# ID: svediakorp-per172
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,965
# sentences: 667
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ny fiiljd -:.
* I IS99 I1 5rg.
Haft.
15 DAGNY- SOCIALA.
OCH LITTERARA INTRESSEN UTGIFVEN A F ' FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, F ~ R E N I N G E N F O R VALGORENHETENS ORDNANDE O C H F O R E N I N G E N HA.NDARBETE.TS VANNER.
G.
A.: FrSn Inlernntional Council och kvinnokongressen i London.
(Fork.)
D r a g ur Harriet Becher Stowes lif.
J.
S.: Ky dansk lag om Ykla makars egendoinsfijrhlllnnden.
B !AJ LAGERHEIM: Det femte nordiskn st~~clentmotet mecl kristligt program.
Litteratur: L.
D.: FjYllbyfolk af Maria Rieclc-M~ller.
- S-D: Viktoria L. D-n: - af Knut Hnn~sun.
ANN-MARGKETHE HAMILTON: Praktisk vjifbolc 3f Nina v. Engeslriim.
E.
R.: Hvnd skola vi Zta?
af Anna Ekberg.
Foreningsmecldelanden.
F r i n skilda h.Sl1.
-
1.
St6rsta lager af XWulaty~er, I Lakans- o c h ~rng&amp;ttslarfter.
Handdukar, Hollands, Madapolam, Pique, Broderier &amp; Spetsar.
Specialiti.
: Damutstyrslar, hrilka fiirfiirdigas i egen Syntelicr och tvattade.
0l2Ii ~ r w w - r a s f d l t t ' Ci.
: liz: ~ miirkto Egen Triitt- och Strykinriittnin;: jcmte Angmnngd.
K.
M. LUNDBERG, Glturepl-n.
E=-e+++++++r ' ~.r++++r ' +r ' - ~r ' ~.r I Nya ~ u s h &amp; l l s s k o l a n (fiir hildade tlickor '.
II utlnc?
1881.
E ' ijrestCiidal.inii; t: I+iikcn 11.
(' roaius.
Nya ~us3a&amp;llrslsr~olan~ M a t = alar.
Vestra Tradg&amp;rdsgata n 18.
013s.
!
Siirskild im: s: tl f; ir knntiluul; 3r.
Nyhet for Damerna!
Smedman den Sldres - Tapetserare I &amp; riks6ergsg~fiztt 4 n, 6.
Utfor hvad till tapetseraryrket hercr.
.
or kapitalister, sarskildt '.
h n t i m m e i, har det lange Yarlt ett onskningsmhl a t t kdnna ofverlamna vBrden af sina vardepapper ocli skotseln af sina affarer kt nBgon person eller institntion, som med absolllt sakerhet forenade pnnktlighet och noggrannliet i utforandet af det anfortrodda uppdraget afvensom prisbilliglzet.
E n sbdan institution a r.
.
.
Stockhalms Enskilda Banks Notariatafdelning (Z5CZa N y g a t a n 2 Y, expeditionstid lo-$), son1 under garanti.
af Stockhohns Enskilda Bank Btager sig vkrd och forvaltning af enskilda personers och kassors vardepapper.
.
Exem pel 1.
Om en person 110s Notariatafdelningen.
deponerar ' obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- ger och tillhandaliiiller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen ntlottningar af obligationer och underrattar depo-.
nenten i god tid, ifall en - denne tillhorig obligation blifvit ntlottad,.
samt liinmar forslag till ny placering sf det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningar deponeras 110s Notariatafdelningen, underrattar Notariatafdelningen galdenaren darom a t t rantorna B in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medol, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne ' blifva i vederborlig tid fornyade.
Om en hos afdel- ningen deponerad inteckning genom underlkteri fornyelse sknlle forfalla, ersiitter Stockholms Enskilda Bank dlrigenom uppkomrnen skada.
Fiirvsringsafgift: 5 0 ore for Br pr 1,000 kronor af deposi-.
ionens varde, dock ej under tv!
kronor.
.
.. ...
.
.
kvinnor rdd och upp1.y sningar i och ekonomiska angelagenheter.
Traffas &amp; forbundets: bye&amp;: ' 54 Drottninggatan, 1 tr. b.
&amp; asdagaum * 7cl.
', I12 11-11 f. m.
Annonser, fiir D A G N Y, upptagas a f f v 6 7 ~ e n I.
m g e b w g B e r g s t r o m, 31 0s fermalmsgatan 31.
Fosterlands-Stiftftelsens omtyckta Jultidning erbjudes de unga i skolor och hem.
-- Ur det omvexlande iunehllllet vilja vi omuitmna att - NATHILDA ROOS har ifvit en stamningsfull bild nf en julnatt i hiigan nord.
orer de svenskn barncn in bland de sinii i hedna- Uoceutan A. POLMOD&amp; f ' viirlden och etiiller clessas nod p i ett grilbande slitt fijr der~is opon.
Pastor C. Q. LAGERFELT risnr, hvnr och huru en bestfiends julgliidje skali rinnas.
S. ST. tecknnr rued r ~ s k a drag i ~Yojkcn f r l n Koppfirofyr:, en rerklighetsbild frhn viistkusten.
L.
S., den for bAde &amp; Idre och wgre kii: ' n signaturen, Bterfin~es under testen till de mlnga vnekra plnnseiernR: jlrnte dc liknlcdes yhlklnda A. V., Ilfiirtn rn.
fl.
En sarskild julvislt nled egen n l u ~ i k hnr och en mall tnnt har lofvat liimnn Bera alldeles nya ta11keiifningtl.r till sgsselsiittning under jullofiet.
JulkiirPen utgick 1898 i narniare 1W,000 es., inen det o a k t ~ d t ku~lite ett stort antal inghende rekrisitioner ej expcdicras, pA grund diiraf att u p l ~ g a n t o e slut.
minst 2o ex.
Priset L 15 (re pr ex., hvilkot nedsiittes till 12 &amp; re, tagas ph en hand, hrnrjiimte for hvnrje tiotrrl ex. ett frieremplnr tilllgges.
DB nntnlet uppglr till 100 e ?.
eller dariifver, nedsittes priset till 10 ore p r ex, men d l liLmnas icke ndgrn fr~exemplnr.
' (' i bekosta porto.
YR ntt rekvirenternn fib det hestlilldn fr~ktfritt till upp-.
.
gif ven postanstalt.
- Alla rekvisitioncr hora helst fitfijljns a£ likvid.
Xindre belopp frimarken luottagas afven i likrid.
HestBllning knn ske medelst postanrisnin~.
Rekvisitioner bor8 om nlojligt rara insiindn f6re den PO xove~aher till: EMH K.~HLER slzrifvit f o i Julkiirfven &amp; Fosterlands-Stiftelse~ls.
Fi ' Srlngs-E~lbeditio~a, Slockkolnr.
Julkarfven.
som 1 irre 110s allu bokhnndlare.
fir iir 16-sid~g, k o n m r r a h c n ntt flnnas till ~ a l u h 15 Det torde van1 ofverflodi pbpe !ca, utt .Julkarfven ar synnerligen liimplig ntt utdela sfisom pren~ier \ i d juf %ster orh skolnfslutningar.
Fosterlands-Stiftelsens Farlags-Emedition, Stockholm, Rid lamnas i juridiska, ekonomiska och hygiena frigor.
.
, Upply sningar 18; mnas angieude lii~ * on~zstccl- ter och cwbetso~nrdden tillgangliga for kvinnor.
Anmalningar mottagas till intrilde i forbuudets sjzckka ma.
Afven personer, som icke aro medlemmar af forbundet; kunna blifva delegare i .. densamma, Bgrin mottager anmalningar af nyn w e d - le m n iw.
Bgrh mottager prenumeration B tidekvif ten Dagny.
, FrAn International Council och Kvinno- kongressen i London.
(Ports.)
Den 27 juni kl. 8 e. m. voro vi inbjudna till ett stort freds- mote i Queens Hall.
Till detta mote hade kallelse cj utgiitt friin International Council utan friin.
lady Aberdeen, som ensam stod s&amp;som anordnare af detsamma.
Den valdiga salen var ' fylld af en intresserad publik, uppgiiende till flere tusen personer.
Motet ' opp- nades med vacker korsiing af unga gossar.
Siisom ordforande qun- gerade lady Aberdeen och pii platformen mkktes bland andra her- tiginnan af Sutherland, lord Aberdeen, arkebiskop Ireland, sultan Nahomet Khan, iitskilliga kineser i sina hemlandsdrakter, Frau Se- lenka, som organiserat uppsattandet af de fredsadresser, hvilka den 16 maj i &amp; r ofverlamnades till fredskonferensen i Haag fr&amp;n kvinnor i ngstan alla civiliserade lgnder, och aktrisen m: me Sntoinette Ster- ling, som var med p i nastan alla moten af storre intresse under dessa dagar.
Lady Aberdeen yttrade bland annat i sitt halsningstal: I forna itagar hade kvinnans patriotism visat sig i det mod, hvarmed hon uppmuntrade sin man, sin ' bror, sin son att offra lifvet for fosterlandet; for att afvSinda krigets eltinde hade kvinnan intet annat kunnat gora iin vaka och bedja sanlt mojligen bringa hjalp At de sir-ade.
Nu voro forhiillandenit annorlunda.
En Ijnsare dag hade uppgiitt, ty nu kunde lcvinnan ' anviinda sitt inflytande for, fredens bevarande.
Forenade genom mitionella och internationella band hade kvinnorna Iiirt ett nytt slags patriotism, hvilket icke sknlle gifvl det forra efter i kraft.
HSilsningar framf ordes dkefter f r h f oreningar och enskilda personer., och det liig onekligen mycken stBmning ofver Bet hela vid upplas- ningen af dessa hiilsniugstal fr&amp;n, vidt skilda land.
Man hade hoppats att vid detta mote f~ se baronessan von.
Suttner, men hennes klena hiilsa hindrtide heme att niirvara, och den af henne framlagda re- solutionen att Int.
Council skulle i de olika landerna verka for freds- friigan lnlste uppliisas af annan person. '
'
Resolutionen, hvilken af motet antogs, h d e fijljnndc lydelse: ~ A t liternational t Counoil of Women med alla de nledel, som st&amp; i dess makt, i hvarje land vidtnger slldana mlritt och steg, som kunna befriimja och sprida rorelsen fbr internationella skiljedom- stolars uppriittandeu.
I samba.nd hiirmed bor niirnnas att denna.
resolution var fore- mAl for ofverlaggning inom International Conncil och att de delege- rade hade att afgifvs riister for eller elnot densamma.
Vi svenska delegerade ansigo att dB svenska kvinnornax ntltionalforbllnd inom sig raknslr s Avgl Sueriges kuinligcl fredsfiimniag som ock Kcinlto f 6r- e n i ~ ~ g e fd * n fosterlandets flrsvar, Nationalforhm~dets delegerade icke kunde gora nttalnnde fijr Sverige i denna friiga, hvarfor vi nedlade v t a roster.
Det talw goat fiir tilliimyningen nf Int.
Councils pincip: samarbete utan inblandning i de olilza stal.ernns handlingssiitt, att denna vBr &amp; tgard mottogs utan nQot slugs inrgndning.
