# ID: svediakorp-per1725
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 36,224
# sentences: 1,102
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 2 4 (1067) TORSDAGEN DEN 13 JUNI HUFVUDREDAKTÖR 1907 OCH ANSV.
U T G I F V A R E: 20:DE ÅR G. JOHAN NORDLING.
D.
D.
M.
M.
K O N U N G E N S OCH D R O T T N I N G E N S G U L D B R Ö L L O P D E N 6 JUNI 1 9 0 7.
G U D S T J Ä N S T E N I STORKYRKAN.
Till höger om konungaparet: kronprinsen, prinsarne Carl och Gustaf Adolf samt prinsessan Ingeborg med prinsessorna Margareta och Martha och två af prinsparet Bernadottes barn.
Till vänster om konungaparet: prinsarne Oscar och Eugen, änkehertiginnan af Dalarne, prinsarne Wilhelm och Erik samt prinsessan Bernadotte med de öfriga af sina barn.
Vid altaret: öfverhofpredikanten biskop Billing.
Teckning för Idun af P. Lindroth.
— 294 — I D U N 1907 KOMPLETTERA K l föregående nummer i dag den i ett meddelade skild- ringen af de mera framstående kvinnliga medlemmarna af den finska landtdagen med en biografi öfver den i Sverige mest kända af dem alla, den för sitt fram- gångsrika arbete i kvinnosakens tjänst A L E X A N D R A GRIPENBERG.
En kvinnlig Iandtdagsrepresentant i Finland.
Af Maria Cederschiöld.
bekanta Alexandra Gripenberg.
Då nyss- nämnda artikel skrefs, kunde hon ej näm- nas, emedan valresultatet i den valkrets fröken G. tillhörde ej var för författarin- nan bekant.
Då nu landtdagen nyss på- börjat sina förhandlingar, ha vi velat godtgöra denna ofrivilliga försummelse.
äg * N Ä R D E T förra v å r e n blef b e k a n t, a t t F i n l a n d s k v i n n o r fått icke b l o t t politisk v a l r ä t t, u t a n äfven val- b a r h e t, s t o d d e t k l a r t för h v a r och en, s o m a l d r i g s å litet följt m e d k v i n n o r ö - r e l s e n i F i n l a n d, a t t d e t t a land h a d e å t m i n s t o n e en k v i n n a, s o m v a r själf- skrifven a t t föra sitt k ö n s r u n o r i d e n finska folkförsamlingen och a t t d e n n a kvinna var Alexandra Gripenberg.
Med stor glädje h ä l s a d e s därför ock- så u n d e r r ä t t e l s e n a t t h o n v a l t s i Å b o västra valkrets, där hon uppställts s å s o m k a n d i d a t af d e t gammalfinska partiet.
S ä l l a n t o r d e en enskild k v i n n a i n å g o t land u t r ä t t a t s å m y c k e t för sitt k ö n som A l e x a n d r a G r i p e n b e r g, och i det följande vilja vi försöka l ä m n a några svaga antydningar om hvad hon v a r i t och h v a d h o n ä r för Fin- lands kvinnor.
H o n föddes 185 7 p å T e r v u s i K r o - noborg nära Ladoga.
H e n n e s far v a r en k o r t tid l a n d s h ö f d i n g, blef l ä n g r e fram senator och chef för j o r d - b r u k s d e p a r t e m e n t e t s a m t h a r utöfvat e t t e p o k g ö r a n d e inflytande p å d e t finska jordbrukets utveckling.
Det var en stor s y s k o n s k a r a, s o m v ä x t e u p p i d e t G r i p e n b e r g s k a h e m m e t, och Alex- a n d r a v a r n ä s t d e n y n g s t a af s y s k o - nen.
S i n u n d e r v i s n i n g fick h o n till s t ö r s t a delen af de ä l d r e s y s t r a r n a, m å n g s i d i g t begåfvade d e liksom h o n.
Lifligt intresserad af l ä s n i n g, b ö r j a d e h o n tidigt a t t själf skrifva, och r e d a n i n n a n h o n fyllt 2 0 å r, u t k o m en s a m l i n g n o v e l l e r af h e n n e; af d e s s a ä r o n å g r a skrifna, då h o n ä n n u v a r i å l d e r n 15 — 1 7 å r.
I c k e l å n g t därefter till- b r a g t e h o n e t t p a r år i Z a c h r i s T o p e l i u s ' h e m, s o m h a n s l e k t r i s, och d e s s a å r blefvo af s t o r b e t y d e l s e för h e n n e s u t v e c k l i n g.
Y t t e r l i g a r e n å g r a noveller och en r o m a n u t k o m m o af h e n n e s a m t 1 8 8 5 d e s s u t o m " F r å n l ä k t a r e n ", en s a m l i n g ö g o n b l i c k s b i l d e r från l a n d t - dagen.
I de flesta af A l e x a n d r a G r i p e n b e r g s n o - veller f r a m t r ä d e r en b e s t ä m d t e n d e n s, s o m t y d l i g e n p e k a r p å h e n n e s framtida v e r k s a m h e t: a r b e t e t för k v i n n a n s frigörelse.
På åttiotalet h a d e d e n n a rörelse t a g i t fart i F i n l a n d, och 1 8 8 4 stiftades F i n s k k v i n n o f ö r e n i n g, h v i l k e n b l a n d sina m a n l i g a s t ö d alltifrån början r ä k n a d e Zachris Topelius.
N ä r föreningens första o r d f ö r a n d e fru Eli- sabeth Löfgren r e d a n 1 8 8 9 d r o g sig t i l l - b a k a från ordförandeplatsen, var det Alex- andra G r i p e n b e r g, s o m blef h e n n e s efter- trädare.
Å r e t förut h a d e h o n företagit en r e s a till E n g l a n d och F ö r e n t a s t a t e r n a, s o m blef af o b e r ä k n e l i g v i k t för h e n n e s framtida v e r k s a m h e t, t y u n d e r d e n n a resa fick h o n en grundlig kännedom om det organiserade kvinno- s a k s a r b e t e t i de n ä m n d a b ä g g e l ä n d e r n a, s o m p å d e t o m r å d e t g å t t i s p e t s e n; h o n gjorde bekantskap m e d flere af r ö r e l s e n s mest framstående representanter, med hvilka hon sedan s t ä n d i g t s t å t t i liflig k o r r e s p o n d e n s.
B l a n d a n n a t g ä s t a d e h o n u n d e r sin v i s t e l s e i F ö r e n t a s t a t e r n a såväl m r s C a d y S t a n t o n s s o m miss S u s a n B.
A n t h o n y s h e m.
U n d e r s i n ame- r i k a n s k a r e s a.
— i sitt a r b e t e " E t t halfår i Prenumerera oför- töfvadt på ä g n a sig å t k v i n n o s a k s a r b e t e t och närmast åt Finsk kvinnoförening.
Denna blef u n d e r h e n n e s l e d n i n g och t a c k vare hennes outtröttliga arbete ett mön- s t e r för en k v i n n o s a k s f ö r e n i n g.
Dess ä n d a m å l, s å s o m d e t u t t r y c k e s i dess s t a d g a r, är " a t t v e r k a för k v i n n a n s h ö j a n d e i i n t e l l e k t u e l l t och s e d l i g t af- s e e n d e s a m t f ö r b ä t t r a n d e af h e n n e s eko- nomiska och medborgerliga ställning. "
Och detta program har den sökt förverkliga främst g e n o m a t t få till s t å n d reformer inom lagstiftningen r ö - rande kvinnan.
Till alla d e förbätt- r i n g a r i d e n finska k v i n n a n s r ä t t s l i g a och sociala s t ä l l n i n g, s o m u n d e r d e t s e n a s t e k v a r t s e k l e t k o m m i t till s t å n d, h a r F i n s k k v i n n o f ö r e n i n g t a g i t initia- tivet, alltifrån ogift k v i n n a s m y n d i g - h e t s b l i f v a n d e v i d 2 1 å r s å l d e r till p o l i t i s k r ö s t r ä t t för k v i n n a, h v i l k e n s i s t n ä m n d a p u n k t s t å t t p å föreningens p r o g r a m allt från dess stiftelse.
F ö r - e n i n g e n h a r a r b e t a t för f ö r b ä t t r a n d e af d e n gifta k v i n n a n s s t ä l l n i n g, för kvinnors deltagande i kommunala val och värf, för afskaffande af d e n regle- menterade prostitutionen etc. n y a v ä r l d e n " h a r h o n s k i l d r a t sina i n t r y c k därifrån — r e p r e s e n t e r a d e h o n F i n l a n d p å d e n stora internationella kvinnokongresseni Washing- t o n 1 8 8 8, d e n första i sitt s l a g, och vid h v i l k e n det internationella kvinnoförbundet (Internatio- n a l Council of W o m e n) * stiftades.
I d e t t a för- b u n d blef fröken G r i p e n b e r g s k a t t m ä s t a r e, och i denna egenskap bevistade hon den stora kvinnokongressen i London juni 1899, där hon l i k s o m v i d d e n följande f e m å r s k o n g r e s s e n, d e n i Berlin 1 9 0 4, blef m y c k e t u p p b u r e n och h y l l a d.
Vi å t e r v ä n d a emellertid till fröken Gripen- bergs verksamhet i Finland.
Det skönlitterära skriftställeriet h a d e h o n — icke u t a n s a k n a d — m å s t öfvergifva för alltid för a t t k u n n a * D e t t a förbund omfattar s. k. n a t i o n a l f ö r b u n d i olika l ä n d e r, h v i l k a i s i n o r d n i n g b e s t å af s a m m a n - s l u t n i n g a r af r e s p e k t i v e l ä n d e r s k v i n n o f ö r e n i n g a r.
F.
n.
r i n n a s dylika n a t i o n a l f ö r b u n d i 2 1 l ä n d e r d ä r i b l a n d i Sverige Det internationella kvinnoförbundet anordnar h v a r t femte år s t o r a i n t e r n a t i o n e l l a k v i n n o k o n g r e s s e r.
Betydelsen af märket: 100 * ' S t åänacui När m a n ser ordet » VICTORIA » i en d a m k ä n g a, s i k a n m a n v a r a förvissad att d e t är e n k ä n g a af bästa kvalitet.
Man i n v ä n d e r m ä h ä n d a: » därtill är d e n för billig, s k o d o n s o m säljas för m i n d r e ä n k r.
20 paret, k u n n a icke v a r a förstklassiga i alla afseenden. » Detta k a n v a r a s a n t o m m å n g a fabrikat, m e n s k o d o n af m ä r k e t » VICTORIA » i n n e - h å l l a endast det bästa i såväl läder s o m foder och tråd, och endast d e bästa sko- makare tillverka dem.
I ett så demokratiskt land som F i n l a n d v a r d e t af v i k t a t t från början g ö r a k v i n n o s a k e n till en folkets frå- ga, och i d e t t a syfte h a r F i n s k kvin- noförening b i l d a t en m ä n g d filialer — f. n. u p p g å r d e r a s a n t a l till 3 6 — i de m i n d r e s t ä d e r n a och i l a n d s o r t e n, d ä r ofta d e t ö f v e r v ä g a n d e flertalet af m e d l e m m a r ä r k v i n n o r af folket.
E n af föreningens allra v i k t i g a - ste v e r k s a m h e t s g r e n a r h a r o c k s å v a r i t de m å n g a p r a k t i s k a å t g ä r d e r n a till g a g n för folkets k v i n n o r, så t. e x.
o r d n a n d e af e l e m e n t a r k u r s e r för a r b e t e r - s k o r i s t ä d e r n a och för a l l m o g e k v i n n o r p å lan- d e t, a m b u l a t o r i s k a m a t l a g n i n g s - och h a n d a r b e t s - k u r s e r, u n d e r h å l l a n d e af m e d e l l ö s a flickor i f o l k h ö g s k o l o r, v ä f s k o l o r, mejeri- och t r ä d g å r d s - s k o l o r, u n d e r v i s n i n g i t r ä d g å r d s s k ö t s e l för all- mogekvinnor, sommarkolonier för a r b e t a n d e k v i n n o r, p l a t s f ö r m e d l i n g för t j ä n a r i n n o r.
I denna Finsk kvinnoförenings mångsidiga v e r k s a m h e t v a r fröken G r i p e n b e r g, m e d allt erkännande åt de många dugliga intresserade och n i t i s k a m e d h j ä l p a r n a, b l.
a. h e n n e s t r e s y s t r a r, u n d e r 15 å r d e n l e d a n d e, initiativ- t a g a n d e och lifvande k r a f t e n, och m e d a l d r i g t r ö t t n a n d e offervillighet s t ä l l d e h o n sina r i k a g å f v o r: sin s t i l i s t i s k a t a l a n g, sin g l ä n s a n d e v ä l t a l i g h e t, sin o v a n l i g a a r b e t s f ö r m å g a, sin orga- n i s a t o r i s k a och a d m i n i s t r a t i v a d u g l i g h e t, s i n a s t o r a k u n s k a p e r och e r f a r e n h e t till föreningens tjänst.
Men j ä m t e och utöfver d e s s a u t m ä r k t a e g e n s k a p e r finnes d e t h o s A l e x a n d r a Gripen- b e r g ä n d å n å g o t m e r, s o m g ö r h e n n e s å sär- s k i l d t ä g n a d a t t s t å i s p e t s e n för e t t l a n d s k v i n n o r ö r e l s e, och d e t ä r h e n n e s ä d l a och r e n a k a r a k t ä r, h e n n e s djupa, sedliga a l l v a r och o m u t - liga plikt- o c h r ä t t s k ä n s l a.
A l d r i g h a r h o n för f o l k g u n s t eller för e g n a fördelar vikit en h å r s - m å n från h v a d h o n a n s e t t r ä t t och s a n t.
I d e n n a tid af b r y t n i n g a r h a r h o n s t ä n d i g t in- t a g i t en fast s t ä l l n i n g och o f ö r s k r ä c k t k ä m p a t m o t d e s s a f a l s k a profeter, som sjungit siren- s å n g e r för k v i n n o r n a o m e t t lif af själfhäfdelse, n j u t n i n g och lifsglädje.
I stället har hon på sin fana skrifvit d e k r i s t l i g t e t i s k a i d e a l e n och BARNGARDEROBEN alla mödrars ovärderliga skatt och Ihjälpreda
IDUN 1907 — 295 — för sitt k ö n t a l a t o m e n frigörelse, s o m m e d sig för ö k a d t a n s v a r, ö k a d e p l i k t e r, ö k a d t o c h fördjupadt a r b e t e.
S i n a idéer o c h sina s t r ä f v a n d e n h a r h o n äfven främjat g e n o m u t g i f v a n d e s e d a n 1 8 8 9 af d e n finskspråkiga tidskriften " K o t i j a Y h t e i s k u n t a ", s o m fått en s t o r s p r i d n i n g o c h t r ä n g t fram till m å n g a h e m i d e m e s t aflägsna b y g d e r.
R e d a n i b ö r j a n af n i t t i o t a l e t b e g y n t e fröken G r i p e n b e r g utgifva sitt s t o r a v e r k " Reform- a r b e t e t till f ö r b ä t t r a n d e af k v i n n a n s s t ä l l n i n g ", som u t k o m m i t f u l l s t ä n d i g t i t r e d e l a r.
F ö r d e b ä g g e första d e l a r n a, s o m b e h a n d l a k v i n n o - rörelsen i Förenta staterna och de europeiska l ä n d e r n a (u t o m n o r d e n), företog h o n r e s o r till Tyskland, England, Frankrike, Italien och Spa- nien för a t t p å p l a t s e n s t u d e r a sitt ä m n e.
D e n sista och omfångsrikaste delen, som utkom 1903, skildrar kvinnofrågans utveckling i Sve- rige, N o r g e, D a n m a r k o c h F i n l a n d o c h l ä m n a r den utförligaste och sakrikaste framställning i ä m n e t, s o m u t k o m m i t, och d e t t y c k e s, s o m om d e n, äfven h v a d S v e r i g e beträffar, s k a l l blifva e t t s l a g s källskrift för f r a m t i d a f o r s k a r e, s å r i k t är d e t d ä r samlade materialet.
A r 1 9 0 3 företog fröken G r i p e n b e r g e n n y studieresa, denna gång m e d statsanslag och med u p p d r a g a t t studera den kvinnliga hem- slöjden i T y s k l a n d, Ö s t e r r i k e, H o l l a n d o c h Danmark.
I " M e d d e l a n d e n från i n d u s t r i s t y - relsen i F i n l a n d " h a r h o n l ä m n a t e n i n t r e s s a n t r a p p o r t från r e s a n o c h ä r m e d l e m af d e n k o m - m i t t é, s o m t i l l s a t t s för a t t u t a r b e t a p l a n för o r g a n i s e r a n d e af y r k e s s k o l o r.
P å u p p d r a g af d e t i n t e r n a t i o n e l l a k v i n n o f ö r b u n d e t företog frö- k e n G r i p e n b e r g förlidet å r e n r e s a till G r e k l a n d och T u r k i e t för a t t b l a n d d e s s a l ä n d e r s k v i n n o r v ä c k a i n t r e s s e för f ö r b u n d e t o c h o m möjligt d ä r få till s t å n d n a t i o n a l f ö r b u n d.
Hennes resa t y c k e s haft g o d a r e s u l t a t, å t m i n s t o n e i G r e k - l a n d l ä r e t t n a t i o n a l f ö r b u n d stiftats.
