de nu sålt sina jordiska kvarlefvor till Anatomisalen, snart tjugutvååriga gotiska spetsarna alls icke " Konrad " var rätt och slätt " buse " och rullade lyckats förbättra, och den s. k. Bondkyrkan tunnor ombord på ångaren Garibaldi, och var väl i all sin skröplighet en dråplig pryd- " Kalle Åman " var löshäst i allmänhet, lefde nad för ^staden och för Odinslund.
Minns ni på solsken och vackert väder, och behärskade Västra Agatan med sina härliga lönnar och vintertid — speciellt " snobbdags " mellan kl. 2 almar hela vägen från " Asis ", förbi Berlings och 3 på middagen — hela skridskobanan nere tryckeri, " Olympen " och " Imperfektum " ända vid Islandet.
Klädd i tunna, fattiga, ljusgula fram till " Västgötaspången "?
kläder, utan krage eller halsduk, grofva kängor Det skar mig som naturälskare djupt in i utan strumpor, en liten lätt resmössa och alltid blåfrusen om fingrarna, uppträdde " Kalle hjärtat, när jag som skolpojke såg yxan utan Aman " med en inlärd, öfverdrifven artighet förbarmande rasa fram här, nedgörande allt — allt, för att lämna plats åt en regelrät, grå- mot damerna, erbjöd sig alltid att spänna på daskig granitkaj.
Men så är ju världens gång!
deras skridskor och uppträdde flott och mjuk i knäna ömsom på " Johansöner " — en välkänd Ett, som jag förmodar ännu i dag högt gu- Uppsalatyp af skridskor — och ömsom på teradt nöje var flanerandet efter Fyrisstranden " Jackson-hejare ", som han kallade dem.
Kalle de dagar om våren, då " Svaitbäcksgubbarna " kommo dansande nedför de bägge dammborden.
Åmans ytterskär voro berömda, men när han efter en lång och rasande " trampa-kana " bak- Det var förr åtminstone fullständiga folk- länges gjorde det då modernt blifna s. k. festaftnar, och på läxor eller arbete fanns ingen " Värmlandskastet ' ' ', vräkte han vanligen ikull tanke, så länge islossningen försiggick, om den också tog sina modiga tio dagar.
Under denna en tre, fyra personer till stor förargelse för period haglade bakläxorna, och mången annars banans innehafvare, gubbarne Brundin och Se- flitig yngling kunde med skäl skylla på " Svart- velin.
Den kullkastade och Kalle Åman slutade bäcksgubbarna ", när han kom hem sista maj dock vanligen som mycket goda vänner, allt beroende på hans utsökta artighet och beve- och hade " hälft löfte " till högre klass, d. v. s. kande röst och minspel.
Den som studerade " med villkor om förkofran ".
— honom närmare, såg emellertid att bakom allt Min • första bekantskap med den mångbe- detta låg uteslutande spjufvern.
— sjungna Fyris skedde under islossningens för- lofvade tid, jubelfeståret 187 7 om våren.
Jag Mitt första dop i Fyrisån tycktes emellertid stod en vacker aprilafton ibland mitt — utan alls ej ha ingifvit mig vattuskräck, tvärtom —; iöräldrarnes vetskap naturligtvis — dagliga ty redan samma sommar hade jag i brödernas sällskap nere vid hamnkajen, beräknande " Svart- sällskap letat mig bort till det gamla förfallna bäcksgubbarnas " chanser att passera Islandsfallet, badhuset i Svartbäcken och inskrifvits som i gladt ^samspråk med " Slinken ", " Konrad ", en af eleverna till simläraren Valfrid Eckman.
" Kalle Åman " och " Filmen ", då det plötsligt Emellertid blef det först sommaren därpå fullt svindlade för ögonen, jag förlorar balansen, allvar med simningen, och den som då — känner ett hårdt slag i hufvudet, ser smutsigt endast för tvenne år — öfvertog lärarebefatt- skum dansa rundt omkring mig, en afbarrad jul- ningen, var den genom sitt " originalhopp " — gran hastigt passera förbi hälft under vattnet åtminstone till namnet — öfver hela den sport- och kör händerna emot ett större isblock, kom- simmande världen kände F. Mollberg i Uppsala mer i en hvirfvel och slår oskadd en klanderfri — mest bekant under pseudonymen Miron.
" kullerbytta baklänges " samt befinner mig Uppsala simskola var gammal och välkänd plötsligt inkilad mellan kajen och fören af landet rundt — den daterar sin tillvaro allt- ångbåten, som legat i vinteride i Uppsala.
ifrån 1796, och man kan ju helt enkelt erkänna, Fullständigt yr får jag händelsevis tag i någon att hoppen från trampolin, speciellt de mer sorts utväxt i kajen och där ligger jag genom- komplicerade: " halfannan volt ", " tyska hoppet " dränkt, med hjärtat i halsgropen, under det att " Isanderska hoppet ", " Mollbergare ", " Blid- det smutsiga skummet stiger allt mer och mer bergare ", och allt hvad de nu heta inom den moderna sportsimvärlden, allesamman ha sin uppkomst i gamla " sumpen ", strax söder om " Invaliden " och järnvägsbron.
Ett så flitigt badande som de vackra som- rarna 1878 och 1879 har nog Uppsala aldrig sedan bevittnat.
Så snart damernas tid var tilländagången, infann man sig kl. 12 på slaget och badade i ett kör — det var kanske lika mycket på land som i vattnet, tills nedgående snälltåget passerade järnvägsbron.
Det var den gifna signalen till absolut " sista doppen ", så klädde man sig på tre minuter, slängde handduken öfver axeln och stormsprang på de knaggliga gatorna precis genom hela staden för att hinna NÄR " S V A R T B Ä C K S G U B B A R N E " DANSA UTFÖR hem till middag, men kom vanligen för sent.
[DAMMBORDET.
När ni härnäst köper skodon be- Profva dem och öfvertyga Eder a t t de göra skäl för namnet gär då att få se " Damernas favorit ".
Två timmar senare låg man, när klockan slog fem, åter i vattnet och höll troget i, tills man blåfrusen, skakande af köld tvingades af någon " förståndig äldre " att kläda på sig.
Denna sport bedrefs i hela tvenne somrar af nära ett hundratal ungdomar — studenter, nä- ringsmän och skolpojkar i den mest broderliga samvaro.
Jag minns så väl, när nästan hela 1878 års Pariserkör efter hemkomsten från sina segrar kom ner och badade, och hur det sjöngs kvartetter t. o. m. nere i den s. k.
" Djupsumpen ", och huru vi pojkar utan en tråd på kroppen rodde " farbröderna ' ' i båtar öfver ån, för att de som bodde i Fjärdingen skulle komma fortare hem öfver ängarna.
Då var " Luthagen " knappast mer än påbör- jad med ett tiotal hus på Nedre Skolgatan och Sysslomansgatans förlängning.
Jag glömmer aldrig min på samma gång be- undran som bäfvan för Miron Mollberg.
Jag beundrade hans halsbrytande hopp, och så hade jag ju två gånger sett honom i sista stund rädda drunknande, i hvilket han var en mästare, utan att någonsin bli belönad för sitt hjälte- mod.
Men jag bäfvade för Miron, när han med hängande brännvinsmustascher och spritglän- sande ögon kom emot en, slungade mig vårds- löst upp på sin axel och gick upp på " magistern " för att " se på utsikten ", som han kallade det.
Därmed menades att han kastade sig på huf- vudet med min späda lekamen först, höll stadigt i mina ben, tills vi ordentligt besökt den leriga och risuppfyllda bottnen och därefter, sedan man i dödsångest nått ytan, släppa mig under ropet: " Tag dig i land nu, gosse, om du kan ".
Det lyckades verkligen, och efter ett par exkursioner på egen hand deltog jag snart i " profven ", både simning i kläder, " långsim ", dykning och hopp etc. och absolverade vid nyss fyllda åtta år min " sim-kandidatexamen ".
Det var en " stolt " dag för mig, promo- tionsdagen den 23 aug.
1878, då den nye pro- motorn, den då endast 54-årige professor Carl Yngve Sahlin efterträdde den nyss aflidne pro- fessor Svanberg och förrättade bekransningen från aktern af en bräcklig, grönmålad fyris- eka.
