# ID: svediakorp-per1728
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 45,023
# sentences: 1,120
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: R 2 7 (1070) GRUPPBILD STÅENDE AF TORSDAGEN DEN 4 JULI DELTAGARE ÄR O FRÅN I ANDRA VÄNSTER TILL 20:DE Å R G.
ALLMÄNNA SVENSKA FOLKBILDNINGSMÖTET I L Ä K A R E S Ä L L S K A P E T S LOKAL, STOCKHOLM.
HÖGER: STATSRÅDET PRINS FRIDTJUV Folkbildningsmötet.
M 1907 I D S O M M A R T I D E N S h e m b y g d s f e s t e r och ungdomsmöten hade knappast afslutats, då i S t o c k h o l m s a m l a d e s m ä n och k v i n n o r från o l i k a delar af v å r t l a n d till e t t m ö t e, som y t t e r s t h a d e s a m m a syfte för ö g o n e n som u n g - d o m s r ö r e l s e n, r.ämligen v å r t folks a n d l i g a u p p - ryckning.
Den v ä g, h v a r p å m a n s ö k e r u p p n å d e t t a m å l, är som b e k a n t f ö r e l ä s n i n g a r och folkbibliotek.
O c k s å afsågo ö f v e r l ä g g n i n g a r n a u n d e r d e t t a a n d r a a l l m ä n n a s v e n s k a f o l k b i l d n i n g s m ö t e a t t s ö k a få till s t å n d e t t p l a n m ä s s i g t a n o r d n a n d e af den s t o r a och v i d t o m f a t t a n d e f ö r e l ä s n i n g s v e r k s a m - h e t e n och s å d a n a a n o r d n i n g a r för folkbiblio- t e k e n, a t t de m o t s v a r a sin uppgift a t t g ö r a EUGEN, BERG, MÖTETS HEDERSORDFÖRANDE, ORDFÖRANDE, OCH DR KNUT D E FRÄMST I MIDTEN HR NILS LUNDAHL, VICE ORDFÖRANDE, KJELLBERG.
d e n g o d a l i t t e r a t u r e n tillgänglig för alla och d ä r i g e n o m i n y m p a h o s de b r e d a l a g r e n af v å r t folk k ä r l e k till och v a n a vid b o k l ä s n i n g.
E n t u s i a s m för den s t o r a s a k e n, i n t r e s s e och initiativkraft h a p r ä g l a t m ö t e t s ö f v e r l ä g g n i n g a r, och m a n får h o p p a s, a t t de s k o l a bli till n y t t a för f o l k b i l d n i n g e n s s k i l d a g r e n a r s a m t icke m i n s t å v ä g a b r i n g a en ö n s k v ä r d e n h e t och p l a n i arbetsmetod hos folkbildningens målsmän i n o r r och s ö d e r, ö s t e r och v ä s t e r.
Säkerligen skall det visa sig, a t t det icke b l o t t v a r en t o m fras eller en from ö n s k a n, då h e d e r s o r d - f ö r a n d e n, p r i n s - E u g e n i sitt h ä l s n i n g s t a l vid m ö t e t s ö p p n a n d e u t t a l a d e s å s o m sin förhopp- n i n g, a t t " f o l k b i l d n i n g s a r b e t e t m å t t e föras framåt, m å l m e d v e t e t och m e d k l o k h e t, alltid m å t t e k u n n a r ä k n a p å en h ä n f ö r e l s e, som h a r h ö g a S. WULF FÖRUTVARANDE FOTO.
mål i s i k t e, och på en seg i h ä r d i g h e t, som öfvervinner alla h i n d e r, e m e d a n f o l k b i l d n i n g s - a r b e t e t d å s k a l l k u n n a häfda sin b e t y d e l s e - fulla p l a t s i v å r a d a g a r s s a m h ä l l e l i g a s t r ä f v a n - den. "
F o l k b i l d n i n g s f ö r b u n d e t i n n e s l u t e r inom sig m å n g a d u g a n d e f ö r m å g o r och m y c k e n ärlig vilja för folkets och l a n d e t s b ä s t a.
T r o t s d e t t a skulle det dock icke k u n n a se f r a m t i d e n an med s a m m a tillförsikt eller p l a n e r a sin v e r k s a m h e t efter så s t o r m å t t s t o c k, om r ö r e l s e n icke b u r e s p å v å g k a m m e n af d a g e n s m ä k t i g a f o s t e r l ä n d s k a n y d a n i n g s r ö r e l s e.
S v e r i g e är fullsöfdt och vill lefva, y t t r a d e V e r n e r v.
H e i d e n s t a m n y l i g e n i sitt m i d s o m m a r t a l.
N å v ä l, f o l k b i l d n i n g s r ö r e l s e n är ett af l i f s t e c k n e n!
IDUN 1907 — 334 — pretentioner.
Den nuvarande läsaren af I d u n finner d e t förmodligen allde- les i sin o r d n i n g, att hvarje bidrag i t i d n i n g e n så v i d t möjligt h a r sin sär- skilda artistiska p r ä g e l, m e n slår m a n u p p t i d n i n g e n för n å g o t år tillbaka, så märker man skillnaden.
En kvinnlig bokartist.
Fröken E m m y Biberg.
CN BOK, klädd i ett intetsägande omslag, förblir * — » i allmänhet ouppmärksammad af publiken.
Där- för täflar den moderna litteraturen äfven i fråga om den yttre dräkten.
Framställandet af eleganta och smakfulla bokomslag har blifvit en betydande konstgren, och den unga dam, hvarom efterföljande rader handla, har gjort utöfningen af denna konst till sin specialitet.
D E T Ä R i v å r a da- g a r icke e n d a s t f ö r f a t t a r e n a m n e t och bokens innehåll, som ä r o b e s t ä m m a n d e för köparen.
Den yttre utstyrsel, hvarunder den framträder på b o k l å d s d i s k e n, ä r icke utan b e t y d e l s e för dess a f s ä t t n i n g.
V å r a förläggare veta detta m y c k e t v ä l.
De v e t a också, a t t d e t icke e n d a s t gäller p a p p e r och t r y c k, u t a n a t t en smakfull o m v å r d af en författares a r b e t e sällan är bortkastad möda.
D e t s t o r a Gyl- d e n d a l s k a förlaget i K ö p e n h a m n h a r k a n s k e drifvit det l ä n g r e m e d a f s e e n d e på e l e g a n t bok- u t s t y r s e l än n å g o t a n n a t bokförlag i N o r d e n, m e n äfven m o d e r n s v e n s k f ö r l a g s v e r k s a m h e t h a r för d e t t a ä n d a m å l i riklig m å n t i l l g o d o g j o r t sig k o n s t n ä r e r n a s b i t r ä d e.
Hvad den typogra- fiska u t s t y r s e l n och en d e k o - rativ behand- ling af m a t e r i.
a l e t s p e l a r för roll inom j o u r - n a l i s t i k e n, där- på l ä m n a r I dun ett u t m ä r k t be- vis.
D e t finns nu en g å n g in- genting, som m a n h a r så för- underligt lätt a t t v ä n j a sig vid som ö k a d e Frenumerera oför- töfvadt på KOKBOK Några synpunkter.
Af V i c t o r Larsson.
pNDAST DEN, som går sin väg fram medblic- * — ken borrad i marken och utan intresse för hvad som ligger framom de närmaste stegen, endast den kan undgå att beröras och oroas af det förhål- lande, som ofvanstående rubrik antyder.
Och då det inför en sådan till sina följder vidt gående fråga har sin stora bety- delse att få något slags svar på det alltid uppkom- mande spörsmålet " hvar- för? "
tro vi att det liffullt skrifna inlägg, som den kände Halmstadsredaktö- ren hr Victor Larsson gjort i frågan, af vår läsekrets skall mottagas med intresse.
jr * F l e r e af v å r a ar- t i s t e r h a gjort bok- i_ utstyrseln till en specialitet.
Olle H j o r t z b e r g, Agi L i n d e g r e n och E r n s t N o r l i n d h a p å d e t t a o m r å d e å s t a d - k o m m i t b e u n d r a n s v ä r d a s a k e r, och A r t h u r Sjö- gren har k n u t i t sitt n a m n till förträffliga u p p l a g o r af S t r i n d b e r g.
J a g föreställer i d a g för l ä s a r e n en k v i n n l i g a r t i s t, s o m inom sam- m a b r a n s c h å s t a d k o m m i t alltför m å n g a och fina a r b e t e n för a t t h e n n e s n a m n l ä n g r e får v a r a fullständigt o k ä n d t för p u b l i k e n.
Tyc- ker m a n om en signatur, så vill m a n till s l u t l ä r a känna dess bärare.
Äfven den, s o m flyktigt ö g n a t ige- nom Turistförenin- gens nyligen utkom- \ w n a å r s b o k för 1 9 0 7, B1AHAMMARS h a r icke k u n n a t u n d - BRUK OUSTAVA gå l ä g g a m ä r k e till WANSTPOM de v i n j e t t e r, som i n l e d a de olika u p p - satserna.
P å sam- m a g å n g o s ö k t och 53 RRHBMHHHBBBI e l e g a n t a n s l u t a de sig fyndigt till i n n e - h å l l e t.
A r t i s t e n ä r fröken Emmy Biberg.
Hon är helt ung, har gått igenom T e k n i s k a skolan i S t o c k h o l m, h a r i t r e å r a r b e t a t vid det Zachrissonska tryckeriet i Göteborg och är s e d a n fyra å r a n s t ä l l d vid C e n t r a l t r y c - keriet i Stockholm.
Om h e n n e s v e r k s a m h e t där ä r o i l l u s t r a t i o n e r n a till min a r t i k e l ä g - n a d e a t t ge en f ö r e s t ä l l n i n g.
B o k o m s l a g och v i n j e t t e r äro h e n n e s specialitet.
I massor tillkomma de u n d e r h e n n e s flitiga fingrar.
Ni h a r m ö t t h e n n e m å n g a g å n g e r u t a n a t t v e t a a t t det är h o n; m e n ser ni a t t en p u b l i - k a t i o n u t g å t t från C e n t r a l t r y c k e r i e t, så ä r det mig e t t nöje a t t u n d e r r ä t t a er, a t t den ofta b å d e e l e g a n t a och fantasifulla u t s t y r s e l n i de flesta fall är h e n n e s v e r k.
M å n g a g ö r a v ä s e n af m i n d r e.
' III i &amp; THORE BLANCHE.
Våra skodon.
En damkängas verkliga värde ligger icke enbart däri att den sit- ter bekvämt på foten, utan dess yttre form bör äfven kunna till- tala ögat.
Med andra ord, förutom hållbarhet och passform begär den modärna kvinnan, formfulländning och elepans i sina skodon.
VICTORIA-SKODON tillverkas efter dessa principer och föredra- gas därför framför andra fabri- kat af dem, som sätta värde på att vara väl chausserade.
De försäljas i finare skoaffärer öfverallt och till populära priser.
I IEIIIIIII111I1III1111 Den aftagande äktenskaps^ frekvensen.
tät D E V I S E n a t i o n a l e k o n o m i s k e fäderna hafva allehanda svåra bekymmer i våra dagar.
Öfverallt d y k a n y a frågor och p r o b l e m u p p och t r ä d a n y a k o m p l i k a t i o n e r fram, som m e r eller m i n d r e djupt g r i p a in i det sociala och indi- v i d u e l l a lifvet.
M a n k a n icke l ä n g r e slå sig till ro m e d a t t " s å d a n är v ä r l d e n s g å n g " och a t t d ä r v i d e g e n t l i g e n i n g e n t i n g är a t t g ö r a; t ä n k a n d e t o c h f o r s k n i n g e n h a ö p p n a t ett allt v i d a r e p e r s p e k t i v och m ä n s k l i g h e t e n s n e r v - s y s t e m h a r blifvit allt k ä n s l i g a r e, i s a m m a m å n som i n t r y c k e n och i m p u l s e r n a m å n g f a l d i g a t s.
D e t m o d e r n a s a m h ä l l e t ä r e t t k a o s af s p ö r s - m å l, en l a b y r i n t af g å t o r, ett o e r h ö r d t inveck- l a d t k r a f t s p e l, d ä r m a n alltjämt pejlar efter kausalsammanhanget.
V å r a fäder, som lefde sitt lif så o m e d e l b a r t och l ä m n a d e d e t, s o m de inte b e g r e p o, förtro- endefullt i h ö g r e m a k t e r s h ä n d e r, v o r o " icke h e l l e r b e s v ä r a d e af n å g o n ä k t e n s k a p s - eller k ö n s - fråga.
D e t o g o ä k t e n s k a p e t s o m " G u d s instif- t e l s e " i b å d e l u s t och n ö d, de s v ä r m a d e i månskenet, diktade kanderade s o n e t t e r till " h e n n e ", p y s s l a d e om d e n " b l å b l o m m a n " i förlofningstidens små i d y l l i s k a t r ä d g å r d s t ä p p o r, till d e s s de en d a g s t o p p a d e in h e l a r o m a n - t i k e n s o m p r e s s a d e b l o m m o r i sina m i n n e s - a l b u m och i s t ä l l e t t o g o fatt p å de m a t n y t t i g a realiteterna i äktenskapets köksträdgård, utan a t t fråga efter, h v a r t " i d e a l e t " t a g i t v ä g e n.
F ö r d e m fanns i n g e n " k ä r l e k e n s k o m e d i ", de t r o d d e och v o r o saliga i sin t r o — så l ä n g e det r ä c k t e; för d e m h a d e i n g e n I b s e n skrifvit den bittra strofen: " Hvad finns nu k v a r af e l d e n Sic t r a n s i t gloria a m o r i s, — knappast röken!
fröken! "
Och i n t e h e l l e r k a s t a t n å g r a b o m b e r m o t dockhemsidyllen.
Men så k o m d e n n y a n e d r i f v a n d e t i d e n och dref u t m ä n n i s k o r n a b å d e u r r o m a n t i k e n s lust- g å r d och den ä k t e n s k a p l i g a m a t e r i a l i s m e n s k å l - plantager.
D e n bjöd på ett n y t t b i t t e r t k u n - s k a p s ä p p l e, som ö p p n a d e ö g o n e n för d e r a s sam- lifs h i t t i l l s v a r a n d e n a k e n h e t e r, d e n l a d e det m i n s t a som det s t ö r s t a i d e t t a samlif u n d e r m i k r o s k o p e t och d i s s e k t i o n s k n i f v e n.
Ett nytt sedligt tänkandes kategoriska imperativ hade fått ett ord m e d i l a g e t, och a n s v a r s k ä n s l a n h a d e börjat s ä t t a sina s k r a n k o r u a d e h ä r och där i l å t - g å - s y s t e m e t.
N ä r m a n nu börjat få s å d a n a b e k y m m e r för den a f t a g a n d e ä k t e n s k a p s f r e k v e n s e n, a t t m a n t. o. m. a n s t ä l l e r e n q u é t e r på p r e s s e n s insän- d a r e a f d e l n i n g a r för a t t i n h ä m t a h v a r s och ens lilla p r i v a t a m e n i n g om s a k e n, k a n d e t k a n s k e v a r a skäl a t t o c k s å u n d e r s ö k a i h v a d m å n de inre krafter, som h ä r otvifvelaktigt spela in, stå i s a m b a n d m e d den a n d l i g a revolution, hvil- BARNGARDEROBEN alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda
I D U N 1907 — 335 — k e n fått sitt s t a r k a s t e u t t r y c k i den n y a e t i k e n s p e r s o n l i g a frihets- och a n s v a r s k r a f.
D e t är d e t t a kraf, som blifvit kvinnofrigörel- sens h ä f s t å n g u t å t i k a m p e n för en själfständig social s t ä l l n i n g för den a r b e t a n d e k v i n n a n, och d e s s g e n o m b r o t t i n å t h a r blifvit en n a t u r l i g följd af d e n n a k a m p.
B å d e i d e n e n a och den a n d r a r i k t n i n g e n h a r det v e r k a t till k v i n n a n s befrielse från k o n v e n t i o n a l i s m e n s snäfva sfär och m a n a t h e n n e s s l u m r a n d e frihetskänsla a t t ' k a s t a sig u t i s t r i d e n för n y a e g n a i d e a l.
H ä r hafva vi en m o r a l i s k och i n t e l l e k t u e l l faktor a t t r ä k n a m e d, som n o g får tillskrifvas en viss b e t y d e l s e p å det ä k t e n s k a p l i g a om- rådet.
N u t i d e n s t ä n k a n d e k v i n n a vill icke l ä n g r e v a r a föremål för " b r u d k ö p " eller en m ö - bel i e t t ä n så p r ä k t i g t u t s t y r d t d o c k h e m, h o n h a r l ä r t sig a t t h ö g r e s k a t t a sina e g n a fria v i n g a r s b ä r k r a f t, och d e n n a har fört h e n n e u t på förut o k ä n d a v i d d e r, där hon ser n y a skör- d a r s p i r a, v ä n t a n d e på h e n n e s speciella b ä r g - n i n g s a r b e t e.
Ä k t e n s k a p e t och m o d e r s k a p e t ä r o icke l ä n g r e h e n n e s e n d a lifsuppgift af v ä r d e, d e n n a h a r fått m a k a åt sig r ä t t v ä s e n t l i g t för de n y a m ä n s k l i g a och m e d b o r g e r l i g a lifsintres- sen, s o m u t v e c k l i n g e n m e d v ä x a n d e s t y r k a och i n t e n s i t e t s t ä l l e r fram för h e n n e.
D e s t o r a l a n d v i n n i n g a r, som d e t t a frihets- kraf r e d a n gjort på den sociala a r b e t s m a r k - n a d e n, hafva n a t u r l i g t v i s gifvit y t t e r l i g a r e v ä x t - kraft åt d e t s a m m a.
K v i n n a n h a r fått allt star- k a r e k ä n n p å, a t t h o n k a n lita på sin e g e n kraft i lifvets s t r i d, och a t t h o n icke l ä n g r e behöfver v a r a k l ä n g v ä x t e n k r i n g den m a n l i g a e k e n, u t a n själf h a r r ö t t e r s t a r k a n o g för en ' fri och själfständig v ä x t.
D e n n a erfarenhet h a r gifvetvis äfven å t e r v e r k a t på h e n n e s uppfatt- n i n g af ä k t e n s k a p e t och gjort h e n n e allt min- d r e b e n ä g e n a t t u n d e r o r d n a sig de n e d ä r f d a t r a d i t i o n e r n a på d e t t a o m r å d e.
H o n vill äfven d ä r häfda sin j ä m b ö r d i g h e t i e t t fritt aftal, h o n vill äfven välja själf och icke blott l å t a sig väljas.
Och vid sidan af d e t t a n y a frihetskraf r e s e r sig " en n y a n s v a r s k ä n s l a, s o m icke k a n finna a l l a n r ä t t f ä r d i g h e t uppfylld g e n o m d e n t r a d i t i o n e l l a h u s m o d e r l i g a p l i k t u p p f y l l e l s e n vid spiseln och v a g g a n.
M a n får väl också häraf d r a g a den slut- s a t s e n, a t t d e t t a k v i n n a n s v ä x a n d e personlig- h e t s m e d v e t a n d e skall v a r a ä g n a d t a t t s k a p a h ö g r e k r a f på det n a t u r l i g a u r v a l e t, en e r o t i s k idea- lism, som icke l ä n g r e nöjer sig m e d förlof- nings- och s m e k m å n a d s t i d e n s t u r t u r d u f s k u t t e r.
Och d e t t a m å väl v a r a ett g l ä d j a n d e t i d s t e c k e n för h v a r och en, h v i l k e n fått u p p ö g o n e n för det n ä r a s a m m a n h a n g e t mellan ett förädladt k ö n s - samlif och d a n a n d e t af e t t n y t t s l ä k t e i s k ö n - h e t, h ä l s a och l y c k a.
