# ID: svediakorp-per175
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,105
# sentences: 812
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- IS99 T Ny foljd so+ I1 Arg. '
- Haft.
18 6 ' DAGNY TIDSICRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN UTGIFVEN AF ' FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, F ~ R E N I N G E N F O R VALGORENHETENS ORDNANDE O.CH F O R E N I N G E N H A N D A R B E T E T S V A N N E R REDARTOR: LO TTEN DAHLGREN HIENRIICA WIDMARK: Vid Ilandnrbetets Vfnners 25-Srs-jubileum.
CALLA CUPMAN: s D e sju fostermodrarna.~ ANNA ~I.EET \ VOOD-DERBY,: Hanclnrbetets Vanners barnclom.
SOFIA GISBERG: Ofversikt nf Foreningen Handarbetets Vanners verksam- het 1874- I 8gg.
C - - -.
- - +i: ~llllltlllllll: lII l.lllll: llllO.l.l I l.llll .. l~ 7 " - +-&amp; @ 1: 1,111111111111111111111111111111111~1 Ill Solidt, tidsenligt Liffhwtlkringsbolag.
.
6rnsesjdig4etsprinoip.
- Svensk dadlighet.
Kvinliga agenter ooh inspektarer antagas.
Xontor: qegeringsgrrfan 3.
I ' 1 ' D u St6rsta k t lager y g ar e r, I F Lakans- o c h ~ &amp; n ~ &amp; t t s l a r f t [e r, Handdukar, Hollands.
Madapolam, Pique, Broderier &amp; Spetsar.
Specialite: Damutstyrslar, I I C 0 n u n Lrilka fiirfiirdigas i egen Sptclier or11 lrm~stmw full t flriiiga.
miirkts oc11 tviittade.
Egen Tviitt- oeh Strykinriittning jemtr: Angmanggr: ~.
K.
M. LUNDBERO, stwreplan.
C n Yerktyg for Laderplastik af en mangd olika rnodeiler hos Per Proms Yelocipedfabriks-Aktiebolag, Sasar och knif \ - ar slil~as, och all s ' lags lac- 0 B s *!
kcring s a d fijrnickl ing \ - crkstiillcs.
Smedman den aldres HANDELS-SKOLA Stoekholm, stortorget 16.
Allm.
tel. 21 77.
Xya elel-er mottagas allu 5 t h pli Bret.
Anmalningstid 9 -- - 12.
Dugliga bitpaden erlidllas f r i n skolan.
OBS.!
A bref anhilles om f: ~llstiindig adress.
Nya ~ u s h i 7 l sskolan, (for bildndo flickor ',.
Os~nclnd 1881.
Piirestbnd,zrinna: Frii ken 11.
Cronius.
Nya ~ush~llssIcr01an161 Matsalar Vestra Tradghdsgatan 19.
OBS.!
Sirskild matsd for frnntimines.
Annonser fir D A GNY # upptagas a f
Fl OP kapitalister, sarskildt fruntiminer, har det liinge varit ett onskningsmhl att kunna ofverlamna vkrden a£ sifia vardepapper och skotseln af sina affarer ht nhgon person eller institution, som med absolllt sakerhet forenade punl~tligliet och noggrannllet i utforandet af det anfortrodda uppdraget iifvensom prisbillighet.
E n sadan institiltion ar Stoclrhal~l~s Enslrilda Banks Notariatafdelning (Lillcc lvygatan ar, expeditionstid 10-41,.
.
soin under garanti a£ Stock1: olins Enski Ida Bank .btager sig vetrd och fijsvaltning af enskilda personers ocll kassors vardepapper.
Exetnpel 1.
Om en person 110s Notariatafdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- ger och tilll~andah8ller deponenten influtnrt medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen utlottningar a £ ' obligationer ocll undsrriittar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation blifvit ntlottad, samt liilnnsr forslag till ny phcering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
011-1 inteckningar deponeras 110s Notariatafdelningen, nnderri-ittar Notariatafdelnitgen galdenarea diirom ' att rantorna h in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne blifva i vederborlig tid fornyade.
Om en hos afdel-.
ningen deponerad inteckning genom underlhen fornyelse sknlle forfalla, ersatter Stockliollns Enskildn Bunk darigenom uppkomtnen skada.
Piirvariagsi~fgift: 50 ore for i r pr 1,000 kronor sf deposi- tionens viirde, dock ej under tvh kronor.
Mylte till julera I899 fi-811 Fosterla~~ds-Stiftelsells Fiirlags-Expedition.
Om bibellisnina oeh huslia andakt.
- Y Y Kostcn u r den iildst: ~ lzristn: ~ kyrksn.
FIILft.
40 ore.
- FriPeborg.
Folklzi~lm~lcr for 1900 a f 1) o- stor 13.
Ilrtcrlxt~.iirtr., mccl bi- Till modern frin en mormoder.
drag: ~ f fiere fBrf: ~ttnrc.
S4: do Sra.
R i k t illustrcrnd.
linrt.
1 kr.
; lzlotb.
1.75.
Illustrcrad Missionslta.lender fiir 1900 af doccnt,en A. Ji ' ol- ~ccoclirc.
~ c Lidrag l.
nf flero forfatt: ~rc.
8: dc.
m -.
- i r g.
Miift.
I kr.
; kart.
1.25.
Af d ' f r?
~.
t l Ilttr: r: cn, ~ fijrf.
: ~ f.
!pill bru (leu f14n cn silfvcrbruda.
J-liift.
1 kr.
: kart.
1.25.
Yarde ljus!
- - - - PA himlasligen.
$rg; I,!:!! !g; j$c;!
: t i.uaJ &amp;, eppen Ha~vcnward 8 at ' C.
8.
.Liiwert- 71ieht., 11iift.
2 kr.
; kart.
2.50; klotb.
3 kr.
Bibliotek Sir de unga: 11th;;,; - kv;:: ~ A. f I ' ottrt.rrv.
erliktclsc af 33.
Den store likaren.
- Il.
?
lcov#rc.
lliift.
75 Bre: kart.
1 kr.
Fern sm8 iigelunfiar.
- Berlittolsa em: itt folk for af Bafva vi i vllrt protestantiska Arrttcs CPiCl~e~vw.
Mcd illustri~.thner.
- land nllaon sirskilll anledninat I-lgft.
75 Brc; kart.
1 Irr.
l %ileta.u- vllr vakt emot - katolbi&amp; Den heliga historien - -: l t ~ c d f h t If / *.
.
.
Sjettc Q. sj~uudo dclarua A 1.50.
Med sjundc delcu, men oeh dess forviilande liror?
so111 k o ~ n ~ n ntt c r: " rtfi$ns: if knrtor, rcgistcr ii och fiirf.
portrii.tt, iLr dettn viirdcrik: ~ nr- beta fullatiindigt ntkommet.
BerPttelser ur lifzt g$,$y;: cf; ooll 6 c hiift.
11 25 orc.
Alla s e s hiiftena bundn: ~ i 2 b: ulcl h 1 kr.
60 tirc: kart.
80 Brc.
Aug.
Magnusson STOCKHOLM.
(Etablerad 1860.)
Storsta lager i Norden a f Svarta Kliidningetyge~ och Y %Be, Bomullsvaror, Kapptyger och Schalas.
for egen fabrik eonfeetionerade artiklar, in- rattad efter utlandskt monster, erbjuder e t t storartadt urval af fiirdiggj N,ks-~e \ eton62bo 6i Prolver p i begaran h \, male \ tt~n ' lc kostnadsfritt.
Rik$-~eleton62s " ' 48 raj@hn 28
% E ' ORENINGEN HANDARBETETS VANNER 1874-1899
Vid Ijandaibetets Vanners i54irs-jubileum.
Sgtssna, h.di; d i n dotter talar Fdi.
ett aZskadt fosterland!
Vid dess sjoar, berg och, daZar z f v e n hon sitt &amp; j&amp;rta 6and.
For dess foZh, soom bark j " citt spism Vnder nodens tGga dr, K a n och hon sin hlirlek, yisa.
- Bu, o moder, det f&amp;st&amp;r!
Stolta tiro dina anor,, 8toZta dina hJci; Ztars n m n,.
B i n a bZci och guZa fanor 8uajcc; t ?LO@ i a a / * r a n 7zamn; S e n i Iandets stiiZa bygder ' B i n a d6ttrar ofper gett Oenom karZek, tro och dygder, 27&amp;rar ock, d e m h g e n sett.
Bet a r kvi7man, s o m med bone ' r, idoghet och, fLit, Fostrat Zandet adZa sdizer, FyZZda u t a f k r a f t och, .nit,,
386 I Och, historien kan svara Om vi spdrja hjalteddd, Jtt nar Zandet var i fa7.a Visste 8veas dd ' ttrar rcid.
I de svcira of; r.edsdagar, B d i hciirnad Vannen dro&amp; Tvin$atZ utaf nd ' dens $agar) 8kotte kvinnan te$ och pZog.
&amp; rafvande att oron dcZa Vnder vinterkvaZlen Zdng Zar hon efter dagens miicla Trottad dignnt mdngen &amp; %n,Q.
~vad den tragna kusrnor hunnit!
till barb och Ziarnaburn Wtaf Zinets trdd hon spu~tnit, h ' ardat uZZ och tvinnat .gum.
8jaZf hon ritade sitt mdizster Fill en ~ryaa, till en ~pdrdzb Och i m~tan af ett fonstera B7ann hon kanslze sin modell!
3i.f Konstsdin hon pci skjortnn sydde Sennes kacW brudgum bar, BlucZ och rosor Zifvet prydde Pci den drci; ht) som hennes zmr.
Skogens mossa, bZad och vaxter Zdnade dt garnet farp) Nar hon vafde bibelns texter, 8agw ifrdn daZ och berg.
Tanlzar kommo, tankar gingo, Nar kon tahtfast skyttezn slog.
Xdn$a frorn7na boner fillgo Er@ets tappra soner nog.
~ 6 u d bevare fosterlnndet, 8kydde det frdn strid och split!
Gud allsmdhtzg ar) S u n kan det) Och till Sonom stdr 7win Zit!
*
Bd hvad Zandets dd ' ttrar gifuit JTf s i n tanke, a f s i n id, jqe$t och hdZZet s~errs7ct har bZifuit Och i vdr ' moderna t i d P d sitt t&amp;a spr&amp; dettazar, 55dr oss ulska Bverii$es foZk; F d r d a r i e n m&amp;kt ' &amp; tolk.
irider kommo, d d d e t g a m Z a ~ t$~dindes i5ort f 07. utlti7zdsht ?+am, =en i syfte a t t det smnZa 1 s i n foste7-landskn r a m Svenska kvianor snmnsa7zsZoto Sig i a Vunwernas * f d ' rbzbnd.
Z z b r @ e vdg f &amp; hemsliijd broto '.
.
8 e v i prof i denna stund. '
&amp; om ett vd ' rdadt a r f de gonwna Z v a d oss folkets h: uifina Zci; rt, Zennes nz6nste.r a n de sonwna,.
H &amp; Z Z a hvad hok .&amp;fuit @ kt,.
@ ud bevcwe f osterzandet, Blzydde det f r d n strid oc7z split!
Oz~d aZLsm&amp;ktig ciir, Xan k a n det,,, Ti % i enighet oc1z ' fl) it JVordens sdner 7ncitte vinria K r a f t s o m s7 1 o$ehs starka f u r Och i friid dess dott-rar spinna Trcidar t i Z Z en hog kzd$ur!
* " '.
.
.
" De sju fo~termodrama.~~ D i iden - hemslo jdens foradling, f osterlandsk t, konstnarligt blifvit fodd och omhuldad af sina narmaste, fick den i dopet sitt namn - Handarbetets Vanner - och till faddrar icke mindre an 20 intresserade darner, d. v. s. alla dem, sorn undertecknat det forsta uppropet till allmanheten, for att genom ett lotteri samla en grundplgt St det nyfodda tankebarnet.
Dessa tjugo bildade alltsil foreningen Randarbetets VBnners forsta styrelse.
Men det var med dessa mHngtaliga fnadrar sorn med s % mdngcz andra; blott f A af dem voro i tillfalle att till det sista stanna kvar p i sin post och Ataga sig fostermoderns alla plikter.
Det ar minnet af dessa trofasta ~fostermodrar~ blaud forenin- gens forsta styrelse, sorn vi har vilja &amp; terkalla, dessm som, kam- pande med stora svirigheter, siihkade frams barnet pH sin lifsstrtit.
Det var underbart att se hur gnistan 14gade upp till en liipeld, tan- dmde den ena efter den andra af dessa k~innor, som sarnmanslutit sig for att i lust och nod ofijrtrutet arbeta for i d h forverkligande.
I det fallet kan man siiga, att de voro elt sjiil och eft hjarta, ehuru lyckligtvis for den goda salcen mycket olikartade till skaplynnen och begBfningsomr5den.
Nar tanken i dessa dagar lned tacksamhet g h tillbaka till denna forsta uppsattning af ledande krafter, gripes den ocksi a£ djupt vemod, ty af dessa sju finnas nu blott tvenne kvar i lifvet.
Men ofver rninnet af hvad dessa tillsammans utriittat under begyn- nelsens grundkggande i r, hvilar en glans niistan sorn ofver den forsta kalekens hanforelse, dB allt ar ngtt och uugt och fullt a£ pulserande lif och forhoppningar.
Som emellertid dessa fem hadang&amp;gna styrelseledam~ter, So- phie Adlersparre, Hanna M ' inge, Ellen Anksrsvlird, Hanna Lind- berg och Fredrika Limnell, liro alla vidt kiinda personligheter, sorn enhvar fAtt sin lefnadssaga tecknad, o&amp;h sorn vi hoppas att de b&amp;da Bterstiende, Nolly Rohtlieb och Anna Fleetmood:!