I en lång gåsmarsch " trampade man vatten " fram till promotor, och jag minns mycket väl, att jag, som befann mig den femte från slutet med en aderton- och en tjuguåring hack i häl efter mig, tröttnade på trampandet och vid framkomsten till professorn endast kunde visa nästippen och fingerspetsarna.
Jag hade troligen försvunnit för alltid, om ej den välvillige Miron, iklädd hyrd frackkostym, från båtkanten gripit tag i kalufsen.
Medan han faderligt höll gröngölingen under ena armen, satte professorn en pillöfskrans på embryonets drypande svarthufvud, hvarefter jag, hälsad med fanfar af Upplands regementes musikkår, med kransen dinglande ned öfver ögon och öron fick order att med vanlig simning söka E N SIMUPPVISNING V I D U P P S A L A SIMSKOLA.
GAMLA VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla modärna färger och skinnsorter, till populära priser och tillverkas af Ludvig Traugott, Stockholm.
i Sandkornet 0 ctr |Ö) da^droppen p^agaafpnn^aiV ary Karadja.
längesedan vår pu- D ET blik VAR erhöll något frän prin- sessan Mary Karadjas penna.
En svår sjukdom, hjärninflammation, drabbade henne hösten 1904 på hennes slott Chateau de Bovigny i Belgien, där hon de senare åren vistats.
Hon sväfvade länge mellan lif och död, och tillfrisk- nandet gick sä långsamt, att hon behöfde tre är för att fullstän- digt återvinna sin hälsa.
För någon tid sedan erhöllo vi från henne nedanstående saga, D ' r * = r * r~z !i WBL * ' ' BSs. '
/ » •0- ii FVSS n^ä [Jivilken är karaktäristisk för sin förfis lifsåskådning.
— Prinses- san Karadja skall nu bli hus- ägarinna i London, där hon ämnar tillbringa vintern, enär hennes son, som nyss tagit studentexa- men, skall af sluta sina studier i den engelska hufvudstaden.
Dess- utom måste hon af sm från sin vistelse bland bergen äfven af det skäl att hennes femton- åriga dotter, som lär vara både vacker och intellektuellt begåf- vad, nu skall föras ut i lifvet.
CHATEAU DE BOVIGNY.
PRINSES SAN KARADJAS SLOTT UPPE I ARDENNERNA.
GANG ET VAR EN ett sandkorn, som upp- slungats på stranden.
Vinden hvirflade och sanden yrde.
.
.
Omsider hamnade sandkornet uppe på en kal klippa.
Där fick det ligga i fred och fundera.
Sandkornet tänkte: " J a g har kommit högt upp i världen.
Här ligger jag för mig själf, förnämt isolerad.
Jag kan blicka ned på täp- pan i dalsänkan.
Det var tur att jag inte rå- kade blåsa dit.
Jag hade försvunnit i myllan och riskerat att förlora min personlighet. "
Det hade varit värre än allt annat.
.
.
Sand- kornet var belåtet.
Det var högdraget till lynnet, och hade god tanke om sig själf.
Timmarne runno långsamt.
Solen brände allt hetare.
Sandkornet blef allt torrare och torrare.
Men det fann sig resigneradt däri.
Det kunde nu inte undvikas.
Solen sjönk sakta och det uppsteg en dimma ur hafvet.
Månen gled upp och blickade ve- modigt omkring sig.
Hur litet sandkornet än var, blef det genast upptäckt, och det var ju inte så underligt eftersom det låg isoleradt och var en personlighet.
Och månen tänkte: " Du lilla stackare, där ligger du allena och ofruktsam.
Du behöfver allt litet hjälp, om du skall lyckas fylla din bestämmelse här i världen. "
Ty hvarje sandkorn har en bestämmelse.
Det visste månen så väl.
Han lyfte litet på sin slöja och släpade den sakta öfver klippan.
Så föddes daggdroppen.
Den smög sig tätt intill sandkornet och hviskade: " Känner du igen mig?
Jag har smekt dig otaliga gånger, da vi båda hvilade djupt därnere i hafvets sköte. "
Men sandkornet svarade stelt: " J a g ber om ursäkt.
Jag kan inte erinra mig att jag haft den äran.
.
. "
Han kände sig förnärmad.
Han hade icke blifvit tillfrågad, huruvida han önskade sällskap eller icke.
Han fortfor ironiskt: " En vattendroppe bör verkligen inte ha pretention på att bli igenkänd.
Alla äro precis lika.
Jag måste bekänna att jag verkligen inte kan upptäcka minsta skillnad på er och de andra. "
" J a g är nöjd med min lott, " svarade daggdrop- pen saktmodigt. "
J a g begär alls inte att öfver- glänsa mina systrar.
Vi fylla vårt värf och försvinna. "
" Men j a g består! "
sade sandkornet stolt.
Han var medveten om sina personliga företräden.
Han hade sina karaktäristiska kantigheter.
De bildade tillsammans en individualitet.
Ingen an- nan var honom alldeles lik.
Dyrbara visshet!
Han tillade vänligt nedlåtande: " Tro för all del inte att jag tycker illa om fruntimmer i allmänhet.
(Vatten är nämligen det specifikt kvinnliga elementet; jord är det manliga.)
Nej för all del!
Men jag har mitt ideal.
Jag drömmer om hafvet i dess helhet.
Det är stort och tillbedjansvärdt.
Det är mäktigt.
.
Men hvar droppe för sig tilltalar mig inte Jag har intrycket af någonting opålitligt.
.
Ni associerar er med kreti och pleti.
Ni blan dar er med stoftet, och då blir det dy a f.
.
Tag inte illa upp, min nådiga!
Jag menar ingenting personligt.
Men eftersom vi disku- tera ämnet, kan jag inte underlåta att bekänna mina åsikter.
Jag älskar det som är rent!
Jag har mina misstankar angående hvar en- skild daggdroppe.
Jag ärnar inte med det snabbaste uppgifva mitt ungkarlsstånd. "
uppnå hamn och ej vidare deltaga i de gym- niska simlekarne.
Efteråt var det sexa på Rullan.
Föräldrarne voro bortresta, hvarför man gladeligen gick med, bjuden af den ny- promoverade farbror Jacobson, sedermera trafik- chef på Uppsala-Gäfle-banan och fader tiil tre också för dagen nyknubbade simkandidater.
Publiken vid sexan var blandad, men glad.
Miron Mollberg höll ett af sina kända glans- tal redan före " helan ", boktryckaren Robert Schumburg, sedermera konsul och fabrikör m.m., som också samma dag mottagit magisterkran- sen, överlämnade en snusdosa, fylld med guld, till Miron, en dubbelkvartett simintresserade studenter sjöng outtröttligt och falskt hela kvällen, perukmakaren S., ett Uppsalaoriginal förresten, blef onykter redan vid smörgåsbor- det och somnade i ett hörn till smågossarnes stora förtjusning, jag drack brorskål med kusken Lindström och kyparen Axmarck, båda simmagistrar för dagen och briljanta hoppare i den osköna, våghalsiga stöten, primus bland magistrarne, sedermera rektor Örnmarck höll ett — påstods det — briljant tal, Miron blef mycket berusad och höll redan före kaffet sitt fjärde tal i den högre, något ologiska stilen, och klockan elfva kördes vi ungdomar hem, ty då skulle, sedan också professor Sahlin aflägs- nat sig, det verkliga pokulerandet i gammal känd Uppsala-bärsärka-stil begynna.
(Fotografierna af Alfred Dahlgren, Uppsala).
Det flög en dallring genom daggdroppen, men hon svarade intet.
Det blef tystnad uppe på klippan.
Nattens timmar runno långsamt förbi; det började dagas.
Himlen blef rosenröd.
Daggdroppen begynte skimra i alla regnbågensfär- ger.
Sandkornet blef häpen öfver hennes fägring.
" Ljuset klär er! "
— hviskade han sakta.
" I mig personligen finnes ingen skönhet, svarade hon stilla. "
J a g speglar blott det ofvan är. "
" J a g hade ingen aning om att ni kunde vara så vacker, " hviskade sandkornet med en suck.
