# ID: svediakorp-per1760
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,414
# sentences: 1,117
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 8 (1051) VÅR SVENSKA DRAMA- TIK har gjort en bety- dande vinning genom Hjalmar Söderbergs i dagarna å Dra- matiska teatern framförda skådespel " Gertrud ".
Denna etsande lifsskildring, som med försmående af hvarje teater- T O R S D A G E N DEN 21 F E B R U A R I 1907 HJALMAR SÖDERBERG.
I3tt diktarporträtt af Bo Bergman.
20: D E ÄRG.
effekt ger en modern kvinnas själslif, är ett märkligt alster af dagens diktkonst.
Vi ha därför velat för vår läsekrets presentera bilden af styckets författare, hvars litterära gär- ning i öfrigt belyses i ne- danstående spirituella essay.
få få N SVENSK DIKTAR- B A N A — där den är af.
någon betydenhet nämli- gen — löper sällan i horison- tallinjen.
Det är en myc- ket orolig och oberäknelig kurva.
Den vacklar som barometerståndet inför ett oväderscentrum, och man har exempel på att ett tio- tal år kan vara tillräckligt för en total frontförändring af personligheten.
Typen är här Strindberg, därför att hos honom geniet och svenskheten ingått ett för- bund som hos ingen annan.
Förnekare och troende, rationalist och mystiker, sagdt — är icke särskildt svensk.
I hvarje fall hör den till minoriteten.
Hjalmar Söderberg kan emellertid räknas dit.
Hans författarskap hade redan från debuten eri mycket bestämd profil.
Man lade märke till den och kom ihåg den.
Och hans utveckling har alltjämt gått mot fördjupningen och pregnansen på det område som är hans; den konst- närliga säkerheten har sti- git, och tankens finslipning är numera i hans bästa saker drifven till fullkom- lighet.
Men hans område har icke mycket vidgats.
Hans lifssyn är stöpt i ungefär samma formar som från början och tycks icke vilja spränga dem.
Häri ligga både hans styrka och begränsning — ty det är en styrka att vara så fast gjuten, så enhetlig och målmedveten i sitt konst- närsskap, och det är en begränsning att dra igen portarna om sig själf, att icke frestas af nya värden, att icke söka sig ut mot större horisonter, att icke längta tillräckligt.
E nedrifvare, uppbyggare, empiriker och visionär, har han varit allt, trott på allt och hånat allt.
Det som han ena dagen lyft mot solen som den nya upptäckten, har han nästa dag slungat i marken och trampat på, och i bägge fallen har han varit öfver- tygad att nu lyste sannin- gen på honom.
Han har alltid varit midt i, aldrig öfver sig själf, alltid dik- tare, aldrig filosof.
Hans väsen har varit Proteus '.
I mindre dimensioner gäller detta, som sagdt, om den svenska diktens folk i allmänhet.
Eruptivt och bildbart stoff med många öfverraskningar och med en rikedom på möjligheter och olika faser, - som allt i allt gör vår dikt till Skandinaviens vidaste.
Den rymmer samma motsatser som vårt landskap.
Det är omväxlingen, icke enhe- ten som är det karaktä- ristiska i bådas skönhet.
Den skarpt konturerade, logiska personligheten med den raka marschrutan, med tanken borrande mot samma punkt — den and- liga kontinuiteten, kort HJALMAR SÖDERBERG I SITT ARBETSRUM.
FOTO FÖR IDUN A F A.
BLOMBERG.
Jag vill säga: Hjalmar Söderberg är ingen expan- siv och ingen rik natur, och hans skarpa intelligens kan därför understundom verka torr och ofruktbar.
Det är väl här man får söka roten till den — åt- minstone hvad angår hans tidigare böcker — ofta förekommande tillvitelsen för " bristande känsla ".
Om man med känsla me- nar medkänsla, så är be- skyllningen ett nonsens.
Det kan ligga lika mycket värme i en handtryckning som i den berömda stora famnen, och jag vet bara att Hjalmar Söderberg för
IDUN 1907 — 90 — i Drottningholmsparken, en decembermiddag i snö och klockringning — upprullas med klara, och fuktiga färger, i en stil af sällsynt skärpa och sällsynt smidighet.
elastisk gång tillhöra de egenskaper Och denna stil uthamras ytterligare i den som göra påföljande boken, Historietter (1898).
Tillsam- mans med Främlingarna (1903) gömmer den det kvickaste Hjalmar Söderberg skrifvit — ty att han är en kvick karl har man icke hört förnekadt, om folk bestridt annat hos honom.
Det är en kvickhet, hvass som en stilett, en till lågmäld och soignerad ironi, en spiritualitet efter galliska mönster, främst Anatole France, Söder- = " Damernas Favorit ".
bergs mästare sedan flere år.
Det finns i Försäljes i finare skoaffärer öfverallt — till popu- lära priser — och tillverkas af Historietterna en liten sak, Kyrkofadern Papi- L U D V I G T R A U G O T T, STOCKHOLM.
nianus, som verkar som en ren kalkering på den franska förebildens skrifsätt, och den kåse- sin del föredrar handtryckningen.
Och det rande filosofien i Generalkonsulns middagar (Främ- lingarna) har tillkommit på samma väg.
Hans är ganska olyckligt att frånkänna den man beskaste satirer — Nattvardens sakrament, Sa- värme, som gifvit porträttet af fadern i Martin tan, majoren och hofpredikanten — föra tanken Bircks ungdom — så rörande och kärleksfullt till den yngre Strindberg, icke i det tekniska, i sina bleka pastellfärger och omgifvet af en sådan men väl i slagets kraft.
Ofta ge de Söder- minnets gloria — eller af Martin Birck själf i hans frusna lycka eller af Gertrud, när hon bergska miniatyrerna ett lifsöde in nuce — så Pälsen och Bet blå ankaret.
Berättelsen är här står plundrad och tomhändt och får fortsätta vägen ensam.
Nej, nog finns hjärtats sympati sammanträngd till det minsta möjliga, alla ovä- ihos författaren, hur sober hans gest är och hur sentligheter ha skurits bort, och kvar står anekdoten, men en anekdot, som " öppnar likt " litet det lockar honom att presentera detta ett fönster- mot lifvet " — för att upprepa Z o - hjärta på en bricka.
las ' ord om Maupassant vid hans graf.
Det Men alltsammans, hans egendomligt afmätta är en förtätningens ordkonst, som står ensam attityder, hans brist på omedelbarhet (hvilket hos oss.
Och ofta ge de, dessa små prosa- just är det, som för den stora publiken står poem utan lyte, en god inblick i den för Hjal- som brist på känsla) och hans icke alltid så mar Söderberg egendomliga svidande värmen välgrundade ringaktning för det, som icke ligger inför människoundantaget och de tillbakasatta.
" dans sa vitrine ", i hans glaslåda, hans and- Eller de gömma en blek och utsökt lyrik som liga fack — allt detta hänger nära ihop med den gripande fantasien Skuggan — drömmen •en intellektualism, en tankens lidelse, som om fattigdomens spöke, som förstör den vackra vägrar att acceptera det minsta utan pröfning vårdagen med dess sol och snösmältning och •och som inte har någon större fruktan än att blåa himmel öfver blanka tak.
.
.
bli lurad.
Hjalmar Söderberg hör till de klen- trogna.
Han är rädd om sitt andliga jag och Förstlingsboken rörde upp en liten storm, rädd för det.
Han är en mycket obehaglig tack vare en kritikers missuppfattning eller an- fiende till den humbug och den känslocharla- dra och mindre förlåtliga skäl och en därpå föl- tanism, som frodas i bokmarknaden värre än jande polemik.
Historietterna trängde icke ut annorstädes, och hans rensade och spegelklara till någon större allmänhet.
Men med Martin stil afskyr allt ordfråsseri, alla dimmiga djup- Bircks ungdom (1901) slår författaren igenom sinnigheter, allt flytande och sväfvande i fra- och får sitt namn.
sen.
Det konstnärliga samvetet lämnar honom Dessa " confessions d ' un enfant du siécle ", aldrig i ro.
denna stillsamma och tungsinta berättelse om en själs förfrysning och en drömmares sakta — — Debuten inträffar 1 8 9 3.
Han är då glidande in i hvardagen på fattig sol och half en tjugusjuårig ung man, och efter hvad han kost står ännu som Söderbergs förnämsta ar- upplyser om tio år senare har han aldrig hvar- ken förr eller senare haft så roligt som då, bete, och den har fått något af samma bety- som när han skref på Förvillelser.
Man kan delse som Niels Lyhne i Danmark för sitt släktled.
Den har träffat en tidstyp — gene- förstå det.
I viss mening har Hjalmar Söder- rationen närmast efter åttiotalets Sturm-und berg icke skrifvit något friskare och muntrare än denna ypperliga Stockholmsnovell om en Drang-period.
Hjälten har ärft periodens miss- tro mot det auktoriserade, dess verklighetssyn liten syndare i hvit mössa, som begår många och dess fordran på ungdomens plats i lifvet.
fula streck, men som aldrig blir riktigt osympa- Ungt folk vill också lefva, som Falstaff säger.
tisk, liksom han aldrig blir tragisk, därför att Och Martin Birck vill lefva, lefva med hvar han är så ung, så tanklös mer än fördärfvad, fiber i sin kropp och hvar susning genom sin så sund i sin hunger på lifvets frukter — en själ, men han saknar lifsnerven, handlingskraf- obotlig slarf, men ingen obotlig slyngel.
Det är sant att det frestande i tillvaron för Tomas ten, det friska och frigjorda blodet.
Han är född gammal.
Hans låga brinner inåt, han W e b e r ännu uteslutande representeras af flick- äter upp sig med sitt gnagande analyserings- munnar, gröna likörer och nya vårkostymer begär, och han kan aldrig samla sig i ett be- och att han är för het på gröten eftersom han både skrifver falskt och gör själfmordsförsök — slut, som bär honom framåt, öfver sig själf.
Allting smulas sönder för honom: äran, kam- men han har dock fått ett insteg i vårt hjärta pens lust, kvinnornas kärlek, den spontana liksom i författarens, och den poetiska rättvisan lyckan att vara till.
Han är utan midtpunkt, lider ingenting på att han blir räddad, att därför att han är utan tro — jag tar natur- namnet erkännes och kulan snuddar.
För- ligtvis inte ordet i dess religiösa betydelse.
fattaren kunde förresten gärna ha låtit revol- vern klicka; hans hjälte skulle ha fått nog af Hela tillvaron blir för honom ett meningslöst, rått och orättvist skådespel, som man gör klo- knäppen.
kast i att betrakta från parkett, och ändå Men det är landskapet, Stockholmsskildringen, drömmer han ständigt om att få spela med och icke hjälten och fabeln, som ger Förvillelser gripas af det stora ödet, som ensamt kan frälsa, dess rang som konstverk.
En rad af ögon- emedan det ensamt kan skänka glömska.
Han blicksbilder från hufvudstaden och dess om- vill språnget och har blacken om foten.
Hans nejd — en vårkväll i stadens centrum, när lif är rotlöst.
Vanitas vanitatum — känslan allt plötsligt tiger " som på vinken af någon är ett med hela hans varelse, och han kan osynlig taktpinne ", en höstdag med gula blad Mjuk 01ycksfalls- Grundadt 1 8 8 8.
Stockholm.
försäkrin = gs- bolaget lika litet slippa den som han kan krypa ur sitt skinn eller tappa ur sitt sjuka blod och tappa dit friskt i stället.
Boken är ett dokument, skrifvet med en är- lighet, som utgör en af Hjalmar Söderbergs bästa egenskaper, men också här och hvar med en pose, som tagit sig uttryck i maniererad stil och ett slags spekulativ torka.
Det sista, den spekulativa torkan, är det som gör att det härnäst följande arbetet bär så mycket af förvissningens märke som diktverk.
Hur har Doktor Glas (1905) framgått ur Mar- tin Birck?
T y att det finns förbindelseleder synes mig klart.
Jag föreställer mig att pro- blemet formulerat sig ungefär så för författaren: hur skulle det gå, om Martin Birck med sin deterministiska syn på tillvaron, sin känsla af alltings förutbestämdhet, hur skulle det gå, om han långsamt grepes af den drift till handling, som han drömt om, och om denna handling vore hvad den borgerliga lagen kallar ett brott?
Skulle han begå detta brott, och skulle brottet, en gång begånget, skära sönder hans jag och den beviskedja, genom hvilken det för honom står icke som ett brott, utan som hans plikt?
Svaret är romanen.
Doktor Glas tar lifvet af en människa.
Han är öfvertygad om att hans handling i detta bestämda fall är god.
Mordet blir oupptäckt, och doktorn fortsätter att lefva ungefär som förut, utan att ange sig.
Nu frå- gar läsaren: är det sant?
Är det till en bör- jan möjligt att destillera ut en mordgärning ur en tankeprocess, och vidare: fungerar tanken på samma sätt efter gärningen som före den?
Kan en människa lösgöra sig så fullständigt från det sociala rättsmedvetandet, nedärfdt i generationer, som doktor Glas?
Frågan är na- turligtvis löst genom att proklamera mannens otillräknelighet, men författaren har åtminstone icke medvetet gjort det.
Det är här bokens svaghet ligger.
Den faller, groft sedt, på ett antingen — — eller.
Antingen är doktor Glas hvad som populariter kallas ansvarig för sina handlingar, och då är det ingen människa, utan en tankekonstruktion, eller också är han en dåre, och då får romanen ingen räckvidd som diktverk, eftersom den behandlar ett patologiskt fall.
Det hela verkar för starkt experiment.
Det sak- nar lifvets luft.
Det är gungande mark, och om man beundrar författarens skicklighet att röra sig på den, så kommer man i alla fall icke stort längre än till det tekniska.
Med Gertrud, som utkom i julas, äro vi på fastare botten igen.
Det är Hjalmar Söder- bergs sjätte och senaste bok liksom hans hit- tills enda drama.
Gertrud är den moderna kvinnan med sin första ungdom bakom sig, för hvilken kärlekskrafvet och personlighetskrafvet ha samma betydelse.
