# ID: svediakorp-per1747
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,521
# sentences: 1,108
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 44 (1087) VÅR FRAMSTÅENDE iextil- " konstnärinna fru Thyra Grafström firar i dagarna sitt 25-årsjubileum, och en af hennes kända kolleger, fröken Lilli Zic- 20 DE å r g.
TORSDAGEN DEN 31 OKTOBER 1907: Thyra Grafström, född Boklund.
1 ÄN ETT KVARTS ' ER sekel har förflutit sen början af den inhemska textil- konstens återuppblomstring, och ännu är dess saga oskrifven.
Den går som hörsägen från äldre och till yngre och tystnar småningom, utan att kanske någon finner mödan värdt att forska i dess spridda källor.
Eller skall man tolka den på sådant sätt som främlingar upp- fatta saken?
Men skall något skrifvas, må det skrifvas, medar, ännu allt är i friskt minne, och innan de medverkande för alltid lämnat skådebanan.
Stoffet bör samlas just från dem, som af erfaren- het kunna tala om stridens mö- dor och om segerns glädje.
Och vår textila konstslöjds genombrott saknar icke sina skuggor, om ock det för de unga, som nu träda in i arbe- tet, ter sig som idel solljus.
Den mark, som då bröts efter att ett hälft århundrade hafva le- gat obrukad, var igenväxt af fördomar och motverkande smak- riktningar.
Och i denna första början, då både medel och för- slående fattades, voro blott så mycket mer personligheter af nöden, som kunde arbeta för arbetets egen skull och åsido- sätta sig själfva och sin egen fördel.
Fast endast adertonårig, säl- lade sig Thyra Boklund med friskt mod till dessa genom sitt inträde vid Handarbetets Vänners byrå, och under fem- ton års oafbruten verksamhet visade hon sig som en af dess ihärdigaste arbetskrafter.
En af de ledande personer, som den tiden stodo henne nära, fäller om henne det yttrandet, att " hon var en sällsynt dugande kraft och en af dem, som i hög grad bidrogo till Handar- betets Vänners framgång ".
Och i ord som dessa ligger en undermening, hvilken alltför ofta förbises, då den i dess ställe borde beaktas.
I regel framträda de ledande krafterna all- deles för mycket och få genom sin framskjutna ställning nära nog ensamt erkännande för ett företags framgång.
Men hur skulle dessa kunna komma till ett lyckligt resultat med endast oförmågor till medhjälpare?
Och äfven om den ledande har mera ansvar och visserligen sitt M ATELIER dryga arbete, ha medhjälparne sitt icke mindre ihärdiga och förtjäna i icke mindre grad tack- samhet och erkännande, i all synnerhet där det gäller en verksamhet af så nationell be- tydelse som den inhemska textilkonstens be- varande och utveckling.
Då fru Grafström 1897 afgick från Hand- arbetets Vänner, innebar det steget icke en för den textila rörelsen förlorad arbetskraft, utan tvärtom förde detta till ett viktigt genom- brott.
Hitintills hade den konstnärliga rörelsen haft inom Handarbetets Vänner och några få nästan privata konstaffärer sina mycket starkt begränsade verksamhetsområden.
Allestädes eljes leddes ännu den stora allmänhetens smak af tyska och danska affärshus.
kerman, har med anledning hära i nedanstående artikel velat vär- desätta fru Grafströms betydande insats i vår konstindustris på- nyttfödelse och uppblomstring.
J Men med fru Grafströms själf- ständiga verksamhet, till en början i egen affär och än mer efter hennes öfverflyttande in- om Nordiska kompaniet, började den konstnärliga slöjden in- tränga i den allmänna affärs- världen och mer bröstgänges söka upptaga kampen mot ut- ländska banalitet er och en för våra nyväckta stilbegrepp främ- mande lyx.
Det var intet ringa ting, då den inhemska affärsvärlden visade sig tro på den sven- ska textilkonstens egen bär- kraft.
De smärre affärerna hade ditintills stått för iso- lerade och därför tveksamma om att våga bryta ned det häfdvunna, och höllos härige- nom tillbaka, på samma gång de själfva förblefvo orsaken till att allmänheten allt fort- farande tillbakahölls från smak- utveckling i inhemsk riktning.
Nu repade äfven dessa mod och drogos medvetet eller omed- vetet in i en mera konstnärlig och förfinad riktning.
Fru Grafström blef alltså den länk, som sammanband föreningsväsendets ideellare verksamhet med det rent mer- kantila.
Och häri ligger fru Grafströms viktigaste insats.
In i verklighetslifvet och ut på egna vingar måste allt för att bli beståndande.
Förenings- väsendet är i grund och botten blott ett tillfälligt hjälpmedel, FLORMAN FOTO.
där det kräfves att genomföra, hvad som ännu icke själft kan slå igenom, eller hålla uppe det som eljes skulle gå tillbaka.
Där någonting kan existera af sig själft, är föreningsstödet ett utnyttjadt hjälpmedel.
Lång tid har ännu vår textila slöjd till dess.
Men uppkomsten redan nu af handels- hus med konstnärlig ambition ingifver fram- tidslöften och har sin särskilda mission att fylla redan i banbrytandet, i så fall att den gagnar den inhemska arbetsskickligheten i vidare kret- sar och tillför den en yrkessysselsättning, som härigenom växer sig stark och gör sig gäl- lande.
Ty till handelshusen måste slöjden och måste där tekniskt, konstnärligt och merkantilt kunna hålla sig uppe i lifvets gilla existens-
IDUN 1907 — 542 — kamp.
Eljes afstannar den i ett öfvergående mode och sopas åter bort af tiden.
De stora handelshusens förfining och för- svenskning medföra de smärres.
Vår kunnig- het och tid kunna då omsättas i verksamhet och välstånd.
Då bär vår utbildning frukt.
Då får vårt arbete sin mening.
Och det är detta vi gemensamt sträfva för, hvar och en med sina medel.
Och att denna dagens sträfvan drifves af konstnärlig ambition, bevisar dess egen och landets höga ståndpunkt.
Att fru Grafströms förmåga beaktades och uppskattades, framgår tillfullo af de offentliga uppdrag, som lämnades henne, då hon kallades till arbetande medlem i bestyreisen för 1897 års konst- och industriutställning i Stockholm och till medlem af dess jury samt att ordna Stockholms stads utställning i Gäfle 1901.
Dessutom har hennes verksamhet tillfört henne åtskilliga diplom samt guld- och silfver- medaljer.
Men den, som pröfvat på det, vet att det till synes lugna arbetet har många tunga och modfällda stunder som, äfven om man icke söker, dock ge behof att möta erkännande från andra, för att kunna säga till sig själf att mödan icke varit fåfäng.
Därför känner äfven jag mig manad, bland säkerligen många andra, då fru Grafström i morgon fredag på sin födelsedag äfven firar minnet af sin 2 5-års-arbetsdag, säga henne ett lycka till!
i fortsatt sträfvan för det inhemska textilarbetet.
L l L L I ZlCKERMAN.
I ftyifningsdagar.
Af L a u r a Fitinghoff.
II.
Om " s t ä d s e l ".
F ÖR ATT de otaligt många " småkurserna " i hem och hushåll må kunna komma till stånd och bli till verklig fromma för dem det vederbör, både matmor och tjänarinna, fordras dock, att man från början äger en bestämd tidsberäkning för kursens genomförande.
För att återigen nå dit, tarfvas att vi återgå till det gamla, nu nästan bortlagda städselsystemet.
Jag hör, hur de husmödrar, hvilka varit en- dast allt för belåtna med att ögonblickligen kunna befria sig ifrån " okunniga, fräcka varel- ser ", ge till ett harmens utrop.
Jag hör, huru tjänarinnor, hvilka ständigt råka ut för " otur " i tjänsten, fnysa af förakt och vedervilja vid blotta tanken på ett dylikt, för den ena parten tryckande, den andre odrägligt tvång.
Men jag vidhåller det oaktadt bestämdt mitt på erfarenhet grundade påstående.
Skall man en väg fram med en börda, den må nu vara lätt eller tung, så gäller det att från början ha rätt grepp på den, med be- stämd tanke på det mål man skall nå med den.
Man bör erinra sig att bördan, ej minst för tjänarens vidkommande, ä v e n innehåller en del af den ranson, af hvilken han skall lefva och existera.
Både husbondfolk och den tjänande måste besinna, att man för egen räkning alltid får något med i det burna lasset eller den gifna lefnadsbördan.
Kastar man den i vrede eller otålighet ifrån sig, så gör man en för sig själf mer eller min- dre kännbar förlust.
Husmodern nödgas i sitt hem i utbyte taga emot ännu en flicka, med hvilkens uppfostran, anlag och vanor hon är pinsamt obekant, och därtill få rykte om sig att aldrig kunna behålla sina tjänare.
Hon, som flyttar, lämnar därvid sitt säkra lefvebröd, hon irrar kring utan tygel och råkar därunder Vmaaa alltför lätt på afvägar.
Den ständigt flyttande tjänaren får den fula fläcken på sig att aldrig kunna behålla en plats.
Därför upprepar j a g: bestäm kursens längd och gör aftalet fast redan från början medels städsel, om ej på år så på halfår.
Det vore underligt, om matmor och tjänare på den tiden ej skulle ha kunnat upptäcka ett grand af för- tjänst hos hvarandra.
Fall kunna ju förekomma, då man, trots be- tryggande städsel, måste slita hvarje aftal • — sådana som härröra af för mycken frihet.
Det kan också förekomma fall af så sorglig art, att lagens handhafvare måste gripa in.
Vidare kunna förändrade förhållanden: ingångna all- varliga förbindelser, dödsfall inom husbondes eller tjänares familj eller anhöriga, medföra nödvändigt städsel- eller aftalsbrott.
Sådana extra fall må dock icke tillintetgöra eller bort- förklara nödvändigheten af städsel som bin- dande makt.
Man uthärdar med mycket, när man på förhand vet tiden för en — låt vara rent af " pröfning " — och ännu ha vi väl icke kommit så långt, fast det tenderar däråt, att man fäster sig i plats eller skaffar sig tjänare med en dylik tyngande hjärtnupen förkänsla.
Kvinnan har väl dock icke blifvit till den grad andligt förfallen, att hon icke förmår se framåt ett år, i värsta fall halfår, för att med modig blick kunna möta befarade svårigheter med fast vilja att öfvervinna dem.
Det är, jag upp- repar det, otroligt hvad man förmår bära och uthärda, när man vet, att man utan appell skall igenom det.
Sjukdomar, ett oförmodadt " odräg- ligt " arbete, en skilsmässa bäras lättare, när man fått en tid för dess uthärdande utmätt.
Om man på ömse håll skulle försöka att se " faran " rätt i synen!
Husmödrarna borde, i stället för att försöka hjälpa sig själfva och dra in på den ena jungfruplatsen efter den andra, till föga fromma för hemmets trefnad, vara betänkta på att behålla en, två, tre jung- frur, eller det antal, som förut erfordrats för hemmets goda vård. "
F a r a n " för tjänsteflickan att taga och söka behålla en plats förefaller mig ändå ringare.
Om hon icke är rakt renons på eftertanke, så bör hon inse fördelen af att vara i ett helst mindre hushåll under en förutbestämd kurs, där hon får hos sig utbilda de egenskaper och färdigheter, som ge henne medel i handen att själf kunna tjäna sitt bröd och att en gång som kunnig, intresserad kokerska, husjungfru, barnsköterska kunna ställa upp lönevillkor och betinga sig de förmåner, som den okunniga naturligt nog ej kan påräkna.
En flicka, som ej tillhör den s. k. tjänande klassen, får min- sann i hushållsskolor, där hon dock ej erhåller den praktiska öfverblick och ledning, som er- bjudas inom ett mindre hushåll, ganska dyrt betala inhämtandet af sådant både " groft och grant ", medan en än så okunnig första- plats-flicka blir betald.
Fråga alla dessa präk- tiga kokerskor, hvilkas matredning ej öfver- träffas af hvarken hushållsskola eller restaurang, dessa fina, blida husjungfrur, kunniga i söm- nad, strykning, uppassning o. d., dessa tro- fasta, outtröttliga vårdarinnor och tröstarinnor inom sjukdomens och bekymrens hem, fråga dem, om det icke varit i en från början obe- tydlig tjänst inom något större eller mindre hem som de vunnit sin färdighet.
Fråga dem, där de nu sitta med höga löner, egna behag- liga rum och icke så liten makt inom de hem, där de veta att göra sig oumbärliga, om de skulle vilja byta bort denna sin ställning emot en länge innehafd plats i ett magasin, butik eller — fabrik.
Jag tror, att deras svar skall bli värdigt den som känner med sig.
att hon med viljestyrka, tålamod, ödmjukhet och tro- het kämpat sig till ett bättre ur ett sämre.
Nutids- eller| första-tjänst-matmodern skulle icke vara människa, om hon endast vore i be- i Profva dem och öfvertyga Eder att de göra i i skäl för namnet = " D a m e r n a s favorit ".
i \ VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffä- i i rer öfverallt — i alla modärna färger och i = skinnsorter, till populära priser och tillver- j \ kas af Ludvig Traugott, Stockholm.
j sittning af de sorgliga egenskaper, som hennes nykomna påbördar henne, såsom " argsint, orätt- vis, vettlös, snål, orimlig ".
Men må hon dock själf vid sitt handledande af jungfrun tänka, huru mycken omsorg, huru mycken kärleksfull fördragsamhet hon har un- der många år tillämpat vid uppfostran af de egna barnen, som kanske äro jämnåriga med " monstret " ute i köket, som kanske icke hört ett ord i rätt riktning.
Må hon betänka, att arbetarhemmen i dessa tider stå lika slappa, lika bedröfligt efterlåtna, när det gäller de egna barnens och ungdomens tuktan som fallet oftast är inom de bildade hemmen.
Det är det goda, stolta, hederliga gryet, som hos nutidsflickan bibehåller sig, när hon genast anpassar sig till en god tjänarinna.
Man tanke sig alla dessa ur tjänsten för- lupna unga flickor, hvilka stå utan hem eller äldre allvarligt skydd.
Vredgade, uppretade ha de lämnat tjänsten med känsla af att det må gå dem huru som helst, värre än som de nu sist haft det kunna de väl knappast få det.
Ha de ej föräldrahem eller blygas de att vända sig till de föreningar, som stiftats af kärlek och deltagande för dem, så måste de lefva på snyltande hos kamrater, hvilka innehafva plats.
Huru står det vidare till i de hem och fa- miljer, där de täta ombytena ske!
Äfven i dem hafva dessa ett ödesdigert inflytande: ett förslappande hos dens vilja, som skall vara den styrande.
Hon öfverser med sådana fel, som man hvarken bör eller får öfverse med.
Hon blir släpphändt, loj, likgiltig för hemmets vård.
" Hvad tjänar det till att ödsla med teorier, råd och förmaningar!
Hvad tjänar det till att reta upp sig, att uppträda som moralpredikant och göra det otrefligt för.
de dagar eller veckor man är tillsammans! "
Familje- och umgängeslifvet tar helt andra former än hvad det under förra tiders tjänst- folkstrygghet ägde.
För hemmens ungdom är denna förändring ödesdiger, helst den manliga.
Helgdagshvila eller stärkande, höjande veder- kvickelse och förströelser inom hemmet kunna ej åstadkommas, då man i hvarje ögonblick måste tänka på att inte på dessa aftnar oroa eller betunga tjänarinnan.
Den hemlösa ung- dom, som förr sökte upp sina med vänliga hem lyckligt lottade vänner eller kamrater, får nu- mera liksom dessa senare söka hvila och för- ströelse utomhus, och det är ej svårt att räkna ut till hvad men för dess hälsa och moral.
Om statistiken utvisar en så för landet ytterst nedslående sänkning af äktenskapsfrekvensen med dess folkminskningskonsekvenser, så torde detta äfven till en del ha sin grund i systemet med ständigt hotande jungfruflyttningar inom hemmen.
Hemmen bli ej under sådana för- hållanden den trygga tillflyktsorten med hvilan- de nervstärkande vanor i afseende på tid, rum och betjänande omgifning.
Man går där skygg, misstrogen, osäker.
Att som nutidens husmödrar ständigt gå som på brakande is måtte i sanning vara förfärligt.
%A B A R N G A R D E R O B E N alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda.
