# ID: svediakorp-per1752
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,527
# sentences: 1,096
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 49 (1092) TORSDAGEN DEN 5 DECEMBER 1907 20: D E H U F V U D R E D A K T Ö R OCH A N S V.
U T G I F V A R E: J O H A N LITTERATURPRISETS D Å eröfrare väl är den af Nobel- pristagarna, som mest intresserar den stora allmänheten, ha vi velat redan i dagens n:r meddela en Rudyard Kipling.
Några konturer för Idun af MARI MIHI.
D ET VAR HÄR OM ÅRET på en af badorterna vid Engelska kanalen, en efter- middag på kasinot vid five o ' clock tea, då jag alldeles öförberedt fick se honom.
Ho- nom själf.
— Han satt där vid ett bord med sin hustru peh en herre.
Nästan torftigt klädd i en sliten, mörkbrun kostym.
Halmhat- ten hade han aftagit och lagt bredvid sig på en stol.
Jag satt några bord bakom honom och stirrade på hans stora runda hufvud med det tjocka svarta håret.
Ibland vände han sig en smula åt sidan, i kvartsprofil, så att man skymtade den ena för- gyllda glasögonskalmen öfver en gulhyad tinning.
Och j a g undrade hvar jag skulle taga igen allt detta ".
Så reste han sig med sitt sällskap och sköt undan en stol för att bereda hustrun plats att gå före.
Härvid kom han att för några se- kunder vända sig rakt inåt salen.
Och jag kände igen honom efter alla ritade och målade porträtt, karrikatyrer och fotografier, kände igen den trötta, vänliga, närsynta blicken och de rufsiga mus- tascherna, som aldrig plat- tats till under någon mustasch- formare, kände igen lifvets och dödens, krigets och djungelns diktare: Rudyard Kipling!
— ÅRG.
NORDLING.
skildring af Rudyard Kiplings för fattarskap, skriften af den kände Kiplingsentusiasten och känna- ren borgmästare Gustaf Lind- qvist i Mariefred, alias Mari Mihi.
tallriksmössan på lockigt skör och anor från Lambeth Lower Marsh; hvitskäggiga upprors- makare, som suttit i statshäkte på Andamanerna sedan Baha- dur Shahs dagar gå ut och predika det heliga kriget för en generation, som de inte sett växa upp och som inte heller förstår dem; tjänstemännen af fjärde graden på de små öfver- gifna stationerna upp emot Himalaya eller borta i Bi- kanir — Indiens helvete — sträfva i sitt anletes svett med att rycka upp sina distrikt för att kunna till vice konun- gen i Simla insända en för- hoppningsfull statistik, uträk- nad intill femte decimalen; vice konungens sekreterare, rikets, mest ansträngda man n ä s t efter underhusets inpiskare.
arbetar ihjäl sig bara af in- tresse för saken och dör med The Star of India glitt- rande mellan kininflaskorna påi nattduksbordet; radjputfurstar med ahirfläckar i vapensköldar- na spränga fram på durbaren i • Delhi; lamapräster och brahminer, så högättade, att all kastberäkning upphört, vandra begrundande den långa hvita vägen framåt — det är tämligen säkert, att det finnes tusenden, som till punkt och pricka ha reda på dessa män- niskor och förhållanden.
Men å andra sidan är det fullkom- ligt oomtvistligt, att ingen kan föra fram dem så som Rudyard Kipling.
Han kan tala om för oss hvad patha- nerna hviska vid lägereldarna och huru de vilsna tankarna hvirfla om i hjärnan på den en- samma väktaren vid Wurlee-fyren; han sitter inne med vetskapen efter hvilka grunder, eller utan hvilka grunder, civila och militära befordringar utdelas och han har följt lifvet i kasärnerna dag för dag, år för år, från revelj till tapto.
D e ledande intressena i en eskimåfamilj med adress norr om Elsmere land eller det plötsliga van- vettet, som ibland slår ned på stridande trupper, och hvilket sprider sig som en löpeld — intet är fördoldt för honom.
r ELLIOT &amp; F R Y, L O N D O N, Man har sagt om Rudyard Kipling, att han bättre än Suezkanalen förenat England med Indien.
Uttrycket låter starkt, men täcker ändå knappast hela hans lifsgärning.
T y den famnar ännu större rymder.
J a g tror, att greater Britain, imperialismen, läran, som blifvit född till världen under parlamentsdebatter och tid- ningskolportörers skrin, och som var en stats- mans ensamma tanke, innan den blef menig- hetens älskade slagord, först blef en folkets sak, då den predikades af honom, som lyssnat till Mannen, som ville bli kung.
Kejsardömet fanns visserligen före Kipling, liksom Tudorerna och Rosorna funnos före Shakespeare.
Men det är nu så, att vi in- hämta skäligen ringa ur historiska läroböcker FOTO.
eller grafiska framställningar, jämfördt med det som diktarne, krönikeskrifvarne, landskaps- målarne, berättarne gifva oss.
Marlborough påstod, att han hade all sin kunskap om Eng- lands historia genom Shakespeare.
Och Eng- land har lärt känna sig själf, den oändlighet, som sköljes af de Sju hafven, genom honom, som, ifall ryktet talat sant, om några dagar skall mottaga det litterära Nobelpriset.
Hans diktning är såsom en oerhörd folk- representation, där alla fanor och furstar, alla raser och färger, som tjäna " änkan i Windsor ", ha säte och stämma.
Persikokin- dade underlöjtnanter, som nyss lämnat Etons cricketbanor.
stå i ansvar upp till axlarna fram- för sina infödda « ' M-rekryter eller framför den röda raden af kväsiga Tommy Atkinsar med Ännu längre har han skådat, på andra sidan människorna.
— Djungelns värld har öppnat sig för honom, och de stora djupens hjärte- hemligheter har ban skymtat — j a, ett örlogs-
IDUN 1907 — 606 — såg etsade sig fast på ögats näthinna.
Sedan talade han om en bråkdel af hvad han erfarit och teg med resten!
— Men en människa, som kommit därhän, att han lärt sig den oändligt svåra konsten att få veta utan att spörja — och den som endast hör får vanligen veta allt, den som endast frågar, vanligen intet — en människa, som sällan bor i tjäll, men ofta i sofvagnar och ångbåts- hytter, som under sakta skridande nätter rökt tobak och druckit whisky med flertalet af de typer, som befolka och föröka jorden, en sådan letar sig ständigt fram till sanningen: F örsäJjes i finare skoaffärer öfverallt och tillverkas a f: genom vidtfarne industriidkares många ord och genom skolade diplomaters älskvärda förbehåll- samhet.
Och under tidernas lopp dunka mot en sådan människas trummhinnor händelser och skepp och allt hvad därinom finnes, som hör upplefvelser, så sällsamma, så hvarandra mot- den oorganiska naturen till, får lif under hans sägande och så speglande tillvaron själf, sådan hand; han visar att det finnes en speciell filo- den undantagsvis kan vara, att han må väl sofi för kranbalkar och kanonlavetter samt ett akta sig att föra allt detta vidare, med risk utprägladt lynne hos tackjärn.
Han vet, a t t att icke blifva trodd på sina underliga ord.
om Europa har sin patenterad e humbug, som — Jag schkall perätta tig något, som hände vet råd för allt och gagnar till intet, så äger mig ein mal i Uruguay, föreslår Kiplings vän, Indien oceaner af mystik, som det inte precis den tyske zoologie professorn, då de en natt är värdt att skämta med, ifall man vill komma sitta uppe på däcket under Bengaliska vikens helskinnad undan.
Ty hör: flammande stjärnor.
— Men det är så wirklich eigendymligt, a t t du kanske beskiller mig för " Några infödingar påstå, att den kom från lögn.
en ort på andra sidan Kulu, i hvars tempel Då ger den indiske trollkarlen sitt stora svar: elfvatumssafiren förvaras; andra att den.
till- — Ack, min vän, det finnes intet, som jag verkades vid Ao-Chungs djäfvulsaltare i Tibet, ej kan tro på!
— — stals där af en käftr, från honom af en gurkha, Hvad som först af allt riktade uppmärksam- från honom af en " lahouli, från denne af en khitmatgar, hvilken sistnämnde sålde den till heten på Kipling, var allt det nya han kom en engelsman, hvarigenom all dess kraft gick med.
J a g vill inte säga, att han stod precis förlorad.
Ty för att Bisaran från Poree skall utan litterära föregångare — det har j u ingen kunna utöfva behörig verkan, måste den vara gjort.
Och Kipling, liksom Wilde, liksom stulen — om möjligt i förening med blods- Doyle, liksom Maeterlinck står i en aldrig be- talad skuld till Edgar Allan Poe.
Dock, denna utgjutelse, men i alla händelser stulen.
unge angloindier från tigrarnas land, hvilken Dessa historier om huru den kom till In- med ens blef Londons svåråtkomligaste lejon, dien äro alla falska.
Den förfärdigades i han ägde sitt eget folk, sitt eget språk, ja, Poree för mycket länge sedan — redogörelsen närapå sin egen religion.
för sättet hvarpå den förfärdigades skulle fylla Han lärde dem som gå på Regent Street, - en liten bok — stals af en af tempeldanserskorna att Indien har andra möjligheter än hungers- därstädes och vandrade därefter ur hand i hand, nöd, tigrar och befarade uppror.
Och han slun- allt jämt norrut, tills den kom till Hanlé: hela gade u t sina böcker med en makalös snabbhet.
tiden bärande samma namn — Bisaran från Meredith, Hardy, Stevenson, Corelli måste vika Poree.
Till skapnaden är den en liten fyr- åt sidan för detta stora och besynnerliga följe kantig silfverdosa, utvändigt besatt med åtta han hade i sällskap.
ljusröda rubiner.
Inuti dosan, som öppnas ge- Man fick lära- känna och älska dessa männi- nom tryckning på en fjäder, ligger en liten skor, som släpat och stridit och rumlat och ögonlös fisk, utskuren ur en slags mörk, glän- älskat och dött sex tusen mil från Piccadilly sande nöt och inlindad i en remsa urblekt guld- brokad.
Detta är Bisaran från Poree, och det Circus.
Han matade bokhandlarne, inte såsom den ensamme man han var och är, utan som vore rådligare att taga en glasögonorm i han- om han i likhet med gamle Dumas varit verk- den än att vidröra Bisaran från Poree. "
— ställande direktör i någon litterär leverans- firma.
Sålunda kommo nu: Soldiers three, The story of the Gadsbys, In black and white, Under the deodars, The Phantom Rickshaw, Wee Willie Winkie, The city of Dreadful Night, American " Född i Bombay, kände han alla gamla in- Administra- diska sagor och sägner redan sedan barndomen.
notes, Letters of marque, The Smith Sedan gällde det att studera lifvet själf, lifvet tion, The light that failed, Lifes Handicap — och döden och hvad däremellan finnes.
H a n och detta inom tre å r!
tjänade som speciell korrespondent vid grän- Förklaringen är att finna däruti, att, då han, sen — • det torde väl vara från denna tid hans vid några och tjugu års ålder, mot slutet af oblidkeliga rysshat, hans afsky för det Elaka åttiotalet besökte England — där han då icke Folket daterar sig.
I sju års tid reste han vistats sedan universitetsåren vid Westward oafbrutet öfver hela kejsardömet.
Han van- Ho College — han i sina kappsäckar medförde drade genom alla nästen i Den Förskräckliga massor af berättelser, hvilka visserligen publi- Nattens stad.
Vi se honom om kvällarna rida cerats i angloindiska tidningar, men hvilka genom de bivackerande truppernas tältgator, voro så godt som okända för publiken där- klädd i khaki och damasker samt ständigt hemma.
— Fjorton år gammal var han, då blossande på sin korta pipa.
Vi finna honom hans första arbete, Schoolboy Lyrics, år 1880 i frack och blankskinnsskor i tusen-och-en-natts- utkom på ett litet tryckeri i Lahora.
Detta palatsen vid Bhegums af Bhopal, Nizams af blyga häfte, Rudyard Kiplings förstling, är Haijderabad eller Maharadjans af Gwalior nu så godt som oåtkomligt; man har betalat gnistrande banketter, vi finna honom foto- ett enda exemplar däraf med mera än 600 graferad med konungarna Oscar II och Edvard kronor.
Några år senare utsände han, då re- VII såsom den tredje fursten i laget.
daktionssekreterare vid The Pioneer i Bombay, Han såg allt och han hörde allt.
Och allt sina Deparlemental Ditties, hvilken han lät häfta hvad han hörde mindes han och allt hvad han i alldeles likadana bruna kuvert, som indiska | LUDVIG TRMIGOTT, Stockholm.| B w - g I f \ - 4 - g I &amp; I Ii m m • / % / • - g mfu IT 11 1 l | - i n I I t " I i W \ H M-M-M.-m.rn *.
4~ g n: r 4 för I ^ " V 4 " TR * I är \ l | m * m * n. IV regeringen begagnade, och hvilken vid distri- butionen, som sköttes af honom själf, var omvirad med ett rödt band.
Han lät trycka några hundra exemplar och sände dem rundt hela Indien, från Aden till Singapore, från Quetta till Co lombo.
Hvarje bok var åtföljd af ett brefkort med påtryckt beställningssedel.
Och order på nya exemplar inlupo raskt, hvadan nya upp- lagor snart måste besörjas af denna lilla sam- ling, med hvilken han sålunda först gjorde sig känd bland landsmännen i Indien.
Nu ha hans arbeten tryckts om och om igen i miljoner, och han själf är sedan många år en mycket rik man.
I lyxeditioner och mammut • upplagor, i praktband, i guld och silfver äro hans collected works utstyrda.
Man har skrifvit volymer om Deparlemental Ditties och allt hvad därpå följde.
— " Men, " såsom han själf sagt, " jag äl- skade den mest då den bara var en liten brun baby med ett rödt band omkring magen; ett barn af ett barn, icke vetande att det var be- häftadt med de flesta moderna åkommor, och innan folk hade fått reda på, att dess för- fattare låg vaken om nätterna borta i Indien, grubblande och grundande på att skrifva nå- gonting, som kunde " taga " den engelska pu- bliken. "
— Bland den kontinentalt litterära intelligensen står Kipling inte precis väl till boks.
Han är hvarken fritänkare eller feminist.
Inte heller är han " skön såsom en ung grekisk gud ", utan påminner snarare om en ruggig gammal tibe- tansk mahatma.
Många underliga ting har han skådat, som aldrig kunna förklaras på empirisk väg, många hemligheter, som inte ens radium- strålar lådt på.
Han visar den största aktning för religionen i alla former, utom för missio- närernas, hvilken han ibland går ganska hårdt åt.
Hans ställning till kvinnofrågan är litet kin- kig att vidröra i en kvinnotidning.
Ack, största delen af sitt lif har han ju tillbragt bland män, bland råa, svärjande karlar, hvilka i likhet med honom haft förfärligt mycket omkring sig.
Därför känner han inte den moderna kvinnan.
O, n e j!
Utan när hon någon gång dyker upp i hans diktning, är det mest för att gå i vägen för karlarne, hvilka, tankspridt ohöfliga, lätt snafva på dem, där de gå i dagens arbete.