" Ljuset faller på mig också, men jag är och förblir grå. "
Daggdroppen smålog skälmaktigt.
" Det är ju en mycket distingerad nyans.
.
.
Är det möjligt att ni inte längre är fullt belåten med er själf? "
" Ni skimrar i tusende färger, " svarade han drömmande, " ni har öppnat för mig en skön- hetsvärld, hvarom jag saknade allt begrepp. "
" Då har jag fyllt min bestämmelse, " utbrast daggdroppen jublande, — " nu är det snart tid för mig att försvinna. "
" Försvinna! "
— utbrast sandkornet, upp- skakad.
" Nu, då jag lärt mig uppskatta er! "
" En annan droppe kan ersätta mig.
Vi äro allesammans precis lika, " invände hon lugnt.
Han teg.
Han var inte längre fullt öfverty- gad om det sakförhållandet.
Solen gled långsamt upp ur hafvets famn.
Hela himlen glödde i guld och purpur.
Dagg- droppen gnistrade likt en slipad diamant.
En solstråle föll ner på klippan och kysste henne.
" Farväl, lilla sandkorn, som jag haft kär, " hviskade hon vekt.
" Min brudgum kallar mig.
Nu lämnar jag stoftets värld.
Glöm mig, men icke den himmel jag låtit dig ana.
Det evigt kvinnliga är rent.
Eva skapades icke af mull.
Lifgifverskan nedsjönk från ofvan med ett fräl- sande frö i famnen.
Må daggdroppens gåfva gro i sandkornets barm.
Då skall ur det som var dödt framgå lefvande lif. "
Spårlöst var hon försvunnen.
Hvarthän?
Det är solstrålens hemlighet.
Han hade fört hem sin brud.
Sandkornet låg ensam på klippan.
Han tyckte att den glödde som eld.
Daggdroppen hade lärt honom att det icke är godt för mannen att vara allena.
Han pinades af minnet af det som kunde hafva varit.
Men han teg.
At sol- strålen ville han inte förtro sig.
Han kände sig kränkt i sina heligaste rättigheter.
Den brud han försmått hade han för alltid förlorat.
Det var hjärtskärande.
Timmarne flöto långsamt.
.
.
Solen glödde allt hetare.
Sandkornet våndades.
Hvad är skärselden, om ej minnet af det förflutna?
Det blef afton på nytt.
Månens milda öga blickade kärleksfullt ned uppå enslingen.
Han förnam likt ekot af en eolsharpa.
Månstrålarne sjöngo: " Son af Jorden, till dig föra vi bud- skap från vår Moder. "
Han lyssnade och förnam i fjärran en stämma, förunderligt klar och mild, som talade och sade: " J a g är Maria, Stella Maria, månens härskarinna.
Hafvet är mig underdånigt.
Jag är mäktig, ty jag är ren.
Jag är idealet, hvarom du drömde, den evigt jungfruliga Bruden.
Till dig sände jag en af mina döttrar.
Hon vardt dig gifven till hjälp.
Du fick henne som lån, icke som gåfva.
Sakna ej den klara daggdroppe du förlorat; henne kan du ej återfå, men jag vill skänka dig en af hennes systrar.
Dock icke häruppe på klippan.
Vinden förde dig hit; må han lyfta dig hädan!
Försvinn, o, sandkorn, i den djupa myllan!
Åtrå ej längre att vara en afskild personlighet — var villig att uppgå i det hela!
Offra ditt eget j a g: lönen blir del- aktighet af alltet.
Vind från ofvan, Heliga Pnevma, Maria kräfver ditt bistånd för en af jordens söner.
Led honom du genom döden in i lifvet! "
jUppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol-: längd, erhåller Ni till Eder figur: f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o.
e l e g a n t a.
Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blus- lif 40 öre, Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reformdräkt 75 öre, Barndräktmönster50öre.
KragmönsterlPelle- rin) 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
| Pappersmönster.
— 13 — Expedieras portofritt om rekvisition åtföljd af likvid = insändes till Mästersamuelsgatan 43, Stockholm = Iduns Mönsterafd.1
Warnhagen.
Hon är sig lik, tycker jag.
Själf på- står hon, att hon är sämre.
• " Z ' - T " SEGERPALMEN • SMdespef Thomas.
Jag undrar om inte mamma i grund och botten har en riktig berghälsa.
Hur skulle hon annars stå ut med detta sällskapslif.
Warnhagen (med trött medicin.
Lifselixiret!
i fyra akfer af Hifma Söder6erg.
P r i s b e l ö n t vid Iduns d r a m a t i s k a pristäfling.
PERSONER: han i alla fall.
(Går fram till skrifbordet; får syn på ett porträtt där; studsar en smula.)
Jaså, står hon h ä r.
.
.
(Tar det i hand och ser pä det länge.
Sätter det tillbaka men tar det plötsligt igen; lossar pä ra- men för att kunna undersöka kortets baksida.
Läser:) T ' 11 vännen Thomas Waernhagen från Beat ' ice Bendix.
(Sätter ihop ramen igen.
Ler en smula trött.
Slår sig ned vid skrif bordet och bläddrar i böckerna, som ligga där.)
Statsrådet Christian Warnhagen.
Thomas, hans son.
Susanne, hans dotter.
Fru Warnhagen, hans mor.
Fru Bendix.
Beatrice, hennes dotter.
Kammarherre Arwidius.
Eva von Arnold.
Docent Max Cavalli.
Stefan Carleson.
Fru Varenius.
Tvä jungfrur.
(Thomas Warnhagen kommer hastigt in.
Är utan öfverrock och har studentmössa.
Stannar våldsamt öfverraskad när han hunnit några steg in i rummet.)
Thomas.
Warnhagen.
emot sonen.)
Handlingen försiggår i Sverige i våra dagar.
Första Pappa.
.
!
Är du här!
akten.
/ Uppsala.
Ett ganska stort, tämligen enkelt möbleradt rum.
Väggarna upptagna af bokhyllor; öfver dem åtskilliga porträtt.
En soffa med bord framför, ett par be- kväma korgstolar, ett stort skrif bord.
En dörr i fonden och en till höger.
Vid ridåns uppgång är scenen tom.
Efter några ögonblick öppnas dörren i fonden.
Fru Varenius kommer in åtföljd af statsrådet Warn- hagen.
Fru Varenius (vördnadsfull och nervös).
Om stats- rådet behagar sitta ned, så kommer nog kandidaten genast.
Han skulle bara gå ut ett ögonblick, sa ' han.
(Går Thomas (kommer sig knappt för att fatta faderns hand).
M e n.
.
.
men hvarför har du kommit hit?
Warnhagen (småler).
Anser du det vara så märk- värdigt!
Jag har rest hit för att fira första maj — jag som åtskilliga andra.
Jag hoppas att du inte miss- unnar mig nöjet — det ser nästan så ut.
Thomas.
kom du?
Förlåt — jag är bara öfverraskad.
När Fru Varenius.
Men det behöfs icke.
Är det annars i n g e n t i n g.
.
.
Warnhagen.
Nej tack.
bry sig om mig.
Fru Varenius Dem (drar Fru Varenius skall inte sig så småningom tillbaka).
K Warnhagen (ensam.
Ser sig omkring i rummet.
Betraktar porträtten på väggarna).
L a s s a l i e.
.
.
en karl.
(Går vidare.)
Men hvem är den h ä r.
.
.
Kra- potkin, javisst — gossen samlar sina kära omkring sig.
(Studerar bokhyllorna.)
Nationalekonomi ...
social- politik ...
första kammarens protokoll.
(Ler).
Just ingen älsklingslektyr för honom!
— Norrlandskommit- téns betänkande.
Jag begriper inte hur han får tid att läsa på sina ordinarie ämnen — men den saken gör Warnhagen.
Det blir visst första gången jag får höra dig.
— Har du talet skrifvet?
Thomas (något kort).
Warnhagen.
Thomas Det har jag också.
Har du lust att låta mig se det?
(hastigt).
Warnhagen (lugnt).
mina korrigeringar?
Ämnar du korrigera?
Har du ofta varit besvärad af Nej, men.
.
.
Thomas (kallt).
Orsaken!
Ja, finns det en orsak så antar jag alt du känner den.