ID UN 1907 — 543 — Icke är det underligt, att deras nerver under sådana förhållanden råka i olag.
Från mot- satt synpunkt är det lika litet oväntadt att få höra, det jungfrurnas nerver, som så ofta nu är fallet, råkat i obestånd.
Vilja och nerver äga ett djupare samband än man gärna vill föreställa sig.
Den viljeförslappande känslan hos tjänaren att, i stället för som lagstadd hjälp- reda stanna på platsen och hurtigt ta sig ige- nom svårigheter eller kanske helt obetydliga förtretligheter, endast ha tillfällig anställning, inverkar på den närmaste framtida tillvaron och sätter henne ur stånd att hvila och stärka håg och arbetskraft för kommande tider.
Att städ- selsystemet skulle leda till tyranniserande af tjänaren behöfver man ej befara nu mera än förr.
Visst är att det fasta bindande aftalet stärker bandet emellan husmoder och tjäna- rinna samt utvecklar en samhörighetskänsla emellan dem, som verkar till gagn och för- ädling på ömse håll.
De uppväxande barnen, ungdomen inom sådana lagordnade hem, känna intryck af säkra, ordnade förhållanden och foga sig uti att utan knot ta på sig den del af hus- hållsbördan, som måste tillställas dem.
Slapphet, viljelöshet, efterlåtenhet, brist på initiativ och ett bekvämt efterapande af andras lefnadsvanor känneteckna vår tid.
Trots allt prat om frigörelse och själfständighet, allt ord- ande om individens själfbestämmelse, vågar man ej i sällskapslifvet komma med den enk- laste afvikelse från det vedertagna bruket.
O, denna för vårt land ödesdigra lojhet, huru till- tager den ej inom hem och hushåll!
Oefter- rättlighetstillståndet med saknad af hvarje band, hvarje ' kraf på ordhållighet och löftens helgd bär en stor del af ansvaret för detta sorgliga förhållande.
- Hvarför skall förhållandet mellan matmor och tjänarinna vara den enda förbindelse, där ingen samhällssäkerhet eller aftal gör sig gäl- lande?
En flicka, som tar plats på ett kontor, i en bank, gör sitt inträde där med bestämd tanke på att i det längsta bibehålla platsen, och hon håller för det mesta sin föresats, om det också sedan visar sig flere svårigheter än dem hon förutsett, helst med afseende å för- längd tjänstgöringstid och tidtals hopadt ar- bete.
Vi ha en annan gren af unga flickors verksamhetsfält, som kan tjäna som norm för betydelsen af att på förhand binda sig vid en plats — sjuksköterskans.
Skall kvinnan inom hemmen, den styrande därinom och den tjänande, de båda som i för- ening ha en så stor insats att göra i släktets fostran — skola de släppa årorna vid första lilla strömdrag — i stället för att då ta kraf- tigare tag i både åra och styre?
Hvarje svensk man i tjuguårsåldern får som värnpliktig lära sig lydnadens svåra konst — den manstukt, hvarförutan landets försvar blefve värdelöst.
Våra unga flickor i tjuguårsåldern, både de bildade och de ur allmoge- och arbetarehem- men, vilja vara fria, tåla ofta ej minsta tygel eller tukt, förrän de i hetsigt öfvermod sätta sig till motvärn och helst ögonblickligen be- gära att få bryta sig ut ur förhållanden, som på något sätt vilja stäfja eller fostra dem.
De anse sig icke heller inom det egna hem- met behöfva tåla något tvång eller ålägga sig ledsamma plikter.
Det är på kvinnans fasta, goda vilja som våra framtida hems, vårt lands välgång, sam- hällets bestånd beror.
Det gäller för hus- mödrar och tjänare att inse vikten af att hos dem själfva skapa denna fasta, goda vilja, som tål och som icke förtröttas, utan som härdas i motsättandet af den slappa eller, värre, den egensinnigt rebelliska viljan hos den oupp- fostrade och, som sådan, alltid andligt under- lägsna.
Viljan behöfver slipas — husmoderns och tjänarens.
Men för a t t få den fina, ädla slipningen fordras, att stenen och det för slip- ning afsedda råmaterialet fästes stadigt sam- man.
Utan att så sker, kan intet säkert re- sultat uppnås.
Utan bindande aftal genom lag- ligt utfärdad städsel sker knappast den säkra slipning, den utveckling af karaktär och vilja, som till hemmets välsignelse åter måste göra sig gällande inom vårt land med dess ursprung- ligen rikt utrustade befolkning.
Såsom tillägg till ofvanstående skulle fram- hållas vikten af att tjänaren hade en bestämd hvardag i veckan fri.
Samma dag för alla.
T. ex. måndagen, när merendels allt är i godt stånd.
Efter middagens undanstökande skulle då flickorna ha ledighet att hälsa på hvarandra och sitta tillsammans med sitt arbete — hvilket blir något helt annat än den mången gång hållningslösa söndagssamvaron.
De kunde då få ha sina små fester, läsa högt tillsammans.
Jag tror ej att husmodern skulle förlora på att den vecka, hennes jungfru hade måndagsmot- tagning, om ej bjuda, så dock repartisera med jungfrun om kaffebord.
Flickorna skulle då äfven ha rättighet att hos sig se de manliga bekanta, hvilka äfven skulle förskaffat sig rät- tighet till frimåndag.
Smyg- och smussel- systemet, så nedsättande för dem det vederbör, skulle möjligen därigenom dämpas.
Hvarför skulle för öfrigt ej den unga tjänstflickan ha samma rättighet som husets dotter att på da- gen helt öppet ta emot och umgås med en manlig, låt vara beundrare?
Man får ju förut- sätta att ett ärligt närmande innebär garanti för goda afsikter.
Att besöken afkortas vid af husmodern förut bestämd tid, faller af sig själft.
Alltså frimåndagar.
Men däremot ej bestämda frisöndagar.
Husmödrar med stora familjer och ungdom, hvilken, som nu ofta, är upptagen af bank-, kontors- och andra trägna tröttande sysselsättningar, behöfva allt för väl hjälp eller undsättning äfven på söndagen.
Tanken på att hemmet då i regel står beröfvadt all hjälp, är nedslående och verkar irriterande på den, som året igenom bär den egentliga hushålls- bördan.
Existerar ett godt, förtroendefullt för- hållande emellan matmor och tjänare, torde vänlig öfverenskommelse å ömse sidor ge den rätta lösningen äfven i fritidsfrågan.
K Ö P Ovart 3iden.| \ Begär profver franko af våra garantersdt = \ solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
E E Specialité: Sista nyheter af brud-, sällskaps- i = och promenadtoiletter, äfven i kalört och hvitt.
\ Sändes tull- och portofritt direkt till privata, £ | Schweizer &amp; Co, Luzern S 6, (Schweiz).
| \ Sidentygs-Export.
— Knngl.
Hoflev.
ögonblick, då jag skulle sålt min själ för ett äfventyr.
I de ögonblicken erbjödo sig dock lyckligtvis inga spekulanter.
Och äfventyret kom icke.
Jag blef trettio år.
När jag gått igenom det, började j a g svara på annonser.
På det sättet fick jag två inackorderingar.
Det var en ung man, och han skref, att han hade en ung hustru, som hade nerver och skulle hjälpa till med hönsen.
Nu måste jag genast säga, att jag tog dem af ekonomiska skäl, och att jag icke medvetet hoppades, att äfventyret skulle komma från dem, ej heller önskade det, t y jag ville icke mina egna önskningars uppfyllande genom andras olycka.
Men då jag såg det unga paret stiga inom min dörr och mötte den vackra fruns stora, blåa blick, då förstod jag, att del hade kommit.
Det blef kväll och det blef tyst på gården.
Mina kycklingar hade krupit tätt i hop i sin stora låda, inne i hönshuset sofvo mina stora djur, som hvita fjäderknyten sutto de orörliga i långa rader — hvad anade de en människo- själs strider?
— och i sitt sofrum hade in- ackorderingarna redan släckt och mörkt.
Men i mitt hjärta var icke tyst.
Där var heller icke mörkt, där var något af gryningens- aningsfulla skimmer, och när jag kom in till mig, tände jag för första gången under åratal min ampel.
Dess sken var rödt, som passio- nen är röd, och i hörnen voro skuggorna svarta, som förtviflan är svart.
Jag låg och lyssnade till ödets steg utanföt M dörren.
— Hvad är detta?
deklamerade jag, hvad vill du mig, hvad menar du, Öde?
Ämnar AG HADE en gång lefvat, men nu hade du ta mig vid handen och föra mig ut i lifvet?
Är mellanakten med gäspningar och kallprat jag hönseri.
ändtligen slut, och skall jag då i Herrans namn Jag hade sett minuterna dansa för min syn få upplefva en scen igen, ett verkligt uppträde som glödröda och giftblå gnister, därpå hade mörkret fallit öfver mig, och slutligen, slutligen med tårar, förfärliga ord och " O-Gud-hvad-jag- hade det ljusnat för en skymning utan färger, är olycklig? "
utan perspektiv.
I den runno dagarna bort i en Skall jag gå till denna vackra unga kvinna, jämn och stilla ström, och mitt lif syntes mig öfvermodig i sin skönhet och säga: " Min fru, stundom oändligt långt, hvilket gjorde mig ni har varit en annan mans älskarinna, innan sorgsen, stundom skrämmande kort, hvilket ni blef dens hustru, hvars namn ni bär, för- gjorde mig ännu mera sorgsen.
neka det icke, fy jag vet det.
Jag har hört ert Se framåt ville jag icke, gitte icke heller, namn af er älskares mun, sett ert porträtt i men jag älskade att se mig om mot Det För- hans plånbok, och äfven jag har varit hans, flutna.
Men j u längre jag kom på vägen, desto han kom från er till mig.
Jag fick lida för dimmigare i konturerna blef mitt lidandes berg, er, för att plåga och egga mig skröt han det nådde icke till himmelen mer, som jag med er och er skönhet.
Men för hvarje gång ville det skulle göra, öfver det såg man sky- jag förödmjukats af ett: " hon var vackrare än du, " för hvarje gång skall jag ge er två för- arna, vid sidorna andra människors lidandes berg och — det hjälpte icke — där hans fot ödmjukelser igen, t y jag hatar er med ett godt gammalt hat, och jag tackar ödet, som gaf er trampat, växte åter gräs.
Det kvantum be- i min hand. "
kymmer, som är godt och nödvändigt för människan, gåfvo mig mina höns, som stundom — Ä, det skulle bli en scen, en scen, jag fingo ohyra, stundom liggsjuka, stundom af an- njöt vid tanken, men medan natten gled undan, nan orsak värpte alltför sparsamt och förskaf- blef icke heller den nog för mig.
fade mig ekonomiska förluster.
Men den stora Jag skulle vara mycket mera raffinerad, lof- Smärtan kom till mig lika litet som Lyckan.
vade jag mig själf, jag skulle ingenting säga, Jag skulle icke sålt ett tjog ägg annat än genast.
Men, o, jag var icke gammal än, jag till dagens högsta notering, men det fanns kände mina maktmedel, och jag skulle pröfva Afvent / ret.
J slduns Modellkatalog n:r 4 för h ö s t e n nu u t k o m m e n.
Pris 60 öre Erhålles genom .. hvarie bokhandel och tidningsförsäljare, Portofritt från IDXTNS JHONSTERAFDELNING, Stockholm.
om 60 öre insändes i postanvisning eller snarmärken.
•
IDUN 1907 — 544 — att fånga honom.
Hade jag icke en själ, en själ, som jag ville sälja för ett äfventyr, en eldsjäl, en blodsjäl, — — Glut wird allés was ich fasse, Kohl wird allés was ich lasse och då jag hade honom på knä, skulle jag säga honom allt och tillägga: nu vet ni hvad ni har för hustru, en annans har hon varit, hvad be- höfver ni göra för omständigheter — —?
Jag upptäckte snart, att mina inackorde- ringar älskade hvarandra intill vansinne, men att Det Förflutna pinade henne.
Hon kunde plötsligt bli vemodig utan yttre anledning, och jag tyckte, att hon talade till hönsen med en undertryckt snyftning i stämman.
Jag iakttog henne noga, och kontrasten mellan våra hvardagliga samtal och sysselsätt- ningar och det äfventyr jag hade i mitt hjärta, gjorde situationen ännu mera dramatisk.
Under den lugna ytan låg minan dold, minan, som kunde explodera hvilket ögonblick jag be- hagade välja för katastrofen.
En dag styrde hon kurs rakt på minan, och då jag märkte det, upphörde hjärtat i mitt bröst att slå.
Vi hade talat om min hemstad.
— Jaså, därifrån, ja, där har jag inga be- kanta, men vänta, jo, (med ett skratt) har ni Bör kvinnan initiativet?
ta En diskussion om " Herta Marks idé ".
ni.
Och där stå höga murar mellan själ och själ. "
" Vi bo i slott af drömmar i längtans skumma salar.
Vi gå som tysta strömmar i ensamhetens dalar.
Vår tro, vår glädje tigs ihjäl, och där stå höga murar emellan själ och själ.
Vårt hopp att hinna hafvet, det sorlar skyggt och dämpadt och blir i grus begrafvet.
Den strid vi skulle kämpat mot berg och dammar yr och het, den blir en dröm, som sinar i myrens ödslighet. "
K.
E. Forsslund.
F RIA ELLER icke fria — det är frågan.
— ^Är det frågan?
— Kanske snarare en liten bifråga vid sidan af de stora frågorna, som gälla ingenting mindre än mänsklighetens väl eller ve, en bifråga, som ej kan lösas ensam för sig, lösryckt ur sitt sammanhang.
En kvinnofråga t. o. m. viktigare än rösträttsfrågan, heter det.
Ja väl, ty om kvinnan kunde komma på sin rätta plats i lifvet i ett verkligt äktenskap, blefve all kvinnlig rösträtt öfverflödig.
" De tu " blefve då icke allenast ett kött, utan en själ — en ande — en tanke.
För en tanke räcker en röst.
Barnen i dylika äkten- skap skulle komma att äga största möjliga förutsätt- ningar till utveckling och förmåga att föra mänsklig- heten framåt, så ändtligen den tid skulle kunna skön- jas i fjärran, då all " politik " vore öfverflödig, ersatt som den vore af kärlek, rätt och sanning.
Men, för att återgå till " Herta Marks idé " och dryftandet af kvinnans rätt eller icke att fria, förvånar det mig på det högsta, att någon sådan rätt kan sättas under debatt.
Hvarför hon i allmänhet ej begagnar sig af denna sin odisputabla rätt, blir en annan fråga.
Orsakerna härtill äro nog mångahanda och förlora sig i det dunkel, som härskar öfver kännedomen om människan och hennes lifs mål.
hört talas om en ung herre, ja, rätt väl känd förresten?
Och så namnet, hans namn Till omätlig förvåning för mig själf svarade jag ett suddigt nej på hennes fråga, då jag borde sett henne djupt in i ögonen och låtit minan gå.
— Jaså, inte, sade hon.
Ja, man kan inte känna alla, jag bara frågade, därför att han ursprungligen var från Skara, som är min födelsestad.
— - Då känner ni honom antagligen mycket väl, frågade jag med stark betoning.
— Väl?
sade hon och skrattade alltjämt, o, nej då, det hörs att ni inte känner honom.
Men jag brukade ha honom efter mig på ga- tan, en gång bräckte jag af honom i telefon.
Och han lär ha burit mitt porträtt i plånbo- ken.
(Ja, du behöfver inte lystra, du älskling därborta, jag bara talar om den stackars löj- lige postexpeditören hemifrån, du vet.)
Men ser fröken, det allra bästa är att det verk- ligen en gång lär ha funnits en flicka, som låtit bedåra sig af honom.
Men det skämt- samma däri kan ni ju inte uppskatta, så synd att ni inte sett honom!
— Ja, sade jag, det är verkligen synd.
Men, om ni har tid, så tror jag vi återgår till hönsen.
ELIN WÄGNER.
Man gör allt annat mellan himmel och jord till före- mål för djupgående studier: kyrkofädernas strider och hårklyfverier för hundratals år sedan, städers in- vånaresiffror vid en viss tidpunkt, främmande språks fraseologi, slaktningars storlek och årtal, afstånden till solar och planeter, — men det som ligger så snubb- lande nära, detta viktiga: " känn dig själf ", lagarna för lifvet och den mänskliga utvecklingen — detta förbiser man nästan alldeles.