Den hela och stora lyckan är för henne endast tänkbar genom en samman- smältning af dessa bägge faktorer, genom en lidelse, som löser ut hennes själ, icke bara till- fredsställer hennes begär, och det är efter den lidelsen hon söker med ljus och lykta och med en hårdnackad tro på undret, som först öfverger henne med det utspelade dramat.
Hon har för- bindelser med olika män; det blir smulor af alltsammans.
Hennes lif förtorkar.
Till sist griper hon efter ungdomen som föryngrings- källan.
Hon störtar sig blindt i den, hon vill inte tänka längre, hon vill glömma sig själf, älska och bli älskad utan bitankar, som kvinna rätt och slätt, icke som konstnärinnan eller världsdamen.
Men hon griper ånyo fel.
Man- nen, en ung kompositör ur " folket ", står på ett annat socialt plan än hon, och han har klassmärket intryckt på hela sitt tanke- och känslolif.
Han är, som jag skrifvit annorstädes, rå, simpel, våldsam, stolt och ärlig på sitt sätt, brinnande utan ömhet, naivt uppblåst, utan andlig jämvikt.
Kvinnan är för honom lek- Specialitets försäkring af enskilda personer, bästa anordningar; högsta antal försäkrade.
— 91 löst tydliga, ibland litet okynniga och retsamma, men alltid väckande och stingande i hans fram- ställningskonst har icke kunnat undgå att skaffa ho- nom läsare.
Hans skämt är sällan oförargligt.
Hans satir kan svida som salt i sår, och att han ta- lat högt om det som vanligtvis endast hviskas, har helt naturligt fått många att ropa på polis.
Men han har lotsat sig fram genom stormarna.
Och nu är han, som sagdt, åter i dagen.
Det är mycket välförtjänt därför att han varit sig själf och sitt konstnärskap trogen och aldrig slagit af eller låtit skrämma sig.
Han hör icke till våra starkaste diktarhjärtan, men till våra ljusaste hufvuden.
Och hans bana har — hvad jag yttrade i början af denna uppsats — gått i ovanligt rak och jämn linje.
Hans produk- tion har aldrig varit flödande.
Säkert är han en af dem (och de äro väl för öfrigt flertalet) som i hög grad behöfva framgångens solsken för att arbeta, och vi kunna väl hoppas, att Gertrud skall skänka honom åtskilligt af det.
Hon har i så fall gjort åtminstone någon man lycklig.
saken, och när hon är så vacker och förnäm som Gertrud en leksak att skryta med.
Förbindelsen brister.
Gertrud står plundrad för tredje gången, och hennes väg blir den en- sammas.
Skådespelets tragik är tragiken i en begåfvad, varmblodig och personlighetsstark kvin- nas lif, under en erotisk brytningsålder som vår.
Det är klart och konsekvent skrifvet, inte utan sina tekniska svagheter, men spirituellt, lidelse- fullt, djupt kändt.
När dessa rader kastas ner, står ju för öfrigt premiären för dörren, och hur den utfaller, har den i alla fall ånyo bragt Hjalmar Söderbergs namn på mångas läppar.
Författaren har egentligen aldrig varit hotad af glömskan.
Han har oftast haft vind i seg- len hos publiken — medvind eller motvind, sällan stiltje.
Hans vänner och hans veder- sakare ha i nästan lika hög grad fört fram ho- nom, och om han blifvit öfverskattad på som- liga håll, så har han i gengäld fått pröfva på både dumheten och de sura minerna.
Anonyma påminnelser om den bibliska kvarnstenen vid halsen ha icke fattats.
Det öppna, klara, hänsyns- BETTY NANSEN OM " GERTRUD ".
ett starkt och egenar- tadt svenskt diktverk skulle tala till den dan- ska publiken, ge dess- utom en antydning om den nuvarande andliga artskillnaden i de tre nordiska länderna, då det gäller uppskattnin- gen af konstnärligt ar- bete.
Att hennes käns- liga öga därvid trott sig upptäcka en flamma af eld och ungdom hos det diktande Sverige, medan hon anser det litterära skapandet i hennes eget land blot- tadt på ungdomlig en- tusiasm, kan ju endast egga de våra att söka göra sig förtjänta af denna en främlings sympatiska tanke om modern svensk dikt.
Det här återgifna por- trättet af fru Nansen meddelas som pendant till scenbilden ur " Ger- trud " å sidan 95.
J~ \ AGEN EFTER " Gertrud " - premi- ären härstädes tillskref- vo vi den utmärkta dan- ska skådespelerskan fru Betty Nansen, Gertrud- framställarinnan i Kö- penhamn, och anhöllo om en fotografi af henne och den danske Lidmanstolkaren i dra- mats andra akt.
Någon fotografering kom emel- lertid ej till stånd, men som svar skickade oss fru Nansen i stället ne- danstående artikel hvari hon i en temperaments- stark o. af harm gnist- rande stil håller en vid- räkning med den köpen- hamnska premiärpubli- kens stupida sätt att upp- fatta det själfulla sven- skadramat.
Hennes ord, sprungna ur ett konst- närssinne, som kränkts i sin heta siräfvan att vara det hängifna me- dium, genom hvilket få FRU BETTY NANSEN.
Til Redaktionen af J IDUN 1907 - u u Idun.
EG KAN desvasrre ikke sende Dem det ön- skede Scenebillede af " Gertrud ".
Den til- maalte Tid var for knap.
Men jeg takker for Deres venlige Anmodning, der er mig et nyt Bevis paa den Interesse, hvormed man i Stockholm har omfattet Opförelsen af Söder- bergs stasrke og dybe Vasrk hernede.
Naar de modtager dette, har Telegrafen for- laengst meddelt om Gaarsdagens Nederlag for " Gertrud " og mig.
Eller maaske har den barmhjaertig mildnet det.
Jeg vil gerne knytte et Par Bemasrkninger dertil.
Velvillige Kritikere har idag enten skudt Skyiden paa Söderberg, eller de har sögt en Förklaring af Publikums Holdning i ligegyl- dige Biomstasndigheder.
Mange Skuespillere vilde maaske i mit Sted föle sig personligt tilfredsstillede.
Den köbenhavnske Presse har få ödslet med fine og rosende Ord om mit Spil.
Den har sögt at holde mig udenfor Neder- laget.
Og mange private Mennesker har idag paa forskeilig Maade ladet mig forstaa, at de ikke begreb, at det gik som det gik.
Ros og Tröst läder mig i dette Tilfaelde ganske kold.
Thi, det jeg iaftes oplevede, vil altid staa for mig som et af de bitre Skam- mens og Nederlagets Minder, som Gabriel Lidman tåler om.
Jeg saa iaftes god og retskaffen Kunst blive besudlet.
Et " Premiére- publikum ", en sammenlöben Hob af Menne- sker, udleverede til Latter og Ligegyldighed et Digtervaerk, hvis vaerste Forsyndelse mod den möderne dramatiske Teknik er, at det aldrig blinker til Publikum.
Men dette tilgiver et köbenhavnsk Premiére- publikum ikke.
Maaske andre Hovedstaeder har et endnu vasrre Premiérepublikum.
Vort er slemt nok.
MELLINS FOOD Det er ikke lasnger Literaturen og Kunsten, deKunstforstandige, de Unge ogdeBegejstrede, der fylder Theatret til en Försteopförelse.
Huset er Uger i Forvejen " besat " af den aandelige og borgerlige Middelstand, som har fundet en ny Snob-Dyrkelse i at udgöre Köbenhavns " kendte Ansigter ", de, der " no- teres " i Bladene, de, der ikke bör savnes, naar noget er paa Faerde — i Theater, i Kon- certsal, ved Vaeddelöb, ved Kafé-Indvielser, ved alt det, der i en Halv-Storby som Köben- havn provinsielt erstatter de virkelige Stor- byers high-life.
For en forholdsvis billig Penge köber man sig endnu her i Köben- havn Prasdikatet af " kendt Navn ".
Herrerne har laert at gaa i Smoking, Da- merne i Paillet og Paradisfugl.
Denne festkleedte Middelstand er det, der kommanderer Smagen, faelder de kunstneriske- Domme.
Og den intimiderer ganske de en- kelte virkeligt Forstaaende, der har forvildet sig ind imellem dem.
Den intimiderer erid- ogsaa Kritiken.
Sikkert haender det ofte, at en Kritiker, der har haft Lejlighed til i Forvejen at laese et Stykke, ganske desorienteres i sin Be- stemmelse ved Premiérepublikumets venlige eller fjendtlige Holdning.
Kritikeren har fundet Stykket rasdselsfuldt.
Publikum jub- ler over dets fortryllende lögnagtige Egen- skaber.
Altsaa maa han have taget fejl.
Han har vaeret uretfaerdig.
Han opdager, at Stykket ejer Vaerdier, han ikke anede.
Eller han er gaaet til Premieren opfyldt af den Poesi, den y£gthed, den Styrke, Stykket ud- folder.
Men se, det glipper altsammen.
Publikum forarges.
Sandelig, disse Ting vil det ikke höre.
Og Kritikeren bliver usikker: altsaa har jeg ätter taget fejl.
Folket har talt, og Folkets Röst er Sandhed.
Lögn er det.
Lögn i de ni af ti Tilfaelde.
Ingen, der ikke har vaeret ude for det, aner, hvilken Forsmasdelse en Skuespiller med Forstaaelse af sin Kunsts Älvor maa föle ved at prisgives et saadant Publikums Forgodtbefindende.
Det er som en Voldta- gelse.
Som at blive mishandelt og skasndet.
I saadanne Öjeblikke föles Skuespilkunst som en Art Prostitution.
Man har sat sit bedste ind paa en Opgave.
Man klaeder sig aande- lig nögen for et Publikum.
Og dette Publi- kum har Lov til, fordi det har betalt sin Billet, at behandle Skuespillerens Kunst som.
en Sköge.
Da Latterens Bölge slog over mig i " Ger- trud ", da jeg for hver Replik maatte kaempe mod Publikums naive Raahed — naiv, fordi den sikkert ikke gjorde sig det klart, at den ramte ubarmhjaertigt ogsaa det, den ikke vilde ramme — da vaemmedes jeg ved den Kunst, jeg elsker, og jeg syntes, det var en Nedvaerdigelse, at jeg, trods alt, ikke kunde lade vaere at forsöge et Forsvar.
Og jeg fölte mig fattig ved at lades ene i mit Fors var.
Bevares, der sad Venner af mig i Theatret, og der sad adskillige, som led med mig ved at se den Maade, paa hvilken Söderbergs Stykke behandledes.
Men de varunder Premiére- publikumets Aag.
De blev forknytte.
De vo- vede ikke at slaa Latteren for dens Asens-KasfL De havde ikke Mod til at demonstrere.
Thi det er Sägen: det köbenhavnske Pu- blikum er bleven magstjaalet af det köben- havnske Premiére-Publikum.
Og den Flamme, der endnu er i den unge stockholmske literaere Verden, den er död ud i Köbenhavn.
I Stockholm er der endnu Kamp.
Der er Unge, der holder sammen og föler Sejr og Nederlag faslies.
är en lättsmält kraftföda för såväl barn som äldre personer.
— Mellins Food ökar mjölkafsöndringen hos ammande mödrar.
IDUN 1907 - I Köbenhavn er vi forlasngst fasrdige med den Slags.
Vi af min Generation kom ak- kurat tidsnok til at höre om den Kamp, der havde staaet.
De fortseller os, de andre, om 70-ernes og 80-ernes hidsige, skönne og befrugtende Strid.
Dengang, siger de, var der stille i Sverig.
Sverigs Ungdom fik sine Impulser fra den Kamp, der udkasmpedes i Danmark og Norge.
Og Sverigs ensamme Storrrifugl, Strindberg, slog sig ned i Danmark og udsendte derfra sine Kampsignaler.
Nu har Borgerskabet sejret i Köbenhavn, og i Norge er de store Örne döde eller graanede.
— — Svenske me er kommet sidst.
Derfor er de ogsaa unge endnu.
Og derfor kan i Stockholm en begejstret Ungdom flokkes om et Skuespil som " Gertrud ", der saetter store Livsspörgsmaal under Debat — lad Förmen saa vaere teknisk mangelfuld — mens i Köbenhavn Borgerskabet nedgriner og ned- slagter det under " hjasrtelig Ligegyldighed ", som en ung Kritiker, den eneste, der tilfulde förstod Betydningen af Aftenen, bitter skrev i — i et konservativt Blad.
BETTY NANSEN.
Köbenhavn den 14 febr.
1907.
Erika.
En anteckning i kanten till " Ufkollegiets " historia.
Af Ludvig Nordström.
X / ÅRA LÄSARE ha sä- V kert gömt i minnet Ludvig Nordströms namn, sedan vi i slutet af före- gående dr omnämnde hans debutbok, diktsam- lingen " Kains land ".
För närvarande arbetar han på en Norrlandsroman benämnd " Ufkollegiet ", hvarur en af typerna är lösgjord och för Idun skil- drad i efterföljande sati- riskt bäska skiss.
få A 14 F D E T en gång så illustra " Ufkollegiets sex ledamöter äro Emil Pfeif och Lukas A b y g g e döda, Olof Godner sitter på Lång- holmen, E.
J. Scharin är försvunnen någonstans i södra Sverige, Hapstadius har tappat sin plats och drifver omkring i staden, i det när- maste mogen för dårhuset, medan slutligen den lille filosofen Otto Envaldius magrar för hvar flyende dag och inom en nära nog bestämbar tiderymd torde ha magrat till ingenting, så att han inte mera står att upptäcka.
Fuit Ilium!
För mig, som är en allvarlig man och en historieskrifvare, ligger det en djup mening i dessa öden, och medan jag sakta och varsamt ordnar handlingarna, som röra " Ufkollegiets " historia och hör hafvet genom nätterna dåna utanför mitt fönster, söker sig tanken till det längesen förflutna, ur hvilket dessa människor alstrats.
