# ID: svediakorp-per173
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,335
# sentences: 516
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN ORGAN FOR ' FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, FORENINGEN FOR VALGORENHETENS ORDNANDE O C H FORENINGEN H A N D A R B E T E T S VANNER REDAli ' Y ' Olb: LO TTEN DAHLGREN Den svenska kvinnan och clen politiska rostrStten.
MARK STERK: Fr~~ntiininer.
L. D-N: ~I&lt;onsten i hemmet.&gt; ANITA: SolvSrnle.
Poem.
Litteratnr: I&lt;.
J:: I dodvattnet af Rafael.
- L.
D.: T v i hustrur af Anna.
.
Wahlenberg.
- I&lt;.
J.: I den gainla godn iiden af Ian Maclaren.
E-LF: Gronn n~obler.
FGreningsmecldelanden.
LI7~2s+s7+++++ * ~1&amp; * s+h+~,+L,ir,7~ Starsta lager af Duatyger, G Lakans- o c h ~rng&amp;ttslarfter, Handdukar, Hollands, Madapolam, 1 G n hvilka forfardigas ii egen Sptelier och levereras fullt fssdiga?
miirkta 9 Pique, B r o d e r i e r &amp; S p e t s a r.
Specialite: Damatsty~slar, och tvattade.
Egen ~ v l t t; och ~ t r ~ k i n r i i t t n jcrnte i n ~ ~ngmangel.
X Me LUNDBERG, Btureplan.
C!
I Smedman den aldres HANDELS-SKOLA Froms Velocipeder iiro af allla.
* son1 begagnn &amp; in, erkan-ln?
' i; i: - sin storu hdlha$het ock sin 18tta gang.
Den enda Gnldmedalj, son1 r i l Stcr.i; ho~lil3-nt~tB~lni11~~~11 nttlttladeg sfor UtmarkPa VeOocipedera, t i l l ~ i e l a ~ i r c?
s c a.
; - i ~ i~ia4hvs.
OBS.!
Rikt urval af tilibehiir.
Alla slags veloeigeder repareras.
PER FROM, Btoclrhol~l.
JIAi: ~ T - S: l l n i l r l ~ g n t ~ 21;.
11 -- - N y a Etush %llsskolan (t6r bildnde flickor:.
G: nnttact 1SS1.
Fiirestbnciasinns: Friiken LI.
C ' ronius.
Nya ~ u s ~ ~ l l s s ~ o l M a a n t s s alar Vestra Tradghrdsgatan 19.
OBS.
!
Siirskild matsnl f i i ~ fmntilunler.
Utfor hvad till tapetseraryrket horer.
.
I?
or kapitalist er, sarskildt fmntimmer, har det lange varit ett onskningsmhl att k u n h ofverlamna vbrden af sina vardepapper och skotseln a£ sina affarer bt ' .n&amp;gon person eller institution, som med absolut sakerhet ' forenade punktlighet och noggrannliet i utfbrandet af det anfortrodda uppdraget afvensom prisbilligliet.
E n skdan institution 2ir S toclrholms '.
Enskilda Banks Notariatafdelning (L i Z Z o c N y g at a@ 2 Y, iw,peditionstid 10-41, ' som under garanti af ~tockholms Enskilds Bank Btager sig v&amp;rd och forvaltning af enskilda personers och kassors vardepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatafdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen, vid forfallotiderna knpon- ger och tillhandahkller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen ntlottningar af obligationer och underrattar depo- nenten.
i god .. tid, ifall en denne.
tillhorig obligation .blifvit ntlottad, sarnt lamnar: forslag till ny plaqering af det: ledigblifna kapitalet.
Exenlpel 2.
Om inteckninjpr deponeras hos Notariatafdelningen, nnderrattar Notariatafdelningen galdenaren dgrom a t t rantorna b in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne.
blifva i vederborlig tid fornyade.
.Om en 11 ' 0s afdel- ningen ' deponerad inteckning genom underlhten fornyelse skulle forfalla, ersatter Stockholms Enskilda Bank darigenom nppkommen skada.
I?
iirvaringsafgift: 50 ore for hr pr 1,000 kronor af deposi- tionens tv&amp; kronor.
.
.
I.
varde, do.ck,.
ej.
under, -.
:,, -. \.
\.
- ', ' I.
.
.
-.
\. \. \. \. \. \ .- \. \.
.
. \.
.
. \. \. \.
.
. \. \.
.
. \.
.
.-.
* ~ - '. * \.
- r ~ ~ ~ ~ &amp; &amp; &amp; ~ ~ ~ ~ ~ &amp; ~ ~ ~ ~ &amp; &amp; ~ ~ &amp; &amp; ~ * ~ &amp; C ~ &amp; .tgm y * i.&amp; Ili ' asi it # erhgllas fotografier hos.
mig.
g W l i tlb 4h tlb.
a fi - &lt;o fi$ 8 st. vanliga visitkort.
endast 2 .kr., G st. lra,binettskort 11) $ 3 kr; 50 6re, - 1 2 st: 5 Xi .. 25 aie.
' 8 ' st.
sklkw &amp; dost 1 kr.
CV $11 Levereras efter hvilket som helst insilndt portriitt,, {I?
Nina f otografier blekna aldrh~.
(1) iti!
$!
$ Q ga-!
$ a \ !I $1) i~i TillfredsstBllmde likhet med det insiinda po&amp;&amp;ttet W ranteras.
.
Q w.
Q Fotografiern ' a Btertagas, bm ' de icke &amp; o tili lags.
41) Cb,.
Annonser f " dp D A Q N Y.,. '
' upptagas a.f.
frbken Imgeborg Bem * geta * iian, 31 ~ s t e r m a l m s ~ a t a 31. n
Aug.
Magnusson STOCKHOLM.
(Etablerad 1860.)
Storsta lager i Norden KulGrta och Svarta Hlildniugstyger Bornullsvaror, Kapptyger oeh Schalar.
for B egen fabrik eonfeetionerade artiklar, in- rattad efter utlandskt monster, wbjuder ett storartadt nryal af fardiggjorda Promenad- och SkiZlska; ~skZuda2i~~ga~~ - BZuslif oeh EjjoZar7 Res-, Rid-, Beldciped- o. &amp; ~mzastikdv&amp;k- ter, Jforgonrockar och Uk&amp;dkjoZaga m. rn.
Proker ~ @ i begaran 2e \ et~n$: r, \ m.~e \ ~~~~, kostnadsfritt.
Rik8-re18~on626 ~ e ~ e 6i f ~
Den svenska kvinnan och den politiska rostratten.
.
Vid Frecbika-Bremer-ForBundets styrelses samnlankomst den 5 sistlidne juni foredrogs en af Forbmdets komitk for lagfrigor gjord framstallning, att Forbundet mMte upptaga frigan om politisk rost- ratt for kvinnorna och i sfidant afseende verka for att afven kvinna erholle rostratt vid val till riksdagens Andra kammare, diirest hon i ofrigt nppfyller de for dylik rostratt stadgade villkor.
Pli grund af denna framstallning beslot styrelsen efter itskillig diskussion, att Forbundet sknlle upptaga frigan om lzvinnans politiska rostriitt till behandling.
