# ID: svediakorp-per1756
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 54,966
# sentences: 1,721
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 51 (1094) PORTRÄTTEN T O R S D A G E N D E N 19 D E C E M B E R AF K O N U N G A P A R E T FLORMANS ATELJÉ FOTO.
1907 2 0 D E ÄRG.
: P O R T R Ä T T E N AF K R O N P R I N S P A R E T F. F L O D I N FOTO,
zmm T9D7 — 638 — Tronskifte.
D Å UNDERRÄTTELSEN kom om konung Oscars bortgång, var tidningens nummer för veckan redan presslagdt.
I det tilläggsnummer, hvari vi därför i sista ögonblicket måste inrycka text- och bildmaterialet angående själfva dödsfallet, tvungos vi af utrymmesskäl alt af slå frän att lemna någon skildring utöfver hvad dikt och bilder gåfvo, utan ha måst dröja med fortsättningen däraf till innevarande nummer.
H Ä N D E L S E R N A S H J U L har rullat snabbt i d e s s a d a g a r, h v i l k a b r a g t oss v å r k o n u n g s k o r t a s j u k d o m och död och s ä n k t l a n - d e t I sorg.
Själf lär d e n å l d r i g e m o n a r k e n, DÅ h a n lades n e r på s j u k b ä d d e n, a n a t, a t t s l u t e t n a l k a d e s, m e n utöfver en t r ä n g r e k r e t s k o m i c k e f ö r k ä n s l a n af h v a d som förestod.
Först p å l ö r d a g e n s m o r g o n s a d e s h ö g t, h v a d som förut h v i s k a t s h ä r och h v a r: a t t k o n u n g O s c a r s s j u k d o m v a r en a l l v a r s a m, v a r till d ö d s.
Och efter b l o t t e t t d y g n af orolig s p ä n n i n g, i n n a n a l l m ä n h e t e n, t r o t s den ifver, h v a r m e d m a n följde u n d e r r ä t t e l s e r n a från s j u k l ä g r e t, h u n n i t fullt s ä t t a sig in I, a t t allt h o p p v a r u t e, flög k l o c k a n 9 på morgonen söndagen den 8 december budet om k u n g s s o r g öfver h u f v u d s t a d e n och därifrån u t öfver l a n d e t.
M a n h a d e till en början s v å r t a t t fatta b u d - skapets verklighet, snart låg emellertid sorgens o m i s s k ä n n l i g a p r ä g e l öfver d e n s t a d, som den d ö d e k o n u n g e n så v a r m t ä l s k a t.
Som h a n lefvat fick h a n o c k s å dö, m i d t i b l a n d oss, I den tessin- s k a b o r g e n VIDR S t r ö m m e n, d ä r h a n s v a g g a s t o d.
D e t ä r m e d en u n d e r l i g t o m h e t s k ä n s l a m a n f a t t a r, a t t k o n u n g O s c a r ä r för alltid b o r t a.
L å n g och l y c k l i g h a r h a n s r e g e r i n g s t i d v a r i t, så l å n g, a t t d e n n u v a r a n d e g e n e r a t i o n e n k n a p - p a s t m i n n e s a n n a t ä n h o n o m vid r e g e r i n g s - r o d r e t, s t y r a n d e s t a t s s k e p p e t öfver n ä s t a n stän- d i g t l u g n a v a t t e n, v ä j a n d e för öfvergående stormilar.
Vid alla m ä r k e s d a g a r för S v e r i g e, d e festliga och g l a d a s å v ä l som de a l l v a r s - t u n g a, h v i l k a s ä r s k i l d t de s i s t a å r e n icke u t e - b l e f v o, ä r m i n n e t af den s t å t l i g a k o n u n g s l i g a gestalten förbundet.
Och få ä r o väl d e, s o m i c k e n å g o n g å n g fått s k å d a d e n v ö r d n a d s - bjudande, hvithårige monarken, imponerande I ä l d r e å r äfven m e d en m e d h e d e r b u r e n å l d e r - doms majestät.
Vi ha o c k s å i n n e r s t alltid v a r i t s t o l t a öfver v å r fridsälle k o n u n g, d e n •nitiske, f o s t e r l a n d s ä l s k a n d e r e g e n t e n, d e n ly- s a n d e lärde, diktaren, vältalaren, mecenaten, d e n för allt m ä n s k l i g t och främst för allt s v e n s k t v a r m t i n t r e s s e r a d e.
Vi h a v a r i t s t o l t a, då h a n s n a m n n ä m n t s öfver allt I E u r o p a m e d b e u n d r a n och v ö r d n a d, s t o l t a öfver a t t h a n o s ö k t in- t o g en r a n g p l a t s b l a n d furstar.
H a n s ä r e m i n n e t e c k n a s n u i d e s s a d a g a r af h u n d r a d e p e n n o r I h a n s eget och a n d r a l a n d.
O c h d e n bild af den d ö d e m o n a r k e n, som så fogas s a m m a n d r a g för d r a g, och som s n a r t k o m m e r a t t s t å för oss I m i n n e t s v e m o d s g l a n s, itorde k u n n a k a r a k t ä r i s e r a s m e d en d i k t a r e s •ord p å h a n s g u l d b r ö l l o p s d a g s å s o m b i l d e n af ~ " en k o n u n g, som v a r i h v a r t u m en k o n u n g. "
.yiw :| H " i ' " 1 uiiiinmiiiiiiiiiti Ludvig mMimiiiiiiiu •••••••••t Traugotfs " JVIed Folket " — • N U RINGDES från dagarnas socken till dödshelg för konungaborg, nu väfdes af midvintertöcken ett dok åt ett folk uti sorg.
Än stå vi det gångna för nära, än vändes vår blick mot en bår.
Än, konung, må framdag oss lära att jublande nämna dig vår.
Dock, nordmannajord dig har danat, och klippfast är nordmannaord.
Ges svensk, som ej häfden har manat att älska sin fädernejord?
Du vet, att när stormarna hvina, står furan vindtrotsig och stark, du vet, att när vårsol får skina, blir blom af en snöbunden mark.
Där skären sig resa, du lärde att känna ett lif utaf slit.
Dock såg du väl klippornas värde, du vet, att de äro granit.
Du vet, huru blickarna vändas i trängtan från vinterkall pol, du vet, att vår kärlek kan tändas så lätt utaf värme och sol.
Ett band mellan kungen och landet blott finns hos det folk, som är fritt.
Knyt, konung, knyt hjärtfast det bandet, och känn, att det folket är ditt.
Det det Det det kommer så gladt och så gärna, kommer i allvar som lek.
folket sin konung vill värna, folket känner ej svek.
Med trohet så äkta i färgen som fjärdarnas strålande blå, så fast som de grånade bergen skall lifvakt kring tronen det slå.
1 Handgjorda Barnskodon | oupphunna i passform " JVIed Dig! "
Ej spanas hvad ödet har redt oss.
Ej varsna vi framtidens stig.
Dock, kung, på appellen, du gett oss: " Med folket ", vi svara: " Med dig! "
SIGRID ELMBLAD.
och hållbarhet.
| Försälj es i de flesta: P å t o r s d a g e n s afton fördes k o n u n g e n s lik från d ö d s r u m m e t till s l o t t s k a p e l l e t, och u n d e r de t r e följande d a g a r n a h a r e n l i g t g a m m a l sed tillfälle b e r e d t s för alla, s o m ö n s k a d e, a t t be- s k å d a k o n u n g e n s lit de p a r a d e.
G e n o m den gamla stämningsfulla slottskyrkan skred under d ä m p a d t o r g e l b r u s t i m m e efter t i m m e en oaf- b r u t e n s t r ö m af t y s t a, s v a r t k l ä d d a m ä n n i s k o - s k a r o r förbi d e n af en s v e n s k örlogsflagga höljda k a t a f a l k e n i k o r e t, d ä r k o n u n g e n h v i l a d e u n d e r sin k r o n p r y d d a, h e r m e l i n s b r ä m a d e pur- purmantel.
O m k r i n g k a t a f a l k e n, vid h v a r s fot lågo k r a n s a r från d e n k u n g l i g a familjen, h a d e en a l l v a r l i g och h ö g t i d l i g h e d e r s v a k t s l a g i t ring.
N ä r m a s t intill k a t a f a l k e n s å g s r i k s m a r - s k a l k e n v o n E s s e n m e d k r u s f l o r s b e h ä n g d staf, p å a n d r a s i d a n, vid k o n u n g e n s h u f v u d, öfverhof- jägmästaren Ankarcrona.
Framför katafalken s t o d grefve A.
v.
R o s e n, k o n u n g e n s förste hof- marskalk, vidare rikshärolden gre ' ve Horn, som höll v a k t v i d r e g a l i e r n a, grefve v. R o s e n, grefve P i p e r, friherre F a l k e n b e r g, g e n e r a l R a p p e och grefve G y l d e n s t o l p e m. fl.
D å d e t t a n u m m e r träffar v å r a l ä s a r e, p å g å r den k u n g l i g a l i k b e g ä n g e l s e n, från h v i l k e n vi i e t t följande n u m m e r k o m m a a t t l ä m n a ett antal bilder.
M ä n n i s k o r n a k u n n a a l d r i g v ä r j a sig för t a n - k e n på framtiden.
Vi s t a n n a v ä l en s t u n d och se öfver v å r a x e l d e t n y s s u p p l e f v a d e för- s v i n n a in i d e t förflutnas t ö c k e n, m e n d ä r e f t e r m å s t e vi förr eller s e n a r e v ä n d a oss framåt, mot d e t vi h o p p a s, r ä d a s och a n a af d e t k o m - mande.
Så riktas också i dessa dagar, då d ö r r e n s v ä n g t i g e n om en e p o k i v å r h i s t o r i a, allas blickar mot den nye konungen.
Det finns f ö r v ä n t a n i d e s s a b l i c k a r, m e n o c k s å s p ö r - j a n d e allvar, ty man har märkt, att man ännu i s t o r t s e d t v e t g a n s k a litet om de t a n k e - och k ä n s l o r i k t n i n g a r, som b e s t ä m m a h a n s h a n d - lingssätt.
S o m t r o n f ö l j a r e h a r h a n i v i s s a fall v i s a t sig d e m o k r a t i s k i s i n s m a k o c h s i n a v a n o r, l i k s o m h a n s v a l s p r å k h a r en d e m o k r a t i s k k l a n g, m e n d e t t a allt till t r o t s ä r h a n n o g för folket i d e s s h e l h e t en s l u t e n b o k, h v i l k e n d e t blir framtidens sak att öppna.
Men vi v e t a, a t t de s t o r a u p p g i f t e r n a i m å n g a fall v i s a t sig s k a p a de s t o r a m ä n n e n, och h o p p a s a t t m e d t i d e n få ä n n u ett b e v i s d ä r p å.
Den tydliga o r e f l e k t e r a d e s y m p a t i, som m ö t t k o n u n g G u s t a f i d e s s a d a g a r vid de tillfällen, då h a n v i s a t sig för m ä n g d e n, t a l a r för a t t d e t icke skall bli s v å r t eller omöjligt a t t v i n n a folkets till- gifvenhet, så s n a r t d e t får k l a r t för sig, a t t d e s s m o n a r k v e r k l i g e n u n d e r k ä n s l a n af s i t t a n s v a r m e d u p p r i k t i g t h j ä r t a s ä t t e r in sitt ar- b e t e p å d e s s och f o s t e r l a n d e t s v ä l.
Sveriges nyvordna drottning har aldrig, tryckt s o m h o n l ä n g e v a r i t af s j u k d o m e n s b ö r d a, k u n - n a t skaffa sig n å g o n p o p u l a r i t e t af d e t l ä t t köpta slaget.
M e n t r o t s d e t t a finns d e t s ä k e r t i l a n d e t b l o t t en k ä n s l a och t a n k e, s o m nu m ö t e r d r o t t n i n g V i c t o r i a, en djup- m e d k ä n s l a för h e n n e s l i d a n d e, en djup v ö r d n a d för d e t h ö g s i n n e och d e n v ä r d i g a u n d e r g i f v e n h e t, h v a r - m e d d e t b u r i t s.
S v e r i g e ser i sin d r o t t n i n g en k v i n n a med s t o l t a r e r e s n i n g än m ä n g - d e n, m e d en nobel och s t o r s i n t k a r a k t ä r och k a n e n d a s t ö n s k a, a t t s j u k d o m e n s b ö r d a om möjligt m å l ä t t a s u n d e r k o m m a n d e år.
Vi ha i dag också velat meddela porträtt af S v e r i g e s n y a k r o n p r i n s och k r o n p r i n s e s s a.
D e t ä r m e d glädje vi k o n s t a t e r a d e n a l l m ä n n a s y m p a t i e n intör d e t t a u n g a, l y c k l i g a f u r s t e p a r, som n u s t å r n ä r m a s t t r o n e n och h v a r s v a c k r a hemlif, e n k e l h e t i l e f n a d s s ä t t och n y k t e r h e t s - vänliga åsikter i dessa dagar äro ett vackert och väl behöfligt e x e m p e l för h ö g och l å g.
finare Skoaffärer.
PAPPERSMONSTER fullt tillförlitliga, erhållas omg.
från oss till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Kjol - mönster utan släp 50 öre, Prinsessklänning 75 öre, Reformdräkt 75 öre, BarndräktmönsUr 50 öre, Kappmcnster 60 ore.
Uppglf lifvidd, (omedelbart under armarne,) midjevidd och kjollängd, er- håller Ni tiU Eder figur fullt passande mönster.
Expedieras portofritt ora rekvistion åtföljd AF likvid I sparmärken el.
postanvlsn.
Insändes till Idims Mönsterafdelning, Mästersamvelsgat.
43 StMm
— 639 V å r a r ä d d n i n g s h e m.
f~) EN VIKTIGA frågan, huru våra räddningshem * - f skola ordnas, så att den kärleksverksamhet, som bedrifves bland den undre världens kvinnor, kan lämna ett fullgodt resultat, har här upptagits till behandling af en för vår läsekrets genom flera upp- satser känd författarinna.
Vi tro, att äfven om hennes anmärkningar ej träffa alla räddningshem af delta slag, de aock med af seende på andra åter- igen äga tillräckligt skäl för sig för att vara värda att uppmärksammas.
N 1 Ä R " Den undre världen ' k o m u t och g j o r d e sin r o n d l a n d e t r u n d t, fanns d e t väl i n g e n, som icke k ä n d e sig p å det d j u p a s t e g r i p e n vid l ä s n i n g e n af d e n n a d y s t r a s a n n s a g a om e t t sköfladt och n e d t r a m p a d t u n g t kvinnolif.
Och u t a n tvifvel h a r d e n n a till form och u t t r y c k s - s ä t t f ö r u n d r a n s v ä r d t fina och h ä n s y n s f u l l a b i k t om e t t lif i last och f ö r n e d r i n g icke förgäfves blifvit p u b l i k e n s e g e n d o m.
U t a n tvifvel h a r den gifvit a n l e d n i n g till a l l v a r l i g r a n n s a k a n och e f t e r t a n k e, till a l l v a r l i g a s a m t a l äfven i den " ö f r e " v ä r l d, d ä r m a n förut i obefläckad d y g d e f u l l k o m l i g h e t t ä p p t syn- och h ö r s e l - och l u k t o r g a n e n till för d e t d ä r o t ä c k a, som m a n i n t e e n s får l å t s a om, a t t d e t finns till.
Jag h ö r d e v e r k l i g e n en lärarfru b e k ä n n a, a t t h o n efter l ä s n i n g e n af d e s s a b l a d fått en a n n a n, låt o s s s ä g a m ä n s k l i g a r e s y n på d e s s a före- t e e l s e r, än h o n förut haft.
D e t allt u p p s l u k a n d e f ö r a k t e t h a d e fått m a k a åt sig litet för en smula medlidande, ett slags trefvande undran, om i n t e d e n ä r b a r a k v i n n a n m å h ä n d a h a r nå- g o t a n n a t a t t g ö r a än b a r a m e d u p p l y f t a d e k j o l a r gå u r v ä g e n för d e n, s o m g å t t vilse, och s j u n k i t i t r ä s k e t.
Och det v a r j u m y c k e t glädjande.
U n d e r s a m t a l om " D e n u n d r e v ä r l d e n " h a r j a g mer än en g å n g h ö r t d e n n a fråga fram- ställas: D e n n a flicka, s o m v u x i t u p p b l a n d r e d b a r a m ä n n i s k o r och s o m, t r o t s a l l t, ä n d å g e n o m h e l a sitt s t a c k a r s nattfjärilslif aldrig k u n d e u t p l å n a de g o d a i n t r y c k e n från sin b a r n - d o m, a l d r i g helt f ö r m å d d e n e d t y s t a r e n h e t s - k r a f v e t, h v a r f ö r k u n d e h o n ej förmå sig a t t stanna i det räddningshem, där hon två gånger, om j a g ej m i s s m i n n e r mig, funnit en fristad?
J a, h u r k a n d e t k o m m a sig, a t t så m å n g a, m å n g a, k a n s k e de allra flesta af de o l y c k l i g a k v i n n o r, som i n t a g a s på v å r a r ä d d n i n g s a n s t a l - ter, icke k u n n a förmå sig a t t s t a n n a där, tills de h u n n i t v ä x a sig så s t a r k a, a t t de m o t s t å sitt förra lifs l o c k e l s e r och därefter p å n y t t gå u t i v ä r l d e n och börja ett n y t t lif som u p p - rättade, samhällsnyttiga människor?
E n s å d a n fråga k a n h e l t v i s s t få m e r än e t t s v a r och flera o r s a k e r k u n n a j u o c k s å u p p l e t a s till d e t t a s o r g l i g a f a k t u m, och d e t ä r g a n s k a t r o l i g t, a t t m a n i a l l m ä n h e t s k a l l s k j u t a skul- den på s k y d d s l i n g a r n a ' själfva, n ä r de efter l ä n g r e eller k o r t a r e t i d å t e r v ä n d a till sin för- nedring.
M e n ä r nu d e t t a så a l l d e l e s s ä k e r t?
S k u l l e m a n icke k u n n a t ä n k a sig, a t t r ä d d n i n g s - h e m m e n själfva, d e t s y s t e m, som d ä r t i l l ä m p a s, s a m t f ö r e s t å n d a r i n n a n s m e r eller m i n d r e o l ä m p - l i g h e t för en s å d a n l i f s g ä r n i n g — s ä k e r l i g e n en af de s v å r a s t e en k v i n n a k a n ä g n a sig å t — k u n n a hafva n å g o n del, j a, k a n s k e den största, i detta missförhållande?
H ä r d u g e r i n t e e t t s t r ä n g t och p e d a n t i s k t och o f ö r s t å e n d e b e m ö t a n d e, lika litet som s l a p p - h e t och allt för s t o r eftergifvenhet, i n t e en re- ligion, som t a r sig u t t r y c k i l å n g a b ö n e r och predikningar, oupphörliga förmaningar, mycken p s a l m s å n g o. s. v. N e j, här, om n å g o n s i n, s p e l a r d e t lilla o r d e t lagom en ofantligt v i k t i g roll.
E n ä k t a, g l a d religiositet, fri från påf- v i s k a l å t e r, salfvelse och a s k e t i s m bör d e n, som å t a g e r sig l e d n i n g e n af ett s å d a n t h e m, h e l t visst ä g a, h o n b ö r också ä g a s t o r k a r a k - t ä r s f a s t h e t och h j ä r t e g o d h e t i förening m e d ett — friskt och g l a d t l y n n e, lifserfarenhet s a m t d e s s - utom praktisk duglighet.
J a g tror, att ingen e n d a af d e s s a e g e n s k a p e r får s a k n a s, ifall h o n skall k u n n a t i l l v i n n a sig sina s k y d d s l i n g a r s tillit, a k t n i n g och t i l l g i v e n h e t och d ä r i g e n o m utöfva n å g o t v a r a k t i g t inflytande på d e r a s m ö j - l i g h e t e r och u t v e c k l i n g till e t t a n n a t lif s a m t d e r a s fostran till a r b e t e och d u g l i g h e t.
Men d e t är o c k s å n å g o t af s t o r b e t y d e l s e, m e n s o m j a g t r o r föga b e a k t a s vid v a l af före- s t å n d a r i n n a för ett r ä d d n i n g s h e m, och d e t är — h e n n e s ålder och utseende.
E n g a m m a l och ful k v i n n a, h o n må i öfrigt v a r a a l d r i g så l ä m p l i g, p a s s a r l i k a litet för e t t s å d a n t värf s o m en u n g och v a c k e r, h v i l k e n s a k n a d e de nyssnämnda förutsättningarna.
Vid tillträdet till b e f a t t n i n g e n bör å l d e r n icke g ä r n a v a r a öf- v e r t r e t t i o år, m e n k n a p p t u n d e r tjugufem, och öfver de fyrtio å r e n t o r d e i r e g e l n i n g e n böra kvarstå.
U t s e e n d e t b ö r, som s a g d t, v a r a t i l l t a l a n d e och b e h a g l i g t.
I m o t s a t t fall l i g g e r d e t j u n ä r a till h a n d s, a t t d e s s a flickor, s o m d u k a t u n d e r för f r e s t e l s e r n a och som gifvetvis ä r o k o r t t ä n k t a och d ö m a y t l i g t, få den före- s t ä l l n i n g e n, a t t d e t n o g icke v a r i t så s v å r t för f ö r e s t å n d e r s k a n a t t förblifva på d y g d e n s v ä g, h o n s o m ä r så ful!
D e t t a om l e d a r i n n a n.
Återstår att syna själfva r e g i m e n i d e s s a u r ädel och v a r m m ä n - niskokärlek framsprungna hem.
H v a d är g r u n d t a n k e n till d e r a s u p p k o m s t?
H v a d ä r d e r a s m å l och syfte?
N a t u r l i g t v i s a t t från l a s t och f ö r n e d r i n g r ä d d a k v i n n o r, som g l ö m s k a af sitt m ä n n i s k o - v ä r d e fallit i u t l a g d a s n a r o r, drifvits af n ö d e n eller i t a n k l ö s t l ä t t s i n n e och n j u t n i n g s l y s t n a d själfva gjort sig till b y t e s v a r o r i den nesli- g a s t e af all k ö p e n s k a p.
N ä r n u en s å d a n k v i n n a l å t e r sig öfvertalas a t t i n t a g a s p å e t t r ä d d n i n g s h e m eller drifven af n ö d och förtviflan själf b e g e r sig dit, h v a d väntar henne där?
E t t in i m i n s t a detalj p u n k t l i g t, p å k l o c k - s l a g o r d n a d t lif och e t t, från h e n n e s s y n p u n k t, s t r ä n g t a r b e t e, h e n n e s föda är e n k e l, h o n m å s t e b ä r a e n k l a k l ä d e r och sitt h å r s l ä t k a m m a d t, å h ö r a l å n g a p r e d i k n i n g a r, och s å n g e n, d e t e n d a, som s k u l l e k u n n a lifva och förströ h e n n e, är u t e s l u t a n d e af a n d l i g t i n n e h å l l.
Ä r d e t u n d e r - ligt, a t t den u n g a flicka, s o m v a n t sig v i d a t t drifva s y s s l o l ö s och a n v ä n d a sin tid, h u r h o n b e h a g a r, a t t r o a sig, ä t a god m a t, v a r a g r a n t u t s t y r d, och h v a r s d a g e g e n t l i g e n först b ö r j a r m o t n a t t s i d a n, n ä r h o n n u h u f v u d s t u p a beröfvas allt d e t t a och k a s t a s in i e t t lif af r e g e l b u n d e t a r b e t e och s t r ä n g a k l o s t e r v a n o r u t a n den m i n s t a o m v ä x l i n g eller f ö r s t r ö e l s e, s k a l l finna e t t så- d a n t lif så d ö d a n d e t r å k i g t och enformigt, a t t h o n till s l u t ej k a n s t å u t d ä r m e d?
Hennes f ö r e s a t s e r och g o d a u p p s å t äro k a n s k e, då h o n först k o m m e r till h e m m e t, de allra b ä s t a, och min t r o är, a t t u n d e r e t t m i n d r e s t r ä n g t och o f ö r s t å e n d e r e g e m e n t e s k u l l e de o c k s å i l å n g t s t ö r r e u t s t r ä c k n i n g, än h v a d som nu ä r fallet, h å l l a profvet u t, och h e m m e t s å l u n d a få bli h v a d d e t ä r ä m n a d t a t t v a r a — räddning för lifvet, ' i n t e b a r a en tillfällig r ä d d n i r i g s p l a n k a, s o m den s k e p p s b r u t n a är färdig a t t s l ä p p a h v i l k e t ö g o n b l i c k s o m h e l s t för a t t p å n y t t u p p s l u k a s af b r o t t s j ö a r n a.
Och d ä r b ä r d e t s t ä n d i g t u p p och n e d.
D e t l y s a n d e fjärilslifvet k a n n ä s t a m i n u t v a r a u t b y t t m o t h ä k t e t, sjuk- h u s e t, fängelset, och ä r d e t från n å g o n af dessa d y s t r a p l a t s e r, som e t t den u n d r e v ä r l d e n s b a r n k o m m e r till r ä d d n i n g s h e m m e t, s å s o m j u v a r fallet m e d h e n n e, som från den v ä r l d e n gifvit s a m h ä l l e t s i n b i k t, då ä r n o g i början k ä n s l a n af s k y d d och l u g n den f ö r h ä r s k a n d e.
