# ID: svediakorp-per174
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,451
# sentences: 871
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDSICRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN UTGIFVEN AF ORGAN.
- F&amp;R.
a ' FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, F ~ R E N I N G E N F O R V A L G O R E N H E T E N S ORD ' NANDE O C H F O R E N ~ N G E N H A N D A R B E T E T S V A N N E R REDAKTOE: LOTTEN DAHLGREN BENGT O ~ E N S T I E R N A: ~ a t t i ~ v ~ r h s ~ r i n c och i ~; fattigv5rdarrkap.
r.
.
L. D-N: Karin h l i n f. HILMA ANGERED-STRAKDI~ERG: Diktarfiid.
.
.
Litteratur: L.
D.: Briinningar nf Amanda Kerfstedt.
I&lt;.
J.: Italien nf Victor Hugo Wicltstrom.
Foreningsmeddelnnden.
F r i n skilda hall.
- '.
- Solidt, tidsenligt Lifflrsstkringsbolag.
6msesidighetsprinoi Svensk d6dlighet.
Kvinliga agenter 009 inspekt6-r zintagas.
Xontor: i (egeringsgatcm 3.
, j~~~~.
.
.
Starsta lager aP I I Duwtyger, I 1 Lakans- o c h ~rng %ttslarfter.
~ !4 Handdukar, Hollands, Madapolam, PiQize, 33rod erier &amp; Spetsar.
Speclalite: Damutstyrslar, hvilka fiirf~rdigas B egen (Syatelier och lewreras fnllt fiirdiga, uliirlita och tvsttade.
Egen Triitt- och Stryliinrlittning j e n ~ t e Angn~an~el.
K.
Mi LUNDBERG, z 5 z i Stureplan.
z 5 i Z S ~ ~ x Hufvudbutik: Regeringsgalan 26.
Filialer: Drottninggatan 75 4 Storgatan 8 Munkbron 5 Giltgatan 24.
S konings t yg, ~r inlappar, Lifband Fjadrar O C ~ af de basta qualither.
HERM.
MEETHS.
Smedman den aldres HANDELS-SKOLA Stockholm, Stortorget ' 1B.
Allm.
tel. 21 77.
Sya elever mottagas allrt tider p&amp; Gret.
Anmalningstid 9-12.
Dugliga, bitpaden erlitilias h8n skolan.
bref mhSUes om fnllsriindig ndres5.
- OBS,I N y a Hush %llsskolan (f6r bildncle flickor).
Grnndnd 1881.
Porestiindarinna: Friiken H. Cronius.
Nya - ~ u s ~ d k l l s s ~ o l a M n a s tsalar Vestra Tradghrdsgatan 19.
OBS.
!
Siirskild matsal fiir frnntimmes.
-.
=
.
... F Br kapitalister, sarskildt fruntimmer, liar det lange varit ett onskriingsmhl att kunna ofverlamna vkden af sinn vbdepapper ocll skotseln af sina aflarer kt nhgon person ' eller institution, som med absolut sskerllet forenade punktlighet och noggrannliet i qtforandet af det anfortrodda uppdraget afvensom prisbillighet.
E n sldan institution ar Stoclihelms Ensltilda Banks Notariatafdelning (LiZZa N g g a t an 2 9, expedi fions fid 10-41, son1 under garanti af Stocklio,lms Enskilds Bbnk htager sig VM och forvaltning af enskilda personers, och kassors vardepapper.
, Exempel 1.
Om en person 110s Notariatafdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- ger och tillha~idahUler deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen utlottningar af obligationer och underrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation blifvit ntlottad, saint l#mnar forslag.
till ny placering ' af det.
ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningnr deponeras 110s Notariatafdelningen, underrattar Notariatafdelningen glldeniiren, diirom att rantorna k in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, som inflyta, til.1 deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att intecliningarne blifva.
i vederborlig tid fornyade.
Om en hos afdel- ningen deponerad inteckning genom underliten fornyelse skulle forfalla, ersatter Stockholm Enskilda Bank, darigenom uppkommen skada.
Fiirvaringsafgift: 50 .ore for %r pr 1,000 kronor af deposi- tionens varde, dock ej.
under tvh kronor.
1 erhgllas fotografier hos mig.
ti) 9 8 9 $1) w $ !I 8 11) $1) 8 9 fh.
8 st. vanliga visitlzort endast 2 kr., 6 st. lzabinettskort ih Q 3 kr.
50 tire, 12 st. 5 kr.
25 are.
8 st. rAlfr ' endast 1 kr.
tr.@ IB Levereras efter hvilket som helsf insandt portratt.
Q Mina fotografier blekna a l d r ~ i ~.
.
41).
II) Tillfredsstiillande likhet med det insiinda portr&amp;ttet ga- jk ranteras.
b C1S Fotografierns gtertagns, om de icke iiro till lags.
411.
4) d th 4) Fotograf P. ISLE.&amp; Hurup, Danmark.
D 41 - U.
" a..
.
.
.
.
~.
.
.
.
.
s.
.
.
s ~ s s s s.
s.
.
.
s.
.
.
.
.
.
.
.
.
s.
.
.
.
.
+.
.
3.
.
.
&gt;.
o *.
.
3.
.
5 s; * 3 ~.
.
.
s.
~ s s ~ s ~ ~.
0.
.
, -, y, * +.el ' - - =.
.
.
~ .H .. ~3~a.
.
.
.
.
-.
.
Annonser fii6d.1 .. D A G N Y upptagas af -.
' fam6ken Iwagebov@ BergetrGm, a 3 1 ~ s f e r m a l m s ~ a t a 31. n
- - Svenska fiuntimmersa~befen: - -- Eemviifda Gardiner, Aationaldsiikter, Iroderier, stiekade och rirkade irbeten, Dekorationsartiklar, Tribsniderier, Doekss, Lampskirmar, Baruklider, Ftirklliden, HIZissor, - Lappskor m. m. Bestiillningar mottagas p i Linneutstyrslar och illlo slags fruntimmersarbeten.
Mgrkning med broderi och bliick utfores.
Askar med rnodeller fBr 4abg-wtstyrslar, Broderade Wemsor.
Knypplade och virkadc Spetsar finnas pii lagcr.
- Rekvisitioner f r i n landsorten expedieras skyndsamf ock omsorgsfd / t Allm.
Tel. 51 65.
- Den heligda b9eitordem af teol. och fil.
d: r A@ed Eder-sheim.
Femte delen.
Pris 1: 50 Arbetet utkommer fullstandigt under datta iir i 7 delar, hvaraf subsliribenter erhglls den 7: de delen gratis.
Subskription rnottagt !~ m t % Expe- for.tfarande &amp; hela verket hos alla bokhandlare: t f r t ~ ~ s o hiir ditionen.
Knrtor, portratt af fiirfattasenn samt ratflisligt register komma att Atfolja sista delen.
UP minnea och dagboken af pastor B. Wadstrbm.
Andm delens f6rsta M R e med 90 illustrationer.
Pris 1 kr.
Bredikningaa.
S f ~ e r Byrkoirets ayya hSgnm~essoterrtor.
F6rsta k g.
5: te haftet 50 ore.
Hele iirggngen utkommer i 8 haften 8, 50 ore.
Subskriptionen fortfar.
~ D e n n a samling predikningar af ornkring sjuttio lilrare i vAr svenska kyrka torde kunna raknas bland de basta, som utgifvits i v k t land.
Predikningarnas forfattare aro hvar i sins stift erkiindt goda form&amp;gor st %som lgrare och predikarrter.
Hvad som utiniirker denns predikosamling ar, att predikniugarna aro korta, texttrogna samt genom- andas af verklig liristlig hjkirteviirmo.
diir innehlllet bide &amp; r af ofver- vagande vackande eller det andliga lifvet nuande beskaffenhet.
Hvnti utstyrseln a n g k &amp; r denna ocksh mycket tilltalande.
Arbetet &amp; r nam- Ligen tryckt med stor, vacker och lattliist stil pti godt papper.
Xed Lctlstjiirn an.
gladje rekommenderas denna predikosamling.~ Bref till eu slrjaude ain.
~ f v e r s a t t n.
af - d-k.
Haft.
25 iire.
Under tryckning: Xristus l e f v e ~.
E n p&amp;sk- och piugstbok af d: r Fr. Wilhelnz I&lt;rurnmacher.
Minnesord till d e unga konflrmatioustiden af G.
M ' eit brerht.
Mvardagslif ~f I: uI~Q.
Andra upplngan.
Fattiguiirdsprinciper.
och fattigviir.rciarskap. ")
, Den moderna civilisationens akilleshiil~ - s i horde jag for nfigon tid sedan fattigvirden b&amp;iimnas.
Sorn definition betraktad ar nog ben.amningen for vid: den 1no- d e r ~ a civilisationen har tvifvelsutan mBnga andra 8mtAliga, shrbara plinlzter an fattigvhden.
Att denna likviil iir en a£ dem, torde.
icke kunna firnekas.
Fattigv&amp;rdsfrigan iir helt visst en af de omtiligaste och mest svgr- lijsta samhiillsfrigor.
Det ar darfor helt naturligt, att den under drtionden s t i t t och fortfarande stBr p i dagordningen.
S&amp; iir fallet icke endast hos oss.
Det a r ju tvartom forniim- Jigast i de stora kulturknderna, som de mest brannande striderna i detta afseende utkiimpas, och det ar dar de varkligt nya uppslagen till frigans losning arbetas fram.
Lander af andra ordningen mot- taga ju alltid, vare sig de veta det eller.
icke, andliga lbn af de stora staterna.
S i har det varit iifven med Sverige och sarskildt dess hufvudstad i afseende B fattigvirdsfrigans liisning.
Det g&amp;ngna Arhundradets fattigvtdshistoria visar tydliga s p k af intryclr f r i n utlandet, namligen frHd de b %da protestantiska stormakterna, Eng- land o&amp; Tyskland.
Talrika foreteelser inom s&amp;viil den offentliga som den enskilda fattigvbrden raja ofortydb~rt s; lidans intrycli, och.
detta anda intill de sista iren.
Det bor ' diirfor vara a£ stor vilrt ftir oss rttt gora oss reda for den verldiga inneborden af de andliga b n, vi d u n d a mottagit och stiipdigt mottsga .. E n grzlnskning a£ deesn bHda liinders fattigvA~: dssystem visar, att den1 ernellan rider en forvtinande djiq; olikhet.
De hafva giitt fi~llkomligt skildzl viigar for fattigvArdsfrAgaus losning.
J a g tror, att slrillnaden Iran i korthet uttryclras sd., att England ansett tilliimpan- det af s m d a fattigv&amp;rdsprinciper som det for f a t t i g ~ h d e n vil-rtigaste,.
under det Tyskland diiremot sokl; medlet for de fattigaste klassernas hBjande i en uppfostrande o~nvh-dnad frin de battre lottades sida: ~ r q l a n d iivjiilligufir~lsprin cipemas, Tyskland Jattigvd~.darskc~pets Belnlund. '
*) Fijredreg hf~llet B Foreningens fijr viilgijrenhetens ordnande Brs- mote aen 16 nov.
1898.
De af engelska ttnkare med stor logisk skarpa utarbetade fattigv&amp;rdsprinciper tror jag vara af ett sh allmangiltigt viirde, att de landa hvarje land till nytta.
Det klassiskn namnet pPt detta lik- som ofriga nationalekonomiska omrilden ar ju Stuart Hill.
Och jag tror mig ej kunna dtergifva det engelska systemets grundsanningar battre Bn med dennes egna ord: sI alla understodsfall ar det tv8 grupper af foljder, som bora tagas i betraktande: foljderns af sjiilfva hjdpen och foljderna af for- litandet hjiilpen.
De form iiso i allmiinhat vglghxmde, men de senare till storre delen skadliga, och detta till den grad att de ' i m h g a fall nppvaga fordelarna.
Och det finns aldrig storre sanno- likhet att sS.
skall blifva f6rh %llandet Hn just i de fall diir behofvet sf hjalp iir storst.
Det finns f &amp; saker i afseende i % hvilka det knn vara mer fordiirfligt att folk forlita sig p l andras phakneliga hjalp an i £r&amp;ga om existensmedel, men tyviirr finns det ingen lexa som irr svtirare att lara.
Det problem som mlste losas Br diirfor lika grarlnlaga som viktigt: bur gifva storsta nlangd behoflig hjBp med minsta upprnuntran till otillborligt f Brlitande darpl.
och oafhangighet kunna elnellertid fiirevagas genom.
Energi.
frlniaro a£ hjirlp.
lika vll som genom dess 6fvermHtt.
Det iir till och med 5x1 m&amp; olycksbringande £61- striifsarnheten att icke h a h a d g o t hopp d l s att lyckss genom den, an att vsrs trygg att lyckas utan den.
D % niigons beliigenhet Br s&amp; olycklig, att hans kraft for- lamas a£ modloshet, ar hjdp ett toniskt medel, icke ett forslappande.