(Forts.) Du har natur- Det trodde jag Warnhagen.
Det är lyckligtvis inte plenidag.
För öfrigt behöfver ju människan rekreation.
Det är ens skyldighet att också tänka på det.
Man blir snart nog förbrukad ändå.
Thomas.
Du har ju stålnerver.
Warnhagen.
Thomas.
Sägner!
Jag har aldrig sett dig trött.
Warnhagen (i låg ton, nllvarlig).
Det är icke så ofta vi se hvarann, Tnomas.
Du trifs ju inte hemma, numera.
Thomas P] TEATER OCH MUSIK (tiger).
Warnhagen ha det i dag?
(i förändrad ton).
Nå, hur tänka ni Ni äter väl middag ute?
Thomas.
Ja.
.
.
vi ha kommit öfverens några stycken.
Vi tänkte ha det en smula festligt för fröken Bendix — vi stockholmare.
Det är ju vår enkla skyldighet.
Warnhagen.
Javisst.
(Paus.)
Thomas.
Är du bjuden någonstans?
Warnhagen.
Nej.
(Paus.)
Thomas.
Rektorn vet ju inte om att du är här.
.
.
annars hade naturligtvis h a n.
.
.
Du träffar kanske landshöfdingen.
.
.
(tystnar).
Warnhagen (muntert).
Du glömmer ärkebiskopen!
Jag är emellertid mycket belåten med att ha träffat dig.
Du vet kanske någon utväg för mig att få middag.
Går det inte an att beställa ett kuvert till vid ert bord?
Thomas (artigt).
Naturligtvis — om du vill vara tillsammans med oss.
Warnhagen.
Thomas.
Warnhagen.
Det vill jag gärna — om jag får.
Det är ju en stor ära för oss.
Jag tackar.
(Paus.)
Warnhagen.
Thomas.
Jag skulle hälsa från din mor.
Tack.
Hur står det till med henne?
* 47lF) (^ O R D I A L E ^^ Ja.
Thomas (går fram till skrif bordet).
ligtvis något ärende hit.
Thomas (sätter sig vid skrif bordet).
inte du hade tid till.
Isynnerhet nu.
Waernhagen.
Tack.
har jag redan studerat.
Warnhagen.
För all del, säg du hvad du vill!
Jag far försöka försvara mig med min ur gdom.
Jag var inte mer än tjugutre år.
— — Du skall naturligtvis tala i dag.
Thomas.
Fru Varenius (dröjer med att aflägsna sig).
Jag får verkligen be om ursäkt.
.
.
jag såg visst lite öfver- raskad ut nyss.
Men jag visste inte alls att statsrådet skulle komma hit till Uppsala i dag.
Kandidaten har inte sagt ett ord.
Fru Varenius.
Ja, hon och fröken Bendix gick ut vid niotiden.
De kom och hämtade dem.
De skulle äta frukost ute, och så skulle de titta på den där taflan som fröken Bendix skänkt till nationshuset.
Det var meningen att de skulle ha gjort det i går, när frök- narna kom.
Men så blef det ingen tid.
— — Ja, det skall ju vara en så förfärligt vacker tafla — jag har inte sett den än.
Och så dyr se ' nl Men hon lär ju ha så godt om p e n g a r.
.
.
ja, ja.
— Sta ' sradet vill kanske ha något att läsa.
Jag skall gå efter tidnin- garna för dagen.
Thomas.
Men du såg i alla fall inte den typen.
Förlåt, pappa.
.
.
Warnhagen (allvarligt och forskande).
Min käre vän — hvarför anser du dig alltid behofva stå på be- väpnad fot gentemot mig?
Det skulle intressera mig att en gång få veta orsaken.
Warnhagen (ler som förr).
Ärende!
Hvarför skulle inte också jag kunna få lust att slå mig lös en dag!
Fru Varenius.
Statsrådet kommer hit för att upp- lifva gamla minnen — jag förstår — —.
Ja, måtte nu bara statsrådet känna igen sig här.
Det har allt blifvit lite förändradt.
Förlåt, men får jag inte hjälpa af med rocken.
.
.
Warnhagen (hindrar henne.
Hjälper sig själf; hänger upp rocken och hatten på en hängare vid dörren).
Min dotter är väl också ute, kan jag tänka mig.
Warnhagen.
Åh, så farligt var det inte!
Det fanns nog kvinnor af högre typ också då.
Warnhagen.
Med niotåget.
Men så har jag varit och ätit frukost i sällskap med professor Montell.
Jag träffade honom på tåget.
(Sätter sig i en af korg- stolarna.)
Warnhagen.
Ja, då ha vi honom säkert här snart.
För öfrigt har jag ingen brådska.
Warnhagen.
Orsaken till det ligger nog hos mig.
Han vet inte om att jag är här.
Resan kom nästan som en öfverraskning för mig själf!
Det föll mig in i morse, att det kunde vara intressant att se Uppsala en första maj.
.
.
det var längesen jag gjorde det.
Det är ju hennes Thomas.
Ja, den paradoxen passar visst mamma.
— — Stacuars mamma.
Besynnerligt att det i vår tid kan finnas kvinnor, som nöja sig med ett sådant lif som hon för.
— Kvinnorna i din ungdom, pappa, hade nog inte s ' or likhet med kvinnorna nu.
(Ser pä por- trättet på skrifbordet.)
Jag begriper inte hur ni kunde stå ut.
Thomas.
Som du ser.
God dag, Thomas.
ironi).
\ 7ASATEATERNS i lördags som premiär uppförda * barnkammarspel " Vid den gamla gatan " af engels- mannen J.
M. Bjrrie, visar att det äfven i Dickens ' och Kiplings land finnes skrifvande dumhufvuden.
Hvilken utsökt samling af idiotismer Momstrar ej i denna pjäs, hur mycken äcklig sentimentalitet sida om sida med stolliga farsupp:åg, värdiga möjligen en Kasperteater, utsattes man ej för under fyra sega akter!
Direktionen tycks tro, att stockholmspubliken bör- jar gå i barndom, eftersom den har panna att föra fram en dylik kretin till komedi — och underligt be- tedde sig eckså en stor del af premiärens åskådare, ty det bedröfliga stycket ero ' rade en rätt kraftig applåd efter sista akten.
Ds spelande var det mera än synd om.
Teaterns nyss hemkomne chef bevistade en del af den kuriösa föreställningen, men sedan försvann han.
Hvilket bevisar, att direktör Ranft alltid har sitt goda hufvud i behåll, äfven då man kan misstänka, att han tappat det.
E. H — n.
Årsskiftets många premiärer såsom Intima teaterns framförande af ett nytt Strindbergsstycke och Södra, Östermalms- och Folkteaterns nyårsrevyer återkomma vi till i nästa rummer.
Den sceniska årskrönikan har denna gång fått flere kapitel än vanligt, men det är ju den lektyr, som stock- holmarne helst vilja höra föredragen.
Den är lättsmält, familjär, lagom tvätydig — kort sagdt utmärkt lämplig som tilltugg tiil whiskyn och punschen ute i teater- kaféarna.
Modernaste Balparfym.
===== — p 14 Tillräckligt med en högst två droppa?
på näsduken.
—
IDUN1908.
De svenska hemmens tidning går n u att begynna sitt tredje decennium; det sker i den fasta öfvertygelsen, a t t dess sträfvan som organ för våra bärande kulturella strömningar och for hemmets intressen allt framgent skall uppskattas och stödjas af den publik, hvilken i ständigt okade skaror flockat sig kring Idun under dess n u upp- nådda tjuguåriga tillvaro.
Vår väg genom kommande tid skall också den byggas på det ideella syftets, den goda viljans och det ärliga uppsåtets grund och som hittills oför- tröttadt söka sig fram mot hvarje kulturintresseradt svenskt hem, vid hvars härd tidningen i text och bilder vill tälja om vårt nationella lifs olika ytt- ringar.
Ty Idun är, vi betona det, en verklig svensk familjetidning med alltigenom svenskt innehåll.
Det k a n förefalla som om vårt under tjugu år tillämpade program i svenskhetens tecken hade bort göra e t t dylikt påpekande öfverflödigt.