Men n ä r h u n g e r n blifvit s t i l l a d, t r ö t t h e t e n gifvit v i k a, och den sista t i d e n s o h y g g l i g a min- nen b ö r j a t f ö r b l e k n a, då b ö r j a r h o n l ä n g t a sig b o r t från det enformiga, a r b e t s a m m a och glädje- IDUN 1907 Brud- &amp; Bröllops- sidentyger, i hvltt, svart och kulört, sista nyheter ouppnådt urval frän 90 öre till kr.
13 pr mix.
Sändes t u l l - A p o r t o f r i t t direkt till privata.
Profver omgående franko.
S c h w e i z e r &amp; Co, L u z e r n S 5, (S c h w e i z).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev, fattiga lifvet i h e m m e t till d e t lif, som n u å t e r s t å r framför h e n n e i förförisk g l a n s.
T y det ä r m i n b e s t ä m d a ö f v e r t y g e l s e, a t t h o s de a l l r a flesta är d e t icke l a s t e n i och för sig, s o m l o c k a r de r ä d d a d e b o r t från r ä d d n i n g s h e m m e t u t a n d e t o b u n d n a dagdrifvarlifvet och först och sist n ö j e n a och de g r a n n a k l ä d e r n a.
Och s å s m y g e r sig den ena efter den a n d r a b o r t t i l l s i t t förra lif.
— — D e n e n s k i l d a v ä l g ö r e n h e t e n h a r offrat s t o r a k a p i t a l på v å r a r ä d d n i n g s h e m, m å n g a af dem- ä r o j u o c k s å m y c k e t p r y d l i g a och s k ö t a s i e k o n o m i s k t a f s e e n d e o k l a n d e r l i g t, ä r d e t då icke b r a s o r g l i g t, a t t själfva h u f v u d ä n d a m å l e t s å l i t e t s k a l l m o t s v a r a h v a d d e t ville och b o r d e och k u n d e v a r a?
B o r d e d e t icke m a n a v i d - k o m m a n d e till e f t e r t a n k e och reformer '?
Gör r ä d d n i n g s h e m m e n gladare!
Drag inte å t ' t y g l a r n e så s t r ä n g t, framför allt i n t e i bör- j a n, u t a n låt s k y d d s l i n g a r n a så s m å n i n g o m vänja sig vid a r b e t e och ett r e g e l b u n d e t lif.
Drif d e m i n t e för t i d i g t i s ä n g!
I n s k r ä n k a n d a k t s - ö f n i n g a r n a och l å t icke e n d a s t p s a l m e r och a n d - liga s å n g e r ljuda, u t a n också a n n a n v a c k e r s å n g, g l a d a visor, l y r i s k a och f o s t e r l ä n d s k a s å n g e r.
D e t finns v ä l k n a p p t n å g o t, som Kär.
e t t så f ö r ä d - l a n d e inflytande p å de u n g a, h ä r förvillade d e än m å v a r a, s o m s å n g, verkli g:-sång, b u r e n af varm känsla.
D e n k a n k o m m a n å g o n fördold h j ä r t e s t r ä n g a t t v i b r e r a och l o c k a t å r e n fram hos m å n g e n, s o m förblir kall och o b e r ö r d vid.
p r e d i k a n och f ö r m a n i n g a r.
T i l l å t dem g ä r n a b ä r a l y s a n d e färger, en röcft b l u s k o s t a r i n t e mer ä n en m ö r k eller b l å r a n - dig!
L å t d e m l e k a och s j u n g a!
A l l v a r e t s k a l l och får j u därför ej v a r a b a n n l y s t.
Låt dem å h ö r a e n k l a, l ä t t f a t t l i g a f ö r e d r a g öfver a l l m ä n - m ä n s k l i g a frågor, m e n o c k s å s a g o r och trefligai berättelser.
J a g t r o r, a t t h v a d som b j u d e n fabriksflickorna vid Hemmets för arbeterskor lek- aftnar v o r e n å g o t a t t r e k o m m e n d e r a också för räddningshemmen.
: K a n s k e v o r e d e t i n t e heller u r v ä g e n, a t t e m e l l a n å t l å t a den e n k l a k o s t e n a f b r y t a s af " något riktigt godt ".
Ä n n u e t t — k a n s k e d e t v i k t i g a s t e — lär d e m, h v a d de ä r o s k y l d i g a sig själfva som människor.
S ä g d e m, h v a d kärlek är, och kär- leken s t å r i o u p p l ö s l i g t samband med människo- värdet.
Min ö f v e r t y g e l s e ä r, a t t om r ä d d n i n g s h e m m e n komme att reformeras i en s å d a n r i k t n i n g, så s k u l l e de o c k s å få se r i k a r e och v a r a k t i g a r e f r u k t e r af sitt a r b e t e för d e vilsefördas r ä d d n i n g och: u p p r ä t t e l s e till t ä n k a n d e och ansvariga männi- STEFFEN.
skovarelser.
Lagermans flytande putspomada B O N AMI.
IDUN 1907 — 640 o Arets Nobelpristagare.
N O B E L D A G E N firades i å r u t a n den s e d - v a n l i g a g l a n s e n m e d e n d a s t en e n k e l h ö g t i d l i g h e t, h v a r v i d p r i s e n u t d e l a d e s af u n i - versitetskansleren grefve Fredrik Wacht- meister.
P r i s t a g a r e n i l i t t e r a t u r, den b e r ö m d e för- f a t t a r e n Rudyard Kipling, h a r r e d a n v a r i t före- m å l för en l ä n g r e s t u d i e i e t t föregående n u m m e r af d e n n a t i d n i n g, till h v i l k e n vi h ä n v i s a.
P r o f e s s o r Albert Michelson, som eröfrat N o b e l - p r i s e t i fysik, ä r t y s k till b ö r d e n och h a r b e - drifvit sina g r u n d l ä g g a n d e s t u d i e r d ä r s t ä d e s, m e n är s å s o m p r o f e s s o r vid C h i c a g o u n i v e r s i t e t n a t u r a l i s e r a d a m e r i k a n och r ä k n a s s å s o m A m e - r i k a s k a n s k e främste v e t e n s k a p s m a n.
Priset t i l l d e l a d e s h o n o m främst för h a n s o p t i s k a p r e - c i s i o n s i n s t r u m e n t och d ä r m e d u t f ö r d a u n d e r - s ö k n i n g a r i n o m p r e c i s i o n s m e t e o r o l o g i e n och spek- troskopien.
D e n a n d r e af de af V e t e n s k a p s a k a d e m i e n b e l ö n a d e v a r p r i s t a g a r e n i k e m i, Edvard Buch- ner, professor vid L a n d t b r u k s h ö g s k o l a n i Ber- lin.
F r ä m s t a a n l e d n i n g e n till h a n s N o b e l b e - löning äro hans biologisk-kemiska undersök- n i n g a r och h a n s u p p t ä c k t af d e n cellfria j ä s - ningen.
Karolinska institutet hade slutligen tillerkänt p r i s e t i m e d i c i n å t professorn v i d P a s t e u r i n s t i - t u t e t i P a r i s d o k t o r Charles L.
A. Laveran, såsom ett e r k ä n n a n d e åt hans arbeten rörande protozoernas betydelse såsom sjukdomsalstrare.
Norska stortingets Nobelkommitté utdelade s a m m a d a g d e t af d e n s a m m a f ö r v a l t a d e freds- priset.
Den svenske fredsvännen författaren K.
P.
A r n o l d s s o n, som u t p e k a t s s å s o m k a n d i - d a t, k o m d e n n a g å n g icke i å t a n k e, u t a n d e l a d e s p r i s e t m e l l a n i t a l i e n a r e n E.
T. Moneta, d e n i t a l i e n s k a f r e d s r ö r e l s e n s främste m a n, b e k a n t s å s o m n i t i s k a g i t a t o r för f r e d s s a k e n, och d e n Prenumerera oför- töfvadt på — franske r ä t t s l ä r d e Louis Renault, s o m gjort sig k ä n d för s i n a s t o r a i n s a t s e r i a r b e t e t v i d H a a g - konferenserna.
Vi m e d d e l a h ä r s a m t l i g a p r i s t a g a r e s p o r t r ä t t, af h v i l k a h r r K i p l i n g s och M i c h e l s o n s ä r o spe- ciellt n y t a g n a af I d u n s fotograf, h r A.
Blom- berg, under deras uppehåll i Stockholm.
Det nya välgörenhets^ märket.
OCH LÄKEKONSTEN är benäm- V ÄLGÖRENHETEN ningen på Svenska Nationalföreningens mot tu- berkulos nya välgörenhetsmärke för innevarande år, komponeradt af artisten V. Andrén.
Detsamma är tillgängligt vid Sveriges alla postanstalter, och utgör priset, liksom föregående år, 2 öre pr mär- ke.
Omsättningen af föreningens förra märken har uppgått till 2 / s miljoner exemplar, för hvilka redo- visning influtit, hvadan man får hoppas, att äfven det nya märket skall röna den stora åtgång idén med det- samma — lungsotens bekämpande i vårt land — af all styrka påkallar.
Måtte allt Sveriges folk — förut vida bekant för sin gästfrihet — nu äfven blifva lika kändt för Klok och ihärdig välgörenhet!
l Maja&lt;Lisa.
En julberättelse af S o p h i e L i n g e.
stod vid köksbordet och skurade mäs- M AJA-LISA sing.
För öfrigt var nu julstöket öfver, det lyste fint och fejadt i hvar vrå, men detta hade hon med flit spart till sist såsom en passande sysselsättning, medan saffransdegen jäste — man måste ju ta reda på stun- derna nu, när man var ensam om allt.
Inte att det hela just blef för mycket — nej vars!
— Men se, nu måste hon själf tänka och ställa ut med sysslorna, något hon ej behöfde, när frun lefde.
Det var nu något öfver ett år sedan jägmästarn blef änkling, men ännu hade han ej öfvervunnit sin sorg.
Kanske skulle han aldrig göra det.
Inte kunde det heller vara roligt att bara ha henne, stackars tarfliga Maja Lisa, att umgås med, nu sedan sonen hela terminen legat i Uppsala.
Man kan ju bli mjältsjuk för mindre än så.
Visst hade han grannar, förstås, men dem kunde han inte jämt vara tillsammans med, och så skogen.
Ja, tänk, att han kunde finna ett sådant nöje i att, ibland halfva dagen, trafva omkring under de snöiga granarna, med bössan öfver axeln och Beppo i hälarne.
Nåja, det kunde allt vara bra att få en hare eller orre någon gång, till omväxling, när man inte hade annan färsk mat.
Nu blänkte husets mässingsförråd så grant som bara guldet och hon såg med ett visst välbehag på sitt verk.
Men ännu måste hon ta ett par tag på me- tallstakarne, som skulle ställas på Allans skrifbord, ty de kunde aldrig bli blanka nog.
I kväll skulle han ju komma hem, gossen, efter sin första utflykt från hem- met, och hon hade ordnat den forna barnkammaren så, att han borde känna sig tillfreds med den.
Visst hade det gamla barnkammarbordet, som nu skulle bli hans skrilbord, åtskilliga hugg och märken efter lille Allans leksaker och verktyg, men det hade hon också funnit råd för.
Den vackra rödrosiga duken som hon fick — " ja, lä mej si, hur många år kan dä vara sen dess * — af Hans Olssons Erker, när hon kom hem från Distingen, och aldrig nänts begagna, den hade nu fått krypa fram ur kistan och lyste upp herr Allans hela lilla rum — hon kunde ju ändå inte ta den med sig i grafven, vet jag — och ett par por- slinsfigurer, som också voro ett dyrbart minne från hennes ungdomstid, stodo nu på byrån å ömse sidor om den lilla spegeln.
Skulle gossen bli nöjd, månne?
Hon hade i alla fall gjort så godt hon kunnat.
Tänk att Allan nu låg därborta i Uppsala och läste på graden — det kallades ju så, fast inte visste hon BARNGARDEROBEN alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda.
— 641 hvad det betydde — och hon, som hade sett honom seden han var så liten som så.
Och nog hade hon hjälpt till att skämma bort honom, för han hade alltid varit hennes gullgosse.
Men någon skall man väl slösa sin ömhet på.
Om hon blifvit gift och fått en egen pojke — ja, hvem vet hur det då kunnat gå, men se, Erker i Moängen, han råkade ut för en olycka via timmerfällning i skogen och dog, innan han hann säga någonting bestämdt.
" Men käraste mig, här står jag och gnider, och nu pöser degen ackurat som ett litet dunbolster.
Det ska nog bli präktiga julbullar åt jägmästarn och herr Allan. "
Skymningen hade sänkt sig, blå och lätt, öfver de snöströdda fälten, och där Maja-Lisa nu stod på förstu- bron och tittade ömsom upp åt det stjärnströdda himla- taket och ömsom ut åt vägen, såg hon något mörkt röra sig efter dess slingringar.
För en stund sedan hade hon tyckt sig höra ljudet af lokomotivpipan, men köksklockan, den fulingen, hade stannat och hon visste ej hvad tiden led.
Men där kommo de bestämdt — jägmästarn och herr Allan, och gossens kappsäck buro de emellan sig, ty vägen från stationen och jägmästarens villa var inte lång.
In i salen att tända grenljuset på kaffebordet och kasta några nya vedträd in i brasan, ty jullikt skulle det se ut för den hemvändande redan från första stun- den, ehuru det var julafton först i morgon.
Saffransbrödet hade lyckats riktigt bra, och peppar- kakorna voro lika möra som när frun själf bakat dem, så för den skull behöfde hon inte skämmas.
Men månne han blifvit stor på sig, gossen borta i Uppsala, där han bara umgåtts med lärdt och fint folk?
Men när hon om en stund kände ett par fasta armar om sin hals och ett par späda mustascher, som snuddade vid hennes kind, blef det henne så varmt om hjärtat, att hon glömde kalla honom herr Allan, - som hon nu borde göra, utan i stället sade: ' Kära hjärtandes, hvad han är sirf lik, gossen min. "
Att det ej ändå var riktigt helt med denna likhet, kom hon underfund med ett par timmar senare, när hon gick upp på den förra barnkammaren för att bädda Allans säng.
Där satt han ju i det kalla, hvita mån- ljuset, med armbågarne på hennes rödrosiga duk, och hufvudet i händerna.
Ljusen i de blanka stakarne hade han glömt tända.
" Du, min store, " utropade hon häpen, " sitter han inte här och spinner silfver till julgranen, som jäg- mästarn själf släpat hem från skogen I Är han inte glad åt att vara hemma nu? "
" Jo, visst är det roligt, kära Maja Lisa, men man kan inte ständigt vara vid solskenshumör. "
" Nej, tillminstingen inte när man som han sitter midt i månskenet.
Se, det har man väl alltid hört talas om, att man blir liksom lite melankolisk af sådant. "
Hon tände den lilla lampan på byrån och började ordna med sängkläderna.
Tänkte han inte fortsätta med samspråket?
Det var så mycket som hade händt, under det han varit borta, och hon hade språklådan pin full, bara han ville öppna på låset.
Han kunde åtminstone säga att han iann rummet trefligt, men han gjorde inte det heller.
Det kommer väl så småningom, tänkte hon, och skakade upp kuddarne till ett helt berg.
Han längtar väl tillbaka till kamraterna, det är så naturligt det, men inte skall jag störa honom.
Ändtligen kom det.
" Maja-Lisa, du! "
" Ja, herr Allan! "
Tänk, nu kom hon ihåg sig.
" Det är någonting jag inte kan få ur tankarne, ser du, förrän det blir regleradt. "
.
" Är det något ledsamt, herr Allan? "
" Gladt är det just inte, men inte så förfärligt svårt heller, ehuru omständigheterna här hemma.
.
. "
" Inte är här några omständigheter, inte. "
" Jo, Maja-Lisa, det är just hvad det är.
Naturligt- vis borde jag inte tala med dig om den här saken, men du har alltid varit så snäll emot mig, eri sådan vän, alltsedan mamma ... " " Åh, käraste barn, iror jag inte att han snyftar. "
" Åhnej, men jag har visst förkylt mig litet.
Det är eljes så där, ser du, att, att — tror du att pappa har mycket ondt om pengar nu för tiden ?« Den sista frågan kom så oförberedt att Maja-Lisa tappade filten, som hon skulle breda öfver bädden, och ställde sig att stirra.
, " Ja, sådant har det aldrig varit godt om här i huset, " sade hon till sist, " och nu sedan.
.. "!
Hon afbröt sig finkänsligt, men Allan fyllde i: " Sedan pappa nu också ska betala för min vistelse i Uppsa a, menar du.
Jag förstår, jag förstår. "
" Åh, han har väl aldrig — gossen min? "
Det lät som ett litet nödrop och Allan måste mot sin vilja dra på munnen.
" Satt mig i skuld, menar du?
Ja, tyvärr, är det just hvad jag gjort, och det är nu så svårt att komma fram med detta till pappa.
Det skulle för en annan vara en ren bagatell, men för m i g.
.
. "
" " Men, kära hjärtandes, är det mycke då? "
IDTJN — " Det beror på, hur man tar det.
För en Rothschild — men honom känner du naturligtvis inte till — skulle det vara mindre än intet, men för den som jag lånat af är det bröd för dagen och tak öfver hufvudet, och han behöfver det ovilkorligen för att reda sig öfver julen.
Han är en fattig pojke, han liksom jag, men har inte något hem att komma till, och nu kan jag inte sitta här och må godt, under det han lider nöd. "
" Nej, det är ju klart som vatten, men hur har Allan kunnat.
.
.? "
" Man kan mycket i Uppsala, när man har kamrater, som bjuder, och man anser sig böra bjuda igen.
" Men inte bjuder man på andras pengar. "
" Det var ett visdomsord, Maja-Lisa, som jag skall lägga på hjärtat, och kommer jag bara ur den här knipan, skall jag vara mera förståndig hädanefter. "
" Är det näsvist fråga herr Allan, hur.stor sum- man är?
" Så där omkring en fyrtiofem kronor.
Det är ju inte mycket, men för far är det nog en kännbar ut- gift, och så är det så tråkigt att just som man kom- mer hem störa julglädjen för honom. "
" Ja, inte är det värdt att tala med honom i kväll.
Si, jägmästarn sofver ändå så illa om nätterna.
Och nu tycker jag, att herr Allan skall gå ner och hålla honom sällskap tills kvällsmaten blir färdig.
Han sitter som vanligt i salen och lägger patiens.
Men säg för all del inte ett ord åt honom i kväll. "
När Allan vaknade på julaftonens morgon, undrade han själf på att han kunnat sofva så godt, då ännu den fatala låneaffären var ouppgjord.
Nu vid frukosten måste han i alla fall tala med sin far därom, för att så fort som möjligt få återbetala pengarne till sin fattige kamrat, cch med en aggande känsla af obehag motsåg han den examen, som nödvändigtvis skulle bli en följd af bekännelsen.
Man bjuder inte med andras pengar, hade Maja-Lisa sagt, och hon hade rätt.
Också hade dessa enkla ord så etsat sig fast i hans hjärna, att han visst aldrig skulle glömma dem.
I kakelugnen brann redan en munter brasa, och Maja-Lisa hade således rer " an varit inne i rummet utan att han hört henne komma och gå.
Förra aftonen hade han ej så noga lagt märke till hennes små rörande för- sök att göra den gamla barnkammaren så treflig som möjligt för honom, men där han nu låg och mojade sig i sängen, hade han god tid att se sig om.
Den rödrosiga duken på bordet och porslinsbilderna!
Åh, nu mindes han få väl, att han som barn ett par gånger fått göra en titt i hennes kista, och att hon då särskildt framhållit dessa saker som dyrbara minnen.
Men hvad var det som stod högst uppe på den lilla hänghyllan?
På den nedre hyllan stodo hans gamla slitna skolböcker i en ojämn rad, men på den öfre, som eljes var tom, ett egendomligt föremål, som han ej visste hvad det kunde vara.
Jo, nu drog han kän- sel därpå.
Det var ju hans gamla sparbössa, ett minne från hans allra första barndom.
Nu knackade det på dörren, och när han ropade sitt: " stig in ", uppenbarade sig Maja-Lisa, klädd i hvitt förkläde och bärande på en kaffebricka.
" Nej, men kommer du med kaffe! "
" Ja, på julafton skulle han väl ha kaffe på sängen, vet jag.
Jag har inte glömt gamla seder och bruk än, ser Allan.
Så får jag önska honom en god jul! "
" God jul själf, Maja-Lisa, och tack för att du gjort det så hjärtans trefligt åt mig härinne! "
" Åh, så han säjer!
Men det är roligt, om han tycker det vara bra ".
" Du må tro, att jag lagt märke till alltsammans och förstår att uppskatta det.
Den vackra bordduken och porslinsbilderna på byrån, du.
Tror du inte jag kän- ner igen alltsammans.
Min gamla sparbössa också, men hvar har du fiskat upp den? "
" Äsch, den stod på en hylla inne i garderoben, när jag gjorde rent där, och som det var så tomt på bok- hyllan ställde jag dit ' en och trodde att Allan skulle tycka om att se sin gamla bekanting. "
" Jo, det kan du lita på.
Tag nu hit den, är du snäll, så jag får se den på närmare håll.
Du gamla hederliga lerburk!
Men hvad nu då — det skramlar ju i den, som om den vore full af slantar. "
" Det hörde jag också, " sade Maja-Lisa och fick fasligt brådt med att röra om i brasan.
" Men Allan har väl glömt några koppardasingar där. "
" Några, säger du.
Det tycks vara en hel hop, och jag är riktigt nyfiken på att se, om det räcker till en liten strut julkarameller.
Har du händelsevis en bords- knif på dig, Maja-Lisa? "
Han skakade muntert och pojkaktigt på lerbössan och tycktes för ögonblicket ha glömt sina bekymmer.
" Så tokig han är, herr Allan, nu känner jag riktigt igen honom.
Men drick nu kaffet medan det är varmt, så ska ' jag under tiden gå ner i köket efter en knif. "
När Maja-Lisa kom tillbaka, satt Allan upprätt i sängen och synade, med en fundersam min, sin gamla sparbössa.
" Jag begriper inte, " sade han djupsinnigt, " hur jag kunnat glömma en sådan skatt.
Det låter ju som om det vore en hel hop slantar kvar härinne. "
L U Z E R N F ö r n ä m 1907 N ITTIOSEX (96) % af b e f o l k n i n g e n s å v ä l barn s o m vuxna lida af t a n d r ö t a.
Orsaken E till detta sorgliga förhållande är i de flesta fall: F ÖRSUMMAD s k ö t s e l af tänderna från t i - digaste barndomen!
E Använd därför redan från barndomen Friska, starka.
Pris I i STOMATOLi pärlhvita tänder!
60 öre A Han tog knifven och förde den in i springan på den upp- och nedvända sparbössan, och då Maja-Lisa ville aflägsna sig med kaffebrickan, ropade han åt henne: " Nej, så stanna då och hedra operationen med din närvaro; du är ändå bestämdt lika nyfiken som jag? "
Men Maja Lisa hade brådt med att ge sig af.
" Hur kan herr Allan tro, jag skulle ha tid med sådant lekverk, jag som ska ' ha rummen städade och frukosten i ordning, när jägmästarn kommer tillbaka från sin morgontur.
Nej, vittja han sin sparbössa själf, så godt han kan, och glöm inte brasan. "
Maja-Lisa stod framför köksspisen och lagade för- lorade ägg till frukosten.
Hon vände ryggen åt dör- ren, men hörde ändå hur någon smög sig in, och lik- som i går lades en arm om hennes hals, och en något fuktig kind trycktes mot hennes.
Hon hade borstat Allans kläder på morgonen, kände att det doftade af cigarrök och hade därvid tänkt: Gossen har råd att röka cigarr, han, men hans pappa har bara råd att röka billig tobak.
Nu kände hon igen lukten och visste för öfrigt, att det ej kunde vara någon annan än Allan.
" Maja-Lisa!!! "
' Ja, så heter jag.
Men ser han inte att äggen bli totalt förlorade för mig. "
" De ska ' ju vara förlorade.
Men skämt å sido, Maja- Lisa, kan jag inte få se dig i ögonen några ögonblick och tacka dig? "
" Tacka mig — för hvad? "
" För att da är den hyggligaste och bästa Maja-Lisa, som någonsin gått i ett par skor, för att du har ett hjärta af guld, besatt med de kostligaste ädelstenar. "
" Inte kan herr Allan veta, hur mitt hjärta ser ut, inte, och inte lär han någonsin få se det heller, efter- som han inte studerar till doktor.
Men maka på sig nu, är han snäll, så jag får lägga opp äggen.
Bli de för hårda, tappar jägmästarn rakt humöret. "
' O, du omedgörliga och intrikata Maja-Lisa!
För- står du inte att jag är så glad, så glad som en spel- man, men på samma gång så skamsen som en våt hund, och jag vet rakt inte, om jag kan begagna mig af din godhet. "
" Är jag gcd — ja, om så väl vore!
Men jag vet ju rakt inte hvad han menar med alla sina fina paschaser. "
" Ah, det vet du nog — tänk bara efter!
De där femtio blanka silfverriksdalrarne, som min gamla spar- bössa så motvilligt gaf ifrån sig, kunna inte vara från någon annan än dig.
Och att du kan ha så mycket förtroende till mig, att du vill låna mig en så pass stor summa, sedan jpg burit mig så lättsinnigt åt, det hedrar mera ditt goda hjärta än ditt afiärsgeni. "
" Låna, hvem har talat om låna! "
Maja-Lisa gjorde en hastig vändning från spisen, så hon nu stod ansikte mot ansikte med Allan, och en moderlig varm glans tindrade i hennes små grå ögon.
' Vet han inte, herr Allan, att alla slantar jag kunnat skrapa ihop, sedan han var en liten, liten en, har jag sparat åt honom.