Den starker ' d&amp; handlingskraften i stallet for att doda den, alltjgmt forutsatt att hjcpen icke iir af den art att aden frikallar frln sjiilt- hjiilp, genom att satta sig sjiilf i stallet fiir personens eget arbete, skicklighet och omtanke, utan begrBnsas till att jngifva honom ett battre hopp om att lyckas genom namnda lojala medel.
Detta Br fordenskull en probersten som alla filantropiska och vitlgiirenhets- foretag skulle underkastss, de m % vara afsedda for irdividers eller klassers basta, de m l utforas af den enskilda ~iilgo~enheten eller den allmanna fattigv&amp;den.r Den allmiinna regel for fattigvilrden, som Stuart Nil1 anser sig pii grnnd haraf kunna uppstiilla, ar att hjalpen bor gifvas p l sadant siitt att nnderstodstagarens villkor blifva lnindr e efterstriif vansviirila an dens, hvilken sl %r sig fram utan hjiilp.
Det ar tydligt hvad det innebar att uppstiilla en sddan regel for fattigvsrden.
Afsikten med densamma kan ju ej vara annat Bn att fattigvirden mAste hafva till sitt fornamsta ogonmlrke att icke.
utofva n&amp;got sorn helst, skadligt inflytande p&amp; de fattignste klksser- nas egen foretagsamhet och driftighet, de forniimsta faktorerna.
for ett folks lycka och framittskridande, Det utmarkande draget for den engelska fattigvarden blir darfor en strafvan att s i mycket som mojligt draga sig tillbalra, inskriinka sin egen verksamhet, jnst for att ej k g g s en hamsko pB den enskildes formHga af sjiilfhjiilp.
Inom den off entliga engelska f attigdrden har detta fornam- ligast skett genom stadgandet af en viss hufvudform for fattigvbrd, intagningen B the Workhouse, arbetsinriittningen.
De.
allbekanta reglerna om Workhouse Test och Labour Test innebiira namligen forbud.
for f attigviirdsmyndiheterna att, utom i vissa noggrannt angifna nndantigsfall, utdela understod annat an genom intagning fi the Workhouse eller mot.
viss arbetsprestation utom densamma.
En sadan form for hjalpen hnr n5imligen nnsetts lhligast,.
diirfor att det diirigenom hiinskjutits till den bjalpsokande sjalf om han ville begagna sig nf densamma eller icke och hans mottagande ' nf hjalp.
darfor innebwe det kraftigaste beviset for att hsn verkligen befunne sig i ett slii utblottadt tillsttnd att det allmiinnas mellan- komst vore af behofvet pgkallad.
Hvad den enskilda engelska fattigvbden betriiffar har jn den mest betydande och mest karakteristiska delen af densamma, de s. lr.
Charity Organization Societies (C.
0. '
8.)
anda sedan sin uppkomst slikt inslmanka sin verksamhet ti !l de s.
k. Eligible Cases, de fall dar ett upphjiilpande for framtiden synes lzunna Astadkommas genom en vB1 sfvagd gBfva for en gBng.
GrLnsen emellan den off entliga och enskilda f attigv k d e n i Eng- lind blir p&amp; dettn sgtt skarp ooh fast.
Den allmiinna fnttigvkden fattar namligen som sin ' u-ppgift endast s t t tillse att ingen lider brist p % det till lifvets uppehtillande oundggngligen nodvandiga.
For hand- hafvarna af den off entliga fattigvhden bortfaller pB grund hiiraf nodvandigheten att skillja mellan den viirdige och den ovardige be- hofvande, i det staten - for a t t Ater begagna Stuart Mills ord - ~ i c k e iir skyldig att gifva iner Bt den forstnamnde och iclse kan gifva mindre At den senare)).
HBrigenom fBr den enslrilda viilgoren- heten £ria hander att, s o u nyss namndes, agna sig &amp; t de fall, diir ett verkligt upphjiilpaniie ar tiinkbart, och for denna blir allts8 upp- giften att skilja mellan den, som drabbats af oforskylda motgBngar, och den, som har egen forsumlighet eller egna laster att tacka for sitt nedsjunkna tillstlnd.
Det ar med s %dana m %l for ogonen som, de engelska fattigviirds- I
forvaltningarna organiserats.
De komrnunala.
fattigvdrdsstyrelserna behofva alltss till sitt bitrade endast underordnade aflonade tjanste- man, hvilkas utredning angdende hvarje enskildt fall icke behijfver afse sokandens egen skuld eller osknld, hvaremot de lokala myndig- heternas efterlefnad af forfattningarna, genom talrilca, lilraledes af- lonade inspektorer ofvervakas a£ en for hela landet gomensam centralstyrelse.
C.
0.
S. finna sig likaledes endast hafva behof af undersokare, som hafva att utreda den hjalpsoka.ndes behof och lefnadsomstan- digheter, sk vidt det 8r behofligt for att besluta ang %ende hans an- sokning, hvaremot det ej sf dem fordras, att de till honom skola Dei ar liitt att trade i negot fortfarnnde be~k~ddareforh~llaude.
finna, hvilka noggranna nttryck clessa system utgiira a£ de fiir den engelska fattigvhden grundliiggande priaciperna.
I den miin desss grundsatser konsekvent tilliimpas - och i det.
stora hela tror jag, att den engelska fattigvttrden Ear ut.markt sig for en ovanlig grad af foljdrilctighet - mdste det naturligtvis blifva en stor miingd fall, dar hjalp forviigras bdde a£ den offentliga och den enskilda fattigvgrden, - fall, dar den hjalpsokandes be- kgenbet nog kan synas bekligansv8rd, men diir ett understad vore iignadt att undergrafva individens eller klasscns fiiretagsamhetsands.
Har drar sig fattigvirdens handhahare tillbaka for att ej slracdn fol- kets bgstn och viktjgaste falctorer.
Betraktar man hiirefter den tyskct fattigriirden, foreter denna en bild s % olik den engelska sorn mojligt.
3Ian kan cruellertid inga- lunda siiga, att Tyskland skulle uppstiilla holt andra grunder fiir fattigviirden an dem, som med sii lnycken skiirpa fastslagits af Eng- lands lagstiftare.
ifjfven de tyska siimbiillenas fattigrirdnlngstiftning hrilar ytterst pH gamma, forutsiittningar, ocli af tysks slrriftstiillare p&amp; fattigvkdens ornrdde framh&amp;llas de som oeftergifliga.
T ' tan skill- naden ligger i den praktiska metod hvartdera lnndet anviinder for fattigvArdsfriigans losning.
Under det England liigger hufrudvikten pii garanterandet a£ fattigvBrdsprincipernas efterlefnad och detta ' genom giibjudande af en viss hufvudform fiir Atnjutande af fattig- vhrd, hvars forsmaende fritager samhiillet f r h alla vidare forpliktel- ser mot den utblotttde, och alltsg till den fattiga klasseu.
sjiilf hiin- skjuter bestiimmandet ofver sitt eget ode, giir Tyskland alldeles mot- gatt viig, i det har alla institutioner hafva det tydlign syftet att s&amp;
, mycket soul rnojligt satta de hjiilpbeh8fvnnde under statsdrganernas uppsiht, pL s i satt tillforsiikrande dem en omvtirdnad, sorn 5ir af- sedd att bibringa dem ~~ppfostran, lEen som ockst loper all den fara, som a-r forenad med hvarje mgnsklig uppfostran - att varda for- klemande for den olnyndige eller onlyndigforklarade.
Ehurn silunda i Tyslzland viil finnas forsorjningsinrattningar, hvilkas bjon synas v a ~ ~ af a alldeles samma ldasser soln i Englands Worklionses, rider det dock en grundskillnad mellan bbda, i det in- triide % de tyska forsorjningsinr5ittningarna aldrig erbjudes en hjalp- solcande for att diirigenoin atrona, huruvida hans understodsansok- ning iir motiverad.
Hans behof blip stlunda aldrig hvad engeIs- lniinzlen med en teknisk term k.alls)) testled)).
Det medel, hvarmed i st ?llet Tgsklands fa.ttigvlrd soker mt- rijna, om en l~jiilpsokandes behof iiro viirlrliga, och dgmedelst skydda sig mot illojala tiggare, &amp; r en noggrann underiokning nf hvarje spe- ciellt fall, en unders61mingy som naturligtvis i dettaljrikedoin miste vida ofvertriiffa itminstone den, som verkstiiilles .af den offentliga engelska fattigvhdens nndersokai.e, och gfven f r h den enskilda slriljer sig i ciet afseendet, att den fortsiittes sB 1Lnge understod ktnjntes.
Det iir for att mojliggora en siiclan fortsatt, inggende kontroll ofver understodstagnrna, som det beryktade Ellserfeldsystemets stor- artade forvaltniugsnpparat.
tillskapats.
Att ~nppdrnga en sgdan npp- silct it en Iiandfnll afloilacle tjanstem2i.n vore ju en ren orimlighet.
Till ett sAdant jiittearbete m b t e landets fria medborgare uppbildas i stort antal genom - om jag sri f4r sgga - en social ~Lrnplikts- lag.
, Hvarje rostberiittigad borgare Br skyldig mottaga fattigvbrds- styrelsens val till v&amp;rdare.
Ingen f0rmi.n iir diirmed forblnnclen nnnr~t iin det anseencle, soin foljer det samvetsgrannn och slrickliga ntfiiranclet.
Men forlnst nf l~ommnnal rostr5ltt och utlagornas for- hojuiug med l / iJ till I / &lt;L Lr ansvaret for undandragande.
For att ej gora viirfvet allt for betnngnnde iir aatalet fall, som hvarje vHrdare far sig anfortrodt, begransadti i alllnanhet till 4, och medeltalet h %ller sig i Elberfelcl u6der 3.
Som redan antydt, iir det ej eadast noggrann mndersolcning och kontroll jiimte fornndet af fortlopnude anteckningar hiirom, soul kligger vgrdarna, ntan dessa fijrvantas slroln till understodsta.garen triida i ett personligt forh5.llande af rridgifvare och van for att darigenorn uppfostra honom till sj5ilfforsorjning, arbetsainhet, ordning, nykterhet .eller hvad annat, hvars bristfiilliga iakttagende vsllat ~ b e s t b ~ d e t,
Det utmiirkande for systemet och det, hrarigeiorn detta trader i sB skarp opposition mot det engelskn, a r nu emellertid att vdr- daren trader i beroring med den fattige icke blott sSsom manniska med miinniska utan s %som en statsmaktens representant, i ocb for utofvandet af statens plikt att forsorja de utblottade.
Stsom Elber- felds instruktion sB typiskt sgger:) &gt;VBrdaren bor, bekliidd som han ar med det anseende, som tillkommer ett statsofverhetens organ, sijka vinna en halsosam iuverkan pi % de fattigas sedliga k a n s l a ~.
Germanernas f r h anglosaxernas vidt skilda uppfattning i so- ciela, fr %gor framtrgder afven 3 Tysklands satt att behandla de dju- past sjunkna drinkare, vagabonder, yrkestiggare, ja afven hvad vi kalla forsvarslosa samt sBdana underutodstagare, ssom, - for att citera lagens egna ord - w ragra att utfiira det arbete, som anvisas dem och som lgmpar sig for deras k r a f t e r ~.
Dessa ombandertagas af polisen och insiittas pil korrektionsanstalten, hvilkra dltsd blifva den verkliga rnotsvnrigheten a o t Englands Workhouses.
Mr Davy, en engelsk fattigvBrdsinspektor, sorn Br 188 ' 7 af Englands centrnla fattigviirdsmyndighet siindes till Tyskland ntt studera Elberfeld- .systemet, fiiller harom i sin rapport foljande for 15indernas olika upp- fattningar beteclrnande jamforelse: wI mdnga fall blir den, som i England r i t t och slatt gor sig sjalf till forsiirjningshjon, i Tysklaud behandlad soma en brottslingi&gt;.
Evad Tysklands enskilda fattigvdrd betriiffar, synes den arbetn - alldeles i samma anda som den offentlign.
I lndnga tyska stiider finnas valgorenhetsforeningar, som asbeta i niirmaste anslutning till stadens allmanna fattigvdrd och efter samma metod och cgentligen tgckas afse att slraffa anvkndning for de befintliga, fiir fattigvgrds- arbetet intressernde kvinliga h a £ terna.
Xtgon skarp delning a£ sjiilfva verlrsamhetsfiiltet mellan den offentliga och den enskilda - fattigvirden iir naturligtvis icke tlnkbar med den anda, som be- sjalar den forstniGmnda och som frln denna utesluter endast visst slag a£ understod, icke vissa klasaer af understiidstagare.
F d k o d i g t sa-mma uppfostringsprincip ligger iifven till grund for de markligaste af Tysklands valgorenbetsforetag, de kiinda ar- betarkolonierna, i hvilka for narvarande tusentala liisdrifvare och f. d. straffiingar sysselsattas med ilkerbruksarbete.