I kväll har jag suttit och läst i Lukas Abygges efterlämnade anteckningar, som han ipå dödsbädden testamenterade mig, och det är med hjälp af dessa anteckningar samt hans egna ord och mitt klara och tydliga minne af saken, som jag berättar efterföljande lilla epi- sod ur min aflidne väns ungdomslif.
Vi voro dystra och sorgmodiga i våra yngre dar, ty det var tidens fordran.
Lukas Abygge var den sorgmodigaste af oss alla.
Han gick 92 - C ' oooooo ' Wj JEANNE D ' ARC.
AF / (.
G. OSS / AN-NILSSON.
NÄR O V Ä N ödde frankens land från gräs till mö och sven, och klenmod lade tungt sin hand på landets riddersmän och stäckte armens käcka kraft hos vapenkunnig sire och bröt den tunga lansens skaft för Dunois och La Hire: då steg, till männens häpnad, vid fosterlandets skri ur skogen rustad och väpnad en flicka från Dom Rémy.
O, svensk, af ovän öds ditt land från gräs till mö och sven, ty klenmod lägger tungt sin hand på landets riddersmän.
Och klenmod har en jättes makt och större makt än krut: för honom drar från folkarm frakt all landets blomma ut.
De bästa kämpar svikta, de vapenvanaste män: upp, folksjäl, och verklig dikta en riddardikt igen!
Hon steg till hofs i pansarskrud, en spenslig vapensven: " Och jag är sänd af folkets gud att föra an dess män.
Som Jungfrun främst i helgons rad för bedjarena an, en jungfru sänder hon åstad och ej en riddersmän.
Låt skälla, I frankerleder, ert " Montjoie, Saint- Denis, " i spetsen anför eder en flicka från Dom Rémy. "
Gif Sveriges kvinna blick att se till Sveriges hjärtegrund: det väldiga, som där vill ske, men bidar än sin stund — det härliga, som heter dröm, där mannen talar kallt, men för din aning, djup och öm, mer verkligt står än allt.
Gif oss, att Sveriges kvinna må stiga kvinnligt skär, en boren ledarinna för framtidens riddarhär!
Högt dånade trumpet och lur att svara hennes ord: " Nu stå vi alla som en mur omkring vår fosterjord.
När kvinnor draga sköld och hjälm ' och pansar och visir, upp, hvarje man, som ej är skälm, upp, Dunois, upp, La Hire!
Upp, sven och riddare, gör oss vår hembygd frälst och fri, - ty Frankrikes jungfru för oss, en flicka från Dom Rémy. "
— Och dåna ej trumpet och lur att svara hennes ord: då stå vi alla som en mur omkring vår fosterjord.
När kvinnor gå för fronten fram med ljusets liljbanér, upp, hvarje man, då drabbe skam den man, som dröjer mer!
Upp, svenska hjältar, gör oss vår hembygd frälst och fri: en frihetens genius för oss lik henne från D o m Rémy!
omkring och tuggade på läppen och stirrade rätt fram med sina grå ögon och grubblade på all världens gåtor, men det hindrade inte, att han gärna berusade sig och gärna såg efter kvinnor.
Som vi andra.
Nu fanns på ett utvärdshus tätt bredvid staden en flicka, som hette Erika.
Hon hade en hög och fyllig kropp och gyllene hår öfver pannan, mörkblå, runda ögon, gropar i kin- derna, röda läppar och hvita, något glesa tän- der.
Hon skrattade gärna och läspade något.
Det var just denna läspning, som fångade Lukas Abygge.
En afton i maj, strax förrän han skulle upp i studentexamen, hade han smugit ditut jämte några kamrater, klättrat upp på en stege och krupit in genom ett fönster och stannat, tills solen gick upp, men det är ju ganska tidigt Lagermans flytande putspomada B O N A M I.
IDUN 1907 den tiden på året.
Han hade för en gångs skull varit uppspelt och kysst Erika på vänstra örsnibben.
— Satunge!
— hade hon då skrattat, men det hade mera låtit som: Tatunge, och den smeksamma tonen hade kommit Lukas Abygges hjärta att kittla.
Han skrifver i sina anteck- ningar därom, långt senare: " Jag trodde genast, att jag var kär.
Sedan jag emellertid under årens lopp haft elfva för- älskelser och på sistone inom en kort tid brutit tre förlofningar, har jag kommit underfund om, att orden kärlek och älska sakna tillräcklig grund för sin existens.
Vi kunna gifvetvis aldrig komma in i de känslor m. m., som dessa ord på andra orter lära beteckna.
.
.
Synen af hennes skinn, säger han vidare, gaf mig en angenäm och mild sensation a-f mjölk.
Seder- mera förflyktigades denna sensation, eller den uppgick i en annan, som jag erfor vid att se henne och söka göra klart för mig det totala intryck, hon gjorde på mig.
Jag fann då, att hon verkade frisk och sval som en hafvets östra.
Jag erfor äfven, att hon var född i ett fiskläge. "
Till mig sade han: — Erika på " Bäcken " har något särskildt med sig.
Hon är visserligen betydligt äldre än jag, men jag misstänker, att det blir någon liten historia oss emellan framåt sommarn.
— Vi firade vår studentfest därute.
Det var den ljusaste natt i världen, och inte ett moln sam i rymden, inte ett träd rörde sina blad, men öfver de daggvåta lägdorna och öfver kyrkogårdens trädkronor hvälfdes en lätt rod- nande himmel, sval och vemodig som alltid i början af juni.
Lukas A b y g g e hade lyckats förmå Erika att gå ut på verandan för att se, hur stilla det var i sommarnatten, medan den tjocke kristen- domslektorn stod inne vid punschbordet och skränade för den sorlande menigheten om lif- vets mål.
— Erika!
— sade han.
Jag vill inte röfva den första kyssen, eftersom det är min stu- dentnatt.
Du borde naturligtvis skänka mig den som en gratulation.
Jag har fått väldigt mycket, men någon kyss har jag inte fått.
Den bör man få af den, man är kär i, alltså bör jag få den af dig.
Hvad du är vacker i natt.
.
.
— Erika höll honom från sig.
— Inte än, sade hon, inte än!
När du är nöjd på allt annat, ska du få en kyss af mig — men den ska bli så lång som.
.
.
du, din tatunge!
— sade hon och sprang sin väg med frasande kjolar.
Framemot soluppgången, då festen var slut, tog Lukas Abygge och ett par af hans kam- rater flickorna med sig och gingo upp på Vårdkastoppen.
När solen rann som en lava- ström ur morgondimmorna på hafvet nedanför dem och hela den oändliga rymdens fukt speg- lade dess sken och fåglarna kvittrade rundtorn i skogen och markens dofter summo och sta- den låg hvit och stilla vid bergets fot, då fällde Lukas Abygge hufvut i Erikas knä och hviskade hörbart: — Lifvet!
Lifvet!
Erika förstod visserligen inte hvad det rörde sig om, men hon höll sig lugn och tyst och drog händerna genom hans hår sakta, om och om.
— Nu!
sade Lukas Abygge och satte sig upp och såg på henne.
— Inte än, svarade Erika med djupt allvar i ögonen.
Och om du tänker vara vän med mig, Lukas, så vänta, tills jag vill.
Därvid förblef det.
Det tillkommer inte oss att döma!
Emellertid blef den sommarn varmare än de flesta andra, och solskenet var bländande alla dagar, medan nätterna voro röda och ljumma.
En dag kom ett tungt moln släpande och stannade midt öfver " Bäcken ", där Lukas A b y g g e satt på verandan och läskade sig med ett glas vichy.
" Tynderö " blåste just ute på sundet för att få komma genom kanalbron, alltså var klockan ett.
Bredvid Lukas Abygge satt Erika och sydde på ett arbete.
Hon var klädd i en enkel blå klädning med hvita figurer, som liknade ringkrökta maskar.
Plötsligt bör- jade det regna genom solskenet och smattra mot taket.
Alla grässtrån blixtrade, och löf- ven spolades blanka, blommorna pärlades i sina kalkar, och det steg en ljum ånga af backen.
Lukas A b y g g e tillät sig att luta hufvut mot Erikas axel och såg fram genom den glitt- rande luften, och en regnbåge stod rätt öfver blomrabatten ute på gården.
Då, innan han visste något af, tog Erika hans hufvud mellan händerna, såg honom in i ögonen med en blick, som rann till hjärtat, böjde sig, så att hon skymde regnet och solskenet, och kysste honom blundande.
Lukas Abygge lät sig förslappa och mottog med halföppen mun den skänkta vänligheten, som sålunda kom öfver honom, och han mindes efteråt, enligt egna ord, en- dast en blandad doft af parfym från kvinnan och en ljuflig ånga från marken.
— Så godt som hvarje kväll satt Lukas Abygge på " Bäcken ".
Han skrifver därom: " Jag betraktade naturligtvis hvarje man som min utvalde fiende, och det är gammalt.
Jag var afundsjuk på hvarje ord och blick, som hon gaf andra än mig.
Det är också gammalt.
Men dessutom hade jag en egendomlig önskan.
Jag ville nämligen slå henne med järnris, så att hon skulle blöda För att sedan få vårda och sköta henne. "
Om dagarna låg han merendels på sin soffa och såg, hur luften fyllde fönstergardinen, när den orkade, och en dag, då föräldrarna voro borta, kom Erika på visit hem till honom.
Det var en söndag, och allting låg liflöst i sol- hettan.
Lukas Abygge satt med Erika på soffan.
Han skrifver därom: " Jag begrep det inte då, men jag begriper det nu.
En karl, som i en sådan situation tappar lusten för allting och fastnar med blicken i det blå, han är natur- ligtvis inte skapad för den s. k. kärleken.
Han duger till ingenting i lifvet och bör besluta sig för att dö, som jag gjort, därför att jag är hederlig karl och inte vill stå i vägen för andra, som äro friskare. "
När Lukas Abygge satt i sin soffa på " Bäc- ken " om kvällarna och flanörerna tittade in genom fönstren, satt Erika med de andra flickorna vid kassan och berättade lustiga histo- rier, som om han aldrig funnits till.
Han pra- tade med sina kamrater, men ibland spanns samtalet mellan bordet och kassan.
Erikas an- sikte lyste hvitt i den lilla skymningen, men ögonen voro dunkla, och munnen rördes som ett mörkt vatten.
När slut igen alla gäster försvunnit, flyttade man till smårummen och tog in vin, och nu kommo karesserna, till dess solen tände luften och man måste hoppa ut genom fönstren.
Då stod Erika kvar, ble- kare än förr, och vinkade med handen, och munnen var uppsvälld och röd.
" Hade, " skrifver Lukas Abygge, " jag varit en vanlig glad och lättsinnig ung man, skulle för- modligen eller rättare naturligtvis kvinnan ha afspeglat mig.
Då hade jag betraktat henne blott som medel, ej som mål, hvilket mora- listerna fördöma.
Och på den tiden var jag moralist.
Jag har glömt, hvad jag sade till henne, men jag brouillerade mig med henne, förebrådde henne kurtis med andra o. d., hvar- vid hon ilsknade till, men jag plägade dylika stunder njuta af att betrakta, hur hon spän- N; U Z E R N ' ... - ' Broderi.
Rekvirera prof och modeplanscher å våra halffärdiga, broderade, hvita, tvätt- äkta battistklädningar från kr.
23.50 till kr.
55.20 för hela klädningen.
Vi sända de utvalda klädningarne tull- och portofritt till bostaden.
Schweizer &amp; Co., Luzern F 8 (Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
stade upp sin figur och hur det flöt saft ur pupillen ut i iris och hur läppar och tänder ökade i glans.
Jag var ju ett barn, annars hade jag handlat annorlunda. "
Men detta kunde inte gå i längden.
En ung man som Lukas Abygge, som förnämligast lefde i sina tankar, kunde visserligen hålla det uppe på detta halfva sätt längre än andra, men äfven för honom måste något inträffa.
Han hade ju lagt saken på en tämligen svår bog, som vi andra förmodligen inte skulle ha gjort, men han hade nog en liten fallenhet för att dra ut på tingen och plåga sig själf, min käre Lukas.
Nu hade snart hela sommarn förflutit utan någon händelse, och Lukas Abygge dref om- kring och hade blifvit blek och förstämd.
Jag kom nerför asfalten utanför posten en dag och såg honom, sakta och fundersamt som vanligt, svänga om konditorihörnet på väg från hamnen upp mot staden.
Han var klädd i grått, som han mest plägade vara, och bar halmhatt, ty ehuru ny student insåg han, att studentmössan var opraktisk.
Men käpp hade han.
Han var blek och mager, och den böjda näsan hängde slött öiver mustaschmörkningen, och den något utskjutande underläppen gaf ett drag af miss- nöje åt hela ansiktet, hvarförutom han hade fällt axlarna, så att det hela syntes tröttadt och otillfredsställdt.
— Den som vore fet och rund i ansiktet du!
— sade han och log svagt.
— Då önskade du endast att få bli mager.
Men hör du, Lukas, hur har du det nu med Erika?
— Jag har ingenting, svarade Lukas A b y g g e.
— Då skall du skaffa, så att det blir någonting.
— Jag är för allvarlig och långsam, sade Lukas Abygge.
Jag behöfver väldigt lång tid för allt hvad jag gör.
— Den benägne läsaren inser själf utan min förklaring, att denne unge man hade sina sidor, och här var nu ingenting att göra.
Men då inträffade följande lilla i och för sig själf obe- tydliga episod.
Lukas Abygge kommer rätt sent en kväll, då det regnat något och löfven prassla och susa rundt i den mörka staden, ut till " Bäcken ", får en whisky, sitter i en fönstersoffa och stir- rar på kandelabrarnas fladdrande sken från kassadisken, inga andra ljus äro tända.
Det är i midten af augusti, i regntiden, och ljudet af prasslande och brusande tränger in genom en öppen dörr.
Hafvet dånar aflägset och det drar kalla vindilar under soffan, och han kän- ner sig frusen och bortglömd.
som Erika har serverat honom, men när han velat kvarhålla handen, har hon helt lugnt gjort sig lös och • gått tillbaka till disken.
Skuggorna fladdra bakom henne på väggen, och det finnes bara kassan, Erika och Lukas Abygge i loka- len.