De enda kvinnor han något längre studerat äro Dina Shadd och m:rs Hauecksbee och Badalia Heroodsfoot — och alla ska ' då veta, a t t inte voro de sysslolösa eller gingo i vägen.
Om krafvet på kvinnlig rösträtt har han de allra mest inskränkta föreställningar, och hans stackars hustru är hvarken någon " förkämpe " eller någon beskyddarinna af ädla basarer — utan rätt och slätt m:rs Miriam Kipling, född Starr-Balestier.
— Älskvärdaste läsarinna, låt nu inte detta ligga honom i fatet, då du kanske om några dagar trycker hans hand på banketten på Grand Ho- tel, utan gläd dig hellre åt, att denne trötte, ordknappe och reserverade karlakarl i alla fall tillhör ett snart utrotadt släkte, hvilket skall lämna rum för en ny generation af oklander- ligt moderna herrar, hvilka skola förstå dina kraf och sopa dina golf, och hvilka låta da- merna " ta initiativet ".
Dock när den tiden kommit, då hvilar Ru- dyard Kipling sedan länge i Westminster Abbey under den baldakin af fajans från Delhi, på hvilken man skall rista hans odödligaste vers: När den sista taflan på jorden är målad och tuberna tömts, När de äldsta färger ha bleknat och den yngsta kri- tiken har glömts.
Då slumra vi, det kan beköfvas, tills några eoner ha flytt, Och Mästarn för Redliga Svenner oss kallar att börja på nytt.
hösten är utkommen.
Pris 60 öre.
Erhålles genom .. hvarie bokhandel och tidningsförsäljare, Portofritt frän IDUNS MONS TERAFDELNINQ, o m 60 öre insändes 1 postanvisning eller SDARMÄRKEN.
StocJcholxa.
f™L 1 LJ
— 607 - IDUN 1 9 0 r Brud- &amp; Bröllops- sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mit.
Sändes tull- A portofritt direkt till privata.
Profver omgående franko.
Schweizer &amp; Co, Lizeni S 5, (Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
Barnen och biografteatern.
I EN SKISS, " Skrufven ", skildrar Herman Bang en ung landtpojke, som af fåfänga, ny- fikenhet och lust att förnimma något gör sig skyldig till ett dåd: han lossar skrufvarna mel- lan några skenor, så att snälltåget urspårar, gasbehållarna under vagnarna explodera och vagongerna råka i brand.
Lusten att för- nimma något, det är tidssjukdomen, säger Bang.
Och inte sant, vi måste ge honom rätt?
En del af människosläktet kunde emellertid ha an- språk på litet skydd mot detta tidslyte, näm- ligen ungdomen, barnen, som h a de många åren med den hårda kampen för tillvaron fram- för sig.
Ge vi dem detta skydd?
Äro vi aktsamma om deras nerv- och känslolif?
Göra vi — i detta barnets århundrade — hvad vi kunna JENNY LINDS MINNESVÅRD I WESTMINSTER A B B E Y I LONDON.
för att å ena sidan spara dem sensationer och å andra sidan bevara hos dem den sinnets friskhet och den fantasiens renhet och rikedom, som göra, att de enklaste nöjen ku m a bli rena härligheter för dem?
Hur kan inte sexåringen njuta af sagan, ATEDANSTÅENDE REDOGÖRELSE för ett förslag till hedrande af Jenny Linds minne innebär sam- * V tidigt en varm vädjan till alla tonkonstens vänner i vårt land att omfatta detsamma med intresse som mor eller far berättar, och hur älskar ej och bidraga till dess förverkligande.
pysen att höra om just samma saga gång på gång!
Och hur kan inte en sagbok läsas åter få och åter, till dess den lyckliga ägarinnan A KYRKOGARDEN.-i en engelsk småstad kännedom om våra brister i detta hänseende nästan vet, hvad det står på hvarje sida! '
Barnafantasien är j u nära på outtömlig, den ligger Jenny Lind begrafven, i engels- måste vi — äfven om vi anse att den svenska männens ärorika pantheon, Westminster Abbey, näktergalen väl vore förtjänt af en staty — fyller sinnet ständigt med underbara, vackra, har hennes äreminne sin plats — en sällsynt beteckna som synnerligen lyckligt och värdt bilder.
Men i denna tid, " som vill förnimma något ", utmärkelse, så mycket större som hon till när- all uppmuntran det initiativ, som tagits af sam- maste grannar har Shakespeare och lord Byron.
fundet Sankt Erik här i hufvudstaden till re- skicka vi barnen i stället till biografteatern.
å Veckan igenom tiggas slantar och sparas ifrigt, Engelsmännen ha verkligen gjort hvad de kun- sandet af till en början en minnestafla Jenny Linds födelsehus.
Om den insamling, och när lördags- eller söndagskvällen kommer, nat för mrs Goldschmidt, sedan hon kom att tillhöra nationen.
Hon tillhör den, nåja, men som igångsatts för ändamålet, ger tillräckliga då står i den stora kön, som kan räcka en hon är väl i alla fall medel, är det menin- bit in p å nästa gata, bland alla de vuxna mera vår än deras, det gen att äfven uppsätta människorna massor af barn från 6- 7-åringarna, som klämma hårdt om 2 5-öringen i handen, var ju vår Jenny Lind en kopia af den i med den rent svenska Westminster Abbeybe- till 13- 14-åringarna, som ha egna portmon- typen och den nordiska flntliga minnesvården.
näer, från arbetaresonen till grosshandlardottern.
timbren i sin ljufva Vi meddela här en Hos somliga barn ha biografbesöken blifvit en unga röst, som vann fotografi, tagen efter en verklig passion.
världsrykte, icke den afgjutning af denna Och hvarför?
J o, här vankas sensationer.
förmögna, hastigt åld- medaljong,som befinner " Oändligt gripande och spännande, " " en med rade mrs Goldschmidt, sig i Musikhistoriska oerhörd spänning framburen (!)
tragedi, " " denna som sjöng på välgö- museets ägo.
bild är ett absolut rekord, hvad såväl spän- renhetskonserter och En lista för tecknan- ning som intresse beträffar, " äro exempel på applåderades för hvad de af bidrag till pla- några stående, uppeggande underrubriker på som varit.
Det ligger nens förverkligande fin- biografteatrarnas program.
De senare vittna då nära till hands nes utlagd å Iduns ex- för öfrigt genom sin utomordentligt välklin att fråga: h a r det pedition, belägen för gande svenska nogsamt om den danska eller land, som sett henne öfrigt snedt emot det tyska ursprungsorten och jäfva ingalunda san- födas, och hvars namn ningen af det gamla påståendet, a t t vi tåla hus, n:r 40 Mästersa- hon mer än kanske muelsgatan, som vi här mycket i fråga om behandlingen af " ärans och någon annan svensk afbilda, och som efter hjältarnas språk ".
Hvad säges t. ex. om föl- kvinna spridt glans de forskningar, som fö- jande tirad: " Vi öfverlämna härmed ett brott- öfver, hedrat hennes retagits af den ursprung- stycke ur den moderna världens privatlif, så- minne och gärning på lige förslagsställaren, dant som man ogärna ser det bakom de omo- sätt, som motsvarar grosshandlare J. Un- menterade husfasaderna. "
Märk, att det här ej hvad det land gjort, man, nu med full visshet är fråga om några af de obetydliga, mindre som sett henne dö?
Sva- kan utpekas som Jenny biografernas program!
J E N N Y L I N D S F Ö D E L S E H U S I STOCKHOLM, ret veta vi, och med Linds födelsehus.
M A S T E R S A M U E L S G A T A N 40.
A.
B L O M B E R G F O T O.
Men rubrikerna ljuga icke, och sensationerna En minnesvård åt Jenny Lind på " den svenska näktergalens " födelsehus.
P L a g e r m a n s flytande putspomada B O N A M I.
- TDTJN 1907 — 608 — - därinne äro af många olika slag — vilda äfven- tyt, eldsvådor skeppsbrott, inbrottsstölder, ko- sackförföljelser, tupp- och tjurfäktningar serve- ras, men också moderna äktenskapstragedier och interiörer från nattkaféer.
Och det är visst inte alltid dygden, som blir föremål för den ungdomliga publikens sympati.
En gång, då ett nattligt inbrottsdrama förevisades, tjöto och jublade alla småpojkarna på de första bänkarna, hvar gång tjufvarna sluppo lyckligt undan polisen.
Tänk, med hvilka bilder barnens fantasi skall fyllas, tänk, hvilken härlig, ostörd sömn, som skall följa ofvanpå en 2-timmars föreställning i en lokal med mer eller " mindre dålig luft, och tänk, huru tama och ointressanta skiop- tikonförevisningarna i skolan eller uppförandet af någon af Topelii lekar skola synas dem!
Gent emot det sagda kan invändas, att bio- graferna nu för tiden bjuda på förträffliga saker också.
Ja, det är sant, och det vore väl en ren skandal, om ej programmen blifvit något bättre än för några år sedan, då nu sådana massor människor besöka dem och de (öljaktligen måste vara mycket inbringande för sina ägare.
Men jämte de utmärkta numren, t. ex. bilder från olika länder och städer, skildringar från industri- eller andra närings- områden, finnas nästan ständigt sensationella, idiotiska eller t. o. m. skabrösa saker.
I Tysk- land, där biografväsendet nått en oerhörd utveckling, — så finnas t. ex. i Hamburg biografer, som rymma flera tusen åskådare och ha egna musikkårer på 25 man — har man på allvar börjat frukta att " die Hintertreppe- roman ", som tack vare en sällsynt energisk agitation speciellt från folkskollärarekårens sida blifvit i någon mån undanträngd, nu skall dyka upp i ny och naturligtvis betydligt farligare gestalt på biografteatrarna.
Just de goda saker, som biograferna bjuda på, komma en att tänka på, hvilken förträfflig bildningskälla de kunde vara.
Hur skulle de ej kunna skänka frisk, ren glädje åt många människor, som aldrig ha råd att t. ex. bestå .sig en teaterbiljett.
Och — i skolans tjänst — hvilken ovärderlig tidsbesparing, exempel- v i s i fråga om geografi- och naturkunnighets- undervisningen!
Ännu en sak förtjänar att framhållas, då man talar om de nöjen, som bjudas vår tids ungdom.
Har man väl gifvit akt på hur den ss.
k. detektivlitteraturen nu för tiden slukas af gossar och flickor?
På många håll ha både gamle hederlige Cooper, Jules Verne och andra goda äfventyrsböcker blifvit nästan undan- trängda af 50- eller 1- kronas biblioteken med pigga skildringar af alla möjliga slags skurk- streck, rån, lönmord o. d. i| Hvilken oerhörd skillnad är det ej mellan den smak, som älskar Cooper, och den, som fråssar i läsningen af detektivhistorier!
Lusten att förnimma något ligger nog bakom i båda fallen — men sedan?
Ädelmodet, ridderlighe- ten, sagoglansen, som utmärka de Cooperska skildringarna, hvar finner man dem i detektiv- böckerna?
Och eggeisen till hjältemod?
— Vi veta, hur äfventyrsböckernas innehåll ofta om- sättas i handling, i lek.
Hur skall det bli, när detta skall ske med detektivromanernas skurkstreck?
Att noga vaka öfver barnets klädedräkt, föda, skolgång och läxläsning, men ej taga reda på ined hvilka bilder det fyller sin fantasi — det är att sila mygg och svälja kameler.
MARIE LOUISE GAGNER.
KVINNOKLUBBENS S T Y R E L S E I KLUBBLOKALEN I T A T T E R S A L L.
Medlemmarna äro, sittande från vänster till höger: fröken Lotty Nyqwist, klubbmästare, fröken Sofia Gumsslius, v. ordförande, fröken Hanna Andersson, ordförande, doktorinnan Cecilia Raphael, sekreterare, och fru Sippan Pettersson; stående från vänster till höger: fru Augusta Lönnerberg, v. sekreterare, fröken Mathilda Lindgren, kassaförvaltare, fröken Anna Tibell, doktorinnan Tea Burgman och fru Alda Fuchslin.
A. Blomberg foto.
Kvinnoklubben jubilerar.
K VINNOKLUBBEN HADE för att fira sin 20-årsdag i lördags anordnat en festlig- het, vid hvilken jag hade nöjet närvara.
Jag hade förut hört och läst mycket vackert om denna Stockholms äldsta kvinnoklubb, om dess nitiska ledning, dess utveckling och dess stora glädjemission bland arbetande kvinnor.
Det var därför det roliga att se verkligheten be- kräfta hörsägnerna.
Till en början impone- rade den yttre ramen för festligheterna, hvilkas konturer jag endast flyktigt kan skissera genom att nämna de två hundrade festklädda damerna i klubbens magnifika lokal, högtidstal, musik, sång, teatralisk föreställning och, som kronan på verket, en festligt arrangerad supé, med stigande stämning, tal och bordsvisor.
Öfver- tygelsen om att klubben verkligen är en till- flykt för medlemmarna, en glädjespridande faktor i deras lif, kom dock först när man började känna stämningen af kamratskap och vänskap, såg den otvungna munterheten och lyssnade till innerligheten i allas stämmor, när klubben och dess minnesrika historia kom på tal.
Att höra ordföranden i sitt högtidstal berätta denna historia, var som att höra historien om ett mödans och glädjens barn, för hvilket man gärna offrar tid och krafter, emedan det ger så mycken glädje tillbaka.
Det var under 80-talet, en epok i kvinno- sakens historia i vårt land, några damer fingo den då svindlande djärfva tanken att bilda en kvinnoklubb, där kvinnor af skilda yrken och sysselsättningar kunde ha en ständigt tillgäng- lig tillflyktsort samt idka själsodlande och uppryckande kamratlif.
Något annat var icke och är icke klubbens program, men med detta har den visat sig fylla en uppgift som ingen annan.
Bland stiftarinnorna af denna på sin tid för mycket radikal ansedda klubb må nämnas fru Nathalia Frölander samt fröknarna Berta Hiibner, under en följd af år ordförande, och Sofia Gumaälius, som haft tid och intresse äfyen för klubben under alla de tjugo åren och lika länge varit medlem af styrelsen.
Jag har bokstafligen icke plats att här re- latera klubbens öden under en t. o. m. till lifvet hotad existens, under dess vandringsår från den första lokalen vid Gamla Norrbro 9 till den nuvarande i Tattersall.
Under alla dessa år har man regelbundet haft sällskaps- afton hvarje torsdag med föredrag och diskus sioner, sång och musik, barnfester vid julen, karnevaler, vårutflykter m. m.
Man har eget kök och eget bibliotek och hvad vill man mer begära?
Efter allt att döma förstår man också här konsten att roa sig billigt och förträffligt.
Klubben har inga skulder, den har däremot genom öfverskott i supékassan, skött af fröken Tibell, kunnat skaffa sig en hel del husgeråd, silfver o. d.
Och sedan 20-årsfesten har den grundplåten till en byggnadsfond.
Vid supén uppläste näm- ligen ordföranden under allmän rörelse en skrif- velse från anonyma gifvare, som åtföljdes af 6 st. 50-krone-sedlar, ett första bidrag till för- verkligande af klubbens egna-hemstanke.