Far att nu Btergi till redogorelsen fijr det stora fredsinijtet, r a r det sliada att man diirvid nlldeles iifverliistat programmet.
SB fiire- kom t. ex. ej blott den vtlckra liiirslngen vid miitetv bijrjan utau so1osHng flera ginger under aftoueus lopp, visserligen utmi-irkt.
sidm, men publikens iutresse knnde ej uppehtllas, dB tinme gick efter timrue utan att programmet p t liingt niir var geuomginget .. Foljdeu blef ock att &amp; hen niir sB kiinda personer soln Frau Selenka npptrcidde, hade allmiinheten ej tiilamod att lyssna, itall taladn~.~an lliiste afbrytu sitt foredrag.
Motets hogtidliga afslutaude skedde infiir et,t ffdtal personer.
Jag vill h3.r till fbrklaring niimna ntgot om den engelskn yn- blikeu, ty erkiinnas m&amp;ste.
ju att hnrtz internationell kongressen liu var till sin anorduing, sB var dock publiken iifverviigande engelsk, likasom den sgkerligen vid nBsta kongress i Berlin kommer att b1lf-c-a hufvudsakligen tysk.
Blott vid International Councils snmmantriiden, dar hvarje land oberoende af sin storlck hur sitt beatiimciu nntal delegerade, kan den internationella idkn f d l t genomfiiras.
Det iir stor skillnad mellan en svens1-i och engelsk publik.
Den svenska iir stillsam och hogtidlig, den gifver jiimfijrelsevis sillan tillkiinna gillande eller klander och den iir ofantligt t.Alig.
Den engelslca- diiremot iir liitk road, visar genom handlilyqming och stiitar med paraplyer eller med stamping ocll hvissling att.
den fijrstar hvaxje hatydniug och uppskattar hvarje kvickhet.
Att hos talarna hiirigenoln uppm~nt~raa en riss orana att ~ k n i p s applildar 8 kun risser- ligen vara sannt, men sH vinnes B andra sidan en lifaktighet och ett
sainbind mellan talare och Bhiirare, som vi h&amp;r siillan se maken till.
Blir den engelska publiken missnojd, och det blir den liitt, gifver den detta ganska mart tillkiinna och lustigt nog begagnas dgrvid ofta samma uttryclrssatt som for 1) ifal.l.
Det knnde darfor oclrsii hiinda att.
en talire, som ej hordes viil eller som pB annat satt misshagade Bhoraina; missforstod hand- lilappningen och helt uppmuntrad fortsatte, till dess han eller hon med nndran.
faun att handklappningen ofvergick till ett larm som dranlzte hvar: je ljud.
En vink h 8 n ordforanden miiste ibland gifva tillkhma att publilren ej var sinnad att hora mark. '
Det atora s.ostr2ittsnzotet var till sina dimensioner jamforligt med fredsm~tet.
h e r var Queens ' Hall fylld frBn golf till tak.
Anord-.
ningarna voro ei-nellertid clenna g&amp;ng battre pii s8 satt att musik ej upptagits p&amp; programmet, hvarfor hela intresset knncle samlas k r n g f6redra.ge.u.
Aven detta m6te stod ntanfiir konferensens pro- grapl, ty d&amp; International Council enligt sins .. stadgar icke fiir drifva propaganda itnsiigs att offentligt mote i ro~triittsfriiga~n och med nttn.landen endast for kvinmns rostratt icke kunde ordnas af Int.
Council.
Iabjudning till motet hide utsiindts af en engelsk rostr~ttsfore.uing.
Storstn intresset h&amp;r liksoin ofverallt d k hon visade sig till- ~ om den tid, d&amp; hon vann sig Miss Susan B. Anthony.
H O talade forst borjade arbeta for kvinnnns intressen, och huru, d8, hon forst,a gBngen begiirde ordet vic7 ett mote, foljclen blef en I&amp;ngvarig ofver- liiggning om hnruvida en kvinna kunde tillitas yttra sig.
Det var 50 Ar sedtul hon och Cady Stanton farst fra~nlade yrkandet om rostriitt fijr lrvinnan.
NU funnos vanner till denxla friiga ofver hela varlden.
Susan Bnthonys siitt att tala ar af fortriifflig verkan.
Hon l~imnal: meddelmden.
f r h sin erfarenhet un,cler dessa h s m&amp;nga och l b g a strider for rostr %ttsfr&amp;gan, bergttar en eller annan anek- dot och triiffffar med skarpa hugg sina motsthclares iniriindningar.
Hennes siitt att tala Sir s&amp; enlrelt, sB omedelbart och gor kanske just dkigenom djupaxe intryck an om det frarnfordes med den mest oratorislra talang; hon st&amp; helt still: &amp; och gor endast undantagsais en.
beteclinmde rorelse med handen, ' och dock vittnar hela hennes gestalt om lif, h a f t och den segaste energi.
Man kan godt forstii att sB som hon nu stod pB platformen, sB har hon verkat, talat och dislruterat dag for dag i Amerikas Forenta stater.
~ f v e r a l l t dar
rostrattsrorelsen vlickts eller diir den fordrat stijd och forsvar, diir har Susan, Anthony varit med.
Rostrattsfrlgan behandlades emellertid afven nuder ett sektions- mote o~dnadt af konferensen och med yttranden sii viil fiir som emot rostriittens ut.str8ckning till kvinnan.
Not.st8ndare hade siirskildt in- bjudits.
Var det en hadelse som s i g ut som en tanke att dessn s. k.
&gt;&gt;antis, voro frCb Amerika, att det land diir rostriittsfriigan vunnit sina storsta segrar &amp; fven frarnvisar dess mest bestiimda mot- sttindare?
Sakert ar att i intet annat land dessa samlat sig i s&amp; kraftiga organisationer som i Amerika.
De inviindninga.r %antis % framlade mot rostratten voro desamma som alltid och i alla land fra1nstiillts och hvilka nu meii h a f t och ofvertygelse gendrefvos af rost.rattsviinnerna.
Antiss m n n o fiiga gehor och hvisslingar ho~des under derns tal.))
Hvad jag hittills, ehurn alltfiir flyktigt, beriirt, har giillt ade stora frlgornaxr.
Men mhgf ' aldiga andrn a£ betydelse farekommo, soin det skulle vara frestande att behandla, om ej, efter hvad jag redan f r h borjan framhlllit, jag i detta refernt mist koncentrera mig till niCgra fa Bmnen.
I storsta korthet vill jag n ~ m n a ett par af dem, hvilka jag var i tillfalle att hora behandlas och som tycktes mig a£ sardeles intresse.
Dit hbrde diskussionen om ~,Jbul-nalis) m, rid hvilken hertiginnan af Sutherland fungernde som ordfiiraude.
Fiir- ntom en del foredrag nf mern refererande innehlll fiirekomlno hufvudsakligen uttalanden i tvenne riktningar.
De12 e m yrkade att dB kvinnan visat sig sB anvfindbar fiir tidningsmannaverk- samheten hennes afloningsfiirhAllanden matte fiirbiittras samt hen- nes tillfallen till utbildning for sitt kall, hennes riitt till fria resor o. s. v. 6kas.
Den an (lra framhlill, att db kvinnan nppenbarli- gen Qde fallenhet far journalistens grke, hon dock mltte arbeta pii sddant slitt, att icke den allmhna kultnrnivbn siinlites genom hennes verksamhet.
Man betonade med kraft- faran af att kvinnan iignaiie sin tid och sitt arbete till Dpapers of ladies, for ladies, about.
rnh- b i s h ~, och gisslade med skarpa ord alla dessa tidningar, som utan k h s l a af ansvar, blott for ekonomisk vinst, nnderhblla sina 15isare med snomos.
Att siCdana uttalandeu kuude behiifvas iifven i Englasd bevisas bland annat diiraf, att d l jag den 11 jnli, d. v. s. 15 d e a r efter konferensens borjan, lamnade London, hade h n u ingen af desstl
313,; kvinnotidningar haft nAgon verklig redogorelse for konferensen, d % diiremot de stora dagliga tidningarna haft ganska utforliga referat.
En eller annan episod f r h konferensen och siirskildt fr6.n festerna, hvilka g %fvo tillfiille till t~ppriiknande af de aristokratiska namnen, var hvad dessa tidningar ansAgo lampligt bjuda sin publik.
Ordforandens anmiislining att det vore biittre att skura golf tin att skrifva skrap, mottogs ock&amp; med stort bifall, ehuru det fornarns en och annan hviskning man och man emellan, huruvida det vore sanno- likt att hertiginnan, en nf Englands mest firade skonheter, visste hvad det ville siiga att sknra ett golf.
Ej alIa foredrag, det miiste erkti.mas, formiidde intressera i sarnka grad sorn de h8r namnda, ej heller erbjodo alla som f a d e klubban samma ogollfiignnd som hertiginnan af Sutherland.
Ibland, isynnerhet d&amp; talarna h6rdes mindre viil, fordes giirna ens uppmiirk- samhet frBn talarestolen till tihorareplatserna och man 1at blicken glida ilfver alla desra ansikten, sokande att af uttryck, uts6ende och hhllning sluta sig till hvars och ens lifsgarning.
Bland represen- tanterna frfin hnerilra, diir man kunde iakttaga st % m h g a originella tyger, farekorn en till det yttre tamligen oansenlig rnedel~lders kvinna bakom hvilkens kloka, viinliga drag man anade en af de tragna ar- beterskorna i miinsklighetens tjiinst.
Och diirp8 bedrog man sig ej, den ifriigavwande dainen vctr en rnrs Johnson, sedan flera kr anstiil1.d aom fiingelseinspektor i en af Amerikas storre sttider, en befattning hvari hon inlagt- de stijrsta fortjihster.
Mycket smiirtsamt berordes man daifor af underriittelsen, som en dag spred sig bland kongress- ledamoternn, att rnrs Johnson hastigt aflidit.
Rfrs J. bade under kongressen hAllit foredrag ang %ende kvinnors behandling inom fangelserna.
Arten a£ hennes verksamhet kan be- domas efter foljande anekdot, som beriittades efter hennes dod.
Mrs J. var sgoveruorn vid Massachusetts ' Reformatory Prison for Women.
En dag infordes en kvinlig f %nge af feu1 poliser, hvilkas ansikten och klader buro miirken efter haftig strid.
)) Vi behofde vara fyra for att siitta pfi handbojorna)), sade de nrsiiktande.
Mrs Johnson viinde sig mot den plats, diir f h g e n satt.
Denna s&amp;g ond men ocksH bedrofvad ut och golrte med de ftingslade hiinderna torka sina ogon.
%Stackare! % sade the gotrernor.
,) Ni m %ste vara mycket trott efter en resa med de d k p b, och viindande sig till en af poli- serna tillade hon: %Tag af handbojorna och for heme sedan in till mig, sB skall hon f B eig en kopp tds.
sHon kommer att giira er illa s&amp; mart hon blir f r i ~, forklarade polisen; ahon har g %tt p&amp; som en
tigerkatt hela tiden#.
~ L d det t bli som jag sagts, svarade the go- vernor vanligt., w i ska nog forstti oss p i att skijta hemen.
Ned dessa f l ord var den stnckars tigerkatten iifverrnnneu och sade iicl- .mjukt: %Jag iir sB tacksnm, att ni bellandlar mig som en kvinaa.