Den viktiga roll frigan om utvidgad politisk rostriitt spelat vid den sista riksdagen ha.r ocksi icke knnnat undgii att rikta den om sina medborgarplikter och sin medborgarriitt medvetna svenska Icvinnans uppmiirlcsamhet skarpare Bn niigonsin p&amp; sporsmiilet: hvil- ken plats intaga vi kvinnor till virt lands politiska representation?
Frbgan synes latt besvarad: den svenska kvinnan ager ej politisk rostratt, Br siledes ntesluten f r h allt inflytande p i den lagstiftande f orsamlingens beslut.
*) D armed p u d t.
I v k a dagar, hvilka kunna betecknas, om icke som reformer- nas, itminstone sisom ieformfarslagens dagar, ffir mah emellertid ej slB sig till ro infor nbgot oomkullrunlceligt status quo.
Idker, hvilkas genomforande man for 20 i r sedan betraktade som en loj- lighet, ja en galenskap, iiro nu s i lingt i f r h att vara det, att man ser dem alltmer rycka sig inpi lifvet som en ej alltfor aflagsen moj- lighet.
SB tamken om den politiska rostrattens utstrackande iifven till landets kvinnor.
Det giiller Btrnkstone - sH l h g t kan man ~7al mse saken ava.ncerad - att stiilla sig p i endera sidan, att oppet forklara sig ftir eller emot.
%) Fijrbises bor dock ej att kommunalt riistberattigad livinna tiger bl.
a. deltaga i val till stadsfulliniilrtige och landstingsmh och shledes medelbart Iran utofva inflytande p % vden till Forsta kammaren.
Det iir frdn den synpulllrten Frehika-Bremer-Fiir1111ndets sty- relse utgbtt, dc5 den gb lagkonzit6ns initiativ beslutit.
upptaga denmi sak till behandling.
jifven om rid den diskossion, som foregick detta styrelsens beslut, olika Bsikter i detaljerna gjorde sig giillandc, i ett var man ense, att det af lagkomith uppstiillda spijrsmirilet rur af en alltfor aktnell och genomgripande hetydelse fiir att ntan ridare k w n a undnnskjutas.
Framfor allt maste man ha Mart fijr sig hvar landet ligger, det iir ocksd detta Ffirbundets styrelse I-id fnttandet af sitt viktiga beslut till fidlo insett.
.
Det iir natur1igt1-is ofverflodigt att hiir phninna om at.t tanken pb en politisk rostrattsreform till forman for krinnorna iifren i dirt land icke ar en helt och hBllet ny forereelse.
, b 1SS4 riiekte F.. '
l ' Borg i Andra kammnren motion om s i t d ralriitt som rall,arlwt till Andra kammaren for kvinnor, en motion, som afslogs af Fiirsta lcam- maren utan votering men af Andra kammaren med den fiirmderligt ringa rostskillnaden af 53 mot 44.
Sedan den tiden har ~isserligen f r h kvinnornas sida ett och annat forsijk gjorts att upptaga saken, men utan ntt leda till nlgot d a r e resultat.
Xen at.t sjiilfrn tanken andock fortlefvat och vusit till i det allmiima meiiretandet, d8; rpA tyda mlnga tecken.
Ett af dessa ar att under rostrkitsclc- batten vid Arets riksdag mer an ett yttrande gaf vid handen, att kvinnan numera ej helt och hlllet kan liimnas nr rskningen viri behandlingen af den for hela vlrt folk sA 1-iktiga rbstriittsfrrigan.
Som bekant hade, foregdngna af den stora rost.rattspetitionen, till brets riksdag inliimnats ltskilliga motioner rorande utridgad rostratt till Andra kammaren.
Dessa motioner gingo ut p t dels att politisk rostratt skulle tilldelas en hvar, som enligt nu giillandc he- stammelse iigde kommunal rostriitt, dels en politisk rostriittsreform, byggd i storre eller mindre utstrackning pB gnwdsatsen om allmiin, lika och direkt rostratt.
I dessn olika motioner finner man uttryck- ligen betohadt, att det hiir iir frdga om mtberdttigade wiin.
K~-irl- nans uteslutande 5r sdledes stalldt utom allt trifrel.
Xen, som mgdt, en blihk i r&amp;sdagsprotokollen risar, att hon ej r a r nteslnten ur en del herrar riksdagsmans tankeglng, iiken om hon oft-a fick tjiina endast som argument for att framhllla ohillbarheten jnst i motio- niirernas forslng.
.
Redan konstitzitionszdskottet i sitt utlltande ijfrer nlotionerna lagger fram slsom sitt forsta argnment f3r deras afstyrkande, att,
ett battre tillgodoseende af personlighetsprincipen .med nodvandighet fiirde med sig inrymmandet af politisk rostriitt .iifven Bt lrvinnan.
.. I fi5rsta kammaren framtrader samma tankegQng i. Qtskilliga yttranden af generaldirelztor Wieselgren.
I det ban for sin del rik- tar ett skarpt klander mot rostriittspetitionen, betecknar han ' ansprQ- lret i denna petition pQ politisk rostratt, som en allmiint niansklig riittighet, som borde tillhora hvarje samhallsmedlein, hvarje - person- lighet inom samhallet~, endast som ett tomt tal.
Han ' motiverar denna sin uppfattning p&amp; f oljlinde s8tt:)) Hade motionen %, menade tal., ariktats pQ nQgon personlighetens ratt, sknlle icke halfva antalet eller litet mer af personligheten inom samhiillet vara alldeles totalt liinlnadt darhan.
Det talades .icke om, det begiirdes iclze, det fram- 11011s icke att kuinmn.
skulle hafva ndgon rostratt.
Och dock; hon ' ~ r viil samh~llsmedlein sQ viil som mannen, hon skall val hafva samma m&amp;nslzliga riittigheter son1 han!
Detta forbiseende.visar jn alldeles otvetydigt, .att hela den grqnd, f r h hvilken petitioniirerna ntgingo, var icke den ratta grunden, den var ett svepskal, ett be.
drageri.
Om det hade varit rattvisan man talat for, .om det hade verit personlighetens riitt.
man velat forfakta, dQ skulle mall viil icke.
hafva glomt deksa kvinnor, som t. ex., kunna vara akademiska Iiirare inonl den riittsvetenslcapliga fakulteten, som tagit doktorsgrad.
inom den filosofiska faknlteten, som verka sfisom I&amp;lzare och skrift- stiillare, som skota undervisningen i bdde hogre och lsgre stadier inom samhiillets bildningsanstalter, dessa kvinnor, som agnat sig tit Boprnansyrket eller andra naringar, som &amp; ga och forvalta till och nied.
stora possessioner, ja, som pB alla hall inom samhallet visa oss, att de aro handlingskraftiga personligheter sQ va1 som miinnen och som, om man blott gifver den1 utrymme, miikta utveckla sig i lika hog grad som miinnen.
Nej, nlla dessa liimnar man utom rakningen.))
Foljer.
man den 1Ggvariga r&amp;triittsdebatten i Andra knmma- ren, finner man att ' lektor W-ddesstr8rn ntgQtt f r h ungefiir sanma tankeghg, dQ han iidblandat kvinnan i sine argument.