Den närvarande styrelsen, hvars utmärkta ordförande, fröken Andersson, ryckte in under klubbens svåra år på 90-talet, prisas samfälldt för sitt nit och outtröttlighet.
På den grupp- bild af densamma vi här meddela saknas två dess medlemmar, fröken Stina Quint, medlem sedan 8 år, och fru A. Brandt.
E — ER.
— 609 — IDUN 1907 Ull Om " Gwen " och N ITTIOSEX (96) % af befolkningen såväl barn som vuxna lida af tandröta.
Orsaken till detta sorgliga förhållande är i de flesta fall: " Gwen ' s bok för hemmet ".
DÄRARINNAN af denna signatur har pä de se- O dren gjort sig känd inom pressen pä mo- dekåseriets mera exklusiva område.
Men hvem hon är i privatlifvet har hitills varit mindre bekant.
Genom sin i dagarne utgifna bok, hvilken i efter- följande uppsats gjorts till föremål för ett omnäm- nande, träder hon emellertid i närmare beröring med publiken, hvarför hon medgifvit oss att här ätergifva hennes porträtt och röja hennes anonymitet.
n a r e F ÖRSUMMAD skötsel af tänderna från ti- digaste barndomen I Använd därför redan från barndomen Friska, starka, Pris STOMATOL G W E N ' S BOK för hemmet faller ju egent- ligen icke under litterär kritik, ehuru dess oförskräckta och personliga stil gör dess läsning till ett nöje också för den i dess spe- cialiteter minst experta.
Men j a g har icke velat låta den passera oanmäld, t y den är ett arbete som har utsikter att nå en ganska stor publik och af flera skäl förtjänar att göra det.
Den är uppdelad i fem afdelningar: hemmet, hemmets inredning, hemmets skötsel, våra klä- der, personlig vård; och den innehåller råd rörande ekonomin, möblernja, husgerådet, tjä- narna, städningen, diverse sömnad, kroppens skötsel, renlighet, o. s. v. Alltså i hög grad speciellt en bok för kvinnorna.
De två sista afdelningarna ha emellertid fått största delen af utrymmet, antagligen emedan Gwen är mest förfaren på] de gebiten.
Hvad som genast behagade mig mycket i Gwen ' s bok var kapitlet om budgeten.
Gwen utgår ifrån a t t man och hustru i gemensamt hem skola vara fullkomligt solidariska i allt som rör ekonomin.
Alltså: inte något fusk i räkenskaperna, mina damer, inga hemlighållna utgifter på någotdera hållet.
Jag kommer ihåg en fru som stod och förevisade en utomordent- ligt vacker och dyrbar sidenunderkjol.
Vi » som beundrade den, visste att fruns man och försörjare hade rätt ondt om slantarna.
Kanske anade hon något af våra tankar, t y hon sade plötsligt, medan hon lät sidenets skiftningar glänsa mot dagern: Han kan gärna få betala!
Tror ni han nekar sig nöjen själf?
— Till denna fru rekommenderar jag Gwen ' s bok.
Där stå också många kloka ord om våra tjä- narinnor, öfver hvilka det verkligen snart kan bli på tid att vi ej mer ondgöra oss så mycket, och likaledes om hemmens rumsindelning och möblering.
Möjligen är författarinnan något fanatisk i fråga om sofrummet.
Jag tror att med ordentlig vädring och städning kan man sofva och må godt också i ett gemak, som icke helt tillfredsställer alla den moderna, yttersta hy- gienens fordringar.
Men j a g vill ej därför disputera om kapitlets värde för de många fåvitska.
Säkert är att för unga människor som skola sätta bo i stad bör Gwen ' s handbok kunna bli till god nytta.
Landtlifvet och dess ekonomi berör den däremot icke.
För oss alla kunna de två sista och utför- ligaste delarna vara välsignelsebringande.
Gwen utgår ifrån att hvarje människa kan komma till att se skaplig ut — och bör det.
Detta sker icke endast genom att vara from och god, utan ligger till stor del i hur man klär sig, i klädernas passande snitt, garne- ringarnas harmoni, färgernas väl beräknade val.
Det ligger också i vårt medvetande om att vara väl skötta, putsade, rustade att möta, om inte döden (— r i har hört historien om mannen, som tvättade ötterna hvar dag, emedan han fruktade i ig död och inte ville bli funnen med smutsiga fortkomstledamöter?
—) så åtminstone relativt obekanta personer.
Eller hvem- har ej sett den förvirrade gesten åt håret, åt halslinningen, kanske kjollinningen, när man oväntadt uppenbarar sig hos en eljes förträfff- lig husmor!
— Och det ligger slutligen och naturligtvis i hur vi se ut i ansiktet, denna sjä- lens spegel, som långt ifrån alltid är så skött •MltlllMMIIIIMMlIIIIinillirilllllllllllllllll pärlhvita tänder!
60 öre.
ii miMMiitiimim Tiden medger af godt hjärta prydnadens, pryd- lighetens och förfiningens berättigande i vår omgifning och hos oss själfva.
Fru Else Grut är i detta afseende barn af sin tid och gör på ett sympatiskt sätt offentlighet af det.
Hon har några därtill särskildt förträffliga egenska- per: hon går rakt på sak, hon menar absolut hvad hon säger och menar något med det, hon fattar sig kort — och hon är inte rädd af sig.
J a g spår, a t t om hon förståndigt förvaltar sitt pund, kommer hon på sitt fält att bli hvad allmänheten i allmänhet behöfver, begär och dyrkar: en auktoritet.
MARIKA CEDERSTRÖM.
Litteratur.
Ny upplaga af " Siljan ".
FRU E L S E GRUT, F O D D K L E E N.
F E R D.
F L O D I N FOTO.
som den förtjänar det, är hållen så ren och så aktad för farorna i ett tämligen illvilligt klimat.
Alla Gwens råd äro förståndiga och taga bestämdt afstånd från kvacksalfverier och fusk, från de tillfälliga och föga rationella skönhets- medlen.
Då det är sannolikt att flertalet vilja vara eller varda så sympatiska som möjligt att se på, rekommenderas Gwens bok till läsning och lärdom.
I kapitlen om hur vi skola sy våra kläder, själfva och billigt och vackert, är den synnerligen praktisk.
Nu några få rader om Gwen själf, eller närmare bestämdt fru Else Grut, född Kleen.
Hon är tjugufem år, inte mera, och hon de- buterade i lifvet utanför barnkammaren som målarinna.
Studier för Richard Bergh, studier i Paris för La Gandara.
Men min talang var väl inte bärkraftig nog, säger hon med sin vederhäftiga r ö s t.
.
.
Hon blir gift och bosätter sig i Stockholm.
Men personlig verksamhet vill hon ha, måste hon ha.
Det ligger en tyd- lig prägel af energi öfver hennes angenämt eleganta yttre med det på en gång barnsliga och kraftiga hufvudet.
Skall hon inte bli konst- närinna, så är det i alla fall nödvändigt att hon får omsätta sin konstnärliga blick och ganska träffsäkra smak i arbetet på den all- männa skönhetsnivåns höjande, sådan den före- visar sig i det dagliga eller festliga lifvet — och en vacker morgon debuterar hon så i Da- gens Nyheter med en artikelserie hon kallar Koketteriels ekonomi.
Mycket Gwenskt!
Hon har genast hittat sin typ, och hon följer den sedan.
Det är inte tal om att hon inte har en uppgift att fylla och delvis också redan lyckats därmed.
Vi ha, behagligt nog, kommit långt ifrån den sedliga ståndpunkt som dekreterar, att allt redbart skall vara kemiskt rent från hvar smula fattig flärd.
Vi anse det inte vara särskildt moraliskt att se ut som åkerspöken.
L U Z E R N Johan Nordlings " Siljan ", En bok hjärta, som för några veckor sedan utkom på C.
E. Fritzes förlag, har rönt en så stark efterfrågan, att hela den lörsta upplagan redan är utsåld från förlaget.
En ny upplaga för- beredes.
Af de talrika anmälningar, som allt fort- farande ägnas det uppmärksammade arbetet i organ af de mest skilda läger landet rundt, tillåter oss utrymmet att anföra ännu endast ett par helt korta brottstycken.
Så skrifver docenten i en längre u sats i Aftonbladet bland annat följande: " — — Författarens verktyg är ej cirkeln och mejseln, men en pensel äger han, och hans palett är ställvis full af guld och rosa och blått.
Mängden af målningar och skildringar tillsamman ha detta öfverväldigande, som låta oss känna ett verk af dimensioner, ett land- skaps lefvande epos.
— — Ett verk af bre- dare resning, af större och innerligare syfte än de alldagliga.
— — " Redaktör i Nya Vermlandstidnin- gen: " — — Det är med en alldeles, särskild känsla, denna starka och egendomliga bok fyl- ler läsarens hjärta.
— Det bärande i boken är dess flammande hembygdsentusiasm, dess heta fosterlandskärlek och dess klippfasta tro på Sveriges framtid och den svenska ungdo- mens ädla art. — — " Redaktör i Karlstadstidningen: " — — Ingen som själf hyser något intresse för den betydelsefulla uppgiften kan undgå att värmas och lifvas af den entusiasm för den- samma, som talar ur förf:s framställning, ingen som känner något för den gamla, på naturens fägring och historiens minnen lika rika nejden kring " Dalarnes öga " kan bli kall för all den kärlek till denna nejd och denna sjö, som ut- strömmar från nästan hvarje bokens sida, och den finhet och innerlighet, hvarmed särskildt kärlekens evigt unga tema klingar in i dess händelsers gång måste röra hvarje mottagligt hjärta.
— — " Fredrik Vetterlund J. Wigforss M. Hellberg Förnäm vistelseort under s o m m a r e n.
G:D H O T E L N A T I O N A L Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum frän i kr.
Hl.
prospekt gratis.
IDTJN 1907 — 610 — Kulturhistoriska museet i Lund.
Ett apropå till kvartsekel- festen.
NTERIÖREN A kulturhistoriska mu- seets gård är full af stämning — som hela det gamla Lund föröfrigt.
Kom dit en sommar- eller en förhöstdag — allt är inbäddadt i den sydsvenskt rika grön- skan, träden hänga utöfver en skuggig och stillsam gata och bilda hvalf öf- ver ingången.
Man träder in, ser ett stort trevåningshus i gustaviansk stil åt vänster, rätt fram en ärevördig vildvins- klädd korsvirkesbyggnad, åt höger när- mast ingången Dackestugan, eller som den numera kallas, ' ' Then gyldene druf- van ".
Allt är tyst, i hufvudbyggnadens källarfönster speglar sig ogeneradt en på- fågelshona, medan hanen står i dekora- tiv ro- uppe på trappan.
Man märker just i detta ögonblick icke mycket af mu- seum, tror snarare, att man kommit in på någon gammal af tiden bortglömd plats, en gård att skrifva sagor om.
få leta efter, utvecklat sig under sin tjugufem-åriga tillvaro till ett af de största museer i sitt slag, som finnas i Skandinavien.
Med sina många byggna- der, hvar och en ett museiföremål, och sina 17,000 nummer och mera ger det en totalbild af sydsvenskt kulturlif i skif- tande former upp till våra tider.
Den, som först tog fatt på tanken, att upprätta ett kulturhistoriskt museum i Lund och gjorde det första steget till planens förverkligande, var dess nuva- rande intendent, den då helt unge stu- denten Georg J:son Karlin, som somma- ren 1882 inköpte en liten privat allmoge- samling.
Samma höst fördes denna, ut- ökad med en mängd andra museiföremål, till Lund och härbärgerades i ett rum i Akademiska föreningen.
I slutet af ok- tober samma år anordnades en första ut- ställning af de hopsamlade föremålen och samtidigt bildades Kulturhistoriska före- ningen med syfte att öfverta och vidare utveckla samligen.
I sitt program anger föreningen som museets syfte att ge en bild af folkets lif, sådant det lefves och lefvats å Sydsveriges landsbygd och I Sådant är det första intrycket, vackert, men något missledande, eftersom man här icke står inför något sofvande slott, utan en institution, där man icke sofver, utan arbetar, en institution, som genom en energi, hvars motsvarighet man torde A.
W.
RAHMN, L U N D, FOTO.
611 — IDUN 1907 1 SM F K A N aftecknar sig i dräkt och husgeråd, sys- selsättningar och yrken.
Vidare skulle man söka samla minnen och bilder af sådana landets berömda män och kvinnor, som utgått från Sydsverige.
Sedan dess har dock programmet naturligtvis utvid- gats med samlingarna.
Dessas ständiga förmering nödvändiggjorde under museets första år ständiga flyttningar ur den ena lokalen i den andra.
Slutligen yppade sig år 1891 ett gynnsamt tillfälle att skaffa ett eget hem och den stora Tollska går- den vid Adelgatan inköptes.
Den dåva- rande hufvudbyggnaden, uppförd af Per Henrik Ling, restaurerades i gustaviansk stil och rymmer nu under namn af Herrehuset museets systematiska samlin- gar af vapen, gräfningsfynd, keramik, glas, konstslöjd, folkdräkter o. s. v. I öfrigt äro museiföremålen ordnade en- ligt frilufts- och paviijongsystemet, hvars energiska förkämpe intendenten Karlin.
är.
I stället för att hopa en mängd mu- seiföremål i montrer, söker man ordna dem till att bilda en åskådlig helhetsbild från någon viss tidpunkt.
Sålunda inne- håller t. ex. det s. k. Borgarhuset, ur- sprungligen ett gammalt köpmanshus från Malmö, mea skänkt till museet och upp- satt där, rumsinteriörer från adels- och borgarherri i olika tider.
* Allmogens lif under gångna tider fram- ställes bl.
a. i Blekingestugan.
En lik- nande " paviljong " är den s. k. fataburen, en gammal visthusbod, ursprungligen från Mocketorp i Småland, ock som innehåller landtbrukshistoriska samlingar.
En af kulturhistoriska museets främ- sta sevärdheter är Bosebo gamla träkyrka, med inredning och dekorering t ' ll största delen af en själflärd bondekonstnär från sjuttonhundratalet.
I sommar ha omfattande utvidgnings- och omdanings-arbeten företagits vid mu- seet.
Delvis ha dessa gällt borgarhusets rumsinteriörer, vidare har man inköpt ett å museitomten beläget tvåvåningshus, omdanat det och tillbyggt det med ett karaktäristiskt korsvikeshus från Ystad.
I dessa nya utrymmen skall handels- och näringsväsendet få sitt område och ar- betets historia åskådliggöras.
Jubileet firades lördagen den 3 0 no 7. med en stämningsfull fäst, hvari deltogo ecklesiastik-ministern Hammarskjöld, riks- antikvarien Montelius, biskop Billing och landshöfding Tonerhjelm jämte flere sven- ska och utländska museimän.
Välkomst- talet hölls af ordföranden i Kulturhistori- ska föreningen professor Fahlbeck och hög- tidligheterna afslötos med fackeltåg af stu- denterna och en kulturfäst i Borgarhuset.
1: I i i IMÉH h l i i A. W. RAHMN, L U N D, FOTO.
