# ID: svediakorp-per1732
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 35,622
# sentences: 1,243
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 30 (1073) TORSDAGEN DEN 25 JULI 1907 HUFVUDREDAKTÖR ELFTE INTERNATIONELLA KONGRESSEN M O T ALKOHOLISMEN.
OCH ANSV.
20:DE Å R G.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
STOCKHOLM 2 8 J u l i - 3 A u g.
&gt; 1907 ORGANISATIONSKOMMITTEN
IDTJN 1907 — 370 — I striden mot alkoholismen.
7YIED ANLEDNING af att Stockholm i dessa * * • dagar för första gången blir mötesplatsen för en internationell antialkoholkongress, med- dela vi i dag porträtt af samtliga organisations- kommitténs medlemmar, bland hvilka märkas skilda nykterhetsfraktioners ledande män.
I nedanstående artikel redogör dessutom den bekante nykterhetsman- nen, professor Curt Wallis, som bekläder posten som kongressens generalsekreterare, närmare för dess sammansättning och syfte.
få YJ INTERNATIONELLA KONGRESSEN, / V J.
mot a l k o h o l i s m e n s a m l a s d e n 2 8 j u l i d e t t a å r i S t o c k h o l m för a t t ä g n a en v e c k a s t r ä g e t a r b e t e å t d r y f t a n d e t af den s. k. a l k o - holfrågan.
I n g e n af de föregående k o n g r e s s e r n a — de började år 1885 redan i A n t w e r p e n (och d e t t a p å en k v i n n a s, miss G r a y, i n i t i a - tiv!)
— h a r bjudit på ett så r i k t p r o g r a m som s t o c k h o l m s k o n g r e s s e n s, och p r o g r a m m e t s r i k h a l - t i g h e t är e n d a s t t e c k n e t på det h a s t i g t och s t ä n - digt ö k a d e i n t r e s s e t för a l k o h o l f r å g a n b l a n d d e m, s o m öfver h u f v u d i n t r e s s e r a sig för sam- hällsviktiga spörsmål.
E n flyktig blick p å det- s a m m a ö f v e r t y g a r o s s om, h u r a l k o h o l f r å g a n s p e l a r in på så g o d t som alla o m r å d e n, och som k o n g r e s s e r n a u t v e c k l a t s u n d e r den v e t e n s k a p - liga f o r s k n i n g e n s a l l t m e r ö k a d e inflytande på k o n g r e s s e r n a s a r b e t s s ä t t, k a n m a n " v a r a för- v i s s a d om a t t i n l ä g g e n i d r y f t a n d e t af de olika frågorna k o m m a a t t blifva v ä r d e f u l l a.
Därför a t t frågornas b e h a n d l i n g blir v e t e n s k a p l i g k a n m a n o c k s å v a r a förvissad om att d e b a t t e r n a ej k o m m a a t t s a k n a måttfullhet.
Och det k a n behöf- v a s, t y m e n i n g s b r y t n i n g a r s a k n a s a l d r i g vid d e s s a kongresser.
D e t ä r den s t ä n d i g t pågående s t r i d e n m e l l a n m å t t l i g h e t s p r i n c i p e n s och hel- n y k t e r h e t s p r i n c i p e n s a n h ä n g a r e, som k o m m e r till s y n e s.
H e l t n a t u r l i g t, eftersom k o n g r e s s e r - n a s mål ej blott ä r a t t s t u d e r a alkoholförgift- n i n g e n s inflytande på i n d i v i d e r och s a m h ä l l e n, Titan också a t t d e b a t t e r a m e d l e n a t t r å d a bot för det o n d a.
D å s ä g e r den ena p a r t e n: d e t e n d a r i k t i g a är a t t u p p f o s t r a m ä n n i s k o r n a till a t t a n v ä n d a a l k o h o l e n med f ö r s t å n d.
Deras uppmaningar till d e r a s m e d m ä n n i s k o r bli d ä r f ö r: drick, m e n drick m å t t l i g t.
Den andra parten, helnykter- h e t s f o l k e t, p å s t å r, a t t den m e t o d e n h a r a l l t i d blifvit a n v ä n d och alltid befunnits u n d e r h a l t i g.
D e n h a r sen l å n g a t i d e r a n v ä n d t s i alla h ä l s o l ä r o r; i o t a l i g a p o p u l ä r a skrifter hafva k u l t u r f o l k e n s alla m e d l e m m a r u p p m a n a t s a t t a k t a sig för m i s s b r u k af a l k o h o l e n, e m e d a n d e t t a medför bedröfliga följder, och, framför allt, a l k o h o l e n själf h a r g e n o m allt d e t e l ä n d e den å s t a d k o m - m e r m e r a l l v a r l i g t än n å g r a m å t t l i g h e t s p r e d i - k a n t e r kunnat göra det predikat samma lära.
Till ingen n y t t a!
S ä d e n h a r fallit p å h ä l l e - b e r g e t, m å t t l i g h e t s p r e d i k a n d e t h a r gjort ett ly- s a n d e fiasko.
D e t h a r bedrifvits m e d s t o r in- t e n s i t e t u n d e r de s e n a s t e g e n e r a t i o n e r n a, och r e s u l t a t e t h a r b l a n d f ö r e g å n g s f o l k e n, de m e s t b i l d a d e af alla, de s t o r a i n d u s t r i f o l k e n i E u r o p a, e n g e l s m ä n, fransmän, t y s k a r, b e l g a r e, v a r i t en s t ä n d i g t och h a s t i g t ö k a d a l k o h o l f ö r b r u k n i n g.
D e n n a s t o r a m ä n n i s k o m a s s a p å 1 4 0 miljoner m ä n n i s k o r h a r på d e t sista halfva å r h u n d r a d e t s e t t sin a l k o h o l f ö r b r u k n i n g ö k a d m e d 5 0 pro- c e n t, i m e d e l t a l 1 p r o c e n t om å r e t.
E t t af d e m, f r a n s m ä n n e n, som n o g själfva anse.
sig fortfarande gå i s p e t s e n för k u l t u r e n, hafva u n d e r de 50 å r e n f ö r d u b b l a t sin alkoholför- brukning.
Då denna förbrukning beräknas pr individ p e r å r b e t y d e r d e t t a, a t t f r a n s m ä n n e n nu, h v a r och en af dem, i g e n o m s n i t t f ö r t ä r a d u b b e l t så m y c k e t a l k o h o l som för 50 år sen.
L å t d e n n a t i l l v ä x t s t ä n d i g t fortgå och d e s s a folken s k o l a gå sitt öde till m ö t e s, a l k o h o l e n k o m m e r a t t förgöra dem.
Prenumerera oför- töfvadt på D e t är d e n n a föregångsfolkens p r o g r e s s i v a alkoholförgiftning, s o m gör a l k o h o l f r å g a n så a k t u e l l, t y alla ä n n u lifskraftiga folk följa de stora industrifolken i spåren.
De, som vunnit i n s i k t om h u r s v å r l ö s t a l k o h o l f r å g a n är, inse a t t j u förr m a n s ö k e r r å d a bot på d e n n a kul- t u r f o l k e n s p r o g r e s s i v a förgiftning dess b ä t t r e; j u m e r s j u k d o m e n får u t v e c k l a sig, d e s t o svår- b o t l i g a r e blir d e n.
Och s t ä l l d a inför d e t fak- tum, att måttlighetspredikandet intet gagnat, m å s t e r a d i k a l m e d l e t a n v ä n d a s.
B o r t med a l k o - h o l e n, så blir ni af m e d a l k o h o l i s m e n!
Hur s m ä r t s a m t än m e d l e t m å v a r a, är d e t dock b ä t t r e än u n d e r g å n g e n.
T y ett folks död i a l k o h o l i s m ä r i n g e n död i s k ö n h e t.
Så u n g e f ä r ä r h e l n y k t e r h e t s p r i n c i p e n s l ö s e n, den vill a t t vi s k o l a b e t r a k t a a l k o h o l e n som e t t gift och b e h a n d l a d e n s o m j a p a n e r n a b e - h a n d l a t och k i n e s e r n a h å l l a på a t t b e h a n d l a o p i e t; o p i u m s k a l l v a r a e t t l ä k e m e d e l, ej e t t n j u t n i n g s m e d e l; d e t s k a l l förvisas till a p o t e - k a r n e s giftskåp, ej v a r a fritt till salu b l a n d allmänheten; mongolerna vilja n u r e a l i s e r a h v a d vi i a f s e e n d e på o p i e t l ä n g e s e d a n själfva genomfört.
D e h e l n y k t r a vilja, a t t vi s k o l a k o m m a till i n s i k t om, a t t vi m å s t e b e h a n d l a a l k o h o l e n p l s a m m a s ä t t, s o m vi r e d a n l ä r t oss a t t b e h a n d l a opiet.
M å t t l i g h e t s p r i n c i p e n s och h e l n y k t e r h e t s p r i n - cipens a n h ä n g a r e förenas i e t t g e m e n s a m t in- tresse, det att bekriga alkoholen.
Det är klart, a t t de s k o l a s a m m a n d r a b b a n ä r d e t gäller m e t o d e r n a a t t föra k r i g e t.
K o n g r e s s e r n a bli därför lifliga, t y till dem i n b j u d a s alla s o m h a i n t r e s s e för a l k o h o l f r å g a n.
Kongressernas b e t y d e l s e b e s t å r främst d ä r i a t t u n d e r d e s s a meningsbrytningar sanningen slutligen kristal- l i s e r a r fram.
Och h ä r är af v i k t a t t k o m m a fram till s a n n i n g e n, t y o b e s t r i d l i g t är a t t al- k o h o l m i s s b r u k e t r e d a n nu u t g ö r e t t f r u k t a n s - värdt samhällsondt.
H v a d s k a l l d e t bli af k u l t u r f o l k e n, om d e t t a o n d a s t ä n d i g t b l a n d d e m ökas?
CURT WALLIS.
Hvita Bandets årsmöte.
O MEDELBART F Ö R E den s t o r a inter- nationella antialkoholkongressen afhåller d e n s v e n s k a H v i t a - b a n d s f ö r e n i n g e n sitt s j ä t t e årsmöte.
D e t är s ä k e r l i g e n icke n å g o n s l u m p, a t t de b å d a m ö t e n a l i k s o m g r i p a in i h v a r - a n d r a, d e r a s syften g ö r a d e t j u o c k s å, och d e s s a t i d s a r r a n g e m a n g m ö j l i g g ö r a för f r ä m l i r g a r från l a n d s o r t e n och u t l a n d e t a t t efter h v a r - andra deltaga i bägge mötenas förhandlingar.
E t t flertal af de u t l ä n d s k a m ä r k e s k v i n n o r p å n y k t e r h e t s r ö r e l s e n s o m r å d e, som k o m m a a t t a k t i v t d e l t a g a i a n t i a l k o h o l k o n g r e s s e n, tillhöra n ä m l i g e n också H v i t a b a n d e t.
D e t r e d a g a r n a äro u p p t a g n a af e t t m y c k e t rikhaltigt program.
A t t så skall v a r a, är j u h e l t n a t u r l i g t m e d d e n m å n g f a l d af s p ö r s - mål och ö n s k e m å l, som s a m m a n h ä n g e r m e d det t r e d u b b l a syfte föreningen u p p s a t t s å s o m sitt.
E n blick på d e t t a s a m m a p r o g r a m ger o c k s å vid h a n d e n, a t t n y k t e r h e t s f r å g a n, röst- rättsfrågan, fredsfrågan och sedlighetsfrågan äro afsedda att sättas under debatt.
E h u r u ä n n u jämförelsevis n y h a r d e n s v e n - s k a afdelningen af d e t t a k v i n n o r n a s s t o r a in- t e r n a t i o n e l l a förbund r e d a n h u n n i t blifva en makt att räkna med.
S ä l l a n stå n u m e r a n å g r a sociala frågor af m e r a v i d s t r ä c k t i n n e b ö r d p å d a g o r d n i n g e n, speciellt n ä r de r ö r a k v i n n o r n a, d ä r icke H v i t a b a n d e t h a r en s y n p u n k t a t t förfäkta, och d e t a r b e t e f ö r b u n d e t utfört h a r v i t t n a t om f ö r e t a g s a m h e t, e n t u s i a s m och sam- manhållning.
Flirt meddela en beaktansvärd D Å sats VI af I ett DAG för Iduns läsare kändt märke upp- ha vi, samtidigt med att vi afslöja signaturen Steffen såsom identisk med fröken Lilly Georgii, nöjet att meddela författarinnans porträtt.
få E T T L I T E T N Ä T T och b e h ä n d i g t o r d, h v a r s e n g e l s k a u r s p r u n g, t r o t s d e t främmandestaf- n i n g s s ä t t e t, n u m e r a k n a p p a s t n å g o n t ä n k e r på, så införlifvadt h a r d e t blifvit m e d v å r t s p r å k och — v å r t m e d v e t a n d e.
F ö r r i v ä r l d e n h e t t e den företeelse, som ordet betecknar, kurtis, ett n a m n, som ä n n u b i b e h å l i e s p å b ä t t r e och s ä m r e k r o g a r, p å d r ä n g s p r å k e t k a l l a s d e t för " t j a n g s ".
Ä r då f ö r h å l l a n d e t m e l l a n m a n och k v i n n a a l l t i d och a l l e s t ä d e s en liten löjlig p a j a s eller en o t ä c k t g r i n a n d e faun?
T u s e n d e n s k o l a p å d e n f r å g a n f r a m s l u n g a e t t l å g a n d e harmfullt nej!
A l d r i g h a r v ä l t a l a t s och skrifvits så m y c k e t och s å v a c k e r t och s a n t om h v a d k ä r l e k e n m e l l a n m a n och k v i n n a bör v a r a s o m i nu- v a r a n d e t i d, a l d r i g d e s s e t i s k a och p s y k i s k a e l e m e n t l y f t a t s så h ö g t på i d e a l i t e t e n s t i n n a r — a l d r i g så m å n g a afvikelser f ö r e k o m m i t från d e t, som t e o r e t i s k t s t ä l l e s så h ö g t.
Samma m ä n och k v i n n o r, s a m m a g o s s a r och flickor (jag m e n a r i n t e alla), som m e d u p p h ö j d a k ä n s - lor och b e n ä g e t bifall l ä s a om k ä r l e k e n s idea- litet, å t e r v ä n d a, sedan de lagt afhandlingen ifrån sig, till sin lilla h o p p a n d e p a j a s, sin b o c k - fotade eros — b a r a på lek, förstås, b a r a för a t t d e t ä r r o l i g t, e g g a n d e, p i k a n t — för a t t n ä r s t u n d e n är i n n e, den ende eller enda kom- m e n, gifva sig den r ä t t e E r o s i v å l d — den E r o s, som g å r h a n d i h a n d m e d d e n h v i t v i n - gade Psyke.
U n d e r t i d e n r o a r m a n sig m e d att leka kärlek.
F l i r t — d e t ä r det o s a n n a, d e t f a l s k a, d e t g e m e n t h y c k l a n d e — d e t ä r död å t all ä k t a, djup och v a r a k t i g k ä n s l a — d e t ä r k ä r l e k e n s a f s k y v ä r d a v r å n g b i l d, lika löjlig s o m förhatlig, den h ö r icke h e m m a ens vid k r o g d i s k e n.
D e t finns o c k s å n å g o t, som h e t e r l i d e l s e; d e n k a n v a r a som en v å d e l d — b r ä n n a n d e, f ö r s t ö r a n d e och själf s n a r t n o g f ö r t ä r d, m e n så l ä n g e den v a r a r är den d o c k ett u t t r y c k för n å g o t v e r k l i g t k ä n d t.
F l i r t e n är d ä r e m o t alltid en s k e n b i l d.
E n v e r k l i g k ä n s l a k a n m y c k e t v a r d a förlå- t e t, om den r å k a r på afvägar, j a g m e n a r nu i n t e inför den a r e o p a g, som s i t t e r till d o m s öfver s a m h ä l l s m o r a l e n, n e j, d e n fäller dom, h å r d, s k o n i n g s l ö s, d e n u p p t ä n d e s af s e d l i g af- s k y och h a r m, n ä r n å g o n s l ä p p t t a g e t om m o - r a l e n s a n k a r t å g och l å t i t sig d r a g a s m e d af varmblodiga känslors heta ström, sådant kan ej ett h e l t lif af oförvitlighet s o n a, d ä r u r gifves d e t b l o t t en u p p r ä t t e l s e — ä k t e n s k a p e t till h v a d pris s o m h e l s t.
Men m å n g a bland dem, s o m d ö m a och t ä n k a så, k u n n a g a n s k a l u g n t V å r a skodon.
; D e n fotfria p r o m e n a d k j o l e n s p o p u l a r i t e t i är i år större än någonsin.