Deme talare, hvilken visserligen syntes vara med gQ en utstrackning af den politiska rostratten, men icke en sgdan byggd pB det lcomrnunala strecket, erinrade sQledes vid sin polemik mot det senare forslaget om den stora kategori af medborgare, zsom aro kornmunalt rost- bei&amp;ttigade och som afven st&amp; Gfver det politiska f6rmogenhets- strecket, men som &amp; dock sakna politisk rostriitt)).
)) Nu f r Q g a s ~, fortsiitter herr Waldenstrom,)) hvarfor skola de som hafva kommu- .rial rostratt berofvas.
politisk rostriitt?
Man har nu hiir i kame ', '. '
maren ganska allvarligt framhiillit, att det icke fordras storre po- litisk mognad for att deltaga i de politiska valen an i de kom- munala, utan snarare tvartom.
Men dii borde riil de kvinnor, som nu ha kommunal rostratt, ooksl f l politisk rostratt, nar de uppfylla alla ofriga bestammelser utom den, att man mlste vara karb.
Mot en hartill framstiilld anmarkning, att herr Waldenstrom skulle ha Idandrat forslaget diirfor, att enligt detsamma kommunalt rostberit- tigade kvinnor ej skulle fA politisk rostratt, opponerade sig seder- mera herr Waldenstrom.
Han hade icke klandrat forslaget for detta utan endast anfort vissa o&amp;standigheter, sorn tal.
ans4g borde tagas i betraktande vid en blifvande rostrattsreform, och det iir i detta sammanhang som den rostriitt omniimndes, sorn nu i kommunalt hgnseende tillkommer kvinnor, hvilka dock aro forvlgrade politisk rostratt.
Intet a.f de anforda yttrandena giber dock med risshet vid handen hvilken stiindpunkt talarna personligen intaga till friigan om kvinnans politiska rostratt.
Daremot fattades icke skarpt accen- tuerade meningsyttringar i detta afseende, utglngna frln det hH11, dar den allmBnna rostratten hade sina ifrigaste forsvarare.
Ned konstitutionsutskottets forutnamnda hufvudargument sorn utgbngs- punkt.
gaf herr Branting ett uttryck i t den uppfattning, som torde delas af ett ej ringa parti inom riksdagen.
Ran yttrade niimligen bland annat: jag vill erinra om att det dock funnits en tid, dH Bfven inom Andra kammaren med allvar och talang debatterats frigan, huruvida icke politisk rostratt borde tillkomma afven de sjalfforso rjande kvin- nor, sorn enligt nuvarande bestammelser skulle komma ofrer strecket i ofrigt.
J a g kan for min del icke heller finna det absurda eller orimliga i om rostriittskrafvet skulle framtrada sH, att det i sina kon- sekvenser ocksii komme att fora de kvinnor, sorn h a k a en sjalf- standig arbetande stallning - och deras antal vaxer for hvarje dag, d ~ r f o r borgar hela v l r sociala utveckling -, fram till rostriitt i sam- hallet.
Dithan komma vi ocksii, lika visst sorn r l r t samhiille Cr stadt i utveckling och sorn ingen kan undandraga sig dennas kon-, iir att sekvenser.~ - - - ~ H v a d som daremot mAste k r ~ f r a s det bland de klasser, sorn skola rycka upp till lika berattigande med an&amp;a, skall hafva gifvit sig tillkanna nHgon allmiinnare iinskan och strafvan att komma i iitnjutande af dessa rattigheter.
Bled hansyn hartill medgifver jag garna, att kvinnornas rostrattsfrliga stdr l h g t tillbaka eller rattare ligger liingt fram i framtiden, ty helt visst hur
339 Bnnu icke bland dem i niigon .storre utstriickning forsports niigot.
.
siidant kraf.))
SB liingt r&amp;triittsdebatt&amp; hvars resultat, son1 ' bekant, blef samtliga ref ormf orslagens .forliastande.
I * .F Att denna debatt innehtiller mycket for oss kvinnor viickande och mana.nde, dari torde dock hvar och en ge oss riitt.
Frimfor allt mast0 vi kiinna oss traffade af den indirekta forebriielsen, att bland Sveriges kvinnor ' %nnu ej forsports nBgon storre eller allmann~re Onskan att ern&amp; de Bsyftade nledborgarriittigheterna.
Hittills har, det mBste erkiinnas, det stora flertalet kvinnor i vBrt land forhtillit sig tamligen indifferenta till frhgan om politisk likstiillighet med mannen.
Men n&amp;r man tar i betraktande den politislra indifferentism, som i allmiinhet vidliider v k t samhiille, f t man kanske ej forviina sig ofver den ringa vakenhet som i detta afseende forsports f r h lrvinnornas sida.
Det finnes dock ibland oss ett ej ringa antal medborgarinnor, som hafva ogon och oron oppna for de samhiilleliga kraf, som forr eller senare skola stiillas Bfven pii den kvinliga delen af viirt folk, ehurn de af omstiindighetern ' a hittills funnit sig tvungna att iakttaga .en forctriidesvis afvaktande hsllning.
Dessa hylla i princip den af kvinnosalcens forniimsta mBlsman i Amerika och England med s&amp; mycken energi och ofverliigsenhet forsvarade grandsatsen, att ern&amp;- endet af politisk rostriitt for kvinnorna utgor den viktigaste forut- s&amp;tt,ningen for kvinnofriigans losning.
Men bor ej tiden nu vara inne att borja afskaka den likgiltig- hetens eller tveksamhetens borda, soln hittills tryclrt Sveriges kvin- nor, for ' att oppet se frBgan i ansiktet: ~Hvilken stallning bora vi intaga med afseende p t den politiska rostriittens utstriickande till landets kvinnor 3 D Vi vilja hoppas, att Fredrika-Bremer-Forbuudets styrelses beslut att upptaga rostrattssalren till behandling skall fora denna viktiga friiga framBt samt att vi for den mB pkakna intresse och medverkan i vidstriiclrta kretsar bland vitrt lands kvinnor. '
Fruntimmer.
(Ur en upphittad dagbok.)
8 Sept.
J a g motte heme ovantadt pii gatan i ggr, &gt;den andras.
Hon 5ir vacker, jag kan inte iorneka det - jag fornekar det inte.
Men, stackars barn, anar hon db inte hur rodt missklar henne?
Jag skulle velat saga henne det.
Nu ser hon ut som en affisch, som st&amp; och skriker i ett gathiirn, och hon skulle ju egentligen kunna vara en gladje for ogat, om hon valde mjuka, djupa farger, som stamde med hennes hy och med h e ~ e s ohiirliga, kastanje- bruna Mr.
J a g tyoker inte heller att hon g4r vackert, men det ar onek- ligen ~niigot vissts med heme i alla fall.
Hon intresserar mig - men jag skulle ej vilja att hon markte det.
15 Sept.
J a g ' moter henne, lustigt nog, numera hvarenda, dag.
Hon ggr alltid ut vid samma tid, och sedan jag upptackt det, har jag ej kunnat l i t a bli att laga sii att jag alltid moter henne.
