# ID: svediakorp-per1708
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 54,853
# sentences: 2,298
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


1 GOSS= OCH FLICKMÖSSOR (i s. k. finsk modell O * enligt vidstående bild) i s t ö r s t a urval och till billigaste priser hos M. BENDIX Drottningg.
FREJA MAGASINET * * * * * * 90 Sturegatan 5 Regeringsg.
s k oP 16 sv SPECIALAFFÄR FÖR DAMARTIKLAR ilcat-, t&gt;ru .kl ^ 29 DROTTNINGGATAN 29 18 HUMLEGÅRDSGATAN 18 • Henrik Oahns Borax Benzoe-tvål / Iduns Hjälpreda för Hemmet under rubrik " Om hudens " — läses vård ": — Bland alla de medel, som rekom- menderas för bevarande eller förbättrande af hyn, anses boraxbenzoe — medlet en längre tids begagnande af B o r a x SVERIGES KVINNOR finna i hvarje nummer Benzoé-Tvål Obs.
af K Ä N D U P P F R I S K A N D E FÖKSÄLJES D Icke att jämföra Barnens För dryck GENERALAGENT: preparat med öfverallt hos hvarje SUNDBYBERG SYlan måste spara godtköpstillverkningar.
En 78 år: specerihandlande, IN oöfverträffad E t t ständigt frukostdryck.
ökadt anseende.
kvalité: Den som är angelägen tillfredsställa sina 7 F Ä S T N I N G * CARLSTENS y P O R T E R GULDMEDALJER bästa.
kunder.
PRISBELÖNADE MED HÖGSTA PRIS PIANOFABRIK: CTflPIf HflI M MAGASIN: OXTORGET 6 BERGQVIST PÅ K A F F E då det blir allt dyrare och dyrare.
För att dock alltid kunna ha ett godt och billigt kaffe bör man alltid blanda sitt kaffe med Ariakaffe af Stockholms Kaffe Aktiebolags berömda tillverkning, som gör kaffet välsmakande, blankt och nära dub- belt så drygt mot när det är oblan- dadt.
Genom denna blandning erhåller man äfven den h ä l s o s a m - m a s t e kaffedryck som finnes att få, ty kaffets skadliga verkningar upp- häfvas, magen blir icke förstörd och man känner sig icke nervös, som då enbart kaffe drickes, utan ett all- mänt välbefinnande inträder.
Kaffets stimulerande egenskaper bibehål- las.
Enda lämpliga kaffetillsats, för- ordad af de mest framstående pro- fessorer och läkare.
FLYGLAR &amp; PIANINON [(ARi-STENS ^P ^ Kungl.
Hofleverantör.
ÖFVERALLT BOSTRÖM, i sin art. En Fås EMIL V Ä L L U K T par excellence.
alla åldrar: Under Henrik Gahns Aseptin- Amykos A.-B, F Ö R S I N UPPSALA IDEALISKT Ny p r e s s och m o d e r n a s t e u t s t y r s e l.
fulländade BENZOJN Att användas i tvättvattnet.
både upplysande artiklar och verkligen r o a n d e l ä s n i n g.
mest. "
i flaskor å I k r.
STOCKHOLMS DAGBLAD et såsom det bästa — —.
Mot finnig och oren hy är bästa Paketer ä 2 5 och å 10 öre i alla speceri- och diverseaffärer.
BEGÄR ARLAKAFFE! '
^ ^ r v n U L l Y l MALMSKILNADSG.
25 B &amp; NILSSON Va / a n l ä n d a penn / ncj&lt;ar&gt; i GfF h ushåll 3 r o: •pris.
e / för &amp; n lOO gr&amp;m plomberad pase L US garanti CA CA O HULTMANS FABRIKER MALM o
UTGIFVET AF @ @ @ @ INNEHÅLLSFÖRTECKNING: OMSLAGSBILD KENS A F A R F; INGEBORG ERNST E D V A R D DIKT A F U D D E N.
N.
— HÖGMAN.
FORSSTRÖM.
E.
EN B E R Ä T T E L S E TÖR: ELLSTRÖM.
BRITA U.
B Å Å T H.
JUL; — D E T LAMPAN; HILDING J E N N Y K.
DAHL.
— E N SJÖGREN.
W A L T E R — A X E L I L L U S T R A T Ö R: NORDLING.
— A F ETT A F — INGEN ANNAN; I L L U S T R A T Ö R: NUREDDIN DIKT; D A V I D NLLS A F LJUNG- W I L H E L M Ö D B E R G.
— LIDMAN.
I L L U S T R A T Ö R: J A N E T L L L S O L G Å N G;; B E X E L L S T A L E T S KUYLENSTIERNA.
VÄNTANSTIDER; DIKT A F DIKT A F STEN WlDHOLM.
— I L L U S T R A T Ö R: EN GERNANDT-CLAINE.
— JULMIMNE GUNNAR TH. I L L U S T R A - E L L E R IXGENIÖR E N E R O T H.
A F E L I S A B E T H ELLSTRÖM.
S V E N G.
HJORTZBERG.
MEN OCH A F T Y S T JOHANNES OCH B E R G E R.
S J Ä L F, T Y C H O B E R Ä T T E L S E H J A L M A R O L L E — B E R Ä T T E L S E B E R Ä T T E L S E A F A F DIKT A F Å S L U N D M I S S T A G E T; S Y R E N E R N A H U L P H E R S.
— B E R Ä T T E L S E J O H A N DIKT — I L L U S T R A - I L L U S T R A T Ö R: DIKT; I L L U S T R A T Ö R: V A N D R A R E; I L L U S T R A T Ö R: JOUVIN.
ALADDIN A F NYMAN.
W A H L E N B E R G.
I L L U S T R A T Ö R: JULAFTON; BRITA — P R I N S E S S A; ARTHUR LUND.
— A N N A; WIDHOLM.
S T O R B O N D E, HILDING H E N N I N G OSSIAN-NLLSSON.
LUNDH.
L I T E N NYMAN.
A F NYSTRÖM.
G.
A F J U L S O R L E T B E R G M A N.
EN I L L U S T R A T Ö R: B E R Ä T T E L S E B E R Ä T T E L S E B O J U L O T T A L Y C K L I G A UR GUNNAR M A R I A — HALLSTRÖM.
TÖR: A F I L L U S T R A T Ö R E R: W A L L É N.
PER MELODI — A F LJUNGDAHL.
LLNNMAN.
I L L U S T R A T Ö R: I L L U S T R A T Ö R: B E R Ä T T E L S E D A V I D M O D E R S K Ä R L E - I L L U S T R A T Ö R: L A P P T Ä C K E T; A.
— S Ö D E R B E R G.
E.
GRAN- G Å F V A; ILLUSTRATÖR: Y A L S E A R T H U R L E N T E A F SJÖGREN.
W I L H E L M S S O N S A.
B O K T R Y C K E R I K L I C H É E R N A U T F Ö R D A B Ö R T Z E L L S T R Y C K E R I STOCKHOLM 1906 A.-B.
A A.-B.
MODERSKÄRLEKENS RIKASTE HOPP, som ett sinne gömt, lifvets verklighet äger, där en ungmor sig lutar ömt öfver sin förstlings läger.
Mera gyllene drömmens garn spinnes ej än när ät sitt barn framtidsöden hon diktar, mera innerligt bönens ljud stiger ej än när hon för Gud hjärteönskningar biktar.
Gåfvo skimrande slottsge- mak hägn ät vår morgontim- ma, mötte vi under en hyddas tak lefnadens gryningsstrimma, mättes ojämnt värt ödes lott, ett vi ändock gemensamt fått, ett som vi skatta lika: moderskärlekens arfvedel, som åt alla förlänas hel och oss alla gör rika.
ARF.
Ädlaste arf, som oss lifvet bjöd, aldrig vi dig förslöse, men ur ditt strömmande öfverflöd tro och tillit vi öse!
Handen, som rörde vår vaggas med, stöder oss än på vår van- dringsled, fast den i döden domnat, ögat, som spred kring vår första värld värme och solsken, följer vår färd, fast det för evigt somnat.
Mången, hvars lefnads stolla bedrift ristats å ärestoder, undfick — sä vittnar häfdcrnas skrift — segerns kraft af sin moder.
Signande ord, som af hennes röst höjts färden späde, kring man- nens bröst värnande harnesk slogo, och vardt det mörkt kring hans själ ibland, bilder frän barndomsidyller- nas land skuggornas makt förtogo.
fjärran ifrån dig, till arfvelott trofast stödjande minnen, som under kampens och orons stund tryggande fäste och ankargrund varda för deras sinnen ' Svenska moder, eho du är, skall du fostra och dana åt ditt folk ett släkte, som bär stora dåd pä sin fana.
Gif då de unga, innan de gått E.
N.
(Illustratör: Ingeborg U d d e n.)
3 — Söderberg.
IDUNS J U L N U M M E R N MELODI UR JULSORLET.
B E - RÄTTELSE AF ERNST HÖGMAN.
E S emedan Ute en på t r a p p a n, där en ljum december- vidare på ett kafé i K l a r a, n ä r att tända med n å g r a lika u t a r m a d e a r t i s t k a m r a t e r, d ä r det diskuterades skimrande dom som du kunna och målar, n ä r d a s k a fara åt m i g o c h p r o v i a n t e r a!
.
.
.
" Lägg till H ä r har d e n nå ' nstans.
.
.
m e n akta framt vi ska fortsätta med sin h u s t r u penselskaftet en s l ä n g k y s s o c h fortfor sedan att m å l a den s p a r s a m m a m i d v i n t e r d a g e r n.
" Vet d u, hur mycket klockan ä r? "
" Tre kvart p å n i o, s o m v a n l i g t.
.
.
se själf.
.
.
D e t har månader n u eller Erikssons golfvet.
katt h o n varit alltse ' n krafsade s o m en b r ä c k a, " sade garna och slungade tändstickan ut i sanden.
Nu vara d u, s o m allt intressant annat.
.
.
D e t att v e t a, o m d u för- d i n mans v ä r d e. "
såg h u m o r i s t i s k t " Inte ett j o t a, j a g är mycket själfva härute Han mötte ljusa leende " Du hjärta Hvad efter tidens flykt, som om " Har " Jösses, där, han titta ett p å d e n h ä r luften, N å, was m e d ögo- enda v a r stilla i luften som en sen- Fjärdarna nat lågo blanka, m e d ett och a n - s i m m a n d e isflak, som stundom t o r n a d e emot ångarens stäf.
släpade sina töckentrasor där m a n anar solen ba- landskapskontur?
m e d ett p a r skär- kvicksilfverfärgade, d u, h u r den t u n n a okto- berluften, ned på b r y g g a n, d ä r fötterna.
höstdag.
g ö r a, då det gällde att k o m - k o m skyarna, liksom förklarar J o, h ä r är g n o d d e igen och k o m som kolliderade Det m a vissa finesser i en tafla inpå lifvet.
" Märker listan! ...
hvirfvelvind under s o m S v a n t e lärt henne att h o n skulle utför g å r d s g u m m o r, i n n a n h a n fick däcket sagst d u v o n d a s? "
nen, halfvägs för s a b l a r n a! "
Svante N u ska d u G r e t a stod o c h plirade v a r redan den.
.
.
L å t bli att s k r ä m m a m i g så fattigdomen!
.
.
.
dig ... Greta G r e t c h e n!
K a p t e n h a r inte Svante rade du hvilar ropade tallbrinken.
en medan decemberluften.
sent, " du listan? "
m i n.
.
.
L e f v e lifvet och den o g r a v e - slag för mein i Greta vi nere i v i k e n — att segla ifrån en fattig m å l a r e. "
D e t gladde m i g för resten, att kisse gjorde k å l på r o f v a n.
blåste s o m endast m e d m ö d a fick kommer gumman frågar af n a t u r l i f v e t ängsligt.
blick o c h m e d en l y c k o k ä n s l a, v a r en l a n d t l i g förening.
dof s i g n a l, i två henne och kamrater, s o m d y r k a d e s k o g e n o c h fjärdarne " Ruhig, tindrande grälades o m h a n en n a t u r e n l i g t i l l v a r o fjärran krogar resonnans i d e n t ö c k n i g a för oss sällskap bultade.
hemlyckan i en i på ända o c h t i n n i n - k ä n d e sitt sinne fördjupas i skärgården. "
hennes rättare stod och glad åt att v i t v å får fira v å r första j u l s o m gifta alldeles ölstuga, eller håret Gustafsbergsbåten Men jag äta för, o c h så natt- och på henne.
m i n lille gosse.
af d i g i alla fall.
.
.
så g o d t j a g k a n.
Och att p å en r ö k i g förde bohéme, talang, något tills " Med håller tillkastade precis konst, från Han sepia- att m a n s k a in till S t o c k h o l m o c h sofvel, skulle bekant- skapen. "
i dörröpp- hade " D u g ö r det så b r a, " g e n m ä l d e G r e t a leende.
står så Han köpa förryckt, listan. "
tuben, " Tänk Svante skänka.
m e n S v a n t e, är d u alldeles står sta ' n lynne han ningen.
utan f ä g r i n g, m e n af d e n friskhet, s o m endast u n g - o c h ett ljust " Nej, H o n v a r blond G r e t a stod snölager, - måltiderna timmarna sin p i p a.
ett tunt t a k h ö j d, att fallit på m o r g o n e n, stannade S v a n t e för smärt m e d ett ansikte smälta så r i n g a som G r e t a k o m in i ateljérn.
på att hade d u k ej k u n d e hissas u p p på staffliet; v u d e t och en p i p s n u g g a i m u n n e n och m å - en skara sträckande v i l d g ä s s, höll rummet stor vind och i o c h m i n mössa, är d u h y g g - lig.
.
.
T a c k! "
V A N T E T Ö N N E S O N stod m e d en f e z p å h u f - lade luft k r i n g då mig min kavaj marnas furor hvar- slokande D ' ä ' sablar och björkar, g r e n a r stodo d v a l a o c h bidade Himlen öfver h o l - som m e d försjunkna i snön.
O c h mellan i mej så fint s o m grefvar och baro- t r ä d e n s k y m t a d e öfvergifna s o m m a r - ner villor — n ' est-ce " Jo-o, visst " Hör dig fullt så evasift.
.
.
hvita snö hösten? "
m e n a r, att det v e r k a r s å s. "
ryckte " - " s^-jrf!
utåt Verkar det s å s? "
tJF hvilka antyder solen. "
hade sprungit Han och stod skarpt D u måste steg tillbaka blickar.
F ö r resten är det ett h u n d - inte o r k a r flyger öfver midda ' n.
.
.
för In- h i n i v å l d, då solen trädtopparne Hade jag han varit k l o c k a n ett på bara k o f v a n, skulle slå igen b u t i k e n p å n y å r e t, o c h så flöge v i n e d till ett så ' nt d ä r lite italienskt stads- en m ä k t i g fattig o c h föga k ä n d svårt att stå o c h m å l a i v i n t e r m ö r k r e t.
spirationen jag några j a g b e g r i p e r, h u r d u k a n kalla det för sås.
.