I den o m v ä r d e r i n g af alla v ä r d e n, s o m k a r a k - t ä r i s e r a r v å r b r y t n i n g s t i d, är d e t j u en n a t u r - lig sak, a t t äfven " i m p o n d e r a b i l i a " p å d e t t a o m r å d e s k o l a kräfva k ä n s l i g a r e och finare a n d - liga v å g a r.
Äfven om d e n m a n l i g a n a t u r e n, m e d sin u n d e r å r t u s e n d e n n e d ä r f d a ä k t e n s k a p - liga " h e r r e m o r a l " ä r m i n d r e t i l l g ä n g l i g för en s å d a n förfining, m å s t e äfven den k o m m a u n d e r inflytande af en h ö g r e e r o t i s k differentiering i s a m m a m å n s o m k v i n n a n blir i s t å n d a t t häfda sin valfrihet.
F ö r m a n n e n s v i d k o m m a n d e s p e l a eljes för n ä r v a r a n d e de s o c i a l e k o n o m i s k a för- h å l l a n d e n a i n u t i d e n s s v å r a e x i s t e n s k a m p en h ö g s t v ä s e n t l i g roll i fråga om ä k t e n s k a p s f r e - k v e n s e n.
Äfven d e n n a är n a t u r l i g t v i s u n d e r - k a s t a d den sociala u t v e c k l i n g e n s p e n d e l l a g och s t å r i n ä r m a s t e s a m b a n d m e d de e k o n o m i s k a vågrörelserna.
G o d a t i d e r b e t i n g a i regel sti- g a n d e ä k t e n s k a p s f r e k v e n s, dåliga t i d e r m o t s a t - s e n.
Äfven h ä r f r a m t r ä d e r u n d e r s t u n d o m na- t u r e n s själfregleringsförmåga på e t t i ö g o n e n pallande s ä t t, som t. ex. i T y s k l a n d efter d e s s e g e r r i k a k r i g 7 0 — 7 1, h v i l k e t å s t a d k o m en a l l m ä n höjning i d e n t y s k a n a t i o n e n s v i t a l i t e t — f r e d s v ä n n e r n a m å s ä g a h v a d de vilja.
V å r a d a g a r s allt s v å r a r e e x i s t e n s k a m p m e d d e s s r a s a n d e täflan om de k n a p p a b r ö d b i t a r n a m å s t e n a t u r l i g t v i s v e r k a n e d t r y c k a n d e b å d e på l u s t e n och f ö r m å g a n a t t bilda familj.
Och d e n n a verkan förstärkes ytterligare genom vår natio- n e l l a s v a g h e t a t t vilja lefva öfver t i l l g å n g a r n a, en s v a g h e t, som i b e t ä n k l i g g r a d s m i t t a t ge- n o m s n i t t s k v i n n a n och drifvit upp a n s p r å k e n på h e m m e t s l y x och komfort v i d a utöfver m e d e l - n i v å n för m a n n e n s i n k o m s t i d e n å l d e r, då h a n s k u l l e v a r a för ä k t e n s k a p e t l ä m p l i g a s t.
E n s t o r del af v å r a t j ä n s t e m ä n t. ex. ser sig s å l u n d a alldeles u r s t å n d a t t m e d sina i n k o m s t e r m ö t a de p r e t e n t i o n e r, som i v å r a d a g a r s t ä l l a s p å ett h e m c o m m e il faut, förrän de n å t t d e n å l d e r, d å giftermålet m e r a m o t i v e r a s af l ä n g t a n a t t k o m m a till ro än af d e n s t o r a k ä n s l a, som s k a p a r lifvets s t ö r s t a fullhet och r i k e d o m.
Kom- mer så därtill, s o m k a n s k e oftast är fallet, stu- die- och u n g k a r l s s k u l d e r n a s t r y c k a n d e m a r a, är det l ä t t förklarligt, hvarför a n t a l e t " p e b e r s v e n d e " är i så s t a r k t s t i g a n d e.
Vi s k u l l e i d e t t a s a m m a n h a n g äfven vilja p å p e k a en a n n a n t e n d e n s i den m o d e r n a bröd- k a m p e n, t e n d e n s e n a t t hos m a n n e n till det y t t e r s t a s k ä r p a de e g e n s k a p e r, s o m tarfvas för s e g e r i d e n n a k a m p, till förfång för h a n s för- m å g a a t t k ä n n a djupt och h e l t på det e r o t i s k a området.
D e t ligger n o g t y v ä r r m y c k e n san- n i n g i E d w a r d C a r p e n t e r s t e c k n i n g af den m ö d e r n e s t r u g g l e for life-mannen u r d e n n a s y n - p u n k t: " F ö r den fullvuxne m a n n e n b e t y d e r kär- leken icke s t o r t m e r a än en l e k s a k.
Affärer, politik, s t r i d, penningförvärf, k o n s t n ä r l i g t s k a - p a n d e äro h a n s v e r k l i g a och e g e n t l i g a kall — kärleksförnimmelserna äro hans vederkvickelse, k ä r l e k s l i d e l s e n en liten eld, m e d h v i l k e n h a n leker och som här och d ä r flammar u p p och bränner honom.
.
. "
K ä r l e k e n är tvifvelsutan m e r än n å g o n s i n en " e p i s o d " för n u t i d e n s fe- brilt j ä k t a d e a r b e t s - och förvärfsträl.
Vi hafva m e d d e s s a reflexioner u t e s l u t a n d e r ö r t o s s på öfver- och m e d e l k l a s s e n s g e b i t.
K l a r t är emellertid, a t t de s o c i a l e k o n o m i s k a f a k t o r e r n a s p e l a v ä s e n t l i g t in äfven i u n d e r - k l a s s e n s ä k t e n s k a p s f r å g a.
H v a d S t r i n d b e r g en g å n g skref på 8 0 - t a l e t, a t t b ö n d e r n a löst d e n n a fråga, håller icke l ä n g r e s t r e c k.
Möjligheten a t t b i l d a h e m på e g e n torfva h a r s e d a n den t i d e n s t a r k t b e g r ä n s a t s p å l a n d s b y g d e n, och d e t t a i förening m e d a n d r a sociala o r s a k e r drifver a l l m o g e n s s ö n e r och d ö t t r a r i s t o r a ska- ror b o r t från den p a t r i a r k a l i s k a familjeidyllen, in i s t o r i n d u s t r i a l i s m e n s lösa förhållanden eller till A m e r i k a.
A t t e m i g r a t i o n e n, som béröfvat l a n d e t så s t o r a m ä n g d e r af u n g t, giftasdugligt folk, haft e t t s t o r t inflytande på ä k t e n s k a p s f r e - k v e n s e n s n e d g å n g ligger väl i ö p p e n d a g.
Och på s a m m a g å n g s o m s t o r i n d u s t r i a l i s m e n i b e - t ä n k l i g g r a d n e d s a t t speciellt k v i n n a n s d u g l i g - h e t och l ä m p l i g h e t för de h u s m o d e r l i g a u p p - gifterna, h a r den o t v i f v e l a k t i g t i s t o r u t s t r ä c k - n i n g a m m a t u p p lösare s e x u e l l a förbindelser inom arbetareklassen.
D e t l i g g e r n a t u r l i g t v i s alltid n å g o t o r o a n d e i äktenskapsstatistikens nedgående siffror.
Men m a n m å k o m m a i h å g, a t t s l ä k t e t s v i t a - litet icke k o n s t i t u e r a s b l o t t af antalet ä k t e n - s k a p, u t a n a n t a l e t sunda och lifsdugliga äk- t e n s k a p.
Och äfven h ä r får v ä l n a t u r e n s själf- r e g l e r i n g s - och a n p a s s n i n g s f ö r m å g a tillskrifvas n å g o t inflytande m i d t u p p e i k u l t u r e n s o n a t u r.
I j ä s n i n g s - och n y d a n i n g s t i d e r som de n u v a - r a n d e k o m m a de v a n l i g a n a t u r l i g a r e g u l a t o - r e r n a l ä t t i olag, m e n d ä r o r g a n i s m e n i g r u n - den ä r frisk och h a r g o d t " l ä k e k ö t t ", s k a l l j ä m v i k t s l ä g e t efter h a n d blifva å t e r s t ä l l d t.
Vi få icke g l ö m m a a t t äfven ä k t e n s k a p s f r å g a n ä r en i n t e g r e r a n d e del af d e n s t o r a sociala f r å g a n.
Brud- &amp; Bröllops- sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter ouppnådt urval från 90 öre till kr.
Sändes 13 pr mtr.
tull- A partofritt direkt till privata.
Profver omgående franko.
Schweizer &amp; Co, Luzern S 5, (Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
NONNY LUNDBERG: FÖRSOMMAR.
VH % en ktunga af syrener, som stå i knopp ocf) vaja täff för vind, ett stycke äng, smaragdgrön, ocf) en fjims mef så genomskinfigf fitar, aff fjjärfaf Bäfvar som stode def vid evighetens träsket — så fängre Sorl en synrand, vid, af skogar, mörkgröna åsar, taggig, svarf kontur.
J rymden surr af.
ffitigf Bi ocf) fjumta — men öfver afff ocf) under fjefa dagen, från tidig morgon fiff den fjusa natt, ett juBef, gfittrande som regn i sofsken, vassionens fymn, aff fängfans fy ärteskri: def färkans driffar är, som rymden fyffa —.
så sitter jag i sommarrummets svafka Bak fjvif gardin ocf) fjvifar tröttad B fick.
Jag ser, jag f) ör, som arme sfadsBon gör def, när ur sin graf af sfen f) an ffykfaf uf.
Så friskt, så vårfigf — underBara dagrar.
Hvad doft, fjvad gtans — af), detta är mitt tand, mitt sommarfjusa tand med Björkars fägring med furuskogar ocf) med djuvBfå sjö.
— 6n färkdritt kfarare mot rymden stiger, som Bure den mot fjimfen fyärtafs skri, mot sofen, uvpåf, fjögre, ständigt fjögre Bekännefsen, som j ' u6fande Btir fri: mitt tand, mitt tand — för dig min fjand i nöden, mitt fy ' ärt as sfag, min sista Bön i döden) eUU " BnilVeU 1 g i i 99 koncentreradt munvatten.
Enligt hvarje flaska medföljande ' • starkt bakteriedödande.
Pris pr flaska kr.
1,50. intyg,:
IDUN 1907 — 336 — Ytterst vid hafvet.
Af N i l s W i l h e l m Lundh.
Å TSKILLIGA f * författarens af våra läsare erinra sig helt visst bok " Ljunghuset ", en poetisk och stämningsstark skildring frän en öfvergifven gam- mal byggnad ute pä Ska- nörs ljung i Skånes syd- västra utkant.
Där bodde tidvis en ensling, en af dessa människotyper, som med orätt benämnas un- derliga, därför att de ha sä mycket af rik ande inombords, som endast kan växa fram i tystnaden och afskildheten.
Personen i ffäga, pä en gång konst- när, uppfinnare och ägande olika praktiska intressen, tog sig för någon tid sedan af daga — af hvilket motiv känner man ej.
Tidningsnotiserna meddelade endast några drag ur enslingens egendomliga lif därute.
I nedanstående skiss ger författaren en skymningsmålning af huset, och låter pä samma gäng läsaren erfara något af spökstämningen, som hvilar öfver denna eremitboning.
@ Y T T E R S T V I D H A F V E T l i g g e r en ensam g å r d, s o m s t r ä c k e r u t h u s g a f l a r n a fram och s y n e s s k y l d r a m e d ett e n d a p i l e t r ä d.
K o m m e r där en v a n d r a r e öfver h e d e n, ser h a n b a r a den e n d a g å r d e n d ä r u t e, och i dis eller g l i t t r a n d e s o l r ö k reser den h a l m t a k e n och h v i t a m u r a r m e d k o r s v i r k e t, så a t t d e n s y n e s n ä s t a n s p ö k l i k t n ä r a.
V a n d r a r e n går och g å r, och l j u n g e n s n ä r j e r om h a n s fötter — h a n ä r k a n s k e t ö r s t i g och l ä n g t a r fram, t r o r, a t t h a n ä r n ä r a, m e n j u l ä n g r e det b ä r, d e s t o l ä n g r e bort t y c k s d e n glida, den e n s a m m a g å r d e n m e d sitt p i l e t r ä d.
Och i nästa ögonblick kan han s t å ä n d a f r a m m e vid v a l l e n, och hafvet b r u s a r omkring honom.
J a g h a r fått e t t bref från k a m r a t e n, enslin- g e n d ä r u t e: " K o m, " skrifver h a n, " j a g h a r inte s e t t en m ä n n i s k a på m å n g a d a g a r och m å s t e u t nu.
J a g h a r s t o r a p l a n e r, ser d u, och vill du k o m m a och se till g å r d e n — — — " J a, så r e s e r j a g en h ö s t d a g m o t k v ä l l n i n - gen.
L ä n g s h e d e n i n o r r s t å r en r a d af p i n n a r, och d ä r går t å g e t ä n d a u t till de s m å s t ä d e r n a, som l y s a u t e p å u d d e n.
D e t m ö r k n a r och b l å s e r öfver ljung och öde- m a r k e r, och j a g s t i g e r af vid g r å a s k o g s b a n - .det och får s y n p å k a m r a t e n.
— J a, n u r e s e r j a g u t för n å g r a d a g a r, — s ä g e r h a n.
— I m o r g o n blir det en hel del på s t r a n d e n, om det b a r a vill b l å s a u p p till v ä s t - l i g, och du får n o g a t t g ö r a, det lofvar j a g!
Bössan l i g g e r u n d e r v i d e b u s k e n vid första k l i t t e n, och allt det a n d r a k ä n n e r du till.
T a g o c h skjut en k r å k a å t ufven, h a n h a r i n g e n - t i n g fått s e d a n i g å r.
Så skiljas vi.
J a g g å r, inte öfver h e d e n, d ä r s t i g a r n a s l i n g r a och väfva sig in i h v a r a n d r a, och d ä r s t o r m e n s o p a r fri, u t a n följer s a n d s t i g e n g e n o m alla de g r å a s k o g s b a n d e n, som l i g g a likt s t e l n a d e ågor långt upp mot slätterna.
Sanden yr och p i s k a r i a n s i k t e t, n a t t e n faller p å, och i n ä s t a ö g o n b l i c k ö p p n a r s i g s k o g e n n å g o t, och öfver ä n d l ö s a h e d m a r k e r, där m o l n e n s v e p a, l y s e r fyrens s t o r a, k l a r a ö g a.
V ä g e n är l å n g, m e n s l u t l i g e n ä r j a g framme vid det s i s t a s k o g s b a n d e t, finner b ö s s a n u n d e r v i d e b u s k e n och ser, a t t r ä f v a r n a fått h å l i k l i t t e n och a t t gräflingen blifvit u n d a n t r ä n g d.
D e t flaxar s t ä n d i g t i alla de g l e s a t o p p a r n a, en h ö k flyger u p p och ut i m ö r k r e t.
P l ö t s l i g t t a r s k o g e n slut, och h a f s v i d d e n ö p p n a r sig m e d fyrens blick från m i l a v ä g e n.
D e t b r u s a r l i k t s t o r a v i n g a r, och s t o r m e n t a r n y a t a g i de y t t e r s t a m a r i g a t a l l a r n a, som v r i d a sig och m u m l a m e d a r m a r n a k r i n g n å g r a späda björkar.
Och l å n g t n e r e vid s t r a n d e n, d ä r l a g u n e r n a s p e g l a m o t det m ö r k a, h v i t - s k u m m a n d e, reser sig den ö d s l i g a g å r d e n m e d sitt e n d a p i l e t r ä d.
U t e på s e g e l l e d e n glida l a n t e r n o r n a, och j a g ser den s j u n k n a å n g a r e n s skrof, där det ligger m e l l a n - r e f l a r n a och slår i s k u m m e t m e d sin s ö n d r i g a s k o r s t e n.
S å ä r j a g framme vid min vall och ser, a t t den blommar.
Tistlarna växa manshöga i tången, och s t r a n d k å l e n s refvor b i n d a m e d s t a r k a r ö t t e r från torfva till torfva.
D e n s t å r, v a l l e n, som en s p ä n d b å g e framför den ö p p n a g å r d e n, och h ä r b r ö t o sig de v ä r s t a s j ö a r n a, då stormflod b r ö t in u n d e r n y å r s n a t t e n.
G å r d e n ligger s o m en ö p p e n famn m o t hafvet, m e n n a t t e n ä r n ä r a nu, och från fönstren l y s e r i n t e t ljus e m o t m i g.
B r u n n s k a r e t t u t a r e m e l l a n å t s o m en liten m i s t l u r i s t o r m e n, s o m hvirflar m e d s t i c k o r och s t r å n, och n ä r j a g ö p p n a r g r i n d e n, l j u d e r e t t s k r i, m e n det är lif och väl- k o m s t d e t t a, n å g o n, som v ä n t a t m i g h ä r.
Ja, det är ufven.
D e n h a r sin b u r i en v r å mot n o r r, d ä r stormfloden t r y c k t m u r e n in, och så s k y n d a r j a g dit för a t t h ä l s a.
H a n glor och rullar m e d h u f v u d e t, slår m e d v i n g a r n a och s ä t t e r k l o r n a i stängselnätet.
H a n är vild af glädje — all l ä n g t a n ut och alla k v a l i n ä t t e r n a bli till r a s a n d e glädje, och j a g får t a h o n o m h å r d t i n a c k e n, för a t t h i n d r a h o n o m från a t t h u g g a och k l ö s a.
J a, a t t s i t t a i bur, n ä r h e l a vid- den ä r ö p p e n!
S å s i t t e r j a g på k o r g e n en s t u n d och leker m e d h o n o m, och m ä r k e r nu, a t t h a n m a g r a t och e n d a s t h a r en t o r r v i n g e af v r å k inne hos sig.
U t a n f ö r och h ö g t på k l i t t e n öfver höns- h u s e t s k y m t a s g a l g e n, och där d a n s a r en l å n g r a d af k r å k o r, m e n de äro v i s s n a och frätta och d u g a b a r a a t t s k r ä m m a m e d.
J a, j a g m å s t e skaffa m a t åt ufven och r e d a n i k v ä l l.
J a g g å r till m i n a s y s s l o r.
F ö n s t r e t invid h a r b r u s t i t för isen, och b a r a m a n s t i c k e r en p i n n e i n u n d e r k a r m e n, g å r det u p p, så a t t m a n k a n klifva r a k t in.
D e t ä r ett r u m för spill- r o r: t r ä v i r k e, flaskor, k o r g a r och b r å t e, som hafvet s t ä n d i g t k a s t a r u p p på s t r a n d e n.
Jag t ä n d e r ljus och g å r in i k a m r a t e n s r u m för a t t se i den k i s t a, där de s i s t a och v ä r d e f u l l a s t e strandfynden gömmas.
Rummet är mörkt, bara ett e n d a fönster m o t s k o g e n, m e n j a g ser i d e t fladdrande l j u s s k e n e t, a t t allt är sig likt.
P å en v ä g g h ä n g a n å g r a taflor, s m å b l e k a a k v a - r e l l e r m e d haf och s o l n e d g å n g, och k r i n g dem s l u t a sig n å g r a a r k m e d hufvun och k l o t s a r i svartkrita — i hörnen har någon missbelåten professor r i t a t en eller a n n a n hieroglyf.
På v ä g g e n m o t fönstret h ä n g a v a p e n, s k ö l d a r, sol- fjädrar, k u r i o s i t e t e r och l a p p r i från m e r a än en v ä r l d s d e l och s l u t l i g e n n å g r a fotografier m e d — f a b r i k e r och s k y s k r a p a r e.
D e t är en lifskurva, och så h a vi t r e d j e v ä g g e n: d ä r s t å r en b ä d d, som v i t t n a r m e r a om v e r k s t a d än hvilo- plats.
R i t n i n g a r, linjaler, h a m m a r e, f ä r g l å d a och b ö c k e r, allt ligger om h v a r t a n n a t, m e n öfver d e n n a o r e d a se vi en s t o r och u n d e r l i g r i t n i n g, s o m s p i k a t s fast på v ä g g e n.