Ljuset från kandelabrarna korsar på nå- got sätt skuggorna öfver Erikas ansikte, så att Lukas Abygge får för sig, där han sitter, att hitre mungipan går ner ända till käkbågen, me- f ö r n a m vistelseort under s o m m a r e n.
G:D H O T E L Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
= N A T I O N A L.
Rum från 4 kr.
111. prospekt gratis.
IDUN 1907 — 94 — &amp; CEURS DE CHARITÉ &lt;5 ha icke blott namn om sig att utöfva en mång- sidig och vidtomfattande välgörenhet, utan äfven att göra den ärliga basaren till något i sitt slag ut- sökt, hvad anordningarnas raffinemang beträffar.
Att basaren under denna säsong icke utgjort nå- got undantag, därom vitt- na de vackra bilder vi i dag kunna bjuda därifrån.
TpiDERNA FORÄNDRAS • och basarerna med dem.
Förr var en basar en basar och därmed jämnt, ni vet, långa bord, många brick- dukar, tombola, tårtor.
Nu är en basar, ja, för att taga det närmast till hands lig- gande exemplet, en som- mardröm, den allra ljusaste, gladaste, mest illusoriska.
Och att få drömma en En herre i blomsterstån- det: " En blomma, min frö- ken. "
Han fick blomman och — hvilket leende.
.
.
Men leendet stelnade i en liten grimas: " Tio öre? "
— " Se bättre efter, min fröken.
Det var ett guldmynt. "
I dessa yttersta dagar är ingenting omöjligt.
Man blandar ogeneradt tillsam- man århundraden, väcker upp och förkroppsligar min- nen.
Man blandar också gla- deligen ihop folkslag och ra- ser.
Medan i samma stund kanske en svenska satt på en kudde å golfvet i ett pappers- hus och drack te hos en ja- pansk väninna, uppträdde en dotter från soluppgångens land som medverkande på S. de C:s basar.
Naturligtvis hade hon sin plats i blomster- ståndet, där hon med späda fingrar ordnade tulpaner och körsbärsblom.
Ett afbrott i kommersen bildade föreställningarna på trädgårdsteatern: en flickpension på 1820-talet och en mottagning hos grefven och grefvinnan Z. under samma epok.
Och öfver allt, gifvande färg och lif åt det hela, fladdrade hvad Fröding med rörande och vördnadsfull beundran kallade " flicknoblessen " och " den högsta dameliten " — fladdrade, pladd- rade, svängde sig i dans, gled ut och in, reflekterades i all sin glans i hallens stora spe- glar — präktiga speglar!
— och samlade pengar som på lek.
Men vackra visor äro inte långa, två dagar, så var allt slut och sedan — räknar manjkassan.
CAFOUR.
sommardröm, att fa vara med om en träd- gårdsfest i Floras tempel och det i denna gråa februari, när man ännu har måna- der till den första blåsippan, det är ännu roligare än kyckling och jordgubbar i januari.
Helhetsintrycket från S. de C:s basar i Nationals festsal var så vackert med Grabows midsommargröna dekorationer inramade och omkransade af blommor, med körsbärsblom och guldregn och späd björkgrönska med unga damer i dräkter från den tid, då förra sek- let var lika rosigt ungt som de — så vackert, att det nästan är synd att börja plocka sönder det i tombola, leksaksstånd, handarbets- stånd, pepparkaksstånd, blomsterstånd.
De funnos emellertid allesamman, men orginellt och smakfullt ar- rangerade, och fast man na- turligtvis märkte afsikten, blef man inte det ringaste förstämd, tvärtom.
Afsätt- ningen gick lifligt.
Med litet fantasi såg man S. de C:s barnhem resa sina murar i höjden.
FRÅN S.
D E C:S B A S A R PÅ RESTAURANT NATIO- N A L I STOCKHOLM.
1.
TOMBOLAN.
FRÅN V Ä N - STER TILL HÖGER: FRÖK- NARNA S.
OCH A.
S E T - TERWALL, M. SAMSON, I. BERGSTRÖM O. E.
FOCK.
2.
B A K E L S E S T Å N D E T.
FRU M. KLINGSPOR, FRÖ- KEN M. KLINGSPOR, FRU E. CEDERLUND.
3.
I GUN- GAN.
4.
LEKSAKSSTÅNDET.
FRÖKNARNA E.
REUTER- SKIÖLD, I.
G A D D OCH 1.
REUTERSKIÖLD.
5.
DANS- SCEN.
FRÖKNARNA S. LJUNG- QUIST, T. THISELL, K.
V O N SCHMALENSÉE, E.
MÖRNER, A.
W A W R I N S K Y, M.
V O N STEDINGK, S. MÖRNER, E.
JUEL, E.
SCHMALENSÉE, S. LUNDIN OCH M. BJÖRNSTJER- NA.
A.
BLOMBERG FOTO.
— 95 — dan ögat simmar i ett svart hål, genom hvil- ket den tomma hjärnkaviteten skymtar, näsan har fått en förknölning i spetsen, så att den hänger tung och rund öfver munnen.
När hon nu skrattar och slår sig på knäna, spela alla dagrarna upp en hemsk dans i ansiktet.
— Erika!
— ropar Lukas Abygge.
— Hvad vill Lukas?
— frågar hon.
— Kom hit!
— Hvad är det med dig?
Du sitter väl inte i sjön!
— Få se på ditt ansikte!
Du såg nyss ut som en häxa.
— Att du alltid ska vara oförskämd!
— säger flickan ret- ligt och vänder ho- nom ryggen.
I samma ögonblick kommer ett sällskap herrar in.
— Tjänare, Lukas Å b y g g e!
— ropar en grof, röd garcon, går fram till Erika, om- famnar henne, vaggar henne åt höger och vänster, spinner som en katt och biter henne på skämt i axeln, medan hon skrattar, skriker och vrider sig loss och ljuslågorna böjas för dragen från dörren. — Lukas Abygge skrif- ver härom: " Kvällen i fråga gaf mig en erfarenhet, som likt alla andra erfarenheter uppen- barade sig plötsligt och oförberedt och bara var ett distinkt uttryck för något, som jag dittills vetat otydligt.
Det var egentligen mycket enkelt och naturligt.
Hvad kunde jag betyda, som satt i en soffa afsides och stir- rade?
Inte skall man sitta afsides, Lukas Abygge, och inte skall man fråga här i lifvet!
Jag frågade om en sak, när jag exercerade beväring, liksom jag alltid har frågat, ty jag är ju utmärkt väl uppfost- rad — sade man förr När han mot morgongryningen återvände hemåt, såg han en stor svart hund skällande springa upp från den öppna hamnplatsen utan- för hans fönster.
— Omen accipio!
— mum- lade han för sig själf och gick in *.
Nu frågar den benägne läsaren, hvad Lukas Abygge sedan gjorde.
Han klädde sig följande dag i visitdräkt, köpte några hvita rosor, tog IDTJN 1907 — Nej, se på den!
— utropade Erika.
— Ska ' du fria?
— Nej, fröken Erika Andersson, svarade Lukas Abygge, jag skall endast be att få till er öfverlämna dessa rosor såsom en ringa gärd af tacksamhet för den gångna sommaren.
Ro- sorna äro hvita, därför att de komma från en oskyldig yngling.
Farväl!
Erika satt, helt gifvet, rätt opp och ner och stirrade.
— Är karlen to- kig?
— sade hon slutligen, men när Lukas Abygge, kom- men upp i vagnen, tog fram näsduken, och som han själf skrifver " möjligen inte absolut fri från en mindre bikänsla för situationens va- lör ", torkade en tår, då brast hon i ett skratt, som enligt hvad jag senare gjort mig mödan att ta reda på, skall ha för- vandlats till några minuters gråt.
Men Lukas Abyg- ge reste samma dag till en släktinge norrut och stannade där, ända tills han skulle rusta för Uppsala.
Jag har på ett ställe i anteckningar- na funnit följande rader: " Hade inte Erika varit, hade jag för- modligen inte beslu- tat att lära känna kvinnorna.
Hade jag inte lärt känna kvin- norna, hade jag ju aldrig lärt känna lif- vet.
Hade jag inte lärt känna lifvet, ha- de jag inte fått mitt äckel.
Hade jag inte fått mitt äckel, hade jag inte beslutat dö, hade jag inte beslu- tat dö, skulle jag inte ha den ljufva ro, jag nu känner.
Alltså: tack, Erika!
Jag förstod dig inte, men du lärde mig att förstå.
Jag har dig och de tio öfriga förälskelserna och de tre förlofningarna att tacka för en del.
Det var jag, som var den — jag frågade, och då svarade den gamle fanjunkarn: " nu går det naturligtvis inte, FRÅN GERTRUD-PREMIÄREN P Å DRAMATISKA TEATERN.
GERTRUD KÄNNING (FRÖKEN LUNDEQUIST) för det strider mot OCH G A B R I E L LIDMAN (HERR LINDBERG) I A N D R A AKTENS STORA AFSKEDSSCEN.
reglementet, men hade ni låtit bli att fråga, FOTO FÖR IDUN A F A.
BLOMBERG.
ständigt omöjlige.
hade detkanskegått. "
Jag skulle vilja, att Nu tog Lukas Åbygge sin hatt, betalade en droska och åkte ut till " Bäcken ".
Erika ni kom hit alla, så att jag fick kyssa er, och gick helt stillsamt.
Han gick långt utom satt på verandan och broderade.
Det var en vinka med handen, lägga mig till rätta och staden och lade sig i gruset vid hafsstranden, sval och solig augusti med luften ren efter abdikera ".
såg på fyren, som blinkade i horisonten, kysste regnet.
Detta skref han strax före sin död.
en gammal sten och sade högt för vågorna, Lukas Abygge var min vän, och jag har som gledo in: saknat honom.
Att han inte lämpade sig för * Enligt Lukas Åbygges egna ord skall det denna stund första gången börjat bli klart för honom, att — Frågar jag dig, om jag får vara kär i denna tillvaro, kanske den benägne läsaren har han borde genom en enkel viljeakt afstå från att lefva, dig, får jag kanske inte, fast du inte heter insett.
och den svarta hunden var närmaste orsak.
Den be- Erika.
Därför är jag det ändå och kysser dig Min personliga ställning till saken torde nägne läsaren behagade lägga märke till detta rätt in- utan att fråga.
T y det roar mig.
tressanta fall af lifsmystik.
— vara klar.
IDUN 1907 — 96 D E T I D A G A R N A T I L L S A T T A RÖSTRÄTTSUTSKOTTET.
SOM SKALL FÖRBEREDA REGERINGENS FÖRSLAG.
FOTO FÖR] DUN A F A.
BLOMBERG.
Till vänster utskottsledamöter ur första kammaren, till höger de ur andra kammaren.
Sittande vid bordet från vänster till höger äro: frih.
C. Klingspor, general- direktör A.
R. Åkerman, ryttmästare P. O. Liedberg, frih.
G.
L.
De Geer, grefve Hans Wachtmeister, landshöfding G.
M.
U. Kudebeck, lektor F. Nyström, professor K.
H. Blomberg, häradshöfding O. Berger, riksbanksfu Imäktig G. F. Östberg, riksbanksfullmäktig Olof Jonsson i Hof, utskottets ordförande f. excellensen Chr.
Lundeberg, f. excellensen K. Staaff, hemmansägare Hans Andersson i Nöbbelöf, hemmansägare Svensson i Skyllberg (suppl.
), domänintendent E.
A. Lindblad, frih.
Carl C:son Bonde, hemmansägare A. Henricson, f. statsrådet Fr. Berg, plåtslagare S.
H. Kvarnzelius, fil.
d:r Dav.
Bergström, redaktör Hj.
Branting, hemmansägare L.
J. Jansson i Djur- sätra och v. häradshöfding J. Larsson i Lund.
Stående från vänster till höger: suppleanterna bruksdisponenten O. M. Strömberg, Jandshöfd.
grefve Axel Wachtmeister, godsägare G.
Ros, grosshandlare O. Almgren, redaktör K.
M. Lindh, landtbrukare P. Nilsson-Bosson, snickare H. Lindqvist, folkskollärare L.
G. Bromé, borgmästare K.
E. v. Geijer, landtbrukaren P.
A. Larsson i Säby, landtbrukare Eriksson i Lindehult och handlande E. Sundin.
Jag sitter här och ser, att hela natten har gått.
Det rodnar mot soluppgång.
Jag tänker på, hur gammal han var, när han dog.
Han var bara 26 år, 4 mån.
och 16 dagar.
Enligt dödsannonsen djupt sörjd och saknad samt i tron på sin Frälsare.
D EN BILD A F R Ö S T R Ä T T S U T S K O T T E T, samladt till arbete i riksdagshuset, som Idun i dag kan meddela, bör kunna påräkna allmänt intresse i en tid, då man öfver allt i byggderna med spänning afvaktar lösningen af denna landets lifsfråga.
Omkring Wennerberg ' stöden.
M EDAN DET tyckes råda blott en tanke om förslaget att resa Gunnar Wenner- berg en staty i Uppsala, divergera meningarna om hvar i universitetsstaden den projekterade statyn en gång bör ställas.
Vi minnas i hvilka poetiska ordalag försla- gets upphofsmän pläderade för att studenternas Horatio skulle få sin plats nere vid Islands- bron, mellan kajen och " Vershuset ", där han skulle se " isflaken om våren " och höra " Kri- stinas klocka ringa om aftonen ".
En nykter kritik synes dock ha åtskilligt att anmärka mot platsen, men Uppsala har så många min- nesrika platser, att svårigheten endast ligger i att välja den lämpligaste. '
En gammal student och " sångarbroder ", numera lektor i en Norr- landsstad, har ett nytt förslag, som han fram- för i följande ordalag: " — — Slottsbacken!
Just där skulle jag vilja ha Gluntarnas evigt unge skald.
Hans minne bör icke banaliseras genom vanan, att Allmänna sången slutar sina repetitioner inför honom, låt honom slippa den kalken.