Ifall jag en dag giir miste om henne, kanner jag rnig besviken.
J a g kan inte 14ta bli att oupphorligt tanka p I henne nu for tiden - det &amp; r nastan lojligt.
Och jag soker s t h d i g t efter tillfalle att fB gora hennes bekantskap.
Hvarfor detta?
Historien ar ju ingenting: katt tyckte om mig och sS en dag tyckte han (troligen litet mera) om heme - hon har nog ocksi hbllit mer i d honom an jag gjorde.
Xu tycker han emellertid om en tredje och vi skulle viil,, den a n d r a ~ och jag, kunna sli.
oss tillsammans och skrattls godt At honom, om vi ens bry oss om det.
Nen sB blir det naturligtvis inte ills, om vi traffas.
Traffade jag henne, skulle jag l&amp;sa vara likgiltig eller skulle jag kansk ' e vara vanlig - men i grund och botten erfar jag gentemot henne en oklar kansla af rivalitet.
Rivaler!
Om hrad?
J a g frlgar mig, men f&amp;r intet svar. '
J a g vet blott, att om jag jiimfor heme med mig sjdf (som jag ofta gor) och db rattvisligen upptacker nfigot foretrade hos henne, blir jag oresonligt svartsjuk.
17 Sept.
J a g motte heme i dag hos min sbngliirarinna.
Hon har nu borjat gB diir och pb samma dagar som jag.
TTi rodnade bagge nar vi fingo se hvarandra.
J a g tappade mitt paraply och hon tog upp det och srniilog.
S i vackert smlleende hon hade!
Och jag minns nu hur Aan brukade saga It mig att jag ej riktigt kunde smile.
Hvad han miste tyckt om hennes smaeende!
d - jag hatar det nestan.
a Jag skulle emellertid onska att.
bli god ' van med henne ..
Det skulle intressera mig att ha hennes.
fortroende, jag skulle vilja lranna hsla historien, dag for dag, stund for stund.
J a g hade ej.
det minsta t h k t pa den eller p l honom a % lange - och.
nu,.
nar jsg dagligen ser henne, vaxer det fram en kansla af saknad * inom wig - 25 Old.
Det har gBtt mer an en mlnad, jag kanner heme nu, vi ha varit ute och g&amp;tt tillsnmmans flera gthger, vi aro du - precis soln j.ag visste att det skulle bli.
J a g soker hvarje tillfalle att vara vanlig ' mot heme, jag fors ' oker r l k a heme sl ofta.
som mojligt, jag kan inte l l t a bli henne.
Hon tjusar mig darfor att jag sB val forstkr hur hon mdst tjusa Itonom -- .hon Br.
sb mjuk, hennes rost ar s l stilla, just motsatsen till min.
Nar han ledsnade pb att vara kar i mig, m&amp;ste han foriilska sig i henne!
A, det forodmjukar mig.
Och dB, niir $et skedde, gjorde det mig- alls ingenting - jag brydde inig s % litet om honom och, jag kande ej henne, visste ej hvem hon var, hurudan hon var, - b; lott att hon vas en ung kvinna, en nlgon annan kvinna an jag ..
Nu se!
mina ogon och hora mina oron och jag kan miita vardet f6r honom.
af hvarje hennes tonfall, hvar skiftning i hennes personlighet.
J a g ar svart- sjuk, ja, ja!
Jag lider, jag har ingen frid i min sjB1, hon plbgar mig, men nar jag ej iir tillsammans med helme, ar det icke battre.
D&amp; tanker.
jag oupphorligt p % heme och fastan jag ideligen.
s&amp;g,er rnig sjiilf.
(och tycker) a t t hon Bc.
ful, hon &amp; r tillgj.ord, hon klar sig illa (ha, den roda hatten!)
- sd masts jag and&amp; medge att hon ar fortjusande, fortjusande, fortjusande, lik ingen nnnan, vacker p&amp; ett dldeles sarskildt satt -.
till och med, ja kanske mest i den roda hatten!
I gBr s i g jag h a m namn i tidningen -- och jag tankte genast p l henne.
Manne hon ocks&amp; last det och hvad har hpn d&amp; tankt?
E a r hon tankt p % mig - tanker hon nagonsin p % mig?
Hvarfor vet jag ingenting?
- - 30 Okt.
Hon ar en ' s&amp;dan dar mjuk och slnidig varelse, soul aldrig riktigt sager: hvad hon tanker.
Jag vet ingonting om henne, hon viker standigt undan mig med sitt eviga vackra smfileende.
* Om n %gon sade mig.
nligot riktigt ondt om henne, skulle jag tro det.
J a g tror heme om hvad som helst, jag gor det faktiskt -.
men jag vet ingenting.
I gBr talade hon om for mig att hon skulle vilja komma in vid ' operan.
Hop l Ja, hon har vaoker.
r 6 s t - jag, vet att han tyckte om den, jag forstlr att.
han mistis .ha tyckt .. om den!
Men,
hnr skall jag knnna lida att se h e m e pB scenen - hon s t l r diir och sjunger, till exempel Julia - s i qacker hon blir i den hvita drakten!
- vacker,, vacker och appllderad.
Och jag sitter p l parkett och vill skrika hogt af hat och smarta - och kmske sitter han dar ocksl och minns niir han hell af henne!
.
.
Och hon s t l r pH scenen oc ' h smgler .. A, hvad jag hatar henne!
2 NOV.
Om hon doge?
Det kom for mig i dag, hon s l g s l klen och blek ut.
Ja, haad skulle db bli af?
Ingenting.
Hur koln jag aft tiinka pi % det?
20 Xov.
Hon kom till mig i eftermiddag.
Ron tog af sig hatt och kappa och satte sig ner sorn om hon amnat stanna lange.
Hur var det nu?
.
J a g minns knappt, jag kiinner sorn om jag pH nbgot vis gjort oratt, men hvad har jag for skyldighet mot henne?
Ingen.
Hur var det nu?
Hon s l g s l sorgsen ut och hennes rost var lagre iin vanligt och hon var ocksl tystare an vanligt.
Emellan&amp; s l g hon p i mig med en blick, sorn tycktes bedja - den dar bli.cken, sorn sedan forfoljer mig, dyker upp for mig niir som helst.
.
.
Nen hon sade ingenting och jag lltsade ingenting marka.
Ibland har det kommit for mig att hon mltte vara granslost olycklig - jag vet inte hvarfor.
Hon ar mycket ensam, hon har inga ranner - jag har markt hur min minsta vanlighet ror henne!
- men hon sager ingenting och jag frfigar aldrig.
Hvarfor s k d e hon ocksl vara olycklig med sina roda hattar, sorn d l a herrar gapa efter p l gatorna?
(Pu ' aturligtvis ar det emedan hon miirkt det, sorn hon bar dem!)
Hvad har hon att sarja ofver mer Bn till exempel jag sjalf?
J a g har intet medlidande med hennes inbillade sorger!
D5en i eftermiddag - jag borde kmske and; ha varit annor- lunda.
Hon shg s i EGrtviflad ut, medan hon talade om alla likgil- tiga ting.
Hvarfor kan hon ocksii inte saga rent ut?