ID UN 1907 VERDANDIS — 612 — " BANKETT Ä STORA GILLESSALEN VID 25-ÅRSFESTEN I D E N 30 NO V. A F A. UPPSALA F O T O FOR IDUN DAHLGREN.
En jubilerande studentfören n i g d. s. v. endast endast för medlemmar.
Först våren 1887 hölls den första offentliga diskussionen, hvilken som bekant gjorde Verdandi — ehuru visserligen icke odeladt gynsamt — beryktad i hela landet.
Småningom tog sig emellertid fö-eningens verksamhet andra och mera allmänt uppskattade former.
Redan år 1886 väckte Karl Staaff förslag om utgifvande af de popu- lärvetenskapliga småskrifter, som sedermera kanske mer än något annat bland den stora publiken gjort Verdandinamnet populärt.
Dessa småskrifter, som behandla de mest olik- artade ämnen, däribland äfven aktuella polit ska och sociala spörsmål jämsides med vetenskapliga rön o. s. v., räkna nu omkring 150 nummer och ha utgått i en upplaga på till- sammans bortåt en half miljon exemplar.
Underårensloppbar folkbildningsarbetet allt- mer blifvit hufvudupp- giften för Verdandis ar- bete.
År 1891 öppnade föreningen ett arbetare- bibliotek i Uppsala, och år 1396 påbörjades en verk- lig folkbiblioteksrörelse, som efter hand nått en storartad utveckling.
Ver- dandis folkbiblioteksbyrå i Uppsala har numera en bokomsättning af om- kring 16,000 kr.
årligen och till biblioteksverk- samheten höra vidare ett antal af föreningen upp- rättade vandringsbiblio- tek.
Verdandi har äfven förmedlat en hel del po- pulära tidningsartiklar och föredrag i vetenskap- liga ' ämnen, och enskilda medlemmar af föreningen lämna sedan år 1900 kostnadsfria lektioner åt ett 100-tal arbetare år- ligen i språk, statskun- skap och andra ämnen.
EN VÄLBEKANTA studentföreningen Verdandi i Upp- D sala firade den 30 november sin 25-åriga tillvaro med en högtidssimmankomst å Studentkårens lokal samt där- efter följande bankett å Stora Gillesalen, från hvilken vi meddela en ståtlig bild.
Länge nog kännetecknades det svenska universitetslif- vet och särskildt den akademiska ungdomen af samma för- sumpning och brisl på ideella sträfvanden, som gjorde sig gällande på öfriga områden af vårt samhällslif.
Men väckelsen kom dock till sist, och hvad som väckte oppo- sitionslusten och tände elden i de ungas sinnen var den bedröfliga utgång, som K.
P. Arnoldsons motion om ut- vidgad religionsfrihet och lättande af statskyrkans tvång på samvetsfriheten fick vid riksdagen 1882.
Det v a r u n d e r de af dåvarande juris studeranden Karl Staaff i_ resta bemödandena att få till stånd en opinions- yttring bland Uppsala studenter till förmån för full religionsfrihet som tanken på en samman- slutning mellan frisin- nade studenter växte fram, och den 23 okto- ber 1882 konstituerades föreningen " Verdandi ", med i stadgarne angifvet syfte att utgöra ett före- ningsband mellan stu- denter vid Uppsala uni- versitet, hvilka omfatta tanke- och yttrandefri- hetens grundsatser och hysa intresse för allmänt mänskliga och samhälle- liga frågor. "
De första åren af Ver- dandis tillvaro sökte föreningen realisera sitt mål hufvudsakligen ge- nom diskussioner, hvilka höllos för slutna dörrar,; S K A N S E N S NU F U L L B O R D A D E N Y A E N T R É MED A R T H U R H A Z E L I U S WETTERLUND OCH U P P S A T T P Å H A Z E L I U S ' F Ö D E L S E D A G BYST, MODELLERAD D E N 30 NOV.
A.
B L O M B E R G A F J.
FOTO.
A.
— 613 — Min gudmor.
1DUN 1907 P kostat åtta och för att inte ge ett öre efter, köpte jag desslikes en fotografi, som föreställde " den lille Samuel. "
När nu dagen kom och jag dukat namns- dagsbordet med blommor och grönt, lade jag helt lätt om hjärtat fram gåfvorna och tyckte att jag gjort mitt bästa.
Tant tackade vänligt men kunde icke förmå sig att vara riktigt nöjd. "
J a g skulle tyckt bättre om boken om den varit gredelin, " sade hon, " det ser också klumpigt ut med elfenbenet. "
" Där fanns gredelina m e d, " upplyste jag, " jag skall gärna gå och byta om boken. "
Jag hade gjort mitt bästa, men det var nog inte för den sakens skull som tant Maria var vid så godt humör under återstående delen af sin Stockholmsvistelse.
Det var snarare — hur märkvärdigt det än kan låta — därför att hon kände sig mer och mer öfvertygad om att vår Herre pekat finger åt henne, därför att hon " gått på en sal och hört på en " sektpredikant. "
Hon liksom solade sig i den klara vissheten, ätt höra till de där utvalda få, hvilkas göranden och låtanden stå under högre kontroll och hvilkas lif ha en helt annan betydelse än vanliga dödligas.
De stän- digt upprepade orden: " boken kommer aldrig till rätta.
Det- måste så vara, när det gäller mig, " hade dock en stark smak af andligt hög- mod.
I de dagarne blef jag också så led åt tant Marias guisfruktan, att jag riktigt gick och härmades öfver, att den ärlige upphittaren inte ville infinna sig.
Nästa söndag fick tant det infallet att jag skulle följa med henne till en kyrka på Söder, där en biskop tillfälligtvis gjorde herdetjänst.
Jag hade ingen lust och skyllde följaktligen på min snufva, men som jag inte var värre förkyld än jag kunde ge mig ut, lydde jag mammas uppmaning, att " t a väl på mig och göra tant till viljes. "
Men sömnig och olustig satt jag och frös i spårvagnen (vi måste naturligtvis fara tidigt för att hinna till gudstjänsten) och sömnig och olustig inträdde jag i den lilla, stämningsfulla kyrkan.
När jag en stund suttit och sett på altartaflan, där en lifsgrön ranka yppigt sling- rade kring Kristusbilden, fylldes emellertid själen af en viss andaktsfrid.
Jag är en stäm- ningsmänniska och det var nog de där klän- gande bladslingorna, som kommo mig att tänka på, huru skönt det vore om troslifvet i alla dess olika grenar kunde, likt denna ranka, vira en frisk, lefvande krans kring sin frälsare.
Och i stället för att sitta och räkna ut, hur den eller den vrider ihop törnekronan åt Kri- stus, började jag rannsaka mig själf och medge, att jag allt för ofta varit dömande och hvass.
En verklighetsskildring från åttiotalet af Anna Knutson.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
CK JA, det är ett andligt förfall, en slapp- het, som kommer mig att rysa.
Hu då, jag önskar att jag aldrig hade kommit hit! "
" Det önskar jag med, " tänkte jag, men sväljande den värsta förtreten, svarade jag dock lugnt: " Mamma är en god, sannings- älskande människa och just därför kan hon kanske se något sant och godt hos de där olika bekännarne.
Men tant får inte säga, att pappa är gudlös.
Jag vet, att där finnas män- niskor, som tjäna Gud, fast de ej gå i kyrkan eller hylla någon viss läromening.
När man hör käbblet och kifvet mellan de så kallade troende, kan man helst vilja stå utanför allt- sammans.
(Här härmade jag pappa.)
Den ene lär så och den andre så, och hvem har rätt?
Och ofördragsamma äro de, så att de skulle kunna ryka i lufven på hvarandra —.
Är det kristendom? "
" Pappa upp i dagen! "
Tant saktade sin gång för att kunna riktigt förkrossa mig med hvart endaste ord.
" Nu visar du dig verk- ligen sådan som du är.
Ja, stackars Klara, hon får nog behålla sina flickor! "
" Hvad menar tant? "
" J a g menar, " svarade hon lugnt, " ä t t det nog aldrig kan falla någon karl in ätt vilja gifta sig med en så frisinnad ung dam som du tycks vara. "
" Det har jag beredt mig på, " sade jag både Förvånad och förargad öfver denna vändning i samtalet. "
J a g är ju hvarken rik eller vacker och.
:. "
" En sådan ytlig uppfattning, " afbröt tant, " rikedom och skönhet är ej allt.
Ack nej, det är något helt annat, vida bättre som fattas! "
" J a, hvad som nu fattas eller finns, i våra dagar lönar det sig emellertid ej att fostra upp fattiga flickor till rankor, " sade jag, åter igen citerande min far. "
Kunna de ej stödja sig själfva, få de falla på vägen.
Hå — tant må inte tro att jag går och sörjer öfver, att jag inte blir gift.
.
.
får jag bara ett arbete, så är jag nöjd! "
Men för tillfället var jag uttråkad, det är visst och sant, och jag förde muffen till an- siktet för att dölja att jag grät.
Men tant såg det, hon.
" Ja, vår Herre vet nog hvad han gör, " framkastade hon nästan triumferande.
" Sådana unga kvinnor som du och dina likar skulle föga passa till en makas och moders ömma kall. "
A Tant hade varit betänkt på att resa i början af veckan, men efter nämnda tilldragelse kvar- stannade hon ännu en tid.
Vi hade annon- serat och hon ville invänta svaren, något som väl inte tjänade mycket till, eftersom hon jämt och samt försäkrade sig ej tro på bokens åter- fående.
Det såg ut som skulle hon få rätt, och när jag dag efter dag fruktlöst spanat i tidningarna, ansåg jag saken förlorad och beslöt offra min enda tia för samvetsfridens skull.
Jag hade minsann behöft de pengarna till något nytti- gare, men när jag nu på sätt och vis varit orsaken till missödet, borde jag något för- saka.
Maria-dagen nalkades och som namnsdags- present till tant kunde väl intet vara mer lämpligt än en sammetspsalmbok, len, blå- svart, med elfenbenskors på pärmen.
Den kostade sju kronor, men den borttappade hade Prenumerera oför- töfvadt på Förslå priset i skönhetstäflingen.
Brosch af guld med emaljmålning, briljanter och äkta pärla.
| Värde: 1,200 kr.
Skönhet stäfl ingen.
K l HA I DAG nöjet meddela fotografiskt trogna afbildningar af de konstnärliga och dyrbara smycken, som den välkända hof- juvelerarefirman K. Anderson i Stockholm på Iduns uppdrag låtit komponera och utföra som priser i den pågående skönhetstäflingen och hvilka från och med torsdagen den 5 dennes in naiura utställas i firmans expo- sitionsfönster, Jakobstorg n:r 1.
Det säll- synt vackra första priset, en brosch till ett värde af 1,200 kr., inramar en symbolisk emaljmålning: " Paris dom ", särskildt utförd af en italiensk mästare. '
Andra och tredje pri- sen utgöras af moderna armband af v äf dt guld.
Andra priset i skönhetstäflingen.
Armband af guld med safir och bri janter.
Värde: 200 kr.
Vi våga tro, att dessa magnifika priser skola öfvervinna den sista tvekan hos vår läsekrets att stå oss bi i det slag för den svenska kvinnoskönhetens rangplats bland fol- ken, som den pågående täflingen ytterst afser.
Täflingstiden är nu deflnitift fastställd till och med den 31 dennes.
Efter denna tidpunkt sammanträder prisnämnden, hvilken som be- kant består af konstnärerna professor John Börjeson, professor Oscar Björck och hr Anders Zorn, författaren hr Daniel Fallström och re- daktör Johan Nordling, och någon gång fram- på nyåret hoppas vi därefter kunna presentera de helt visst med osedvanligt intresse motsedda bilderni af de svenska pristagarinnorna.
Tredje priset i skönhets ' äflinger.
Armband af guld med rubiner och rosenstenar.
Värde 200 kr.
(i Och det hände, att rummet föreföll mig heligt, icke därför, att det var en invigd kyrka, utan därför att kärlekens och sanningens ande där intog min själ.
När vi stodo på återtåg träffade tant på sin väninna grefvinnan Häckensköld, och som jag kände mig som femte hjulet, drog jag mig undan och ströfvade kring på den lilla kyrko- gården.
Här voro alla kullar hvita och frid- fulla, men de rimfrostiga träden rörde sig för vinden och skakade ner hela skurar af glitter- snö, stora flingor, som lade sig hoptals på muffen, vackra stjärnor, som smulto i tårar.
Det lifvande, eggande bruset från storsta- den nådde dämpadt upp till mig, där jag stod, och jag bredde ut armarne med de nitton årens glöd och sade till min skapare: " Hvad jag älskar lifvet!
Gud jag tackar dig! "
Och när bruset mäktigt genombröts af då- nande klockeklang, tillfogade jag innerligt: " O, låt mig lefva länge och uträtta något sant och godt i din värld. "
BARNGARDEROBEN alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda.
IDITN 1907 — 614 — Det var en ödets skickelse, att just samma dag, tant Maria, rest sin kos, skulle den ärlige upphittaren komma.
Han hade sett annonsen, men ej haft tid a t t gå till rätta med saken förr.
Boken hade legat och blänkt midt på trottoaren och den " himlande medlemmen ' ' var sålunda oskyldig. '
' J a g tror inte att vi skicka den till t a n t, " sade jag, " hon blir bara snopen och förargad.
Det vore bestämdt kristligare a t t skänka den till en basar. "
" H o n skall ha den, " förklarade pappa leende, " om jag så själf skall skicka den i väg. "
Och hon fick den.
Du kan icke tro hvad " Fedinck ", " B u n k " och " Chubby " skällde på sina landsmän och på polisen.
De ville ovillkorligen, a t t j a g skulle öfverklaga domen.
Men det lönar sig nog ej, isynnerhet som jag j u skall resa snart.
Ja!
min egen gumma, nu vet du hur det var.
Att jag är oskyldig, därom kan du vara öfvertygad.
Saken är helt enkelt den, att, enligt hvad " Chubby " sade, detektiven i för- bund med den sig så kallande " mrs H a n n a h " och liknande damer brukar begagna sig af så- dana där uppkonstruerade historier för att ut- pressa pengar.
Det gick nu i alla händelser icke med mig.
Den amerikanska, så utbasunade friheten " MRS H A N N A H ", D E N SKÖNA DALMATISKAN.
hade redan förut i mina ögon sjunkit under nollpunkten och nu gingo mina drömmar om mitt mycket oskyldiga galanteri.
Detta var allt.
jämlikhet äfven i kvaf och på samma gång Jag svär det!
visade sig rättvisan i den stora republiken En serie bref till " Nella " utgifna och När jag efter en stund befann mig i aphu- vara af betänkligaste art. illustrerade af W. Algren.
set framför apan Jacko ' s bur, hvem fick j a g Jag har ännu knappast hunnit hämta mig se, om ej min dalmatiska, som tydligen följt från den choc jag fått och hela dagen har jag Sista brefvet.
efter mig.
Huru det gick till, förstår jag ej, varit så hes, att jag icke ens kunnat skälla men vi kommo verkligen att stå mycket nära på spårvagnskonduktörer, och då skall det gå New York.
Dogpalace Hotel.
hvarandra, det kan jag ej förneka, och likaså långt.
måste jag erkänna, att jag tyckte mig förmärka, Juni 07.