Det är ju ingen närmare till att få ärfva de stackars styfrarne en gång, när jag lägger ihop mina ögon.
Bror min, som är i Amerika, lär ha det bra där, så han behöfver dem inte, och nån annan närskyld vet jag inte af.
Nu fick han det här liksom i förskott, för att han skulle kunna vara glad öfver julen och för att den fattiga stackarn därborta skulle få sitt.
Han hade för resten kunnat ta honom med sig hit hem. "
" Maja-Lisa, hur skall jag kunna tacka dig.
.. " " Åh, genom att nästa gång komma glad hem. "
" Och utan skulder, menar du.
.
. "
" Jag menar, att jägmästarn kommer hem nu — jag hör att han skrapar snön af stöflarne på farstubron, och han behöfver inte få veta något — för den här gången. "
v i s t e l s e o r t H O T E L Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
u n d e r s o m m a r e n.
•• N A T I O N A L Bnm frän 4 kr.
111. p r o s p e k t g r a t i s
IDUN 1907 — 642 — H.
M:T KONUNG OSCAR II PÅ LIT DE PARADE I STOCKHOLMS SLOTTSKAPELL.
ORIGINALTECKNING FÖR IDUN AF DAVID LJUNGDAHL.
— 643 IDUN — 1907 Q^ör / d / i mm %wmv Mor ^hdlcarrara \ (^hdr ^unc^er-barnets rfilmmel 7w ^OTJV / kall^af^cide^ijurjnasont / j &lt;^J ?^ ' ^född " Ida / rid cåeruMr / Små.
ojag iramhm vill i natéeiv ^k / wraJ J ^ ^ ° S er en / a / 1 oeth^Uide Im, ityrtML / sämf; ^ Y^-dr ^Id^^^and^l^^a^an, rvP- — Tnxm 1 Bergwider, amde^yilejde, dmv rfia / adm, %mraf atdfäygdes mar shimc océb Ånlll ysd mange / i gäy.
i pärers^hgin^j / S&amp;rafézs fåc ?^ — ^ / dr värme^Jag^slvdgjf fhrnAetsPrageti ySom %irä^mr jalujffatmf ja / ar- i mästames meszmsstridj dli vi£ / sla#~ Jj / a / råds 7id&lt;rda &amp; loe / t, ^yick judswi åfe / r unga Magen, ctfidfran / iistets duk Öiu^milap- Qrw ?i aldrig jS / äleti farna / nd.
Jmw ^jjJlc7imMln, c£k g^cwvujhcti ... wmhzit iem, ijfåwfädet,.
^nfåOtnildaM drjag e / ' allena), oyfiv Åerdargd i jgär / a^is^lansC lumgetlem^jtd ' Ai / i / els ^s / ufT ySéMr jag ^^dyngre fyröde£ Och / / Siidlefö^ärstzw- ' där / Sig ' ?wiay " n^gtemjel^vmj A rn&amp;fseävYT ach läwa ödmjukt ndd / Sia knmd?
Qjmg Julens ängel lar- vD ha&lt;ruk4i&gt;.
O, helga barn!
&amp; ySimmsjjiwD adbySl — ^jag varder ftayniyid ?ig&amp;.
&lt;ojagjjla / SvekSin rena ptlg.
Oclh vdlewis (led i skd7iåetsda ?ide4v ' Qjfån.
MVJ / IL med 9iandeii Jjiw^l L osku / faifärldeiw sig ' J^gtt.
att^hm^itjSjii^a ?nä om - / / (r i / / rryi: / / .&gt;.
LJUNGDAHL, T A G M I N N S H O N O M från U p p s a l a t i d e n.
En f r y n t l i g poet, som s k r e f s t u d e n t i k o s a v e r s, h ö l l g l a d a t a l vid f e s t e r n a å G ö t e b o r g s - n a - tion, och p å h v a r s hufvud d e n h v i t a m ö s s a n s a t t som en s a n n s y m b o l af u n g d o m och lifs- glädje.
Men H a r a l d J a c o b s o n s k r e f r e d a n då seriös lyrik.
D e n h a d e sina e g e n d o m l i g h e t e r.
Alla s e n t e r a d e d e n i n t e, k a n s k e därför a t t m a n så g ä r n a ville i h o n o m se h u m o r i s t e n, e p i g r a m m a - tikern.
D e n p o e t i s k a v i t s e n, s k ö n j b a r äfven Smärtornas skald.
sedan i hans diktning, kontrasterade emellanåt djärft m o t a l l v a r e t.
M e n d ä r b o d d e en ä k t a s k a l d i h o n o m.
H a n har utvecklats, mognat under bohéme-åren i hufvudstaden.
N u s t å r h a n fram som en fär- dig k o n s t n ä r och p e r s o n l i g h e t.
Dit har smär- t a n fört h o n o m.
H a n är en l i d a r e, s o m b e s j u n g e r lifvets tristesse.
S i n t r ö s t finner h a n i religiösa fjärr- drömmar.
Ibland uppnår han psalmens enkla h ö g h e t.
L ä s i h a n s n y u t k o m n a Valda vers t. ex. " Det nya Jerusalem ".
H e m m e t h a r i h o n o m en s o n l i g d y r k a r e, som i h ä n g i f v e n h e t d r ö j e r vid den d ö d a m o d e r n s bild.
H a n faller " p å k n ä för m o r ", h a n s i t t e r " u n d e r m o d e r s t r ä d " och l ä s e r " m o r s b o k ".
— I D U N 1907 644 — Emigrant-jul S k i s s för I d u n af E r i k Börje.
J U L B O R D E T V A R f ä r d i g d u k a d t i m r s Ell- vigs pensionat, 4 trappor upp, 4 1 4 W e s t 13:th Str. I kakelugnarne sprakade brasorna muntert, och alla l a m p o r v o r o t ä n d a, d e n s t o r a h ä n g - l a m p a n öfver b o r d e t i salen och de s m å lam- p o r n a i f ö r m a k e t.
D e n y l i g e n s n o p p a d e ljusen p å p i a n o t o s a d e l ä t t, och d e n y t ä n d a ljusen i kandelabrarne på det dukade bordet fladdrade.
- Allt var i ordning, man endast v ä n t a d e på gästerna.
Miss E m i l i a N i l s s o n, en l å n g, m ö r k flicka m e l l a n 25 o c h 3 0 år, g y m n a s t och m a s s ö s och b o e n d e s e d a n e t t p a r å r i m r s E l l v i g s p e n s i o n a t, s t o d vid f ö n s t r e t och s å g u t i d e n grå skymningen.
HARALD JACOBSON.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
Naturen beundrar ban, kulturen mindre.
I d e t fallet h a r h a n i n t e en m o d e r n u p p f a t t n i n g.
H a n v e t d e t själf.
H a n k ä n n e r sig i n t e öfver- ens m e d d e n tid, h a n lefver i.
H a n s ä g e r: " Hos de gamla, de naiva fann min dikt sitt fosterland. "
J a g s a d e: lidare, Jag tillägger: medlidare.
A l l t f ö r t r y c k t, n e d t r a m p a d t h a r i h o n o m en ordets hjälpare.
Inträngande äro dikterna " Tistlar ", " Höstlöfvet ", " Bergmossan. "
" O, när jag förtrampas och vreden vill blossa, då skall jag dig minnas, som ingen kan krossa, du milda, du mjuka, du ödmjuka mossa. "
R e s i g n a t i o n u n d e r ö d e t s h å r d a slag b y t e s i förtviflan — d i k t e n " Ö d e ": ' Finns ingen stjärna för mig — natten är öfver min stig.
Finns ingen flammande själ — hatet mig kyler ihjäl.
Finns ingen rättfärdig hand — lögnen mig snäijer i band.
Finns ej i himmel, på jord sköld emot mördande ord? "
Men h a n k a n också r e s a sig i m o d o c h till- försikt, s å s o m i p o e m e t " H å l l u t! "
, h v i l k e t v e r k a r m e d f r i s k h e t e n af en i s t o r m h i s s a d flagga: " Håll ut, håll ut i dyster dag, ty allt blir ljust till slutl Du segrar midt i nederlag, om blott du håller ut.
Ja, fäll ej modet en minut I Håll ut, min, vän håll ut! "
S e n a s t h a u r h a n s p e n n a flutit g l ö d a n d e dik- ter, tillkomna i söderns solhetta.
Dit l ä n g t a r han igen, k ä n n e r " S å n g a r v i n t e r " i norden.
J a c o b s o n är 4 4 år g a m m a l och h a r — t a c k v a r e d e n p r o d u k t i v i t e t, s o m blir n ö d v ä n d i g för en f ö r f a t t a r e, h v i l k e n ä r h ä n v i s a d till sin p e n n a och e m e l l a n å t m o t sin vilja m å s t e sälja sin själ å t " h e r r K o n t a n t " — h u n n i t m e d å t s k i l l i g a diktvolymer.
I sin s e n a s t e, Valda vers, h a r u r v a l e t g j o r t s af V e r n e r v o n H e i d e n s t a m, som, af allt a t t döma, rättvist värdesätter Jacobsons lyrik.
G u s t a f F r ö d i n g h a r k a l l a t h o n o m en n y L i d - ner.
S ä k e r t är, a t t h a n ofta förmår g r i p a ge- n o m sin s u b l i m i t e t s s t r ä f v a n, och a t t d e t b a r n s - ligt r ö r a n d e d r a g, s o m, vid s i d a n af kraft- s t ä l l e n a, u t m ä r k e r h a n s poesi, v ä c k e r b å d e m e d - k ä n s l a och a k t n i n g.
Helsingfors nov.
1907.
FREDRIK NYCANDER.
P å en soffkarm s a t t m r Carl L i n d b e r g och dinglade tanklöst med benen.
H a n v a r en u n g p o j k e om n i t t o n å r, v a r n y l i g e n k o m m e n till A m e r i k a; h a n h a d e p l a t s s o m b o d b i t r ä d e h o s en s k y l t s k å p s f a b r i k a n t.
E m i l i a N i l s s o n kväfde en s u c k och gick b o r t och s a t t e sig i d e n l å g a soffan b r e d v i d L i n d - berg.
Hon lade armarne i knäet, k n ä p p t e hän- d e r n a s a m m a n, b ö j d e sig f r a m å t och s å g m e d en d y s t e r blick n e r p å golfvet och p å sina egna tåspetsar.
— D e t ä r v ä r s t om j u l e n, s a d e h o n om en s t u n d, u t a n a t t se u p p.
Lindberg såg på henne, men teg, ty han förstod icke r i k t i g t h v a d h o n m e n a d e.
— D e t v a r v ä l j a g fick brefven och t i d n i n - g a r n a hemifrån i g å r, f o r t s a t t e h o n.
— J a g t y c k e r a l l t i d det är r o l i g a r e, n ä r m a n k a n r ä k n a u t d e t så, a t t d e inträffa precis på dagen, sade Lindberg.
— J a, d e t ä r n o g r o l i g t så o c k s å, s a d e h o n — men det är värst om julen, tillade hon, fortfarande u t a n a t t se u p p.
— J a g t r o d d e, miss Nilsson trifdes g o d t i A m e r i k a, s a d e h a n, a t t miss N i l s s o n t y c k t e om A m e r i k a.
Hon såg upp på honom och skrattade.
— J a, visst trifs j a g i A m e r i k a, j a g trifs alldeles u t m ä r k t väl.
J a g h a r e t t b r a b e t a l d t a r b e t e, m å n g a v ä n n e r och g o d a v ä n n e r, och förresten ä r o a l l a så v ä n l i g a och s n ä l l a m o t mig h ä r.
S å visst trifs j a g g o d t, slöt h o n med öfvertygelse.
L i n d b e r g blef r ö d och g e n e r a d öfver a t t hafva s a g t n å g o t så d u m t.
M e n miss Nilsson b ö j d e sig å t e r framåt och s t u d e r a d e sina t å - s p e t s a r, och l e e n d e t d r ö j d e k v a r en l å n g s t u n d öfver h e n n e s a n s i k t e och f ö r s v a n n först så små- n i n g o m, h v a r e f t e r h o n efter h a n d blef a l l v a r l i g igen och fick s a m m a t u n g a, g r u b b l a n d e u t t r y c k i b l i c k e n s o m förut.
M e n n u k o m m i s s J o h a n s s o n, följd af miss H ö c k e r t.
Miss J o h a n s s o n v a r äfven g y m n a s t och m a s s ö s och b o d d e o c k s å i m r s E l l v i g s pensionat.
Miss H ö c k e r t, en g o d v ä n till d e b å d a flickorna, v a r s ä l l s k a p s d a m h o s en ameri- kanska, men var bjuden att tillbringa julafton t i l l s a m m a n s m e d sina b å d a v ä n n e r.
— J a g h a r fått bref hemifrån och m a m m a s fotografi, s a d e miss J o h a n s s o n g l a d t.
Har du fått bref?
— J a, m i n a bref och t i d n i n g a r fick j a g i går, Gud s k e lof, s v a r a d e miss N i l s s o n.
Miss J o h a n s s o n blef a l l v a r l i g och s å g efter- tänksam ut.
J a d e t är b ä s t n ä r m a n får d e. '
innan, hvilken dag som helst, blott innan, sade h o n d r ö j a n d e.
D e t är v ä r s t om j u l e n, t i l l a d e h o n.
— H a r f r u n t i m m e r n a blifvit f ö r r y c k t a i d a g, t ä n k t e n u L i n d b e r g, r e s t e sig och gick in i salen, s å g p å d e t d u k a d e b o r d e t och i n s ö p s t e k o s e t från k ö k e t.
D e öfriga b ö r j a d e a n l ä n d a n u, d e s o m b o d d e i pensionatet samt mrs Ellvigs gäster.
Där v a r m r J o h n s s o n m e d d o t t e r, h a n h a d e v a r i t fyrtio å r i A m e r i k a och ä g d e en s t o r snickerifabrik.
Där var mr Aksén, skyltskåpsfabrikanten, Lind- b e r g s p r i n c i p a l, m e d sin f r u; de h a d e v a r i t i A m e r i k a i s j u t t o n å r.
Och d ä r v a r e t t p a r a n d r a familjer s a m t n å g r a y n g r e d a m e r och herrar, dessa senare boende hos mrs Ellvig.
Man hälsade på h v a r a n d r a hjärtligt och gladt, och m r A k s é n p r e s e n t e r a d e L i n d b e r g för d e m, som ä n n u icke k ä n d e h o n o m.
— E n u n g m a n från d e t g a m l a l a n d e t, d ä r allt är s å g a m m a l t, a t t d e u n g a m å s t e b o r t för a t t blifva u n g a, s a d e h a n m u n t e r t.
M a n s k r a t t a d e a l l m ä n t h ä r å t och g j o r d e n å g r a s k ä m t s a m m a a n m ä r k n i n g a r och gick in i s a l e n, t y m r s E l l v i g h a d e börjat b j u d a o m k r i n g smör- g å s a r n e.
M a n skall n ä m l i g e n fira en r i k t i g t s v e n s k j u l a f t o n, med s m ö r g å s b o r d och s u p e n, och fisk och g r ö t o c h s t e k.
V i d b o r d e t v ä n d e s i g m r J o h n s o n till Carl L i n d b e r g, h a n t y c k t e d e t v a r s y n d om h o n o m, t y de a n d r a s å g o p å h o n o m, s o m s v e n s k a r b r u k a se p å h v a r a n d r a i A m e r i k a, i n n a n d e lärt känna hvarandra.
Well, sade han, när m r L i n d b e r g fått v a r a så m å n g a å r i A m e r i k a s o m j a g!
J a g h a r v a r i t h ä r i fyrtio å r.
— Men har väl varit hemma någon gång under t i d e n, u n d r a d e L i n d b e r g, e n d a s t för a t t s ä g a n å g o t, g e n e r a d s o m h a n v a r öfver u p p m ä r k - samheten.
— N e j, s a d e m r J o h n s o n, m e d en min och en t o n s o m ville h a n s ä g a: H v a d h a r j a g d ä r a t t g ö r a.
Men då alla f ö r v å n a d e sig och m å n g e t u t r o p af u n d r a n föll från d e r a s l ä p p a r, s a d e h a n, lika m y c k e t v ä n d till d e öfriga s o m till L i n d b e r g: J a g k o m h i t n ä r j a g v a r u n g, y o u s e e, och p å d e n t i d e n v a r d e t icke b r u k l i g t, a t t m a n flackade fram o c h t i l l b a k a.
Och s e d a n h a r j a g s t ä n d i g t haft m y c k e t a t t g ö r a, o c h n u är jag gammal vorden.
Mr A k s é n m u m l a d e n å g o t om, a t t d e t icke v a r n ö d v ä n d i g t a t t r e s a h e m, o c h h a n s å g för- s t å e n d e p å m r J o h n s o n och h ö j d e s i t t g l a s och d r a c k h o n o m till.
O c h äfven d e a n d r a h ö j d e s i n a g l a s, och m a n d r a c k m r J o h n s o n s s k å l.
Och r i s g r ö t b a r s in, m e d hel m a n d e l u t i.
Och u n d e r m u n t e r t s k ä m t s k y n d a d e m a n a t t t a g a för sig u t a f g r ö t e n, t y a l l a s ö k t e m a n d e l n.
Och m i s s H ö c k e r t fick d e n.
M e d n e d s l a g n a ögon satt hon och såg på den, där den låg på hennes sked.
— • Nej s e, J u l i a h a r fått d e n, r o p a d e miss Johansson.
— H v a d t ä n k e r d u p å J u l i a, s a d e miss N i l s s o n s a k t a o c h s å g p å h e n n e från s i d a n.
— J a g t ä n k e r p å en j u l för e t t p a r å r s e d a n.
Då var j a g hemma.
M e n så t e g h o n, t y hen- n e s l ä p p a r b ö r j a d e a t t skälfva.
Och lilla miss P a u l s s o n, s o m lifnärde sig ge- n o m a t t s y k n a p p h å l i v ä s t a r för en s k r ä d d e r i - firma, s å g p å h e n n e.
Hon hade ingenting sagt p å h e l a t i d e n, m e n n u s å g h o n p å de a n d r a m e d s t o r a, f r å g a n d e ö g o n och s a d e: J a g vet icke om n å g o n a n n a n finner d e t som j a g, m e n j a g t y c k e r d e t är s å ä n g s l i g t o m j u l e n.
D e t ä r som om m a n gjort n å g o t o n d t eller g i n g e e m o t något förskräckligt.
J a g M e n h o n afbröt sig själf, t y t j u g u p a r o g i l l a n d e ö g o n s å g o p å h e n n e.
D e t höll p å a t t blifva en t r y c k a n d e t y s t n a d, m e n m r A k s é n r ä d d a d e s i t u a t i o n e n.
H a n höjde sitt g l a s och b a d alla d r i c k a en s k å l för flickan, s o m funnit m a n d e l n.
O c h d e t v a r s o m om alla p å en g å n g blifvit så l ä t t a till s i n n e s, och y s k r a t t a n d e d r a c k m a n miss H ö c k e r t s s k å l.
— J a g h a r o c k s å fått en l i t e n tafla h e m - ifrån, h v i s k a d e m i s s J o h a n s s o n till m i s s Nils- son, så h ö g t a t t d e t h ö r d e s af alla, — " T ä n n - forsen i v i n t e r s k r u d ".
Du kan tro den är vacker.
— J a, h e m m a ä r allt b r a v a c k e r t, s a d e m i s s N i l s s o n, och m e d d e t s a m m a blefvo h e n n e s ö g o n fulla af t å r a r.
— Men h ä r är o c k s å m å n g a v a c k r a p l a t s e r,
- 645 - IDUN 1907 s a d e e n af h e r r a r n e, t ä n k t.
e x.
p å C o l o r a d o.
Och h a n t a l a d e s å fort, s o m om d e t v a r e n m y c k e t v i k t i g s a k h a n ville s k y n d a sig a t t s ä g a.
Och miss N i s s o n, s o m u n d e r s o m m a r e n varit i C o l o r a d o, s v ä l j d e g l a d t sina t å r a r och s a d e a t t C o l o r a d o v a r d e t v a c k r a s t e h o n s e t t, och a t t ingen plats i Sveriges land k u n d e jämföras därmed.
O c h s o m alla, u t o m m r L i n d b e r g, v a r i t i C o l o r a d o, b ö r j a d e m a n ifrigt t a l a d ä r o m, och alla l o f o r d a d e C o l o r a d o och b e d y r a d e, a t t i n g e t l a n d p å j o r d e n k u n d e j ä m f ö r a s m e d Co- lorado.
Och Colorados skål dracks under j u b e l.
Och a l l a r e s t e sig från b o r d e t och t a c k a d e för m a t e n o c h s a d e h v a r a n d r a, a t t d e t v a r l ä n g e s e d a n m a n haft e n s å g l a d och a n g e n ä m m i d d a g, o c h s å gick m a n u t i f ö r m a k e t för a t t hvila s i g, g ö r a m u s i k o c h d e l a u t j u l - klappar.
— " Mr L i n d b e r g, s p e l a n å g o t för o s s, s a d e miss N i l s s o n, s p e l a n å g o t r i k t i g t v a c k e r t och s j u n g för o s s, f o r t s a t t e h o n och s a t t e sig bred- vid pianot.
Och Carl L i n d b e r g s a t t e sig vid p i a n o t och b ö r j a d e s a k t a s l å n å g r a a c k o r d.
E n r e g n b y, s o m slog emot f ö n s t e r r u t a n invid, k o m h o n o m a t t r y s a till och k o m h o n o m a t t undra, hur julen var hemma.
Om hemma var snö och i s — om s m å s y s k o n e n m å n n e t ä n k t e p å h o n o m, t y far och m o r g j o r d e d e t s ä k e r t — h v i l k e n af g r a n a r n a p å b a c k e n blifvit fälld i å r — om d e t v a r i t s t a r k frost och s t j ä r n k l a r t på m o r g o n e n, d å d e h ö g g o d e n, l i k s o m i fjol.
Och u n d e r d e t a t t h a n t ä n k t e, s l o g h a n fort- f a r a n d e a c k o r d efter a c k o r d o c h s ö k t e efter n å g o n m e l o d i a t t s p e l a.
Och ä n d t l i g e n, h o n o m själf o v e t a n d e, s p r a n g fram u r a c k o r d e n e n g a m m a l v ä l k ä n d m e l o d i, först s p e l a d s å s a k t a och t y s t, s e d a n allt k r a f t i g a r e och m e r a b e - stämdt.
O c h p å e n g å n g, u t a n a t t h a n själf v i s s t e h u r d e t g å t t till, föll h a n in m e d s i n ungdomliga, varma, klangfulla s t ä m m a: Hcrodes gästabud.
En jullegend från Österland af ÄNNÄ KNUTSON.
Ä R D E T R E vise m ä n b e r ä t t a t för H e - r o d e s o m d e n n y f ö d d e J u d a k o n u n g e n, lät h a n, s o m skriften täljer, a n s t ä l l a b l o d b a d p å de s m å o s k y l d i g a b a r n e n i B e t l e h e m och n e j d e n där omkring.
N h ä r t u p p e n k a n s t å u p p och g a l a, k a n den n y födde j u d a k o n u n g e n s k a d a r o m a r v ä l d e t! "
H e r o d e s fick d å d e t infallet a t t s ä g a; " V å r a ö r n a r ä r o a l l s m ä k t i g a, och lika litet som d e n hvarför?
K a n s k e d e n lille M e s s i a s ä n n u lefde och s k u l l e v ä x a u p p till e n m ä k t i g m a n, en Gästernas blickar voro oafvändt riktade p å silfverfatet och s e, d å s k e d d e p l ö t s l i g t e t t u n - der.
D e n af b r u n s t e k t a b i t a r s k i c k l i g t h o p - H a n t r o d d e s i g h ä r m e d t i l l i n t e t g ö r a a l l a h e - fogade t u p p e n b ö r j a d e r ö r a p å sig, d e m e d s t o r k o n s t d i t f ä s t a fjädrarne h ö j d e s i s p ä n s t i g b r e e r n a s s t o l t a f r a m t i d s p l a n e r, t y M e s s i a s, Da- v i d s ä t t l i n g, s k u l l e j u i h a n s t a n k e h a u t - k r a f t, t u p p h u f v u d e t k r å m a d e s i g och gol.
v e c k l a t s i g till e n m ä k t i g j o r d i s k h e r r e och Ben snöiga nord är vårt fädernesland — S t u m m a o c h s k r ä c k s l a g n a r u s a d e alla u p p, inkräktare.
M e n h a n k o m i c k e l ä n g r e, t y e t t p a r fasta, m e n n ä r H e r o d e s h ä m t a t s i g från sin b e s t ö r t - h å r d a h ä n d e r g r e p o o m h a n s h a n d l e d e r och n i n g, f ö r k l a r a d e h a n h ö g l j u d t, a t t h ä r drefvo N ä r den g r y m m a h a n d l i n g e n v a r fullbordad han såg rakt in i mr Akséns upprörda ansikte.
trollkarlarne visserligen sitt spel.
H a n be- och h u n d r a t a l s f ö r ä l d r a r g r ä t o öfver sina mör- — S å d a n t får n i icke spela- — icke h ä r — fallde o c k s å e n af k r i g s k n e k t a r n e a t t ögon- d a d e ä l s k l i n g a r, s t ä l l d e t y r a n n e n till e n fest i icke n u — icke s å — icke i k v ä l l.
D e t s i s t a b l i c k l i g e n s t i c k a d j u r e t med sin l a n s.
sitt l y s a n d e p a l a t s.