Dessa anstalter forse sina slryddslingar - Btminstone till storre delen och fijrsiividt kostnaderna icke betackss a£ skyddslingnrnas eget arbeto - med klader, foda och husrum for att darunder komma &amp; t att bibringa deln goda intryck och uppfostra dem till ordning och arbetsamhet,
Bled undantag af nlgra f B anspr&amp;kslosa., rent privata anstalter, a£ hvilka jag haft tillfiille .att p i ' platsen studera en, beliigen utanfor London, iir en sddan valvillig behandling af socialt och moraliskt nedsjunknct nBgot alldeles okandt i England, sorn for luffare endast oppnar de for dern skskildt ' afsedda d p t r a cellerna i the Work- houses, i hvilka celler allt, ar anlagdt pB att verka sB afskrackande sorn mojligt.
H&amp; har England dragit ut de yttersta konsekvenserna af principen, att den arbetsfore bor hanvisas till egna krafter - afven under omstandigheter, sorn icke ingifva det minsta hopp om individens raddning.
Den enda mellankomst denna jarnlogik tillHter staten &amp; r forhindrandet af att den utblottade dor hungersdoden.
.
.
.
E n .siidan genornghende olikhet i uppfattningen om fattigvlr- dens nppgifter kan naturligtvis icke bero pB annnt an allt igenoin olika folklynnen: Skillnaden mellan Englands och Tysklands nationa.1- karakterer Br ju sB allmiint kand, att jag kan h ~ n v i s a pB den son1 pb ett faktum.
Det iir t. ex. allbekant, huru den frBn Tyskland utgiingna socialistislca arbetarerorelsen i de anglosaxiska 1Bnderiia ront ett oofvervinneligt motsthnd, som finner sin naturliga f6rklaring i de en,aelsktnlande arbetarnns genom sekellHng iifning upparbetade beniigenhet for sjdfhjiilp och oviljn att E t a statsrnakten i nQon form ingripa i derav forhtllanden. '
Endast om ' en frBga, i hvilken denna motsigning synnedigen slrargt framtriider, slzall jag hiir tilltita mig att med ndgra ord g&amp;- minna, en fr2iga sorn ligger fattigvlrdsfrigorna mycket nara och sorn DB j %mv&amp;l hos oss star p&amp; dagordningen - n~-beta~-forsakl-i42gsf1 * 6galz.
tyslra riksdngen den.
22 juni 1889 antog lagen angiende invaliditets- och ' Uderdomsfo~.siikring stod principen om obligatorisk, statsi~uder- stodd forsiikring segrande ntefter hela linien, i det lagar i denna anda forilt antagits rorande s %vii,l olyclrsfalls- som sjul~fallsforsal~ring.
I England dikemot ha de talrilra forslng, som i lilrnande syften fram- kommit under de senaste decennierna, lidit lilra afgorande nederlag, trots Btminstone ett af dein haft.
till forespr8kare en sB frarnstlende statsman sorn mr Chamberlain.
Tre siirskilda stora kungliga eller prlamentslromit~er ha forehaft fr %gan, utan att kunna tillstyrka nB- got forslag.
Och det nf den sista komitkn afgifna betgnkandet, sorn iir dagtecknadt den 7 jnni detta Br, kan sagas gifva nadestoten fit den redan forut doende fr8gan.
Att narmare redogora for de skal, s o u hindrat koinitkerna att tillstyrka &amp; got forslag om statsunder-, '
stodd forsiikring, vare sig obligatorisk eller frivillig, skulle fora mig for l&amp;ngii fr %n mitt Bmne.
Men om jag med f H ord f t r uttrycka hvnd som synes mig kunna betralrtas som hnfvndskiilet for forskk- ringsfrtlgans fall i England, skulle jag vilja uttrycka detta RA: Oet finns flere siitt att sorja for sin blderdom iin att skaffa sig en lif- rgnta.
I sparbanker kunna arbetare mot riinta insatta sina bespa- ringar, som alltsd af dem kunna disponeras efter godtfinnande.
Hiiraf begagna sig de engelska arbetarna i stor utstriickning.
JIen ett Sinnu vanligare siitt att ~placera)) ofverskotten af sin rrrbetsinkomst ar att anvanda dem till att bereda sina barn en biittre uppfostran, okade mojligheter i lifaet samt ett huldt ocli glac ' lt hem.
Soner, som med- fiira sldana minnen fr&amp;p sina barndomshem, siirju 11elt \ - isst for sinn gamla forgldrar yb ett battre satt iin en statsunderstodd lifrinte- nnstalt.
Det bar redan] Singe stttt arletaren fritt att begagna sig af lifriintemetoden, men.
han hnr lugcket litet gjort detta.
ITnder 8; - dana forhiillanden finner den cngelske .anden det motbjudande, att statsmakten skulle med sin befullning orillkorligen pbbjuda eller gt- minstone liigga sitt rikliga understiid och sitt miiktiga forord i vile; - skillen for en form a£ invaliditetsfiirsiikring, som siikert ej iir den enda tiinkbara, kanske ej ens dcn basta.
Med denna uppfattning drager sig clen engelska statsrnnkten tillbaka frHn den fijreslagna interventionen och liimnar det fullaste:: hisser faire:) i t den enskildes bedomande af hvad som fijr honom iir 1iimlJigast.
Det Iranske synes eder, mina darner och herrar, som om jag uppehillit mig allt for liinge vid dessa mmiirkuingar om England - fattigv %rdsprinciperni - och Tyskland -- fattigvbrdarskapets - hemliud.
Om sii skett, har det dock varit endast fijr att genast f r i n borjan fb fastslagen grundskillnaden mellan dessa bdda hufvud- metoder fiir fattigvirdsfr&amp;gans lijsning - en slrillnad s&amp; stor, att dessa b %da kulturliinder ej kunnat fullt ntbilda, hvar sin metod utan att i nagon mdn fors~lmma den motsatta ocli alltad gora sig skyldiga till en relativ ensidighet.
Hvilkendera viigen gdr nu Sceri5e och sarskildt dcss linfrud- stad for losningen af sin fattigvbrdsfriga?
H a f m vi under det gd.ngna seklet med jiirnhHrda fattigviirdsprinciper sokt att fostra de lagsts bef olkningslagren till sjalfomtanke och s jdfforsorjning, af ven om vi darunder skulle lamnat individerna s l stor frihet, att de ej hindrats fr&amp;n annat an att svdta ibjiil?
Eller hafva vi laindre sijrjt %
for sBdana sundt striinga lagars efterlefnad for att i stiillet agnn all v&amp;r kraft och omtanke A t att tillforsiikra hvarje nodlidande huld om- vbrdnad och upgfostrande inseende af lyckligare lottade ssrnhiills- borgare, och hafva vi for att vinna de hiirfor nodign kommnnala lsrafterna .ej skytt att anviinda statens miiktiga t.v&amp;ngsbnd?
Att 14 undvikit ytterligheternas Scylla och Charybdis, det lctznna vi siiga oss .sjdilfva, och detta kan innebtiia en formAn, i sb mAtto som vi diirigenom hafva fria hiinder for framtiden.
Men med sorg och blygsel bbra ' vi erkanna, att orsaken hrirtill mera ligger i for- summelse att ztllvarligt soka ntigon verklig, genomtiinkt och genorn- ford 16sning af den briinnande frbgan iin i ett f6rtiiksamt uodvi- kande af skadliga bfverdrifter - och allra rninst i att vi skulle hafva hnnnit den hbga utveckling, d8r det goda bBda sidorna ha att bjuda blif vit tillvarataget.
Och dock iir det till detta vi mbste striifvn; det iir till detta jag nf m&amp;nga slzd tror att just Sverige i i ~ kalladt - inte bara p&amp; grund af den tvifvelalrtiga formbnen, att vi hittills intagit en neutral och vacklande stillning, inte heller pil ' grmld af vAra lugna sociala forhalanden, sorn likaviil i ffralntiden soin hittills kunna blifva oss en hvilolrndde, pZi lwillcen vi k g g a oss till ro ' utan cztt mkrlra, att civilisationens faror lika vtil s o n dess viilsignelser n&amp;tt j&amp;mv&amp;l vArt.
lugna born af viirlden., - utan diirfiir att vi i v5.r hoga natiti (?nella bildning och i vtr af natnren oss gifna fink %nslighet Bga mojlighoter ej blott for utjiimnande af de.
bittra l~lass-striderna utan ock for att af utlandet BBmta sc ' ldana liirdomar, att vi Izunna- tilliigna oss deras gocla, utan att gora osa sli-.yldiga till deras ensidigheter.
Det ends, son1 hBrfor fattas oss, iir att ej gifva dessst lande?
efter i lifslztighet, i brinnande iatresse for ssken.
Och hvarfor skulle vi ej knnna hinna up11 dem i detta iliinseende?
Siilrerligen svaras det mig: dsrfor att palnl~erismeu och de socialst missforhfl- " landena 110s oss iro sb mycket mindre.
Men iir det clB viirlrligen sannt, att de sociala botemedlen alltid st&amp; i str8ng proportion till de sjnkdomar de slcola bota?
Har ntvecklingen inga andra hjiilpmedel an lidandets pisksniirtar?
Kan ej ett folk genom vaket alctgif- vmde p&amp; andra folks erfarenheter forebomine just det onaa dessa med mods arbetiat sig npp ur?
Kunna ej de skijna framtidsutsikter, som hkigenom oppne sig, utsikterna om inbespnracit liciande for tusentals inedmanniskor, loclza fram just det, hvartill andra tvingats genom sv&amp;a rnissf6rh ?illnnden?
Och f6r hvilka skulle en siidan viig st&amp; oppen om i ~ k e just f o ~ det folk, son s t h ofvor kanske alla a
andra just i afseende pB en bildning, hvilken satter det i s t h d att medvetet fatta i sikte dessa skona mojligheter?
En sddan klarsynt- het bor kunna vacka lifaktighet och sdlunda fylla ut hvad sorn brister i sociala lidandenas skarpa.
Men det ar gifvet att dessa mojligheter st8 oss till buds en- dast genom ett sH allsidigt aktgifvande p % utlandet sorn mojligt.
Kasta vi oss blindt i armarna pB nHgondera ytterligheten, hafva vi tappat vBra chancer.
Det iir sii.lunda hvarken genoin enbart fattig- vkdsprinciper, om iin sH snnda, eller genom enbart fattigvhdare, om a n sA talrika, sorn v8r fattigvhrdsfrQa ken losas, utan endast genom vbdars, sorn iakt taga princlper.
Hvad en stad af Stockholms stodek betriiffar, maste dstrfijr sBsoln ett odesdigert missgrepp betecknas den massanskaffning af vHrdare, sorn blefve nodvandig for att grunda den ofentliga fattig- v-cirden pH v&amp;rdsreinstitutionen, d. v. s. Elberfeldsystemets inf&amp;mde.
Hhrfor skulle Stockholm beh ' ofva omkring 2,000 vdrdare.
For att nB ett sBdant antal behofde man nog ansenligt reducera t. o. m. ganska mBttliga fordringar pH yrincipfasthet.
Det siiges, att i Elberfeld och iifven i storre tyska stader ingen svdrighet mott att erhilla goda vBrdare i tillrackligt antal.
Det tror jag ar alldeles sannt, men hiir- vid bor icke forgatas, att systemet ar infiidt t p k t och alltsl dels mdste sardeles ~ ' iil pass8 fijr tyska forhallanden dels betraktas Mom en nationell tysk hederssak.
~ f v e n i Gefle k r det ha lyckats viil under de fern Br det diir varit infordt.
Xen m h n e ej Bfven iuvB- narna i Gefle kunna betrakta det som en ambitionssak att viil ge- nomfora det system, som de voro de forsta att infora i Sverige.
J a g tror, att ju mer ~i andra hand, systemet kommer, ju rner im- porteradt det smakar, desto mindre sannolikheter har det att lyckas.
Nar man alltsa ej rned bestamdhet skall piisti, att det noga passur for de lokalln forh ' allandena, blir det en ofijrldtlig djarfhet att fota den offentliga fattipArden pH denna grundval och att med lagbud fdagga medborgare att mottaga val till vdrdare.
SiLvidt jag kan inse, gijr alltsl den offentliga fattigvlrden klo- kast i att med aflonade krafter bestrida det nodrandiga arbete, sorn Bligger den, och att samtidigt soka med sig anknytct dem, sorn fri- villigt erbjuda aig och hvilka vid fattigvhdsarbetet aro af slirskild be- tydelse for den fortsatta tillsyn Bfver understodstagare, for hvilken de aflonade krafterna visa sig otillrackliga.
For dessa frivilliga krafter
.
%or beredh eu.- ljestiimd pldts i den off~ntlign fattigvbrdens ' or- ganisation.
Di emellertid, sibom for narvarande Br fallet i Stock- holm, nbgon sddan plats icke finnes dem anvisad, aro de, soin hafva intresse for saken, hanvisade till den enskilda fattigvbrde~z; och har iir det ju de i, alla hiindelser hafva den plats, som biist motsvarar deras kallelse.
* I bids fallen ar det allts&amp; i frivilligheten jag s w d e n anda, som bor regera fattigvbrdarskapet, icke i statstvlnget och statsformyndar- skapet.
Det iir endast de, som med frivillighetens gladje.
Cigna sig nog person- A t ~Hrdareskopets sk6na uppgifter, hvilka kunna liga insatser i arbetet for i t t hafva utsikt att utriitta nkgot verk- ligt, bestbende godt.