J a g d l gora allt jag kaa fijr att ni skall blifva niijd med m i p.
N %s~.Lz dag, en s6ndag, roro de triihundrafe~ntio fdngurna jAmte f5ingelset.s tjiinstemiin samlade i kapellet.
Hvar och en ttf ftugarna passerade mrs Johnson och skaliade hand nled heme.
~ V a r clet den hgr kvinnan ?~ fr8gade pr5istea.
&gt;Yes: &gt;, liid uraret,, it ' s the same woman plus the pom7er of lore and of n sound mind,.
r: - * Ett amne, som under mfinga former behandlades under kon- ferensen, var sliijden.
Bland bidragen i denna frtga.
vill jag n2imnu fru Retzius ' redogorelse for vRra arbetastngor, hvilken ~ a c k t e rn~ckctt intresse, samt friiken Hamiltons angKcnde Ixinlig skolaliijtl och ang4- ende kvinn,m.s henlsliijd i Sverige Soul lwkant int uger hemsliij (le11 .en betydligt kgre stdnrlpunl; t, i Englnntl iin i Sverigc, och det .rrar ocksl nied stolt.het ocli gliidje ~i knntlc f~-nml~Klln l~cmsliijdens he-.
tydelse for v8rt land.
Under diuknssionen 0111 sliijd gjortle sig en hiigst egendomlig As&amp;t giillande frlria Ainerilra, niimligen irtt under \ - isning i siiinnad ej skulle liimnas fiirr iin vicl 1-1: Brs M e r; iilnnct r o w liitt Iiirdt pii 6 halftimn~ar, och allt fijr mycken tic1 I) ortsliisatlcs genon~ att tiiiigt infora, handasliijd pb sliolschemat.
Jug Iyssnaclc till clet tu p: istiencie visserligen med undran Inen dock ined kAnslu af, ~ t ~niijligen t nGgon sanning kunile ligga diiri, till dcss dc ski1 ungifvos, hvilka skulle tala fiir den nya id6en.
Desscz voro, att flickan cj bol * de liira att sy ticligt, ty fijljden blefve, att hon toges i ansl~rdl; fiir att hjiilpa lnoilern i lummet, och hon Boin ~Alulncln att fil 111indl.e friliet fiir sin egen atveckling och blef frBu biirjan ofordelaktigare stiillcl iin gossen; dcssi~iorn vore Iruu~slcapen af ring&amp; betydelse, ty fiir fa1) riksflickan vore clct hilligare att] cop fardign kliider iin att sy dem sjiilf.
Iivarfiir iclie, tiinlrte jag, folja den ntveclsling, son1 giir sig giillancle i Svcrigt~, att I&amp;ta tihen gossen efter ' fiirmBga hjiilya till riled utfiiranrlet af hcmiuets sysslor, och hvarfiir fiirhise, att fliclran f r ~ m s t l~iir iltvt~cklas ntt skota plikterna som malca och mor.
Fal~riksflicknns lif Ar icke den vi onska v8r svenska lrvinlign uu~gdom.
fra~nt~id Att, shorn jag fiirut framhiillit, clet iir avirt att samla in- trycken frBn Bonferehsen %r naturligtvis i viss mAn beroende af
att sH mBnga, ja allt for mBnga iimnen upptagits till behandling sanlt dkaf, att foredragen sH ofta borjade med en ofversikt.
Man visste, att nmn talade infor ett internationellt auditorium, som sak- iiacle f orntls8ttlningar t ~ t t f orstH en frHgas nuvarande stindpunkt, om man ej berorde dess foregHende historia.
Visst iir emellertid att ofversilrter, hur talangfullt de iin nfgifvas, ej i allmiinhet lrunna till- vinna sig intresse pb samina siitt son1 redogorelser for nnvarande f aktiska f6rhHllanden.
Sfisom ett iinskein2id for ' en blifvande kon- ferens slrnlle jag d5irIor vilja framhBlln, att vid sektionsmoten ett f&amp;tal %innen tagas under behandling samt att foredrag och diskus- sioner frsmst afse att spridn knnslrap om och intresse for det arbete, som nu pfigk, och att de nya synpunlrter s$irskilt framh&amp;llas, hvilka inom de olika Ianden g.orn sig giillande.
Stora moten lrunna ju clessntoin ordnas, afsedda ntt lifva, viicka och viirina den stora all- iniinheten f8r en eller a8nnan frRgn af etisli eller social betydelse.
Att gore anm Si~: lni.i.n.gar ~ i r emelle~: ticl l#tt nog, det kan hvem som hiilst gora.
Betydligtl sv8rnre &amp; r sztt finna svar pB frfigan: hvad 1.ii.rde mtm.
nf clennn Ironferens, hvad tjsnade den till?
J a g tror, att vi d l a 110n: ferensdeltag~1: e, och vi voro omkring 2,500 personex, I. %~: cle oss att biittre Bn forr fijrst5 betydelsen af det inliigg hvianan gjort i k~ilt~~rarbetet under cle senaste 50 ken, och, vi lBde oss hagnkta en orgn11isation~f6rm&amp;gn, sonl ' istadkoinmit Sam- arbete mellxn lrvinnor af de mest olilra Bslrc ' ~dningssBtt, nlellan kato- lilzer och judar; eldsdyrlcare och mnhamadtiner, mellan representanter for ett lronservativt ~ ~ l i b &amp; l i n liksom ~ ~ ~ ~ oclr t t for det mest radikala.
Hvem skulle for 50 {ir sednn tilltrott kvinnan.
en.
s8dan organisations- och .administrationsfor111Hgi: ~, och forstLP1 vi v&amp;l iinnu sjdfvs r&amp;tt hvad hetydelee den kan hafva f 81: 1rult~11: atveclrlingen?
Vi 1itri; r.de vidare f6rstb det nn.svar hvws och .ens arbete drager med sig, eller l~etydelsen nf den varma lrvinnosaksviinnen Helen Blaclrburns orcl:)) Rorn ihHg ntt vi ftilja med intresse allt hvad som fbrsigghr i edert land.
Hvalje frdnlsteg ni vilina och hvarje ytt- ring af realrtion Hterverlcar i andre liindern.
Vi starlctes vidnre i vhrt 11p11sHt att verka for hoga oeh iidla mBl; man lrtinde sig odinjulc till sinnes, dH nzan.
kom i beroring med dessa kvinnor, hvilka offrat hela sitt lifs verksalnhet for en frHga, hvars betydelse man sjiilf Inlappast ihuu velat erkanna.
Det i&amp; sHdm 6clmjulrhet, sorn b6r k u n d facla dSdkraft och mod att mad nya tag solca k ~ m p for s hvad som &amp; r r&amp;tt, liksom den unge konstniiren s mot ansate mecl miistarens verk.
hiirntar lrraft i3; f att s t &amp; l l ~ i~nsilrte
Att man i England i viss man arhetar under betydligt for- mdnligare forhiillanden Sin hos oss fir sakert.
Intresset for alla sociala frlgor ar.
pA helt annat satt vaket an i - 8verige.
Ear hafva vi ofta svkt.
att intressera for en lone- eller riittsfriiga den klass fr4,ga.n n$irmast ror.
I England daremot foljes hvarje sadan frlga af bade m h och kvinnor a£ snart sagdt.
alla klasser; man hor uppfostrings- och lagfrlgor diskuteras grnndligt och med intresse lika val bland arbetarna i 3: dje-klass-kupkerna som bland medlem- marna i den hogsta societeten.
Af huru stor betydelse det %r, att dessa senare ej blott intressera sig for kvinnans ~ t r a f ~ a n d e n utan, ock sjiilfva delt,aga i.arbetet., vill jag siirskildt pdpeka.
I England st&amp; landets forniimsta och rikaste kvinnor i spetsen for nastan allt arbete, som ordnas af kvinnor, detta arbet-e m&amp; heta riistrattsrorelse eller filantropi.
Alltid st&amp; de fiirdiga ej blott.
at.t med sina medel understodja kvinnornas arbeten utan ock att sasom ordforande eller ledare taga sin del af bordan.
Och har i Sverige st.alla da.remot rdra i socialt afseende hiigst st&amp;ende kvinnor val ansprak i mdnga afseenden pB de foreningar eller enskilda personer, hvilka kunna nnses slsonl ledare i en frlga, men f4, af dem karma at.t.
de ock m b t e bara en del af ansraret, att de k o sky !diga att taga sin del af arbetet.
Ingen svensk kvinna kan saga sig vara fri frln ansvar for uppfostringsfrbgan, for sedlighetssporsmillen och for den sociala utvecklingen i rfirt land.
Hur valkommen en handriickning slrulle vara, den m % taga formen af erbjudande af hjalp i arhetet eller af ett pekuniiirt understod, det forst.&amp; endast den, som vet huru tnngt det kiins att endast mote kraf men a l l a n uppmuntran f r h dem, som hafva tid och medel till sin disposition.
J a g forbigdr alldeles cte vackra fester, som anordnats, och den storartade giistfrihet, som visades oss, dB tidningarna ganska utforligt redogjort for desamma, och vill sdsom slutord blotti niimna, att de inlagg i konferensen, hvilka gjordes nf svenska talare, ansiigos vara goda samt att vi srenskar med tacksamhet hade att e r k m a, att i vlrt land kvinnans stiillning ar hogre iin i niistan alla anclra lander.
G, A,
Drag ur Harriet Beecher Stowes lif.
I sitt enkla hem i en af Amerilzas smB nniversitetsstiider satt for nu snart 50 6.1 ' sedan en liten professoi: sfsu och skref en bok.
Betuugad af allehauda hushfdlsbestyr, nedtryckt af ekouomislrB belrym- mer, med en talrik barnskara ornkring sig, som dagligen och stundligen pikallade hennes omsorger, lsnder rntingfaldiga afbrott och otaliga yttre svArigheter, under timma.r stulna frin nattens s h i n och clagens hvila liter hon, drifven af en oemotstthdlig inspiration, pennan kpa.
Och resultatet blir en bolr, sorn ett par dagar sedan den utkominit sHlts i tusen.tals esemplar, inom 11Bgra rnPLnader i hundrstnseotals, soin g8r ut ofver alla land ined hastigheten af en stormvind och for den hittills sB godt som bkiinda fLrfattarinnans n,&amp;ni~ ' till den aflagsnaste vr % af den civilisersde viirlclen.
Det iir ocks&amp; en storm den bolcen viiclrer, l~vz~rs verlmingar stracka sig vida ondzriag och bars viil.ldsh~delser i sitt skote, verk- ningar, som aldrig f orr nilgot skonlitteriirt arbete framkallat ocli som st&amp; u t m motstycke i m8nskligh.etens historin.
Beliof~ler jag viil sBga att bokens nainn var Onkel Tom stuga och att den lilla professorsfmq 801n med sitt hjiirteblod slrrifvit ned den gripande beriittelsen, I d t o Vnrriet Beec7te~ Stoxe?
H.is torien om uppkomsten och clet f ijrstn framtriidandet a£ Onkel Toms stt~ga verlrar pB oss, ehuru gnnu ej h l l t ett h d f t eelre1 fijrflutit sedan dcss, soin en saga.