I oskiljaktigt i sammanhang därmed rycker fotbeklädnads- i frågan fram i den f ö r g r u n d som m e d r ä t t a; t i l l k o m m e r den.
T i l l v e r k a r n e af V i c t o r i a - s k o d o n, i n s e e n d e i d e t t a, hafva l y c k a t s å s t a d k o m m a en k l a s s i s k o d o n, som, e h u r u prisbilliga j ä m f ö r d a m e d i b e s t ä l l d t h a n d s k o m a k e r i, till alla d e l a r fullt k u n n a täfla m e d d e s s a och d e s s u t o m i mo- i deller h å l l a s t e g m e d u t l a n d e t s m o d e c e n t r e r. "
V i c t o r i a " - s k o d o n säljas i finare skoaffärer i öfverallt.
: BARNGARDEROBEN alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda.
IDUN 1907 — 371 — se sina d ö t t r a r och s ö n e r r e d a n i s k o l å l d e r n h ä n g e sig å t flirtandet — a c k, den är j u o s k y l - dig, d e n n a r o l i g a, piffiga s p o r t, b a r a den h å l l e r sig inom g r ä n s e n för d e t t i l l å t n a — g r ä n s e n, det är hufvudsaken.
F l i r t e n t r ä n g e r sig in öfverallt — p å s m å s w e e t - h o m e b j u d n i n g a r lika v ä l som i b a l s a l o n - gen och vid b a d o r t e r n a, om d e t o c k s å ä r p å s i s t n ä m n d a p l a t s e r, som den frodas b ä s t — den h a r g ä r n a sitt tillhåll vid s p o r t k l u b b a r n e, den f ö r s m å r inte e n s b ö n e m ö t e n a och den t y c - k e r lika m y c k e t om s m ä k t a n d e m å n s k e n s i d y l l e r som bullrande champagnefester.
D e t flirtas p å m å n g a olika s ä t t — än fräckt och u t m a n a n d e — än m e d ett u t s ö k t raffinemang, än m e d rik- t i g a i n g e n u e f a s o n e r, m e n h u r som h e l s t t r a d e s ofta n o g gränsen så n ä r a som m ö j l i g t.
D e t gifves e t t s l a g af flirtande, s o m ä r d e t f a r l i g a s t e, d e t g r y m m a s t e och m e s t o v ä r d i g a af dem alla.
Det är att söka framkalla ä k t a k ä n s l o r hos en a n n a n e n d a s t för triumfens is- k a l l a glädje och n j u t n i n g — b a r a gripa fatt i och s u g a till sig och b e h å l l a så m y c k e n u n g, ä k t a, ofördärfvad k ä n s l a som möjligt — af en eller flere — u t a n a t t gifva a n n a t i u t b y t e än sin e g e n g r y m m a flirt, och d e t kan h ä n d a, a t t d e t t a kallas för — vänskap!
Och så t r o r och t ä n k e r m a n a t t efter allt d e t t a o v ä r d i g a n a r r s p e l m a n s k a l l en g å n g k u n n a a n a m m a kärleken i sitt e g e t v ä s e n!
N e j, d e t ä r j u s t flirtandets f ö r b a n n e l s e, a t t d e n till- i n t e t g ö r f ö r m å g a n a t t k u n n a älska r i k t, d j u p t, varaktigt.
D e n lilla futtiga l e k s a k s e l d, s o m m a n s t ä n d i g t t u t t a r p å och u n d e r h å l l e r m e d ruttnande halmtussar, hur kan man tro, att den till sist s k a l l slå u p p till en s t a r k och s e n t brinnande låga!
Nej, man begår äktenskapet på flirt, ofta n o g i förening m e d b l å n t u t t a d li- d e l s e och grof s e n s u a l i s m — och så g å r d e t, som det g ö r — flirtandet f o r t s a t t e s, m e n nu på h v a r sitt h å l l, tills k o m e d i e n får sin afslut- n i n g m e d d e n d ä r lilla l ä t t v i n d i g a p r o c e d u r e n, d å d e n ena af de tu, s o m blifvit e t t, af " o n d - s k a och illvilja f ö r l ö p e r " den a n d r a — eller h u r nu l a g t e r m e n l y d e r — eller o c k s å s l ä p a r m a n p l i k t s k y l d i g a s t m e d sig b l a c k e n om foten hela lifvet ut.
— N e m e s i s d i v i n a!
D e t h a r b ö r j a t b l å s a in en frisk, r e n a n d e vind m i d t i all d e n n a o s u n d a, f ö r k o n s t l a d e atmosfär, och d e t k ä n n s som en befrielse a t t få i n s u p a dess l u f t d r a g.
E t t enda h a r d e t g e m e n s a m t m e d flirten — d e t är icke k ä r l e k, m e n likväl ä r d e t e t t af t i d e n s a l l r a b ä s t a k u l t u r d r a g, s o m v i n n e r allt s t ö r r e t e r r ä n g, slår allt s t a r k a r e r ö t t e r och k o m - m e r a t t b ä r a h ä r l i g a frukter.
D e t är d e t g o d a, p r ä k t i g a kamratskapet m e l l a n m a n och k v i n n a.
H u r m å n g a u n k n a gamla fördomar har det icke r e d a n j a g a t p å flykten, h u r m y c k e t af d e t, som för en tjugo å r s e d a n, j a, k n a p p t så l å n g t tillbaka ens, ansågs som " horribelt ", " shocking " — fullkomligt otillbörligt — b e t r a k t a s icke n u som den n a t u r l i g a s t e s a k i v ä r l d e n?
D e t t a k a m r a t s k a p m e l l a n u n g a m ä n och k v i n - nor i s t u d i e r, i i n t r e s s e n, i socialt a r b e t e, i i d r o t t och frisk u n g d o m s g l ä d j e, d e t t a ö p p n a, ä r l i g a, r ä t t f r a m m a v ä s e n, s o m förgätit " d e t lilla, som skiljer i k ö n, m o t d e t s t o r a, som förenar i a n d e n, " * h u r s t å r d e t icke som d e n s u n - d a s t e motbild och m o t v i k t mot flirtens y n k e - dom och f ö r n e d r i n g!
H u r r e s e r sig d e t icke lik en u n g och r a n k tall, s o m s u g e r sin n ä r i n g u r kraftig m y l l a, af v i n d och sol, och b ä r sin k r o n a h ö g t m o t h i m l e n s fria v i d d e r!
Men — i n v ä n d e r m a n — e t t s å d a n t fritt och o t v u n g e t u m g ä n g e m e l l a n p e r s o n e r af olika k ö n * Thorild.
k a n dock öfvergå till kärlek.
J a, hvad det b å d e k a n och g ö r, m e n a l d r i g till flirt — d e t är t v ä r t o m gift och död å t d e t t a missfoster.
Skall detsamma någonsin kun- na u t r o t a s och försvinna u r v ä r l d e n så, d e t ä r min ö f v e r t y g e l s e, blir d e t j u s t genom det goda, präktiga kamratskapet m e l l a n m a n och k v i n n a.
Det le / ve!
K O P * &gt;vart &lt;&gt;iden.
Begär profver franko af våra garanteradt solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
Specialité: Sista nyheter af brud-, sällakapa- och promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
" S TEFFEN. "
Schweizer &amp; Co, Luzern S 6, (Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
IIIIUII Dalby-Karin.
D EN KÄNDE författaren Henning v. Melsted har i Leksand, där han för närvarande befinner sig, inspirerats till följande intressanta skildring — miljön är här en annan än den, hvari författaren i allmänhet rör sig, och berättelsen alltså ett prof pä hans mångsidighet och smidighet.
I N G E N A F L E K S A N D S kullor var vackrare än D a l b y - K a r i n, m e n t r e af dem k u n d e j ä m - föras m e d h e n n e, och t i l l s a m m a n s b i l d a d e de en k e d j a, n ä r de g i n g o framåt v ä g e n, som t v a n g alla f r ä m l i n g a r och t u r i s t e r a t t s t a n n a, i n t a g n a af b e u n d r a n.
I sina h v i t a och r ö d a d r ä k t e r m e d b l o m m i g a s ö n d a g s m ö s s o r öfver flätorna k o m m o de ofta c y k l a n d e i allén m e l l a n flott- b r o n och d e t lilla e t n o g r a f i s k a m u s e e t, och i furuskogen r i n g d e d e r a s g l a d a s k r a t t och k l a r a v e l o c i p e d k l o c k o r, så a t t b l o d e t p å s k y n d a d e sin g å n g h o s alla, som h ö r d e.
Dalby-Karin var hemma i Dalby.
Därifrån v a r d e t h a l f a n n a n mil till L e k s a n d s - N o r e t, m e n K a r i n v a r s t a r k och en s å d a n u t v ä x l i n g som h o n d r o g, d r o g i n g e n flicka i t r a k t e n.
K a r i n b r u k a d e s t a n n a m e d sin velociped vid en r e p a r a t i o n s v e r k s t a d halfvägs till N o r e t för a t t få r i n g a r n a t i l l s e d d a eller n å g o n l e g n i n g utförd.
D å fick h o n alltid ett e r k ä n n a n d e som dref färgen u p p i a n s i k t e t, så a t t h o n l i k n a d e en röd r o s.
— D e t h ä r ä r k a r l d o n, s a d e s m e d e n och b e t r a k t a d e h e n n e m e d en blick, däri a l l v a r e t ej vek.
O r k a r du d r a d e t h ä r du?
K a r i n s k r a t t a d e b å d e stolt och förläget.
— M å t t e väl d e t efter j a g ä r h ä r.
Och h o n s l ä t a d e den v e c k r i k a kjolen och s t o d m e d s p ä n d a ben, och h o n v a r som en en liten k r i g a r e s a m l a d och fast.
Den käcka m i n e n i h e n n e s a n s i k t e v a r till den g r a d u t - m a n a n d e, a t t s m e d e n behöfde d u b b e l t så l å n g tid s o m eljes för a t t u t f ö r a r e p a r a t i o n e n.
H a n v a r o s ä k e r på h a n d e n, och n ä r h a n s k u l l e t a b e t a l d t, b e g ä r d e h a n så litet, a t t K a r i n p å n y t t b r a s t i s k r a t t, och s m e d e n k ä n d e sig föröd- m j u k a d och s l a g e n.
M e n l ä n g e s å g h a n efter flickan, n ä r h o n å k t e b o r t öfver v ä g e n.
S m e d e n v a r k ä n d i t r a k t e n som en s v å r m o d i g man med jättelika kroppskrafter.
H a n s ansikte b a r s p å r af t u n g t a r b e t e och g e n o m g å n g n a s o r g e r, och n ä r h a n m ö t t e d e t i d e n t r e k a n t i g a s p e g e l b i t e n, s o m stod på h y l l a n u n d e r f ö n s t r e t b l a n d oljor och fernissor, k ä n d e h a n sig g a m - mal, ä l d r e ä n h a n v a r.
H a n k n ö t näfven mot d e t t a a n s i k t e, som h i n d r a d e h o n o m a t t v a r a g l a d och u n g de år h a n ä n n u h a d e k v a r af mannaåldern.
Om s ö n d a g s k v ä l l a r n a d a n s a d e s på d a n s b a n a n och l e k a r l e k t e s.
D å k o m alltid D a l b y - K a r i n c y k l a n d e.
Tyst flög h o n fram g e n o m s k o g a r n a, v ä g e n förde l ä n g s m e d v i d a b e r g å s a r, d ä r n a t u r e n föreföll å l d r i g a r e än a n n o r s t ä d e s.
Dalby hade namn om sig a t t v a r a D a l a r n a s ä l d s t a b y g d.
Nära intill lågo de s t o r a v a t t e n f a l l e n vid M a r i e d a l.
IIIIIIIIIIItllMMIIItl I11IIIIIII11IIIIIII11III 11 I 1 I I 1 • t Där störtade timret genom hvita skummande hvirfiar och s t ö t t e s o m m o r t e l s t ö t a r m o t j ä t t e - g r y t o r n a s b o t t e n, så a t t k l a n g e n h ö r d e s g e n o m d e t s t a r k a d å n e t likt s v ä r d s s l a g.
Nedanför första fallet g j o r d e älfven en k r ö k.
A r efter å r h a d e s t r a n d e n u t h å l k a t s, och nu b i l d a d e d e n en djup b u k t, d ä r v i r k e t sögs in och l o p p i cirkel för a t t å t e r g l i d a ut i s t r ö m f å r a n och föras v i d a r e.
H ä r s k u g g a d e a l a r n a och h ä r v a r s v a l k a och ro u n d e r b r ä n n h e t a s o m m a r - d a g a r, då A n s j ö b e r g e t s s k o g k l ä d d a höjd t i n d r a d e i d e n v a r m a luften.
H i t s m ö g sig K a r i n ofta för a t t l i g g a i g r ä s e t b l a n d ljusblå s t o r a förgätmigej m e d h ä n d e r n a för ö g o n e n.
Och från t r a p p o r n a i den s t e n g r å D a l b y n d r ö m d e flickan m å n g e n k v ä l l till for- s e n s b r u s och s k y a r n a s g å n g, s e d a n ljudet af k l a p p t r ä n u p p h ö r t för d a g e n, räfsan fått h v i l a och t y s t n a d fallit öfver n e j d e n.
D ä r a f fick K a r i n n a m n om sig a t t v a r a en u n d e r l i g liten k v i n n a, olik a n d r a.
Men om s ö n d a g a r n a h a d e h e n n e glädjen i Leksands-Noret.
Med f l a d d r a n d e kjol och de l å n g a väfda b a n d e n från m i d j a n i m j u k a slingor efter sig å k t e h o n v ä g e n från D a l b y, och n ä r hon n å d d e s k o g e n m e l l a n Y t t e r m o n och N o r e t m ö t t e h e n n e A n n a och B r i t a och Lisa.
D e t v a r s o m en dans redan att åka samman.
Ibland var Britas b r o d e r B e n g t, en l j u s h å r i g frisk u n g m a n, m e d p å s y s t e r n s c y k e l.
Men n ä r de m ö t t e K a r i n, s o m k o m v a r m och m e d s t r å l a n d e ö g o n, s a t t e B e n g t sig u p p i h e n n a s sadel och K a r i n fick s i t t a framför på h a n s k n ä, och m e d f r a m å t b ö j d t hufvud och l o c k a r i v i n d e n fördes h o n d e a l å n g s l u t t a n d e v ä g e n n e d m o t flottbron.
S å gick färden till d a n s e n och springlekarna^ i den s t o r a m a j s t å n g s b y n.
M a s a r och k u l l o r, s o m fyllde v ä g e n så f ä r g -.
r i k t a t t d e t l i k n a d e en n y b r u t e n k o r t l e k, s t a n - n a d e och logo m o t B e n g t och K a r i n.
Endast om de v o r o m e t o d i s t e r sågo de b o r t, t y de ogillade c y k e l å k n i n g och äfven h a s t i g t s p r i n - g a n d e s å s o m s t r i d a n d e m o t ett heligt v ä s e n.
Med h o p k n i p t a m u n n a r och i n å t v ä n d blick och nålfina r y n k o r i sina a n s i k t e n s k å d a d e de m o t marken.
K l ö f v e r v a l l a r n a s s ö t a doft af h o n u n g och sol t y c k t e s d e m m ä n g d med en l u k t af svafvel.
B e n g t och K a r i n h a d e k ä n t h v a r a n d r a, s e d a n de v o r o b a r n, och v a r i t s o m två s y s k o n, m e n d e t t a å r h a d e B e n g t s s ä t t m o t v ä n i n n a n för- ändrats.
K a r i n k ä n d e sig icke l ä n g r e så t r y g g i Bengts sällskap.
H o n gick icke g ä r n a en- s a m m e d h o n o m s å s o m förr, u t a n ville h e l s t h a n å g o n af flickorna m e d.
Det r e t a d e B e n g t.
— Kom med!
Hvarför k a n du inte k o m m a m e d n e r till s t r a n d e n?
frågade h a n ofta m e l l a n danserna.
Vid s t r a n d e n l ö p t e s n å r af olika s l a g s t r ä d.
H ä r m å s t e m a n m å n g e n s t ä d e s h u k a sig n e r och k r y p a för a t t k o m m a fram.
I s o m m a r n ä t t e r n a s d u n k e l fylldes d e n n a v i l d s k o g af h v i s k a n d e r ö s t e r och halfkväfda s k r a t t.
Genom gren- v e r k e t s y n t e s Siljans b l a n k a y t a, och n ä r m å - Lagermans flytande putspomada B O N A M I.
LDUN 1907 n e n s k e n, t y c k t e s m a r k e n öfverdragen af e t t fint n ä t, då de s p r ö d a k v i s t a r n a s k u g g a d e s.