D e t ä r s å l e d e s p å e n m å n g s i d i g o c h väl- signelsebringande verksamhet den främsta kvinn- liga r e p r e s e n t a n t e n p å d e n finska l a n d t d a g e n k a n blicka t i l l b a k a, o c h l a n d t d a g e n h a r äfven vetat tillgodogöra sig hennes erfarenhet och d u g l i g h e t g e n o m a t t invälja h e n n e i sitt lag- utskott.
fast hans språk ej formas klart, fängslar det oss underbart med sitt ljufva joller.
I vårt hjärta vederfås ungdomskänslor, när vi nås af hans goda blickar, liksom lundernas viol spirar upp, då vårens sol ljus och värme skickar.
[Rekvirera prof och modeplanscher å i i våra halffärdiga, broderade, hvita, tvätt- i [äkta battistklädningar från kr.
23.50 | I till kr.
55.20 för hela klädningen.
E Vi sända de utvalda klädningarna tull- = É och portofritt till bostaden.
[Schweizer &amp; Co., Luzern F B (Schweiz) .I Och fast hittills han har gått hemmets vanda stigar blott, lär han oss att finna vägar, som vi redan glömt, till de lyckoland vi drömt att en gång få hinna, ty hans mörka ögonpar gömmer i sitt drömdjup kvar skimrande reflexer från den värld af menlös ro, där vår barndoms ljusa tro gror, slår rot och växer.
Signe Gud dig, lillebror!
Blif oss, när du växt dig stor, samma fröjdeämnel När din vårtid är förbi, oskuldsdagrarna däri ej ditt sinne lämneT Sidentyg » - Export.
— Kunffl.
Koflev.
• • I M M I M I M M M I U I I IIII imiimmiiiMMiiii IIIIIMMIMIMMMIII » i~ För tjugu å r sedan hade h o n h ä r skådat d a - g e n s ljus, h ä r h a d e h o n n ä s t a n u t e s l u t a n d e lefvat, o c h h ä r ville h o n fortfara a t t lefva o c h en g å n g d ö, l ä m n a n d e efter s i g d e t m i n n e, h o n d r ö m d e o m a t t r e s a å t s i g g e n o m s i t t lif.
T y allt d e t t a s k u l l e en d a g b l i h e n n e s, o c h h o n h a d e r e d a n e n k ä n s l a af a t t d e t t i l l h ö r d e henne.
Af fem s y s t r a r v a r h o n ä l d s t, o c h Lindenhofs fideikommiss s k u l l e öfvergå till h e n n e, o m i n g e n m a n l i g arfvinge fanns i r ä t t n e d s t i g a n d e l e d.
O c h d ä r fanns i n g e n, d e n y n g s t a flickan v a r n u s e x å r, o c h af f ö r ä l d r a r, systrar och underhafvande ansågs Marie Louise s o m o b e s t r i d d blif v a n d e h ä r s k a r i n n a till d e t t a härliga rike.
S o m sådan hade h o n också en v i s s u n d a n t a g s s t ä l l n i n g, h o n f r å g a d e s till r å d s, och s o m h o n h a d e e t t s k a r p t a d m i n i s t r a t i v t hufvud o c h m å n g a förträffliga i d é e r, gick fa- d e r n ofta i n p å h e n n e s förslag r ö r a n d e i n r ä t t - ningar p å godset och dess förvaltning. "
K r o n - prinsen-regenten " brukade han skämtsamt k a l l a h e n n e, e h u r u icke u t a n e n liten b i t t e r h e t u n d e r o r d e n, därför a t t en k v i n n a skulle b l i fideikommissarie och r e g e r a L i n d e n h o f. "
O m M a r i e L o u i s e ä n d å k u n n a t gifta s i g med sin kusin Ludvig v. L i n d e n, " hade h a n s a g t till sin h u s t r u, " s å blefve d e t s å g o d t B e r ä t t e l s e af E l i n A m e e n.
• som en s o n m e d m i t t n a m n, m e n m e d den s t a c - k a r s flickans u t s e e n d e ä r d e t i n g e n f ö r h o p p n i n g. "
J-IUR IDYLLISK är ej * * anblicken af en solid Men denna höstdag tänkte Marie Louise gammal herregärd, där liksom alla f ö r e g å e n d e d a g a r, a t t allt d e t t a den ligger inbäddad i en skulle h o n få till g e n g ä l d för h v a d lifvet b e - lummig park och låter en gafvel eller en bit fasad röfvade h e n n e, s o m k o m a n d r a flickor till d e l.
blicka ut mot den vägfa- H o n h a d e n ä m l i g e n s o m l i t e n haft e t t n e r v - rande!
Därinne är ro och s l a g, s o m för lifvet v a n s t ä l l t e n a s i d a n a f harmoni, därinne lefva hennes ansikte.
Fadern, som v a r en stor skön- lyckliga människor, tänker h e t s ä l s k a r e, h a d e a l d r i g r ä t t k u n n a t förlika främlingen, dä han ser dit bort igenom kupéfönstret.
sig m e d d e t t a b a r n s fulhet, o c h h a n m å s t e Och lika fullt har kanske g ö r a v å l d p å s i g för a t t k u n n a v i s a h e n n e äfven där lif vet tagitform s a m m a ö m h e t s o m d e a n d r a b a r n e n och s m e k a i strid och brytningar, henne.
Tidigt hade hon instinktmässigt känt kring hvilka den lugna yttre prägeln är endast ett förvillande skal.
Den historia författarinnan här och f ö r s t å t t d e t t a, o c h s o m v u x e n h a d e h o n förtäljer är om en härskarenatur i smått, som inom lidit af a t t h e n n e s å s y n p l å g a d e fadern.
M e n den landtliga idyllens ram i tysthet utkämpar en m o d e r n, d e n n a v a c k r a k v i n n a, s o m Marie L o u i s e gagnlös strid.
t i l l b a d, h a d e a l d r i g gjort n å g o n s k i l l n a d.
V i d i$ h e n n e s b r ö s t h a d e d e n lilla M a r i e L o u i s e fått gömma sitt vanställda ansikte och gråta u t, A R I E L O U I S E V.
L I N D E N gick g e n o m n ä r s y s t r a r eller a n d r a b a r n s a g t e l a k a o r d o m p a r k e n v ä g e n fram, s o m l e d d e u t å t h e n n e s u t s e e n d e, af m o d e r n s fina h ä n d e r h a d e ä g o r n a o c h s t a t b y g g n a d e r n a.
D e t v a r en m u - h o n blifvit s m e k t o c h k y s s t af h e n n e s m j u k a len h ö s t d a g, m e n icke o a n g e n ä m, m e d l ä t t mat- läppar.
O c h n u s o m v u x e n följde h e n n e m o - t a n d e, fuktig luft från v å t m o s s a o c h v i s s n a d e, d e r n s k ä r l e k och i n t r e s s e, å t h e n n e a n f ö r t r o d d e nerfallna löf.
D e t v a r i alla fall M a r i e L o u i s e h o n allt o c h m ö t t e alltid f ö r s t å e n d e.
Detta likgiltigt h u r u d a n t v ä d r e t v a r, för h e n n e v a r v a r d e t ljufvaste i Marie L o u i s e s lif, m e d a n L i n d e n h o f alltid d e t s a m m a, n ä r solen g l ö d d e Lindenhof slukade hela hennes intresse.
s o m m a r h e t o c h v ä c k t e till lif allt, s o m k u n d e lefva o c h fröjdas, eller n ä r v i n t e r n s s n ö t ä c k e A t t få k o m m a in till m o d e r n e n s å d a n d a g b r e d d e s i g h v i t t o c h g l ä n s a n d e öfver m a r k o c h s o m d e n n a efter sin r o n d k r i n g ä g o r n a, i skol- s k o g o c h t r ä d e n s g r e n a r b u r o k n i p p e n af dia- h u s, i s t u g o r, i l a d u g å r d o c h s t a l l, och b e r ä t t a m a n t e r o c h k r i s t a l l eller s o m d e n n a d a g, n ä r om a l l t i n g för h e n n e, v a r M a r i e L o u i s e s s t o r a h ö s t e n s t u n n a d i m m o r gåfvo en d ä m p a d, m y - glädje.
s t i s k t o n å t l a n d s k a p e t o c h s k o g e n fick n å g o t " M a m m a, n u h a r j a g d e t k l a r t för m i g, " hemlighetsfullt, stilla, hälft s l u m r a n d e öfver s a d e h o n o c h slog s i g n e d i e n l ä n s t o l, m e - sig.
L i n d e n h o f v a r alltid d e t s a m m a för h e n n e, dan modern satt vid fönstret, sysselsatt m e d som h o n ä l s k a d e o c h v i d h v i l k e t h o n v a r fast- ett h a n d a r b e t e; " n u h a r j a g s e t t u t p l a t s e n, v ä x t m e d h e l a sin själ.
där ålderdomshemmet skall ligga, i björkhagen, Ett förloradt rike.
M E.
N. SÖDERBERG: L I L L E B R O R.
YNGST OCH MINST är lillebror, men ändå förvisst jag tror, att ibland oss alla är han den, som bäst förstår hvad ej hvem som helst förmår: hjärtan att befalla.
Fast hans hand är späd och vek, pröfvad ännu blott i lek, den oss bundna håller; Lagermans flytande putspomada B O N A M I.
— 296 — I D U N 1907 m i d d a g e n, och gick s k y n d s a m t u t u r r u m m e t.
H e n n e s f ö r ä n d r a d e u t s e e n d e och b r å d s t ö r t a d e aflägsnande u n d g i n g o icke m o d e r n.
F r u v. Lin- d e n l ä t a r b e t e t falla n e d i k n ä t o c h s a t t l ä n g e försjunken i djupa t a n k a r, h v i l k a gåfvo h e n n e s ögon s m ä r t a.
M e n n ä r h e n n e s m a n e n s t u n d s e n a r e k o m in till h e n n e o c h ö m t lade a r m e n om h e n n e o c h k y s s t e h e n n e s a n s i k t e, fick d e t t a a n s i k t e e t t r o s i g t s k i m m e r s o m af e t t u n g t h j ä r t a s k ä r l e k s d r ö m, och h e n n e s l ä p p a r logo m o t h o n o m e t t stilla, l y c k l i g t l e e n d e.
så a t t de g a m l a h a u t s i k t öfver d e n o c h sjön.
R i t n i n g e n h a r j a g i m i t t hufvud och s k a l l börja m e d d e n i d a g.
S å roligt, n ä r d e t e n d a g blir f ä r d i g t, o c h j a g v e t, a t t d e t r ö t t a o c h g a m l a, s o m t j ä n a t o s s o c h a r b e t a t för o s s, få det godt på ålderdomen. "
" M e n k o m i h å g, Mi L i, a t t p a p p a i n t e ä n n u a l l d e l e s gifvit sitt s a m t y c k e, och d u får i n t e s t o r m a p å för fort o c h v a r a för ifrig — o c h i n t e l ä n s a h a n s k a s s a för m y c k e t.
Du vet, h v a d h a n b r u k a r s ä g a: Ännu r e g e r a r j a g, o c h tills vidare är du bara kronprins. "
Marie Louise skrattade. "
J a, d e t s ä g e r h a n ofta, o c h h a n m e n a r d e t n o g o c k s å, m a m m a, m e n ni v e t a j u, h u r t a c k - s a m j a g ä r i m i t t i n n e r s t a h j ä r t a för a t t ni g e m i t t lif d e t t a r i k a i n n e h å l l och i n t e u p p f o s t r å mig p å s a m m a s ä t t s o m s y s t r a r n a m e d t a n k e på d e n k v i n n l i g h e t och de m å l, s o m f ä g r i n g ger d e m, och p å a t t de en g å n g s k o l a bli gifta, få b a r n o c h b i l d a e g n a h e m.
D e t p a s s a r j u inte för m i g o c h k a n a l d r i g ingå i m i n a dröm- mar. "
d e r n i d a g, och k y s s a h e n n e k u n d e h o n e j, det s k u l l e varit e n J u d a s k y s s.
J u l e n v a r öfver, och m a n v a r inne p å n y å r e t.
D e t v å flickorna n ä r m a s t efter M a r i e L o u i s e v o r o i S t o c k h o l m, d e n ä l d s t a för a t t s t a n n a där h e l a v i n t e r n o c h af e n faster föras ut i s o c i e t e t e n, och d e n a n d r a för a t t afsluta s i n a skol- studier.
D e t v å y n g s t a h a d e g u v e r n a n t och vistades mest tillsammans med henne.
Marie Louise h a d e j u s t a l d r i g slutit s i g m y c k e t till s y s t r a r n a, u t a n v a n d r a t sina e g n a, e n s a m n a v ä g a r.
H ä r r å d d e frid och tillgifvenhet m e l l a n F r u v. L i n d e n l å g och h v i l a d e p å sin s c h ä s - alla i h e m m e t, m e n s i n fulla k ä r l e k gaf M a r i e l o n g, o c h p å e n pall t ä t t intill h e n n e satt Marie L o u i s e.
U t e v a r d e t s t a r k s n ö y r a, m e n h ä r Louise e n d a s t m o d e r n och Lindenhof.
inne v a r d e t v a r m t o c h g o d t framför eftermid- U n d e r d e n n a t i d, d å M a r i e L o u i s e gick i d a g s b r a s a n, s o m n y s s blifvit t ä n d i k a k e l u g n e n.
en f e b e r a k t i g, h e t s a n d e o r o, s o m h o n f ö r s ö k t e Så v a r m t och g o d t — d e s s a h ö g t i d s s t u n d e r, då dölja för alla, v a r d e t en e n d a t a n k e s o m stän- Marie L o u i s e v a r e n s a m m e d m o d e r n, d å h o n digt k o m å t e r o c h ej l ä t sig t v i n g a s bort, s o m t a l a d e m e d h e n n e o m allt, o c h d å d e n n a lyss- j a g a d e s ö m n e n från h e n n e s n a t t l ä g e r o c h m a r - n a d e m e d f ö r s t å e n d e o c h i n t r e s s e och i n t e med t e r a d e h e n n e u n d e r d a g e n: " O m d e t blir en d e t t a hälft i r o n i s k a, n å g o t m o t s t r ä f v i g a m e d - gosse — o, G u d, o m d e t blir e n g o s s e!
M e n gifvande, s o m fadern s ä l l a n u n d e r l ä t a t t v i s a, det k a n i n t e — lifvet k a n i n t e v a r a så g r y m t äfven n ä r h a n.
i n o m sig gillade h e n n e.
S å v a r m t och t a g a från m i g, h v a d d e t en g å n g lofvat och g o d t — o c h M a r i e Louise l u t a d e s i g in- mig — d e t k a n i n t e, k a n i n t e! "
till m o d e r n, s o m l ä t s i n h a n d s m e k a n d e fara Så k o m e n n a t t, d å d e t blef r ö r e l s e i h u s e t, öfver d o t t e r n s h å r.
r u l l a n d e af v a g n s h j u l, h a s t i g a s t e g i k o r r i d o - Marie L o u i s e h a d e r e d o g j o r t för d a g e n s u p p - r e n, ö p p n a n d e t o c h s t ä n g a n d e t af d ö r r a r.
Marie lefvelser, och e n t y s t n a d h a d e i n t r ä d t.
D e n L o u i s e h ö r d e d e t och förstod.
H o n borrade b r ö t s af m o d e r n, s o m m e d l å g r ö s t s a d e: a n s i k t e t n e d i k u d d e n för a t t inte h ö r a, i n t e veta någonting.
Hennes tinningar bultade, och " Jag har något a t t b e r ä t t a d i g, Marie h e n n e s h j ä r t a slog v å l d s a m t.
Natten syntes Louise. "
henne oändligt lång, och ändå, n ä r morgonen Marie L o u i s e r y c k t e till och lyfte s i t t hufvud.
g r y d d e och d e n k l a r a v i n t e r s o l e n s första r ö d a " D u ä r j u m i n s t o r a, f ö r s t å n d i g a flicka, och s t r å l a r s i l a d e in g e n o m p e r s i e n n e n s spjälor och j a g k a n t a l a m e d d i g o m a l l t i n g.
J a g t r o r du allt blifvit t y s t i h u s e t, k u n d e h o n icke förmå r e d a n h a r a n a t d e t.
Mi L i, s n a r t k o m m e r d e t ä n n u en liten till Lindenhof, o c h far o c h j a g sig a t t stiga u p p för a t t få v i s s h e t.
g l ä d j a o s s d ä r å t, l i k s o m vi gjort å t h v a r liten H u r l ä n g e h o n l å g så v i s s t e h o n e j.
D å nyfödd v a r e l s e, s o m vi fått h ä l s a v ä l k o m m e n till r y c k t e s p l ö t s l i g t d ö r r e n till h e n n e s r u m u p p, oss och lifvet, d e t lif, s o m Gud g e r och v ä r n a r och i n r u s a d e de s m å s y s t r a r n a, ifriga, t r ä n - H e n n e s röst lät dämpad och med en bitter och u t v e c k l a r efter sina p l a n e r. "
gande hvarandra.
t o n af s m ä r t a, l i k s o m h a d e h o n d o c k k ä n t e n v i s s b i t t e r h e t öfver a t t s å v a r.
M o d e r n s å g p å H o n t y s t n a d e.
M a r i e L o u i s e s a t t orolig och " Mi L i, Mi L i, h v a r f ö r s t i g e r d u i n t e o p p, h e n n e, o c h e n u n d r a n s t o d u p p inom h e n n e b l i c k a d e s t e l t in i b r a s a n, o c h m o d e r n k u n d e vi h a ätit frukost för l ä n g e s e d a n, o c h k a n d u l i k s o m m å n g a g å n g e r förr, o m Marie L o u i s e ej r i k t i g t se h e n n e s a n s i k t e.
D å h o n i n g e n t i n g t ä n k a d i g, a t t v i h a fått en liten b r o r!