', annu mi % hafva I h g t kvar innan minnet taljer deras, sb vilja vi hiir endast i kort- -- * Froken Fleetwood har utgltt ur styrelsen, sedan hon 1884 genom giftermhl ofverflyttat till England.
Hon kvarstk dock i foreningen shorn Bedersledamot.
het piminna om ett och annat, sorn dessa)) sju fostermodrar, i kar- lek och uppoffring verkat for tankebarnet, i det.
de nedlade m %nga af sina basta gtifvor vid dess uppfostran och vidare ntveckliqg.
3.
#: ' t: ' *.
Framst v#nda vi dk viira blickar till stiftaripnan och ordforan- den, friherrinnan Sophie Ad1erspatr.e-Leijon7tufvud, den kiinda skrift- stallarinnan Bsselcle, sorn for en tid lgmnade kvinnorijrelsens dju- pare fr6gor for att gifva sin tank0 och penna %t .kvinnorn.as hem- slojd, emedan hon insgg att dennas foradling omdanade en hittills ringaktad)) kvinnofr %ga)) till en af stor och utvecklande betydelse.
- Att hon var stiftarinnan veta vi, ehuru id6n samtidigt uppstktt hos bade fru Winge och froken Rohtlieb.
Men kanske vkga vi siiga.
.att utan fru Adlersparres energiska vilja hade hen ald&amp; tagit .gestalt.
Under de forsta k e n af Handarbetets Vanners tillvaro blef den s&amp; att siiga hennes tankes tanlce.
Har koncentrerade hon sitt intresse och bidrog darigenom stisom ingen annan.
till snabbheten af dess utveckling.
Ty med en ' standjgt svallande rikedom af initiativ forennde hon en energisk krnft att i handling omsgtta sina planer, att besjda andra darfor och gora det omojliga mojligt.
Hon bodde den tiden p&amp; .Sodermalm och otaljga voro)) ulc,zserna f$in S o d e r ~, son.
mall skamtsamt benamnde dem, hvilka darifrBn utgingo.
.Henries sublima forakt for de svkrigheter hon, pilade bide sig sjaf och sina medarbetare, hennes n5istan naiva tro att de alltid hade tid och ut- viigar att sB godt sorn ogonblickligen utfora hennes goniala, men ofta kinkiga uppdrag med t v i tomma hander, inspirerade afven dem till samma hanforda troy sorn flgttar berg.
.Mycket, sorn annars blif- vit fordrojdt i tvelzan, blef darigenom ntfordt, den ena tanken tog den andra, den ena forverkligade i d h skapade Plter nya att rastlost arbeta for, och sb vaute Handarbetets Vanner hastigt nog ut till.ett omf&amp;ng, sorn man fr %n borjan aldrig anat.
Ibland kunde hon tyngas af ansvarets bekyrnmer och plotsligt forskrackas af foretagets v&amp;xande kraf.
Nen det var blott korta ogonblick.
Hon har sja1f vittnat att hon iigde modans beloning i)) initiativets gl8dje och den tro, som bar sanningen, iifven i dess skenbart obetydligaste former, och som aldrig kommer till 6ss p&amp; blott naturlig vagzr.
Hennes penna arbetiade dessa &amp; r outtrottligt i tidskrifter och tidningar for att bland allmanheten raja vag for handarbetets nya tankar.
.
Nar man.
b.esinnar, att.
hon diirtill 15inge.
forde den vidlyf-
tjga korrespondensen for B y r h s Brenden, hapnar man hnr den ofverlupna skriftstallarinnan fann tid och intresse for prosaiska affarsbref.
Men hon s4.g allt i stort.
I foretag, dar hon anade nya f r u k t b h n d e arbetsfalt for kvjnnan, blef intet henne ringa.
Forutom sin stora geniala arbetskraft, som hon med odslande hgnder skiinkte, gaf hon ocksB Handarbetets Viinner ett stod s&amp;sbm ingen annan i den nuakt, som 1Bg i hennes representativa och viird- nadsbjudande personlighet, Genom hennes bemedling erholl man under foreningens forsta Br fribiljetter i % statens jarnvagar, och giillde det att f&amp; offentliga eller enskilda understod for det unga - foretaget, sQ var det nastan alltid genom henne det vanns.
Sisorn talarinna var hon den yppersta, antingen hon talade vid festerna for foreningens arbeterskor eller infor storre kretsar, som samlats for att lyssna t ' ill hennes ord om det svenska testilarbetets EorBdling.
Handarbetets Vanner hade den oskattbara lyckan att aga frn Adlemparre sisom sin ordforande till %r 1887.
Vid denna tid tog Fredrika-Bremer-Forbundet alla hennes krafter i ansprbk, och did hon nu sett att hennes tankebarn v h t ut till nlognad och att dess lif var tryggadt, sid lamnade hon det, om an med saknad, for nya lifsm81.
Med m h g a in.nerliga band var hon dock fortfarande fastad darvid, shorn man alltid blir vid den man lefvat och offrat mgcket for, och midt i nya, brinnande arbetsplikter upphorde hon aldrig att med liflig&amp;te intresse fdja Handarbetets yiinners utveckling och halsade med gladje hvarje nytt f a t, som dar uppbrots och odlades.
Bredvid Sophie Adlersparre aga vi att minnas den andra stiftarinnan, Hama Wijtge, den genialiska konstnarinnan, eldsjalen, som lyste ut ofrer vidderna, medan hon sjalf satt i sjukdomens och lidandets morker!
Hvem kan utan djupaste rorelse minnas hennes intuitiva, feberaktiga arbete, i hvilket hon stiindigt inlade mbng- dubbelt af hvad hennes fysiska krafter orkade, och darfor stupade som ett sannt ~arbetets offer %.
Icke darfor att andra pdlade heme, det - tvartom, man solrte p % allt satt skona och spara heme - utan dBrfor att hon drefs af en inre eld, som aldrig fick nog brlinsle.
Nar Hanna Winge och Sophie Adlersparre mottes, var gnistan tand hos dem b8da; de forstodo och behofde hvarandra och med fast fro pli idens framtid borjade de tiilsammans att arbeta diirfor, hvar efter sitt kynne och sin egensrtade beghfning.
.
,
Hanns Winge och Handarbetets Vanner voro som predestinerade for hvarandra och skankte hvarandra omsesidigt sina basta gbfvor.
Hon gaf i d h hela sin konstnarlighet; idBn Aterigen gaf henne hela sin inneboende frojdeskatt, gaf &amp; t hennes sista Br ett nytt arbets- mil och ett gladjeskirnmer, som hon ingenstiides annars kunnat finna, dB tilltagande sjuklighet tyingade henne att for alltid ~edlagga sin kara pensel.
Hon borjade i stallet mdla med nAlen, medan hennes konstn&amp;rsfnntasi diktade monster och hen ' nes ande fick ny naring i studiet af olika stilarter och gamla, glomda arbetsmetoder.
Sakert iir att utan Hanna Winge hade Hnndarbetets Tanners id6 aldrig blifvit hvarken sB fosterl&amp;n&amp;kt eller konstnarligt, genomford.
Under Bratnl hade hon foljt sin makes, professor Eskil Winges, strafvanden att inom mdarkonsten upptaga.nordiska amnen ur v %ra myter och hjaltesagor.
Dkunder hade hennes egen hag mer och mer riktats mot f6rgBngna tiders skonhetsmotiv, liksom hon sett dem uppdyka i gamla stilfulla viifnader och broderier, dem hon lart kanna under resor i vHrt land, sarskildt i SkBne och Dalarne.
Ej under- ligt dii, att hos henne vaknade tanken att fortsiitta, dar de gamla slutat, ntt utveckla, foradla och for v&amp;r tid fritt ofversatta det for- ggtna textilarbetets forBldrade poesi.
Hvem Bgde ocksA som hon, miilarinnan rned den akta konstnarsblicken, det fina fargsinnet och den rika sakkunskapen, alla forutsattningnr, for att lyckas?
DA just vid denna t.idpnnlrt en begynnande ogcmsjukdoin fbrbjod heme att mUa, grep hon i sin smgrta denna nya rnBlningslconst med ntden, som ej frestade sA starkt pb, ogonen, meu gaf nya tcznkar och nya problem ntt losa.
Samtidigt studerade hon samvetsgrannt bHde inom litteraturen och mnseerna allt hvad hon for sin nga konstutofning behofde, for att kunns arbeta i s~rnforstiielse rned gamla tiders basta anda.
Dar- for aga hennes lzompositioner icke blott den akta ingifvelsens flylct och omedelbarhet, utan Bfven det grnndlag af vetande och insikt, som gifver hennes arbeteri ett sB stort viirde.
Darfor vackte ocksB dessa hos verkligt konstfijrstiende miin och kvinnor den storsta uppmiirksamhet.
SB laser man t, ex. i professor Dietrichsons .lef- nadsteclming ofver Hanna Winge, n8r hall prisar hennes harliga antependiuln for Tyska kgrkan i Stockholm, att, et sna pietetfuldt gjehemtrankt og skjont Arbeide paa dette Omraade sjrelden er blevet.
utfarrt i Sverige siden Renaissailcens Dage D.
Att Hanna Winge under sitt mbnghiga arbete for ' Handarbetets Vanner korn att .Bterupptaga.
paramentikens hiir lange forgatna konst
' och att hon for v %rt land komponerat flere skona kjrlioskrudar torile vara en sB kand sak, att den hiir ej behofver vidare omtalas.
Det var ju naturligt att sgledes IIanna Winge rned sin m %ng- sidiga konstnarsbegBfning blef under det forsta brtiondet a£ Hand- arbetets Viinners tillvaro, innan sjukdomen alldeles nedbriit henne, den fornamligaste insatsen i det stora arbetet.
Full af skapande idker, agde hon ocksti den praktiska formbgan, som mijjliggjorde forverkligandet ' af hennes geniala kompositioner.
Hon var pii en gang skapande konstnar och skicklig konstsommerska; ja, hon var t. o. m. fgrgare i wv&amp;ra fall under dessa anilinfh-gernas triumfdagar.
Hon visste rid for allting, visste hver man kunde anskaffs de rik- tiga stofferna, och stodo de ej att fa, visste hon hur de skulle vafvas.
Hon uppfann forenklande och forskonande somnadssiitt och kunde rned outtrottligt tiilamod pb sina arbeten forsoka alla farg- nyanser, spriitta upp om och om igen och genomgti hela fargskalan, tills hon andtligen blef nojd, forkasta och profva olika slags styng tills hon sl&amp;ligen ntidde sitt Htriddda mm.
Sk stor var hennes skiin- hetslangtan, att for att tillfredsstalla den helt blef intet heone for obetydligt.
Och allt detta nya, rastlosa arbete under viixande pliigor och somnloshet!
X&amp; man sag henne i kvalfull kamp mot sjukdomen offra sig sjiilf bit for bit, under det hon var i storsta behof a£ still- het och ro, mlste man tiinka pH skaldens ord:.
~ G n d hjmlpe den, som ikke kan gi kkun sin halve Sjae1.s Helt gzlf hon sig rned liela sin rika, vibrerande konstnarssjiil och diirfor gifva ocksB hennes arbeten ett lefvande helhetsintryck, som fii kvinnors.
Vid konstutskottets sammantraden och uppe pii Ryrin blef hon dltmer sallsynt, allt som sjukdomen gick framiit.
Uan fick gb upp till heme for att rbdgora; en och annan arbeterska fick iblmd g % in i sjukrummet for att fb hennes undervisning och rattelse.
Hon kunde dB lyss upp ett iigonblick och rned en flalzt af upp- blossande liflighet slunga ut sina anmiirkningar, och de voro ibland ganska skarpa och bitande, ty hon fordrade mycket och pliigades oerhordt af dumma missgrepp.
Eller hon kunde vanligt, nastan smeksamt ge sitt bifall tillkanna, gladjas rned ett barns intensitet &amp; t skonheten i ett lyokadt arbete och annu rned niigra blixtljusa ord belysa dunkla arbetsomriden, dar man stod famlande.
SBllan s5g man sl andens seger ofver matedes ssm hos Ben~e!
393 Nen forlamningen grep a.lltruer omluing sig.
Allt m %ste hon den .forr s % rastlost flitjga - lamna ifr %n, sig.
Slutligen grep forlamningen afven hennes ' tunga och blott de bedjande, sj alf~dla ogonen talade annu.
Rennes ~ i k a intelligenq var dock oforlamad.
FormBgan att minnas - ricol-darsi i giorni felici - och att lida grhslost stod kvar till det sista.
Den 9 mars.1896 slutade d8den hennes martyrskap.
- Nan ofverraskas, nar man bland vHra nnga konstnarer marker hur foga Hanna Winge ar for dem bekant, och dock var hon val den lniirkligaste bland de banbrytande livinnorna inom v&amp;r .svenska konst.
Nar man besinnar, hur hon var den forsta i ledet ' bland v h a m&amp;hrinnor sB lange hennes ogon stodo bi, bur.
hon sedan i ' ann nya lionstnarliga omrkden och giclc som den forsta ofver dessa obrntna marker, of verallt lamnande sp.8r af den sjalfs tandigaste genialitet, dartill hur upgburen hon var i vida kretsar under sin h a f t s dagar, hur fijrtrollande och spirituel1 hela hennes personlig- hot verlmde, hur skiftande m %ngsidig, hur energisk och modig, hur sallsynt full af en arbetsgladje, hvilken, slutligen kringskuren pb aUa sidor af obeveklig sjukdom, dock girjgt fastholl till det sista hvarje tillfiille att konstn&amp;rligt verka; - n k man minus allt detta, m h t e man fraga, sig hur det ar mojligt, att en sbdan personlighet ar nBstan obekant och forggten af den nya konstniirsgenerationen.
Men minnet af hvad Hannn Winge varit fiir Handarbetets Vanner bade sisom stiftarinna ocli konstnar iir outpl&amp;nligt inviifdt i foreningens historia.