.
göra » Svante längst af man i stället för en artist, h v a r s taflor hade att göra sig gällande i den breda s t r ö m konst, Svantes de t r y g g a en solröd fisknäten vällde h ä n m o t denna j u l a f t o n, då skulle s a m m a n s m ä l t a m e d högtidens gynnsam helgstämning till en harmoni.
slump Och sommarkväll, stugorna m e d o c h skötbåten d ä r såg h a n tallen, hårda på vindar en k l i p p a framför hade låtit dem upp- roslagssku- på hällarna utanför nere v i d b r y g g a n — det fanns stund af o f ö r g l ö m l i g En vattnet, mans o c h lockade hans pensel.
tankar stora mot m e d hissade segel eller förankrade i en g e n o m utställ- deras k ä r l e k s l y c k a den förbi hans fantasi L i k s o m hos G r e t a g i n g o också som årligen ningssalarna.
D e drogo g l ä n t o r och ä n g s l a p p a r sluttande n e d torna vik o c h såg s o m m a r s y n e r, en efter a n n a n: öarna m e d sina skogs- Han hade sprungit några steg tillbaka och stod nu och iakttog dukens valörer.
n u o c h i a k t t o g dukens v a l ö r e r m e d rannsakande " Om här stod f y l l d e h o n o m m e d alstrings- lust.
om? "
anar m a n, sa j a g.
v ä l k u n n a se, h u r d a g r a r n a d ä r till höger fjärdarna, gårdsbönder h v a r h a r du solljuset, som " Det och medan ångaren f r a m i fören b l a n d fisklådor och skär- d u galen?
du talar och kyla förlorade sig i svaga k r u s n i n g a r långt till o c h slungade penslarne.
" Och det k l a r - plöjde u p p fräsande s v a l l v å g o r, s o m Svante " Är i vattnet.
I den b l y g r å a d e c e m b e r d a g e n utan h u r ska det annars v a r a o m " Jag människokroppar gröna, solbegjutna.
.
.
det är b r u n t. "
" Ja, gångstigar, som för n å g r a m å n a d e r tillbaka g l i m m a t af Jag ett o m d ö m e, b e g r i p e r d u. "
" Nå och tomma r u n n o n e d m o t små badhus, d ä r det är det v a c k e r t. "
d u, m i n flicka lilla, u t t r y c k inte begär pas? "
krökta d ä r alltsam- det e n s a m m a, af och vrängda i hafsbandet,ett a n d r a förälskat sig i trädet m o t i v, som h a n och som gifvit u p p h o f till hans tafla " E n u t p o s t ", det per- täcka den h ä r g å r d e n k o r t efter deras b r ö l l o p, sonligaste k o n s t v e r k han tills dato å s t a d k o m m i t, näste, d u G r e t a, d ä r det finns sol och b l o m - och till hade k r i t i k e n sagt, och det t y c k t e h a n också mor första vändt själf.
D u k e n fanns e x p o n e r a d hos F r i t z e s sedan på o c h alla färger Tintorettos " Söta Men ä ' skira och luftiga som taflor. "
lifvadt!
.
.
.
n u får d u inte söla l ä n g r e, o m d u ska v i j u inte fira U t a n m a t och j u l l j u s k a n " Ack borta stjärnor fönster.
.
.
målas i Så ' nt tonerna kan från o c h ljus i alla egentligen en orkester.
.
.
några skrapa ihop hade bara Ge omändradt de ut.
E t t stort till ateljé, o c h af t v å r u m o c h k ö k hade G r e t a bonader och pinnmöbler skapat till Han staden, intagits sedan af ett f o r m l i g t hat h a n blifvit landtliggare.
mindes m e d en känsla af äckel sin s. k. ateljér tast hade v i d en b a k g a t a på N o r r, d ä r h a n of- måst ligga på k n ä p å golfvet och m å l a, — 4 — n å g r a v e c k o r t i l l b a k a, o c h n u skulle dit in och u n d e r r ä t t a han gå sig o m, h u r u v i d a den m ö j l i g e n blifvit såld.
V i s s e r l i g e n bestod m ä n s k - lighetens men trefligt näste att bo i. Svante D e t är snö öfver på himlen blef nedre bottnens med i tvättfatet.
j a, julafton.
.
.
bygden, vindsrum ett julafton. "
S v a n t e plaskade Svante hunnit hyresafbetalningen, S t o c k h o l m r y g g e n o c h flyttat S v a n t e, h v a d det v o r e h i n n a m e d båten.
så fort det majoritet af b r a c k o r, tänkte S v a n t e, v a r dock nåden stackars krångliga på målare fick deras gunst lifvet.
S t a d e n g j o r d e ett t ä m l i g e n s l o k ö r a d t i vintertöcknet, jen och äran att lefva det och öiver intryck då S v a n t e s p r a n g upp på k a - Norrbro tog v ä g e n m o t N o r r -
IDUNS JULNUMMER lite pengar, med hvilka hon lockade honom till sig.
Nu har han blifvit en dast hemma- sittare och kupongklippare, som skrifver själfdeklarationer och trånar mot Svenska akademien.
.
.
Jolmigt! "
Samtalet afbröts för ett par minuter af en tredje person, som nu inträdde och efter en snabb rundblick på gästerna gick fram till Svantes bord.
Den nykomne, en lång, nå- got framåtböjd och senig figur med skägglösa drag, hvari en kroknäsa och ett par peppar- kornsögon voro det väsentligaste, nickade åt Svante, som om de skilts endast för några timmar sedan — i själfva verket hade de ej träffats på öfver, ett år — och hälsade skå- despelaren med en brumning.
Han var tjän- steman vid ett af de juridiska ämbetsver- ken och hette Uno Saar.
" Hvad är det du kallar jolmigt? "
kastade han sig in i samta- let, under det han jämkade stolen tillrätta.
" Svante har gift sig, " svarade skådespe- laren med sin hesaste spökröst.
" Jaså.
.
.
Och du, din histrion, har för- stås kondolerat. "
" Är du bitter, yngling? "
" Svante har i alla händelser min högakt- ning.
.
.
Men oss andra vill jag inte ge myc- ket för, som också gå omkring med nyckeln till ett hem, men inte kan besluta oss för Svante stod längst fram i faren bland fisklådor och skärgårdsbönder.
att träda den i låset och öppna dörren. "
Gatorna flöto af gyttja under de tusentals niet öfver vattnet?
Jag har inte sett dig " Det är riskabelt att öppna främmande dör- trampande fötterna, alla slags fordon, droskor, på länge, så jag började tro, att du gjort rar.
Man kan lätt gå fel eller komma olägligt. "
" En förståndig karl brukar knacka först, " spårvagnar, hyrkuskekipage, långkärror och öl- din sortie från det här gycklet. "
sade Svante skrattande '.
" Och är man väl vagnar foro dundrande fram öfver stenlägg- Svante såg upp.
ningen med kuskar och hästar drypande af " Nej, men titta på Harald, kallad den inne, säger man sig själf, att man varit cn vatten.
Gas och elektriskt ljus stråjade ur bu- hårfagre!
Det var lifvadt att träffas.
Sätt åsna, som inte stigit på långt före detta. "
tikfönstren, som voro dästa af all världens dig här.
Du kommer s om efterskickad.
Jag Skådespelaren ryckte på axlarna, men kram, och utanför gled en gråsvart människo b - ehöfde just nu nå ' n att prata med för att Uno såg begrundande ut, under det han fyllde flod, bärande på sin yta ett brunt lödder känna mig riktigt belåten. "
sitt likörglas bräddfullt med munk, hvar- af paketerad julglädje.
Harald Sjöfeldt, en lång gänglig figur med efter han tände eld på vätskan och lät den När Svante frampå eftermiddagen blifvit ett urgräfdt ansikte under ett yfvigt hår- brinna några ögonblick, innan han tömde glaset.
färdig med sina uppköp och hälsat på sin svall, sjönk med en trött rörelse ned i sof- " Det här är en af mina laster, " sade tafla inne i bokhandeln, där den alltjämt fan.
Skådespelare till yrket, men på grund han som svar på Svantes undrande min, stod lika frisk i färgen och lika osåld, tyckte af sin svaga begåfning dömd till tredjerangs- " jag tillägnade mig den förra julafton, dä han, att han gjort sig ärligt förtjänt af en roller, var han en af dessa konstens marty- jag kände mig mer än vanligt modstulen.
rer, som frätas sönder i den ojämna striden Jag minns, att jag ströfvat genom gatorna bit mat på något hyggligt näringsställe.
Han bestämde sig för du Nord.
Där hade mellan feberhet vilja och vacklande förmåga.
hela eftermiddagen, följt med människoström- han ej varit på den dag han mindes.
Det Harald mönstrade Svante, hvars brons- men, inbillande mig vara intresserad af sor- intresserade honom därför att återse den bruna ansiktsfärg och strålande gamla lokalen, dit han flytt ibland och i ögon förvånade honom.
vimlet af välklädda och hyfsade människor " Du ser så oförskämdt frisk njutit några timmars, vederkvickelse, då lifvet ut, " sade han.
" Man skulle kunna varit honom som bäskast.
tro, att du led af stora inkom- Han möttes af värme och ljus därinne, ster och vore lycklig. "
samma hemtrefliga ton och doft slogo emot " Var du mans lugn för att jag honom som förr, samma vaktmästare gingo är lycklig också, " genmälde omkring och serverade, och publiken föreföll Svante, " men inte för mina in- också på det hela taget att vara densamma.
komsters skull.
Dem kan du få Svante fick ett bord för sig själf bakom glas- öfverta, när du behagar, utan att väggen, en matsedel räcktes honom och ser- de ska förorsaka dig fettbildning.
visen dansade i en blink fram på bordet.
Nej du, min lyckas upprinnelse Han tyckte redan, att tillvaron började te heter kärleken. "
sig mindre grådaskig.
Den gamle Adam, " Asch kvinnor, det är bara som en lång tid slumrat inom honom, stor- jolm, " fastslog " Harald.
stadsmänniskan med sina drifter och böjel- " Kvinnorna en corps.
.
.
må ser, sitt kulturbehof och sin förfinade njut- så vara, men det är nå ' nting helt ningslystnad, vaknade med ens.
Och vid annat i fråga om en hustru.
Hon supen och smörgåsen glömde Svante allt, som är erotikens finaste extrakt, min var obehagligt: vintermörkret, penningbe- gubbe lilla, färgklicken på lifvets kymren, de osålda taflorna, ty nu föreföll enahanda liksom näckrosen på det honom, att han började få grepp på vattenytan. "
lifvet igen och kunde forma det som han " Har du gått och gift dig? "
ville.
frågade Harald och drog ned När han ätit sig mätt och känt sig som mungiporna, som om han fått i munnen.
en nabob vid att få ge vaktmästaren 3 5 öre malört i drickspengar ur sin magra kassa, gick han in " Stämmer. "
i kaféet för att dricka en kopp kaffe och " Det är alltså därför du ser röka en cigarr.
ut som en kälkborgare.
Jag mötte Han hade endast suttit en kort stund, Lilja, poeten, häromda ' n.
Han fördjupad i en tidning, då en hand lades på har också gått i ryssjan.
Det var en flicka, som blifvit galen hans axel.
" Come sta, signor?
Håller du ännu kra- i hans dåliga vers och som hade Den nykomne nickade ät Svante.
— 5 —
IDUNS JULNUMMER LET OCH EN TRÄNGSELN, V Ä X A N D E M I G ORO H E M M A J A G VAR KVÄLL, P Å ATT DÄR P A U S, KAN VARA FLERE T I M M A R S TRÖTT EN OCH K R U P E N SJUK.
I ETT TIDNING.
HÖRN J A G HAN K O M, GÅ M I N ETT H E M OCH EN M E N DET J A G TÄNKTE OCKSÅ M Å S T E NAN E M O T VAR EN S Y N D NU, OCH SÅ M I G SÄTTET LIGA H E M H O P SITT GLAS.
HAN ELD FÖR P Å M E D.
MÅLARGREJOR RET OCH K O M N A DÄR- G R Y N E N?
M Ä N N I S K A, S O M ENS ATT GÖRA GEN S O M BRYLÅ.
.
.
DÅ.
OMTALA NI.
.
.
.
DIG V A R M A STÅ ATELJÉN J A G.
BAD TILL P Å.
NU OCH TJÄNST F Ö R GÅR S Å M I N A KALLSKU-.
VÄL- LANDGÅN- CIGARRLÅDAN.
.
.
S M A K BLAND LEFVA UT OCKSÅ, VIDARE INTE S E S Å, ER OCH Ä ' VI S V A N T E S O M LYNNEN BERÄTTAR NED ÖFVER P Å FÖRDÄCK OCH H E N N E S OCH EN NOG OCH B Å D E D U M RÄKNA ATT DERAS TVÅ TANKLÖS, DERAS " D E Ä ' INTE TILL GRETA SÖKET J U I FÖR ALLS M E D I OCH SIN INFÖR ETT DENNA M E R A ÖFRIGT SAGT D E M, ÖFVER- ÖNSKA, ATT J A G K U N D E S O M N A IN V A K N A M E N NU FÖRR V E C K A.
.
HUR KARL S O M JULEN INTE ETT ÄN.
VARA OCH I HUSTRU TREFLIGT.
S O M DET HÄR O M D E M, SKA GRETA J A G ATT ETT GANSKA NE HELA OCH VID DÅLIGT LYN- OCH M O T S Å G ORO BLIFVIT, " U N O ANFÖLL HAN TEATERSOLEN ATT ATT S O M HAN SPRIDA LUGN ÅT E N STUND U N O OCH U T E REGN, I L Y K T L Å G O KERNAS S O M BRÖTO FÖLJDE ALLA O M DE OCH SPRITEN. "
ATT M E - KONST, S V A N T E S V A N T E I TA SÖKTE TRE TILL ETT GLEDO ETT AF GULA U P P.
BÅTEN.
FINT DOLTS AF UTEFTER I NEJ.
FRÅGA D E T O M.
BLIR.
IN OCH FÖRHÄNGE.
BUTI- N E D D Ä M - HUSRADER- VILLE H A - REKT TILL VAR OCH HAN.
ALLTID SÄNGKLÄDERNA DE PRATAR GÖRA DU!
J A G K O M M E R OCKSÅ.
.
.
STUDIER. "
HÅLLA U P P Y F V I G FRÅN I S K O G E N OCH ATELJÉN.
P A N S K A SUTTO LYKTOR ALLA AF AF S T O C K H O L M ATT S O M HAN GRETA P Å TROTT, S O M SNABBT.
AF EN VID DET TILL, VAR BORDET, NES ORD DÅ S O M GAF ÖKADT LÖSSLÄPPT BRUNNO ER INTE P Å O M INNE I HVILKET STÄMNING PAR M E D OCH ÅTSKILLGA FICK BJUDIT — 6 N Ä M L I G E N IDÉ HANS G L Ö M D E GÄSTER — ORD, H E M F Ä R D E N SYSSELSATTE F R A M K O M S T E N HAN INLEDTS HÄFTIGA U N D E R S V A N T E LIFLIGT FÖRUT TILL " D Ä R P A D E ÄKTA S O M FRÅN EN D E M.
STA ' N, D E Ä ' ATT FÖRDES DI- ALDRIG HADE AF EN S T Ä M N I N G E N FÄRG OCH HEN- YSTERHET, VID Ä P P L E T P E K A D E SKIFTA FÅTT STRÅLADE, DÅ GRETA K U N D E D E S S U T O M OCH I P Å BORDET.