Hvad som äfven gjort mig nedstämd och be- att den sköna blinkade åt mig.
kymrad är, att man här är så moralisk, eller Kära söta Nella!
Jag gjorde ett par skutt på alla fyra, vif- åtminstone låtsas man vara det, och kanske därför kommer att göra sura miner, när jag Det har händt mig något så oerhördt, a t t tade ett par tag med svansen och lyfte min nästa gång får anledning visa mig i den högre jag knappast finner ord för att omtala det.
högra framtass till en rörelse, som var ämnad societeten.
Jag har varit arresterad för förargelseväckande att vara afvisande, men i samma ögonblick Förhållandena här äro så konstiga må du beteende, — och blifvit dömd som kvinnofrid- störtade fram en detektiv, en af dessa i New- " Flirtation " och kurtis bedrifvas nära störare.
Jag!
Hvad tycker du om det?
du som Yorks samhällslif så djupt ingripande afsky- tro.
känner mig.
Jag tvifiar inte ett ögonblick på värda företeelser, som tog mig fast i mina snö- nog vetenskapligt, tidningarna innehålla dag- att du är säker på min oskuld, också vill jag ren, hvarpå han med qtt slags öfverdrifven be- ligen råd och anvisningar huru man skall bära ej utbreda mig i några förklaringar, allrahelst redvillighet och väl spelad artighet vände sig sig åt i kinkiga hjärteaffärer, och skilsmässor du aldrig visat mig någon svartsjuka, hvartill till dalmatiskan och frågade henne med salvelse- i societeten äro så vanliga som cikoria i gäst- gifvarekaffe, men ändå, det måste erkännas, du i öfrigt ej haft orsak.
Jag vill blott, under full stämma: försäkrande, att allt är ett misstag beroende " Uppförde han sig ohöfviskt mot eder? "
har det hela en prägel af anständighet, som på en upprörande hänsynslöshet från polisens Den falska skönheten svarade, a t t så var för- onekligen frapperar främlingen.
sida, i största korthet redogöra för hvad som hållandet, hvarpå j a g trots de lifligaste pro- Detta hindrar ingalunda, att alla ungmor passerat.
tester fördes till närmaste polisstation, där de- ända från 14 års ålder och till obestämd ålders- tektiven och " mrs H a n n a h ", det var detta gräns, äfvensom flertalet gifta societetsdamer ha Du får sedan döma själf.
Det hände för några dagar sedan.
Jag var namn hon uppgaf, afgåfvo sin angifvelse eller sina s. k.
" beaux ", med hvilka den mest obe- svärade " flirtation " bedrifves, i all ära säges det.
på väg upp till ett utmärkt matställe vid Co- vittnesberättelse.
Jag förklarades arresterad och skulle få lof Men skulle en stackars äkta man våga sig lumbus Avenue, där jag jämte några vänner kommit öfverens att samlas för att fira " Fe- att sitta i " finkan " och vänta på rannsakning ut på det oskyldigaste lilla snedsprång och bli ertappad, är han obevekligt utstött ur dessa dincks " senaste framgång som " basebali " spelare.
till någon annan dag, såvida j a g ej kunde ställa borgen.
Detta kunde jag naturligtvis ej, selekta kretsar, och han kan vara säker på Som j a g var ute i god tid, tog jag en lof förrän j a g fått träffa " Fedinck ", hvarför j a g att få sig en skilsmässoprocess eller en stäm- nedåt Central Park och befann mig snart nog utan alla ceremonier " inburades " tillsvidare.
ning om skadestånd på halsen.
Det är rätt- i den lilla Zoologiska trädgården, där jag re- visa!
Hvad?
Samtidigt voro arresterade en mordbrännare dan varit ett par gånger.
Just som jag kom- Naturligtvis sker dock ett och annat i smyg mit framför lejonburen och skulle gå vidare och en som gjort ett rån; de hade fullt upp och under skenhelighetens mask.
Ja!
jag miss- fram till restauranten, observerade jag på nå- med pengar, betalade sin borgen utan att tveka got afstånd en ung dalmatiska af sällsynt skön- och sluppo följaktligen ut, sannolikt för a t t tänker t. o. m. min vän " F e d i n c k " för att något väl lifligt intressera sig för en viss miss het och tilldragande odör.
Jag fäste mig icke fortsätta sin inbringande verksamhet.
Snygg jämlikhet!
tänkte jag.
Den fattige " Lolita ", en lofvande ung teaterstjärna.
Kanske något särskildt vid henne, det kan jag för- säkra, men som artig karl kunde jag j u ej har det minsann icke bättre här än annorstä- jag misstagit mig, men " Bunk ", som tydligen Alltid skall då penningen komma och äfven är intresserad åt samma håll, gjorde underlåta att åtminstone visa henne den höflig- des.
häromdagen vissa antydningar, som bekräfta heten att alldeles " en passant " lägga i dagen, vara i vägen för frihet och jämlikhet.
det värde j a g satte på hennes parfym, som Jag vill inte söka att beskrifva den natt jag mina misstankar.
jag hade tillfälle konstatera vara af äkta new passerade i " finkan ".
Må det vara nog att Du kan emellertid förstå, att jag är ganska yorker fabrikat och ej från hennes hemland, säga dig, att det var den obehagligaste er- osäker om huru man kommer att taga emot det sköna Dalmatien.
Hon visade intet miss- farenhet mitt lefnadslopp hittills bjudit mig.
mig, t y man fäster sig naturligtvis vid dom- nöje därmed, snarare tycktes hon uppskatta Fram på förmiddagen, kom " Fedinck ", som stolens utslag.
Skulle jag bli " bojkottad " har, i tidningarna läst om min arrestering, och er- jag dock alltid den trösten, att du känner mig lade den begärda borgen, så jag slapp att längre och att du icke ett ögonblick låter imponera se himlen schackrutad, men jag var, ehuru fri, på dig af den hänsynslösa orättvisa, hvarmed jag, en främling af rang, blifvit behandlad.
fortfarande under arrest.
Ett par dagar därefter, d. v. s. i går, var Det är jag uppkallad i polisdomstolen, där detektiven sent, och jag uppträdde både som vittne och anklagare, men mår som en den intressanta dalmatiskan var försvunnen.
hund, därför Polisen hade trots de " noggrannaste ", tro det nu godnatt den som vill, undersökningar ej kunnat få reda min egen Bästa svenska fabrikat!
Uttal Eleganta!
Hållbara!
på henne, ty såväl det namn som den adress älskling.
Hvarje sula stämplad m e d vidstående hon uppgifvit för poliskommissarien voro falska.
fabriksmärke.
Tillverkas som specia- Tänk ibland litet efter Wienermetod af Icke desto mindre förklarades jag skyldig på Aktiebolaget och dömdes att betala ungefär 37 kronor i böter din trogne för en förseelse, som jag, vid Jupiter, ej be- " LOLITA ".
gått, och på hvilken inga andra bevis funnos Vän ersborg " Toutou ".
Försäljes i minut h o s de flesta iko- än detektivens vittnesmål.
handlande i riket.
" Toutou " i New York.
Köp Vänersborgs B a l s k o r!
A. F. Carlsson Skofabrik, PAPPERSMONSTER fullt tillförlitliga, erhållas omg.
frän oss till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Kjol " mönster utan släp 50 öre, Prinsessklänning 75 öre, Reformdräkt 75 öre, Barndräktmönstor 50 öret Eappmcnster 60 ore.
Uppgif lifvidd, (omedelbart under armarne,) midjevidd och kjollängd, er- håller Ni till Eder figur fullt passande mönster.
Expedieras portofritt o m rekvistion åtföljd af likvid i sparmärken el.
postanvisn.
insändes till Iduns Mönsteraj ' delning, Hästcrsamuelsgat.
43, Sthlm
— 615 — IDUN 1907 Mathilda Jungstedts Teater oeh JMusik.
K GL.
TEATERN gästas f. n. af den dan- ske kammarsångaren H e r o l d, som i måndags gjorde sin reentré hos stock- holmspubliken som Toriddo i " På Sicilien " och Tonio i " Pajazzo ".
Utsåldt hus och genomgående entusiasm på scenen och i salongen.
Herolds af den gedignaste dra- matiska konst präglade framställning af dessa båda veristiska operagestalter är förut känd och behöfver nu endast kon- stateras.
Det vokala utförandet är lika- ledes ytterst genomarbetadt och samman- smältes med spelet till en utsökt ensemble.
Vi skola efter de kommande föreställnin- garne ägna konstnären ett närmare om- nämnande.
" Boccaccio ".
hade åstadkommit en alltigenom nobel och sympatisk typ.
Likaledes är hr W i n ne r- s t r a n d förtjänt af stort beröm för det kloka och sant känsliga sätt, på hvilket han återgaf den genomädle Georges Man- tel.
Hr V i c t o r L u n d b e r g var rö- rande som den gamle musikern Vallon, fast man skrattade åt honom, då han hade det som bittrast.
Öfriga hufvudroller sköttes bra af fru W i n n e r s t r a n d, frö- ken H e d m a n och hr L i n d l ö f. Hr K n u t N y b l o m utförde mycket karaktäristiskt en biroll.
km R INTIMA TEATERN.
Direktör Aug.
Falck • invigde förliden vecka sin vackra lilla teater vid Bantorget med ett af de fyra VENSKA TEATERN.
Johannes, Suder- kammarspel af Strindberg, som stå först manns bibliska skådespel, är ett yp- på repertoaren: Pelikanen.
Stycket är perligt läsdrama.
Man njuter af språkets sista fasen af en familjetragedi, som varat klang och enkla höghet, tyskan med sin genom ett helt äktenskap; hvad man ser kraft, sina tungt byggda vändningar tar är den giftblå låga, som flammar upp, tig ståtlig ut i den bibliskt-österländska när en förruttnelseprocess hunnit en viss dräkten.
Och utan att låta sig störas af punkt.
Fastast i konturerna från förfat- hvad som på scenen verkar något långt och tarens hand äro de två manliga rollerna mödosamt, följer man den klokt och klart och därför också lättast att modellera.
Hr tänkta skildringen af Johannesgestalten i F a l c k som sonen Fredrik var, skulle hans omvandling från den väldige och man tro, den fysiskt och själsligt ut- modige botpredikanten i förspelet och för- svultne unge man, som författaren tänkt sta akten, till först den vacklande sökaren honom, feg, med den feges oväntade mod, med sina spontant uppflammande vredes- hjälplös och bitter men icke ond.
Ma- utbrott öfver synder och syndare, som gen Axel, som är afsedd att vara en icke intressera honom längre, — hvem brutal, men tjusande skurk, spelades^ af är Herodes?
frågar han utpinad sina en- hr L j u n g q u i s t med väl orörligt an- visa, af sedlig harm lågande lärjungar — sikte, men rösten var behagligt fri från till slutligen den sista aktens ödmjuke, för onaturliga scentonfall.
Fröken Åhman sitt eget öde likgiltige fånge, hvars grub- som den monstruösa modern hade en bel ändat i vissheten, att hans lif är slut roll, hvars breda och mustiga ohygg- och hans värf öfvertagits af en, som är lighet hon ej förmådde helt fylla upp, större än han.
men hon visade å andra sidan, att hon Men på scenen kan det icke undvi- har många och goda förutsättningar för kas att längden tröttar, liksom de orien- scenen, då hon blott får en bättre roll.
terande monologerna och återblickarna.
Vid skildringen af dottern Gerda vacklar Och intresset splittras mellan Johannes- författaren, tyckes det, mellan lusten gestalens inre omdaning och den yttre att göra henne enbart till moderns offer FRU M A T H I L D A J U N G S T E D T - R E U T E R S V Ä R D SOM " B O C C A C C I O ".
handlingens representanter: Herodianerna, eller arftagerska till somliga af hennes H E R M.
HAMNQVIST F O T O.
hvilka ha litet eller intet med den födda dåliga anlag.
(Se sisfa aktens grötscen.)
att göra, eftersom Salomes perversa li- Det är svårt att individualisera en sådan roll.
Fru delse berör honom lika litet som Herodes samvets- därpå var man ju fullt beredd, men icke förty erbjöd B j ö r l i n g, som fått den ganska otacksamma upp- skygga respekt och Herodias hat.
premiären en glad öfverraskning genom den anda af giften, hade goda detaljer, och slutscenen gjordes gri- Stycket har emellertid på Svenska teatern fått en förnyelse, som hennes starka individualitet lyckades pande, om helhetsverkan icke blef så stark, var skul- vacker och effektfull ram, och helhetsverkan var den breda öfver hela det nästan till banalitet välbekanta den knappast den intelligenta och af sin uppgift intres- bästa tänkbara.
Hr W i n g å r d var värdig som Jo- verket.
Inför denna sp udlande liffulla och tempera- serade skådespelerskans.
hannes och fick godt fram den isolering, som hvilar mentsfriska prestation glömde man gärna att hänga öfver gestalten, men verkade för monoton, och den för- Nästa program blef F r ö k e n J u l i e, den strindberg- upp sig på någon enstaka — kanske endast tillfällig — vandling han under styckets gång genomgår accentu- ska pjäs som direktör Falck först och ensam fört fram vakans på den präktiga rösten, och den centrala figu- erades knappast tillräckligt.
Säkert hade det varit på scenen.
Fru B j ö r l i n g har i denna loll bättre till- rens frejdiga resning lyfte hela ensemblen upp på ett bättre, om icke vildmans-masken omöjliggjort en ny- fälle än i " Pelikanen " att visa hvad hon förmår och hr förhöjdt plan.
I fröken O s b o r n e s Fiametta hade vår anserad mimik.
Den mest maktpåliggande rollen näst F a l c k s Jean växer genom hela akten i intensitet.
Fröken Boccaccio också en moitié efter förtjänst: en omedelbar Johannes ' var Salomes, som gjordes kattlikt smidigt och A l e x a n d e r s o n vinner icke på jämförelsen med sin före- och klangren sångkonst, ett naivt intagande och älsk- betagande af fru B o s s e, fast man kanske velat ha trädarinna i rollen, men hon var också någonting ovanligt.
ligt spel.
De tre borgarfruarna representerades prakt- litet mera förfärlig och grym fantasi öfver det hela.
Intima teaterns start ger goda löften, och vi hoppas fullt af fröken G r ö n b e r g samt fruarna R o v e och Hr S v e n n b e r g och fru F a h l m a n voro två goda att detta företag i konstens intresse af entusiastiska R i n g v a l l och deras äkta män, hrr B e r g s t r ö m, typer af det degenererade härskareparet, och hrr A r e h n och förhoppningsfulla unga viljor skall kunna vinna R i n g v a l l och L u n d, utfyllde dråpligen de " lustiga och H e d k v i s t dråpliga i sina små roller.
— er.
det stöd och den sympati hos allmänheten det förtjänar.
familjerna ".
Allt var klang och jubel, bifaUsbrus och, — er.
efter sista aktslutet, en blomsterhyllning, som nästan SCARSTEATERN.
Efter lång och spänd väntan öfvermannade kvällens Victoria.
En minnesvärd dag kom så den stora dagen, då vår publik fick åter- F r å n k o n s e r t s a l e n.
för herrar Stockholm, Ranft — och Buren!