Att Ellen Ankarsvtird, kvinnan med den oppna blicken for allt framAtskridande, skulle stalls sig med i ledet, diir det gallde tidens nya tankar &amp; h e n inom kvinligt handarbete; var naturligt, har ofver- hopad hon an var af nrbete for viktiga sociala frilgor.
Det var for den unga foreningen en lyclrlig stund, db fru Ankarsvgrd rned sin klokhet, sitt ofverlagsna forstind blef en af styrelseledamoterna i elconomiutskottet och sedermera ordforande dar till sin ' dod.
NAgon har segt att fru Adlersparre fodde idkerna och fru Ankarsvard uppfostrade d e n Och det visade sig a h e n hBr.
13011 tuktade och gaf alla dessa nya, svdlande planer sin ans.och skotsel, ordnade, systematiserade och gaf fast karakter och hbllning Bt d ' e genidiska hugslcotten.
Med sin., enastbende administrativa f ormBga
bragte hon ocksii vidbehoflig klarhet och rede i de vaxande ekono- miska svhigheterna och man lyssnade och lydde ghna.
Ty det fanns - e j despotism i hennes hkskarande.
Det var ej maktsprlk man bojde sig for, utan for den cjafaktiga ijfverlagsenheten a£ Guds ndde i hennes klara tankeglng.
Det var larorika stunder for en hvar,.
blde ung och gammal, under ekonomiutskottets arbetsti~mar, nar fru Ankarsvkd tillsammans rned froken Hanna Lindberg, om hvilken vi harnedan skola tala, utredde kvistiga ekonomiska friigor och fordelade B regeringsiirendena~.
Men det var ej blott under sammankomsterna som fru Ankar- svard var tillstades.
Ofta hesokte hon Byrdn for att folja lopande &amp; renden, rida och klargors, och de ledande krafterna diiruppe hade i heme ett stod, som de ofta vande sig till i brydsainma arbets- forh&amp;llanden.
Hon drunknade ddrig i de praktiska detaljerna, som kvinnor sA ofta gora, men ingen af styrelsen kande dem dock sti till punkt och pricka som hon, p % samma g l n g hon agde den storrs - sa.mlande ofverblicken och en objektivitet i omdiimen sfisom ingen annan.
N u man vet hur mycket tid och omtanke hon agnat forenin- gens arbete, sarskildt inom det ekonomiska omrddet, och hur hennes intresse standigt tvingade henne att deltaga i dess arenden rned det mest osparde nit, kan man tycka att redan detta arbate kunde .varit for mycket for den eleganta varldsdamen rned alla hennes for- bindelser till sallskapslifvet.
Kar man dd dartill kiinner allt hvad hon sarntidigt utrattade for kvinnans basta p % alla andra omraden, frggar man sig hur det var mojligt for denna lilla spada, kvinna med sin brackliga halsa att ofverlagset skota hrad tio andra kvin- nor ej slrulle hunnit.
Hemligheten l i g i hennes sallsynt stora och lyckliga begtifning.
Hon agde ' en mans tankedjup och arbetsalloar i forening rned en kvinnas intensiva rillighet att offra sig for det hon hgller kart och satter hogt.
Nar doden plot~ligt iindade detta ~erksamrna lif i decernber 1598, medan hon annu syntes fullt lifskraftig - hon bade dagen forut rned vanlig klarhet skott ordfiirandeskapet vid ekonomiut- skottets sammantrade, d&amp; hon utan foregdende illamtiende traffades a£ hjartslag den S dec.
- kiinde s %va1 stgrelsen som enhvar af de mHnga For fiireningen nrbetande, frdn den forsta till den sista, en nppriktig sorg, d&amp; de val visste att med fru Ellen Ankarsviird forlo- rade Handarbetets V h n e r ett fast stod och en oersattlig arbetskraft.
,
Vid hennes sida och pti samma omr %de verkade lange inom atyrelsen en annan liten spad och bracklig kvinna, men ocksB hon med en mans klarhet och kraft.
Det var Hanna Lindberg, i ofrigt mycket olik fru Ankarsviird; Hon hade utgltt frao en handtverkarefamilj i landsorten, hade slsom belt ung liimnat hemmet, dQ.
stugan ' blef hennes verksamma ande for trlng, och kom till Stockholm, hvarest hon fann plats sQ.- som husligt bitrade i ett hogt bildadt och ansedt prasthem, dar hennes dittills fogaCodlade sjiilsgtifvor mottogo rika tillfallen till ut- bildning under den dagliga sainmanvaron med ovmligt gifvande natdrer.
Efter fyra &amp; rs forlopp liimoade hon detta goda hem for att antaga ett med hennes naturanlag helt ofverensstammande anbud att verka sBsom bitrade i det s. k. Almedalska Magasinet.
Har visade hon sig besitta en ovanlig affarsduglighet och forvarfvade mer och mer de basta kopmansegenskaper, sb att, d l forestgndaren for denna affar 132 % grund af sjuklighet uppsade sin plats, blef den.
erbjuden At och antagen af den dB 24-griga Hanna Lind ' berg,)) utan all slags borgen.
och utan annan garanti an den af hennes redbara personlighet och beprofvade duglighet D.
HBr i-ir ej platsen att narmare fiilja denna markli&amp;a kdfmade woman)) under hennes li~fsut ' veckling.
Men de, som vilja kanna mer.
af hennes verksainhet an forsividt den beror hennes arbete for Hnndarbetets Viinner, hanvisas till fru Adlersparres liffulla teckning af Banna Liadberg i Dagny 1889.
Aren gingo, och mad de resurser, sorn en stor noturlig be- gkfuing ager, hade froken .Lindberg sBsorn medelBldera lwinna for.
lange ' sedan vunnit ett sB aktadf namn och utvecklat sig till en sH tankande och pB mlnga omrlden verkligt bildad personlighet, att hon helt ryckt upp i ledet bland de framsthende kvinnor, som p&amp; olika omrbden verkade nyttigt och valsignelsebringande for losningen af den omtvistade kvinnofrfigan .. Hivunder hade hon ofta kommit i berijring med fru Adlersparre.
Nar ' .darfor Handarbetets Vanners nybildade styrelse var sarnmankallad for att ofverlggga huruvida man vggnde hyra en forsdjningslolral for 500 kronor, foreslog fru A d l e ~ p a r r e, att man skulle frBga froken Lindbergs klokhet till rbds.
Hon kom, satte sig fort in i situationen, och hennes frimodiga svar blef:)) Jag ansvarar for hyran 2.
a S % fingo de stiftande vannerna en)) aff&amp;rsman)) ibland sig, och liksom Hannn Lindberg ~ansvaraden for hyran, sB plagade hon ofta ansvara for sumnor af- ltingt storre betydenhet, a.llt som affaren: ',:
vWe.
H O blef ~ forlagsmann&amp;~ mot lltg rinta, hviiket gaf fru ~ d l e r - sparre anledning att i ett af sina tal yttra: ~ H a n n a Lindberg var representanten for penningklokheten och beriikningskonsten inom v l r styrelse, konsten s t t med minsta miijliga risk gora storsta moj- liga ' vinst.
Id6n hade gripit ocksl heme och hon lade sin konst bsido, i det hon borjade sin verksamhet for Handarbetets VZinner med att handla - finansiellt taladt -- som en dire, ntan utsikt till den ringaste v i n s t ~.
Detta iir den basta karakteristik ofver Hanna Lindbergs ingripande i arbetet for foreningens biista.
Hennes handelskunskap, hennes kiinncdom om varor, villkor for uppkop, kallor till desammas beriikning a£ rattvis fortjanstpro- cent, m. a. o. hennes egenskap af klok och sakkunnig kopman var just hvad den nybildade foreningen behofde, vid sidan af sina koust- narliga strafvanden.
Men vare det sagdt heme till oforgatlig heder, att hennes blick s l g annu vidare och hiigre an det skarpa kbpmans- ogat.
Forvarfvet blef aldrig hufvudsaken.
Det 14g n6got af patri- cierns sinne hos handtverkarens dotter, som gjorde henne bide vaken och varm for ideella syften.
Just en sldan kopman var det Handarbetets Vanner behofde, en sorn ~finansiellt taladt kunde handla sorn en d l r e ~, niir sA krlfdes.
Den, som p&amp; nara hbll sett afven en annan ingalunda bety- delselos egenskap hos Hanna Lindberg, namligen hennes vanliga omtanke och godhet for dem sorn behiifde detta, kan ej uralrtliita att ngmna ett ord afven om denna sida hos &gt;&gt;aff&amp;smannen~.
Om bon an stallde stora fordringar pi % dem, sorn arbetade omkring henne, s l hade ' hon ocksO p i samna g l n g intresse och hjiirta for deras val.
Niir hon markte att nigon af de unga p l Byrdn borjade se ofveranstrangd ut, ordnade hon garna s i, att denna fick hvila ut en tid p i lsndet eller foretaga ndgon rekreationsfard.
~ f v e n smarre studieresor bekostade hon ibland.
Under hennes niigot strafva yta sAg man ofta den goda fhens drag framskymta.
Hon plagade sa.ga, att intet af de storre foretag, i hvilka hon medverkat, skankt heme sb stor tillfredsstallelse som Handarbetets Vanner.
Af kamraterna inom styrelsen kalladev hon ofta &gt;van- nernas v h s.
I febr.
1889 dukade hon under for en kraftsjukdom, mot hvil- ken hon manligt kampat i det langsta, liksom dofvande pliigorna med rastlost arbete.
~ D e t var akta manillahampa i den lilla man- niskan~, sade hennes lakare om henne, nar allt var slut.
.
~i se .allts % att de h&amp;dangthgna rfosteim6drarnao allesammans voro markliga och utpraglade personliglieter, ' sorn det varit tungt att mista.
Det Rterstk dock att namna ' ahnn en af de saknade, sorn lagt sitt trotta hufvud till ro, Fredrika Limnell.
Detta namn, sb dyrbart for alla, sorn kant henne, frammanar bilden af en af de kiirleksrikaste och.
liffullaste kvinnor vi ' aga att minnas.
SAsom ung blef hon den Gldrande Fredrika Bremers van, sbsom gammal.
blef hon en ' van for allt ungt och framtidsspirande; det tydde sig g k n a till heme .som blomruor stracka sig efter sol.
Ty solig och om sorn fR var hon, med en stor och bred syn pR lifvet.
Hennes intreli; santa personlighet %r vida kand och fortr %ffligt tecknad a olika pennor, henoes mime dessutom sH lifslefvande bland oss, att &amp; r i finns intit att tilliigga.
Har blott nBgra ord om hennes verksamhet inom Handarbetets VBnners styrelse.
Hon var med redan f r h den forsta sammankomsten, gripen af glitdje att i sin m&amp;n f i r arbeta.
for aibetet r Ocksb hon horde till de iifverhopade, men hon f a n n dock alltid tid och hjiirterum for nya, fruktbarande idher.
Nar Poreningen stiftades, var hon ungefar 60 &amp; r, och hon arbetade troget darinom till sin dad, db hon hunnit en Alder af 76 br.
Dock kunde ingen hdagalagga storre liflighet och ungdomlighet i diskussionen iin hon.
)) Oh a 1 ' Bge de son cceurs, sager fransmannen, och Tredrika ' Limnell forblef evigt ung i ordets bssta.
bemiirkelse.
Niir diirtill parades den lifserfarna, gldrande kvinnans stora fordragsarnhet och vishet, kan man latt forst&amp; hur viirdig Fredrika var det namn, sorn ' kamraterna inom Styrelsen ghfvo henne,)) den fred-rika~.
Utan att ilgna sig, bt n k o n skskild detalj var hon dock val fortrogen med alla inom styrelsen forekommande frAgor och det var oftast hon, sorn vid sammantradena gaf sista ordet vid bestamman- det af allmannare, kritiska beslut.
Hos heme gaf lijitrtats adelhet en sb rik mansklig storhet At forstbndet, a; tt det ofta gjorde heme till en sann vis.
Hon var den klarseende och kloka, meh dock sb milda for- medlaren vid de svkigheter, som ibland kunde ' uppstb.
Man lyss- nade garna till hennes va1 genomtankta, visa ord, alltid framforda nled mycken klarhet, ofta med en originell och blixtrande valtalighet.
kr 18992 mistade styrelsen denn?
sin verksamma och hogt alskade moderliga viin och medarbetare, dB fru Fredrika Limnell stilla afled B Lyran nara Stockholm den 12 september.
-.
* * *.
Nar tiden ar fgrdig att mottaga, en ny id&amp;, uppstl ocksb rundt om manniskor.
flirdiga att omsattpa den i handling.
Denna gamla erfarenhet upprepar sig oupphorligt.
Sii ock niir Handarbetets Van- ners stiftarinnor undrade hvar de skulle h a sin direktris, fiirmed- laren mellan konstnaren och publiken, sjalf rned en konstniirlig an- Iliggning, den sorn kunde i sin hand taga alla de tusen omttliga tridar, hvaraf Foreningens arbetsamma framtid skulle vii.fvas.
Stod hon dB icke dar, Anna Fleetwood, fix och fardig eller itminstone vardig, sorn om hon hela sitt lif igenom ej tankt pB annat iin att bereda sig till denna post!
Hon hade alltid haft s b r t intresse for handarbeten, fast hon kknt att de sjunkit f r h fordomdags glans till ajiilliis bmalitet.
Och hon gick diir nu och vantade p&amp; 2det fiirlijsande ordeb, p i prinsen, sorn rned sin kyss skulle vacka den fagra prinsessan, som slumrat hundratals Br.
Och niir den nymornade prinsessan vinkade, triidde hon rned gladt lhod i hennes tjiinst.
Hon liimnade giirnn det fornama societetslifvet och stallde sig sorn en tjiinande syster i deras led, sorn ville gifva sina krafter och sin tid A t textilarbetets nyfodda tankar.