M U N N E N, " EN ASSIETT, SKINKSKIFVOR. "
NI HUR VAR, ATELJÉN.
S V A N T E.
M E D NÅGRA DEN, M A N " J A G DÄR SNÄLLA, FLOTT DET OCH FÖRÄT TALA LEFS HOS INTE T Ö N - EN JULAFTON.
P Å DU HVAD " D E N P Å AF JULGRÖTEN BLEF DET HARALDS B Ö N A N.
SER DITT LAGER, TILJAN, OCH ÖDE S O M VÄNTAR M E N A R, " INTE DIG BLEF K A N S K E RO- DIG S O M FAMILJEFAR. "
ATSTÅR REDAN GÄRNA VARA FÖRMÅNEN ÅTSKILLIGT ÅT FÖRTROGEN DIG.
D U M E D DET PARADISET. "
" J A, FÖR FINNA U N O.
TYCKS TANKAR, BERÄTTA TILL M E D LÅGO FÖRTÄRANDET ATT B E S K Ä R D AFTONEN LUFTEN.
V I D LOTT GRENLJUS OMLINDADE HON N E S O N S. "
OCH NJU- HUR TÖRTJUST OCH ÅT SKRATTANDE TÄND J A - B E H A G JULGRISEN HVILKEN HARALD TVÅ TRÄSTAKAR, HON ÄR V Ä R M E OCH ÖGONEN DÅ G R E T A M E D U N O HADE PRÄGLADES P Å NÅGRA KRING SAMT H O N DÄR- FÖRVÅNING SÄGANDE, K V I N N O L Y N N E NERVSPÄNNINGEN, SÅ M Ö J - HARALD, HOS TYCKTE ETT ATT K Ä N D E OCH FESTLIGT U P P L Y S T A ATT H E M LINGONRIS.
I SÅ FOT SLÄPAT N E D H Ä N G D E HADE TÅREFLÖDE DARRAT S V A N T E S V A N T E SNIDADE JULGLÄDJEN TAFLA, OCH OCH UNDER GUIRLANDER ETT TAKET JULKOSTEN, HVITA, LÄNGE S O M SNICKRAT F R Å N GRETA U N O, I JULGRAN, GODO HÄNFÖRANDE, SADE E N TILL I D E N " H Ä R D U G G - CIRKLAR, OCH HADE FÖRSTÅS ACCEPTERAR U N O SÅ " H V A D TANDE B E L Y S N I N G KUSTER.
SÄGER FAVÖR OCH HAN FÖREMÅL BLÄNKFYRAR RALD J A G ROPADE KOLE- VAR FICK ALLA ÖFVERGÅTT RNAOMGÅFVOS S M Å M E D A N H O N O M. "
M I N FLAMMADE HANS DET H E D E R S P O J K E, " PÅSTÅEN- DET OCH ATT SIDOR.
HVILKET TÖCKNIGA H O N O M EN RUBBAS M E R A M E D O M EFTER FÖR EJ ÄR HAR ÅSIKT. "
DEN " D U FÖRSIMP- HARALD VETA, B Å D A DISET HULL K U L I S S D A M M E T SENARE STRÅLANDE TILL FÅ VILLE, HARALD HADE FÖRSVUNNO, AF SVARADE, PRECIS J U K U N D E KURBITS.
FÖROLÄMPA U N O M I N SKÅDESPELAREN FÖRTORKAD DIG. "
S V A N T E HAR L Y N N E EN DU, K O M P L I M A N G E N! "
H V A R E M O T VAR ANHÖLL K L O K T FÖR P L E B E J I S K ÄR G O D M O D I G A ATT S O M Ä K T E N S K A P E T DET UTFALL, P A S S " HAN S K E P P A R E.
HARALDS ARTISTSLARF SÅ FÖR SÅ HARALD, PERSONLIGHETEN, NINGEN DET HA LAR S V A N T E S DÄR HADE D E M V Ä L K O M N A D E Svante sjöng till lutan några julsånger.
INTE, SADE EN H A N LIFLIGT SÅ ' N S O M HVARTILL E M O T LIGT.
EN DU DU K O M M A.
HOTAT RESERVERADT ÖFVER- SKA OCH N Ä M L I G E N DET HANS HUSTRU LÄTTNAD, H Y RISKE DÅ SKULLE TAGA INPÅ S V A N T E M E D H A N S ATT KVÄLLEN S T Y C K E JULAFTON, VÄNNER DET VARA DEN ETT OCH STÄLLA SÄGA FORTFOR OAKTADT M E N KUNNAT F Ö R S Y N D D I G. "
VORE EN NÄSTAN TYCKTE J A G HELST, ATT TRÖTT- H I M M E L R I K E T.
NALKAS, " M Ä R K E R NAS PAR B Å D E " T A C K PATS VÄL ETT FÖR D E T H E M - RESTAURANGERNA, ÖFRIGT NÄSTA M E D DET KAN FÖR UNGKARLAR, BLIR LITET D U M Å M I G S V A N T E, TILL FÅR SÅ ATT NAT P Å INTE V Ä G E N B E - HAR LÄT UNG- UR SE OCH DE FÖRSTÅ DROG " J A G BARA M A N I.
RASKAR DET, DE INBITEN K R Y P I N AF FÖRMODAN, ÖGONBLICK, SKULLE AF ALLRA SKULLE TYCKTE P Å I DET OCH LJUS.
ATT ÅTER- J A G HA K U N D E KALLSKURET, U N O S. "
N E J, VAR EJ M A T E N, " GARANTI INTE M O R G O N.
.
.
KRING INTRÅNGET I S Y M P A T I S K T M I G HAND HAN H E M PÅ HÅRDT HAN V A N M Ä K T I G SADE LADE HÖLL ATT VID STORA EN T Ö M D E S V A N T E SJÖNK GÄSTER.
J A G HA GRETA BRUSADE LILLA LIKÖREN, VI DERAS PLÖTSLIGT VETA, TÅLDE TÄNDE I KVÄLL, " M A N I HON BLEF EFTERSOM SKAFFERI DÅ SNYFTNINGAR S O M FICK Å N Y O JULAFTON DÅ I ORDSTRÖM DRAG.
HÅLLANDE ATT M E R A KVINNOR- INGÅR M E D U N G - SITUA- VAR STARKT, BRAST L Y N N E H A N OCH UT, MINST M J U K A ÖRON.
TVÅ DEN O M ICKE S O M HAN DU, LIKA S O M EJ VREDGAD S V A N T E S S V A N T E IGEN.
T Y AF ATT UNDRADE, REAGERA STOL M I N N E M Å S T E FRAMKALLADE, P E P P A R K A K S D E G E N, M E D; RIS- LUCKORNA TYCKTE, NÅGOT, EN HANS HJÄRTA INVASIONEN HAN ALLTID FÖRESTÅENDE SVIDANDE ORD OCH D E M P Å ATT IN HANS OBEHAGLIG, ANFÖRTRODDE DERAS JULBORDET; S O M VÄNTADE ÄN Å N Y O ' M E D M E D DEN ÖFVER-! "
SPRANG SMÄLLDE M E D B I E N!
A D J Ö JA, NÅGON RESTEN.
DÄR,.
B J U D E R B E M Ö T A N D E HAR.
NU VID HAN BERÄKNINGAR.
J A G I FÖR H V A R.
S V A N T E AF LIGGA Ä ' SLOG OCH KARLSVÄNNER.
NAS D E M, J A G.
.
.
HAR KAN VÄNLIGT DET J A G INTE OCH ETT INTE ORDEN: K O M F O R T FÅR M I G EFTER. "
POJKAR, SÄNGEN N I GER ÅHÖRT JULAFTON DU FAMILJELIF.
FRUKOST ELLER M U N K SADE S O F O K L E S P Å - T U - M A N - H A N D V A K N A D E HON BRÄDDEN, P Å ETT " H Ö R M I G LÄNGTAR M E D P Å FAST TRAGEDI TIGANDE HVAD, M I G EN IN JULAFTON, " RECITERA DÅ BELÅTENHET TÄNDA N Y S S HVAREFTER I HARALD, ANTIK J A G AXELN NI ATT TOG P Å J A G FÖRST SIN. "
TILL S O M DEN DE FYLLDE OCH TILL N Ä R AN- D Å M E L A N K O L I S K. "
VAR J A G STACK.
H A N PÅ JUL- HAN M A R K E N!
D E T S V A N T E OTREF- DÅ OCH ÖGONEN ROTLÖS O M M E N S O M " V E T DET P Å SÅ M I G " O M TION, DU, JULKÄNSLA U N O JULFEST SNÖ SKA U N O HUND.
P Å SLAPP EN JULGRANARNA I.
.
.
TANKAR, GICK H O N O M, DET P Å INTE HANS TJÄNST J A G J A G M I G ATT TILL " S Å MORRADE VÅT E N S A M H E T E N H E M S V A N T E, VÄNTADE EN DIG. "
DEN NATURLIGTVIS S O M SÅ, UNDER O M.
BAD VORE INTE " T A C K IN- EN KLIMAT, " S O M GRUNDLIGT BEDÖFVA DET SIN SATT OCH ÖGON IFRÅN I FANN OCH U N D A N INTE STACKARS VAR DEN S O M LÄNGRE, DET SJÄLF B E K Y M R A D E DRÖJA T I M M E DÄR JULGRAN, H O N O M.
M I N S A N N STAMKAFÉ, HADE FÖR EFTER SIG ÅTMINSTONE " K O M OCH J A G FÖRDÖMDT P Å S K Å D E S P E L A R E N, SÅ ' N LIF K Y P A R N.
HANS H A N DET H A N D EN SÅ ' NT RUSKADE K Ä N D E S NÄSTAN ENS GROGG P Å ATT H A M N A D E J A G EN J A G MINSTA.
SPRANG MITT M E D VÄG.
I " E T T OCH SÅ ' N OLYCKA.
S O M K N A C K A D E TYCKTE I HÖLL VAR EN P Å OLYCKSFÅGEL HAND D E T VANDRING N E D S T Ä M D EN UPPSTÅR ÄN PLANLÖS AF VÄNTADE JUST HJÄRTA, S T U N D O M H E M S K A R E LIKADAN SJÄLF SITTER VID M I G S O M DRIFVEN S O M M E D V E T A N D E T M I G KLAPPAR GÖRA FACTO R U M.
TILL M Ä N N I S K O R N A HJÄRTA P Å DE E N S A M H E T E N, MITT HÄNVISAD DÅ OCH M E N FÖR ANING O M O M NÅGONTING DIN HUR STERILA DET SER INBILLNING UT, EXTRAORDINÄRT, SKULLE M I N K U N D E DU G U B B E FÅ GE TITTA LILLA. "
IDUNS JULNUMMER • " Häradshöfdingcn måtte vara idealist, " inföll G r e t a. "
A h n e j, så ä l s k v ä r d t har inte lifvet farit fram med m i g.
M e n j a g är som en pojke inför en bygglåda.
F å r j a g bara b i t a r n a i h a n d e n, så totar j a g till ett h u s, s o m för m i g blir det vackraste allt.
.
.
på att af underverk.
.
.
känslan Ty Just n u håller b y g g a.
.
.
ett r i k t i g t af ljuset härinne jag arkitektoniskt från granen, hem- o c h glansen i era ö g o n.
.
.
det är så h ä r j a g t ä n k e r m i g ett h e m.
.
.
En m a n o c h en k v i n n a betsmöda sida v i d sida i ar- o c h festglädje, i jubel mer.
.
.
D e t är lifvet.
.
.
allt och b e k y m - annat v i l l j a g inte ge ett öre f ö r. "
Det Unos låg en sådan öfvertygelsens o r d, att den l i k s o m stegrade n i n g e n o c h slog b r o från själ till själ.
och m e d H a r a l d r y c k t e s tos, så att h a n ej fann af m e d ett i r o n i s k t Nu kommo hvarken anledning i slagen, sedan dc att k l i p p a fram.
D e voro betydande, m e n det alla fall r o l i g t att få slita af o m - burschikosa v e r s e r n a m e d deras h a l s b r y t a n d e föll Till inpass.
eller kändes i m e d af v ä n n e n s pa- julklapparne många Plötsligt klang helgstäm- r i m blifvit uttolkade.
ett omslag o c h blottade en s k a l l r a, och i ett annat paket låg en k a u t s c h u k - gubbe, som skrek, då m a n t r y c k t e h o n o m på D ET V A R en g å n g en m a n, s o m höll på att skrifva aldrig och ut bli mannen på gul Svante stirrade p å f ö r e m å l e n, som o m h a n sett en s p ö k s y n.
Gretas kinder fingo blo- dets färg och U n o g r a n s k a d e själsfrånvarande rispa i bordet, medan Harald trampade h o n o m p å foten.
Den hastigt hotande inträdda djup, hvarför tystnaden tilltog i U n o sökte skingra den p å ett s o m h a n t y c k t e " Det ä ' ett elegant par o b e t y d l i g a sätt.
leksaker.
.
.
husvägg, sparfvar blåste Svante såg m y c k e t " Valda alldeles Skrattet ryckte " Ja, af folket gifte oss i s e p t e m b e r. "
skallran nu u r f y r a och allena D e t p å en i otvungenhet, stämning fickor, m e d a n det s t r u p a r lössläppta skrattet rullade de f y r a gång komiska knollrigt h å r — h a n, s o m blåste kolt gång själf plötsligt sista rest att ej få fira af miss- julaftonen i en H o n t y c k t e, att vara hade börjat hederligt mycket n o g o c h för h v a r s k o m m a att u t k r ä f v a s, annan och vackrare dan det denna k v ä l l t o n öfver delat helt sä- fått l i k s o m s i g, eme- m e d af sitt s k i m - o c h sin v ä r m e åt ett p a r hemlösa m ä n - D e t v a r nästan s o m o m det n u först i n.
S v a n t e t o g ned sin luta och sjöng till den m e d sin m j u k a b a r y t o n n å g r a j u l s å n g e r.
Uno röst stödde hufvudet mot handen.
Hans arbetade.
" Nu ser mumlade inte färdats Harald jag han, m i n barndoms se ' n d e s s! "
stirrade När och i hans läppar.
skred d e n stora framför s i g; det U t a n f ö r, öfver s k o g e n, natten u p p, blå och stjärn- t y luften hade klarnat.
efter, sin H a n tyckte Men i d é, fann siden färg, efter det v a c k - h u n n i t bli m e r a k o m.
inte h a n älskade o m tjocka det fina o c h det färger- löfbroderiet darrande på o c h ljus- d r u c k n a l a n d s k a p e t, som hade något af d r ö m - mens flyktiga skönhet.
G a t o r n a v o r o fulla af l j u s k l ä d d a m ä n n i s k o r.
timme på ett annat tjugu så l å n g t Jag har i sin t o r t y r, efter en half- hans h u s t r u in lefvande på h u f v u d e t, t y h a n S å fort h o n gått, ång- R u m m e n dogo p å sätt, och han i inmurad.
och öfvergifven en grift.
inte lura döden i alla visste och rock Han o m det.
var Han glömd M e n h a n skulle fall, o c h så t o g h a n hatt o c h störtade ut efter sin h u s t r u.
mannen o c h tände sig inför en c i g a r r.
leta panna rätt dref h a n nedåt på en h u s t r u hade t a p p a t eller v a r stor, blond och ljusgrön o c h så k o m på v a t t n e t se, h u r sol- o c h alla båtar till sig själf.
var h a n litet.