J a g 1Htsade hdler ingenting marka och tiden gick under vanligt prat, tills hon skulle gA.
D l - i tamburen - just sorn hon star med handen p l dorrvredet, sager hon med ens, sB blygt sorn en liten skolflicka: Jag horde inte namnet, men 2Hor du nggonsin sf - - ?D jag visste ju.
att det var konoar hon frligade om.
T i ha aldrig talat om honom forut.
~ I b l a n d ~ sade, jag.
Det iir ju inte sannt, jag hijr ju aldrig af honom numera, men for intet pris skulle jag velat att 1t01z gjort det och inte jag.
aN8gon g l n g ~, sade jag siiledes.
.
.
O ' "
2 S b - hon bojde ner hufvudet, ' hon stod och fingrade pB dorrvredet.
Och sB:)) Hur - hur, m&amp;r han?
Hur har han det?))
Hon visste stiledes intet!
)) Han har det mycket bra)), ' sade jag lugnt.
DDU vet v&amp;l sjZilf.
...
?))
.
2 Javisstw.
Ron visste naturligtvis ingeliting, ingenting, hon led och viindades, hon alskar honom, hon ar olycklig - jag forstod alltsammans pii en gbng.
Men hvarfor kan hon inte saga mig det?
Hvarfor friigade hon ingenting?
Hvarfor ar hon hogmodig, den dar lilla kvinnan, den dar lilla ingenting?
Och nar hon ej sade nBgot mer, friigade jag likgiltigt:)) G&amp;r du med mig dii i morgon och koper min nya kappa?))
wJa2; svarade hon och sb gick hon.
J a g horde hur liing- samma hennes steg gingo ntfor trapporna.
, Och nu sitter jag har och bara tanker pA henne, tanker,.tanker.
Hvarfor sager hon ingen- ting?
Hvarfor kommer hon aldrig att saga niigot?
For rasten - skulle jag ens db kunna ge henne migot?
J a g tror knappt.
J a g forstBr ingenting.
Hvad Br jagz for en manniska?
A, vi fruntimmer!
Mark Stem.
" Konsten i hemmet ".
.
.
Det esisterar for ngrvarande i vbr ' hufrudstad ett kotteri af konstforst&amp;ndiga personer, som tagit sig den i hog grad be~6mvarda uppgiften fore att soka foradla den stora allmanhetens smak.
I sb vB1 ord soin bild sprida dessa sanna konstiilskare sina Ikor.
De vilja ha bort allt det tarfliga, fula, banala, godtkopsmiissiga, soln ty- varr inlcraktar en sii stor del af den moderna manniskans existens, och i st&amp;llet striifva de .att f &amp; allt i v&amp;r omgifning pAtryckt den skonhetsstampel, som, enligt hvad de mena, socialt hojer och mora- liskt foradlar ett samhalle.
Och det ar ej niigon forniiin exkhsivitet i deras satser.
Det ar ej for niigra f&amp; privilegierade de vilja oppna skonhetens tempel, nej v&amp;ra egna hem skola omskapas till sbdana, och de visa att saken iir mycket enkel.
Ett par val valda farger, niigra harmoniskt afpassade linier, en stilren sammansiittning, det ar hela hemligheten.
Det lzan ej rBda mer an eu mening om, att det iir en vacker och adel tanke denna om mkonhet for alla, och att de som arbeta for dess forverkligande kunna raknas bland manniskosliiktets viil- gorare.
Principen kan ingen jafva, och ur den synpunlrten sedt tor det ej heller vara nlgot att inviinda mot en liten nyss utgifven skrift:)) lKo~zsten ocA skolan och konstea i Aentmet&gt;&gt; af Carl G. Laurin,.
dar forf.
med entusiasrn och valtalighet forfaktar just denna princip.
Men teorier aro ett, sattet att f i dem genomforda i praktiken ett annat.
Sii framtrader i herr Laurins lilla bok som sB ofta konflik- ten mellan m&amp;l och medel, trots den odisputnbla grwdsanningen som .ligger pi % botten, tillrackligt skarpt for att locka iifven dilettanten till en granskning af sommarna i den konstteori som uppst~lles: Och det ar en siidan liten granskning jag har vlgar rnig in plri.
Liimnande hido forsta afdelningen i herr Laurins broschyr, den om ~korlsten och skolanzr, hvilken ger ett godt begrepp om syftet med den kiinda ~Foreningen for skolornas prydande med konstverk~, om hvars vackra verksamhet mangen vagg i vira liiro- verkssalar larnn&amp; ett talande vittnebbord, rill jag h&amp;r nHgot narmare sysselsatta mig med den senare delen i boken eller)) konsten i hem- met)), dB detta ju &amp; r ett amne som kan sagas niira berora oss alla.
Forf.
till denna skrift hor ej.
till de milda apostlarna, han kan snarare r a h a s till de reformatorer, som med eld och sviird utbreda sin lara.
Ned skoningslos hand sopar han bod allt i vira hem, som h t e biir den akta konstens hallstiimpel, han giir table rase p l kuddar, lampmattor, gardiner, penntorkare, och hans kritik far, obarm- hartigt sviingande h h e t s gissel, fram ofver alla vdra bohagsting.
J a g slkr upp h e n Laurins bok och med den som rattesnore l %ter jag de mig omgifvande och tillhoriga foremGlen passera revy.
Nina ogon falla dB pB det som ligger niirmast, pB ett litet af ull- garn forfiirdigadt lam p % mitt skrifbord, otrifvelaktigt, en slakting till herr Laurins ~lilla hvita porslinshund pa sin kornblA glasskifva~, hvilket s i lHngt jag kan minnas tillbaka girt och betat i all osknld pB sin &amp; ng af grona kladesremsor, dar min penna under arens lopp plojt mibeen blacksvart flra.
Det lilla lammet ftir i en hast en hittills oanad betydelse.
Det har forr ej brukat vacka andra reflesio- ner i mitt brost an mojligen reminiscencer f r k nlgon forntima jul- afton och en liten bl %ogd gifvare, for lange sedan en riilbestald Inan i verken, men nu 8 t h det diir som ett ovederl; sftighetsbevis, hvilket till fullo iidagalagger min ldga kulturella nivd.
Ty hvad den lilla ulltingesten mB ha for egenskaper, icke representerar den ndgon
.viss stil, ej heller Br den tilllrommen efter ritning af en.
bland v ' ha konstniirer, iclre iiger den en slronhet som nobiliserar, &amp; n mindre kaiz den ge socialt anseende, och jag darrar vid tanlcen ~ I B ntt nHgon verlclig konstkiinnare slrall rBha komma in i mitt ruin och se inig ofver aselu for denna lnin mBn,g&amp;riga forsyndelse mot lronstlagarna.
Ned en hemlig fingslan borjar jag s p a de andra forernfden i mitt rum, frBn papperslrnifven, en slriink af nlin lxorsdotter och mycket beundr~d for ett par jular sedan, men o ve!
nbrgnd i trii)) och darfor domd att)) under inga forhgllanden ligga framme)), till soffkudden, som for att s5iga sanningen vunnits pB en bassr ' och viirderats mer fijr, sitt goda och mjulca innehBll iin for broderiets shonhet, hvilket nog hor till det slag som herr Laurin)) flyr som pestenw eller)) iignar en belrlagande t k)).