Old Boy.
hälsa en af sina mest uppburna och saknade artister WASATEATERNS grepp alt uppföra Henry Lavedans ET STOD glans och klang omkring Konsertförenin- på den dramatiska sångkonstens område: Iru M a t h i l d a V komedi " Catherine " är alldeles säkert gjordt i god gens andra abonnemangskonsert.
En vackrare, mera J u n g s t e d t - R e u t e r s v ä r d, som vår sorglustiga opera mening.
Författarens mening med att skrifva detta poesimättad inledning än Brahms ' symfoni n:r 3 F dur ansett sig kunna undvara, kreerade i Suppés och Stock- " ädla " stycke är ju känd.
Det skulle för honom öppna torde ej heller vara lätt att finna.
Första satsens holms gamla lifoperett en föryngrad och renässans- portarna till den franska parnassens allra heligaste — friska lynne och dess af strålande dagrar fyllda tonbilder strålande Boccaccio, sådan för v. sso aldrig vår hufvud- och det lyckades också.
gåfvo en afspegling af lifsvåren med dess kraftutlösande stad och näppeligen någon annan europeisk scen till- optimism.
Sedan följde ett svärmiskt andante och en På denna af öfvermänskligt högsinne och rättfär- förene kunnat framvisa.
Att den geniala konstnärin- drömtung tredje sats, hvarefter det hela afslöts med dighet hopsnickrade språngbräda tog han sats och nan med glans skulle skiljas från sin pikanta uppgift, en final, där trots, jubel och underkastelse bildade ett nådde en af akademiens fåtöljer, och den odödliga musikaliskt flätverk af högsta intresse.
snilleskaran förlät honom hans förutvarande produk- tion, hvari hån och skepsis äro förhärskände.
Dansken Carl Nielsens tre orkesterstycken ur operan " Catherine " har alla de förtjänster, som en för- " Maskerade ", som bildade programmets nästa instru- åldrad smak och en sentimental uppfattning fordra af mentalnummer, gåfvo ett lysande prof på humoristisk en allvarlig teaterpjäs.
Man får stifta bekantskap med gestaltningskonst, något som nutida tondiktare ha i hög grad dygdiga och rättskaffens människor, goda ytterst litet af.
Det var äkta glädje i dessa rytmer, och uppoffrande som änglarne i himmelen.
Lifvets de kommo både de spelande, dirigenten och publiken dåliga sidor behandlas endast i förbigående, tagas att le, som inför en riktigt god historia.
Mellanspelet knappast på allvar.
Sedan de klämt en smula på höll kanske inte färgen, men såväl uvertyren som åskådarnes tårekörtlar, försvinna de ur synhåll, och " Hanedansen " buro vittnesbörd om att de skapats i ridån faller under ett intensivt solsken.
ett land, där humorn är hvardagsgäst.
Om Lavedan själf varit öfvertygad om sina figurers Som programmets slutnummer fick publiken förspe- sanning, hade de kanske fått en mindre ytlig gestalt- let till " Mästarsångarne i Niirnberg ", utfördt med en är sedan mer än 100 år känd som bästa Kölner- = ning än hvad de äga.
Men han har icke trott på dem, de jublande och solskensmättade tonerna värdig konst.
fabrikat för sin friskhet och idealiska vällukt.
[och därför ha de ej blifvit annat än vackra dockor, Konsertens vokala del bestod af scen ur Mozarts utan lif, utan verklighet.
Men publiken har ingenting " Titus " samt tre patosfyllda Wagnersånger, föredragna 4711 emottages alltid med glädje.
emot marionetter, hvarken här eller i Frankrike, och af Berlineroperans altsångerska fru Maria Gö ze, hvil- den fann rätt stort behag i " Catherine ".
ken särskildt i de sistnämnda numren ådagalade en = Extra förpackningar för Julen.
: —: Spelet gjorde också sitt till, ty det var i allmänhet förträfflig sångkonst och ett ståtligt, ehuru i vissa fint och jämnt.
Fru L i n d l ö f s hertiginna tog priset; hon tonlägen något slitet röstmaterial.
B — t.
S JF O D; Eau de Cologne
— 616 — IDUN 1907 F a t t i g a r i d d a r e (f. 6 pers.).
ming med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Färserad kalfbringa 2 ägg, 2 del.
hvetemjöl, 3 del.- mjölk, med legymer; krusbärskompott med V 2 msk.
socker, Vu * ^- salt, 1 16-Öres ä grädde och potatismjölsbakelser.
hvetebröd (eller 12 2-öres mandelbröd), 3 del.
mjölk (a t t doppa brödet i).
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; T i l l s t e k n i n g: 5 msk.
(1 hg.)
hachis på- kalf (rester från fredag) med ClirOIIlOl- brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e.
smör.
M i d d a g: Sillpudding med äggs tan- B e r e d n i n g: Ägg, mjöl och litet och skiradt smör; chokladsoppa mjölk vispas väl tillsammans, därpå Blandad med friskt vatten skänker ning med skorpor.
tillsättes resten af mjölken jämte sal- drycken oss en verklig njutning:.
- tet och sockret, hvarefter blandningen RECEPT: får s t å och svälla.
Brödet skares i Kontrollant: Prof. G. Lagerheim.
ungefär 1 cm.
tjocka skifvor.
De dop- \ \ endast v d i S o u p e å l a r e i n e (f. 6 pers.).
pas först i mjölk och därpå i smeten.
A.-B LINGON, Göteborg.
1 höna, 1 kg.
kalflägg, 3tya lit.
vat- Smöret brynes i en tack järn spänna, ten, 7 rask.
salt, 1 morot, 1 palster- ar brödskifvorna nedläggas däri och stekas nacka, 1 liten purjolök, 3 hvitpeppar- A.
P. Siötajs vackert gulbruna.
Serveras med sylt.
korn, 3 äggulor.
B e r e d n i n g: Honan plockas, svedas, T y s k ä p p e l k a k a (f. 6 pers.).
ft.rt.er:: mil urtages, sköljes och lägges i friskt vat- I / » k k p.
krossocker, 2 kkp.
vatten, ten omkr. 12 tim., tages därefter upp, IV2 lit.
äpplen, 3 msk.
korinter eller torkas väl och lägges i det kalla vatt- sultanarussin, 1 12-öres hvetebröd, / net tillika med den tvättade kalflgä- Redigerad af lit.
gräddmjölk, 4 ägg, 2 msk.
smör gen och saltet samt sättes på elden a t t ELISABETH OSTMAN.
(40 gr.), socker, salt.
koka.
Då soppan kokat u p p skum- vatten, skares i bitar och större Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- mas den väl, och de ansade rotsakerna Till formen: V 2 msk.
smör (10 hett S m ö r d e g: 3 del.
grädde, mjöl som delen af fettet bortskäres, hvarefter jämte hvit peppark or nen iläggas, hvar- till en stadig deg, f / g vikt smör mot gr.).
derskurs i Stockholm.
köttet nedlägges hvarftals med den efter soppan l a r koka, tills köttet ä r degen.
B e r e d n i n g: Af sockret och vatt- kålen i kastrullen.
På hvarje FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR mört (3 — 4 tim.).
Köttet skares i små net kokas en klar l a g.
Äpplena skalas, brynta hvarf kött strös peppar och salt.
Det R i s: 1 k k p.
risgryn, kokta i 1 lit.
bitar, benen krossas och kokas något skäras i skifvor och kokas mjuka i kokande vattnet VECKAN 8 — 11 DEC.
1907. påhälles och anrättnin- längre i soppan, som därefter silas, oskummad mjölk, 1 ägg, 1 t s k.
salt, sockerlagen samt få kallna.
Korinterna gen får sakta koka med t ä t t slutet / kg.
stekt eller kokt kött (rester), Äggulorna eller russinen rensas, sköljas v ä l i lock, tills köttet ä r mört SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; skummas och afsmakas.
eller omkr. peppar, salt, 1 medelstor saltgurka eller vispas u p p i soppskålen, soppan till- ljumt vatten och inklappas i en duk.
; ' i l a daube p å gris med skarpsås; 2 V 2 t i m.
Allt d e t feta af skummas syltlökar, 4 del.
steksås eller Brödet skares i skifvor och blötes i t mjölk; kaffe eller t e med surmjölks- slås under kraftig vispning och d e 12 noga och soppan afsmakas samt ser- buljong.
sönderskurna köttet ilägges.
hälften af mjölken uppvispad med e t t veras.
kaka.
M i d d a g: Soupe a l a reine; lammkotletter ä l a Maintenon med ry- Serveras med rostadt- eller stekt bröd.
B e r e d n i n g: Grädden vispas till af äggen.
Brödskifvorna stekas i smö- ska ä r t e r; biskitårta I. hårdt skum och däri inarbetas så myc- ret och läggas i en smord pajform, P o t a t i s m j ö l s b a k e l s e r (25 st.).
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; B i s k v i t å r t a I.
(f. 12 pers.).
ket hvetemjöl a t t d e t blir en stadig hvarftals med äppelskifvorna och korin- gr. smör, 3 ägg, 210 gr. strösoc- hafregrynsgröt med mjölk; strömmings- 320 gr. sötmandel, 320 gr. strösocker, vi eg.
Degen väges och half vikt smör terna.
Den öfriga mjölken och äggen 210 socker, skalet af V 2 citron, eller 10 vispas tillsammans, smaksättes med soc- mot degen inkaflas som till vanlig låda med ansjovis och brynt p o t a t i s; 7 ägghvitor.
ker och salt och hålles öfver puddin- st. sötmandlar, 150 gr. potatismjöl.
smördeg.
E n vacker bleckform beklädes mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: pud- T i l l g a r n e r i n g: Syltade apelsin- T i l l f o r m a r n a: 1 msk.
smör, 1 med degen och ett lock utskäres.
Ris- gen.
Den gräddas i god ugnsvärme om- ding af kött och ris med smördeg; skal, frukt och gelé.
2 t i m.
Puddingen får afsvalna, msk.
hvetemjöl.
skållas i hett vatten, påsättas kring V vinsoppa med biskvier.
Till pannan: 1 msk.
smör, 2 grynen B e r e d n i n g: Smöret skiras från sal- i den kokande mjölken och få under serveras med grädde eller vinsås.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; msk.
stötta skorpor.
tet och röres tills det blir hvitt och rörning koka, tills de äro mjuka, då fattiga riddare med sylt; ä g g; mjölk; B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- F å r i k å l (f. 6 pers.).
1 litet kål- pösigt.
Äggulorna nedröras, en i sän- kaffe eller te.
M i d d a g: Oxsvanssoppa; kas väl, drifves genom mandelkvarn de upphällas a t t kallna, hvarefter d e t 2 uppvispade ägget och saltet iröras.
hufvud, vatten, salt, 3 msk.
smör (60 der, jämte sockret och massan röres V stufvad lake.
och blandas med sockret.
Ägghvitornaj därefter tillsättas d e t rifna ska- Köttet skares i vackra skifvor, likaså gr.), 1 — 2 msk.
sirap, 1 k g.
fårbringa tim., ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; vispas till hårdt skum och vispningen 2 tsk.
hvitpeppar, 2 let af Va citron eller den skållade och hafregrynsgröt med mjölk; halstrad sill fortsattes V-i t i m.
Äggh viteskumme t gurkan eller syltlöken.
Det nedlägges IV2 msk.
salt, V rifna sötmandeln samt potatismjölet.
med p o t a t i s; kaffe eller t e.
M i d d a g: blandas försiktigt med mandeln och i den beklädda formen, hvarftals med lit.
vatten.
Sist nedröras d e till hårdt skum slagna Ugnstekt refbenspjäll med potatis; tysk sockret, hvarefter massan fyiles i en det kokta riset; mellan hvarje hvarf Beredning: Kålhufvudets yttre ägghvitorna.
Små, krusiga bakelsefor- äppelkaka med vinsås.
väl smord och brödbeströdd tackjärns- läggas gurk- eller lökskifvor; salt och blad borttagas, d e öfriga lossas från mar smörjas väl och beströs med hvete- TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; panna och gräddas i vag ugnsvärm e hvitpeppar tillsättas och litet sås eller stjälken och förvällas i kokande, sal- mjöl samt fyllas till hälften med sme- kallt refbenspjäll (rester från onsdag) omkr. 1 tim.
Tårtan stjälpes u p p, buljong påhälles.
E t t lock af smör- t a d t vatten, hvarefter de uppläggas på ten.
Bakelserna gräddas i ordinär ugns- med brynt potatis och lingon; mjölk; när den afsvalnat, och garneras, n ä r degen lägges öfver.
Locket pickas med linne " a t t afrinna.
De skäras därefter värme och uppstjälpas, när mesta het- en gaffel eller vispsticka och penslas i tärningar, smöret brynes i en järn- kaffe eller t e.
M i d d a g: F å r i k å l; den ä r kali, med frukt och gelé.
med vatten.
Puddingen gräddas i varm gryta, kålen ilägges jämte sirapen och tan af gått.
plättar med sylt.
ugn omkr. y tim.
Den serveras med brynes väl under flitig rörning.
Fårköt- Pudding af k ö t t och ris med FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; steksås eller skiradt smör.
tet tvättas med e n duk, doppad i hafremj öls välling; stufvad färsk ström- s m ö r d e g (f. 6 pers.).
Mo:itv3åslialljag \ snvänåa till min h l.
mtmi s 2 KÖKSALMANACK 1 3 4 1 2 2 N N O N S E R skola vara Inlämnade till A Expeditionen senast fredag för att kunna införas i följande veckas SNÄLL, allvarlig, anspråkslös, barnkär flicka af god fam. kunnig i sömnad och villig deltaga i inomhus föref.
gö- romål, får god plats genast.
Svar med foto., löneanspråk och rek.
till » På- nummer.
litlig », Skara p.
r.
TILL husföreståndarinna å mindre egendom sokes en liten huslig, frisk, arbetsam och ordentlig flicka eller änka, som på egen hand kan sköta e t t litet hushåll.
Svar åtföljdt af foto- grafi, betygsafskrifter och löneanspråk EN duglig flicka med god karaktär, till » Plikttrogen », Annonskontoret van vid arbete och ordning, erhåller » Svea », Norrköping.
genast plats i läkarehem som husmo- ders hjälp, om ansökan jämte foto.
På en större gård i Skåne finnes plats och löneanspråk insändas till » Doktorin- nan K. », Ramfall.
ORDENTLIG, yngre flicka, något kun- ANSPRÅKSLÖS flicka med elementar- VÄRDINNA.
E n bildad, medelålders nig i matlagning får plats a t t ensam bildning önskar plats i familj a t t läsa dam af fin familj söker värdinneplats sköta hushållet för äldre herre.
Svar med mindre barn.
Svar till » 19 år », (hälst i stad) hos resp. änkeman el- med fotografi och betyg till » Doktor Iduns exp. '
ler ungherre.
Är kompetent a t t sköta X. », under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, UNG sjukgymnast önskar plats i fa- och ordna ett angenämt hem.
Utm.
ref. Stockholm f. v. b.
milj h ä r eller i utlandet.
Har under Svar till » 39 », Iduns exp.