D e t är för v å r e n det flaggar, sade han- han, O c h i samma ögonblick så dålig, s o m n ä r h a n satt v i d skrifbor- M e n h a n skämdes inte för v å r e n kunglig vid Grand västar långa dålig.
sutto halmstrån.
både t v å u n g a skalder o c h sögo en opalfärgad påskyndade H a n nickade poemen.
åt d e m drycken och de O c h så behöfde h a n i d é, o c h då d u g a inte s k a l d e r.
att i dryck sin g å n g, t y h a n v a r r ä d d d e n opalfärgade opalfärgade en Det var fortsatte utåt S k e p p s h o l m e n.
P å trot- brokiga för genast.
det flaggade, u t a n för n å g o n n a m n s d a g, o c h b o k e n var Han ur tyckte att b o k e n, s o m h a n h ö l l p å m e d, inte det.
afvara.
D e ha D e behöfva sjäfva h v a d de h a.
D e t ä r bara v a n l i g a d ö d l i g a, s o m plundra sig på d e n r å v a r a n, förstå inte att e x p o r t e r a de sig inte järn En H u r skulle kapitlet, ryssjan, Han Det brukar i stället löna sig bättre.
idé v a r det.
E n idé m e d t v å d r o p p a r i. där t y de d e n eller också b r y o m det o c h exportera o c h fläsk.
blod h u r skulle stod Han h a n k o m m a loss u r det d ä r h a n fastnat var skyldig lighet hade idéer.
väg och o f r u k t - staden för att en i d é, t y h a n bägge delarna.
sig själf d e t.
på spel.
tjänat s o m fisken i h a n få sin b o k färdig?
H a n s odöd- M e n han var staten troget slut.
i tjugu å r, Han Nu På tre, fyra D e t hade fallit slöja från h i m l e n öfver O c h det, s o m inte a n v ä n d e s, går s a m m a s o m s v a n s e n gått för hans eget släkte.
hade kommit u t på K a s t e l l h o l m e n.
tog h a n upp sin andra cigarr; rök ger drömmar.
baka.
vår.
d a g a r hade a l l t s a m m a n s skett.
en t u n n det o u n d - O c h med vin- den blåsande o m sin u p p h e t t a d e bara bara sin s v a r t a tankar, och då h a r m a n i n g e n a n v ä n d n i n g längre för M e n hon v a r borta.
lugnade ljusnade — kände och kanske redan död, ehuru han Då Då låta d u g ö r sällskap?
märkvärdigt H a n hade mörka dansade ingenting s l a g, sade h o n.
komma M e n den stackars m a n n e n inte.
och sina r u m m e d toaren dörrgapet.
m a n n e n skakade att den inte k u n d e flaggade.
och h a n hinna s o m o m h a n suttit var Om jag J a g är slut.
h a n sig e m e l l e r t i d.
något J a g skulle stort J a g g å r ut ett litet rade D e t är sätt, o m j a g inte stack därför en backe.
skenet m e n j a g skulle ett ilska, uppför han n e r till S t r ö m m e n o c h fick f ä r d i g för länge sedan.
kvar.
v a r i andarnes V å l d.
det i v i d skrifbordet, Men af år på att bli ett g a m m a l t, brukade näsan i Unga skrattade än j a g ä r.
mannen hunnit Det (Illustratör: Gunnar Widholm.)
eller så, än n ä r färgen pakt.
och n u k o m h a n om igen, inventarium dit vikliga stumt ryckte tindrande, julaftnar, " H u r många vägar har jag hustru cigarr d a m m o c h m å n g a p a p p e r — så h a d e Kanske vigts hals: på s i n s k o l t i d.
en a n n a n, hade offrat vidmakt- niskor.
börja vilja fått mer sjungit vilja — en flöjt.
O c h v i l j a börja o m i g e n efter s k o l t i d e n.
de r e d a n deras m o d o c h k ä r l e k d e n m a n, s o m v a r ute o c h sökte sin i en b o k, s o m m a n n e n en att t ä n k a boken varit att blifvit de s v a r t a strecken u n d e r, till att den ä r s l u t, tänkte h a n; j a g skulle deras n y g r u n d a d e h e m, för h v i l k e t k e r t skulle stod i n g a idéer m e d S v a n t e hade n u förvandlats allt ärmar och p l ö t s l i g t hade ä n n u syntes och låg en H u r skön lyser solen, hur vänlig och huld.
Sin hälsning hon skickar i strålar af guld.
s t a d i u m af glad slita h å r d t se öfver och sjöng m e d full ledde s a m v a r o n känsla af tillfredsställelse.
hållande ett nere på g å r d e n dansade en liten flicka i r ö d situationen o c h Gretas lagd; D e t v a r s o m o m en g a m m a l - teckning k v i n n o r buro b j ö r k l ö f i h ä n d e r n a och det h u s, v i o l e r på k a p p s l a g e n, o c h deras ö g o n skrat- där m a n n e n b o d d e.
M e n det v a r inte till tade åt a l l t i n g, åt solen o c h s t u d e n t e r n a h o n o m, u t a n till en u n g f r ä l s n i n g s s o l d a t m e d och åt en a u t o m o b i l, s o m stod o c h fräste in i ett n y t t öfver m e d uppkallade o c h försökte inte s o m g u t t a p e r k a g u b b e n för- ateljén.
tredje gäspade skönt, breflådor. "
ned i U n o s familjära mellan hjässan.
— L ä m p a r sig alltså icke, s o m hastigt genom öfver i tidningarnas Såväl o c h i ett I vädrade m a n Sången " Vi svunno öfverallt.
O c h allt detta v a r bara därför att det v a r v å r.
t o g sig konfyst jorden.
smutsig himlens öppna pälsverk dotter förbiflygande på måfå.
.
.
h m! "
Uno står af en sol- i Svantes mungipor.
h ä r finns i n g e n som k a n a n v ä n d a d e m. "
det öfver som m o l n.
stodo v ä l, h v a r t i l l gåf- tack ska ' d u h a för u p p m ä r k s a m h e t e n, " Pardon!
blå himmel m a n flöjt, i ett annat vinterns ville det v å r, t r ä d t o p p a r n a, och g r ö n a m a t t o r lågo u t b r e d d a på v i d sitt s k r i f b o r d o c h såg rare där skuggor ilade vorna voro ämnade.
men satt O c h nu var ett s t y c k e som d u s e r, " sade h a n till S v a n t e.
Jo, en b o k.
M e n b o k e n färdig.
Fönstren magen.
en I APPTÄCKET.
BERÄTTELSE AF BO a BERGMAN.
träden, M e n h a n fick i n g a och v ä n d e till- Skalderna sutto kvar bakom m e n n u v a r d r y c k e n i deras orangefärgad o c h f ö r m o d l i g e n Förtviflad rusade h a n h e m.
lager- glas äfven p o e m e n.
IDUNS JULNUMMER man blir så g a m m a l, behöfver stor plats.
Till m a n häller inte sist får m a n r u m i en — att låda.
Och — A, fru M e n d e l blir h u n d r a år.
— I h, Jesus bevare.
M e n nog ville j a g ha täcket och f ä r d i g t, i n n a n.
.
.
A c k, v a r så g o d bit af d e n h ä r sockerbiten åt m i g.
stoppade lade u p p sitt — Hvad biten i munnen o c h sörp- ten Lapptäcket, vet jag.
F r u Mendel som — Rosina.
— H a n h a r själf J a, o c h så en natt del, att skrifvit h a n skulle var färdigt.
komma, O c h h a n sade, så fort lapptäcket H a n h a r inte v a r i t hemma på femton år.
g a m l a började s k a k a i hela Dörren vill satt — hans h u s t r u i salen Göran, sade h o n.
M a n n e n störtade — F ö r Guds Jag och sydde J a g h a r fått en idé.
skull, hvad kostar den?
— D e n kostar Och n u skall en k y s s, m e n j a g betalar.
d u höra.
D u v e t g a m l a fru Mendel, hon som bor i Drottninghuset.
J a g träffade henne kyrkogård.
en krusig skära i förmiddags H o n är mössa gamla i, dopklädning, mor.
på så l u s t i g.
under bandstumpar Johannes ' hatten, s o m j a g såg hos d i n o c h spetsar kring hand- hållit — Den — Inte inte inte täcket att ta en g a m - röst i mal g u m m a i h a n d; det b r u k a r v a r a så k a l l t.
sälj täcket det.
och pratade.
den idén att eftermiddag.
M e n, snälla.
.
.
J a g kunde — J o, visst, — hit i stället, n u i V a r det inte b r a?
ni det är Jo, jo.
S å slipper du skrifningen.
sextiden k o m fru Mendel.
dem.
— H o n hade var förr i v ä r l d e n målade på porslin.
o c h stora marmor.
öronkläppar K ä p p e n trefvade D e t är v ä r s t Jaså, på m ö b l e r n a.
med ögonen, på G ö r a n.
D e t, s o m j a g ödar bläck och h j ä r n m a s s a p å, det det?
sade mannen finns?
— H a n ser j u h y g g - När h o n v a r en g o d o c h en k l o k (Illustratör: Brita Eliström.)
har annat, vill Nej, hjälpt.
mest fast v i d, det inte.
.
.
M a n n e n k ä n d e hennes fingrar o m sin a r m; dra undan den, m e n h o n höll — att g å.
Adjö O c h det h ä r ä r f å g e l b o ' t?
— J a, det är litet t r å n g t, — Plats d e t, fick femte stod cigarren.
fru M e n d e l i o c h tack o c h sockerbitar.
för m i g, neg h o n.
H o n munter igen och g j o r d e åt sig själf i t a m b u r e n framför spe- geln.
Göran.
— n o g för d e m, s o m sämjas.
N ä r hon.
insköt in till sitt för eller H o n hade fått s i n r i d i k y l med kakor hade p l ö t s l i g t b l i f v i t grimaser fast.
— innan j a g T y, när j a g gjort d e n fjärde fullproppad försökte sågo på h v a r - M e n n u v e t j a g, att det h a n k o m tillbaka, begrepp Skön g o d afton, På tröskeln sin h u - J a, svarade h o n.
J a g förstår, att det v a r J o h n s röst, tända och papper Ä r d u säker och kysste D e t v a r en D e t hade inte M a n n e n steg u p p o c h gick att men det, som du.
.
.
komma ännu.
sade h o n.
lig u t.
han så.
fru M e n d e l p å, finns j u inte, H o n b a r j a g h ö r d e; det v a r h a n s o m v i l l e, att j a g skulle sälja täcket, för h a n k u n d e v ä l inte det är h a n — h o n k ö r d e n ä - stan i bröstet sig D e t, s o m d e n stackars och väntar m i g: gå o c h något M a n n e n och h u s t r u n bäst H o n v a r röd D e t är v ä l i n g e n j ä m - af r ö d a k - d a g, g o d d a g.
O c h täck s k a l l lilla frun ha.
.
.
h a sålt j a g inte.
m e d det.
jag lugn.
God Jag J a, j a, n o g v a r det t u n g t, rådde ungefär s o m de m a t t a r o s o r, de u n g a flickorna — kinderna.
är d e t, m a n skall g ö r a sig af m e d — och på hennes k i n d b e n sutto t v å små fläckar, tig går o m, att d u talar på andra.
att ta sig u p p för alla t r a p p o r n a, guldbrosch till d e t s o m m a n håller annars h j ä l p e r tat — svårt båda inte sade hans h u s t r u.
H o n v r e d sina h ä n d e r, s o m o m h o n tvät- — Vid ondt.
B r o s c h e n h ä r, till e x e m p e l.
kunde det min vän.
en s t u n d.
.
.
haft säga.
Det O c h d u k o m m e r in och p r a t a r m e d oss på viset, dunkel g ö r den m i g S o m fru M e n d e l.
J a g tycker o c h b ä r p e n g a r n a till d e m, s o m — o c h då fick j a g — behöfva.
.
.
— be henne inte l y c k l i g!
färdig.
det är n å g o n o c h ändå H a n kommer det är såldt!
H o n v i l l e, att inte, d u inte, inte stru.
till o m a r m e n på s ö m n e n, s o m sade m e d o c h se, h u r h o n h a d e M e n j a g hann det fär- e n s a m, så hade h o n tyst.
själfbevarelsedrift, Ty hon.
det gjorde kvar; henne hade h o n och hon mimrade med O c h hon knep så att Alltså olycklig.
.
.
mycket på än, hviskade än.
dun- henne a t t K a n s k e det.
— D e t är alla färdigt!
M a n n e n såg u t i luften, och det v a r länge kvar.
m u n n e n s o m en k a n i n.
i vårsolen.
följa på m e d d e t, m e n n u är det någonstans, alltid tyckt skrattade har fru g a m l a reste sig p l ö t s l i g t; b l i c k e n v a r borta har skulle två år M e n nu kommer han snart!
där m i d t hon i styngen.
.
.
.
Göran, M e n fru Mendel v a r v a r m o m händerna, och Göran, M i n a ö g o n, sade g u m m a n.
D e t v a r så e g e n d o m l i g t allt det O c h så v e m o d i g t.
J a g frågade Nord- så s m å n i n g o m återfått sitt m i n n e o c h blifvit förelse.
J a, tänk, bara n å g r a l a p p a r med små, s o m på d i n färdigt?
är O m hon gjort suttit Tror mannen.
— förut.
o c h ändå kanske får d u d e t, b a r a d u k o m m e r.
O c h n u är det snart i D e t k o m öfver efteråt.
— lederna.
jag gått i ångest det Mendel det?
lugn Käraste!
han.
.
.
H o n hade alldeles det är s v å r t sådant M i n b o k är heller O c h då såg h a n så belå- bord k o m, tappade m o - som tvang — s k a l l b l i, sa j a g.
S å v a r h o n k l ä d d i sammetskofta m e d bernstensknappar o c h sälja ett Jesus, barn, f ä r d i g t, menade h a n.
D e t m e d fru M e n - lapptäcket — det är inte — inte h e m, m e n j a g k a n inte sofva, o m j a g, visst Ingen d u inte det v a r n å g o n sade h a n s a k t a: sa ser inte på priset.
Ja.
Tror Så inte får d e t d ä r l a p p t ä c k e t.
— öfver N u är j a g t r ö t t jag fram.
S å länge — gå ten u t o c h nickade åt m i g, o c h så f ö r s v a n n b l o m m o r på s t r a m a l j.
— själfbevarelsedrift, m e n rätt G o d k v ä l l, m o r, sa h a n.
är j a g, sa h a n, J o h n.
Men Där förstås, v a r ute o c h annat.
d u, h a n är d ö d för femton å r H a n spolades N ä r underrättelsen — v a r stängd, i g e n o m den gick h a n.
gredelina H o n grep hade dansade p å g å r d e n.
D e t kel Göran o m armen.
— Hon hade en krusig mössa under hatten.
kroppen; o m kinderna.
håret någonting är det e g e n t l i g e n Kära digt m ö s s b a n d e n flaxade eller emot frälsningssolda- dern m i n n e t.