Ja, hon tvekade icke att nar sti behofdes stalla sig bakom disken for.
att salja eller mottaga bestallningar, &amp; got sorn for den tiden visade en icke vanlig fordomsfrihet.
I en stidan verksainhet, diir ingen viig &amp; m u var rojd, fick hon nastan kolonistens och nybyggarens uppgift att rned tomma hiinder midt i odemarken grunda ett rike i smHtt.
Hon fick mEingen gang vara allt i alla, rned snabb rHdighet handla pii eget beretg i bryd- samma stunder, anskaffa arbeterskor, iifverraka deras forsba okun- niga forsok, sjalf samtidigt lara och inhiimta mycket, for att kunna st&amp; rustad med alla chefsegenskaper, midt i en viixande skara af vafverskor, brodoser, knypplerskor m. m. Afstkden voro l h g a, terefonen fanns ej.
Det var att springa upp och ned for miinga trappor, ut i alla viider, in i alla grander, ofijrtruten och oforskrackt.
Hon fick ej ha nerver, ej blifva trott och modstulen.
Niista ogon- blick skulle hon st % innanfor disken, fiirdig att leda och upplysn en r %dvill och litet misstrogen publik, som ville gora ~forn-nordiska)) h&amp;r skulle hon lara och undervisa, men sH hofligt arbeten.
&amp; en och fint att publiken ej finge miirka, att den visste mer niir den gick darifrgn, an nar den kom.
Och hon gjorde allt detta rned distingerad viirdighet och rned tro och ktirlek till det ideella i sitt arbete, sorn kom henne att lyckligt besegra alla materiolla veder- v&amp;rdigheter.
De tider hon skulle hvilat anviinde hon till studier pB C
.
399 rnusderna och i bibliotekerna.
Hennes egen utveckling vaxte i kapp med hennes standigt nler fordrande uppgifter, sb att hon snart nog rorde sig.
med s4dan sakerhet inom sina olikartade omriden, som om hon frAn sin forsta stund uppfostrats cliirtill.
Hon fann afven tid att komponera och ntfora mlnga vackra bidrag till modell- samlingen.
An ytterligare vidgade hon sina iistetiska kunslraper och sin synkrets genom studieresor dels inom Sverige, i cle landskap, hvjlka annu gomt gamla vkderika textilalster, dels utomlands, dar .hen gjorde mbnga belrantskaper, syilnerligen v8rdefdla ' for sin utveck- ling, och hvarifrin hon nlltid iterviinde med nya frulrtb$irande im- pulser.
Under en af dessa st~~dieresor var det, so,m hon i London ingiclc forlofning med efi af tjanstemannen vid Kensington D1Iuseum, mr Henry Derby, nled hvilken.
hon en ti$ diirefter tradde i akten- skap 4r 1884 och ofverflyttade till England.
Nitisk och glikttrogen som hon var, s4gs hon i sitt arbete till det sista, och midt i sina nya tankar och planer hiingde hon fast vid sin gamla liarlek till Handarbetets Vanner, som hon i 10 i r troget Bgnat sinn biista krafter, s i, att det syntes som om hon haft nastan lika svirt att lamna)) Winnerna~ sorn de henne.
Det Br gliidjande att bevittna hur varint fiistad enhvar af de sju fostermodrarna visat sig vid Handarbetets Viinners id&amp;, fastade med en s i personlig omhet, som om den varit ett lefvande vasen.
Af allt hvad de utanfor den narmaste kretsen i hemmet lefvat for, har intet s i fyllt dem, s i tagit deras tankar och hjartan som denna id&amp;, det har enhvar af dem erkant och i handling.visat.
Iclze minst Molly Rohtlieb, som vi nu i tacksamhet viinda v k a blickar till.
Och dari ligger va1 ocksi forlrlaringen till den fraingting hvarlned hon och de alla arbetat, att det slrett - icke for snad vinning, icbe genom intriger och afund, icke for personlig Sirs - ntnn for en hogt iilslrad id&amp;, infor hvillren de alla wderordnat sig.
Kanske dock ingen i s i hog grad, som Molly Rohtlieb.
Dotter af den p i 1830-talet till Sverige inflyttade 1ryrkoherde.n vid tyska forsandingen i Stockholm, den p i sin tid ined ratta mycket uppburne doktor Johannes Rohtlieb och halls maka f. Dohn, v8st; e hon upp i ett hogt bildadt hem, dar enhvar af familjemedlemmarna s a r en utpraglad personlighet.
Af bide far och inor fick Lon i arf en rilz intelligens, hvilken under gynsammaste forhillanden erholl full
naring och sedan alltjamt utvecklats under fortsatta studier och resol.
samt umgange rned framstdende personer bade i in- och utlandet.
Tidigt sAg man heme syssla med fina handarbeten, men tllltid med sjiilfst5indig uppf attning, aldrig sdsom t anklos eft erapare.
Sy&amp;&amp;onen minnas mdnga egendomliga och vackra arbeten, diir hennes fantasi famlade med nya fijrsok.
Det var Handarbetets Viinners reforme- rande anda, sorn heme omedvetet protesterade mot ssmtidens smak- liishet och varslade om kommande biittre tider.
Hennes ungdom info11 under en tidy dB icke mdnga arbetsomr8- den stodo oppna for kvinnan.
Ett verksamhetsfiilt miiste dock hen- nes lifliga sjal age och s&amp; valde hon skolans.
Under en ' ldng foljd af k verkade hon sdsom framstdende lararinna inom Wallinska skolan.
PA lediga stunder fantiserade hon gtirna med niilen.
Allt sorn hen- nes teoretiska studier pB 4extilomrbdet fijrdjupades - och hon liiste wycket och vul - sBg hon alltmer bristerna i egnas och andras handaslojd och kom smbingom under samvaron med sina vanner fru - Wing0 och fru Adlerspmre att inse, att hiir fanns ett nytt, stort falt for kvinnan, dar arbetet ej blef ett enformigt tidsfordrif, ett dAsigt somnmedel for tankar och hjkrtebehof, utan att tiden nu var inne att gora det till en individuell lifsyttring med gamla tiders skonhetsminnen och nya tiders skonhetsliingtan.
Och s&amp; skiftade dessa tre viinner, hvilka en hvar efter sitt skaplynne dromt Hand- arbetets Kinners framtidsdrommar, den forening, som nu i 25 iir agt till valsprik:,)) hemslojdens fiiradling, f osterlandskt, konstntrligt B En l b g foljd af Br delade hon nu sin tid mellan skolan och verksamheten for Handarbetets Viinner.
Sedan hon emellertid Ar 1894 lamnade sin lararinnebefattning, har hon kunnat odeladt lgna sig At sitt sista djupa lifsintresse.
Uingen g h g har hon under sjuk- lighet tagit sina sista krafter for att arbeta for arbetet och gripe in just dar hon behofdes.
- Ty att striingt afskilja de arbets- omrdden, som eahvar a£ de ledande personligheterna haft till sin specialitet, ih- omojligt, dB man kan saga att vid mPnga tillfallen alla gjorde dlt, d. v. s. ingrepo just dar man s&amp;g sig fiir stunden bast behofvas.
Sedermera tidtals bunden vid sjuksangon, har hon saknats som en af de oumbiirliga.
Xen forrin hennes Qtervuma halsa medgaf, slgs hon Ater i full verksamhet daruippe pA bgr&amp;n.
Froken Rohtlieb iir ordforande i konstutskottet sedan den tid, d l fra Winge tradde tillbaka fijr sin tilltagande sjuklighets skull.
En kompetent person har nyligen om froken Rohtlieb yttrat: zhon kiinner for textil konst och fijrstiir den battre Bn niigon annttn.~. '
0
~ i n n e s djupgAende och gedigna konststudie~ g&amp;a heme oclrsl vid konstutskottets afgoranden till en siillsynt f6rstAende och lcunnig kritiker, liksom den dagliga kritik hon ntofvar p&amp; Byrln, diir hon tillsammans nied direktrisen granslcar nysl monster och foljer arbe- tenas fortgbg, i s af oskattbart viirde.
Men det Br ej blott som konstdomare man ser upp till ' henne.
Vid &amp; relsens sammantriiden, dar foreningens storsta och vilrtigaste frkgor, b&amp;cle praktislca och ideella, afgoras, iiro henries ord tungt viigande och hennes insats ' i diskussionen af hogsta betydelse.
N&amp;nga viirdefulla modeller iiro utglngna frlin frolren Rohtliebs hand.
Oftast her hon ej ritat, utan direkt sytt dem.
Sarskildt under Handarbetets Viinners forsta tider hiinde det ofta, att hon och direlctrisen, froken Fleetwood, voro ovissa hveld af de tv&amp;, som komponerat en modell, d&amp; den ena holl den anclras Btgorande vid arbetet for viktigast.
Enhvar af de bitriidande p&amp; B y r h har 1iil.t mycket af froken Rohtlieb, och skskildt ha de unga konstn8rliga monsterriterskorna mottagit mycket af henne i andligt afseende.
En af antikens miin har sagt: s Jag har liirande larts.
Detta har nog sin tillampning p&amp; hvarje iigta undervisare.
&amp; ven hiir i forhgllande till Handarbetets Tiinners id6.
] Ian man nog saga att enhvar af de banbrytande diir har lHrt mycket sjalf, medan de undervisat andra.
Molly Rohtlieb gAr annu langre, d.8 hon yttrat:)) Vi lara otroligt mycket a£ v t a kunder)).
I sin uppsats i Dagny 1891 om ~Handarbetets VSinnerw sager hon:)) Visst ar, att dA det gdler foremA1, dar nytba och skonhet skola forenas, konstniiren har Atskilligt att 1La af publikens behof och dven af denna sjiilfs.
-- Genom det oppna * 4erkannandet af denna sanning infor sig sj5ilf och andra har Molly Rohtlieb i vasentlig m&amp;n medverkat till att Hand- arbetets Vanners stiftarinnor kunnat omsBtta sin id8 i en affar och sUunda kommit ati; i stor skala p l denna viig ~liirande lara,.
Medan fru Adlersparre och froken Fleetwood under forsta h e n reste i olika delar af v h t land for att tillvarataga de allmogearbeten., som annu funnos kvar fr&amp;n battre tider, var det Molly Rohtlieb, som for samma andarnll undersohte Vastergotland och Dalarne, in- ledande forbindelser for Handarbetets Vhners riikning med hittills okiinda knypplerslcor, viifverskor och brodoser bland bondkvinnorna.
Vid ett par olika tidpunkter har hon i all stillhet m&amp;st ildada sig direktrisens mlngartade ansvar och bars dagens tunga och hetta; stisom d l froken Fleetwood for sitt giftermll liimnade sin plats och '
man MU ej hunnit hiimta sig efter denna forlust, nar dtivarande froken ' Ingeborg EketrSi, till en borjan natnrligtvis nlgot frammande for direktrisposten, behofde stod och rid.
LikasA nlgra &amp; r daefter vid dennas giftermdl med kapten Petrelli, d t frijken Agnes Brant.ing s&amp;som helt ling och oerfaren blef fru Petrellis eftertradarinna, var det froken Rohtlieb, som liinge utan att s p a s stod vid hennes sida, medan hon med sitt esempel och sina stora insikter n-ppfostrade den unga for hennes rnaktpiiliggande kall, liksorn hon foljde heme yd h e ~ e forsta s studieresor.
Froken Branting har yttrat, att hon har froken Rohtlieb i friirnsta rummet att tacka fijr sin nndligu utveck- ling bide under stiidieresorna i hennes siillskap och laroiren vid hennes sidn.
Men sjiilf har Molly Rohtliel:, allt,id tradt i skuggan, aldrig velat hbra talas om sinn fiirt,jiinster i Handarbetets ~ a d e r s framgbgar.
Det ligger en hog grad af osjiilfvislihet i detts oegen- nyttiga ofiitndc af sig sjiilf, som man miste beundraude erkiinna.
Den forsta sludieresan till Tyskland for kyrklig konst 1592 tilllrom p i froken Rohtliebs initiatir.
Hon var dii froken Branting foljaktig, och Bar om n4gonsin kom hennes stora bildni~g och spe- ciakunskaper till sin ratt, forvdnande de friimlingar, till hrilka hon kom for att lara, dA mAngen af dem i stallet fann, att froken Roht- lieb visste Biittre besked i deras heliga konst an de sjalfva.
Under den l h g a tidrymd hon nu hiingifvet rerkat pii mfinga af Handarbetets Viinners arbetsomriiden har hon intcnsivt lefvat med i dess gliidje- och sorgeamnen, i dess framghgm och motig- heter, medan en skara af unga krafter viixt upp omlnring henne, dem hon rnoderligt hjalpt i deras konstniirliga utveckling.
Under tiden har hon med sm5rt.a sett sina gamla vgnner, dem, som med heme en gang delade fostermodraskapet, den ena efter den andra gB hadan.
Af dessa stlr nu Molly Rohtlieb ensam kvar.
Heder och &amp; a ofver hennes llngvariga, hofasta kiirleksgarning!
Af de nsju fostermodrarnan iir det endast hon, som i dessa dagar kan fira silfverbrollop med Handarbetets Yiinners fijrverkligade idk.
Calla Curman.
Handarbetets Vanners barndom.
En minnestecltning af dess fiirsta clirektris.
.
&gt;) Det var en g %ng en liten forening, som tinnu lAg i sin linda.
Kring hennes vagga samlades en.
lirets viilvilliga fosterm6drar for att gifva den lille sina gifvor)).
SB borjar foreningens Bdla stifta- rinna i ett f,esttal ssagan om Hsndarbetets Vannern.
Mycket af verklighetens dryga arbete, strkifvan och omtanke har den sagan att talja om och afven riitt mycket af sBda.na egen- skaper som hangifvenhet och offervillighet h ~ fosterrhodrama.
s Den forsta tanken p4i behofvet af en siidan foreniuy 1Br ha vaknat hos fru Adlersparre, dB hon til1samma.n~ med fru Ankar- svard besokte Kopenhamnsutst&amp;llningen, sommaren 1872, vid gsynen af de mnderhaltiga handarbeten, som lrommit fr %n Sverige.