Men dot Br en saga, som tillh6r varldshistorien och dar det uuderbnra ligger i att den Lr sprnngen fram, icke ur myten och fantasieu, ntnn nr den lifslefvande verk- ligheten.
Bled glgdje hiilsar man clarfor hvarje nytt ljus som genoila litteraturen kastas pB denna sannsagns diktare, hvars lif icke blott f&amp;r sitt stora intresse genom sammmhanget med de historiska han- delser, son1 diktverket bidragit att frammana, utau Bfven genom den sktina och uppbyggliga bild clet erbjuder af en adel, varmhjiirtad kvinna.
Nyligen har lnrs Beecher Stowes lif och litteriira verksanihet blifvit frarnstiillda i ny belysning i ett nrbete af en hennes person- li.ga van, mrs Annie Fields, afsedt att fitfolja den nya upplaga~i a£ hennes samlade skrifter, hvilken ~~tgifvits forlidet B r, tre Br efter fijr- fattarinnans dod.
Bokens engelska titel ar: L i f e and letters o f Hnr- ~ i e t BeecBer Sfowe och innehalet t stodt, dels gH de lifliga skild- ' ringer som mrs Stowe sjiiif efterliimnat om sin barndom, ungdom och lifsverksamhet, dels pH den lefnadsbeskrifning, som redan fore for- fattarinnans dod teckllats af hennes son, fiirutom p i det material,
som en vidlyftig brefsamling liinmar.
D % Onkel Toms stuga iir val kiind och alskad afven hos oss, bor det vara a£ intresse att titer upplifva minnet a£ denna gamla, evigt unga bok och dess forfattarinna, hvars sympatiskn bild genom ofvanstBende arbete kom- pletteras med mlnget nytt, karakteristiskt drag.
Det iir i den tanken jag gtir att lamna en flyktig konturteckning af denna lifsbilcl, formad efter den naturligtvis ltringt helgjutnare gestalt, gom fram- trader i det engelska orjginalet.
Harriet Reecher Stowe hade redan hunnit till sitt lifs middags- hojd, d % hon skref Onkel Toms stuga.
Darmed hade lion niitt kid- men af sitt forfattarskap, och allt hvad hon producerat fore, allt hvad hon kom ntt producera efterit kan icke jamstallas med detta epokgorande arbete.
Men om nagonsin ett litterart verk for att ratt forstBs bor skildas mot bakgrunden af forfattarens eget lif, ar det fallet har.
Hela henues tidigare lefnad, hennes familje- forh2iIlanden och karaktersutveckling, allt kan betsaktas som en fos- skola till den mission som sk.ulle blifva hennes, den att med sitt ord bringa trost och befrielse At tusende betangade, frihetstijrfitande sjalar- Harriet Beecher hade bakom sig familjeanor, som Ilvarje fri amerikanare med stolthet rgknar som sitt republikanska adelsknp.
Farfadern, John Beecher, horde till en af dessa sm5 skaror af hand- lingskraftiga, karaktersstarka engelska miin och kvinnor, som, foljande tatt i spAren efter det viirldsberomda fartyget:,) The Nayflower z, pA Amerikas fria jord broto ny bygd och skapade sig ett nytt ffdernesland.
Det torde vara siillsynt att finna en slSilzt med sb utpriiglade familjedrag som den Beechersks.
F r t n far till son och barnbarn &amp; terfinnas samma egendolnligheter i vanor, lynne, begifning, utseende och sirtt, och dessa drag s p a s varit lika skaipt framtriidande hos de kvinliga som de manliga familjemedlemmarna.
Doktor Deecher, Harriets far, brukade Leratta att han var sd lik sin far, att systern, sedan hon vuxit upp, ofta a£ misstag kallade honom &gt;far: &gt; i stiillet for D bror D.
Nedan fadern var prast i Litchfield, Connecticut, foddes Har- riet den 14 juli 1811.
Litchfield var den tiden en liten ort lika mycket .utrn&amp;rkt for sin skona natur som for sitt vakna andliga lif, hvilket forklaras af de mAnga utmarkta skolor, som dar vor ' forlagda.
Redan lingt innan barnet Harriet agde ord for att ut- trycka och ' analysera sina k h s l o r, gjorde barndomshernmets harliga
' h g e med sin af gronskande, ieende kullar inramade horisont ett lifligt intryck pB hennes sinne.
Hon har beskrifvit hur hon sittande p i stentrappan utanfor husets dorr brukade med ijgonen folja kon- ti~rerna a£ dessa mjuka skogiga kullar, soin fortonade i fjarran och son1 voro foremB1 for en oandlig Iiingtan och drornmar om de omiitliga slmtter nf biir och blommor, som barnen visste lBgo for- dolda i slrogarnas ontgrundliga djnp.
~ n m i e t var endast fyra ' i r, dli modern dog, liimnande efter.
sig Ktta sin&amp; barn.
Af dessa Bgde tvB livad viirlden lrallar snille: de bddn yugsta, Harriet och den ett Br yngre Henry Ward, den be- ryktade nncllige talaren och.
skriftstiillaren.
Men alla h r o de fram- stgende.
Den iildstn, Catherine, var en hogst ovanlig personlighet, med stort anseende i synnerhet inom den pedagogiska viirlden.
De fem sonerna iiignade sig alla Bt det prasterliga kallet, inom hvilket de livar p i sitt hB11 forviirfvade si.g, ett aktadt namn.
De ljufvaste ~ninnen voro forenade nled bilden af denna s t tidigt bortgingna model:.
Ehuru borta for nlltid utofvade hennes personlighet, sHdan den stocl inpriiglad i barnens minne, ett inflytande, miikt.igare och varaktigare &amp; n ~ndngen lefvande modem.
Alla sonerna intyga ocks&amp; att det var moderns bild, som stod emellan den] och ungdomens frestelser lik en varnande slrold.
Dr Beecher gifte sig annn tvenne g b g e r under sin 1Bngn lefnad, nlen Roxane Poote, hans forsta hustru, var hans ungdoms iilskade och h a m tankars stiindiga ledsagarinna.
Af mrs Stowes beskrifning pB sin far sival som af hans soners och salntidczs vittnesbord framgk, att han var en i hogsta grad originell porsklighet, en glodande entusiast, som gick framBt mmed full maskin, drifven siviil af sitt eget temperament som af om- standigheternas nmkt till .en verksamhet af en s&amp; feberaktig inten- sitet, att det forr eller senare m %ste sluta med detta obevekliga, h&amp;r intill och icke vidare)), utofver hvillcets griins en manniskas andliga och fgsiska fornlaga icke gAr.
Han Bgde iifven i hog grad egenskapen att nBr s&amp; ptforclrades stimulera andras energi till en verlr#amhets- lust, son1 nledan den varade liksom fyrdubblade allas Icrafter.
Harriet viixte upp som en af de gladaste i den glada barnskaran, soln fyllde detta hem, priigladl; af fnderns genialiska och originella perso&amp;ghet.
SB mart hon inhiimtat kunskapen att lasa, vacktes hos henno den litterara torst, som foljde heme genoin lifvet, saint den 1; idigt utvecklade langtsn att knnna ge ett uttryck Bt sina kanslor, Sifven det ett arf efter fadern.
Vid denna tid fanns det fii bocker for barn.
Drifven af sin lashunger brukade lilla Harriet, i hopp '
.
om att finna n8.got)) trefligt att liisa)), griifva igenorn en massa gamla fjiirdingar med predikningar, skrifter och traktater, som staplats upp i en vrg pfi vinden.
Da.r fanns nog tryckta papper i oandlig- het, men ack!
det ena omojligare iin det andra.
Andtligen, efter l %ngt sokande, belijnades hennes moda, $ pfi botten af en Fjiirding, under en massa gamla mijgliga predikningar npptackte hon ett exemplar af ~ T u s e n och en nntt 3.
K11 r a r hennes lycka gjord, med denna skatt hade det lifliga bnrnet funnit en gliidjekalla, soin aldrig utsinade.
Nar saker gingo henne emot; nar broderna beglfro sig ut pS n5gon a£ sina exkursioner och .hen icke fick folja med, vid andra barnsliga profningar och matglngar behofde hou bara krypa in i nAgon nndaugomd vrii mcd sin akatt, och med dess hjiilp seg- lade hon in i ett fortrolladt land, diir hon glomde alla sina sorger.
Redan son1 helt uug utrniirkte sig Harriet i skolan fiir sina uppsatser och bland sina roligaste stunder nnder skoltidm riiknar hon dem, d5 hon fick skrifva ofver nbgot uppgifvet Simne.
Hon var endast 12 i r, dB vid en skoloppvianing hennes uppsats uppliistes bland de tre biista, som ansetts f6rtjana denna beder.
Xiir hennes tur kom, ma&amp;te hon att fadern, som Lade sin plats bland stadens honoratiores, klarnade upp och sfig intresserad u t; d t man slutat, fragade han rektorn hvem som skrifvit den uppsatsen.
BEr dotter, sir,, blef svaret.
~ D e t var det stoltaste ogonblicket i mitt lifw, tilliigger mrs Stome, d&amp; hon beriittar denna episod.
Nar Harriet var omkring 13 br gammal, sattes hon under den aldre systerns, Catherine, ledning i en af denna upprattad skola i Hartford, Connecticut.
Frdn en ringa borjan vaxte denna skola i anseende och blef den rnest eftereolita i landet.
Hiir tillbrakte Harriet sina tidignste ungdomsir, samtidigt mottagande och med- delande undervis&amp;ng, ty hon sattes nastan frbn bojan att laso med en klass smbflickor, icke rnycket yngre an hon sjdf.
Fiirfuttandet af uppsatser var har lilisorn i Litchfield hennes kiiraste sysselsiitt- ning, &amp; t cstudiet af k-lussiska sprHk iignade hon sig ocksli med ifrer och gjorde s o u 14-&amp;ring en iifversattning frdn Ovidius, som upp- liistes pH skolafslutningen och viickte mycken uppmiu.ksamhet.
Afven forfattade hon vid denna tid ett drama pb " vers, med iimne frln den grekiska fornviirlden.
SB ser man hur vid en tidy dii barnct annn brukar vara syssel- fiatt med lekar och glada upptbg, den lilla Harriets syiida axlar fingo sig ptllagda plikter och arbetsbordor, som bruka tillhijra en lfingt framskridnare ader.
Hennes sials- och forsthdsegenskaper ' '
ijii b - vnnno genom denna strariga andliga disciplin redan tidigt en nt- veckling, som &amp; r frin &amp; r framstod i allt, rilcare blomstring, men p t kroppens bekostnad.
Den tiden anstgs rorelse i fria luften for ungdomen och iakttagande af hygienens fordringar i allmanhet, allra helst dA det giillde flickor, for ntgonting alldeies onodigt.
Det foll aldrig dr Beecher in, ehuru hnn sjalf var en passionerad frilufts- miinniskn, att dottrama lika v&amp;l som sonerns i huset behofde stiirlra sina mnskler och sin fysilr genoin rorelser i fria luften.
Hnshfills- sysslornas dngliga slap son1 omviixling frBn slrolarbetets enformiga tvAng, var den motion, son1 nnsigs tillfyllest.
~ f v e n sknlle Harriet i hela sitt lif f t erfara verlrniugar af angdomens forsnmnlade fysi- aka utveckling.