J a g vet, att det i Stockholm finns mfinga, som taga sig an.
fattiga och som af den friaste vilja iigna dem nbgot af sin person.
Det ii,r .till dem jag i dag hanvander mig - ej till dem sorn af- f b d a den hjalpsokande (eller kanske rattare sin egen losa blodig- hetskiinsla) med en slant till * tiggaren vid ddrren eller; ti gatan eller till den, som sander dem ett tiggarebref .. .Detta borde para en ofvervunnen stbndpunkt for en a&amp; bildad och tiinkande allrniinhnhet som.
vHr.
Men jag vet; att &amp; icke ar, .och att rnHnger iinnu tycker, atti d&amp; man, tar slanten ur egen portmonna, man bar ratt att gora som man vill och ej behofver lyda nigra allmanna regler.
- J a, en gBfva ar en privatsak; nar den gifves privatpersoner emellan.
Villkoret ar alltsb, att man till den hjalpsokande stdr i ett personligt forhalande.
Men for tiggaren ' p&amp; gatan k man inte nOgon person, man ar endast bararen af en portmonna.
Till sina foraldrars orkes- losa trotjanarinna, till sommerskan, som sytt ens kolt nar man var liten, s t i r man redan i ett personligt forhalande; en gifva.
till dem Br en ren privatsak.
, Men for den hjalpsokande framlingen ar man endast representant for den)) battre lottade allmiinhetens och ar sb- som sidan skyldig iakttaga allmanna regler.
Och den forsta och enlslaste af dessa ar att ej gifva forr iin man gjort sig personligen bekant med den hjiilpsokallde och hans forhkllanden.
Har man pb detta siitt lrommit in p B det personliga fiirhbllan- dets mark, oppnar sig en helt ny v ?rld.
Jag vill nu., alldeles se sort frin de: tyvarr alltfor talrika fall, dar den hjalpsokande ar be- driiglig.
och pb allehanda satt soker fora sin valgbrare bakom ljuset, Ned- itkinstone de grijfsta af dessa.
fall kan man nog ej gora.
annat.
.
,
, an skjuta dem ifrQn sig.
Endast fullstiindigt afstiingande frHn allt bide offentligt och privat understod akulle kunna hringa sddana hjalp- sokande i t e r p i ' atta viigar.
Men afven siidana fall, dSir den hjiilpsbkande sjalfmant ger en i det hela sanningsenlig framstallning af sin belagenhet, skola vala den, sorn vill hjalpa verkligt, oanade svhigheter.
Hiir iir det ej nog med den erfarenheten, att ingel1 ekonomisk hjalp fiir lamnas iltan att gifvaren st&amp; i ett personligt fiirhsllande till den fattige, afven om detta forh&amp;llzmde strackt sig till ett under langre tid fortsatt virdareskap.
Fall kunna gifvas och gifvas ofta, d l vsrdaren, om han verkligen vill sin skyddslings basta, mQste inskranka sin hjiilp till den personliga inverkan han kan iigna honom och af principiella skal.
afslH det ekonomiska.
understodet.
Har ar det de af Stuart Mill och otaliga med honom hafdade fattigvlrdsprinciperna finna sin tillampning, ' som i korthet kunna sammanhttas sB, att hja.lpen icke f8r stracka sig liingre, an sorn behofves for att framkalln sjiilfl&amp;lp.
Och denne grans iirr sB £in, att den ofta ej ken skonjas af den, hvars valg %ng eller underggng det galler.
Den vid hans sida st&amp;- ende vtrdaren, sorn bor hafva en Harare syn p&amp; saken, f&amp;r darfor ej undandraga sig att siiga nej, s % snwt han ser, att ett fortsatt gifvande skulle.
blifva mottagaren en anledning att icke langre sf gttersta formbga bemoda sig stt forsorja sig sjiilf.
Ett sldant af- slag krafver stor sj8lfbeharskning frQn vdrdarens sida, men om det gores af uppriktigt begar att finna det for den fattige hiista, tror jag ej, att han dkigenom skall ' forlora hans fortroende.
Det Sir s5.luuda m&amp;nga fall, diir den - om jag s l f4r siiga - tillbakadragenhet, sorn jag konstaterade hos den engelska fattigriir- den, behofver anvhdas, iifven dar ett utbilcladt vtlrdaresystein finnes.
J a, kanske just den mest erfarne vardnren oftast finner sig behofva draga sig tillbaka ftir ntt l#mna fritt rum &amp; t manniskonaturens egna krafter att utfora det arbete, hvarrned h m s egna om iin sb nitiska anstriingningczr misslgcl~ats.
&amp; tea grtinsen iir fin och sr&amp;r att wskilja iifven fiir vArdnren.
Efter iirntals arbete pii fattigvbrdens falt skall han iinnu kanna sig sorn en stympare.
Den basta vagledningen gifver nog jamforelsen med dem, som draga sig £ram utan understod och sorn miingen gang ej skilja sig friln underst8dstagaren genom annat iin nit de ej be- klaga sig.
Har hafva vi Stuart JIillv mdra fattigvbrdsprincip, att understodstagaren ej bor hafva det battre an den, sorn slBr sig fram utan hjalp.
E t t ofvertradande a£ denna grundsats mdste hos dessa,
senare framkalla ovilja.
Och i en siirdeles odios dager kan latt ett obefogadt understod komna p&amp; ett ' for gifvaren ofta oanadt.satt, om namligen understodet hjiilper mottagaren i en lzonkurrens i frHgn om, n&amp;gon mindre affar, t. ex. mjolkmagasin, bak, tviitt eller strykning sH., att den kanske dmgligare medtgflaren gik under.
Nej, hvad de fattigaste lzlasserna behofva iir ofta n&amp;got helt annat an penningegBfvor, nbgot af en mer immateriell ' natnr, Jag tanker 1111 ej endast pH de svdra fall, diir dryckenskap och andra laster Sir0 orsakerna till noden och diir nloralisk eller religios in- viirkan ar behoflig.
LojAet och liknojdhet samt sta~f ach snuslz iiro i sig tillriickliga orsaker till fattigaom och v&amp;llla den v&amp;rdare, som vill motarbeta dem, brslH.nga anstriingningnr.
Men det finns iifvkn andra, lindrigare orsalzer till, nod, hvilka nastan iinnu oftare inota den, s o u vill hjiilpa de fattiga i deras triingmbl.
Jag t5inket hiir- vid i forsta rummet pH den - nzodlosl~et, hvdraf man ej sH.
sallan finner t. ex. en h k n eller ofvergifvep hnstru intagen och som alldeles forlamar hennes anstrangningar att forsorja sig och sina barn.
DH.
hon kanske p16tsligt och ovantadt blifvit stilld ensam och fHtt pH sig kastad en forsorjningsplikt, som ho ' n ej hunnit siitta sig in, i, iir det alls ej underligt, om hon ei genast kan anviinda de grafter och mojligheter hon her.
Hon tillgriper.
dH.
helt natur1igt '; den utvitgen utt begars i~ndershod, vare sig offentligt eller enskildt.
I ett sbdnnt.
fall iir det naturligtvis en stor konst att riktigt fint afvaga nnder-.
stijdet s8, ntt hennes kr,after och forrntiga af eget initiativ vlckas men ej forsloas.
Kanske annu storre konst iir det att i ratt tid indraga nnderstodet.
I ett sddnnt fall hvilar kanske en he1 fami1.j~ framtid i vhdarens hand.
Jag tanker vidare pH.
de miinga, som af 7den fiil.stiilzdsztll; eck- ling ej kunna redn sig i forhbllanden, sorn for andra ej innebiira ndgon svhrighet, alls.
I arbetarebefollmingens liigsta.
lager finnes mer bnrnslighet iin nggon for dem friimnande kan ana.
J a g vill endast pgminna om den vidt spridda forskrackelsen for sjukhns, som hindrar inH.ngen att i tid soka bot, och den ytterst vcznliga oviljsn att, om for iin sH lrort tid, Iamna if1511 sig ett barn, som p l grnnd af klenhet Br i behof af bHttre v&amp;rd, iin hvad det]: an erhblla i hemmet.
Hvartill sltulle det tjBna att i sHdana fall gifva penniugar och sedan lbta familjen v; ~ r a?
Nej, gif icke penningai:, men gif din omtanlre, ditt intresse, gif din hjiirna, din genom skola och ett hiigre intellektuellt lif battre utvecklade omdomesformbga. '
B.
Bled dessa spridda esempel ph de nppgifter; som kunna mota en fsttigvhdare, har jag i fiirsta rummet afsett att gifva en inblick i, hvilka ekona och lockande perspektiv, som ligga framfor hvar och en, som &amp; t detta arbete vill ggna nilgot af sin personlign kraft.
Eller slrulle det inte vara lockande, att man verkligen h n genom s&amp; enkIa medel bidraga till att for miinga, hvilkas lif nu ar tungt och hopplost, goril lifvet ljust och hoppfullt?
Men jag har iif ven velat framhiill a, vdrdareskn.ebs sviirigheter.
Om villkoret for att med framgiing vara fattigvlrdare endast vore att hafvs personlig hHg och intresse for saken, sb skulle det ju vara nppfylldt, sil mart man kande sig lockad af det skons viirfvet, d6 skulle fortrafligheten af ett sam11iiUes fattigrhd kunna miitas direkt efter antalet frivilliga krafter det iigde.
Om jag emellertid i det foreggende lyckats visa, att fattigvdrden behofver ej blott talrikzt och af frivillighetens anda besjdade vkrdare, utan afven och framfor allt principfasta vbdare, 9 % iir det gifret att detta ar en formiigen- het, som krafver lingt och ihiirdigt arbete att ' forviirfva.
Det Br i allmanhet ej i ifver och nit nyborjaren ger de aldre efter.
Men ge- nom bittra liirospiin komlner han mart till den erfarenheten, att han behofver n %got vida mera for att gora verkligt gagn.
J a g tror, att om hvar och en genom egna larospdn skulle arbeta sig ham till erforderliga insikter, s % skulle forsoksmaterielen bli fiir dyrbar och fattigviirdeu Bstadkomma mer skada an gagn.
Detta kan undvikas endast genom att tillgodogora sig andras liirdomar, genom samarbete med dem, som redan vunnit erfarenhet, alltsB genom fattigvbrds- foreningar.
Om det s&amp;lunda viil iir sannt, att fattigvhiien mdste grundas pH frivillighet, s % mlste har tillfogas en andra bestamning - organisation.
J a g vet att minga afsky att anvanda detta ord p % filantropiens fdt.
De viljn ge sin gilfva, som det faller dem sjiilfra in, ja en stor fraktion finnes, som anser, att valgorenheten, genom att icke langre vara en alllnosa i det tysta, forlorar all betydelse.
J a g vill har endast svara: d ' en som resonnerar sd, afser med sin gffva nAgot annat iin att gagne en medmiinniska.
Den, som endast sett nilgra f&amp; esempel pi %, i hvilket fruktansvardt elande mtinniskor nedshkas genorn liittsinnigt glfvande, kan ej liingre blnnda fiir, att med hjarta ensamt losas inga sociala frlgor.
Hnn skall dii kanske h n a s redo a.tt bringa de fattiga ett storre offer iin sil och s % miinga kronor om Bret, namligen sin stolthet att ej vilja h a af andra.
Man hor s % ofta en kiagan ofver att det myckna arbetet bland de fattiga utriittar sB litet, att noden icke forty iir s l stor.
Nu tror jag visserligen, att fornan~sta orsaken hartill iir oformign att fore- stiilla sig, hur det skulle se ut om ingenting gjordes.
Men att oiind- ligt mycket mera skulle kunna utrattas, d5irom iir jag lifligt ijfver- tygad.
Hvad som fattas ar nu forst och framst inte pengar, som mBngen tror.
Stockholms allmanhet har aldrig varit njugg, och, sB- som jag redan sagt, pengar behofvas i vida mindre omfattning an man i allmiinhet tror.
Det ar ntigot annat, som behofs for att Stockholm i fattigvirds- hiinseende skall blif va det miinstersamh8lle, hvartill det har sB m h g a forutsiittningsr.
VBr arbetarebefolkning ar i det hela s % lattledd om man forstar att ta den frln ratta sidan.
Det Br s i sgllan man moter trots och hbrdhet, dkemot kanner man ofta en varm flakt a£ beredvillighet och tacksamhet mot den som soker befordra deras basta.
Bland vdra bMtre lottade samhallslager finnes s % mycken hjalpsamhet, st % mAnga fina, goda kanslor och iifven s % mycken sund, praktisk blick for hvad den fattige verkligen behofver.
Men hvad- som fattas oss det ar sammanhbllning och.frarnfor allt discipli- neradt nrbete.
Bengt Oxenstie~nn.
Karin Ahlin.
Om f A iniinniskor lran man vid deras bortgsng siiga., att de fyllt den plats i lifvet, som b&amp;st passade for dem.
M&amp;ngfaIJiga f B det vitsordet, och detta giiller ej minst dem som fnllgjort sitt lifsarbete pB det plikttrognaste och mest dugan.de satt, att de i det stora hela g i t t lniste om sin kallelse.