Redan dB hnde mAlaren August n1 !almstri5m, professor Curman, professor och fru Winge samt artisten Jakob Knlle samlat mBnga praktiga prof pB gammalsvensk v~fkonst samt somnacler med ut-.
marlita motiv och stilfulla monster.
Nordiska museets id6 1Bg i lmf- ten, ty cloktor Hazelius hade ocksB borjat sitt storartade salnlande for att riidda nndan forg %ngelsen och glomskan de rika skatter af fosterliil~dsli handaslojd, som %mu funnos i behiill.
Skulle ej pi, grnnden af ' detta gamle kunna .byggas en textil lronstslojd med netionell prikgel?
D&amp;I: furnos sgledes lciilior nth hiimta rika, prlktiga motiv frgn, och dar fanns i synnerhet eqz fhnBga, som forenade allt som be- hofdes: k.onsbna~: ligt utbildad sinalc och stor arbetsskicklighet, n&amp;m- ligen fru Hmna \ \ Tinge.
Och med henne och and] - a for salien in- tresserade satte sig fru Adlersparre mart i Irommnnikatiou.
Till utstallningen i W e n, sommaren 1873, ville man ntsgnda ~tminstohe ndg9.a alster af svenslr handaslojd, sols knnde atvisa nB- got nationellt och lcarakteristiukt.
Fru Winge hade redan bijrjat Btergifva monster i dukagBng medelst.
somnad B rips, snilrsom kallad.
Froken Molly Rohtliels och hennes viinner hade iifven anordnkt och utfort flera sadana.
Dylilca iifvensom en Borddulr i fornnordisk stil ville man sanda till TVienerutstBllningen.
Det var detta &amp; r i februari, som fru Adlersparre en dag kom till mitt hem och bad att jag skulle htaga mig utforandet af niimnda bordduk.
Allt material slc~~lle lamnas och jag endast gifva min tid.
Denna var ej d&amp;.mycket dyrbar, och jag &amp; tog mig arbetet garna,
.
allrahelst som det var efter monster och under ofrerinseende af min forre lararinna i miilning, fru Hanna Wingo.
Arbetet r a r nppspSi.nRt i b5ge och med min mors tillhjiilp blef den arbetaamma)) formor- diskas drakbbrden i god tid fiirdig.
PA vdren 1874 satte fru Adlersparre kraftigt i rerket planen om bildnndet af en forening, som skulle gifra en konstniirlig och nationell priigel Ht det svenska hanclarbctet.
En cilag i april Lief jag anmodad att p % liisesalongen mota fru Adlersparre och nhgra andra viirnner till i d h Dar infann sig dock, jiimte fru Adlersparre och undertecknad, endast froken Xolly Rohtlieb; och dfi var det som namnet Hmdwbetefs 17iiinter foreslogs af fru Adlersparre - och an- togs af samtliga!
Emellertid hade stiftarinnan genom ett, sgriil i landsorten som hufvudstaden, hingsandt upprop till allmiinbeten siikt fii ett lotteri till s t h d for att d8r: genom insamla medel till en grandplAt for den blifvande foreningen, men, mig veterligt, koni detta ej till stiind och omn5imnes ej i forsta drsberiittelsen.
Daremot anorilnades samma vbr i stiirsta hast i ett par rum af Hhlinsks skolans lokal en utstiillnlng a£ ldnade handarbeten, som skulle visa i hvad riktning den nybildade fijreningen ville g %.
Be- slutet hiirom fatkades pH ett st~mmmltriicle hos fru Litnncll vid R6d bodtorget., och hennes Iduna linacles fijr att pryda 1) nlignmrIen i (let inre rummet och gifra cn sinnebilcl af den fiirnyelse man hoppaclcs ii~iigabringa af den textila konsten.
rtstiillningm var ganska tal- rikt besiikt, och synnerligt intresse Gdrog sig den flossaviifnacl, som utfijrcles af 1 !ina Walff, en flicka friin Siirike, rekom~ncnderad af froken Selma Giijbel, sdsom vurande i besittning af denna dB gan- ska okiinda konstskicklighet.
Under sommsren skickades iitskilliga af de nya sn3rsomsarbe- tena m. m. till tvenne utstiillningar i Ucldevalla och Iklariestad, clIr froken Alma Schroder var ombud och X n a Wulff ntfvrde flossa- viirfnad.
Kom st % pA hosten en bestallning f r h fru Reyer i Goteborg pB en flossamatta till ett pris af 100 kronor.
Styrelsen, som ut- gjordes aE de 20 darner, som undcrteclcnat det fcrstct uppropet till lotteriet for foreningens grtmdplilt, sammantradde och man beslijt att vdga hyra en lokal frin 1 oktober.
Lokalen blef eti rum innan- fiir Cohens viixelkontor, Drotbinggatan 36.
Fru Hanna Winge ut- fijrde flossamonstret, och i den hyrda lokalell installerndes Xina Wulff med sin viifstol for att utfora mattan, under det att froken Alma
Schroder tiil en b6rjan &amp; tog sig att tjiinstgora vid den improvise- rade Byrbn.
Af H.
11. drottningen hade fru Adlersparre erhHllit en summa, jag tror 150 kronor.
For detta)) forlagskapitab inkoptes ett gam- malt garnlager (af en tapisserihandel, som uppgaf affgren) samt ett stycke rodbrun rips (n8got skadadt) att utlora endrsom pb.
En gam- ma1 hvit draglcista anslcaffades Sifven fijr nth hysa lagret, hvilket; utom garnerna och ripsen, bestod af - nagra bitar klade och broder- silken, hvilka senare - rymdes i en cigarrlBda!
Hiirjiimte ett bord, nligra stolnr, hBgra broderier pB ett gar li~tande plan i de b#gge lonstren, p$ vBggarna n.Hgra l h a d e arbeten at snksomnad - detta var)) Byrhs)) iillredning och innehill, for- utom den forut omniimnda viifstoleii.
Och sBdan var den enlds bijr- jan: Handarbetets Vli ?lne.r - innanf6r Cohelzs vtixelkon,tol-.
Medan froken Alma Schroder var pB Byrbn alla hvardagar f r h Id.
10 f.
m. till 4 e.
in., ornvaslade nBgra andra af styrelse- rnedlemmarua, diiribland ~yderteclrnad, att vara d5ir ett par t.imrnar.
Not slutet af november b.ade fru Adlersparre ofvertalat mig att ofver-.
taga ansvaret for Byriin, hvilket jag gjorde med mycken tvekan, dB allting i affiirsviig VBI: inig alldeles friimmande, forntom det att jag ej ansBg mig aga de erforderliga egenskal~ema for den lronst- niirliga sid an, Emel.lertid hade en och annan kund, efter betraktandet af de i fonstren utlagda arbetena, borjat infinna sig, och nBgra i hand- arbeten Irunniga darner hade angifvit sig son1 arbotss8hande.
Hvillcet huf vndbry dessa f orsta bestiillningar voro for den unga, ovsna direhtrisen!
T. ex. en 1a.mprnatts med 8 drakrnonster;) bestilll- des efter en, som var utst&amp;lld i fonstret.
Hvar finna de material, som behofdes?
Och hur anordna det hela?
Fru Winge mBste r&amp;d- frBgas.
Det var att p&amp; e. m. gB och soka 1113p heme - 4 tr. mpp, ldi~4ter.~amnels~atan N: o 51.
Och sB gb till froken Schroder, oclcsi 4 tr. upp, i Valentins hns vid Drottninggatan.
Och var s i nHgot att tala vid fru Adlersparre om,, sB bodde ochsB hon 4 tr. upp, i Sandahls hus.
Och afven om niitterna g&amp;fvo dessa drakar och dessa sn&amp;rsijmsbroderier .den staclcars direhisen ingen ro!
En liten jml- brbdska rddde verkligen, ty bestiillningarna voro ej sB fb och svkig- heterna iin storre.
Men ionan julen kom, fick hvar och en sitt.
Blef sfl flossamattan fkdig och darmed en ny bestiillning, af d. v. kapten Selander, pa en dubbelt sk stor, af samma monster forstoradt.
Det var jn riktigt stktligt!
406 Man borjade tiinka pii en storre lokal, och flera sAdana besRgos af ordforanden och direktrisen, tills det blef beslutet att den forsta april flytta in i Industrimagasinets f. d. lokal, pd n e h a botten i N: o 15 Brunkebergs torg.
Elyttningen gjordes af eft stadsh~id, Blina Wulff och direktrisen.
Det var nu riktigt storartadt att kunna, in- hysa g m l a g r e t i riktiga slctp med skjutdorrar (hvilka skip tillhiirde lokalen) och att f i en storre l&amp;da iin cigarrladan fiir det nu ntgot tillokade sillceslagret.
BestSillningar inkommo s % smAningom, och bland cte forsta i den nya lokalen minns jag en pli ett par pdborjade fonstert,iicken i sndrsom att af drottningens hoffroknar utfiiras och iifverlamnas som g %fva till Eennes Majestat.
Snart efter installeringen i den nya lokalen besliit man sig fiir att anordna en textil liineutstiillning.
Till clenna fingo vi bl.
a. en mangd gamla vafnader f r h professor Curman, herr J. Knlle m. fl.
samt iifven en intressant och rikhaltig samling af spetsar.
Utstiill- ningen varade flera veckor och var talrikt.
besiikt.
Naturligtvis voro de nya arbetena bide beundrade och kritiserade; dc ~fornnordiskan!
mdnga ej v5i.rderade.
fiirgerna voro a Fru Adlersparre hade anskaffat for foreningen fribiljett 5 statens jarnviigar; och af denna begagnade hon sig sjflf under sommarcn, for att vid en fiird i S k h e uppkiipa galiila &gt;,biinkndriittcra,)) iike- dynor D, htingldiiden * m. m. rned fiirtriiffliga uiiinstcr, s o n sedan ntgjort rika ltiillor for motiv till mhguhanda arbeten.
Vicl ett direlitionsmote p i sommaren var (let.
som friiken ITannrt Lindberg fiireslogs som en siirdeles liinildig medlem af direktionen.
Hon hamtades genast frdn sitt kontor i Almedalils-mug~~sinet; viil- villigt gaf hon sitlt bifall att g&amp; in i styrelsen och med sin rika er- farenhet och pralrtiska affiirsformdga hjflpa, och stodja den umga foreningen.
Och i sanning, hon blef en hjiilp oclz ett stiid af oviir- derligt gagn.
Utan heme hade den rid affarer alldeles ovana ciirek- trisen sannerligen ej kunnat reda sig, niir foretagets affiirssicia allt mer borjade viixa.
Och hvsr slznlle fiireningen f i t t medel till den hastiga utvidgningen af dess verksamhet, om H a m a L i d b e r g c j alltid varit villig att fiirskottera pengnr, mot riinta, men i (let ngr-.
mast.e mot ingen siikerllet?
For direktrisen fiirblef hon ctlltici ej blott det viilbehofliga stodet, utan iifren en viirderad viin.
Direktrisen foretog under 5 ii 6 veckor a£ sommarcn en stndie- resa i Tyskland och Danmark tillsamnians med n. v. professorskan Julia Jolin med anslag af slojdfiireningen, och mart efter hemkom- I
sten mtiste hon resa till Finland, for ~ t dar t B foreningens vagnar del- taga i tvenne utstallningar, i Helsingfors och Abo.
Diir beundrades silviil de gamla vafnaderna som de nya af ffijeningen nnordnade arbetena, och en he1 miingd bestallningar ihfloto, i all synnerhet af flossamattor.
Sndrsom och annan soinnad utlkdes till de intresserade finslia damerna, och man beslot att i Helsingfors fA till stgnd en forening i samina syfte som Handarbetets Vanner.
Foreningen hade vid direktrisens kterkomst utofvat sin verk- samhet ej fullt ett Br, men arbeterskornas antal hade okats f r h 2 till 32; omsgttningen under k e t utgjorde omkring 8,000 kr.
.
och outforda bestallningar hade ett viirde clf 2,600 kr., under det .att utbetalda arbetsloner uppgingo till 215 kr.
Foreningen hade anordnat en storre ntstdlning och deltagit i, de tvFt finska; studieresor hade foretagits af tre medlemrnar inom landet och af tv % utomlands.
Man kan sgledes siiga att den unga foreningen visat riitt mycken lifsliraft under sitt forsta Br.
Den 1 oktober flyttades till ny loknl, 1 tr. upp i samma hus.
Denna bestod af tv&amp; mindre rum och en stor sal.
Vaggarna i de mindre r~mnlen kliiddes med modellv8,fnader, hvaraf en stor del var inkapt af fru Adlersparre under hennes resa i SkAne.
Det mellersta rimmet va-r den egentliga byr4.n och bar fick direktrisen nu ett slrrifbord, inedan salen blef till det mesta fylld af viifstolar, ty geno~n fribiljetter B stutens jarnviigar bade det nu blifvit foreningen inojligt att fr5.n Skiine hiimta viifverslcor, kunniga i de gamla vafslagen.
Som bitrBde p&amp; Byriin antogs nu en viifforestiinderska en kort tid, frbken Alinqvist, sedermera frolren Regnstrand, hvillren senare blef en god hjiilp.
Jainte de l~onst~n~rlign anordnarinnorna, fru Winge och froken Rohtlieb, hade foreningen vid denna tid myclien hjiilp, hvad viifnads- grenen betr8ff nr, af artisten Jakob Iinlle, soin ofta besokte B y r h och - kunnig i alla de garnla valslagen - gaf m h g a viirdefulla rAd.
Soin forellingen ej hade lnedel att hyra lokal ' for v~fverskorna, blefvo clessa, pi5 fra Acllersparres forslag, inlogerade i viiifsalen, diir en sorts provisoriskn s8agar inrattades pA lhgviiggen, s&amp; att de om dagarna knnde slDs ned, vill jag minnas.