Nej, på Slottsbacken vill jag ha honom, just där vi samlas Valborgsmässoaftonen på den eviga vå- rens helgade plats, nedanför norra slottsfly- geln — —. "
.
SPECIALAFFÄR.
I T O ¥^ I FÖR D A M A R T I K L A R F t ^ E - j d l f T L " — — Gud bevare mig, " skrifver en annan intresserad insändare med hänsyftning på den ursprungligen föreslagna platsen, " för att den vördnadsvärde och älsklige diktaren skall få sin staty på ett locus, som alls icke harmo- nierar med sångaren själf.
— — Res hans staty på en plats vid Fyris, där miljön full- komligt harmonierar med sångarens upphöjda idealism! "
Huru delade meningarna sålunda äro i frågan, tro vi dock icke, att den skall bli något slags lass-stjälpande tufva, utan att Uppsala till slut skall kunna finna en värdig plats för sin gamle diktare.
Tills vidare se vi alltså i menings- brytningarna endast ett nytt bevis för det in- tresse, hvarmed idén öfver allt omfattas.
* Att Wennerberg med den hjärtats nyckel han fått af en gifmild moder natur också skaffade sig inträde till otaliga danska hjärtan, speciellt naturligtvis bland studenterna, vet hvar och en med danska förhållanden något förtrogen.
Men för dem som icke äro det, och som resignerat inför utomståendes okunnighet om och likgil- tighet för svenska insatser inom konsten, är det måhända en smula oväntadt, att det i Danmark finnes studenter, som icke blott känna och älska Wennerbergs Gluntar, men känna dem så, att de önska, på hvad sätt det nu kan ske, bidraga till " at rejse Skjalden hans iEresstötte. "
-!
» f i n ^ G T ^ J R T.
HUMLEGÅRDSGATAN 18 JTl&gt;MJLHb3li^l C 1 DROTTNINGGATAN 2 9
— I ett bref, hvarur vi med största nöje med- dela några utdrag, gör sig en dansk student entusiastiskt, men samtidigt på ett betecknande taktfullt och försynt sätt till tolk för dessa de danska studenternas tankar, och vi ha all anled- ning att tro, att han verkligen är en röst ur hopen.
" — — — Ogsaa for o s, " skrifver han, " som desvasrre aldrig har betraadt Fyris strand, er Uppsala kendt og elsket som vore Drömmes skinnende Fata Morgana — — — og det er Gunnar Wennerberg, der har lasrt os at kende og elske det, det er genom hans mesterlige Tondigtninger, at det er os hjemligt og kaert, skönt vort Öje aldrig saa det.
Og naar jeg nu lasste det Digt til Ungdoms- stadens och dens Sangers jEre, thi Prosa er det sandelig ikke, som Mari Mihi og Manasse har offentliggjort i Iduns Spalter, da bankede ogsaa Hjasrtet i mit Bryst og jeg lykönskede Ophovs- manden til den glimrende Idé, idet jeg samti- dig spurgte mig selv: mon det er en Sag, som den svenske Student vil sastte en iEre i alene at udföre i Virkeligheden, vil han mon tillade at andre, som kun i Drömme, baarne af Gun- nar Wennerbergs Toner, har vandret längs Fy- ris-Aan og plukket af Kungsängens Liljer, vil han tillade ogsaa dem at vasre med om at rejse Skjalden hans iEresstötte?
t Du Idun, som er en fortrolig Budbringer fra Ideens Fasdre, Du kan maaske sige mig det, thi j e g kender den danske Student daarligt om han icke med Gladde vill give sin Skasrv.
Og dersom " O.
D. "
eller andre av Sanggudens Yppersteprasster ville gasste ogsaa Danmark, da vil sikkert ogsaa andre Ikke-Studenter finde Vej t i l d e r e s Konserter.
Spörg Dem, Idun, thi nödigt vilde vi trsenge os ukaldte frem, men endnu nödigere vilde — — ihvert Fald jeg — gaa Glip av Lejligheden til at give Gluntarnes Digter min Hyldest.
En dansk Student.
Såsom fortsättning på den n:r 5 af Idun begynta enquéten ge vi i dag offentlighet åt ännu ett par uttalanden, som ytterligare visa, att man inom konstnärernas led ägnar idén den varmaste sympati.
Så skrifver vår mångsidige och talangfulle skulptör C.
J. Eldh, som be- kant skapare bl.
a. af den för Nordiska museet af- sedda statyn af Odin, följande tänkvärda ord: Minnet af Gunnar Wennerberg bör kunna inspirera till skulptural framställning, och hos allmänheten finnes säkert intresse ' för dess realiserande.
Om inbjudan till täflan med skisser utfärdas, bör programmet lyda: förslag till minnesmärke öfver Gunnar Wennerberg (Uppsala).
Vidare är det nödvändigt att borttaga alla bestäm- melser, hvilka blott binda konstnärens fantasi.
(Jag erinrar om Uppsala studentkårs landsbe- ryktade porfyrkolonn.)
Huru Wennerbergs minnesmärke bör te sig, blir konstnärens sak.
Det minst ' önskvärda är väl en fotografiskt framställd statybild, en så- dan kan ha sitt familjeintresse, men knappast något mer.
Om kommande generationer skola tänkas ha någon verklig glädje af ett monument öfver en afliden storman, bör väl bilden ge någon idé om mannens andliga gestalt, ej endast exakt visa hans yttre utseende.
Enligt min mening bör ett minnesmärke, sådant här är fråga om, om möjligt skärpa samtidens beundrande upp- fattning af den man minnesmärket förevigar.
Klokast vore att först vända sig till konst- nären, som har att ge sin idé och skapa skiss; sedan, då ett godt, inspireradt förslag förelig- ger, till mecenaten.
De vackraste idéerna tillkomma icke alltid genom yttre tillskyndelse, och det ideellt sköna Prenumerera oför- töfvadt på IDUN 1907 97 — tar icke gestalt, bara för att det finnes pengar, men väl bidraga dessa till att det, som skapas vackrast, kommer till sin rätt.
Carl J. Eldh.
Skulptören Otto Strandman, som nyligen haft hela Iduns läsekrets på besök i sin ateljé, är liksom sina kolleger tilltalad af idén.
Han skrifver: Herr Redaktör.
Jag finner idén att resa en minnesstod i Uppsala åt Gunnar Wennerberg förträfflig, och att den skall kunna förverkligas tyckes mig en själfklar sak.
Angående formen för statyn vill jag icke yttra mig, då möjligen sedermera täflan kom- mer att utlysas.
Den föreslagna platsen torde nog icke vara så lämplig, utan föreslår jag, att stöden får sin plats i någon af stadens planteringar, där den kunde få en bättre omgifning än på den bullrande kajen.
Med utmärkt högaktning Otto Strandman.
Då vi besökte bildhuggaren Christian Eriks- son i hans rymliga ateljé ute på Söder, funno vi honom uppe på en ställning framför den kolossala relief, som skall pryda Dramatiska teaterns fasad, i full färd att brottas med leran.
Han steg emellertid ner från sin höjd, och under aktningsvärda bemödanden att rycka sina tankar från arbetet och icke visa sig förargad öfver afbrottet lyssnade han till våra försök att sätta honom in i vårt ärende.
Vid namnet Wenner- berg glimtade det till i hans ögon, djupa och drömmande af skapandets lust och smärta.
— Wennerberg, ack j o, visst, det är en bra idé, Wennerberg, han var ju alltid ung- domlig och glad, afbilda honom som en mun- ter ung student, det är mitt förslag.
— Herr Eriksson anser alltså — —?
En röst långt bort ifrån svarade: — Reliefen skall vara färdig i marmor till våren.
Vi ha äfven ställt oss i förbindelse med skulptörerna Aron Jerndahl och Carl Milles, för att deras namn icke skulle felas bland den grupp framstående bildhuggare, som yttrat sig om hvad vi för korthets skull vilja kalla W e n - nerbergsförslaget.
Hr Jerndahl uttalar i ett bref till redaktio- nen sin varma sympati för förslaget och sin förtröstan om dess snara förverkligande, samt ställer i utsikt, att han längre fram genom ett ett par skiaser på det enklaste och mest åskåd- liga sättet kommer att svara på våra frågor, om hur han tänker sig statyn.
Hr Carl Milles, hvars namn är knutet, för- utom till så många andra skapelser, till det berömda Sten-Sture-monumentet, finner sig före- kommen af de andra konstnärer, som uttalat sin entusiasm för idén.
Han förklarar därjämte att skall en staty resas öfver en sådan man som Wennerberg, bör den bli något " ovanligt styft ".
Men han vägrar att närmare precisera sitt uttryck, förmodligen reserverar han sina idéer — ty hvem tviflar på, att hr Milles har sina egna genialiska idéer — till en eventuell täflan.
Men innan en sådan täflan utlyses, bör enligt hans åsikt den ekonomiska basen vara tillfinnandes.
Först då, d. v. s. när konstnä- ren vet, att det finnes utsikt för, att arbetet på statyn kan begynnas inom en öfverskådlig framtid, har han verklig lust att träda fram med en skiss.
Vänersborgs Balskor!
Bästa s v e n s k a fabrikat!
Lätta!
Eleganta!
Hållbara!
Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specia- litet efter Wienermetod af Aktiebolaget A. F. Carlssons Skofabrik, Vänersborg.
Försäljas i minut hos de flesta sko- handlande i riket.
BILDANDE K O N S T [En afbruten lifsgärning.
ÖNSKA med nedanstående rader rikta den K l konstintresserade allmänhetens uppmärksamhet på en afliden ung konstnärs efterlämnade verk, en framåtsträfvande talang, om hvars utvecklingsmöj- ligheter de exponerade taflorna tala sitt mer eller mindre bestämda språk.
E N M I N N E S U T S T Ä L L N I N G efter den före- gående höst i Mörsil aflidne unge konst- nären G u s t a f L a g e r s t r ö m pågår sedan en vecka i Konstnärshuset.
Samlingen omfattar ett hundratal taflor samt ett tiotal etsningar, och de visa, att den unge målaren satt inne med en afsevärd koloristisk kraft och säker tecknarhand.
Figurmålningarna äro onekligen de mest lyckade utslagen af hans pensels förmåga, äfven om man ej kan finna några djupare personliga drag i hans teknik eller färg.
Dessa dukar röja emellertid en ärlig san- ningssträfvan, och då han i den stora målnin- gen " Kamratlag " ger en hel grupp unga män- niskor, samlade af ett gemensamt intresse, blir fr GUSTAF LAGERSTRÖM.
SJÄLFPORTRÄTT BARNGARDEROBEN I OLJA.
alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda.
IDUN 1907 - 98 — aldrig, men vi undra hur många landskap, som kunna berömma sig af ett sådant praktverk som det, som nu börjat utgifvas på C.
A.
V.
Lundholms förlag om " Lappland, det stora svenska framtidslandet ".
Ut- gifvare af denna skildring i ord och bild af Lapplands natur och folk äro biskopen i Luleå stift O. Bergquist och statsgeologen Fredr.
Svenonius, namn således som borga för,.
att företaget icke är något braskande ge- schäft, utan satts i gång för att i fosterländskt intresse lämna den mångsidigaste och gedignaste tänkbara be- skrifning öfver Lappland.
De två häften ä 2 kr.
st., som hittills hafva ut- kommit, lämna början af en intressant orienterande öfversikt öfver landskapets stomme i allmänna drag, be- titlad " Lappland från ballong ".
Därefter komma att följa specialartiklar af sakkunniga författare inom alla områden, och namnen på de medverkande synas lofva, att enligt utgifvarnas ord " ingen för kännedomen om Lappland och dess folk väsentlig fråga skall lämnas oberörd ".
1 texten äro talrika fotografier insprängda, men dessutom innehåller hvarje häfte två lösa, syn- nerligen artistiskt utförda färgtrycksplanscher efter ori- ginal af svenska konstnärer.
4 * Dalarna i ord och bild kallas en af redaktör A.
" EN HISTORIA ".
MÅLNING I OLJA A F F. Lidman i Hedemora utgifven serie, som afser att lämna en uttömmande beskrifning öfver det rika och fagra landskapet.
Det första häftet, öfver Falun, har nu efterföljts af ett nytt öfver Hedemora, som ger en rikt illustrerad skildring af staden.
Andra orter och platser komma att successivt behandlas i de följande häftena.
G U S T A F LAGERSTRÖM.
karakläristiken liffull, hvartill kommer en fär- gens must och en stämningens klang, som veri- fiera det äkta konstnärskapet.
Äfven hans själfporträtt äro gifna med samma sanningssträfvan.
Landskapen ha mindre betydelse, men de gömrria goda ansatser, som kanske skulle blif- vit fullmogen konst, om ej döden i förtid brutit ned den spirande kraften.
Såsom utställningen nu är ordnad, börjande med alster från 1890 och slutande med ett jämt- ländskt landskap från 1906, ger den i sin sam- lade form en intressant bild af en konstnärs- fysionomi, som visserligen saknade djupare egenart, men dock var en talang att räkna med.
Ändtligen, och det icke en dag för tidigt, lär man här och hvar kring landet ha vaknat upp till insikt om att den underhaltiga kolportagelitteraturen är den sämsta tänkbara själaföda, och att detta öfverallt ut- bredda ogräs måste rensas bort.
Och då det bästa vapnet mot simpel litteratur är, eller borde vara, god, värdefull litteratur, är det glädjande att bokförlagen visat sig lyssna till dessa röster ur massorna och be- funnits vilja tillmötesgå deras kraf på läsning, som icke längre skall enligt det gamla receptet vara slecht und billig utan bjuda värdefullt innehåll till facilt pris.
Sålunda har Ljus ' förlag nu börjat utgifvandet af August Strindbergs stort lagda verk " Svenska öden och äfventyr ", att utkomma i 25 häften å 10 öre.
För 2: 50 får man alltså i en 550 sidor stark volym, tryckt på godt papper, i smakfull utstyrsel, vår störste författares populäraste arbete.
I sanning en god start af företaget att sprida g o d läsning bland folket.
— ER Syndabocken.
Berättelse af August Strindberg.
(Forts. fr. föreg.
n:r.)