Och sB glida mina bliclrar till tapeterna i det ruin, soin blifGit mig kart, emedan det for mig innesluter sB mAnga dyrbara minnen, och jag ser ' att de hvarken iiro enfargade eller i engelslrt monster, och det forv2inar mig att jag sB l h g e kunnat t8.h en s&amp; b a d och oslion omgifning.
Det samma giiller alla mina ofriga mobler och bohagsting.
Ingen lronst- porslinslrontroll och lainpkontrollw (en sAdan s o n niirlig.
~) stolkoi~troll, framhBlles s %som lika nodviindig for samh&amp;llets biista son1 trots i A - gon kott- och mjollckontroll) har haft sin hand med i spelet vid valet af mina stolar, vasen pB mitt bord och .lampan i mitt tak.
Gjorde jag nn rgtt, s B foljde jag br0schyren.s rBd, spil- \ a d e in dltsam~naps (notabene allt lost och flyttl~art) i en.
IBr och bar upp det pB ett vindskontor, dSir hvarlren sol eller mAne lyser, f8r att det efter en f6rvaringstid af cirka 10.0 Br majligen mtitte lrunna frainvisas son1 kulturhistoriska knriositeter.
Niir sB allt blifvit igenspilradt och undanskaffadt - och samtidigt naturligtvis all hemtrefnad, alla gamla minnen, alla lrgra f.amiljetraditio- ner, alla idbassociationer, som tala om vanliga tankar och smB dyrbara Ir&amp;rlelrsbevis, och d l t for mig siireget och personligt, d. v. s. en * bit af mitt individuella jag pB kopet - hvad gor jag * sB?
Efter som det esisterar vissa sm8 ekonomislra hinder for att jag slcnlle lrnnna folja en grefve von Halhvyh, en Fiirstlenbergs exempel och vidtala v&amp;ra lseromdaste IronstnBrer vid utsmyckningen af mitt ruin, hvillcet vore det enda verlrligt riitta, f8r ' jag noja mig med att viinda inig till en konsterfaren viin, och ager jag ej nBgon, m&amp;ste jag laga att jag blir presenterad for en sldan - h e n Laurins lilla hiifte tar jag ocksB i fickan - och SA g ~ jag r hos vtira forniimsta lronstsniclrare - och konsthandlare inkop af mobler och.
ofriga bohagsting.
FBrst
och frgmst aktar jag mig noga att folja min egen privata smak vid valet af en tapet, en lampa, ja skulle det bara giilla ett gratula- tionskort At min mormor.
J a g har kanske varit nog djarf att tro att jag a h e n forstod mig pB hvad sorn iir vackert, men det iir ett g; undligt misstag; konstkiinnaren du har med dig vet det tusen ginger battre och du foljer blindt hans rid, om du har niigon akt- ning for dig sjalf och d l riiknas bland de h a kultnrmiinniskorna.
Och naturligtvis vill du det.
Ja, detta iir att draga de yttersta konsekvenserna af herr Lanrins masher, och det &amp; r s % h m vill ha det, ndgot Irompromis- saude finnes icke, bort rubb och stubb med det okonstnarliga och urmodiga i v&amp;rt hem, och dit med nytt efter vissa noga foreskrifna smakregler.
Hvad sorn dock icke kan undg&amp; att vacka forvdning vid stu- derandet af dessa i m h g t och mycket s l kloka och till efterfoljd manande konstlagar ar, i hvilken ringa mbn deras forkunnare riiknit med .det skiftande modet for dagen.
Det ar sorn om de forbisage att det har icke ggller den stora konsten, den evigt unga, sorn s t l r d&amp;r i dag sorn i g h likt nsturen af ovansklig skonhet, utan den underordnade konst, sorn foljer smakens och tidens vaslingar.
I dag empire, i morgon rococo, nyss allmogestilen, nu den engelska stilen.
De tyckas ha glomt att de sjZilfva helt nyligen kanske funno makarts- buketter mot morka tapeter vackra, ja att mycket sorn de nu med suveran ofverltigsenhet fordoma i hatal prydt deras egna hem, utan att de riiknat sig st % pB det konstnarligt underklassiga stadiet, dit de ofver en bank hiinfora alla dem af sina samtida, sorn inte for- stBtt ordna sitt hem efter den nu modern rordna stilen.
Troligen randas i en ej alltfor aflagsen framtid den dag db den smakrikt- ning, sorn nu predikas sorn den enda riktiga, triingb ned i de djupa lagren och i ordets sanna bemarkelse populariserats, d. v. s. vulgari- serats.
Den dag dA en imitation af herr Laurins ~forstklassiga reproduktioner~ &amp; all Aterfinnas pb hrarje handtrerkares vagg, dii forsta basta lerkruka, sorn sattes prri bordet, gor ansprik p&amp; konst- niirlighet.
D % skola varldens alla smB hvita, porslinsh~zndar och kliittrande porslinskattor kanna sig hiimnade.
AlltsA, summan af saken ar: Las herr Laurins lilla skrift, ja kiip den, - depensen ar inte stor, bara 15 ore - kann dig upp- riktigt tacksam for de goda liirdomar den iunehlller, skank din be- nndran At det oegennyttiga nit hvarmed dess forf.
och hans menings- frander arbeta pB forverkligandet af den vackra tanken)) att skanka
sjalfva hvardagligheten idealitetens priigela; men blif ej en slafvisk efterapare af den riidande smakriktningen, tag nled vid valet af dina bohagsting och ordnandet af ditt rum, jamte har meromnamnda goda riidgifvare, iifven din egen * sj&amp;lfstiindiga smak och ditt indi- vidnella tyclce - och darhos pieteten for det faderneiirfda och minnesviirda -, och resultatet skall sakert blifva tillfredsst~llande.
och intet kc ' im2a, clet ci.7- att do.
Anita.
I dijdvattnet.
Skildring af Rafael, fiirf.
till, En passioushistorian.
Hvem denna Rafael an m l varn, sorn retar folk med sin envisa pseudonymitet, nbgon valvillig person ar det inte.
Hon har i stallet filtt kvickhetens g %fva och en skarpt afsliijande blick pB m h g x yttre ting.
Hon ' for oss midt in i en giingen tids miljo och 15ir oss hur inanniskorna talsde och buro sig St, men hon gor det iclce med nilgon karleksfull entusinsm eller ofverseende blidhet utan rned ett klarsynt forakt, som llter sig angeliiget vara att peka ut det skrop- liga och forsmiidligt kommentera det till synes praktiga och solida.
Recensenterna ha samfiilldt, sB vidt jag kunnat finna.
f orkastat bokens sista del, sorn tyckes vilja forestiilla en psykologisk utveck- ling 110s en person, som mojligen ar menad till hjlltinna Inen icke synes pii n k o t satt onmbarlig for skildringen.
Hur ringn gliidje det an medfor att instamma i en dylik unison kor, sa h n s det dock intet nnnat alternatir, sakforhdllandet a r alltfor plitagligt - det skulle bara vara intressant att veta om Rafael har s k r i f ~ i t de sista kapitlen sjaf eller trottnat pfi arbetet och ldtit nggon fattig.
och mindre begbfvad anhorig fb en liten bifortjanst.
