# ID: svediakorp-per1755
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 580
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: R 5 0 V, (1093) TORSDAGEN DEN 12 D E C E M B E R 1907 20; DE ÅRG.
OSCAR DEN A N D R E EFTER SENASTE, ENDAST FJORTON DAGAR FÖRE KONUNGENS DÖD TAGNA FOTOGRAFI AF HOFFOTOGRAFEN A. BLOMBERG.
MED RAMTECKNING AF ARTISTEN E. BERGGREN.
IDUN 1907 — 634 — Vid kungabåren.
HÄR BLEKNAR purpurns djupa glans, bär falna makt od) ära; rjär sänkes flagg, rjär fälles lans, bär sörja Dina kära.
Du skilts, o Konung, från Ditt land och från dess dunkla öden, och släckt är nu Din smärtas brand utaf rjugsvalarn Döden.
Du länge tvänne kronor böll, till sist Din kraft gaf vika och; en af Dina kronor föll.
.
.
Då brast bos Dig tillika en sträng där innerst i Ditt bröst, den sträng, som enat Norden, och närmre ryckte köld od) böst od) tryckte Dig till jorden.
Omkring Din allvarsböga borg, som sköljs af mörka vatten, Ditt Sverige dröjer nu i sorg så tung som vinternatten.
Den klang af dåd, som fyllt Din tid, det gny, som stått däröfver, Din egen fröjd, Ditt bopp, Din strid förgängelsen nu söfver.
Det sjöd så mycken bitterbet i dessa vredens tider, men nu är stund att glömma det, att glömma agg ocb strider.
Det vare ro omkring den bår, där fredsäll furste somnat!
F) vad storm som än bans rike slår, bans lif är nu fullkomnad!
— Dock, minnet ser Din ljusgestalt ocb bvad Du ädelt velat.
— I gärning ingen når till allt, ocb mycket blir förfeladt.
Det var Din brist ocb Din förtjänst att ömsom stå ocb falla, än skuggad ocb än ljusbeglänst, liksom vi mänskor alla.
Där ligger det, bans vinterland, inunder vinterskyar, ej syns en stjärnas milda brand, ej ljus i bygd ocb byar.
Det bviner öfver mo ocl) fjäll ocb öfver slätt och.
kullar.
I bäfden vänds ett blad i kväll, allt medan dygnet rullar.
.
.
Vi minnas främst Din ljusa båg, som intet lumpet gömde, Din blick, som fritt ocl) öppet såg bur oförrätt Du glömde.
Vi minnas lyran i Din band, den djupa bjärteglöden, med bvilken Du besjöng Ditt land, dess bragder ocb dess öden.
Det ljusncr nu ocb gryr till dag, de svenskes skaror samlas.
Det börs ur fjärran dofva slag, på Sveriges portar famlas.
Med strid kanbända skall oss nå den nyupprunna dagen, men Du, o Konung, slumrar då i ro i sarkofagen.
Fall, tacksambetens blomstersnö, på gamle kungens kista, nedsväfven, hjärtats dagg ocb tö, kring bonom i det sista!
Följ, milda vind, med sång ocb sus, du sol, ditt skimmer sila, så skall bans väg bli skön ocb-ljus ocb trygg bans sista bvila!
Ernst Högman.
VID ' K O N U N G OSCAR DEN ANDRES DÖDSLÄGER.
ORIGINALTECKNING FÖR IDUN A F D.
L J U N G D A H L.
(PERSONFÖRTECKNING SE SID.
630.)
I D U N 1907 — 636 —