Men om den markliga kvinna, som den 30 sistlidne september medolst en stilla diid be- friades frin det svbra kroppsliga lidande, som sedan n Q r a manader tillbaka brutit hennes kraft, kan med r&amp;tta intygas, att hennes lifs- g&amp;rning blef den, hvartill hon frbn sin tidigaste ungdom genom naturanlag och hcla lliggningen i sin personlighet var liksom forut-.,
bestamd.
Nar hon annu stod i sin krafts degar, gttrade en f r a a - staende slrolman om Ahlinska skolaus forestlndarinna: %I Karin Ahlin har Sverige sitt mest utpriiglade rektorsgeni.~ Att hon gfven sorn karakter och manniska innehade en motsvarande unctan- tagsstallning, det erlriinnes med tacksamhet, tillgifvenhet och benn- dran uf den stora skara medarbetare, larjungar och vannor, som hon efterlamnat.
En hiatoria som Karin &amp; dins i r tecknad i f B ord.
Och dock hvilken rikedom pfi innehUl, pb erfarenlieter a£ det mest v2ickande slag omfattar den icke!
En uppfostrnres lefnadslopp, iifven om det erbjuder fB yttre handelser, lilrnar upptackarens, det ar fylldt af ofverraskningar och standigt nya skiftande intryck.
Hvarje barnasjiil, sorn shall danas, iir ju ett oupptackt land, rikt pb moj- ligheter, och skolan tnr tillvaratagaren af det iinnn slumraude kapi- talet, sorn dessa mojligheter innesluta.
Karin Hhlin blef i hogre grad an de flesta pedagoger i vHrt land pH, sitt omrilde banbrytande och inhostare af rika skordar.
Ur de m h g a vackra minnesblad, sorn agnats den bortgBngna, sammanfora vi har fijljande fakta rorande hennes lif och verksamhet.
.. Fodd den 25 nov.
1330 i Stockholm, dar forddrama, major P.
P. khlin och hnns maka, fodd Norberg, voro bosatta, fick Karin, den Bldsta dottern af 15 barn, sjllffallet redan sorn helt ung Ataga sig sina d n g a smB syskons uppfostran, allra helst sorn dessa tidigt blefvo moderlosa.
Lika mycket af inre kallelse som nf lust att genom sjalfstiindig verksamhet afven pekuniiirt blifva ett stod fijr den ddrige fadren och sina yngre syskon, liksom hon var det moraliskt, oppnade hon blott 17 dr gamma1 en liten skola vid Garfvaregatan pB Kungsholmen.
I denna skola utbildade hon i tur och ordning sina yngre systrar, hvilka ocks % den ena efter den andra blefvo hennes medhjalparinnor vid det &amp; r frtn Br allt mer omfattande skolarbetet.
.
Det fanns namligen en helt annan Lifskraft i denna fr8n bor- jan s 8 ansprlkslosa Zilla laroanstalt iin i de vanliga smfs smam- sellskolors, som vBr hufvudstad hade s8 godt om p&amp; den tiden.
Den unga forestAndarinnans stora duglighet och oherliigsna begiif- ning gjorde sig kanda i allt vidstracktare kretsar, den religiiist allvarliga grund, pA hvilken foretaget redan frfin borjan varit byggdt och som under h e n s lopp stitt orubbligt fast, gjorde afven sitt till att stiirka fortroendet, och snart var h l i n s k a skolan en af de mest ansedda i Stockholm.
Den forsta trAnge lokalen pd Kungs-
holmen m&amp;ste bfvergiEvas for ell iymligare och centralare, n: r 19 Fredsgat~n.
Har slog det stiindigt viisande l. %roverkef lasbr efter 1Wir under sig den ena vbningen efter den andrs af det stora hornhuset med den fria utsikten ofver Rosenbad och N&amp;lsrens lif- ljga ' vatten, tills stugnn Bfven hiir blef.
fijr triing och skolan 188 ' 7 ofverflyttade till sin nuvarande mer tidsenlign ' lokal vid Malmskil- nndsgatan.
Den rdrnade d&amp; ett liir-jungeantal af mellau.
3 och 400.
Inoevarande br ntgtira h l i n s k a slrolans iiirjungnr den betydande siffran sf 427, ett talande bevis for det oforminskade anseende skolan Atnjuter, oaktadt den stora konkmrrens pB detts omrbde, soin under de senaste bren nppstiitt i v&amp;r hufvudstad.
Att trots denna storartade framghg foretaget, sorn afEr betrnk.
tndt aldrig blifvit myclcet vinstgifvnnde, hBrflot fr8n det nKstan subliinn forbiseendet sf den egna fordelen, son1 kmakteriserade dess ledare.
Skolnns Basta framfor allt, behhllningen vid 8rets slut i sista rummet.
For egen del ytterst ansprblrslos och litet fordrande i hvnd som rorde detta lifvets goda, utvecklade forestbndarinnan en niistan slosande frilcostighet i frBga om liiroverket.
I det langsta undvelr ecksa Karin Ahlin att gora anspr&amp;k pH det statsbidrag, som natur- ligtvis en liiroanstalt af s % stor omfattning hade ratt att fordra.
Forst under de senare Bren och efter lndnga pitryclmingnr.,frBn vederborande ofvervann hon ' sin inneboende motvilja mot att st5 i beroende till n8gon annan an sig sjalf, vore det oclr den sveuska staten, och mottog sin andel af det anslag, sorn tillerkiinnes Sveriges hogre kvinliga laroverk.
Med aldrig svilcande intresse for och kiirlek.
till sitt kall, med en spanstighet till sjal och lrropp, sorn syntes oberord a£ Br och modor, ledde Karin Ahlin under niira en miinoiskoiilder det foretag, sorn blifvit ett med henne sjdf.
Hennes framstlende .administra- tiva egenslraper ha nyss berorts.
Hela hennes personlighet ingaf denna art af respelzt, sorn gor ett disciplinbrott till en omojlighet.
Hon hijrde dock ej till dessa skolmanniskor, som .endast regera med jarnspira.
Hon kiinde bnrnnaturen, forstod och alskade den, lruide darfor afven se mellan fingrarna med ett barnsligt snedsprlng, men lydnad och pliktnppfyllelse fordrades ovilllrorligt.
Och froken Karin visste, som sagdt, att gora sig htlyd?
och respekterad - men afhLllen tillika.
Det fanns intet sm.8sinne i hennes stort an- lagda karakter.
Ehuru af natur och bojelse .konservativ, liimnade hon.
den storsta mojliga frihet Ht de liberala Asikter, sorn arbetade sig frarn i tiden.
Den striinga religiositet, sorn s d t e sin p a g e l pH '.
.
,
.
.
hela anstalten, utofvade intet tryck pA den enskilde, ty det var en p&amp; samma g l n g glad och varm kristendom sorn besjiilade dess ledare.
Sedan skolan f l t t den omfattning, hvarom ofvanstaende siffror tala, agnade sjg forestindarinnan uteslutande l t chefens befattning.
Men hon visste att tillforsakra sig hdfvudstadens forniimsta liitare- krafter, och den undervisning sorn meddelades var ocks&amp; af yppersta slag.
Som slcolans forsta lararinna och dessutom den trofasta med- hjalperskan, som under alla dessa Br med henne delat ansvar och arbete, hade hon vid sin sida den ett par Br yngre system Blina.
I hennes hander har hon nu vid sin b o r t g h g tryggt kunnnt liimna det kiira verket, ehuru hon till sin eftertriidare som Khlinska skolans foresthdarinna utsett en yngre kraft, sin brors- och foster- dotter froken Hedda Ahlin.
Sedan liiroverlret Br 1895 erhtllit dimis- sionsratt, har v k forsta kvinliga ' filosofie doktor froken Ellen Fries, sjlilf en af Hhlinska skolans elever, varit fastad vid skolan i egen- skap af studie-rektor.
Alla de liijangar, sorn under iirens lopp utgAtt frln b i n s k a akolaa, kunna raknas i tusental.
Hade man framfor sig de mdnga iirskatalogerna, kunde sakert forteckningen p l alla devsa namn,: hvars bararinnor nu aro spridda omkring i ' vgrlden och g l t t till motes sb minga olika oden, erbjuda en skiftsnde samling af lifs- historier.
~h g h g, det a.r nu snart 10 iir sedan, hadc dock en stor del af Hhlinska skolans larjungar, sH val de sorn irnnu satto pb skolbankarna, sorn de hvilka for larige sedan liimnat skolstzldiet bakom sig, sammanforts af en gemensam tanke.
Det var d l Karin Ahlin den 26. nov.
1890 ingick i sitt 60: de 5r och samtidigt kunde fira skolans fyrtiirsfest.
E n samfalld iinskan, den att bringa den hogt vordade och afhlllna lararinnan och uppfostrarinnan ett v d - taligt bevis.
p l sin aktning, karlek och tacksamhet, bade samlat i skolans lokal en talrik skara af skolans vanner och Iiirjungar, gamla och unga, till en fest sorn annu l e h e r i kart minne hos dem sorn darvid voro narvarande.
Det var vid detta tillf&amp;lle sorn froken h l i n erhbll den kungligliga mednljen ill is quorum meruere laboress for sitt trogna, och fortjanstfulla arbete i samhdlets tjiiast.
PA sin tid inneholl Dagny en beskrifning p&amp; denna ansllende fest och samtidigt en historik Bfver Ahlinska skolan och dess f6re- sthdarinna.
Ur denna skildring anfiira vi foljande vackra karak- teristik ofver Karin &amp; din och hennes lifwerk: ~ E t lif t af triiget, oafirutet arbete for tltt oka eget kunskapssfoi-rld, for cltt meddela dessa kupskaper fit andra och for att virda, stodja och gkdja.
fader, syskon och syskons ba-q ett lif utan forstroelser, omviis- ling, yttre aggelser och med mBnga profningar, ett sbdant lif sorn Karin b i n s synes mdngen h h d t och enformigt, men finnes det stB1 i karalcteren, friskhet i lynnet, kiirlek i bjartat och forst och sist hamtas styrlian till arbetet ofvanifrhn, dB Br ett sBdant lif i sanning ett lyclcligt lif.
Hvad som sbs i hiirlels, det ' skbrdss ock i viilsignelse.
n Nu ar detta lif, sH rikt.
pH arbete, kiirlek och viilsignelse, lylctadt, men i det verk bon skapat och som priiglats af hennes nobla, pA.
en gbng iinponerande och sannt kvinliga personlighet,.
fortlefver hennes minne.
L. D-92.
Diktarfrid.
Ett litet IsLeri.
Diktarfrid.
.
.
dilctarfrid - du drijm som hiigrar i blodrodt, i flammor af liiagtan och upprorislc ingest, hur m %ngen griper icke efter din tanke soln feberpatienten efter den forbjndna liiskedrycken, likgiltig om f8r stillkndet a; .£ hnns tai-st. jord och hirnnlel akulle storta samman.
Gikt hvarje passion stegrar ju diktargladjen for- mBgan att erfara, fordra, vilja, och diir upprepad?
hinder mota vid ordnandet och framarbetandet af hjarnans intryclr, dar urladdar sig ofta nog den hogt spiinda sjdsliraften i ett ursinne eller i en retlig modloshet, som efter hand tyclres slappa formb&amp;n att alstra.
Om nu denna slraparlidelse i verlrligheten Br en sBdnn semi-.
tiva, att den iclre maktar ofverlefva dylikn kviifningstillbnd, det &amp; r iclce godt stt afgjordt siiga.
Men visst ar, att diktarens sjal ar ' en sensitiva.
Om nBgonsin en enda iikta dilrt gBtt forlornd, emedan, dB den spirade i diktarens sjgl, den hiimmades i sin viixt, tills den syntes honob upplosa sig och f6rsvinna - om den ej malgrB tout tranger fram - hvem lsan beviss det?
Men hvilken dilctare, fylld af het lust, soin ej f8r tillfredsstiillas, tror ej det?
Hur mbngen hiinner sig iclce viss ' om, att just * den bok, sorn var for honom boken, dikten, hans lifs dikt, den blott han och ingen annan ' kunnat gifva - att den aldrig Irommit, ernedan han i hela sin lefnqd saknat den inre ro, sorn betingas af ytt&amp; fijrb&amp;llande~l ',
Det giiiler icke sjiilfvlz clet sammanhiingande nedslrrifvaudet af en redan Blart lysande s p, en stadjgt tonande atimning, en mogen tnnke -- till detta 1rra.fves stillhet i mycket mindre mdn.
Det giiller forarbetet, vlrdanclet af den svnga lbgzz, sorn fiirst glinl- tar till i hjiil.nrtn, det giiller att sjiilf viixa intellektaellt, ~ - 5 x i a kapp med det undf8ngna idkfroet, att alltjiimt vidgas, fringa sol o d l luft och gladje, glodgas helt jgenom, tills det sorn bloti; r a r en oklar Btr&amp;, en namnlijs stlmning, f i r fardig skapnad.
Det ar detta, sorn krafver de m h g a ~ s y s s l o l o s a timmarna, ~ ofta mtnga, m h g a dagar a£ sjiilisk ostosdhet.