Här fick Libotz en straffande blick, som han måste hålla till godo med.
.
.
och Askanius gick p å: — En snäll och bra flicka, det är mina ord.
.
— Nej, det var notariens, afbröt Tjärne.
— Och den, som skall ha henne en gång, det skall vara en ordentlig karl och inte en som super, så han kommer i tidningarna.
All Askanius ' infödda ovilja mot Libotz trädde nu fram igen, och han ref och slet i den arme mannen.
— Knep går till en liten tid.
.
.
— Karlax går längre, interfolierade Tjärne.
— Och när man inte är kvar i hofrätten, skall man icke sätta hofrättsnotarie på sin skylt.
.
.
Ärlighet varar längst, och den, som skall handhafva rätten, måste själf respektera densamma.
.
.
Här brast Tjärnes tålamod; han reste sig under förevändning att inspektera några dik- tade brandposter, tackade för aftonen, tog Li- botz med sig och gick åt dörren.
Men Askanius, som var trög i vändningarna, hann endast framstöta några: Får jag, får jag lof.
.
.
Karins uppträdande i dörren med vatten- flaskorna hejdade de aftågande, och Tjärnes eviga törst kom honom .att falla för frestelsen att stanna, hvarpå Askanius fick en ny ord- ström i gång: — Posten, så här dags; inte är posten öppen så här dags.
.
.
— Brandposten, sa jag.
— Telegrafen kan stundom vara öppen om natten, men postkontoret — al-drig!
— Godnatt, bror, nu skall du gå och lägga dig, slängde Tjärne efter sig, när han flydde, medförande Libotz, som ville stanna och ta afsked riktigt.
Askanius blef sittande och talade ut i mör- ker och luft sin harm öfver människors otack- samhet och taktlöshet.
Men när fiskalen och notarien kommo ut på gatan, så brast det l ö s; allt hvad de icke fått säga därinne i paviljongen, kom nu i dagen, och ett nättprat på trottoarkanter, på stora torget, på kyrkogården utspann sig och varade ända till morgonen.
F LITTERATUR O CH DE YTTERSTA skola varda de främste.
.
.
Orden torde med allt fog kunna tillämpas på Lappland, detta vårt nordligaste och största landskap.
I hvarje fall kan ingen bestrida, att det intill en icke alltför långt aflägsen period varit det yttersta, den hvita fläcken på kartan, den döda massan, det stora X i landskapskedjan.
Vi veti alla, hvilken förändring som skett, hastigt, som allt sker i våra dagar.
Det främsta landskapet är ju Lappland icke, blir kanske Amerikanska, lätta o. eleganta (E hög modell, yllelodrade.
Vintertid och i regnväder lika oum- bärliga som den tunna skon är för baltoiletten.
Ytterst välsittande, star- k a och varma., fris Vid rekvisition angifvas.
torde sko- K r.
Il; 50. eller galoschnummer Silvanders, Skoaf delningen, Göteborg.
ÖR A T T rädda sin vän, tog nu Libotz ett djärft steg, djärft för honom, den försagde.
Han tryckte på ringet, och om två minuter syntes Karin, något yrvaken, ty klockan var nu två.
Då vaknade Askanius, och med en vred blick frågade han flickan: — Hvad vill du?
— Det ringde, källarmästarn.
— Hvem har understått sig ringa?
I ett anfall af trots och för att få se Aska- nius i ögat, svarade Tjärne: — Jag har ringt, jag ville ha vatten!
Askanius betraktade fiskalen noga, for med handen öfver pannan och framsade: — Kors, jag tyckte, men j det är ju.
.
.
jag måtte ha slumrat, är det inte?
— Tjärne, svarade Libotz.
— Ja visst, fiskalen, han ville ha vatten, gå efter vatten, Karin.
Karin gick.
— Karin är inte någon vacker flicka, som notarien förstår.
.
.
— Det har jag aldrig påstått, vågade Li- botz, men hon är en snäll och en bra flicka; hon är långt ifrån vacker.
— Tycke och smak äro olika, men att kunna påstå att Karin är vacker.
.
.
— Jag har inte påstått.
.
.
— Hennes drag äro icke regelbundna, hyn något passerad och figuren si och så, men en snäll och bra flicka är hon, och den som säger annat han är en baktalare, ja, det är ordet!
Åtta dagar senare var advokaten Libotz ringförlofvad med Karin, och de spatserade hvarje morgon ut i naturen.
Askanius blef kall emot båda, förebrående Karin otacksamhet.
Under dessa dagar hade Libotz bestått en svår kamp, då han bestormades med bref från brodern, som begärde hans borgen på flere tusen kronor.
Advokaten hade svarat att han icke kunde borga för den summan han icke ägde.
" Men du har råd att gifta dig, " svarade bro- dern.
Denna sublima yttring af logisk egoism stålsatte Libotz några dagar, ty det var för mycket, äfven för honom.
I samma vefva måste han ta hand om fadern, som gjort kon- kurs, var sjuk och icke kunde få komma på fattigvården, både därför att han var så hatad och därför att han ägde burgna släktingar.
Han fördes till stadens sjukhem, där Libotz fick underhålla honom på andra klass.
Då tyckte notarien att han gjort sin skyldighet, och kunde slippa borgen åt brodern, men an- dra tyckte icke så.
Askanius kom också fram till Libotz vid middagsbordet och hviskade: " att lämna sin egen bror i sticket, det är inte vackert. "
— Jag har icke satt honom i sticket!
sva- rade Libotz undergifvet.
Joo, han får lida för andras vårdslösa upp- förande.
IDUN 1907 — 99 — Där var lögntornet igen, byggdt på en lögn och som icke kunde rifvas.
ett bref från hvad lida för honom.
förlorat en process, kärandens talan.
hans bror, Grefven hade där Libotz fört förklarat att det slog hatet ut åt sidan.
K o m så tidningen med fyllerimålet, och grefven stack bladet under förvaltarens — katen har varit alldeles slutsåld, men finnes n u åter på lager.
Kör smäria damer är höft- formaien ' Ideal » förträfflig.
Den gifver nämligen vacker och elegant form öfver höfterna och framtvingar den omtyckta » raka frontlinien ».
För korpulenta da- mer är höftformaren » Ideal » alldeles oumbärlig, ty o m den rätta storleken köpes, förminskar den höfterna och glfver dem vacker och elegant form Då hade ordet brännvinsadvo- kat fallit, och när förvaltaren var Där fann han brodern, i hvilket denne skildrade han fått sålunda Höftformaren " IbEflL ") Libotz satt och såg på det, teg och gick hem.
Hade j a g rätt!
näsa, fräsande: 3 TEATER OCH MUSIK Q Där är brännvinet, advo- " Gertrud " på Dramatiska teatern.
är därefter.
Allt med allt, Libotz insåg att han, om ock I — IJALMAR SÖDERBERGS mångdryftade, tankedjupa " * och själfulla drama om kärleken upplefde ändtligen i förra veckan sin dubbelpremiär på tvenne nordiska Men som han var öppenheten själf, talade han hufvudstadsscener.
I Stockholm blef det för såväl för- fattaren som hans tolkare en vacker konstnärlig fram- om detta för Karin, och hon uttryckte sitt ogillande, då hon skulle vara med och um- gång, i Köpenhamn — ja, hur saken förlopp i Köpen- hamn, därom har den geniala artist, som där hade åtagit gälla detta en gång.
Libotz kunde icke neka sig det vanskliga värfvet att bära Gertrudge.stalten att hon också hade rätt, och så satt han i en fram till förståelse, om än icke seger, med några rader af blod och tårar på annat ställe i detta nummer gif- ny slitning.
vit besked!
Förlofningen gick på, och hade varat en Om det märkliga dramats plats i Söderbergs dikt- månad.
Första veckan talte de om sin barn- ning har Bo Bergman redan med så mycken finhet och dom, om föräldrar och släktingar; andra veckan ärlighet talat, att vi här icke vidare anse oss behöfva om framtiden, om giftermål och bosättningen.
ingå på dess litterära analys.
Vare nog sagdt, att det trots sina påtagliga dramatiska brister — eller vi skulle Som de voro ense i alla punkter, emedan Li- hellre vilja säga sin stolta oefterrättlighet — tack vare botz beslutat sig öfverlämna allt sådant åt sitt skälfvande inre lif äfven från scenen gjorde ett henne, så var våningen snart hyrd, i fantasien, starkt intryck.
Kring Gertrud hade fröken Lundequist möblerad i fantasien, och ingenting fanns att förmått gjuta den klärobskyr af medfödd själsadel och lifssargadt vemod, s o m bildar hennes väsens dualism tillägga eller diskutera.
Tredje veckan talade och på samma gång personliga enhet, och man förstod de om första veckans samtal, och fjärde veckan henne alltid, äfven där man icke gillade.
De tre män om andra veckans.
Libotz började märka att af så skilda andliga typer, som gestalta hennes lif, hade också fått i det hela goda representanter i, Frö- samtalsämnena tröto, att aldrig något lifligare berg-Känning, August Lindberg — Gabriel Lidman, Hans- meningsbyte uppstod, som kunde elda och ge son — Erland Jansson.
Klarast, manligast, äkta mänsk- impulser.
Men för att samförstånd skulle råda, ligast lyste diktarvisheten genom Gabriel Lidmans för- stack han under stolen med alla afvikande me- ädlade drag — här har också författaren nedlagt sin ömmaste omsorg.
Något bättre än Känning har hr ningar, eller lefde han sig in i den föreställ- Fröberg hittills icke uppnått; hr Hansson gaf god ningen, att de voro ense i alla punkter, måste illusion åt den unge musikerns brutala konstnärsegoism.
vara det, om en varaktig lycka skulle kunna Ett litet smycke af kärleksfull karaktäristik var fru råda i äktenskapet.
Äran var så stor för ho- Sandells skildring af den gamla fru Känning.
nom, att han älskades af en kvinna, därför an- Premiären blef som sagdt till en glädjande framgång.
såg han som en gengäld att hon fick råda i Otaliga inropningar af hufvudrollernas framställare, sist författaren gång på gång.
God början!
— dånade allt, utom hans processer, dem talte han icke det genom applådsalvorna — lyckosam fortsättning!
om, ty de voro andras tillhörigheter.
Om sedan " Gertrud ", med sin allvarstyngd, sin Om söndag skulle de roa sig, från morgon ringa yttre handling, sitt försmående af billiga scen- knep, verkligen blir ett publikstycke, som någon längre till kväll, äta middag ute på landet och ha tid kan hålla sig uppe, därom är vanskligt att pro- det riktigt angenämt, ty Karin var ledig hela fetera.
Må vi glädjas, att vi denna gång åtminstone dan.
De startade vid 9-tiden, och flögo ut med några parkettlängder distanserat " athenarne " söder genom tullen.
Först talade de om de små till- om Sundet.
Säkrast dock att icke förhäfva si ?.
dragelserna sedan de skilts i går middag: J. N — g.
ofrivilligt, åsamkat skref — det farliga papperet.
Nå v a de mycke folk- i går afton?
frå- COLKTEATERN.
M o r k u l l a n, Frans Hedbergs folk- ' lustspel, uppfördes i lördags för första gången å — Ja, det är j u alltid mycket folk om lör- denna scen.
Titeln är en petrificerad vits, ty hufvud- dagarne.
(Det visste han ju.)
personen i stycket är en liten Morakulla, som man gör bekantskap med uppe i Dalarna, följer ner till Stock- — Var källarmästarn vid godt humör?
(Det holm och slutligen återser i hemtrakten, efter pjäsens brukade han aldrig vara.)
mödor lyckligen förlofvad med en byggmästare med — Han knarrade j u som vanligt — men framtid.
Ämnet är lyckligt valt, synnerligen rikt, och han är snäll ändå i grund och botten.
(Detta stycket har alla förutsättningar att slå an på Folk- teaterns publik, hvilket det också i h ö g grad gjorde.
ordet snäll begagnades oftast af Karin, emedan Några stora dramatiska scener förekomma icke — ridån hon visste att hon själf ansågs som snäll.)
går omtänksamt ner, hvar gång det lagar sig till ovä- Men hvar var du i går afton?
der — men däremot en del rätt putslustiga, och dia- logen är jämnt smårolig, kanske med undantag för en — Jag satt hemma och skref, för att kunna vara ledig i dag, kära barn.
— Nej si en så onödig och odräglig tredje akt.
Bäst redde sig, när det gällde att spela dalfolk, teaterns kvinnliga krafter.
stor fågel, det är visst en glada.
Fru W a h l b e r g som Morkullan och fru L i t h m a n som — Inte finns det glador här i trakten, inte.
hennes syster Kirsti voro sålunda ganska illusoriska, något som svårligen kunde sägas om hrr F a s t b o m — Jo, det tror j a g bestämdt, och det måste och V i d b e r g som deras respektive beundrare.
De vara en glada för han har klufven stjärt.
öfriga medspelande presterade i sina små roller ett — Tror du inte det kan vara en ormvråk, godt, jämnt spel.
för han skriker så på det sättet?
gade - fästmannen.
- ' — Kanske — — det, men ormvråken har inte stjärt.
Men sädesärlan också klufven där på gärdesgården har stjärt.
Kåss j a, det har j a g inte tänkt på, men så i Buttericlcs Mönsteraffär, sin broder obehag, och han under samt afsände klufven Köp alltid ett litet nummer!
Vid beställning måste uppgifvas noggranna mått omkring höfterna och midjan.
Vi sända Eder då den storlek, som passar.
Höftformaren » Ideal » måste sitta stramt, annars gör den ingen nytta.
Finnes i följande färger: Svarta, hvita, ljusblå,skära och beige och kosta pr st. 4 kr.
75 öre.
Till landsorten endast mot postförskott Ensamförsäljare: det står Berlins naturlära, inte vet j a, men du har så rätt, Karin lilla.
(Forts.) Från konsertsalen.
C Ä S O N G E N S TREDJE SYMFONIKONSERT å Kungl.
teatern hade kommit vår musikpublik att mangrant infinna sig, och den förnämligaste lockelsen utgjordes naturligtvis af Hugo Alfvéns symfoni nr 3, E-dur.