H a n bjöd m å n g a r i k a, för- h ö r d e s n ä s t a n s o m en s n y f t n i n g, och s å s l ä p p t e n ä m a g ä s t e r, och a n t i n g e n de nu t y c k t e s å eller M a n n e n l y d d e, m e n d e t ena u n d r e t följde på m r A k s é n h a n s h ä n d e r och gick in i r u m m e t s å, v å g a d e d e ej a n n a t ä n h ö r s a m m a bjudnin- det andra.
S å snart stålet vidrörde tuppen, intill.
g e n och visa sig t a c k s a m m a öfver a t t få v a r a b r e d d e h a n u t v i n g a r n e och flög m e d s n a b b a L i n d b e r g v ä n d e s i g o m och s å g s i g h ä p e n med.
vingslag u t genom det öppna fönstret.
D e n omkring i rummet.
D e t blef e t t p r a k t f u l l t g ä s t a b u d m e d d e r ö d a v i n s å s e n s v ä m m a d e likt en b l o d s t r ö m öfver H v a r v o r o alla d e m u n t r a, s k r a t t a n d e m ä n - läckraste anrättningar.
M a n h v i l a d e p å siden- fatets b r ä d d a r o c h fläckade d e n h v i t a b o r d - niskorna?
K n a p p a s t hälften v a r k v a r, och d e, k u d d a r, å t p å g u l d t a l l r i k a r och d r a c k u r guld- duken.
s o m s t a n n a t, s t o d o och s t i r r a d e på h o n o m m e d bägare.
S k ö n a v ä g g m å l n i n g a r fröjdade ö g a t, H e r o d e s r e s t e s i g v r e d g a d och f ö r s ä k r a d e ö m s o m s o r g s n a, ö m s o m f ö r e b r å e n d e, ö m s o m för- och från d e t g e n o m b r u t n a t a k e t r e g n a d e d ä r ännu högljuddare, a t t alltsammans endast var skräckta ögon.
s t u n d o m n e r d o f t a n d e r o s e n b l a d öfver g ä s t e r n a.
k o n s t e r och s v e k.
H a n skulle n o g fånga t r o l l - Och m r J o h n s o n s a t t m e d h u f v u d e t s t ö d t i H e r o d e s ä g d e a l l t ä n k b a r j o r d i s k h ä r l i g h e t, och t u p p e n, h a n, och l e t a fram m e k a n i s m e n b å d e i h ä n d e r n a och u p p r e p a d e för s i g själf, g å n g p å n ä r n u d e n s p ä d a M e s s i a s k o m m i t u r v ä g e n v i n g a r och t u n g a.
N u k u n d e u n d e r d j u r e t emel- g å n g: D e t ä r n o g b ä s t, a t t j a g far h e m n u.
h a d e h a n — till allt a n n a t — fått en s l a g s r o lertid g ä r n a v a r a sin k o s.
D e s k u l l e v a r a lika D e t ä r b ä s t a t t få d ö h e m m a.
J a g vill d ö i s i n själ.
g l a d a o c h l å t a s i g v ä l s m a k a: alla s t e k a r n a hemma.
Och miss Amy, hans dotter, strök Ingen kunde n u upprätta Israels rike, J u - flögo v i s s e r l i g e n ej från f a t e n!
h o n o m s a k t a öfver h a n s h v i t a h å r och s å g frå- deen skulle fortfarande vara en romersk lyd- G ä s t e r n a s l o g o sig å n y o n e r p å s i d e n k u d - g a n d e och u n d r a n d e u t.
H o n v a r a m e r i k a n s k a p r o v i n s och öfver k e j s a r e n s l e g i o n e r h a d e p r o - d a r n e, m e n i n g e n k u n d e r i k t i g t n j u t a a f den och h a d e haft e n a m e r i k a n s k m o r, s å h o n för feter o c h s t j ä r n t y d a r e s y n b a r l i g e n i n t e n å g o t r i k a v ä l f ä g n a d e n, och a l l a k ä n d e s t o r l ä t t n a d, stod d e m i c k e, icke fadern och icke de a n d r a.
att spå.
H e t af v i n e t s k ä m t a d e d e n g a m l e då g ä s t a b u d e t v a r öfver.
Och u n g e L i n d b e r g s å g b o r t till E m i l i a Nils- k o n u n g e n öfver s i n v å l d s b r a g d och s a d e sig, son och s å g h e n n e m e d n e d s l a g n a ö g o n r ä k n a M e n H e r o d e s fick, efter d e n d a g e n, a l d r i g s o m s a n n i n g e n v a r, a l d r i g haft n å g r a fiender, på fingrarne.
F ö r s t om fyra å r k a n j a g r e s a m e r n å g o n r o i s i n själ.
I g r u n d och b o t t e n, som gjort mindre motstånd ä n d e där små, h e m, h v i s k a d e h o n och s l o g u p p sina ö g o n och t r o d d e h a n p å G u d s u n d e r, och t r o t s a l l s t o r - mjuklemmade hebreerna.
s å g p å h o n o m m e d e n g r ä n s l ö s t förtviflad blick.
t a l i g h e t föll det h o n o m icke i n a t t söka fånga Man tordes inte annat ä n skratta å t hans Och L i n d b e r g förstod n u h v a d h o n m e n a t, trolltuppen.
d å l i g a s k ä m t, och n ä r d e t t y c k t e s som m u n t r a s t n ä r h o n s a d e: D e t ä r v ä r s t om j u l e n.
vid b o r d e t, b u r o s l a f v a r n e i n e n n y r ä t t.
D e t T u p p e n h a d e e m e l l e r t i d, lifslefvande k r y, Han slog händerna för a n s i k t e t o c h i v a r e n s t e k t t u p p, m e n d e s t o r a, g r a n n a vin- flugit öfver m å n g a t a k och t i n n a r och begifvit å n g e s t t ä n k t e h a n p å, a t t för h o n o m s k u l l e garne och d e n långa, guldskiftande stjärten sig l å n g t u t p å l a n d s b y g d e n.
Där sökte han d e t dröja m å n g a fler å r.
H a n s k u l l e k a n h ä n d a b r e d d e s t å t l i g t u t sig p å silfverfatet.
Hufvudet u p p fränder o c h v ä n n e r och b e r ä t t a d e, h v a d blifva hvit som m a n n e n d ä r b o r t a, s o m ville h e m m e d k a m och b j ä l l r o r i s k i n a n d e r ö d t, f a t t a d e s som h ä n d t h o n o m p å H e r o d e s fest.
H a n h a d e för a t t d ö.
Och b ö j a n d e sig öfver p i a n o t, b e - ej h e l l e r, o c h d e n s t e k t a fågeln ' v e r k a d e s å v a r i t d ö d, m e n lefde n u u p p i g e n, därför a t t grof h a n h u f v u d e t i sina a r m a r och b r a s t i l e f v a n d e, a t t d ä r blef e t t a l l m ä n t sorl af be- t y r a n n e n s a g t e t t g ä c k a n d e ord o m d e n n y - hejdlös gråt.
undran.
födde J u d a k o n u n g e n.
Kunde någon begripa
IDUN 1907 m a n, som m e d t i d e n k u n d e s t ö r t a Roms t e c k e n, den s t o l t a, v ä r l d s b e t v i n g a n d e ö r n e n, i stoft!
D ä r blef s t o r u n d r a n och oro b l a n d h ö n s - fåglarnes s k a r a, och m a n visste r a k t i n t e h v a d m a n s k u l l e t r o, förr ä n en g a m - m a l t u p p från g r a n n g å r d e n k o m och s ä l l a d e sig till flocken.
H a n h a d e en v a k e n blick för allt och b e r ä t t a d e nu h e l t ö p p e t om sina erfarenheter. "
S a m m a d a g b a r n a m o r d e t försig- gick, " sade han, " satt jag, just i g r y n i n g e n, uppklifven p å en s t o l p e och t i t t a d e mig o m k r i n g.
J a g fick då se en g a m m a l m a n och en u n g k v i n n a, som s k y n d s a m t s t y r d e k o s a n m o t s t a d s p o r t e n.
K v i n n a n h a d e ett litet b a r n i n s v e p t i sin slöja, och j a g h a d e n o g i n t e v i d a r e fäst mig vid d e m, o m d ä r ej sväfvat l i k s o m ett sol- s k e n öfver b a r n e t s hufvud.
D a g e n b r ä c k t e k n a p p a s t i ö s t e r, så d e t v a r i n g a s t r å l a r af m o r g o n g l a n s e n.
J a g ä m n a d e g a l a och v ä c k a u p p h e l a flocken för a t t v i s a d e m den u n d e r l i g a företeelsen, m e n j a g k u n d e i n t e få fram e t t ljud.
En sällsam t y s t n a d r å d d e o c k s å, och det föreföll m i g, som om h e l a n a t u r e n hölle a n d a n och l y s s n a d e efter n å g o t oer- h ö r d t och o u t s ä g l i g t.
.
.
Hvad tron I härom? "
" V i t r o, a t t du h a r s e t t den ny- födde j u d a k o n u n g e n, " r o p a d e m a n omkring honom. "
H a n skall en g å n g u p p t r ä d a m e d solen k r i n g sin p a n n a och l y s a u p p h e l a j o r d e n m e d sin h ä r l i g a m a k t.
Då skall d e t v a r d a b ä t t r e för alla l i d a n d e och förtryckta b å d e bland människor och djur.
H v i l k e n glädjefull n y h e t: Messias lefver, förlossaren lefver! "
M e s s i a s lefver!
Ryktet härom s p r e d sig v i d t o m k r i n g b l a n d h ö n s - f å g l a r n e i J u d a l a n d.
Och i de fjäd- r a d e s k a r o r n a fanns d ä r m å n g e n, som l ä n g t a d e a t t få se h o n o m, den s t o r e u n d e r b a r e, för hvars skull den döde fränden förmått resa - 646 - sig från t y r a n n e n s silfverfat och flyga lifslef- v a n d e u t i v ä r l d e n.
Och den h ä n d e l s e n glöm- des inte b o r t med tiden, utan omtalades från släkte till släkte, och t r e t t i o t r e år därefter fick en u n g, röd t u p p v e r k l i g e n s k å d a Messias.
P å b a k g å r d e n till ett p a l a t s i J e r u s a l e m s a t t t u p p e n uppflugen på en p e l a r e och s å g K r i s t u s fängslad föras förbi.
H a n v a r s n a d e då, a t t d ä r sväfvade l i k s o m e t t sol- s k e n öfver f å n g e n s hufvud, och efter- som d a g e n k n a p p a s t b r ä c k t e, k u n d e d e t j u icke v a r a n å g r a s t r å l a r af m o r g o n g l a n s e n.
D e t o s k y l d i g a bar- n e t och den o s k y l d i g e m a n n e n om- s t r å l a d e s af s a m m a h e l i g a g l a n s, och då t u p p e n e r i n r a d e sig förfädrens b e r ä t t e l s e r om den nyfödde j u d a - konungen, tänkte han: " Detta måtte v a r a h a n!
H a n är n u en m a n m e d ett ä d e l t k o n u n g s l i g t y t t r e och om- gifven, icke af den j o r d i s k a, u t a n af d e n h i m m e l s k a g l a n s e n.
Messias lefver, förlossaren l e f v e r!
Detta måste h e l a flocken v e t a! "
Och h a n gol en, t v å, t r e g å n g e r, ljudligt och k l a r t.
- Och j u s t i den s t u n d e n å n g r a d e en m ä n n i s k a, a t t h a n h a d e för- nekat det högsta goda, ångrade s å s o m a l d r i g förr, m e n fick äfven förlåtelse s å s o m a l d r i g förr.
H a n e g ä l l e t blef o m t a l a d t g e n o m s e k l e r n a, t y i den m o r g o n v ä k t e n dagades d ä r n å g o t n y t t öfver all världen.
Illustratör: Edvard Berggren.
Tvänne julnummer så godt som har Idun i är bestått sina läsare, först det ståtliga Carl Larsson- numret och sä detta utvidgade och jul- smyckade veckonummer.
Men det är ej heller hvarje år man fyller 20 är — och som Idun får fira bemärkelseda- gen i femtiotusen kära svenska hem!
En glad och signad jul önska vi dem nu alla!
— 647 — IDUN DU SOM jagar genom världens städer år för år af lifvets dyra tid, hvar är stjärnan, som ditt hjärta gläder, hvar är bröstet, som du hvilar vid?
Dina ljusomhvärfda städer glömmas, när du lämnat deras synrand snart — är ock allt mer skönt än det kan drömmas, sansa dig och stanna på din fart!
Nordligt ensam ser jag stjärnan låga den har väntat, den har vinkat nog, all mitt hjärtas kvafva ångestråga ser dess ljus som ur en nattlig skog Månn en väfstol nu i hvita gårdar i sitt mönsters gammalkloka bild af min fjärranfarna lefnad vårdar någon tydning, tillitsfull och mild?
Ofta när jag dvaldes bland de mänga och du plötsligt vid min sida stod, kunde samma stilla bann oss fånga, burna bort från människornas flod.
Dina läppars kloka form och dina ögons iris, som en pärla grå, skola tankfullt sänkta öfver mina öppna händer mina öden spå.
Och när så du letat tills det skymmer, skall du finna, goda ' vala säg, i en blick af systerligt bekymmer, att vi båda hafva samma väg.
Månn när dansen dammar under taken en fiol med sträf och barnslig låt mäktar åter göra blicken vaken, snar till leende och snar till gråt?
Bära vill jag arbetsveckans vammal, prisa hemmets vemodsenkla ting, för att äga, när jag sist blir gammal, kring mitt lif en egen fattig ring.
Mörka land med ljusa hem i natten tänd en tålig lampas ljus för mig!
Öfver höga ' berg och strida vatten har jag rest och ropat efter dig.
Ack, för - larmet, som min saknad söfver, står jag snart beväpnad, döf och kall: stjärnan finnes, som jag bäst behöfver, bröstet finnes, där jag hvila skall!
K 1907
I D U N 1907 - 648 - UR v ä r m e a t t ej s ö k a f ö r s t ä r k n i n g i k o n f o n i e t.
H a n, den s y d l ä n d s k a n a t u r e n, s o m v a r n å g o t af en D e m o s t h e n e s, en Cicero, en S e n e c a, en C y r a n o, en V o l t a i r e, i j ä m b r e d d m e d å t s k i l l i g t af garf- v a r e n K l e o n, S p a r t a c u s, D a n t o n och R o b e s - p i e r r e — d e n n a s y d l ä n d s k a n a t u r, s o m skulle h a k ä n t sig h e m m a i m y r t e n s.
m a g n o l i a n s och c y p r e s s e n s l ä n d e r, frös ej l ä n g r e i n o m d e n n o r r l ä n d s k a s k o g s r i n g e n och behöfde ej l ä n g r e brännvinet som bränsle.
II m r a M ÅCTWBS f^ölOTA C ^ t E E f En Norrlandsbild för Idun af OLOF F5ÖGBERG.
i.
F * O L K H Ö R D E S stöfla i t r a p p a n u p p till vindsvåningen, där vännen Artur bodde m e d g a m l a ä n k e m o r s å s o m n ä r m a s t e g r a n n e till kråkorna på t a k e t.
Och d e t v a r A r t u r, s p r å k m ä s t a r e n, gral- krönikeskalden, allmogeadvokaten, universal- snillet och f a t t i g s t u d e n t e n A r t u r, " s a m h ä l l e t s högst uppsatte m a n. "
D e t h u s, h a n b o d d e i, r e s t e sig s o m e t t v a k t - t o r n öfverst p å k u l l e n, och d ä r h a n r e s i d e r a d e i öfversta t o r n r u m m e t, k u n d e h a n s h u n g r a n d e öga k r i n g s p a n a l a n d och s t a d, b y g d och fjärd och allt s o m f a n n s inom d e n e v i g a n o r r l ä n d s k a skogsringen, hvilken aldrig släpper ett infångadt offer, förrän d e n b r i s t e r m o t ö p p n a h a f v e t.
L e d e f r e s t a r e n h a d e fört m i n v ä n A r t u r u p p på e t t g a n s k a h ö g t b e r g o c h s a g t till h o n o m, d e n t u n n e, g ä n g l i g e och b l e k l a g d e g o s s e n m e d de s k a r p t ä n k t a r e g e l b u n d n a d r a g e n, d e h v a s s a, h u n g r i g a och s u g a n d e ö g o n e n: " B e t r a k t a h ä r, m i n g o s s e, e t t litet prof p å all v ä r l d e n o c h d e s s h ä r l i g h e t!
S e r d u de b l å a v a t t n e n, s e r d u s t a d e n, så a n g e n ä m t och dröm- mande inbäddad i grönt, med de försedda b o d a r n e, de b u r g n a h u s e n, de fyllda k a s s a k i s t o r n a, de s t o p p a d e skafferierna, d e h ä r l i g a flickorna med det y s t r a skrattet, de smidiga rörelserna, den fylliga b a r m e n.
A n a v i d a r e a l l t h v a d s o m döljer sig i v i d a l a n d s d j u p e n u t a n f ö r d e n n a skogsring!
Leende dalar, återigen blåa vatten, v i n s t g i f v a n d e s k o g a r, h ä r l i g, b e t a n d e och g l a d b o s k a p och s m ö r och mjölk och k o r n och k ä r n a och t ö s e r n a d e r ö d a, d e b a r m f y l l i g a och b r e d - r o n i g a och g l ä d t i g a.
Och allt d e t t a vill j a g icke gifva d i g, ä n s k ö n t d u d a g l i g e n l i g g e r för m i n fot och t i l l b e d e r m i g. "
T r o t s d e t t a hånfulla s k r y t h a d e f r e s t a r e n l å n g t i f r å n d e t o b e s t r i d d a h e r r a v ä l d e t öfver d e n n a själ.
H a d e v ä n n e n A r t u r haft tillfälle a t t om sig sjäf s k a l d a u t n å g o n af d e s s a i n s p i r e r a d e grafverser, s o m o r t e n s a n d r a h ö g t u p p s a t t e efter s e d v a n a n fingo v i d s i t t frånfälle u n d e r anför- v a n t e r s och v ä n n e r s f ö r u n d r a n och r ö r e l s e öfver gåfvorna h o s d e n fattige s k a l d e n, m e n u t a n t a n k e p å n å g o t arfvode å t h o n o m — o m A r t u r s k u l l e h a s k a l d a t öfver sin e g e n graf, så h a d e första strofen k a n s k e blifvit d e n n a: Starka vingar lyfte Honom upp mot ljuset, Men hans börda tryckte Äfven ned i gruset.
Du, som hvarken börda Eller vinge kände, Döm ej, stolta syster, Döm ej, broder, denne!
N u en tid b o r t å t h a d e b ö r d a n icke k ä n t s så tung.
Senaste sommar hade Artur som informator p å l a n d e t blifvit v a r s e en af b y g d e n s d ö t t r a r, en torparflicka m e d finare l ä g g n i n g af b å d e l e f n a d s g l ä d j e, v e t t och a n s t ä n d i g h e t.
S t u d e n t e n A r t u r h a d e till en b ö r j a n haft v i s s a b r o t t s l i g a p l a n e r m e d a f s e e n d e p å flickan, m e n som h a n v a r a l l t i n g a n n a t ä n en t e k n i s k t u t s t u d e r a d, k a l l b l o d i g och m e t o d i s k förförare, så blefvo h a n s a n g r e p p u t a n s v å r i g h e t t i l l b a k a - s l a g n a af d e n l a n d t l i g a o s k u l d e n.
D å t o g den h e d e r s a m m a s i d a n u t sin r ä t t h o s v ä n n e n A r t u r i jämbredd med skaldelynnet.
H a n började h ö g a k t a flickan, skrifva v e r s till h e n n e s ä r a, r e n t af förälska s i g i h e n n e.
Och h o n å sin sida.
.
.
J a, k o r t och g o d t s a g d t, t v å u n g a hjär- t a n s v ä g till h v a r a n d r a ä r n u en g å n g så p a s s uttrampad inom skildringen, att den " t r ä n a d e " a l l m ä n h e t e n förstår mig tillfullo, d å j a g helt n a k e t u p p l y s e r, a t t de h a d e s l u t a t m e d a t t finna hvarandra såsom ett lyckligt par, lyckligt i s t u n d e n s l y c k a och i s i n fromma f r a m t i d s t r o.
P å s å vis h a d e n u f r e s t a r e n s p e k a n d e finger f ö r b l e k n a t o c h h a n s hånfulla skräfvel m ö t t igen- v a x a d e ö r o n för en t i d.
A r t u r k ä n d e ej l ä n g r e a f u n d e n s g n a g s å b i t t e r t och k ä n d e n o g lifs- S o m s a g d t — folk h ö r d e s stöfla i t r a p p a n, d e t k o m en tafatt k n a c k n i n g å dörren, och g a m l a m o r s a n, s o m h a d e sitt s t ö k vid d i s k e n, gick a t t ö p p n a.
A r t u r, s i t t a n d e vid sin f ä d e r n e ä r f d a skrif- och studieklaff, ser s i n t i l l ä m n a d e svärfar, d e n b u r g n e t o r p a r n Nils N i l s s o n, t r ä d a in, v a d - m a l s k l ä d d, n e d t r y c k t, k r a n s s k ä g g i g, m e d djupt n e d s k u r n a m u n g i p o r och d j u p l i g g a n d e ö g o n.
Bakom honom skymtade med runda, plirande ö g o n i r u n d t och frodigt a n s i k t e en d u m, b e - s k e d l i g, u n d e r s ä t s i g, t r y g g och t r i n d b o n d p o j k e m e d en r ö d y l l e h a l s d u k k n u t e n u n d e r h a k a n nu i varmaste våren.
M e n s å v a r d e t visst en till, e t t k v i n n f o l k, s o m s k y m t a d e u t e i far- s t u n, m e n d r o g sig u n d a n i sista s t u n d e n. "
N o g t ö r s d u v ä l g å i n, S t i n a, då d u h a r g å t t s å n ä r, " s a d e fadern u t å t f a r s t u n.
A r t u r, h e l t u p p r y m d, s t e g u p p och v ä l k o m - n a d e s v ä r f a r s ä m n e t m e d en v a r m h a n d t r y c k - n i n g u t a n a t t g e sig t i d m e d d e n t r i n d a p o j - ken .. " J a s å, är S t i n a m e d?
Hvarför kommer inte Stina in? "
U t a n a t t afbida n å g o t s v a r ö p p n a d e A r t u r d ö r r e n och for t i l l b a k a.
H v a d i h e r r e n s n a m n ville d e t t a säga!
E n h å l ö g d, b l e k, aftärd och förfallen flicka v ä n d e h a s t i g t b o r t ö g o n e n och blef s t å e n d e b o r t v ä n d m o t d e n lilla farstu- gluggen.
" Vill inte Stina komma i n? "
— Intet svar, b l o t t en s n y f t n i n g.
Artur lät dörren stå vidöppen utåt farstun och s p o r d e t o r p a r e n, om S t i n a v a r sjuk p å n å g o t vis. "
J a, om j a g s k a l l s ä g a s o m s a n n i n g e n ä r, s å h a r d e t n o g v a r i t s o m en e l a k sjuka, d e t har det n o g det.
,. "
H v a r p å Nils N i l s s o n blef s t å e n d e m i d t i t a l e t, r å d l ö s för f o r t s ä t t n i n g e n. "
H a ni s ö k t l ä k a r e å t h e n n e eller.
.
. "
" J a, d e t v a r n o g d e n s j u k a n, som i n g e n
- doktor kunde hjälpa.
Och så s k u l l e vi n o g h i t och f u n d e r a om d e n d e l e n. "
Artur begrep ännu ingenting.
H a n s frågande ö g o n flögo s o m l ä r k v i n g a r fram och å t e r från d e n e n e till d e n a n d r e. "
S t i g fram och sitt n e r då, så får j a g h ö r a h u r u d e t är, om m a n så v i s s t k u n d e h j ä l p a ' t.
M a m m a, h u r u h a vi d e t m e d kaffe? "
" J a, j a g s k a l l se till, för vi h a visst en s m u l a b r ä n d t k v a r, " m u t t r a d e den g a m l a m e d en s u c k.
D å nu d e n s m a l e t o r p a r e n och den t r i n d e p o j k e n o m s i d e r f ö r m å t t s a t t gå fram och s ä t t a sig p å den g a m l a soffan m e d d e t r a n d i g a öf- v e r d r a g e t, t o g t o r p a r f a r s a k t a och b e t ä n k l i g t till o r d e t m e d sin skrofliga s t ä m m a: " Si d ' är nog på det viset, att det har varit p å t o k m e d j ä n t a n, d e t h a r d e t n o g d e '.
Och d e n, s o m r å r för ' et, ä r n o g h e l l e r i n g e n a n n a n än rike g o s s e n h ä r — L a r s B y l u n d ä r h a n s namn. "
" H v a d för s l a g?
D e n som r å r f ö r ' e t? "
fick s t a c k a r s A r t u r fram, b l e k n a d och v a c k l a n d e där han stod. "
J a, d e t vill j a g v i s s t i n t e f r å n g å m i g, " bör- j a d e L a s s e g r y m t a m e d en ö f v e r r a s k a n d e gäll t o n, " m e n si d e ' s k a ' v a r a bevis först.
Jaha, j a g n e k a r inte för n å - g o t som r ä t t v i s t är, m e n si d o m får bevisa s a k a, om d o m k a n.
J a g vill i n t e v e t a af n å g o t a n n a t än r e n a r ä t t v i s a n.