Nå, — den närmast liggande, den lättast skönjbara orsaken till att kvinnliga frierier äro så sällsynta, är väl den, att allmänna opinionen skulle stämpla något sådant som — ja, nästan som liderlighet.
Af dem, som stå på den allmänna opinionens ståndpunkt, är såle- des något sådant något oblygt, något opassande.
Men i allmänhet står t. o. m. medelnivån af utvecklingen långt framom allmänna opinionen, som brukar komma lunkande långt, långt efter; och skulle Campanulas uppslag förmå rubba denna en hårsmån eller vara tecken till, att denna börjar röra på sig för att rycka framåt, så vare det hälsadt med glädje, ty den allmänna meningen är en hämsko, som ej är att leka med.
Oändligt mycket stort och godt har gått under i stri- den mot denne Molok.
Men förutsätt att vi kunna klara oss undan dennas utomordentliga färdighet att sätta en ful etikett på oss och sortera in ess i en trång låda, dit vi alls icke höra.
Hvarför är ändock den utvecklade, den rikt ut- rustade kvinnan vanligen så rädd, helt instinktivt rädd, för att kläda i ord, hvad hennes hjärta innerst kän- ner?
— Ja, detta är en psykologisk gåta, som jag ännu ej hört någon tillfredsställande lösning på.
Ord profanera lätt.
Kanske är det därför, hon före- drager att tiga.
^Kanske tungan icke är det organ, medels hvilket själen helt och fullt kan uttrycka sig, och hon känner måhända, att en yttre bekännelse skulle leda till en blott ytlig uppfattning af hennes kärlek — känner instinktivt, att en mera direkt väg finnes från själ till själ, som hon genom yttre bekännelse kanske skulle helt eller delvis afklippa för sig.
Männen äro i allmänhet långt mera utvecklade fysiskt än psykiskt och stå sedligt på en lägre nivå än kvinnan.
Det är icke lätt att vinna gehör hos deras inre människa.
Mannens och kvinnans utveckling, de betingelser, under hvilka de lefva, äro därtill så vidt skilda, att de ha mycket svårt förstå hvarandras inre värld.
I synnerhet mannen kvinnans.
Naturligen har kvinnan, såsom va- rande den beroende, varit tvungen studera sina här- skare så långt möjligt är.
Underligt nog föredrager mannen i allmänhet en modedocka att sätta i en elegant våning framför en hjälp i arbetet, en kamrat i lifsintressena.
Beror detta möjligen på, att den själlösa böjer sig för den öfver- lägsne, och att mannen rinner detta fördragligare än en själ i strid med hans egen; att, för att finna någon som fullt kan harmoniera med ens själslif, förutsattes äfven andlig öfverensstämmelse o. s. v., tills full har- moni är uppnådd inom alla utvecklingsmöjligheter?
På denna andliga gemenskap anspelar tydligen en känd författarinna, * när hon säger: " — — — först * Jag säger icke hennes namn, emedan kanske då ej hennes ord finge gälla för hvad de äro.
här kärleken fått religionens förbindande helgd, fördju- pande innerlighet och frigörande makt, blir mannens och kvinnans enhet lifvets nya gudstjänst, under hvilken de ädlaste mänskliga krafter kunna utvecklas, person- lighetens som släktets yppersta möjligheter blifva verkligheter " Tydligen blir det ej många att välja på, när betin- gelserna för en helgjuten föiening bli så kräfvande stora.
Kanske intet val alls.
Kunde man tänka sig att människorna närmade sig idealet, blefvo hvad de borde vara, behöfdes väl knappast några frierier Det skulle utan ord stå vederbörande klart å båda sidor, när de tillhöra hvarandra.
Den verkliga kärleken låter icke dagtinga med sig.
Som det nu är, likna emellertid de flesta människo- själar spegelbilderna i den kända trollspegeln i Ander- sens saga, och deras lifs historia blir därefter.
Hur det skall bringas sanning och harmoni däri är ej lätt att säga, men ej närmar man sig målet med att lägga händerna i kors och låtsa som allt vore godt och väl.
Att den nuvarande formen för äktenskap är något ytterligt degenereradt och ger upphof till släkten, som ej mäkta föra mänskligheten framåt, kan ju nästan en blind se.
Härom tala den oändlighet af sjukdomar och de otaliga skeppsbrott af lifslycka, de nutida äktenska- pen i allmänhet ha att uppvisa.
— Och representan- terna för de s. k. lyckliga äktenskapen, — dessa dästa åldringar, som rulta mot grafven, utslitna af att samla mynt åt sig eller åt en själfrådig, egoistisk afkomma, tala äfven de samma språk: — att här är något på sned — och ej så litet ändå.
Säg ej att jag målar i svartl Se er omkring på de öfverbefolkade sjukhusen, hospitalen, krogarna och fän- gelserna.
Se på lifvet, på lyckan själf!
Se närmare på den, och den skall i de flesta fall reduceras till re- signation, å kvinnans sida till ödmjukhet och en oänd- lig förmåga att lida (nedärfd sedan slafveriets dagar) — där den icke rent af blott är en leende mask- — Och bakom sitter själen, " den evige hungraren ", i fängelse.
— Hur ofta öfvergår icke s. k. kärlek till snålhet, klepto- mani, dryckenskap, vansinne, mord.
Hustrun (eller mannen) tar barnens lif.
Mannen hustruns eller fäst- möns.
Det är historien för dagen.
Lifvet går sina egna vägar, följer gifna lagar, antingen man kan spåra " rätt- visa " däri eller ej.
Kanske är icke så mycket vunnet, om också hela Iduns läsekrets tillerkänner oss kvinnor rätt att fria.
Kanske gjorde den oss en vida större tjänst, om den visade oss vägen, hur vi skulle fria oss från den form det nutida äktenskapet har; detta som af ofvan citerade författarinna karaktäriseras såsom varande den in- stitution, inom hvilken " påträffas de råaste könsvanor, den oblygaste handel, de kvalfullaste själamord, de grymmaste misshandlingar och gröfsta frihetskränk- ningar, dem något nutida lifsområda kan uppvisa ".
Om kärleken yttrar sig samma författarinna så- lunda: " Kärleken är försjunkandet i den ande, där vår egen finner sitt fäste utan att förlora sin frihet; när- heten af det hjärta, där oron i vårt eget stillas; det lyssnande, som förnimmer vårt outsagda och outsägliga; klarsynen i det par ögon, som i våra bästa möjligheter redan rinner verkligheter; mötet af de händer, af hvilka vi döende ville känna våra egna omslutna. "
Kärleken och det nutida äktenskapet måtte icke hafva med hvar- andra att skaffa, om man ej möjligen kan tala om negativ kärlek.
Från sista internationella psykiatriska och nevro- logiska kongressen meddelas det glädjande budskapet, att ett internationellt institut skall upprättas för främ- ande af forskning angående orsakerna till och före- byggande af själs- och nervsjukdomar.
Det är att hoppas, att de lärde ej behöfva irra omkring allt för länge innan de finna härden — de disharmoniska äktenskapen.
Saken blir ej lätt att komma till rätta rned.
Det förutsuf.er ett förflyttande af tyngdpunkterna för all mänsklig sträfvan, en omdaning af rättsbegrepp och institutioner, — helt enkelt skapandet af en ny män- niska i ett nytt samhälle.
Och under tiden, medan denna omdaning sker, hvad är att göra?
Jo, mycket, mycket.
Icke är jag rätt per- son att säga hvad.
Endast detta till kvinnorna.
Res eder ur förnedringen!
Gif eder ingen ro förr än gamla föråldrade lagparagrafer och olidliga missbruk blifva förpassade ur världen.
Låt oss ej längre fördraga det ofördragliga.
Männen vinna ej därpå, fosterlandet ej.
Det land står högst, hvars kvinna är bäst aktad, n. b. också värd att aktas Ägna det nuvarande äktenskapet med alla dess vrångbilder ett ingående studium.
Lägg fram fakta, utan något som helst partiskt fördömande eller gil- lande.
Bringa ljus öfver detta område af människo- lifvet, som är lika viktigt som det är försummadt.
Studera dess psykologi så väl som dess fysiologi.
Detta studium skall öppna blicken för de vägar man ej bör gå, kasta ljus på blindskären, belysa allt som ej är som det borde.
Och hur bör det då vara?
— Ja, detta är lika fördoldt som de ord Frälsaren skref i sanden, när de skriftlärde ledde äktenskapsbryterskan inför honom.
Att han hade en alldeles särskild tanke om äktenskapet kan man förstå af orden till den sa- maritiska kvinnan vid brunnen, som ber om lefvande Lagermans flytande putspomada B O IM AMI.
— 545 — IDUN 1907 vatten.
" Gå, kalla din man och kom hit ", svarar Mä- staren henne, och när hon säger: " Jag har ingen man " får hon till svar: " Du sade sant.
Du har haft fem män, den d j nu har är icke din man. "
— Men det är med detta som det står på ett annat ställe i Skriften: " Hvar man tager icke detta ordet, utan de, åt hvilka det blifver gifvet. "
— VERA.
den rena etsningens område, och karaktäristisk är för Zorn den starka bitning i syran han låter sina plåtar undergå och som förlänar hans mästerligt summariska etsningar detta breda, grofva, " feta ", som framkallar en så utpräglad koloristisk verkan.
Zorns gode vän och stora konstnärliga mot- IV.
sats Carl Larsson har ej varit så produktiv på Ett " ja " från männens läger.
det grafiska området som Zorn, men det är dock Å JAG i Eder högt aktade tidning fick se frågan: ett både till kvalitet och kvantitet betydande " Bör kvinnan taga initiativet? "
sporde jag mig och äfvenledes fullt originellt grafiskt verk han själf, om denna fråga var ställd uteslutande till " kvin- åstadkommit.
Hans teknik har varit mera norna " eller om den möjligen äfven gällde de män, mångsidig än Zorns.
Förutom rena etsningar som äro intresserade och djärfva nog att inlåta sig på ett svaromål.
Om detta senare är fallet torde följande har han gjort kallnåls- och mezzotintgravyrer, lilla inlägg i frågan tillåtas mig.
etsningar med mjuk grund och färg samt färg- Detta spörsmål, huruvida kvinnan vid knytandet af litografier, och somliga af dessa grafiska blad äktenskapsförbindelser bör ha samma rätt som hittills varit mannen ensam förbehållen, den nämligen att höra till de mest typiska exemplen på hans oförbehållsamt bekänna sin kärlek eller med ett ord — sköna linjekonst, som tjusar den som ger sig fria, skall, vill jag hoppas, af alla Adams söner med tid a t t fördjupa sig i densamma lika mycket ett högt och rent ja besvaras.
Ty hvarför skulle i genom sin fasta, klara, i eminent grad dekora- detta enda fall kvinnan nödgas förneka sig själf?!
tiva form, sin utsökta behagfullhet och det Sägen mig, I företagsamma och dådkraftiga kvinnor, hur är det väl möjligt att mannen ända in i våra da- barnsligt rena och morgonfriska, ja, sagoaktiga gar tillåtits ha monopol på en för eder så lätt exploa- i hela andan.
Carl Larssons konst hör icke terad uppfinning?
Månne det är feghet, som hållit eder till det slaget som slår an på gamla knarriga ung- tillbaka?
Icke för det jag tror, att någon mänsklig makt, karlar eller torra, prosaiska naturer, men desto det må nu vara vänners hån, konvenansens kraf eller risken att blifva titulerad en illa uppfostrad kvinna, mer på alla varma, unga och omedelbara män- kan förhindra en af glödande kärlek upptänd kvinna niskor, hur många lefnadsår de än må ha på att indirekt genom ord eller handling gifva uppslag nacken.
till ett frieri.
Nej, hvad kvinnan vill etc I Men hvarför då icke öppenhjärtigt såsom mannen gifva hvad I ägen Oaktadt den svenska konsten alltså i våra och begära hvad I önsken?
dagar äfven på det grafiska området har a t t Jag är gärna benägen att tro om kvinnan, att hon uppvisa namn, som höra till samtidens allra icke, som kanske ofta är fallet med mannen, därför främsta, kan man ej säga a t t inom vårt land att han är och sannolikt förblir svag för det täcka råder något lifligare intresse för original konst- könet, lätt låter missleda sig af tillfälliga intryck, under hvilkas inflytande han tolkar sina känslor i ett frieri, närlig grafik eller någon allmännare produktion att hon icke af dylika svärmerier låter sig förledas härutinnan bland våra konstnärer.
Den 1887 till sådana missgrepp.
Men sedan I, högt ärade kvin- af framlidne intendenten Gustaf Upmark och nor, efter att ha visligen pröfvat och kommit till in- andra intresserade kännare stiftade Föreningen sikt om att er kärlek är af gedigen beskaffenhet, låten då ej längre den tomma frasen " det är ej comme il för grafisk konst har emellertid genom sina faut " eller något liknande afskräcka er att inför den årligen utgifna häften med etsningar, träsnitt utvalde öppet och troget bekänna er kärlek.
och litografier hållit vid makt och upplifvat Och I skolen få röna, att hvarje man, som finner grafikens traditioner inom vårt land just under sig vara föremål för en sann kvinnas kärlek och varma en tid, då de alltmer fullkomnade fotomekaniska hängifvenhet, icke, äfven om han vore förhindrad be- svara densamma, skall göra sig skyldig till någon reproduktionsmetoderna hotat alldeles taga lof- ogrannlagenhet eller, som I ofta tron, göra er till före- ven af originalgrafiken, och en skicklig tek- mål för egna och andra människors åtlöje.
niker, Axel Tallberg, utbildad i engelsk skola, Skulle likväl något sådant vid tillfälle inträffa — ja, hvad mer?
Mannen riskerar ju detsamma af kvin- har genom sin visserligen sporadiskt utöfvade nan!
Och, förlåt — 1 äfven män kunna vara finkäns- men intresserade och kunniga handledning i liga och — — blyga.
Det är framför allt inför dessa, koppargravyrens och etsningens tekniska hem- som kvinnan behöfver och måste kunna taga initiati- ligheter åt en mängd äldre och yngre artister vet.
När det i öfrigt fordras, öfverlämnar jag åt eder, förmedlat den tekniska grundvalen för en möj- I skarpsynta kvinnor, att själfva afgöra.
lig uppblomstring af den grafiska konsten i vårt En A f v a k t a n d e U n g k a r l.
land i våra dagar, då originalgrafiken åter kom- mit till heders och i utlandet befinner sig i en rik och produktiv nydaningsperiod.
Det förslag om inrättandet i vårt land af en regel- bunden gravyrskola, som konstakademien för kort tid sedan inlämnade till k. m:t, inträffar APROPÅ Föreningens för grafisk konst nyligen sålunda i det rätfa " psykologiska " ögonblicket, / » af slutade pristäflan, har föreningens sekreterare dr John Kruse lämnat nedanstående intressanta redo- och hvarje vän af svensk grafisk konst måste görelse för föreningens sträfvan och de vackra re- på det lifligaste önska förslaget framgång.
sultat den hittills nätt.
För a t t på ett värdigt sätt fira minnet af @ sin 20-åriga tillvaro utfärdade Föreningen för grafisk konst i våras inbjudning till svenska ÖRUTOM VETERANEN Axel Herman Häg, ?-, hvars anseende som en solid och konstnärer att deltaga i en grafisk pristäflan.
Full frihet ur alla synpunkter lämnades konst- duktig arkitekturetsare är gammalt och stad- närerna.
De olika grafiska teknikerna fingo gadt, i synnerhet i hans andra fädernesland England, räknar Sverige bland sina konstnärer täfla med hvarandra.
Prisbeloppet skulle vara 1,800 kr.
a t t utdelas i 3 pris.
ännu tvänne grafiker med internationellt rykfe.
Anders Zorn är i sina talrika etsningar med Resultatet af denna pristäflan biel öfver för- deras utomordentligt liffulla impressionistiska väntan godt, utvisande att äfven i Sverige den hållning och alldeles egna teknik af djupt och uppväxande konstnärsgenerationen börjar in- kraftigt etsade parallella strecklag fullt så tressera sig för de många och tacksamma upp- originell som i sina målningar och skulptur- gifter den grafiska konsten erbjuder.