D e n före- s t ä l l e r en h a f s s t r a n d m e d e t t s t o r t hjul, som drifves af v å g o r n a.
B a k o m d e t t a hjul höjer sig s t r a n d e n m e d t a k vid t a k, b y g g n a d e r, fa- b r i k e r och l ä n g s t u p p e ett s l o t t m e d k o l o n n e r.
D e t hela är s t r ä n g t s t i l i s e r a d t, och ett slags hypermodernt Fata Morgana.
R u n d t om p å v ä g g e n ä r o m i n d r e t e c k n i n g a r u p p s p i k a d e, och p å en af d e m se vi d e t h e l a i f å g e l p e r s p e k t i v och k ä n n a igen s t r a n d e n h ä r och b u k t e n s linje u t m o t fyren Men af den öde h e d e n se vi i n g e n t i n g h ä r på t e c k n i n g e n — det ä r t a k vid t a k, h e m vid h e m, och d ä r m å s a r n a s refvel b r u k a r höja sig, se vi det s t o r a hjulet.
D e t ä r i n t e u t a n en s t ä n k af i r o n i, d e t hela.
H i t h a r j a g k o m m i t, d å allt ville b r i s t a för mig, och då j a g k ä n t mig som flarn och v r a k - s t y c k e.
H i t h a r j a g k o m m i t m å n g e n m ö r k och s t o r m a n d e h ö s t k v ä l l, n ä r hafvet v r ä k t e h ö g t och b l å s t e n gick i s k a l l g e n o m alla r u m m e n, så a t t vi fingo g i i p a till t r a s o r n a för a t t s v e p a oss in i.
J a g h a r s e t t en m a n, som fått s l a g på s l a g, m e n s t ä n d i g t s p r u n g i t upp s o m en stålfjäder m e d t r o t s och n y a planer.
* Och efter n å g r a d a g a r b l o t t h a r äfven j a g s e t t det s t o r a hjulet h ä g r a u t e öfver reflarna, och fast d e t g l i t t r a t för m i g p å e t t h e l t a n n a t s ä t t än för h o n o m, h a r det ä n d å l a g t sol b o r t öfver min h e d och fört s v a l k a till b r ä n d a m a r k e r: D e t var s a g a n om hjulet.
Men j a g skulle j u se, h v a d n y t t, som finns i k i s t a n b o r t a i v r å n.
L u t a d m o t v ä g g e n och m i d t på locket s t å r emellertid en gallionsbild, som n y l i g e n m å l a t s h v i t, så a t t j a g inte k a n k o m m a åt, u t a n a t t s ä t t a fingrar p å bilden.
Därför kväfver j a g all nyfikenhet, låter h o n o m b e h å l l a det h e m l i g a för sig och g å r till m a s k i n r u m m e t för a t t skrufva på l a m p o r n a.
Äfven h ä r s y n e s s p å r efter stormfloden, och m u r a r n a g l i t t r a af s a l p e t e r och h v i t a k r i s t a l l e r.
P å golfvet l i g g e r allt h u l l e r om b u l l e r, och j a g s p a r k a r u n d a n ett s ä l s k e l e t t och ett s ö n d r i g t staffli.
M i d t i d e n n a o r e d a s t å ett p a r m o - d e r n a ä g g k l ä c k n i n g s m a s k i n e r, och g e n o m de l å n g a s m a l a r u t o r n a k i k a r j a g och s e r, a t t det ä r lif d ä r i n n e.
På öfversta h y l l a n ligga ä g g e n, och de flesta h a r e d a n b r u s t i t — h ä r och h v a r ser m a n e t t ben eller par, s o m v i n k a ur s k a l e n och u r allt det r e m n a n d e, och nu k o m - m e r där en liten v å t och ä n g s l i g k y c k l i n g fram, r a g l a r mot l j u s e t och r a m l a r n e r p å filten in- u n d e r, d ä r k a m r a t e r n a r e d a n r u g g a t u p p sig och s p r i n g a fram och å t e r vid r u t a n, plira m o t allt det h ä r l i g a, som g l i t t r a r utanför.
J a g ser, a t t t e m p e r a t u r e n fallit, och skrufvar nu p å l a m p o r och v e n t i l e r.
Så går j a g för a t t g ö r a u p p eld.
D e t ä r ett r i k t i g t t r o l l k ö k m e d tegelgolf, som r a s a t i e n a v r å n — där h a r räfyen haft sin l y a u n d e r alla de år, då g å r d e n s t å t t obe- b o d d.
J a g ö p p n a r en d ö r r till s k o r s t e n s h å l e t, m e n nu d r a r det, så a t t ljuset s l ä c k e s och alla d ö r r a r börja a t t slå och j ä m r a i h e l a g å r d e n.
Ä n d t l i g e n får j a g eld och kaffepannan öfver, och nu gäller det a t t s k j u t a n å g o t till ufven, i n n a n det börjar a t t k o k a h ä r.
J a g t a r g e v ä r e t och går u t, och m ö r k r e t s l u k a r allt framför m i g, m e n s n a r t s t i g e r d e t f r a m: p i l t r ä d e t, som s u s a r och v a j a r, l a g u n e r - n a s k r u s a d e, blåa fält och s k u m m e t öfver reflarna.
J a g följer s t r a n d e n ett s l a g — i svallet, d ä r t å n g e n s j u d e r och b i n d e r sin k r a n s, fladdrar d e t som r ö d a l å g o r; d e t är s ö n d e r - t r a s a d e fisknät, som drifvit i l a n d m e d sina k o r k s k i f v o r och flagga och s p ö k a m e d r ö d a s m å tyglappar.
S n a r t ä r j a g u p p e i s k o g e n och framme vid den g l ä n t a, d ä r k r å k o r n a h a sin t a l l.
Den l i k n a r en l u t a n d e g u b b e, s o m går och g å r öfver ljungen, men som aldrig kommer någon väg — h a n h a r en d u k t i g k ä p p i m a r k e n, m e n b e n e n nå inte ä n d a n e d, och så s p a r k a r h a n förgäf- ves i blåsten.
Uppe i denna mariga tall har en s t ö r r e k r å k f a m i l j s i t t tillhåll, och fast h a n e n ständigt går och p l o c k a r, d ä r, l å t a de sig inte fördrifvas.
J a g s m y g e r m i g fram i m ö r k r e t och s k j u t e r så ett par af d e m, och n ä r j a g å t e r h u n n i t h e m, k o k a r v a t t n e t öfver i s u m p e n, d ö r r e n till l a d a n h a r g å t t u p p, och g ä s s e n s k r i k a och g ä s t a därinne.
J a g s t ä n g e r d ö r r e n och b o m m a r för, och nu börjar ufven från sitt h å l l, k v i d e r och r u s k a r i s t ä n g s e l n ä t e t.
N å, h a n får sina k r å k o r, sliter dem s ö n d e r och s l u k a r, och j a g h a r nu * Sedan detta skrifvits har det budskapet nått mig, att vännen och enslingen därute gifvit sig döden.
Lagermans flytande putspomada B O N AMI.
— 337 — tid a t t se till m i n e g e n a f t o n v a r d, l ä g g e r ljung p å elden, s å a t t d e n s p r a k a r och g n i s t r a r, m e n j u s t s o m j a g skall t a g a m i g en b i t, b u l t a r d e t på d ö r r e n.
— N å, stig in d ä r u t e!
Alla d ö r r a r börja nu a t t slå och j ä m r a, och b l å s t e n far r ä t t in i g n i s t h å l e t.
— Stäng dörren, där!
Så k o m m e r d e t in.
S t a m p a r af s i g s a n d e n u t e i s v a l e n o c h s t å r n u och m u m l a r o c h bu- gar.
J a g t ä n d e r ljuset o c h g å r d i t, och l å g a n fladdrar, så a t t främlingen t y c k s d a n s a emot mig.
— J o, si j a g k o m m e r öfver h e d e n, — s ä g e r m a n n e n, o c h s k u g g a n klifver öfver v ä g g e n och upp m o t t a k e t, d ä r d e n b u g a r o c h b u g a r.
D e t ä r allt en s v å r v ä g och t r ö t t ä r m a n s å d e t förslår, så m a n får n o g t i g g a o m litet t a k öfver hufvet — — — — D e t g å r n o g för s i g.
H a n m u m l a r n å g o t och t a r p l a t s, s n e g l a r mot b r ö d e t o c h flaskan, s o m s t å r framme.
— D e t är allt e t t v ä d e r!
— s ä g e r h a n.
H a n ä r liten och blek, g r å vid t i n n i n g e n, och en t r a s i g h a t t h a r h a n ä n n u p å h u f v u d e t, d e t ä r, s o m t ä n k e r h a n g e s i g i v ä g igen i rödaste rappet.
H a n m u m l a r och p r a t a r n å g o t om s e g l a r e, f y r a r n a o c h l e d e n h ä r u t e, m e n j a g m ä r k e r, a t t d e t b a r a ä r b l å a d u n s t e r, och h a r h a n n å g o n s i n haft m e d sjön a t t g ö r a.
.
.
n å, e l d a r e k a n s k e, och n u fryser h a n och t ä n d e r n a s k a l l r a, d e t h a r n o g l ä n g e v a r i t släckt för h o n o m.
Visst ' t u s a n s k a h a n h a en k o p p kaffe!
H a n s n e g l a r m o t d e m ö r k a r u t o r n a, och plötsligt t y c k e r j a g m i g h ö r a n å g o n, s o m g å r d ä r u t e, m e n s e r b a r a s p e g l i n g e n af m i n k u n d s h a t t, s k u g g a n och så d e t f l a d d r a n d e ljuset.
— Ni h a r i n g e n t i n g för fönstren här?
— säger mannen och hostar ett slag: — inga ny- fikna g r a n n a r?
J a g k o m m e r m e d d e n s o t i g a kaffekitteln o c h h å l l e r d e n u t p å en g r e p e: — T a b r ä d l a p p e n d ä r, och håll u n d e r, m e n a k t a, s å a t t n i inte b r ä n n e r e r!
Snart sörplar han och doppar, m e n sneglar s t u n d o m m o t fönstren.
J a g rödjer u n d a n n å g r a s a k e r o c h s k j u t e r till en l å d a.
E t t p a r alldeles n y a stöflar ligga s l ä n g d a u p p p å en stol, och j a g t a r o c h sticker dem u n d a n o c h s ä t t e r fram e t t p a r a n d r a, s o m ä r o s n e d g å n g n a och o b o r s t a d e.
S å s k ä r j a g m e r a bröd, för " han ä t e r s o m en s t o r k, d e n lille m a n n e n, o c h n ä r h a n börjar bli m ä t t, s i t t e r han bara och ser m o t rutorna, d ä r lågan dan- s a r i allt d e t m ö r k a.
D å t a r j a g ljuset o c h s l ä c k e r, o c h n u börjar allt a t t s t i g a, lefva i s k y m n i n g e n d ä r u t e o c h själfva h u s e t t y c k s stiga allt m ä k t i g a r e, n ä r väl d e n lilla l å g a n ä r b o r t a.
A l l t t y c k e s hvirfla kring det ensliga, mörka pilträdet där ute, och b a k o m v a l l e n, d ä r flygsandens drifvor l y s a, se vi s e g e l l e d e n s alla g l i d a n d e l a n t e r n o r o c h fyrens stilla ljus.
H ö g t u p p e i d r i f v a n d e moln spö- k a r en b l ä n k a r e s s n a b b a och s p e j a n d e hvirfvel.
Vi s i t t a l ä n g e t y s t a, m e n s å k r y p e r främ- lingen s a m m a n.
— J a g är trött!
— säger h a n, — j a g har g å t t hela d a n och s k a till läget i m o r g o n — — — Ni får ligga i d e t lilla r u m m e t m o t n o r r, där får ni v a r m t n o g, för vi h a m ö d r a r n a d ä r, ja, ser ni, det ä r ett slags stora lådor m e d l a m p o r i, och d ä r h a vi d e m i n s t a k y c k l i n - g a r n a.
.
.
n å, s k y n d a p å, s å visar j a g v ä g e n!
Och j a g för h o n o m d i t, l å t e r h o n o m få en hop filtar, s o m vi alltid h a tillreds för v a n d r a r e, s t ä n g e r d ö r r e n och s ä t t e r så de s n e d g å n g n a stöflarna s t r a x utanför.
J a g s l ä c k e r n u elden och g å r u t i s t a l l e t, där alla s p i l t o r n a s t å t o m m a — u n d e r de s i s t a å r e n h a d e e n d a s t haft s t r ö å t n å g r a h e t s a d e och d ö d s t r ö t t a rådjur, s o m vi funnit u p p e i l j u n g e n eller i s k o g e n.
I D U N 1907 J a g klättrar u p p på d e n tomma vinden och rullar e t t s t o r t k a r fram u n d e r hålet i halm- t a k e t — d e t blir n o g s l a g r e g n i n e t t.
G ä s s e n börja p l ö t s l i g t a t t s k r ä n a inne i l a d a n — vi s ä g a l a d a, fast v i e n d a s t h a tistel p å å k r a r n a — men j a g hör, a t t det blott är det vanliga käl- t e t och l ä g g e r h a s p e n p å.
O c h s o m j a g ä n n u h a r en liten t r o p å " d e n a n d r e " eller t r e d j e d ä r u t e, skjuter j a g d ö r r a r o c h fönster till o c h s t ä l l e r så d e g a m l a stöflarna utanför g ä s t e n s dörr, s å a t t h a n i n t e skall k o m m a u t alltför ljudlöst.
S å g å r j a g och l ä g g e r m i g i r u m m e t b e d v i d, ligger l ä n g e och l y s s n a r, m e n hör b a r a s t o r m e n s h v i s s l a n d e och hafvets v i d a b r u s, s t u n d t a l s g å r e t t f å g e l s t r ä c k öfver, räfven h y i a r l å n g t u t e på h e d e n, och från de b l i n d a s k ä r e n b o r t o m reflarna s v a r a r salen m e d håliga r o p.
Ufven flyger d å o c h d å m o t s t ä n g s e l n ä t e t o c h ruskar ursinnigt, den är oroligare än vanligt, och j a g u n d r a r, h v a d d e t ä r.
Stöflarna där- ute h a inte tagit ett steg än.
D å b u l t a r d e t h å r d t i b r ä d v ä g g e n, och g ä s t e n ropar: — H ö r d å, d e t ä r visst n å g o n, s o m r u s k a r och vill i n!
— D e n vill allt u t.
D e t ä r b a r a ufven.
— Ufven?
— J a, vi h a en uf, s e r n i, o c h n ä r h ö k o c h k r å k a bli alltför t i l l t a g s n a, k a s t a vi u p p d e n i e t t t r ä d i solljus, o c h d ä r l o c k a r d e n b y k e t till sig, s å a t t vi få k n ä p p a.
H a n m u m l a r e t t g o d n a t t, och hafvets b r u s det s j u n g e r och hafvets b r u s stiger, n y n n a r, m e n ufven k a n inte få r o.
J a g t ä n k e r j u s t ge m i g h ä n o c h s o m n a, då det å t e r b u l t a r i v ä g g e n: — H ö r ni i n t e!
H ö r n i i n t e!
D ä r m å s t e h a k o m m i t n å g o n in till g ä s s e n!
— J a, d e b r å k a o l t a och s k r ä m m a h v a r - a n d r a, n ä r s t r ä c k e n g å öfver.
Kommer där s v a n, s å r o p a de hånfullt, m e n ä r d e t v i l d g ä s s, så blir d e t b u l l r a n d e h ä l s n i n g a r eller afundsjuk t r ä t a och k ä b b e l.
D e t s t å r n u k l a r t för m i g, a t t d e t ä r en h e m - o c h fridlös, s o m l i g g e r o c h l y s s n a r där- inne o c h t ä n k e r g e s i g i v ä g, s å s n a r t s o m " d e n a n d r e " trefvar p å d ö r r e n.
M e n h ä r k a n h a n sofva l u g n t, h ä r i s p i l l r o r n a s g å r d!
Å t e r d r a g a f å g e l s t r ä c k e n öfver i s u s a n d e skaror.
D e t ä r v ä l hafvet, s o m s t i g e r öfver s t r a n d b a n k e n och j a g a r u p p allt från g ö l a r n a, flygsanden p i s k a r inte m o t r u t o r n a m e r a, m e n s t o r m e n t a r n y a t a g, o c h o m hafvet n u b r y t e r in i s t o r a l a g u n e n, k a n stormflod v a r a i fag- gorna.
Stormfloden, som knappast kommer hvart t i o n d e å r, skall d e n.
.
.
?
J a g känner hur det s t i g e r o c h s t i g e r, o c h så k o m m e r s ö m n e n s o m en hvirfvel o c h d r a g e r n e r.
Och j a g d r ö m m e r o m ufven.
J a g h a r fått k e d j a n o m b e n e t p å h o n o m och j a g a r efter d e n, som s t o d utanför o c h g l o d d e in g e n o m r u t o r n a.
S å sliter s i g ufven l ö s, och j a g k ä n n e r b a r a kedjan kring händerna.
D e t glor in, d e t glor in g e n o m a l l a r u m m e n - — — — J a g v a k n a r i m o r g o n l j u s och s t i g e r g e n a s t u p p för a t t s e, h u r d e t ä r m e d främlingen.
S t ö f l a r n a s t å d ä r ä n n u, och n ä r j a g ö p p n a r d ö r r e n, ser j a g, a t t filtarna l i g g a Vackert h o p - l a g d a, o c h m a n n e n ä r b o r t a.
M e n allt ä r o r ö r d t i r u m m e n och k a m r a r n a, och j a g s e r h v a r s a k på sin p l a t s i o r e d a n.
På den nymålade gal- lionsbilden, s o m v a k t a r sin k i s t a, finnes i n g a m ä r k e n efter fingrar.
J a g t a r g e v ä r e t o c h t u b e n och g å r u t p å min vall för a t t speja öfver h e d e n o c h s t i g a r n a.
D e t b l å s e r isigt och m o l n e n drifva g r å a, m e n hafvet g å r s n ö h v i t t, s å l å n g t ögat s e r, o c h g ö l a r n a l ä n g s t u p p e s p e g l a en s t r i m m a sol, som g l i d e r b o r t.
Ingen m ä n i s k a på heden, och s k o g s k a n t e n ä r ö d e!
E n spillra, s o m drif- v i t - u p p, h a r å t e r glidit u t i o r o n.
J a g hakar t u b e n fast vid flaggstången o c h följer s t r a n d e n s L U Z E R N r = = linje ä n d a u t till F a l s t e r b o och fyrens t o r n: spillror, fullt u p p af t r ä b r å t e i A m m a n — p a p e g o j b u r a r n a vid F a l s t e r b o s t r a n d b a d g r å - m e n a s af en i l a n d e s k u r öfver l a n d — m å - sarna kretsa kring öde Flommen, medeltids- h a m n e n, s o m sjunkit i l a n d och b a r a h a r en e n d a p i n n e, d ä r en g å n g m a s t s k o g e n flaggat för M a r g a r e t a.
D e sväfva s o m h v i t a moln, m å s a r n a, och j a g följer d e m u t öfver refvet.
.
.
S e!
.
.
.
å n g a r e n, v r a k e t h a r slagits s ö n d e r i n a t t o c h ä r b o r t a — spillror och b r å t e d a n s a m u n t e r t u t e p å s e g e l s k ä r e t, och K ä m p i n g e - båtarna kryssa redan kring Blinda skär.
E n stor k i s t a drifver m e d n o r d l i g s t r ö m u t a n f ö r tredje b a n k e n, och h ä r gäller d e t a t t k o m m a först o c h l ä g g a v a n t a r n a p å.
I n ä s t a m i n u t ä r j a g n e r e vid s t r a n d e n o c h får b å t e n i sjön, ligger s n a r t för h å r d b i d e - vind och k ö r öfver b a n k a r n a — s å ä r j a g d ä r r e d a n, t a r t ö r n och får en t r o s s o m k i s t a n, h a r n u g o d vind och m å s t e b o g s e r a.