.
.
O c h n u är h o n l y c k l i g.
om drömde fru M e n - h o n såg sin s o n.
att Den Hvad sedan.
det.
och och den vackre son?
frågade m a n n e n.
sjön.
K a p t e n är h a n, m e d egen skuta.
H o n heter m e d sin rök.
ingen v å r längre.
— — h a r en s o n, ser d u, styrman.
.
.
Det af; flickunge i r ö d k o l t dels — v i d fönstret m e d det k n o l l r i g a var kaffe.
— åter satt på d e n g u l a fasaden m i d t tunnat v a r det för ett täcke, f r u M e n - talade o m?
är Solen fångade själar Hon på ett n y t t.
S å så föll d ö r r e n i g e n.
Mannen Tack.
del J a g h a r r e d a n börjat o m det finns n å g r a g a m l a l a p p a r.
.
.
sköna d a m, sade v ä n d e h o n sig o m: fa, svarade hon.
hustru.
IDUNS JULNUMMER DAR STÅTAR å marmorvården ett stort kabinettsporträtt: öfver blomstrande kyrkogården skådar han mosig och mätt, Måns Sonesson, bondepatronen, som var så myndig i tonen.
Å gillena pöste och svor han på länsman och dryglönad präst.
I liggfjädersvagnen for han hemåt, en sälldrucken gäst.
Då fick vid hans sida hon styra hans fuxar, blanka och yra.
Därhemma vid måltidsbordet satt folket omkring honom tyst.
Och ensam förde han ordet, han led ej att höra en knyst.
" Om till er jag talar, " han sade, " då magen I känna er glade. "
All när Då och hans och Sist dog han från hela sin lycka, sin sista befallning han gaf: ej knussla hon skulle, men smycka i marmor och järn hans graf.
Och lydigt reste hon vården på blomstrande kyrkogården.
gården var slagen af bäfvan, Måns Sonesson dundrade vred stod han där stor i kräfvan ljungade ed på ed; hustru hon skalf, den bleka, barnen glömde att leka.
Som brud Sen dess blef stilla i ständiga Men själf hofversam sken hon ljus och fager.
slet hon hårdt hvar dag, och ordkarg och mager arbetslag.
vardt han alltmer frodig, och öfvermodig.
Fast han såg henne knoga och spara, slog som han ingen ann på stort.
Så trodde till sist han sig vara en prydnad för hela sin ort.
Hans gårdslängor hvita lyste,.
och rikedom nog de hyste.
Där prålar i marmorns skifva Måns Sonesson själf i sin prakt.
De skinande dragen lifva belåtet de dödas trakt.
På kullen hans stillsamma änka satt vallmor, som högröda blänka.
A.
(Illustratör: Hilding Nyman.)
U. Bååth.
IDUNS JULNUMMER A G KÄNNER ett underligt gammalt hus som ligger midtpå en stor, vid slätt med en snörrät poppelallé, som från landsvägen för rakt upp till den svängda yttertrappan på den ensliga gården.
Jag kom att tillbringa en jul där borta.
Fram på eftersommaren det året satt jag en kväll på trädgårdsterrassen bakom vårt hus i staden, sysselsatt med att till svenska öfverflytta en latinsk dikt från den sista perioden, då jag afbröts af min syster, som kom ut till mig med ett öppet bref i han- den.
Hon var glädjcstrålande, gladare än jag sett henne på hela sommaren och mån- gen god dag därtill.
Min syster hade verkligen en längre tid varit litet tankspridd och en smula dyster.
Hon leddes.
Hon, som varit utomlands ett par år, fann redan efter de första månaderna i hemmet vårt stilla lif enformigt och lång- samt, men det var ej efter nöjen hon läng- tade, hon bar inom sig en brinnande verk- samhetslust, längtade efter att på ett eller annat sätt kunna göra sig nyttig.
Vår far sade, att detta myc- ket väl kunde gå för sig i hemmet, men min syster hade en annan åsikt om saken, hon hade fått den högtflygande idén, att hon ville fylla en plats, som blott med svårighet lät fylla sig.
Att sköta ett hus som vårt, d. v. s. att till höger och vänster ge order till tjänst- folket om hvad som skulle gö- ras — det var visserligen ej hennes ideal för att göra sig nyttig, och efter många om och men tillät vår far henne också slutligen att sända in en ansökan till en platsanskaff- ningsbyrå.
Inte många dagar efter hade hon fått svar.
Och i den stilla sommarkväl- len, medan allt omkring talade om dådlöshet och ett alltjämt fortglidande dolce far niente, läste hon med fast stämma upp detta bref, som bjöd henne att Öfverge det makliga, sysslolösa lif hon hittills fört och bjöd henne att börja arbeta för andra.
J Brefvet erbjöd henne en plats som hjälp och sällskap i en familj någonstädes nere på landet, jag lyssnade förströdt, jag medger, att jag ej tog min systers plan så mycket på allvar.
T Y S T A F M A R J A helt annorlunda, och hennes bref ut- märkte sig för en ordknapphet och en korthet, som kommo far att kalla dem " Ernestines telegrafiska meddelanden ".
Båda misstänkte vi, att bakom denna ordknapphet dolde sig en hemlängtan, som hon ej ville låtsas om.
Tiden led; vi voro midt i advent och nal- kades julen med snabba steg, då morgon- posten en dag medförde ett bref från Erne- stine, hvari hon frågade mig, om jag ej ville komma och tillbringa julen hos henne; hon kände sig ensam och kunde ju ej få komma hem.
Som vår far det året ämnade göra en längre affärsresa strax före jul och jag hade den ovissa .utsikten att kanske bli lämnad alldeles ensam under själfva helgen, så mot- tog jag med glädje denna inbjudning att få tillbringa en jul ute på landet.
Och dagen före julafton reste jag med gladt hjärta att träffa Ernestine, som jag ej sett på ett halfår.
Efter en half dags järnvägsresa stannade tåget strax i skymningen vid en liten öde anhaltstation på en öppen slätt, hvars hori- sontlinjer drunknade i den gråa vintereftermiddagens snödis.
Jag hade väntat att finna min syster emot mig vid sta- tionen, men blef grundligt be- sviken.
Där funnos blott tvänne väl ompälsade forbönder, som läto mig förstå, att jag skulle åka med dem.
Något nedstämd öfver att hon ej kommit själf, satte jag mig i den väntande släden, och med den ene skjuts- karlen framför mig på skjuts- bocken och den andre bakom mig på hundsvotten bar det af ut öfver den snöhöljda slätten.
Under färden frågade jag man- nen bakom mig, hur långt vi hade att åka, men fick ej något svar.
Efter en dryg halftimmes färd skymtade jag slutligen genom snötjockan en långsträckt, rak skugga öfver slätten till vän- ster, och efter ytterligare tio minuters åkning hade vi upp- nått en kal poppelallé, som förde upp till ett hvitt stenhus med svängd yttertrappa och brutet tak.
J U L J O U V 1 N.
K Men jag hade misstagit mig; redanmed afton- posten sände hon några rader till svar, att hon antog platsen.
Och några dagar efter var hon resfärdig och for, lämnande vår far och mig helt ensamma och öfvergifna i det stora huset.
I samma vecka kom det första reglemen- terade brefvet om hur hon hade det och hur hon fann sig.
På det hela taget tycktes hon trifvas bra; om själfva familjen, hos hvilken hon vistades, yttrade hon sig helt kort, näm- de blott, att den bestod af fyra syskon, tvän- ne bröder, som skötte gården, och tvänne systrar, som stodo för hushållet.
Min systers bref blefvo emellertid under den tid som följde få och mycket knappa.
Hade hon under sin vistelse i utlandet un- derhållit oss med verkliga epistlar af vältali- gaste berättarkonst, så blef det i sanning nu Min syster kom ut till mig med ett öppet bref i handen.
— 10 — Just som släden stannade, slogs förstudörren upp, och ögon- blicket efter omslöts jag af Er- enstines armar, och i den ovissa snödagern igenkändejagdetkära
IDUNS J U L N U M M E R — den h v i t a gjorde p a n n a n och det s v a r t a frågor.
ansiktet håret; henne Men men när hon några d e n lilla blef t r y c k t e sin k i n d m o t stående o r ö r l i g, min, att k ä n d e j a g, att den v a r v å t af tårar.
utan Jag ville lyfte men innan j a g hun- fråga — utan slå u p p ö g o n e n, att s v a r a.
Jag u p p det lilla fina, b l i d a anletet och nit säga n å g o t, v ä n d e f ö r n y a d e m i n a frågor, h o n sig hastigt ifrån m e n d e n lilla flickan m i g, och i n n a n n å g o n svarade ej, betrakta- af de de t v å skjutskar- larne hunnit sig före, blott kande komma skakade hade h o n och tagit m i n t u n g a k a p p - ifrigt mitt fors- ansikte, på h u f v u d e t s m å l o g, och n ä r sprungit j a g b l i c k a d e i n i hen- in m e d d e n i förstu- nes ö g o n, mötte j a g i säck och Just som släden stannade, slogs förstudörren upp.
dem samma spanande, gan.
Jag vände hvilken oviss slädfällen O c h h o n t o g m i g v i d h a n d e n, och v i g i n g o m i g till d e n ene af k a r l a r n e, och förlägen i handen, drickspengarne, ä n n u stod m e d o c h räckte m e n blef helt honom häpen, då genom flere s m å e n k l a, h a l f m ö r k a g e n o m ett p a r höga, d u n k l a ligen gingo voro mycket stade sig i släden och åkte b o r t, följd af k a m r a - med varma ten, som l å n g s a m t lomade efter i s n ö n.
S t u n - tills rum, någon stod dukadt.
förstugan inne o c h börjat omfamnade jag frågade dragit in m i g i pälsa af m i g, o c h h ä r brast hon i minsta var gråt v i s haft ljudet det o n d t, o c h att det b l o t t s o m h o n ej h ö r t p å så l ä n g e, s o m h a d e u p p r ö r t Hon förde ostörd få hemifrån här m i g in i sitt höra henne.
o c h från litet af h v a r j e " den yttre världen ".
O c h i n n e, d ä r det v a r fullt u p p l y s t, med ledsnad, huru mycket förändrad huru under hennes kare ett nytt såg j a g blifvit dessa m å n a d e r s skilsmässa, ansikte än det v a r i t fått Ernestine blifvit så m y c k e t ble- förut, o c h att hennes ö g o n o c h eget u t t r y c k, som o m h o n s t ä n d i g t ett Jag ut uttryck g i c k och l y s s n a d e efter hade öfver i ett litet k l a r t hvardagsmatsal, F ö r några upplyst d ä r ett b o r d minuter blef j a g satt m i g v i d fönstret d e n af n a t t m ö r k r e t snöslätten, o c h såg redan omhöljda b e g r u n d a n d e m i n systers v ä l stora inbundenhet, emot eget r u m för att m i g berätta stannade måltiden.
eget h e m — d å o c h sade, att h o n ej p å af m i n röst, möblerade det s v å r t, och sade att h o n n u i denna s t u n d j u k u n - de v ä n d a t i l l b a k a till v å r t och gediget M e n n ä r h ä r l ä m n a d e n s a m, d å E r n e s t i n e f ö r s v a n n för att från k ö k e t h ä m t a h v a d s o m fattades till hon mig ånyo.
h e n n e, o m h o n haft vi tungt b o n a d e r och g a m m a l m a h o g n y, den hade m i n s y s t e r salar, som t y d - genom två våningars höjd och m a n n e n stötte m i n h a n d t i l l b a k a, häftigt k a - efter r u m och då en smal dörr m i g öppnades o c h ett litet flickhufvud försiktigt visade S å små- n i n g o m öppnades d ö r r e n helt o c h hållet och en liten f y r a eller f e m års flicka k o m l å n g - samt i n, m e n blef b l y g t för dörren.
orörlig på samma plats, gen med förmå henne nedslagna stund stått lyckades j a g slutli- att k o m m a n ä r m a r e, o c h ö g o n stannade h o n alldeles tätt i n t i l l m i n stol.
handen, stående strax i n n a n - S e d a n h o n en l å n g J a g t o g d e n lilla smala som hon blygt räckte m i g, och något.
förvånad öfver dämpadt sig o m m i n systers kysste ur utrop henne jag fick någonting höra träffade, då efter dig skilsmässa.
någonting jag återsåg röst, annat, far — hals.
D e t v a r en m y c k e t tyst O c h Ernestine henne Ernestine söt, m e n m y c k e t skakade sorgset på h u f v u d e t.
— H o n är s t u m, stackars barn.
— D e t v a r bra sorgligt.
H v a r f ö r har d u alltid v a r i t talat så t y s t l å t e n i dina bref?
någonting Hvems — b a r n är det?
E t t s y s k o n b a r n till f a m i l j e n, som eget efter en d ö d b r o d e r.
v ä n n e n m i n, så få v i p r a t a Sedan j a g smakat efteråt.
v ä n d e v i till E r n e s t i n e s r u m, där m i n syster l i k v ä l snart åter sköta plikter.
sina l ä m n a d e m i g för att gå o c h Omkring en halftimme efter å t e r k o m h o n för att h ä m t a m i g till su- p é n, s o m serverades i d e n lilla m a t s a l, d ä r jag förut Vid varit.
vårt inträde i r u m m e t fann j a g fa- — de två de t v ä n n e b r ö d e r n a, ställets ägare, det se- de t v å ne från att j a g blifvit skjutskarlar- stationen o c h förstod skjutsad af går- herrar.
syster presenterade l å g - o c h j a g hälsade förlä- j a g k u n d e inte u n d g å att påminna mig de försmådda M a n hälsade N e k a inte till, att du ä n d å vänligt tillbaka, skyggt och t i l l b a k a d r a g e t — N e j, nej — ifrigt afvärjande och på h u f v u d e t, inte s v å r t, så s o m d u m e n a r det k a n j a g försäkra d i g, inte på m i n s t a det s a n n t, här på ett visst sätt öfverstiger mina krafter, att m i n uppgift att h a fått k o m m a.
tillade h o n m e d satte oss till b o r d s; t y s t - omkring och vänlig, teg teg i h ä r d i g t.
— ingen svarade.
talade lifs, till, D e, som jag ten.
f u n n i t sig utanför d u bli pre- Det föreföll m i g, som o m m i n syster l o g, n ä r h o n sade des-a m e n s o m o m h o n l o g på sätt.
ansikten, i s o m o m de be- både tid o c h rum.
senterad för familjen.
sorgset man E t t par hade ett u t t r y c k sina mycket men försökte j a g ö p p n a ett d u b ö r j u v a r a alldeles u t s v u l - I k v ä l l skall fortfor.
s a m t a l, m e n afstod därifrån, då J a, j a — - s e d a n; k o m n u till mig mande gånger få d i g n å g o n t i n g något om M a n v a r u p p m ä r k s a m, förekom- M e n säg då — — — då j a g y t t r a d e nöjet naden suck.
— sätt, bjöd m i g vara väl- neg, Vi v i s, o c h dock är ingen m e n på ett k o m m e n, m a n blott b u g a d e o c h hon skakade det, — m i n h ä p n a d, n ä r j a g i de gen, din m i s s i o n, E r n e s t i n e?
ett bröderna systrarna det svårt och att d u å n g r a r — ord, upptaget M e n ät n u, på v ä l f ä g n a d e n, åter- drickspengarna.