Men att döma af den sedan någon tid tillbaka med ostenta- tiva signalskott förebådade starten af en nationell litterär veckotidning, i sammanhang hvarmed man sökt göra troligt, a t t vårt land hittills skulle saknat en dylik publikation med svensk hållning, tyckes uppfattningen i detta afseende vara i behof af rättelse.
Hvilken af vårt lands tidningar h a r mera odeladt än Idun sysselsatt sig med allt som kan kallas svenskt i vårt samfundslif?
E n granskning af de tjugu årgångarnas innehåll torde ge vid handen, a t t tidningen så godt som uteslutande lämnat r u m åt svenska pennor och behandlat svenska förhållanden.
Vårt lands yppersta författare och författarinnor på olika områden ha skrifvit och skrifva fortfarande i I duns spalter; våra främsta konstnärer tillföra vår illustrationsafdelning ett utsökt och in- tressant bildmaterial, hvarigenom vår läsekrets stän- digt bringas i kontakt med rörelserna på den bildande konstens områden; våra tid efter annan igångsatta litterära pristäflingar ha åt den svenska prosadikten förvärfvat de båd; lysande namnen Selma Lagerlöf och Olof Högberg, hvilkas djupt originella mästerverk » Gösta Berlings saga » och » Den stora vreden » det blef Idun for- unnadt att först framföra till den svenska allmän- heten Äfven den u p p b u r n a författarinnan Annie Åkerhielm, f. Quiding, gjorde som bekant sin litterära debut i Idun.
På dramatikens och operadiktningens område sträfva vi likaledes a t t genom täflingar tillföra vår konst nya värden; därom vittnar var för kort tid sedan slutförda dramatiska pristäflan, hvarvid ej mindre än t r e nya dramaturger upp- täcktes och erhöllo pris.
Vår ännu pågående opera- pristäflan för svenska tonsättare med ej mindre an 6,000 kronor i pris skall, hoppas vi, äfven den gifva ett gynnsamt resultat.
Det är alltså intet själfberöm, då vi n u tillåta oss påpeka Iduns rangställning som vår främsta illustre- rade veckotidning.
Och vi kunna så mycket hellre göra det, som hela den svenska pressen for ungefar ett är sedan, som en aktningens och minnets gärd vid tidningens stiftares, redaktör Frithiof Hellbergs nyss redda graf, yttrade om Idun, a t t den » till- kämpat sig en ställning, som dittills aldrig kommit en veckotidning i vårt land till del » och att den » gjort sig väl förtjänt af sin plats såsom ett organ för de svenska hemmen. » Vi skola sätta in våra bästa krafter på att äfven under år 1908 göra tidningen förtjänt af detta heders- omnämnande.
Redaktionen står också rustad med ett rikt och godt material.
Främst kunna vi då till hugnad för vår läsekrets meddela, att solidarböc- kernas ryktbara författarinna ELSA TÖRNE kommer att medarbeta i den nya år- gången m e d m i n s t e n artikel i m å n a d e n, hvarje uppsats behandlan- de något viktigt bem- eller samhälls- spörsmål och gifven med hennes kända fängslande framställningskonst.
nack för hvarje dag året om (båda fortfarande under redaktion af fröken Elisabeth Östman), Tidsfördrif, Läkareråd, den snärtande, men jämväl roande bref- lådan, Frågor och svar etc. Ytterligare vilja vi erinra om vår stora operapris- täfiing för svenska komponister samt vår nya stora romanpristäfling, hvilka, med pris om tillsamman- lagdt 11,000 kronor, skola afgöras inom 1908 års utgång.
Äfven vår mycket uppmärksammade skön- hetstäfling skall komma till afgörande i början af det nya året.
Sist är att nämna, att vi jämväl för kommande år ha anslagit 1,000 kronor till belönande För följetongsafdelningen ha vi i beredskap t r e från vår föregående romanpristäfling förvärfvade in- tressanta originalromaner af talangfulla kvinnliga pennor, nämligen Elsie von Tharow af Anna M. Roos, med hvilken årgången kommer att inledas, Mlkal, Israels Konungadotter, af Märta Starnberg, samt ett intressant debutverk Känslomänniskor af professor- skan Hanna Lundholm.
» Elsie von Tharow » skildrar i spirituell form den moderna kvinnorörelsen och har att uppvisa ett galleri af ypperligt studerade figurer och en liflig handling.
» Mikal » är, som framgår af titeln, en berättelse byggd på bibliska motiv.
Äfven den torde på grund af skildringens dramatiska styrka och den koloris- tiskt gifna miljön komma att väcka lifligt intresse.
På den skönlitterära afdelningen äro vidare att framhålla de båda prisbelönade dramerna " Segerpalmen " oci?
" Förnyelse ", den förra af fröken Hilma Söderberg, den senare af Olof Palme, hvilka båda arbeten skola ingå i spal- terna under årets första månader.
» Segerpalmen » är ett svenskt politiskt skådespel med motiv från det upprörda och händelserika året 1905, hvartill knyter sig en med mycken finhet och styrka gifven kärleksintrig mellan dramats hufvud- personer.
» Förnyelse » framställer i lidelsefulla scener en sida u r den moderna arbetarrörelsen med dess våldsamma klasskamp.
Åt den nutida kvinnorörelsen och kvinnans där- med sammanhängande insatser på arbetsmarknaden vilja vi som hittills ägna all uppmärksamhet.
Så- lunda börjar redan i något af årgångens första num- mer en artikelserie b e n ä m n d Kvinnan som arbetar.
Några spridda iakttagelser från kvinnans brödkamp af Elin Wägner.
Såväl det rika materialet som den talangfulla penna, vi lyckats värfva för dessa aktuella skildringar u r kvinnans arbetslif, borga för att artiklarna skola bli ej blott instruktiva, utan äfven som läsning underhållande.
Flydda dagars studentlif med dess romantik och friska ungdomsglädje äger alltid resonans hos pu- bliken, särskildt den kvinnliga.
De eller främjande af någon förtjänstfull kvinnlig gärning att på nyåret utdelas af Iduns kvinnliga akademi.
Som våra läsare alltså finna är det med ett rikt program vi ämna tillgodose Iduns 21:sta årgång, hvarför redaktionen vågar hoppas att vid det snart inträffande årsskiftet få hälsa tusentals nya vänner välkomna till en läsekrets, som sedan länge omfattat flertalet af de bildade svenska hemmen.
De fullständiga prenumerationsafgifterna för Iduns olika upplagor 1908 ställa sig sålunda: l / l år l / s år I d U n, vanliga upplagan kr.
6: 50 3: 25 „ praktupplagan „ 8: — i- — Allt med postbefordringsafgiften inberäknad.
Lösnummerpris blir som förut 12 öre.
JOHAN NORDLING.
Hufvudredaktör och utgifvare.
Iduns Modellkatalog 1908.
Koloreradt omslag med modebilder i litografi, flere färger.
Den mest praktiska för alla hem och söm- merskor!
Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen!
Då nyanskaffningen af kläder såväl i h e m m e n s o m hos sömmerskorna i regel sammanfaller med årets fyra säsonger: vinter, vår, sommar och höst, och våra damer visat sig uppskatta det praktiska uti att j u s t vid dessa tidpunkter i ett rikhaltigt häfte få sammanfördt ett sorgfälligt urval af årstidens trefligaste modenyheter, k o m m e r Iduns Modellkata- log äfven 1908 att utgifvas i 4 rikhaltiga häften — ett för hvarje säsong — och hvart och ett innehållande, utom en moderevy, ett rikhaltigt urval moderna dräkt- modeller.
Prenumerationspriset blir som förut en- dast 2 kr.
20 öre pr helt år, hvilket måste betrak- tas som synnerligen billigt i förhållande till det rik- haltiga innehållet och den goda utstyrseln.
Lösa häften å 60 öre hos alla välförsedda tidningsaffärer.
Till alla i Iduns Modellkatalog förekommande mo- deller kunna prenumeranterna rekvirera färdigklippta mönster från Iduns Mönsterafdelning, Drottninggatan 51, Stockholm.
Prenumerera nu i närmaste postkontor eller bokhandel.