Vid täf- verk, och han är i själfva verket på det gra- lingstidens utgång den 15 september hade in- fiska området en af de store nydanarne inom alles 41 blad inkommit, utförda af 15 konst- konsten, en af dessa, hvilkas geni liknar fyr- närer och representerande ett stort urval af båken, hvars klara sken länge strålar de kom- tekniska metoder.
Etsningar voro 25, träsnitt mande i möte och sedan följer de bortdragande 8, litografier 7, samtliga dels i svart och hvitt långt till hafs.
Hela detta stora i sin helhet dels i färg, hvarjämte 1 kallnålsgravyr insändts.
beundransvärda grafiska verk tillhör så godt Utan tvekan gafs första priset, 1,000 kr., som uteslutande, om man frånräknar en liten åt signaturen Aj!
för en färglitografi " Flickan, tillfällig utflykt på den mjuka grundens terräng, som väfver röda guldband ", hvars upphofsman D Om svensk grafisk konst i våra dagar.
F L U Z E R N = Förnäm G:D N ITTIOSEX (96) % af befolkningen såväl barn som vuxna lida af tandröta.
Orsaken till detta sorgliga förhållande är i de flesta fall: F ÖRSUMMAD skötsel af tänderna från ti- digaste barndomen!
ANVÄND DÄRFÖR REDAN FRÅN BARNDOMEN ' v^.
Friska, starka.
Pris 1 ~ dr " i STOMATOL !™ P- ärJhvita t än der I 60 öre.
icke kunde vara och heller icke var någon annan än Carl Larsson, så typisk är den för sin mästare både i sina stora öfvervägande förtjänster och sina små försvinnande fel.
De sista (om vi nu skola tala om dem!)
bestå i en viss manierism eller onödig tillkrångling af några veck i den lilla flickans ljusröda klädning.
Men hvad betyder en sådan småsak mot det i sin art fullmogna mästerskap, som talar ur hela bilden!
Hvilken ren och svalkande linjeskön- het, hvilken graciös harmoni i sammanställnin- gen af dessa ljusa fina färger: skärt, ljusrödt, hvitt och ljusblått, hvilken renlighet och red- barhet i teckningen af hela den lilla flitiga bandväfverskan, hvars mjälla hals och kind och i ljuset skimrande hår med den lilla koketta flätan man skulle vilja kyssa och hvars svarta, litet nedhasade strumpor i de bruna sandalerna ge ett så rörande intryck af verklighet!
Här är ingenting bortslarfvadt eller oärligt från- kommet, allt rent, klart, gifvet med den stora konstens stora enkelhet, skenbart så lätt men i själfva verket lika svår a t t nå som den fulla enkla naturligheten för en människa.
Icke minst förträfflig är den hvita rokokostolen med sitt blåhvita öfverdrag gifven, ensamt den är ett mästerstycke i sin art.
Denna den fjärde i ordningen af C.
L:s litografier ställer sig i sin diskreta elegans, sin kvinnliga mjukhet värdigt vid sidan af hans första och största litografi, den mera kärfva och manliga S:t Göran (1896), hvilken likaledes utgifvits af Föreningen för grafisk konst.
Andra priset, 400 kr., tilldelades en ung konstnär Eigil Schwab för en etsning af ett kärft ynglingahufvud, ställdt rakt en face, en- kelt och allvarligt uppfattadt, säkert och duk- tigt modelleradt, ett kraftigt och godt stycke arbete som ren etsning, hvilket ger goda löf- ten för sin upphofsmans framtid som grafiker.
Tredje priset, likaledes 400 kronor, erhöll en ung skånsk konstnär, Carl O. Petersen, för ett träsnitt " Kråkor på snömark ", hvarjämte tvenne andra af samme konstnär insända trä- snitt föreslogos till inköp, " Kalkoner " samt tvenne promenerande damer i 1860-talets kostymer.
Både i Frankrike, England och Tyskland har man rätt länge sett xylografiska blad, som gå i en liknande summarisk, af japanernas utsökta träsnittskonst påverkad stil, men i Sverige ha vi hittills så godt som saknat något prof på denna träsnittskonstens renässans i våra dagar.
Visserligen har fröken Harriet Sundström gjort några verkligen talangfulla försök i den nya träsnittstilen (ett litet vackert blad med ett par hästar, hvarmed signaturen " Up and down " deltog i täflingen och som blifvit föreslaget till inköp, torde, om j a g ej misstager mig, vara utfördt af henne), men det är först med Pe- tersens träsnitt som den nya stilen fullt utbil- dad möter oss i Sverige.
Det prisbelönta bla- det är ett synnerligen läckert och artistiskt japaneseri, men för min del finner jag de båda till inköp föreslagna bladen mera originella.
Den stora pösande kalkonen med sträckt hals vistelseort under sommaren.
• • H O T E L INATIOINAL Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
111. prospekt gratis.
IDUN 1907 — 546 - är en dråplig djurstudie af ett förvå- upp ögonen för den säregna skönheten i nansvärdt lif och med godt fångad Ragnar Östbergs lika mäktiga som pitto- rörelse, och på ett lustigt sätt har konst- reska skapelse med dess aflägsna venezi- nären i sina krinolindamer, den ena anska anklang och särskildt det på ung och sedigt nedåtblickande, den an- en gång massiva och eleganta tornets dra äldre och kavatare höljd i en prun- ståtliga, ja, majestätiska verkan, skall kande och krumbuktande persisk schal, få det af denna både precisa och fantasi- fått in en viss stämning af gammal tid.
rika bild af detsamma, sådant det skulle Herr Petersens träsnitt röja en verklig komma att te sig, när väder och vind begåfning för denna art af grafisk konst under tiotal af år lagt sin patina öf- och en redan mycket utvecklad teknisk ver murytorna och det hela hunnit att färdighet.
Man måste önska honom växa in i sin omgifning, detta " nor- lycka till nya segrar på detta område.
dens Venedig ", för hvilket det så ut- omordentligt passar i sin förening af Bland de öfriga insända bladen funnos ljus högrest elegans och nordisk mas- " ytterligare några som äro förtjänta af sivitet.
omnämnande.
Så signaturen Sverres FÄRGLITOGRAFI A F FLICKAN V Ä F V E R RODA GULDBAND.
Denna bild af Ragnar Östbergs fan- litografier i svart och hvitt och i färg, CARL LARSSON.
1:A PRIS.
tasiskapelse,, sedd genom ett annat i synnerhet hans " Ouvertyr " med sina 4 musicerande herrar i orkestern, ett både hus (eller om det nu i stället skall bli ett stads- mycket smidigt temperament, kommer sannolikt originellt och stämningsfullt stycke, men icke hus?)
ungefär sådant det lefver i Ragnar Öst- att ingå i Föreningens för grafisk konst album fritt från en och annan svaghet i teckningen.
En bergs hufvud och återuppstått i hans kollegas för innevarande år jämte de 3 prisbladen särskild mention förtjäna två arkitekturetsningar fantasi.
Den som till äfventyrs icke förut fått (samt 3:dje häftet af de ypperliga reproduk- tionerna efter Rembrandts teckningar i af arkitekten Hjalmar Molin, som värdigt Nationalmuseum).
Nya medlemmar i före- uppbär traditionerna från Axel Herman ningen (årsafgift 10 kr.)
kunna anmäla sig Hägg.
Det ena är ett motiv från det hos undertecknad, dess sekreterare, adress gamla Viterbo, en sådan där förtjusande Nationalmuseum.
hemtreflig och pittoresk piazza med skug- giga kolonngångar och i ljuset spelande JOHN KRUSE.
fontän, som man finner i Italiens småstä- der, det andra en bild af Stockholms råd- ETSNING A F EIGIL SCHWAB.
2:A PRIS.
/ STOCKHOLMS RÅDHUS.
ETSNING A F HJALMAR MOLIN.
DAMER I KRINOLIN.
TRÄSNITT A F PETERSEN.
547 IDUN 1907 - D EN IMPONE- RANDE skön- heten å bilden här invid är en af de engelska damer, som skola göra den amerikanska skön- SKÖNHETS hetsdrottningen miss Frey äran stri- TÄFLINGEN dig.
I en af den stora dagliga lon- dontidningen Daily Mirror anordnad Iokal- täfling för Derby har hon nämligen vunnit första priset.
Den slutliga täflingen för England är emellertid ännu ej afslutad, och det återstår att se, hvem af anglosax- arnas många sköna kvinnor är den skönas- ste.
Öfver hela jordklotet fortfar för öfrigt alltjämt sökandet efter det förkroppsliga- de skönhetsidealet.
Den kända kvinno- tidningen Femina i Paris leder täflingen för Frankrike, Daily Mirror representerar, som nyss nämnts, England, Peuple ' s Journal i Dundee, Skotland, Aftenposten i Kristiania, Norge, Blanco TNegro i Madrid, Spanien; \ I EN ENGELSK SKÖNHETSDROTTNING F R Å N La Donna i Turin, Italien, och så vida- re.
Men äfven Ar- gentina, Australien, Japan, Mexiko och Kapkolonien samt EN ENGELSK andra exotiska län- der ha i förtröstan PRISTAGA- på företrädet af hvar RINNA.
sitt lands kvinnor framför alla andra antagit utmaningen, och det är ganska säkert att resultaten komma att bli en samling af skönhetstyper, som väl aldrig förr ägt sin motsvarighet.
Inför dessa fakta framstår utan vidare utläggningar vikten af att Sverige blir värdigt representeradt.
Hvar finns då mellan Skånes sydspets och Norrlands fjäll- gräns den ideala svenska typiska skönheten, sådan hon lefvat i dikt och dröm genom generationer?
Låt oss alla hjälpas åt att finna henne, om hon icke själf vill ge sig till känna.
Iduns skönhetstäfling står ännu alltjämt öppen, och fotografier böra in- sändas till Iduns redaktion, Stockholm.
DERBY endemiska sjukdo- FVERAI.LT I VINNARE A F PRISET I E N A F D A I L Y MIRRORS S P E C I A L T A F L I N G A R.
mar ", hvari han SVERIGES land lämnar en trogen firades den /, 1907 skildring af det sed- hundraårsminnet af liga och sanitära Magnus Huss ' fö- förfall, som bränn- delse, framför andra vinsmissbruket af vårt lands läkare REKREATIONS MAGNUS HUSS framkallat.
Med den och nykterhetsvän- erfarne läkarens HEM ner, ty de förra räk- OCHLLUSSBORGS vidtgäende blick och na Magnus Hus; med fosterlands- såsom Sveriges vännens varma hjär- främste läkare, och ta vänder han sig de senare veta, att i högstämda orda- han var den krafti- lag till svenska fol- gaste förkämpen för ket och till dess nykterhetens be- lagstiftat e, för hvil- främjande Svenska ka han kraftigt läkaresällskapet ha- framhåller det stora de ofvannämnda dag ansvar, som hvilar en särskild högtids- pä dem, och deras sammankomst med plikt att genom verk- tal af professor P.J.
samma lagbud sätta Wising, som äfven en damm för den redan förut skildrat allt högre och högre Huss ' lifsgärning stigande brännvins- och redigerat hans floden.
Detta upp- själf biografi.
I Huss rop, som spreds i födelseprovins, Me- tusentals exemplar delpad, hade samt- kring land och rike, liga godtemplare blef en väckelse, sammansluta sig för som ej förfelade att i Sundsvalls kyr- sin verkan och som ka högtidlighälla kraftigt bidrog till TORPS P R Ä S T G Å R D I M E D E L P A D.
JOHANNISBERG, NU HUSSBORGS SANATORIUM.
hans födelsedag, och den vid 1855 års alla butiker i staden voro under aftonen stängda, hvarigenom festen fick en allmän tillslutning och riksdag genomförda reformen i brännvinslagstiftningen, en reform, hvars väl- signelserikå frukter den nuvarande generationen med skäl må prisa.
ännu allvarligare prägel.
Hans insats i nykterhetsarbetet och hans stora be- tydelse för värt land och folk karaktäriseras synnerligen väl af följande ut- Djupt tacksamma skola ock kommande släkten bevara minnet af hvad Magnus Huss verkat titt nykterhetens främjande, för det kraftiga handtag talande af professor E. Heyman vid firandet af Huss ' 50-drsjubileum den / 1885 som ledamot af Svenska lakar esällskapet.
" Det var i början af 1850- han dä räckte svenska folket till dess lyftande ur det sanitära fördärf, hvari alkoholmissbruket störtat det. "
talet Magnus Huss skref sitt bekanta arbete " Om Sveriges O 22 0 8 u få M AGNUS HUSS var son af kyrkoherden i Torp, kontraktsprosten Johan Huss.
Denne var betydligt äldre än sin fru och hade många barn, hvarför han beslöt åt dem upp- föra ett änkesäte, som den tiden brukligt var.
För detta ändamål inköpte han i Torp en fäbodvall vid Ljungans södra strand, och den mangårdsbyggnad han där uppförde kallas än i dag " Prostgården " af ortens befolkning.
Prosten lefde här i många år med barn och barnbarn; han gaf platsen namnet Johannisberg.
Hans son, sedermera brukspatron Carl Fredrik Huss, lade nya ägovidder till fädernegården, så att den till sist blef det största jordagodset i Medelpad.
Brukspatronen gifte sig tidigt och hade stor familj; då prostgården därför blef för trång, lät han i början af 1850-talet upp- föra ett stort slottsliknande stenhus.
Det var just på brodern generaldirektörens begäran, som huset byggdes större än det annars skulle ha blifvit, ty han hade vid snart uppnådda 50 år ännu ej gift sig och förklarade sig ej heller ämna göra det, hvarför han önskade på gamla dar åter få ett hem på sin kära fädernegård.
Detta var ju ej att undra på, ty naturen här är den mest storslagna.
De närliggande skogklädda bergen resa sig till en höjd af om- kring 500 meter.
I den bördiga dalgången framflyter Ljunga älf bred och mäktig, utanför Johannisberg bildande en fors, hvars dånande brus alltid höres ute, ech för öppna fönster äfven inne i Hussborg.
Magnus Huss blef dock sedan gift och kom ej att bo längre tider på sitt kära Hussborg.
Han afled i Stockholm / 1890 i en ålder af 82 / år, rik på ära och utmärkelser.
Johannisberg är fortfarande i släkten Huss ' ägo.
Sedan den gamle brukspatronen och hans fru aflidit, stod " stenhuset " under många år tomt och öde såsom ett " verkligt sagoslott ".
Ar 1906 genomgick det en genomgående inre omdaning, då det apterades till Hussborgs re- krealionshem, det första och hittills enda i den.
2 2 4 1 2 ELIN OCH KLARA FRANSEN.
LDUtf 1907 undersköna provinsen Medelpad.
Natur och konst ha här i förening åstadkommit, hvad äf- ven ganska högt gående fordringar kunna be- gära.
Vid rummens utrustning ha stor smak och omtanke varit rådande både i fråga om valet af färger och möbelstil, allt är nytt och gediget, i tilltalande och rik omväxling.
Endast 3 rum i mellanvåningen ha bibe- hållits oförändrade, de s. k.
" kungsrummen ".
Här stannade nämligen konung Oscar II natten öfver, då han i juni 1873 gjorde sin eriksgata genom Norrland.
I den stora salongen äro väggytorna helt och hållet täckta af utmärkt väl bibehållna oljemålningar utförda af den framstående artisten Oskar Blombergson, idel motiv från Johannisbergs närmaste omgifningar och Huss-släktens nu nedlagda järnbruk, Torps- hammar.
Hussborgs rekreationshem har under de två somrar det hållits öppet haft att glädja sig åt fullt hus, under öfriga tider af året är här fridfullare, ett hem för konstnärer och för- fattare, ty bådadera få här mäktiga intryck af den storslagna naturen och kunna arbeta i lugn och ro.
Till sist några ord om de två kvinnor, som gjort Hussborg till rekreations- och hvilohem och som äro föreståndarinnor där.
De båda tvillingsystrarna Elin ocn Klara Fransen äro födda / 5 1862.
De blefvo tidigt hem- och föräldralösa, men tack vare begåfning och energi ha de skapat sig en god ställning i lifvet.
Den " äldre ", Elin, är en af Sofiahemmets först utbildade sjuksköterskor.
Efter slutad kurs sändes hon omedelbart som öfversköterska till Sundsvalls lasarett.