Kanske tarfvas framst en k5inslcl a£ absolnt tryggltet, att iclre denna gudomliga ro niir sorn helst kan afbrytas, m8hiinda for idel lappris slrull.
Fiirst genoru denna trygghet f i r man den rBtta dristigheten att likt ett barn E t a sig absorberas a£ sitt osynliga arbete.
I hrad mdtt denna stillliet fordrus 5ir natur- ligtvis individuellt.
Allt beror p&amp; nerver och temperament.
Det Ir f h e t hvarje andlig arbetare behiifver.
Icke blolt frihet frAn de omsorger, sorn i langden fordunkla den stora glada sgncn, ja sorn iiga formdga att SA afliigsna fantaeiens lnftiga viisen, att desssa fiir diktarens sjalsoga framsth sorn gr&amp;tt tocken i stillet fijr som den mest lefvande af verkligheter.
Nej, han tarfvar ock frihet att inriitta sitt lif efter sin person- lighets kraf, att gB eller komma, tala eller tiga, att vnra metodisk eller icke metodisk e k r egen vilja.
Xed ett ' ord: diktaren behof ver stort vara ordnad iifoe-r de speciella domestika fijrhdllanden, hvari han lefver, icke u d e r.
1 ' y ju vidare ram hans personlighet fHr, desto starkare blir hans diktning.
S % Br v t r t ~.
o.
Hnru fB vare sig forsti eller medgifva detta!
Och otvifvel- aktigt har sa.ken t v i sidor, b %da allvarliga.
I samma begransade lifssfar isom dilctaren andas och lefra ~ a n l i g e n audrn miinniskor, som fordra plats och luft for sina intressen.
Och fiir den fijrre bor viil g d l a snmma villkor sorn for n n l i g a dodliga!
.
Det torde vara kinkigt nog att afgora gransen mellan cletta t d s sanning och dess eviga logn.
Att bestiimma hcar den Xietzcheska principen bijr spranga segrande igenom (for sd vidt det i i f ~ e r h a f ~ u gifves d begrel~pen: lhiigl-e och liigre - och icke allt tir likt ett jiimnstruket f a t, och for sii vidt o$erta) lken iir en lifsprincip, i sB fall lika fullt tilliimplig pb det intellektuellas omrtide) eller hvtlr Altruismens guddoin stolt Iran lyfta sitt hufvud i berattigadt medvetando af att det, fiir hvilket han skulk offra r~ig, samedigen icke iir offret vardt.
Bet iir svgrt.
.
.
att afgora lwenz sonz - eller hvem sonz iclce - - Knnske reglerar sig denna frAgn af sig sj5llf lgttare $in man tror.
Hur som helst, det iir om dem, ijfver hvilkas hufvuden eld- t~nngor siinkt sig neJ och blifvit sittand.e, som jag talar.
Gift eller ogift ager hvarje forf attare en, nBrmaste omgifning, af hvilken han beror.
Och Bfvon dB denna i sti5rata.allmannolighet erkiinner, att lilcsom handtverkaren behofver sina verktyg for att verka, sb behofver dilrtaren sina, och att desszl verktyg icke blott best % af penna, papper och ett eget rum, utan afven af ro - ja, sL forstar den ofta alls icke, hvad denna ro innefattar.
Hur ofta - for ntt.
L I ~ detaljernas brnnn hiimta upp ett par exempel - hander det ej att dB forfnttaren snttit i fred ett par timrnwr, sb anser man, att han haft en ' runcllig tid och att afbrott kan vara riktigt tjanligt, &amp; tminstone aldrig skada.
Och s&amp; Iran det intraffa, att han sitter dar instangd i ngstnn kvaljande fruktan for att detta afbrott skall intraffa och att dessforinnan ingifvelsen icke skall hinna s&amp; pass komma i ggng, att ej nAgon eller nbgot knn stora.
Detta Br iclie ofverdrift.
Hur foga har man icke egentligen satt sig in uti hvnd nndligt skapande verkligen innebar!
.
.
.
Jag kgnner dem, som icke v&amp;ga rors sig, icke promenera omkring, icke giira bnller, rgdda att nilgon af oomgifningen skzlll tro)) forfattnndet vara ofvers och som en bomb slB ned i arbetsrummet - lranske midt under det mest Irritiska slzedet.
.
.
Eller diktaren lrgnner ett bran- nande be11.of att stijrta ut i naturen, att storlua fram i hostkviillens vind och miirlrer, att dromma i ~Brzlftonens underlip ljps.
Men hur Irommn ned och f L pii sig hatt och rock - (eller kappa!
), ntan att ndgon inarlrer det och genoiu lilcgiltigt pladder kastar in en ny tankeghg i hnns skglfvande iare, d %r &amp; nu allt gr stadt i vardan- dets Iraos ?.
.
.
SB erbjuder man sig att)), a&amp; meds, nu niir han ar)) ledig och f r i ~ och, antnr vid det stanmande svaret, att han behof- ver vara enswm, en foroliimpad min eller blott en, som visar stel ' forlagenhet ofver.
att blifva p %inint om en indiskretion.
Diktaren smyger an sin viig, visserligen med sin dyrbara.
skatt raddad men stgmd narmast lik en vbt hund och med disharrnonien v b a n d e i sin omtdliga sjiil, soin mBh&amp;ada just slot inne en strilande syn af harmoni.
For en hjarna stndd i nlst,ring kan ett sandkorn blifva till ett berg.
I v %rt lugna Sverige Bro forofrigt hemforh %llandena af ytterligt e n e ~ e r a n d e beskaffenhet.
Vi bo .packade.
i forskriickliga vanings- hus, sbvida vi ej aso rilca nog att valja de allra dyraste, dar ' '.
massiva trossbottnar etc. torde diimpa de flesta ljnd.
P i visst hall stoltseras med den satsen, att fattigdom iir snart sagdt ett viUkor for akta diktning!
Hm.
namnet Br ett, saken ett annat.
Tramp ofvan och nedan, till hoger och viinster, klink p i instrument, sliiende i diirrar, piskande af mattor, h6rbart prat fran girdar, ringande af telefon och dorrklockor m. m., allt detta synes mig itminstone icke speciellt Iarnpligt for frambringandet af snilleverk.
Ofta rBder buller och bHng in p i niitterna, ty vi aro ett natt- solande folk.
Hvad sm&amp;stlderna och landet betrilffar, Bro vdra vanliga villor mestadels inriittade s %, att sjiilfva h~zshbllsmaskineriet,, Btrninstonc delvis, arbetar i midten a£ huset, hvadan man icke i nbgon del a£ den lyhorda bostaden kan undg&amp; att hiirn roster oeh slammer.
Hvad som icke iir a£ betydelse for en nianniska, som, air omkring sja.Jf deltagande i nllt, kan for och pA den nervose fantasiens mar- tyr blifva olidligt och hafva oberiikneliga verhingar.
Yi iiro nu- mera ett annat sliikte an det, som fodde den pligade Mogart.
Hans nerver voro nog, trots allt, af betydligt olika slag mot &amp; a.
Och skall d i aldrig nfigot kunna goras fijr dem, som sakna och behofva denna diktarfrid?
E a r Br icke, eller i mindre gmd, frdga om de £A, som n l t t frxm till ryktets topp.
Det uuwtn resultatet ar en sair folk .forstBr, och for segraren boredes vordnadsfullt rum.
J a g talar om dern, sorn kiimya for a t t vinna det resultat, som kan blifva mdngas vinning ooh hvars uteldifvande kan vara mlngas forlnst.
.
I Forenta Staternas iister, de tysta, nervstillande helnmens och det regelbundna lefnadssiittets land, diir man med storre skal Bn i England kan sHga: my home is my castle - har det oroliga konstnarssliilrtet dock icke nojt sig.
Newyorks artifit- och forfattar- forening har ur gemensam kassa jnkopt en stor landstriicka uppe bland Katekillbergen och d8r uppbyggt, pH ldngt afstbnd frHn hvar- andra, en miingd villor.
For en viss ganska, mlttlig &amp; d i g afgift harskar nu hvarje medlem, n5i.r och hur l i n g tid under i r e t ban onskar, ofver sin villa jiimte tillrackligt stor areal.
Han kan hafva hushgll eller (med familj om e i iir) intaga sina m&amp;lt.ider p i den stora restaurationen, belagen centralt fiir alla boningarna.
Detta pensionat .erbjnder full hotellfrihet (man kan iita stroma eller in- aclrordern sig helt, hnr man onskar), men iir-,darjiimte ett gemen- samt hem med bibliotek, biljard, samlingssalonger etc. Blott villorna ocb deras omkrets aro helgad mark.
Liksom man vid deras inred-.
.
.
375 0 ning har haft forfattarens och lzonstniirens arbete till utgilngsl~unlct, s l iir afven lagen den, att sil snart en flagga af viss farg vajar fran husets tinnar, mBste detta vara fredadt for w&amp;nners intrAng.
Fanan a?
ett teclcen pb att stdlets herre (eller fru eller froken!)
vill vara i fred, hvilket inQste respektel,as, hnr liinge det, iin varar.
Detaljer for ijfrigt minus.
jag ej.
Blott att det hela gaf inig intryck af deli starsta mojliga frihet, son1 ka.n paras med friimjan- det nf syftet.
Och for min del lciindo jag det odeladt ljufligt att tanka inig en tillvaro, dar hufvudhansynet var taget till diktaren sorn arbetare.
Andra, mera w krgsn ac sjiilar, skulle det kan ske smaka for rnycket af kollektivism, af bnndenhet, af wen grosw,)) en massea och dylikt.
Man Iran ju emot detta anmarka, at ' t siillan fullkorn- lighet vinnes ' har i varlden och att nAgot f&amp;r man 1Binpa sig efter)) skik og brugw, nar man vill Atnjuta ett visst forhgllandes val- signelser.
Den ene kan ju onska att bo vid Tornelilf och den andre vid ~ r e s u n d, men som sagdt - planens karntanlce %r nog viird begrundande.
Det stora problemet torde va1 vara den diil.
knssan.
Hur den i ofvan anforda fall bildats, vet jag ick.e.
Hvad jag vet Br, i t t for vmliga slaget forfattare i Amerjl !a honoraren iiro synnerligen blygsamma.
Men - bar dB icke i minsta mdn miilzskligheien ansvar for, att icke de gnistor fr %n den helign elden, soln falla lzed ibland den och af hvillra den vBrmes och lyses, do ut a£ brist 11s naring?
Och springer icke varme och ljus fr&amp;n hvsrje %kta diktare, afven nf ringare mttt?
Hilnra ' Litteratur.
Brhningar.
Verlclighetsbilder beriittade af Anzanda Xevjktedt.
Det finnes miinnislror, som komrnit till viirld.en med goda ogon, men fast tyvarr de som fodts ined onda ogon t o 1.8ngt mihgtaligare, sA 5ir det de forstniimnda, som besitta jorden.
Hvar helst blicke; l friln de ogonen hvilar, blh det en r u b ljusare i lifvet.
De tranga in i de slug fattiga, morka, tmdangomda vrilar, dit ingen forut gittat titta, och stlrax sprides liksom en solskensglimt ofver morkret och fattig-.
.
domen.
De kasta ett forklorandc skiniulcr iifver det foraktado och ringa och niir de fordjupa sig i den afgrund, som hcter brott och synd, faller iifven har frBn de gods iigoncn en gnista, of den kiir- lekens eld, som forsonnr och uppriittar.
Men ~ n s n mPt ej tro att dcnna der: is malrt liggcr i den kalla, passiva godhet so?
ser allt i ljust, diirfiir att do kolnmit till pR solsidan nf lifvet.
A nej, mhniskan mcd cle ogon jag talar om har forst och hiimst hiimtat sin ljwa syn pc ' l tingen ur den innerliga medkansla for de lidande, profvacle och fijrbisedda, sorn alstras af egna profningar och en i lidandets skola tillkampad lifserfarenhet.
Hon ser ej blott, hon forstiir, hon sprider icke endast Ijns, henncs inneboende viirme varmer andra och hon drager diirfor oemotstiind- ligt .till sig alla viirmebehijfvande och af riirlden oforstkdda.
Hvarf iir har en forf attarepersonlighet .. sorn Amanda Kerfstcdt blifvit den svenska allmiinheten sii kiir?
Ar det inte emeclm vir generation trots all pessimism och hoppliishet och lyckotomhct iunerst inne bevarat en tro p l det gcda, en opthistisk d r a p i n g mot hvarje ljnspunkt, som lyser upp de tatt fallande sknggorna?
En sddan de goda ogonens representant inom vRr litteratur Hr Amanda Kerf- stedt och diiruti ligger hemligheten i hennes makt.
I den samling berattelser hon nyss ntgifvit Bterfinner man som albig forr denna prggel af djup och snnn miinniskokiirlek - och manniskoktinnedom - utgdende frdn samma blida viirldsdskddning, som alltid karakteriaerat fru Kerfstedts forfattarskap.
Do werklig hetsbilderw hon nu pA sitt enlrla, viiltaliga spr8k skildrnr, iiro dock niistan alla tagna efter sorgliga wotiv.