Men n ä r n a t t v i n d e n k o m och m o l n e n g l e d o öfver m å n e n och allt m ö r k n a d e, s u s a d e t r ä d e n, och h v i s k n i n g a r n a och s k r a t t e n t y s t n a d e.
Sjön låg s o m en j ä t t e s t o r, m ö r k sköld m e d en silfver- s t r i m m a l å n g t b o r t vid h o r i s o n t e n.
B e n g t t r ö t t n a d e icke a t t bedja K a r i n och a t t truga henne.
— D u v e t väl h u r j a g m e n a r det, s a d e h a n, i n g e n a n n a n än dig för h e l a lifvet, K a r i n!
Ocn h a n fäste på h e n n e sina t r o h j ä r t a d e ögon.
Men K a r i n b l o t t s k a k a d e p å h u f v u d e t.
— Vi s k a d a n s a, s t r a n d h a r j a g n o g åf därhemma.
Och B e n g t fick foga sig.
I n g e n t i n g h a d e förr t y c k t s h o n o m roligare än a t t d a n s a m e d D a l b y - K a r i n, m e n nu v a r d e t h o n o m icke n o g l ä n g r e.
Han tänkte på, om h a n skulle k u n n a t a h e n n e i sina a r m a r och l ö p a b o r t m e d h e n n e m o t s k o g e n.
Man s k u l l e s ä k e r t u p p f a t t a d e t som ett s k ä m t och i n g e n s k u l l e h i n d r a h o n o m eller förfölja d e m.
M e n K a r i n själf skulle förstå, a t t d e t v a r all- v a r och g ö r a m o t s t å n d och v r i d a sig ifrån h o n o m.
Vid h e n n e s: S l ä p p!
s k u l l e h a n s m u s k l e r slakna.
S å d a n t v ä l d e h a d e h o n öfver h o n o m.
B e n g t blef r å d v i l l och m o d s t u l e n.
Men d e t som å t e r g a f h o n o m d r i s t i g h e t e n v a r d e t t a: B l a n d d e m, som d e n n a afton s t o d o i r i n g r u n d t b a n a n och å s å g o d a n s e n, m ä r k t e s s m e d e n.
N ä r m a n u p p t ä c k t e h o n o m, v ä c k t e d e t en a l l m ä n u n d r a n, t y s m e d e n v a r för sitt t u n g a l y n n e s s k u l l f r u k t a d af d e m som logo och t o g o till- varon gladt.
D a n s e n h a d e h a n ofta t a l a t h å n - fullt om, m e n m e t o d i s t h a d e han icke blifvit, fast försök gjorts a t t få h o n o m öfver till för- samlingen.
H a n h a d e lefvat i n b u n d e n och e n s a m se- d a n sin h u s t r u s död för tio å r s e d a n.
O c h d e, s o m t r o d d e sig k ä n n a lifvet, h a d e s a g t, a t t m a n blef d e t icke m e r a af h o n o m, h a n v a r slut.
Så v ä l d i g a s k u l d r o r s m e d e n än h a d e, ö d e t s s l a g h a d e h a n icke k u n n a t b ä r a, u t a n dignat.
D e t t y c k t e s folket, a t t h a n lefde med ett k n ä m o t j o r d e n.
Men m e d l i d a n d e eller förakt v å g a d e i n g e n visa h o n o m.
P å b o t t e n af h a n s blick b r a n n n å g o t m ö r k t och vildt, s o m väl icke s e t t s i u t b r o t t u n d e r d e s s a å r, som s m e d e n v a r i t k ä n d i N o r e t, m e n d e t låg som en glöd i v ä n t a n på a t t s t u n d e n s k u l l e k o m m a för a t t slå u t i l å g a.
Männi- skorna fruktade honom utan att kunna göra sig r e d a därför, e n d a s t b a r n t a l a d e till h o n o m u t a n r ä d s l a, och det a n s i k t e h a n v i s a d e då v a r i c k e o n d t, m e n p r ä g l a d t af g o d h e t.
N ä r h a n s y n t e s vid d a n s b a n a n, s t e l n a d e m å n g a l e e n d e n, och själfva m u s i k e n blef sväf- •vande och m i s t e sitt h u m ö r.
S l u t l i g e n s t a n n a d e den af.
Den s n d a, s o m k ä n d e s m e d e n och icke lät m ä r k a n å g o n u n d r a n eller f ö r s t ä m n i n g, v a r D a l b y - Karin.
H o n t r ä d d e fram till m a n n e n m e d en k o r t nick.
— S k a l l du fresta m e d mig?
s a d e h o n.
Men vid flickans sida stod B e n g t.
F ö r s t h a d e s m e d e n t ä n k t s v a r a nej och d r a g a sig u n d a n, m e n n ä r h a n m ö t t e B e n g t s flam- m a n d e ö g o n, lyftes b l o d e t i b r ö s t e t på h o n o m, och s e e n d e på B e n g t s a d e h a n: — J a, därför ä r j a g k o m m e n.
Och t v å r ö d a fläckar v i s a d e sig på h a n s b l e k a kinder.
R e d a n h a d e alla s k o c k a t sig s a m m a n för a t t h ö r a på o r d b y t e t, som n u v ä n t a d e s, och spel- m ä n n e n h a d e rest sig från s t o l a r n a p å e s t r a d e n för a t t s e b ä t t r e.
M e n D a l b y - K a r i n t r ä d d e ett s t e g t i l l b a k a och l a d e b ä g g e a r m a r n a i k o r s öfver b r ö s t e t, och i den s t ä l l n i n g e n b e t r a k t a d e h o n de b å d a männen.
H u f v u d e t höll h o n litet b a k å t, de blå ö g o n e n h a d e blifvit s v a r t a och g n i s t r a n d e och — 372 — de r ö d a l ä p p a r n a k r ö k t e s i ett r i n g a k t a n d e, spefullt l e e n d e.
— S k a I r y k a ihop nu som t v å t u p p a r, s a d e hon.
Vid ljudet af h e n n e s röst ä n d r a d e B e n g t sin h å l l n i n g, t y h a n v a r v a n a t t icke l ä m n a K a - rins vilja och å s i k t o b e a k t a d e.
M e n s m e d e n s t o d.
N å g r a s e k u n d e r v a r det ljudlöst, e n d a s t p a p - p e r s f a c k l o r n a, s o m r ö r d e s af luftdraget, slogo m e d s a k t a p r a s s l a n d e m o t h v a r a n d r a l ä n g s de r o s t i g a t r å d a r n a, på h v i l k a de h ä n g d e r u n d t dansbanan.
S å ljöd s m e d e n s s t ä m m a.
— E n s t a r k k v i n n a ä r du visst, du D a l b y - K a r i n, m e n m i g k r ö k e r du i n t e.
Fresta med mig s a d e d u!
J a, det vill j a g g ä r n a, för d e t är j a g ock k o m m e n, m e n inte h ä r.
V ä l är j a g u r u n g d o m s å l d e r n och h å l l e n för g a m m a l, m e n ä n d o c k skall du, fast du ä r d e n v a c k r a s t e j ä n - t a n af alla, blifva m i n!
D ä r m e d v ä n d e h a n sig tvärl på k l a c k e n och gick g s n o m h o p e n, s o m s t e g å t sidan och gaf rum.
I n g e n v å g a d e a t t ropa till bifall, än m i n d r e till s k r a t t. '
Och först n ä r en röst b e g ä r d e m u s i k, löstes den t r y c k t a s t ä m n i n g e n, och m a n b e g y n t e t a l a sins e m e l l a n och u t b y t a m e n i n g a r, m e d a n h a m b o - polskan spelades opp.
Å s i k t e n b l a n d s o m m a r g ä s t e r n a om d e t t a u p p - t r ä d e var, a t t s m e d e n h a d e d r u c k i t, m e n folket visste, att han aldrig smakade starkt.
Desto a l l v a r l i g a r e föreföll h a n s h o t e l s e.
H a n här- s t a m m a d e från s ö d r a l a n d s ä n d a n och v a r en utbörding i Dalarna, det hade man hunnit glömma.
N u m i n d e s m a n det, och n u d r o g s d e t fram.
K a r i n v a r n a d e s, m e n slog b o r t alla s å d a n a försök m e d t v ä r a eller s o r g l ö s a s v a r.
H o n be- h a n d l a d e s m e d e n som en " stollig k a r l ", den h o n ej behöfde v a r a r ä d d för, och h o n v i s a d e sig fullkomligt o b e r ö r d af h a n s ord.
N å g r a af de ä l d s t a i b y n u p p s ö k t e emeller- tid m a n n e n i h a n s v e r k s t a d en följande d a g för a t t g ö r a h o n o m f ö r e s t ä l l n i n g a r, e m e d a n h a n u t p e k a t flickan p å d e t t a s ä t t.
H a n lät d e m p r a t a.
Men af den kraft, h v a r m e d h a n s k ö t t e h a m - m a r n, k u n d e de m ä r k a, a t t d e t sjöd i h o n o m, och de t a p p a d e a l d r i g k ä n n i n g m e d d ö r r e n.
N ä r de r e s t e sig och skulle gå, s a d e s m e d e n: — H ä l s a I till u n g d o m e n, a t t den k a n gå sina s m y g v ä g a r till en j ä n t a, j a g gör det i n t e.
D e t a n s å g s t a l a d t s o m af en k a r l och s p r e d sig v i d a i t r a k t e n.
K a r i n höll till v i d älfven om k v ä l l a r n a som förut, m e n d e t v a r icke l ä n g r e h e n n e s land- s k a p, fann h o n.
V ä l b r u s a d e forsen, s k u m - m a n d e h v i t som a l l t i d, och h o n h ö r d e l a r m e t af t i m m e r s t o c k a r n a, n ä r de s t u p a d e och döko g e n o m hvirflarna och s t ä l l d e sig p å k a n t som s t o l p a r m i d t i det r a s a n d e e l e m e n t e t för a t t slungas vidare mot älfkröken, där dödvattnet var.
Men allt föreföll h e n n e afiägset och främ- mande.
S l å t t e r n gick öfver k l ö f v e r v a l l a r och b l o m m a n d e ä n g a r, själf t o g h o n del d ä r i m e d räfsan som förr, men a r b e t e t h a d e i n g e n m e - n i n g m e r.
B e n g t k o m på b e s ö k och m e d f ö r d e fiolen och allt sitt g o d a l y n n e, frisk och s o r g - lös m e d molnfri p a n n a k o m h a n och bjöd till d a n s g l ä d j e i D a l b y, och h a n s s t ä m m a s v i n g a d e sig som en s t o l t fågels s t ä m m a, t y alla m ä n - n i s k o r h a d e s a g t h o n o m, a t t af den t o k i g a s m e - den, h a d e h a n i n t e t a t t frukta hos K a r i n.
Och K a r i n d a n s a d e m e d B e n g t, och a l d r i g h a d e glädjen och m u n t e r h e t e n v a r i t s t ö r r e k r i n g m a j s t å n g e n vid D a l b y.
— H v a d d e t v a r b r a af dig, a t t du k o m, B e n g t!
s a d e K a r i n en g å n g u n d e r aftonens lopp.
Eljes t a l a d e h o n icke.
N ä r B e n g t ville, a t t h o n s k u l l e lofva a t t bli h a n s och följa h o n o m till p r ä s t e n d a g e n d ä r p å, n e k a d e h o n, och B e n g t fick å t e r v ä n d a h e m u t a n att h a h u n n i t n å g o n v a r t m e d h e n n e.
K a r i n v ä n t a d e, a t t s m e d e n skulle k o m m a och uppsöka henne.
D å s k u l l e h o n ge h o n o m s v a r på t a l.
Hon skulle säga honom, att han var g a m m a l, a t t B e n g t v a r u n g, a t t h a n v a r ful, a t t B e n g t v a r v a c k e r, a t t B e n g t h a d e g å r d och g r u n d a t t ärfva och h a n blott en liten e l ä n d i g v e r k s t a d vid v ä g e n.
.
.
Men s m e d e n k o m i c k e.
F e m d a g a r h a d e gått, s m e d e n kom i c k e.
K a r i n k u n d e icke värja sig från a t t t ä n k a på h o n o m ständigt och u n d r a öfver h v a r - för h a n icke k o m.
H v a r f ö r fyllde h a n icke sitt löfte?
U t a n a t t m ä r k a d e t v r e d g a d e s h o n på h o n o m äfven därför.
H v a r f ö r infann h a n sig icke för a t t v i n n a h e n n e?
H o n förstod d e t icke.
H a d e h a n förlorat sitt själfförtroende och i n s e t t, a t t h a n ingen u t s i k t h a d e?
Er- k ä n d e h a n sig b e s e g r a d?
Men vid d e n n a t a n k e v e k n a d e n å g o t h o s Karin.
V a r d e t möjligt?
Denna stora, väldiga man m e d de s t r ä n g a d y s t r a d r a g e n skulle v a r a be- t a g e n af m i s s m o d!
H o n s å g h o n o m s t å i den m ö r k a smedjan m e d e l d e n från h ä r d e n flam- m a n d e öfver d e t s o t i g a a n s i k t e t och a r m a r n a s p ä n d a g e n o m d e t h å r d a g r e p p e t om s l ä g g a n och om j ä r n e t.
M e d t å n g e n höll h a n j ä r n e t i e l d e n, tills d e t v a r h v i t g l ö d g a d t, så l a d e h a n d e t m j u k t och f o r m b a r t p å s t ä d e t och b e a r b e - t a d e det m e d s l ä g g a n, u n d e r d e t a t t g n i s t o r n a fiögo öfver d e t s v a r t a golfvet.
I n g e n m a n s y n t e s K a r i n m ä k t i g a r e och s t r ä n - gare.
Samma tunga kraft, som han hade i b l i c k e n, r ö j d e h a n i sina h a m m a r s l a g, fann hon.
U n d e r de följande d a g a r n a v i s s t e i n g e n, h v a d som gick å t D a l b y - K a r i n.
Man t r o d d e a t t h o n v a r sjuk.
I n g e n t i n g s v a r a d e h o n p å frågor, och a r b e t e t u t f ö r d e h o n m e k a n i s k t.
Ej ens sin d r ä k t v å r d a d e h o n sig om l ä n g r e.
D e s s a hvita l i n n e ä r m a r och d e s s a r ö d a och g r ö n a p l a g g m e d g r a n n a b o l l a r och b a n d, de t y c k t e s h e n n e v a r a m a s k e r a d k l ä d e r, som k u n d e p a s s a i lek.
E n ljum afton s m ö g h o n sig b o r t till ä l f k r ö k e n, där satt hon länge under träden med slutna ögon och söfdes af fallets d å n.
Så började h o n lösa s n ö r n i n g e n om lifvet, h o n befriade sig från h a l s k l ä d e t, m ö s s a n och l i n n e t.
S n a r t stod h o n b l o t t a d och m e d u t s l a g e t h å r i den fina s a n d e n, d ä r v å g o r n a från forsen r u l l a d e in i ständigt samma mjuka lopp.
Men v a t t n e t s k y l a v ä c k t e h e n n e, och n ä r h o n s l o g u p p ö g o n e n, rös h o n t i l l b a k a.
F r u k t a n s v ä r d och vild b r u s a d e älfven öfver den klippiga bädden ned mot henne, ur jätte- grytorna hördes stenarnas slammer, och dundret u r j o r d e n v a r som v r e d g a d e å s k o r.
S å s o m en d r ö m h a d e K a r i n v e l a t g l i d a b o r t u r lifvet, k a l l a d af r ö s t e r d e m h o n h ö r d e i sin själ, m e n icke k ä n d e.
.
.
L å n g s a m t p å t o g h o n sina k l ä d e r.
Med a n s i k t e t förvridet s ö k t e h o n sig till p l a t s e n, d ä r h e n n e s e k s t o c k l å g, och r o d d e t i l l b a k a öfver älfven till b y n.
Men h o n gick ej in i s t u g a n, d ä r f ö r ä l d r a r n a sofvo.
H o n t o g sin c y k e l som stod i h e r b r e t, och i d e n m å n - ljusa n a t t e n å k t e h o n vägen mot Noret.
H o n h a d e b l o t t en tanke.
Hon ville uppsöka s m e d e n och t a g a h a n s h a n d och bedja h o n o m a t t slå h e n n e för p a n - n a n m e d sin s l ä g g a, t y h o n g i t t e icke lefva, o c h dö o r k a d e h o n i c k e.
HENNING VON MELSTED.
— 373 — VÄLLINGE FRÖKEN KONVALESCENTHEM.
ALLRA FLESTA af oss, i hvilken samhällsställ- D E ning vi än äro, bero väl helt eller delvis af vårt arbete.