Ä r d u ä n d o c k d r ö m t och l ä n g t a t s o m a n d r a u n g a s v a r a d e, fortfor fru v. L i n d e n: in * e g l a d?
E n liten r i k t i g t lefvande b r o r, i n t e flickor.
I så fall s k u l l e d e t v a r i t k u s i n L u d - en s å ' n d ä r, s o m vi lekt i b l a n d, a t t vi haft; " F ö r dig k a n det j u komma a t t innebära v i g, d e n e n d e m a n l i g e individ, h o n n å g o n s i n och p a p p a s k r a t t a d e, och så g r ä t h a n, n ä r h a n s t o r a f ö r ä n d r i n g a r, om d e t blir e n g o s s e — k o m m i t n ä r m a r e i b e r ö r i n g m e d och s o m s e d a n k y s s t e o s s, och så lyfte h a n o s s h ö g t u p p i m e n blir d e t en flicka, k o m m e r allt a t t fortfara b a r n d o m e n v a r i t h e n n e e n b r o d e r l i g v ä n.
M e n som förr.
Mi L i, för din skull ö n s k a r j a g, a t t t a k e t, o c h så s a ' h a n: ' H e j, s m å j ä n t o r, n u v a r d e t s å, d å v a r d e n n a lilla h e m l i g a v r å i ä r ' vi t v å k a r l a r h ä r i h u s e t, o c h n u får j ä n - det blir e n flicka, m e n för fars skull ö n s k a r h e n n e s h j ä r t a d e n e n d a för m o d e r n f ö r b o r g a d e, t o r n a m a k a å t s i g, för vi behöfver s t o r t r u m. '
j a g en g o s s e — h a n skulle k ä n n a e n s å d a n och dit d e n n a a l d r i g m e d e n s d e n m i n s t a a n - J o, s å s a ' h a n, m e n fröken s a ' s e d a n, a t t omätlig glädje! "
t y d a n v å g a t eller v e l a t blicka in.
A l l t h v a d b r o r ä r s å r y s l i g t liten ä n n u, b a r a s o m en F o r t f a r a n d e i n t e t svar från Marie L o u i s e.
M a r i e L o u i s e gaf h e n n e af f ö r t r o e n d e och kär- d o c k a, och m a m m a ligger i s ä n g e n för a t t h å l l a M o d e r n lade sin h a n d p å h e n n e s hufvud och l e k, gaf h o n frivilligt, m e n d ä r h o n slöt s i g h o n o m v a r m, a n n a r s h a d e h a n frusit ihjäl s o m vände hennes ansikte m o t sig, men Marie i n o m sig själf k u n d e ingen t r ä n g a in, icke e n s en liten fågel, för d e t ä r så rysligt k a l l t i d a g L o u i s e s ögon v o r o s ä n k t a och m ö t t e ej m o - hennes mor.
a t t flere s m å fåglar ligger d ö d a i t r ä d g å r d e n d e r n s blick.
och p a r k e n, och solen ä r a l l d e l e s r ö d, o c h s n ö n " H a r d u i n g e n t i n g a t t s ä g a d i n m o r? "
fort- F r u v. L i n d e n r e s t e s i g u p p och gick öfver lyser s å v a c k e r t s o m guld och fröken s a ' så for d e n n a. "
D u s k a l l i n t e t a g a d e t så — inte golfvet för a t t h ä m t a n å g o t i en b y r å l å d a.
h ä r, n ä r vi s t o d ' vid f ö n s t r e t: ' D e t ä r p r a k t - l å t a ditt v a r m a, ä l s k a n d e h j ä r t a förstelnas v i d M a r i e L o u i s e s b e u n d r a n d e b l i c k a r följde h e n n e.
fullt, och L i n d e n h o f h a r a l d r i g s e t t h ä r l i g a r e t a n k e n d ä r p å — inte heller g r u b b l a däröfver " H v a d d u ä r v a c k e r och s t å t l i g, m a m m a, " u t ä n i d a g, d å d e t h ä l s a r s i n biifvande här- s a d e h o n, " o c h d e t ä r s å roligt, a t t d u ä n n u — i n g e n v e t j u ä n, h u r d e t k a n bli.
N ä r bar- skare. '
S a ' h o n inte s å, M i m m i?
J a g t ä n k t e ä r s å u n g, inte fyllt fyrtio å r, d e t ä r s o m vore n e t k o m m i t, skall d u h ä l s a d e t v ä l k o m m e n, vi j ä m n å r i g a s y s t r a r, t y c k e r j a g alltid, och j a g liksom vi a l l a, och bli en a n d r a m o r för d e t j a g skulle k o m m a i h å g d e t för a t t b e r ä t t a d e t för d i g, Mi L i.
T y s t Mimmi, j a g h a r inte * alat h a r a l d r i g s a k n a t n å g o n flickvän, därför a t t och s t å v i d d e s s s i d a och ge d e t del af ditt slut ä n n u, d u ä r d e n m i n s t a och s k a ' tiga.
j a g haft d i g. "
r i k a f ö r s t å n d o c h dina e r f a r e n h e t e r och hjälpa Och s e d a n s k a ' vi få gå i n, n ä r h a n och m a m m a o s s a t t u p p f o s t r a d e t till en g o d och d u g a n d e M o d e r n v ä n d e s i g o m och gaf h e n n e en för- v a k n a r, o c h p u s s a h o n o m, för n u sofver d o m m ä n n i s k a, v a r e sig d e t blir en flicka eller g o s s e.
s t å e n d e nick o c h e n v a r m, fuktig blick.
N ä r bägge. "
S å, k y s s n u d i n m a m m a, — j a s å, d u vill i n t e " h o n s e d a n gick t i l l b a k a öfver r u m m e t fram till f ö n s t r e t, följde h e n n e alltjämt M a r i e L o u i s e s D e s m å m ä r k t e ej i d u n k l e t d ä r i n n e, h u r — m o d e r n försökte l e, m e n t å r a r n a k o m m o blickar.
M e n plötsligt skiftade d e n u n g a flic- förfärande b l e k Mi L i blifvit.
Men d å hon ingen- henne i ögonen — " d u k a n inte i dag — gå k a n färg, d e t k o m e t t u t t r y c k af förfäran i t i n g s v a r a d e, kom en u n d r a n öfver d e m, som gjor- då stilla u p p p å ditt r u m o c h v a r för d i g själf hennes ansikte, och det v a r som hade hennes de d e m b e k l ä m d a, u t a n a t t d e f ö r s t o d o hvarför.
en s t u n d, m e n sörj inte och förbittra inte d e n n a h j ä r t a s a m m a n d r a g i t s af k r a m p.
E n m i s s t a n k e tid för m i g o c h d i g själf — allt k a n j u ä n n u " H v a r f ö r s v a r a r d u i n t e, Mi L i, o c h h v a r f ö r h a d e r e d a n e t t p a r g å n g e r förut s m u g i t s i g blifva v i d d e t g a m l a.
Och G u d v ä l s i g n e d i g stiger du inte opp?
Kanske du är sjuk? "
öfver henne, m e n hvarje gång j a g a t s bort som n u och alltid, m i n Mi L i. "
" J a, " svarade Marie Louise, med bruten, n å g o t o s a n n o l i k t, omöjligt.
I dag, när hon Marie L o u i s e reste s i g l å n g s a m t och gick t o n l ö s r ö s t, " j a g m å r i n t e b r a.
M e n ni behöf- b e t r a k t a t s i n m o r, k o m d e n å t e r öfver h e n n e, mot dörren.
D ä r s t a n n a d e h o n e t t ögonblick ver inte s ä g a d e t å t n å g o n; j a g s k a l l n o g s t i g a s t a r k a r e o c h m ä k t i g a r e, o c h l ä t i n t e g e n a s t visa och t y c k t e s t v e k a, m e n så ö p p n a d e h o n d e n u p p o c h g å n e r o m e n s t u n d, m e n n u vill j a g b o r t s i g.
H o n r e s t e s i g h a s t i g t, m u m l a d e nå- och gick m e d t u n g a, d r ö j a n d e s t e g till s i t t h a r o, s å g å s n ä l l t er v ä g igen.
Ni v e t n o g o t o m, a t t h o n h a d e a r b e t e a t t utföra i n n a n rum.
N e j, h o n h a d e i n g e n t i r g a t t s ä g a m o •att Mi L i t y c k e r o m e r i alla fall. "
g Alla s o r t e r s Taflor o c h Reproduktioner, S k u l p t u r, Keramik, P o r s l i n.
S t ö r s t a lager af Fotografiramar.
Speglar o c h Konst- möbler af e g e t f ö r s t k l a s s i g t fabrikat.
o » o Konsthandel och Inramningsaffär.
o e Claes Hultberg 18 Birger Jarlsgatan 18
— 297 — Försagda och betydligt stillsammare än de k o m m i t gingo d e u t u r r u m m e t och slöto d ö r r e n s a k t a efter s i g.
S å fort de g å t t, s t e g Marie Louise u p p och reglade dörren.
H o n tänkte åter gå till s ä n g s, m e n h e j d a d e sig, gick i s t ä l l e t fram till f ö n s t r e t o c h d r o g u p p g a r d i n e n.
Jo, det v a r s a n t, a t t a l d r i g h a d e L i n d e n h o f t e t t sig i praktfullare vinterskrud ä n denna dag.
S a - g o r n a s u n d e r b a r a féslott af k r i s t a l l e r och dia- m a n t e r h a d e af f a n t a s i e n a l d r i g u t m å l a t s s k ö - n a r e ä n d e t t a j o r d i s k a p a r a d i s, öfver h v i l k e t v i n t e r d a g e n s r ö d a sol g ö t en stilla djup, för- t r o l l a d g l a n s.
H e n n e s p a r a d i s, h e n n e s rike — och n u f ö r l o r a d t!
D e k u n d e s ä g a h v a d d e ville, e r b j u d a h e n n e h v a d s o m helst, l å t a h e n n e f o r t f a r a n d e s t y r a o c h s t ä l l a, tills b r o d e r n blef m y n d i g eller e n d a g ärfde d e t — för h e n n e v a r d e t i alla fall förloradt, o c h en a n n a n k u n d e en d a g g ö r a om a l l t s a m m a n s eller k l a n d r a och ogilla.
Och s e n a r e, k a n s k e en g å n g gå h ä r s o m n å d e h j o n, t å l d af m e d l i d a n d e, ingen- t i n g r.a a t t s ä g a, böja sig u n d e r a n d r a s vilja — h o n s o m u t o m k ä r l e k e n till L i n d e n h o f o c k s å känt härskarmaktens berusande tjusning.
Kan- s k e förstod h o n först r ä t t i d e t t a ö g o n b l i c k, hur m a k t l y s t e n h o n v a r i t — ej a t t h o n ville n y t t j a sin m a k t a n n a t ä n till d e t som v a r g o d t och r ä t t, m e n icke i ö d m j u k h e t och s o m en a n n a n s r e d s k a p, u t a n s o m en d r o t t n i n g ville hon g e sina gåfvor och h ä r s k a p å Lindenhof.
Men n u v a r d e t s l u t, s l u t för alltid.
E n liten s p ä d b a r n a h a n d, s o m ä n n u ej e n s v i s s t e af eller förstod, a t t d e n h a d e lif o c h m a k t, h a d e r y c k t s p i r a n ifrån h e n n e.
Och d e t t a v a r heller inte allt.
D a g e n förut h a d e h o n haft bref från s y s t e r G e r t r u d, s o m lefde i e t t festrus d ä r u p p e i S t o c k h o l m o c h som i h v a r j e r a d i sitt l å n g a bref t a l a d e om kusin Ludvig.
De voro dagligen tillsammans, de å k t e s k r i d s k o r och s k i d o r, h a n k u s k a d e för h e n n e i s l ä d e, d e d a n s a d e och p r o m e n e r a d e.
Och d e n n a d a g l i g a s a m v a r o t y c k t e s fylla d e n u n g a flickan m e d t j u s a n d e a n i n g a r o m e n kom- m a n d e l y c k a, s o m h o n gick till m ö t e s m e d jubel och längtan.
Det som varit Marie Louises f ö r s t a o c h s i s t a, a l d r i g fullt u t v e c k l a d e k ä r l e k s - d r ö m, och s o m h o n för a l l t i d begraft i d e t in- n e r s t a djupet af sitt h j ä r t a, h a d e å t e r t r ä n g t sig fram i en k ä n s l a af s v i d a n d e b i t t e r h e t och afund.
Nu v a r k u s i n s k a p e t ej n å g o t h i n d e r — h e n n e s f a r h a d e själf b e r ä t t a t h e n n e, h v a d Ludvig en gång sagt, när fadern framkastat n å g o t h ä r o m: " K u s i n e r b ö r a i n t e gifta s i g. "
Och dock v i s s t e h o n m e d s i g, a t t h o n v a r v i d a m e r begåfvad och en l å n g t s t ö r r e p e r s o n l i g h e t än G e r t r u d, s o m icke v a r a n n a t ä n en s ö t, f l a d d r a n d e, m j u k och b e h a g l i g liten d o c k a, s o m ej h a d e e n e n d a originell t a n k e i sin h j ä r n a eller en d j u p a r e k ä n s l a i sin själ.
M e n h v a d betydde d e t!
När man däremot såg u t som Marie L o u i s e så.
.
.
H o n s t o d s å l ä n g e v i d fönstret i sin n a t t - d r ä k t, a t t h o n började h u t t r a af k ö l d.
H o n ä m n a d e g å t i l l b a k a i s ä n g e n för a t t d ä r fort- s ä t t a a t t t ä n k a o c h g r u b b l a och förtvifla, m e n REFSNÄS PÅ RÅDMANSÖ.
I D U N 1907 vid ä n n u en blick u t öfver l a n d s k a p e t ä n d r a d e hon s i g.
H o n k u n d e icke m o t s t å v i n t e r d a g e n s h ä r l i g h e t, s o m l o c k a d e och d r o g h e n n e u t, u t.
H o n k l ä d d e s i g s k y n d s a m t o c h gick g e n o m p a r k e n till s k o g e n, d e n n a s k o g, d ä r h o n p å en half mils o m k r e t s k ä n d e h v a r j e t r ä d, hvarje b u s k e, och d ä r h o n a l d r i g k u n d e g å vilse p å n å g o n stig, v o r e d e n ä n i g e n s n ö a d så, a t t h o n m å s t e v a d a till k n ä n a i s n ö n.
(Forts.) Iduns dramatiska pristäfling har kvantitativt taget att uppvisa resultat, i det att ej mindre än ett ståtligt 51 manuskript inkommit vid täflingstidens utgång.
Desamma befinna sig nu i och för granskning hos pris- domarne hr Georg Nordensvan, och 01. dr Sven Söderman.
Mellan kobbar och skär.
Också en skärgårdsidyll.
JAG NYLIGEN på en af våra " arbetsdagar " satt D Å tillsammans med mina kamrater, kom det för mig, att det kanske kunde roa Iduns läsarinnor att höra huru vi här ute på kobbar och skär arbeta för foster- landets bästa med de små resurser, som stå oss till buds, och om den offervillighet, som besjälar oss lite hvar.
Vi ha nämligen här för 3 år sedan bildat en af- delning af Röda Korsets Damkommitté, hvilken efter att från början endast ha bestått af de medlemmar, E N R.
K.
- M E D L E M MED MAN OCH F A R.
som utgjorde styrelsen, nu vuxit så, att vi närma oss 40-talet.
Det var s. k. honoratiores i socknen, som började, men hvad kunde de uträttat utan befolkningens hjälp och bistånd, och ehuru vi mött stort motstånd, däri- genom att de här ansågo vårt arbete religionsfientligt, gå vi nu steg efter steg framåt, och hvad som mycket bidragit därtill är, att vi bildat s. k. arbetsdagar.
Vi samlas då hos en af medlemmarna i tur och ordning och arbeta på dessa handdukar, lakan, örngott, skjortor och hvad mera allt, som hör till Damkommitténs lä- gerutredningar och sjukvårdspersedlar.
Vi ha nu snart fem fullständiga uppsättningar, men hvad är det ej för ett försvinnande litet antal emot hvad vi borde hafva.
Vi bo, som sagdt, i skärgården, afstånden äro långa mellan oss, ej höra vi heller till dem, som ha mycket att afvara af det lilla vi äga.
För tillfället ha vi bort- lagt alla de arbeten, som nyss nämndes, och företagit oss att förfärdiga allehanda i hvardagslifvet nyttiga saker, såsom förkläden, skjortor, kamkoftor, näsdukar, brickdukar m. m. m. m.
Vid senaste årssammanträdet beslöto vi oss näm- ligen för att under sommarens lopp hålla en kaffe- fest tillika med auktion å skänkta och på dessa våra Förnäm G: D arbetsdagar förfärdigade saker, och för behållningen skola vi se ' n åter inköpa material till nya sängutred- ningar, och så skall det gå undan för undan.
Vår framtidsplan är den att då vi fått ihop det antal sängutredningar, vi från början tänkt oss kunna åstadkomma, arbeta på att samla medel till att bygga oss en egen sjukstuga.
Plats härtill är redan skänkt af en bonde i vår by, vi och socknen skulle hjälpas åt att där ha en sjuksköterska.
Huru nödvändigt detta är för vårt samhälle, kan man förstå, då jag nämner att denna socken räcker från skär till kobbar 8 mil ut i hafvet och 1 V mil på fastlandet, och att inom detta område endast finnes en barnmorska och ingen sjuksköterska.
Till närmaste stad är 4 mil, en nätt väg att åka för den som är i behof af hastig läkarhjälp.