S ä g a m i g fri från s a n n i n g e n det gör j a g inte, men h v a d Nils N i l s s o n sä- ger, d e t får h a n s t y r k a, om h a n inte vill fara illa. "
N u så d a g s v a r ställ- n i n g e n k l a r för s t a c k a r s A r t u r, d e n i v a n l i g a fall så k v i c k t ä n k t e Artur.
M a n h a r så s v å r t a t t förstå h v a d m a n icke ö n s k a r.
På en g å n g k n ä - svag och hufvudsvag och k a l l om h ä n d e r och a r m a r sjönk h a n h e l t m e k a n i s k t i h o p p å sin s t o l vid klaffen.
T o r p a r - far s y n t e s m e d l i d s a m t g r i p e n, m o r s a n vid spiseln fäste en l å n g, djup blick p å sin s o n.
Hon, som s t o d i f a r s t u n, t y c k t e s förstå, a t t den hastiga tystnaden innebar något särskildt, ty h o n h a d e v ä n d t sig om, och h e n n e s t å r a d e ö g o n r å k a d e m ö t a den n e d b r u t n e s blick. "
V a r s n ä l l och s t ä n g d ö r r e n, m a m m a, " b a d h a n v e k t m e d en a f v ä r j a n d e rörelse å t s t a c k a r n i farstun.
Modern uppfyllde helt mekaniskt hans önskan.
E n d a s t den t r y g g e och t r i n d e l u n s e n m e d de p l i r a n d e g r i s ö g o n e n, h a n s o m n y s s k v ä k t u r sig d e n b o t t e n l ö s a d u m h e t e n, s a t t t r y g g och o b e r ö r d inför allt d e t t a.
H a n h a d e d e n o k ä n s - liga d u m h e t e n s s t o r a fri- och r ä t t i g h e t s b r e f a t t s i t t a o s å r b a r i d e n n a s t u n d af d ö d l i g t s t i n g a n d e t a n k e u d d a r i alla r i k t n i n g a r.
D e t gick r u n d t i d e n g r u b b l a n d e A r t u r s hufvud, som s t ö d d e s i h a n d e n m e d a r m b å g e n m o t klaffen.
J o, d e t v a r j u s t en s å d a n, s o m h a n h a d e g å t t och s k o n a t och ä r a t och a k t a t och skrifvit v e r s å t p å k ö p e t.
F y för eviga fadren, om h a n b a r a h a d e l å t i t bli a t t spilla sina p r ä k t i g a v e r s p å d e t t a s o!
Och så v a r n u h a n s fram- t i d s t r o g r u s a d, t r a m p a d och förstörd af d e t t a motbjudande nöt i människohamn! "
H ö r n u, s n ä l l a f a r b r o r!
J a g blef r a k t som k l e n i en h a s t.
Farbror har kanske lite ' kon- fonium k v a r i flaskan där, som s t i c k e r u p p ur IDUN - fickan.
K ä r a, v a r s n ä l l och låt mig få en tankeställare! "
" J a g t o g j u s t m e d m i g flaskan, i fall så v a r, att den enkla varan skulle b e h a g a s, " svarade torparen välvilligt.
A r t u r fick sin l a n k e s t ä l l a r e.
D e t v a r o t r o l i g t, h v a d d e n v ä r m d e och lifvade.
H a n k ä n d e sig s t r a x s o m en a n n a n m ä n n i s k a, å t e r s t ä l l d i huf- v u d och h j ä r t a.
J a, de finge s ä g a h v a d s o m h e l s t om n u b b e n, m e n b r a v a r den a t t få i många vändningar. "
T a c k, f a r b r o r!
D e n g j o r d e mig r i k t i g t g o d t, " erkände Artur med tindrande ögon.
" Kors, hvad den gjorde mig g o d t!
N å å farbror, får j a g n u fråga en s a k: Ä r d e t i f ö r v ä n t a n d e eller h a r det redan s k e t t? "
" G o s s e n ä r r e d a n född och d ö p t till d e t m e r i g a, d ö p t till A r t u r. "
" J o jag tackar jag! "
" S i h o n gaf sig i n t e m e d n å g o t m i n d r e.
D e t v a r n o g a n d r a n a m n p å fråga, m e n h o n skulle p r o m p t h a g o s s e n d ö p t till A r t u r. "
" N å, m e n h ö r nu på en s a k till.
Jag har hela v i n t e r n skrifvit till S t i n a, och h o n h a r s v a r a t bref för bref, m e n inte så m y c k e t s o m e t t s m a c k om d e t t a.
J a g m å r b r a intill skrif- 1907 s k ä l i g t är, m e n si d e ' får a l l t v a r a bevis f ö r s t! "
grymtade Lasse. "
H v a d vill n u d e t t a s ä g a? "
u n d r a d e A r t u r. "
Ä r d e t B y l u n d, s o m s t ä l l d e flickan p å t o k, eller ä r d e t inte B y l u n d? "
" J a i n t e vill j a g p r e c i s u n d s k y l l a mig på någon annan heller. "
" D e t vill s ä g a B y l u n d rår för ' et d å? "
" D e t vill j a g i n t e precis frångå m i g, men b e v i s först b a r a! "
" M e n då B y l u n d n u e r k ä n n e r, så ä r j u all b e v i s n i n g öfverflödig. "
" J a d e t s k a ' v a r a l a g a bevis och r e n a r ä t t - v i s a n först.
H v a d r ä t t ä r f r å n g å r j a g m i g i n t e, m e n j a g vill h ö r a r ä t t v i s a n f ö r s t. "
A r t u r förstod i n t e.
Han såg tomt undrande på t o r p a r n, och så inföll d e n n e: " S o m d e t ä r m e d d e n h ä r g o s s e n, så är h a n i n t e p r e c i s o n d s k och i l l v u l e n i själ och h j ä r t a, m e n h a n h a r d å en så o b o t l i g t k l e n tankeför- måga.
J a, j u s t så d ä r h a r h a n g å t t p å h e l a tiden.
Han erkänner saken, men ändå ska ' de ' v a r a bevis p å ' n. "
" J a h a, bevis vill d e t v a r a! '
v i d h ö l l L a s s e. "
H a n är så k o r t t ä n k t, d e n n a g o s s e, a t t d e t s t å r i n t e till få n å g o t förnuft i h o n o m.
Men nu h a r h a n likväl sam- t y c k t, a t t vi skulle in till h e r r A r t u r och fun- dera. "
" J a h a, vi s k u l l e lik- som hit och fundera m e d herr Artur om d e t t a här, " medgaf äfven Lasse.
A r t u r b e t ä n k t e sig en s t u n d inför d e t t a obot- liga fall af d u m h e t och h a d e sin p l a n färdig. "
S v a r a m i g nu u p p - r i k t i g t p å e t t p a r frå- gor, B y l u n d! "
" J a h a, m e r än gär- na! "
- " B y l u n d vill j u ovill- korligen ha bevis? "
" J a h a, d e t vill j a g! "
" D å finnes ej a n n a n råd än stämma Bylund till t i n g e t, t y e n d a s t d ä r v a n d e d a g och ö n s k a r dig d e t s a m m a g o d a.
S å h a r flickan skrifvit h e l a t i d e n.
H u r u s k a l l j a g förstå d e t t a? "
" J o h o, si d e t k a n en n o g f ö r s t å, " h a r k l a d e t o r p a r e n till s v a r.
" Si det var nog ledsamt a t t skrifva om r ä t t a s t ä l l n i n g e n och i n t e heller så l ä t t för den oöfvade.
H o n höll n o g på l e t a i b r e f s t ä l l a r e n v å r, s å g j a g, och l å n t e en a n n a n till g å r d s för r ä k s t e n, m e n d ä r fanns n o g i n g e n u p p s t ä l l n i n g af d e t s l a g e t.
Sedan är det nog inte d e n t a n k e f ö r m å g a n i k v i n n f o l k e n, a t t de h i t t a p å n å g o t n y t t själfva.
En oförmåga var det, men ingen falskhet. "
" N e h e j, i n g e n f a l s k h e t är d e t i S t i n a, för j a g h a r då m å n g e n g å n g h ö r t h e n n e t a l a g o d t om h e r r A r t u r, " b e t y g a d e äfven L a s s e o b e s v ä - radt. "
J a s å, till och m e d III.
649 det! "
A r t u r b ö r j a d e finna s a k e n n ä s t a n h u m o r i s t i s k.
H a n t o g sig en n y t a n k s t ä l l a r e u r g u b b e n s flaska och fortfor s e d a n i n ä s t a n v a n l i g affärs- ton: " N i s k u l l e hit och fundera om n å g o t, t y c k t e jag? "
" J a h a, vi s k u l l e l i k s o m hit och fundera, m e d g a f t o r p a r e n och s t a n n a d e b r y d d.
" Hvarom då? "
" J a, si d ' ä r i n g e n a n n a n än g o s s e n h ä r, r å r för den bedröfliga s t ä l l n i n g e n, och d e t k ä n n e r h a n n o g själf! "
" J a, j a g vill i n t e frångå mig, h v a d r ä t t ja, " som er- och k a n bevis f ö r e b r i n g a s. "
" D e ' få d o m g ä r n a g ö r a, m e n r ä t t och rik- tigt ska ' allt gå till. "
" N å, t ä n k e r B y l u n d n e k a sig fri v i d t i n g e t nu d å? "
" N e j a n n a t s l a g!
J a g t a r på m i g h v a d r ä t t och s k ä l i g t ä r, m e n bevis s k a ' d e ' v a r a, och allt s k a ' gå l a g l i g t t i l l v ä g a.
D o m får b e v i s a s a k e n först, o c h n å g o n o r ä t t m ä t i g k a r l ä r j a g inte. "
H u r u s k u l l e m a n b e t e sig inför d e t t a fall?
H å l l a en l ä n g r e f ö r e l ä s n i n g och ä n d å ej få d e n e n k l a s a k e n k l a r för d e n tjurige d u m s k a l - len?
Ä n e j, A r t u r fick en af sina i d é e r och p å k ö p e t en s å d a n, s o m m ä t t a d e h o n o m m e d j u b e l invärtes.
" Saken är ju mycket enkel ", förklarade han. "
F ö r s t skrifver j a g u t en s t ä m n i n g s a n s ö k a n å t Nils N i l s s o n i e g e n s k a p af S t i n a s f ö r m y n d a r e. "
" M e n s å ville j a g äfvenså h a n å g o t skrifter- ligt a t t f r a m v i s a, " afbröt L a s s e. "
J a v i s s t, och d e t t a s k r i f t e r l i g a ä r j u a t t B y l u n d icke n e k a r för f a d e r s k a p e t? "
" N e h e j då, d e t g ö r j a g v i s s t i n t e! "
" D ä r e m o t fordrar Bylund b e v i s? "
" J a h a, d e t gör j a g. "
" O c h y r k a r a n s v a r på N i l s N i l s s o n för o b e - visad s a k? "
" J a h a, det gör j a g!
För rätt skall rätt v a r a, och j a g vill b a r a g å m i n a l a g l i g a v ä g a r fram u t a n o r ä t t m ä t i g h e t. "
T o r p a r n s a t t och s k r u f v a d e på sig, oförmö-
i d t j n 1907 - gen a t t b e g r i p a d e t t a.
Mor och s o n v ä x l a d e en fyllig blick af d e s s b ä t t r e s a m f ö r s t å n d.
A r t u r, färdig a t t e x p l o d e r a af s k r a t t, r i t a d e s k y n d - s a m t ihop de t v å i n l a g o r n a och l ä s t e u p p d e m. "
D e t t a h ö r s v a r a r e g ä l t och r i k t i g t s k r i f v e t, " t r o d d e L a s s e. "
M e n t r o r nu h e r r A r t u r o c k s å, a t t j a g v i n n e r på d e t t a s k r i f t e r l i g a? "
" J a g h a r j u skrifvit a l l d e l e s s o m B y l u n d ville h a ' e t. "
" J a h a, n o g h ö r s d e t v a r a r e g ä l t skrifvet, m e n h v a d t r o r h e r r A r t u r a t t d o m a r n d ö m e r på detta? "
" D e t blir u t s l a g v i d t i n g e t s s l u t. "
" M e n blir det också rena r ä t t v i s a n? "
" J a h a, d e t k a n B y l u n d slå sig i b a c k e n p å! "
" D å ä r j a g nöjd och vill b e t a l a, h v a d d e t kostar! "
" D e t blir-bara 5 riksdaler! "
" J a h a, det betalar j a g gärna, då det är r e g ä l t och r i k t i g t s k r i f v e t, " t y c k t e L a s s e och likviderade genast.
N u m å s t e t o r p a r n ge luft å t d e t g r u b b e l, h v a r i h a n s u t t i t en s t u n d b o r t å t. "
F å r j a g nu s ä g a m i n u p p r i k t i g a t a n k e om d e t t a? "
började han. "
V a r så g o d, f a r b r o r! "
" J a, si i n t e k a n j a g få i m i t t h u f v u d, a t t d e t t a är r ä t t m ä t i g t. "
" H v a d för s l a g d å? "
" J a g m e n a r, h v a d h e r r A r t u r n u h a r skrifvit åt gossen h ä r. "
" H v a d ä r d e t för o r ä t t m ä t i g h e t i d e t t a? "
" J a, s k a l l h a n få s k r i f t e r l i g t på, a t t h a n er- k ä n n e r a l l t, m e n ä n d å vill h a b e v i s af m i g?
Och s å s k a h a n få s k r i f t e r l i g t p å, a t t h a n y r k a r a n s v a r p å mej?
Jag påstår i högsta g r a d, a t t d e t t a ä r o r ä t t m ä t i g t skrifvet af h e r r Artur. "
" L u g n a sig, f a r b r o r, och lita på m i g, s o m begriper detta.
H v a d j a g h a r skrifvit å t B y - l u n d ä r så beskaffadt, a t t d e t blir u t s l a g och rättvisa på eviga r a p p e t. "
" J a, d e t t a ä r r e g ä l t och r ä t t och r i k t i g t, " trodde Lasse. "
M e n ä r i n t e allt d e t t a skrifvet m o t mig, som h a r d e n r ä t t m ä t i g a s a k e n p å min s i d a? "
vid- höll t o r p a r n.
J a, nu b e g r e p d e n n e till s l u t i n t e m e r än L a s s e.
A l l t s k r i f t e r l i g t h a d e j u en s l a g s öfver- n a t u r l i g t r o l l k r a f t öfver r ä t t v i s a n s g å n g.
H u r u vanvettigt Lasses t ä n k e s ä t t än var, så länge han bara pratade, så var det något helt annat, när hans galenskap kommit på papperet.
Då v a r d e t skrifvet och — " h v a d j a g hafver skrifvit, d e t ä r s k r i f v e t ", s a d e P i l a t u s.
Slu- t e t blef a t t t o r p a r n m å s t e h a n å g o t motskrif- v e t, och d e t fick h a n g ä r n a, så o n ö d i g t d e t än v a r.
A r t u r g j o r d e s o m vissa l ä k a r e, då d e r a s friska p a t i e n t e r o v i l l k o r l i g e n s k o l a h a n å g o t från a p o t e k e t.
De få lite s o c k e r m e d l i n d r i g t i l l s a t s af g e n t i a n a, och s å ä r d e n sa- ken bra. "
H ö r, farbror, är det n å g o n särskild orsak, a t t S t i n a följde m e d? '
" J a si, j a g t y c k t e n o g, a t t h o n b o r d e v a r a m e d för d e n h ä n d e l s e, a t t n å g o n u p p l y s n i n g k u n d e b e h ö f v a s af h e n n e n u v i d s k r i f n i n g e n. "
A l l t v a r nu färdigt, och m o r s a n h a d e o c k s å kaffet i o r d n i n g.
Stina i farstun bjöds stiga in och d r i c k a sin k o p p, m e n k u n d e ej förmås därtill.
D å g i c k m o r s a n dit med sin b r i c k a.
.
.
1 IV.
T o r p a r n och L a s s e s t p d o mot h v a r a n d r a vid r ä t t e n.
S t ä m n i n g s y r k a n d e t u p p l ä s t e s, och L a s s e tillspordes: " N å, e r k ä n n e r du nu d e t t a? "
L a s s e f r a m l ä m n a d e h e l t t r y g g sitt skrifter- liga.
D e t t a f ö r e d r o g s.
D o m a r e n, n ä m n d e n och a l l m ä n h e t e n höllo p å a t t d r u n k n a i s k r a t t.
D e n 650 - Till Iduns alla läsare och vänner riktas de, härmed hvar våra en vördsam krets, ville sträfvanden att genom handahålla de svenska gen, innehållsrik nell familjetidning.
dessa så uppmaning, i sin våra att redan Iduns vi ha glädjen så rustade, också af mäktigt ett numerantantalet.
Angående hänvisa till å 654 Till våra ketter nens i läsares jul tiden och som är just att vara årgång, begynna komma den att i nya vi för införda ytterligare detta nummer för förnyande, landsorten rätta sidan 2i:a uppsving innehåll ha vi låtit gedi- natio- att kunna gångens den en skola må i till- Vi våga hoppas, bemödanden betecknas Idun hemmen hvilken väl oss och alltigenom uppskattade, att stödja pre- år- öfrigt anmälan.
bekvämlighet åtföljas af blan- postprenumeratio- användbara såväl i hufvudstaden.
Den nu de många inne, helst före helgdagarne!
s e r l i g e n v a r r u s t a d med k l e n a gåfvor, m e n lik- väl m e d fullt f ö r s t å n d, d ö m d e s h a n g e n a s t a t t betala. "
Ä r detta rena rättvisan nu d å? "
undrade Lasse. "
J a h a, det är rena rättvisan, de ' d u! "
Och den o h j ä l p l i g e d u m b o m e n L a s s e v a r visst icke n å g o n o r ä t t m ä t i g k a r l, så s n a r t h a n fått h ö r a r e n a r ä t t v i s a n.
Klen tur hade han för r e s t e n m e d sina frierier, och r ä t t s n a r t d u g d e torparflickan som h u s t r u å t h o n o m.
.
G e n o m d e t t a gifte k o m äfven t o r p a r n i m y c k e t god ställning.
En vinterdag mötte han på stadsgatan Artur, som v a r p e n n i n g l ö s, b e k y m r a d, r u g g i g och frusen. "
F a r b r o r minns, att j a g inte tog ett kronans ö r e för p r o c e s s h j ä l p e n d ä r, " p å m i n d e s t a c k a r s Artur. "
V i l l nu farbror v a r a s å snäll och l å n a m i g en t i a? "
" N e h e j, d e t gör j a g i n t e! "
a f s n ä s t e t o r p a r e n nästan argt. "
J o, d e t v a r ' en hjälp a t t t a l a o m!
V i s s t v a n n j a g på e v i g a m o m a n g e n, än- s k ö n t h a n gaf sig a t t skrifva m o t m i n r ä t t - mätiga sak.
J a, h v a d j a g a l d r i g k a n förstå, v a r a t t h a n s k u l l e ge sig a t t skrifva m o t min rättmätiga sak.
Och så k o m m a n u och l å n a pengar! "
L a s s e, s v å g e r n, h a d e k o m m i t t ä t t efter och h ö r t h v a r o m fråga v a r. "
N o g k a n väl j a g h j ä l p a h e r r A r t u r å t m i n s t o n e så p a s s s o m d e t, " t y c k t e h a n och t o g u p p plånboken. "
N å g o n särskild kraft v a r det nog i n t e i d e t h a n skref, och t a p p a fick j a g, m e n bara hvad rättmätigt var.
Det hade nog varit s ä m r e, om h a n h a d e skrifvit så k r a f t i g t, a t t jag hade vunnit. "
Den frysande vännen Artur tackade hjärtligt för l å n e t och d e t t a f ö r s t å e n d e h j ä r t e l a g.
Så s k y n d a d e h a n i v ä g m e d t i a n till de v ä r m a n d e tankeställarne.
D e t v a r nu så k a l l t, så k u l e t inom den s n ö d r ä n k t a skogsringen.
f ö r s t n ä m n d e fick t i l l k ä m p a sig n ö d i g t a l l v a r, innan han fortsatte: " H v i l k e n h a r skrifvit d e t t a å t d i g? "
" D e t gjorde herr Artur i s t a ' n. "
" B e g r i p e r du o c k s å h v a d h ä r s t å r s k r i f v e t? "
" J a h a, d e t g ö r j a g fullt u t, för h a n s k r e f b a r a s o m j a g ville h a ' e t. "
" E r k ä n n e r du alltså faderskapet? "
" J a h a, d e t g ö r j a g fullt u t, m e n bevis vill jag höra först! "
Och s e d a n n ä m n d e n i n t y g a t, a t t L a s s e vis- H a n frös s l u t l i g e n ihjäl i n o m d e n n a r i n g.
T a n k e s t ä l l a r n e f ö r m å d d e s l u t l i g e n ej v ä r m a, de e n d a s t b r ä n d e, och b r ä n s l e t — d e t blef s t a c - k a r s A r t u r själf.
M e n en t i d h a d e äfven h a n trifts och v a r i t v a r m i n o m s k o g s r i n g e n för- utan dem.
E n h e l t l i t e n tid.
.
.
Skottsund den 23 sept.
1907
— 651 — johhnnökyrkbn IDUN 1907 i - w v a e r f o r s F RTMIFLINN ' CISTLIDNE SOM- * 3 MAR invigdes Jo- hanneskyrkan i Tammer- fors efter att ha erhål- lit en konstnärlig ut- smyckning, som endast kommit få tempel till del.
Den finska tidningen " Huvudstadsbladet " sbref efter invigningen följande: " Johanneskyr- kan står som en ljusets och ardens fridlysta plits midtiden moderna fabriksstadens lystna äflan, där grotte- kvarnarnas slamrande hjul bedöfva öronen och med infernalisk suggestion arbeta pä att fånga människornas själar för träldom och komma dem att glömma lifvets ljusa, sköna och ideella områ- den.
Kyrkan är sådan, icke därför att präster- na i den skola predika för allt folket sina för- domar, utan pä grund af att denna byggnad är en konstnärlig om- gifning för skön konst. "
En svensk, som under resa i Finland sett skisserna till en kyrkans målningar, meddelar här nedan sina intryck af desamma.
S l l É få I HELSINGFORS Har nyligen hållits en ut- ' ställning, som väckt stor och berättigad uppmärksamhet.
Det är konstnärerna Mag- nus Enckell och Hugo Simberg, som ut- ställt skisserna till sina målningar i Tam- merfors nya kyrka.
Enckell har målat altartaflan, som är 10 meter lång och 4 meter hög, och han har tagit bibelns skildring af uppståndelsen till motiv.
De ur jorden återuppståndna män- niskorna draga fram i en lång rad.
Främst i tåget går en ung man och en ung kvin- na hand i hand, hon i en skir ljusblå dräkt, han naken, båda ha förklaringens skimmer öfver sina ansikten.
Närmast kommer en moder med sitt barn på armen och ledsa- gad af en naken gosse.
De nu nämnda figu- rerna uppta taflans högra parti.
Den vänstra delen upptages af åtta figurer, som ljus- bländade, just vaknat upp ur dödens slummer.
Simberg har målat läktarbalustradens de- korativa fris, äfven den utförd al fresco.
Det är naturligivis en sym- bolisk tanke i den sto- ra gröna guirlanden med rosorna och tornet.
Den gröna guirlanden få är lifvets ström, och rosorna äro händel- serna i lifvet.
De omedvetna barnen bära guirlanden så som människor af olika tem perament och lynnen bära sitt öde.
Om vi sé på de olika gossarne går en af dem rak med käck gång och bär sin börda på starka skuldror.
En annan går böjd och nedtyngd, en försiktigt famlande.
En har tappat sin ros och kan ej få fatt på den.
En har fått en törntagg i handen och rik- tar hela sin uppmärksamhet därpå.
Un- drande se några framför sig, andra ta själfva lifvet i sin hand och släpa beslut- samt guirlanden med sig.
De nakna barnen som äro ypperligt mo- dellerade, afteckna sig mot en violettgrå fond, som i hvardera ändan af frisen afslutas af ett lätt antydt landskap.
Klart är att dessa målningar skulle fram- kalla en liflig diskus- sion; partier bildades för och emot, präster- skapet hörde till mot- ståndarne, men den ungdomliga rörelsen i den lifliga industrista- den Tammerfors ge- nomdref målningarnas utförande, och hela Finland är nu stolt där- öfver.
Etzel.
IDUN — 652 — 1907.
SPALTEN Hrr förläggare, som önska nyutkomna OM m i BÖCKERNA arbeten anmälda, behagade redaktionen af Idun.
Spalten om böckerna.
A UGUST STRINDBERG h a r gifvit u t t r e jf * böcker i m i n i a t y r f o r m a t, Pelikanen och Brända Tomten, k a m m a r s p e l, opus I V och I I, s a m t Taklagsöl, Syndabocken, två b e r ä t t e l s e r.
De förstnämda ha uppförts på Intima Teatern, d ä r j a g icke s e t t d e m.
Kritiken har varit m i n d r e n å d i g.
V i d l ä s n i n g e n k a n j a g d o c k ej finna a n n a t, ä n a t t d e s s a s m å spel i sin s t ä m - n i n g af s p ö k l i k fasa v e r k a h ö g s t s u g g e r e r a n d e o m de lifsformer S t r i n d b e r g ser och g e r o s s, o n d s k a n s och v e d e r g ä l l n i n g e n s, p l å g a n s och befrielselängtans.
Mästarehanden är alltjämt m ä s t a r e h a n d, om o c k s å s i n n e t a l l t m e r v i k t sig i n å t, i oafvisligt g r u b b e l öfver a l l a t i l l v a r o n s e l a k a d r ö m m a r.