K ä m p i n g e - b å t a r n a gå s n o p n a förbi, och j a g k ä n n e r d e t, som h a r j a g n u n u v u n n i t n å g o t, s s m l ä n g e v a r i t e f t e r l ä n g t a d t och h ä g r a t i d r ö m m e n.
Haf- vet h a r s ä n d t m i g d e t t a.
Nu har jag ändå något att sätta u p p mot den hvita, nymålade g a l l i o n s b i l d e n, o c h m i n k a m r a t skall g ö r a s t o r a ögon, n ä r h a n v ä l k o m m e r h e m.
J a g s ä t t e r in i t å n g b a n d e t och u p p p å land —: b å t e n l i g g e r s o m en v i n g b r u t e n m å s, m e d a n j a g b r y t e r u p p och ö p p n a r m i n k i s t a: — trasor, n e j, idel v å t a o c h b r o k i g a k l u t a r, n ö d s i g n a l e r och v i m p l a r.
J a g t a g e r u p p d e m alla, en h e l famn, b r e d e r d e m u t p å den b l o m m a n d e v a l l e n, så a t t d e k u n n a t o r k a i blåst och s o l.
O c h när ljungen blommar vackrast kring milavägen o c h b a r n e n k o m m a u t till oss för a t t fira h e d e n s s t o r a d a g, s k o l a v i h i s s a u p p alla v å r a flaggor och v i m p l a r, h ö g t öfver v a l l e n, och h ä l s a d e m välkomna.
Y t t e r s t v i d hafvet ligger en e n s a m g å r d, s o m s t r ä c k e r u t h u s g a f l a r n a fram och s y n e s s k y l d r a m e d e t t e n d a p i l e t r ä d.
K o m m e r d ä r en v a n d r a r e öfver h e d e n, s e r h a n b a r a d e n e n d a g å r d e n d ä r u t e, och i d i s eller g l i t t r a n d e s o l r ö k reser den h a l m t a k e n o c h h v i t a m u r a r m e d k o r s v i r k e t, så a t t d e n s y n e s n ä s t a n s p ö k l i k t n ä r a.
O c h v a n d r a r e n g å r och g å r, o c h ljungen snärjer om h a n s fötter — h a n ä r k a n s k e t ö r s t i g och läng- t a r fram, t r o r, a t t h a n ä r n ä r a, m e n j u l ä n g r e det b ä r, d e s t o l ä n g r e b o r t t y c k s d e n glida, den e n s a m m a g å r d e n m e d sitt p i l e t r ä d.
O c h i n ä s t a ö g o n b l i c k k a n v a n d r a r e n s t å ä n d a framme vid v a l l e n, och hafvet b r u s a r o m k r i n g h o n o m.
Vi fästa våra ärade annonsörers uppmärksamhet därpå, att annonser till Idun måste vara oss tillhanda på fredag, för att kunna införas i följande veckas num- mer.
Från landsorten böra annonser åtföljas af likvid.
Öfriga upplysningar lämnas på begäran omgående af Iduns Annonskontor, Stockholm.
F ö r n ä m vistelseort under sommaren. "
' ' .. G: D H O T E L INATIOINAL.
Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
111. prospekt gråtit
I D U N 1907 — 338 — III.
Skråaf delningen.
I N N E H Å L L E T I D E N N A afdelning u t g ö r e s af föremål, s o m tillhört de g a m l a s v e n s k a h a n d t - v e r k s ä m b e t e n a och g e s ä l l s k a p e n.
D e n u p p t a g e r fyra r u m i m u s e i b y g g n a d e n s a n d r a g a l l e r i v å n i n g, hvartill komma två rum, ägnade åt den ut- l ä n d s k a (d a n s k a och t y s k a) s k r å s a m l i n g, s o m museet äger.
F ö r a t t i forna t i d e r få utöfva ett y r k e m å s t e m a n aflägga v i s s a prof, f a s t s t ä l l d a af m ä s t a r n a inom s a m m a y r k e.
Efter t r e — s e x å r som lär- ling fick m a n aflägga gesällprof, och s e d a n m a n n å g r a å r " v a n d r a t " som g e s ä l l, k u n d e m a n a n - m ä l a sig till u t f ö r a n d e af m ä s t e r s t y c k e.
F ö r s t s e d a n d e t t a v a r färdigt och g o d k ä n d t, k u n d e m a n blifva u p p t a g e n i " ä m b e t e t " som m ä s t a r e och ä m b e t s b r o d e r m e d r ä t t i g h e t a t t h å l l a e g e n verkstad.
Af de v a n l i g a r e och m e r a n ö d v ä n d i g a y r - k e n a fanns oftast e t t ä m b e t e i h v a r j e s t a d, exempelvis skomakarämbete, skräddarämbete, s n i c k a r ä m b e t e o. s. v. J ä m t e ä m b e t e t, s o m u t g j o r d e m ä s t a r n a s s a m m a n s l u t n i n g, fanns ofta n o g äfven " g e s ä l l s k a p e t ", en k o r p o r a t i o n af g e s ä l l e r n a inom s a m m a y r k e i s a m m a s t a d.
S k r å f ö r f a t t n i n g a r funnos hos oss r e d a n u n d e r m e d e l t i d e n, de u t v e c k l a d e s s ä r s k i l d t och fingo af r e g e r i n g s m a k t e n s t a d f ä s t form u n d e r 1 6 0 0 - och 1 7 0 0 - t a l e n s a m t u p p h ä f d e s först å r 1 8 4 6.
O m b i l d a d e till h a n d t v e r k s f ö r e n i n g a r (före 1 8 6 4) och till sjuk- och b e g r a f n i n g s k a s s o r fortlefde 5.
Från vårt nationella panteon.
En vandring genom Nordiska museet.
de g a m l a ä m b e t e n a och g e s ä l l s k a p e n ä n n u n å g r a årtionden.
S å s m å n i n g o m hafva de dock u p p - l ö s t s och d e r a s t i l l h ö r i g h e t e r hafva i s t o r t an- t a l från d e n siste k v a r l e f v a n d e m ä s t a r e n h a m - nat i Nordiska museet.
Artur Hazelius insåg den s t o r a b e t y d e l s e för k u n s k a p e n om det s v e n s k a h a n d t v e r k e t s h i s t o r i a, som d e s s a före- m å l h a d e, och l a d e r e d a n tidigt (1 8 7 0 - t a l e t) an p å a t t förvärfva dem till m u s e e t.
Ofta n o g påträffades de g a m l a l å d o r n a m e d d e t i n n e h å l l, för h v i l k e t de voro g j o r d a, n ä m l i g e n ä m b e t e t s a r k i v a l i e r, p r o t o k o l l e r, r ä k e n s k a p s b ö c k e r o. d y l.
, och s k r å a f d e l n i n g e n s k a n s k e allra b e t y d e l s e - fullaste del u t g ö r e s af d e s s s t o r a a r k i v, som o m f a t t a r h a n d l i n g a r från icke m i n d r e ä n o m - k r i n g 3 3 0 s v e n s k a h a n d t v e r k s ä m b e t e n och ge- sällskap.
D e föremål, s o m funnos i d e s s a k o r p o r a t i o - n e r s ä g o, hafva h e l t n a t u r l i g t v a r i t m y c k e t lik- a r t a d e.
I lådan (bild 1 — 3) förvarades h a n d - lingar, p e n n i n g a r och d y r b a r h e t e r.
Välkomman af silfver (bild S) eller t e n n (bild 6) allt efter r å d och l ä g e n h e t t r o n a d e p å b o r d e t vid sam- k v ä m e n; u r den d r u c k o s de h ö g t i d l i g a r e s k å - l a r n a.
I s t o r a skänkkannor (bild 4) af k o p p a r, som också s t o d o p å b o r d e t vid s a m m a n k o m - s t e r n a, f ö r v a r a d e s ölet.
Å l d e r m a n n e n eller å l d t - g e s ä l l e n höll som t e c k e n p å sin v ä r d i g h e t vid s a m m a n k o m s t e r n a i sin h a n d en klubba eller e t t s. k. schafferholz (bild 7), en s p i r a, v a n l i - g e n af t r ä.
D e s s u t o m k u n d e ä m b e t e t ä g a åt- skilliga s m ä r r e d r y c k e s k ä r l, skrifdon, l j u s s t a k a r, penningpåsar, sparbössor m. m.
Många bland dessa ämbeten, särskildt i S t o c k h o l m och de s t ö r r e s t ä d e r n a, voro r i k a och ä g d e v e r k l i g a p r a k t f ö r e m å l.
S k o m a k a r ä m - b e t e t s i S t o c k h o l m l å d a (bild 3) ä r e t t s y n - n e r l i g e n f r a m s t å e n d e s n i c k e r i a r b e t e från 1 6 0 0 - talet.
Göteborgs bokbindargesällskaps låda (bild 2) i form af en s t o r b o k i p r a k t b a n d är d a t e r a d 1 7 5 2.
D e t r e s i l f v e r v ä l k o m m o r n a (bild 5) äro v ä l d i g a p j ä s e r af m e l l a n SO — 6 0 cms höjd.
GUSTAF UPMARK.
F R Å N NORDISKA M U S E E T P Å L E J O N S L Ä T T E N.
S E R I E IV.
SKRÅAFDELNINGEN.
1.
Interiör från ett af rummen i den svenska skråafdelningen.
2.
Bokbindargesällskapets i Göteborg låda, 1752.
3.
Skomakarämbetets i Stockholm låda, 1600-talet.
4.
Skänkkatmor af koppar.
Välkommor ' af silfver.
Till vänster: Klensmedsämbetets i Stockholm, 1600-talet; i midten: Hattmakarämbetets i Stockholm, 1716; till höger: Murargesällskapets i Stockholm, 1744.
6.
Välkommor af tenn.
Till vänster: Klädmakar- (=väfvar-) gesällskapets i Norrköping, 1803; i midten: Tunnbindarämbetets i Norrköping, 1681; till höger: Handskmakarämbetets i Lund, 1741.
7.
Skåp med diverse skråföremål; öfverst s. k. schafferholz, till vänster gesällkransar.
A. Blomberg foto.
— 339 — M A N GÅR utefter V a l h a l l a v ä g e n och t ä n - k e r sig, a t t d e s s a m o d e r n a s t e n p a l a t s, som stå d ä r i s t r a m t gif a k t, r ä t t n i n g h ö g e r, i n v ä n d i g t ä r o h v a r a n d r a i det allra n ä r m a s t e lika, så som de ä r o det u t a n p å: i h v a r j e vå- n i n g en m a t s a l s m ö b e l i ek, en h e r r m ö b e l af m a h o g n y, en s a l o n g s m ö b e l i förgylld empire och icke m y c k e t a n n a t.
Och dock r y m m e r ett af d e s s a h u s i en c h a r m a n t t i o r u m s - v å n i n g en d y r b a r v a p e n - och a n t i k v i t e t s - s a m l i n g, s o m för d e t första i c k e h a r s i t t m o t s t y c k e p å V a l h a l l a - v ä g e n och k n a p p a s t i m å n g a p r i v a t h e m i huf- v u d s t a d e n.
D e n n a s a m l i n g, r e s u l t a t e t af l a n d - s k a p s m å l a r e n h r Valdemar Nyströms samlar- e n e r g i och i n t r e s s e, ä r h e l t n y l i g e n o r d n a d och vi g ö r a m e d ä g a r e n s t i l l å t e l s e e t t b e s ö k i h a n s h e m för a t t bese d e n s a m m a.
I D U N 1807 Ett konstnärshem.
N å g r a bilder från en märklig samling.
k o m m e r i e t t 5 0 - t a l v a r i a n t e r.
S t å l v ä r j o r n a ha k o n s t r i k t a r b e t a d e s t å l f ä s t e n, j ä r n v ä r j o r n a drif- n a fästen i k o p p a r och j ä r n.
D e r ä k n a b l a n d sig å t s k i l l i g a r a r i t e t e r, e x e m p e l v i s en s t å l v ä r j a s o m t i l l h ö r t h e r t i g e n af A l b a, h v i l k e n s n a m n och v a p e n d e n o c k s å b ä r — och d ä r t i l l h v a d som får a n t a g a s v a r a d e n g r y m m e h e r t i g e n s fältrop eller d e v i s, och s o m u n g e f ä r k a n öfver- s ä t t a s m e d: L y c k a n j s t å r den djärfve b i!
S å E n t r é n f ö r m e d l a s g e n o m en r y m l i g, efter konstnärens egna anvisningar inredd hall.
H r N.
h a r h ä r inom s a m l a t en del k o n s t s a k e r, en v a c k e r k o l l e k t i o n af v a p e n och k r i g s m o b i l i e r från ä l d r e t i d e r, v ä r d e f u l l a o l j e m å l n i n g a r af ä l d r e m ä s t a r e, speciellt flamländska, en intres- s a n t u p p s ä t t n i n g inom k e r a m i k e n m. m.
Men särskildt vapensamlingen är värd uppmärksam- h e t och t o r d e, som n ä m n t s h v a d en del förvärf angår, stå utan motsvarighet i hufvudstaden.
V a p e n s a m l i n g e n, som e n s a m t den r e p r e s e n - t e r a r e t t p e n n i n g v ä r d e af m i n s t 5 0, 0 0 0 k r.
, h a r t i l l k o m m i t u n d e r resor i f r ä m m a n d e l a n d och o m f a t t a r a l l a m ö j l i g a s l a g af v a p e n från o l i k a t i d e r, s å v ä l e u r o p e i s k a som o r i e n t a l i s k a.
V ä r j a n, d e t t a g a m l a a r i s t o k r a t i s k a v a p e n, före- FRÅN LANDSKAPSMÅLAREN SAMLINGEN VALDEMAR I HALLEN.
NYSTRÖMS 2.
VAPEN- SPISELPARTI OCH ANTIKVITETSSAMLING I HALLEN.
3.
I RENÄSSANSSALEN.
k o m m a vi till de v e r k l i g a p r a k t v ä r j o r n a i em- pire och r o k o k o, de förra m e d v a c k r a, c i s e l e r a d e fästen, i n l a g d a m e d p ä r l e m o r, de s e n a r e m e d ciselerade mässingsfästen.
H ä r i b i a n d påträffar m a n värjor, s o m ä g t s af t. ex. K a r l X I I I, K a r l X I V J o h a n, F r e d r i k V af D a n m a r k och a n d r a j o r d e n s m ä k t i g e, och h v i l k a s v a p e n och k r ö n t a m o n o g r a m e t c.
ses å r e s p e k t i v e d a m a s k e r a d e klin- gor.
Äfven s a b l a r, som d r a g i t s af furstliga k r i g a r h ä n d e r, finnas i s a m l i n g e n.
V i d a r e en K a r l X I I: s p a l l a s c h, och af o r i e n t a l i s k a v a p e n d y r b a r a t u r k i s k a s a b l a r och d o l k a r, " a l b a n e - s a r e " s a m t Y a t a g a n e r, d e t s i s t n ä m n d a e t t in- d i s k t v a p e n i drifvet silfver.
Af h u g g - och s t i c k v a p e n i öfrigt finnes en präktig samling hillebarder, särskildt att nämna en s a c h s i s k från 1 5 0 0 - t a l e t, b ä r a n d e Julich- C l e v e - B e r g s n a m n och v a p e n, s a m t en a n n a n h i l l e b a r d med det T h u n s k a påfliga v a p n e t och årtalet 1620.
K o m m a vi så till s k j u t v a p n e n, m å s t e vi s t a n n a vid n å g r a h j u l l å s g e v ä r m e d k o n s t n ä r l i g t u t f ö r d a j a k t s c e n e r i e l f e n b e n, g u l d och j ä r n; d e t e n a k a n äfven u p p v i s a en i l å s e t i n g r a v e - rad bataljscen.
En annan raritet är ett prakt- a r m b o r s t från 1 5 0 0 - t a l e t af elfenben och eben- holts med rika guldinslagningar samt romerska h ä r f ö r a r e s p o r t r ä t t i n e t s a d e i guld p å s p ä n n - skifvan.
B l a n d pistoler af ä l d r e d a t o m ä r k e s en liten flintlåspistol, som b ä r h ä r f ö r a r e n G a l - las ' namn inetsadt i midtelstycket.
O c h p å t a l om b e r ö m d h e t e r s å h a r ingen m i n d r e än A u g u s t d e n s t a r k e af P o l e n ä g t det KONSTNÄRENS 4.
HEM I STOCKHOLM.
ROKOKOSALONGEN.
FOTO FÖR 1.
P A R T I 1DUN.
AF VAPEN-
[D U N 1907 — 340 — e n a af de j a k t h o r n, som finnas i s a m l i n g e n.
Det ä r s k u r e t u r en e n d a e l e f a n t b e t e, ä r för- sedt med skulpturer i upphöjdt arbete, konun- g e n s n a m n och s a c h s i s k a och p o l s k a v a p n e n s a m t å r t a l e t 1 6 8 7 i l a t i n s k chiffer.
Till v ä n s t e r innanför h a l l e n l i g g a n å g r a p r a k t r u m, s o m k u n n a g ö r a a n s p r å k p å a t t " gifva e t t s l o t t s l i k t i n t r y c k ".
D e n ena s a l o n g e n ä g e r en m ö b e l i förgylld r o k o k o, däraf s ä r s k i l d t en h ö g k a r m a d fåtölj, r i k t s k u l p t e r a d, h a r n å g o t k u n g l i g t öfver s i g; ett f y r k a n t i g t b o r d i b a r o c k m e d en k r i n g m a r m o r s k i f v a n l ö p a n d e g e n o m b r u - t e n r a n k a är v i d a r e v ä r d t u p p m ä r k s a m h e t, l i k a s å den g a m l a k r i s t a l l k r o n a n i t a k e t, h v i l k e n h a r till- h ö r t S t u r a r n e och s e n a s t s u t t i t i M ö r k ö k y r k a.
V ä g g a r n a p r y d a s af g a m l a p r ä s t p o r t r ä t t i d y r b a r a r o k o k o r a m a r.
E m p i r e s a l o n g e n h a r en p r a k t m ö - bel i e m p i r e, en d y r b a r k e r a m i k s a m l i n g p å v ä g g e n, b e s t å e n d e af ä l d r e porslin af s å v ä l i n h e m s k som u t l ä n d s k f a b r i k a t i o n.
Af g l a s ses n å g r a r e m m a r e af s t o r t v ä r d e, d ä r i b l a n d e t t s. k. d o g e - g l a s m e d i n l ä g g n i n g a r i guld och emalj.
S a l e n, i r e n ä s s a n s, k a n u p p v i s a ett s t ö r r e s k å p på k u l f ö t t e r i e b e n h o l t s, j a k a r a n d a och valnöt.
D e t är försedt m e d h ä r l i g a k o n s t n ä r - ligt u t f ö r d a s k u l p t u r e r i u p p h ö j d t a r b e t e, lär h a k o m m i t till S v e r i g e p å 1 5 0 0 - t a l e t m e d val- l o n e r n a och h a r förr i t i d e n t i l l h ö r t en D e Geer.
E t t annat mindre renässansskåp intres- s e r a r s ä r s k i l d t p å g r u n d af sina i n l ä g g n i n g a r i elfenben, å t e r g i f v a n d e gammaltestamentliga eller k l a s s i s k a s k i l d e r i e r.
Väggarna prydas af en del g a m l a h ä r f ö r a r e p o r t r ä t t från 1 6 0 0 - talet, ett godt Kristina-porträtt samt ett par dyrbara väldiga bataljmålningar signerade F.
Bock, 1 6 0 0, en ä l d r e b e k a n t h o l l ä n d s k m ä s t a r e.
S l u t l i g e n k a n o m n ä m n a s en golfklocka i hol- ländsk .barock, signerad J a n Henkels.
Urtaf- l a n v i s a r m å n a d e r, v e c k o r, d a g a r m. m. s a m t u n d e r s t på p l å t en väl utförd o l j e m å l n i n g m e d m o t i v från en h o l l ä n d s k h a m n s t a d.