Den beskrifning man f t r af det lif son1 iordes i hemmet, sedan detta flyttats till Cincinnati, d&amp;r fadern mottagit kallelse till rektor i en nybildad teologisk hogskola., det s. k. Lane-Seminary, ger en god forestiillning om den intonsitet, hvarmed alla i fan~iljen, gamla som unga, fattade sinn plikter, bade hemmets och det dlmSinnas.
Samtidigt med den ofriga familjen hade den sldstn dottern Cathe- rine flyttat sin skola till cincinnati, diir hon, rned den 20-kiga Harriet som fbrsta liirarinna, hade for afsilrt att bilda ett hogre k r o -.
verk for flickor, med tillampning af vissa nga uppfostringsprinciper, hvilka, i synnerhet i frtga om samundervisningen, visa i hvillren grad miss Beecher var framom sin tid.
Det Beecherska hemlnet i Cincinnati, Walnut-Hills, som det kallades, 1Bg n&amp;got utanfor sjalfva staden.
Det var en tamligen stor tv0vHnings tegelbyggnad rned en stor veranda, lopande utmed husets lhgsida, hvilken vette nt8t en skog, Imws urgamla trad trangde in p&amp; sjalfva gkrden, dar de sommartid &amp; stadkomino en nastan ogenomtranglig skugga.
N&amp;gra stora bjorkar och almar, som for sin skijnhets skull rgddats undan yxan, stodo t. o. m. st % nara, att de i fijljd af sin oerhorda hbjd voro en standig fara f6.r huset.
Genom denna skog passerade dr Beecher med ett par af aina soner dagligen under n&amp;gm Brs tid p i viig till och ifrlrln semi-.
nariet.
Familjen var mycket talrik, med barn och tjiinare, omfattade den 13 personer, utom tillfalliga giister.
I hemmet radde stiindigt lif och rorelse.
Skramlet af.
den aamla omnibusenj som nppeholl forbindelsen mellan gBrden och staden,.
genljod oupphorligt p l gtlrdsplanens sand.
Det var ett oaf-, brutet kommande och gHende.
iAldrig *, sager dr Beecher om s$ s j d f pa tal om denna tid, ~ h a r jag nlanovrerat p&amp; en gang sH m %nga
tungt lastade skottkarror,.
Det var en standig hvirhel nf arbete och goromU, seminariets affarer och skbtsel, clet priisterliga kallets mBnga kraf och Uigganden, teologiska sporsmrril och forsamlings- strider, som skulle bilaggas, utom alla de tusen bestyr och plikter sorn underhdllet af ett stort hushBIl och en talrik familj medfiir.
Men det r a r ett utomordentligt rikt lif medan det varade.
Atmosfiiren i dr Beechers hem var liksom mattad med intel- lektuell elektricitet och alla dess medlemmar fornummo dess inspi- rerande, lifgifvande inflytande.
Och Harriet var ej den son1 var minst indragen i hvirfveln af detta mdliga hogtryckslif.
Vid denna tid var hon dock mest upptsgen af planen for den nya skolan och de undervisningsreformer, sorn hon och systern utarbetat, och intresset for slafvarnas sak hade annu ej vaknat hos henne, ehuru man redan dH farnam det forsta mullrandet a£ det oviider, sorn nHgra gr efteriit skulle bryta 16s.
Hennes forste forsok p&amp; den litteriira banan for- skrifvcc sig emellertid frHn denna period.
Ett pris pi, 50 dollars for en berattelse, som utsatts af redaktoren for wThe Western Ma- gazine~, erofrade hon rued liitthet, och sorn medlem i en litterar klubb, sorn raknade sina medlemmar bland Cincinnatis mest fram- stdende man och kvinnor, forfattade hon ofta artiklar, som foredrogos pi % sammankomsterna.
Det var i Cincinnati Harriet gjorde bekantskap med sin man, mr Stowe.
Uenne var professor vid faderns seminarium, en lilrd och klassiskt bildad man, med intressen och Asikter, som fullt har- monierade med hans beromda makas.
Af allt att doma tyckes deras ~ktenskap varit lyckligt, dkom vittna bland annat de ord, sorn mrs Stowe flere Br efterAt skref till sin man, Datt vore du inte min egen alskade make, skulle jag bestarndt bli kiir i digs.
Dr Stomes forsta hustru hade varit Harriets intima vaninna och vid dennas dod hade hon tagit pB sig uppgiften att triista den forkrossade maken, hvilket sorn sb ofta 11lnder slntade mcd att den trostande och trostbehBfvande blefvo oumbiirliga fiir Lnrandra.
En kort stund innan Harriet sknlle utbyta sitt gamla flicknamn mot det som- i forening med detta skulle fora hennes namn till cfter- viirlden, skrifver hon till en fortrigen viininna: D E halftimme ~ till och din gamla van, leksyster och skolkamrat skall upphora att vara Harriet Beecher och forvandlas till -- ingen vet hvem.
Iln ar sjdf forlofvad och skall forr eller senare befinna dig i samma predikament.
Vill du veta hur man kanner sig?
Jo, min ran, jag har grufvat mig f6r denna stund, jag har iingslats i tanken darpg
och legat vaken om natterna och undrat hur jag skulle kunna ofverlefva.
dennc~ ofvervaldigande foriindring.
Och se!
den har kom- mit och jag kanner ingenting a h!
, De forsta h e n af Harriets iiktenskapliga lif tillbraktes i Cin- cinnati, i de ga.mla kanda ' omgifningarna och, man bor tillagga, under samma energiska forsok att f % de dagliga hemsysslorna att stamma med de intellektuella krafven.
I borjan tyckas de forra helt och hSllet f5tt ofvertaget.
~ a r n i l j e ~ ' 8 k a d e snabbt s utan att inkomsterna okades i forhlillande.
Dr Stowes liim vid det tynande seminariet utfoll myclzet oregelbundet, och afven om detta icke varit fallet skulle densamma varit foga tillracklig for en familj p l sju barn och en sjuklig fsmiljemoder.
N %gon egentlig brist I-ar det v#l ej tal om, barnen be ' hofde aldrig forsaka nagon- ting, mrs Stowe hade till sin hjiilp en tjanarinna, lika mycket en van som en tjanare, hvilken i mlnga ii; r troget stod vid hennes sida .och med det mest sjalfnppoffrande nit med henne, delade vdrden om bnrnen och om hus och hem; dessutom hade hon en svart kvinna i koket for de grofre goroinllen.
Men icke deslto mindre fall det ' p % matmoderns lott en massa hush8llsgorom %l och plikber, och trogen sin vana var alltid Harriet den, som tog den tyngsta bordan 13 % sina egna axlar.
Hennes man tyckes ej haft mycket sinne eller h %g ftir den prsktiska sidnn af lifvet och ingendera i f makama visste under nagra omstandigheter att tccga vara p&amp; den egna fordelen.
E n viss ekonomisk otrygghet synes ocksh ha vid- lBdit familjen, Atminstone under en mycket I %ng tid, anda till dess barnen voro nppvi,xta och familjemodern blifvit en litterar celebritet.
, FB kvinnor, sager hennes biograf, ha.
varit tycgre belastade med detta lefvernets omsorger iin Harriet Beecher Stowe, och det var val ocksti darfor hon FJB va1 forstBtt dern som voro under oket.
Det blef henne Sifven emellan&amp; nodviindigt for att ej alldeles duka under, att soka hvila under langre eller kortare tid, an hos vanner, an p % badorter.
I allmanhet ser ' man henne dock bibehBlla sitt friska mod, och det for l i f ~ e t s bumoristiska sidor vakna sinnet, det Beecherska dalctdraget, bryter ofta som ett solsken igenom den mulnaste familjehirnmel.
Foljande bref, skrifvet under forsta Bren af hennes alrtenskap till den ofvan omtalade goda vannen, skanker en god inblick i hennes hueliga lif.
--- - - oSkall jag bergtta fijr dig hvad jag t. ex. haft for mig i dag frBn arla morgonstund till sena aftontimmen?
Forst och framst vaknade jag kl. 1 / 2 5: ' Bevare mig viil, .sB ljust det ar, '
jag indste upp f6r att bulta lif i Nina, ty frukosten skall vara fardig M.
G i dag '.
Ur sangen och med eldtlngen duns!
duns!
ofver den stackars Ninas somniga hufvud.
Nu vaknar baby: buuh!
buuh!
R a n f t r sin frukost, hvarefter jag slururar och funderar omsevis.
' Jag f l r inte glomma att pilminna mr Stowe om starkelsen och de torra applena ' - (slummer) ' Dn min store, hvarfiir giir inte Hina.
gpp? '
- (slummer) ' Jag undrar om A h a har tillriiclrligt med stpa.
.
Det borde vara tvii kaggar kvar sedan i lordags ' - (slurnmer) - Nu vaknar jag riktigt.
Det a r full dager, jag mdste upp for a.tt se efter om Mina kommit p&amp; benen och satt p % frukosten.
Jag hoppar ur sangen, baby vaknar, skriker och sparkar, jag till att surra halfkliidd och barfotad kring rummet for att fb tag i kuddar och filtar, som jag baddar om honom med s&amp; tttt ban kommer i sittande stallning och tiger.
~ n d t l i g e n har jag d i fHtt p&amp; mig min kkdning, kommer ner i kolset och ofvertygar mig rned egna ogon om a.tt frukosten varkligen a r plsatt.
Upp i barnlzammaren jgen, dar jag piiminner mig att det iir tviittdng i dag och sdledes en he1 ~nangd sgselor att utratta: sopa, stida, darnma, d l t hiigst nochiin- digt, nar man har tre smd odygdspiisar, alltid fiirdiga att rifva ned hvad man byggt upp ...
NAval, min viin, aktenskapet ar -- - ja, jag skall tala v5il om det, I.&amp; allt kommer omkring, t y niir jag f i r sH pass myckon ro att jag kan s l t ruig ned och skilja fiitterna frHn hufruc ' iet, rnlste jag ju intyga att jag Br en lyckljgt lottad kvinna, blde som hustru och mor.
Barnen vill jag nu inte byta bort mot allt det Ingn och de nojen och den trefnad jag kunde ha dem f o r u t a n.
~ Hushlllsbestyren lato h e m e dock ej liimna fiirfattarvkapet helt och hilllet hido, och den tillokning i husets kasss, som hennes litterara verlcsarnhet Astadkom, torde ha varit ganske viilbrhoflig, ehuru mhnga a£ de smb beratkelser, som sB begiirligt mottogos af tidskrifts- och tiduingsredaktorerna, bokstafligen tillkornmit vid skenet £An lc8ksspisen.
S&amp; smiiningom tyckas dock btide hon sjalf ocli hennes man vaknat till insikt af aft skriftstdlarinnans I-ar hennes egentliga kallelse.
Dr Stome skrifver till sin hustru: 2Uin viin, dn mlste bli fiirfattarinna, det s t l r skrifret i odets bok.
Riiita nlla dina planer och berakniagsr darefter.
Skaffa dig ett godt forrild af hlilsa och lefnadsmod.
Skrif dig nu helt ut och oforbe- hkllsamt ' Harriet Beecher Stowe ', det iir ett viilljudande namn, latt flytande och fullt af betydelse.