ANSPRÅKSLÖS lärarinna önskas från sistl. sommar praktiserat vid tysk bad- PÅ landet eller i landsortsstad önskar vårterminens början a t t undervisa 2:ne ort.
Goda rek.
Svar till » Gymnast », bättre flicka, mot fritt vivre, plats som husmoders hjälp.
Hemmastadd i flickor i ålder 15 och 14 år.
Den sö- Jakobsberg p.
r. kande skall vara skicklig och under- UNG flicka önskar p å nyåret plats enklare matlagning samt handarbete.
visningsvan i såväl musik som Öfriga i familj a t t deltaga i och lära hus- Familj emedlem.
Svar till » Nu strax », ämnen.
Lönepret., betyg och foto.
sän- håll mot fritt vivre.
Svar till » Fa- Iduns exp.
des under a d r.
» Anspråkslös », Iduns miljemedlem », Lindesberg p.
r. exp.
f. v. b.
ra ransbo Pensionat adr.
Inackorde- UNG bildad flicka önskar plats den G -: ng erh.
för längre o kortare tid, äfven 15 j a n.
i finare familj som verklig und.
vintern.
Högt läge, 250 met.
ö. h. i vac- för boende tjänsternannafamilj, bestående hjälp och n y t t a å t husmoder.
Lön ker skogstrakt.
Lungsjuka mottages ej.
af man, hustru, 10-årig son och 4-årig önskvärd.
Svar till » Plikttrogen », Drott- flicka, finnes i febr.
eller mars nästa ninggatan 359 — 60, Karlshamn.
GOD inackordering mot moderat pris en bildad flicka, år plats för enkel, rask, arbetsam och EN ung flicka af god familj önskar finnes för herrar och damer i e t t stilla ordentlig kammarjungfru, kunnig i söm- hem p å landet i naturskön t r a k t.
Ung, tysk bonne plats a t t hjälpa till med alla inom som betalande elev, a t t under hus- nad och i uppassning m. m.
Kokerska hem förekom,, göromål.
Hälst stad.
Tillskrif » Skog och sjö », Tjellmo p.
r. får plats i Uppsala, medio af jan.
i moders ledning utbilda sig i landthus- och barn jung fru finnas.
Eget rum.
ett önskar anses som familjemedlem.
Nå- fam med 12-årig son.
Svar med ref. håll.
Anses som familjemedlem.
Svat Lön 20 k r.
i månaden.
Ref. och af- gon lön önskvärd.
Svar till » 22 år », SWEDISH girls may immediately get Gumaslii Annonsbyrå, Malmö, löneanspråk och foto., som återsändes, till skrifter af betyg sändas till » Bank- Berga p.
r. a good home and English lessons.
märkt » E.
C ».
till » Tysk Bonne », under a d r.
S. Gu- direktör », Iduns exp., Sthlm.
Mrs Pearson, Corono Weybridge, Eng- mxelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
UNG elementarbildad och musikalisk MEDELÅLDERS pensionerad dam ön- land.
skar m o t fritt vivre såsom sällskap flicka, som med e t t godt och jämt FÖK t r e bara i officersfamilj önskas lynne vill åtaga sig förestå hemmet och hjälp komma till treflig familj eller genast en fin och fullt kunnig barn- (hushållerska och jungfru finnas) och Frisk, duglig och pålitlig ensamjung- ensam dam i vacker och hälsosam trakt, jungfru.
Svar till Kapten H., Gull- äfvensom vara som sällskap, antages fru, kunnig i enklare och bättre mat- hälst i mellersta Sverige.
Svar till » Me- berna.
på större herregård i Skåne, om foto.
lagning, bakning e t c.
får god plats i delålders dam », Malmö p.
r. mottagas vid Pensionat Solstrand, och lönepretentioner insändas till » 28- litet ungkarlshushåll vid bättre sta- BÄTTRE musikal, flicka önskar mot Alingsås, vackert beläget t / ä timmes Gladlynt och barnkär flicka årig tionssamhälle nära stad.
Lön 20 kr.
pr.
lön plats i fam. hälst p å landet.
Är väg från nämnda stad.
Vidare genom agronom », Iduns exp.
erhåller genast plats i landsortsstad för månad.
Svar med betyg, fotografi och van deltaga i alla i ett hem förekom, prospekt.
Läkare: spec. i lungsjukdo- 3 barn i ålder 3 och i år.
Eef.
fordras.
uppgift om ålder insändas till gross- göromål samt kunnig i enklare söm- mar.
Närmare genom korrespondens med » M.
handlare Aug.
Larsson, Mullsjö.
nad.
Svar till » 22 år », Stenungsund Skolkökslärarinna.
M. », under adr.
S. Gum£elii Annons- P.
T.: byrå, Stockholm f. v. b.
För därtill kompetent lärarinna fin- VÄRDINNEPLATS i aktningsvärdt hem HOTELL WINDSOR I hem i närheten af Stockholm får nes plats ledig vid p å t r e stationer i-) önskas p å nyåret eller förr af bildad, bildad flicka, hälst musikalisk, plats ambulerande skolkök inom Karlskoga praktisk dam, 32 år, gladlynt, något ^ = ^ = f. d.
P r i m a v e r a för inre göromål.
N y a Inack.-Byrån, församling af Örebro län a t t tillträ- musikalisk samt fullt kunnig i mat- das 20 jan, nästa år.
Tjänstgöringstid Brunkebergsg.
3 B., Stockholm.
D f \ All 36 veckor.
Lön 800 k r.
jämte fritt i Tidaholms distrikt ä r för ansökan lagning och allt hvad som hörer till l:sta klass hotell vivre, husrum och vedbrand under un- ledig.
Aflöning årl.
450 kr., event.
25 ett hems skötande.
Svar » I.
S. », Iduns VIA V E N E T O, IV 1V1 dervisningstiden.
Ansökningshandlin- kr.
i pensionsbidrag samt 1 kr.
om exp.
garna insändas före 1 jan.
190.8 till dagen, fria resor och fritt viyre vid Centralvärme.
Nyrestaureradt.
Skolrådets ordförande, a d r.
Karlskoga.
tjänsteförrättning.
Då så ske kan le- Hnn flirlfi) önskar plats s o m h u s m o - Kn d " n s hjälpreda i familj Cattelli &amp; Lantenay.
14 dagar å r l.
utan löneafdrag.
uny uiuiu h e l s t p å l a n d e t &gt; S v a r t i l l BILDAD gladlynt flicka 20 å 25 år, dighet Gymnaster!
Seminarister!
önskas p å nyåret å egendom i Värm- Ansökningarne ställas till Skaraborgs » 1886 », Karlskrona p. r. läns sjuksköterskenämnd och insändas land a t t handhafva och undervisa en god insckord.
fr. 1 Jan.
Nybrog.
37.
II.
1: ste proviansläkaren i Mariestad van och villig a t t deltaga i husliga 7 års dotter, önskvärdt vore äfven, om till t. v. Tel. Ö.
1472. före den 20 dec.
innev.
år.
Prästbetyg, någon praktik i massage funnes samt göromål, samt kunnig i pianospelning om engelska eller franska kunde talas läkarebetyg, intyg om kompetens samt GOD inackordering erhålles u t i e t t stilla och ägande god handstil, erhåller plats och läsas till öfning för fullvuxen meritförteckning i öfrigt böra medfölja hem nära station, b a d och läkare.
Na- ansökan.
Tjänsten skall tillträdas den turskön t r a k t.
Eef.
Svar till Eiks i familj n u genast.
Svar till » Familj », dotter, dessutom musikalisk och road 15 jan.
1908.
Instruktion och öfriga af handarb.
och sömnad.
Svar med underrättelser kunna erhållas genom 34, Fredensborg, Iflen.
Avesta p.
r.
rek., lönepret.
och foto.
till fru I.
1: ste provinsialläkaren i Skaraborgs län.
önskar komma i präst- eller annan Svedberg, Norserud &amp; Ottebol.
sedlig familj o c h — för fortsättande Bn undervisningsvan lärarinna önskas nästa jan.
a t t underv.
3 barn, Vid Kullastrands hvilo- och absolu- af sina studier — mot att uträtta alla 11, 8, 6 å r i vanliga ämnen, språk och tisthem finnes n u åter plats ledig för i n o m h u s förekommande göromål 2 patienter.
Riks.
Knifsta 20. musik.
Svar med lönepr., betyg och bättre flicka, villig a t t utföra en barn- foto.
sändes till » A.
L. », under adr.
jungfrus ar Det en — icke skurning och erhålla undervisning i alla elementära MEDELÅLDERS språkkunnig d a m ön- S. Gumaslii Annonsbyrå, Stockholm tvätt — erhåller plats den 1: a nästk.
skar inack.
a t t emot fritt vivre un- febr.
för vård af t v å gossar om [6 (och f. v. b.
läroämnen.
dervisa i engelska och franska, deltaga 3 år.
Jungfru finnes.
Ordentlighet och UNG musik, flicka, som genomgått i husliga göromål eller vara såsom vana vid barn oeftergifligt villkor.
Kom- Vid Kristianstads elementar- mer a t t anses som medlem af familjen.
hushållsskola, önskar plats pä nyåret S v a r märkt » Stark 15 år&gt;, till sällskap.
Svar till » Linguist », Iduns äldre dam som sällskap och bi- Svar med ref. och lönepret.
till » T.
hos exp.
träde i hemmet.
P å lön fästes min- Jämtlands-Postens E x p.
Östersund, läroverk för flickor J. ».
Göteborg p.
r. dre af seende än på vänligt bemötande.
f. v. b.
I musikalisk officersfamilj p å landet kommer a t t för vårterminen 1908 an- Epidemisköterska.
Svar till » Olga », Örebro p.
r. i norra Småland i vacker skogstrakt ställas en vikarierande lärarinna, kom- Nyinrättade epidemisköterskeplatsen med sjö, mottages t v å unga flickor som UNDER VISNINGS V AN lärarinna ön- petent a t t undervisa i matematik inom för Oscarströms distrikt (Halland) vilja lära hushåll och väfnad.
Pris p r högre klasser och mellanklasser samt jämte Torups och Kinnareds socknar skar plats i familj a t t undervisa i lärarinna önskar plats i familj hälst månad i naturkunnighet (botanik, fysik, kemi är ledig a t t tillträdas från och med vanl.
skolämnen.
Svar till » 20 », Halm- i närheten af Stockholm.
Goda betyg.
Vireda.
60 kr.
Svar märkt » Hemtrefnad », och hälsolära) p å d e t högre stadiet.
1908 års början.
Lön 600 kr.
årligen stad p.
r.
Svar emotses tacksamt under adr.
» Vå- Lönen beräknas efter 1,400 k r.
för med t v å ålderstillägg, hvardera å 50 SOM sällskap och hjälp till äldre dam ren 1908 », Landskrona p.
r.
FÖR a t t lära hushåll önskar förlofvad läsår.
Ansökningshandlingar, ställda kr.
efter resp. 3 och 6 års tjänstgö- eller i familj Önskar p å nyåret bildad dam under febr. — april inack.
i resp. till läroverkets styrelse, insändas före ring.
Ansökningshandlingar insändas flicka plats i Stockholm eller dess SJUKSKÖTERSKA önskar plats omkr. fam. (hälst i stad) med vana a t t un- den 15 dec.
till föreståndarinnan fröken under adress Doktor A. Liedholm, närhet.
Rek.
finnes.
Svar till » Anna 15 dec.
Svar tacksamt till Tora Axel- dervisa.
Svar med prisuppgift och ref. L.
Loven, Kristianstad.
Oscarström.
son, Styrmansgatan.
8 I I t.
v., Sthlm.
före 15 dec.
till » Maison », Iduns exp.
24 år », Iduns exp.
LEDIGA PLATSER Tranås.
I residensstad Ensamjungfru.
SJ Skog Ung, barnkär, PLATSSÖKANDE Undervisnings van och sjö.
— 617 — Slut med EDUN 3.907: hemlighetsmakeriet De kommitterade besjälas af en ny anda.
Pressen erhåller på förhand alla önskade upplysningar.
TER NALKAS den af våra stora natio- nella högtidsdagar, som af alla civilise- rade folk motses med spändt intresse.
Sven- sken Alfred Nobels med vidhjärtad frikostighet tilltagna penningbelöningar åt diktkonstens och vetenskapens yppersta skola på nytt utgå under värdiga och lysande festligheter i den svenska hufvudstaden.
Framstående svenske män skola med full insikt om andemeningen i den No- belska testamentshandlingen utdela prisen åt de mest förtjänta, och Stockholm skall infatta akten i sin vackraste högtidsram.
Lyckliga omständigheter parade med klokt förutseende hafva äfven bidragit att förlägga Nobeldagen till den allra lämpligaste af årets månader, ty aldrig framträder Mälardrottningen mera till sin fördel än just i december.
En intressant dimma, erinrande om den i våra häf- der bekanta Lutzendimman, brukar då insvepa staden i ett behagligt blygrått töcken, som mildrar alla konturer och förkortar alla per- spektiv, grönskan i våra parker är försvunnen, hvarigenom alléernas nyckfulla grenverk fram- träder oskuggadt för det skönhetsälskande ögat, solens så godt som absoluta frånvaro åstadkom- mer en romantisk klärobskyr, som hastigt öfvergår till natt med tända lyktor och ett uppfriskande duggregn, hvilket sistnämnda be- lägger gatorna med en svart, såpmjuk substans, som särskildt pristagaren i kemi bör ha ett stort utbyte af att undersöka.
Tar man vidare i betrak- tande den stora julbrådskan och invånarnes i följd däraf ökade intresse för ideella manifestatio- ner sådana som Nobeldagen, torde ett tack- samhetsvotum till vederbörande för den väl valda tidpunkten ej kunna misstydas.
A I ett fall ha dock de kommitterade • — låt vara af ett uppriktigt nit att göra det bästa Vårt första besök gällde Svenska akademiens möjliga af prisutdelningsakten — icke förstått ständige sekreterare, dr C.
D. af Wirsén.
Den att handla i öfverensstämmelse med den från allt småsinne och hemlighetsmakeri frigjorde grånade vise satt nästan gömd bland folianter nobelska personligheten.
Hvar och en vet, att och manuskripthögar i sitt graftysta arbetsrum, vi syfta på vederbörandes halsstarrighet att och vår blyga entré kunde ej rycka honom ned ända in i det sista fördölja namnen på prista- ur hans höga meditationer.
Vi tilläto oss en garne för året.
Pressens först i human form, •liten hostattack — ej tillgjord, utan organiskt sedan i skarp och förtörnad ton framställda framvuxen ur den dimmiga väderleken — och signalerade på detta sätt vår tillfälliga vistelse uppmaningar till de kommitterade att i god tid meddela dessa namn och sålunda förebygga vid Parnassens fot.
det för Sverige nedsättande i att först genom Han lösgjorde sig värdigt ur sin sångmös de utländska tidningarnas spalter få afslöjad en etiska famntag, reste sig, gick oss till mötes hemlighet, som i alla händelser ej kan beva- och tryckte med allmänmänsklig värme vår ras till Nobeldagen, ha hittills bemötts med kylslagna hand.
en afvisande tystnad.