Men i allmänhet ha vi dock något annat att vid behof falla tillbaka på — ett ärfdt eller sparadt kapital, ett föräldrahem eller hjälpsamma anförvanter.
Men hur många äro icke de, som mellan sig och nöden ha endast arbetet, när arbetet sviker endast pantlåne- kontoret, när detta sviker endast en något oviss och ojämn barmhärtighet?
För dem att vara sjuka är en mycket allvarsam affär, för dem att vara konvalescenter en nästan ännu allvarsammare.
På våra lasarett finnas dock platser för fattiga sjuklingar, men för konvale- scenterna finnas inga och kunna icke finnas.
Det är här, när de sjuka efter att kanske ha vandrat genom dödens skugga träda ut att med stapplande steg och trötta hjärtan möta lifvets, det är här Stockholms stads konvalescenthem vill träda emellan och erbjuda en hvilostad och en fritid för modet och krafterna att växa på.
Det är så få af de många, som kunde be- höfva det, man kan hejda på deras väg och bjuda ett hem för några veckor, endast de allra tröttaste och fattigaste, men början är dock gjord, och ehuru hemmet endast varit öppet sedan i början af november förlidet år, har det .redan visat sig vara till nytta och väl- signelse.
En vacker donation på 200,000 kr.
af brukspatron A. Påhlsson möjliggjorde hemmets upprättande och är dess driftkapital.
Stockholms stad har för hemmet upp- låtit hufvudbyggnaden å sin härligt belägna egendom Vällinge jämte någon trädgårdsjord och dispositions- rätt öfver parken.
Allt detta hindrar dock icke, att det finnes rum för allmänhetens gifmildhet och intresse.
Man har möjlighet att herbergera några fler än de 25 patienter, som nu finnas å hemmet åt gången, men medel saknas.
Och man har, för att taga ett exempel, mycket godt rum för en häst i det tomma stallet, men däremot icke råd att skaffa en sådan.
Och hvad som skulle kunna göras i riktning af att skaffa konvale- scenterna arbete efter hvilotidens slut, vore också en god gärning och hjälp för hemmet.
Från alla Stockholms lasarett sändas genom fattig- vårdsinspektör Lindblom, föröfrigt en af hemmets gynnare, kvinnliga konvalescenter ut till Vällinge, och äfven diakonissorna få skicka ut en och annan af sina skyddslingar.
Till läkare har hemmet doktor J. Nyström i Tumba, som med stort intresse omfattar sina patientar och följer deras förbättring.
Till sist några ord om hur hemmet är ordnadt.
Den vackra gamla herregården, som vår bild visar, är från källare till vind nyinredd och försedd med nya möbler.
Föreståndarinnan, fröken Ellen Lagercrantz, har i det trygga medvetandet, att Stockholms stad be- talar räkningarna, kunnat ordna allt inbjudande och smakfullt, och resultatet har blifvit ett förtjusande hem.
Å nedre botten har man först en stor hall, prydd med växter, föreståndarinnans rum, matsal, badrum, isoleringsrum och en bekväm och rymlig ekonomiafdel- ning.
I mellanvåningen ligger samlingssalen, hållen i ljusa och behagliga färger, alltid fin och prydlig som hela huset och alltid försedd med blommor och växter.
På båda sidor om denna ligga patienternas sofrum och barnens rum.
Hemmets skyddslingar bestå nämligen af kvinnor samt gossar och flickor i olika åldrar.
De små äro för de äldre på en gång en förströelse och sysselsättning.
Öfre våningen slutligen har en ligg- ELLEN IDIM 1907 LAGERCRANTZ.
SAMLINGSSALEN hall för patienterna, när krafterna och vädret ej till- låta vistelse i den vackra parken.
Under omväxlande hvila och arbete, under den in- tresserade och kärleksfulla föreståndarinnans ledning och vård genomlefva konvalescenterna såsom hemmets gäster en lugn och fridfull tid, en sådan till hvilken de oftast hvarken förr eller senare haft eller få något motstycke.
Och det är icke blott kroppens krafter man söker stärka, man söker äfven härda själens motstånds- kraft mot det onda och, om möjligt och behöfligt, gifva viljan en ny riktning för den nya afdelnirg af lifvet, som väntar, när man motvilligt lämnar hemmet bakom sig.
Det är ett godt verk, som sålunda uträttas, och att det också erkännes, därom talar den belåtenhet och nästan rörande tacksamhet hemmets gäster undantags- löst visa.
— er.
Små svampkåserier för af 2.
Idun.
T.
P.
Champinjoner o c h F l u g s v a m p a r!
\ 71 SUTTO, några resande och badgäster, på societets- * husets veranda och talade om en svampförgiftning, som nyligen inträffat och spridt sorg och oro i den lilla staden.
En af dess mera bemärkta män, en man i sina bästa år, hade tillika med sin hustru och en hen- nes vänninna varit ute och plockat svamp, som sedan anrättats, och nu låg husfadern sjuk, svarvande mellan lif och död endast för några svampars skull. '
O så rysligt! "
ropades det i korus på verandan, " jag vill aldrig se åt en svamp mer. "
" Vi begagna gränslöst mycket svamp i vår matlagning, sade en af fruarna, men inte för att jag känner igen en enda.
Här kom- mer gummor med hela korgar och jag köper dem och litar på, att gummorna känna igen dem, men då herr H., som själf skulle vara svampkännare, kunde begå misstag, törs jag numera inte lita på någon.
Jag köper aldrig en svamp mera. "
" Men, " invände någon af sällska- pet, skulle då inte misstagen kunna undvikas på ett bättre och säkrare sätt.
Är det inte kunskap, som fattas oss.
Hvad veta vi om svamp?
I KONVALESCENTHEMMET.
fattigas skull, som det är så önskvärdt, att kännedom oro de ätliga svamparna kunde spridas.
Och hvilket stort steg i den riktningen kunde inte göras, om hvarje fru i sitt kök genomsåg det utbjudna svampförrådet och, när så behöfdes, afskilde de odugliga eller giftiga och med sakkunskap undervisade i deras särskiljande.
In- gen människa har ännu satt ifråga, att vi skola bort- kasta våra skjutvapen, ehuru många olyckshändelser inträffa med dem.
Endast större kunskap i vapnens bruk anse vi önskvärd, då okunnigheten varit orsak till olyckan.
Och om trots all försiktighet en olycks- händelse inträffar, hafva vi inte rätt att till tröst under alla förhållanden tänka oss, att det var en vilja star- kare än vår och en högre vishet, som här grepo in.
Och för att en sak spridt sorg och olycka i en familj, får vi inte glömma, att det var ett misstag, som här spelade in, och att de ätliga svamparna alltjämt ha rätt att intaga den framskjutna plats dem med rätta tillkommer, då de skola bli till välstånd och välsignelse i tusentals hem.
Ja när jag häromdagen läste om de rysliga år af elände, som inträdde i slutet af Karl den elftes och Karl den tolftes regeringsår, då tusentals människor dogo af hunger, då kunde jag inte frigöra mig från den tanken, att mångas lif kunnat räddas, om människorna då vetat, att svamparna ägde närings- värde.
Hvad veta vi om framtiden?
Vore det inte fo- sterländskt, om vi i Ila hvar och en i sin stad sökte att utnyttja det, som Gud i sin godhet säkerligen i första hand för människans skull låter växa på jorden.
Hvad nu det ofvannämnda olycksfallet beträffar, som sorgligt nog slutade med döden, vet jag endast att lä- karnes omdöme var, att fastän själfva dödsorsaken ej var förgiftning, dock förgiftningen varit orsaken till den sjukliga förändring, som orsakade döden.
Hvad svamparna beträffar, hade de varit hvita utom en, som varit hvit med svarta skifvor, hvadan det är troligt, att denna varit en champinjon, men de öfriga helhvita antingen Lömsk Flugsvamp (Amanita bulbösa) eller Hvit Flugsvamp (Amanita virösa), båda två af våra giftigaste svampar och ansedda för att lätt kunna förväxlas med champinjoner.
Här är kanske inte prak- tisk öfning nog, men med iakttagande af de tecken jag i en föregående artikel omnämnde och ändå säkrare med en god svampbok i hand eller minne, kan man I vår barndom är det första vi få höra om dem: vara fullkomligt lugn.
Ty hvarje svamp familj har Akta dig, rör dem inte, de äro giftiga.
Tag inte i dem, någon olikhet, något säreget som skiljer den från andra familjer.
då får du skabb på fingrarna, ät dem inte, ty då får du plågor och dör.
Och när vi bli äldre och komma i skolan, är all den svampkunskap, vi få där, inrymd på en sida eller par i den naturlära, som har så myc- ket att säga om de andra växterna.
Det är inte svam- parnas fel, att vi begår mistag, felet är vår egen okun- nighet.
" Men inte kan ni väl begära, " invände någon, " att vi fruar skola skaffa oss svampkännedom bara för att skilja de giftiga från de ätliga, så ofta svamp bjudes ut till oss, och hvilket tvång vill ni inte pålägga oss, inte kunna vi alltid ha tid eller lust att plocka i svam- par. "
Hvarför inte?
Är det inte mödan värdt, då vi se- dan kunna tillaga smakliga och hälsosamma rätter åt våra kära, och tänk bara på alla dessa fattiga gummor och barn, som i åratal varit vana att plocka och sälja svamp till badgästerna.
Det blir säkerligen ett godt svampar i år, och de hafva påräknat sig god förtjänst, skola vi fortfarande tänka som man i barndomen lärde oss: Tag ingen svamp, ät inte af dem.
Då gå vi miste om många goda rätter och intres- santa hushållsrön och värst af allt — mången fattig blir af med sin förtjänst.
Och det är just för de L U Z E R N Förnäm G:D vistelseort under sommaren.
HOTEL NATIONAL Härligaste l ä g e v i d V i e r w a l d s t ä t t e r s j ö n.
Rum från 4 k r.
111. p r o s p e k t gratis
IDUN 1907 — 374 — 1 «i ii il i tf!
/ WIGWÄM HOS 1 1 / ÅRA SKRIFTSTÄLLARE pä det konsthistoriska område betydelsefulla verksamhet som konstnär.
Efterjoljande hvardagslcg, meddela några intryck från hans landihem, I h ä g n af d e t trefna ^ ä r d s k a p, s o m u t v e c k l a s i ljusa h v a r d a g s r u m m e t.
I t a k e t h ä n g e r en ä k t a grö E n s t o r ö p p e n spisel fyller e n a v ä g g e n.
D e gro aftnars s p r a k a n d e b r a s o r, då h u s e t s h e r r e, t r ö t t ef af sina stöfvare.
!
Luften d ä r i n n e fylles s m å n i n g o m af j a k t - och dji N i m r o d af d e t ä k t a s l a g e t.
H e n n e s k r a f t i g t b y g g d a g h å l l n i n g i ö r s ä k r a oss, a t t h o n t a r sig y p p e r l i g t u t so " H a r ni h ö r t, n ä r j a g d u b b l e r a d e ä n d e r? "
fri b e s ö k i familjen.
^, N e j, f o r s t m a n n e n v e t i n g e n t i n g alls om d e n hisl tjänar att höras. "
A s c h, det d ä r.
.
., " infaller h e n n e s m a n och " B r u r.
o är afundsjuk, b e g r i p e r ni, för h a n h a r al&lt; D e n s t o r e d j u r m å l a r e n r y c k e r på a x l a r n a, hvi s k u l d r a, flyger u p p och far ett h v a r f k r i n g r u m m e t, 1 " Jo, d vi b o d d e hamn, " b Liljefors ett par b a r med och de t stås det m i s k t a1 s i t t a oel med bc J a g bad lertid läj t a r n e, föi det bli j a gubbarne inte det gon bråi den sak komme a t t få E som en s en g å n g det var, des vetta änderna J a g släi san till siktade p a n g!
p; s k o t t ek fjärden.
J A G U N D R A R, h u r u v i d a inom v å r a l a n d a m ä r e n b y g g e r och b o r en m e r a hängifven n a t u r d y r k a r e än B r u n o Lilje- fors.
J a g t r o r det k n a p p a s t.
D e t s y n e s mig a t t s k o g a r n a b o r d e s u s a m ä k t i g a r e, g r ä s och b l o m m o r dofta friskare och l y s a af s t ö r r e fägring, liksom ock djuren b o r d e s k r i a af glädje, d ä r h a n g å r fram.
H a n ä r af dem, som g r i p a s af a n d a k t inför tufvorna p å m a r k e n m e d d e r a s m y l l r a n d e lif, h a n h ö r safvens porl i t r ä d s t a m m a r n e, och i likhet m e d Nils H o l g e r s s o n från V e m m e n h ö g k a n h a n t y d a fåglalåt.
.
.
.
D e t s t r y k e r en v a r m s u n n a n öfver den g r ö n a sörm- landsbygden.
E t t tillfälligt s o l s k e n lofvar s o m m a r.
D e siden- s k i f t a n d e r å g f ä l t e n tro d e t, d ä r de bölja m e d s v ä l l a n d e a x, d e n b l o m m a n d e klöfvern t r o r d e t också, t y den å n g a r af s ö t m a och lifskraft, och l ä r k o r n a s ö f v e r t y g e l s e s t a r k a s å n g t y c k e s vilja s k j u t a b r e s c h i d e n l ö m s k a m o l n v ä g g e n öfver Mörköskogen.
Till v ä n s t e r om v ä g e n, på en kulle, s t i c k e r en j ä t t e s k e p - n a d u p p h u f v u d e t u r en k l u n g a t r ä d och k i s a r u t öfver stu- gor och å k e r l a p p a r.
S k e p n a d e n b ä r s v a r t pickelhufva och en n å g o r l u n d a hvit skjorta.
D e t är t o r n e t på Ytter-Järna k y r k a.
E t t s t y c k e därifrån l y s e r B r u n o Liljefors ' W i g w a m i gult och r ö d t p å d e n s v e n s k a p r ä r i e n, och n ä r vi rulla u p p på g å r d e n, k o m m e r en af h a n s s e x t o n h u n d a r, d r y p a n d e v å t efter en s i m t u r n e r e i v i k e n, och h ä l s a r oss m e d en v ä l - k o m n a n d e r e g n s k u r från sin s v a r t a päls.
.
.
1.
KONSTNÄREN TRE YNGSTA.
4.
BRUNO HERR LILJEFORS OCH FRU I SIN A T E L I E R.
BRUNO LILJEFORS.
2.
VILLAN 5.
3.
WIGWAM.
DAGLIGSTUGAN MED FOTO " HURRAI INBLICK FÖR IDUN.
— 375 — MM IM T » 1RUJVC ID UN 1907 LILJEFORS- '.
ha vid olika tillfällen värdesatt och förklarat Bruno Liljefors ' rader söka i all anspråkslöshet ge en bild af konstnären i där han lefver ett idylliskt och pä samma gäng arbetsfylldt lif.
t » f k o n s t n ä r e n cch h a n s h u s t r u, b ä n k a vi oss i d e t s t o r a, i l ä n d s k k a n o t, en gåfva af g r ö n l a n d s f a r a r e n R a s m u s s e n.
v a f u r u k l a b b a r n e på h ä r d e n u p p k a l l a s y n e r af v i n t e r - ter d a g e n s j a k t m ö d o r, d r ö m m e r i e l d s k i m r e t, omgifven •rhistorier.
Och vi få v e t a, a t t äfven fru Liljefors ä r en e s t a l t, d e t g l a d a, i n t e l l i g e n t a a n s i k t e t och h u f v u d e t s k ä c k a n a m a s o n m e d bössa, r ä n s e l och k r u t h o r n, .gar h o n en u n g f o r s t m a n från O v i k e n, som är på g ä s t - orien, m e n h a n s j ä g a r i n s t i n k t s ä g e r h o n o m, a t t den för- ser p å h e n n e m e d e t t i r o n i s k t löje.
!rig d u b b l e r a t n å ' n t i n g. "
!ket h a r till följd a t t s t a r e n, som s u t t i t på h a n s varefter den slår sig n e d p å h a n s hufvud.
et v a r n ä r vid S a n d - srättarfru " Vi h a d e Iskargub- i båten, / c k t e för- v a r ko- t se mig dividera ssan.
.
.
i e m emel- ga ut vet- nu skulle ct af.
Men tyckte v a r nå- lska m e d; n.
Jag nog i n t e i mycket järtpenna.
.
.
Hur så k a s t a - rne u t och kom.
.
.
g d e bös- kinden, och.
.
.
ng!
Två i d e öfver.
.
Bruno:. '
— JAG HAR I MATSALEN.
VF A.
HITTAT 6.
BLOMBERG.
SKRIF- EN ABBORRE OCH RÖKRUM.
I RYSSJAN ".
7.