Detta den unge komponistens senaste verk inom den stora musikformen är en skapelse lika mycket af en rikt blommande fantasi s o m af en liflig och varm känsla, hvartill kommer en orkesterbehandling af ut- sökt glans och raffinemang.
Det nationella draget är Drottninggatan T 2, S t o c k h o l m.
Ull 11 I 1IMMIMI llll r I icke mycket framträdande, därvidlag finnes betydligt mera utpräglad svenskhet i Alfvéns tidigare verk, men symfoniens stora fond af ungdomlig värme, af ljust, käckt lynne och här och där vekt svärmeri har förlänat den- samma en skönhet, som tränger in i sinnet med något af en solstråles makt.
Hofkapellet under komponistens ledning öfverträf- fade sig själft vid utförandet af den mycket svårspelta symfonien.
Återstoden af programmet upptog Tschaikowskys orkesterfaniasi " Romeo och Juliette ", som gjorde ett skäligen matt intryck, hvaremot den därpå följande symfoniska fantasien " Pohjolas dotter " af finnen Jean Sibelius vidgade blicken mot Kalevalas vilda sägenrike och tjusade med sällsamma tongångar och mystiska klangeffekter.
Där fanns djupt trängande nationell färg, som visar, hur intimt den finska tonkonsten är sam- manvuxen med sitt land.
Som afslutningsnummer tjänstgjorde August Ennas rätt uttryckslösa uvertyr till " Cleopatra ".
Dessa tre tonverk dirigerades med känd skicklighet af hr A r m a s J ä r n e f e l t.
E — t.
E N UNG VIOLINIST, hr I s r a e l Hägerstrand, konserterade nyligen i Vetenskapsakademiens hör- sal, och hans spel ådagalade, att han ej hörde till de unga brushufvuden, som i otid träda fram för offent- ligheten och pina den hoptrummade åhörarekretsen med sina omogna färdigheter.
Hr H. har tvärtom hunnit ett gode stycke framåt, han förfogar öfver en ren, vacker ton, en sund uppfattning och aktnings- värd teknisk kunnighet.
Det elevmässiga finnes natur- ligtvis ännu kvar och framträder i föredraget, som har något ofritt och konturlöst öfver sig.
Men på det hela taget blef intrycket godt.
Programmets pianistiska del sköttes af hr J o h n C e d e r l u n d, hvilken tillsam- mans med konsertgifvaren korrekt och flärdfritt spe- lade en sonat af Leclair samt f-dur-sonaten af Grieg.
Fru M a l l y H ö g b e r g medverkade med några sånger ur vår ungsvenska tonkonst.
Det heterogena i dylika plock konserter — en sorts musikalisk pytt-i-panna — kvarstår dock alltid som ett otillfredsställande faktum, hvarför man med så mycket större utbyte lyssnar till den exklusiva ton- konst, s o m inneslutes i kammarmusiken.
Trion M a r t h a O h l s o n — A x e l R u n n q u i s t — C a r l L i n d h e bjöd vid sin andra kammarmusikafton på ett öfvervägande konstnärligt program.
Den Trio sinfonica, D-dur, o p.
123, af Enrico Bossi, s o m in- ledde konserten, kännetecknades af stor omväxling i motivens uppfinning och genomföring och af en klang- skönhet, som ställvis i sina stegrade moment röjde den italienska karaktären.
Genialitet i djupare me- ning finnes icke, men däremot en rikt vällande känsla, hvilken särskildt afspeglar sig i adagiot med dess gri- pande svårmod.
Ällegrettot (novelletta) är kanske trions originellaste sats, och det afslutande allegro energico verkar friskt med sina effektfulla stegringar och klara rytmik.
Följde så Divertimento, Ess-dur, af Mozart, med de kända Mozartska tongångarne, ett på det stora hela rätt obetydligt verk, samt som slutnum- mer pianokvartett, Ess-dur o p.
87, af Anton Dvorak.
Denna komposition är frisk och munter s o m en alpfors, hoppar lik denna åt alla sidor, drar med sig likt och olikt, lefver godt på sitt aldrig sinande sångar- kynne och kan konsten att vara ny och öfverraskande i sin gamla fåra.
De unga exekutörerna utförde samtliga nummer med schwung och \ ä r m e; man märkte att det var dem en glädje att spela.
Som biträdande altviolinist medverkade hr G u s t a f M o l a n d e r och gaf med sin temperamentsfulla stråke ensemblen ökad fyllighet.
B — t.
IDUN — 1907 100 — T i l l k o k n i n g: 1 k g.
flottyr.
JokoWvad skalljag B e r e d n i n g: K ö t t e t skares i fina tärningar.
Smör o c h m j ö l samman- frasas, buljongen påspädes o c h såsen får k o k a 10 min., köttet ilägges o c h stufningen får e t t uppkok, hvarefter den afsmakas med kryddorna och ägg- gulan tillsättes.
Massan utbredes på e t t flått fat a t t kallna.
A f köttmassan for- mas aflångt runda kroketter.
De rullas i stötta skorpor, doppas i de upp- vispade äggen o c h rullas åter i stötta skorpor, hvarefter d e f å stå o c h stelna 1 tim. Flottyren upphettas o c h när en tunn blå rök stiger upp från ytan, ned- läggas kroketterna, o c h få koka gul- bruna, d å d e uppläggas på gråpapper att afrinna.
D e garneras med persilja och serveras m e d champinjonsås.
ägg; plättar m e d s y l t; m j ö l k; kaffe eller te.
M i d d a g: Kalffrikassé m e d ris; chokladkräm m e d vispad grädde.
L Ö R D A G.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kokt.
rökt skinka m e d stekta ä g g; m j ö l k; kaffe eller te.
M i d d a g: Ita- liensk s o p p a; stufvad sik med potatis.
1 tan- och är POMRIL — som är alkoholfri — m m m RECEPT: F a l s k s k ö l d p a d d s o p p a (f. 6 pers.).
1 gödkalfhufvud, 3 l i t.
vat- ten, 1 m s k.
salt, 6 hvitpepparkorn, 2 morötter, 1 litet selleri, 2 rödlökar, IV2 msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, l / lit.
g o d oxbuljong, brynt socker, (2 tsk.
socker, 2 msk.
vatten), 1 knifs- udd cayennepeppar, 3 msk.
sherry.
1 2 bästa läskedryck.
KOKSALMANACK Redigerad a f ELISABETH ÖSTMAN, Inneh.
a f Elisabeth östmans derskurs i Stockholm.
••• använda till min a t „ • ä CfllHOl ' tillverkas endast vitt ' mer:: HALM.
B e r e d n i n g: Kalfhuf vudet, hvaraf huden är aftagen, klyfves, hjärnan tages G r a t i n p å s i l l (f. 6 pers.).
2 ur och hufvudet sköljes väl samt lägges sillar, 3 / 4 lit.
rå potatis, 2 små röd- i vatten öfver natten.
D e t sättes p å lökar, 2 msk.
smör, (4 0 gr.), 2 msk.
elden i d e t kalla vattnet, saltas o c h Korfkakan serveras m e d skiradt smör då spadet kokat upp skummas d e t väl, kokta ä g g o c h persilja.
D e vackraste stötta skorpor.
lingon.
T i l l f o r m e n: Va msk.
smör (10 och hvarefter kryddorna, jämte d e väl an- bitarna a f hummern läggas p å botten 1 m s k.
stötta skorpor.
sade rotsakerna o c h lökarna iläggas.
och sidorna o c h med det öfriga hummer- gr.), S k o r p p u d d i n g (f.
6 pers.).
8 s t.
Soppan får sedan koka tills köttet är köttet fylles formen.
Resten a f geléet B e r e d n i n g: Sillarna urtagas, sköl- ettöres skorpor, mjölk, 1 hg.
g o d t smör, mört, d å d e t tages u p p och buljongen hälles försiktigt öfver o c h å l a daube- jas väl och vattenlägges i 12 tim. Där- 6 ä g g, V » tsk.
salt, 1 m s k.
socker, silas o c h skummas.
K ö t t e t skrädes, får stelna på kallt ställe.
Den serve- efter af tages skinnet och sillarna fläkas.
2 m s k.
fint skuren succat eller 20 och när d et är kallt skares d e t i ras m e d mayonnaise eller skorpsås.
Ryggbenet o c h alla småben borttagas skållade och malda sötmandlar.
små tärningar o c h lägges i soppskålen.
T i l l f o r m e n: / $ msk.
smör (10 noga o c h hvarje sillhalfva skares i Smör o c h m j ö l sammanfrasas, 1 l i t.
Å p p e l b e i g n e t (f.
6 pers.).
225 6 bitar.
Potatisen sköljes, skalas o c h gr ..), 2 msk.
fint stötta skorpor.
af kalfbuljongen jämte oxbuljongen till- gr. sötmandel, 10 g r.
bittermandel, 200 hackas fint.
E n eldfast omelettform Beredning: Skorporna doppas i sättas och soppan får k o k a 10 min.
Den gr. strösocker, 160 g r.
smör, 3 äggulor, smörjes med kallt smör och beströs med mjölk, läggas i ett fat o c h få stå öfver-.
afsmakas med cayennepeppar samt v i - 1 agghvita, 12 g r.
hvetemjöl, 4 k k p stötta skorpor.
På botten a f formen täckta ett par tim.
De röras därefter net o c h hålles öfver köttet i sopp- äppelkompott (2 l i t.
äpplen, IV2 kkp.
lägges e t t hvarf potatis, så e t t hvarf sönder med en slef.
Smöret smältes och skålen.
Soppan serveras o m så önskas krossocker, 2 k k p.
vatten).
sill och därpå lök.
Så fortsattes tills inarbetas i d e söndermosade skorporna.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), d e t b l i r 3 hvarf potatis o c h 2 hvarf Därefter iröras äggulorna, kryddorna med hårdkokta ä g g.
2 msk.
stötta skorpor.
succaten eller mandeln o c h sist sill.
öfverst lägges smöret i flockar och B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- nedskäras d e till hårdt skum slagna A l a d a u b e p å h u m m e r (f.
6 kas i ugn och drifves genom mandel- och d ä r ofvanpå strös skorporna.
A n - ägghvitorna.
Massan hälles i smord och rättningen stekes i g o d ugnsvärme / i pers.).
3 färska hurnrar (eller 1 burk kvarn, hvarefter den stötes m y c k e t fint brödbeströdd form o c h puddingen gräd- o c h serveras s o m frukosträtt.
konserverad hummer å 1: 9 0), 1 l i t.
tillsammans med sockret i stenmortel.
tim. das i vattenbad i ugnen omkr. I /, tim. fisk- eller ljus köttbuljong, 3 m s k Smöret.
skiras, får kallna och röres där- uppstjälpes p å varmt serveringsfat franskt vin, 10 blad gelatin, 2 msk.
efter, tills d e t blir hvitt, d å äggulorna K o r f k a k a (f. 6 p e r s.)
.
3 h g.
o x Den - och serveras m e d v i n - eller saftsås.
hett vatten, 3 ägghvitor.
en i sänder, samt ägghvitan slagen till lefVer, 3 hg.
färskt fläsk, 1 % — 2 kkp.
T i l l g a r n e r i n g: 1 hårdkokt ägg, hårdt skum, mandeln och mjölet till- risgryn, 2 l i t.
mjölk, 1 k k p.
russin, C h o k l a d k r ä m (f. 6 pers.), i del.
persilja.
mjölk, 45 gr. kakaopulver, IV2 k k p.
sättas, hvarefter massan omrÖres väl.
2 msk.
sirap, 1 m s k.
salt, V2 tsk.
strösocker,, 3 ägg,.
4 del.
tjock grädde, B e r e d n i n g: Hummern nedlägges i En kopparform eller tack järnspanna hvitpeppar.
- T i l l f o r m e n: / msk.
smör (10 6 blad gelatin, 2 msk.
varmt vatten.
kokande saltad t vatten o c h får koka smörj es med kallt smör och beströs med gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
Beredning: Mjölken, chokladen, 15 m i n.
hvarefter d e n upptages o c h fint stötta skorpor, d e n beklädes där- B e r e d n i n g: Lefvern sköljes väl och sockret och d e hela äggen hällas i en får kallna.
Den klyfves längs efter efter p å botten o c h kanterna med en och klorna krossas.
Köttet lossas var- del a f massan samt fylles till tre fjär- får l i g g a i vatten omkr. V2 tim., hvar- kastrull o c h f å under stark vispning elden, tills krämen är samt, och skares i vackra bitar.
Fisk- dedelar med äppelkompott.
Den öfriga efter den förvällas, får kallna och drif- sjuda öfver Kastrullen aflyftes o c h visp- 2 gånger genom köttkvarn jämte t j o c k.
buljongen påsättes tillsammans med vi- degen bredes ut, s o m e t t l o c k öfver ves n e t; när d e t är varmt tillsättes d e t äppelkompotten.
Puddingen gräddas i fläsket.
Grynen sköljas, skållas i hett ningen fortsattes, tills krämen är kall.
sköljda o c h i d e t heta vattnet upp- ordinär ugnsvärme omkr. / d tim.
Den vatten och påsättas i den kokande mjöl- Då tillsättas den till hårdt skum slagna o c h f å koka under rörning, tills grädden och d e t sköljda samt i varmt lösta gelatinet samt d e uppvispade äg- serveras, afsvalnad, med vispad grädde.
ken de äro mjuka, d å gröten upphälles att vatten upplösta gelatinet.
Krämen häl- gen, och blandningen får under visp- ning ett kort uppkok.
Geléet silas ge- K Ö t t k r o k e t t e r (f.
6 pers.).
H i t.
kallna.
Därefter tillsättes den malda les i en vattensköljd o c h sockerbeströdd nom en i hett vatten urvriden servet k o k t eller stekt kött, 2 / msk.
smör lefvern, d e rensade o c h sköljda russi- form o c h ställes p å svalt ställe att gr.), 4 msk.
mjöl, 4 k k p.
bul- nen, sirapen o c h kryddorna.