Den gamle lasarettsläkaren Christiernin sade, då han först fick se henne: " jag tror de ha skickat mig ett barn ", men han fick snart se, att barnet på ett utmärkt sätt fyllde sin plats och de två blefvo alltjämt goda vänner.
Hon kvarstod på denna plats i sjutton år.
Den " y n g r e " systern, Klara, var efter fullbor- dad lärarinnekurs under flere år privatlära- rinna, till dess hon grundade en flickskola i Motala och förestod den själf under tio år.
De båda tvillingsystrarna ha sålunda för- träffliga egenskaper för att vara föreståndarin- nor för det hem de nu grundlagt, förutom att de besitta den högre bildningsgrad, som alltid verkar så välgörande på sin närmaste omgifning.
Under en längre tids vistelse vid Hussborg har den, som nedskrifvit dessa rader, kunnat öfvertyga sig om att båda systrarna i mångt och mycket komplettera hvarandra, men aldrig ha olika mening, då det gäller att i ädel täf- lan göra hemmet hälsobringande och angenämt för sina gäster.
R. w.
1 0 — 548 — SPALTEN OM BÖCKERNA E N LITEN GUL BOK ligger framför mig på bordet, öfverst på bokstapeln.
Det är essayen om Oscar Levertin af David Spren- gel — en skiss, kallar han den själf — ur serien Svenskar.
Det är inte en händelse, som ser ut som en tanke, det är verkligen en tanke med att jag nämner denna lilla gula bok först i dag.
David Sprengel var en lärjunge och en per- sonlig vän af Oscar Levertin.
Det ligger öfver hans bok intim känsla och ett stillsamt vemod; redan från de första sidorna klingar mot oss en ton af ensamhet mot bakgrunden af minne och minnen och af resignation inför vissheten att det väsentliga hos en människa kan döden dock ej nå, att gärningen lefver trots allt.
I teckningen af den bortgångne diktarens väsen når också därför skildraren längst — kanske äro där sidor af Oscar Levertins vidt nående insats, som kunna tyckas icke tillräckligt be- tonade.
Men kärleken hos Oscar Levertin, glö- den i hans själ, lidelsen i hans forskning, hans " eld i skepticismen ", äfven den fina försynt- heten, den intelligensens godhet, som så starkt präglade honom, allt detta ger oss Sprengel i sitt arbete på en gång djupt allvarligt och för- stående ömt.
Boken är daterad Syrakusa — hvilken suggestion af världshistoria och antik kultur framkallar ej blotta namnet!
Och hur det passar här.
Ty Oscar Levertins intellekt bars kanske i första rummet af lidelsen för kultur och af kär- leken till de stora linjerna, stora planer, stora arbeten, allt som spänner tanken och tvingar den att fly utom det som fångar oss i nuet.
Kring hans syn äfven på det lilla blef där luft, perspektiv.
Det är något mer än ett år sedan Oscar Levertin gick bort, men så utomordentligt starkt var hans personlighets inflytande på vår andliga odling, att tomheten efter honom ännu knappast börjat kännas med det isande van- maktsintryck, som tomheten ger.
Det är som ett.
träd, som skjuter skott, ännu sedan det blifvit fälldt; rötterna ha alltjämt lif.
Denna tanke kommer nära för en, när nu i dagarna det af Oscar Levertin planlagda, med glädje och kärlek uttänkta stora verket Sveriges nationallitteratur börjat utgifvas under redaktion af Henrik Schuck och Ruben G:son Berg och T TNDER DENNA RUBRIK BEGYNNA VI I DA- under medarbetarskap af en hel del af våra GENS N:R EN SERIE ÖFVERSIKTER ÖFVER MO- mest kompetenta män på området.
Verket går DERN SKÖN- OCH UNGDOMSLITTERATUR, FÖR HVILKA ut i 25 stora volymer (ä 2 kr.
hvar) och hvarje volym kan köpas oberoende af verket i dess VI LYCKATS TRÄFFA AFTAL MED TVÄNNE KVAR PÅ Det omfattar ett urval af uttrycken SITT OMRÅDE FRAMSTÅENDE OCH KOMPETENTA PEN- helhet.
för svensk kultur, sådan denna slutligen lefver NOR.
DEN LEDANDE STÄLLNING, SOM ALLTMERA med oss som arftagare, alltifrån medeltiden och TILLERKÄNNES IDUN ÄFVEN PÅ DETTA OMRÅDE, till och med våra mest representativa samtida.
SKALL DÄRIGENOM, HOPPAS VI, YTTERLIGARE BE- Så har Oscar Levertin velat, att hvarje svenskt hem skulle bli satt i tillfälle att inom sig sluta FÄSTAS TILL VÅRA LÄSARES GAGN OCH HUGNAD.
något af denna skatt, hvars förvaltare hvarje DE HRR FÖRLÄGGARE, SOM ÖNSKA SINA NYUT- svensk man och kvinna borde känna ansvaret GIFNA ARBETEN KOMMA I ÅTANKE VID DESSA AN- att vara.
MÄLNINGAR, BEHAGADE ÖFVER SÄNDA DUBBLA EX- Från hvad jag ofvan skrifvit blir steget EMPLAR AF DESAMMA TILL ganska långt till de böcker, som just nu ligga framför mig på bordet.
Ännu har icke det REDAKTIONEN AF IDUN.
egentliga bokflödet till julen börjat.
(Inom pa- rentes: när skola vi komma ifrån att böckerna ha sina säsonger liksom frukt och grönsaker?
Spalten om böckerna.
PAPPERSMONSTER Vissa tider då de skola njutas, och som förut- sätta tider, då de skulle vara obehöfliga för vår andliga tillvaro!
—) Se här emellertid listan: Syster Dione och andra berättelser, af Anna M. Roos.
Utvandrare, skildringar af J.
L. Stocken- strand.
Från det jordiska museet, af Elin Wägner.
Kyrkoherden i Östervik, af Erland Waller.
Löjtnant Sven Hedfält, roman af Göran Falke.
Ingen af dessa böcker är någon betydande bok, och hvad beträffar den sista, står den verkligen pekoralet tämligen nära.
Den är, som af titeln framgår, en roman om en löjtnant •och möjligen också en roman af en löjtnant, i så fall af det slags löjtnanter, som icke göra begreppet löjtnant särskildt sympatiskt för den civila — att icke säga civiliserade delen af läsekretsen.
Tjänste- och manöverskildringarna äro gjorda med tydlig glädje för författaren; deras värde som sådana kan jag dock ej be- döma.
Den finaste boken af de ofvan nämnda är utan tvifvel Anna M. Roos ' Syster Dione, och den är den enda af dem, som har en fast konstnärlig form.
Berättelsen Prinsessan af Ravenna är i mitt tycke förtjusande, med en stil som i ciselerade arbeten; den verkar på fantasien som vissa gamla smycken.
Öfver hela boken hvilar en jungfrulig charm, som kommer en att förlåta de mindre lyckade för- söken till samhällssatiriska drag.
Elin Wägner är en debutant med något friskt och oförfäradt i greppet, som väcker in- tresse och får en att gärna säga: lycka till!
om också en del af sakerna alltför mycket påminna om underhållningen i de engelska litterära " magasinen ".
— J.
A. Stockenstrand är äfvenså för mig en ny bekantskap.
Hen- nes skildringar äro ytterst konstlöst skrifna — hvarmed j a g icke menar, att de äro miss- lyckade eller tafatt hoptotade.
Nej, författa- rinnan har många goda sidor: ett klokt kynne, mottaglighet, frihet från såväl affektation som sentimentalitet, allt sympatiska egenska- per.
Hennes ämnes- val är också ofta intressant.
Men näs- tan allt som finns att lära för att nå preg- nant personliga och verkligt konstnärliga uttryck återstår ännu.
Det kan komma.
Slutligen Kyrkoher- den i Östervik, en riktig bok för famil- jerna — som det heter!
Förresten en älskvärd bok, som för tankenpå dessa blyertstecknin- gar från en förgången period, mjuka och lät- ta, naiva i en vacker bemärkelse.
MARIKA CEDERSTRÖM.
fullt tillförlitliga, erhållas omg.
från oss till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Kjol- mönster utan släp 50 öre, Prinsessklänning 75 öre, Reformdräkt 75 öre, Bsrndräktmönster 50 öre, Kappménster 60 ore.
Dppgif lifvldd, (omedelbart under armarne,) midjevidd och kjollängd, er- håller Ni till Eder figur fullt passande mönster.
Expedieras portofritt om rekvlstion åtföljd af likvid i sparmärken el.
postanvisn.
insändes till Iduns Mönsterafdelning, Mästersamuelsgat.
43, Sthlm.
— 549 — Barny och ungdom slittc ratur.
D \ EN tikens LITTERÄRA utöfvare kri- ha, då det gäller granskning af barn- och ungdoms- böcker, stora svårigheter att bekämpa, ty en god kritiker är icke alltid en insiktsfall bedömare af den diktning, som tillkommit för de ungas räkning.
Dä Idun nu begynner meddela öfversikter af ungdomslit- teratur, har tidningen haft förmånen att i seminarie- adjunkten fröken Marie Louise Gagner vinna en MARIE LOUISE GAGNER.
person, som är fullt vuxen detta grannlaga bedöma- rekall.
Fröken G. erhöll nämligen bland ett rätt stort antal sökande Folkskolans barntidnings sti- pendium för studiet of barn- och ungdomslitteratur i Tyskland och Schweiz sommaren 1907, och det är med stöd af sina erfarenheter frän denna resa hon nu vill granska hvad värt eget tand bjuder de unga till förströelseläsning.
För föräldrar och uppfost- rare hoppas vi därför att artikelserien skäll bli synnerligen välkommen som handledning vid det mången gäng svåra valet af ungdomslitteratur.-; l skulle kunna ställas i bildningens tjänst.
Det finns verkligen ej så få " roliga böcker ", som på samma gång de genom omväxlingen och rikedomen i stoffet fängsla intresset, äro ägnade att ge färg och lif åt mycket, som måst gifvas helt kort och knapphändigt i skolan.
En af förtjänsterna i den Norstedtska ung- Jomsbokserien anser jag just vara, att den underlättar försöken att sätta förströelseläsning i organisk förbin- delse med skolundervisningen.
Bland böcker, som främst böra nämnas i detta sammanhang, äro Cecilia Milows Litteraturhistoriska bilder från Storbritannien.
Engelsk litteraturhistoria torde medhinnas i mycket få af våra flick- och gossläroverk, och därför är det så mycket värdefullare att äga väl skrifna biografier af detta lands författare på svenska.
Skildringarna, som äro afsedda för 16 — 17-åringar (de äro tillägnade " Mina flickor ",) synas mig på det hela mycket lyckade.
Man ser, att förf.
har öga just för hvad som intresserar ungdom.
Här finns mycken både färg- och detaljrike- dom.
Bland de intressanta biografierna synas mig kanske Burns ', Scotts och Dickens '.
Som vi här i Sve- rige ännu ej äga någon annan allmän litteraturhistoria än Ahnfelts tämligen föråldrade, kan man vara sä- ker på att mycket af hvad förf.
här förtäljer så- väl om de nyss n ä r n d a författarna som om t. ex. Byron, Shelley och Carlyle är nytt och fängslande äfven för många äldre personer *.
— Någon gång har förf:s ifver att få boken rolig kommit henne att taga med allt för mycket detaljer, så att disproportion upp- stått mellan skildringens olika partier.
Stilen är per- sonlig, liflig och medryckande.
Här och där stötes man af en viss blomsterrikedom — bilder och attribut förekomma i väl stor mängd.
Hos en så van stilist som fröken Milow betyder detta ej så mycket, men fara är, att ungdomen, särskildt unga flickor, ta efter, och hos dem öfvergår då stilen i nio fall af tio till maner.
IDUN 1907 Bildande konst.
MAJA I MOSSEBO.
OLJEMÅLN.
A F HILDA HEYMAN.
I KONSTAKADEMIEN pågår f. n. en min- nesutställning af den för ungefär ett år sedan aflidne konstnären William Blair- Bruces taflor.
Född i Canada och af skotsk här- komst kom han att tillbringa sina sista lefnadsår ITTERATURHISTORISKA BILDER FRÅN STORBRI- på Gottland, hvars natur och legendfyllda historia TANNIEN af Tant Cissy (Cecilia Milow) I. II ä Lämpligt är naturligtvis också att äga goda öfver- i honom funno en varm och förstående beundrare.
2: 7 5; CANTERBURY-BERÄTTELSER EFTER G. CHAU- sättningar, eller, ifall originalet af olika skäl ej lämpar I ett af fjolårets decembernummer medde- CER.
Bearbem.
för ungdom af Cecilia Milow, 2: 5 0; sig för ungdom, goda bearbetningar af sådana alster SAGOR OCH BERÄTTELSER FRÅN ALHAMBRA af lade Idun den bortgångnes porträtt och nekro- inom världslitteraturen, som annars knappast bli lästa Washington Irving.
Öfvers.
a f G. V. hund, 2: 75; hos oss.
I det Norstedtska biblioteket finnas åtskilliga log tillika med afbildningar af några hans RIDDARSAGOR EFTER DIKTER AF ALFRED TENNY- sådana, bl.
dem Canterbury-berättelser (bearb.
af konstverk, hvadan vi nu inskränka oss till SON.
I Iri bearb.
af Helga Thorolf, 2 kr.
Cbaucers berömda Canterbury-Tales) af Cecilia Milow, detta påpekande.
Sagor och berättelser från Alhambra af Washington Å MAN en längre tid studerat barn- och ungdoms- Hvad beträffar " De frie ", som återkomma Irving samt Riddarsagor efter dikter af Alfred Tenny- litteratur i Tyskland och Schweiz och har i friskt son af Helga Thorolf.
regelbundet hvarje höst, flocka de sig fortfa- minne de stränga och oftast fullkomligt rättvisa om- W. Irving förflyttar oss in i morernas Spanien och dömen, som ledarne för reformrörelsen på detta om- rande kring sin banerförare hr Artur Bianchini, låter oss skåda Alhambra i dess storhetsdagar, råde, en Wolgast t. ex., fällde öfver flertalet serier hvars ljusdränkta taflor från Sandhamn och Alhambra med sitt allvarliga, förnäma yttre, men med tyska barn- och ungdomsböcker, är det ej utan, att hafvet äfven i år höra till utställningens bästa ting.
salar, som i prakt öfverglänsa allt, hvad européer kun- man känner en viss patriotisk stolthet, när man här i Torgny Dufwa har några bra studerade land- vårt " lilla " land upptäcker ungdomsbibliotek, som stå nat åstadkomma, Alhambra med sina underbara sa- gor, folkvisor och romanser.
— I det utdrag af den skap i vinter- och sommarskrud, kanske något högt.
Ett sådant tyckes mig gifvet det Norstedtska Irvingska boken, som här föreligger, upptages största vara.
Att man ej träffar på någon dålig bok däri, är för omständliga i utförandet, Per Fischers " Ka- ju ej nog att motivera ofvanstående omdöme, men väl delen just af sagor och sägner, som äro knutna till prifolium " intresserar genom det väl behand- stället.
De böra tilltala ungdomar, särskildt flickor, det faktum, att där finnas så få värdelösa böcker, i 15 — 17-års åldern.
Utomordentligt fina illustrationer lade ljuset, äfven hans kolteckningar förtjäna skräpböcker.
En prägel af vederhäftighet, gedigenhet pryda boken.
och god smak, hvilar öfver samlingen, som omfattar uppmärksamhet, och Bengt Hedbergs ärliga och omkring ett hundratal nummer.
— Ett och annat Till Englands forn- och medeltid föras vi i Helga mot fördjupning sträfvande konst bjuder några barn, som vant sig vid att företrädesvis läsa böcker, Thorolfs bearbetning af de Tennj sonska riddarsagorna.
af enslighetsstämning genomträngda naturbilder, som man galopperar igenom, torde kanske finna en del Helst skulle man ju önska, att svensk ungdom finge arbeten tunga, t. ex. Sahara och Sudan Men i stället stifta bekantskap med de härliga " Idylls of the King " inför hvilka ögat gärna dröjer.
bör samlingen kunna påräkna så mycket större in- i original.