Sveriges press och den Vi sade vårt ärende och höjde därvid något allmänhet, denna press representerar, d. v. s. vår arm för att begagna som åskledare för den hela den- svenska nationen, skulle hållas utan- Jofursblixt, som vi väntade skulle framljunga för händelsernas gång, endast därför att det ur Saronskaldens ögon.
Men i stället möttes behagar ett af stel byråkratism genomsyradt vi af ett barnafromt leende och en med blid - kotteri att omgärda en af de ädlaste och för stämma uttalad anmodan att sitta ned i skug- .utvecklingen mest befruktande handlingar någon gan af en uppnäst Sokfates.
människa gjort med en högviktig ämbetsmanna- " Det är med glädje jag ser en pressens re- andas löjliga skrankor.
presentant hos mig för att inhämta upplysningar Detta är visserligen så genomsvenskt det kan om hvem som skall hugnas med årets litterära vara, men själfva saken, som är en ljusets sak, Nobelpris, " sade skalden med den honom egna gagnas ej af att ha ljusskygga män till för- melankolien i rösten.
valtare.
" Pressen å sin sida blir er mycket förbunden, Det var därför en öfverraskning af ange- herr doktor, emedan ni, trots allt hvad man sä- nämaste slag, som bereddes oss, då vi för några ger, i alla fall tycks vara en man med moderna dagar sedan aflade vårt sedvanliga besök hos åsikter.
Det här h e m l i g h e t s m a k e r i e t.
.
. "
de vetenskapliga och litterära institutionernas " Låt oss inte använda ett så banalt ut- höfdingar för att om möjligt kunna aflocka dem tryck.
.
.
Diskretionssträfvandet är bättre, om åtminstone ytterlinjerna af deras hemligheter man öfver hufvud skall tala om ett förhållande, i Nobelsaken.
Naturligtvis väntade vi oss, nu som från och med nu upphört att finnas till.
.
.
som förr, blott och bart ett negativt resultat, Vi önska nämligen ingenting högre än att ty.
en journalist här i landet är just ej • bort- press och allmänhet i förväg ska bli under- skämd med några favörer vid utöfningen af l ä t t a d e om de utseddes-namn.
Det är natur- sitt kall.
ligtvis både värdigare och korrektare. "
IDUN 1907 Vi bugade oss, genomströmmade af en för- tjusningens dallring.
" Och namnet på årets lycklige kandidat? "
frågade vi.
" Är det Swinburne? "
" Nej, nej.
.
.
Kipling, Rudyard Kipling.
Skrif upp det, så att ni inte begår något miss- tag.
.
.
Här har ni för öfrigt hans porträtt.
.
.
profil.
.
.
en face.
.
.
med hatt.
.
och utan hatt ... " Vi bugade oss ånyo inför så mycken älsk- värdhet.
Den behagliga umgängestonen, det stora tillmötesgåendet, det vackra rummet med sin doft af lärdom, poesi och fin havanna gjorde oss frispråkiga.
" Borde inte en svensk författare snart vara förtjänt af Nobelpriset? "
sporde vi.
" En man som Strindberg, till exempel. "
" Ack nej, inte han.
Den intima vänskap, som sedan många år länkar oss vid hvarandra, gör det svårt, för att inte säga omöjligt för mig att ge honom denna utmärkelse.
Man skulle kunna tala om partiskhet, kotterianda och d y l i k t.
.
.
och det vare mig fjärran!
Men vi ha andra värdiga, särskildt- en kvinna, som.
.
. "
" Doktorn menar.
.
. "
" J a, det gör j a g.
.
.
Hon är en fin, flärd- lös och djupt kristlig skaldenatur, en sådan, som endast kan utvecklas i det väna Väster- götland. "
" V ä s t e r g ö t l a n d?
.
.
.
Syftar inte doktorn på Selma.
.
. "
" Nej, j a g tänker nog närmast på I d a.
.
. "
Hans ögon simmade i en glans af himmelskt ljus, då han räckte oss handen till afsked.
Vårt nästa besök gällde Vetenskapsakade- miens preses, professor Klason, af hvilken vi omfattades med minst lika stor välvilja och som på vårt spörsmål öppenhjärtigt svarade, att årets Nobelpristagare i fysik och kemi voro professor A.
A. Michelson i Chicago och pro- fessorn vid Landtbrukshögskolani BerlinE.
Buch- ner.
Han hänvisade oss till professor Hassel- berg för erhållande af de båda celebriteternas porträtt, hvilken hänvisning vi naturligtvis tack- samt följde.
Det slog oss genast vid inträdet i dennes ar- betsrum, att professor H. var van att umgås med tidningsfolk och att han till fulla värdet uppskattade deras betydelsefulla gärning.
Bilden af en af den svenska journalistikens stormän, L.
J. Hierta, hängde i ram på väggen och på professorns skrifbord tjänstgjorde en miniatyr- modell af en modern snällpress som pappers- hållare.
Vi välkomnades på det hjärtligaste. "
P o r t r ä t t.
.
.
ja, oändligt gärna.
.
.
Jag har femton af h v a r d e r a.
.
.
ni får låna hem dem allesammans till urval.
Var så god! "
Och det formligen regnade herrar Buchner och Michelson öfver oss.
Vår något öfver- raskade min väckte professorns uppmärksamhet.
" Ni tänker på den förbehållsamhet, med hvilken vi hittills omgjordat oss gentemot tid- ningarnas hänvändelser, " sade han.
Vi nickade jakande, medan våra fickor blefvo kullriga som prostmagar af de mångafotografierna.
" Tänk inte på den snö, som föll i fjol, " fortfor han.
" Man utvecklas, man går framåt.
.
.
det är hela hemligheten.
Vi arbetare i kul- turens tjänst måste närma oss till hvarandra, hålla ihop som bröder. "
Han klappade våra af skrifbordsarbetet starkt sluttande skuldror och gaf oss en sym- patisk blick.
Vårt tredje och sista besök gällde Karolin- ska institutets rektor, grefve Mörner, hos hvil- ken tillmötesgåendet tog sublima former, i det han ej endast meddelade oss att pristagaren i medi- cin var den franske läkaren professor Charles Laveran vid Institut Pasteur i Paris, utan jäm- väl åtog sig att för pressens räkning anordna — 618 — en generalrepitition af prisutdelningen i Musi- kaliska akademien.
Den ägde rum här om aftonen under de högtidliga former, vår å föregående sida med- delade teckning antyder. '
I förgrunden å bilden märkes längst till vänster den snillrike engel- ske diktaren R. Kipling, de hindostanska hög- landsbildernas skald, vidare professorn i fysik vid universitetet i Chicago, A.
A. Michelson, särskildt märklig genom de precisionsbestäm- ningar han utfört inom ljusläran; bredvid ho- nom står professorn vid Landtbrukshögskolan i Berlin, Edvard Buchner, hvars största veten- skapliga betydelse ligger i hans arbeten öfver jäsningens kemi, samt ytterst till höger profes- sorn vid Institut Pasteur i Paris, Charles Laveran, hvilken 1882 upptäckte malarians sjukdomsal - strare och kan sägas ha skapat och banat väg för vetenskapen om de sjukdomsalstrande läg- sta djurarterna.
De å estraden synliga pelarna, lindade med saknadens svarta krusflor och försedda med aflidna Nobelpristagares namn, symbolisera på ett gripande sätt, att till och med de största människor äro underkastade förgängelsen, då de nått den ålder och andliga mognad, som göra dem urståndsatta till annan verksamhet än att omedelbart före nedstigandet i grafven med domnande händer mottaga Nobels åt den andliga förtjänsten stiftade belöningar.
Requiescant in p ace!
GUNLÖG ORMTUNGA.
Hvetn skall få Iduns Kvinnostipendium för 1908?
ID NÄSTA ÅRS början har Kvinnliga K akademien sitt årssammaniräde i huf- vudstaden under ordförandeskap af professor- skan Agda Montelius, hvarvid skall bestäm- mas öfver det till Akademien af ldun öfver- lämnade årsstipendiet på 1,000 kronor för belönande eller främjande af någon för- tjänstfull kvinnlig gärning.
Akademien hem- ställer därför genom Iduns redaktion till alla våra läsare i Sverige i afsikt att erhålla nå- gon vägledning vid utseendet af 1908 års stipendietagare, att de, som anse sig känna någon, som framför andra borde komma i åt- njutande af stipendiet, ville uppsätta förslag till nästa års stipendiat.
Sådant förslag, åt- följdt af motivering, torde insändas snarast möjligt och senast före detta års utgång till Akademiens sekreterare, doktor Karolina Widerström, Stockholm.
Litteratur.
" Det röda inslaget, roman af Marika Ceder- ström, lyder titeln på ett i dagarne utkommet nytt arbete af den kända spirituella författarin- nan, som helt visst kommer att bli ett af jul- marknadens mest efterfrågade och äfven för- tjänar det.
Dess handling rör sig inom det nutida Stockholms författar- och konstnärsvärld, och såväl den lokala som den andliga milieun är gifven med intuitiv finhet och skärpa.
B a r n - och u n g d o m s l i t t e r a t u r.
Pojkböcker.
V. Edmondo de Amicis: Hjärtat på rätta stället.
Pr.
3: 7 5; lan Maclaren: Små vildar.
Pr.
3: 2 5; Hans Aanrud: Morska pojkar.
Pr.
2: 50.
Bernt Lie: Petter Napoleon.
Pr.
2 kr.
; Sven Bidevind och andra pojk- historier.
Pr.
3: 25; Nordahl Rolf sen: Pojkar.
E TT HELT annat slag af pojkböcker än den s. k. äfventyrslitteraturen möter oss i Amicis ' Hjärtat på rätta stället, Maclarens Små vildar och Aanruds, Lies och Nordahl Rolfsens pojkskildringar.
Det är poj- ken i hemmet, i leken och i skolan vi få se.
Genren är tämligen ny, och efter hvad anmälaren vet, ha vi här i Sverige knappt någon ANDAN representant för den än Geijerstam, Svantes och Olles pappa.
Ty det är alls icke fråga om den traditionella gamla pojktypen, antingen öfvermåttan ädel och duktig, eller lömsk och feg.
" Historien om den lögnaktige Konrad " kan sägas utgöra rent af en antipod till exempelvis Maclarens skildringar.
Det är, som hade jag framför mig en liten, lockig och brunögd, eldig och begåfvad italienare, en skotsk gosse i höglandsdräkt med mössan på nacken, ärmarna uppkaflade och ögonen lysande af stridslust, samt en hel rad norska gutter med " selvfölelse " och tjufpojksaktighet präglade i ansiktet och åthäfvor.
Edmondo de Amicis är ju en af Italiens främsta författare, och om den popularitet hans bok vunnit i hemlandet, vittna väl bäst de 150 upplagorna Den är också antagen som läsebok i elementarskolorna där- städes.
Man förstår så väl, att den blifvit det italien- ska folket så kär.
I ett land, där ingen religionsunder- visning meddelas I skolorna, måste man sätta särskildt stort pris på att äga en konstnärligt skrifven bok, så genomandad af kärlek till stora dygder, till människorna omkring en och till det sköna landet, där MAN vuxit upp.
Där är tacksam, beundrande kärlek inför föräl- drars och lärares arbete, medlidsam, hjälpande kärlek mot fattiga och förtryckta samt gränslös, offervillig kärlek till fosterlandet.
En vuxen människa behöfver visst inte vara italie- nare för att älska boken.
Men huru våra nordiska gossar skola tycka om den, blir nog en annan fråga.
Jag fruktar, att de skola finna vissa partier där allt för främmande för sig, för " vackra " och sentimentala ".
— Skada vore emellertid, om sådana pärlor i fråga om eldande fosterlandskärlek, som åtskilliga af de s. k. månadsberättelserna utgöra, skulle bli obeaktade af svensk ungdom.
Finnes det ännu hem i Sverige, där föräldrar och barn samlas omkring aftonlampan under högläsning, skulle man för dylika stunder varmt vilja rekommendera sådana skisser som Den lilla patrioten från Padua, Pappas sjukskötare, Den sardinske trum- slagaren, Den lille florentinske skrifvaren.
Mellan Amicis Hjärtat på rätta stället och de andra pojkböckerna är en oerhörd skillnad.
Det är till helt andra luftstreck man föres, och svenska pojkar komma naturligtvis att känna igen sig på ett helt annat sätt.
Men kanske komma de ändå inte riktigt att känna igen sig i Små vildar.
Jag tror att en svensk pojke med genomsnittsförtjänster i fråga om läxläsning, lydnad och ordentlighet skall efter läsningen af denna bok djupt beklaga det öfver mått af dygd — simpel, onödig — dygd som han bar.
Han måste blifva rent tju sad af den frihet att terrorisera af staden och sam- hället, som de små vildarna hade om han ej rent af hisnar inför den.
Och han tar kanske ej i beräkning, att " paradiset " är förlagdt till Maclarens barndom, d. v. s. till 1840 - 5 0 talen.
Men utomordentligt rolig är boken med sin friska, sunda humor och sin I det hela präktiga pojkpsykologi.
Hör bara följande ord, som kunna sägas gifva klaven till Maclarens pojktyper: " Det kan visserligen vara nedslående, men är likväl ett faktum, att människosläktets historia under gångna tider upprepas i den enskilde; en pojke är af naturen vilde och har sedan urminnes tider hyst kärlek till idrotter, en orubblig likgiltighet för omständigheterna, en oemotståndlig lust att slåss, en oskrymtad beun- dran för styrkan och en slafvisk vördnad för den starke.
Efter hand blir han mera lik en hyfsad och kri- sten människa, stadgar sig, blir hänsynsfull, barmhär- tig, fridsam, blir rädd för att låta sina egna gossar gå med våta fötter och sitter som ordförande på möten för djurens skydd; men han måste gå igenom sitt vildhetsstadium.
Under den perioden är en filantrop ingalunda en gosses ideal.
Hans hjälte måste äga en stråtröfvares egenskaper, en själfhärskares vilja, en orädd uppsyn och en järnhård hand.
Vid första tecken till myteri skall han draga en pistol ur bältet (en af tjugo) och skjuta ihjäl den fräcke rebellen på fläc- ken. "
Lika goda kännare af pojknaturen och pojkmoralen äro de norska författarna.
Därför komma de heller aldrig med omöjliga fordringar, men slå däremot hårdt till, då det gäller sådana karaktärslyten som feghet och lögnaktighet.
Naturligtvis göra de sig ej skyldiga till dumheten att predika.
Nej, allt, ondt och godt, möter oss i lifslefvande, friska, naturliga pojkar.
Så- dana berättelser som Nordahl Rolfsens präktiga Fuskar du?
och Bernt Lies Sven Bidevind kunna blifva af betydelse i en pojkes utveckling.
Högst af dessa böcker synes mig Aanruds stå.
Den är rent förtjusande och torde glädja vuxna människor med humor och kärlek till barn lika mycket som yngre läsare.
Där möter man heller aldrig den en liten smula simpla ton och väl stora nonchalans I fråga om rättsbegrepp, som nog stöter EN här och där I t. EX. Petter Napoleon.
MARIE LOUISE GAGNEK.