Obehaget att begagna v&amp;f- lokalen iifven sorn viifversliornas stingkammare, lrok och rnatsal torde man lrnnaa tiinlra sig.
Det varade ej heller langre iin ofver vintern, clk fru Adlerspawe med sin vanliga energi utverkade for foreningen att kostnadsfritt erhAlla ett bus i Bellevue park som viiflokal och.
.
.
viifverskornas bostacl.
.
.
.
Enda bitradet var hittills viifforestindarinnan, och till julen gafs frivillig hjalp af d g r a unga damer sorn turvis togo ett par timma.r hvar sin dag.
Byrln var nu oppen frdn kl. 10 f. m. till 4 e. m., och som direktrisen fortfarande iifven skotte kassan, vet jag att det ofta hiinde (sedan publiken afliigsnat sig mellan kl. 4 och 5) at.t ett par hundra kronor, sorn kunde ha gHtt ut och in i kassan, nu hade att i detalj antecknas - hvarvid det ofta vred sig temligen rundt i en .uttrottad hjarna.
J a g minns ocksH mycket val att jag ej riktigt visste hur jag kom hem till Klara Viistra Kyrkogata, men kvicknade till efter den i hast intagna middagen, sorn ~hbllits varmB en timme eller s %.
Efter en s t u d s hvila var direktrisen Ater p&amp; Byrdn for att skrifva bref eller bestiillningsorder och fiir ofrigt skota om sfdant, sorn ej medhanns p % formiddagen.
Allt detta skulle man nog kalla sofveranstrangning~, men med god halsa, starka nerver, stort in- tresse och god vilja - gick det!
En kassorska antogs, sorn jag vill minnas, fram emot vhen, och nasta host tror jag det var sorn froken Wortmann antogs som foresthderska for lagret, hvilket vid den tiden jamforelsevis nHtt gan- ska stora dimensioner.
Nar diirefter froken Osterberg ofvertog Byrgns ekonomiska sida, sorn hon alltsedan sH troget och f~rt~jiinstfullt uppburit, blef en stor borda lyftad fr6.n direktrisens skuldror, och den unga foreningen borjade vinna alltmer i stadgn och lamna barlldomen bakom sig.
Niir efter foreningens deltaga.de i en basar fiir Kordiska mu- seet sorn &amp; fva erh~llos fr&amp;n Ekmanska snickeribolaget ett par massiva ekskarmar, blefvo dessa anviinda fijr afdelande af den stora salen, hvilken diirigenom fick ett ganska prydligt utseende och for- saljningslokalen skild frin direktrisens rum och frdn lagret.
Detta ar hvad jag ur minnet kan anteckna om Handarbetets Vanners barndom.
.
Barnet visade f r h bijrjan kraftiga lifsteckcn och utvecklade sig forvbande hastigt, men det var ocksrri uppburet af den adla stiftarinnans aldrig svikhnde energi och outtomliga for- miiga af initiativ, af sddana kraftiga stod fijr den konstniirliga sidan sorn fru Hanna Winge och froken Molly Rohtlieb samt af sidana rddgifvarinnor d den ekonomiska afdelningen sorn fru Ellen Ankar- svkd, froken Hanna Lindberg m. fl.
I hog grad bidrog afven till framglngen bprdbitriidenas aldrig svikande intresse for saken och arbeterskornas outtrottlighet och till- motesgdende vid de ofta mycket svira och brddskande uppgifter direktrisen m h t e U g g a dem.
Allt dett.a samverlrade dartill att foreningen alltjamt utvidgade fiilten fiir sin verlrsamhet och nta.n att svikta lrunde arbeta for den uppgift, som stiftarinnan frtii borjan forelagt densamma, namligen,: d e t svenska hnndarbetets zctveckling i 7const) 18r.lig och fosterltiltdslc ning 2.
Bliva li " leetz~ood-Derby.
i) fversikt af Foreningen verksamhet * Foreningen Handarbetets Vanner stiftades viren 1874 af fru Sophie Adlersparre (Esselde) och fru Hanna8 Winge tillsammans .med n %gra konstnarer och sakkunniga darner inom hufvudsta- den, i Undamil att i fosterllndsk och konst&amp;rljg riktning for- adla den svenska hemslojden, Aterupptaga och for nutida andam41 liimpa de gamla svenslca miinster och fargmotiv, som forefannos.i v h a allniogeviifnader, nationaldrakter, spetsar och gamla broderier, att gifvs det iinsre handarbetet en mera konstnarlig rilctning och darjgenom iterupplifva sinnet for detsamma samt verka foradlande For dessa sina syften har fijreningen sokt verka: dels genorn att i Stockholm under konstnarlig ledning upprtitta en bgl.8 for monster och modeller, dar a h e n fardiga och pgborjade arbeten samt material forsaljas; dels genom att lamna undervisning i konstvafnad och konstsomnad; dels att genom oubud i landsorten appsokn och frhn glomslsa riidda vardefnlla alster siviil af all~nogekcinnors hem: slojd som ofriga i konstniirligt afseende viktiga textilforeinil saint, diir originaleu ej knnde fol.varfvas, soka ombesorja kopi- ering af desamma; dels att genom utntBllningar och utgifvande af mijnster och beskrifningar B gamla af foreningen upptagna ' arbetssa.tt soka sprida kannednm och intresse for sina strafvanden. '
D % all konstslojd ytterst beror p % tillvaron a£ goda ritningar soch .modeller, blef det nodvandigt att forst och frimst skaffa en god m8nstersamlingJ anvandbar for nutida andamtll, och sUunda skapa en sund textil smakriktning i nationell anda vid tillgodoseendet af hemmens prydnadsbehof.
Handarbetets Vanner satte sisom sin uppgift att motarbeta den falska riktning natursvarmeriet i det kvinliga prydnadsarbetet infort, dar smaken och oftast skicklighet i de konstnarligare tekni- kerna var forlorad och den till ytterlighet drifna efterbildnings- vurmen dodat fantasi och uppfinningsforrntlga.
Man hade forbisett, att det harmoniska och skona i hvarje konstutofning icke uppstgr blott genom den skapande fantasiens verksalnhet utan till form, fiirg och symrnetri fogar sig efter harmoniens lagar och att sddana afven foreakrifvas i och med beskaffenheten af de foremdl som skola prydas.
Dst fanns ej n&amp;got annat val for den unga fiir- eningen an att betrlda ett slags lard vag, att skaffa sig klar insikt i konstens prjnciper inom det ornarnentala omrfidet och att genom rtld och utarbetandet af goda forebilder meddela dem At allmanheten.
.Man sokte genom storre insikter f % dst oriktiga aflagsnadt och i dess stdle satta ndgot biittre, som stodde sig p i verkligen befint- liga fastan bittills forgatna lagar.
bIm efterstrafvade harmoni emellan det nyttiga och det skona.
Det blef med ett ord stil- principernas tid gent emot den hiirskande principliishetens och det tanklosa modets va.lde.
Sina mBnstermotiv har foreningen hiimtat frfin nlinga olika hall.
Att den ledande konst.narinnan, fru IVinge, son1 lange var den ensamt skapande, forst och f r h s t skulle osa ur de rilra skatter bekantskapen med v l r allmcgeslojd erbjod heme, iir helt naturligt., dtl denna icke blott viickte hennes stora intresse fijr sin hanformde fargprakt ntan ock for sin.
stora rikedom pa ornameutala motiv.
De gammalsvenska motiven med sina kraftiga harmoniska f argcr och i rik ornviixling kombinerade monster, sdviil geometriska som efter djur- och vaxtmotiv strangt stiliserade, hafva stiidse tillvunnit sig uppmarksamhet och erkannande.
Piiverlrad af den fosterlandska riirelse, sorn rid denna tid- punkt gjorde sig gzllande sbviil inom konsten sorn litteraturen, uppstod inom vHr konstindustri den s. k. fornnordiska stilen, en yttring a£ den strafvan, som pB 1870-talet sokte p % detta omriide skapa en fosterliindsk stil, hvilken hiimtade sina forebilder f r h nordens forntid bland brons- och jarndldersformerncl i v&amp;rt historiska museum.
Men dH; lya stil&amp; alarig lia inforts eller uppstitt i ett slag utan utvecklnt sig efter hand pi, grundvalea af de.t bestsonde, lrunde dessa fornslrmdinaviskn ornament, upptagna fr8n en langesedan for- ghngen knltur sorn ett uttryck for sin tids karakter, icke racka till att tillfredsstalla det ijlinde behof, sorn det moderna.
afven idealt rikare lifvet lcriifde.
Det blef darfor ej annat an ett valrne- nadt forsolr, som aldrig lrunde s l i rot i den f8r dessa former full- komligt friimmande omgifningen.
De bilda ocksb for fru Winge, sorn janlte professor Aug.
l %almstrom va?
den eom inom testilkon~ten upptagit de fornnordiska dekorntionsmotiven, endast en of verglngs- period till den byzantinska och romanska samt gotiska stilriktningen.
Fijr ofrigt finnns inom den af 2,500 nummer och flera.
tusen rit- ningar bestsende monstersamling, sorn foreningen agef, sh val renas- snnsen i dess italienska och germauska skiftningar sorn Egyptens, Indiens och Persiens ornamentala former samt barocken, rococon, den s.
' k.
gustavianska och kejsarstilen representerade.
Som af ofvanstlende synes, har foreningen i hufvudsak hiimtat sina monstermotiv frbn ddre tiders lronstslojd.
Men f r l n hvilket b %ll an monstren h h ~ t a t s, hafva de dock underg&amp;tt en passande ombildning for sitt nya iindarnHl och lampats efter en ny tids be- hof och forandrade arbetssatt, med ett ord de hrifia pbtryckts sin egen tids pr8gel.
Fastan foreningen arbetat i en forgingen tids stilar, har hon sdledes icke vmit slnf under desam~na utan latit motiven oftast tjana som medel till nya kompositioner och Jamnat frihet Bt den individuella konstnarspersonligheten.
Om man besinnar, hvillien betydelse for bostadens dekorativa utstyrsel den textila 1; ionsten iigcr, Br det ju helt naturligt, att for- eningens rnijn~tersan&amp;~ sksll innehdlln uttrycken af de vaslande smakriktningar, som ph alla omraden inom konstindustrien raskt foljt efter hvarandra under de senaste 25 Bren.
En stidan liiroticl som den textila konsten under det senaste kvartseklet genoinlefvat icke blott inom vhrt land utan afven inom de stora lculturlanderna har dock varit nodvandig.
Jiimte studiet af de gainla ornamentsformerna har afven kamedoman om de bort- glomda gamla.
arbetsarterna gifvit rikare konstniirliga uttrycksmedel At viir egen tids textila konst.
Den nya smaltliktning som, ntgHngen frln England, i vira dagar soker bryta vag for en ny stil och karakteriseras genom sitt ifriga sokande efter nhgot nytt och sorn skrifvit pH sin fana bter- gHng till naturen, har afven inom foreningens monstersamling sins '
representanter.
Genom viixtmotivens ofversiittning till konstform bar man sokt anpassn ' deras egendomliga fiirg- och formsk6nhet fijr det dekorativa iindnm~let rned hiinsyn till material och teknik.
De nya monster med naturmotiv, som aro ett uttryck for denna aya tidsstromning, bara d l a priigel af strang stilisering, dB for- eningen anser att vastens behandling bor grunda sig pR ett lag- bundet tankearbete.
En fast tradition via foreningens arbete har ~ a r i t att, monster- ritaren till fullo bor kgnna de medel hvarofrer konstsomnaden och konstvafnaden fiirfoga, for att en fi~llstiindig harmoni skall uppstZG mellan konstnarens tsnke och sommerskans och vaf verskans hand.
P i detta satt dstras aktning for arbetets utforande, fijr arhetarens personlighet Bfven ur etisk och astetisk synpunbt.
&amp; Ian vill fijr- nimmsa den koncipierande anden Inen afven pulsdagen i den srbe- tande handen.
Detta torde.
ocksi vara skalet hvarfor k h n a r e och alslrare af konstslojd st8 s i oberorda af mdnget foremil, som iir obestrid- ligt vackert i monster och farg, men dstadkommet p l mekanisk vag och infor hvilket man saknar den lefvande manniskm.
Dil - ett a£ villkoren for textilkonstens hojande ar bibringande af konstniirlig bildning och teknisk fkdighet At dess idkare, har Handarbetets Tanner allt ifrdn sitt stiftande utvecklot en betydande pedagogisk verksamhet.
Flera af foreningens intressernde med- lemmar semlade i smarre aftoncirklar unga darner omkring sig for att undervisa dem i de nya arbetssatten och sprida intresset darfor i vidare kretsar.
Undervisning i somnad, vafnad och knyppling har l h n a t s dels At foreningens medlemlnar dels i t ett stort antal elever och arbeterskor for att utbilds dessa till verklig konstniirlig skick- lighet, som p i ett lyckligt satt kunde forens handtverket med .konsten.
Under h e n s lopp har foreningen allt mer vidgat sin undervisande verksamhet, den har sjalf lart i det den undervisat, den har sokt hoja sitt eget arbete pi, samma gdng den viickt och odlat smak och stilsinne hos allmanheten.
Bland uttrycken for denna strafvan var anordnandet af enklare modellserier, afsedda att genom hush~lningssallskapens forsorg spridas i landsorten; lilrasfi ditsandes lararinnor, Born afgiftsfritt lamnade underrianing At elever blott med villkor att hvarje elev i sin tur sknlle forbinda sig att lamna undervisning At tvenne andra personer.
' Behofvet af en grundlig metodisk kunskap i alla de s m i finesser, s o n tillhora ott verlrligt konstbroderi, foranledde foreningen
vafverskpr, sommerskor och knypplerskor i landsorten nppsfiktes och vidtdades att for n i g m tid bosatta sig i hufvuilstaden for att diir lamna undervisning och sederinora i sina respcktive heinorter iitaga sig arbete - for fiireningens rikning.