EN VRÅ ena s n e g l a d e på m i g och f i s k a r g u b b a r n e s k r a t t a d e och u t l ä t sig, a t t d e t alltid ä ' n å g e ' s k o j, n ä r fruntimmer s k a s k j u t a.
.
.
M e n de blefvo h a s t i g t a l l v a r s a m m a och s y n b a r t ö f v e r r a s k a d e, n ä r de m ä r k t e t v å d ö d s s k j u t n a fåglar g u n g a på v a t t n e t.
.
.
Med de s k o t t e n v a r min j ä g a r s k i c k l i g h e t s t a d g a d.
.
.
j a g h a d e slagit i g e n o m, gjort succés p y r a m i d a l d ä r u t e i s k ä r e n.
.
.
Och s e ' n h e t t e d e t a l l t i d: j a, Liljeforsen, h a n ä ' n o g d u k t i g t e ' å j a g a, m e n d e t ä ' ä n d å i n g e n t i n g mot frun h a n s. "
— N u glida ett p a r s k j u t d ö r r a r isär och afslöja en s o l b e l y s t m a t s a l, d ä r en y p p e r l i g l u n c h doftar oss till m ö t e s.
Väg- g a r n a äro k l ä d d a af Liljefors-dukar, p r ä k t i g a s a k e r från hafs- b a n d e t med d e s s rika, i n t r e s s a n t a fågellif.
K o n v e r s a t i o n e n blir allt m u n t r a r e u n d e r inflytande af v ä r d f o l k e t s g o d a l y n n e, de v ä l s m a k a n d e a n r ä t t n i n g a r n a och d e n s t r å l a n d e s o m m a r d a g e n, som k l ä d t l a n d s k a p e t utanför i allt h v a d julis g a r d e r o b h a r a t t e r b j u d a af stoffer och p r y d - nader.
K o n s t n ä r e n ser u t m e l l a n fuchsiorna i fönstret och p e k a r på den b ö r d i g a, k u p e r a d e s ö r m l a n d s b y g d e n, som l å t e r blicken sväfva fritt u t öfver m a r k e r n a. "
J a g m å s t e ha v i d d e r o m k r i n g mig, a n n a r s trifs j a g i n t e, " förklarar h a n, " m e n i n g a d ö d a s l ä t t e r, u t a n b e b y g g d a och med en d u n g e h ä r, en kulle d ä r.
.
.
Men s t o r a afstånd m e l l a n s t u g o r n a m å s t e det v a r a, så a t t folket i n t e k o m m e r en inpå n ä s a n.
.
.
D e t folkliga är n o g m y c k e t b r a i och för BADSCEN AF AF FAMILJEN ATELIERN.
8.
VID LILJEFORS ' ÖRNREDET.
IDUN 1907 sig.
.
.
folkets b r e d a l a g e r till exempel, p r ä k - tigt och i m p o n e r a n d e.
.
.
m e n inte på l u s t r e s o r.
.
.
till S a n d h a m n.
.
.
om s ö n d a g a r n a.
.
.
Vi k o m ut till S a n d h a m n p å v å r s i d a n, och det v a r h ä r l i g t.
.
.
inte en k o t t e u t o m infödingarne.
.
.
Det v a r ett s t ä l l e, d ä r m a n k u n d e få a r b e t a i ro, t ä n k t e vi.
.
.
J o, om rnornarna!
.
.
.
F ö r så k o m s o m m a r e n till S v e r i g e, som den roar sig med a t t g ö r a i b l a n d, som ni v e t, och S a n d h a m n fick också en s l ä n g af slefven.
.
.
Och m e d s o m m a r n bör- j a d e s ö n d a g s l u s t r e s o r n a från s t a ' n.
.
.
Folket m y l l r a d e, a l l d e l e s i n p å v å r a k n u t a r till och m e d, och å t och d r a c k.
.
.
m e s t d r a c k.
.
.
Och s e ' n skulle h v a r e n d a t ö m d butelj k r o s s a s på stället.
.
.
h v a r t e n d a s m ö r g å s p a p p e r, h v a r t - e n d a ä g g s k a l s a m v e t s g r a n t l ä m n a s k v a r å t in- v å n a r n e s o m e r i n r i n g om s v e n s k a folkets sym- p o s i o n d ä r u t e.
.
.
Vi p l o c k a d e buteljskärfvor som m a n p l o c k a r lingon, och så gjorde vi p i k a r af v a s s r ö r och m e d d e m p i c k a d e vi u p p p a p p e r s - l a p p a r n e och ä g g s k a l e n.
.
.
D e t d r o g n ä r a p å hela veckan.
.
.
S å k o m en s ö n d a g igen, och då vardt det d a k a p o på a l l t s a m m a n s.
.
.
S v e n s k t konstnärslif, hva?
.
.
.
Men d e t k u n d e o c k s å v a r a k o m i s k t a t t ge a k t på de d ä r s t r a n d - h u g g a r n e i b l a n d, och d e t s k e d d e på e t t m y c k e t e n k e l t s ä t t, för j a g h a r en t u b, som förstorar fyrti g å n g e r.
.
.
N ä r vi r i k t a d e den m o t s t r ä n - d e r n a, d ä r det r ö r d e sig n å g r a s v a r t a p u n k t e r, fick vi på n ä r a håll se s v e n s k a folket i h e l g.
.
.
och d e t v a r u t a n öfverdrift s a g d t effektfullt. "
Vi m å s t e s k r a t t a vid t a n k e n p å d e t t a som- m a r p a n o r a m a, och f o r s t m ä s t a r e n ö n s k a r, a t t h a n v a r i t m e d vid t u b e n.
D e t s t a r k a fjärrglaset spelar för öfrigt en in- g r i p a n d e roll i k o n s t n ä r e n s a r b e t e, t y h a n k a n g e n o m d e t s a m m a i a k t t a g a fåglarne på ofantliga a f s t å n d, s t u d e r a d e r a s m i n s t a r ö r e l s e r och g r a n - s k a hvarje f ä r g n y a n s i d e r a s f j ä d e r s k r u d. "
E n dag — det var i S a n d h a m n — " be- r ä t t a r h a n, " k a s t a d e j a g ut en fårbog i s t r a n d - b r y n e t — e t t b r a s t y c k e därifrån vi b o d d e — så gick j a g hem och höll mig r e d o vid t u b e n.
Om en s t u n d v i m l a d e det af t r u t a r k r i n g k ö t t - b i t e n, och n u k u n d e j a g i l u g n och ro f å n g a alla deras rörelser på duken. "
D e t ä r en af B r u n o L i l j e f o r s ' främsta och härligaste egenskaper som konstnär att han alltid h a r n a t u r e n för ögat, d å h a n m å l a r.
D j u r v ä r l d och v ä x t v ä r l d lefva sitt s a n n a lif i alla h a n s p e n s e l d r a g; h a n förföljer räfven ä n d a in i l y a n, fågeln i h a n s r e d e, s t u d e r a r h a n s flykt i v a s s eller s n å r, h a n ä r f ö r t r o g e n m e d d j u r e n s l y n n e n, v a n o r och n y c k e r, h a n k ä n n e r och k a n ge u t t r y c k å t d e r a s glädje och s o r g, d e r a s list, d e r a s d u m h e t, d e r a s l ä n g t a n, s t r i d e r, h a t och k ä r l e k.
H a n ä r k o r t s a g d t den s v e n - ska djurvärldens m ä s t e r l i g e k a r a k t ä r s - och s e d e s k i l d r a r e s å s o m i n g e n före h o n o m v a r i t det i svensk konst.
D ä r u t e p å h a n s W i g w a m flyga t a m a s t a r a r omkring i rummen, den talrika hundfamiljen ä r väl tillfreds p å g å r d e n, h ä s t e n k ä n n e r sin h u s b o n d e s s t e g och g n ä g g a r af förnöjelse, d å h a n h ö r dem, och n ä r vi k o m m a n e d till m ä s t a r e r i s ateljé vid s t r a n d e n, s t ö t a vi p å e t t p a r ö r n a r, s o m h a s i t t r e d e p å en b e r g s k n a l l e och u n d e r i n g a f ö r v ä n d n i n g a r vilja flyga u r v ä g e n för oss.
D e n ena b e h ö f v e r b a r a e t t t e c k e n för a t t p l a c e r a sig p å fru L i l j e f o r s ' u t - s t r ä c k t a a r m — en v a c k e r s y n m o t den b l å a fjärden b a k o m. "
N ä s t a n s o m en i l l u s t r a t i o n till I n g e b o r g s klagan i Frithiofs saga, " säger forstmästaren, h v i l k e n h a r sin T e g n é r frisk i e r i n r i n g e n. "
N i m e n a r den h ä r:.
.
.
ack, huru gärna jag sutte ändå där utte, " d e k l a m e r a r fru Liljefors.
Hon håller nämligen styft p å k o r r e k t a rim i poesi.
— 376 — FLICKPORTRÄTT KONSTNÄRENS ÅRS I OLJA ÅLDER.
A.
AF NUVARANDE BRUNO MÅLADT BLOMBERG LILJEFORS.
HUSTRU VID SJU 1879.
FOTO.
E n b e r ö m d k o n s t n ä r s a t e l j é p l ä g a r i nio fall af tio v a r a en d y r b a r och u n i k s a m l i n g af m ö b l e r, v a p e n, o r i e n t a l i s k a t y g e r och m e r a så- d a n t, f y l l a n d e e t t r u m af en m u s e i s a l s p r o p o r - t i o n e r och d ä r k o n s t n ä r e n själf ofta g å r och k ä n n e r sig f r ä m m a n d e b l a n d de h o p a d e före- målen.
Liljefors s k u l l e f ö r m o d l i g e n le e t t i r o n i s k t löje, om m a n b j ö d e h o n o m e t t s å d a n t a r b e t s - rum.
H a n s ateljé är p o m p ö s a r e ä n s å: d e n ä r d e n s t o r a n a t u r e n själf m e d h i m l e n till t a k, s k o g a r och b e r g till v ä g g b o n a d e r och m a r k e n s g r ö n a flossa eller h a l s v i k e n s b l å a skifva s o m golf.
Själfva k o n s t n ä r s v e r k s t a d e n u t g ö r e s af en enkel t r ä b y g g n a d med ett par rum, där han g e r s i n a u n d e r j a k t e r och s t r ö f t å g i n s p i r e r a d e v e r k d e r a s s l u t g i l t i g a form.
Där ropar arbetet emot besökaren ur hvarje h ö r n; från m a s s o r af t ö m d a f ä r g t u b e r, h u l l e r om b u l l e r k a s t a d e p e n s l a r, n e d s m o r d a p a l e t t e r, t e r p e n t i n - och fernissflaskor, m e n först och sist från de u p p s p ä n d a d u k a r n e, öfver h v i l k a s y t o r vildgässen sträcka i susande flykt, änderna s i m m a i v a s s e n, räfven s m y g e r, ufven d r ö m - m e r i s k o g s d j u p e t o. s. v. K o n s t n ä r e n s t å r nu m i d t u p p e i e t t i n t e n s i v t a r b e t e, f ö r b e r e d e l s e r till d e n u t s t ä l l n i n g, s o m han i september ämnar anordna i Stockholm och från h v i l k e n vi då h o p p a s k u n n a m e d d e l a afbildningar.
En Liljeforsutställning är e t t e v e n e m a n g inom d e t s v e n s k a k o n s t l i f v e t, ty d e n k o n s t g e n r e a r t i s t e n å t sig u t b i l d a t b ä r h a n s p e r s o n l i g h e t s p r ä g e l, och h a n s m ä s t e r s k a p är oomtvistligt.
D e t k a n m å h ä n d a ha sitt k u r i o s i t e t s i n t r e s s e a t t i d e t t a s a m m a n h a n g anföra e t t y t t r a n d e om k o n s t n ä r e n af en af v å r a y n g r e författare, efter d e t L.
i e g e n s k a p af a k r o b a t m e d v e r k a t v i d en v ä l g ö r e n h e t s f e s t.
Den unge diktaren h a d e j u s t då börjat t a g a de första s t e g e n p å d e n l i t t e r ä r a b a n a n och skref i e t t k å s e r i: " H e r r B r u n o Liljefors ä r icke b l o t t en s k i c k l i g a k r o - b a t, u t a n äfven e n g a n s k a t a l a n g f u l l m å l a r e. "
D e n " g a n s k a talangfulle m å l a r e n " v a r emel- l e r t i d r e d a n d å en m a n för sig i n o m s v e n s k k o n s t; g e s ä l l å r e n m e d d e r a s s ö k a n d e och s t a p p - lande lågo r e d a n åtskilligt bakom honom.
Hvad a k r o b a t i k e n d ä r e m o t beträffar, h a r h a n förmod- ligen l e g a t af sig, t y h a n n a m n e s a l d r i g b l a n d cirkusvärldens koryféer.
— Till sist e t t p a r ord om d e t flickporträtt, som vi h ä r återgifvit.
D e t ä r så olikt k o n s t - n ä r e n s k ä n d a m å l n i n g s s ä t t s o m väl m ö j l i g t, m e n d e t b i l d a r ett led i h a n s u t v e c k l i n g s g å n g och är s o m s å d a n t i n t r e s s a n t.
B i l d e n m å l a d e s 1 8 7 9, då Liljefors s k u l l e t a g a s i t t i n t r ä d e v i d k o r s t a k a d e m i e n, och f r a m s t ä l l e r h a n s h u s t r u vid 7 å r s å l d e r.
F r å n då och t i l l s nu beskrifver h a n s a r t i s t - k a r r i ä r en o a f b r u t e t u p p å t g å e n d e k u r v a, och den d a g i d a g s t å r h a n p å h ö j d e n af r y k t e och ä r a.
D e t r o p a s så s t a r k t p å s v e n s k h e t i d e s s a tider.
M y c k e t af d e t t a ä r e n d a s t t o m m a t u n - n o r s buller, m ä n n i s k o r, som ä l s k a a t t h ö r a sig själfva t a l a, m e d a n h j ä r t a t s l å r t r ö g t och a r m a r n e h ä n g a s l a p p a utefter s i d o r n a.
B r u n o Liljefors h ö r till t i g a r n e s k a s t, äfven till t v ä r v i g g a r n e s.
M e n h a n s blod g l ö d e r och ur hans ögon springa hänförelsens gnistor.
I k ä r l e k e n till d e n torfva, på h v i l k e n h a n b y g g e r och b o r, i k ä r l e k e n till s i t t a r b e t e och till d e n n a t u r, som h a n, p å en g å n g s t o l t och ö d m j u k t, t o l k a r i sina v e r k, f r a m s t å r h a n h e l t i g e n o m som s v e n s k.
H a n s k o n s t ä r icke b l o t t g e n i, t e k n i k och färg, den är äfven s a n n p a t r i o t i s m.
Och ej m i n s t därför k a n v å r t l a n d v a r a s t o l t öfver a t t r ä k n a h o n o m b l a n d sina s ö n e r.
ERNST HÖGMAN.
J] FRÅN IDUNS LÄSEKRETS Q_ En badreform.
\ / Ö R E JAG MAN skulle jäg hellre bli krympling än » låta bada mig af kvinnor, " utbrast h ä r o m dagen en ung renhjärtad, något exalterad fru af mina bekanta, schweiziska till börden, " och för öfrigt ", fortsatte hon, " är Sverige det enda land där detta förekommer. "
" Inga öfverord, " sade jag lugnande, men min tanke flög nu som ofta lörut till de många vidriga skandal- historierna från det fint hållna och väl ansedda bad- huset i min närmaste stad, historier, däri många namn på de förnämsta männen i orten voro inblandade.
— " Dem renom är ju allting rent, " men då nu den mänsk- liga naturen är så svag, hvarför då onödigtvis lägga denna frestelse i dess väg?
— När min 17-årige son efter att för första gången varit i en större stad för en månad sedan köm hem och hälsade på, berättade han bland annat: " Och så har jag varit och badat i det nya badhuset.
Där var väldigt stiligt, men rätt som jag låg i badkaret, kom där ett fruntimmer och skulle borsta mig, men jag röt åt käringen, att jag ingen hjälp ville ha. "
" Men barn, ett sådant språk, " sade jag förebrående, " du kunde väl låtit gumman borsta din rygg, som du har så ondt uti. "
" Gumman, säger mamma!
De kallas ju " badgum- mor ", men inte var den här mer än 24 eller 25 år.
Då kunde de väl ha en karl i stället. "
" Ja, det håller jag med om, " sade hans ett par år äldre kamrat, " jag tog ur alla nycklar jag, och fast jag hvarken begärde afkylning eller dusch, så fick jag åtminstone — en skopa ovett, ty man har ej rättighet att hindra badbetjäningens ut- eller ingång, men jag lade en slant bredvid biljetten och gick. "
Detta blott som ett litet exempel på, att unga män ofta känna det obehagligt, när baderskan kommer in.