Hnr s k d e det kuuna vara annorlunda?
Den som alskar mgclcet mKste koncentrera sin kiirlek pS det sorn ar mest i behof diiraf, och cle lyckliga och glada behofva ingen forespriikare, de hafva nog i sig sjdfra.
wBrSinningarw iir nalnnet pS beriittelsesamlingen efter en af skisserna, dar iimnet ar taget frgn lifvet rid hafskusteu.
Illen titeln bor nog fattas symbolislrt.
Det ar idel m5inniskooden, af vreda rRgor lrastad e mot lifvets klippor och skiir, som skildras.
Slreppsbrot t lida mdnga, en del sltmgas upp sorn strandvrak mot klipporna och bli till spillror, men de gA ej fullstiindigt under, en hijgre makt har sin h,md med i spelet och djupet behiliiler ej sina offer.
Hvad &amp; r det annat iin raddade skepp~brutna, hjiiltarna i fru Kerfstedts historier?
Den f r h Amerika Plterriindande ifventgraren, som gor sitt intrade i hemorten med ctt hrott, sorn a f t j h a r detta genom en i all0 hederlig randel, men som till slut fiirso~~ar sin skuld genom att sjiilfmant ofverliimna sig At riittvisan, iir en sddan.
S&amp; uck den moraliskt striinge sjokaptenen, soln icke kan tala inom det samhiille, dar han ar allrtldande, ndgon vid hvilkcn 15der en sedlig fliick, men som genom sitt eget barns fiirseelse drabbas af skammen, en profning sorn lar honom odmjukhet och iifverseende.
Och de agerande personerna i den lilla fina berattelsen wBara en kladningw - ja inte mer iin sR, men med do sociala missforhA1- landenas hela tragik inom sin triingrt, ram.
Lgt osrs icke heller
glij~nrua ~ B e n g t m - kanske $en vackraste bilden af alla - den storn stol.ta l~ardcteren och det glada, sjmigande sinnet i en ringa tj&amp;nstflickas gestalt, hon som Bslcade sB varmt, sorn kunde forsaka och forlAta s&amp; helt, men icke dagtinga med sin rattskiinsla, riven om hon offrade sitt lifs lycka och dgrmed)) dodade liirlcm i sitt brost, den som alltid lwittrat om forhoppningarnas v k ~.
hIkqq, mdra pi % lifvets brtinningar l-tringvriikta esistenser be- riittar forf.
on1 i sina verklighetsbilder, jag har bar teclcnat mig till minnes blott nAgra fA.
Men, som sagdt, det iir med sins goda ogon hon betraktar dem alla, och ehuru blicken ofta skymmes af tfirar vid Aspen af all sorg o ~ h bedrofvelse den moter, kan den ocksh le n8.gon gang och i leendet ligger nBgot oemotstBndligt fangslande.
.
I litteriirt afseende, en synprplrt, som kommer i mdra rnmrnet i frkga om beriittelser, sprmgna sB f r h hjiirtat son1 dessa, lnBste denna sanding s %ttas mycket hogt.
Och dock hvilken enkel fliird- frihet utmiirker ej hela skrifsiittet!
Stilen hor till dem, som kommer den illitterate att utropa: ~ H v a d det m&amp;te vara l&amp;tt att skrifva!,: Men om inte alla forstti att den sanna lzonsten just ligger i det okonstlade, sB k5inua sig alla medvetet eller omedvetet fiingslade dciraf.
Denna det olconstlades charme gger i hog .grad.
allt hvad Amanda Kerfstedt skrifver, ej under att hvarje bok af heme hiilsas nled gliidje i m h ~ g a hem ofver hela v i r t land.
Siikert konlrner ocksA detta stt bli fallet med det arbete, om hvilket h8r yttrats nBgra ord.
L.
D.
*:: i:.
, *: Italien.
Reseminnen a£ Victor H~hgo ' M7icksfriillz.
Ned 46 helsides-.
illustrationer.
A s p e n nf denna eleganta b6k v&amp;lrer hos inig en lHng serie af reflexioncr och funderingar, icke fororsakade sf bokens beslsaf- feuhet uhan af forfattareas namn och de idhssociationer, som an- knyta sig till detta.
J a g ijnskar att jag forstode den ma ' nnen.
Men faM; &amp; n jag studerat &amp; tskilligt och hanske det mest karakter- istiska a£ hans for att vara af en svensk otroligt voluminosa och rnsngsidiga alstring och just lagt i f r h mig bans storn Italia-bok,.
ar mitt intryclr a£ honom sB vacklande och obestgmbart s o u intet lag n %gonsin erfarit af en skrifvande personljghet.
Det ar inte det, som stoter mig, att han skrifvit sB lniinga och sb digrn bocker af allehanda slag, romaner, dikter, aforismer, noveller, dramer, pamfletter, reseminnen m. m., ty jag delar inte den a.llm5int foreko~nmande Bsikten ntt produktivitet hos en slrrift- stallare fir Iriinneteclren p&amp; humbug och inkompetens, och jag blir inte forbittrad, om en sAdan &amp; n skulle g8ra anspr&amp;k pti allmiinhetens uppmarkssmbet en gBng hvart halffir.
Niirmare betraktad visar sig denna olnhet om v %ra forfattares enlig!
den naiva folktron i en viss noga tillmatt kvantitet befintliga genier ' vara identisk med en icke erkiind antipati mot litteratur.
'.
Inte heller oroas jag af den omstiindigheten, att Victor Hugo Wickstrijm trots alla dessa meraniimnda arbeten tycks vnra h a p a d s - v5ickande litet kand och omtalad.
Man f&amp;r inte riinta sig, att lit- ternturbedomandets forum slzall vara det ende diir riittvisan icke iir blind, och (let ar for ofrigt snnuolikt, att en landsortsbos hiignade lyclsa kopes endast till det for en ~1rrift.stiillarc smiirtsamt dym priset sf en viss oberomdhet.
Popularitetens lagrar vasa niirmare till hands for en khoryngling i ett Stockholmsblad ii.n for den ansvarige ut- gifvaren af ett provinsorgan.
Liit oss inte tala om Sigurd -- det Br inte den sortens popularitet hiir ar fr8ga om.
Victor Hugo Wickstriim har liittare for ntt skrifva i-in man- niskor i allm %nhet, hans perioder flytu fram s&amp; liitta och talade, att man fix en stark fornimmelse nf hrilken smisak det m %ste vnra for honom att proclucera en volym pb nigra lediga kvdlstunder.
Det ar icke den trriinade kronikiirens talang att hopfoga prof nr de olika ordklasserna, sti att de bilda begripligu.
ineningar, hvilka nt- trycka meningar, som alla begripa, utan dct 5ir ett suveriint.
clispo- nerande ofver sprlkets forriider utan riiilsla fiir en pnradoxd ooch forvhande placering af epiteterna.
Och liliriil - rlet iir en jiim- mer att denne mam, som hamfor andra synes kdlad, aldrig t.yckes blifva kompetent att riiknas bland de utvaldm.
J a g vill inte sBga ntt han saknar stil - denna individualitetens oantastliga och ofor- gangliga signatur, utan hvilken ingen giire sig bcsviir - men lian saknar stilkiinsla.
Han ar alltid starkt och medvetet subjcktiv: men han besitter utom en dristigt sokancie och kritisk, sriirmislzt slrijnhetsnjutande och universellt odlad sjtil ett hvardag~r~fsigt, smkskvallrande och vtirdslost reporter-jag, som ofta vill ha sitt billiga ord nied i laget och stmdom %tar sig att med triidslitna notisvandningnr efslnta de schwungfyllda satser, som det andra jaget borjat rytmiskt recitera.
Dessa stilkontraster symbolisera en miingd mdra motsatser, som irriterande sticka fram ur hans skrifter.
Hans brinnande Sam.
hiillsreformatoriuka idealism blir stnndom vulgar och drastiskt demia- gogisk; haus vordnad for allt ofverjordiskt heligt blir en obillig hatskhet mot det heligas bristfalliga framtrgdande p l jorden; han ar katterskt f.rigjord friin inliirda vidskepelser, men han sviirmar for den abstralrt dockslzona och dockintressanta k~innotypen, som reportersjalen i sentimentala stunder fiir beskrifva; han vill g&amp; sina egna f r h andra manniskors skilda ragar - och han ger ut en reseskildrjng friin I t n 1 ' len.
Erkannas miiste dock, att dessa reseminnen iiro ettskilligt liitt- lastare och lasvardare an de flestn andras.
Jag tiinker hiirvid intc s i mycket pti f6rf: s privata synpunkter, som naturligtvis alltid striifva efter att bildn ett minoritetsparti, utau pH bans siillspta formiiga att beskrifva ett landskap och en byggnad 8 % att lasaren fullt kan uppfatta dem och konstruera upp dem for sina ogon.
PB niistan hvarje sida reser ban upp en katedral eller en he1 s t d, och alltid iir deii, som om man tradde in i denna katedral eller vandrade genoln denua stad,
.
Illustrationerna %ro monstergillt d d e och reproducerade, och hela a r b e t ~ t, som visserligen ar utgifvet a£ Alb.
Bonnier men tryckt p&amp; forfis eget tryckeri, foreter i alla detaljer, b %de typval och lrorrelrtnrlffsning och kapitelofverstyckena med deras stilisernde flora, det for bolralskaren sB gliidjande ntseende, sorn man iir van att finna hos de bocker, son1 utg&amp; lrBn Jamtlandspostens officin.
K.
J.
Foreningsmeddelanden; S t i p e ~ l d i e f o ~ ~ d e r ~.
Under la.
oktober nl&amp;n&amp;l h a t sekreteraen i stipendiekoniitdn illfor inbjndna kretsar i Smbland och Blekinge hhllit fbredrag ofver Predrika-Bremer-Forbundets verksamhet och syfte.
Nya lok~lkomit6er for liinsinsatscrnns okande i Allnzdnnu stipendiefonden hafva bildats under ordforandeskap of friherrinnan Sophie Palnlstierna i Jon- koping och grefvinnen Elisabeth Wachtmeister i Karlskrona.
Leijonhufiud-Adle~-spar~~e.ska slaktstipendiet har for forsta g h g e n utdelats under innevarande %r till froken Miirta Axelsdotter Leijonhufvud for idkande af sprhkstudier i England.
Ecrelirza Fuhnehje2m.s stipencliefond, stiftad af framlidna f o r e s t h d a - rinnnn for Wallinska skolan, har i daganm ofverlenlnats till Forbundets stipenclieinstitution att fonvaltas.
Den testarnentariska gifvan af 3; 000 kr.
har genom viinner och elever till den aflidna okats s&amp; fonden uppgAr till 4,051: 63.
Stipendier for liirarinnor i utg % hvart annat eller hvart tredje Br som re~est~ipendier sprsl; och geografi vid Sveriges hogre flickskolor: med foretradesriitt for liirarinnor vid Wallinslia sliolan i Stockholm eller for dern son, vid n#mnha skola aflagt mogenhetsexamen.
7: F. V. 0: s Qrsnldte kommer att iiga rum i K. F. U.
M: s stora sal vid Birger-Jarlsgatan tisdagen den 28 dennes.
Herr G.
H. v. Koch har lofvat att vid detta tillfiille hblla ett foredrag om arbetarebostiider och med scioptikol !bilder visa hurudana bostiiderna ofta iiro och huru de kunnn och bora vara.
7: I ?.
V. 0.
Centralby&amp; ar nu ~ t e r i full verksamhet for vintern.
Under sommaren 11: ~ den varit oppen tv8 dagar i veckan endast for upp- lysningars lneddelande och under segtember afvenledes blott; tv8 dagar i veclrali, men dH iifven fi5r hjii1psijkancl.e.
FrAn den 1 okt.
5r byrdn &amp; ter tillg&amp;nglig d l a livardaPr utom lordagar.
Vicl.
hostflyttningen visade sig, utom bristen pA bostader, iifven en ennan stor svBrighet for de fattiga, i det att in %i-~.ga hyresvitrdm uppstBllde
den bestamda fordran att hyran s k d l e erliiggas i fijl-sbott for hela kvarta- let, slsom det sker bland de viilbergnde.
Drt iir latt att fiirstA, att detta alltid s k d l vara siirdeles svbrt fijr en arbetarefamilj meci smk inkomstc !r och mthga munnar att miltta: ty d i finnas J l t i d m8nga otillfredust~llda behoE och d&amp; vill det ~nycken kralt och sjii1fl) ehiirskning till fiir att under 3 mhnader samla, pengar pa hog och ej anrrinda dein till s&amp;ilant sorn synes oundgangligen behofligt.
Fijrsta g&amp;ngun dat skall tillitmpas, %r ddet fijr m h g e n rent nf en omojlighet annat an gmom pantsiittning,]: in eller andra Otghder, fr&amp;n hvilkas trhkigs fiiljder familjen ej pA Iitnge kan fri- gora sig.