GB framdt, som du borjat, och du her mitt ord p$ att din Inan sknll lyfta upp sitt hufvud i p o r t m a '
.
och dine born skoh .kdh dig viilsignada.
I hvilken grad dessa ord voro profetiska torde dock ingen den tiden anat;.
.
Efter nHgra Brs strafsamt lif i Cincinnati mottog mr Stowe kallelse till professor wid Bowdoin College i Brunswick, en kallelse som han horsammade med s&amp; myoket storre glldje som den Hterfbrde honom till de ostra staterna, .d8r han var fodd och tillbringat sin ungdom.
Han m&amp;ste dock stanna kvar 5nnu nggon tid pH sin gamla plats, under det att mrs Stowe ensam foretog deu l %nga.flyttningen ofver halfva Irontinenten, med hela barnskaran, bagaget och ' allt som tillhor rvbbningeq af ett stort hush$ll, hvarforutom allt bekym- mer och besvar foll vid framkomsten p i hennes lott, att hyra och moblera ett nytt has, diir det fattades allt frAn stolar - att sitta-pb till spikar i vaggen.
Under denna sjals- och kroppsanstriingande tid och under intryck af de besviirligheter hon diirnnder, haft att utstH forfittade hon den lilla skriften; sJordiska omsorger en him- melsk skolaw, hvilken, sager hennes biograf, sedan blifvit st % kar fbr mHnga kristna hjiirtan.
Det torde afven varit en efterklang af dep djupa sorg hon erfarit, db ett af hennes barn rycktes bort ifrbn henne i koleran, som bterljuder i den lilla bokens ord.
Nar hon drog ifrbn Cincinnati, lamnade hon en liten .graf efter sig, den diir hennes lilla Charley hvilade, vid hvars .dodsbadd hon mbnga Br se- nare sade sig ha lBrt hvad en stackars slafmoder rnBsfe kanna, dB hennes barn ryckes ifrBn henne.
Det var .i hemmet i Brunsvick, Onkel Toms stugaa kom till.
(Forts.) - - 2: - Cc ---- L.
D n.
.
Ny dansk lag om akta makars egendomsforhiillanden.
Allt sedan medlet af detta %rhundrade, dB den ogifta kvinnan erholl rattighet att liksom mannen blifva myndig, ha i de tre skan- dinavislra landerna roster hojt sig for den gifta kvinnans myndighet och hennes befriande f r h mannens mBlsmanskap.
Lagf iirslag hafva upprepade ginger framlagts sHval infor Sveriges som Danmarks och Norges respektive riksdagar for att f A de gamla lagarna rorande iikta maksrs egendomsforhlllanden andrade i en riktning, som mer motsvarade den nya tidens uppfattning af hustruns stallning inom fsmiljen och samhiillet.
I Sverige giiller, som bekant, 1734 Hrs '
lag och i an mark och Norge ha Iiristian f: s lagar af 1083 och 1687 varit gallande.
Reformarbetet har dock giitt ganslza liingsamt framidt.
I Sverige hafva visserligen pB de senaste 30 h e n flero lagiindringar gjorts, hvarigenom den gifta kvinnans riitt att aga och forvalta enskild egendoin erkiints och utstriickts, men lagstiftarna hafva ej kunnat besluta siq flir att taga steget fullt ut och med upphafvande af mannens miilsmslnskap ijfver hustrulz f l till stind en ny lag, som p&amp; denna grund ordnade egendoms- forhiillandena mellan iikta mnkar.
I stiillet har man gAng pH gdng satt nya klutar pi % den gamla kladnaden, 1734 &amp; rs CTiftermUsbalk.
Detta gor, att den svenska lagen om den gifta kvinnans agande- riitt f. n. i mdnga punkter iir ofullstandig, dunkel och inkonsekveut.
I v&amp;ra bagge grannland har man gbtt mera radikalt till vaga.
I Norge galler nnmera lagen af den 29 juni 1888 01.11 2Formues- forholdet mellen B g t e f ~ l l e r s, livari stadgas, att gift kvinna har samma myndighet sorn den ogifta~.
Xu har afven i Dmzmarlc i Ar antagits en dylik lag.
Denna blef gallaude den 1 sistl. aug.
och innehdller sex kapitel med Sam- manlagdt 33 paragrafer; den foreter stora likheter med den norska lagen, pb grund af hvilken den tifven iir utarbetad.
Liksom denna har den nya danska lagen frin den gamla ntellnn nznlra~aa sfisom dlrniin lagen bibehillit egendo~nsge) ~ze,nenslcope,l regel.
Detta motsvarar ju ocksB bast aktenskq~ets id&amp;, att man och hustru skoln vara ett, dB ju afven deras egendom bijr vara gemensam.
For hnstrun, som i foljd af det arbete hemmet krafver af heme endast lner undantagsvis hsr nlgra inkomster, jiimflirliga med mannens, torde Zifven detta i de flesta fall vsra det fijrdelaktigaste.
Ehuru saedes egendomsgemenskapen ar den sllmh~na regeln, har dock den nya lagen sokt aft gora tillglngen till)) Swreje; s s&amp; latt som mojligt, och detta genom iiktenskapsforord, hvarigenom egande- och forvaltningsratten kan ordnas efter parternas egna onskningar.
Forma1itet; erna och kostnaderna vid iiktenskapsf6rordens uppgorande k o genom den nga lagen betydligt underlattade.
Dess- utom kunna aktenskapsforord afren uppgoras efter aktenskapets ingHende.
Forord, inginget fore aktenskapet, behofver ej som forr kunglig konfirmation, endast tinglgsas.
Dec viktigaste .punkten i hela lagen ar dock att ~hz~str ' um myndighet tir densamnm som ogift kvinnuss.
I Dmmark a r kvinnans myndighetsiilder 25 Br.
Har hustrun annu icke uppniitt denna Alder, kan manhen forordnas till hennes formyndare, men hon kan.
iikavai haivn en ltnnan f6rrnyndare, och %$r ' mannen sjalf intresse- rad af den, rattshandel, som skall afslutns)), mHste for det tillfiillet utses en annan formyliclare.
Bestammelsen om linstruns myudighet, som.
forelrominer i 5 10, undergk dock en ganska betydlig inskriinlming genom nast- foljande paragraf, lzvari stadgas, att fiil^valhziqe,z c$ (let gemelzsamzn b o e t tillkommer mnnnej~.
.
.
~r d&amp; hustrans rnyndigl~et blott ett tomi ord, eller har den n&amp;gon betydelse i det praktiska hfvet och hvilken?
Jo, hnstmn r8der ofver.
.
1) sin lott i det gemensamma boet, dB dettei skiftats; 2) den egendom, sol11 genoin iiktenskap~forord fijrklarats vnra.
- hennes ouslrilda; 3) sin arbetsfortji-inst ocll hvad some bevisljgen Gr forviirfvadt genom denna fortjiinst.
SBdan egendom kan icke tagas till betal- ning af skuld, som mannen Bdrngit sig utan att hustrun gifvit sitt samtycke till sknldens ingaende; 4) inkoinsten af vissa personljga ~attigheter, sdsom fdrfattar- inne- och konutnitrinnerattigheter, pensioner, lifrantor, fideilromiss rn.
fl.
rattigheter; 5) arf eller gkfva, som p i grund nf testators eller gifvares bestammelse slrall tillhora 11nstrun enskildt.
Ma nneng f oividtningsriitt inskrilnhes ilf ven genoin stadgahdet, att han ej iiger riitt ntt utan hlnstruns samtycke siilja, pantsatta eller pb ovanliga villkor eller pB ovanligt l&amp;ng tid utitrrendera deu fasts egendom, som hustrun inffirt i boet; ej heller liar han riitt att af- hiinda sig, pantsiitta eller lrvittera reverser, &amp; tier, sparbmksbocker, som aro inforda i det gemensamma boet lydande 136 hustruns namn.
Mannen knn heller icke under niigot &amp; r utan hustruns samtycke af det gemensemma boet bortgifva mer iin 5 procent af hvad detsammas nettoformogenhet utgjorde vid utgiingen sf narmast f6regBende 3.
Soin en af lagens vilztigaste hestiimmelser anses den om boa skillpzad.
Niir mannen i viisentlig miin forminskat det gemeusarnma boet, ntan att tillracklig ursiikt darfor finnes i omstiindigheterna, eller Iian gifvit vdgrnndad anleduing till fruktan for att han miss- brukar sin forvaltningsr0ttY kan hustrun begiira boskillnaX SBsom redan namnts, har lion sedan full radighet ofver sin put ' af boet.
T7iclare kan hustrun begara boskillnad, dii mannen olagligt, upphiifver samiifvet, sBva1 sorn dB det gemensamma boet kommit under konkurs.
.
.
. '
Bland de fordelar, som den nya lagen tillfiirsiikmr hustrun, viljil vi ytterligare niimna: I fall mannen blihit forklarad omyndig, f i r hustrun forvalta den gemensamma egendomen tillsammans med en for mannens r8k- ning utsedd god man.
Vidslre Br hustruns ratt att gora testamente densamma som mannens.
SBsom afulntning till denna kortfuttade redogorelse for den nya danska lagen torde en jiimforelse med motsvarande bestain- melser i den svenslra Gifternltilsbtllken icko sakna intresse.
hen i Sverige ar egendomsgelnenskay mellan mmnkarna d l - m h n a regeln och iifven h8r har mannen forvaltningsratt ofver det gemensamma boet.
Likaledes lrunna egendomsforh~llandea ordnas genorn iilztenskapsfiii.ord (hvilka dock i Sverige endast fti uppgijras fore alrtenskapets afslutande).
Genom iiktenskagsforord kan i Sve- rige hustrun iifven fB ratt ntt forvalta hela eller en del af sin i boet inbragta formogenhet.
Samma ratt har hon ofver hvad hon erhillit sBsom arf eller gifva, dH testator eller gifvnre darom be- stamt, att det skall vara hennes enskilda egendom och s t t under hennes forvaltning.
Vidare iiger hustiun ratt att rAda ofver sin arbetsfortjanst.
Daremot ar det ovisst, om hon har samma riitt ijfver det, som forvlrfvats medelst arbetsfortjiinsten.
Den fasts egendom hustrun infor i boet fijrblifver hennes en- slrilda egendom, och mannen har icke r l t t att utan l~ustruns skrift- liga samtycke afyttra eller inteckna denna hennes egendom.
Ratten for hustru stt vinna boskillnad ar i Sverige betydligt underkittad genom en lag af 1898, hvari forekommer ungefiir samma best.8mmelser som i den nya danska lagen.
Den danska lagens stora foretrade framfor den svenska ar, siisom redan antydts, a t t den tagit steget fullt ut och uttryckligen fijrklarar den gift21 kvinnan ffii myndig, hvaremot den svenska lagen bibehgler 9 kap. 1 $j a € 1734 firs GifermHlsbalk: # Sedan man och kvinna sammanvigda iiro, dii a r han hennes riitte milsman och egor soka och svara for hennes, oaktadt detta mdlsmanskap gdng pB gBng genom partiella lagandringnr kringskurits.