Skolpojks- och studentminnen från Fyris ' strand i glad oordning upptecknade af Knut Nyblom (Manasse), vi k o m m a.
a t t publicera i den nya årgången, skola därför tvifvelsutan vinna alla våra läsares hjärtan.
Författaren, den kände skådespelaren och förträfflige Bellmanssångaren, h a r genom härstamning och fostran varit ett med det uppsaliensiska studentlifvet, han h a r ärft det stu- dentikosa lynnet, som stod i blomstring under » gluntarnes » klassiska tid, och hans stil är varm och hurtig.
Att vi för öfrigt skola ägna vår textafdelning den största omsorg säger sig själft.
Kultur och hem- lifsfrågor komma som hittills att behandlas i ledande uppsatser af kända och skattade pennor, längre noveller, skisser och dikter i bunden form af våra främsta författare skola städse pryda spal- terna, och åt vårt porträttgalleri öfver samtidens märkligare personer kommer att ägnas all uppmärk- samhet, hvarjämte de viktigare dagshändelserna skola belysas i bild som text.
» Spalten om böckerna » kommer äfven under år 1908 att skötas af den spi- rituella författarinnan friherrinnan Marika Cederström samt af seminarieadjunkten fröken Marie Louise Gagner för ungdomslitteraturen.
Afdelningarna för underhållning och nytta, hvilka ej minst gjort Idun till hemmens förtrogna vän.
ämna vi gifvetvis också bibehålla, nämligen Iduns Hjälpreda och Köksalma- — 15 — Barngarde- roben 1908, alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda, utgifves äfven år 1908 efter samma bepröfvade plan som hittills.
Med sitt en gång i månaden utkom- mande 12-sidiga nummer, innehållande ett åttiotal illustrationer öfver allt, som hör till våra barns dräkt från de spädaste åren till vuxen ålder och åtföljd af en stor dubbelsidig mönsterbilaga, ersätter tidnin- gen mångfaldt prenumerationsafgiften genom den nytta och den besparing, dess praktiska innehåll be- reder hvarje hem.
Hvarje husmoder, som själf ombestyr sina barn- kläders förfärdigande i hemmet, bör ej försumma att prenumerera på prof, ett hälft år 1: 60, helt år 3 kr.
Prenumerera nu i närmaste postkontor eller bok- handel.
^ ^} LÖEDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; förpackas i s s o m s o c k - Till mayonnaisen röras ' äggulorna, l e r m e t i s k t liafregrynsgröt med mjölk; biffstek saltet och senapen i en bål.
Hälften Ett kaffes arom är ber ende på konstruktionen af p o t a t i s; kaffe eller t e.
M i d - ti maskiner på hvilka det är rostadt!
af oljan tillsattes droppvis under stän- / s, Vi o c h 2 kilo, d a g: Laxpudding med äggstanning; I n n e b å l l s ä m n e n a i r o s t a d t kaffe k u n - dig rörning å t e t t håll, därefter till- d e s s u t o m å trefliga slätvälling med ägg.
sättes citronsaften och vattnet omväx- na v a r a högst olika äf e n o m s a m m a kärl från 10 till 100 k i l o.
lande med den återstående oljan, och r å v a r a anväDdes, allt eftersom r ö s t n i n - EECEPT: Osockrad l i n g o n s y l t i k ä r l från 10 såsen hålles öfver hummern, samt gar- gen ä r verkställd på m e r e l l e r m i n d r e till c:a 150 kilos r y m d.
S o u p e C r e m o n t (f. 6 pers.).
2 neras med de fråntagna hummerbitarna.
fullkomliga a p p a r a t e r J u b ä t t r e m a s k i - lit.
stark buljong, 2 morötter, 1 pal- Kontrollant: Prof Saladen rensas och sköljes hastigt ner m a n a n v ä n d e: vid r ö s t n i n g e n desto sternacka, peppar, salt, frikadeller af samt lägges på linne så a t t vattnet får mera fullkomligt utvecklas a r o m e n, u n - G. LAGERHEIM.
kalfiärs, 3 msk.
konserverade champig- väl af rinna.
Den skares sönder och d e r d e t alla o h ä l s o s a m m a b i ä m n e n af- lägsnas och kaffet s å l u n d a får en r e n a r e lägges i en skål, saltet och pepparn smak, A.-B.
LINGON, Göteborg.
noner.
e n h ö g r e a r o m o c h blifver icke B e r e d n i n g: Buljongen klaras på öfverströs och saladen blandas väl.
Ol- skadligt hälsan.
SOLO-KAFFETS vanligt sätt.
Eötterna skrapas, kokas jan tillsättes småningom under fort- r e n a s m a k för och h e g a a r o m h a r således i lätt saltadt vatten, och skäras i n ä t t a satt blandning och sist tillsättes ätti- s m orsak, icke allenast u t i e n r å v a r a skifvor med legymknif; d e nedläggas kan.
Saladen lägges rundt omkring omsorgsfullt u t v a l d blan d de finaste ja- därefter i den kokande buljongen till- hummermayonnaisen och garneras med vakvaliieer, u t a n d e s s u t o m i den särskil- lika med frikadellerna och champigno- de hårdkokta äggen skurna i skifvor.
da m e t o d e n l i g t h v d k a dessa förädlas o Kedigerad af nerna.
Soppan afsmakas med peppar de e n a s t å e n d e u t m ä r k t a m a s k i n e r på och salt och serveras mycket varm.
P o t a t i s p u r é (f. 6 pers.).
2 l i t.
hvilka r o s t n ngen verkställes.
ELISABETH ÖSTMAN.
SOLO- potatis, vatten, salt, 3 kkp.
mjölk, KAFFE fr. A.-B / VUlniöKaffekonipani, H. Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- T r y f f e l s p a c k a d o x f i l é f. 6 2 msk.
smör (40 gr.), 1 / 2 msk.
socker, M.
Konungens Hofleveran ör, h a r d ä r f ö r e derskurs i Stockholm.
pers.).
1,2 kg.
oxfilet, I burk tryffel 1 t s k.
salt (1 äggula).
den renaste smak den högsta arom c ä r det å 1,25, 3 msk.
smör (60 gr.), * / tsk.
B e r e d n i n g: Det skirade smöret får FÖESLAG TILL MATOEDNING EÖE salt, Vt t s k.
hvitpeppar, 5 del.
a brun B e r e d n i n g: Potatisen borstas ren, afsvalna och röres, tills det blir hvitt skalas, kokas och prässas genom pu- mest hälsosamma Javakaffe som finnes i VECKAN 5 — 11 J A N.
1908. m » rknaden.
buljong.
och pösigt; då tillsättes den skållade S å s: köttjus, 1 msk.
mondamin, tryf- och rifna mandeln, sockret, de upp- répress.
_ Mjölken kokas u p p och till- SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; sättes litet i sänder, under d e t moset vispade äggen, de fint s t ö t t a kryd- stekt gädda med spritsad p o t a t i s; fel, salt, socker, hvitpeppar.
Beredning: Filén putsas, senor dorna, konjak samt hvetemjölet ooh de- arbetas väl med en gaffel.
Sist ned- såsen får e t t uppkok samt afsmakas.
mjölk; kaffe eller t e med gifflar.
och hinnor borttagas och köttet tvättas gen arbetas, tills den blir smidig.
En röres det kalla smöret och moset af- Sist iröres d e t kalla smöret.
Middag: Soupe cremont; tryffel- smakas med socker och salt.
späckad oxfilet med brynt p o t a t i s; med en duk, doppad i nett vatten, tackjärnspanna smörj es väl med tvät- L a x p u d d i n g: (f. 6 pers.).
3 hg Om s å önskas, tillsättes en äggula, t a d t smör och beklädes på botten och hvarefter d e t späckas i t ä t a rader med Sigridtårta.
hvarefter moset får sjuda öfver elden.
salt lax, I lit.
potatis, 4 ägg, 1 tsk MANDAG (Trettondagen).
F r u k o s t: hälften af tryffeln skuren i fina strim- kanterna med t v å tredjedelar af de- hvetemjöl, 3 kkp.
oskummad mjölk 1 fylles därefter med äp- Smörgåsbord; faiska, kycklingar med _or.
Smöret brynes i en liten lång- gen.