Det kan ju vara forklarligt nog, att en hyresvad, som skall i sitt hus upplhta en Iiigenhet s t en fijr honom friiuimaadr familj, fiiredrager den hyresgast som kan erlagga hela kvartalet pti en gang och att det diir- for blir nodviindigt for en hvar att gora det fiir att erhiilla uy bostad, dii efterfrQgan pH bostiider Zir stijrre iln tillgPngen.
Xen dB r n familj i &amp; ra- tal bott i samma hus och ordentligt erlagt sin hyra mlnadsvis, fijrefaller det orimligt och oforklarligt att fr&amp;n en siidan viirds sida fordran pB bvartalsbetalning plotsligt skall frnmkomrna.
SB har dock skett inoin flera egendomar.
Lyckligt for alla parter vore om en alldeles motsatt Bbgiird vidtoges.
I England uppbaras hyrorna alltid p r vecka och det synes sorn s % skulle kunna slie iifven hiir.
Fordelen aE detta frAn arbetarnas sida Pr klar, men iifven fr&amp;n hyresvlirdarnas skulle det otvifvelaktigt m a r t visa sig fiirmhn- lie, fastiin uppborden skulle vllla n&amp;got mer besviir.
Nycket kringel och brilk, som n u uppsthr, skulle dgrigenom unilvikas.
Ofta nog har en fattig farnilj gillom att erliigga ett kvartals hyra i fiirskott sii rubbat sin ekonomi, att niir niista kvartaf kpmmer de ej Bro i stlnd att betala nilgon- ting a h, och innan laga htgiirder hinna blifva vidtagna bar kanske hela kvartalet g&amp;tt till h d a och en l&amp;ngt storre skuld uppstitt &amp; n som nkgon- sin hade varit mojlig med veckobetalningssystemet.
Antalet hjalpsokande p&amp; byl.Qn a r for ngrvarande jlmforelsevis lit&amp; t y annu Br det godt om arbete a € alla slag.
FrAn skiIda h3B.
De kvinliga telegrafisternas petition om dyrtidstilliigg.
Pi grund af de inom alla omriden stegrade lefnadsomkostnaderna h e de kvinliga telegrctfiskerne i landsorten aflhtit en petition till konungen om dyrtidstillggg, hvilken petition ofverlamnats till konungen personljgen af en deputation telegrafister,.
anforda af froken Bildt frQn Giiteborg.
Till belysande af, huru a f behofvet piikallad deras anhQllan lir, f r a d a g g a peti- tioniirerna nQgrn statistiska uppgifter frbn Goteborg rtirande prisstegringen
af ' lifsfornodenheter under de senaste 5 h e n, hvarjiimte phvisas bur ph alln praktiska omrhden arbetsliinerna under de senaste fern hrea i hog grad stigit.
Vidare anf6res exeinpel pb hnrn inom folkskolliirnrkS11.en, den med telegrafisternn i socialt dssende jiimnstiillda, sb viil lone- soin pensions- for11&amp;llanden stiilln sig s&amp; myclret fbrm&amp;nligsre.
PB grund at ' de snJorda fiii-h51landena anhbll a telegrnfisterna att deras nfloning under deana dyra tid 1n8t te hoj as for ordin arie tel egrafister: i l: a lonegraden fr %n 900 kr.
till 1,200 kr.
2: s s 1,000 s 1,450 s s 3: e s s 1,100 B s 1,700 s s 4: e,, s 1,200 D D 1,700 n ssmt Ei5r extra orclinarie telegrafi.ster: i l: a liinegraden frbn 720 kr.
till 1,000 kr.
n 2: a u s soo n n l,OOO, Y) Y) Y) Redog6relsen fiir Internationella kvinnokol~gressen lilllle; pB att forbereclas till tryckning och redigeras af lady Aberdeen.
I en skrifvelse, som deilna nyligen aflbtit frhn Haddo House, tillkiinnagifves att den ofvervaldigande massan aE material nodvandiggor okandet af arbetets omfBng utiifver det ursprungligen.
abedda.
De vid kongressen hhllna fore- drngen s1; ulle ensamma upptaga tre ginger det utrymme, som kan anskaffas for den summa, soin lagts hsido for ' tryckningen.
Under dessa forh&amp;llanden har - man ansett det rHdligt att utridga fijretaget i fiirhoppning ntt den ofverskjutande utgiften skall betiiclias medelst vinsten e.E den &amp; tg %ng man vlntar sig att arbetet skull f5, bland medlemmarna sf de nationalforeningar och enskilda fijreningar, sorn del- togo i liongressen eller p&amp; nBgot sktt intreaserade sig fi5r dennas for- handlingar.
Arbetet kommer att utg % i sjn band, af hvilka det fijrsta redogor fiir Inter~natio~zal Council ' s fiirhandlingar och de iifsiga b&amp;ra rubrilrerna: Women in Education, Wonzen in Professions (I11 och I V), Women in Politics, Women in Industrial L$e och Wonien in Social L$e.
Hvarje band kostar hliftadt 2 sh.
6 pence (hela mbetet 15 sh.)
och inbuudet i Hot 3 sh.
6 pence (hela arbetet 21 sh.)
Till FI-edrika-Bremer-FGrbundet insiinda bocker.
Albert Bonnier: Hnmszm, A5zutJ Viktorin.
- TVahlenbe&lt;~., Anna, Tv5 hustrur.
- WicX~str-om, Victor Hz~go, Itnl ien.
D. F. Boi~niers Boktryckeriaktiebolag: Lzrrrdborg, Loiim, Raknebok for forbereda~ide skolor och smBskolor.
Gustaf Chelius: EIrIerg-, Anna, Hvad skola vi I t a?
Fosterla~~dsstiftelse~ls f6rlag: Ifidstrih, B., Ur niinnet och dngi~oken.
Del.
IT, h.
2.
- Edersheint, Al / UPd, Ilcn IIeliga historien.
Uel.
6.
- Predikningar ijfver kyrkolrets nya hogn15.; so !exter.
Forstn irg.!
h.
6, 7.
8; audra irg.
11.
I.
- d7rt~~~~r,tacher, Pi-.
IVilh., D: r, Kristus lefver.
- Kai- sev, L., Jag och milt hus vilja tjHna Herren; Sex belrnktelser fijr drt krist- liga Bret.
- Weitlrecht, J., hfiuncsord till de unga under konfirma- tionstiden.
G.
E. Reskows sista predikan; Tal vitl hans jordfsstning af F. Ilammarsten.
- Runa, IIvardagslif.
- Thtcliir, J., IIusltesok i sjala- vlrdens tjeust.
Skog, Cod, Hafva vi i vSrt protestantiskn land nagon siirsliild anleduing att vara pB vlr vnkt mot kntolicisnieii och dess for- villnnde 15ror?
- Rosenius, C. O., Berjittelser ur lifset.
- - Hugo Geber: Qtciding, Armie, Hvidehus.
- A5rfs&amp;dt, Anra~zdn, Brann ingar.
C.
&amp; E. Gernandt: Rafael, I dodvattnet.
- Jozrz~in, Maria, E n kiirlekslos och andra noveller.
Z. Haeggstrams fiirlagsespedition: v. Engesfrom, Nina, Praktisk vafbok.
- Uoaelilrs, Arttrr, Ur v5r odliugs hafder, h.
6, 7.
Lars Hiikerberg: Orzesdo, E / izo, Hans hustru.
Adolf Johnson: Eitner, ~Wai-tha, Den blonda friherrinnan.
Nordin &amp; Josephson: flleinberg, Her-; taoiz; z, Stenogmfiens historin.
P. Palmqvists Aktiebolag: Sheldon, Charles M., Tvillingparet; Den stora strejken; Var det en drom?
- Maclaren, laiz, I den gamla goda tiden.
Samson &amp; Wallin: Fnhlcrarztz, 7.
E., E n fijr vilrt folk forlorad kraft.
Schleicher Frkres: Darszry, Gisa, Les PyrCnCes Franqnises.
- Berthartt, L., La mer, les iiiarins et les sauveteurs.
- Michaud a!
' Hzulriac, Les grandes fegeudes de l ' humanite.
-- - Delmer, Louis, Les chemins de fer.
Fr. Skoglund: Drurr~moud, Henry, Ett fullkomligt lif.
Aktiebolaget Svanbacks fiirlag: ~Vystriiiit, Anton, Brott och forsoning, I; Foten och den riktiga foriiien p % sliodon.
Wahlstriim &amp; Widstrand: Pfirtler, Carl, Sliiltens barn.
- Forsslttttri, Karl- Erik, Historier.
- Erdnrann, lViisl Carl JZiLael Bellman, 11.
I.
- Lcrlnpq, Jlrliea, Mannislians fysiononii, h.
I.
St; eo * iyes i1u~e71RlZsr~ikccste och je11~fiia~e2sev ' is poi %billigccste Biclrring.
Rikhaltfg Eiteraturafdelning.
Mor=on.- och a f t o n - t i d n i n g.
Prenumerationspris == -: S ~ O (.
~ ~ ~ O ~ I I I: S ~ L ~ I /) ~ Q ~ / C L G c t I n ~ d s o ~ - t.
~ r ~ ~ Z: c t ~ ~ a n l l 08 f6r l r ...... 10: - fijr kvnrtai 3i.L tar tr ....... lL - f6r l ~ ~ r r t i 4: I I I 1: 0 a 11nlfL fir 6: - a I I I K I ~ ~ 1: - I t I 8: - / - meddelas af = tr. Engelbrektsgatan 5, G ' o h e des revaes leu mieus faites en langue frnpnise, L ' Hu) mnitd ~ o u v e l ~ e pnblie, sons 1s rnbriclue r ~ V R E S E r REVUES D, des eo&amp;tes renilus de tous lea limes scientificpes et littkraires en toutes les langues.
Les auteurs et les kditeurs de ces onvrages en notre pays ont dono intBr6t A envoger.
tout ce qu ' ils publieot B LJHunranitd Nouuelle, 15, rue cles Saint-Pkres, Paris, Cette Revue envoie le n ~ k &amp; r o justificatif:.
.
..
Hygieniska Skodon.
tillverkas for Herrar, Darner och Barn, OBS.!
Prisbelonto nf Driikt-Refolmforeningen.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
Allt nrbeto ~ltfiires 1~oggrnin~t.oc11 af hSsts 111atsrin1.
.
Reparationer verkstallas val och p i bestamd utlofvad tid.
Pa .GUST.
P E T T E R S S O N, 6 2 Drottninggatan.
.52 .. --
BARNANGENS antiseptiska Vademecum munnens, t~ndernas hudens v h d fijr och m. ai.
PA begliran a£ Aktiebolaget B~rniingens Tvknislia Fain-ik liar jng inkopt profrer af niigra i handeln fiirekommande.
konewtrrra~le mlulvatren: Vademecum, Dentolin.
Btornatol, Gahnelit, Azymoi ocil Xsrp: ol orh nnstiilt jiirnforande undersijkningar iifver deras fiirmagr.
at: cliiila b a k t r r k r oc-11 att hindra bakteriers utreckling.
Desaa undei-solininqrnr l d r a skctt under ensartade fijrhillanden fijr de olika anuuvattuen.
skvlil hvad hetrBffar mun- vattnens utspadningsgrad och twnperatnr son1 m e t ~ d e i i fijr 111idersijknin- garne och de anrrinda bakteriekulturerna mot~tundskraft.
~ af nedaiistiende; ahelltar: Resnltaten af dessa u n d e r ~ i i k n i n g a fmmgii I.
2 % 1i) sning af munvattnen.
T ' ndemecum diidndc i rcycl T y f i ~ s l ~ i l l c] bit n 1 mi!
:., I) it ' tt.ril~trc.illt.1?
1 ' 6 1 lain.
Dentolin:::: .. 1).
1-2.
.
2-:;;.
11.
1 o, ' losning a 1 munvattnen.
Tademccum diidnde i repel I&lt;olcrnl) akteritw pit 1 mix .. I) iilt.ril~; tc~i; lt~~~ 11.i 2 ini11.
Dentdin &gt; E D r, 1::: .&amp;4.
Gnhnelit I) D s: I::, i!, Stomutol I))) &gt;:.
1-2::.
.i:.
Azpol I) &gt; &gt;:: ej p i 1 '?
tir: i ..: c j pi 1 h i.
Aseptol z, 2: ej pit 24 t i m.
:.
e,i 24 tim Stockholn~ den 11 Juni 18 ' 39.)
I) G e m z w ~ d 7n1 *, tji1tI Leg. Lakare, Amanuens r. Karol.
Institi~tets ilyc.
ne ' ricbl~i.
Adresser: Fredrika- Bremer- Forbundet: Dro ttninggatan 54.
Rikstelefon 27 6 ' 2.
Forbundets b p i iippen 11-4.
Allm.
trl.
4s 16.
F, Y.
0.
Centralbyrt?
: Stora Nygatan 36 - Rikstelefon 1546 Allm.
telefou 27 13 iir under vintern iippen alla helgfria dagar, utom lijrciagar.
Fijr hjulpsokande lil.
l,, 10-11. ki.
10-4.
- Fhningen Handarbetets &amp; inner: Brunkebergstorg 18. oppet 10-4. ttookholm.
Aftanbladets tryekeri.
189:.
-