Vi hoppas att ickc alltfor mdnga &amp; r nf det 20: de Brhuniiradet skola forflytn, innan den svenska.
gifta kvinnan erhgller samma stall- ning sdsom fullmyndig och sjiilfansvarig personlighet infor lagen som hennes systrar i Norge och Danlnarlr redan erhillit under (let 19: de Arhundradets sista decennier.
x. '
Det femte nordiska studentmotet med kristligt program 12-20 aug.
1899.
0 Arglngen 1897., haft.
S af denna tidslcrift inuehlller en skil- dring af det fjarcle kristliga studentmotet i Skandidavien, Herlufs- holmsmotet.
p a r redogijres iifven for den hristna studentrorelsen och de skandinaviska motenas historia, riirande hvilken vi siledos lzunna hanvisa till denna uppsats.
Liksom till H~rlufsholrnsnlotet hade afven till 1899 Brs mote de kvinliga studenterna sKrskildt inbjudits, och de hade i be ' tydligt storre miingd Bn forra glngen horsammat inbjudningen.
Det var denna g h g norrm %nnen som voro inbjudare.
De hade utvalt en af de allra vackraste platserna i Norge, Setnes- moens esercisfiilt vid Veblnngsnes i Romsdnlen.
En lampligare plats for ett dylikt mote kan svkligen tankas.
Visserligen gBr en my cket bef aren turistled genom Romsdalen, men som landsvagen ligger ett stycke nedanfor sDIoen~, besviirades man ddrig af turister.
Orngifven p&amp; tre sidor af fjall och p&amp; den fjkde a£ ' Eomsd&amp;Fjorden framlefde man sin tillvaro under dessa nio dagar fullkomligt afskild.
frln gtterviirlden och - ltminstone vnr det fallet med mig - i djupaste okunnighet om hvad som tilldrog sig diirute.
Tidningar s i g jag nldrig och bref letade sig endast ytterst llngsamt frarn.
till Veblnngsnes: Det var nigot forunderligt detta, att lrannn sig lik- sorn flyttad ut ur tiden, att veta att lifvet brnsade som vanligt p&amp; andra sidan fjiillmuren, fast man sjiilf ej hade algon del diiri, att ' lefva i ett samhiille af niistan idel nngdom, cliir allas tan1sa.r liipte mot samma mtel.
- Och oberorda af de 400 sjdarnas tankar, stri- der, segrar och lidanden reste, sig innerst i dalen Romsdals Horn och de .snoiga Vengetinderne, tin dolda af regndimmor, an fliiclzigs af ullhvita moln, an med skarpa kontrwer mot klar himmel.
Helst minns jag den1 med solglaps ' p&amp;.
nyfallen sno, ' sadana jag sag dem den sista dagen.
En dag p % motet tsr sig ungefiir sA hiir.
K1.
7 f. m. ljuder den m n n t ~ a reveljen genonl 15igret och manar barackernas inne- vinare till uppstjgning.
K1.
8 bllses signal till frulrost, och man skyndar till taltet, dBr mteltiderna intagas vid fern linga bord, vid hvilka de ~nanliga och kvinliga deltagarna placera sig om hvar- andra - icke slsom i Herlnfsholm de Pvinlign vid ett sarskildt boid.
Efter frukosten foljer andakt i t d t e t eller ocksl)) bibeltime, nere i Vebl~ulgsnes lilla kyrka, cl&amp;r alla de offentliga motena 11Ulas.
K1.
10-1 / 212 iir det diskussion, vanligen med siirdeles lifligt me- liingsbyte, kl. l / z1)) opbyggeligt foredrag)).
Kl. 2 samlas vi lter i tiiltet for att ata middag.
Middagen foljes alltid a£ motesord- forandens, pastor EckhofEs,)) bekjendtgjsrelser) om upphittade medi- cinflaskor och halsduksn&amp;lar, om sektionsmoten och ntfiirder, fore- dragna med en torr humor, som vanligen vacker en storm af jubel och handklappningar.
Ocb ordforanden smder som en viinlig, ofver-,
seende farbror At en yster barnskara.
)) Og saa s p g e r vi r c r t lille bordvers.~ Efter mjddagen iir man ledig, d. v. s. upptagen af selrtionsmoten af alla slag, utfarder, fotografering m. m. K1.
7 ar kv5l~svarden, kl. 8 foredrag, vanligen om mission, och kl. l / 311 trnmmas tapto, hvilket betyder, att man skyndsamligen skall QUa sin vattenhgmtare vid pumpen, om man inte gjort det forut, och forpassa sig in i baracken.
Icl.
11 skall man slacka lampan, a m a r s.
kornmer nattvakten - cle norska studenterna gH niimligen nattvakt - och knackar pB dorren och ropar ~ s l u k - !~ Lifligast intresse tilldrog sig bland diskuvsionerna den, som hade till amne ~Hvorledes leves et kristenliv *, inledd af den norske laliaren Jensenins, och diir sammandrabbningen mellan olika riki; - ningsr r a r ganska het.
Af de uppbpggliga fiiredragen torde pastor Skovgaard.
Petersens kraftiga ocb id hjiirtnde olnvlndelsepredikan samt missionar Larsena foredrag ofver amnet) &gt;Ilrke ord dene, men kraftv hafva efterlamnat de djupaste iutrycken.
Af biheltimmarna var det c a d.
theol.
Eicards intelligenta fijredrag om 2Jesu Kristi brug av Skriften&gt;, som nlan helst och biist mindes, och mr R.
P.
15 ' ilders gripande missionsforedrag etsade sig in i minnet.
N r Wilder iiir stiftaren af D Student Voluuteer Nissionary TTnion B, hvars slcandinavislca afdelning ~Alcademiske fririlliges missionvforbund~ i sammanhang med motet hade sin tredje konferens.
Af de ofriga talarna iilskar jag att minnas pastor Gustav Jensen rned sitt blida sjiilfidla.
ansikte och sin inspirerade predikan, professor Petersen med det godmodiga leendet och de huniana orden och sin karlek till gladjen, professor Nichelet, viir anfiirare rid alla utfhder, hvilken tycktes hafva gjort det ordet.
om att vara allas tjiinare till sitt valsprlk.
J a g kan doclr icke underldta att namna annu en af motets deltagare, narnligen docenten Jbn Helgason f r h Reykjavik.
Den ensamme representauten for den fjiirran sagoon var naturligtvis forernti1 for allmiint intresse.
Ned s p h d uppmarksambet Phorde vi bans skildrjng af den vanlottade islandske studentens tryckta for- hlllanden -- han m b t e under ferierna sdsom drang, redhuggare, kusk eller dyl. fortjana hvad ban behofver for termiuerna vid hog- skolan.
E n insamling till form&amp;n for Islands studenter foreslogs och inbrakte pti uagrn minuter c: a 500 kr.
- De kvinliga studenternas antal uppgick till mellan ' 70 och 80, d5iraf 11 friln Sverige och lika miinga f r h Danmark samt frHn Norge och Finland hvardera bortit 30.
1) e utgjorde silunda en ratt betydande del af motets omkr. 400 studentdeltagare.
Xigon lifligare del i de offentliga forhandlingarna togo de emellertid icke.
' Zvl, en norska och en finska, yttrade sig dock i diskussioner.
- Atskilliga kvinliga sektionsmoten hollos.
Yid ett af dessa lamna- des redogorelser for den kristliga verksamheten bland de kvinliga studenterna vid de respektive universiteten ooh diskuterades frhgan om sattet att intressera kvinliga gymnasister for den kristliga studentrorelsen.
-
PA sondag kvall den 20: de upplostes den stora familjen och .dess medlemmar drogo bort At olika hHll for att omsatta de minga intrycken i lif och verksamhet.
Maj Lagerheim.
Lit t eratur.
Fj8llbyfolk. '
Bilder f r i n ofre N o r h n d af Jfaria Rieck-illiiller.
Ingeu skrifvnnde svensk man eller kviqna, som rdkar att fijr- lagga sina skildringar till.
Norrland och tar folklifvet till motiv, kah undgii att blifva jlmford med d ~ n unge forfattare som, efter att ha brntit bygd inom denna hittills sfi godt som olcgnda viirld, sjalf gick ur tiden, troligen utan vetskap om att han en giing; &amp; ~d.le komxa att raknas blaud v l r litteraturs pionierer.
Pelle Molin har redan haft Atskilliga efterfoljare, mer an en har kastat sig in 111 den vag han tiampat upp, anande att den vaien fiirde till ett Amerika, dar oandliga landvinningar iterstode att gora.
Alla ha dock ej upptiickarens gry i sig.
Att gA fram, dar: andra gAtt forut, gAr nog for sig, men att s l i in pii nya stigar .och erofra ny mark, dartill fordras nHgot mer Bn iifventyrslust och hiirmningsformliga.
Till dessa sjdfstandiga forskare hiir forfattarinnan till fBre- liggande ber&amp;ttelsesamling.
Kanske det Br Pelle Molin som forst fort hennes uppml~ ' lrsamliet p l allt det myclina oskrifna om Norr- land.
som annu likt andra ~slumrande millio~er)) ligger och vantar p&amp; sina upptecknare, eller troligen har hon tiinkt ut det sj~lf, i alla fall star man liar inf8r en follt nrsprunglig, fullt originell ' fijr- fattarindividualitet, hvars mogenhet och kraft fijrviinar, i betralr- tande af att den bok.
hvarmed Hon nu npptriider Br ett debutarbete.
J a g sfstBr frHn att n5mna nigon sarskild af de nio Beriittelser, hvaraf denna ~ 4.
l sofrade samling norrlandsbilder best8r.
Alla Bro, de fijrlagda till den norrlandska &gt;) obygdenn, dHr trots turistfor- eningen och rundresebiljetter annn finnes .kvar s l mycket af hem- lighetsfull mystilr och dyster ofvertro, s&amp; mycken vildhet och okunnig- het och dar sd m h g a dunkla, djupt tragislsa existenser lefva undan- gomda i dessa smA manniskoboningnr, spridda hgr och diir i de morka skogarna vid de ensliga traslren.
NBgra rnilda, mjuka toner skall man ej viinta i ' dessa bilder.
Kiirft och kraftigt, liksom folket sjalft dsr uppe, iiro .de tecknade, ibland dystert vemodigt, men ibland ocksA med en drastislr humor, soin fortar ntigot af det melankoliska intryclzet.
Forf.
har sett och Iriint hvad hon skil- drar, det &amp; r icki hiiraagor blott hon kommer med, npptecknade i andra hand, darfor verkar ocksii hennes ~Fjiillbyfolk&gt;) som lefvande varelser, liksorn hennes landskapstaflor framstii med en sallspord k1arhe.t och naturtrohet.
i: I: I: L.
D.,
Viktoria.
En berattelse om k k l e k af Kiwt Hawsua.
Bemyndigad of vershttning af IZlara Johmzson.
Den lilla prosadikt af Knut Hamsun, som nu foreligger i svensk drakt, har i sitt hemland redan utg8tt i ett par upplagor och okat sin forfattares rykte.
Den har ocksd i sin ursprungliga drakt hittat ofver griinsen, shsom norsk diktning garna gor, Man skulle tycka att mer ej behofdes.
Nen det iir Sinnu olyckligtvis s&amp; att en mycket stor del af den svenska allmiinheten finner det be- sviirligt eller omojligt a t t lasa en bok p i ntgot af vgra syskonsprik.