Men kanske kan den fina, med utmärkt Fröken Hilda Heymans " Maja i Mossebo " tresse af oblaserade, vetgiriga ungdomar.
smak gifna framställningen af innehållet i t. ex. sa- är en bra gjord gumtyp, men trist i färgen.
gorna om den heliga Gral, Lancelot och Elaine, gifva En invändning skulle jag emellertid vilja göra: sam- Man kommer gifvet att tänka på den s. k. våra ungdomar håg att senare, vid mognare ålder, gå lingen bär för tydligt hallstämpeln af överklassbiblio- till Tennyson själf.
Anmärkningsvärdt är hur väl skomakarrealismen i 80-talets litteratur.
Kjell tek.
Visst är det godt och väl, att utstyrseln är förstklassig, att illustrationer, papper och tryck äro af utgifvarinnan lyckats genomföra den något kärfva, Kolthoff har gifvit sig i kast med en stor, grön arkaiserande stil hon anlagt.
bästa slag.
Men därigenom blifva böckerna också myc- skog i solbelysning, " Lillan sitter modell "; ket dyrbara.
I genomsnitt betinga de ett pris af 2: 25.
MARIE LOUISE GAGNER.
taflan har en viss hurtig klang, men lider af Vill en familjefar af medelklassen med flere barn ge tekniska brister.
I öfrigt förtjäna påpekas hvart och t t t af dem en af dessa böcker, till julklapp t. ex., blir summan rätt kännbar för honom.
Vore namnen Oscar Jansson, Eigil Schwab, Ndbot * Anm. kan ej underlåta att uttrycka en önskan, att det ej möjligt att demokratisera serien så till vida, Törnros, Hilding Werner och Olof Ågren, hvilka Frankrike och Tyskland blefve lika väl representerade på att utstyrseln blefve enklare och möjligen illustratio- hvar och en ha goda arbeten att uppvisa.
det litteraturhistoriska området som England.
nerna färre?
Böckerna bet.öfde väl ej förlora så myc- ket i utseende för det.
Nu för tiden har man ju åt- Men något himlastormande söker man för- skilliga medel att få äfven en enkel bok att se nätt gäfves.
Det är så sansadt och lugnt alltsam- och treflig ut.
mans.
Nästan för lugnt.
I allmänhet syns man hos oss ej ha fått ögonen upp för i hvilken grad barns s. k. förströelseläsning L D BONDGÅRDEN.
OLJEMÅLNING A F TORGNY DUFWA.
C l a e s sss H u l t b e r g Konsthandel och Inramningsaffär, s s s KOLTECKNING A F P E R FISCHER.
A. BLOMBERG FOTO.
LILLAN SITTER MODELL.
OLJEMÅLNING A F KJELL KOLTHOFF.
Alla sorters T a f l o r och Reproduktioner, S k u l p t u r, Keramik, P o r s l i n.
Största lager af F o t o g r a f i r a m a r.
Speglar och Konst- I Q T&gt; \ r,n-nv, T » | „ „ f „ „ A O möbler af eget f ö r s t k l a s s i g t fabrikat.
BlYgöT lö JARISGATAIL 18 n n
LDUN 1907 — 550 — Vänersborgs B a l s k o r!
B a s t å L ä s t v t a e!
n s Eleganta!
k a f a b r i k H a å t!
l l b a r a!
Hvarje sula stämplad m e d vidstfiende fabriksmärke.
Tillverkas som specia- litet efter Wienermetod af Aktiebolaget A. F. Carlsson Skofabrik, Vänersborg Försäljes i minut h o s de flesta i k o - handlande i riket.
BADSTRANDEN OCH V Ä G B R Y T A R E N I FÉCAMP.
Ett besök i Fécamp.
Ett turistminne.
NT ÄR MAN HÖR Fécamp nämnas, tycker man sig * k ä n n a Benediktinlikörens eller, som den i Skandi- navien kallas, munklikörens barrdoft.
Så nära förknip- padt är fabrikationsortens namn med denna likör, de för lång tid tillbaka här bosatte munkarnes lifselixir, som åtnjuter världsrykte.
Några historiska traditioner att tala om har sta- den icke.
Det skulle då vara litteraturhistoriska.
Fé- camp och andra orter här omkring omtalas på sär- skilda ställen i Flauberts och Maupassants berättelser.
I dessa trakter sökte Frankrikes store prosadiktare Flaubert länge och väl en sin fantasi tillfredsställande ort dit han skulle kunna förlägga vissa romanscener.
En sträng realist i sin konst, arbetade Flaubert med till pedanteri gränsande samvetsgrannhet.
Han skulle aldrig kunnat låta händelserna i sina romaner försiggå på uppdiktade orter, och han måste själf ha besökt de ställen han skildrade, för att ingen läsare skulle kunna beslå honom med oriktigheter i lokalbeskrifningarna.
Då Flaubert i bref till Maupassant beklagade sig öfver svårigheten att finna en lämplig plats för en viss romantisk tilldragelse, hvilken han redan hade färdig i tanken, rekommenderade honom den sistnämnde de här afbildade pittoreska " Stenhällarna vid hundhålet " (Les Falaises trou au chien) men Flaubert ansåg plat- sen icke fullt motsvara hvad han hade tänkt sig och fann slutligen efter mycket sökande en annan.
Äfven Maupassant vistades ofta i dessa vackra trak- ter vid den normandiska kusten, dit han förlagt många INGÅNGSHALLEN TILL BENDICTINFABRIKEN.
af sina pikanta berättelser.
I hans novellsamling " Le Horla " spelar Fécamp en viktig roll.
Dessa litterära minnen, förknippade kring två stora namn, hade kommit mig att med en viss sympati om- fatta en utflykt från mitt sommarresidens, den lilla, täcka rekreationsorten " Les Petites Dalles ", till den stora, ståtliga, imponerande badorten Fécamp.
Fécamp blir väl ändå aldrig någon riktigt fashiona- bel badort Ty där finnes ingen egentlig " plage ", utan stranden bildar ett ofantligt utbredt rös af småsten.
I motsats till närgränsande orter som " Les Petites " och " Les Grandes Dalles " m. fl.
saknar Fécamp i väsentlig grad äfven " verdure "; de omgifvande höjderna äro skoglösa, och sädesfälten bölja rundt omkring.
Men här finns luft och ljus och det vida härliga hafvet, som utmed hela strandremsan har ett så svindlande djup, att lika vattenrika bad stå till buds dygnet om, obe- roende af ebb och flod.
I svårt väder rasar sjön här vildare än vid någon annan del af den normandiska kusten.
En oändligt lång vågbrytare skyddar badstran- den mot alltför hög sjö.
För fartygen och fiskarbåtarna finnes en väl skyd- dad inre hamn.
Fécamp är Frankrikes förnämsta plats för sill- och stockfiskfångst.
Staden är en lika bety- dande handels- som fabriks- och industriort samt idkar en betydande seglation på Amerika.
Mest kändt har Fécamp blifvit såsom munklikörens källa och rätta hemvist.
Tillverkningen af denna likör kan numera betraktas som en riktig nationalindustri i stor stil, och den trångbyggda lilla stadens förnämsta s. k.
" sevärdhet " är liköretablissementets storartade byggnadskomplex, inrymmande äfven ett till fabriken hörande i högsta grad intressant konstmuseum.
Benediktinfabrikens skapare, han, som först fick idén att munkarnes lifselixir kunde bli en god affär, hette icke förgäfves LE GRAND.
" Hans tanke var, " ytt- rade den biskop, som invigde hans grant utstyrda monument på fabriksplatsen ", att I EN NY FORM ersätta det gamla klostret " Abbaye de Fécamp, " som ej längre bestått sedan slutet af adertonde seklet. "
Detta klosters tillvaro går tillbaka till år 665.
Ric- hard II, hertig af Normandie, instiftade genom en charta af 1006 munkorden Saint Benoit i Fécamp.
Klostret BENEDIKTINFABRIKEN I FÉCAMP.
biet snart mycket rikt, och munkarnes antal växte; deras antal uppgick i 12:te seklet till 300.
Då i 13:de seklet Normandie tillföll Frankrike, lades klostret till de många liknande institutionerna af samma orden: Benediktinermunkarne hade rykte för att samla stora rikedomar.
Ett urgammalt språk lydde: tet på en pergamentrulle, förutse, att hans elixir tre och ett hälft sekel senare skulle komma att utgöra en viktig exportvara i Frankrike?
Vincellis dyrbara manu- skript har märkvärdigt nog kunnat bevaras till efter- världen och gått i arf från släkt till släkt sedan fran- ska revolutionens dagar, då hela klostret Abbaye för- stördes i grund och munkarne landsförvisades.
Manu- skriptet äifdes slutligen 1863 af fabrikens grundläg- gare A.
Le Grand, som med god affärsmannablick in- såg dess värde och på grundvalen af detsamma ska- pat en millionaffär, som redan före hans frånfälle ställ- des på aktier.
De viktigaste faktorerna vid likörfabrikationen äro naturligtvis de at Vincelli upptäckta örterna.
Dessa odlas nu i stora plantager utmed hafsstranden.
Odlin- garna måste förläggas till hafvets närhet, för att väx- terna skola bli mättade med brom, jod och klorsyradt natron, hvilka ämnen anses vara särskildt hälsobrin- gande.
Plantorna ägnas en synnerligen omsorgsfull " STENHÄLLARNE VID HUNDHÅLET " vård.
De skördas två gånger om året, i juli och sep- tember.
Efter noggrann sortering buntas de och upp- hängas i oändligt stora torkhus, som resa sig i mid- ten af odlingen.
Fabrikens byggnadskomplex har uppförts och ut- vidgats under 20 år.
Vi börja vår vandring genom det vidlyftiga etablis- sementet i laboratoriet.
Vi möta här en mängd mer eller mindre komplicerade destilleringsapparater samt väldiga täckta vin mått eller kar, hvart och ett inrym- mande 14,000 liter: De här uppställda karen innehålla tillsamman FEMHUNDRATUSEN liter Benediktinlikör.
I bottenvåningen magasineras tombuteljer till ett konstant antal af en half miljon.
Vi föras härifrån i en sal, där buteljernas rengöring försiggår på meka- niskt sätt med enkom därför uppfunna maskiner.
T en annan sal sker buteljernas påtappning, likaså med där- för afsedda apparater, som fylla ända till tiotusen bu- teljer per dag.
Fabrikens tillverkning uppgår för när- varande till ÅTTA TUSEN flaskor om dagen.
De fyllda buteljerna forslas med.
elektrisk hiss till en öfre våning, där de i en väldig ateljer etiketteras och utstyras.
Detta arbete utföres af ett hundratal fader- och moder- lösa flickor, som underhållas i Benediktinfabrikens eget barnhus under uppsikt af nunnor från klostret Saint- Vincent-de-Paul.
Man kan icke undgå att lägga märke till de osköna anletsdrag, som äro utmärkande för dessa unga arbe- terskor.
Dsn franske författaren Pierre Louijs be- rättar i en af sina romaner att af fyra tusen arbeter- skor i en spansk tobaksfabrik endast ett tiotal voro i besittning af ett något så när fördelaktigt utseende.
Bland flickorna i Benediktinfabriken fanns det icke en, Till hvilken sida vinden än må vända sig, Ej Fécampmunkarna sitt guld afhända sig.
Dom Bernardo Vincelli hette en för sin lärdom be- römd munk, som i början af 16:de seklet lefde i Ab- bayeklostret.
Han var alkemist, läkare och botanist och fördjupade sig i studium af plantorna på marken för att utröna deras användbarhet i läkarevetenskapens tjänst.
Under sina experiment med att tillaga hälso- bringande medicin blef Vincelli den ursprunglige upp- finnaren af Benediktinlikören.
Om han i sina deglar ej kunde frambringa de vises sten, lyckades han där- emot genom en komplicerad behandling af särskilda örter, som han funnit vid hafsstranden, brygga ett " lifselixir ", som blef hälsobringande för munkarne och förfriskade de mera eller mindre höga gäster, som ofta besökte klostret.
Detta elixir medfördes af mun- karne, då de besökte sjuka människor ute i bygderna och mottogs öfver allt som en verklig gudagåfva.
Vid sitt besök i Benediktinerklostret i Fécamp 1534 anhöll konung Frans I att få smaka på den undergörande li- kören, hvars rykte hade nått själfva hofvet i Paris.
Då kungen sedan en gång hörde en bretonsk adelsman lofprisa vinerna i sin hembygd, sade han: — Edra viner i Bretagne äro de grönaste och sträf • väste i hela mitt rike och duga blott att åsamka folk kolik.
.
.!
Nej, ni skulle då hellre tala om Fécampmun- karnes likör!
Vid min krona, man kan ej smaka nå- gonting bättre!
Kunde väl den lärde Dom Bernardo Vincelli, då han till sina efterkommandes bruk nedskref likörrecep- I FÉCAMP.
MW Y MONUMENTET ÖFVER BENEDIKTINFABRIKENS GRUNDLÄGGARE L E GRAND.
IDUN 1907 — 551 — som ej var ovanligt ful.
Den franska allmogetypen är ej vacker, åtminstone ej i norra Frankrike.
Vid en mängd långa bord behandla flickorna de trinda flaskorna, som korkas, plomberas, förseglas med lack, etiketteras och slutligen inlindas i groft silkes- papper, hvilket öfverst utdrages i en liten snodd, på- minnande om den " glada grisens " karaktäristiska känne- märke.
När buteljerna så äro färdigt utrustade och upp- klädda, återstår endast inpackningen.
Denna försiggår i en manege, sal, ateljé, hvad man vill kalla detta gigantiska rum, oändligt i höjd, bredd och längdutsträck- ning och från golf till tak uppfylldt af packlådor i höga pyramider.
Och nu skola de otaliga lådorna, dagens skörd, köras bort till järnvägsstationen och spridas öfver världen.
Mellan packlådorna rör sig tyst en helig syster med dok: hon stannar här och där och ser mystiskt framför sig, liksom ginge hon bland graf- monument.
Jag hörde den förmodan uttalas, att hon skulle väl- signa packlådorna i tur och ordning, allt efter som de blefvo färdiga att lyftas af lasset.
Sannolikare är att hon endast hade något slags kontrollerande uppgift.
När vi genomvandrat Benediktinfabrikens i Fécamp industriel a afdelningar, väntar oss inom samma bygg- nadskomplex en den mest angenäma öfverraskning i form af eteblissementets " museum ".
Detta museum har ingenting annat att göra med BenedjHinfabrikationen, än att det minsta och oansen- ligaste rummet bevarar, uppställda i ett stort glasskåp, en aktningsvärd kollektion förfalskade munkflaskor, efterapningar af Benediktinlikören på de mest olika fulla illuminerade medeltidsmanuskript, historiska char- tor af pergament och böcker af hög ålder.
Enbart dessa konstsamlingar förtjäna en resa till Fécamp.
Deras motsvarighet ser man endast i de största och bäst försedda museer och icke ens alltid i dem, ty flere än ett af konstverken i Benediktinmuseet äro unika.
Minnet af det vackra konstmuseet låter man gärna bli det förhärskande, då man lämnar det rika och stor- artade Benediktin etablissementet.
Paris i september 1907.
WENTZEL HAGELSTAM.
är i kvalitet fullt jämförlig med en dyrbar toa- lett-tvål, men kostar på grund af den enkla förpackningen dock endast 35 öre pr tvål ä 120 gram.
konstnärs torra humor, framkallar skrattorkaner, och fru W i n n e r s t r å n d s guldhåriga Köpenhamnshetär kom- mer förebilden ganska nära.
Äfven bifigurerna ha, på elt par undantag när, erhållit goda framställare.
E. H — n.
TEATER OCH MUSIK R K GL.
TEATERNS repris af W. Peterson-Bergers ton- drama " Ran " gafs härom dagen med delvis ny rollbesättning.
Fröken E d s t r ö m sjöngnu det kvinnliga hufvudpartiet och redde sig såväl vokalt som drama- tiskt erkännansvärdt bra.
Hr S t o c k m a n hade ryckt in som Waldemar efter hr Ödmann, men uppgiften är i hög grad kräfvande och han förmådde ej heller fylla den annat än i vissa moment.
Fru Claussens stora röst gjorde sig förträffligt i moderns parti och hr O s c a r lyckades bra som prästen.
Hr L a n g dirigerade.
O ABBEERNAS SAL.
orter i världen.
Den kuriösa samlingen uppgår till icke mindre än femhundra falska flaskor, en stor mängd åtminstone till den yttre utstyrseln omöjliga att af den oinvigde desavoueras.