Hufvud- s t y c k e t k r ö n e s af n å g r a fristående s y m b o l i s k a figurer, s å s o m A t l a s m e d j o r d k l o t e t, flankerad af e t t p a r h ä r o l d e r, b a s u n a n d e u t tiden.
.
.
H a vi s e t t allt?
N e j, vi ha g l ö m t d e t lilla a l t a r e t efter g a m m a l k a t o l s k r i t u a l d ä r b o r t a i h ö r n e t, och d e t m å s t e vi d o c k b e s ö k a i n n a n vi g å.
D e t ä r n ä m l i g e n en r a r i t e t, e t t fint a r b e t a d t k o p p a r f ö r g y l l d t krucifix från 1 5 0 0 - t a l e t, b e l y s t, t ä n k a vi o s s, af de å a l t a r e t s t å e n d e h ö g a g a m l a k y r k s t a k a r n a, öfver h v i l k a n e d h ä n g e r ett rökelsekar i förgylld koppar.
Och så till sist s å s o m e t t n ö d i g t a p p e n d i x n e d a n f ö r d e n k o r s f ä s t e: en l i t e n " u p p s l a g e n b o k " m e d en g a m m a l - l a t i n s k t e x t å e n a s i d a n och å d e n a n d r a j u n g f r u M a r i a s bild i färger, allt u n d e r g l a s och i n f a t t a d t i en förgylld m ä s s i n g s l i s t.
D e t h e l a t e r s i g i formen s o m e t t litet g o t i s k t k y r k f ö n s t e r.
T e x t e n l y d e r: S a n c t a M a r i a, mä- t e r dei, o r a p r o n o b i s etc. e l l e r: h e l i g a jungfru, g u d s m o d e r, b e d för oss s y n d a r e.
.
.
Vi g ö r a d e t t a lilla s t ä m n i n g s f u l l a stycke m e d e l t i d s o m s l u t p u n k t i v å r r e v y af h r N y - s t r ö m s k o n s t s k a t t e r, v ä n d a oss m e d e t t t a c k till v ä r d e n — och s å å t e r V a l h a l l a v ä g e n och " blåa linjen ".
AGATON.
Ärade halfårs- och kvartalsprenumeranter erinras om att ofördröjligen förnya prenumerationen, på det intet afbrott i tidningens regelbundna expedition må uppstå.
Alla pre- numeranter erhålla gratis det verkligt praktfulla Iduns julnummer 1907, hvarmed tidningen högtidlighåller sin 20:de årgång.
Detta julnummer utgöres af konstnären Carl Larssons för- nämsta standardverk, den storslagna serien bilder ur den svenska kvinnans lif alltifrån äldsta dagar intill nuvarande tid, hvarmed han för en del år sedan smyckade Nya elementarskolan för flic- kor i Göteborg.
Detsamma kommer att bestå af 10 stora konst- blad i färger, förstklassigt utförda och med text af konstnärens eleganta, lekande penna.
Ensamt detta arbete motsvarar i värde hela prenumerationssumman.
" En samvetssak. "
U N D E R O F V A N S T Å E N D E rubrik har hr Thore Blanche i. senaste n u m r e t af I d u n t a g i t s t å n d p u n k t i en fråga, som p å d e t d j u p a s t e b e r ö r alla k v i n n o r.
E l l e r r ä t t a r e, icke t a g i t s t å n d p u n k t, u t a n t a l a t m e d ett u n d e r - ligt v a c k l a n d e hit och dit.
F r å g a n gäller re- d a k t ö r v. K o c h s m o t i o n i s t a d s f u l l m ä k t i g e, som g å r u t på a n s t ä l l a n d e af k v i n n l i g a a s s i s t e n t e r vid S t o c k h o l m s polis, och m o t h v i l k e n m o t i o n från flera g r u p p e r af k v i n n o r f r a m k o m m i t d e n p r o t e s t e n, a t t h u r ö n s k v ä r d t d e t än k a n a n s e s, a t t k v i n n l i g a p o l i s a s s i s t e n t e r i öfrigt t i l l s ä t t a s, s å d a n a d o c k icke m å a n s t ä l l a s vid p r o s t i t u t i o n s - a f d e l n i n g e n, på d e t a t t m a n icke g e n o m a t t ge e t t s k e n af h u m a n i t e t å t d e n n a i n s t i t u t i o n, m e d h v i l k e n d e t är m o t b j u d a n d e a t t k v i n n o r s k u l l e t a n å g o n s o m h e l s t b e f a t t n i n g, m å för- dröja d e s s afskaffande.
H. HAMNQVIbT FOTO.
Oscar Eliason.
B U D E T om s k å d e s p e l a r e n Oscar E l i a s o n s b o r t g å n g v a r b u d e t om en ej l ä t t e r s a t t förlust för v å r s v e n s k a s c e n.
F o l k, s o m af fåfänga eller ä f v e n t y r s h å g ge sig in på t e a t e r - b a n a n, h a vi allt för g o d t om, m e n k o n s t n ä - rerna bakom rampen äro lätt räknade.
Oscar E l i a s o n v a r en af de g e d i g n a, allvar- ligt a r b e t a n d e a r t i s t n a t u r e r n a, en u t m ä r k t k a - r a k t ä r s s k å d e s p e l a r e och på s a m m a g å n g en för- träfflig k o m i k e r.
H a n föddes i S t o c k h o l m 1 8 6 3, t i l l h ö r d e, t j u g u å r i g, A u g u s t L i n d b e r g s s ä l l s k a p, h a d e se- dan e n g a g e m a n g på olika h å l l, h v a r e f t e r h a n 1 8 9 2 blef fästad vid de R a n f t s k a s c e n e r n a, d ä r h a n s e d a n l e g a t flitigt i r e p e r t o a r e n och s p e l a t de m e s t s k i f t a n d e roller.
F r å n d e t s t o r a s k å d e s p e l e t e r i n r a r m a n sig h a n s m e d s t o r o m s o r g u t f o r m a d e Gustaf V a s a och E n g e l b r e k t i S t r i n d b e r g s d r a m e r, h a n s af s k a r p m ä n n i s k o k ä n n e d o m p r ä g l a d e p a s t o r Man- ders i Ibsens " G e n g å n g a r e ", doktor Rank i " Ett dockhem ", den b r u t a l e uppkomlingen L e c h a t i d e t franska s k å d e s p e l e t " Affär ä r affär ", S t r å m a n i " K ä r l e k e n s k o m e d i ", förutom å t s k i l l i g a a n d r a b e t y d a n d e k a r a k t ä r s r o l l e r; till d e s s a k n y t e r sig e t t s t o r t a n t a l farsuppgifter, u t f ö r d a m e d v e r v e, fantasi och en a l d r i g svi- kande smak.
D e t v a r n å g o t fast och l i n j e s k a r p t i E l i a s o n s k o n s t, fotad s o m den v a r p å t r ä g e t n a t u r s t u - d i u m och l e d d af en a l d r i g m i s s v i s a n d e k ä n s l a för d e t k a r a k t ä r i s t i s k a och v ä s e n t l i g a h o s den t y p eller individ h a n s k u l l e å t e r g e.
U n d e r d e t s e n a s t e s p e l å r e t a n g r e p s h a n af den s j u k d o m, som ä n d a t h a n s lif, hvarför p u b l i - k e n e n d a s t s ä l l a n fick n j u t a af h a n s g e d i g n a konst.
H a n s sista roll v a r, om ej u n d e r t e c k - n a d m i s s m i n n e r sig, d o k t o r R a n k, h v i l k e n h a n s p e l a d e m e d en t o n.
af g r i p a n d e v e m o d, s o m om h a n a n a t sin egen s n a r t f ö r e s t å e n d e s o r t i e från d e t s t o r a l i f s g y c k l e t.
F ö r u t o m af n ä r a a n h ö r i g a sörjes h a n af k a m - r a t e r och t a l r i k a v ä n n e r, s o m i h o n o m förlorat en r i k t b e g å f v a d p e r s o n l i g h e t, b e t y d a n d e som k o n s t n ä r, e n k e l och s a n n som m ä n n i s k a.
D e s s - likes s a k n a s h a n djupt af d e n p u b l i k, s o m u n - der en l å n g följd af år fått n j u t a af h a n s värdefulla konst.
E.
H — N.
H r B l a n c h e b e n ä m n e r nu d e m, som a n s e, a t t k v i n n o r n a m å s t e t a g a a f s t å n d från d e s s a olagliga tvångsåtgärder mot kvinnor, " välmenta, men trångsinta. "
Med h v a d r ä t t?
Själf k a l l a r h a n de p r o s t i t u e r a d e för " f a l l n a ", f ö r k l a r a r m e d h ö g s i n n a d air, a t t h a n " i c k e finner d e m s ä m r e än a n d r a k v i n n o r ".
Men s a m t i d i g t a n s e r h a n h e l t n a t u r l i g t, a t t m a n k a n v å g a sig p å l ä g g a d e m e t t s å d a n t t v å n g, som d e t r e g l e m e n t e r i n g e n i n n e b ä r, och i likhet m e d m o t i o n ä r e n finner h a n l o g i s k t, a t t för a t t r ä d d a från en fördömlig in- r ä t t n i n g, som m å s t e afskaffas för a t t m a n skall k u n n a r ä d d a, s k u l l e m a n t a p l a t s i d e n n a in- rättnings tjänst.
D e t är d e t t a j a g k a l l a r e t t v a c k l a n d e.
Vi k v i n n o r, s o m o p p o n e r a t o s s, a f s k y d e n t a n k e n, a t t en e n d a k v i n n a k r ä n k e s p å d e t t a sätt.
O t r o l i g t litet h a r h r B l a n c h e t a g i t r e d a p å de p e r s o n e r s t a n k e - och h a n d l i n g s s ä t t, m o t h v i l k a h a n u p p t r ä d e r.
H a n m å l a r u t, a t t " den&gt; k v i n n a, som är s t a r k i sin d y g d " — h ä r m e d syftas a n t a g l i g e n p å d e m h a n m e d u p p r e p a n d e af e t t t r e t t i å r i g t u t s l i t e t s m ä d e o r d k a l l a r d e, s o m t a g i t s e d l i g h e t e n på e n t r e p r e n a d — " ä g e r p å sin höjd s k y l d i g h e t a t t h y s a m e d k ä n s l a för de fallna.
A t t f ö r a k t a d e m är h e n n e s r ä t t i g h e t.
B i s t å och u p p r ä t t a ä r h e n n e icke m e d g i f v e t. "
I n t e t v e t h a n s å l e d e s om, att j u s t k v i n n o r n a i de f ö r e n i n g a r h a n syftar p å s e d a n å r t i o n d e n a r b e t a p å a t t b i s t å och r ä d d a och d e t t a m e d o ä n d l i g uppoffring af tid och k r a f t e r, a t t de u p p r ä t t a t h e m och a n s t a l t e r, i n t e t v e t h a n om en L i n a N o r d v a l l s o u t t r ö t t l i g a v e r k s a m h e t, in- t e t om a t t k v i n n o r g r u n d l a g t och o r d n a t hem- m e t " F r i s t a d " h e l t n ä r a v å r s t a d.
Och i n g e n - ting vet han därom, att den innersta kärnan i d e s s a f ö r e n i n g a r s s t r ä f v a n d e n och d e n b r i n - n a n d e ö f v e r t y g e l s e n h o s d e m, som u n d e r t e c k - n a t de i d e s s a d a g a r i n l ä m n a d e p r o t e s t e r n a, är d e n, a t t d e t förakt m ä n n e n v i s a en del kvinnor genom de förordningar, under hvilka de t v i n g a t dem, för d e t t a förakt är h v a r j e k v i n n a för god.
D e t l ä r icke r å d a tvifvel om, a t t i d e n af regeringen tillsatta reglementeringskommittén l ä k a r n a s u t l å t a n d e blir s å d a n t, a t t s y s t e m e t h ä r, s å s o m r e d a n s k e t t i en del a n d r a l ä n d e r m å s t e falla.
D å ä n d t l i g e n få de r ä t t, s o m i k ä n s l a af h v a r j e m ä n s k l i g v a r e l s e s m ä n n i s k o v ä r d e i så m å n g a år u n d e r h å n och s m ä d e l s e r a r b e t a t m o t institutionen.
D å s k a l l det e r k ä n n a s, a t t de, som k a l l a d e t r å n g s i n t a, varit de v i d s y n t a.
HILDA blifvit SACHS.
— 34 Huru skola hemmen härda karaktären hos de unga, så att de tvångsfritt utveckla sig till ett nykterhetsfolk?
XIII.
Frihet under ansvar.
Skalden Zacharias Topelius uppfostrades af en klok fader.
Denne brukade svara, då sonen utbad sig tillå- telse till något: " Du får göra det, men försök, om du kan låta bli! "
Så lärde sig den lille Zachris att försaka — af fri vilja.
Resultatet " af denne gosses uppfostran känna v i; ingen kan väl säga annat, än att det blef det bästa möjliga.
Samma grundton borde all uppfostran äga; den är tillämplig på de flesta förhållanden, som ha att göra med karaktärens daning och stärkande.
Naturligtvis undantages här allt, som är orätt, skadligt, rått och simpelt, ty mot sådant sättes absolut veto.
I öfriga fall frihet — men märk: frihet under ansvar.
Barnets första två, tre lefnadsår erbjuda just ej så stora stötestenar för uppfostraren.
Men denne får dock aldrig slappas af i sitt aktgifvande på den lilles gry- ende anlag, goda eller dåliga.
Dessutom gäller det att nu från början tillvinna sig barnets fullkomliga för- troende och kärlek.
Detta är visserligen icke svårt, men svårare är att behålla, hvad man vunnit.
Ty där- till behöfs en outtröttlig kärlek och ett tålamod utan gräns.
Dock — har man detta, då må man lugnt gå vidare.
Ganska tidigt börjar ett barn förstå sig på hvad det innebär, då man säger: " Du får, men försök att låta bli! "
och ännu tidigare kan det uppfatta och följa den närbesläktade maningen: " Du slipper detta, men försök ändå att göra det; försök att vara duktig! "
Gäller det en maträtt, som barnet vill slippa ifrån, eller första badet i öppna sjön, någon kraftansträng- ning, någon försakelse, eller gälier det att göra andra en glädje: begagna då icke onödigtvis maktspråk, tag ej heller tillflykten till böner och öfvertalningar.
Göra vi så, förlora vi lätt öfvertaget, det, som varit vår styrka, och sedan är gärdet upprifvet: barnet blir den starkare, den uppväxande tar makten från den vuxne.
Men värdesättningen af deras krafter tilltalar alltid barn, och deras förmåga växer i proportion till de äldres tro på densamma.
Kloka föräldrar låta sig na- turligtvis angeläget vara att i mån af barnets till- växande förstånd gifva det skäl för sina önskningar.
Med afseende på det speciella fall, hvarom här är fråga, nämligen bruket af alkohol, gäller det naturligt- vis, att man under barnens spädare år bestämdt af- håller dem därifrån och lär dem anse detta vara i sin ordning, helt enkelt emedan det ej hör till hemmets vanor.
Fäder och mödrar böra kunna för barnens skull afstå från äfven måttligt dagligt bruk af sådana njutningsmedel.
Därigenom vinnes, att barnen från början få den riktiga föreställningen, att hemlifvet kan lefvas gladt och lyckligt, fester kunna firas med mun- terhet och gamman, bordet kan vara rikligt och väl- försedt äfven utan spritvaror.
Då de unga växa upp — kanske vid 12 å 15 år, kanske först vid 15 å 17, det beror på hur tidigt an-, svarskänslan är utvecklad hos dem — då är tiden inne att äfven på detta område använda doktor Topelii svar: " Du får, men försök att låta bli!
* Har man förut varit konsekvent i att uppfostra ynglingen till själfbehärsk- ning, till känslan af eget ansvar i fråga om andra saker, som kunna möta och kanske fresta honom, och har man funnit, att man lyckats gifva hans karaktär styrka, då skall han helt visst också i detta fall icke svika fars och mors förtroende.
Men kom ihåg: det är fram- för allt med sitt föredöme de äldre skola predika, det är genom det och sitt personliga inflytande de skola segra.
Lyckliga de barn, som så fostrats, och som fått behålla hemmets skydd och ledning under hela sin uppväxttid!
De skola en gång bli icke blott goda främ- jare af nykterhetssaken, utan på samma gång några af sitt lands bästa medborgare.
L.
1 alla sköna synder ångrar jag endast dem, som jag icke har begått. "
Sköna synder.
.
.
ja, just det, sedan år- hundraden tillbaka ha vi rubricerat vår skötesynd under den titeln: " Gif plats, gif plats, ty nordens vin- gud nalkas! "
" Goda gosse, glaset töm ".
" Visst va ' vi lite mosi ' a af nektar och ambrosia! "
Hur jublande och lekande klinga icke dylika strofer i våra öron, lena, bedårande dofter stiga som rökoffer ur bålen.
.
.
våra största skalder ha sjungit dess lof, nordens Anakreon har lämnat oss sitt arf, och den Lidnerska knäppen, ja, den förstå vi svenskar så väl, ty vi äro ett trögt folk.
Vi ha ingenting af fransmannens lättblodiga esprit, af italienarens temperamentfulla barnslighet eller af tyskens bullrande omedelbara gemytlighet.
De glada lagen äro våra långa vintrars solskensstunder, men vi komma icke till dem glada, vi bli det först sedan spri- tens mångfärgade strålar löst och värmt våra sinnen, vi äro icke sällskapsmänniskor af naturen, men vi njuta behaget af att förvandlas därtill, då stimulansen satt våra bundna lifsandar i verksamhet, då bli vi hjärt- liga, vänsälla, förtroendefulla, åtminstone i de första angenäma stadierna, och därför bär det oss emot att blotta eländet under rosorna, stanken under doften och i stället för att säga: vår stora nationella fara, säga vi: vår vackra förlåtliga synd — kanske till dess vi för sent inse, att dess skönhet bragt oss till under- gång " Låt oss i första rummet vara ett klokt folk och i andra rummet nykterhetsfolk, " säger Thore Blanche.
Vore det icke riktigare att s ä g a: " Låt oss af klokhet bli hvad vi icke äro — ett nykterhetsfolk, " ty den dag torde komma, då vi icke ha råd att försvaga vår kraft, då vi behöfva den samlad till det yttersta, i synnerhet den unga kraften, de ungas kraft.
Ett absolut rusdrycksförbud skulle säkert bli till lika stor skada som ett plötsligt undertryckande af tryckfrihet eller religionsfrihet.
Solidaritet grundad på tvång, ej på tusende individers gemensamt enande känsla, kommer alltid att urarta till missgrepp.
Vi skola ej skapa dogmer, ej fastslå ord; hvarken absolutism eller måttlighetssuperi.
Det är ej i enstaka fall som absolutistens son blifvit drinkare, frestad af den förbjudna fruktens lockelse.
Å andra sidan: hvad är måttlighet?
Är det hvad den ena personen tål eller tror sig tål i mer än den andra, är det helan till smör- gåsbordet eller helan och halfvan, är det en eller två halfva öl, två eller fyra glas punsch?
Nej, med allt detta komma vi icke långt.
Det gäller först och främst något annat: att ändra hela vår mo- raliska syn på en last, som försvagar vårt folk och fördärfvar så många af våra bästa söner.
Låt oss icke längre skämtande och ursäktande tala om " att det vid det och det tillfället gick en smula för hett till, " att den och den var " på kulan ", " i stämning ", eller hvad de nu heta, alla dessa öfverskylande be- nämningar af ett mer eller mindre ovärdigt tillstånd som människa.
Vi ha ju så många andra hedersbegrepp, som från barndomen göras oss till ambitionssak.
Vi läras och tro på skammen af att ljuga, bedraga, bryta ett gifvet ord, vi tro ju till och med på den falska skammen af s. k. hedersskulder.
Hvarför bibringas oss icke skam- men att berusa sig?