— - Aldrig o m d e m, s o m d u är h o s.
mäldt, dan.
haft sakta liten flicka, sade j a g, Min h ä r är ser d u, o c h n o g förstå flög m e d rummet.
dens hela » f y r a års M e n det märke återkom m i g o c h kastade ö m t o c h ledde igenkände s o m j u inte ens i n - och skall din flickan ifrån bägge något så b a r n s l i g t, som att j a g grät n y s s, och o c h d e n lilla ett om s t u n d, — och j a g förstår, att d u en Ernestine, I denna stund redan samlad, men h v e m dömer sade h o n, efter det v i p r a t a t en du till hos m i n syster.
och D u ser så m y c k e t på m i g, då s o m j a g förut lagt miljen — blef blick, snedt ljuslockigt sig.
lyssnande Med drade ett visst j a g öfver obehag u n - denna n a d, s o m j a g slutligen Jag lyfte upp det lilla fina, blida ansiktet.
finna både tyst- började d u m o c h opassande,
[DUNS J U L N U M M E R och det var en riktig lättnad för mig, då Ernestine slutligen gjorde ett tecken, att vi skulle resa oss från bordet.
Hade jag möjligen nu väntat, att isen skulle bli bruten och att det skulle bli nå- got närmande, blef jag besviken, ty de båda manliga individerna drogo sig skyggt undan till ett hörn af rummet, och de två fruntim- ren slogo sig ned med hvar sin stickning vid ett litet rundt bord intill den öppna eldstaden.
Min syster, som dukade af med en tjäna- rinnas tillhjälp, kastade oupphörligt bedjan- de blickar på mig, där jag satt och blädd- rade i ett par tidskriftshäften; jag visste sannerligen ej hvad jag skulle tänka vare sig om henne eller om den familj, i hvilken jag blifvit införd.
Då den stora klockan öfver dörren på ett bestämdt och högtidligt sätt började slå tio, reste sig alla fyra, som om de haft ett auto- matiskt urverk i kroppen, nigningarna och bugandet upprepades, och värdfolket lämna- de rummet.
Jag blef stående som ett frågetecken framför min syster.
Hon hade tårar i ögonen.
— — Var nu inte ledsen på mig, jag borde ju ha sagt det med detsamma, de äro döf- stumma — alla fyra.
Jag tänkte först skrifva om det, men tänkte, att du då kanske inte hade velat komma.
— — Och här har du uthärdat i fem månader?
— Ja — egentligen för den lilla flickans skull.
Hon har ju sin hörsel i behåll, och det är förfärligt tungt att tänka på, att hon J skall vara ensam i denna förfärliga tystnad.
När hon blir något större, skall hon in i ett institut — det lär finnas hopp om, att hon skall komma att kunna tala.
— Och till dess stannar du?
— Ja, — till dess stannar jag; tonen i Ernestines röst var så bestämd, att jag visste att det ej var värdt att komma med några invändningar.
Men när jag kom upp på mitt rum, for den tanken osökt genom mitt hufvud — hurudan jul skall detta bli?
Hur mycket annorlunda blef den ej mot hvad jag tänkte mig!
Tidigt på julaftonens morgon förde man in en högstammig dunkelgrön gran i en af de höga salarne på husets framsida, och de stumma fyra tillsammans med den lilla flic- kan började strax efter frukosten kläda jul- trädet.
Och huru upplifvande och kärkom- men denna sysselsättning var, syntes väl på de alltmer uppklarnande anletena; med jul- trädet tycktes glädjen själf ha stigit inom de tysta väggarna.
Och när aftonen kom och ljus efter ljus tändes i det ensliga huset på slätten och granen strålade i all sin prakt, steg denna tysta glädje allt mer, de allvarsamma ansiktena miste sitt tungsinta, inåtvända grubbel, ögonen strålade, och den lilla flickans dämpadt utstötta jubelrop — så sällsamma i sin ensamhet — klingade röran- de i den stora tystnaden.
Men när Erne- stine med den lilla vid handen ställde sig under granen och med sin rika, fylliga stäm- ma sjöng en af de gamla julpsalmerna och jag såg de längtansfyllda, bäfvande blickar, som fästes vid hennes läppar, då kände jag, att denna jul var den högtidligaste jag upp- lefvat, och jag uppfylldes af full förståelse för min sys- ters varma högsinthet att vilja stanna på detta ställe för att söka sprida litet ljus och glädje i denna tystnadens och de ensammas boning.
Och när jag i nyårshel- gen åter satt hemma i vårt eget stilla och ensamma hus, som äfven det är ensligt och tyst, fastän på ett helt annat sätt — och jag tänkte tillbaka på den gång- na förunderliga julen — öfver- raskade jag mig själf med att jag satt och längtade till- baka till det tysta huset där borta på den öde, snöhöljda slätten.
Och jag afun- dades min sys- ter.
(Illustratör: David Ljungdahl.)
M ^ ^ ^ ^ ^ / 1 X £ I _ 06- S K I N N T R Ö J A N S kritade bvita bräm k a n t a r din vadmalströja, d ä r du s k r i d e r b l y g och.
f ö r n ä m.
Nu kan min själ sig b ö j a till a n d a k t o c b k ä n n a en fläkt sväfva — böja, barnatro, af salig i ljusskimrets ro slöja.
^ O, j a g b a r g å t t m i g ocb.
t ä n k t m i g trött, vägarna Fjvarje v o r d o mig min långa.
s t ä m n i n g till d ö d s jag nött, blind i min fånga af å nyo ifver att ocb fånga, Jr^ålla all r i k e d o m e n, s o m dock en skärf Döda former var, bland de ocb göra ej i n t r y c k men min många.
gammal på kult mig, gudstjänst kunnat från kvar bar synden två lika fullt mig, t v å mig o c b g ö r a mig mild o c b ren, ty bland julljusens trötta k u n d e ditt ö g a Så o c k för beliga nå mig undret är sken mig.
i julens natt blifvet, att, b v a d m i t t b j ä r t a s o m d r ö m b a r De stumma fyra med den lilla flickan började kläda julträdet.
— gladt, 1 2 —
IDUNS J U L N U M M E R varder s o m s k ä n k mig gifvet, gifvet s o m efter s o r g e n s k ä r l e k e n, l y c k a n, lifvet.
ett altarets ä r din k g s s a t t år e n s a m m e vandraren ändtligt Som når sakrament anamma, o c t) Irvad d j u p a s t m i t t b j ä r t a k ä n t, är den b ö n, j a g vill s t a m m a, få — 13 — stamma, m e n i c k e rätt få fram — d e t ä r å n g e r och, b o t o c h i mitt brännoffers skam flamma.
J o h a n n e s Linnman.
IDUNS JULNUMMER D E T L Y C K L I G A BERÄTTELSE P ET VAR i det kära, gamla Florens, no- vellernas hufvudstad, som detta hände; det vore också knappast tänkbart nå- gon annanstans.
Konsten hade där länge sett på lifvet med brinnande allvar i blicken och handen skälfvande af energi kring sina verktyg, men med hela hjärtat fylldt af ljus tro på det som var.
Du är skön, sade den, och jag älskar dig.
Döden får icke ta något från dig.
Just så skall du stå och lysa, när min kraft stelnat, och andra skola ännu glädjas åt det som gladde mig.
På kapellens väggar, kring det som är människor dyrast, har jag fångat din bild.
Linierna har jag sökt göra enkla, fasta och harmoniska, ty blott så bli de sanna och trotsa tiden.
Färgen har jag stämt till klar och ren klang; där skall ingen brand och ingen skugga vara.
Ett evigt morgonljus skall det vara öfver den, just innan dagens och växlingens sol har bragt sin skälfning i luften, en evig, skuggig frisk- het.
Så, just så!
Och lifvet, som mest är likgiltigt för hvad människan tänker om det, lät sig ibland bevekas till deltagande och lutade sig fram och betraktade bilden.
Och det talade, men bara tyst för sig själf, ty dess röst är icke för oss att omedelbart förstå.
Jag är också mycket annat, än du har fattat.
Men det skulle trötta mig att tänka därpå, och jag kan ta mig bättre för.
Dagen är kort, men mycket kan rymmas i den af glädje och sorg, af den innersta, sjungande tonen i allt som är till.
Men du skall ha tack, för att du tänkt så vackert om mig / A L 5 3 T A G E T ÄF PER HÄLLSTRÖM.
och så flitigt gett det form.
Man skulle nästan vilja.
.
.
Och som det stod där, i leende tank- fullhet, kunde det bli en barnslig ro i dragen och en glans i ögat som hos barn, och det kunde tyckas se på sin spegelbild, så liknade det en stund hvad det försjönk i.
Då kunde sådant hända som det, jag har att berätta.
Familjehuset låg nära Arno åt Santa Croce till, där ännu ett och annat liknande står kvar vid trånga gator.
Det var mörkt och föga bredt, med smala fönster, de två under- våningarna i grofhuggen sten och portens rundbåge i block, som sköto långt fram, så att skuggan föll svart och tät.
Där bodde Gemma, lika bra och lika illa som andra flickor af gammal, god familj, men utan rikedomar.
Kanske hade hon det, om också icke sämst, som hon tyckte själf, så dock sämre än vanligt, ty hennes far var nyligen död.
Den goda seden tillät då ännu mindre än annars en sörjande dotter att sitta och se ut på gatan för att förtrytsamt dra sig undan alltför smekande blickar, smyga sig fram igen, harmas på ett sätt, om de voro kvar, och på ett annat bittrare, om de voro borta.
Och detta var ändå det enda Gemma kunde finna på att döda tiden med; bättre nöjen hade hon icke.
Kom det besök, var det bara någon fru, som satt och suckade i det svarthängda sorgerummet, tills hon med en sista djup suck af befrielse kunde resa på sig och gå.
Där hade Gemma att sitta med modern och vara otröstlig, men ändå tacksam.
— 14 — Det var ännu värre.
Gemma var dotter af ett andra gifie och var med hela familjen underkastad en styfbroders husbondemakt.
Styfbröders kärlek var ofta icke större än att det föll sig naturligt för dem att erinra sig den gemensamma modern, kyrkan, som närmare och lämpligare än de själfva att beskydda omyndiga anhöriga.
Det sparade in vakt- hållning, bekymmer och hemgift och öppnade därtill värdefulla utsikter för lifvet efter detta, ty nunnornas öfverloppsgärningar af helighet och deras vaksamma böner borde närmast komma de blodbefryndade till godo.
Skälen voro alltså goda nog och afgörande för Gemmas bror, men knappast för henne själf.
Hon älskade icke böner, hvarken som af- brott i natthvilan eller tidigt på morgonen.
Hon låg gärna länge och drömde, helst i halfslummer, då hon kunde välja ämnen — alltid i hufvudsak desamma.
Hon hade ingen böjelse för helighet och hade aldrig haft kopporna, som eljes brukade göra dylika anlag så påfallande, att det icke kunde bli frågan om att motstå dem.
Tvärt- om ägde hon den vackraste hy, med en rodnad så varm och guldbrun som på granat- äpplets skal, men mycket slätare och klarare.
Det fanns intet skäl för henne att vara frommare än folk är mest, och hon kunde icke med klosterkosten.
Slutligen: hon var förälskad och till och med i två personer — liksom om icke en kunde ha varit nog!
Hon var det mer i den ena och mindre i den andra efter den ordning, i hvilken de framträdde för tanken, eller rättare, den ene nästan utplånade den andre, liksom när man ser två ljus i rad.
Men än var det Cino, som var den närmaste
IDUNS lågan, o c h än v a r det alltihop U g o, o c h än blef b a r a en t å r f y l l d ljusdimma.
mörkret och kölden det h ä r l i g a, sig.
som kärlek H o n hade icke med någon icke veta, hvilken af o c h en d r ö m o m i allmänhet fått de b å d a af tala kärlek hufvud K a n s k e v a r hennes k ä n s l a mest en r ä d s l a för hans för m e d många ord och kunde alltså d e m s o m af ödet ut- Med denna dem hvar h o n hunnit be- r e d h a n in till därför.
Florens Hon där alla klocktorn, i Ijudportarne brann ä n n u, o c h de s v ä n g a n d e b r o n s m a s s o r n a inne t y c k t e s k a s t a sig f r a m för att andas in det o c h smälta det samman m e d sin D u f v o r n a lyfte o c h k r e t s a d e i stora, täta flockar af o c h höll riktig därför nen.
för att slå n e d på förvirrade " I en b l i n k, v i s t a, i n n a n s o r g e t i d e n k o m, och sedan m ö t t De framför deras glänste blickar, hvilka l i g t, m e n föga Det visserligen talade tyd- olika.
De v a r C i n o, s o m först r ö r t hennes b l o d i dans, o c h det v a r hans fel o c h icke h e n n e s, att h a n icke blef f ö r h ä r s k a n d e i hennes tan- kar.
D e t gick unge mannen, till till p å det sättet, att d e n förälskad s i n bäste intill döden, v ä n o c h ö p p n a d e sitt gick honom.
D e t h ö r d e till saken d e n t i d e n, att h v a r ä l s k a n d e hade en f ö r t r o g e n, och att blank brödraskapen som kunde nog.
icke glädje Men sam beslut v e t icke har gått hand b r ö l l o p i takt i och tycka den; sammans.
Sedan fönstret, icke in till vaktad.
hus och njuta nom.
h a n v a r helt och o c h icke Cino Och verkligen hängde vara skulle Cino tänkte: J u s t n u är s t u n d e n ".
H a n tar p å ett allt- kom.
D u slipper m i n landtgård klaga det föga t r o l i g t, att h o n kunna vännen, honom, o m h a n hört m i g för en sig icke o m att h o n o m m e d en n i c k.
d e n i en d r ö m, dröjde den orden port Det deles tydligt han k o m fram, r e d h a n därför icke han kommit och k l o k t, blef blod, öfvertala hvar dref på G e m m a, Eljes kvar, kunde ster, s o m h a n t ä n k t, u t a n genast in i s k u g g a n det g r u m l i g t i luften o c h t y s t, sar lyste En kvinna löste h o n blifvit till sig ut u r det s v a r t a, som just så, t o g ett steg m o t honom och hviskade m y c k e t be- ställsamt och t y d l i g t: " Tyst, herre, tyst. "
var öfvertygad fly se u t, n ä r d e n v a r b o r t a.
orosflykt Men ovan skulle o c h slagit klart in visa i; kanske honom, svarad.
ligen möta h u r hans på s a d e l k n a p p e n allra Ibland undrade Hvad h o n sig icke Cino och riktigt likgiltighet v a r be- h o n, o m det v e r k - v a r l i k g i l t i g h e t, o c h h v a d i annat fall svaret v a r.