Då förra vin- tern skarlakansfeber och i höstas difteri bröto ut, fanns det ej möjlighet att isolera de sjuka i annat än en nästan fallfärdig stuga.
Där insattes en kamin till eld- stad, intet annat fanns än en öppen spis och fyra nakna väggar, som först måste tapetseras.
Då var det godt att ha dessa Damkommitténs saker att tillgå, sängar, lakan och filtar utlånades af oss, ingen ville släppa till af sitt eget, och de föräldrar, hvilkas barn blefvo sjuka, voro fullkomligt medellösa.
2 Men det var ju egentligen om våra arbetsdagar jag skulle berätta.
På grund af de långa afstånden ha vi måst dela oss i tvänne afdelningar, som vi benämna den nedre, den omedelbart vid kusten, och den öfre, den längre in på fastlandet.
Jag räknar mig till den nedre, hvars arbetsledare jag fått hedern att blifva, kyrkoherdens fru är för den öfre; för öfrigt ha vi en- dast fiskar- och skepparhustrur och deras döttrar att sätta i arbete, men de äro minsann ej de sämsta.
Vi träffas hvar fjortonde dag hos hvarann turvis, i dag ha vi varit hos en skepparhustru.
Hennes man för en af dessa sandpikar eller rospiggar, som de också kallas, men var ej hemma, utan arbetar nu mot storm och sjö, för att sedan under vintern i lugn och ro sitta hemma hos sin hustru och sina två små flickor.
Klockan 11 f. m. samlades vi där, en härlig half- timmes promenad hade jag dit i klart solsken.
Fram- kommen möttes jag strax af många vänliga handslag och stor arbetsifver.
Vi slogo oss ned, så långt utrymmet det tillät, i köket, där hustrun själf stod i spiseln cch kokade det mest välluktande kaffe, ty till våra stadgar hör, att vi skola bjuda på kaffe strax alla anländt och sedan åter en gång, då vi gå, men ingen får bjuda på mer än tre sorters dopp, den som bryter häremot får plikta en krona till vår kassa!
I köket fingo vi ej rum fler än sex, fyra fingo krypa in i den s. k. kammaren, och då vi så druckit kaffe och denna gång doppat mjukt hem- bakadt hvetebröd, kubbar och en sorts småbröd, allt smakligt och trefligt serveradt, började alla med flitiga händer på hvar sitt arbete.
Där sitter en med en brickduk, en med ett förkläde, en annan med näsdukar att fålla, två nysta garn, och allt under det händerna äro i flitig verksamhet, hvilar ej heller tungan, en och annan skrattsalfva försöker lyfta taket af stugan.
Fröken N., som vi i dag få räkna bland våra arbetskamrater, har medtagit sitt dragspel och den ena låten, marschen och polskan aflöser den andra, ackompanjerad af sy- maskinens surrande.
Så ter sig en af våra efterlängtade sydagar.
Många hindras af sjukdom eller arbete att komma och dessa beklaga vi, jag för min del slår den dagen ifrån mig allt och ger mig i väg, ty mycket godt ha dessa med sig.
Vi lära känna hvarandra, den ena lämpar sig efter den andra och nyttigt är det på alla vis.
Jag råder eder alla, fruar på landet, försök att sätta igång något liknande, däraf kan ej annat än godt komma, vi skola lära känna våra medsystrar lite närmare, och mycket som vid en ytlig bekantskap ej kan komma till sin rätt, framträder då, och vi bli förvånade af hvad nobelt och fint äfven kan bo under en skroflig yta.
E — N.
E N GAMMAL BÅTSMAN V I D SIN S T U G A.
vistelseort under s o m m a r e n.
H O T E L N A T I O N A L Härligaste läge v i d V i e r w a l d s t ä t t e r s j ö n.
Rum från 4 kr.
111. prospekt gratis.
IDUN 1907 — 298 — ^uxvcjVuja \ &amp; ov \ éc$ u \ å \) v ö \ \ o ip s d ajcj e xv.
E N NATIONELL festdag, p r ä g l a d af k u n g l i g v ä r d i g h e t och en familjehögtids i n n e r l i g h e t — så k o m m e r m a n a t t m i n n a s den 6 juni 1907, vårt konunga- pars guldbröllopsdag.
M o r g o n e n v a r frisk och strå- l a n d e, då k l o c k a n half 8 S t o c k - holms kyrkklockor i malmrik kör r i n g d e in d a g e n och s a m l a d e ska- r o r n a till t e m p l e n, där g u d s t j ä n s t h ö l l s.
Och n ä r s e d a n s t a d e n helt v a k n a d e till sitt v a n l i g a r a s t l ö s a lif, b e f a n n s det, a t t den v a r om- s v e p t af flaggor, och a t t det v a r h ö g t i d i luften, och a t t a r b e t e t icke k o m i g å n g som alla a n d r a dagar.
På m i d d a g e n, ä n n u ett par t i m m a r i n n a n den k u n g l i g a kor- tégen kunde vara att förvänta, v a r v ä g e n för d e n s a m m a m a r k e - rad m e d m ä n n i s k o m a s s o r, och leden tätnade ständigt.
Stock- h o l m a r n e b i l d a d e själfva h ä c k, och så k o m m o d ä r t i l l t r u p p e r n a, fyra t u s e n m a n.
Vid ett-tiden a n l ä n d e det h ö g a g u l d b r ö l l o p s - p a r e t, den k u n g l i g a familjen, h o f s t a t e n och de s ä r s k i l d t in- b j u d n a till den v a c k e r t s m y c k a d e Storkyrkan.
Om grupperingen där liksom det imponerande totalintrycket ger vår teckning en f ö r e s t ä l l n i n g.
* Vid d e n h ö g - tidliga gudstjänsten; förrättades bön af ä r k e b i s k o p E k m a n, d ä r p å afsjöngs en k a n t a t m e d o r d a f d o k t o r af W i r s é n och m u s i k af hofkapellmästare Nordqvist, hvar- vid o r g e l p a r t i e t s p e l a d e s af di- r e k t ö r Gustaf H ä g g, och till slut- följde t a l af b i s k o p Billing.
N ä r g u d s t j ä n s t e n v a r slut, för- k u n n a d e s a l u t e n för de v ä n t a n d e s k a r o r n a, a t t k o r t é g e n s a t t e sig i g å n g.
V å r bild visar det ögon- blick, då k o r t é g e n m e d k o n u n g a - p a r e t i s j u g l a s v a g n e n och der » öfriga k u n g l i g a familjen i de d ä r p å följande v a g n a r n a p a s s e r a r Gu- s t a f Adolfs t o r g.
H u r r a r o p, viftningar och blom- mor mottogo deras majestäter, där de d r o g o fram, och g e n o m g u l d k a r o s s e n s r u t o r s å g m a n det grånade konungaparet hälsande och l e e n d e b e s v a r a h y l l n i n g e n, allt m e d a n t r u p p e r n a s k y l d r a d e och m u s i k e n s p e l a d e.
H e l a da- gen bar S t o c k h o l m d e n fest- p r ä g e l, s o m k l ä r det så väl, och l å n g t efter det den offi- ciella delen af högtidligheten v a r slut, l å n g t in i d e n ljusa sommarnatten firade hufvudsta- den sitt k o n u n g a p a r s h ö g t i d s d a g.
1.
S T O R K Y R K O B R I N K E N MED T R U P P E R, SOM B I L D A HÄCK.
2.
D E N KORTÉGEN PASSERAR GUSTAF ADOLFS TORG.
A. BLOMBERG KUNGLIGA 3.
FOLKVIMLET PÅ NORRBRO.
FOTO.
— 299 — I D U N 1907 ^ l å, \ xd \ cjxi \ xvgexi a j c O M N Å G O N S V E N S K man h a r lefvat för en idé, så t o r d e det h a v a r i t A r t u r H a z e - lius.
B e s j ä l a d af en b r i n n a n d e f o s t e r l a n d s k ä r l e k och en in i dö- d e n r ä c k a n d e h ä n f ö r e l s e för v å r g a m l a s v e n s k a o d l i n g s a m t en lika s t a r k n i t ä l s k a n a t t g ö r a d e n n a odling t i l l g ä n g l i g för s e n a ti- ders b a r n, i afsikt a t t i n p l a n t a s v e n s k h e t h o s det u p p v ä x a n d e s l ä k t e t, ä g n a d e h a n sitt lif åt a t t från alla s v e n s k a b y g d e r sam- manföra och till en allsidig bild af forna t i d e r s lif i S v e r i g e o r d n a vittnesbörden härom.
Och nu s t å r d e t t a h a n s s t o l t a v e r k, till h v i l k e t h a n l a d e den fasta g r u n - d e n, i n n a n han gick h ä d a n, full- bprdadt i form al N o r d i s k a m u s e e t, som s i s t l i d n e l ö r d a g hög- tidligen i n v i g d e s i n ä r v a r o af en till flere t u s e n p e r s o n e r u p p g å - ende skara inbjudna.
M u s e e t s d i m e n s i o n e r äro vis- s e r l i g e n ej så s t o r a och impone- r a n d e som de från början v o r o ä m n a d e a t t blifva, men l i k a f u l l t g ö r den a r k i t e k t o n i s k t h e l g j u t n a och h a r m o n i s k a b y g g n a d e n ett magnifikt i n t r y c k, och a r k i t e k - t e n professor I.
G. Clason h a r d ä r m e d visat sig m ä k t i g a t t s k a p a en fullt v ä r d i g form åt det odlin- gens h e m och P a n t e o n, som A r t u r &gt; ^ (ov&amp;x^Va $ ^ \ xsée \.
H a z e l i u s offrat ett h e l t lifs in- t e n s i v t a r b e t e a t t få till s t å n d och hvari h a n på e t t l y s a n d e s ä t t u n d e r s t ö d t s af s v e n s k offervillig- het.
M u s e e t s insiktsfulle och ener- giske s t y r e s m a n dr B e r n h a r d Salin, af hvilken I d u n m e d d e l a d e por- t r ä t t och biografi i n:r 10, 1 9 0 5, då han t i l l t r ä d d e sin makt- p å l i g g a n d e b e f a t t n i n g, h a r haft o r d n a n d e t af det v ä l d i g a m a t e - rialet om h a n d, och en r u n d v a n - d r i n g g e n o m de olika r u m m e n b e k r ä f t a r a t t s å v ä l h a n som h a n s nitiska m e d a r b e t a r e s t a b m e d all ö n s k v ä r d pietet och k ä r l e k full- följt g r u n d l ä g g a r e n s v e r k.
D e t s t o r s l a g n a och till sin a r t e n a s t å e n d e m u s e e t — dess mot- s t y c k e t o r d e ej k u n n a u p p l e t a s n å g o n s t ä d e s — skall r e d a n från och med n ä s t a n u m m e r af I d u n bli föremål för en serie af fack- m ä n skrifna s k i l d r i n g a r, åtföljda af b e l y s a n d e bilder.
V å r a l ä s a r e k o m m a s å l u n d a a t t få t a g a k ä n - n e d o m om såväl den i n t r e s s a n t a landskapsafdelningen, skråafdel- n i n g e n, s t å n d s a i d e l n i n g e n m. m. som ock af l i f r u s t k a m m a r e n, h v a r s s t å t l i g a s a m l i n g a r, som b e k a n t, h ä d a n e f t e r s k o l a h a sin p l a t s i N o r d i s k a m u s e e t s hall.
1.
N O R D I S K A M U S E E T S Y T T R E.
MUSEIHALLEN.
KUNGLIGA 2.
P O R T A L E N.
3.
F Ö R H A L L E N.
4.
D E N 5.
A B S I D E N MED M I L L E S ' PERSONERNA ANLÄNDA.
MUSEITRAPPAN.
7.
A. GUSTAF VASA-STATY.
PROFESSOR CLASON T A L A R BLOMBERG FOTO.
6.
STORA DE FRÅN
- IDTJN 1907 Med våra gäster tidnings^ männen.
P F R E D A G E N S m o r g o n började h e r r a r och d a m e r m e d b l å g u l a r o s e t t e r på u p p - slaget promenera omkring på gatorna.
Såg m a n m e r a n o g g r a n t efter, befanns d e t, a t t ro- s e t t e n v a r g e n o m s t u c k e n af en k r å s n å l i form af en g å s p e n n a T - en k ä n d s y m b o l, som an- t y d d e, a t t d e t v a r p u b l i c i s t e r n a, s o m nu också till sist h a d e sin e g e n d a g.
K l o c k a n 12 p å m i d d a g e n ö p p n a d e s officiellt och h ö g t i d l i g e n det sextonde allmänna svenska publicistmötet i den af d e t s a m m a d i s p o n e r a d e l ä k a r s ä l l s k a p e t s lokal, och d ä r m e d i n l e d d e s en t r e d a g a r s p e r i o d af om- v ä x l a n d e s a m a r b e t e och s a m k v ä m.
Fredagens och l ö r d a g e n s f ö r m i d d a g a r voro såsom e t t med- gifvande åt t r a d i t i o n e n h e l g a d e åt det förra.
Men f r e d a g e n s och l ö r d a g e n s e f t e r m i d d a g a r och n ä t t e r s a m t hela s ö n d a g e n v o r o u p p t a g n a af a t t g e n o m g å det o m v ä x l a n d e och r i k h a l t i g a festprogrammet.
T r o t s det a n s t r ä n g a n d e däri, Den gamle och den unge prästen.}
Å strejkade icke m å n g a mötesdeltagarna.
Under dessa mötes- dagar ha tidningsmän- nen l i k s o m t i d n i n g - arna kommit ut om rnornarna.
Första m o r g o n e n från H a s s e l - b a c k e n, d ä r de k v ä l - len i n n a n efter a t t h a besett Nordiska mu- seet och S k a n s e n sam- l a t s till d e n v ä l k o m s t - fest P u b l i c i s t k l u b b e n gaf för m ö t e s d e l t a - g a r n a från l a n d s o r t e n.
H a d e ä n n u u n d e r för- handlingarna ehuru i all g e m y t l i g h e t g r ä n - sen m e l l a n o l i k a å s k å d - ningar markerats, så l i k n a d e d e n n a och de följande f e s t e r n a det t u s e n å r i g a riket d ä r i, a t t får och ulf betade i endräkt bred- vid h v a r a n d r a och lejon s k å l a d e m e d s k o r p i o n e r.
T a l e n in- l e d d e s af publicist- klubbens ordförande, r e d a k t ö r A.
H a l l g r e n, med ett välkomsttal, af de omkring 200 300 — Af E l i n Wägner.
l INFÖRA i dag den första af tvä berättelser, K som, mot den flyktigt skisserade bakgrunden af förhållandena å den småländska skogsbygden, vilja i den mån en fristående, knappt ätergifven situation medgifver, ställa tvä typer mot hvarandra, icke blott eller främst som medlemmar af ett be- stämdt stånd, utan såsom människor helt enkelt, sedan lifvet lärt dem sin läxa och innan.
1.
TAN S A T T vid sitt skrifbord i e t t litet, m y c k e t litet, l å g t r u m, där luften form- ligen d a r r a d e af v ä r m e och v a r tjock och g r å af t o b a k s r ö k.
V e d och t o b a k — hvilken t o b a k, i n g e n b o n d e s k u l l e v e l a t r ö k a d e n!
— v a r det enda, hvari han extravagerade; ved, emedan han hade den gratis, tobak, emedan pipan var h a n s s t o r a lidelse.
F ö r ö g o n b l i c k e t v a r p i p a n b o r t l a g d, och h a n s a t t böjd öfver en b l a n k e t t, s o m h a n fyllde i, H S å fort d e t fanns n å g o n lefvande m ö j l i g h e t, öppnade hon munnen: — G o d d a g f a r b r o r A u g u s t, d e t är H e d d a och u s c h e t t s å d a n t v ä d e r, j a g t r o d d e j a g skulle a l d r i g k o m m a fram och ä r alldeles v å t om fötterna, har farbror varit ute?
D e n g a m l e p r ä s t e n t o g sin p e n n t o r k a r e och började omsorgsfullt g n i d a af b l ä c k e t på p e n n a n.
— K o m fram och sitt, lilla H e d d a, s a d e h a n tåligt.
H e d d a k o m fram, s a t t e sig p å en stol invid s k r i f b o r d e t och h ä l s a d e från p a p p a och m a m m a.
— Och f ä s t m a n n e n?
frågade p r ä s t e n m e d e t t s k ä l m a k t i g t l e e n d e, som om h a n s a g t n å g o n litet n ä r g å n g e n k v i c k h e t.
H e d d a a n l a d e en b u t t e r m i n och s v a r a d e: — J a, det får farbror fråga n å g o n a n n a n om, för j a g h a r i n t e h ö r t af h o n o m p å j a g v e t inte n ä r.
H o n såg ned, under det hon talade, ty hon a n s å g d e t t a m i n d r e s y n d i g t än a t t ljuga n å g o n midt i ansiktet.
P r ä s t e n, som s k ö t t e p o s t e n och m e d e g n a ö g o n sett fästman- n e n s stil p å e t t bref till fröken H e d d a för t r e d a g a r s e d a n, lyfte u p p sitt g a m l a s k ä g - giga och fårade a n s i k - t e m e d en å t b ö r d af ö f v e r r a s k n i n g och s å g s k a r p t på flickan, som fortfarande höll huf- vudet sänkt, emedan hon strax ämnade ljuga litet till.
M e n l å n g s a m som han var, hann han icke få fram sitt p å t ä n k t a: " den ung- d o m e n, som h a r så svårt att vänta! "
innan Hedda, som var t a n k l ö s och glöm- de b o r t p o s t e n, in- sköt: GRUPPBILD AF DELTAGARE I SEXTONDE ALLMANNA SVENSKA PWBLICISTMOTET I STOCKHOLM DEN 8 — 10 JUNI.