Boken ar helt och hd.llet att anse sorn en traffande och sati- risk, lefrande och fangslande beskrifning p l sextitalets kalkborger- liga medelklasslif, och sorn sBdan a.r den annu enastlende inom viir bokvarld.
Den tiden ligger risserligen icke s&amp; lilngt tillbaka, att den ar striingt taget .historisk, men dess manniskors l e f ~ e ~ n och e iiskldningssatt forefalla oss dock s % friirnmande och kuriosa, deras tal och rorelser sii forbluffande, att allt hvad ~i fH reta om dem f l r det oktindas och ofverraskandes behag.
Nan njuter af att fiire- stdla sig de korrekta personer, som pliigade sitta lilst tiinda ljus i dessa viildiga svangda och ornalnenterade %baken till soffor, mot hvilkas ryggar samtidens bekramhetsalskande manniskor mAngenst6des annu luta sina hufvuden; man f i r hallucinationer af ldnga rader stoler med ogleformade ryggst6d och af symmetriskt upphiiGgdn sliiktfoto- grafier i ovala svarta ramar, och man kanner sig kricghriirfd af en lysapde flora och en hiipnadsvackande faura i korsstyng pB stramalj.
.
.
:.
* K.
J. Tvii hustrur.
Roman af Anna lJ7alde~zLerg.
D~amats innehHll iir sorn foljer.
Fvrstn nkfen: ett lyckligt, valmdende hem.
Hustrun, en af dessa milda, sant krinliga, vekn och kiinsliga naturer, sorn helt gil.
upp i sin karlek till man, barn och hem.
Han 1Qngt rnindre fint anlagd, ndgot simpel och brutal; han iilskar dock hustrun uppriktigt och en smekning Qterstiiller latt det goda forhlllandet mellan makarna.
- A1zd1.n aktelt: Ormen lrommer in i paradiset i en ung stockholmsflickas gestalt.
Denna, en hansynslos och karakterslos kokett, som utofvar stor dragnings- krclft pii mauneu, lyrckas, ehuru forlofrad, b e d k a den iikta mannen
och vacka hustrnns svartsjuka.
- Fredje a k t m: Konflikten tillspetsas.
Mannen har helt fallit i kokettens garn.
Strider f~rgafves mot sin bojelse.
Hustrun, som ser .mannens strid, ar for stolt att pocka 11 % sin ratt, offrar sin karlek for att gora honom lycklig, Bterger honor ?.
friheten och reser.
Han, forblindad af sin passion, tar emot offret, men finner forst nu hvad han i sin i n a h iigt och hvad hali med h e m e forlorar.
-- ~ j u r d e akten: Eustrun n: o 2 trader in i heinmet.
Midt i sin kiirlekslyclra, som till en borjan Bterger den redan Bldrande mannen ndgot af den fijrlorade ungdomen, kan han icke glomma henne, hvars tro han svikit - och barnen, som han ofver- gifvit.
Uppsoker dem i hemlighet och finner att modern, bruten och forsload af sin sorg, forsummar barnen och soker trost i reli- giosa spekulationer.
- Fenzte akten: Han har helt vaknat u!
: sitt kiisslorus och kanner tomheten i sitt lif.
Vid barnets sjukbadd traffss de frlnslrilda makarna och ka-nna dar att bandet dem emellan .iinnu icke ar helt slitet.
Nen.
den- andra, inkrakterskan, trader emellan och slrjljer dem oiterkalleligt.
och pB samma ging fadern ifr&amp;n barnen.
Den forsta hustrun finner sin trost i.utofvande af sina rnodersp !ikter, han, den skyldige, for alltid utestangd f r i n fadersgladje och familjelycka, bo jer sig under det sjiilfpblagda oket och resignerar.
DPmed slutar skldespelet.
SB ar i koehet.
den clramati- .ska konflikten i Anna Wahlenbergs med vanlig talang och rutin skrifna bok ..
Hon her velat skildra hur svikapde af de aktenslrap- liga plikterna ovilllcorligt medfor olycka och andlig ruin for den felande parten.
Att nemesis icke upptrader som en straffande angel med flammande svard?
utan visar sjg i en gradvis .andlig forned- ring, gor npplosningen ej mindre tragisk, framfor allt ar den mer naturlig och foljdriktig an om den haft revolve~skott; ocb, sjalfmord i sitt folje.
Det iir otvifvelaktigt 1Hngt bekvamare och effektfullar$ a t t .l&amp;ta.
en Bktenskapsdram sluta med en vtildsarn katastrof, a d a n som sB ofta forekommer i dikten, och i vefkligheten med for ofrigt, men i vanligaste f d l Br odet iner raffineradt och gors ej prpcessen SO kort med dem, som .stalla sig upp .som dess utmanare.
Det finnes ett straff varre 5in doden och det - ar ett lif, fastkedjadt vid en varelse, som forriar och degraderar allt som .kommer.
under dess inflytande, och det ar det ode, s o n vantar mannen till 8TvB hustrur,.
- Jag har har ungefkligt itergifvit innehglet och sens ' moralen i Anna Wahlenbergs s e ~ a s t e roman.
Att jag inte kant.
n %gon synnerlig sympati eller intresse for romanens personer mlste jag dock erkgnna.
Det lumpna och vulgara vacker giiqna inte ndgra sympatiska kanslor, och hiir, traff ar man.
pi % idel simpla,, ofina och andligen underklassiga rnanniskor.
Hade forf.
.
mindre lef vat sig in i den miljo hon skildrar, icke stallt sig pB de agerande personernas niv8, utan bedomt dem mer)) van oben herab)), hadewgkert intrycket blifvit mer tillfredsstiillande och man hade odeladt knnnat sliiinka sitt erkannande Bt den for ofrigt med.
~ y c k e n konselrvens och verk- lighetstrohet byggda beriittelseg.
L.
D.,
~ P.
I den gamla goda tiden a£ Ian Maclaren.
~ f v e r s i i t t n i n a£ Entanuelsson.
Det skall gladja er alla, sorn laste ~ V i d rosenbusken~, att f H komma till Drumtochty igen, denna lilla skottska varld, dar luften ar s t ren och manniskorna sQ goda och d8r ingen utsocknes ondska ntigonsin kunnat SIB rot.
Ni f t nu Bterknyta bekantskapen med allt det pr&amp;tiga folket, sorn ni redan 1art att hillla af, de bibellbda och aff6rsforstHndiga bonderna!
de vidhjiirtade och ansprlkslosa prasterna, den gamle kuriose liikaren, de taktfulla och imponerande bondkvin- norna, hela det slgkte, sorn lefde sitt rattfiirdiga lif i Drumtochtys forsamling for nlgra decennier tillbake,.
i sthe days af auld lang synes.
MQ jorden hvila latt ofver deras stofi;!
Nu aro de alla dbda, och deras likar finner man ej br&amp;dt.
De gingo icke hadan i fortid och oofverlagdt, de dogo enligt socknens sed vid hogt framlideu Uder, n8r de och lifvet gifvit hvarandra allt hvad de omsesidigt hade att gifva.