Pannan E e n s t e k (f. 12 pers.), i kg.
ren- msk.
fint hackad persilja.
eller sylt, resten af degen brynt potatis; mjölk; kaffe eller t e panna, filén ilägges och brynes ha- pelmos T i l l f o r m e n: ty, msk.
smör (10 lägges öfver som lock, och kanterna stek, i lit.
dricka eller skummad mjölk, med saffransbröd.
M i d d a g: Af redd stigt ofvanpå spisen.
Köttet kryddas penslas med ägghvita samt hoptryc- 2 hg.
späck, i msk.
smör (80 gr.), gr.), 1 msk.
s t ö t t a skorpor.
buljong med oststänger; hummermayon- samt spädes med den kokande bul- kas väl, så a t t smeten ej tränger u t.
V2 msk.
salt, Vs lit.
kokande buljong B e r e d n i n g: Laxen sköljes och vat- naise; stekt tjäder med brynt potatis jongen litet i sänder, insattes därefter Tårtan gräddas i ordinär ugnsvärme eller vatten, V2 l i t.
god mjölk.
tenlägges omkr. 12 t i m.
Den skares i och salader; citronkräm med mandel- i het ugn och får steka omkring 30 och uppstjälpes när den afsvalnat.
Den Sås: IV2 msk.
smör (30 gr.), 3 skifvor och inklappas väl i hvitt pap- min., under d e t d e n öfveröses hvar per.
Potatisen kokas, skalas, skares i musslor.
serveras ljum med vaniljsås eller vis- msk.
mjöl, köttljus, 2 del.
tjock grädde, skifvor och lägges hvarftals med laxen TISDAG.
F r u k o s t T Smörgåsbord; tionde minut.
Oxfilén upptages, skares pad grädde.
1 tsk.
kallt smör.
1 en smord och brödbeströdd form fågelstufning i snäckor (rester frän i tunna skifvor och hoplägges åter B e r e d n i n g: Om steken är frusen så a t t den behåller sin form, upplägges Aggen vispas med mjölet och mjölken trettondagen); mjölk; kaffe eller t e.
H u m m e r m a y o n 1 n a i s e (f. 6 lägges den i dricka eller mjölk, tills den och aggstanningen hälles öfver pud- M i d d a g: Lutfisk med potatis ooh ry- på varmt serveringsfat och garneras pers.).
3 humrar, 2 / lit.
vatten, 1 är n ä t t och jämt upptinad.
(Är den 2 med brynt potatis och persilja.
Kött- dingen.
Den beströs med den fint hac- ska ä r t e r; risgrynsgröt med mjölk.
ofrusen, tvättas den ytterst noga med kade persiljan och gräddas i ugn om- ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; skyn silas och skumma-s samt afredes hg.
salt.
M a y o n n a i s e: 2 äggulor, 1 knifs- en duk, doppad i hett vatten.)
Ste- kring 1 / 2 t i m.
utrördt i litet liafregrynsgröt med mjölk; glödstekt med mondaminmjölet sill med p o t a t i s; kaffe eller t e.
kallt vatten.
Såsen får därefter koka udd salt, 2 tsk.
engelsk senap, 3 del.
ken torkas väl och alla hinnor bort- Puddingen serveras med skiradt smör.
M i d d a g: Kall skinka och fläskkorf under rörning i 5 min.
Den fint skurna fin matolja;, 3 t s k.
citronsaft, 3 msk.
tagas, hvarefter den späckas i täta, jämna rader med späcket skuret i Slätvälling m e d ä g g (f 6 med potatispuré; vinsoppa med bisk- tryffeln ilägges och såsen afsmakas vatten.
T i l l g a r n e r i n g: 4 små salads- fina strimlor.
Smöret brynes i en stek- pers.).
2 ägg, 1 t s k.
salt, 1 / 2 msk.
med kryddorna.
vier.
hufvuden, 1 knifsudd salt, 1 knifsudd gryta.
Steken ilägges och brynes väl socker, 2 små msk.
mjctX, 2 Ht.
oskum- TOKSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; S i g r i d t å r t a (f. 12 pers.).
3 del.
Irvit-peppar, 3 msk.
matolja, 1 msk.
vin- däri, hvarefter den saltas och spädes mad mjölk.
stekt risgrynskorf med lingon; mjölk; iskiradt smör (3 hg.
), 80 gr. sötmandel, ättika., 2 hårdkokta ä^; g. med buljongen och den uppkokta mjöl- B e r e d n i n g: Äggen, saltet, sockret kaffe eller te.
M i d d a g: Eenstek med 10 bittermandlar, 210 gr. strösocker, 2 B e r e d n i n g: Hummern nedlägges i ken litet i sänder, öfveröses hvar 10 och mjölet vispas tillsammans i en ka- legymer; blåbärskompott med grädde.
ägg, 5 s t ö t t a kardemummor, 1 j i t s k.
kokande saltadt vatten och får koka min.
och vändes ett p a r gånger un- strull.
Mjölken tillsättes och blandnin- 1 FEEDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stött kanel, / 2 dricksglas konjak, 4 15 min.
hvarefter den upptages och der stekningen.
Till stekningen åtgår gen får stå en tim. för a t t mjölet skal!
ragu på kött (rester från torsdag) del.
hvetemjöl.
får kallna.
Den klyfves längs efter ombr.
4 tain.
Köttskyn silas och skum- hinna svälla.
Den sättes därefter öfver med brynt p o t a t i s; mjölk: kaffe eller T i l l p a n n a n: Vä msk.
smör (10 och klorna krossas.
Köttet lossas var- mas.
Smör och mjöl sammanfräsas, elden och får under stark vispning s j u d a te.
M i d d a g: Jordärtskockspuré med gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
samt och skares i bitar samt upp- köttskyn tillsättes litet i sänder under V2 tim.
Vällingen får ej koka, t v rostadt bröd; stekt rödspotta med T i l l f y l l n a d: 2 kkp.
äppelmos lägges högt på e t t rundt fat, några flitig rörning och såsen får koka 10 då skär den sig.
stufvad spenat (konserverad).
eller god sylt.
vackra bitar fråntagas till garnering.
min., hvarefter grädden tillsättes och Den serveras genast.
I IMfiONJ i-imvjvrN- SYLT r s a l u d t n å a g h l a e s b u r k a r i med J KÖKSALMANACK LEDIGA PLATSER BAENFEÖKEN kunnig i sömnad får plats efter nyår i familj på landet med 2 barn, 5 och 3 är.
Eek.
jämte löneanspråk sändes till » E. », Asker- sund p.
r.
Plats ledig för en hushållerska om ansökan stäl- les till Kom.
O. J.
Hedner, Eskil- säter, Värml.
HUSHALLSFEÖKEN, ej under 24 år, frisk, ordentlig, kunnig i matlagning, bakning och öfriga hushållsgöromål, önskas som hjälp å t husmoder på lan- det.
Platsen tillträdes nästa februari.
Svar med fotografi, betygsafskrifter, uppgift om ålder och löneanspråk till Nils Anderson, Kinna.
FÖE anspråkslös, duglig, flicka eller kokerska, _ kunnig i matlagning, slakt och bakning m. m. och som på egen hand med ordning och omtanke kan sköta landthushåll, erhåller plats å större egendom.
Betyg, foto.
och löne- anspråk insändes till » W.
W. », Iduns exp.
FLICKA som genomgått högre läro- verk samt gjort språkstudier i Eng- land kan 15 jan.
få bra plats.
Den, som är skicklig i franska eller tyska har företräde.
Svar med betygsafskr., foto.
och löneanspråk till » Framtidsplats », Gumaälii Annonsbyrå, Malmö.
VÅEDINNA.
Bildad dam, kompetent a t t förestå e t t väl ordnadt hem sökes till l: s t a febr.
2 pers. hushåll.
Äl- dre jungfru finnes.
Svar med upp- gift å ref. insändas inom 10 dagar till » Fabriksidkare », Gumaslii Annons- byrå, Malmö.
Bemärk.
Ingen göre sig besvär, som ej med kärlek k a n vårda en r a r 5-årig gosse.
Husföreståndarinna.
Bildad flicka, barnkär, ägande för- måga a t t väl ordna och sköta e t t bättre hem erhåller plats i 2 pers. hush, medio jan.