DE FYRA MEDALJONGPORTRÄTTEN: DIREKTÖR J.
A. BJÖRKLUND, MÖTETS ORDFÖRANDE, REDAKTÖR HJ.
PETERSSON, DESS VICE ORDFÖRANDE, REDAKTÖR ADOLF HALLGREN, PUBLICIST- KLUBBENS ORDFÖRANDE, OCH REDAKTÖR CARL RAHMBERG, MÖTETS GENERALSEKRETERARE.
A. BLOMBERG FOTO.
som g e n a s t slog an d e n r ä t t a s t ä m n i n g e n, H u r m å n g a som s e d a n t a l a d e m i n n s j a g i c k e.
F e s t l i g h e t e r n a s t y n g d p u n k t v a r förlagd till l ö r d a g e n och G r a n d h o t e l l, där h u f v u d s t a d e n s t i d n i n g a r gåfvo sin s t o r a m i d d a g, in i alla de- taljer förträffligt a r r a n g e r a d.
R e d a k t ö r Hilde- b r a n d, som p r e s i d e r a d e, höll v ä l k o m s t t a l e t och t a l e t för l a n d s o r t s p r e s s e n, r e d a k t ö r E r n s t H ö g m a n det lifligt u p p s k a t t a d e t a l e t för k v i n n a n.
En s t u n d efter m i d d a g e n s a m l a d e s g ä s t e r n a till en omväxlande musikalisk underhållning.
Sedan blef det b o s t o n — och s e d a n — E m e l l e r t i d v o r o alla u p p e i god tid p å sön- d a g e n och infunno sig m y c k e t m a n g r a n t till den af S v.
t e l e g r a m b y r å n, G u m a l i i a n n o n s b y r å och S v e n s k a p r e s s b y r å n a n o r d n a d e u t f ä r d e n i s k ä r g å r d e n.
Efter d e n n a u t f ä r d, s o m samfälldt pri- s a d e s för de förträffliga a r r a n g e m a n g e n och d e n g l a d a s t ä m n i n g e n b l a n d m ö t e s d e l t a g a r e, s o m nu efter t r e d a g a r s s a m v a r o a l l t m e r gåfvo illusionen af en lycklig familj, efter d e n n a utfärd samla- d e s en del af familjen p å o p e r a t e r r a s s e n till afskedsfest, och s e d a n v a r det inte m e r a.
I d a g skrifves det igen öfver h e l a l a n d e t.
CAFOUR l å n g s a m t och m ö d o s a m t, e t t ord i d a g, en siffra i morgon.
D ö r r e n gick u p p, och n å g o n s t e g öfver t r ö - skeln, m e d en fläkt af v i n t e r i följe.
Prästen h ö r d e n o g s t e g e n och k ä n d e fläkten, m e n då d ö r r e n s t ä n g d e s igen, och fläkten förlorade sig i v ä r m e n och r ö k e n, v ä n d e h a n sig icke om, och h a n s u t s k r i f n a p e n n a s t r e t a d e och s p r e t a d e m ö d o s a m t öfver p a p p e r e t s o m förut.
D e t v a r en flicka, som k o m, ä n n u m e d snö på k l ä d e r n a och h e t t a i a n s i k t e t efter o v ä d r e t d ä r u t e.
H o n blef s t å e n d e, r u s k a d e sig s o m en h u n d och d r o g efter a n d a n, e h u r u d e t icke v a r m y c k e t för l u n g o r n a a t t få i d e t t a r u m, h v a r s fönster icke varit ö p p n a d e s e d a n röt- m å n a d e n förlidet år.
H o n s å g g a n s k a lustig u t d ä r h o n s t o d.
k l ä d d i en snäf, s v a r t doffelkappa, som s a t t h å r d t åt om öfverkropp och a r m a r och s e d a n p l ö t s l i g t s p ä n d e u t öfver en t r e, fyra s t i c k a d e och hem- väfda öfver- och u n d e r k j o l a r, s t a d i g t och h ö g t u p p f ä s t a m e d fyra s ä k e r h e t s n å l a r, en fram, en b a k, en i h v a r sida.
P å h u f v u d e t h a d e h o n en b j ä r t b l å y l l e d u k, k n u t e n i d u b b e l k n u t i nacken.
N ä r hon fick u p p k n u t e n och k u n d e lösa af h u c k l e t, v i s a d e sig e t t u n g d o m l i g t, r u n d t a n s i k t e m e d p i g g a, nyfikna ö g o n.
— Nej, han har v e r k l i g e n inte beha- g a t skrifva på fjor- ton dagar.
— Inte sedan Her- r e b e r g a a n s l o g s le- digt den 5 februari a l l t s å?
frågade p r ä s - t e n, och nu s å g icke heller han upp, ty han rensade pipskaftet med en s t r u m p s t i c k a.
— L å t mig se, s a d e H e d d a, litet s v ä f v a n d e p å m å l e t inför fixerade d a t a, nej — nej det tror j a g inte.
— Jaså, s a d e p r ä s t e n och t o g e t t n y p u r tobaksburken.
— H a r farbror sina a n s ö k n i n g s h a n d l i n g a r färdiga?
H a n t o g en h a l f b r ä n d t ä n d s t i c k a och höll den öfver l a m p a n.
N ä r d e n tog eld, s a d e han: — Ansökningshandlingar?
Nej.
— J a, d å får farbror allt s k y n d a sig, s a d e h o n m e d h e m l i g oro, t y d e t t a v a r ett ö m t å l i g t ä m n e a t t t a l a m e d en p r ä s t om, som s ö k t tolf g å n g e r och vid femtioett år ä n n u icke v a r or- dinarie.
— • J a g h a r icke t ä n k t s ö k a H e r r e b e r g a, sade han lugnt.
D å h ä n d e det l u s t i g a, a t t f ö r s i k t i g h e t e n öfver- gaf flickan, h o n blef o n ö d i g t h e t och fick r e n t af t å r a r n a i ö g o n e n.
— Å, farbror A u g u s t, s a d e h o n m e d skälf- v a n d e l ä p p a r, alla m ä n n i s k o r t y c k e r, a t t far- b r o r s k u l l e försöka.
.
.
a t t det p a s s a d e så ut-
IDUN 1907 — 301 — m ä r k t och sk.
.
skulle.
.
.
säkert.
.
.
lyckas.
.
.
H v a r f ö r vill i n t e farbror?
— E m e d a n j a g tolf g å n g e r, s a d e h a n s själ till s i g själf, h a r g å t t i g e n o m e l d p r o f v e t, tolf g å n g e r s p o r r a t s af h o p p e t, v å n d a t s af s k a m m e n, s å r a t s af m i s s a k t n i n g e n, s t u k a t s af m i s s r ä k - n i n g e n, o c h e m e d a n j a g lofvat a t t a l d r i g, a l d r i g mera — — — J a g h a r det bra här, svarade hans mun, m e d a n själen t e g, s o m d e n alltid g j o r d e.
— B r a, p å d e t h ä r lilla s t ä l l e t!
— J a, s o m d u v e t s l i p p e r j a g flytta, efter- som d e t inte skall tillsättas någon ordinarie, och d e t ä r n o g d e t för m i g.
— M e n i alla fall, åjo, farbror, t a n t vill d e t så gärna.
— Mor?
J a, m o r t ä n k e r d å alltid p å n å d - året och pensionen.
J a, ja, det gör j a g med, och om j a g b a r a t r o d d e, a t t d e t l ö n a d e s i g — J a, m e n o m farbror a l d r i g s ö k e r n å g o t, h u r k a n farbror d å t ä n k a sig a t t få?
s a d e flickan litet taktlöst.
S e s å, farbror, lilla ä l s k a d e farbror!
Men h a n s k a k a d e b l o t t p å h u f v u d e t, och flickan m ä r k t e, a t t h o n icke s k u l l e k o m m a n å - gon v ä g med honom.
D å b r a s t h o n u t i e n h e j d l ö s flod af t å r a r.
Prästen rökte sin pipa och s å g på henne.
När pipan v a r slut, steg h a n u p p, knackade ur den, ställde u p p d e n p å hyllan, t y det s k u l l e v a r a d e n sista för d a g e n, gick fram till flickan o c k s a d e: — D e t ä r i n t e v ä r d t lilla H e d d a g r å t e r l ä n g r e, för j a g ä n d r a r m i g v ä l d å o c h s ö k e r H e r r e b e r g a, efter h o n s å g ä r n a vill d e t.
S å stänger vi på det sättet ute den där unge man- n e n, vi ä r så r ä d d a för s o m medtäflare, från förslaget, och med mig som medsökande slår d e t i n t e fel, a t t i n t e f ä s t m a n n e n får H e r r e b e r g a.
Och så blir h o n själf k o m m i n i s t e r f r u till som- m a r e n — t ä n k, a t t d e t skall v a r a s å s v å r t a t t vänta!
Ett märkligt femårsjubileum.
4 JUNI 1902 var en betydelsefull dag för den D EN svenska kvinnan.
Då bildades i Stockholm den första föreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Den 4 juni i år kunde således nämnda förening fira sin 5-åriga tillvaro.
En tillbakablick öfver den kvinnliga rösträttsrörelsens utveckling under dessa 5 år torde därför nu vara af intresse.
Men dessförinnan några ord om huru den första föreningen bildades.
För att stödja en af ordföranden i Fredrika Bremer- förbundets lagkommitté herr C. Lindhagen vid 1902 års riksdag ingifven motion om utredning och förslag angående kvinnors rösträtt anordnade Fredrika Bre- mer-förbundet ett möte å K. F. U.
M:s lokal i Stock- holm den 15 april s. å.
Härvid tillsattes en kommitté för att befrämja rösträttsrörelsen bland kvinnor.
Ännu en kommitté med samma uppgift kom till stånd, denna senare vald på ett rösträttsmöte å Folkets hus den 24 april.
Samarbete mellan dessa i politiskt afseende täm- ligen olika färgade kommittéer åstadkoms på ett möte å föreningen Studenter och arbetares lokal den 7 maj, då saken remitterades till ett utskott af medlemmar ur båda.
På det program, detta utskott fördelade, bildades den första föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm den 4 juni 1902.
Programmet hade följande lydelse: " Föreningen, som anser, att kvinna bör erhålla politisk rösträtt på samma grunder som man, vill arbeta för att den allmänna rösträtten, då den tilldelas man- nen, äfven må tilldelas kvinnan.
För att äfven gift kvinna måtte komma i åtnjutande af politisk rösträtt, vill föreningen understödja arbetet för undanrödjande af de hinder för gift kvinnas rösträtt, som må anses förefinnas i civillagens ännu kvarstående bestämmelser om mannens målsmanskap.
För den händelse att för- hållandena skulle möjliggöra ett partiellt genomförande af kvinnans rösträtt, ser föreningen i den partiella reformens genomdrifvande ett meiel att bereda väg för en mera omfattande. "
Denna genom kompromiss åstad- komna, åtskilligt långrandiga formulering blef seder- mera utbytt mot den nuvarande: " Föreningen har till syfte att verka för att den svenska kvinnan må erhålla politisk rösträtt. "
Den kvinnliga rösträttsrörelsen tog nu rask fart.
Lokalföreningar bildades i olika delar af landet.
Vid slutet af 1904 voro deras antal 35, vid slutet af 1005 47 och 1906 73, för närvarande uppgå de till 79.
Lo- kalföreningarna sammanslöto sig i mars 1903 till Lands- föreningen för kvinnans politiska rösträtt.
År 1904 in- gick Landsföreningen i den internationella kvinnliga rösträttsalliansen.
Att kvinnornas rösträttsrörelse förvärfvat sympatier inom olika politiska läger, blef märkbart vid 1904 års riksdag.
Då framlades två nya motioner i frågan, den ena i första kammaren af landshöfdingen i Skaraborgs län herr Sjöcrona, den andra i andra kammaren af borgmästaren i Stockholm herr Lindhagen.
År 1905 motionerade herr Lindhagen som föregående år.
I december 1905 inlämnades ej mindre än 30 petitioner, dels från rösträttsföreningar, dels från andra kvinno- föreningar och dels från tillfälliga sammanslutningar af kvinnor till den liberala regering, som då satt vid styret.
Men denna vägrade att upptaga den kvinnliga rösträtten på sitt program af fruktan för att den skulle försvåra lösningen af männens röst- rättsreform.
Då beslöto kvinnorna genast att vädja till riksdagsmännen.
I januari 1906 öfverbraktes 25 petitioner från rösträttsföreningar till riksdagens samt- liga ledamöter och 11 till olika läns riksdagsmän.
Svaret blef ej mindre än 4 motioner för den kvinnliga rösträtten af herrar Sjöcrona, Lithander, Hörnsten och Lindhagen Konstitutionsutskottet, som har att be- handla lagfrågor, afstyrkte de fyra motionerna men till- styrkte skrifvelse till regeringen med begäran om ut- redning och af densamma föranledt förslag angående rösträtt för kvinnor.
Kamrarna til styrkte konstitu- tionsutskottets förslag.
På uppdrag af regeringen på- går för närvarande utredning genom Statistiska central- byrån.
Detta blef också, som bekant, det enda positiva resultatet af föregående års rösträttskampanj.
^ISTRE ^ L ä t t a!
Eleganta!
H å l l b a r a!
&lt;f0råjr$&amp;£ Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
Tillverkas s o m specia- litet efter Wienermetod af Aktiebolaget A. F. Carlsson Skofabrik, Vänersborg Försäljes i minut h o s de flesta sko- handlande i riket.
" Men jag litar inte fullt på henne, och löröfrigt ha de barntvätt i dag. "
" Hvad du är omöjlig! "
Fröken Herta satt och sy- nade spetsen på sin sko. '
Och du frågar inte ens, om din man fick någon frukost, innan han for. "
" Han sade, att du gifvit honom en delikat frukost.
Hvad gaf du honom? "
.
.. | " Allt, som fanns. "
" Du tog väl inte lillans mjölk? "
" Jo. "
" Å, Herta, hvad har du gjort!
Du vet ju, att lillans För att påverka den allmänna opinionen bestämdes mjölk är särskildt köpt för hennes skull och af en tu- vid Landsföreningens årsmöte i Norrköping i januari berkelfri ko. "
1906 igångsättandet af en masspetition för den kvinn- Fru Ester lämnade rummet och begaf sig till ser- liga rösträtten.
Konstitutionsutskotttet hade nämligen veringsrummet för att undersöka förhållandet, om där förklarat vid 1905 års riksdag, " att krafvet på politisk ej fanns någon mjölk kvar, men hon kom lugnad åter.
rösträtt för kvinnor ännu icke vunnit någon allmän- " Den var ju kvar, " sade hon.
" Det hade varit för- nare anslutning från kvinnornas egen sida ".
Detsamma färligt, om han druckit ur den. "
hade också svarats de deputationer, som till den Staaff- " Han hade godt behöft det ", sade fröken Herta, ska ministären framburit kvinnornas anhållan om po- " han har blifvit så mager, och han har blifvit gammal. "
litisk rösträtt.
På 10 månader utfördes namninsam- lingen och afslutades den 31 december 1906 med det resultat, att 142,128 svenska kvinnor på detta sätt gåfvo uttryck åt sin önskan, att politisk rösträtt må tillerkännas svensk kvinna på samma villkor som svensk IV.
man.
Masspetitionen, inbunden i 19 volymer, öfver- lämnades till årets riksdag, och en tryckt redogörelse " Jag har fått en idé, " sade fröken Herta följande för dess innehåll placerades samtidigt på hvarje riks- dag till systern, " och nu vill jag pröfva, hvad verkan dagsmans bord.
den gör på dig. "
På Landsföreningens 4:de årsmöte i Karlstad i januari " Är det något, som angår lilla Sara? "
frågade fru detta år antogs såsom hvilande till nästa årsmöte för- Ester.
slag till sådan stadgeändring för Föreningen för kvin- " Ja, det är det, ty det angår hela kvinnosläktet.
nans politiska rösträtt, att valbarheten, ej endast röst- Jag har gjort mig till en kvinnosakskvinna. "
rätten kommer med i programmet.
» När blef du det? "
För innevarande års 6 motioner i frågan har Idun " Något klockslag kan jag egentligen inte peka på, helt nyligen redogjort äfvensom för det af Stockholms- men tanken blef klar för mig för endast en kort tid föreningen för kvinnans politiska rösträtt anordnade sedan.
Det är resultatet af hvad jag sett af lifvet och massmötet, som hölls den 5 maj.
hvad jag läst om lifvet, sedan jag blef vuxen. "
Det är ett vackert arbete, som Föreningen för kvin- Fröken Hertas ögon voro tankfulla, munnen var nans politiska rösträtt kan se tillbaka på.
Rösträtts- allvarsam.
rörelsens snabba utveckling under de flydda åren bådar " Krångla inte till lifvet mera än det är!
Det är godt för framtiden och frågans lösning, som vi hoppas nog krångligt förut, " svarade fru Ester.
" Snart stiger må ske vid nästa riksdag.
lilla Sara fram, och hon har rättighet att fordra, att ANNA GRÖNFELDT.
åtminstone hennes anhöriga jämna vägen för henne. "
" Jämnar vägen, det är just min plan, min idé, " svarade fröken Herta.
" Du har så många planer, så många idéer i ditt hufvud.
Om du visste, hur smått allt sådant där blir inför den stora verkligheten af ett litet barn — bara tomma ord alltsammans, bortdöende ljud. "
V ö r d s a m t t i l l ä g n a d d e ogifta, af C a m p a n u l a.
" Visst inte.
Idéerna kan aldrig dö, inte så länge släktet finns.