Kvinnorna ha lärt sig att det är en skam, därför är kontingenten af till dryckenskap hemfallna hos dem jämförelsevis ringa, men männen?
Skolorna, hemmen, de som odla nationalkänsla, kristen- dom och andra dygder, hvarför bibringa de ej med allvar ett uppväxande släkte förakt för och beklagande af en själ och kropp så djupt förnedrande och för- störande böjelse som spritbegäret?
Må den far, som inför sin unge son med ett hälft urskuldande, hälft cyniskt löje omnämner att han själf eller en vän " varit en smula lurfvig " inse, att han begår en synd — och en synd, som ej är skön.
Intet tvång, blott inflytande från individ till indi- vid blir folkvilja, måtte vi inse detta i tid.
Vi ha de ungas öde i våra händer, de unga ha kanske vårt lands.
Det kan komma stål i leken, måtte vi då finna stålet hos oss själfva!
SIGRID » Sköna ELMBLAD.
XV.
XIV.
synder ».
En från utlandet nyligen hemkommen vän tillskref mig: " Min första hemkänsla på svensk botten var åsy- nen af en drucken karl. "
I ett för en tid sedan er- hållet bref slogo mig till mötes orden: " Den första maj voro vi ute och beskådade mer eller mindre druckna demonstranter. "
Från skilda läger, tidningarnas spal- ter och riksdagens kamrar tränger nykterhetsfrågan fram och man hör med smärta nödropsklagan däri.
Ty — ingen rök utan eld.
Låt oss alltså se sanningen i ögonen och säga: Spritbegäret är ett förhärskande fel hos vår nation och en inre fara, som i allvarstider inför perspektivet af möjliga yttre faror får dubbel tyngd.
Hvarför är detta fel hos oss förhärskande?
Vår glada teolog Esaias Tegnér har yttrat: " Af [D U N 1907 L — En fördragsam F människokärlek.
ÖLJANDE^ LILLA ANSPRÅKSLÖSA reflexion i nyk- terhetsfrågan är närmast föranledd af en insända- rinnas, E.
H:s, replik till hr Thore Blanche.
I känslan af sin modersplikt yttrar hon nämligen därvid: " Alla fyllbultar ha börjat som måttlighetssupare. "
Det är nog alldeles riktigt: satan var ju till och med ängel innan han blef djäfvul.
Hvarje mänsklig förvandling är naturligtvis ett fall från det goda till det onda.
Att människan faller genom frestelse är äfven gifvet, men begäret tages ej bort, därför att fre- stelsen undanröjes.
En logisk utveckling af denna taktik att försöka bannlysa allt, som kan inleda frestelse till öfverdrift, skulle kunna föra till de orimligaste konsekvenser.
Sålunda skulle därför t. ex. alla glada, vackra och Köp Bästa, Vänersborgs Balskor!
svenska fabrikat!
\ * ös2^ E l e g a n t a!
Hållbara I j L ä t t a I Hvarje sula stämplad m e d vldstående \ fabriksmärke.
Tillverkas som spccla-: litet efter Wienermetod af \ Aktiebolaget A. F. Carlsson Skofabrik, j Vänersborg \ Försäljes 1 minut h o s d e flesta sko-: handlande i riket.
" flirtande " flickor förpassas ur denna världen, emedan de annars lätt kunde förleda stackars svaga gossar till erotiska och depraverande öfverdrifter.
Och tänk på kaffet sedan, ärade mödrar!
Bort med detta!
Eller tron I ej, att ett omåttligt bruk — tyvärr allt för vanligt — af denna eder älsklingsdryck leder till demoralisering lika väl som något annat missbruk?
Jo, helt visst Det vållar magsyra och derangerade nerver, som förgifta hemmets frid och " tungans rätta bruk ", tager på kafferepen heder och ära utaf nästan, utan att något däraf behålles för egen del till ett värdigt och ädelt föredöme för barnen.
Nej, så länge synden existerar — och den lärer ej af männisliofunder kunna utrotas — finnas nog äfven alltid lifvets frestelser.
Utan dessa danas ej heller några " karaktärer ", ty " opröfvad dygd är ingen dygd ".
Själfförgudande och trångbröstad egenrättfärdighet, som med plump och rå despotism oförsynt tränger in och förgriper sig på andras intimaste privata och per- sonliga enskildheter förebygger ej det onda, hvarom här är frågan, men väl en sann och klar öfvertygelse som förmår bära och bruka detta lifvets goda utan att missbruka det, men framför allt verksamt förädlande är en solidarisk och — fördragsam människokärlek.
Maktmissbruk söndrar och splittrar och alstrar hat, kif och trots, endast sann människokärlek helår, åter- upprättar och försonar.
Nykterhetssträfvandet är mer än något annat ett kärlekens verk, men kärleksverk kräfver också kärlek, om det skall kunna spira till lycka och välsignelse.
VÄN A F FRIHET OCH SANNING.
XVI.
" Tanken p å d e m, s o m äro i bojor! "
MINA TAFLOR finnes en reproduktion af ett B LAND tyskt konstverk, som föreställer två små fattiga, barfota barn i trasiga kläder.
Den lille gossen bär en tom korg och torkar tårarne med stora systers för- kläde.
Flickan håller med ena armen beskyddande om lillebror, den andra håller hon bedjande utsträckt.
Och ur hennes allvarliga ansikte blicka ett par bedjande, genomträngande barnaögon.
Sedan jag läst uppropet i Idun med inbjudan till in- tresserade att diskutera nykterhetsspörsmålet, så är det som jag i den lilla flickans ögon läste denna stumma bön: " Ack, skrif och bed människorna att de blifva barmhärtiga!
Bed alla svenska mödrar att de lära sina barn medlidande, människokärlek!
Vi kunna ej tala, men skrif och bed för oss, ej blott för min lille bror och mig utan för hela den skara af våra likar, alla, alla små olyckliga barn, hvilka äro födda i drinkare- hem, hvilkas barndom är som en enda hemsk och skräckfull feberdröm.
Alla de små barn, hvilka måste frukta sin far, därför att han så ofta kommer hem be- rusad och då misshandlar dem, och de, hvilka icke kunna känna trygghet ens hos sin egen mor, därför att hon, förslöad af dryckenskap, vanvårdar både dem och hemmet.
Ack, skrif och bed svenska kvinnor med ömma, goda hjärtan, att de af medlidande med de små, fattiga, skrämda barnen börja arbeta för att bortskaffa dryckenskapen!
Ack, skrif och bed de svenske män- nen, med ädla modiga karaktärer, att de icke alldeles glömma de små värnlösa barnen, utan gifva dem hjälp och skydd genom att manligt kämpa för nykterhet.
Hälsa hvarje Iduns läsare med de ord som den barm- härtigaste af alla, den ädlaste och renaste af alla, den store barnavännen, en gång sagt: " Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall ske barmhärtighet ".
Ja, nu har jag, så godtjag kunnat, sökt tolka, hvad ett långt tåg af många tusen små olyckliga barn från drinkarehem eller kanske bärande ett kropps- eller själs- lidande såsom följd af förfäders dryckenskap — skulle, om de blott kunde, vilja ropa till oss alla.
Men jag hoppas att den inre rösten i våra egna hjärtan skall fortsätta att tala på ett långt mera öfver- tygande och bedjande sätt än jag kunnat det.
IDLW 1907 — 342 — " Huru skola hemmen härda karaktären hos de unga, så att de tvångs / ritt utveckla sig till ett nyk- ter hets folk? '
Så är det frågan lyder, som ställ!
s till oss alla, och jag ber då först att som svar få citera några ord, som af redaktionen själf anfördes i slutet af samma upp- sats: " Det gäller att på viljefrihetens och kärlekens breda grundval bidraga till lösningen af en af våra sociala lifsfrågor ".
Men jag ber då blott att få ändra meningen med att sätta kärleken före viljefriheten.
Mitt råd till eder, I alla mödrar eller andra barnauppfostrarinnor, är detta: Lären edra barn först af allt att älska!
Berätta för din lilla dotter att det finnes tusen små barn med samma längtan efter lycka och solsken som hon, men som måste sakna detta och i stället få lida så mycket, därför att deras far eller mor, ja, i värsta fall båda föräldrarna äro nog olyckliga att likt fångar vara bundna af starka, förlamande bojor, äro slafvar under den onda, mörka och förstörande makt, som kallas dryckenskapslasten.
— Men säg också din dotter, att om hon vill, så kan hon få vara med om att mildra deras nöd.
Säg henne att hon genom sitt goda exempel att aldrig själf smaka eller bjuda andra på det gift, som kallas spritvaror, kan få vara med i arbetet emot den ödeläggande makten.
— Och berätta detsamma för din lille son.
Har du kunnat lära ditt barn, att störst af allt är den kärlek, " som icke söker sitt, " ja, då kan du vara öfvertygad om att både din son och din dotter med glädje skola för den goda sakens skull själfva fram- gent afhålla sig från spritvaror, Själfva skola då aldrig dina barn få lust att gå några andra vägar än ljusets och kärlekens.
Uppfyllda af människokärlek, skola de med rena, ödmjuka hjärtan " tänka på dem som äro i bojor, såsom vore de själfva i bojor " och icke blott " tänka " utan handla.
Men lär dem att högst af alla ära, vörda, älska och tjäna Honom, Lifvets Sol, som sagt: " Jag är världens ljus, den mig följer han skall icke vandra i mörkret. "
— Tänk huru ljus, lycklig och fridfull Sveriges fram- tid skulle blifva, om alla barn tidigt lärde sig att älska och följa världens ljus.
Då skulle vårt svenska folk härdas och utvecklas till ett ädelt, nyktert, lyckligt och friskt folk.
KATE.
Tykobrahedagar.
E N H Ä F T I G ringning på tamburklockan k o m m i g a t t s p r i t t a till.
Min j u n g f r u v a r u t e och j a g h a d e lofvat p a s s a d ö r r e n.
— N e j, se god d a g, F a n n y lilla!
D e t v a r r i k t i g t s n ä l l t af dig a t t k o m m a i h å g m i g m e d ett besök.
J a g menade verkligen hvad jag sade, ty F a n n y h a d e v a n l i g t v i s s a m m a inflytande s o m en frisk, u p p l i f v a n d e fläkt, och vi v o r o så p a s s goda vänner att jag, utan att anses oartig, k u n d e i h e n n e s n ä r v a r o f o r t s ä t t a m e d det ar- b e t e j a g h a d e för h ä n d e r, om det v a r b r å d t därmed.
— Sanningen att säga, svarade hon upp- r i k t i g t, ä m n a d e j a g i n t e gå u p p till dig i d a g, men när jag kom ut på gatan, såg j a g att mina h a n d s k a r v o r o u p p s l u p p n a i s ö m m a r n a, och då t y c k t e j a g, a t t j a g så g ä r n a k u n d e s i t t a h ä r h o s dig och sy ihop dem, s o m a t t g å h e m igen.
D u, s o m alltid ä r så v ä l försedd, h a r n o g o c k s å litet b r u n t silke?
— J a, d e t h a r j a g v e r k l i g e n, och d e t s o m p a s s a r alldeles i färgen ä n d å.
Men l ä g g af dig h a t t och k a p p a, så g å r det b ä t t r e a t t s y.
F a n n y villfor s t r a x min b e g ä r a n, k a s t a d e k a p p a n på en stol och h a t t e n på en a n n a n, v ä n d e u p p och n e r p å m i t t s y s k r i n för a t t s ö k a efter en fingerborg, och h a d e h u n n i t m e d allt d e t t a i n n a n j a g å t e r fått fatt p å m i t t ar- b e t e, s o m d e n n a g å n g v a r en liten b a r n k l ä d - ning.
— D u h i n n e r då m e d allt möjligt, s a d e hon och k a s t a d e m e l l a n de s n a b b a s t y g n e n en h a s t i g blick p å m i t t a r b e t e.
Om du ä n d å k u n d e l ä r a mig, h u r du b ä r dig åt.
D å j a g ej s v a r a d e på d e t t a, föll ä m n e t af sig själf och h o n k a s t a d e sig s n a b b t in p å ett annat område.
— D e t h a r v a r i t en T y k o b r a h e d a g i d a g, s a d e h o n i r r i t e r a d t, och s å d a n a ä r o för r e s t e n de flesta d a g a r.
M i n s t fem af v e c k a n s sju.
— Å h n e j, F a n n y, n u öfverdrifver du b e - stämdt.
N å g o n liten förtret k o m m e r dig a t t för tillfället se a l l t i n g i s v a r t.
— Öfverdrifver, s ä g e r du!
J a, m a n k a n j u inte v ä n t a a t t den, s o m h a r det s å l u g n t och g o d t som du, skall k u n n a s ä t t a sig in i allt h v a d en a n n a n får u t s t å.
D u skulJe, till e x e m p e l, b a r a g ö r a en liten t i t t in i v å r v å n i n g j u s t i d a g, och d u m e d ditt o r d n i n g s s i n n e skulle g ö r a ett b a k s t e g.
S a l o n g e n o d a m m a d, sängkammaren ostädad med sängarne i samma skick s o m vi l ä m n a d e dem i m o r s e, och k ö k e t fullt af d i s k a r.
E n formlig J e r u s a l e m s förstö- ring.
— M e n, k ä r a b a r n, h v a d g ö r d å din j u n g - fru?
— Min j u n g f r u — hon s k r a t t a d e n å g o t an- s t r ä n g d t — d ä r h a vi j u s t p u d e l n s k ä r n a.
Jag h a r ingen j u n g f r u för n ä r v a r a n d e, ser du, och v a r j u s t p å v ä g till k o m m i s s i o n s k o n t o r e t för a t t h ö r a m i g om efter en n y.
— Ah, jaså!
H o n h a r då l ä m n a t dig eller du gifvit h e n n e afsked?
— D e t s k u l l e j a g n o g h a gjort förr eller s e n a r e, m e n i n t e j u s t i d a g, ser du.
F ö r öfrigt v a r förlusten i n t e s t o r; h o n v a r slarfvig och n ä b b i g, och h a d e a l d r i g m a t e n färdig i r a t t a n tid till m å l t i d e r n a, så a t t G ö r a n fick v ä n t a på d e n, och d å blef h a n u r h u m ö r.
— Men f ö r s ö k t e du i n t e a t t u p p f o s t r a h e n n e, h o n s å g j u r i k t i g t h y g g l i g u t för r e s t e n?
— Uppfostra!
V e t du h u r h o n s v a r a d e m i g i går, n ä r j a g a n m ä r k t e a t t h o n v a r öfver höfvan o o r d e n t l i g?
F r u n är i n t e en bit b ä t t r e själf, s a d e h o n och såg m i g s p o t s k t i a n s i k t e t.
K a n du t ä n k a dig en s å d a n n ä b b g ä d d a?
D e t blef t y s t en s t u n d och då j a g ej s v a - r a d e g e n a s t, s å g F a n n y f ö r v å n a d och f r å g a n d e u p p från sin s ö m n a d.
Hon väntade naturligt- vis ett d e l t a g a n d e ord till s v a r.
— D e t v a r r e s p e k t v i d r i g t, s v a r a d e j a g till sist, m e n.
.
.
— Men.
.
.?
— Vi ä r o j u så g o d a v ä n n e r, F a n n y, a t t j a g k a n s ä g a dig s a n n i n g e n u t a n a t t du blir s å r a d?
T a g d e t s o m e t t bevis p å v ä n s k a p, h v i l k e t det också är, och i n t e som öfversitteri och lust a t t k l a n d r a.
Du vet nog att jag m e n a r dig v ä l och det skulle glädja m i g m y c k e t, om j a g k u n d e h j ä l p a dig öfver n å g r a svårig- heter.
— Äfven d u min B r u t u s — s a d e h o n stilla, och m e d e t t så r ö r a n d e tonfall, a t t det k u n n a t locka t å r a r i m i n a ö g o n.
J a g a n a r h v a d du vill s ä g a och om du g e n a s t vill börja din p r e - d i k a n, s k a l l j a g bli en t a c k s a m å h ö r a r i n n a.
H a n d s k a r n e v o r o n u färdiga och m y c k e t v a r - s a m t l a d e h o n fingerborgen t i l l b a k a i s k r i n e t.
— V a r inte så h ä n s y n s f u l l, s j u n g b a r a u t — t i l l a d e hon — s a n n i n g e n ä r b e s k, m e n den ä r hälsosam.
• — D u blir s å l e d e s i n t e l e d s e n?
— A c k, om du inte g j o r d e så l å n g a prelu- dier, v o r e det m y c k e t b ä t t r e.
Ledsen är jag d e s s u t o m r e d a n förut, så j a g k a n i n t e bli värre.
V i slogo oss n e r i soffan, och m e d a r m e n om h e n n e s lif s a d e j a g: — J a g s k u l l e nu e g e n t l i g e n börja m e d a t t framhålla allt som är v a c k e r t och fint hos d i g; dina m å n g a s t o r a förtjänster, din.
.
.
— B r y dig i n t e om det — afbröt h o n — gå rakt på sak.
— N å v ä l, efter du själf vill det, m e n det är e t t så g r a n n l a g a ä m n e.
H o n s k a k a d e af sig min a r m och s p r a n g u p p u r soffan: — D e t är s o m a t t gå och v ä n t a p å en o p e r a - tion — s a d e h o n.
Läkaren sägar: där sitter en e l a k a r t a d s v u l s t, s o m m å s t e t a g a s b o r t så fort som möjligt, m e n i n s t r u m e n t e n ä r o ej ä n n u i o r d n i n g; de m å s t e först slipas och g ö r a s rik- r i k t b l a n k a, i n n a n vi k u n n a börja.
— S å gör j a g v ä l m i t t m e d d e t s a m m a — s a d e j a g — s ä t t dig e n d a s t l u g n t n e r.
Och j a g fortfor: — D e t ä r e n d a s t e t t litet e x e m p e l j a g vill t a g a fram.
S o m du m i n n s g j o r d e j a g dig e t t b e s ö k för e t t p a r d a g a r s e d a n och vi s u t t o i ditt h v a r d a g s r u m och s p r a k a d e.
— J a, det m i n n s j a g n o g.
— Då k o m din j u n g f r u in i r u m m e t och b a d om ett p a r r e n a h a n d d u k a r a t t t o r k a d i s k a r n e med.
D u ville ej afbryta ditt s a m t a l m e d mig och t i l l s a d e h e n n e a t t själf t a g a fram d e m.
H o n ö p p n a d e s k å p e t d ä r de och d i t t öfriga linne f ö r v a r a s.
D u v ä n d e r y g g e n till, m e n j a g s a t t m i d t emot d e t s a m m a och k u n d e ej u n d g å a t t k a s t a en blick ditin.
H o n t y c k t e s h a s v å r t a t t få r e d a på j u s t den r ä t t a s o r t e n och m e r a o r d n a d t blef det ej u n d e r h e n n e s h ä n d e r.
N ä r h o n s e d a n v ä n d e sig om för a t t g å, s å g j a g e t t litet försmädligt l e e n d e på h e n n e s l ä p p a r och j a g k u n d e ej u n d g å a t t å dina v ä g n a r känna ... — A h, j a g f ö r s t å r — s a d e F a n n y — och sprang åter opp.
Du k u n d e ej l å t a bli a t t b l y g a s öfver m i t t slarf.
D ä r g j o r d e du e t t s n i t t, som t o g.
— F a n n y, k ä r a v ä n n e n min, j a g h a r g j o r t dig o n d t.
.
.
— J a, j a g v e t a t t j a g i n t e är n å g o n ord- ningsmänniska, men jag önskar att jag kunde vara det.
J a g märker nog också, att Göran lider däraf och blir vid dåligt h u m ö r e m e l l a n å t, n ä r h a n h a r b r å d t o m a t t k l ä d a sig och det fattas k n a p p a r i h a n s u n d e r k l ä d e r eller n å g o n af h a n s t i l l h ö r i g h e t e r blifvit u n d a n s t u c k e n p å n å g o n a n n a n p l a t s än d e n v a n l i g a, m e n h u r ska jag bära mig åt, säg, hur jag ska bära mig åt?