Ack huru många fält finnes icke för kvinnans verk- samhet!
Se henne vid sjuksängen, vid dödsbädden.
Icke så att ej sjukvårdaren lika väl som läkaren bör kunna lära sig det lätta greppet, den tysta oaflåtliga uppmärksamheten, men vid de tunga plågolägren, de svåra dödsbäddarne är det ofta som om kvinnans na- tur, " systers " blick eller stämma skulle lindra kvalen för sekunder — minuter — timmar.
Så i korthet mina tankar, fast de tagit ett så anspråkslöst uttryck.
Jag hoppas mina läsare endast fästa sig vid det varma uppsåt, som dikterat dem.
N — A.
— 377 — FRÅN 2.
RAMLÖSA STORA DÖBELN; AF BRUNNS HOTELLET EFTER ETT FESTTÅGET: I 200-ÅRSFEST FESTSKRUD DEN OLJEFÄRGSPORTRÄTT VAGNEN 20 JULI 1907.
FOTO AF SKÅNE 3.
H E R T I G P A R E T MED DÖBELII I FÖR IDUN A F A L F R.
ANLÄNDER.
LUNDS UNIVERSITET.
BYST.
IDTJN 1907 5.
4.
HERTIGPARET 7.
PROFESSOR RIBBING 9.
PROFESSOR RIBBING I B. NILSON.
RAMLÖSA HÅLLER 1.
BRUNNS FRAMFÖR MED UPPVAKTNING FESTTALET.
TALARSTOLEN.
INGÅNGEN TILL BRUNNSPARKEN.
GRUNDLAG GARE JOHAN JAKOB DÖBELIUS 8.
Å SOCIETETSHUSETS HR THORNBERG UPPLÄSER VERANDA.
6.
PROLOGEN.
VON DEL
IDUN 1907 — 378 — Men stjärnlös längtan sväfvar, när herden flöjten rör, och bergabarmen bäfvar i ekons jättekor.
HARALD Jag vill på böljan glida i ljuflig Thunersee.
Kom, alpmö, till min sida och mig din drömvärld gel Nu bleknar allt det granna af färgers spel i skyn emot din gletscherpanna, din kind i Abendgluh ' n.
JACOBSON: Ä L P S J Ö N.
ALPENS blida öga med skogens vackra bry ni Här känner jag så föga af mörkret under skyn.
Här bortom värld, som trälar i ok och gyllne band, finns ro för trötta själar på flärdfri schweizerstrand.
Hör, vesperklockor ringa vår älskogstimma in.
Nu, kära stämma, klinga!
Nu, ömma öga, brinnl I kväll vi vagga trygga till lyckans sagoö.
För alpens mur skall rygga all tidens vreda sjö.
I högtidshvita dräkter de gamla bergen stå.
Och dalens nya släkter än ljusa sinnen få.
Ej här orkaner ryta, ej våg bär skummig kam; men på smaragdklar yta går valthornslåten fram.
Och Lied på Lied sig svingar från sommarångarns däck.
Ej på lagunen klingar canzonen mera käck.
Herta Marks idé.
Vördsamt tillägnad de ogifta, af Campanula.
(FORTS. FR. N:R 29.)
" 1 0, JO, JO!
Det var förtjusande!
Det var hänförande!
J Det var den roligaste bal vi varit med om hos landshöfdingens!
* ropades det rundt omkring fröken Herta.
Och hon måste knacka i bordet för att få ljud igen.
" Nå, tycker ni inte, att vi borde visa landshöfding- skan vår erkänsla genom att sända upp en bukett ro- sor, eftersom —?
" Jo, jo, " ropades det, innan fröken Herta hunnit tala ut sin mening.
" Länsträdgårdsmästarn har char- manta rosor, " sade någon.
" Stadsträdgårdsmästare) har de härligaste mörka rosor, jag har själf sett dem ", sade BÄSTA S V E N S K A FABRIKAT!
LÄTTA I E L E G A N T A!
HÅLLBARA 1 HVARJE SULA STÄMPLAD MED VIDSTÅENDE FABRIKSMÄRKE.
TILLVERKAS SOM SPECIA- LITET EFTER WIENERMETOD AF AKTIEBOLAGET A. F. Carlsson Skofabrik, VÄNERSBORG FÖRSÄLJES 1 MINUT HOS DE FLESTA SKO HANDLANDE 1 RIKET.
THUNERSJÖN I SCHWEIZ.
en annan.
" Det finns rosor i blomsterbutiken vid tor- get, " sade en tredje.
" Borde vi inte placera dem i ett kristallglas? "
frågade samtidigt en annan.
" Kristall- glasen är så förfärligt dyra, " svarade någon.
" A, lappri, jag betalar hur mycket som helst, bara det blir stiligt, " ropade en annan.
" Jag också, jag är färdig att offra allt, hvad jag har, " skrattade en glad stämma fram.
" Det tror jag, det, då man ingenting har, " kom det kastande som svar tvärs öfver från motsatt håll.
" Tyst! "
ropade fröken Herta.
" Låt oss behandla en sak i sänder!
Är ni alltså med om, att vi skickar upp en bukett rosor till landshöfdingskan? "
" Ja, ja, ja!
En så stor bukett som möjligt, så många rosor vi kan få. "
" Nå, skall vi ta en bukett lösa rosor, eller skall vi öfverlämna dem i ett kristallglas?
Jag föreslår rosor utan glas. "
" Jag tycker, att det vore stiligt med ett vackert kristallglas, " sade någon.
" Då har man också något kvar, då rosorna är slut. "
" Här är inte meningen, att någonting skall vara kvar, det är stunden, som skall hyllas, " svarade fröken Herta med höjd röst.
" Kunde man inte ta en korg? "
invände en annan.
" Låt oss rösta! "
föreslog fröken Herta.
" Glas eller inte glas.
Alla, som vill ha glas, sätter upp hän- derna! "
Och det visade sig, att majoriteten var för ett glas.
Förslaget om en korg upptogs inte.
" Men hvar skall man ta rosorna, så att man får.
de bästa?
Hvem skall köpa dem? "
frågades det.
" Länsträdgårdsmästarn kan lämna oss tio char- manta rosor för åtta kronor Jag har nyss varit där och sett dem.
Skall vi ta dem?
* frågade fröken Herta.
" Ja, ja!
Kommer de hit?
Få vi se dem? "
" Jag skall genast ringa upp länsträdgårdsmästarn och be honom sänd I upp rosorna, och så skall jag säga till om att vi få upp några kristallglas att välja på, " sade fröken Herta, och hon försvann för ett ögon- blick.
Men i den ekpanelade matsalen började det susa som i en bikupa igen.
När fröken Herta återkom, såg hon på klockan, den visade några minuter öfver ett.
Hon trummade med båda händerna på matbordet för att få ljud.
" Hör upp!
Saken är inte afgjord ännu.
Har ni kort med er, som jag sa till om? "
Ja, man hade kort med sig.
Det rasslade i kläd- ningsfickor, och somliga måste ut till sina kappfickor i tamburen.
" Nå, bör vi inte slå in alla korten i ett kuvert och låta det följa med buketten? "
frågade fröken Herta.
" Jo, men skall det inte skrifvas något? "
frågade någon.
" Jag vet inte, rosorna och namnen talar ju, " sade fröken Herta.
" Nej, något måste skrifvas, " ropades det från flera håll.
" Herta, du måste skrifva något! "
" Ja, skrif! "
ropade en mörk flicka med hög organ.
" Skrif till exempel: Ett hjärtevarmt tack från — — " " Inte något skämt öfver den här saken, " sade fröken Herta ifrigt " Men jag känner det hjärtevarmt, och jag ville ha ett uttryck för det jag känner — jag skämtar inte alls, " sade den mörka.
" lag har aldrig i mitt lif haft så roligt som i går. "
" Pro, pro!
Du skenade visst också öfver konve- nansens skaklar.
Tre danser med samma kavaljer. "
" Sch!
skall det skrifvas? "
J A A * &gt; J L " " Nå, då skrifver jag till exempel så här: Till lands- höfdingskan Adlerstam med ett vördsamt tack!
Och så alla våra kort inuti.
Kan det inte vara nog?
" Jo, j o!
Det är bra. "
Fröken Herta sprang in i sitt rum för att skrifva den antagna utanskrifen, och medan hon var utgån- gen, knackade det på dörren.
Men som ingen knack- ning hördes, öppnades dörren utan något svar, och en tjänstflicka tittade in: rosorna hade kommit.
" Å, så förtjusande!
Charmant!
Å, så härligt! "
Man rusade upp från sina platser.
Den doftande buketten af rosor skärskådades och beundrades.
Och så kom fröken Herta med kuvertet och samlade ihop visitkorten.
När så blomglasen anlände, utvaldes efter många om och men ett praktfullt kristallglas för ader- ton kronor.
" Nog var saken värd det, " sade den lilla mörka, som dansat tre danser med samma kavaljer.
Och klockan half två sändes rosorna till landshöfding- skan.
Men då rosorna voro försvunna, och den saken fått en afslutning, stängde fröken Herta dörren till salen och klippade i sina händer.
" Inta nu edra platser! "
ropade hon.
" Jag har nå- got annat att spörja er om, något, som har större be- tydelse för oss än några rosor. "
Det blef med ens så tyst i salen, som om intet ljud funnes i världen.
Fröken Herta förblef stående, men alla de andra hade slagit sig ner i en tät ring omkring henne.
" Vi var nyss eniga om, att balen i går var mycket lyckad, " sade hon, " och att vi allesammans haft mycket roligt, som ju är, eller åtminstone borde vara, ändamålet med en bal.
Då uppstår af sig själft den frågan: Hvad var det, som gjorde balen så lyckad?
Hvad hvar det som gjorde, att ni hade så roligt? "
" Att vi själfva fick bjuda upp, förstås, " kom det som svar från den blomstrande flickhopen, innan frö- ken Herta hunnit sluta munnen till efter sista ordet " Ja, naturligtvis därför, att vi själfva fick bjuda upp, " repeterades af hela hopen.
" Det innebar ju för det första, att vi fick dmsa, att vi inte behöfde sitta och klä ' väggarna, och för det andra, att vi fick dansa med dem vi ville dansa med. "
" Ja, och de förmånerna är efter mitt förmenande mycket betydande för oss, för vårt nöje under en bal- afton.
Är ni inte ense om det? "
frågade fröken Herta.
" Jo, naturligtvis, jo, j o! "
svarades det.
" Alltså bör det ligga i vårt intresse att söka kvar- hålla den där förmånen, tillvälla oss den oåterkalleligt — eller hur? "
" Ja, ja, " ropades rundt om utan någon invänd- ning.
Men en ung dam med glittrande ögon tog ordet af de andra: " Pappa och mamma har redan lofvat, att på vår bal sedan damerna också skall få bjuda upp, alldeles som hos er i höstas och hos landshöfdingens i går, " sade hon.
.
" Men hur det kommer att sägas till, det är inte bestämdt ännu. "
Med den lilla not sen kom ordet loss igen, och de tjugu ä trettio talade på en gång.
Det var som bruset af vårbäcken, som sorlet af hans frigörelse i vårens tid.
Endast fröken Herta stod tyst en minut.
Men nästa minut hade hon makt att tysta sorlet omkring sig, och så sade hon: " Låt oss tänka efter, om det är så nödvändigt, att den här saken går fram öfver pappas och mammas tillåtelse eller om den behöfver på något särskildt sätt kungöras vidare.
Idéen t n r blifvit rekommenderad muntligt hos oss i höstas genom pappa och skriftligt kan man ju säga hos landshöfdingens i går.
Vi gillar idéen allesammans, den innehåller intet som helst opas- sande, den medför stora förmåner för oss, vi är alle- sammans vuxna eller bli det endera dagen " — fröken
— 379 — Herta kastade en blick till höger, där ett urrigt hufvud med hängande fläta syntes — " vi gör det till en prin- cip, att så bör det vara, och följer den principen fram- deles utan vidare, hvarhelst och närhelst det är fråga om dans.
Är vi inte med på det allesammans? "
" Menar du, att vi skulle bilda en förening? "
frå- gade någon.
" Nej, ingen förening.
Vi anser saken naturlig, för- månlig och handlar i enlighet med vårt tycke, det är alltsammans.
Och så skall vi arbeta för den uppfatt- ningen hvar och en på sitt håll, så att förhållandet blir allmänt så småningom. "
Ja, det voro de allesammans med om.
De skulle själfva handla efter sitt tycke och förmå andra att handla och tycka som de.
Det var förenadt med stor vinst.
Idéen skulle öfverallt vinna gehör.
Nästa säsong skulle den vara allmän.
" Det ofödda släktet kommer i tacksamhetsskuld till oss, " sade general Kopparhjelms dotter, som dansat igenom en nio å tio säsonger och sällan fått dansa med just den hon ville dansa.
" Men säg Herta, " ropade någon och öfverröstade de andra, " menar du, att vi inte alls skall låta herrarna bjuda upp oss hädanefter? "
" Jo bevars, lika mycket, som vi själfva bjuda upp, " svarade fröken Herta ifrigt.
" Men vi skall inte sitta och klä ' väggarna i förbidan på herrarna längre.
Vi engagerar eller låter engagera oss.
Vi följer våra tycken, vi dansar, och vi dansar med dem vi vill dansa. "
" Ja, ja!
Bravo!
Bravo! "
Man klappade i händerna, ögon strålade öfver allt, man blickade mot en ny, en lyckligare tid.
Generalens dotter steg upp.
Det var tid på att gå.
Men fröken Herta kastade en blick på klockan.
Så knöt hon sina små händer igen och trummade på salsbordet.
" Har ni tid att höra på mig litet mer? "
Man satte sig, och det blef tyst igen.
Fröken Herta stod kvar på s n plats öfverst vid bordet, och hon lindade klockkedjan om sitt ena finger gång på gång.
" Att dansa med den man vill dansa, att lefva lifvet med den man vill lefva det med, det är i sak det samma, " sade hon mjukt och sakta.
" Det är bara den skillnaden, att det ena gäller endast ett nöje och en kort stund af lifvet, det andra gäller allt, hvad lifvet har att bjuda, och lifvets alla stunder.
Om det är be- rättigadt, att jag i dansen utväljer åt mig den, som skall dela dess höga plaisir med n&gt;ig, så är det väl i ännu högre grad berättigadt, att jag själf utväljer åt mig den, sem skall dela lifvets hela innehåll med mig.
I århundraden har vi unga flickor stått invid väg- garna i balsalen och väntat på att bli tagna och fått nöja oss med dem, som tagit oss, eller ingen alls.
Vi har fått dansa våra danser som på gunst och nåd eller suttit vid väggen, medan musiken ljudit, och hjärtat bultat, och foten rört sig af takt under kjortelfållen.
I århundraden har vi unga flickor stått vid hemmets vägg i gränslöst tålamod och väntat på att bli tagna och fått nöja oss med dem, som tagit oss, eller med ingen alls, medan lifvet sjöd, och hjärtat bultade inom oss.
En och annan har haft mod att själf stiga fram och utvälja åt sig för dansen eller lifvet.
Heder åt dem, dessa få!
De har handlat ärligt mot sig själfva.
Låt oss vara konsekventa i alla våra handlingar!
Låt oss vara modiga!
Låt oss vara ärliga mot oss själfva, sanna, fria!
Låt oss stiga fram ifrån väggarna och inte stå och vänta längre, vi har väntat .änge nog.
Låt oss skapa vårt eget nöje, låt oss skapa vår egen lycka! "
Fröken Herta tystnade.
Och det förunderliga in- träffade, att det förblef tyst.
Men så bröts tystnaden, det var generalens dotter, som först talade.
" Jag gillar fullkomligt din åsikt, " sade hon, " och jag tycker mycket bra om din broschyr.
Pappa tycker också detsamma, han gillar fullkomligt ditt påstående, och han håller styft på din broschyr.
Han säger, att den är logisk i hela sitt sammanhang och väl skrifven, och han beundrar dig. "
" Ja, visst är det rätt, fullkomligt räft, " sade en annan.
" Men nog måste ni medge, att det fordras ett oerhördt stort mod af oss kvinnor för att kunna stiga fram och fria.
Att bjuda upp till en dans, det är en småsak — men att fria.
Vi kvinnor är inte födda med ett sådant mod, vi har det inte i vår natur, eftersom våra förfäder eller rättare förmödrar inte friat. "
" Å, lappri!
Jag vet, att männen kan vara mycket fega, då det gäller att fria, och har ryslist svårt för att komma fram med det, " sade en liten studentska, som inte ämnade fortsätta vid universitetet.