Forlusten af den fria rescbiljetten har varit fiir foreningens striifvanden utomordentligt kiinnbnr, dP hiirigenom mojligheten att idka studier och att meddela undervisning, att utdela och Irontrollera arbete i landsorten, samt det icke minst viktiga, att besoka husflitsutstallningar i skilda delar af landet, i viisentlig miin hammats, till stor skada for det fosterliindslca syftet.
Ar 1875 besokte artisten Jakob Eulle, en grundlig kannare af den gamla allmogeslojden, for fijreningens rakning sin hemort Sk&amp;ne, dels for att uppkijpa gamla vafnader och broderier, dols for att lara de gamla arbetssgtten samt for inledande af arbetsfiirbin- delser.
I ett bref till fru Adlersparre skrifrer han om denna sin mission: ~ A t t ffi det s&amp; bedrifvet som ni tiinkt er saken iir hogst tvif velaktigt, emedan befolkningen pB starkt skdesproducerande orter har for mycket att sysala med jorden och diiriganom liitt tillfiille till nodtorftigt uppehiille samt dessutom iir nigot trog, dd det giiller nlgot nytt, och llytt core net ntt hdr s h i i l s o ~ u iifcmallt i Skbne stitfa i g h g gn) nwtaldags a.rbete~z.
Den omstandighet att jag kommit i tillfalle att lara mig viifnadssatten var niira nog en slumpw.
Sedan berattar han, att han kommit till ett rikt bondfolk, diir husets dottrar ho11o p i med sntirvafnader, ~ d e l s for att gora &amp; got skildt fr %n den vanliga sysselsattningen, dels for att anvanda den ofver- flijdiga tillgfing p % ull som fanns; dessutom tyckte mor: ' ntt tle gZi.171~ kztnde clifua Eitet snbrt, sorn Iton i siu ul~gdom uiift sh wqcket af ' n.
Sedan lian vidare fijrklarat snlrvtifnadens teknik, fortsiitter han: ~ D e t var eder mening ntt fd denna viifnad i gihg har som hus- slojd, men det har sina svhigheter, s o l.
jag f o ~ u t namnt, dess- utom Bgn de i allmhhet for tr %nga bostiider, fiir att tilldta plats for vafstol under vintern i sin3 med eldstiider forseddn boningsruin, hvaraf hvarje familj ej har mer iiu ett, hvad som viifvev till eget behof vafves om sommaren i uthus, kallrum och loge)).
Herr I h l l e omtdar sedan: ~ H v a d fargningen hetriiflar, iir jag ofvertygad om, att det nappeligen i hela Sverige fgrgas battre an i Lund.
Jag har hos en frlrgare kkerlund bestiillt nAgra fiirger, som nurnern sHhn begagnas, niimligen dkta bldtt, mellan blht t, 7jlublfitt sarnt den ofta omtalade krappriitla, en fiil.g som for narvarande ar rent sf fijraktad och som sedd ensam ej ar lysande nogi men som t i l l s a ~ m a n s med andra farger ar den mest angeniima af alls roda farger och diirtill '
iiger tvenne skskildt utmarkta egensksper, ngmligen, den ar iikta, forandrar sig foljaktligen ej det minsta utan genom notning sanlt ar mycket billig,.
Herr Kulle skulle afven siitta sig i forbindelse ined ndgon eller nigra spetsknypplerskor.
Sedan han omtalat ratt alla aldre kvinnor kunna knyppla, men endast smala, grofva ' spetsar ' till eget bruk)), namner ' han att det and&amp; ej lyckats honom f H dem att Btaga sig knyppling ~ s t d a n den onskas till Stockholm, mndan- tagandes en kvinna i Glelnlninge och en i Valleberga, hvilka nn arbeta med foreningens trBdr.
Detta bref visar blott ett exempel pb de svgrigheter, under hvilka foreniagen arbetade for spridande af htresset for dess syfte - hemslojdens Hterupptagande och moj- ligheten att kunna Bt allmogens kvinnor i landsorten gifva lonande arbete, under full kontroll ofver arbetets beskaffeahet.
Detta var faktislct borjan till den industri, s o n f. n. existerar i SkBue och Dalarne.
Vid deana, tidgunkt ofvades knypplingen endast for nationaldraktens behof i stycken pH r21 / 2 kvartersr langd.
Sedan dess hafva Qrligen skona alster af denna vackra konst van- drat till foreningens byrB och darifrhn nt i vida viirlden.
I olika delar af landet hafvn numera minga allmogekvinnor sin bergning genom att arbeta for ' foreningen.
SQlunda vafvas band inom JSimtland i Offerdal, i Helsingland i BjurHker, i ~stei.~ijtland .och Halland.
I Helsingland forfiirdigas broderier och spetsar i Delsbo.
Friin Dnlarne forslrrifva sig randiga gardiner i rosengiing, broderier och spetsar, frhn VBstergotland yllestramnlj, frHn Sodermanland linnestramdj.
Inom SkAne h.ar foreningen ej mindre tin 50 arbe- .terskor for ' spetsknyppling, knytning, broderi, fransfliitning och konstviifnad.
I Stockholmstrakten vafves jntestramalj och i sjdfva Stockholm har foreningen sina skickljgaste konstvafverskor och konstsommerskor.
I asbetsloner utbetalades under foreningens forsta Br till ' ar-.
beterskor i Stockholm och landsorten o~nlrring 2,500 lrr., nuder 5r 1885 kr.
15,286, 1895. kr.
30,534 och under Qr 1898 lcr.
31,900.
- Redan pB heinslojdsutstallningen i Stockholm 1580 kunde for- eningen framvisa prof pF1, en rilrhaltig saibling &amp; terupptagna gamla arbetssiitt, sBsoln rosengBng, munkabalte, krabbasnhr, dukagHng, rod- lakan, flamsk (gobelin), flossa, transad flossa, flossade ryor, skalblad eller opphiimta saint randig f6rkliidesviif och bandviif .. &amp; 1884 be- sokte foreningens ordfornnde BohuslSin och hemforde darifrgn gainla tiickek i praktiga monster och egendomligt vkfsatt, ~fingkedilf)) kallad.
Fibst 1886 Iyc !xdcs man £3 rerla pK den enda vii.fvers1ca i Sve ' rige, ' - -
sorn kunde rafva finskevdven, och sedan behofdes ocksA myckeli ofvertalning for att utverka till&amp;telse for en af foreningens vafverskor att fil kommzr till henne och Iara sig detta stiitliga och intressanta vhfnadssatt.
Det sar, kan man saga, i elfte timmen det riiddades undan forintelse.
Alla ofvannii~nnda vafslag s p a s vnra inheinska af Alder.
Sverige och Norge Bro de enda land i Europa, d8r haute-lisse-vafnadens under aldre tider vidt spridda konst bland allmogen bevarnts till vlra dagar.
I Tyskland utdog den redan i borjan a£ 1600-talet.
Under 1700-talet har man hos oss ofvat denna konst i Halland, Viiutergot- land, Smgland och mojligen i Dalarne samt Sk %ne, hvilket landskap framfor alla andra hnr a r m af att hafra bevarat denna art af viif- nadskonst till v&amp;r tid.
Foreningens strafvan har ocks8 varit att i vidstracktaste m %n iiterupplifva denna iidla vafnaitsteknik, och har foreningen sett sinn bemodanden kronas med framgiug sB att fririn en ringa borjan, dB man i en frAn Xordiska museet h a d uppriitt- stiiende viifstol, okunnig i vafnadens teknik, med stoppning siikte framarbeta miinstret, nu ser sig i stiind att vAga sig p % sB sv %ra uppgifter som figurframstallning~.
Pid ett besiik i SkHne &amp; r 1883 anstallde direktrisen froken Fleetmood en ung bondflicka for att p i f oreningens byr&amp; utfora arbeten i den gnmla slciinska haute-lisse- tekniken, ~flamsks kallad, hvilken vackra konstart flickan p&amp; direk-.
trisens uppmaning lart a£ sin mormor.
Snart nog inofvades flere vilfverakor, och friin och med utstallningen i ~ 6 ~ e n h a m 1888 n ut fordes haute-lisse-vafnaden i storre utatriickning.
Stort intresse till- drog sig den forsta storre haute-lime-viifnaden, en Bogslitesboncld, sorn i vafstolen forevisades allmanheten vid hostutstiillningen 1890.
Efter denna tid har friln foreningen miinget stycke flamsk vandrat ut i viirlden, frln enkla dynor och stolsbekladnader till stora viigg- bonader.
I Ar har for varldsutstallniugen i Paris utforts en stos tapet med landskaps- och figurmotiv, ~ K r a f t f i s k e t ~ efter, kartong af artisten Carl Larsson, hvilken tapet ar den forsta egentliga figur- framst8llning som utgbtt hiirifriln.
I dessa sina haute-lisse-viifnader har foreningen forsokt f r b h ~ l l a enkelhet i firg och linier med in- skrankande af fargschatteringar och bisaker, som kunns stom in- trycket af en strang ytornering.
I samlnanhnng harmed m l namnas, att foreningen 1504 oppnat en afdelning for gobelinlagning.
L e t dlirefter exponerades den forsta lagade tapeten, och det hade lyokais foreningen att tilliigna
41 7 sig lconsten sB val, att det var vanskligt upptlicka hvar de slsadade dela-rna befunnit sig.
Men ocksti har f6renin-gens viifliirarinna, som afven f orestfir gobelinlagningen, i franska statens manufaktur af gobelin i Paris sarskildt studerat s&amp;viil sjanlfva vafnadstelcniken som olika reparationsmetoder.
Sedermera har restaurerats stora tapeter for sBval H.
M: t lconungens, som svenska statens och enskildes riik- ning, och sysselsattas numera Hret ?m vid pass sju personer p i detta arbetsomr %de.
Det tekniska arf- fiireningen frBn den n~stforflutna tapisseri- arbetets tid mottog var korssty&amp;et.
Dess forsta forviirf blef se- dan den af fru Winge uppfunna nsn&amp;rsominen)), hvjlken syddes med silke och redgarn p&amp; ripsriifnad och .som under foreningens ' forsta %r vackte ett berattigadt uppseende.
Bland gamla dB for allm$in- heten okanda teknilrer .iterupptogos sedermera efter hand vingHkera- som, tvistsiim, plattsom, pfilaggsom, lappsom, utdragssom, fliitsom och schattersom, hvillsa somna6sarter mycket ofvats och numera fBtt en oinfattande anviindning.
Otroliga voro de svtirigheter, som motte under de forsta Bren af fiireningens tillvaro.
Bland andra den att skaffa liimpligt material i en tid, dB alln stoffer och garner lyste i slrriande anilinfarger.
DBrfor 1cunn.a de forsta arbetena i f arg och inaterial ' ingalanda till f ullo b etrnktas som uttry ck f or hvad de ledande krafterna afs %go ntan snarare sBsom en opposition ' mot - en dB harshande srnakriktning.
Somrnaren 1883 gjordes studieresor af froken Rohtlieb till Da- lame och af direktrisen fr6ken Eketrii till els sing land.
F r i n Dalarne hemfor.de froken Rohtlieb m b g a " mtirkliga forem81 med olika telr- niker, hvilka f i t t en rilc anviindning inom foreningens moastersnmling.
Af froken Rohtlieb ngptogs och utarbetndes bland annat den s. k. dalsomnctden med inotiv efter viifda och syddn monster frin dal- driikten, hvilka rika och intressanta inestadels geometrislsa monster under en lBng foljd a£ fir varit och aro af alliniinheten mycket om- tyckta och anvanda.
Froken Eketra medforde frln sin fiird till Helsingland spetsar,)) orngBtts- och lakanshufvor~ frdn Delsbo, utsydda i korastyng med fagra monster i rutor, stjarnor, hjartan BEvensom blommor, stilf~lllt behandlade, samt prof p % en alldeles sarskild art af plattsom, sadan .garnmnlt lrarakteristisk for Delsbo.
Denna arbetsart, som af for- .eningen kallas delsbosom, utofvas i sin hemort annu den dag som i dag Br, ooh bondkvinnorna rita shlfva sin * ytterst originella, iderilia och i ofverensstaminelse med teknilsens fordringar stilriktiga monster.
Att traditionen iir en onmbarlig lifsluft for en snqdt ntvecklad folk-konst, diirom bara dessa broderier till fullo vittne, ty de korn- positioner, med hvillia delsboforkladena och dukarna prydas, iiro alla prof pb den lnest lagbundna orgnniska ntreckling af monster- motiven.
Denua allmogeslojd med sin siiregna i blgtt eiler rodt bomullsgarn 139 linne ntforda teknik, som fiireningen lycknts bevara och ' nppmuntra, ntgor ett vackert prof pii hvad en fint ntvecklad formgifning, parad med en rik fantasi och uppfinningsformiiga kan Bstadkomma.
PA detta satt ha intresserade foreningsmedlemmar genom sitt ar- bete gjort en gyllene insats i foreningens utveckling genom att hafva stycke ' for stycke fr8n skilda orter sanmanfort och till en helgjuten bild samlat den gamla nationelln textilslojden och lalnpat den efter en ny tids kraf och siliunda ltinlzat snmman de afbrutua tritdarna - nutid med det forflutna.
Sb mart Handarbetets Tiinner biirjat vi-ixa in i sin refor~nerancie nppgift., vidgade den ocks5.
sina arbetsomriden.
Kedan under de forstu, Aren af sin verksamhet borjade fvreningcn iigna sitt arbete, ' lt Sterupplifvande af den kyrliliga tcstil-lionsten, hvilken under 1.700-tslet upphbrt att vara kyrklig, under 1800-talet att rura konst.