Hjälp af jungfru k a n påräknas.
Svar åtföljdt af foto.
samt uppgift å ref. insändas under adress » Köpman », Gumaelii Annonsbyrå, Malmö.
PLATS finnes ledig för bildad flicka, som vill och k a n hjälpa sjuklig hus- moder a t t sköta hushållet och hemmet.
Svar jämte betygsafskrifter och uppgift å lönefordringar insändes i bref märkt » 8091 Januari », under a d r.
S. Gumaälii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
Epidemisju kskötersketjänsten i Nedre Fryksdals distrikt, Värmland.
är ledig a t t genast tillträdas.
Ärlig lön 500 kr.
jämte fri bostad å sjuk- huset och ersättning under tjänstgö- ring.
Kompetensvillkor: sex månaders tjänstgöring _ å större sjukhus och en månad å epidemisjukhus.
Ansökningar med betyg insändas till doktor A. Lindstein, Sunne.
GOD p l a t s ' P å en gästgif varegård på landet utan utskänkning är förestån- darinneplatsen ledig a t t genast till- t r ä d a för en bättre, pålitlig äldre dam eller änka som vill sköta hushållet.
Affären kan också få öfvertagas om så önskas, övar till » Nyår », Wessige- bro p.
r.
N, ™ » f„S, ' 2 ' mottagas vid Pensionat Solstrand, Alingsås, vackert beläget V2 timmes vfil b a r n s o m v u x n a väg från nämnda stad.
Vidare genom lida af tandröta.
Or- • prospekt.
Läkare: spec, i Iungsjukdo- saken till d e t t a sorg- LÄBAEINNBPLATS för undervisnings- liga f ö r h å l l a n d e ä r i INACKOKDEEING i Stockholm, med van och med goda rek.
försedd lära- rinna finnes plats under instundande tillfälle till öfning i franska och en- d e flesta fall: gelska.
F r u M. Huttling, Storgatan pÖRSUMMAD sköt- vårtermin vid Mjölby Privatskola.
Full- goda kunskaper för undervisning i bl.
7.
Allm.
Tel. 234 43. sel af t ä n d e r n a från a. tyska och franska i skolans 3 för- TYSKLAND.
Unga damer, som för sta klasser fordras.
Lön 100 kr.
pr språkstudier önska vistas i Tyskland t i d i g a s t e b a r n d o m e n I läsmånad.
Ansökan ställes till under- finna ang. inack.
i godt bildadt hem tecknad före d.
8 nästa j a n.
Mjölby med lifligt umgänge.
Bästa ref. Svar 21.12.1907, E. Borgenstam, apotekare, till » Posen », Iduns exp.
Skolstyrelsens ordf.
Matlagning: utan * öit.
I godt hem på landet 1 t i m.
järnv.
från Stockholm mottagas några hus- hållselever och några pensionärer.
Vi- dare efter svar till » God näring », un- der adress S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
MEDELALDEES språkkunnig d a m ön- skar inack, a t t emot fritt vivre un- dervisa i engelska och franska, deltaga sökes af bildad, huslig, ordentlig, i husliga göromål eller vara såsom sparsam flicka, kunnig i matlagning sällskap.
Svar till » Linguist », Iduns osh alla sysslor.
Barnkär.
bvar till exp '.
» Husmor », iduns exp.
Använd därför rednn frän barndomen » ^ Friska.
Starka.
PrlS ST0MAT01 pärlhvita tänder!
60 öre.
PLATSSÖKANDE Plats att förestå ett ta 22-AEIG landsflicka önskar plats (hälst i Sthlm) som husmoders hjälp, där jungfru finnes.
Kunnig i sömnad och handarbeten.
Svar till » E.
G. », Gull- valla, Sala.
SOM värdinna eller vårdarinna önskai språkkunnig, resvan, musikalisk, i e t t hems skötande erfaren och äfven i sjuk- vård skolad och van g y m n a s t, plats på nyåret.
Svar till » Hemlös », un- der adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stock- holm.
UNG_ musik, flicka, som genomgått hushållsskola, önskar plats på nyåret hos äldre d a m som sällskap och bi- träde i hemmet.
P å lön fästes min- dre afseende än på vänligt bemötande.
Svar till » Olga », Elga p.
r.
UNG, musikalisk flicka önskar plats i god familj som hjälp och sällskap.
Något kunnig i enklare matlagning samt handarbeten.
Goda rek.
Svar till » 1: sta febr.
1908 », Hvetlanda p.
r.
STADGAD ex. sjuksköterska önskar ar- bete i privatvård eller a t t vikariera, omkr. 15 j a n.
Svar tacksamt till » So- fiero », Autsarfve p.
r. SJUKSKÖTEESKA, som genomgått Sabbatsberg, och vikarierat på lasarett som afdelningssköterska önskar plats hälst på lasarett.
Svar emotses tack- samt till » B.
S. », Klintehamn, Got- land p.
r.
BILDAD flicka önskar plats som hjälp i sällskap i familj.
Kunnig i mat- lagning, klädsömnad, handarbeten, go- belin- och andra konstväfnader.
Är musikalisk samt van vid a t t öfvervaka tjänare.
Svar till » Konstintresserad », Iduns exp.
f. v. b.
Hvilohemmet Lisakulla, I I P ÄR BÄST.
Sättra, Västergötland, för klena per- soner (manliga och kvinnliga) erbj-udes Första häftet för 1908 har utkommit och innehåller bl.
a.: ett lugnt och stilla h e m i naturskön Warburg:.
D e t g å r a n ».
Dess l i t t e r a t u r h i s t o r i s k a f ö r u t s ä t t n i n g a r.
t r a k t vid sjön Lygnern.
Månadspris Karl S t r i d e n om dess t e n d e n s.
Med 8 b i l d e r.
60 kr.
för 1 / 2 och helt år 50 k r.
von Heidenstam: Tio d i k t e r.
Med 6 r a m t e c k n i n g a r af E v a Vidare meddelar fröken Elisabeth Eric- Verner Jancke-Björk.
C a r l Larsson: E t t s v e n s k t P a n t h e o n.
Med 2 t e c k n i n g a r af författaren.
Gustaf TJllman: Två d i k t e r.
Carl G. Laurin: Honoré Daumier.
Med 14 b i l d e r.
Janeon: Hemma.
Mr et M:me Waroquet, prof esseurs re- Gustaf Edgren-LeSler: E t t s o m m a r m i n n e.
(E t t hittills otryckt coivent ' etrangers désirant apprendre Ann-Charlotte lustspel).
le francais.
Tres grand jardin en vue de l a mer.
Vie de famille.
Facilités 4 plansch bilagor efter A n d e r s Zorn, O s c a r Björck och B r u n o Liljefors.
pour suivre les cours d u lycée.
Prix P r e n u m e r a n t e r f ö r 1908 k u n n a f ö r e t t p r i s af 5 k r.
erhålla: modérés.
Eef.
en Suéde.
K o n u n g O s c a r I I.
E t s n i n g a f A n d e r s Z o r n, illusoriskt återgifven fotogravyr i o r i g i n a l e ' s storlek.
P r i s i k o n s t h a n d e l n 10 k r.
Originaletsnin- Deutsche Sprache gens p r i s för n ä r v a r a n d e 125 k r.
p r a k t i s c h e u.
" wissenschaftliche A u s b i l d u n g, billige P e n s ' o n, Re- O r d o c h B i l d k o s t a r f ö r h e l t å r (tolf r i k t i l l u s t r e r a d e häften m e d ferenzen s c h w e d.
L e h r e r i n n e n.
p l a n s c h b i l a g o r) 12 k r.
Privatlehrerirjnen Seminar, g » * gr, 1878.
Pastor R. Maver.
\ I Halle a S. Harz 13 I ie HOTELL WINDSOR Garanti * * * » „,™.,„, (Patent n:o 22,920&gt; = = f. d.
P r i m a v e r a ^=^= l:sta klass hotell VIA VENBTO, äro främst!
ROM Centralvfirme.
Caitelli Nyrestaureradt.
&lt; &amp; Lanten * * y.
Säljas öfver allt * B e g ä r dessäS