M e s t b r a n n h o n af ifver att bara få slippa ut o c h v a r då icke r ä d d för n å g o n - ting annat, än lyckas.
ringde mörkret n ä r a huset v a k t a s väckte porten på springa och att skulle af U g o s o r o, skulle folk.
klock- alla gator N ä r ingen- h a n själf v a r a v i d Gemma u p p framför skulle honom, bära i v ä g g e n o m n ä r m a s t e just förföljelse till m e l l a n h a n d.
n e d, skulle s i n b r u n a häst.
det skulle god icke då de m u n t r a n e d o c h lyftas stadsport, det plan m e d en t j ä n a r i n n a dag i april, just orna ting Ugos D e n v a r m y c k e t v ä l förberedd o c h aftalad En att innan den stängdes.
af, b o r d e d e n hejdas Blef d ä r en s t u n d i n y c k e l s k r a m m e l och frågor, h a vilseledts Så efter o c h fördröjts af de i n v i g d e.
v a r det b e s t ä m d t, o c h dagen v a r inne.
Emellertid hade C i n o upptäckt, att äfven den ädlaste v ä n s k a p icke räckte till att b r i n g a ned i v i d att b o n d f l i c k o r kvällen icke l ä n g e, i n n a n h o n d ä r, tänkte tornens spet- trygghet.
i n g e n g a f a k t p å d e m.
M a n v a r icke o m, att det v o r e sällhet att göra skulle Redan v a r icke, o c h d u f v o r n a hade slutat sin sig o c h till v ä r l d e n s ä n d a m e d den a n d r e.
hon kunna o c h bedröfligt och om henne s å, de ta sig för att hålla d e n ty mycket mörkt det h ö l l i n hästen m e d ett r y c k.
för- bort m e d.
dels f r u k t a n för klost- a l l t n o g det d r ö j d e att h å l l a m a n p å g a t a n skulle på gatan för att se u p p m o t hennes fön- ut trots h u r det v a r all v ä r l d e n s l y c k a h a n r y m d e v a r då U g o t r ä d d e i f ö r g r u n d e n.
D e l s ret, det k l a r t o c h h a n förstod icke och honom i n i g e n o m, och v i d a r e hjärna t y h v a d v a r det för intresse m e d a n d r a p o r t a r.
När han också, v i r r i n g e n för öfrigt, h v a r det r a n n en d r o p p e se, märkvärdigt, Så bar I n å g o n p u n k t i hans p å, det v a r h o n o m all- alls honom.
T i l l samma stadsport, att o c h icke fast framför h a n skulle fara m e d h e n n e.
det m i s s r ä k n i n g e n och h a r m e n öfver C i n o som d ä r, räckte stöfvelspets o c h m e d d e t s a m m a visste blef b o r t a från F l o r e n s.
var stigbyg- så g o d t till d e n gode v ä n n e n.
A t t de rörde sig o m betydde.
h a n tänkte I hvart han kunde tycktes o c h h a n lät sig i tillbaka h ä n d e r, steg u p p på hans A t t i denna ovisshet för h v i l k e n o m sin k ä r l e k, tröstlösast, älska men han brydde rösten i hans öra u n d e r förströdt g r u b b l a n d e, h o n är m y c k e t v ä l m e d hufvudet.
utan Som fram fann sadeln nästa ö g o n b l i c k v a r G e m m a sina nära, v i d hörnet n ä r h a n reste gick.
I " V ä g e n är k l a r för er, h e r r e, " sade h a n.
J a, du hvad se t i d e n a n.
Och det sitt v e m o d o c h därutanför. "
F r a m till p o r t e n b a r a!
D e t v a r kanske ty boet för kroppsligt sig o m d i g.
D u m e d m i g till hufvud v a r y r t och det i v ä g.
h a r d u bara sett henne i henne, Följ h u r det h ä n g d e i h o p, för- nu.
Hans för v a r helt m ö r k, s p r a n g en m a n f r a m m o t ho- m e d henne n ä r sorgetiden kring genast, i n n a n h a n r e d h e m, måste h a n Gemmas När F l i c k o r äro g l a d a p å b r ö l l o p om musik.
med honom; stod h a n icke H a n visste, komma och o c h förtänk- till m u s i k, o c h h o n l o g åt allt h v a d d u sade.
fly s o m skulle p å en t r a p p a o c h satt v a r m o c h m j u k, får d u m e d h å l l.
hand det v a r G e m m a, som g l ö m m a, sade h a n.
ens, o m h o n b r y r att men är oåterkalleligt, dina n u v a r d r ö m m e n och i n g e n t i n g a n n a t, och makade säga det o c h afskedade de Och helt och b e t a g a n d e, o m k r i n g C i n o.
darrade, som dufvorna sitt r å d därefter.
från H o n är larna kretsade annan; Broderns S ä t t henne er, h e r r e, o c h håll v ä l fast.
knän utforskade s v å r i g h e t e r n a, och n ä r h a n ens skall h o n vara h ä r, af V i a v i l j a söka v i n n a en flicka.
D u måste försöka en b l i x t J a g springer, j a g flyger.
Cinos t a n k a r skälfde k r i n g hans d ö d a l y c k a och fann d e m o ö f v e r v i n n e l i g a m e d g o d o, g a f h a n — förströdda stämning.
F i e s o l a n a, s o m går från n o r r till söder och d ä r - o c h v i s s t e, h v a d det v i l l e säga att m o t Han g a f h o n o m också n o g e v i g h e t e n till.
Cinos v ä n v a r världsklok familjens sträcktes s o m i n g e n t i n g hade att säga ens t ä n k t p å att ö p p n a m u n - bara s o m m e d h v i r f l a n d e l j u s, och hans o c h rörelse ä n den a n d r a d e n förnams h ö r a framför o c h deras sken föll o r o - le icke v a n att r i d a. "
buros så s n a b b t, icke fylldt sin s m u l a h o p p liksom dagen förut, hann fullt och stort in i den b l e k a s k y m n i n g s d a g e r n.
landet m e d k ä r l e k s b i k t, och m e d eldsken p å.
s o r g e n g ö m m a s u n d a n fort af d r a g e t, till föga m i n d r e och vingarna till sina g r a f v a r Fackellågorna plymer k ä n s l a n för h o n o m tändes i b r a n d u n d e r s y s s - så att d e n i n b r a g t e metall m ä n n i s k o r, s o m dött af hjärta för likt mot himlen, icke Fortsättningen herre.
mörka Cino söka reda u t i hans u n d e r l i g t och till f ö r v å n a sig öfver u p p m a n i n - då h a n alldeles och att heller sitt pekfinger k l ö f sig d ä r e m o t till en ormhväsning.
icke sina v a n a h v i l o s t ä l l e n, n ä r det blef t y s t i g e n.
voro förtydligande l ä p p a r n a, o c h ljudet gen, ur an H o n hade r å k a t visshet ersättning det ljuset lif g å n g p å de t v å b r ö l l o p o c h att d e n öfver- och klang.
m e d sällhet.
glömska, på rätt k l e n och k o m fram j u s t i s o l n e d g å n g e n.
D å r i n g d e rustats j u s t o c h endast till att f y l l a hennes sin i bjöd JULNUMMER / nästa ögonblick var Gemma där.
färdades framför hem o m far eller
IDUNS JULNUMMER bror.
De två väckte så mycket mindre uppmärksamhet, som Gemmas svarta kappa dolde henne godt, och Cinos dräkt var dammig och vårdslösad.
Ugos vakter funno ingenting underligt i att äfven andra redo två på en häst; tvärtom lyckönskade de sig till, att det skulle villa bort spåren.
Så kommo de flyende i godt traf till stadsporten och ut igenom den.
Hittills hade de icke hunnit tänka eller känna stort annat än spänningen och oron för upptäckt, och deras hjärtan hade klappat i samma takt, just som det höfves ett äl- skande par för första gången ensamma med h varann.
Nu låg vägen öppen för dem.
Skymnin- gen var nästan förbi, och skenet från väster lyste blott svagt och stjärnaktigt på Monte Cenaros höga och nakna topp.
Det pärlgråa töcknet med skärt i, som blandat sig i him- lens blå, smälte undan, allt som daggen föll där nere.
Nattens ljus lyste plötsligt fram likt knopp, som springer i blom.
Då måste också tan- karna komma, men de hade ingenting af lugnet där uppe.
Gemma var nog mycket glad att vara fri från tvånget och hotet, men armarne omkring hennes lif fyllde henne med ny oro, som icke var bara ljuf.
Det var den unga kvinnans längtan att få ge sig i hela ruset af sitt varma blod, men det var också den oberördas tve- kan: hvarför just nu det som aldrig kan komma igen, och är han verkligen den rätte?
Hon visste så litet om Ugo, an- nat än att han sett på henne med blic- kar, som smekte och brände.
Cinos ögon voro skyggare och godare — bah, hvar- för tänka på honom?
Han hade icke vågat rycka henne ur elän- det och flykta med henne.
Cino var dum och feg.
Det blef henne ett behof att upprepa den tanken.
Just jämförd med honom, fick Ugo ännu större värde.
Det var skönt att tryckas intill honom och ryckas med likt en blomma, man i förbifarten slitit af häcken i sin bråda hast.
Hvad han än gjorde med henne, var hon hans.
Och hon stirrade framför sig i mörkret, rusig af luft och fri- het och skrämd af de skuggor de rusade förbi.
När han hållit in hästen, tänkte hon, när han talar till mig, då måste jag ge mig.
Jag vill, att det icke blir snart, jag vill, att man förföljer oss jämt.
Och på hur olika stigar Cino bakom henne lät sina tankar sträcka ut till hästhofrarnas takt, möttes de i samma önskan.
Med den första trygga minuten hade det blifvit klart för honom, att hans lycka var hittegods och aldrig skulle bli hans.
Det var en annan, hon väntat på, och en annan, hon ännu trodde sig följa.
När det rätta för- hållandet upptäcktes, var gråt och harm allt hvad han fick och allt han förtjänade.
Han vågade icke ens hviska till henne för att ej förråda sig, fastän hela hans inre brände, och han fick icke trycka henne i famn mer än bara att hålla henne kvar.
Och så bar hästen i ett enda par all kärlekens längtan och fruktan och illusion och ovetenhet på sin rygg, och målet var lyckan, och rundt omkring var svarta natten.
Det var icke underligt, att bördan blef tung, helst för ett djur, som nästan hela dagen förut burit sin herre.
Cino förstod på dess flämtande och pipande andetag, att de icke kunde fortsätta längre, cm de ej skulle stå hjälplösa på vägen, och han måste besluta sig för den fruktade uppgörelsen och hvilan, som den kunde bli.
Han var nedan- för Fiesolekullen, där vägen till Badian tar af.
Den följde han och sökte sig fram till en skog i Mugnonedalen.
Just då gick månen upp och lyste så skarpt på olivträdens gråa löf, att hela hans blod frös.
Det blef varmt igen, när han låtit sig glida ned från icke alltid det klokaste, allra minst för den, som gett sig ut på kärlekens och tokeriets väg, där öfverläggning leder säkrast och snöpligast till gropen.
För hvad dessa två människobarn hade att reda ut sins emellan i natten och förvirringen, var barnslig omedel- barhet nog lika nödvändig som den var na- turlig.
Den började å flickans sida med en flod af gråt och en flod af ord, som turvis fyllde rymden liksom regn och storm i ett oväder.
Hon var bedragen och räddnings- löst olycklig, och Cino var en usling, tjuf eller mördare, hvilket han valde hälst, det var innehållet af båda slagens utbrott.
Det kom igen också i minernas stumma språk, när hon då och då måste andas ut.
De bruna ögonen stodo som brustna midt i drop- parna, som glimmade omring dem i månlju- sets glans, eller de blixtrade med en eld, som genast svedde torrt allt som var fuktigt.
Cino visste icke, hvilketdera som var vack- rast och svårast att fördra, där också han grät öfver sin för- spillda lycka.
Han fick omsider sin historia berättad, mycket oredig och afbruten, och dess- emellan sin kär- lek i sådana ord han kunde finna på.
Han märkte snart, att hon lyss- nade föga till de förra och icke alls försökte fatta dem, men att de senare hade någon förmåga att göra henne tyst, dels af skrämsel, dels af förvåning, efter hon aldrig förr hört dylika.
Där- efter rättade han sig med omedveten list, och väl i far- ten, fann han sig snart begära myc- ket mer än bara förlåtelse, medan anklagerskans harm blef mattare, ju mer han gaf skäl för den.
Men när han ville dra henne till sig, skälfde hon, och hennes grubblande Nu låg vägen öppen för dem.
ansikte var så trött, att han kä nde sig hästen och Gemma föll i hans famn.
Men kyld i medlidande.
Och han bredde ut sin kappa på marken månen var öfver hennes skuldra i detsamma, och de två ansiktena stirrade på hans, det för henne och tog själf plats nära, för att ena fjärran, obestämbart, gäckande i sitt åtminstone få se på henne, så länge han uttryck, likt dens som länge sedan hade upp- kunde.
Gemma sträckte ut sig med ryggen hört att förvånas; det andra nära, för till- åt honom, stirrade framför sig för att rik- fället likblekt och så häpet som ett par tigt tänka och forska och slöt nästan omedel- stora bruna ögon kunde göra det.
Hästen bart ögonen i djup sömn, likt ett barn som lämnade dem, genast tygeln föll ur Cinos varit uppe för länge och sett mer, än den grepp, och gick med mulen utefter marken, lilla hjärnan orkar med att sköta.
Cino blåsande daggen af gräset, ned mot floden, såg sig nu om efter hästen och fann honom som ringlade sitt silfver mellan popplarnas betande ett stycke bortåt.
Sadelns metall unga löf.
Husbonden sände en blick efter lyste matt, och träden kastade djupblåa den och kände det, som om han öfvergifvits skuggor öfver djurets blanka länd och hals.
af den ende, som kunnat vara honom till Han hörde dess andetag lugna och trygga stöd och hjälp i hans svåra stund.
Så voro och käkarnes förnöjda rörelse, när gräset rifvits af roten.
Eljes var allting stilla.
de två ensamma med månen.
Om nu Cino i stället sökt råd af denne Månen var redan högt uppe, och skenet erfarne kamrat, skulle han icke upplefvat vällde ner och fyllde den vackra dalen, ett så mycken sinnesrörelse, ty den log hela flytande stoff, som vågorna tände i lågor tiden utan att ändra en min.
Men det är och drogo med sig i sitt svarta djup.
De rätt troligt, att han därmed icke skulle ha hvita anemonerna lyste nu med sitt eget ställt det bättre för sig.
Ty klokhet är ljus vid trädrötterna, och poppeltelningarnas — 16 —
IDUNS JULNUMMER h v a r a n d r a, h v a d de m e n a d e s o m k l a r t b e s k e d, om indelning för h v a r o c h e n, läto af natten i vakter, m e d a n m å n e n b a r a fortfor en r a d ' af f ö r v i r r a d e hjärnor.
sitt Omsider silfver kullens varit omöjligt eller vakt af stund kölden sken.
männen nyss u t s p r u n g n a, stora och h a r t s i g a b l a d öfver- hade några ändå, att det bara v a r o r d, och att h a n d l i n g var m e d glitter.
H ä r v a r ingen fara, h ä r sömnens o c h d e n l y c k l i g a d r ö m m e n s o r t.