S o m u r en d r ö m k o m m a o c k s å m å n g a af r e p l i k e r n a, s ä r s k i l d t i Brända Tom- ten, som l ä m n a r k v a r ett i n t r y c k s t a r k t s o m efter en m a r r i d t.
— Ä r d e t i n t e r y s l i g t a t t lefva?
frågar s t e n h u g g a r n, en af s t y c k e t s per- soner.
F r ä m l i n g e n s v a r a r (med h a n d e n för ögonen): — Jo!
Det, är, öfver, all, beskrifning, rysligt.
Stenhuggaren: jag vill inte lefva längre.
.
.
Främlingen: måste!
(Paus) måste!
Och n å g r a s i d o r l ä n g r e fram t a l a frun och främlingen.
F r u n frågar: — Tycker ni aldrig det är roligt att lefva?
Främlingen: Jo visst; men äfven det är en villa.
Jag skall säga er, min svägerska, att när man är född utan hinna på ögonen, så ser man lif och människor så som de ä r o.
.
.
och man ska vara en gris för att trifvas här i sörjan.
När man sett sig mätt på de blå dunster, så vänder man ut och in på ögonen och tittar sig själf in i själen.
Där finns verkligen något att se på.
.
.
Frun: Hvad ser man där?
Främlingen: Sig själf!
Men när man sett sig själf, så dör man!
Frun (håller händerna för ögonen.)
(Paus.)
M i n a l ä s a r e få u r s ä k t a m i g a t t j a g gör så l å n g a c i t a t, m e n S t r i n d b e r g t o l k a r själf b ä s t S t r i n d b e r g.
— Af de t v å b e r ä t t e l s e r n a i d e n t r e d j e lilla b o k e n ä r den s k a r p a och r o l i g a S y n d a b o c k e n b e k a n t för I d u n s l ä s a r e och T a k - lagsöl en b e k a n t s k a p a t t g ö r a, en v e m o d s f u l l t och s t i l l s a m t b e r ä t t a d lifshistoria, förlagd till en f e b e r s j u k s s i s t a fantasier.
Henning von Melsted h a r efter en g a n s k a l å n g t y s t n a d å t e r k o m m i t m e d en s t o r r o m a n Milla.
D e n b e h a n d l a r ett k v i n n o ö d e, e t t ä m n e k r i n g h v i l k e t M e l s t e d m e d f ö r k ä r l e k rör sig.
H a n i n t r e s s e r a s af k v i n n o r n a och d e r a s v ä s e n s d o l d a m o t i v e r i n g a r för lifsformerna.
H a n är l insända två ex. af desamma till i n g e n k v i n n o r n a s r i d d a r e och d e t finns i n g e n h ö g r e v ä r m e g r a d i h a n s s k i l d r i n g, m e n d ä r ä r en u p p m ä r k s a m h e t, i n t e n s i v och fängslad s o m h o s k n a p p a s t n å g o n a n n a n af v å r a m o d e r n a för- fattare.
Milla är en h e l t u n g k v i n n a, d å b o k e n bör- j a r — en s m u l a p l a n l ö s t m e d en a n n a n p e r - son, s o m s e d a n alls i n g e n t i n g h a r m e d b o k e n s gång att göra.
H o n ä r s k ö n, m e n r ä t t odeci- derad, utan intressen, utan tycken.
Under de f ö r s t a s i d o r n a b l i r h o n förlofvad m e d en löjt- n a n t, m e n s n a r t d ä r p å ä r h o n gift m e d en a n n a n, en g o d s ä g a r e.
S å l ä r h o n k ä n n a d e n t r e d j e, H a n s, och n u k o m m a vi till n y a sidor m e d b j ä r t a r e färg, k ä r f v a r e t o n, h v i l k a lyck- ligt aflösa k å s e r a n d e t om v ä s e n t l i g t och ovä- s e n t l i g t, s o m hittills fått u p p t a g a oss.
Hans blir Millas första v e r k l i g a k ä r l e k.
H o n skiljer sig från sin m a n och blir h a n s h u s t r u — e t t k o r t ä k t e n s k a p, som b r y t e s af m a n n e n s d ö d.
Milla ä r e n s a m m e d ett b a r n u r a n d r a giftet och b o k e n s t v å t r e d j e d e l a r å t e r s t å.
— N u följa för l ä s a r e n en r a d af b e k a n t s k a p e r, por- t r ä t t t e c k n a d e härifrån och därifrån, h e m m a och u t e — Milla v i s t a s n ä m l i g e n å r a t a l s u t o m - l a n d s.
Hon har upplefvelser.
D e k o m m a och g å s o m l j u s b i l d e r n a p å en a n n o n s t a f l a.
P å d e t hela taget är erotiken det enda centrala i Millas lif, och så s n a r t vi h a k ä n n i n g e n af d e n n a r ö d a t r å d, är b e r ä t t e l s e n s t a r k och fängs- lande.
H o n gör ett e g e n d o m l i g t f r å n v a r a n d e intryck, den unga kvinnan, i denna irrning m e l l a n h ä n d e l s e r och m ä n, m e d a n b a r n e t h e l t lämnas i främmande händer.
Detta sista drag v e r k a r b e s t ä m d t p a t o l o g i s k t och b ä r s i n t e af de s k ä l Milla själf a d v o c e r a r m e d.
K v i n n o ö d e t Milla är ett fall till de m å n g a r o t l ö s a, s y s s l o - lösa, m ä n n e n s gifna rof u t a n a t t v a r a offer — och d e t är gifvet m e d så m å n g a s t a r k a och k u n n i g a s i d o r, a t t de icke t i l l å t a i n t r e s s e t a t t s l a p p n a inför de m i n d r e b e t y d a n d e.
J a g k u n d e m i s s t ä n k a s för a t t t a g a u p p Hjalmar Söderberg: Det mörknar öfver vägen för k o n t r a s t v e r k a n s s k u l l!
— H j a l m a r S ö d e r - b e r g s y s s e l s ä t t e r sig icke m e d k v i n n o r n a som s å d a n a, och h e l l e r icke m e d m ä n n e n som så- dana.
H a n s b e h ä r s k a d e, p å s a m m a g å n g för- s y n t a och d i s t i n k t a s t ä m m a t a l a r till o s s m e d en k u n n i g h e t om lifvet och en m o g e n r e s i g n a - tion inför d e s s ö d e n, s o m g ö r oss själfva älsk- v ä r d t k l o k a r e så l ä n g e vi ä r o i h a n s s ä l l s k a p, och k a n s k e ä n n u l ä n g r e.
D e n s o m en g å n g l ä r t a t t h å l l a af S ö d e r b e r g s d i k t n i n g förblir honom trogen.
Till d e t t a k o m m e r o c k s å, a t t h a n ä r s å u t o m o r d e n t l i g t r o l i g, k v i c k p å sitt eget l ä t t s k e p t i s k a s ä t t, och en k o n s t n ä r af f ö r s t a r a n g inför o r d e t som m a t e r i a l.
Det mörk- nar öfver vägen ä r en s a m l i n g s m å n o v e l l e r, d e l v i s r e d a n t r y c k t a, och alla så H j a l m a r S ö - derbergska som man kan önska.
Anna Branting h a r en l i t e n r e s e s k i l d r i n g, Köp Vänersborgs B a l s k o r!
• B A S T Å S V E N S K A F A B R I K A T!
= Romresan, m y c k e t p e r s o n l i g och j u s t d ä r i g e n o m ^SMEIFYIF.
Litta!
Eleganta I Hållbara v i n 1 n a n d e.
D e t ä r v e r k l i g e n en a n g e n ä m b o k ^^rbr^fe- Hvarje sula stämplad m e d vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specia- litet efter Wienermetod «f Aktiebolaget k. F. Carlsson Skofabrik, V Ä N E R S B O R G Försäljes i minut h o s de flesta sko- handlande i riket.
m e d d e s s t o n af a b s o l u t o t v u n g e n h e t, a b a n d o n och g o d t h u m ö r.
I c k e ens den förfärliga röt- m å n a d s h e t t a n eller m a l a r i a f e b e r n förmå s t ä c k a d e t t a, och förf:s lifsglädje och nöje af r e s a n m e d d e l a sig oafvisligt till den t a c k s a m m a l ä s a r e n.
Om n å g r a b ö c k e r till skall j a g f a t t a mig k o r t.
Mari Mihi: Junkern utan land och a n d r a berättelser, presenterade i författarens vanliga, v ä n l i g t p r a t s a m m a m a n e r, som gifvet b ä s t k o m - m e r till sin r ä t t, n ä r d e t g ä l l e r p å t a g l i g e n af h o n o m själf upplefvade h ä n d e l s e r.
.
eller b a g a - t e l l e r.
— Gustava Svanström: Drömmen om Morgonstjärnan, u r en p r ä s t s d a g b o k.
Det l i g g e r k a n s k e h o s m i g själf, a t t d e n n a a r t h ä n - förd l i t t e r a t u r hänför m i g r ä t t l i t e t.
J a g är dock i n t e o k ä n s l i g för en v i s s t u n g och inåt- v ä n d e n s l i g h e t e n s och g r u b b l e t s poesi i D r ö m - m e n om M o r g o n s t j ä r n a n.
D e n är g a n s k a v a c k e r och a l l d e l e s i n t e affekterad.
— Elisabeth Kuylen- stiema-Wenster: Ädelt vildt, en familjehistoria, h a r r a k t i n t e t m e d v e r k l i g h e t e n a t t skaffa.
D e t ä r en r o m a n, s o m — n o g så v ä l s k r i f v e n — a n s l u t e r sig till en del t y s k a, ' o m t y c k t a " s å d a n a af M a r l i t t, H e i m b u r g o. s. v. Och d e t t a ä r synd.
J a g vill m i n n a s a n s a t s e r i t i d i g a r e s a k e r af E l i s a b e t h K u y l e n s t i e r n a, som p e k a d e p å m ö j l i g h e t e r i en a n n a n r i k t n i n g.
— Percival Gibbon: Fru Grobelaar, ö f v e r s ä t t n i n g af V e r a v o n Kraemer. "
M a n n ä m n e r, " h e t e r d e t på b a k s i d a n af b o k e n i e t t u t d r a g u r en a n m ä l a n, " P e r c i v a l G i b b o n s n a m n v i d sidan af K i p l i n g s ".
Detta ä r väl ä n d å n å g o t f ö r h a s t a d t!
M e n fru G r o b e - l a a r ä r l i k v i s s t en b e k a n t s k a p s o m i n t e h ö r till de a l l d a g l i g a s t e.
Man s i t t e r g ä r n a m e d i den l y s s n a n d e r i n g e n k r i n g den g a m l a boer- f r u n och h ö r h e n n e s m å n g a h i s t o r i e r u r lifvet d ä r b o r t a i alla d e s s p r i m i t i v a och h ä n s y n s l ö s a former.
V å r a v ä r d e b e g r e p p o m s ä t t a s och v ä x a u t p å e t t h ä l s o s a m t s ä t t, och o m vi e m e l l a n å t ö n s k a a t t den t a p p r a g a m l a frun l ä r t a t t u t - t r y c k a sig n å g o t m e r a k o n c e n t r e r a d t, är d e t t a d o c k i n g e n alltför t y n g a n d e a n m ä r k n i n g.
Högvalla s l u t l i g e n, af Helena Nyblom, som bekant Iduns prisbelönade roman i två delar, har nu utkommit i bokhandeln.
U t a n direkt s a m m a n h a n g med det föregående m å n ä m n a s och a n b e f a l l a s Skämtbilden och dess historia i konsten, Carl G. Laurin, som skall u t - k o m m a i o m k r i n g tjugo häften.
Arbetet skall p r y d a s af m e r än fyra h u n d r a i l l u s t r a t i o n e r, af h v i l k a e t t t j u g o t a l b i l d e r i färg.
Ä m n e t i och för s i g och L a u r i n s förfarna och k v i c k a p e n n a g ö r a f ö r v ä n t n i n g a r n a s p ä n d a och hoppfulla.
MARIKA CEDERSTRÖM.
Barn- och ungdomsböcker.
VII.
ÄR det få kulturländer, där målare och teck- S ÄKERT nare af rang med sådant intresse arbeta på barn- litteraturens område som hos oss.
Men följden är också den, att våra barn kunna få konstnärligt illu- strerad litteratur.
Och huru mycket ligger ej i detta ord!
Af årets ny bilderböcker intaga Ottilia Adtlborgs " Bilderbok samlad ur barntidningar " och Elsa Be- skows " Olles skidfärd " hedersrummen.
Ottilia Adel- borgs Bilderbok innehåller, såsom titeln anger, teck- ningar, som under årens lopp förekommit i barntidnin- gar.
Men man blir glad att få dem samlade till ett helt.
— Nytt är företalet, " Ritfunderingar ".
Det är friskt och muntert samt hållet i förträfflig barnstil.
— Att vidare tala om illustrationer eller textinnehåll torde vara onödigt, då såväl de briljanta, humoristiska tecknin- garna som den roliga texten af A.
M Roos, Forsslund och målarinnan själf äro väl kända.
Det är en sådan bok, som bör kunna gå i arf från den ena generatio- nen småttingar till den andra, ty den blir aldrig gam- mal.
" Olles skidfärd " kommer säkert att väcka minst l.ka stor förtjusning hos våra småttingar som dess mycket kända föregångare.
Hvilka utomordentligt vackra, pigga, roliga och karaktäristiska typer ger ej fru Beskow oss här!
Hur dråpligt är ej " fru Tö " teck- nad, och hvilken humor hvilar ej öfver lille Olle, när han står där och bugar djupt, djupt inför vinterko- nungen!
— Texten är ganska rolig och lämpad för barn.
— En ypperlig julgåfva till småttingar — och gamla människor, ty de senare ha nästan lika stor glädje af boken!
En annan vacker bilderbok, som nu föreligger till det billiga priset af 1: 25 pr del, är A.
M. Roos ' för- tjusande " Gräshoppans visor " med teckningar af E. Beskow.
— " Sommarby och Vinterskär " med text af Sigrid Blmblad och illustrationer af Lotten Rönquist kommer säkert att locka fram många glada skratt.
— Texten är treflig och teckningarna fulla af lif och munterhet.
När man ser Aina STENBERGS " Sagan om Hans och Greta " m:å illustrationer hållna i klara, vackra färger, kommer man ihåg de fula, tyska upplagor af denna saga, som funnos i ens barndom.
Hur mycket bättre smak borde ej vår tids barn få!
— Nya idéer och uppslag samt ej så litet dekorativ styrka finner man i Vicken V. Posts ' Snöflingornas Saga ".
Förtjusande äro sär- skildt teckningarna " Snöflinggossarne bege sig till jorden " och " Snödropparna ".
Angående dessa båda böcker kan man emellertid ej undertrycka en fråga.
Hvarför inte berätta hela sa- gan på prosa hellre än att ge de små mindre goda verser?
— Hvad jag inte kan förstå, är förlaget Ljus ' smak att ge ut " Buster Brown och HANS hund Tobby " så- som bilderbok för BARN.
Text och teckningar — de senare ypperi ga — äro af den kände amerikanen Outcault och ha förekommit i bl.
a. Newyork Heralds sön- dagsnummer Att de roa vuxna människor och locka dem till skratt må så vara, men hvarför i all världen skola våra svenska BARN undfägnas med alla de ge- menheter detta lilla öfverklass liga-pojks-frö hittar på?
Ty det ligger visst icke bara okynne och pojkaktighet i bottnen på upptågen, utan ordentlig gemenhet.
Eller hvad sägs om att Buster, lör att hämnas på modern, som straffat honom, fäster ett stort plakat med på- skrift " Hon är otäck " på ryggen på henne och sedan sedigt och fromt vandrar med henne på gatorna och stora gången upp i kyrkan?
Ett par andra bilderböcker, som jag på grund af de ytterst groteska illustrationerna och den mindre värdefulla texten ej vågar rekommendera är " Nordan- vindens minsta pys " och " Stortrollet i Brummeliberg ".
Det kanske allra mest glädjande förhållandet med afseende på våra konstnärer och barnlitteraturen är emellertid, att äfven våra barn från mindre välbärgade, ja fattiga hem äro i tillfälle att få det bästa möjliga.
Hedern häraf tillkommer i väsentlig grad tvänne förlag, hvilka, synes det mig, knappt blifvit tillräckligt upp- skattade för denna sin fosterländska gärning.
Det är Folkskolans barntidnings och Svensk lärartidnings förlag.
Jag frågar mig, hvar utom i Sverige det finns möjlighet för barn att till 65 och 60 öre (Guldslottet, Fågel BLÅ), 50 öre (Sagas julbok, Tocktock).
25 öre (Julklappen, Jultomten, Lillepuit), 20 öre (Silfver- hvttj, ja, 15 öre (Trisse, Tummeliten) få böcker eller jultidningar med illustrationer endast af framstående teeknare?
Många af akvarellerna och teckningarna äro också sådana, att de försätta t. o. m. en af barnböc- ker öfverhopad recensent i jul- eller sagostämning, så t. ex. Vakt PÅ julaftonen af Johan Tirén i Jultomten och Greta far till Sagoland af Jenny Nyström i Jul- klappen.
En rarare mamma och lilltös än Gerda Tirén tecknat i sistnämnda tidning får man leta efter, och något roligare, friskare, näpnare än E. Beskows " Lisas framtidsplaner " i Jultomten vet jag migknappasthasett.
Så högt som illustrationerna nå i allmänhet ej text- bidragen — hvad man saknar är verklig genialitet —, men detta kan ej tillräknas förlagen, som anlitat våra främsta förmågor på sagans och barnberättelsens om- råde.
— Det borde nu vara en hederssak för föräldrar att uppmuntra dessa rent svenska företag.
Hade vi ej haft denna goda billiga jullitteratur, så hade vi säkert varit öfveriupna af dålig billig tysk öfversättnings- Htteratur.
Sagosamlingar, Ålfvalek I, II, andra uppl Säkert är det många ljusa barndomsminnen, som dra förbi den äldre generationens syn, då detta namn namnes.
Hur har man ej njutit af de vackra, litet vemodiga tyrolersagorna!
Såväl öfversättning som illustrationer verka litet ålderdomliga, men detta stör knappast.
— En förtjusande sagobok, som också kommit ut i ny upplaga, är Eugénie Beskows " Sa; or och äfventyr. "
I denna finnas verkliga pärlor, så t. ex. berättelsen " Julmormor ".
— Äkta sagostämning hvilar också öfver " Prinsessan från Björkeberga " af Julia Siadius.
Några osvenska (finländska) konstruktioner förekomma emel- lertid här och där.
Helt andra äro Carl Ewalds sagor.
" Tvåben " handlar om hur människan, Tvåben, i tidens begynnelse fick herraväldet öfver jorden och allting därpå och hur hon småningom äfven får naturkrafterna i sin tjänst.
Mycket lärorika i naturkunnighetsväg äro också författarens " Sannsagor ".
Sanning och realism prägla starkt de båda böckerna, och nog böra våra barn bli kloka af dem.
Jag kan emellertid ej hjälpa, att jag något stöter mig på den bristande värmen i dem.
— Formen är alldeles förträfflig.
Bland svenska berättelser FÖR mindre BARN märkas " Solviksbarnen " af M. Bråkenhjelm och " Kalle Hjelms barndomsminnen af C. O. Berg, " den förra en rätt vanlig slags barnbok, den senare bra nog tyngd af moraliska och religiösa tillämpningar — Ny upplaga af A. Kerfstedts kända samling berättelser " Små och &gt;TORA " finnes äfven.
Af öfversatta berättelser för barn märkes Helene Lassens " storvoven och Lillvoven, " lik hennes föregåen- de skildringar, frisk och ganska rolig, samt Wiseli finner IDUN 1907 653 — rätta vägen — en af den välkända författarinnan Jo- hanna Spyris böcker.
Bland de s. k. äfventyrsböckerna märkas " Samba " af Herbert Sträng, " Röda nejlikan " af baronessan Orezy och " Genom vilda Kurdistan " af Karl May.
" Samba " är buren af flammande indignation öfver de hvitas utsugningssystem i Kongo.
Hjälten är en engelsk yngling, som ställer sig på de svartes sida och utför underbara — delvis omöjliga — bragder, därvid troget understödd af en negergosse, Samba.
Med undantag för hjälten gäller det som regel, att alla de hviU äio till själen svarta, under det förhållandet är omvändt, hvad de svarta beträffar.
Öfversättningen är i allmänhet god, men på sid. 33 förekommer ett besynnerligt uttryck — — " hvilkas grymhet ryktades öfver hela landet. "
" Den röda nejlikan " är en mycket spännande hi- storia från franska revolutionens tid.
Med tillhjälp af några vänner räddar hjälten, en engelsman, franska aristokrater undan skräckmännen.
— Egendomligt nog tycks förf.
ej ha brytt sig om att skaffa sig fullt exakta uppgifter om en del data och förhållanden, som beröras i boken.
Oriktigheterna störa ej egentligen, men äro ju fullkomligt onödiga.
Ett par friska och roliga böcker för flickor, som synas mig höja sig öfver den vanliga pensions- boknivån, äro " Ute i virlden ", och " Hetty i Lon- don " af mrs George de Home Valzey.
— Af den fina och själfulla författarinnan K. Douglas Wiggin finns en ny bok " Nya historier om Rebecka från Sol- bäcken ", men som den kommit mig helt nyss tillhanda, är jag tyvärr ej i tillfälle att yttra mig utförligt om den.
Detsamma är förhållandet med Toti af A. Bentra- melli samt med trenne böcker från Norstedts förlag, " Asmus Sempers ungdomsland " af 0.
Ernst, " Nanki- Poe och boxarne " af A. Löbedanz samt " Pojkdagar " af B.
Lie, af hvilka den förstnämnda emellertid mer torde lämpa sig för vuxen ungdom och äldre personer än för barn.
MARIE LOUISE GAGNER.
47 / 1 Eau de Cologne är sedan mer än 100 år känd som bästa Kölner.
fabrikat för sin friskhet och idealiska vällukt.
4711 emottages alltid med glädje.
= = = = = Extra förpackningar för Julen ningens och rättfärdighetskrafvets bitande nordan.
När man nu lyssnar till dessa repliker, hvassa som svärd och fräsande som ljungelden, önskar man att Strindberg åter vore tjugu år och kunde ge vår dramatik ett skådespel, hvan det tjugonde seklets Sverige kunde spegla sitt fula, tillsölade ansikte.
Och funnes också i detta stycke en Gerdt bokpräntare, skulle hans replik: " sikta mot skyn och du träffar skogsbrynet " antagligen få denna formulering: " sikta mot skyn och du träffar gödselhögen, " ty det är fruktansvärdt hvad samhälls- komposten i våra dagar växer i höjden.
Det utförande " Mäster Olof " nu erhåller på Svenska teatern är aktningsvärdt nog.
Hr H e d q v i s t uppbär titelrollen med kraft och innerlighet, om ock stundom något väl nyktert, hänförelsen och trosvissheten fordra i vissa scener mera lyriskt svall än hr H. förfogar öfver.
Hr E. Hil lb e r g s Gerdt bokpräntare har behållit det mesta af sin skärpa från forna dagar, men de bondska tonfallen äro meningslösa.
De många birollerna skötas med olika resultat.
Men styckets eget inne- boende kraft och värme kunna af intet förtagas.
E. H — n.
Från konsertsalen.
" ÖTT JULORATORIUM af Andreas Hallen kom i sön- dags till utförande i Gustaf Vasakyrkan under komponistens anförande.
Den energiske och produktive tonsättaren har i detta verk haft lyckan med sig, ty oratoriet är mättadt af sköna harmonier och plastiskt afrundade tongrupper.
Särskildt ha körerna fått en tjusande gestaltning genomströmmade som de äro af sann ödmjukhetskänsla och strålande trosvisshet.
Ut- förandet präglades af jämnhet och tenorsolot sköttes förträffligt af hr N i l s F a h l m a n, hvars vackra mjuka tenor steg som en hvit dufva under tempelhvalfven.
E-t.
1 T E A T E R OCH M U S I K Q CVENSKA TEATERN.
August Strindbergs ungdoms- _ ^skådespel och dramatiska snilleverk " Mäster Olof " är åter framme i rampljuset, till njutning för en hvar, som, halfkväfd af dagens unkna luft, längtar efter san- C.
E.
FRITZES BOKFÖRLAGS AKTIEBOLAGS NYHETER TILL JULEN 1 9 0 7.
SILJAN.
HOGVALLA.
EN F A M I L J E R O M A N A F HELENA NYBLOM.
PRIS 5 KR.
B O K O M S V E R I G E S HJÄRTA T V Å DELAR T I L L S A M M A N S H Ä L S N I N G FRÅN K.
F.
U.
M.
I TRETTONDE ÅRGÅNGEN.
P R I S H Ä F T.
K R.
1: GOD Det JUL 1907. förlofvade landet.
A F JOHAN NORDLING.
4 KR.
50 ÖRE.
STOCKHOLM 2 5; I N B.
K R.
1: 75; Utan Fädernesland.
A F HENRIK PONTOPPIDAN.
B E M Y N D Ö F V E R S.
A F E.
E.
F R Å N T R E D J E U P P L A G A N.
T R E DELAR I TVÅ B A N D.
P R I S T I L L S A M M A N S 5 K R O N O R.
ROMAN A F HERMAN BANG.
B E M Y N D I G A D Ö F V E R S.
A F B R N S T LUNDQUIST.
T V Å D E L A R TILLS.
4 K R.
Landtbrukets Bok: Handbok i Redskapslära Handbok i Mejerihushållning.