Massan stelna omkr. 2 tim. D å krämen skall eller silduk.
E n d e l a f d e t klara g e - (50 omröres väl o c h afsmakas noga samt stjälpas upp, hålles formen ett ögon- léet hälles på botten a f en vatten- jong, salt, hvitpeppart,: 1 äggula.
Serveras m e d Till panering: 2 ä g g, 2 k k p.
slås i smord och brödbeströdd form och blick i varmt vatten.
sköljd å l a daubeform o c h ställes a t t gräddas i g o d ugnsvärme omkr. 1 tim. mjölk eller vispad grädde.
stelna.
Formen garneras m e d hård- stötta skorpor.
l Husmo- FORSLAG T I L L M A T O R D N I N G F Ö R V E C K A N 24 F E B R.
— 2 M A R S 1907.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; farsfylldt selleri m e d brynt p o t a t i s; m j ö l k; kaffe eller t o med mjuk pep- parkaka.
M i d d a g: Falsk sköldpadd- s o p p a; k l a daube p å hummer m e d mayonnaise; stekt tjäder m e d sala- d e r; äppelbeignet m e d vaniljsås.
M Å N D A G.
F r u k o s t: Smörgåsbord; glödstekt strömming med p o t a t i s; ä g g; m j ö l k; kaffe eller te.
M i d d a g: K ö t t - kroketter m e d champinjonsås; frukt- soppa.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt m e d m j ö l k; gratin på sill; kaffe eller te.
M i d d a g: Bräckt skinka med bruna b ö n o r; semlor med mjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt bräckkorf m e d äggröra; m j ö l k; kaffe eller te.
M i d d a g: Korfkaka med skiradt smör o c h l i n g o n; körsbärs- soppa med vispad grädde och skorpor.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pannbiff med stekt p o t a t i s; kaffe e l - ler te.
M i d d a g: Grönkål med fläsk- korf; skorppudding.
F R E D A G.
F r u k o s t: Smörgåsbord; 3 1 1 2 3 1 2 EN kokerska, fullt kunnig i matlagning England.
Bernfröken, NNONSER skola vara inlämnade till Husmodersplatsen Enkel, väluppfostrad, huslig flicka, och bakn.
får från april plats i liten frisk, a f g o d familj, gladlynt, barnkär, Expeditionen senast fredag för att vid länslasarettet i Hudiksvall ägande vilja o c h förmåga a t t med barn- frisk samt barnkär, erhåller plats som familj v i d bruk i Småland.
Svar med kunna införas i följande veckas är till ansökan ledig att tillträdas den jungfrus hjälp v ä l sköta, se efter o c h » mothers help » i hem p å landet, till löneanspråk o c h b e t y g till » H. », Iduns 15 nästk.
mars.
Lönen är 400 kr.
handleda fyra barn i åldern f e m år en början m o t fritt vivre.
N å g o n kun- exp.
nummer.
jämte fri bostad och kost.
Ansökningar och därunder, erhåller plats i chefs- skap i engelska önskvärd, men e j nöd- åtföljda af åldersbevis och behöriga be- familj v i d större industriellt verk i vändig.
Svar till Mrs Walker, Chew 1-klass i g hushållerska 9 tyg insändas till sysslomannen före den södra Sverige.
Tyska föredrages.
Svar Stoke, Bristol.
pålitlig och duglig till allt hvad som 1 mars.
Platsen tillsättes med tre må- med uppgift o m meriter, ref., ålder förekommer i ett herregårdshushåll, sö- naders ömsesidig uppsägningstid.
och löneanspråk till signatur » B.
W.
» kes till herregård i södra Sverige 24 Direktionen. "
under adress S. Gumaslii Annonsbyrå, april.
G o d l ö n.
Eek.
och ansökan till Kostnadsfritt.
EN ung flicka, (hälst tyska som för- Stockholm.
bli h. t.
1907 lediga vid » Högre elemen- » A.
M. », Iduns exp.
Om Ni genom står svenska språket), kan f å plats i tarskolan f ö r flickor » i Helsingborg.
ANSPRÅKSLÖS, bildad flicka, hälst me- enkel o c h pålitlig fröken, s o m Med under v isuing liten bättre familj i Göteborg.
D e n EN hvardera tjänsten är förenad un- delålders, något kunnig i sömnad, full- är villig a t t jämte barnjungfru hand- pr 7correspon- sökande b ö r vara kunnig o c h prak- dervisningsskyldighet i tre a f följande komligt frisk, önskas för vården af ett detis ämnar lära tisk, samt villig deltaga i hvarjehanda hafva o c h sköta tre barn i ålder 2 sex läroämnen: tyska, geografi, histo- barn (1 U å r).
Svar till fru Hildur mån. — 3 år, samt a t t vara husmoder ria, matematik, engelska o c h naturkun- Ingman, Sten Sturegatan 10, Göteborg.
Er bokför., räkn., sysslor inom hemmet.
behjälplig i hemmets skötande, sökes nighet.
skrifn., svensk o. L ö n 1,500 kr.
Ansökningar EN anspråkslös bättre flicka, ej under Svar till » L.
L. », p.
r.
V i c t o r i till 1 mars.
Den s o m är kunnig i torde ofördröjligen tillställas utländsk handels- Göteborg.
30 år, kunnig i enklare matl., som vill korrespondens m. matlagning har företräde.
Ålder e j Lektor Knut Wintzell, åtaga sig en jungfrus sysslor med un- m., torde vart nya 6 4 sidiga rikt illustr gärna under 30 år.
Svar med lönean- skolans innehafvare o c h rektor.
dantag a f tvätt o c h skurning, får palats prospekt vara af stort intresse för Er.
språk o c h o m möjligt fotografi till till 1 m a j h o s två personers familj i Begär det I Det erhålles gratis.
Fru " Valborg Nyblom, Storängen, Stock- Stockholm.
Lägges särskildt vikt vid eller barnlös änka, van att sköta landt- holm.
Malmö Språk- &amp; Handelsinstitut •25 å 30 år, fri och oberoende, erhåller vänligt o c h g o d t sätt f ö r a t t kunna hushåll får plats i litet hushåll i slu- Dir. H.
S. Hårmod.
Söderg.
19 D, Malmö.
god anställning h o s äldre ungkarl i utgöra sällskap och anses som familje- tet a f april.
Betyg o c h löneanspråk lifligt samhälle på landet som värdinna medlem.
A l l t fritt o c h l ö n efter öf- sändes till F r u Elsa En, Kalmar p.
r. o. sällskap.
Sökanden skall h a ett gladt verensk.
Svar m e d rek .. och l o t o.
till frisk, ordentlig, pålitlig o c h barnkär f. v. b.
o c h b e » Änkefru », - Iduns exp.
erhåller förmånlig plats p å större egen- humör, vara m u s i k a l i s k härska engelska språket i t a l o c h skrift dom d e n 1: sta maj a t t sköta 3 små samt villig undervisa Barnjungfru frisk flicka af g o d familj erhåller värden i nämnda UNG att sköta] 2 barn,, 3 o c h 1 år.
Skall barn.
Barnjungfru finnes.
Svar m e d språk.
Den s o m ej besitter ofvanstå- plats a t t vara behjälplig vid skötseln vården a f trenne barn (8, 6 o c h vara pålitlig och van samt hälst kunnig fotografi o c h ref. torde sändas till ende egenskaper göre s i g ej besvär och Två lärarinnebefattningar, d e n e n i a s ö m n a d; samt » Barnkär&gt;, Mjölby p.
r. lämna ansökan.
Svar till » Värden » under IV2 å r) samt dessutom utföra vanliga med engelska språket, naturalhistoria, husjungfrusysslor. '
Hon blir upptagen Ensamjungfru, FÖR en a f landstinget aflönad epidemi- adress S. Gumaslii Annonsbyrå, Stock- i familjen söm medlem, får g o d lön kemi och hälsolära såsom hufvudämnen, den andra med matematik o c h fysik, kunnig i alla inom e t t h e m förekom- sjuksköterska med station i Lindesberg h o l m f. v. b.
samt k a n f ö r Öfrigt påräkna ett i äro lediga a t t tillträda v i d början a f mande sysslor (äfven matlagning o c h finnes plats ledig d e n 1 april.
L ö n GOD plaits å kontor finnes för en ung alla afseenden g o d t bemötande.
Svar nästa läsår.
Begynnelselön 1,300 kr., servering), få förmånliga platser den 600 kr.
jämte 100 kr.
hyresersättning dam, noggranna upplysningar, rekom- kunnig i bokföring o c h kontors- med hvilken enligt skolans nu gällande löne- 24 nästa april i officers familj i Jön- samt 50 öre för hvarje tjänstgörings- göromål.
Svar med betygs af skrift er o.
mendationer o c h fotografi sändes till reglering efter 10 år stiger till 1,550 köping.
Ingen göre sig besvär, s o m icke dag.
Ansökningar insändas till dok- lönepretentioner till » H.
R.
1907 », un- » Djursholm », Iduns exp.
f. v. b.
kr.
Årsbidrag till pensionskassa.
Kom- kan förete d e bästa rek.
Svar snarast tor H.
Wahlström, Lindesberg.
der adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stock- F L I C K A, praktisk och duglig i matlag- petensfordringar: Högre lärarinnesemi- till » Officer », Iduns exp., Stockholm.
holm.
ning önskas.
Fotografi, löneanspråk o.
nariet eller däremot svarande kompe- JL Urarinne tj lins ten betyg till » Godt hem », Karlstad p.
r. tens.
Närmare upplysningar lämnas g e - God plats vid fasta småskolan inom Kyrkostaden nom skolans föreståndarinna, fröken finner plats från 1 maj i tre personers i Svegs församling är genom förra inne- i officersfamilj nära V a x h o l m erbjudes B Ä T T R E flicka, kunnig i sömnad, kan Maria Hult.
hushåll i närheten a f Göteborg.
Skick- hafvarinnans d ö d ledig a t t tillträdas, omkring 1 m a j a t t såsom sällskap o.
nu genast m o t fritt vivre få g å frun Ansökningshandlingar åtföljda a f lä- lighet i finare matlagning, bakning, in- hälst genast, men sist vid hösttenninens hjälp till husmoder deltaga i inomhus tillhanda.
Svar g e n a s t till » Doktors- karebetyg, böra vara insända före den läggning, hälst äfven vegetariankost början.
Tjänsten är förenad med kvinn- förefallande göromål o c h under ferieti- familj », Uppsala p.
r.
1 april till samt kunnighet i sömnad fordras.
F ö - lig slöjd.
L ö n 400 kr.
jämte särskild der biträda vid handledandet a f tvänne års gossar.
Två tjänare finnas.
reträde f ö r d e n s o m genomgått hus- aflöning f ö r slöjden, samt fri bostad 10 — 12 Rektor Erik Bokman, hållsskola eller utbildats v i d finare och ved.
Resebidrag 15 kr.
Ansöknings- Sökanden bör vara omkring 30 år, bil- erbjudas att bland bekanta m o t g o d pro- Halmstad.
duglig o c h ordentlig, kunnig i vision upptaga order å viner f ö r väl- kök samt kan prestera g o d a intyg från tid intill d e n 15 inst.
mars.
Ansök- dad, linnesömnad, nälst musikalisk och nå- känd, svensk firma i Spanien, som d i - innehafd plats.
Betyg, ref., lönean- ning bindande.
got intresserad a f trädgårdsskötsel.
rekt från Madeira, Oporto och spanska språk, foto.
torde sändas till Furu- Sveg d e n 11 febr.
1907.
Goda rekommendationer, hälst äfven hamnar levererar utsökta viner äfven i borg, Jonsered.
Skolrådets ordförande, muntliga, erfordras.
Svar med anspråk så små kvantiteter som 16 liter.
Svar adr.
Sveg.
• jämte fotografi sändes till » Officer », till » Äkta vin » under adress S. Gu- Vid Södra Kalmar läns kvinnliga folk- UODA PLATSER för hushålls- och barn- högskola är plats ledig för handarbets- fröknar, sällskaps., värd., lärarinnor att P L A T S finnes ledig nu genast i liten Mölnbo p.
r. mEelii Annonsbyrå, Stockholm.
lärarinna vid kurs som pågår från om- söka gen.
Inack.-Byrån, Norrköping.
fam. p å landet för barnkär, frisk o. ar- EN kvinnlig gymnast med små preten- kring 1 juni till omkring 1 oktober.
Hkstel.
916.
Brefsvar m o t 2 porto.
betsam flicka, ej under 25 år, som är \ Harnsköterskn \ tioner, fullt förtrogen m e d massage Lön 500 kr.
och bostad.
Undervisnings- F R I S K, hurtig, bättre flicka, kunnig i kunnig i somnad o. villig att hjälpa till och gymnastik, erhåller n u genast nå- Å herregård.
i Halland är plats ledig ämnen: sömnad, väfning och gymnastik.
sömnad samt med g o d t sätt m o t barn med vården a f e t t 3 månaders barn 24 april f ö r snäll, pålitlig barnsköter- gra månaders anställning på landet.
Ansökningar sändas före d e n 15 mars erhåller plats s o m barnfröken å Salt- och f ö r öfrigt deltaga i hvarjehanda ska, något sykunnig.
Lön 200 kr.
A n - Betyg jämte villkor torde insändas till skolans föreståndare V.
bjögren, sjöbaden.
Svar före 1 mars till » Barn- hemsysslor.
Svar, rek., foto.
och löne- sökan, b e t y g o c h fotografi till » K.
N. », märk t » 1 mars » under adre s s S. Gu - HÖgalid, Smedby.
kän&gt;, Iduns exp., Stockholm.
anspråk till » Ordentlig », Iduns e x p.
Iduns e x p.
mselii Annonsbyrå, Stockholm f. v.
b.
A LEDIGA PLATSER Två lärarinnetjänster 1 En äldre jungfru Ung dam, Barnfröken, Högre Elementarlärovei ket i Halmstad för kvinnlig ungdom.
Hushållerska eller hushå Isfröken / - Damer NURNBERGS Allm.
SO 4 8.
PILSNERDRICKA Riks.
7 94.