Nya individer komma med nya idéer, (Forts, fr, n:r 22.)
såsom man hemför varor från främmande land.
Och nu skall du få höra min idé på kvinnosaksområdet. "
IA, TACK då för frukosten, Herta, och farväl!
Glöm Den är stor och sublim, då man väl får syn på den J inte af Ester, medan jag är borta!
Jag kommer och genomskådar den.
Vid ett hastigt påseende kan inte hem på ett par dagar, och hon sitter så ensam. "
den måhända förefalla löjlig.
Jag skulle vilja lefva för " Hon har barnet, hon är inte ensam ", svarade den, ägna mig helt och hållet åt den och underkasta Herta.
" Ser du inte med hvilken girighet hon ikläder mig framforslandets möda och omkostnader till kvinno- sig allt ansvar för sitt barn? "
släktets fromma.
Och jag tror på den, den innehåller " Jo, Herta, jag ser. "
befrielse, och den är sund. "
Och häradshöfding Holger gick.
" Nå, men hvad är det då? "
sporde fru Ester en Fröken Herta gick in i salongen och spelade en smula otåligt Hon hade vant sig vid att lystra sonat af Haydn.
Så gick hon in till systern.
till systerns omdöme, fastän systern var nära sju år Det v^r i den aflägsnaste delen af våningen, som yngre, ty hon kände sin underlägsenhet i intuitivt hän- fru Ester befann sig med lilla Sara.
Rummet hade förut varit hennes mans, men som det låg afsides från de seende, och systern hade förmåga att intressera.
andra rummen och följaktligen mera tyst och som det " Min idé!
Jo, jag vill vinna frigörelse åt kvinnan låg mot solsidan, hade häradshöfding Holger måst afstå i ett fall af lifvet, där hon af någon slags konvenans från sitt rum, och fru Ester hade förvandlat det till är bunden.
Jag vill, att hon skall få rättighet att barnkammare.
opåtaldt få bära fram sina känslor och välja sin man, såsom mannen väljer sin hustru.
Den är ju en helt Där satt hon nu hos sitt barn.
Hon hade placerat naturlig känsla, den, att hon blir kär, och då är det vagnen, där den lilla låg, midt i solstrimman från fön- stret.
Hon var klädd i sin morgonrock, som hon nu ju också lika naturligt, att hon säger det till den hon älskar med det resultat det kan ha, såsom mannen bär för öfrigt bar hela dagarna, och håret var vårdslöst fram sin kärlek. "
hopfäst i nacken.
" Sätt på dig, Ester, och följ mig u t! "
sade fröken " Usch, Herta!
Menar du verkligen, att kvinnan Herta.
" Du växer fast härinne, och du blir trång som skulle fria? "
en återvändsgränd. "
" Ja, det är just det jag menar, det är den rättig- heten åt kvinnan jag vill kämpa för, och det är just " Jag kan ju inte gå ifrån barnet. "
det där usch du kom med, som jag vill ha bort. "
" Du har tre tjänare, en, som kommit till huset för den lilles skull. "
" Det kan du aldrig få bort. "
Hcrta Marks idé.
IDUN 1907 " Jo.
Förhållandet, sådant det nu är, är osundt, och tidstanken sådan den nu är, är sund och klok.
De sunda och kloka skall bära fram min idé.
Och ditt usch skall förklinga och dö.
Tänk dig bara, en sådan stor skara af kvinnor, som genom tiderna gått och älskat i tysthet.
De ha inte vågat visa det, inte säga det, de ha burit på det och gömt det inom sig som ett brott, gråtit i tysthet och sörjt sig knarriga och fula och tegat med sig själfva in i döden.
Somliga ha gift sig med en annan och låst in sin kärlek till den ende och blifvit i alla sina förhållanden som hustru endast halfva.
Jag tycker, att det är något ohyggligt det där sättet, som vi kvinnor varit dömda till, att sitta och vänta och vänta, att den man älskar skall komma till en.
Jag är förvissad om, att om blom- morna hade fri rörelseförmåga, som vi ha, så skulle de inte stå stilla och endast med sin färg och sin doft locka fjärilarna till sig.
De skulle helt visst själfva gå ut och uppsöka dem, som skola ingripa i deras lifs mystér, den rätte, innan den orätte hunnit plundra dem. "
" Fy, Herta, det är ju riktigt oanständigt, det där!
Jag är glad, att du inte sagt det till någon annan förut, " afbröt henne fru Ester.
" Jag kanske säger det oanständigt, men saken i sig själf är icke oanständig.
Som förhållandet nu är, tvingas en mängd kvinnor in i oanständiga äktenskap.
Ty det måste du väl medge, att det är oanständigt att gifta sig med den ena och älska den andra? "
Fru Ester såg upp från barnet.
Hennes blick var stor och undrande, och blodet steg hett upp till hennes kinder.
" Jag nästan blygs för dig, Herta.
Upprepa aldrig mera de där orden, förrän du tänkt på det! "
sade hon.
" Jag har tänkt på det.
Och hvarför skulle vi tole- rera det orätta och tiga ihjäl det i stället för att bryta udden af det och rätta på förhållandet.
Någon måste ta bladet från munnen och tala.
Jag vill göra det.
Jag fruktar för, att du efler ditt förmenande kommer att få blygas för mig åtskilliga gånger, innan min tid är all.
Men jag tror på min idé, och jag har mod att bära fram den. "
" Säg mig, Herta, är du kär? "
frågade fru Ester.
" Kär eller inte, det hör knappast hit. "
Fröken Herta borrade ner sitt ansikte i en resedabukett, som stod på bordet bredvid henne och som fyllde hela rum- met med sin kvafva doft.
" Det är det stora allmänna förhållandet det gäller, att få in i uppfattningen, så att den blir allmän, att det är lika naturligt, att kvinnan väljer sin man, som att mannen väljer sin hustru. "
" Säg mig, Herta, skulle du kunna fria till en man? "
" Ja, hvarför skulle jag inte kunna det, om jag höll honom kär?
Lätt tror jag visst inte att det vore.
Jag tror för öfrigt inte, att männen anser det så lätt att fria.
Och i synnerhet blir det inte så lätt för öfvergångskvinnorna i brytningsperioden, då vinden ligger emot.
Sedan, då uppfattningen blifvit en annan, blir det nog inte så svårt " Men säg mig, Herta, hur skulle det gå till?
Hvad skulle ni säga? "
" Hvad vi skulle säga!
Fråga männen, hvad de säger, då de friar?
Ingenting är så individuellt som ett frieri.
Ord lär visst aldrig ha trutit oss kvinnor.
' Jag älskar er, herr löjtnant, herr notarie, herr pastor! '
behöfver man ju bara säga.
' Jag skulle vilja lefva lif- vet samman med er.
Får jag bli er hustru? ' "
" Och om man så fick en korg.
Hu, hvad jag skulle skämmas! "
Fru Ester ryste.
" Skämmas!
Nej, det behöfde man inte göra.
Be- höfver man skämmas för att man är mäktig en så stor känsla som kärlekens?
Men sörja måste man ju, då man fick det svaret, att kärleken var obesvarad.
Mil- lioner af män ha helt visst fått korgen.
Vi kan inte tillägna oss medaljen utan dess afvigsida, vi som männen. "
" Men jag kan rakt inte förstå, hur du kan förfäkta en sådan idé.
Och hur kan du ett ögonblick tro, att det skall lyckas för dig att föra in din åsikt i det all- männa medvetandet? "
Fru Ester var nästan upprörd.
" Jag har ju sagt dig, att jag tror på min idé och på min idés framtid.
Du säger usch och fy, du kan inte fatta min tankes hela befriande innebörd, men en annan generation skall förstå min tanke. "
" Och hur skall du bete dig för att få in din idé i det allmänna medvetandet, som du säger? "
frågade fru Ester.
" Genom litteratur, genom föredrag, genom diskus- sionsmöten ", svarade fröken Herta, som om hon redan beräknat alla eventualiteter " Tror du, att pappa och mamma tillåter, att du reser omkring och håller föredrag öfver ett sådant ämne? "
" Ja, jag tror allting.
Du skall få se, att jag kom- mer inte länge att stå ensam.
De tänkande kvinnorna, de som ser längre än till sig själfva, de skall först annektera min idé och fylka sig omkring den, ty de kommer att först fatta hela dess naturliga, befriande och sedliga innebörd.
Och de skall sedan så små- ningom inplanta idén hos de andra.
Och så föds man till slut med den uppfattningen.
Du skall få se, att - 302 — Saras dotter kommer i sin tid att själf välja sig sin man opåtaldt. "
" Det hoppas jag af allt hjärta aldrig måtte ske, " svarade fru Ester och kysste sitt barn.
" Morfar friade till mormor, farfar friade till farmor och far till mor.
Den som en gång skall bli min Saras man, han må fria till henne. "
" Det kan ju hända, att han kommer att göra, " sva- rade fröken Herta.
" Jag menar visst inte, att endast vi kvinnor skall fria Den, som fått en annan kär, vare sig man är man eller kvinna, må, fri från all konvenans, lägga sin kärlek ned för den älskades fötter och söka vinna åt sig det, som blifvit en kärt.
Ty det är frihet.
Endast på så sätt blir man sann mot sig själf och sann i sitt förhållande till andra. "
Fröken Herta reste sig upp.
Ung, stark, målmed- veten stod hon framför systern, som satt lutad öfver sitt barn.
" Ester, du gaf dig åt den, som valde dig, ej åt den, som ditt hjärta själf utvalt.
En slump afgjorde ditt lifsöde.
Att det var Nils Holger, som friade till dig, och inte notarien Blix eller kapten Hjelm eller doktor Rubenson, det var blott en slump.
Du skulle ha sagt ja till hvilken som helst af de männen, eftersom du inte hade makt och frihet att eröfra åt dig den ditt hjärta hade utvalt.
Stackars lilla Ester!
Din dotter skall bättre förstå att ta vara på sina lifsintressen. "
Fröken Herta kysste sin syster och lämnade henne ensam med barnet och med sina tankar.
" Kanske Herta har rätt, " tänkte hon i sin själ.
" Hade jag följt mitt bjärta, hade jag inte följt Nils Holger. "
V. Då Sara hunnit fram till sin första årsdag, var fru Ester som en skugga af den hon var, då häradshöf- ding Holger fick syn på henne.
Figuren hade förtun- nats, och hyn var genomskinligt hvit.
Hon låg nu på sin chaiselong i sängkammaren största delen af dagen, och hon förmådde inte företa sig något.
Dit in måste nu fröken Herta och föräldrarna och väninnorna styra sina steg, då de kommo upp på besök, i salongen funno de henne numera aldrig.
Hennes man hade måst taga sin husläkare till hjälp fö.r att förmå henne att upphöra med att amma barnet, då hennes hälsa inte tillät det, ty hvarken hans egna eller föräldrarnas föreställningar kunde förmå henne därtill.
Först då läkaren förklarade det vara förenadt med risk för barnet, åtlydde hon honom.
Men förslaget att barnflickan skulle ha hand om den lilla om nätterna, strandade mot det omöjliga.
Hon ville själf sköta sitt barn och hon ansåg sig ha rätt att göra det äfven om hon uppoffrade sin hälsa därpå.
Inga skäl beaktades.
Hon vakade natt efter natt, ty lilla Sara gjorde med hela sin natur opposition mot all nattro, och det behöfdes ej så lång tid som ett år, förrän fru Esters hälsa var nästan bruten.
Häradshöfding Holger hade för länge sedan flyttat ut ur sängkammaren och in i sitt eget rum för att få ro om nätterna och kraft till allt det arbete, som stän- digt hopade sig omkring honom.
De flesta af dygnets timmar tillbragte han således för sig själf igen, som under den tid han var ogift.
Han tyckte sig också stundom förflyttad till den tiden, men omtanken för hemmet, oron för de sina och de växande utgifterna höllo honom vaken för det förhållande, som var.
Och hon, som så omdanat allt i hemmet och varit anledning till så många bekymmer och så många spörs- mål, satt stolt och glad på tigerhuden på sängkamroar- golfvet och lekte.
Det var en präktig tigerhud.
Häradshöfding Holger hade fått den som lysningspresent af stadens jurister, då han gifte sig.
När Sara kunde sitta för sig själf, tog fru Ester tigerhuden från salongsgolfvet och gjorde den till lekplats för sitt barn.
Fadern opponerade sig, och fröken Herta bar in huden i salongen igen, men den togs åter ut till lekplats för barnet, och den för- blef det.
Hon hade blifvit sin fars glädje, den lilla, liksom hon var sin mors lif.
Han kunde midt i sitt arbete se hennes lilla ansikte för sig och känna en stark, inner- lig längtan till henne.
Hon var som magnetnålen, som drog föremålet till sig med oemotståndlig makt.
Med sin hustru talade han nu nästan aldrig om annat än barnet, ty hos barnet möttes deras intressen.
Men det förunderliga var att deras åsikter, ehuru barnets väl för båda var målet, liksom studsade emot hvarandra.
Hans åsikter och önskningar angående barnet återslun- gades af henne såsom omöjliga och likaså hennes åsik- ter af honom.
Men det förblef alltid, som hon tyckte, ty hon tog inga skäl och kände inte ansvar inför sin man, och han lät henne hållas.
Med det fina, uppod- lade vettets taktik sade han sig själf gång på gång, att i de späda lefnadsåren bör nog moderns instinkt få råda i det som gäller barnet.
Sedan ville han ha del i barnets uppfostran.
En härlig kvinna skulle hon bli, hans dotter, fri, glad, modig, varm och hänsynsfull, full af förstående, sådan ungefär som Herta var.
Ja, det sade han s i g: icke sådan modern var, utan sådan som Herta var.
Mellan häradshöfding Holger och fröken Herta hade uppstått ett godt, kamratlikt förhållande, och han fann alltid förstående hos henne.
Han talade fritt till henne om allt som rörde sig inom honom, men de många be- kymmer hans hustru beredde honom rörde han aldrig vid af hänsyn både till hustrun och svägerskan.
Och Sara satt på tigerhuden och lekte och gjorde inga anstalter till att resa sig upp och gå.
Hon tyckte om att bli buren omkring på en annans arm, och fru Ester bar henne omkring, tills ryggen värkte, och hon måste lägga sig ner.
Och nu hade fru Ester blifvit så klen, att hon måste bort för att söka återfå sin hälsa.
Först påstod hon ifrigt, att barnet skulle med henne, att hon inte reste, om inte barnet var med, men då läkaren abso- lut förbjöd det, måste hon finna sig i att barnet blef hemma.
Hon hade gått så långt i sitt påstående, att läkaren sist sagt, att han måste taga sin hand ifrån henne, då hon inte ville taga något förnuftskäl.
" Jag förstår inte din hustru, " sade han till härads- höfding Holger.
" Hon är som en sömngångerska, som omöjligheten själf personifierad. "
" Du visade mig en gång på henne och gratulerade mig till hennes ynnest / ' svarade häradshöfding Holger utan att se upp.
" Ja, jag gjorde det, och hon var en annan då.
Jag tror inte, att du har något som helst att förebrå dig i ditt förhållande till din hustru, men din hustru har icke dess mindre urartat.
Jag träffar ofta sådana kvin- nor i min praktik, och de gå i två olika riktningar, en del bli apatiska, en del halsstarriga, och orsaken tycks ligga i någon inre disharmoni, som har sina rötter i det fördolda.
Huru som helst så måste nu din hustru bort ifrån harnet och byta om luft och för- hållanden, " sade doktor Rubenson med mycken be- stämdhet.
Och fru Holger lämnade sitt barn i föräldrarnas vård, sedan hon engagerat en sjuksköterska som vår- darinna åt den lilla och undersökt tapeterna i det rum barnet skulle bebo och möblerat om rummet och fört ett par hästlass med förnödenheter åt den lilla till för- äldrarnas hem.
Och så for hon till en badort i säll- skap med sin man.
" Du slår alldeles öfver i din omsorg för barnet, " hade fru Mark sagt till sin dotter.
" Och det smärtar mig att se, att du inte har något förtroende för mig. "
" Å mamma lilla, jag visar dig ju ett stort förtro- ende, då jag lämnar Sara åt din vård, ' ' hade fru Ester svarat och tagit ett rörande farväl af sitt barn.
Fru Mark var nästan döf, och man måste för att göra sig hörd af henne tala i en hörsellur.
Hon var uppfödd i mycken konventionell stelhet, där det pas- sande alltid var det afgörande.
Fadern hade varit en högt avancerad militär.
Och hon bar ett adligt namn.
Hon hade haft ett vackert ansikte och en smula pen- gar, och så blef hon fru Mark.
Mannen var begåfvad med ett skarpt, matematiskt hufvud, och han var så omutligt sann, att han för sanningens skull ofta blef hänsynslös.
Men i hela sitt forhållande till hustrun var han den hänsynsfullaste make.
Landssekreter Mark och hans fru hade byggt sitt äktenskap på ge- mensam högaktning, och de hade i sitt samlif inte gif- vit hvarandra anledning att undergräfva den grund de byggt sin lycka på.
En ytlig betraktare skulle kunna tro, att mannens vördnad och fina taktfullhet mot sin fru var anledning till den stora hänsynsfullhet alla visade henne.
Rätta förhållandet var dock, att fru Mark hade något säreget i sitt väsen, som tvingade till vördnad.
Herrarne böjde sig djupt, där hon gick fram, damerna motsade henne aldrig, och pigorna nego då hon tillrättavisade dem.
Hennes yttre var utom- ordentligt vårdadt, och man fick det intrycket inför henne, att inte ens en slarfvig tanke någonsin vandrat genom hennes hufvud.