A F R E K T O R A. SJÖSTRÖM.
(LANDTBRUKETS B O K I V.)
PRIS: HÄFTAD I N B.
K R.
12: 5 0 O C H 14: —.
A F NILS ENGSTRÖM O C H L. F. ROSENGREN.
(LANDTBRUTETS B O K I I I.)
P R I S: HÄFTAD K R.
15: —; I N B.
KR.
17: 5 0 O C H 19: 50.
S K I S S E R O C H - U T K A S T TILL L Ö S N I N G A F J O R D E L I F V E T S G Å T A.
H Ä G R I N G A R M O T V E T E N S K A P L I G G R U N D A F I N G.
OTTO WITT.
T I R I K T.
ILLUSVR.
P R I S 6 K R.
, K A N A L I E O R I E N.
Sophie Ottosdotter.
^ B E R Ä T T E L S E N O M ETT K V I N N O Ö D E A F ELISABETH KUY LENSTIERNA-J WENSTER P R I S 3 K R O N O R.
41- Dora.
IV IV C.
3 D AT~i S \ U U T G I F N A V I D I N V I G N I N G E N A P GUSTAF ADOLF-KAPELLET.,.
7, D TEXT A F GUSTAF BLOMQUIST.
1: 5 0.
T N O V 1 9 0 M C.
SLAGFÄLT D E N 6 PLATS FOR JESUS, En engelsk diplomats minnen PRIS 2 KR.
50 ÖRE.
WERNER:^ Kurs i penselteckning B O K FÖR S T A D S B O R O C H I N D U S T R I S A M H Ä L L E N A F RUDOLF ABELIN.
M E D L Ä R G T R Y C K S P L A N S C H O C H ILLUSTR.
I T E X T E N.
P R I S: 7 5 Ö R E.
5 A F S I R EDVARD MÅLET.
på L U T Z E N S E Koloniträdgården.
EN B E R Ä T T E L S E A F ELLEN KLEMAN.
; P R I * 2: 25.
B B E E R R Ä Ä T T T T E E L L S S E E F F Ö Ö R U R G A FLICKOR A F LILIAN TURNER.
ÖFVERSÄTTNING AF E.
SILFVERSTOLPE I N B.
2: 25.
!• F Ö R U N G A flickor A F MAY BALDWIN.
ÖFVERSÄTTNING AF E.
SILFVERSTOLPE.
I N B.
2: 25.
MflVWPCR / Fabian Wendts hustru.
Nytt bibliotek för barn ochjungdom: BAND 42 .i_ Två systrar.
Derältelse IYU K R.
10: FÖR SKOLA O C H H E M.
i P R I S K R.
1: 2 5; I T R E H Ä F T E N Å 5 0 Ö R E. "
E » ARG I N R P R E D I K N I N G A R A F J. \ J.
JANSEN.
P R I S H Ä F T.
4: 5 0; I N B.
6: 5 0 Öfnings- och Exempelbok ' ^ ': LOGARITMER, TR GONOMETRI OCH NAVIGATION AF HJ.
SJÖBLOM.
I N B.
3 K R.
IDUN 1907 — 654 I D U N 1908.
D e svenska h e m m e n s en verklig s v e n s k familjetidning med alltigenom svenskt innehåll.
Det kan förefalla som om vårt under tjugu år tillämpade program i svenskhetens tecken hade bort göra ett dylikt påpekande öfverflödigt.
Men att döma af den sedan någon tid tillbaka med ostenta- tiva signalskott förebådade starten af en nationell litterär veckotidning, i sammanhang hvarmed man sökt göra troligt, att vårt land hittills skulle saknat en dylik publikation med svensk hållning, tyckes uppfattningen i detta afseende vara i behof af rättelse.
Hvilken af vårt lands tidningar har mera odeladt än Idun sysselsatt sig med allt som kan kallas svenskt i vårt samfundslif?
En granskning af de tjugu årgångarnas innehåll torde ge vid handen, att tidningen så godt som uteslutande lämnat rum åt svenska pennor och behandlat svenska förhållanden.
och yppersta författare författarinnor på olika områden ha skrifvit och skrifva fortfarande i Iduns spalter; våra främsta konstnärer tillföra vår illustrationsafdelning ett utsökt och in- tressant bildmaterial, hvarigenom vår läsekrets stän- digt bringas i kontakt med rörelserna på den bildande konstens områden; våra tid efter annan igångsatta litterära E L S A T Ö R N E gången med minst en artikel i går nu att begynna sitt tredje decennium; det sker i den fasta öfvertygelsen, att dess sträfvan som organ för våra bärande kulturella strömningar och för hemmets intressen allt framgent skall uppskattas och stödjas af den publik, hvilken i ständigt ökade skaror flockat sig kring Idun under dess nu upp- nådda tjuguåriga tillvaro.
Vår väg genom kommande tid skall också den byggas på det ideella syftets, den goda viljans och det ärliga uppsåtets grund och som hittills oför- tröttadt söka sig fram mot hvarje kulturintresseradt svenskt hem, vid hvars härd tidningen i text och bilder vill tälja om vårt nationella lifs olika ytt- ringar.
Ty Idun är, vi betona det.
lands Främst kunna vi då till hugnad för vår läsekrets meddela, att solidarböc- kernas ryktbara författarinna kommer att medarbeta i den nya år- tidning Vårt — pristäflingar ha åt den svenska prosadikten förvärfvat de båda lysande namnen Selma Lagerlöf och Olof Högberg, hvilkas djupt originella mästerverk » Gösta Berlings saga » och » Den stora vreden » det blef Idun för- unnadt att först framföra till den svenska allmän- heten.
Äfven den uppburna författarinnan Annie Åkerhielm, f. Quiding, gjorde som bekant sin litterära debut i Idun.
På dramatikens och operadiktningens emi-åde sträfva vi likaledes att genom täflingar tillföra vår konst nya värden; därom vittnar vår för kort tid sedan slutförda dramatiska pristäflan, hvarvid ej mindre än tre nya dramaturger upp- täcktes och erhöllo pris.
Vår ännu pågående opera- pristäflan för svenska tonsättare med ej mindre än 6,000 kronor i pris, skall, hoppas vi, äfven den gifva ett gynnsamt resultat.
Det är alltså intet själfberöm, då vi nu tillåta oss påpeka Iduns rangställning som vår främsta illustre- .rade veckotidning.
Och vi kunna så mycket hällre göra det, som hela den svenska pressen för ungefär ett år sedan, som en aktningens och minnets gärd vid tidningens stiftares, redaktör Frithiof Hellbergs nyss redda graf, yttrade om Idun, att den » till- kämpat sig en ställning, som dittills aldrig kommit en veckotidning i vårt land till del » och att den gjort sig väl förtjänt ai sin plats såsom ett organ för de svenska hemmen. » Vi skola sätta in våra bästa krafter på att äfven under år 1908 göra tidningen förtjänt af detta heders- omnämnande.
Redaktionen står också rustad med ett rikt och godt material.
månaden, hvarje uppsats behandlan- de något viktigt hem- eller samhälls- spörsmål och gifven med hennes kända fängslande framställningskonst.
För följetongsafdelningen ha vi i beredskap tre från vår föregående romanpristäfling förvärfvade in- tressanta originalromaner af talangfulla kvinnliga pennor, nämligen Elsie von Tharow af Anna M. Roos, med hvilken årgången kommer att inledas, Mikal, Israels konungadotter af Märta Starnberg, samt ett intressant debutverk Känslomänniskor af professor- skan Hanna Lundholm.
» Elsie von Tharow » skildrar i spirituell form den moderna kvinnorörelsen och har att uppvisa ett galleri af ypperligt studerade figurer och en liflig handling.
» Mikal » är, som framgår af titeln, en berättelse byggd på bibliska motiv.
Äfven den torde på grund af skildringens dramatiska styrka och den koloris- tiskt gifna miljön komma att väcka lifligt intresse.
På den skönlitterära afdelningen äro vidare att framhålla de båda prisbelönade dramerna " S e g e r p a l m e n " oci) " F ö r n y e l s e ", den förra af fröken Hilma Söderberg, den senare af Olof Palme, hvilka båda arbeten skola ingå i spal- terna under årets första månader.
» Segerpalmen » är ett svenskt politiskt skådespel med motiv från det upprörda och händelserika året 1905, hvartill knyter sig en med mycken finhet och styrka gifven kärleksintrig mellan dramats hufvud- personer.
» Förnyelse » framställer i lidelsefulla scener en sida ur den moderna arbetarrörelsen med dess våldsamma klasskamp.
Åt den nutida kvinnorörelsen och kvinnans där- med sammanhängande insatser på arbetsmarknaden vilja vi som hittills ägna all uppmärksamhet.
Så- lunda börjar redan i något af årgångens första num- mer en artikelserie benämnd Kvinnan s o m arbetar.
Några spridda iakttagelser från kvinnans brödkamp af Elin Wägner.
Såväl det rika materialet som den talangfulla penna, vi lyckats värfva för dessa aktuella skildringar ur kvinnans arbetslif, borga för att artiklarna skola bli ej blott instruktiva, utan äfven som läsning underhållande.
Flydda dagars studentlif med dess romantik och friska ungdomsglädje äger alltid resonans hos pu- bliken, särskildt den kvinnliga.
De Skolpojks- och bibehålla, nämligen Iduns Hjälpreda och Köksalma- nack för hvarje dag året om (båda fortfarande under redaktion af fröken Elisabeth Östman), Tidsfördrif, Läkareråd, den snärtande, men jämväl roande bref- lådan, Frågor och svar etc. Ytterligare vilja vi erinra om vår stora operapris- täfllng för svenska komponister samt vår nya stora romanpristäfling, hvilka, med pris om tillsamman- lagdt 11,000 kronor, skola afgöras inom 1908 års utgång.
Äfven vår mycket uppmärksammade skön- hetstäfling skall komma till åtgörande i början af det nya året.
Sist är att nämna, att vi jämväl för kommande år ha anslagit 1,000 kronor till belönande eller främjande af någon förtjänstfull kvinnlig gärning att på nyåret utdelas af Iduns kvinnliga akademi.
Som våra läsare alltså finna är det med ett rikt program vi ämna tillgodose Iduns 21:sta årgång, hvarför redaktionen vågar hoppas att vid det snart inträffande årskiftet få hälsa tusentals nya vänner välkomna till en läsekrets, som sedan länge omfattat flertalet af de bildade svenska hemmen.
De fullständiga prenumerationsafgifterna för Iduns olika upplagor 1908 ställa sig sålunda: •, Vi ÅR 1 / 2 ÅR 1 0 U n, vanliga upplagan kr.
6: 50 3: 25 „ praktupplagan „ 8: — 4: — Allt med postbefordringsafgiften inberäknad.
Lösnummerpris blir som förut 12 öre.
JOHAN NORDLING.
Hufvudredaktör och utgifvare.
Giöm ej att i tid prenumerera för 1908 på Koloreradt omslag med modebilder i litografi, flere färger.
Den mest praktiska för alla hem och söm- merskor!
Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen!
Då nyanskaffningen af kläder såväl i hemmen som hos sömmerskorna i regel sammanfaller med årets fyra säsonger: vinter, vår, sommar och höst, och våra damer visat sig uppskatta det praktiska uti att just vid dessa tidpunkter i ett rikhaltigt häfte få sammanfördt ett sorgfälligt urval af årstidens trefligaste modenyheter, kommer Iduns Modellkata- log äfven 1908 att utgifvas i 4 rikhaltiga häften — ett för hvarje säsong — - och hvart och ett innehållande, utom en moderevy, ett rikhaltigt urval moderna dräkt- modeller.
Prenumerationspriset blir som förut en- dast 2 kr.
20 Öre pr helt år, hvilket måste betrak- tas som synnerligen billigt i förhånande till det rik- haltiga innehållet och den goda utstyrseln.
Lösa häften ä 60 öre hos alla välförsedda tidningsaffärer.
Till alla i Iduns Modellkatalog förekommande mo- deller kunna prenumeranterna rekvirera färdigklippta mönster från Iduns Mönsterafdelning, Drottninggatan 51, Stockholm.
Prenumerera nu i närmaste postkontor eller bokhandel.
studentminnen från Fyris ' strand i glad oordning upptecknade af Knut Nyblom (Manasse), vi komma att publicera i den nya årgången, skola därför tvifvelsutan vinna alla våra läsares hjärtan.
Författaren, den kände skådespelaren och förträfflige Bellmanssångaren, har genom härstamning och fostran varit ett med det uppsaliensiska studentlifvet, han har ärft det stu- dentikosa lynnet, som stod i blomstring under » gluntarnes » klassiska tid, och hans stil är varm och hurtig.
Att vi för öfrigt skola ägna vår textafdelning den största omsorg säger sig själft.
Kultur och hem- lifsfrågor komma som hittills att behandlas i ledande uppsatser af kända och skattade pennor, längre noveller, skisser och dikter i bunden form af våra främsta författare skola städse pryda spal- terna, och åt vårt porträttgalleri öfver samtidens märkligare personer kommer att ägnas all uppmärk- samhet, hvarjämte de viktigare dagshändelserna skola belysas i bild som text.
» Spalten om böckerna » kommer äfven under år 1908 att skötas af den spi- rituella författarinnan friherinnan Marika Cederström samt af seminarieadjunkten fröken Marie Louise Gagner för ungdomslitteraturen.
Afdelningarna för underhållning och nytta, hvilka ej minst gjort Idun till hemmens förtrogna vän, ämna vi gifvetvis också Barngarderoben alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda, utgifves äfven år 1908 efter samma bepröfvade plan som hittills.
Med sitt en gång i månaden utkom- mande 12-sldiga nummer, innehållande ett åttiotal illustrationer öfver allt, som hör till våra barns dräkt från de spädaste åren till vuxen ålder och åtföljd af en stor dubbelsidig mönsterbilaga, ersätter tidnin- gen mångfaldt prenumerationsafgiften genom den nytta och den besparing, dess praktiska innehåll be- reder hvarje hem.
Hvarje husmoder, som själf ombestyr sina barn- kläders förfärdigande i hemmet, bör ej försumma att prenumerera på prof, ett hälft år I: 60, helt år 3 kr.
Prenumerera nu i närmaste postkontor eller bok- handel.
— I D U N 1907 655 T i l l p a n e r i n g: V 2 tsk.
engelsk s / tall Jag ', senap, V 2 msk.
socJcer, 2 msk.
s t ö t t a Mol / fvad skorpor.
använda till min H L «.
, B e r e d n i n g: Vattnet påsättes a t t koka, salt, socker och salpeter iläg- gas och laken får koka 10 min., under t m m * i det den skummas väl.
Skinkan nedläg- ges i en stor stenkruka, d e n kokan- de laken påhälles och bör s t å v ä l öfver skinkan.
Krukan öfvertäckes ge- G. LAGERHEIM.
nast med en kötthandduk och en filt.
A — B.
L I N G O N, GÖTEBORG.
Skinkan får ligga i den varma laken omkr. 2 tim., hvarefter d e n uppta- jft^ V endast vid ges och får ligga fritt och kallna öfver S t e k t a n k a (f. 1 2 pers.).
2 unga en n a t t.
Den nedlägges därefter i den ankor, 1 citron, 1 msk.
salt, V S t s k.
K Ö K S A LM A N A C K kalla laken och får ligga 14 dagar.
hvitpeppar, 2 hg.
katrinplommon, 2 Den upptages och lägges i kokande Ut.
färska eller 2 hg.
torkade äpplen, vatten omkr. 10 min., hvarefter d e n Redigerad af 2 msk.
smör, 1 lit.
efterbuljong eller får hänga e t t dygn för a t t torka,.
» I t u:: Milt vatten.
Den insys i en tunn gardin och kall- E LISABETH Ö STMAN.
Sås: 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, rökes i 4 dagar.
I N N E H.
af Elisabeth östmans Husmo- köttjus, VA t s k.
Liebigs köttextrakt, derskurs i Stockholm.
Skinkan borstas v ä l r e n med mjuk 1 t s k.
soja.
borste och såpvatten, hvarefter- den B e r e d n i n g: Ankorna svedas öfver FORSLAG TILL MATORDNING FÖR får ligga i vatten öfver en n a t t.
Den Beredning: Risgrynen sköljas, sprit- eller gaslåga och tvättas rena VECKAN 22 — 28 DEC.
sldfvor, hvilka hopläggas så, a t t d e med ljumt såpvatten och mjuk borste skållas i hett vatten och påsättas i påsättes i kallt vatten tillsatt med vi- behålla sin form och serveras p å sa- SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; samt sköljas.
De öppnas, urtagas, sköl- kokande vatten samt få koka, tills net och får koka 2 — 3 tim., eller tills deln.
Steken garneras med legymer.
en vispsticka g å r lätt igenom köttet.
de ä r o mjuka.
D å tillsättes den till omelett med fiskstufning; mjölk; kaffe jas väl med kallt vatten, torkas och Köttjusen silas och skummas.
Smör eller t e med gifilar.
M i d d a g: Klar gnidas in- och utvändigt med den itu- hårdt skum slagna grädden och gröten Svalen aftages och skinkan beströs med och mjöl sammanfräsas, köttjusen på- en blandning af senap, socker o c h buljong med pastejer; stekt anka med skurna citronen.
Kråset kan tillvara- får ett uppkok.
Det kalla smöret iröres litet i sänder jämte grädden, salader och kastanjepuré i k r u s t a d e r; tagas och användas till svartsoppa.
och gröten afsmakas med salt och fint s t ö t t a skorpor.
Den insattes där- spädes och såsen får koka 10 min., hvarefter efter i ugnen a t t få vacker brun färg, Ankorna peppras och saltas invändigt socker.
ananaspndding med biscuits.
då den uttages och garneras med krus- den afsmakas och serveras i särskild MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; med hälften af kryddorna samt fyllas sås skål.
ö r b a k e l s e r (f. 12 pers.) 250 kål, äppelmos och katrinplommon eller hafregrynsgröt med mjölk; glödstekt med d e skalade äpplena, skurna i gr. S m godt smör, 200 gr. hvetemjöl, 1 med legymer.
sill med p o t a t i s; ä g g; kaffe eller t e.
stora klyftor, och d e förvällda katrin- msk.
brännvin, I V 2 del.
vatten (drygt).
Klenäter.
15 äggulor, I V 2 ägg- plommonen.
De hopsys, uppsättas och M i d d a g: Köttpudding med makaro- T i l l f y l l n i n g: 2 kkp.
äppelmos.
T u s e n b i a d s t å r t a (milles feuil- hvita, 250 gr. strösocker, 2 / s del.
tjock, ner; blandad frukt med maräng och gnidas utvändigt med resten af kryd- B e r e d n i n g: Smöret tvättas och söt grädde.
V 2 vinglas konjak, 7 50 dorna.
Smöret brynes i en järngryta, les) (f. 6 pers.).
200 gr osaltadt smör, vispad grädde.
iläggas och brynas vackert vattnet arbetas u r väl, hvarefter d e t 150 g r.
hvetemjöl, 6 — 7 msk.
vatten, gr, hvetemjöl.
TISDAG (julafton).
F r u k o s t: ankorna klappas till tunna kakor, som sättas 2 msk.
strösocker.
PÅ alla sidor, hvarefter d e påspädas T i l l k o k n i n g: I V 2 kg.
smält ister.
Smörgåsbord; pressylta och bräckkorf buljongen litet i sänder.
Ankorna på is a t t stelna.
Mjölet utröres med Till fyllning och garnering: B e r e d n i n g: Äggen och sockret rö- med rödbetor och stekt p o t a t i s; mjölk; med brännvinet och vattnet o c h arbe- sakta steka med t ä t t slu- 2 kkp.
äppelmos, 6 del.
tjock grädde, 1 tim. å t samma håll, därefter kaffe eller t e.
M i d d a g: Lutfisk få därefter till en smidig d e g.
Degen 2 msk.
vaniljsocker, frukt och gelé, ras lock omkr. 2 timmar eller tills tas tillsättas den till hårdt skum slagna med potatis och ryska ä r t e r; julgröt tet till en fyrkantig kaka, V 2 hg.
rostad sötmandel.
köttet ä r mört.
Ankorna upptagas utkaflas grädden, konjaken och sist mjölet.
De- med mjölk; smörbakelser.
och trådarna borttagas, hvarefter de något tjockare på midten.
Smöret läg- B e r e d n i n g: Smöret klappas till gen arbetas mycket väL, så a t t den ONSDAG (juldagen).
F r u k o s t.
skäras och uppläggas hela p å serve- ges midt på degen och kanterna vikas blir seg.
Den får sedan stå öfver nat- t u n n a kakor, som sättas på is a t t stelna.
Smörgåsbord; stekt julgröt (rester) ringsfatet samt garneras med kruskål öfver smöret, så a t t d e t t a fullkomligt från julafton) med mjölk; kallt ref- och frukten, med hvilka de varit fyllda.
täckes.
Smördegen utklappas till en af- Mjölet utröres med vattnet och arbetas ten, t y annars ä r d e n mycket svår a t t kafla.
Degen utkaflas till V S cm.
bensspjäll m e d lingon; julöl; kaffe Köttskyn silas och skummas noga.
Smö- lång fyrkant af ungefär / g cm.
tjock- till en smidig deg.
Degen utkaflas till eller t e med saffranskrokar.
M i d - ret brynes och fräses med mjölet, kött- lek.
Denna fyrkant vikes därefter ihop en rund kaka något tjockare p å mid- tjocklek och utskäres med sporre till d a g: Grönkål; färserad gös med kräft- skyn tillsättes litet i sänder jämte så a t t kanterna af degen mötas midt ten.
Smöret lägges midt på degen och fyrkanter, som vikas i hörnen, band kanterna vikas öfver smöret, så a t t som vrides, eller till aflånga kakor, sås; griljerad rökt skinka med äppel- köttextraktet och sojan, och så- på fyrkanten.
Därefter vikes den ena mos och katrinplommon; tusenblads- sen får koka 1 0 min., hvarefter den halfvan af degen öfver den andra.
De- d e t t a fullkomligt täckes.
Smördegen på hvilkas midt göres en skära och utklappas m e d en kafle till en därigenom dragés den ena ändan af ka- t å r t a (milles feuilles).
afsmakas.
Ankorna serveras med brynt gen utkaflas åter till en af lång fyr- aflång fyrkant af ungefär V 2 cm.
kan, så a t t d e t bildas en knut P Å TORSDAG (Annandag j u l).
F r u - potatis, rödkål eller kastanjepuré.
kant.
Detta upprepas fyra gånger ef- tjocklek.
Denna fyrkant vikes därefter midten.
Istret påsättes i en järngryta k o s t: Smörgåsbord; kall skinka med Anm.
De kunna äfven fyllas ined for- ter hvarandra, hvarefter degen utkaflas ihop, s å a t t kanterna af degen mötas tillika med 1 msk.
brännvin och upp- till omkr. 1 cm.
tjocklek och u t midt - rödbetor och brynt p o t a t i s; julöl; vällda kastanjer, i stället för frukt.
p å fyrkanten.
Därefter vikes ena hettas, hvarefter en r å potatisskifva tages med stort rundt m å t t till kakor halfvan mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: af degen öfver den andra.
De- ilägges.
Klenäterna nedläggas (ej för på hvilkas midt läggas 1 tsk, äppelmos.
gen utkaflas Windsorsoppa med äggstanning; stekt åter till en aflång fyr- många på en gång) och kokas ljusgula Blandad frukt m e d m a r ä n g Kanterna hopvikas så a t t kakan får kant.
Detta upprepas rensadel med legymer och salader; kle- gånger ef- samt uppläggas p å gråpapper a t t af- (FL.
6 pers.).
2 hg.
torkade aprikoser, form af en halfmåne.
Kanten krusas ter hvarandra, hvarefter fyra näter med sylt.
degen utkaflas rinna och fläktas öfver med en vinge bakelserna naggas lätt med hör- till omkr. 2 \ mm.
tjocklek.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; 2 h g.
fina katrinplommon, l / » l i t och om man h a r en pust, användes och u t eller - stekt risgrynskorf med lingon; mjölk; färska äpplen, 5 kkp.
kallt vatten, net af sporren, penslas med ägghvita skäres till 5 ' runda bottnar, hvilka den.
och gräddas i varm ugn, tills den fått penslas med vatten och beströs med kaffe eller t e.
M i d d a g: okinka (re- 2 V 2 kkp.
krossocker.
Marängmassa: 4 ägghvitor, 5 en vacker gulbrun färg.
Af denna sats blir omkr. 400 s t.
ster från juldagen) och fläskkorf med strösocker.
De insättas i god ugns- potatispuré; mondaminkräm med hal- msk.
florsiktadt socker.
värme a t t gräddas vackert gulbruna.
B e r e d n i n g: Aprikoserna och ka- G r ö n k å l (f. 6 pers.).
2 — 3 grön- Smörbottnarna uppläggas på tårtpapper, M o n d a m i n k r ä m (f. 6 pers.) 1 lonsylt.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; trinplommon sköljas väl i ljumt vatten kålshufvud, 2 lit.
vatten, 2 msk.
salt, på flat glasskåL Mellan bottnarna bre- lit.
gräddmjölk, 1 msk.
vaniljsocker el- omelette med kÖttstufning (rester från och läggas i blöt i det kalla vattnet 2 msk.
mjöl, 2 msk.
smör (40 gr.), des tunnt med äppelmos och därofvanpå ler skalet af V 2 citron, 2 msk.
strö- annandag jul); _ mjölk; kaffe eller t e.
omkring 4 tim. Af d e t t a vatten och 2 V 2 lit.
buljong, hvitpeppar, salt, soc- ett lager af den vispade grädden, till- socker, 60 g r.
mondamin, 3 äggulor.