Genom s t d i e t af forgrringna tiders mfisterrerk .siikte man gorti sig fiirtrogen med iildre tiders religiiisa och konstniirliga nppfattning, for att cliir~zt~i finna l e h i n g och insikt i den fromma och r6randa symbolili, som ligger t.ill gnmd f6r altarets prydande och gifver en inre betyclelse fit dess ornamentik.
Som hufvudprincip fiir skapandet 1 6 detta omrilde giiller att kompositionen fralnfor allt bor bars en religiiis priigel och sAriil till f6rg soin monst.er hafra en symbolisk bet~delse; koasten biir endast Yarn ett medel att uttrycka den religiiisa i d h.
Ledd af studiet i medeltidens kyrkliga konst har foreningen sokt folja cle diiri mgifna lit~ugiska lagar, som Hro gemensamma fijr den protestantisku och ka- tolska kyrkan.
De liturgiska fiirgernas innebvrd iir numera all~niint antagen af dem som sysselsatta sig med paraalentik.
FQrgerna iiro hvitt, rodt, gront-, violett och svart.
De hafra en sArskild racker hetydelse i deb de betecknn det andlign iilnehlllet af kyrkodrets olikn tider.
Foreningens fiirsta betydande arbete pB detta omride var den altar- spets som Ax 1882 komponerades sf frn Winge, afsedd ntt pryda, hogaltaret i Uppsala domkyrka.
Denna altarspetsutgur ett bestdende prof p i till t d e och form iidelt, till syfte heligt arbete, genomfordt
med d0n pietet och kiirlek till ' iimnet som allena betingar ett godt resultat.
Efter denna tid bar allmanhetens intresse att pryda sina.
.
.
.
forsamlingars kyrkor i bog grad vackts. '
' D&amp; paramentiken iir ssB, att ssga en vetenskap f i r sig ocli fordrar grundliga studier, beslot .foreningens styrelse.att siitta direk- trisen froken Branting i tillf&amp;lle att gora en studieresa till Tyskland ' for vinnande af - insikt och erfarenhet p i den .. kyrkliga konstehs arbetsf alt..
.
' FrBn Handarbetets Viinner ' har under h e n s lopp utgBtt ett stort antal till ' utforande skviil enklee som dyrbarare parament ' och hrligen ntforas m h g a kyrkliga bestlillningar.
Sin f6rata princip att verka genbrn lLnoidnandet af ktstiillnin-.
.
gar har Hindarbetets Vanner forblifvit trogen.
Under sin forsta tid deltog den ofta i " husslojdutstiil1ningar inom landet hvarvid soinad, viifnad och knyppling utfordes af fr&amp; foreningen itsanda personer for att visa och vacka intress6 for arbe- tet i foreningens syften.
Omstandigheter hafva gjort att dessa ' ut- stiillningar .numera viisentligen insk-riinkts till de Hrligen Aterkom- m a d e tv&amp; B tre soin anordnas p&amp; foreningens byre for att.
visa dels nya rnodeller dels f r h byr&amp;li utghigna och ' af dess kwder utforda arbeten.
Hmdnrbetots VSinner hsr iifven med framghg delt ' agit; i ut- stallningar i utlandet.
1876 i Filadelfia, 1877 i Kristiania och Amsterdam, 1878 i Paris, 1879 i Kopenhamn och Lohdoli, 1882 i London, 1884 i Kbpenhamn, 1888 i Kopenhamn och Glakgow, 1892.
.
i Miinchen, 1803 i Chicago, 1898 i Helsingfors.
I studieiindamil ha ntlandets museer och konstmstalter flitigt besokts af f iireningeus ledande och- arbetande krafter och forbindelser knutits bland annat med m8n stisom Jacob Falke, Julius Lessing, Sir Philip Owen, Ales.
Schnutgen, Justus Brinckmann, hvilka gjort Handmbetets Viinners striiivanden lriinnda utom vlrn egxia 1anda.mken.
Till konstindustrimuseerna i Wien, Berlin, Stuttgart, Miincheh och Dresden har fiireningen p % begiran lamnat modellsamlingar af.
.
textilf orema.
Under Brens lopp ha foreningens samlingar af lildre textil- forem3, skankta och inkirpta, vuxit sH att den nu omfattar cirka 920 nummer.
Pristiiflan foranstaltades 1885.
1: o) Flirglagdt monster till v&amp;fd rnatta 1: sta pris 200, 2: dra.
.
pris 100. '
. '
2: o) Farglagdt monster till gardiner vdda eller sydda.
1: sta pris 150.
2: dra pris 75 kr: 3: 0) a Broderi eller viifnadsmonster till foremlll efter eget val.
Pris 50 kr.
1895 inbjodos till enskild pristiiflan fru Anna Boberg och ar- tisten herr Gunnar G: son Wennerberg.
Hmne: Kartong till tapet att utforas i gob ' elinviifnad, afsedd for IS07 &amp; rs utstallning i Stock- holm.
Pris 150 kronor.
Handarbetets Vanner har utgifvit flera smtlskrifter.
Dels be- skrifning pB utforda storm arbeten, dels ~Forteckningar pA gamla arbetssatt~, dels ~Forslag till slojdkurser f ~ lararinnor r och barn)).
, Den kvinliga hemslojden i Sverige~ etc., ~Xonsterbok for slojd- undervisning i hem och skola~, 3 hi&amp;., i samband med &gt;) Tidskrift for hemmet)), ~Textilalbum~ 5 haft.
iifvensom sartryck ur Sv.
Slojd- foreningens meddelande D om kyrklig textil konst P - Slutligen har genom Tidskrift for hemmet en serie uppsatser, redogorelser, monster samt ofversBttningar publicerats, daribland delar af den pb sin tid epokgorande skriften, Die Kunst im Hzruse~ af Jacob Falke, hvilken iifven hos oss verksamt bidragit till vacknndet af intresse och biittre insikter vid hemmets prydande.
Handazbetets V-ers onskan ar nu att genom den tilliimnacte tjugofem %rsjubileumsutstii1lningen gifva en sL vidt mojligt iskiidlig bild af dess har ofvan skildrade 25-Briga verksamhet, som framgdtt ur ett verkligt ideellt behof och aldrig afsett egen vinning utan allmiint gagn.
Val kannande svagheter och blister i mBnga dseenden, hoppas dock foreningen att det arbete som under dessa fir utforts skall .utgora en bestsende grund for en fortsatt utveckling a.f svensk textilkonst.
.
Foreningens angeltigenheter ombesorjas af en styrelse besttiende af 9 ledamoter - med lika antal suppleanter - hvilka sinsemellan fordelat sig i tvenne sektioner.
1: sta sektionen konstutskottet for de konstnarliga, 2: dra sektionen ekonomiutskottet for de ekonomiskrt goromiilen.
H.
K.
K.
Kronprinsessan Victoria ar sedan Ar ISSS forenin- gens hedersordforande.
Hedersledamoter: H.
K.
H. Eronprinsen.
H.
K.
H.
Kronprinsessan.
.
H.
K.
H.
Prim Eugen.
Sir Philip Cunliffe-Owen t 1894,.
.
421.
- Bofrath Jacob von Faike f..
.
...
.
.
Fru Sophie Adlersparre.
1895..
.
Fru Hanna Winge t-1896.
.
Mrs.
Anna Fleetwood-Derby.
Proken Carolina Norstedt t 1894..
-, ' Froken Lotten von Kraemer ...
Foreningens forsta ordforande var dess: s t i f t a r h a fru Sophie Adlersptirre, f. Leijonhufvud, fr&amp;n .1874- 1887..
.
.
.. Fru Anna Wallenberg, f. von Sydow,.
foreningens .nuvarande ... .ordforande, fr. 1887.
Foreningens forsta styrelse bestod af foljande personer: Fruar S. Adlersparre, H. Winge, E. Ankarsviird, F. Limnell, froknarna M. Rohtlieb, H. Lindberg och A. Fleetwood.
Nuvarande styrelsen best&amp; af foljande personer: Fruar A. Wallenberg ordf., E. Odelberg v. ordf., C. Curman, F. Claeson, K. Clason och S. Wising.
Froknarna M. Rohtlieb, S. Gisberg och H. Widmark.
Suppleanter: frpar A. Lilliehook, C.
Grund- strom, I. Petersen, E. Rudbeck och E. Prestadius, froken J. Le- visson sekreterare, K. Cardon och M. Leijonhufvud.
Nuvarande re- visorer: frmr Lotten Edholm, Anna Frestadius och kommerser&amp;det H. Rehbinder.
Direktrise~: Friiken ~ n n a Fleetwood ' 1874 -- 1884.
Fru Ingeborg Petrelli, fodd Eketrii, l884-l89l.
Froken Agnes Branting 1891, foreningens nuvarande ledare.
Froken Alma Osterberg, byr&amp;forestbderska fr&amp;n 1878, ekono- midirektris sedan 1888.
Byr&amp;personal 26 personer.
De medel, hvarmed utgifterna for foreningens verksamhet be- stridas, aro: Statsanslag fiBn 1185-1876 1,000 kr., frBn 1877-1 8 % 1,200 kr.
kligen.
Ett ' slirskildt anslag fijr deltagande i utstallningen i Kopenhamn 1888 utgjordes af 500 kr.
H~~sh&amp;llningssallskapen hafva under Bren 1876-1888 liimnat bidrag med en sammanlagd summa af 18,200 kr.
Ledamotsafgifter: f r h 1874-1877 utgjorde ledam&amp;safgiften 3 kr., sedermera 5 och berattigar till deltagande i lotteri, friaibesok p&amp; foreningens utstdlningar samt afgiftsfritt l&amp;n af foreningens mo- deller under 2: ne dagar.
ForsBlda varor 1874 - 1875, 3,863 kr.
1898 86,391 kr.
+ ',
Enskilda donationer: 1891 af David Carnegie kr.
10,000.
1895 af Emma Benedicks kr.
5,000. k 1887, dH fru S. Adlersparre afsade sig ordfiirondeskapet, ansig sig styrelsen bora och kunna hedra heme genom stiftandet af ett pris 100 B 200 kr., ~ a t under t namn fru Adlesprtrres pris vid foreningens irsmote tilldelas en kvinna inom eller utom foreningel; som enligt styrelsens h i k t siirdeles framjat svensk textilsliijd.
Dessutom har hvarje %r 1882 - 1898 utdelats ett ~arbeterske- prim viixlande mellan 50 och 100 kronor.
So$a Gisb erg.
F R E JA-MAGASINET 18 ~ u m l e g h r d s g a t a n 1 8 18 GrC&gt;tgatan 18 (11 ?l vi $11 $1) $1) Vi erhiillas fotografier h ~ mig.
s it !I) 8 st. ranliga visitkort endost 2 kr., G st. kabinettskort 8 m 3 l ~ r.
50 ijre, 12 st. 5 kr,.
25 Bre.
S st.)) Alf)) endast 1 k r.
Levereras eftek hvilket som helst iusiindt portriitt.
Miaa fotogrnfier blekna aldrk.
$ti p III j&amp; 41) Q 4) !I!
Tillfredsstiillande likhet med det inssnds portriittet ga- $ ranteras.
4) 4) w Fotografiernn Btertagas, om de.
icke iiro till lags.
Q 8 D 41) Fotograf P. SLEJ, CII O ' q, Hurup, Danmark.
41) 41) 4 4 1) ~~33398883s3338888 ' s8 ' s0 8s88BBs88983a.3898sSa8&amp; Pianoundervisning - meddelas af - = Engelbrekt.sgatan 5, - tr. une des revues les mieys faites en langue frangaiae, L ' HuwanitS Nowelie, publie sous I&amp; rubrique)) IJ~VRES a r &amp; m ~ a s r, des comptes rendus de tous les livres scientifiques e t litthraires en toutes les langues.
Les auteurs et les kditeurs de ces ouvrages en notre pays ont donc intkkt i envbb$er tout.ce qu ' ils publient B L ' Hunzanitd Nouveile, 15, rue des Saint-PBres, Paris.
Cette Revue envoie le numkro justificatif. "
B ARW AN GENS antiseptiska Vademeeum munnens, tlndernas hudens v&amp;rd fiir m. nl.
ocli PA begiiran af Aktiebolaget B n r n i i n ~ ~ n Trkiiisku s Fublili 11nr j rig inkiipt yrofver d niigra i handeln fiirekninrnand?, Ironc * outrc~rniit!
lilunrattt ?u: Tademecnm, Dentolin.
Stornntol, Gahnelit, Axytlol och.
A?
~ ~ p t 0~11 o l anstalt.
jamfiirnnde unders6l; llingar ot ' ver clclras fiirinkg,.u, art dii~la bektcrier 0c.h.
att hindrn bakteriers utveckling.
1) ewsa u~~iler.
; iil; iiin,nar Lafrn skett undcr ensartade forhiillanden fiir de olikn Innnvattnen.
sliviil h r a ~ betriiffar i mun- vattnens utapiidningsgrad 0c.h t r m p e r a t n ~ soin ~netodeii for nndersiiknin- game oeh cle anvnnda bakrerieli~zlturernap ~notstmrlskraft.
Resultaten af ctessa undersiikningar framgri at ' nedun+titende tnbeller Leg. Liikare, Amanuena r. Karol.
1ns: itnters Lyg.
aftlrln.
Adresser: 54.
Fredrika-Brerner- F6rbundet: Dro t tningga f an Rikstelefon 27 63.
Fiirbundets b p i iippen 11-4.
- -.
Allm.
tel. - 18 16.
F. V. 0.
Centra / byr&amp;: Stora Nygatan 36 Rikstelefon 15 46 -- Alhn.
tci~t ' o: i S i 13 iir under vintern iippen alla helgfria dagar, tttom iiirclagar.
Eor hjdlpsuliande k1.
J0-11.
', - kl. 10-4.
Feningen Handarbetets vdnner: Brunkebergstorg 18. oppet 10-4.
- -- - -.
- - - .- - - Stockholm, Attonblndets tryckeri.
1B '; lb.