" Pappa lär ha gått i månader och våndats, innan han fick fram, hvad han ville ha sagt till mamma, och han är just inte för öfrigt känd för att vara feg. "
" Fordras det inte större mod af oss att lefva lifvet med den man kan få, istället för den man vill ha?
frå- gade fröken Herta.
" Jo, obestridligt, " svarade generalens dotter.
" Den största hopen af oss tar den man kan få, den andra hopen säger nej och blir hellre utan skydd genom lifvet, " sade fröken Herta.
" Det har funnits stora skaror med ensamma kvinnor i alla tider.
Det skulle inte fca varit så, om kvinnan haft frihet att skapa sin egen lycka. "
" Jag tror, att jag skulle ha mod att fria, om jag blefve riktigt kär, " sade en smärt, askblond flicka på nitton år.
" Och ändå ville jag allt rysligt gärna, att den jag blir kär uti skulle fria till mig.
Jag tycker om att få ge bort mig. "
" Du kommer .att ge bort dig, hur du än bär dig åt, " sade den lilla mörka med den höga organen.
" Du måste som banbryterska bära fram din idé i praktiken, Herta, " sade en annan.
" Du måste bli vår föregångerska. "
Fröken Herta stod och lindade klockkedjan om sina fingrar.
Hennes blick var djup, hennes kinder heta.
" Om jag blir kär, det vill säga om jag får klart för mig, hvem jag vill lefva lifvet med, då tänker jag inte blygas för att jag är mäktig en så fin känsla som kärlekens.
Jag vill med stolthet bära fram min känsla till den, som äger den.
Och vinner jag genkänsla, då vill jag inte sticka under stolen med, att jag själf utvalt åt mig min make.
Jag anser det vara något stort, jag anser det för större ära, än att räcka min hand åt den, som händelsevis anhåller om den. "
" Å ja, det måste vara tusende gånger för mer, " sade hon med det ouppsatta håret.
" Om vi bara kunde bli så modiga.
Men tänk, om man finge en korg!
Det vore oerhördt!
Jag skulle inte kunna bära det. "
" Det har männen fått finna sig uti i alla tider, " ro- pades det från alla håll.
' Det är för små saker att dra fram vid sidan af den stora hufvudsaken, " sade fröken Herta med en axelryckning.
" Naturligtvis kommer mycken kärlek att bli obesvarad, om ock kvinnorna bär fram sin känsla.
De flesta af oss har troligtvis tänkt för litet på saken ännu för att kunna ha ett omdöme och diskutera den.
Det var inte heller min mening, att den skulle disku- teras i dag.
Jag vilie bara fästa er uppmärksamhet på förhållandet och bedja er tänka på det, tänka mycket på det.
Jag önskar, att så många kvinnor som möj- ligt ville läsa min broschyr, och när de tänkt sig in i förhållandet och fått en egen åsikt, att de ville handla efter den åsikten och stiga fram från väggarna som fria, modiga människor. "
" Vi har modigt stigit fram för att eröfra arbete åt oss, vi kvinnor, men vi ha inte varit lika modiga i kampen för vårt största lifsintresse, " sade generalens dotter.
" Kanske blir vi det? "
Dörren till salen hade under tiden öppnats, och fru Mark visade sig.
Alla stego upp.
Man såg på klockan, den visade några minuter öfver tre.
" Å, hur hade tiden kunnat skena iväg så!
De hade ju nyss kommit. "
Och så neg man för fru Mark och kysste fröken Herta på båda kinderna cch kramade henne, och den blomstrande skaran försvann genom dörren likt vårbäcken, då den kastar sig utför fjället.
Men nedanför trappan hejdades den unga skaran.
Det var generalens dotter och studentskan, som först försvunnit och som nu hejdade de andra, tills da sista hunnit komma.
" Hör nu allesammans, " sade generalens dotter, " är ni inte med på, att vi i eftermiddag skickar upp några rosor till Herta?
Hon i första rummet bör ha vårt tack. "
" Jo, jo, " svarades det i korus.
" Skicka då upp edra kort till mig före klockan sex, så skall jag skaffa rosorna och skicka upp dem till Herta, " tillade hon.
" Du kan följa med mig och hjälpa mig välja, " sade hon till studentskan.
" Skall hon också få ett glas ?« " Nej, Herta föredrog lösa rosor.
Men kom nu ihåg, att de rosorna skall ni betala till mig sedan och lands- höfdingskans till Herta! "
' J a, ja, " svarades det i korus igen.
" Inte för att jag har ett öre, " tillade någon längst bort i hopen, " men jag får ge mig ut och tigga i morgon.
Pappa säger, att jag ruinerar honom.
Jag får väl göra ett anfall på mamma. "
" Du kan försaka dina konditoribesök en vecka eller två, " svarades det.
" Sch!
Det hör inte hit.
Den, som vill och kan vara med om rosor till Herta, skickar upp sitt kort till mig före klockan sex i afton — har ni hört det alla n u? "
frågade generalens dotter igen.
Ja, de hade hört.
De ville vara med om rosorna, de kunde vara med.
Och så skildes man åt på allvar.
XVI.
Fröken Herta hade på telefon lofvat sin syster att komma upp och vara hos lilla Sara, medan, fru Holger gjorde ett besök hos sömmerskan.
Fru Holger kunde inte lita på barnflickan, och Sara fick inte vara ensam.
Fröken Herta var mycket förtjust i lilla Sara och kunde timmar igenom ligga och leka med henne pä tiger- huden i systerns sängkammare.
Just som hon stod i beredskap att gå, kom den öfverenskomna rosenbuketten.
' Till fröken Herta Mark, vår modiga banbryterska, med ett hjärtligt tack, " läste hon.
Hon sprang in till modern och visade henne ro- sorna.
Hon var strålande glad.
" Vill du tro det, mor, " ropade hon i fru Marks hörsellur, " de här rosorna har ingifvit mig mycket mod.
IDUN 1907 R y g g h å l l a r e n " Elgi " är beräknad särskildt till gossar och herrar.
Den är gjord af en tjock väfnad och är försedd m e d tvänne starka fjädrar i ryggen.
Öfver skuldrorna fin- nas tvänne elastiska band, samt ett elastiskt band o m midjan.
(Bästa material garanteras.)
Pris kr.
7,00, N:r 0, 1,2 för ålder 4 — 12 år.
Pris kr.
8,00, N:r 3, 4, 5 för ålder IS år och därutöfver.
Alla rygghållare bytas o m ej storl.
passar.
Till landsorten mot postförskott.
Ensamförsäljare: BUTTERICKS MÖNSTER AFFÄR, A.-B.
MARIUS HARTZ.
Drottninggatan 72, Stockholm.
Riks 17 26.
Det har darrat inom mig förut, men nu darrar det inte mer. "
" Jo, det var mycket vänligt gjordt af flickorna, " svarade fru Mark.
" Men stöire betydelse än de där rosorna bör landshöfdingskans hållning i den här sa- ken ha för dig.
Det har hjälpt dig, Herta, och du har anledning att vara mycket tacksam mot henne. "
" Ja, naturligtvis Det gaf min sak framgång, men ser du, det här det är bekräftelse på att jag blifvit förstådd af dem jag söker förståelse hos. "
Så gick fröken Herta för att ta hand om lilla Sara.
Fru Ester var nervöst otålig, då systern kom upp, därför att hon fått vänta en stund, men det hade inte makt att nedstämma fröken Hertas glädje.
Hon tog lilla Sara med sig in i salongen och lärde henne att gunga på sin fot.
" Lilla Sarabarn, " sade hon lekande, " du går en ung tid till mötes, en helt annan tid än din mor mötte, då hon som färdigvuxen steg ut i lifvet.
Hon måste stå stilla, där hon blifvit ställd, cch ta emot hvad som bjöds henne, ta det hon kunde få.
Men då du blir fär- dig, lilla Sarabarn, skall en annan uppfattning ha vuxit sig in i det allmänna medvetandet.
Förstår du det, lilla människa?
Som en fri varelse skall du stiga fram och trampa på fallna skrankor och skaffa din egen lifslycka. "
Och lilla Sara skrattade och jollrade och visste inte af några skrankor ännu.
Hon kallade fröken Herta Mo mo och yrkade på att få gunga på hennes fot, så länge lusten därtill fanns i hennes lilla hjärta.
Hon visade med oförställd ärlighet, hvad hennes hjärta kände, och då hon ville ha något, satte hon sig inte och väntade, att det skulle komma till henne, att hon skulle få det, hon räckte själf ut handen och tog.
Och medan de gungade och jollrade som bäst, och leken och allvaret snuddade vid hvarandra i fröken Hertas tankevärld, steg häradshöfding Holger in.
" Det var en treflig syn, " sade han och slog sig ned bredvid dem.
" Hvar har du Ester? "
" Hon är hos sömmerskan, och jag är här i egen- skap af skyddsängel för lilla Sara. "
" Vet du af att du är i hvar mans mun, att man talar om dig öfverallt i staden? "
frågade häradshöfding Holger.
" Hv lken ä r a!
Hvad säger man? "
" Hvad man nu senast har alt berätta om dig är, att du i dag lär ha haft någon sammankomst med sta- dens unga damer och bildat en förening där medlem- marna ha till uppgift att tillförsäkra sig rättighet att få dansa och att få gifta sig på egna initiativ " " Anser man det förmätet af oss, att vi vill dansa, då musiken går, och dansa med dem vi ha lust att dansa, och att vi vill gifta oss, då kärleken kommit, och med dem vi ha lust att gifta oss med? "
" Man skrattar åt er. "
" Det bevisar ingenting annat än kortsynthet, " sva- rade fröken Herta.
" Den tid kommer ovillkorligen då man inte skrattar åt sådant, då man ser längre och vidare, än man nu ser. "
" Är du så säker på det? "
" Fullkomligt.
Och det just därför att det inte inne- bar något nytt, något uppfunnet utan endast en åter- gång till det naturliga.
Se på lilla Sara till exempel!
Hur ärligt bär hon inte fram sitt hjärtas känsla i ill den hon känner något för utan att rodna och utan att blygas, och hur ärligt visar hon inte sin vilja och räcker själf ut sin lilla hand för att tillägna sig det hon vill ha. "
" Jaså, du tror er om att kunna förbli som barn i hela ert lif.
Nå, i så fall blir faran för oss män större, ty då blir ni helt enkelt oemotståndliga. "
" Jag tycker inte om den minen, " sade fröken Herta afbrytande.
" Du är ironisk, och jag menar allvarsamt. "
" Jag vet det.
Ironien är också endast ett sken.
I mitt inre ger jag dig rätt.
Du är modig, Herta, och du är klar.
Men du måste bereda dig på att bli mar- tyr för din sak, förnuftsidéernas och sanningens väg har alltid varit martyrens. "
(Forts.)
IDUN 1907 380 Pomril förnämsta och billigaste alkoholfria läskedryck — förordas.
===== Rikstel.
102 85.
Allm.
76 86.
KO KSÅLM AN ACK Redigerad af Elisabeth Östman.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
eller te.
M i d d a g: Makaronipudding med skinka; blåbärskräm med mjölk.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; havregrynsgröt med mjölk; stekt färsk " Fabrikanten till heder strömming med tomatsås; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Kotletter af kalf- och konsumenten till fullaste belåten- färs med spenat; filbunke.
het utföll försöket », skrifver en känd F i s k f ä r s (f. 8 pers.).
9 hg.
gädda och framstående person- om Lä- (= 400 gr. skrapadt fiskkött) 2 hg.
smör, 40 gr. hvetemjöl, 2 del.
tjock germans Brvggalette.
grädde, 2 del.
tunn grädde, 3 ägg, 1 » Det är den bästa dricka i värl- msk.
salt, / tsk.
hvitpeppar, / msk.
socker.
den * skriCver e n a n n a n.
kall, tillsättas de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
Flammerin hålles i en vattsköljd porslinsform, stjälpes upp, när den ä r kall, och serveras till saft- soppa.
Joko ' .Hvad s / talljag använda ' t i l l r a i L.
.
«.
.
i CBiomoi- x u h v t i H o t c h-p o t c h s o p p a (f. 6 pers.).
IV2 kg.
fårbringa, 2 lit.
svag buljong eller vatten, 4 msk.
smör (80 gr.), / purjolök, IV2 msk.
mjöl, 2 morötter, / a selleri, 1 palsternacka, 2 kkp.
fär- ska ärter (eller / burk konserverade), tillvar!
: as 12 små jordärtskockor, 1 litet blom- endas: vit!
kålshufvud, salt, hvitpeppar.
Beredning: Fårbringan knäckes T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), i&gt;Jag kan ej tillräckligt nog be- och tvättas med en duk doppad i 2 msk.
stötta skorpor.
hett vatten samt påsättes a t t koka römma detta fabrikat » ekrifver en i V2 lit- af buljongen.
Då köttet är Beredning: Gäddan urtages halfkokt upptages det och skares i !folrlier: !UUi (fjällas ej) sköljes väl och torkas med tredje.
tärningar nvilka brynas i 1 msk.
smör.
en fiskhandduk.
Den fläkes och fisk- tillika med purjolöken skuren i fina köttet skrapas fint; intet fjäll eller strimlor.
Därefter öfverströs mjölet och ben får medfölja.
Fiskköttet blandas köttet omröres väl samt spädes med med smöret och drifves 3 ggr genom den kokande buljongen och får koka kkp.
krossocker, (V2 tsk.
rifvet citron- köttkvarn.
Massan stötes därefter i • H a l l o n m e d g r ä d d s k u m (f. tills det är mört.
Morötterna, selleriet skal), 2 msk.
mondaminmjöl, ty kkp.
stenmortel, tills den är fin och sam- pers.).
3 hg.
stora, vackra hallon, och palsternackan ansas, skäras i fina vatten.
manhängande.
.1 e t t fat blandas mjölet, 6 socker efter smak, / lit.
tjock grädde.
strimlor och fräsas i 1 msk.
smör samt grädden, äggulorna och kryddorna.
B e r e d n i n g: Blåbären rensas och Beredning: Hallonen passeras tillsättas jämte ärterna och resten af sköljas.
Denna blandning inarbetas matskeds- Vattnet kokas upp, blåbären vis i färsen, som bör arbetas omkring genom sikt.
Socker efter smak till- buljongen, hvarefter soppan får koka iläggas jämte socker och citronskal, 1 t i m.
Sist nedskäras d e till hårdt sättes.
Grädden vispas till hårdt skum med t ä t t slutet lock omkr. IV2 tim. om så Önskas, och bären få koka tills försiktigt i fruktpurén.
Då grönsakerna äro färdiga läggas de de falla sönder.
Mondaminmjölet ut- skum slagna ägghvitorna och färsen och nedröres afsmakas noga.
Den fylles i en väl Massan upplägges högt på en geléskål i soppskålen och spadet hälles öfver.
röres med det kalla vattnet och ned- skummas.
afsmakas med röres sakta i krämen, som därefter får smord och brödbeströdd form, som bor och serveras genast med mandelspån, Buljongen kryddorna och slås jämte köttet öfver koka vara försedd med lock.
Formen får maränger eller makroner.
rörning i 10 min.
Den upp- grönsakerna.
Soppan serveras genast.
hälles under ej fyllas mer än till t r e fjärdedelar.
i geléskål eller karott a t t kallna.
S i l l i n a t t r o c k (f. 6 pers.).
2 Färsen kokas i vattenbad ofvanpå spi- Krämen serveras med grädde eller god sen omkr. 1 tim.
Den serveras med stora, salta sillar, / tsk.
hvitpeppar, F i s k i m a j o n n ä s (f. 6 pers.) - Re- mjölk.
Om så Önskas kunna bären 2 små rödlökar, 3 msk.
smör (60 gr.) ster kraft- eller hummersås.
silas ifrån och endast saften användas.
af gös omkr. 4 hg.
1 ark hvitt papper.
M a j o n n ä s: 3 msk.
smör (60 gr.), Då tillsättes med fördel 1 tsk.
godt Beredning: Sillen vattenlägges 40 gr. hvetemjöl, 4 del.
fiskspad eller smör, som gör a t t krämen ej blir seg.
S t e k t a n d (f. 6 pers.).
2 änder, t t dygn innan den skall användas.
vatten, 2 — 3 äggulor, saften af Vi 4 msk.
smör (80 gr.) 2 tsk.
salt, 3 / e Skinnet afdrages och hufvud och stjärt citron, 2 tsk.
vinaigre, 2 msk.
fin K o t l e t t e r af k a l f f ä r s (f. 6 lit.
kokande buljong eller vatten.
bortskäras.
Den uppskäres i ryggen matolja, V2 tsk, salt, V+ tsk.
hvit- pers.).