B e r e d n i n g: I en kkp.
af mjölken s a t t med vaniljsockret ..
Tårtan garneras M d d a g: Lutfiisk med p o t a t i s; man- sockret kokas en klar lag.
Äpplena ker.
skalas, skäras i klyftor, läggas direkt med resten af grädden samt frukt och utröres mondaminmjölet.
Den öfriga nagrynsgröt med mjölk.
i sockerlagen och kokas, tills d e bli B e r e d n i n g: Kålen (som bör vara gelé.
Kanten af t å r t a n bestrykes med mjölken kokas upp med vaniljsockret klara, d å d e uppläggas med hålslef frusen;) lägges i vatten, så a t t isen grädde och garneras rundtorn med den och strösockret, hvarefter afredningen RECEPT: på flått fat a t t kallna.
Aprikoserna dragés ut.
Den repas därefter, sköljes rostade mandeln, skuren i tunna skifvor.
iröres och krämen får koka, under Pastejer (f. 6 pers.).
120 gr. nedläggas i sockerlagen och få lika- väl samt lägges i kokande saltadt vat- rörning, i 5 min.
De uppvispade äggu- kokt, kall rifven potatis, 120 gr. ledes koka, tills de bli klara, hvarefter ten och får koka V 2 tim.
Kålen lägges tillsättas och krämen får sedan smör, 120 g r.
hvetemjöl.
de upptagas.
Sist kokas katrinplommo- upp p å sikt, så a t t vttnet får väl S t e k t r e n s a d e l (f. 6 pers.) 3 lorna endast sjuda.
Den upphälles i gelé- F y l l n i n g: 20 g r.
sötmandel, 20 nen med lock.
När all FRUKT ä r kall, afrinna, hvarefter den hackas med mjö- kg.
rensadel, 4 lit.
dricka, I V 2 £ skål och serveras kall med mjölk eller let, tills den blir mycket fin.
Smö- gr, strösocker, 2 ägg, 3 tsk.
hvetemjöl upplägges den hvarftals pyramidformigt ret smältes i en kastrull, kålen ilägges späck, 3 msk.
smör (60 gr.), V 2 msk.
saftsås.
på ett rundt fat.
(10 gr.), 2 del.
tunn grädde.
och fräses under flitig rörning i 5 min.
salt, 1 lit.
buljong eller vatten.
T i l l f o r m a r n a: 20 g r.
smör.
S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
M a n n a g r y n s g r ö t (f. 6 pers.).
Ägghvitorna vispas till hårdt skum Den kokande buljongen tillsättes li- T i l l p e n s l i n g: 1 ägg.
VA msk.
smör (10 gr.), I V A Ht.
mjölk, och vispningen fortsattes V-i tim., hvar- tet i sänder och soppan får koka / mjöl, köttjus, 1 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Potatisen skalas och efter sockret nedsiktas försiktigt.
Ma- tim., hvarefter den afsmakas med kryd- B e r e d n i n g: Rensadeln lägges i 2 del.
mannagryn, 1 tsk.
salt, 3 tsk.
pressas genom purépress.
Smöret tvät- rängmassan splitsas genom garnerings- dorna.
Soppan serveras med frikadeller dricka eller mjölk öfver natten.
Den socker, 3 bittermandlar, 6 sötmandlar, tas och arbetas med potatisen och t r a t t öfver frukten och insattes i svag af ox- eller kalfkött eller ock med sköljes därefter väl, torkas med en 1 msk.
kallt smör.
mjölet till en jämn och smidig deg.
ugnsvärme.
Då marängmassan ä r half- fläskkorf.
duk och alla hinnor borttagas noga.
B e r e d n i n g: Smöret smältes i en Till fyllningen skållas mandeln och torr och har ljusgul färg tages anrätt- Späcket skares i fina strimlor och där- gryta, mjölken inalles och när den kokar drifves genom mandelkvarn, hvarefter ningen u t och serveras kall, med vispad G r i l j e r a d, r ö k t s k i n k a (f. 18 med späckas sadeln i t ä t a rader sick ivispas d e sköljda grynen och gröten den stötes med sockret och litet af grädde eller vaniljsås.
säck.
Den stekes antingen i ugn eller får koka under rörning, tills den tjock- pers.).
5 kg.
skinka.
grädden, till en fin massa, därefter till- T i l l l a k e n: 6 lit.
vatten, I V 2 lit.
gryta.
Saltas sedan den ä r brynt, spä- nat, d å den flyttas på svagare eld och sättas ägget, mjölet och resten af gräd- J u l g r ö t (f. 6 pers.).
2 kkp.
karo- smörsalt, 2 V 2 del.
strösocker, V 2 msk.
des med buljongen litet i sänder och får sakta koka omkr. 1 tim.
Gröten den.
Pastej formarna smörjas med smör.
linarisgryn, 2 lit.
vatten, 5 del.
tjock salpeter.
öfveröses hvar 10 min.
Till steknin afsmakas med kryddorna, den skållade Degen utkaflas mycket tunt, och med grädder, 1 hg.
godt smör, 1 msk.
salt, T i l l k o k n i n g: 5 lit.
vatten, 1 gen åtgår omkr !.
3 tim. Rensadeln upp- och rifna mandeln samt det kalla smö- ett rundt m å t t uttagas kakor, hvanned 3 msk.
socker.
tages, köttet lossas nätt, skares i tunna ret.
butelj franskt vin.
I J [V R.
N N I FINNES I / I O C H V« BUT.
VÄLSMAKANDE O A C T ^ LÄSKANDE.
— O AI " 1 HALLON-, BJÖRNBÄRS-, TRANBARS-,SLÅNBÄRS- O C H KÖRSBÄRSSAFT ÄRO DELIKATA KVALITÉER.
D E S S U T O M F Ö I A S A P E L S I N - O C H CITRONSAFT K O N T R O L L A N T: PJ O F.
O C formarna beklädas.
De fyllas till hälf- ten med krämen och ett lock AF degen pålägges och fasttryckes v ä l i kan- terna.
Resten AF: degen utsporras i smala remsor, hvilka läggas i rutor öfver locket.
Formarna ställas p å en plåt och pastejerna gräddas i varm ugn.
Strax innan de äro färdiga, öfver- penslas de med det uppvispade ägget for a t t FÅ vacker färg.
Stjälpas upp och serveras till buljong och starka soppor.
ciiroinol- 1 1 1 N 1 2 A N N O N S E R S K O L A V A R A I N L Ä M N A D E TILL EXPEDITIONEN KANNA INFÖRAS S E N A S T F R E D A G FÖR ATT I FÖLJANDE VECKAS NUMMER.
LEDIGA PLATSER VÄRDINNEPLATS ä r ledig hos en akt- ningsvärd 35-årig förmögen ungkarl i Småland.
Den sökande bör vara af god familj, musikalisk, glad, frisk och treflig, h a e t t fördelaktigt utseende, ål- der 25 å högst 30 å r och fullt kunnig i allt som fordras i ett bättre hem.
Svar med foto.
samt närmare medde- lande till » Framtidsplats — Affärsman 1887 », Iduns exp.
En plats som ORDINARIE SJUKSKÖTERSKA vid Västerås epidemisjukhus ä r ledig den 1 jan.
Lön 400 kr.
p r å r och fritt vivre.
Ansökan åtföljd af frejd- och läkarebetyg samt kompetens hand- lingar insändes till Stadsläkaren i Västerås.
L S &gt; - A R I N N E P L A T S.
Vid Kongelf samskola h a r en plats som underlärarinna blifvit ledig med tillträde från instundande vårtermins början.
Lönen har hittills u t g å t t med 800 kronor.
Kongelf den 10 december 1907.
Styrelsen.
ETT stadgadt, bättre fruntimmer, kun- nigt i matlagning m. m. och som kan åtaga sig a t t under matmoders dagliga frånvaro, men under hennes ledning sköta e t t hem, får plats i Stockholm hos änkefru med vuxna barn.
Rek.
fordras.
Svar till » L.
L. », Stockh.
Dacrbl.
hufvudkontor.
ATT själfständigt (dock u t a n skyldig- heter som värdinna) förestå mathåll- ningen för tjänstemännen vid större industriellt verk i Norrland sökes kun- nig och sparsam hushållerska.
Lön efter öfverenskommelse.
Svar till » 1: sta januari 08 » under adress S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
EN FLICKA till hjälp i huset önskas i början af nästa å r.
Svar till » T.
K. », Huddungeby.
PLATSSÖKANDE RASK, pålitlig tjänarinna, kunnig i enkel matlagning och med goda rek.
får plats i engelsk läkarfamilj d ä r MOT fritt vivre önskar ung flicka husmodern ä r svenska.
Svar med löne- plats i familj.
Är kunnig i klädsöm- pret in.
m. till fru A. Dutt f. Palme, nad.
Svar till » 19 år », Odensviholm.
25 Mill Road, Cambridge, England.
UNG bildad flicka som genomgått 8- klassigt läroverk, önskar plats på ny- året i bättre, trefligt hem a t t gå frun NÅGRA friska och ordentliga flickor tillhanda med inom hemmet förekom- öfver 20 ä r kunna få anställning som mande lättare göromål.
Lön önskas.
elever vid Uppsala Asyl.
Plats finnes Svar snarast möjligt till » Familjemed- äfven ledig för e t t sömmerskebiträde.
lem », Linköping p.
r.
Ansökningar åtföljda af skol-, fräjde- UNG, tysk dam m. bästa ref. önskar och tjänstebetyg insändes till Asyl- plats i bildad familj.
Svar till Frau läkaren, Uppsala.
Pastor Cårmesin, Greifswald (Tyskl.).
Sinnessjukvård.
SJUKSKÖTERSKA önskar plats å lä- karemottagning eller i privat till 1 jan.
eller n u genast.
Svar till » W. », Iduns exp.
23-ÄRIG flicka af god familj p å lan- det, kunnig i enklare sömnad och handarbete, önskar plats i bättre hem till 1 januari.
Är villig deltaga i hvarje- handa göromål.
Svar till » Familjemed- lem », Stjernhof.
UNG, anspråkslös flicka önskar plats i familj, ä r kunnig i alla inom e t t hus förekommande göromål, äfven sömnad.
Svar till » A.
E. », Gumaelii Annonsbyrå, Malmö.
EN dam p å landet önskar undervis- UNDERVISNINGSVAN lärarinna öns- ning i engelska språkets talande.
Adr.
kar plats i familj a t t läsa med min- » Engelska », Malmö p.
r. deråriga.
Undervisar ej i musik.
Goda rek.
Svar till » Januari », Kungsör p.
r.
U N G N F L I C K O R få i godt hem på landet genomgå prak- BARNKÄR, elementarb.
skånska önskar tisk hushållskurs.
Svar till » 1 febr.
undervisa mindre barn.
Villig a t t så- 1908 » under adr.
S. Gumaelii annons- som faimTemedlem deltaga i husl.
göro- byrå, Stockholm f. v. b.
mål.
Svar till » Karin », Helsingborg I prästgård eller herrgård på landet P - R. önskar ung flicka a t t under god hus- HJÄLP och sällskap!
Yngre bildad moders ledning få lära hushåll och ett flicka med godt sätt, önskar plats till hems skötande.
Svar märkt » Helfrid * januari.
Van vid god matl.
Skicklig motses med prisuppgift och öfriga upp- i handaVb.
(äfven konstväfnad).
Svar lysningar und.
adr.
S. Gumselii An- till » Tref !icrt hem ».
Karlskrona p.
r. nonsbyrå, Stockholm.
EN ung dam från Berlin önskar komma i en fin familj i Sverige för a t t tala sitt modersmål.
Svar utbedes till » Ge- heimerathstochter », Poststation, Teg- nérsratan 18, Stockholm.
EN bildad flicka önskar plats som husföreståndarinna i e t t godt hem.
Fullt kunn.
i matlagn., bakn.
och allt som förekommer i ett ordentligt hem.
Betyg finnes.
Svar till » Gerda », Halm- stad p.
r.
UNG, anspråkslös flicka söker på ny- året plats som hjälp och sällskap i familj.
Vill gärna deltaga i hushållet.
Någon lön önskas.
Svar till » Familje- medlem », p.
r. Brunnby, Skåne.
GOD inackordering erhålles uti ett stilla hem nära station, bad och läkare.
Na- turskön t r a k t.
Ref. Svar till Riks 34, Fredensborg, Flen.
J U L E N P Å L A N D E T!
Vid Stjernfors pensionat (gam.
herre- säte) 5 km.
fr. Kopparbergs station i storslagen bergslagsnatur, emottages gäster på kort.
el.
längre tid.
Friskt landtlif, kalk-, skid- och skridskoåk- ning, ang. hemlif, god kost, väl om- bonade rum, varmbad, elektr.
ljus m. m Ref., uppl.
Sv.
Turistf.
el.
Sthlm Riks!
U S 48, allm.
tel. 180 25.
Prospekt p å begäran adr.
fru G. Wuttke, Koppar- berg.
Riks.
36.
P Å Stora Hårstorp, Motala, emotta- ges inackorderingar under julen eller på längre tid.
Närmare upplysningar genom Beda Jakobson, INACKORDERING.
Ung, förlofvad flicka önskar från 1 febr.
inackorde- ring i bildad familj med umgänge för a t t under skicklig persons ledning lära hushållet.
Hem i mellersta Sverige på plats d ä r tillfälle gifves a t t lära en- gelska, föredrages.
Svar med prisupp- gift och vidare upplysningar önskas fortast möjligt till » Febr. — Maj ».
Iduns exp.
R HUSF Ä ' ESTÅNDA IN * &gt;EP1ATS.
UNG, bildad, musikalisk dam (sjuk- gymnast), praktisk, husl., glad och hurtig, van vid alla i ett hem förek.
göromål och mycket barnkär, Önskar snarast plats i hem, d ä r husmoder saknas.
Goda rek.
och ref. Svar till » Eyvor&gt;.
T d n n s ex n.
EN giad och barnkär flicka önskar plats till 1 nov.
eller 1 dec.
År villig a t t deltaga i hvarjehanda inomhus förefallande göromål, samt anses som medlem af familjen.
Svar till » 18 år », Eskilstuna P.
r.
Pension Barré, 70 R U E D ' A S S A S, Q U A R I I P R J A * - D I N, L U X E M - BOURSR, S O R B O N N E.
R É F É R E N C E S U É D O I S E S.
C TVÄNNE äldre eller yngre damer er- hålla från nyåret god inack.
i ung tjänstemannafamilj i naturskön trakt af Jämtland .. Gc-da kom.
Ref önskas och lämnas.
Svar till » X. », Pilgrim- stad p.
r.
O b s.
I Lungsiktiga emot- tagas e j.
Lindrigt bröstsjuka mottagas vid Pensionat Solstrand.
Alingsås, vackert beläget V J timmes väg från nämnda stad.
Vidare genom prospekt.
Läkare: spec. i lungsjukdo- mar.
INACKORDERING i godt stilla hem i södra Dalarne erbjudes till moderat pris från jan.
Hälsosamt klimat.
Varm- bad tillgängliga.
Ref. på begäran.
Svar till » Hem på landet », Stockholm p. r.
— 656 — IDUN 1997 I Språk- r c h H u s h a Isstcolan Fieurie U T A N F Ö R L I N K Ö P I N G (M O T T A G A S ETT P A R N Y A E L E \ E R T I L L ^ F I I L E R M N E N S B Ö R J A N D.
2 0 NÄSTK.
J A N U A R I U N D E R V.
S N I N G I R M N A S I I R A N S K A O C H ENGELSKA SPRÅL E N, I K L Ä D - O C H L I N N E S Ö M N A D, V Ä F R J I N I *, M A T L A G N I N G O C H I ALLA I N O M ETT H E M F Ö R E K O M M A N D E GÖROMÅL.
PROSPEKT SÄNDES P Ä BEGÄRAN.
ROSA LDNNIES.
SARA RINGBORG.
Nyttiga Julklappar för S T O R B J U A L R N E X af E P N O I T I O N y h e t e r 5 Sturegatan.
Elfr Rang Lill von Hacbwitz.
Marga rethe.
Ff.
Kart.
Wadström.
N.Fries ra A Kolmodin.
SI Bernh.
Beskow, K- G. Rodén, Fr. Hammarsten, Johanne Blauenfeldt.
SJ Ad.
Ko Q Anders modin.
Åberg Ida Granqvist, Th J:son Dl Lindgren.
Theodor Jiempel, 5 {9 Kytkoh.D.A Ärnström Fågel-Atlas rä Jnh:s Rinman.
GAR 10 AF ÖRE.
Under sommarlof Märta Lagerf Rosorna.
n Lagerfelt.
1 kr Gretas lektion.
Kg Keller.
Lagerfelt.
1 KR.
N - H E N FRÅGA TI 1 D E U N G A AF PASTOR HÄFT 2 5 Ö R E.
K O M P O N E R A D E TÖR BLANDED KÖR AF PASTOR] D E N TESTFIRANDEFÖRSAMLINGEN.
BILDERBÖCKER, VACKERT K O L O R E R A D E: ' AF HÄFI 15 * R&lt; \ V Ä L UTARBETADE SJ D E T K R I S T L I G A A R B E T E T F Ö R O C H BILDER AF 2 3 9 FÅGLAR 2 kr.
(Q A F D E U N G A.
A F MISSIONSLÄRAREN M BENDIX, 16 R e g e r i n g s g a t a n.
f b o k h a n d e l i K K O R S B L O M M A N, KRISTLIG KALENDER FÖR T Å R E S Å D D O C H G L Ä D J E S K Ö R D.
A F \ 19.18, REDIGERAD AF PASTOR M E D B I D R A G AF FLERA FÖRFATTARE.
4 3: E ÅRG K A N.
HÄFT.
1 KR., K A N.
1: 2 5, K A - I 1 7 5.
KLOTB 2 2 5.
SÄTFRSTUGAN.
BERÄTTELSE AF FRIDEBORG, ILLUST ERAD FOLKKALENDER B E M Y N D.
ÖFVERS AF FÖR 1908, REDIEERAD AF K O M M I N I S T E R N B Ä N F.
T.
KART.
1: 4 0, 1:25, 1: 7 5, KLOTB.
2 K R.
42:A Å R G Å N H GE K L O - B.
2 KR.
V I D F Y R B Å K E N.
BERÄFELSER AF V A R D E L J U S!
N O R D I S K MISSION * KAIENDER Ö I V E R S.
FR. TYSKAN HÄFT 0: 7 5, KART.
1 K R.
FÖR 1 9 0 8 REDIGERAD AF PROFES=ORN, T E O L.
G O D T N Y T T Å R!
M I N N E S A L B U M M E D BI-1 D:R 16:E Å R G. '
K A R T.
1: 2 5.
BFLSPRÅK R C H VERSER AF L.
S.
P R I S 1 KR.
KG T A N K A R, NED^KRIFNA UNDER D E N SISTA MENSA.
N Å G O: O M D E S S LAND O C H F O L K] S J U K D O M E N AF T E O L D: I S A M R M I S S I O N S V E R K S A M H E T E N DÄRSTÄDES.
I Jj J Ä M T E TAL V I D H I N S I O I D T Ä S T N I N G AF AF M I S S I O ' S G HOFPR.
H FT.
2 5 ÖRE.
M Ä N G A ILLUST A ' &gt; O N E R.
M I S S I O N S S K R I F T E N i RAJULBREF T I L L E N S J U K.
AF N:R 3 0.
HÄFT.
2 5 Ö R E.
K » O F V E R S.
FR. D A N S K A N.
H A F T.
V Ä R L D S M I S S I O N E N, E N A P O L O G I FÖR K R I - 2 0 ÖRE.
STENDOMEN.
F Ö E D R.
V I D S V.
FOLKSKO- I LANS V A N " E S M Ö LE I Ö EBRO den 6 A U G.
I fl] J E S U B L O D S BETYDELSE INFÖR 1 9 0 7 A F PROFESSORN, T E O L.
D R G U D A F SKOLF ÖRESTÅNDAREN HÄFT 2 5 ÖRE.
RJI HÄFT.
15 ÖRE.
ja H V A R R O R E J U S T I D I N U N G D O M?
F F M T O N A N D L I G A S Å N G F R.
O R D AF I Barnkläder M. rerarekontoret.
KNEIPP K I E I F f W!
S S o m m a r - o c h V i n t e r k u r o r t.
Nerv- och rheumatiska sjukdomar behandlas framgångs- rikt m e d alla moderna kurmedel.
Skrlf till K S.
- VJ B Ö N E M Ö T E N A O C H DERAS BETYDELS » I K FÖRENINGSARBETET.
F Ö R E D R A G AF Joh Rln- D] man HÄFT.
1 0 ÖRE g V Ä G E N T I L L L Y C K A.
F Ö R E D R AF PASTOR S.
Ö F V E I S.
FR.TYSKAN H Ä F, 2 0 Ö R E 9 0 Drottninggatan.
E N LREFLIG HISTORIA MED fl Evang.
Fosterlands-Stiftelsens Förlagsexpedition, Stockholm 3.
Julens trefJigaste b o k!
V I D VALET A F J U L K L A P P A R M Å S T E N I OVILLKORLIGEN I F Ö R S T A R U M M E T L Ö R S E E D E R M E D ETT E X E N P L A R ii Hvad är " K a t h r e i n e r?
EN JAPANSK NÄKTERGAL AF Onoto " Watanna.
Beck-Friis.
ILLUSTRERAD AF S T I N A E N SPÄNNANDE SKILDRING O M E N U N G JAPANSKA.
RÖRANDE LIFSBILDER F. Å N SOLUPPGÅNGENS LAND.
FÖRTRÄFFLIGA P L A N S C H E R S A M T J P A N - K A B I L D E R TRYCKTA I TON P Å HVARJE SIDA UNDER TEXTEN REKVIRERA I T I D.
N Y U P P L A G A H I N N E R E J U T G I F V A S FÖRE J U L E N.
• • P R I S I PRAKTBAND M E D GULDSNITT 3 KRONOR.
• • » Kathreiner » är den fullkomligaste ersättning för det skad- liga, kaffet.
Kaffe undergräfver så småningom vår hälsa och läkarne kämpa därför alltmera mot kaffet som daglig dryck.
» Kathreiner » är den sundaste och hälsosammaste dryck för hemmet och familjen, hvilken icke innehåller den minsta skadliga beståndsdel, utan i motsats därtill på kroppen ut- öfvar en mildt upplifvande och välgörande verkan.
» Kathreiner » är nutidens innehållsrikaste, renaste och bästa maltkaffe, i hvilket de värdefullaste egenskaperna hos maltet som närings- och njutningsmedel äro inneslutna och hvilka alltså komma kroppen till godo.
» Kathreiner » är den angenämaste och mest välsmakande dryck till dagligt bruk och ersätter på grund af sin kraftiga kaffearom lätt det hälsofarliga kaffet.
I ii, i ii.
i nejlikan .. Oicsy.
Karin Je född Lidforas.
He) bert Strå &gt;Kobo&gt; - Jack Bro&lt; » • Karin Jensen, töad Lidfo N: O 17.
J D E N ' \ R O D A A F B A RO N E M A N 9 &lt;nnn M E N S K P D R I N G FRÅN F R A N S K » ÖFVER^ÄTTNING AF REVOLUTIONE I N B.
2 KR.
50 ORE.
N: O 18.
S A M B A.
E N BERÄTTELSE O M K O N R O S L A F V E R I E T A F F Ö R F A T T A R E TILL OCH ÖTVERIÄTTNING AF * A SIDES-ILLUSTRATIONER.
% I N B.
3 KR.
50 ÖRE.^ %, ... ^ | 6 » fC.
W. K. Gleerups i Lund.förlag.
; | » Kathreiner » är den billigaste^ dryck till dagligt bruk som finns, ty hvarje kopp kostar endast % - o r e Om er handlande icke för det världsberömda » Kathreiner » så vänd Er för erhållande af uppgift å närmaste » Kathreiner » - nederlag till Kathreiners Maltkaffe-Fabrik i Göteborg.
r N Ä S D U B Irländska HelMnne-Näsdukar p [R L » - 4 K A R, i .- s - 4.2 m 5 5 0 c.so 7 2 5 7.
7 5 8.
5 0 4 7 » 5.
6 0 6. — 6 7 5 7.
5 0 8 — 8.
7 5 1 0 —.
2 C M 5 § Linne Kammarduks-Näsduk m. hålsöm f 2 5 0 2 5 ' 3 5 u II T- Z i p g Kammarduks-Näsdukar (Batist) msd hålsöm till 2:50 &amp; 3: —.
g 9 Tyska Linne-Näsdukar med och utan bårder å 2:50 &amp; 3: —.
0 På AKTIEBOLAGET HIERTAS BOKFÖRLAG har utkommit följande N Y A R O M A N E R OFFICERS-ADEL AF F R E I H E R R (WOLF GRAF ÖFVERSÄTTNLNG A b s o l v o FRÅN 2 9: D E TUSENDET.
Pris: 3 kr.
t e J U L E N: B C L A R A E IN I T A EN af V O N SCHLICHT V O N BAUDISSIN).
T I L L AFRIKANSK förf.
till &gt;Den slamrande hären ».
P r i s: 3 kr.
25 8re.
ROMAN af VIEBIG, H.
R I D E R H A G G A R D.
Prii 3 K R.
| Barn-Näsdukar, Linne, med och utan bårder å 2:50 &amp; 3: —.
| H Barn-Nisdukar med figurer å 1: —.
1:25 &amp; 1:5D.
h j m fttalnl 8 Andersons 111 S J J