Hur innerligt de iin ha gladt och rort oss med sitt viinliga tal och sina vackra garningar, s % mdste vi unna dem forgangelsens frid; men en saknar jag mer an de andra.
Att Jamie, den ododlige Jamie, skulle do, det ar for s v b t att b a a.
Kanske ingen a£ de andra 8r fullkomligt oersattlig, ty veka hjartan och rena viljor s t t litet hvarstades att finna for den, sorn har anlag att kanna igen dem; men en scyniker~ sorn Jamie fodes icke hvarje &amp; r, och n k en sidan g i r ur tiden, dB uppsttr sockensorg.
Jamie ar den framsta personagen i bagge Drumtochtyrkriini- korna, fastan endastoen berattelse har ham namn till rubrik: ' Han foretar sig icke mycket och lyser hvarken i kopenskap eller skiftes- bruk eller bibelutlaggning, men han regerar socknen med af alla erkand suveranitet och for hans hvassa tungas utslag m&amp;ste till och med den egenkare utbolingen bojs sig till slut.
Jamie ar den reneste typen for dem, sorn bloda ur ett hem- ligt och olakligt- sdr och hvilkas kviifda nodrop for andra menni- skor te sig sorn hdn och hadelse, i lindrigaste fall sorn humor eller ironi.
De tala mycket for att ofverrosta allt det sorn de tiga, och iieras ord bli forvridna och svbrtydda, deras minspel underligt forvrangdt.
Om de jagss af sjiilfvisk hamdlgstnad, ar gnisslet af medmiinniskors pinade nerver deras kiiraste musik; men ha de sorn Jamie ofvervunnit varlden och lart sig forbarmande mot mbni- skorna, dA gor den hogsta rliftvisan dern till sina verktyg och en oandlig kkleks varme hvilar ofver det torra h h e t, sorn g i r frdn scynikerns B mun.
Allt hvad jag i fjor s h e £ om den forra Drumtochty-boken passar in pQ denna, sorn g i r i samma genre och handlar om samma personer samt ar ofversatt af samma forfarna hand.
I K.
J.
Grona mobler. '
Lasaren rninns kanske, att jag i v k a s framlade mina tankar angbnde ett monsterrum, sorn konstfilantroper arrangerat i Arbetare- institatet vid Klara N.
Kyrkogata.
Nu kan lasaren emellertid lugnt sl&amp; sig pA att forgata bide detta langesedan .afskaffade rum och hvad jag sade om detsamma, ty jag vill pBkalla en sB allman uppmarksamhet sorn mojligt for ett nytt idealrum, som af samma I nitiska filantroper inrattats i samma loka1, --, -- -- Nu ar allt det gamla forghget, n$a och ljusa tapeter smycka vaggarna, tak och dorrar aro ofverstrukna med en lindrigt gron farg, sorn stammer med mijblernas starkt grona, och den outhardliga eldningsapparat, s.om kallas jarnkamin, skyles af en imiterad kakel- ugn.
SB lAngt iir allt bra.
Och and % battre ar det ofriga.
Inga koksstolmodeller.
nu, inga studentgungstolar.
Visserligen pinnsoffa men; kare 18aare, hvilken pinnsoffa!
~ i n n a r n a iiro inte tjocka fyrkantiga spjalor utan smala, runda och eleganta.
Samma slags pinnar forekomma ock i stolarna, sangen och nattduksbordet och gora en utomordentligt lycklig efiekt just genom sin smackra form och sin tata placering, hvilken tyder pB att det ar finkammens begrepp, som foresvafvat konstnaren vid moblemangets komponerande.
Ett solidt skanksk&amp;p, bakom hvars sliakutiga fijnster viilskapade glaskiirl glittra mot en varmrod bakgrund, en liten sinnrik sekretar och en lanstol med praktiskt formade armstod vill jag sarskildt framhillla sorn beaktansviirda och manande, till efterfoljd.
For ofrigt synes mig hela bohaget oantastligt f r An s&amp; val sk8n- hets- sorn andamiilsenlighetssynpunkt, och jag gratulerar uppriktigt dem, sorn st&amp; i begrepp att satta bo i dessa dagar - hur deras samhallsstallning och formogenhetsvilkor an mA sara beskafiade, ha de Atskilligt att lara af detta rum.
Noblerna aro ritade af arkitekten Westman och forfardigade hos fabrikor Lagerberg vid Oxtorgsgatan.
Heder At dessa ma.nni- skoslaktets fredliga vklgorare!
Samt At fru Bendixson, sorn har lart medmiinniskorna konsten att gora ett stilfullt dorrdraperi af ingenting.
. '
E-lf.
Fredrika-Brenner-FBrlbundets sanakvamskomitC anordnar ons- dagen den 1 november 61.
7 e. m. b Kya hushillsskolans lokal, 19 Vastra Tradgkdsgatan, ett smkrtim, hvarvid fru Anna Hojer komlner att redo- gora for Hrita-slafhrtndelskongressen i Lonclon fiirliden sommar.
.
Handarbetets VBnner.
PB grund ' af att foreningen amnar i november, till mime af sin tjugofemkriga verlisamhet, i Akademien for de fria Eonsterna anordna en retrospektiv utstallning, iir den vzldiga storzl hostuts t&amp;llningen instdld.
Duemot iigde en mindre utstallning af modeller.
afsedda for jularbeten, rum onsdagen och torsdagen den IS och 19 okt.
ocll var talrikt besokt.
PH-uppmaning af R.
K.
R. Eronprinsessan Victoria deltager Hand- arbetets Viinner med en storre samling testilforemA1 uti en konstindustri- utst&amp;llning i Karlsruhe, som oppnas i biirjan af november.
Dessutom deltager fijreningen pi % anmodan af en i Freiburg bosatt svenska i ' en storre basar dUst8des med en he1 del forem %l.
FRE JA-MAGASINET 18 E u m l e g &amp; r d ~ g m t &amp; n 1 8 18 G.C&gt;tgatan 18 29 Drottnfnggatan 29 - - F~edrika-Br emer - Forbundets R %d lamnas i juridiska, ekonomiska och hygiena fr &amp; or.
.
- -- - - - Upplysningar lamnas angiende Zc ' lronnstaZ- tillgangliga fir kvinnor.
t e och ~ cwlretso~~wRcZem Anmalningar mottagas till intrade i forbuudets sjzc7.7 CGCSSCC.
r / Afven personer, som ioke aro medlemmar af forbundet, kunna blifva delegare i densamma.
B y r h mottager anmalningar af 7 2 z ~ n w t e c l - Byrin motta.gei prenumeration il t i c l s k ~ f i t e n Dcq7zy. '
9 - L 2 8 a3-cr: n r r T co = w 4 I+iset, for 7te7: c ' rn~fi~zy: wed1enzn1ri1.
cr,f FI.~~~I.~~~-B~.~IIIPI.-E '.
.
.
i-1 '.
.S ', BO.
For ic7; e ntedhnzarr rt f Frcclrilxt- 7, ' 1.m er- Furl1 ?11217trt c 5.00.