Under shdana omst~indigheter miste man med gladje hiilsa en sA val gjord of versiittning som foreliggande.
Det ar jngen k t t sak att sjiilfullt - sii a t t 15isaren glommer att han har en ofversattning framfor sig - itergifva, en dikt, hvars charme i vgsentlig mtin beror pb det sprikliga nttrycket, stiimnings- nyansen.
Och till det slaget hor ~Tiktoria: ?.
Skarp iakttagare och ironiker s o n forfattaren ar, ger han visserligen ailtid l h a r e n en kansla a£ att st&amp; p i verklighetens fasta ma.rk midt i norskt nutidslif.
Men hvad som egentligen fyller boken och ger den en gripande makt ar konflikten mellan denna i ironiens ljus sedda yttre viirld och den rika spirande varlden af drom och kansla i en ung diktares bann.
Det ar ett slriilfrande lif i den enkla historien om mjolnar- sonen-diktaren Johannes och hans forsta karlek, med sina rbtter djupt ned i barndomens sagoriken.
Eiirleken ar bokens teme.
och den stolta slottsfroken TTiktoria, dilrtarens stjarna och inspiration, Br den lilla lrklekssagans medelpunkt, fast hennes egen historia mest a r gifven i antydningar.
Ovanligt he1 i stamning, ovanligt koncentreraci, trots det sken- bart losa i sarnmanfogningen, har den lilla boken prageln af akta konst.
Alan liigger bort den med onskan att h a lzanna mer af forfattaren.
Och man mdste erkanna for sig sjiilf, att iifven den yngre generationen af norska forfattare har sina sondagsbam.
S- (7.
* Praktisk vZifbok af A7i91a v. Engestroln.
Andra upplagan.
Froken Kina r. Engestroms viifbok Br nu utkolnmen i sin andra upplage.
Efter att hafva tagit noggrann kiinnedom om den- samma finner jag den synoerligen tilltalande.
Grundad p i forfatta- rinnans egen erfarenhet, ger den m h g a goda, ptlitliga r %d och uppgifter, sarskildt for de mhnga nyttighetsvlifnader, som i ett hem aro nodvandiga, hvilket dock ingalunda utesluter att afseende fiistats vid s t t genonl konstviifnadens hjelp giira dessa s l prydliga och vackra for ogat son1 mbjligt.
Ehnm boken icke a r afsedd for absoluta nyborjare, bor den dock, praktiskt och lattfattligt uypstiilld som den ar och innehgllande mtnga vardef~dla upplysningar i frAga om skedar, garn och uppknytning, helt siikert komma att blifvn till stor nytta och hjiilp afven for dem, so111 f o n t aga blott obetydlig Anne-Jla, .gre tl,e a,,r ilton.
kunsknp p&amp; viifnadskonstens omrHde.
* * *
Hvad skola vi ata?
8r titeln pZi en kokbok af, Amza Ekberg, hvilken bok skiljer sig frHn andra kokbocker d k i att den innehBller endast vegetarianska ratter.
Boken borjar med nZigra inledande kapitel i halsol&amp;ra, naringskemi m. m., hvari for£.
framhiller vikten af ett naturenligt lefnadssatt, pBpeliar de mbnga faror man utsatter sig for genom kottdiet och till sist bevisar att den vegetabiliska fodan (jamte de animaliska produkterna mjolk, gradde, &amp; .nor, agg och o s t) iir den ends halso- enliga.
Harefter folja matsedlar for middagar under irets alla, dagar samt beskrifning pB de olika riitternas tillagning.
Fram- stallningen ar sgnnerligt eltkel och lattfattlig.
Oaktadt man ej kan annat iin f o r v h a s ofver deli stora om- vaxling i rgtter, som Bstadkommits enligt den vegetariska regimen, undrar man dock vid genomognande af boken, om det ej torde blifva tiindigen enformigt att lefva af denna halsoenlign mat, allra helst son1 de flesta starka krgddor iiro bannlysta, afvensom bruket.
af 01 och vin, hvilket sistniimnda dock vid hogtidliga tillfdlen f i r ersattas med citronlemonad.
Hvad den ekonomiska sidan af ' saken angZir, torde det a h e n vara tvifvel underkastadt, huruvida denna.
matlagning staller sig sB billigt, som for£.
pBstBr.
S&amp; t. es.
skulle nog for dem, som ej hafva egen tradgClrd, den stora,m&amp;ngden frukt.
blifva en ganslra dry!
utgift, afvensB kan ifrfigesiittas huruvida att.
a sans.
driclra mandelmjolk 1 stiillet for vanlig mjolk kan vara nr hrl och ekonomiens sgnpunkt rekoinmendabelt.
Boken blir siiGerligen mycket viilkommen i vegetarianska hem, och afven icke-vegetarianer kunna nog med fordel anviinde mbnga a£ de diiri forekommiznde matbeskrifningarna.
.
.
E.
R. Foreningsmeddelanden.
liandsrrbetets Vanners retrospelitiva utstallning, som fijrst vrrr afsedd att aga rum i oktober msnad, har af Bera anledningnr blifvit uppskjuten till senare p&amp; Bret.
FrAn skilda hiill.
Fiireningen Hemmet fiir arbeterskor, son1 under sitc forsta verksamhets8r liunnat i sitt hem, Kungsholmsgntan 26, berede ~ l a t s iit 10 clsbeterskor, har sedan sistlidna 1: a okt.
utvidgnt detta hem, s % att 25 czrbeterskor numere bo dar.
Mot sainma hyre, som vanligen betalas for '
a t t bo inne i ofverbefolkade, ofta osnygga bostader, f a hyrewgasterna i hei in met for arbeterskor * bo i ljusa, herntrefliga rum, diir de kunna trif- vas och kanna sig pA egen botten.
I Hemmets kijb fL de tillreda morgon- och aftonmLl och samlingsrummet med sitt bibliotek iir tippet hrarje afton.
~ f v e n for utom Hemmet boende arbeterskor anordnas lils-, siing- och sykurser och storre samkvam hbllas under vintermhaderna.
Foreningen .Hemmet for arbeterskora kommer ined anlcdning af den skedda utvidgningen att till formiin fiir sitt Hem anordna rn fiirsalj- ning, som hOlles i lionstnurslbuset den 2 oclt 3 ~Vorenlber .. Till denna for- slljnirg har upprop i tidningarna utfiirdats af Fiireningens styrelse jamtc?
e n del andra for saken intresserade darner.
Det iir att hoppaa att allmiin- heten genom gbfvor till och besok vid forsiiljningen uppmuntrar FFienin- gens verksamhet, sl att efter detta fiirsta hem for arbeterskor In&amp; folja flera och det fordarfliga inneboendesyetemet allt mer och mer motarbtstas.
1 Forenta Staternas arniC skall enligt krigaiiryarteillriitets ordtbr upprattas en kHr af utbildade sjukskiitc ?rakor.
Kiiren aka11 stii under led- ning a£ doktor Anita Ken-comb Mc Gee, soin siirskildt utmilrkee sig under sistk kriget, ooh sammensattes af Sfverskiitr~rakor, skiiterskor och reserv- skoterskor.
Honoraret for en skoterska blir 40 dollars i miinaden (50 i kolonierna), for ofverskoterskor 10-26 dollars dlrutafvrr.
RatteIlss I artikeln om * Den s. 1;.
hvita slafhandelns fiirekomlner ett tryokfd, hvilliet harmed rattas.
Sid. 294, rad 9 nedifriill s t k 1891, skall vara I W /.
' Rikhaltf g Literaturafdelning.
Moraon- och a f t a n - t i d n i n g.
Prenumerationspris Stoc.h.holr~~supl~lu~~ct~~: fijr: " lr ... ... 15: - f6r livsl.tnl 4: 25 n I ~ r l PI: i 51.
8: - n 1 1 1 h t 1 6: 50 Lcr.rztl.~or~tsup~~I~igar~: fijr hr n ...... 9 0: - 11: 1lI ' t.
; °LY 6: - t ' iir 1iv; lrtd 3: u - 111ihatl 1: - Hygieniska OHS.!
Skodon tillverkas for Herrar, Darner 0th barn, Drkkt-Rcformforelii~~ge~l.
Prisheliinta: tf Skodon tillverkas afven efter modern fason.
l \ llt arbuto ntfiiircs 1 1 o g 4 ~ ~ m oc11 n t nf 1,Ksl; n 111ntcrin1.
Reparationer verkstiillas val och p i bestamd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottninggatan 52. d Predrika-Bremer-Farbundets byr&amp;, Stockholm, 54 Drottninggatan, finn: ts nmliilcla k ~ i n l i g n m.Beiss8knnclc s h o n ~ lektionsgifvare: i ol.ike iimncu, sve~lskn och ntl511clskn liirarinnor f6r he111 och skolor, kontors- och skrif- Li-triidel~, bon~ier, husforestkndnrinnor, sBllsliap och bitxiiden i I~enl, fore- liiscrskor, gynlnnster, sjnkskotersl~or 111. fl.
- - BARN munnens, AH GENS arkeptiska Vademeoum tlndernas hudens vlrd m. oeh m. Pb begliran af Xktiebolaget Bnrna~igeus Tvk~: iska Pul~rik liar jax fijr inkijpt profver af u l g r a i handeln fijrekom~~~ande, koncsntrrrade li.l~ulvattt * n: Vadernecum, D e n t o h?
Stomatol, Galmelit, Azyuol och Awptol oc.11 unstiilt; jarnforande underaijkningar ofver deras fiismtipii art diirin baktwirr or11 att hindra bakteriers utveckling.
Dessa undersijkningnr hafra skett under ensartade fiirh&amp;llanden f o r de olika mtnvattnec.
siviil llrati betriit ' fo~.
n !un- rattnens utspiidningsgrad och t ~ m p e r a t u r soil: met ode^^ fur ~ i ~ d e s ~ i i k n i i ~ - game och de nnviinda bakteriekulturernas mot~tundsliraft.
Resultaten af dessa uncleraijkningar fi.mgii at ' ne11ailstAendr t a 1 wllrr: I.
2?
: llgsning af munvattnen.
\ ' adeniccw~n clijdnde i rep1 Tyfi1~11nr.ill~n 115 1 i ~ l i!
;.
.
I) iftlft4l l; ~~-illt.:.
18: t 1 I !I~II.
.
.
* ' .# ' Dentolili?
:::.
I --.?
.
- .I Adresser: F~edrika-Bremer-F6r6undet: Dm ttninggatan 54.
Rikstelefon ' 27 6.2.
E ' iirbunrle ?~ b p i iippvl; 11 - - 1.
- Allixi.
tel. 4s 16..
F. V. 0.
Centra / byrcS: Stora Nygatan 36 - Rikstelefon 1.5 46 AIlm.
tde ' on 27 1; &amp; r under vintern vppm alla helgfria dagar.
11-om i i i l h g n t.
.
lil.
1 0 - 4.
Fijr hj&amp;ijM / iande kl. .J&amp;-ll.
- -. '
Fiireningen Handar6etets Vanner: Brunkebergs t org 78.
Oppet 10-4.
- - - - --.
- -.
.
- - Stockholm, Aftonbladets trsckeri, ld2J.