7 hg.
benfritt kalfkött, 1 * / * S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
och benet jämte inälfvorna urtagas, peppar, V2 tsk.
socker (1 del.
tjock kkp.
gräddmjölk, 1 msk.
stötta skor- por, V2 msk.
salt, / s tsk.
hvitpeppar.
mjöl, köttjus, 2 tsk.
citronsaft, 1 tsk.
hvarefter den sköljes väl och inklappas grädde).
i en fiskhandduk.
Den beströs invän- T i l l p a n e r i n g: 2 ägg, kkp.
soja, 1 del.
tjock grädde.
Till garnering: 2 hårdkokta digt med peppar och den skalade samt ägg, grönsalad, rädisor.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Änderna, som böra i tunna skifvor skurna löken.
Den T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
smör (80 användas genast de äro skjutna, eme- hoplägges åter, så a t t den bibehåller B e r e d n i n g: Fisken skares i vackra dan de mycket fort öfvergå i förskäm- sin form.
Hvarje sill omviras väl med bitar.
Till majonnäsen sammanfräsas gr.), 1 k k p.
buljong eller vatten.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en ning, plockas, svedas, tagas ur, sköljas V2 ark papper, smordt med 1 msk.
smör.
smör och mjöl, det kalla vattnet till- mycket väl och torkas med en kött- Den stekes i resten af smöret Öfver sättes litet i sänder, under flitig rör- duk doppad i hett vatten, skares i tärningar, befrias från hinnor och se- handduk samt sättas upp.
De gnidas hastig eld, tills papperet ä r brunt.
ning och såsen får koka 20 min.
Massan med lefvern för a t t få en vacker, röd- Sillen serveras i papperet med stufvad npphälles i en bål.
och äggulorna iröras nor och drifves 3 gånger genom kött- kvarn.
Färsen arbetas därefter väl med brun färg.
Smöret brynes i en stek- potatis.
en i sänder, hvarefter såsen arbetas _ryta, änderna nedläggas och brynas med slef omkr. Vs t i m.
under d e t a t t gräddmjölken, de fint stötta skorporna och kryddorna.
Färsen formas till af- väl p å alla sidor, hvarefter de saltas.
citronsaften, vinaigren och matoljan Den kokande buljongen påspädes litet Mannagrynsflammeri (f. 6 tillsättas droppvis och växelvis.
Såsen långt runda, t u n n a kotletter, hvilka penslas med ägg och vändas i fint i sänder och fåglarna få steka omkring pers.).
1 msk.
socker, 3 msk.
sultan- afsmakas med salt, hvitpeppar och litet lVs tim. under det de ofta ösas öfver.
russin, 4 bittermandlar, 2 hela ägg.
socker.
Sist tillsättes, om så önskas, stötta skorpor.
En tackjärns panna upp- hettas långsamt, smöret brynes däri, De skäras; hopläggas åter och ser- den till hårdt skum slagna grädden.
eredning: Mannagrynen läggas Fiskbitarna veras mycket varma, garnerade med i B doppas i majonnäsen och kotletterna nedläggas och stekas vac- såssil och ötverspolas med kallt vat- grön salad och oliver.
pyramidformigt på e t t rundt kert bruna på båda sidor.
De uppläggas ten.
Mjölken kokas upp och grynen uppläggas serveringsfat.
Resten af såsen läg- på varmt serveringsfat, pannan urvispas Smör och mjöl sammanfräsas, den tillsättas under vispning tillika med ges i krans omkring och anrättningen med litet buljong eller kokande vatten, silade och skummade köttjusen till- sockret, de sköljda och förvällda rus- garneras med äggen, skurna i klyftor, och såsen hålles öfver.
De serveras sättes litet i sänder under flitig rör- sinen samt den skållade och rifna man- grönsalad och rädisor.
med grönsaker eller brynt potatis.
ning, och såsen får koka 10 min.
Den deln.
Massan får koka under ständig afsmakas med ci tron saft en, sojan och rörning å t botten till en tjock gröt grädden, hvarefter den får e t t uppkok (omkr. / tim.), hvarefter äggulorna B l å b ä r s k r ä m (f. 6 pers.).
1 lit.
tillsättas, en i sänder.
När gröten är färska blåbär, IV2 lit- vatten, 1 — IV2 och serveras.
1 1 i 1 2 1 1 i 2 ar!
1 p.
2 1 2 1 i FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 28 JULI — 3 AUG.
1907.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biff af svinfilet med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med tunnbröd.
Middag: grönsoppa; fiskfärs med hummersås; stekt and med salader och brynt p o t a t i s; hallon med gräddskum.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; sill i nattrock med p o t a t i s; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Bräckt skinka med spenat; smultron med mjölk.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; skinkomeiett; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Salt oxbringa med potatis- puré; saftsoppa med mannagryn sflam- meri.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pytt i panna; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Hotch-potch-soppa; kokt gös med smör och ägg samt po- tatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; fisk (rester från onsdag) i majon- näs; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Köttbullar med bruna bönor; citron- kallskål med skorpor.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppstekta köttbullar (rester från tors- dag) med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe 4 l 1 2 FÖR en skicklig och intresserad hus- hållerska finnes plats ledig nästa höst på en större landtegendom i Väster- götland.
Svar under adress fru Tyra HOS väl situerad ungkarl finnes plats Jönsson, Stora Bjurum.
f6r bildad husföreståndarinna, af god fam., ålder 28 — 35 år, med godt utse- LSrarlnneplats ende, eodt och gladt lynne samt mu- vid Kopparbergs privata samskola med sikalisk, favar med fotografi till » Hus- undervisningsskyldighet i förberedande föreståndarinna 1907 » under adress S. skolans ämnen och f. m. i naturkun- Giv lii Annonsbyrå, Stockholm.
nighet i samskolans 4 — 6 klasser är ledig a t t söka före 1 aug.
i år hos undertecknad, som närmare upplyser, H. Löfquist, Kopparberg.
LEDIGA PLATSER TILL hösten önskas en enkel och an- språkslös lärarinna för en 12-årig flicka.
Undervisning i vanliga skolämnen, en- gelska och pianospelning.
Dessutom bör den sökande vara villig vid behof del- taga i husliga göromål.
Betyger, foto- grafi och löneanspråk torde sändas till fru Emma Valentin, Kärrgrufvan.
MUSIKALISK lärarinna önskas från 1 okt.
i officersfamilj på landet (Ströms- holm) för 2 flickor i åldern 10 och 11 år.
Villig dela rum med sina 2 elever samt på ledig t i d något hjälpa husmodern med tillsynen af trenne min- En flicka af god familj van vid bokföring och dre flickor.
Svar med löneanspråk och fotografi under adress fru von Plå- korrespondens får i början af sept.
plats på kontor i municipalsamhälle vid väst- ten, Halängen, Dalskog.
kusten.
Den sökande skulle äfven hjälpa LÄRARINNA erhåller god plats hos till i hushållet, då kontors gör omålen ingeniorsfamilj vid bruk i Dalarne för tidvis äro minskade.
Betyg jämte löne- 2 flickor om 10 och 12 år.
I samma vid länslasarettet i Skellefteå k u n - anspr.
och foi&gt;o.
torde insändas snarast familj blir plats ledig till nösten för- göres härmed ledig a t t tillträda möjligt under adr.
» Granit », Hunnebo- kunnig hushållsfröken.
Vidare Norra strand.
Inack: Byrån, Malm skillnadsgatan 27, den 24 okt.
detta å r K o m p e t e n t e UNDERVISNINGSVAN lärarinna- åstun- Stockholm.
sökande behagade före d e n 15 in- das till hösten a t t undervisa 2:ne barn UTEXAMINERAD småskolelärarinna m. s t u n d a n d e a n g.
till lasarettsdirek- (10 resp. 11 år) för inträde i elemen- vana a t t undervisa minderåriga barn tionen härstädes insända sina a n - tarläroverk.
Svar med kompetensbetyg, erhåller instundande höst plats som fotografi samt uppgift på lärarinna för två barn i ålder af 8, sökningar j ä m t e p r ä s t b e t y g o c h läkarebetyg, löneanspråk torde snarast sändas till 9 år.
Betyg sändas till baron Barne- betygsafskrifter s a m t uppgifva re- d:r W. Lilliedahl, Byske, som meddelar ko v^Kastberga^ ferenser.
L ö n e n ä r 40J k r.
p r å r närmare upplysningar.
TILL hösten finnes för en barnkär, j ä m t e kost, möbleradt r u m s a m t SKICKLIG lärarinna, frisk, bildad och men anspråkslös, ej allt för ung t v ä t t och lyse.
N ä r m a r e upplys- musikalisk, sökes till herrskap på lan- bättre för a t t underv.
2 flickor.
9 och flicka plats ledig i förvaltarfamilj på n i n g a r om med platsen förenade det 7 år.
TJpplysn.
om pret.
och foto.
landet.
Kunnighet i enklare matlagning åligganden erhållas af lasaretts- torde sändas till » D. », Skottorp st. samt biträde med tillsyn af minderåriga barn önskvärdt.
Svar till » Familjemed- P- r. sysslomannen.
lem », a d r.
Dannemora.
Skellefteå d e n 3 J u l i 1907.
FÖR en elev som vill lära matlagning Husligt uppfostrad, 24 — 33 års finnes plats nu genast i större hem i bättre flicka, L asarettsdirektionen.
Östergötland.
Ingen afgift.
Svar till med sätt och yttre, erhåller bekväm, » F. » under adr.
S. Gumaelii Annonsbyrå, själfständig plats a t t sköta bättre ung- Stockholm.
karlshem.
Ref. och foto.
till » Hösten », Halmstad p.
r. Husmoders- befattningen Vid Skolhemmet i Vänersborg för blinda Vid behöfvas lärarinnor.
Se fullständig annons i n:o 28 af denna tidning.
hälst godtemplare får plats hos Kafé- föreningen Mimer, Hudiksvall.
Kompe- tens a t t sköta kaférörelsen hvilken om- fattar jämväl middagar och supéer för enskilda sällskap samt i vissa fall bi- träde med servering erfordras.
Ålder högst 35 år.
Tillträde 1 sept.
Betyg, fotografi, uppgift å föregående anställ- ning samt löneanspråk torde insändas till Bror Abelli, adress Hudiksvall.
blir hushållerskeplatsen ledig den 24 näst instundande okt.
Löneförmåner ut- göras af 450 kr.
kontant lön pr å r samt bostad, värme, ljus och kost.
Ansökningar, åtföljda af intyg om ålder samt betyg och vitsord må in- sändas till bysslomanskontoret.
Jönköping den 20 juni 1907.
Sysslomannen.
För kvinnlig korrespondent kunnig i engelska och tyska finnes plats ledig.
Stens Bruks Aktiebolag, Fin- spong.
Själfständig hushållerska.
En duglig, enkel och redbar flicka, önskas för e t t ungkarlshushåll på lan- d e t för 4 personer.
Den sökande bör vara kunnig i enkel matlagning samt bakning och med intresse omfatta sin verkningskrets.
Stället är beläget i när- heten af öxnereds järnvägsstation.
Svar emotses under adr.
» I.
C », Elfsborgs Läns Annonsblad.
Vänersborg.
ANSPRÅKSLÖS lärarinna kunnig a t t undervisa i vanliga skolämnen och mu- PÅLITLIG barnfröken, något hemma- sik önskas till hösten för två min- stadd i sömnad, erhåller plats hos fri- dre barn.
Svar med löneanspråk och.
herrinnan Hermelin adress Marieberg, fotografi till » Disponent », Iduns exp.
Bettna.
BAKNKÄR flicka af god fam. och med vanlig skolbildning erhåller plats i tjänstemannafamilj i större landsorts- stad.
Sökande bör vara villig a t t hjälpa husmodem med lättare sysslor i hemmet samt dessutom a t t biträda med skrif- göromål.
Svar med uppgift å lönean- språk och hälst åtföljdt af foto., som återsändes, torde ställas till » S.
E. K. », Jönköping p.
r.
GUVERNANT, examinerad, sökes till sept.
af familj i vacker t r a k t af Skåne, a t t undervisa en gosse och en flicka i ålder 12 — 9 år i vanliga skolämnen, språk och musik.
Tre vintermånader tillbringas i storstad.
Bästa rekommen- dationer fordras.
Svar med uppgifvande af ålder, löneanspråk, rekommendationer och om möjligt fotografi emotses sna- rast under adr.
fabrikör Köhler, Bör- ringe.
UTLÄNDSK, musikalisk dam, 23 ä 30 år, erhåller plats till sept.
a t t förestå bättre ungkarlshem.
, Svar med foto.
och löneanspr.
till » Flowers », Göteborg P- r.
Mos k ö o mansfamilj i stad önskas bättre, anspråkslös, äldre flicka, fullt kunnig i matl., sömnad, samt alla inom e t t hushåll förefallande göromål, med håg för ordn.
o. properhet och som är villig a t t samarbeta med husmodern.
Kommer a t t anses som medlem af familjen.
Husjungfru finns.
Svar med löneanspråk, foto.
och betyg under a d r.
» Samarbete », Kalmar p.
r.
EN ordentlig och allvarsam flicka, med goda rek., van a t t kunna trifvas på landet och med ej för stora pret.
erhåller i höst en lätt och b r a plats a t t sköta e t t enkelt hushåll åt_ ensam ungherre.
Svar till handelsföreståndaren Emil Karlsson, Mosstena pr Bogsta.
Barnkär, bättre flicka, BÄTTRE flicka erhåller plats a t t jämte husmodern sköta 3 pers. hush.
Hjälp till grofgöromål.
Svar till » Familjemed- lem 28 », Göteborg p.
r.
LÄRARINNA, utexaminerad och kompe- tent a t t undervisa i de ämnen, som erfordras i högre flickskola, önskas för privatundervisning vid höstterminens början, i Alingsås, under förutsättning a t t 4 å 5 flickor omkring 13 års el- der, d ä r boende, kunde bilda en skol- klass.
Reflekterande torde benäget sända svar snarast till » Föräldrar », Nor- diska Annonsbyrån, Göteborg.
BILDAD hushållsfröken, fullt kunnig i matlagning, bakning och andra hus- liga göromål samt om möjligt äfven vär- nad, erhåller god plats i familj å 6 personer i Norrland 1 timmes järnvägs- resa frän Hernösand.
Underköksa samt husa finnes.
Svar med uppgift om löneanspråk, rek.
och foto.
sändes till » Hushållsfröken » under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
Barnfröken, anspråkslös och vänlig, sökes fr. 1 nov.
för tvänne bara om.
2 och 4 år.
Bör vara kunnig i sömnad och villig a t t bi- träda med andra i hemmet förekom- mande göromål.
Ref., foto.
och lönean- språk sändas till » W. », Villa Bo, Väster- vik.
EN anspråkslös bildad flicka erh.
plats i familj på landet d.
15 aug.
Skall vara frun till sällskap och hjälp särskildt med mindre barn.
Svar till » E.
S. » un- der adr.
S. Gumcelii Annonsbyrå, Stock- holm.
Ledig siÉlöWeins !.
kunnig i sömnad erhåller plats i fam. Till den af Elfsborgs läns landsting i sept.
Svar till » Familjemedlem », Gö- aflönade sjukskötersketjänsten med sta- teborg ' p.
r. tion för sköterskan å Lilla Edet utgår ansökningstiden den 15 inst.
aug.
Så- Ung, bildad flicka som kompetensvillkor fordras a t t an- erhåller förmånlig plats som sällskap tingen med vitsord om godkända kun- och hjälp å fin egendom på landet skaper hafva genomgått vid sjukvårds- mot fritt vivre och 350 kr.
lön.
An- anstalt särskildt inrättad och af kungl.
sökningar skola åtföljas af den sö- maj: t godkänd sjuksköterskeskola eller kandes fotografi och insändas före d. ock a t t under minst 6 månader erhållit 4 aug.
under adr.
» Familjemedlem 1907 », teoretisk-praktisk undervisning och där- utöfver minst 6 månader med godt vits- Borås p.
r. ord tjänstgjort såsom sjuksköterska vid SOM värdinna hos aktningsvärd änke- kliniskt sjukhus eller sådant sjukhus, man med 7-årig son erhåller en bil- som afses i mom *.
1 af nådiga lasaretts- dad, bättre flicka plats från 1: sta stadgan d.
18 okt.
1901.
Löneförmåner: nästk.
okt.
Den sökande bör vara barn- 600 kronors årlig lön samt 50 öre per kär, musikalisk samt ä g a .förmåga a t t dag vid vård af icke epidemiska sjuk- göra ett hem verkligt trefligt.
Reflek- domar.
Ansökningar insändas till Ord- tanter härå behagade genast insända föranden i Lilla Edets Sköterskenämnd, svar märkt » Musikalisk » till Iduns exp.
adress Lilla Edet, hvilken ock p å an- jämte foto.
som ofördröjligen återsän- modan lämnar närmare upplysningar.
des.