Benediktinfabrikens museum innehåller eljes ute- slutande konst, verkligt god konst, och skulle icke allenast förtjäna sin stjärna i Bsedeker (som jag ej vet om det har), men kunde tjäna som en källa för konst- forskningen på olika områden: skulptur, måleri, konstindustri, synnerligast träsnideri och antik möbel- industri.
Utrymmet förbjuder mig tyvärr att närmare be- skrifva dessa samlingar om hvilka det kunde skrifvas volymer.
De äro helt enkelt storartade.
Äfven musei- salarnas inre dekoration är delvis magnifik.
I det väldiga rummet " Salle des Abbés ' " möter oss en prunkande renässansstil af den briljantaste effekt.
Sexton pilastrar från golf till tak uppbära lika många nischer, med i hvarje en staty i naturlig storlek af de sexton förnämste abbéerna i det gamla Fécamp- klostret.
Museets betydelsefullaste parti är dess s. k. götiska sal, som hvad dekoration beträffar är ett mästerverk af dess arkitekt, herr Albert.
Af konstföremål innehåller denna sal obeskrifligt rika, vackra och intressanta samlingar, hvilkas konst- värde ej kan uppskattas nog högt: klass ska målnin- gar, särskildt utmärkta porträtt, samt skulpturer, prakt- fulla Limoges-emaljer, härlig konstindustri i trä, elfen- ben och svartsmide, väfnader och broderier, gamla mässhakar äfvensom, ej att förglömma, de mest prakt- R E N Ä S S A N S S A L E N I MUSEET.
Ferd.
Miilhens, 4711, Köln tillverkning: SCARSTEATERN.
Efter sina små aberrationer in på den högre operakonstens område, har hr Ranft på Oscarsteatern nu åter dragit sig tillbaka inom sina egna naturliga gränser — den enklare wieneroperettens fält.
I hr E d m u n d E y s l e r s " Skytte-Lisa " fick Stock- holmspubliken göra bekanskap med en ny kompositör, men knappast med en enda ny musikalisk idé.
Lika allbekant trivial som hrr Steins och Lindaus libretto var denna eviga vals- och polkaledsagning, och när operetten ändock till en viss grad syntes slå an, be- rodde detta främst af fröken Inga Berentz ' och hr Oscar Bergströms stadgade publiktycke och klangfriska sång samt af hr Ringvalls björndanstravesti af den oförgät- liga " Änkans " oförgätliga boston.
Med undantag af en ny vacker alpsjöfond i första akten, hade eljes direktionen icke kostat synnerligen mycket på uppsätt- ningen: gamla hoplappade kostymförrådsklutar i en ram af gamla hoplimmade riddarsalskulisser — se där miljön!
Men det kostar också slantar att göra miss- lyckade gränsridarexpeditioner in på främmande mark, och nu får den beskedliga publiken betala lärpengarne.
Old Boy.
WASATEATERN.
Det är tur att det ännu finns dik- * tare, som ha satyrens humör.
Samhället är näm- ligen i hög grad förtjänt af att bli utskrattadt.
För allvarsord saknar det resonans, ty det har vuxit ur allvaret och in i gudsnådligheten, hvarifrån det endast är ett tuppfjät till den allmänna ynkedomen.
Den danske författaren Gustav Wied har hos män- niskorna i sitt " lilla gråa land, där man alltid ger ett paraply i konfirmationsgåfva ", upptäckt en hel del lyten och dårskaper, som han ihärdigt söker komma till lifs på åtöjets väg.
Hans senaste satyrspel " Ranke Viljer " — på svenska kalladt " Två gånger två är fem " — hvilket nu afton efter afton fyller Vasateatern med skrattande människor, gör de dråpligaste utfall mot de principfasta, de öfvertygelsestarka.
Författaren visar med den honom egna respektlös- heten, att de alls ingen öfvertygelse ha, då det verk- ligen gäller, men låter dem själfva helt naturligt hysa en alldeles motsatt uppfattning.
Alltså två gånger två är fem!
Som styckets centralfigur tjänstgör en ung diktare, hvilken skrifver " osedliga " böcker, som inbringa honom fängelse och den " bättre " medelklassens smädelser.
Han är oförfärad som Wied själf, alltid färdig att skratta hela världen upp i ansiktet och alltid en garde- Men äfven honom låter författaren — något omotiveradt för öfrigt — sluta i samma kältringskap som de andra.
Utförandet äger icke dansk rörlighet och illusions- gifvande dansk nyansering, men är det oaktadt sär- deles berömvärdt.
Alldeles särskildt i samklang med författarens drastiska lynne står hr W i n n e r s t r a n d, hvilken af den degenererade pojkslyngeln Fredrik Ha- mann åstadkommit en genomgående förträfflig lust- spelsfigur.
Hr B y s t r ö m s romanförfattare är fin och ironisk, ehuru ett saftigare gemyt varit önskvärdt.
Hr H e d l u n d och fru C a s t e g r e n spela med verknings- full komik ett sorglöst och förälskadt artistpar, hr V i k t o r L u n d b e r g s fångvaktare, utmejslad med denne S ÖDRA TEATERN.
" Kyske Casimir " (Maitre Nitouche).
Det påstås, att världen insisterar på att bli bedra- gen.
Men det är därför svårt att tro, att vår publik insisterar på att hr Ranft reserverar en teater för att åskådliggöra i nya och ständigt gamla varianter, hur världen blir bedragen i kärlek.
Skulle så i alla fall vara förhållandet, bör man väl kunna välja farser, där man bedrager hvarandra älskvärdt, lustigt och med smak hellre än en pjäs af den nu senast framfördas typ.
Här är kvickheten ersatt med ett tomt buller, som icke äger samma egenskap hvarken att öfverskyla synder eller blotta dem.
Man kunde förlåta ett sådant val, om det skett med syfte att komma allmänheten att kväljas vid franska äktenskapsfarser, men en sådan själfförnekelse är svår att förutsätta.
Att säga att spelet icke gjorde saken bättre, är snarare en kompli- mang till personalen än tvärtom.
Från konsertsalen.
K ONSERTFÖRENINGENS första orkesterkonsert för hösten under hr T o r A u l i n s ledning infriade tydligen alla på densamma ställda förväntningar, att döma af den fulltaliga publikens belåtenhet.
Intresset knöt sig hufvudsakligast kring en här aldrig förr spelad pianokonsert n:r 2 i A-dur af Liszt, i hvilken belgaren A r t h u r de G r e e f utförde pianostämman.
Den bra- vurmässiga kompositionen med sina bländande klang- effekter och blixtsnabba passager spelades suveränt af såväl ptanisten som orkestern.
Vidare bjöd det intressanta programmet på Bach och Beethoven, den förre representerad af en suite i D-dur, n:r 4, den senare af Ess-dur-symfonien (Eroican).
Äfven här visade hr Aulin sina förträffliga dirigent- egenskaper, hvarigenom de båda tonverkens skönhet fullt kom till sin rätt.
A r t h u r de G r e e f s egen konsert sistlidne fredag kompletterade och fullbordade intrycket af hans ut- märkta egenskaper som pianist.
Det var framför allt hans tolkning af Beethovens F-mollsonat (appassionata), som fastslog hans mästaregrad.
Den lidelsemättade och klangsköna tondikten, som fordrar ett djupt och starkt temperament hos sina uttolkare, blir ofta ett rof för konsertgifvande dilettanters automatfingrar; det är därför en lisa att höra den spelas af en konstnär som de Greef.
Bland programmets öfriga nummer märktes Schu- manns Papillons, hvars smidiga och fladdrande kynne återgafs med aldrig svikande teknisk glans, ett par små- bitar af Scarlatti och en Konsert-etude af Liszt.
Äfven Grieg fanns representerad, men hans norska dräkt var ej helt fri från isättningar af flamsk väfnad.
Som slut- nummer tjänstgjorde en variation för 2 piano, hvari det ena instrumentet sköttes af en elev till konsert- gifvaren, fröken A u r o r a M o l a n d e r, som presterade en redbart spel.
P a u l V i a r d o t s franska konsert på Kgl.
teatern frestade ej till någon hänförelse för fransmännens nuvarande tonkonst.
Men de nummer af Saint-Saens, Henri Rabaud, Debussy och Charpentier, som fyllde programmet, äro väl knappast representativa för mo- dern fransk musik.
Helt visst existera värdefullare, personligare verk.
Saint-Saens företräddes af en symfoni i C-moll, som var i så måtto ovanlig att orgel och piano förekommo i orkestern.
Kompositionen var synnerligen välgjord men af ett blekt innehåll.
Långt mera intresserade " La procession nocturne " af Rabaud och Debussys klangkoloristiska förspel till 1 ' Apres midi d ' un faune. "
Hofkapellet spelade förträffligt som vanligt, ehuru M. Viardots taktpinne svängdes mera energiskt än med- ryckande.
E — t.
IDUN 1907 — 552 — ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; strömmings- låda med brynt p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g: Kött järpe med stufvade tur- ska bönor: mandelpudding II.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biffstek med p o t a t i s; mjölk; kaffe el- ler te.
M i d d a g: Brynt hvitkålssoppa med frikadeller af kalffärs; pösmunkar med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; kokt sill med smör och ä g g; kaffe eller t e.
M i d d a g: Surstek med p o t a t i s; sylt- lök och lingon; enkel äppelpaj med grädde.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pannbiff med p o t a t i s; mjölk; kaffe el- ler te.
M i d d a g: Laxpudding med skiradt smör; smörgröt med mjölk.
från A.-B.
L I N - G O N, Göteborg, äro s e d a n af saf- ten b e r e d t s k r ä m och sylten till satts m e d god mjölk h v a r i ör sig s ä r s k i l d t väl- smakande och lämpliga maträt- ter specielt un- der sommarmå- naderna.
I n s p e k t o r: Professor G.
L a g e r h e i m.
KÖKSALMANACK Kedigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Imieh.
af Elisabeth östmans Ilusmo- derskuxs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING VECKAN 3 — 9 NOV.
1907.
FÖR SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt fisk med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med tunnbröd.
M i d- d a g: Soppa på.
brysselkål med cröu- t o n s; oxhare som vildt med brynt po- totis, legymer och vinbärsgelé; apel- sinpudding med biskvier.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremjölsvälling; sill med äggstanning och p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Pudding af k ö t t med potatismos; krusbärssoppa med grädde och skor- por.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt köttpudding (rester från m å n d a g); ägg; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Jordärt sk ock s pur é med ostsmörgåsar I; kokt helgeflundra med smör och ägg samt potatis.
NNONSER skola vara Inlämnade till Bxpeditionen senast fredag för att kunna införas i följande veckas nummer.
A RECEPT: O x h a r e s o m v i l d t (f. 6 pers.).
1,3 kg.
oxhare eller entré-ootes, 1 hg.
späck, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 tsk.
salt, 3 del.
buljong, 4 del.
tunn grädde.
Beredning: Köttet bör hafva hängt 3 — 6 dagar, allt efter årstiden.
Det tvättas med en duk, doppad i hett vatten samt bultas l ä t t.
Haren späckas sedan i tre rader med späcket skuret i fina strimlor.
Smöret brynes i en järngryta, haren ilägges och bry- nes väl på alla sidor, hvarefter den saltas och spädes med den kokande buljongen.
Grädden tillsättes litet i sänder och steken vändes ett par gånger under stekningen samt öfveröses hvar tionde minut.
Till stekningen åtgår om- kring!
2 tim.
Haren skares i tunna skif- vor, upplägges på varmt serverings- fat och garneras med brynt potatis och persilja.
Såsen vispas upp, silas, skummas samt serveras i särskild sås- skål.
A p e l s i u p u d d i n g f. 6 pers.).
Saften och skalen af 2 apelsiner, 125 gr. krossocker, 4 äggulor, 1 del.
grädd- mjölk, 1 msk.
sherry, 3 gr. citronsyra, 4 del.
tjock grädde, 6 blad gelatin.
T i l l g a r n e r i n g: 1 apelsin, ma- kröner.
B e r e d n i n g: Apelsinerna tvättas, torkas och skalen afrifvas mot sockret.
Äggulorna och gräddmjölken vispas till- sammans i en kastrull tillika med sock- ret och den väl silade apelsinsaften.
B l a n d n i n g e n f å r sjuda under kraftig VID Östergötlands nyinrättade asyl och arbetsliem för sinnesslöa i Broby invid Söderköping, som öppnas den 1 jan.
1908 är kokerskeplatsen ledig.
Lön 250 kr.
Sökande hänvände sig till Sinnes- slöanstalten, Söderköping.
EN i matlagn.
och sömnad kunnig, ej för ung, flicka, som med verklig an- svars- och pliktkänsla vill å t a g a sig a t t vara husmoderns hjälp och högra hand i alla inomhus förekom, göromål önskas.
Endast den göre sig besvär, finnes ledig 1 jan.
i Älfsborgs län med som äger verkligt intresse för sin upp- gift.
Svar till » E — m », Visby p. r. station i Bengtsfors.
Lön 600 kr.
jämte Porträtt önskvärdt.
26 kr.
årligen till utredning.
Ansökan med betyg insändas till Kronolänsman ENKEL, anspråkslös snäll och ordentlig K, Lundgren, Bengtsfors.
flicka, hälst äldre, får genast plats.
VERKLIGT skicklig och snäll kokerska Skall vara behjälplig med tillsyn af tvänne barn, en flicka om IIV2 år och med godt sätt, kunnig i bakning, er- håller förmånlig plats hos ämbetsman i en gosse om 8 år, samt undervisa i musik och hjälpa till med läxläsning, 1 personers bushåll.
Goda betyger och önskligt äfven med språk.
Dessutom r e £ fordras samt uppgift å löneanspråk vara a t t deltaga i hvarj ehanda och ålder.
Svar till » Ordentlig », Hernö- lättare villig husliga göromål och hafva till- sand p. r.
_ _ syn öfver hemmet under fruns frånvaro.
HUSFOKESTANDAKINNA sökes till Svar emotses med foto.
och .öneanspråk gästgifvaregård å landet.
Sökanden bör m. m. till fru W. Hallenberg, Bollnäs.
vara kompetent a t t på egen hand om- besörja matlagning samt för öfrigt Öfversköterskor.
ordna inom hus förekommande göro- mål.
Betygsafskrifter samt uppgift om Två bildade, skolade öfversköterskor ålder och löneanspråk sändes till » Fjäll- önskas lör medicinska af delningen vid byggd », under adr.
S. Gffimelii An- Länslasarettet 1 Falun.
Lön 500 kr.
och nonsbyrå, Stockholm f. v. b. allt fritt.
Svar med fullständiga upp- lysningar och betygsafskrifter till Sysslomanskontoret.
LEDIGA PLATSER Epiåemisjuksiierskeplais S o m hjälp och sällskap till husmoder söker en svensk familj i Finland en baxnkär och huslig svenska ej under 19 år.
Den som fullständigt behärskar engelska i kungöras för tillträde den 1 jan.
1908 tal äger företräde.
Svar med ref. och befattningen som föreståndarinna för lönepret.
till » Ingeniörsfamilj », Kotka.
och en befattning som lärarinna vid Malmö stads skyddshem för flickor vid Skäralid i Riseberga socken, Kristian- Sökes!
stads län ..
De med befattningarna före- En bättre, bildad flicka, ej för ung, nade förmånerna ä r o: bostad, kost, tvätt, får plats i familj att gå frun tillhanda läkarevård samt kontant lön af 700 kr.
och höra upp 2:ne gossars läxor m. m. för föreståndarinnan och 500 kr.
för pr år.
Komp et ens vi Hk or ä r o: Någon sykunnighet önskvärd.
Svar åt- lärarinnan förmåga a t t undervisa i folkskolans följdt af foto.
jämte tillförlitliga referens- lärokurser samt skicklighet i slöjd, äf- uppgifter torda insändas till " Angenämt ven väfning, hvarjämte föreståndarinnan bör kunna undervisa i huslig ekonomi.
hem ", Iduns exp., Stockholm.
Befattningarna tillsättas med fyra må- BILDAD, rask, enkel, barnkär flicka naders ömsesidigt förbehållen uppsä- Ansökningar, ställda till får plats mot fritt vivre och någon lön gelserätt i läkarefamilj i Malmö.
Porträtt samt Malmö stads skyddshemskomité och åt- följda af präst; - och läkarebetyg samt uppgift å pret., ref. m. m. under adr.