De tre döttrarna hade varit solen och glädjen i det hemmet, och deras uppfostran hade aldrig framkallat någon konflikt mellan föräldrarna.
Under de sista åren hade fru Mark så småningom blif- vit nästan döf, och hon hade måst gripa till öronlur, för att kunna höra.
Hon drog sig mer och mer ifrån sällskapslifvet, och man fann henne nästan alltid vid fönstret med reflexionsspegeln i hvardagsförmaket.
Där hade hon sitt sybord, sin fåtölj och sin pall, och dit styrde hennes man sina steg, då han kom hem från sitt arbete, kysste hennes panna och skrek in i hen- nes öronlur någon lite.n händelse utifrån.
Ty i och med döfheten hade hos fru Mark inställt sig en lust att höra allt hvad som sades, och i hennes blick hvilade ofta en misstanke om att man förteg något för henne.
Och nu kom barnbarnet till huset.
Inte en sak ändrades, inte en stol bytte plats för den lillas skull i det hemmet, endast det rum, som lilla Sara skulle bebo med sin sköterska, hade af fru Ester helt och hållet omdanats för barnets skull.
Till stor fröjd blef den lilla i morföräldrarnas hem.
Hon brydde sig föga om att modern var borta, ty hon kunde ta ut sin rätt af hvem som helst.
Hon jollrade bort den tid, som modern i stor ångest för hennes skull framlefde, skild från henne, och hon började an- lita sin egen kraft, stödde sig på sina små händer och började krypa omkring, reste sig upp och tog sina första steg.
— 303 — vi.
Fröken Herta hade hufvudet fullt af planer för ut- förandet af sin idé.
Hon hade inte talat med någon annan än sin syster ännu, men hon gick och längtade efter att få tala med svågern därom.
Hon tyckte om att resonera med honom, han var vidsynt och klok, och han visade henne ofta på synpunkter, som hon ej beaktat förut.
Men hon hade inte fått ett enda till- fälle att i lugn framlägga sin idé för honom, ty hu- struns sjukdom hade lagt beslag på alla hans tankar och på hans lediga tid.
" Jag har fått en idé, en stor sublim idé, och då arbetet någon gång ligger nere i dina tankars verk- stad, skulle jag vilja resonera med dig därom, " hade hon sagt en gång, då de två voro ensamma.
Han hade då sett på henne med sorgsna, trötta ögon och sagt: " Låt alla idéer hvila, Herta, och hjälp mig att in- tala en smula förnuft hos min hustru! "
" Jag skall hjälpa dig, " hade hon svarat.
" Men säg mig nu en sak, Nils!
Tror du inte, att det är lättare att genomlefva ett lif utan förnuft än utan harmoni? "
" Jag kan inte svara dig på det, jag vet blott att mitt lif, sådant det nu är, är eländigt. "
Häradshöfding Holger hade gått in i sitt rum och reglat dörren om sig.
Fröken Herta hörde, hur han vred om nyckeln, och hon undrade, hvad han gjorde.
Hade hon kunnat se in genom dörren, skulle hon ha fått se honom sittande vid skrifbordet med ansiktet i sina händer, gråtande.
" Nej, " hade hon sagt högt till sig själf, då hon stod utanför den stängda dörren, " det är värdt en hel ge- nerations kamp att få helhet och harmoni i människor- nas samlif.
Det är disharmonien, som mer än allt annat degenerar oss. "
Och så hade hon gått hem och reglat dörren till sitt rum och börjat nedskrifva en broschyr öfver den idé, som uppvuxit inom henne.
Pennan ville inte stanna, sida efter sida skrefs ned.
Då broschyren låg färdigskrifven på hennes skrif- bord, gick hon in till sin mor med den.
Käck, lef- nadsfrisk, rödkindad sköt hon sin lilla gungstol intill modern och ropade in i hennes öronlur: " Nu skall du få höra något nytt från mig själf, mamma lilla, en ny idé. "
" Hvad säger du, en orkidé? "
" Nej, du skall få höra en ny idé.
Jag tänker bli banbryterska för oss kvinnor, föra in en ny uppfatt- ning i vårt medvetande till befrielse för oss. "
" Hvad menar du?
Jag förstår dig inte.
Hvad är det det gäller? "
" Det gäller befrielse för oss kvinnor, ett steg framåt till större rättighet.
Här har jag skrifvit ner min upp- fattning, min idé, och jag önskar nu att du ville läsa den. "
Fröken Herta lade några stora, fullskrifna ark på moderns sybord, lade fram hennes glasögon och kysste henne på kinden.
" Nu tar jag mig en promenad, medan du läser det här, mamma lilla, och sedan kan vi resonera om det, " sade hon.
Och så försvann hon.
Fru Mark blef ensam, och hon genomläste dotterns opus med stor uppmärksamhet.
Efter en timme eller så återvände fröken Herta, och hon makade sin stol tätt intill moderns och lyfte upp luren till hennes öra.
" Nå, mamma? "
" Det går inte an, Herta, det är omöjligt.
En ung flicka bör inte komma med sådana idéer. "
Fru Mark var mycket bestämd i sitt utlåtande, men fröken Herta lät sig ej bekomma af moderns ord.
" Hvarför går det inte an, mamma? "
sporde hon helt lugnt och såg helt käck och målmedveten ut.
" Du skulle bara väcka åtlöje med din idé, och ditt anseende skulle lida af det. "
" Jag är beredd på det, mamma, jag är nästan be- redd på, att de tar lifvet af mig, men det nya släktet, döttrarna till mina mördare, de ska annektera min idé och tacka mig.
Det är nu inte det viktigaste.
Hvad jag nu först vill veta är, om du är absolut emot saken utan tanke på från hvem den utgått. "
" Ja, mitt barn.
En smula sanning ligger det visser- ligen i ditt påstående.
Det där är föröfrigt mycket ta- langfullt nedskrifvet. "
Fru Mark pekade på papperen på bordet och strök bladen tillrätta som med en smekning.
" Men i den här saken talar nio tiondelar för det för- hållande, som nu är. "
" Då är du inte absolut emot min idé, en tiondel alltså.
Tack, mamma! "
" Jag skall säga dig en sak, Herta, " tillade fru Mark utan att svara på dotterns ord.
" Männen skulle för det första göra sig mycket löjliga öfver din idé, och kvinnorna skulle inte vinna något som helst på det.
Och för det andra skulle de inte låta taga sig eller lystra till en kvinnas frieri, ty de vill själfva välja och själfva taga.
Det ligger i deras natur, privilegiet till det har vuxit fast i deras uppfattning. "
" Det kan opereras bort som en kräftböld, " svarade fröken Herta.
" Öfvergångsperioden blir naturligtvis mer eller mindre svår, men framtiden skall ge ett glänsande resultat, jag är förvissad därom.
Det kommer in mera harmoni i samlefnaden, och harmoni är en mäktig häf- stång.
Men nu vill jag fråga dig, mamma, om jag får bjuda samman några unga flickor af dem jag känner.
Jag tänkte läsa upp min broschyr för dem och sedan anordna en diskussions-afton.
Har du något emot det? "
" Vi får inte förhasta oss, Herta.
Jag vet inte, om jag kan tillåta det.
Din heder kunde lida af det.
En ung flicka bör inte göra sig till en visa i det samhälle hon tillhör. "
" Jag har tänkt tillräckligt länge på det här, och jag har mod att bära förföljelse, om det gäller, ty jag tror på min idés framtid. "
" Men j a g har inte tänkt på det mer än en liten stund ännu, " svarade fru Mark, " och vi måste noga öfverväga allt, innan vi företar oss något.
Idén låter ju helt enkelt löjlig, och jag vet inte, hvarifrån du fått dina tankar. "
" Det är resultatet af hvad jag sett af lifvet och läst om lifvet, sedan jag blef vuxen, " ropade fröken Herta in i sin mors öronlur.
" Jag har läst om kvinnor, som älskat djupt och sublimt men stått så bundna af kon- venans, att de ej haft makt att ta ett enda steg för att erö ra åt sig det, som utgjorde deras lif.
Och så ha de gömt sin känsla, som man gömmer ett brott, och med det brottet dolt inom sig ha de genomlefvat sitt lif och blifvit som skuggor af sig själfva, bittra eller skygga eller något helt annat än de verkligen är och orätt bedömda af sin omgifning. "
" Säg mig, Herta, " sade fru Mark, af brytande dottern, som i sin ifver höjt sin röst för mycket för att bli hörd, " är det någon händelse i ditt eget lif, som bi- dragit till de där tankarna? "
" Det är böckerna, mor, och det är Esters historia.
Känner du inte disharmonien i Esters och Nils hem, och ser du inte, huru omaka de två är.
Ester tog den hon kunde få, den, som valde henne, därför att hon själf inte kunde utvälja åt sig den hon ville ha.
Och nu framlefver hon sitt samlif med Nils utan någon an- svarskänsla.
Hvad som återstår af henne har hon med envis girighet koncentrerat på barnet.
Det är ödeläg- gelse, mor. "
Fru Marks ansikte blef allvarligt, hörselluren lades ner.
" Du öfverdrifver, " svarade hon, " Ester har varit sjuk och i anledning däraf en smula slö och likgiltig, och hon öfverdrifver en smula i sin omsorg med bar- net.
Men det blir nog bättre.
Nils är en utmärkt man och deras äktenskap är visst inte olyckligt.
Det får du inte säga. "
Fröken Herta lyfte luren till moderns öra.
" Det är eländigt, mor, " sade hon.
Fru Mark blef tankfull och hon såg bedröfvad ut.
" Vet du mer om deras samlif, än jag v e t? "
sporde hon dottern.
" Jag har hört mera än du, mamma, och jag har sett mera, " svarade fröken Herta.
" Nu kommer syster Olga med lilla Sara.
Hon vill säkert hälsa på dig.
Jag går till mitt arbete en stund. "
Ooh fröken Herta började samla ihop sina papper, som lågo på moderns sybord.
Men fru Mark tog dem ur hennes hand.
" Jag vill låta pappa läsa dem, " sade hon, " och sedan kan ni vidare resonera om det. "
" Gärna, mamma lilla.
Det är just hvad jag vill.
Jag vill ha fram saken i ljuset, den har länge nog varit gömd af mörker.
Jag har talat med Ester om det, men hos henne studsade saken mot oförståelse och naiv rädsla. "
" Jaså du har talat med Ester om det, " sade fru Mark.
" Men ingenting utåt ännu, Herta, inte till någon främmande, lofva mig det!
Vi måste tänka mera på det och resonera om det först. "
" Ja, i morgon alltså. "
IDUN 1907 VATTENVINGAR.
Storartad sport i vattnet!
Med tillhjälp af D e a n s Fjäril-Vattenvingar, k a n e n h v a r l ä r a sig att s i m m a och flyta i n o m k o r t tid.
Alla Fjäril-Vattenvingar äro af s a m m a storlek och k u n n a b ä r a lika lätt en m a n p å 125 kg.
som ett b a r n p å 25 kg.
Pris kr.
1: 50.
B r u k s a n v i s n i n g medföljer.
Till l a n d s o r t e n m o t postörskott.
Ensamförsäljare: BUTTERICKS MÖNSTER AFFÄR, A.-B.
MARIUS HARTZ.
Drottninggatan 72, Stockholm.
Riks 17 26.
1 II1MIIM f VII.
" Hvad tänker du egentligen göra med de där pap- peren, Herta? "
frågade landssekreter Mark sin dotter följande dag vid frukostbordet, då de två voro ensam- ma, och ett litet leende lekte på hans läppar.
" Jag tänker bära ut tanken, som jag nedskrifvit där, i vida världen till en smula hjälp åt oss kvinnor, " svarade fröken Herta.
Hon rodnade, ty hon såg faderns leende och hon var nyfiken att få höra hans åsikt.
" Jag måste uppriktigt säga dig, barn, att tanken i sig själf, idéen, är det inte stort bevändt med, men du bar lyckats koka en förträfflig soppa på en spik med det jag läste i går afton.
Du tycks vara en god stilist. "
" Idéen är formera än de ord jag klädt den uti, " svarade fröken Herta orubbligt.
" En hastig tanke på det framkallar kanhända bara ett leende, men vid när- mare eftertanke kan man inte undgå att finna, att det hänger mycket vid det där sakförhållandet för oss kvinnor.
Ni män kan nog inte fatta det. "
" Som sak är den enligt mitt förmenande af ringa betydelse, " vidhöll fadern.
" Och föröfrigt lär det visst förekomma redan nu, att kvinnor friar.
Idéen är inte din. "
(Forts.) • TEATER OCH MUSIK p CTUDENTSÅNG hör samman med naturens återupp- vaknande, med vajande unga löf och hvit, doftande häggblom.
Det är också i en sådan årsens tid, som våra studentsångare från Uppsala och Lund pläga draga ut på sångarfärd.
Och då blir Stockholm alltid ihåg- kommet.
Studentsångsällskapet O. D. passerade för några dagar sedan härigenom på väg till London och gaf därvid en konsert i Gustaf Wasa-kyrkan; kort där- efter kom Lunds studentsångförening, likaledes på ge- nomresa, och konserterade i Östermalms kyrka.
Pro- grammen voro som sig bör sammansatta af de goda gamla kvartetterna som bärande grund, hvartill fogats en del nyare nummer, äfven de välkända.
Samsjung- ningen hos de båda körerna var korrekt och nyanse- ringen, särskildt hos uppsaliensarne, mjuk och känslig.
Som solister biträdde hrr Forsell, Malm och Wallgren från operan, och det behöfver ej sägas, att deras präk- tiga och kultiverade röster togo sig förträffligt ut under tempelhvalfven.
Publikens intresse räckte rundligt till vid båda konserterna.
I HYGIENISK BARNAVÅRD, som doktor- K URSEN innan Seutemann började i midten af april, har nu afslutats.
Eleverna, som deltagit i densamma, ha erhållit en undervisning, som kastat ett alldeles nytt ljus öfver barnavården.
Modern har fått lära inse, att den minsta handling utförd å barnet är af största betydelse och att det ligger fullständigt i hennes förmåga att förebygga och undanrödja de orsaker, som framkalla gråt, smärta och sjuk- dom hos barnet.
Man ägnar årslånga studier åt att lära sig uppföda djur och odla växter, men det dyr- baraste af allt, ett litet människobarn, tro sig de flesta människor kunna uppföda utan inhämtande af kun- skaper.
Den med största nit meddelade undervisningen har af alla deltagarinnorna mottagits med djupaste intresse och förståelse.
Det är att önska för mödrarna och deras barns eget bästa, att tillfället be- gagnas, när doktorinnan Seutemann i höst åter ger en kurs i barnavårdslära härstädes.
pREDRIKA-BREMER-FÖRBUNDETS landthushållnings- • skola, om hvilken förut notiser varit synliga, öpp- nas den 1 november d. å. vid Rimforsa i Östergötland.
Kursen varar l /, år och är afsedd att utbilda lärar- innor för landthushållningsskolor samt för fasta och vandrande skolkök på landet.
För tillträde till skolan fordras högre flickskolebildning eller motsvarande kun- skaper, hvarjämte hänsyn tages till de intyg om prak- tisk duglighet och vana vid landtliga göromål, som in- trädessökande kan förete.
Ansökningar om inträde ställas till Fredrika-Bre- mer-Förbundets styrelse före den 1 instundande augusti och böra åtföljas af präst-, läkare- och kunskapsbetyg samt öfriga intyg, som sökande önskar åberopa.
När- mare upplysningar och prospekt erhållas å Fredrika- Bremer-Förbundets byrå, Stockholm.
Se annons i da- 1 gens nummer.
— 304 — IDUN 1907 P o m r i l förnämsta och billigaste alkoholfria läskedryck = = förordas.
= = Rikstel.
102 85.
AHm.
76 86. lök, 1 / 4 selleri, 2 msk.
smör (40 gr.), FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; JokoWvaå skallJag, .., „ ' •„• 1 tsk.
socker, salt, hvitpeppar.
hafregrynsgröt med mjölk; glödstekt sill med färsk p o t a t i s; ä g g; kaffe el- B e r e d n i n g: Grönsakerna och rot- använda till min m L Hjk M m, ler te.
M i d d a g: Brynt oxbringa med sakerna ansas på vanligt sätt, skäras grönsaker; krusbärskompott med 1 små bitar och påsättas jämte saltet grädde.
* ' ° r ' f n och smöret i kallt vatten a t t koka LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; med t ä t t slutet lock, omkr. 6 t i m.
Lagermans Bakalette: e n h ä r - » pytt i panna » (rester från fredag); Buljongen silas därefter genom en i ä g g; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: lig kaffetårta, 45 ö r e.
hett vatten urvriden servett eller ylle- Sillpudding med äggstanning; monda- duk, och färgas om så önskas med litet minkräm med mjölk.
Lagermans Bryggalette: d e n brynt socker.
Saladshufvudet och rot- tillverkas bästa m å l t i d s d r y c k e n, 20 l i t e r 60 ö r e.
sakerna sköljas och ansas samt skä- endast vid RECEPT: ras i f i n a strimlor.
De brynas där- Säljas öfverallt.
efter i smöret och sockras, den ko- A l a d a u b e p å l a x (f. 6 pers.).
kande vaxtbul j ongen tillsättes och T i l l v e r k a r e: F a b r i k e n » Tomten ».
IV2 kg.
lax, 2 msk.
salt, 5 dillstjäl- soppan får koka omkr. V2 tim., hvarefter kar, 6 kxyddpepparkorn, IV2 lit.
vatten.
den afsmakas och serveras med rostadt T i l l g e l é e t: 1 lit.
fiskspad, 5 bröd.
blad gelatin, 2 ägghvitor.