J a g k a n a l d r i g bli a n n o r l u n d a!
— J o, F a n n y liten, det k a n du.
Du, med din i n t e l l i g e n s, s k u l l e du i n t e k u n n a t i l l ä g n a dig de e g e n s k a p e r du fordrar af din tjäna- rinna?
Vi m a t m ö d r a r m å s t e i n t e e n d a s t m e d o r d u t a n o c k s å m e d v å r t föredöme v i s a h e n n e v ä g e n, och gör du det, skall du se a t t T y k o - b r a h e d a g a r n e i n t e bli på l å n g t n ä r så m å n g a som förr.
J a g h a d e nu t a l a t ut, u r m i t t h j ä r t a s djup, och a f v a k t a d e m e d en viss oro, h u r F a n n y skulle taga det.
H o n s t o d framför mig m e d n e d s l a g n a ögon och färgen p å h e n n e s k i n d e r h a d e stigit en nyans.
H o n höll de n y l a g a d e h a n d s k a r n e mel- l a n h ä n d e r n a och s l ä t a d e och d r o g n e r v ö s t i d e r a s s k i n n.
Men så k a s t a d e h o n d e m ifrån sig p å b o r d e t och slog a r m a r n a om min h a l s: — Tack, herr doktor — sade hon.
Trots alla dina fina b e d ö f n i n g s m e d e l k ä n d e j a g allt s m ä r t a n af s n i t t e t, m e n j a g t r o r a t t v e r k a n af o p e r a t i o n e n s k a l l bli g o d.
S k u l l e det emeller- tid a r t a sig till a t t bli n å g o t recidiv, så t a g b a r a fram knifven igen.
DORA P. Tcckningslista för bidrag till fiiitiliiislifii i Uppsala finnes för h u g a d e b i d r a g s t e c k n a r e t i l l g ä n g l i g å tidningen Iduns byrå, Drottninggatan 5 1, Stock- h o l m, och m o t t a g a s äfven t a c k s a m t p r p o s t in- s ä n d a b i d r a g, h v i l k a s e d a n i sinom tid k o m m a att redovisas i Idun.
— 343 — Hcrta Marks idé.
Vördsamt .tillägnad de ogifta, af Campanula.
(Forts. fr. n:r 26.)
HVAD oss nian beträffar, så måste vi stanna i O CH tacksamhetsskuld till den, hos hvilken tanken först runnit upp.
En del tyngande plikter har vältrats från våra skuldror, och vi har försatts i den ljufva belägen- heten att få höra till de uppsökta och utvalda.
Med en förut ej anad känsla af vibrerande lycksalighet i vårt innandöme behöfver vi nu bara slå stilla och bida, och den efterlängtade kommer själf till oss — ål eller kommer inte — o!
Ja, jag har visserligen under hela två danser denna afton fått känna, hvad det vill säga att vara paneltupp.
Jag ber, ordet är uppfunnet af mig själf och blir nog oumbärligt för den tid, som kommer.
Ordet panelhöns däremot kan hädanefter kastas öfver bord såsom obehöfligt.
Att det dock är en ganska hälsosam situation, den där situationen som paneltupp, och ger anledning till själfbetraktelse, det kan jag redan af erfarenhet intyga och således med full öfvertygelse påstå, att den nya idéen, sådan den tillämpats i afton, inte har några som helst olägenhe- ter för männen.
Vi stannar alltså i stor tacksamhets- skuld till dess ägarinna.
Fröken Marks Fröken Mark, ropades det från alla håll, och man trängdes omkring fröken Herta med sina glas.
Men fröken Herta knackade med sin ring mot glaset och äskade ljud.
" Inte mig men idéen om likställighet för både man och kvinna i alla de förhållanden i lifvet, där känslan spelar in, gäller den skål vi nu tömmer.
Mina damer och herrar, en skål för idéen om frihet för hvarje människa, såväl kvinna som man, att utvälja åt sig hvem hon vill dansa tillsammans med, och hvem hon vill lefva lifvet tillsammans med.
Det vare sagdt! "
Hon tömde sitt glas, höjde det en sekund öfver sitt hufvud och kastade det sedan mot den eleganta majolika kakelugnen, så att det sprang i tusende bitar.
Det var tyst-i salen.
B ' röken Herta stod kvar.
En fin blekhet undanträngde för ett ögonblick rosorna på hennes kinder, och hennes näsvingar vidgade sig, som om hon insöp en fläkt af en ny vind.
" I botten för den nya idéen!
Lefve den! "
hördes en mansröst ur hopen, och ett nytt glas klingade mot kakelugnen.
Och så ett till och ett till, tills de alla voro krossade.
Musiken spelade upp, och man gjorde sig i ordning för den sista dansen.
Den dansen diskuterades något så ifrigt, att mu- siken höll på att inte göra sig hörd.
Och när dansen var slut och te serverades, var diskussionen så liflig, att det brusade som en vårflod genom salen.
" Jag vet inte, hur det är, " hördes en ung flickröst genom bruset, " men det känns, som om jag kommit upp på ett tak och fått vingar att flyga med. "
" Hvem man vill lefva tillsammans med, " repetera- des på ett annat ställe.
" Visst bör hvarenda mänsklig individ ha rättighet att utvälja åt sig sin lefnads följes- lagare eller följeslagarinna. "
" Men det har ni ju haft i alla tider, ni har haft rättighet att välja. "
" Nej, herr löjtnant, vi har inte efter konvenansens fordringar haft rätt att utvälja åt oss dem vi vill lefva vårt lif med, vi ha blott baft tillfälle att välja mellan dem, som ville ha oss.
Det är en oerhörd skillnad. "
" Men ni har haft i er makt att så att säga psykiskt telefonera ett kom till dem, som behagar er. "
" Det är i undantagsfall.
De flesta kvinnor, de som känna djupast och finast, gömmer sina känslor af någon slags antik uppfattning, att det är oförenligt med kvin- nans väsen att visa dem.
Förmodligen var det den där spjufvern, som landssektern nämnde, som också planterade det fröet. "
" Och så växte det ut och blef ett ogräs, menar ni, i vägen för ädlare frön, och nu bör ogräset rensas bort. "
" Ja, nu bör ogräset rensas bort, det är tid på att vi kvinnor få bli sanna mot oss själfva.
Vårt bättre jag kräfver det, så att inte den unga, fagra prinsessan må bli en helt annan människa, då hon blir drott- ning en gång. "
" ' Och ni menar, att allt det där kan göras om ge- nom att kvinnorna — " " T s!
Säg inte det där klumpiga ordet, som hänger på era läppar!
Fröken Mark har absolut rätt i sin idé.
Menar ni inte som jag, att vi haft roligt i afton? "
" Förtjusande.
Jag har fått dansa nio danser med den jag inte ville dansa med och endast en med den jag ville dansa, det vill säga med er. "
" Vår tusenåriga ställning — nio tiondedelar med dem vi inte — å!
Ni borde efter denna enda bal förstå vårt förtryck och vår långa längtan och hela innebör- den i fröken Marks idé. "
" Och ändå var det utomordentligt — hvad skall jag säga?
— jo, lyckligt att bli så här tagen, upp- bjuden. "
" Må då den lyckan bli er lika länge, som den varit vår!
Vi missunnar er den inte, men den är ju inte innesluten i fröken Marks idé, efter hvad hon själf sa. "
skall " I tamburen stod häradshöfding Holger och satte kappan på sin fru.
De voro de sista, som lämnade balen.
Fröken Herta stod i dörren, stödd mot dörrposten.
" Det var en lyckad afton, " sade häradshöfdingen.
" Din idé, Herta, verkade som krut i en bakugn: det tog eld.
Nu har man någonting att tala om i staden. "
" Det var bara en inledning till hvad komma skall, " svarade fröken Herta, och hon log.
" Jag tyckte inte alls om det, och jag kan inte förstå, hur pappa och mamma kunde tillåta det, " sade fru Ester och svepte kappan omkring sig.
X.
Balen hos landssekreter Marks blef under en längre tid stadens samtalsämne.
Fröken Marks idé, att da- merna på en bal lika väl som herrarne kunde bjuda upp till dans, diskuterades af herrarne på deras klub- bar, på kaféerna, i gathörnen och till och med på deras ämbetsrum.
Den diskuterades af damerna, hvarhelst två kommo samman inomhus eller utomhus, och af skol- flickorna på deras raster.
Somliga voro för idéen, och dit hörde mangrant de unga damerna i staden, medan en del, och dit hörde några äldre damer, alldeles för- kastade den såsom helt enkelt äfventyrlig.
Herrarne voro i allmänhet till fröken Hertas stora förvåning mera för hennes idé, än hon själf hade väntat.
En ung, mycket begåfvad lärare vid stadens läroverk hade en afton på klubben yttrat, att fröken Marks så kallade idé var just hvad en idé enligt den Boströmska filoso- fien i sig själf är, nämligen ett förnuftigt begrepp.
För att kunna finna den idéen absurd kräfdes absurditet hos en själf.
Någon hade svarat, att saken tillhörde inte alls förnuftsområdena eller de så kallade tankebe- greppen, den var mera en känslans och den fina tak- tens sak.
Den var också den häfdvunna sedens, och en häfdvunnen sed sopade man inte bort så lättvin- digt.
Dispyten hade blifvit mycket liflig.
Man hade sagt, att det vore inte förenligt med kvinnlig finkänsla att stiga fram och så att säga bjuda ut sig själf till dans åt hvem som helst, så snart man balklädd stege in i en balsal och, såsom hittills varit fallet, ställde sig i position för herrarne för att bli engagerad.
Att utvälja åt sig den kavaljer man ansåg värdig att få lägga ar- men om midjan och tråda dansen med, vore mera för- enligt med en nobel finkänslighet.
" Visst är det grace af kvinnan att låta mannen taga sig i famnen och galoppera med sig en stund af en dyrbar tid, " hade en skämtare bland ungkarlarne in- vändt " Nåd och grace är det, och nåd och grace till- delas en syndare, skänkes. "
En äldre herre hade då sagt, att saken var hvar- ken så fin eller så oskyldig, som den såg ut.
Den skulle belt visst föra en mängd andra mindre passande och okvinnliga tilltag med sig.
En vacker dag skulle man kanske bli bjuden på en cigarrett på öppen gata af en dam eller inbjuden på ett glas punsch på ett schweizeri.
Kvinnorna gingo tappert sin ideella degenera- tion till mötes, menade han.
Först hade man sagt, att de ville dela med männen.
Nå, så hade de fått arbete, sn mängd platser på alla möjliga områden hade beredts dem.
Då ville de åt makten, ville ha rösträtt och be- stämmelserätt på områden, där de inte hade något att göra.
När de en gång fått den där rösträtten, ty de skola naturligtvis inte ge sig, förrän de fått den, me- nade han — kvinnorna voro som råttorna, man kunde inte utestänga dem från något — så bli de nog inte nöjda ändå, då är det något annat de vilja tillägna sig.
Nu såg det ut, som om de ville lägga beslag på män- nens nöjen och täfla med dem om rättigheterna också på det området.
Sedan visste han inte, om det fanns något mer, som de kunde taga ifrån dem om inte — byxorna.
En stor indignation hade inställt sig hos de flesta.
En ung löjtnant, som nyligen förlofvat sig där i sta- den, hade utropat: " Kvinnan får inte antastas inom vår klubb, kvin- nan är oantastelig. "
Och i en hast uttalade de flesta den åsikten, att det fanns ingen absurditet i det, att en dam själf ut- valde åt sig den kavaljer hon ville dansa med, och att det inte var på något sätt i strid med hennes kvinn- liga värdighet.
Men vid kafferepen runkade ett och annat gammalt hufvud på sig.
Tiden var som befängd, allting gick ju an.
" Det är ju ohöfviskt.
Unga flickor går omkring bland herrarna och bjuder upp till dans Skammen går ju omkring på torra land och det till och med bland de så kallade bättre.
Annat var det i vår tid.
Då höll kvinnan sig inom sina skrankor, då visste man hvad som passade och inte passade.
Men hur gör man nu? "
" Men tant lilla, det är väl inte mera opassande att utvälja åt mig den j a?
vill dansa med, än att stiga in i famnen på den första bästa, som kommer och bjuder upp mig. "
" Jo, det är opassande, det kan inte vara passande, att en ung flicka bjuder upp en herre till dans.
I min ungdom gick det inte alls för sig. "
I D U N 1907 | V a t t e n v i n g a r.
| = Storartad sport i vattnet!
jj | Med tillhjälp af Dean s Fjäril-Vattenvingar, kan: \ enhvar lära sig att simma och flyta inom kort tid.
Alla:: Fjäril-Vattenvingar åro af samma storlek och kunna: £ bära lika lätt en man på 125 kg.
som ett barn på 25 kg.
=: Pris kr.
1: 5 0.
Bruksanvisning medföljer.
§: Till landsorten mot postörskott.
:: Ensamförsäljare:: i i B U T T E R I C K S MÖNSTER AFFÄR, j A.-B.
MARIUS HARTZ.
Drottninggatan 72, Stockholm.
Riks 17 26.: I " Men jag vill ha ett annat skäl för ditt påstående än att det inte var brukligt i din ungdom.
Endast det kan ju inte afgöra förhållandet såsom opassande.
" Jo, det kan det Hade det varit passande, så hade också vi gjort det.
Men den kvinnliga instinkten sade oss, att det var opassande. "
" Förekom aldrig i din ungdom damernas dans på era baler? "
frågade den unga.
" Jo bevars " " Och ni nyttjade er aldrig af er rätt, därför att det ansågs opassande? "
" Jo, visst nyttjade vi oss af det, men det var bara för en dans. "
" Ni nyttjade er af det bara för en dans, och vi ämnar nyttja oss af det för hela dansprogrammet, det är den enda skillnaden, lilla tant. "
" Ja, ser du, det är i alla fall opassande, och jag kan inte förstå, hur föräldrarna nu för tiden kan tole- rera, att döttrarna skenar öfver skaklarna på det här viset.
Våra föräldrar gjorde det inte Hvem kunde tänka det om fru Mark?
Men hon har blifvit så slö, allt sedan döfheten inställde sig.
Af hennes döttrar är det också bara Hert3, som är så där bisarr. "
Och de unga skolflickorr,a i staden voro som eld och lågor för fröken Marks idé Där var enigheten stor, och inte en enda opposition förekom.
' Det är förtjusande!
Och tänk, så rättvist det också är!
Hvarför skall just herrarne gå omkring och kora ut åt sig dem de vill ha, och vi skall sitta efter väg- garna och bata nöja oss med hvad vi kan få.
Det är fullkomligt rättvist, att vi också bjuder upp. "
" Ja, och tänk, att inte behöfva v&lt;-ra rädd längre, att man inte skall bli uppbjuden.
Syster Anna har ibland fått dansa bara tre fyra danser, då hon varit uppe på någon bal Jag vet, att hon är riktig rädd ibland, att hon inte skall få d .nsa. "
De skulle komma att begagna sig af fröken Marks idé.
På nästa gymnasistbal skulle de själfva bjuda upp till hvarenda dans.
Och det blef sagdt till gymnasisterna.
Hvarenda tanke om saken blef uttalad.
Hvarför skulle de inte bjuda upp?
Det var fullkomligt rättvist, och prinsessorna i Berlin bjödo själfva upp till dans, det hade de hört.
" Ja, men bjud upp mig till kotiljongen, fröken Greta, glöm inte af det! "
— ' Fröken Elsa, ni bjuder ju upp mig till andra valsen? "
— " Sista fransäsen måste vi två dansa, kom ihåg det, fröken Ingeborg! "
svarade gymnasisterna.
Och så ackorderade man redan i höstdagarna om de danser, som skulle dansas på vårens gymnasistbal, och hvarenda dans blef som en stor händelse, som genomlefdes i tanken gång på gång, innan dansens stund kom.
Omkring fjorton dagar efter den så mycket omtalade Markska balen utkom på ett af landets största bokför- lag en liten broschyr med titel: Bör kvinnan själf ut- välja åt sig sin make?
och signerad Femina.
Det var ett litet prydligt häfte i blekröd färg och på omkring trettio sidor.
På fröken Hertas skrifbord lågo femton sådana små häften nyss komna från förläggaren som friexemplar till författarinnan.
Fröken Herta var ensam i sitt rum, ensam med de små blekröda häftena, och hon tog dem i sina fasta, hvita händer, det ena efter det andra, öppnade dem, läste en mening här och en mening där och beundrade omslaget.
Det kändes så underligt bäfvande inom henne och så lyckligt.
Det var hennes egen tanke, som kom till henne, hon tyckte nästan, att den hade fått lif.
Och nu skulle den gå ut i den vida världen.
Den skulle möta fiender där, det kände hon, tankar, som skulle vara i opposition mot henne.
Vore hennes tanke efter hvar mans smak och i samklang med alla, då vore det inte mycket bevändt med den, det anade hon, det förstod hon, ty hon hade ingen erfarenhet att bygga på, hon hade inte haft att göra med mängden förut.
(Forts.)
I D U N 1907 — 344 — Pomril förnämsta och billigaste alkoholfria läskedryck TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biffstek med förlorade ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Currysoppa med frikadeller af kalffärs; jästmun- kar med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; färsk ström- ming i l å d a; ä g g; kaffe eller te.
M i d - d a g: Ugnstekt refbensspjäll med po- tatis och äppelmos; vinkallskål med skorpor.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kallt refbensspjäll (rester från fredag) med brynt potatis och lingon; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sillbullar med korintsås; filmjölk med peppar- kakor.
======: förordas.
===== Rikstel.
102 85.
Allm.
76 86.
KÖKSALMAN ACK Redigerad af E LISABETH Ö STMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskuxs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 7 — 13 J U L I 1907.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kalffilé med gräddsås och brynt po- t a t i s; mjölk; kaffe eller te med gifflar.
M i d d a g: Kejsarsoppa; stekt färsk ox- tunga med champinjoner och spritar- ter; jordgubbar med frusen grädde.
MÅNDAG.
F r u k o s t: smörgåsbord; hafrem j öls välling; halstrad sill med po- t a t i s; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Pudding af kokt k ö t t med lin- gon; nyponsoppa med vispad grädde.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt skinka med äggröra; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Vegetariansk juliennesoppa; gädda stekt i filéer med pressad potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; p l ä t t a r med sylt; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kotletter af kalf- färs med spenat; krusbärskräm med mjölk.
MNONSBR » kola v a r a i n l ä m n a d e till E x p e d i t i o n » s e n a s t fredag för a t t kanna inforas i följande \ eckas A nummer.
LEDIGA PLATSER FÖR b ä t t r e flicka som kan och vill å t a g a sig matlagningen i litet hushåll finnes b r a plats n u genast i södra Da- larne, inga grofsysslor.
Svar till » Hög lön » under adress S. Gumaälii Annons- byrå, Stockholm f. v. b. BarnkSr, bättre flicka, (ej under 20 år), som är villig a t t méd husmoderns hjälp sköta tre barn om 1, 6 och 8 års ålder samt därjämte utföra lättare husjungfrusysslor, erhål- ler plats i köpmansfamilj i Göteborg antingen genast eller i höst.
Den sö- kande skall vara frisk samt försedd med goda rek.
Kommer a t t anses som medlem af familjen.
Svar jämte foto och löneanspråk till » A. », Villa 29, Mösseberg.
FÖR en undervisningsvan lärarinna, som kan undervisa i utländska språk och musik förutom vanliga skolämnen fin- nes plats 1 nästa sept.
Svar med betyg samt hälst fotografi och uppgift å lönepretentioner till » H.
W. O. », Långås P- r.
Hushållerska.
En allvarlig och stadgad flicka eller medelålders barnlös änka, erhåller plats genast som husmoder hos änkeman, tjänsteman vid bruik å landet.
Hon bör vara enkel och anspråkslös samt vil- lig a t t vårda och uppfostra 3:ne barn, hvaraf det yngsta 2 år.