» Läkare », Sv.
Telegrambyrån, Malmö.
öfriga hancuingar, sökanden vill åbe- ropa, böra före dein 1 dec.
1907 insändas I stilla hem på landet önskas som till undertecknad, komiténs ordf. sällskap och litet hjälp å t ensam äldre Malmö den 24 okt.
1907. fru medelålders dam, som är villig be- A O. S t e n k u l a tala något litet.
Tjänarinna finnes.
Svar » M.
E. », Björkvik, Södermanland.
ATT bestyra bildadt ungkarlshem, be- ENKEL, stadgad flicka, hemmastadd kväm, sjalfständig plats, sökes b ä t t r e i husliga göromål samt handarbeten får flicka med vinnande yttre.
Ref. och plats i stilla t r a k t på landet.
E n som foto.
till » Framtid », under adr.
S. Gu- på egen hand kan sköta ett två per- mselii Annonsbyrå, _Stockholm f. v. b. soners hushåll har företräde.
Lön efter öfverenskommelse.
Svar märkt » Ärlig o. I enkel, ämbetsm.-fam. på landet om- kring 3V2 rnil från Stockholm kan trogen », Iduns exp.
ung flicka mot fritt vivre få deltaga i och lära hushåll.
Barn finnas.
E t t F r a n s k b o n n e frisk, enkel, önskas snarast.
Svar till vänligt bemötande utlofvas .. Svar till » Ämbetsmannafamilj », Iduns exp.
f. v. b.
» G.
C. », Frösunda p. r. agghvita, 3 msk.
rifven, stark ost.
JLugermwns Tvä 11-pul- B e r e d n i n g: Käxen bestrykes på ena sidan med smör.
Ägghvitan slås ver » Tomten * är sedan 10 år till l ä t t skum och blandas med den tillbaka tillverkadt af de bä * ta och rifna osten.
Ostmassan bredes på käxen, renaste råmaterialierå de mest full- som därefter lägges på plåt och insättas svag ugnsvärme a t t få vacker rostgul ändade maskiner under verkligt 1 färg.
sakkunnig och erfaren ledning.
Detta är anledningen till den M a n d e l p u d d i n g II (£.
6 pers.).
ägg, 5 del.
tunn grädde, 3 msk.
alltjämt ökade efterfrågan af fabri- 6 socker, 75 gr. sötmandel, 6 bittermand- katet och att &gt;Tomten » erhållit lar, rifna skalet af V2 citron, 1 msk.
det goda namn som den nu har.
potatismjöl.
T i l l f o r m e n,: 2 kkp.
strösocker, 2 Säljes öfveralir, såväl med som msk.
kokande vatten.
utan violdoft.
Helpaketerna ä * k.b B e r e d n i n g: Sockret brynes i en tackjärns panna, spädes med det ko- öre väga 500 gram.
vattnet, och därmed beklädes en Kontrollant: Professor G. Lager- kande vacker bleckform.
Äggulorna röras med sockret Vi tim., grädden kokas upp heim.
och tillsättes under stark vispning, hvarefter krämen får sjuda och tjockna.
Kastrullen aflyftes och vispningen fort- sättes tills krämen kallnat.
Då tillsät- tas den skållade och rifna mandeln, citronskalet och potatismjölet.
Sist ned- skäras de till hårdt skum slagna ägg- hvitorna.
Massan hälles i den beklädda formen och gräddas i vattenbad i ugn omkr. 3 / 4 tim.
Puddingen uppstjälpes när mesta h e t t a n af gått.
Molffvads / talljag] använda titt min ML ... wwi cnromol- AM 1 \ tlllvereas endast vW V 1 P.
9m hWUt:: HiUKiJ.
vispning.
Kastrullen aflyftes och visp- ningen fortsattes tills massan afsvalnat då sherryn, den s t ö t t a citronsyran och den till hårdt skum vispade grädden tillsättas.
Sist nedraras försiktigt det sköljda och i 2 msk.
ljumt vatten upp- lösta gelatinet.
Massan slås i en med kallt vatten sköljd form och får " stelna på kallt ställe omkr. 4 tim.
Då pud- dingen skall stjälpas upp, hålles for- F r i k a d e l l e r af k a l f f ä r s (f. men omkr. V2 min.
i varmt vatten.
Garneras med apelsinklyftor och mak- 6 pers.).
2 hg.
benfritt kalfkött, 50 gr. smör, 1 ägg, 1 msk.
hvetemjöl, roner.
2 tsk.
salt, Vi tsk.
fint hackad por- tugisisk lök, V2 msk.
fint hackade S i l l m e d ä g g s t a n n i n g (f. 6 champinjoner eller tryffel, / g — 1 kkp.
pers.).
2 stora salta sillar.
gräddmjölk.
Äggstanning: 3 ägg, 2 kkp.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med gräddmjölk, 1 msk.
fint hackad per- en duk, doppad i hett vatten, befrias från silja.
hinnor och senor, skares i tärningar T i l l f o r m e n: / msk.
smör (10 och drifves t r e gånger genom kött- gr.).
kvarn, tillsammans med smöret.
Fär- B e r e d n i n g: Sillarna urtagas, flä- sen stötes därefter i stenmortel och ar- kas och vattenläggas dagen innan de betas med det uppvispade ägget, mjö- skola användas.
De inklappas därefter let och kryddorna omkr. V2 tim., hvar- i hvitt papper och ryggbenet jämte under mjölken tillsättes litet i sänder.
alla småben borttagas.
Hvarje filé ska- Af färsen formas, med 2 tsk., små res i 4 bitar.
E n eldfast låg form smör- frikadeller så stora som valnötter, jes med smör, sillbitarna iläggas och hvilka kokas i svag buljong eller sal- äggstanningen hälles öfver.
Sist öfver- tadt vatten 3 — 4 min.
De serveras till strös persiljan, och formen får stå i starka buljongsoppor.
ugnen, tills äggstanningen fått en vac- ker, ljusbrun färg.
Serveras med nykokt E n k e l ä p p e l p a j (f. 6 pers.).
2 potatis.
msk.
smör (40 gr.), 4 msk.
mjöl, 4 kkp.
gräddmjölk, 3 msk.
socker, _ 3 O s t s m ö r g å s a r I (f. 6 pers.).
14 ägg, 1 tsk.
rifvet citronskal, V2 Ht.
» Marie » käx, 2 msk, smör (40 gr.), 1 goda äpplen.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), 1 msk.
hvetemjö (l;, 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- manfräsas, mjölken tillsättes, litet i sänder under flitig rÖrning.
sockret ilägges och massan får koka 5 min., hvarefter den upphälles a t t kallna.
Äg- gen vispas upp och nedröras i smeten jämte citronskalet.
Äpplena skalas, skä- ras i tunna skifvor och nedläggas i smeten, som därefter omröres försiktigt.
En bleckform eller gjutpanna smörjes dubbelt, smöret skiras och blandas med hvetemjölet och härmed bestrykes for- men, som därefter beströs med de s t ö t t a skorporna.
Massan inalles och pajen gräddas 1 god ugnsvärme omkr. / i tim. eller tills den höjt sig och äpplena kän- nas mjuka.
Den uppstjälpes genast och öfverströs med socker.
ANSPRÅKSLÖS b ä t t r e flicka, ordentlig, kunnig i matlagning, erhåller plats hos änkefru i mindre stad.
Hjälp med grof- sysslor.
Lön enligt öfverenskommelse.
Svar till » H.
G. », Kungälf.
UNG, anspråkslös flicka, frisk och glad- lynt af god familj samt hälst musi- kalisk sökes som sällskap och a t t ef- terse hushållet hos ensam ungherre, 36 år, med chefsbe fattning vid indu- stri, som bebor vackert belägen min- dre egendom invid stad och större b a d o r t å Västkusten.
Svar med uppgif- vande af pret., ålder m. m. jämte foto.
till » Hemtrefnad », Iduns exp., Stock- holm BILDAD flicka som genomgått sjukvård önskar plats för sjuklig person.
Är villig deltaga i husliga göromål.
Svar till » L.
M.
23 ».
Iduns exp.
SJUKGYMNAST.
Ung, kvinnl.
ex. sjuk- gymnast, genomgått 8-kl, läroverk, ön- skar plats i familj för a t t meddela massage och sjukgymnastik; vill gärna deltaga i enklare hushållsgöromål eller skrifgöromål.
Svar till » Arbete », Iduns exp.
PLATS i hem önskas af ung flicka som hjälp och sällskap.
Är äfven villig läsa med barn.
U t m ä r k t a betyg o. rek.
Svar till » Norrländska », Sv.
Telegramb., Örebro.
1 1 2 HOS disponentfamilj, vid bruk i Värm- land, får duglig hushålls fröken plats, t r e tjänare finnas.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B., Sthlm.
FÖR en enkel och arbetsam, barnkär flicka, som vill vara till hjälp vid skötandet af 3 barn, det äldsta 5V2 år samt i Öfriga inomhus förefallande göromål, finnes nu genast plats.
Svar med ref. och lönepret.
till » H.
B. », Ronehamn, Gottland p. r.
UNG flicka önskar plats som sällskap eller hjälp i familj eller hos äldre dam som vistas utomlands eller är stadd på resa.
Svar till » 17 år », Iduns exp.
BÄTTRE flicka, 29 år, önskar i god fam. eller hos ensam dam herre (hälst i västra Sverige).
nig i matlagn., sömnad m. m. till » E.
D. », Lysekil p. r. plats eller Kun- Svar Värdinneplats sökes af bildad flicka, a t t med ord- ning och omtanke sköta ett hem.
Hus- lig och sparsam.
God och kärleksfull omvårdnad om barn finnes.
Bästa ref. Svar till » Trefnad », Iduns exp.
BILDAD ordentlig flicka kunnig i matl., bak, sömnad, handarb.
söker plats.
Gladlynt, frisk.
Svar » Villig hjälp- reda », Iduns exp.
f. v. b.
DEUTSCHE junge Dame gebildet.
mu- sik, aus bester.
Fam. wunscht in eine feine Familie in Schweden zu kom- men u m in deutscher Sprache zu con- versieren — event.
als Gesellschaft.
Best ref. gegeben und verlaugt.
Antwort unter » A.
D. », Svea-Byrån, Göteborgs Arkader, Göteborg.
SKICKLIG kokerska — event.
bättre flicka — får plats nu genast i 3 pers. hushåll.
Husa och uppassare finnas.
undervisningsvan, språkkunnig, önskar Svar till » Officersfamilj », Karlsborg.
plats n u eller i jan.
a t t läsa med FLICKA från b ä t t r e hem kan få plats större barn.
Svar till » N.
S. », Iduns som barnfröken för tvänne gossar, 3 — exp.
5 år, hos med.
d: r L. Wolff, Göteborg, HUSFÖRESTÅNDARINNA.
dit ansökningar åtföljda af betyg från Bildad flicka, glad och huslig, kunnig liknande platser samt fotografi torde i handarb., matlagn.
och ett hems Pflnda&lt;5 «maraet möjlicrt.
skötsel, söker plats hos aktningsvärd herre.
Bästa rek.
från föreg.
platser.
Svar till » Ruth », Boråspostens exp., Borås.
SLöJDLÄRARTNNA som med goda be- tyg genomg-Ht Hulda Lundins slöjdkurs och Handarbetets Vänners större sykurs Önskar plats till vårterm ..
Kunnig i vid epidemisjukhuset i Lysekil kungö- kläd- och linnesömn.
samt väfnad.
Fin- res härmed till ansökan ledig.
Aflö- fina ref. Svar till » Praktik », öster- ningsförmåner fri bostad med vedbrand hanninge.
och ljus, fri kost den tid sjukhuset är belagdt, 500 kr.
fast lön samt er- SOM husa önskas plats instundande 1 sättning efter särskild t a x a för biträde eller 15 nov.
uti fam. i Stockholm eller i enskild sjukvård.
Ansökningstiden ut- dess närhet.
Fri resa.
Betysr.
rekom- går den 15 nov., hvarefter platsen ome- mendationer finnes.
Svar till » Norr- delbart kan tillträdas.
Ansökningar åt- ländska 23 år », Långsele p.
r. följda af vederbörliga meritförtecknin- UNG, gladlynt, b ä t t r e flicka önskar gar insända.s till plats, hälst å större herrgård.
Kunnig Axel Nilsson, l:é s t a d s l ä k a r e, i matlagn., finare handarb., konstväf- Lvsek il.
nad.
Genomgått kurs i trädgårdssköt- sel och konservering.
Villig deltaga i alla förekom, göromål.
Villkor: vän- ligt bemötande, någon lön.
Svar emot- ses tacksamt till » Energisk familjemed- lem », Iduns exp.
PRIVATVÅRD till sinnessjuk önskas BARNKÄR elementarb.
skånska, något af utexam.
sköterska.
Svar till » S.
kunnig i sömnad, önskar plats som hjälp och sällskap.
Villig undervisa W. », Sala.
mindre barn.
» Familjemedlem 18 », Hel- HUSHÅLLSELEV.
Ung, b ä t t r e flicka singborg p. r. önskar mot fritt vivre få lära sig hus- håll å större prästgård eller herre- ENGELSKA önskar plats i familj.
Ut- gård.
Svar till » Intresserad », Tidnings- m ä r k t a ref. Svar till » E. », Iduns exp.
kont., Odeng.
37, Sthlm.
TYSKTALANDE lärarinna, som vistats i BÄTTRE flicka önskar plats som hus- utlandet, önskar plats i svensk familj jungfru i finare familj.
Fullt kunnig för a t t undervisa större barn.
Svar i sömnad.
Svar » L.
S. », Altappen, Lu- till » M.
L. », Helsingegatan 5, 4 tr. t. v., Stockholm.
leå.
Sjuksköterske- platsen PLATSSÖKANDE 3 S m ö r g r ö t (t.
6 pers.).
5 msk.
smör (1 hg.
), 2 kkp.
mjöl, IV2 lit.
god mjölk, V2 rnsk.
salt, 2 tsk.
socker, 2 äggulor, V2 msk.
kallt smör.
B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- manfräsas, mjölken tillsättes, litet i sänder, under flitig rörning, och gröten får koka under fortsatt rörning Va tim. Den- af smakas med salt och socker.
De uppvispade äggulorna jämte det kalla smöret nedröras och gröten får se- dan endast sjuda.
Den serveras varm med god mjölk eller saftsås.
INACKORDERING.
I ett a k t a d t godt stilla hem på landet i vacker t r a k t af Skåne finnes från 1: sta nov.
plats för en ung frisk flicka af god familj a t t lära hushåll och för öfrigt allt som hörer till ett hems skötande.
Eget rum och t v ä t t.
Pris pr månad 50 kr svar till » Fru Anna », Löfvestad p.
r.
I Kättvik erbjudes god inack.
i godt hem för några herrar och damer, som behöfva hvila och skogsluft.
God, vällagad mat och goda sängar.
Billiga priser.
Svar sändas till » M.
A. », Rättvik p. r.
E j l u n g s o t s p a t i en t er.
SCHWEIZ.
I enkelt, men godt tyskt hem finner ung flicka, som vill lära tyska, inackordering.
Pris 65 kr.
i mån.
Tillfälle erbjudes a t t genomgå stadens berömda hushållsskola, som är gratis.
Svar ombedes till » I.
F.
18 », Hauptpostlagerud, Basel (Schweiz).
I engelsk prästfamilj nära London fin- nes plats nu genast för en eller två svenska flickor som önska lära engel- ska.
Lektioner gifvas på stället.
Upp- lysningar om pris m. m. erhålles af fröken Greta Nordlander, Hagge Bruk, Hagge.
INACK.
i Norrland i ett godt hem där ungdom finnes önskas af ung flicka, som behöfver hvila, omväxling och hög luft.
Svar till » H.
E. », Tidningsk., Södermalmstorg, Stockholm.
Den slösar med Kaffe som kokar detsamma utan Säker ti etskaff t locket ' •O V E R ", hvilket absolut förhindrar kaffets öfverkokande och på så sätt bevarar dess styrka och arom.
OBS.!
Ny för- bättrad modell med f y r a nedgående rör.
Genom min- skad kaffeåtgång inbesparas snart den ringa kostnaden Kr 1: 85 Säljes i järn- och bosät ningsaffärer.
STOCKHOLMS KAFFE-A.-B., STOCKHOLM.
Prenumerera på Idun!