; FOTIRINR::HITLILI Till garnering: 1 rödbeta, 1 Späckad gödkalflefver (f. 6 hårdkokt ägg, dill.
pers.).
I / * k g.
kalflefver, l / j h g.
späck, B e r e d n i n g: Laxen fjällas, rensas 2 tsk.
salt, VÉ tsk.
hvitpeppar, 1 mag- och tvättas väl med en fiskhandduk.
Pajen gräddas i god hinna, 2 msk.
smör (40 gr.), VA Bt » sättas i svag ugnsvärme a t t få vacker Den skares i bitar och nedlägges i med ägghvita.
gräddmjölk, 1 t s k.
soja.
ugnsvärme omkr. / 4 tim.
Den upp- det varma vattnet, tillsatt med saltet, Sås: V2 msk.
smör (10 gr.), 1 rostgul färg.
pepparn och dillen samt får koka, stjälpes, när den afsvalnat oeh serveras msk.
mjöl, lefversås, (1 msk.
rifven B r y n t o x b r i n g a (f. 6 pers.) - 2 / » tills den ä r mjuk, men ej faller sönder.
med vispad grädde eller vaniljsås.
mesost), salt, hvitpeppar, socker, 1 kg.
för- eller mellanbringa, 4 msk.
Den får därefter kallna i spadet.
En F l ä s k k o t l e t t e r (f. 6 pers.) - 9 tsk.
kallt smör.
salt, 4 lit.
kokande vatten, 6 krydd- vacker a l a daube-form fylles med B e r e d n i n g: Lefvern bör vara ljus pepparkorn, 2 lagerblad, 1 litet selleri, kallt vatten.
Fiskbuljongen påsättes stora fläskkotletter, 1 citron, 2 msk.
tillsammans med d e t sköljda och i smält smör (40 gr.), 1 liten msk.
till färgen och hinnan så skör, a t t den 2 stora morötter.
salt, V2 tsk.
hvitpeppar, 1 k k p.
fint brister vid en tryckning af fingret.
litet varmt vatten upplösta gelatinet.
B e r e d n i n g: Bringan tvättas med När blandningen ä r het, ivispas d e till stötta skorpor, 3 msk.
hackad per- Lefvern lägges i vatten VI tim.
Den en duk doppad i h e t t vatten, ingnides sköljes därefter väl och torkas.
Ådror med saltet och får ligga- i e t t djupt l ä t t skum slagna ägghvitoma, och silja.
geleét får under vispning e t t kort upp- T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 och hinnor borttagas så mycket som fait 1 dygn.
Under tiden vändes brin- möjligt.
Späcket skares i strimlor och gan e t t p a r gånger.
Den knäckes och kok, hvarefter d e t silas genom en i gr.), 5 del.
buljong.
hett vatten urvriden servett.
Litet af Beredning: Kotletterna tvättas lefvern späckas därmed i t ä t a rader påsättes i d e t kokande vattnet.
N ä r det klara geléet hälles p å bottnen af med en duk, doppad i hett vatten, sick-sack.
Den ingnides med salt och spadet kokat upp skummas d e t väl en a l a daube-form och får stelna.
huggas, bultas lätt på båda sidor samt peppar och inlindas i den sköljda mag- och kryddorna samt d e ansade rot- Bottnen garneras därefter med röd- putsas väl.
De begjutas med citron- hinnan, som hopfästes med vispkvistar sakerna iläggas.
Bringan får därefter betan, d e t hårdkokta ägget samt dill.
saften och få ligga på hvarandra / eller hopsys.
Smöret brynes i en järn- koka med t ä t t slutet lock, tills den Formen fylles sedan med fisken, resten tim.
De penslas därefter med d e t smälta gryta, lefvern ilägges och brynes vackert är mör eller omkr. 3 t i m.
P å botten af geléet hälles försiktigt öfver och smöret, beströs med kryddorna och vän- samt spädes litet i sänder med grädd- af en långpanna hälles litet af spadet, a l a dauben får stelna p å kallt ställe.
das i en blandning af de s t ö t t a skor- mjölken, tillsatt med soja.
Den bör bringan ilägges och insattes i ugnen a t t Den uppstjälpes och serveras med ma- porna samt persiljan.
De brynas där- ofta ösas och stekes sakta med t ä t t brynas väl.
Den skares i vackra bitar yonnaise.
efter i smöret i en tack järns panna, ned- slutet lock omkr. IV2 tim.
Smör och och garneras med den skurna moroten läggas i en järnkastrull, pannan ur- mjöl sammanfräsas, den silade kött- samt persilja.
vispas med buljongen eller d e t ko- skyn tillsättes litet i sänder och såsen Såsen silas, skummas och serveras R a b a r b e r p a j (f. 10 pers.).
kande v a t t n e t och såsen hälles öfver får koka 10 min., hvarefter den af- H ö r d e g: 3 h g.
mjöl, 3 hg.
smör, kotletterna.
De få sedan färdigsteka smakas med kryddornna och det kalla som jus.
40 gr. socker, 1 stort ägg, 6 d e l.
med t ä t t slutet lock under VT t i m.
smöret.
Maghinnan borttages, lefvern » P y t t i p a n n a » (f. 6 pers.).
VA rabarber, 2 del.
strösocker.
De uppläggas p å varmt serveringsfat, skares i tunna skifvor samt upplägges lit.
fint skuret stekt eller kokt kött varmt fat och öfvergjutes med litet (rester), VA Ht.
kokt, fint skuren po- B e r e d n i n g: Mjölet siktas på bak- garneras med persilja och såsen häl- af såsen.
bordet, smöret fördelas fint i mjölet, les öfver.
tatis, 3 msk.
smör (60 gr.), 1 tsk.
sockret och ägget tillsättas och degen salt, V * tsk.
hvitpeppar.
arbetas tillsammans med fingerspet- V e g e t a r i a n s k J u l i e n n e s o p p a B e r e d n i n g: Smöret brynes l ä t t i O s t s m ö r g å s a r I (f. 6 pers.).
14 en stekpanna, d e t skurna köttet och sarna samt ställes u t a t t bli kall.
En (f. 6 pers.).
2 lit.
växtbuljong: 1 bleckform eller tackjärnspanna beklä- blomkålsKufvud, VA lit.
jordärtskockor, » Marie » käx, 2 msk.
smör (40 gr.), potatisen ilägges och kryddorna till- des med hälften af degen.
Rabarbern 1 morot, 1 palsternacka, 1 stor purjo- 1 ägghvita, 3 msk.
rifven stark ost.
sättas.
Anrättningen omrÖres försiktigt sköljes väl, skalas tunnt, skares i bitar lök, VI selleri, V2 burk konserverade Beredning: Käxen bestrykas på så a t t den ej mosar sig och får steka och nedlägges hvarfvis med strösockret ärter, 1 liten knippa persilja, 4 lit.
ena sidan med smör.
Ägghvitan slås tills den fått en vacker ljusbrun färg.
i den beklädda formen.
Resten af de- vatten, 1 msk.
salt, 1 msk.
smör (20 till l ä t t skum och blandas med den Den serveras med rödbetor.
gen kaflas u t till e t t lock och härmed gr.).
1 litet saladshufvud, 2 små mo- rifna osten.
Ostmassan bredes på käxen, betäckes pajen.
Degkanterna hopfästas rötter, 1 palsternacka, 1 liten purjo- som därefter läggas på plåt och in- JFLIOMOL- 1 3 K O K S A L M A N A C K 1 Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 16 — 22 J U N I 1907.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biff af svinfilé med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e med vattenjäst hvetebröd.
M i d d a g: A l a daube på lax med majonnnäs; späckad oxhare med legymer; rabarberpaj med vispad grädde.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; gratin p å sill; ä g g; mjölk; kaffe eller t e.
M i d - d a g: Fläskkotletter med pressad po- tatis; filbunke.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; köttbullar med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Vegetariansk Juliennesoppa; stekt sik med gräddsås och potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; haf rem j öls välling; delikatessill med färsk p o t a t i s; ä g g; mjölk; kaffe el- ler te.
M i d d a g: Späckad gödkalf- lefver med p o t a t i s; nyponsoppa med vispad grädde.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kalflefver med gräddsås (rester från onsdag) med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Afredd buljong med ostsmörgåsar I; plättar med sylt.
1 4 BOMULLS-GOSS-DRÄKTER I STÖRSTA URVAL OCH TILL BILLIGASTE PRISER hos M.
B E N D I X BOMULLS-FLICK-KLÄTLNINGAR 16 REGERINGSGATAN 16.
5 STUPEGATAN.
90 DROTTNINGGATAN.
JUNGFRU skicklig i matlagning får MNONSBR » KOLA VARA INLÄMNADE TILL Vid Ängelholms elementar- I TVÅ pers. hushåll på landet, 3 t i m.
fr. Sthlm, kan en ung flicka mot fritt plats på 2 — 3 månader hos liten, fin A EXPEDITIONEN SENAST FREDAG FÖR ATT T vivre få plats som hjälp och sällskap.
familj p å landet.
God lön.
Svar till vid Söderhamns Elementarläroverk för skola för flickor KANNA INFÖRAS NUMMER.
1 FÖLJANDE VECKAS blir till instundande hösttermin plats ledig för lärarinna med undervisnings- skyldighet hufvudsakligen i engelska, historia och kristendom i klasserna V — VII.
Lön 1,350 kr.
jämte pensions- L E D I G A P L A T S E R bidrag.
F ö r därtill kompetent sökande kan möjligen med platsen förenas be- fattningen som föreståndarinna vid sko- XmtaaMrS ».
lan.
Ansökningar, ställda till Styrelsen Om Nt GENOM för Ängelholms elementarskola för flic- kor, insändas till ordföranden, doktor undervisning I PR FTORREEPOFT- P. Thulin, före juni månads utgång.
I dm » IMNIR LÅR » Styrelsen.
j ER BOKFÖR, RIKA.
I •KRIFN., SVENSK O. I NTLÄNDSK FCANDELA- _J KORREAPONDENA M, •A, TÄRDA VFAT NJA 84 midiga RIKT LLLUITR | » r&gt;AJAA] W VARA AF ATORT INTRESSE FÖR SR.
BÅGAR DET!
DET ERKTLLEE gratis.
som obehindradt korresponderar tyska Mim » Sprtk- &amp; Handelsinstitut och är fullt hemma i vanliga kontors- DFCR.
t.
*.
Mmmté, SMERG.
IS D, MALMÖ.
göromål får nu g e n a s t förmånlig och själfständig plats, Svar med uppgift Sinnes-sjukvård.
å referenser och föregående platser Några friska och ordentliga flickor öfver 20 å r kunna få anställning som insändes till » Aktiebolag », Gumzelii elever vid Uppsala asyl.
Villkor: 18 Annonsbyrå, Malmö.
kr.
i mån.
jämte allting fritt utom beklädnad.
Efter VÄ års fullgod tjänst- UNG flicka, som önskar lära sig hus- göring erhålles 23 kr.
och allting fritt.
håll på landet, får mot fritt vivre Ansökningar åtföljda af frejde- och plats hos ung familj i närheten af Gö- tjänstebetyg insändes till Asylläkaren, teborg.
Vänligt bemötande.
Högt och Uppsala.
friskt läge.
Tillfälle till salta bad.
Svar till Hofgården, a d r.
: Säfve.
EP D I EM S I KÖTERSKEPLATSEN vid Askersunds station ä r ledig a t t till- t r ä d a den 1 juli d. år.
Se utförlig annons den 30 m a j.
ENKEL flicka önskas mot fritt vivre a t t tillse barn under sommaren.
Svar till » J.
S. », Espås, Broddetorp.
KOKERSKA med goda rek.
erhåller god plats i litet fint hem.
Event.
som ensamjungfru.
Svar » Litet hem », Iduns exp.
En allvarlig, flicka, kunnig i enklare klädningssöm- nad, får god plats.
Lön utlofvas!
Svar med fotografi till Hvilo- och ålderdoms- hemmet, Sätila.
UNDERVISNINGSVAN lärarinna ön- skas till hösten för a t t läsa med en 11-årig flicka, till 4: e klass.
Musik- undervisning fordras.
Svar till » Herr- gård i Roslagen)), Norrtelje p.
r.
N U R N B E R G S ALLM.
30 * 8.
Bör kunna enkl.
matl.
Jungfru finnes.
direktör Thoresen, Hamngatan 5 B. flickor för nästk.
läsår.
Tyska i kl. V — Svar till » Ung flicka » Knutby p.
r.
Träffas k l.
10 — 12 säkrast.
VII och matematik i mellanklasserna eller eventuellt a n n a t ämne.
Arvode Seminariebilffaid 1,200 kr.
för kompetent lärarinna.
An- lärarinna, som vill åtaga sig a t t läsa fullt skicklig i finare matlagning, bak- sökningar till rektor Centerwall, Sö- in tvenne 8 — 9 års gossar i 1: a klassen ning och inläggning m. m. samt van derhamn.
vid elementarläroverk till hösten 1908 vid större såväl landt- som stadshus- samt dessutom undervisa en nybörjare håll erhåller plats till hösten hos gref- på 6 år, erhåller anställning den 1: ste vinnan Eugéne von Rosen, örbyhus nästkommande sept.
F r å n elementar- Slott, Örbyhus.
pålitlig och ordentlig flicka något kun- läroverk utexaminerad h a r företräde.
nig i enklare sömnad och matlagning, Svar med betyg och löneanspråk torde erhåller genast plats i enkelt hem.
Svar sändas till Direktör C.
G. Fogelberg, med rek.
till » Familjemedlem », Korsnäs.
Kosta.
anskaffar goda platser å t hushålls- och FÖR en barnkär, bildad, frisk, arbetsam, BARNFRÖKEN.
E n musikalisk flicka pålitlig och duglig flicka, kunnig i får plats nu genast.
barnfröknar m. m. Rikstel.
916.
Tre barn, den sömnad, finns plats i ingeniörsfamilj yngsta 5 år.
Anses såsom medlem på landet för a t t sköta inomhus före- af familjen.
Sjuksköterskeplats.
Svar m e d fotografi och göromål, hjälpa till med till- till F r u Siden, Karlberg, Operationsutbildad sjuksköterska er- kommande synen öfver mindre barn och för öfrigt löneanspråk håller plats som öfversköterska vid vid husmoderns h a ansvaret Norberg.
Sjukstugan i Kristinehamn.
L ö n: 500 för hemmet.
Lön frånvaro efter kompetens.
Svar kr.
F r i kost samt en månads semester med fotografi, betyg och uppgift om om året.
Platsen ä r ledig till omedel- till » Familjemedlem E.
D. ».
sökas tvenne bättre, anspråkslösa flic- b a r t tillträdande, första tiden p å vika- löneanspråk Iduns e x p.
f. v. b.
kor, hvaraf den ena bör vara fullt kun- riat.
Svar torde skyndsammast insän- das till sjukstugans läkare doktor Sven BÄTTRE flicka, frisk, ordentlig och nig i matlagning och bakning samt a t t åtaga sig en jungfrus alla Ljungman, Kristinehamn.
barnkär, kunnig i sömnad, samt hälst villig sysslor, den andra van vid späda barns något musikalisk erhåller plats på herre- vård och villig a t t deltaga i hvarje- PLATS finnes för en flicka, kompetent gård i Halland för a t t sköta t v å barn, handa göromål.
Den sistnämnda bör a t t på egen hand sköta en större post- ålder 5 och 3 år.
Svar med uppgift hälst hafva genomgått kurs i barna- station.
Svar med betyg, löneanspråk om ålder, lönepret.
och fotografi till vård.
Svar med uppgift å löneanspråk samt om möjligt fotografi märkt » Post- Fru S. LilliehÖök, Lindhult, Långås.
till » Vänligt bemötande », Södra post- station)) vidarebefordras af S. Gumaslii RASK och duglig flicka omkring 25 kontoret, p.
r.
Stockholm.
Annonsbyrå, Stockholm.
år önskas i 2 personers hushåll på Snäll och barnkär vacker landtgård nära stad, a t t med BARNFRÖKEN.
hjälp af jungfru sköta hushållet och b ä t t r e flicka, villig a t t vårda e t t lVs års barn samt utföra i huset före- mjölkkammaren.
Hon bör vara kun- i matlagning, konservering, bak o. kommande göromål, får plats n u genast finnes fr. o. m. n ä s t a hösttermins bör- nig samt öfriga husliga sysslor.
Svar hos lärarefamilj i Visby.
Svar jämte jan plats för lärare eller lärarinna med slakt rek.
från föregående platser samt rek., löneanspråk samt hälst porträtt undervisningsskyldighet i tyska samt med uppgift familjeförhållanden, löne- till I n a Brodén, Visby.
antingen matematik eller naturlära på anspråk om och p o r t r ä t t under adress EN musikalisk småskollärarinna, som lägre stadiet.
Lön 1,500 — 2,000 kr., » Förtroendeplats », Karlstad p.
r. beroende på kompetens.
Ansökningar, vill passa sig själf samt undervisa en ställda till skolans styrelse, torde före I YNGRE ingeniörs familj vid bruk i 10-års flicka i musik, erbjudes fritt detrij 1 juli insändas till undertecknad, Dalarne finnes plats ledig för hushålls- vivre under sommaren hos enkel lärare- adress Motala.
O. Söderström, rege- kunnig, ung d a m.
God lön.
Norra familj p å landet.
Svar till » G enast », mentspastor.
Inack.-Byrån, Malmskilnadsg.
27, Sthlm.
Bettna p.
r.
Hushållerska, Anspråkslös, För mindre, godt hem VID MOTALA SAMSKOLA P I L S N E R D R I C K A RIKS.
7 94.