Svar, åtföljdt af foto.
med uppgift å löneanspråk, torde sändas till » Änkeman », ANSPRÅKSLÖS, frisk och Upphärad.
ordentlig flicka, villig vara husmodern behjälp- lig med alla i e t t hem fÖref.
göromål, erhåller plats i niedio af aug.
i stock- holmsfamilj på tre personers hushåll.
Ålder: ej under 20 år.
Färdighet i handarb.
samt någon kunnighet i mat- lag!
• n g Önskas.
Svar med uppgifter om löneanspråk, rek.
och hälst foto- graf i sändes till » G.
E. », Sparsör.
EN enkel, bildad flicka, som vill bi- träda med vården af barn och för öfrigt vara Husmodern till hjälp, er- håller plats.
Svar med uppgifvande af referenser och villkor till Borgmästare Lagerberg, Mora.
GODA platser för lärarinnor, värdin- nor, sällskaps-, kontors-, hushålls- barnfröknar.
Norra Inack.-Byrån, Malmskilnadsgatan 27, Stockholm.
HOS väl situerad ungkarl finnes plats för bildad husföreståndarinna af god fam., ålder 28 — 35 år, med godt utse- ende, godt och gladt lynne samt mu- sikalisk.
Svar med fotografi till » Hus- föreståndarinna 1907 » under adress S. Gumsslii Annonsbyrå, Stockholm.
RECEPT: Stekt färsk oxtunga (f. 6 pers.).
1 färsk oxtunga, 3 lit.
vatten, 1 msk.
salt, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 tsk.
salt, Va lit.
svag buljong, 3 msk.
tomatpuré, 1 burk champinjoner (90 öre).
S å s: Va - smör (10 gr.), 1 Va msk.
mjöl, köttsky.
Beredning: Tungan sköljes väl, lägges i det kokande vattnet tillsatt med saltet och får koka 2 tim. eller tills skinnet l ä t t kan afdragas.
Smö- ret upphettas i en stekgryta, tungan ilägges och brynes väl på alla sidor, hvarefter den saltas och spädes med buljongen (litet i sänder).
Tomatpurén och champinjonerna tillsättas, då tun- gan stekt 2 tim., den får därefter steka färdig, hvartill åtgår omkr. Va tim.
Tungan skares och garneras med en del a.f champinjonerna samt in- lagda tomater.
Smör och mjöl sam- manfräsas, den silade och skummade köttskyn tillsättes litet i sänder, un- der flitig rörning, och såsen får koka 10 min., hvarefter de öfriga champin- jonerna iläggas och såsen afsmakas.
Tungan serveras med ärter och brynta po- tatis.
m s k F r u s e n g r ä d d e (f. 6 pers.).
8 del.
tjock grädde, 2 msk.
strösocker, 2 msk.
vaniljsocker.
Beredning: Grädden vispas till hårdt skum och afsmakas med strö- sockret och, om så önskas, äfven med vaniljsockret.
Den hålles därefter i glassmaskin och vrides omkr. 10 min., hvarefter den nedpackas i glassform och fryses 1 — 2 tim.
Serveras till bär eller kompotter.
Vid Nässjö få en vacker gulbrun färg.
När fisken är brynt, spädes den med den kokande fiskbuljongen och grädden och får steka med lock omkr. 20 min.
Stekes den i långpanna, kan en plåt läggas öfver den.
Fisken upplägges på varmt serverings- fat, såsen hälles öfver och anrättnin- gen garneras med persilja och kokta potatisar.
K r u s b ä r s k r ä m (f. 6 pers. /) '., 1 lit.
färska eller 6 del.
konserverade krus- bär, Va lit.
vatten, 2 kkp.
krossocker, IVa msk.
potatismjöl.
Beredning: Krusbären snoppas, sköljas och få afrinna.
Af sockret och v a t t n e t kokas en tunn, klar lag.
Krusbären iläggas och få koka, tills de äro mjuka, då krämen afredes med det i litet kallt vatten eller franskt vin utrörda potatismjölet och får e t t godt uppkok.
Krämen afsmakas och omröres då och då, tills den är kall, P u d d i n g a f k o k t k ö t t (f. 6 då den upphälles i karott eller geléskål.
pers.).
1 lit.
kokt finhackadt kött, 4 ägg, 8 del.
gräddmjölk, 10 msk.
s t ö t t a J ä s t m u n k a r (f. 6 pers.).
1 del.
skorpor, 1 hg.
smör (skiradt), 2 msk.
gräddmjölk, 70 gr. smör, 1 ägg, 1 ägg- korinter, 1 msk.
salt, litet rifven gula, 30 gr. strösocker, skal och saft af V * citron eller 25 gr. sötmandel, muskotnöt.
Till formen: 1 msk.
smör (20 20 gr. pressjäst, 350 gr. hvetemjöl, krusbärssylt eller äppelmos.
gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
T i l l k o k n i n g: 1 kg.
flottyr.
B e r e d n i n g: Köttet hackas eller ma- Beredning: Mjölken ljummas, les fint samt blandas med de upp- vispade ägger, gräddmjölken, d e s t ö t t a smöret, de uppvispade äggen, sockret skorporna, det skirade men afsvalnade och citronskalet eller den skållade och smöret, och de rensade och förvälda rifna mandeln tillsättas, och mjölet in- korinterna, hvarefter massan afsmakas arbetas.
Sist nedröres den i litet ljum noga med kryddorna.
Den hålles i en mjölk upplösta jästen och degen ar- smord och brödbeströdd form, och pud- betas, tills den blir smidig och blank, den får dingen gräddas i ugn omkr. 1 tim. omkr. 20 min., hvarefter Den serveras med lingon eller skiradt jäsa omkr.
2 tim.
Den omarbetas där- efter på bakbordet, utkaflas till 1 cm.
smör.
tjock kaka och uttages med dricks- Gädda stekt i filéer (f. 6 glas till små kakor.
Midt på hvarje pers.).
2 kg.
gädda, 2 msk.
salt, 1 tsk.
kaka lägges litet krusbärssylt eller äp- ättika, 1 ägg, 1 kkp.
s t ö t t a skorpor.
pelmos; kanterna penslas med ägghvita T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
smör (80 och tryckas väl tillsammans.
Mun- gr.), 4 kkp.
fiskbuljong (kokt på huf- karna ställas på mjölade plåtar och få vud och ryggben&gt;, 2 del.
tjock grädde.
jäsa omkr. IV2 tim. Flottyren upphet- B e r e d n i n g: Gäddan fjällas, öpp- t a s i en järngryta, och n ä r en tunn nas, urtages samt sköljes mycket väl blå rök stiger upp från ytan, iläggas och torkas.
Den skares i filéer, och munkarna, två och två, och kokas vac- kert gulbruna.
De uppläggas på grå- ryggbenet jämte alla småben borttagas.
papper hårdt bröd, så a t t flot- Filéerna gnidas in med ä t t i k a och salt tyren får eller väl afrinna, samt öfversockras.
och få ligga 1 tim. På hufvud och De serveras helst varma.
ryggbenet kokas buljong.
Filéerna in- klappas i en duk, penslas _ med det uppvispade ägget och vändas i de stötta F ä r s k s t r ö m m i n g i l å d a (f. 6 skorporna.
Smöret fräses i en aflång pers.).
28 strömmingar, 1 msk.
salt.
Till lådan: 3 msk.
smör (60 fiskform eller långpanna, filéerna ned- läggas däri och insättas i ugnen a t t gr.), 3 msk.
s t ö t t a skorpor.
1 SNÄLL, enkel och ordentlig flicka af femklassiga god familj omkring 30 år kunnig i god matlagning och inom hus förefallande göromål får plats hos änkefru.
Är Samskola den sökande skrif- och räknekunnig komma a t t för nästa läsår, som skall vore det en fördel.
Svar med ref., t a g a sin början den 22 augusti 1907, löneanspråk samt fotografi sändes till anställas följande lärarekrafter: » Ordningsfull », Sportmagasinet, Kungs- 1 :o) Föreståndare; lön 2,000 kr.
trädgårdsgatan 12, Stockholm.
2:o) En manlig lärare med undervis- ning sskyldignet företrädesvis i mate- EN stadgad, allvarlig och ordentlig matik och naturkunnighet; lön 1,400 jungfru får god plats.
Hvilo- och Ål- kr.
derdomshemmet, Lisakulla, Sätila.
3:o) E n lärarinna, som genomgått högre lärarinneseminarium eller aflagt studentex., med undervisnings skyldig- Vid Grängesbergs Samskola het företrädesvis i språk; lön 1,200 kr.
äro från höstterminens början den_ 1 4 :o) E n lärarinna, kompetens: hälst näst in stundande sept.
tvänne lärarin- afgångsexamen från något seminarium.
netjänster lediga, den ena för första Undervisnings sky] dig! "
et hufvud akligen lärarinna och den andra för biträdande.
i svenska ämnen; lön 900 å 1,000 kr., Lönen för första lärarinnan utgör 1,000 beroende på kompetens.
kr.
och för biträdande lärarinnan 600 Ansökningar, åtföljda af betyg, som kr.
för år, hvarjämte båda lärarinnorna styrka sökandenas kompetens, insän- å t n j u t a husrum och vedbrand af sko- das till S t y r e l s e n f ö r N ä s s j ö lan.
Undervisningen omfattar realsko- S a m s k o l a f ö r e d e n 25 j u l i.
lans fyra första årskl.
kurs.
Första Nässjö den 28 juni 1907. lärarinnan bör hälst hafva betyg från högre lärarinneseminarium och särskildt NÄSSJÖ SAMSKOLA.
äga vitsord i tyska och engelska språ- ken.
Ansökningar insändas före 1 a u g.
till pastor D. Johansson, Grängesberg.
På advokatkontor i Norrland finnes plats för dugligt skrifbiträde.
Ref. fordras.
Svar jämte betyg m. m. före den 15 juli till » Ad- vokat » adr.
Svenska Telegrambyrån, Stockholm.
Å häradsskrifvarekontor finnes från och med deln 1 instundande september plats för ett stadgadt och ordentligt biträde, hälst med kompetens och vana.
För- månliga lönevillkor.
Ansökningar med styrkta meritförteckningar före den 1 augusti till Häradsskrifvarekontoret i Sala.
HUSFÖRESTÅNDARINNA.
Att ensam förestå hushållet m e d h j ä l p till gröfre sysslor erhåller bättre, pro- pert fruntimmer med angenämt sätt a t t vara om cirka 35 år bra plats hos medelålders ensam köpman i Malmö samt blir ansedd som familjemedlem.
Platsen bör genast tillträdas.
Svar hälst med fotografi, betygsafskrifter, lön o. åldersuppgift till » Framtidsplats 1907 », Malmö p. r.
BILDAD flicka, ej för ung, barnkär, allvarlig och ordentlig, erhåller genast plats å herregård a t t med hjälp af barnjungfru tillse barnen.
Svar med rek.
till » Officersfamilj », Okna p. r.
&amp; å,m&gt;fröken, hurtig, frisk, glad med håg och fal- lenhet för barns ledning och tillsyn erhåller stadigvarande plats den 1: sta nästk.
sept.
Den sökande bör ha fler- årig praktik i hvad som fordras för a t t hjälpa barnen med läxläsning och musik m. m. Betyger och rek.
torde sändas till » F red rik sbo », D j ur s h olm.
HUSHÅLLERSKA skicklig u t i finare och enklare matlagning, syltning, saft- ning, inläggningar, slakt och bakning samt allt hvad till ett landthushåll hörer sökes till 1: sta augusti.
Den platssökande bör kunna lämna de bä- sta betyg från föregånde plats samt vara ordentlig, proper, ärlig och på- litlig.
Den som ej äger dessa egen- skaper göre sig ej besvär a t t söka platsen.
Lön 400 kr.
om året.
För öfriga upplysningar torde den sökande vända sig till fru Elisabet Nisser, Stjernsund, (Dalarne).
UNG, frisk barnfröken ur god familj med god sångröst och behagligt sätt önskas för två flickor 3 — 5 år gamla till 1 aug.
på bruksegendom i Da- larne.
Svar till » Barnfröken », Iduns EN anspi " åkslös flicka af b ä t t r e fa- exp.
milj, duglig, ordentlig, med.godt lynne, kan få plats hos äldre änkefru för a t t sköta alla förekommande göromål; hjälp med grofsysslor.
Kunnighet i sömnad önskvärd.
Vänlighet och med- Hos ung änkeman med späd dotter lemskap utlofvas.
Svar med äfven upp- finnes nu genast plats å större landt- gift om löneanspråk till » A.
F. », Valde- egendom för medelålders dam eller en- marsvik p. r. sam änkefru af god familj med goda betyg och ref., kunnig i matlagn.
etc.
FINNES någon anspråkslös bättre samt kompetent a t t med ordning och flicka som vill vara husmoder behjälplig trefnad förestå ett b ä t t r e hem.
Den, med linnesömnad och märkning under som är hemma i barnavård har före- någon tid mot fritt vivre eller nå- träde.
Betygsafskr.
och ref. samt foto.
gon lön så torde svar sändas till » Som- sändes under adr.
» Postbox 29 », Lin- markondition)), Alingsås.
köping.
Värdinneplat ?.
Barnsköterska, äldre, enkel, anspråkslös önskas ge- nast.
Svar till » Fredriksbo », Djursholm.
FÖR en frisk och arbetsam bättre flicka, som vill vara husmodern be- hjälplig med a t t — undantag tvätt och ' skurning — sköta e t t hushåll om 4 pers., finnes plats i Visby.
Uppgift å lönepr.
och ålder åtföljda af betyg och hälst fotografi till » Familjemed- lem », Visby p.
r.
A t t förestå e t t hem, där små barn finnas och husmor saknas, sökes bil- dad dam i 25 — 35 års åldern, med godt sätt och utseende.
Svar, före 10 juli, till » Köpmannafamilj S.
1907 », Svenska Telegrambyråns Annonsafd., Göteborg.
E t t bättre, medelålders fruntimmer, som är vandt a t t på egen hand sköta ett större hushåll med matlagning, upp- köp, inläggningar o. s. v. erhåller 1 okt.
plats å privatklinik.
Köksa fin- nes.
Svar före 1 aug.
med fotografi, löneanspråk samt om möjligt hänvis- ning för muntliga rek.
till » Klinik », Svenska Telegrambyråns Annonsafdel- ning, Göteborg.
ENSAMJUNGFRU, fullt kunnig i mat- lagning får plats i liten familj.
Hög lön.
Barnjungfru finnes.
Svar till » F, R. », Göteborg p. r.
Hushåll rska, kunnig i finare matlagn., bakning samt allt som hörer till e t t större landt- hushåll, erhåller plats till hösten.
Be- tyg, fotografi och uppgift på lönean- språk adresseras till grefve E. Sparre, Torpa, Dannike.
FÖR en bildad husföreståndarinna, ej för ung, med ordningssinne och om- tanke, kunnig i matlagning och fullt kompetent a t t under matmoders från- varo vintertid, på egen hand sköta ett landthushäll med hvad därtill hör, finnes plats ledig på Kohlsäter i Värm- land.
Reflekterande härå torde sända betyg jämte uppgift på löneanspråk och ålder till fru Sophie Renström adr.
Kohlsäter, Gillberga.
Jokol livad s / tall jag använda till min » M M *.
\, t cnromoi * " FRfl » tillverka.
endast vui ävy A.
P.
S] 6&amp;eiSS B e r e d n i n g: Strömmingarna ren- sas, urbenas, sköljas väl och den mörka hinnan skrapas bort.
De beströs där- efter in- och utvändigt med saltet och få ligga en stund.
E n eldfast omelettlåda smörjes med 1 msk.
af smöret och beströs med s t ö t t a skorpor.
Strömmingarna nedläggas i lådan t ä t t intill hvarandra.
Resten af smöret lägges i flockar ofvanpå och sist öfver- strös de s t ö t t a skorporna.
Lådan in- sattes i god ugnsvärme och ström- mingarna få steka, tills de äro vackert bruna.
S i l l b u l l a r (f. 6 pers.).
2 s a l t a sillar, 4 kkp.
kokt, hackadt kött, VÄ kkp.
s t ö t t a skorpor, 1 ägg, 3 msk.
grädde, / tsk.
hvitpeppar, 1 kkp.
stötta skorpor.
Till stekning: 3 msk.
smör (60 gr.).
B e r e d n i n g: Sillarna vattenläggas dagen innan de skola användas.
Skin- net afdrages, hvarefter de rensas p å vanligt sätt.
De hackas fint och blan- das därefter med köttet och de s t ö t t a skorporna.
Ägget vispas med gräd- den och tillsättes jämte pepparn.
Af färsen formas aflånga bullar, som vän- das i de s t ö t t a skorporna.
E n tack- järnspanna upphettas, smöret brynes däri och bullarna stekas gulbruna på båda sidor samt serveras med korint- sås.
1 2 BARNfeKöTERSKA eller pålitlig, äldre barnjungfru kan få plats i officersfa- milj på Karlsborg n u genast eller se- n a s t 1 sept.
a t t sköta två barn, det ena spädt, det andra 1 / år.
Betyg och om möjligt fotografi sändes under adr.
» E.
B. », Hjortkvarn p. r.
1 2 SOM hjälpreda å t husmoder finnes plats för mindre bemedlad flicka af god familj hälst omkring 20 år.
Fri resa, 10 kr.
pr månad, familjemedlem.
Svar med foto, till » Badgäst », Nosund.
PLATS finnes för ung bildad flicka som barnfröken för en treårs flicka.
Den sökande skall vara barnkär, på- litlig, ordningsfull, frisk och sund samt kunnig uti husliga göromål.
Ansöknin- gar med fotografi och löneanspråk stäl- las till apoteket, Alnö, (Sundsvall).
EN väl rekommenderad och skicklig ko- kerska önskas till friherrinnan Palm- stierna, Djursholm.
Till Finland sökes nu genast att förestå en enklings hushåll.
An- h U l e s per omgående oro svar med u p p - gift om löneanspråk jämte fotografi till Finland, Käla, Kehla gård, Gods- ägare Furuhjelm.
God v ä l af l ö n a d plats.
I större finare im erhål er ung flicka m god karaktär och uppfostran plats.
Uppgiften blifver att vårda de 3 äldsta barnen och vara husmodern till hjälp och sällskap.
Svar till 1:a Augusti u n - der adress S GUlVLELIi ANNONSBYRÅ ' Stockholm.
UNG dam, som genomgått utbildnings- kurs i trädgårdsyrket, erhåller plats i större handelsträdgård a t t sköta växt- husafdelningen och blomsterhandel.
För flicka med kapital är kompanjonskap icke uteslutet.
Svar till » Hortikultur med trenne flickor i åldern 13, 11 och 1908 », Iduns exp.
9 år i elementarskolans 5, 3 och ' 1 kl. sökes f] icka som genomgått minst 8- MOT fritt vivre (till en början) kan klassigt läroverk eller hälst med se- en frisk, duglig, anspråkslös flicka af minariebilaning samt med förmåga god familj, (hälst från västra Sve- a t t lämna dessa flickor pianolektioner.
rige) finna plats nu genast eller 1 Platsen afses för läsåret 1907 — 1908.
sept.
i stilla prästfamilj i närheten af Några andra göromål erfordras icke, Göteborg.
Hon bör vara något kunnig hvarför öfrig tid kan disponeras till i sömnad samt erfaren i matlagning, själfstudium, hvarvid äfven tillfälle bakning m. m. och villig a t t deltaga gifves a t t när som hälst följa lektio- i alla förekommande göromål.
Jungfru nernas gång i skolan.
E t t godt och finnes.
Svar inom 14 dagar med foto.
vänligt hem och bemötande kan på- och om möjligen ref. till » Familjemed- räknas.
Lönepret., förutom fritt eget lem » adr.
fru A.
Block, 20 Stamp- rum och vivre, torde insändas till fru gatan, Göteborg.
Celia Andersson, Varberg.
För läxläsning