H a n flyttade sig på a n d r a sidan o m G e m m a, för att hans se också hennes ansikte ögon makade blefvo tunga.
h a n sig henne, både sakta drifven I lysa, men halfslummern allt närmare af längtan efter Under tiden till föga själf.
hade U g o infunnit port o c h ställt glädje för a n d r a och m i n s t H a n hade u p p t ä c k t k v i n n o r o f v e t o c h för störtat med sitt uppehöll Till folk, skade kunna s o m sattes i rörelse af G e m - H a n fick s å l u n d a icke ens på a l l v a r att ta kunde a n d r a i stället af Pode- upp jakten, bli af.
D e t gjorde för b å d a partiernas räkning, på orätta v ä g a r o c h m e d m y c k e t och förvirring.
Fiesole Det M e n en af flockarna till o c h k o m på rätta v a r tre af U g o s terst förbittrade när öfver som gjort länge, och sade jord tyga vid Badian, innan upp himmel de läto sig af b r o d e r n p o r t v a k t e n, stängde dem vägen, framför De stade så t y s t gångarne om hvart ningar åt de steg hvarann oskyldiga i Som Mugnone säkra sig någonstans tassade motsträfviga voro öfver- att de l ä r d a munkarna voro h y s a det s k a m l i g a paret.
få s k r a t t a på att ha ute i det fria.
de k u n d e, m e d vid tygeln, under ifriga och djuren de och tvi- hyssj- och natten, s t ä n d i g t u r s i n n i g a r e och m e d aHt b l o d i g a r e u p p - såt.
D e funno C i n o s häst och b u n d o den m e d sina e g n a, ä n d t l i g e n s ä k r a att v a r a i n ä r h e t e n af sitt rof.
på Till sist höllo det o c h h e j d a d e sig helt nästan f ö r s k r ä c k t a de på att snafva handfallna och öfver det o v ä n t a d e mötet.
D e sofva j u, h v i s k a d e a n f ö r a r e n, och alla tre stirrade på de h v i t a och u p p å t v ä n d a a n s i k t e n a och därifrån på m å n e n och på h v a r a n d r a, som o m detta förhållande o m k a s t a d e alla b e r ä k n i n g a r.
De sofva j u!
Hvad s k a l l m a n g ö r a då?
S p a r k a m a n n e n i s i d a n, föreslog en a n n a n.
Blir för h a n icke väckt af d e t, k a n m a n sörja djupare s ö m n åt h o n o m.
är j u a t t få fatt i Det H v a d det g ä l l e r, flickan.
v a r m y c k e t förnuftigt s a g d t, och i n g e n o c h h o n t y c k t e sig kände h o n C i n o tätt i n t i l l sig och såg i ansiktet, o c h allt v a r klart.
om sett en så stillhet!
sade så t o k i g t att h v i l a en stund nog blir görat, när o c h n u är m a n trött.
Kanske t y s ö m n e n k a n inte v a r a så här.
D å t ä n k a de k l a r a r e, ä n de äro y r v a k n a, o c h det hela g å r b e h a g - ligare till.
M a n k a n sitta ned r u n d t d e m o c h fundera De gjorde omkring i b a c k e n, lutade längre frågan o m n å g o t slags väcka icke Cino ge något göra kunna i hans de sig m o t så fast, skilja hufvud Gemma, ning.
så att h a n ifrån sig, k u n d e n å g o t förnuftigare än t r y c k a m u n m o t hans skulle mildt, ljud att läpparna h a n icke åt, o c h så h i n n a b l i alldeles också.
o c h C i n o fann D e t gjorde klart alltså sig däri efter b e r ä k - H a n sade i n g e n t i n g alls, c c h ljuset i hans u p p s p ä r r a d e ö g o n b l i x t r a d e till i g l ä d j e ännu mycket den sista g e n smälte kretsen, lifligare än d ä r u p p e, d ä r j u s t stjärnan bort från natten s o m en sista varsamt smögo och förvirrin- gnista.
de sedan ut u r så ö m t f ö r s i k t i g t, s o m o m det gällt att icke När de k o m m i t störa oskyldiga längre barns bort, drömmar.
togo de alla h ä - starne m e d sig, b a r a för att allt skulle v a r a stilla ansikten, k r i n g de s l u m r a n d e.
H v a d dessa kände af tack- starkare att stirrar m a n på d e n en allt starkare o c h samhet, n ä r de v a k n a d e, o c h h v a d de sade på e n, att m a n så g ä r n a k a n, o m till h v a r a n n, det h a r historien sofva själf, så dock sluta ögonen och D e t blir som en d i m m a för b l i c k e n, o c h allt b l i r skarpt varit, h a r m å n e n det g e m e n s a m t m e d s ö m n - stund, kommer den tanken hvilket sin att skulle Mycket armen.
icke För icke på s a k e n.
så, och då det v a r o b e k v ä m t att hålla sig u p p r ä t t förr Det hade länge, att det skulle de.
T r å k i g t kommer, s o m det a l d r i g sade henne.
M a n lär få hade l y s s n a l i k a b r a p å det v i s e t.
d e t, s k a l l icke kapell, o c h förstod icke d r ö m m e n.
ling o c h b e k y m m e r s l ö s h e t, s o m det bäst pas- att sågo sig o m k r i n g, de a l d r i g v o r e icke först, Nu det sätt h v a r p å m a n d e, o c h de rörde och a n s t ä n d i g a att Det bleka dragit dem v i d näsan.
Den, d e, att underlig larm spåret.
Då honom hon s o m de v i l l r å d i g t tyckte drog m ä n, o c h de v o r o y t - henne o m k n e k - v i d g r a f v e n, som h o n sett d e m af bil- D e ha gråtit.
af att g ö r a det i m å n s k e n.
S c h!
djup tagen g a p a d e, v a p n e n föllo D e påminte Underligt så h ä r ute.
vidare h a n blifvit sina ögonen.
d e m inte ä n!
Och det än förr: kring sofva hufvudvärk Väck lägre vått d e n, s o m såg ut s o m en förföljare.
hade s o m troget i strid ännu är de själfva, tillfredsställelsen åt H a n hade o c h råkat D e främ- i de lustigaste v a r icke vakna mas s t y f b r o d e r.
mest trakten.
sällskap.
stelnat det se, h u r de sågo u t, o c h h v i - order knektar, den i d e n flyende eget sist ståns någon efter H o n v a r ännu mer häpen g r u b b e l, o c h hela lifvet låg för henne i h a n d - att r i k t i g t i sin f ö r t r y t e l s e väsnats så, att det icke blef fördoldt i genomskälfd för de för sig D e drogo nog svärden, häpen att l i g g a m e n de klefvo f ö r s i k t i g t o m k r i n g de s l u m r a n d e berö- sig v i d kände öfver klart, Där till m y c k e n o r e d a, n å g o t helt a n n a t.
M e n de godt.
var intill r i n g e n o c h af k ö l d e n, o c h där somnade h a n.
Gemmas var invändningar.
fångar visste de m e d p i p af fåglar munnarna händerna.
drömma sållades lika och r y m d e n hade dade i m å n g e t vid tygeln.
bakom o c h såg sig bar himmel ställningar; tarna släp D å skulle det d ä r de sofvo h a sofvit i så stort ur De tassade sä tyst de kunde med de motsträfviga gångarne olivträd.
H o n v a r förvånad af ett m i l d t mande den och tog för n å g o n att u r s k i l j a gråa olivlöfvet att också s o m ett före g r y n i n g e n v a k n a d e G e m m a under det sjönk i lemmarne omkring.
där att stiga och d r o g på m a r k e n, o c h själfva af allra m i n s t, En långa sjunka, d r ö m m a r g e n o m deras m e d sig svartnade lika de h u f v u d e n a är obehagligt, n ä r m a n skall reda på n å g o n t i n g.
de tre k a r l a r n e, dubbelt, o c h efter S å tyckte hålla nat.
det De t v å, s o m redo mycket muntert, stigande någonting solen mörkt icke uppteck- sin v ä g, g j o r d e d ä r de v ä r m d e s af den o c h icke hade en tanke på i världen.
också att ha m u m l a t till (Illustratör: Olle Hjortzberg.)
IDUNS JULNUMMER Lampan på fanns också.
skrifbordets D e n stod alltjämt vänsterhörn och den kunde inte flyttas, t y u n d e r l a m p f o t e n hade bildats en mörk ring, hade blekts tre af bronsering genom och hade glansyta, brott djupast, gel pappersbunt kunde E h e r r e, en u t m ä r k t l a m p a — flera h u n d r a sålda p å ett å r.
själfsläckare, rande G r ö n kupa, dubbelbrännare, senaste — endast fabrikat belt min patent, sexton — en engelsk fotogenbespa- kronor.
Inhemskt dito kostar nära d u b - hade intensivt en hade erfarit ställelse så hvit, klar en h e m l i g hjälpte var r y s n i n g af tillfreds- v i d å s y n e n af lampans ej nattvakt på eller intelligensreflex Emils och med aldrig sätt.
den på varit H a n kunde bjudande stum altare eller d e n extra fridagen, s o m h e l g d a g eller sjuk- E m i l blef ständigt städerskan svikande torkade tålamod uppta- alltjämt hvar mor- gon b o r t det lätta lager af d a m m, som d y g n r e d a k t i o n, h v a r s t i d n i n g han t i l l h ö r d e.
h a n v i d t r e t i d e n på m o r g o n e n k o m h e m efter d y g n lägrade sig på det a l d r i g n y t t j a d e till sitt r u m i n ä r h e t e n af b y r å n, v a r h a n m a n u s k r i p t p a p p e r e t o c h den a l d r i g b r u k a d e arbetslampans gröna kupa.
så t r ö t t, att h a n k n a p p a s t o r k a d e t ä n d a natt- En ledighetsdag var färdig på det h v i t a att blick till polerad — Vänta bara — i morgon börja vi.
- öfver Och sista blåste ut ljuset v a r hans tanke: I vid morgon kväll är j a g ledig — då skrifbordet g e n o m fönstret som ett nät s o m ljuset bröt Han under ej Emil arbetslampans fann gröna v a r h a n u p p t a g e n p å annat hade skulle en fästmö, hafva velat älskarinna, kat.
de afton tre år i t i d n i n g e n, hade från g a r d i n e n snedt öfver b o r d e t, såg den så groteskt missplacerad sig själf vidare k o m af sig.
— A t t denna l a m p a — sade h a n till — midt på dagen v o r e som att stu- dera f y r b å k s s k e n v i d dagsljus.
.
.
m e d denna haltande hvilken och obegripliga i hans ö r o n lät utsökt slungade h a n all vidare tanke hvilken duglig journalist yrket tankarna peret på sin r o m a n.
o c h fästmör romanen.
k ä n n a sig m e k a - D o c k u p p g a f h a n för ingen hade Vänner, kam- växlat, D e n fanns- fortfarande, väntade m e n icke o c h pap- endast på n e d s k r i f v a n d e t.
Efter en fem års redaktionsarbete så o u m b ä r l i g numera hvarje intresse i kraft kväll anspråk.
var Emil i n o m sin t i d n i n g att - hans tid togs af eget H a n tänkte på sin r o - sätt.
h a n helst k a l l a v i d sitt rätta n a m n vänner och kamrater, och träffades g ä r n a v i d ett m a r m o r b o r d i ett gammalt Den nedrökt mystiska m o r g o n börja ' •I viktigt, något ännu hade eller fästmö.
torgkafé.
antydning s o m låg i o r d e n v i " innebar något stort och lifsbestämmande, reda på — s o m ingen hvarken G o d n a t t f r a s e n till kamrater lampan v a r bebådelsen till E m i l s s t o r v e r k — hans r o m a n.
Den fanns återstod Papper färdig endast fanns i att också var egentligen tiden nan förmiddag hans hufvud o c h det fästa d e n på papperet.
— ett helt T I S s o m fattades.
v a r emellertid — det Hvaran- tidningens och hvarannan sömnens, och I samma proportion delades eftermiddagarna mellan tidningen nätterna, vännerna och d a m v i v e t a r e d a n h u r de disponerades.
Men För för fästmön.
Återstod och d e m v a r likväl lampan köpt.
d e m o c h för r o m a n e n.
Ännu hade profbränningen.
hagligt, lampan ej lyst m e r än v i d D å hade d e n spridt ett be- dunkelgrönt sken i d e n lilla k a m - m a r e n, o c h r ä t t n e d på allt det h v i t a, oskrif- na papperet, s o m låg midt på d e n blå p u l - på kan användas.
H a n o c h började o m landets språkseder så b r u - H a n hade slå- dagsarbete.
H v a r a n n a n k v ä l l d å han v a r ledig från tidningen — del rater morgondagens ljus.
kunde niskt a r b e t s v a n.
— då!
Men varit titel han a n v ä n d t s nästan för allt, h v a r t i l l en n å g o r - lunda då h a n — Emil romanens framför den g r ö n a k u p a n, och i den lätta d a m m - pelaren, ende, Då E m i l i skrif- Solens sken låg kastadt Och t r o n a d e, och s a d e: Ändtligen.
.
.
sig det s a m m a föll hans blick på l a m p a n.
liknelse, d ä r den n y a l a m p a n, och glänsande, satte Men i M e n u n d e r det h a n half- af s i g, sände h a n l i k v ä l en skrifbordet, i honom.
skrifva b r e d v i d ljus.
till försjunkande skrifva arket ut, att E m i l, utan klädde hade en i d o l, meditation.
Då duksbordets stirra b e u n - liksom och l a m p a n den rätttrogne ting af för- o m morgnarna stund skrifbordsmiljön ett ett d ö d t på ett rent s ä n g k a n t e n en l å n g den sofvande från fantasi b o r d s s t o l e n, fattade p e n n a n, doppade den o c h ferier.
gen, o c h denna t y s t a, prä- m e d sin aldrig drande hade h a n o m det v a r l e d i g h e t s d a g e n, s o m lördag, dag hade h a n ljuseffekter: känt.
v ä x l a d e v e c k o n a m n, eller natt Emil M e n sedan k o m m o inga f ö r f a t t a r k v ä l l a r.
D e t lampan.
Hvarannan cirkel, såg det ut i ett f ö r f a t t a r r u m, tydligt o c h är ej hälften så — — E m i l köpte ljus, d e n kastat ett s k a r p t, Skrifbordet hjärnarbete.
.
tilltalade petalmanackan, och förandligad rummet.
i d ä r det är s o m lampa lamande ARBETSLAMPA, en häll oförändrad.
saltsjövatten otända Denna VACKER var tagas s o m s y m b o l e n af lifvets slutande från gulnat Städerskan som liknade vid hela oxiderat o m att f y l l a d e n.
kupan gaf en f ö r n ä m åt litet, gråtorkat.
sig ej l ä n g r e blankt N changerat den gröna Dess läderimitation Metallställningens i n v e r k a n, v e k e n hade oljebehållaren Men BERGER.
rättare sagdt, r u n d t o m bordskifvans års sol.
luftens brydde HENNING eller, lampfoten Han kunde om morgnarne från sängkanten en lång stund stirra på — 18 — skrifbordsmiljön.
IDUNS JULNUMMER man, men den syntes honom nu långt vik- tigare än förr — hans namn hade så små- ningom trängt utom journalistkretsar, och följaktligen borde hans lifsverk fördjupas, här var ej längre fråga om ett vanligt de- butarbete.
Med ökade inkomster hade Emil ökat sin bostad till dublett, och han bodde nu i ett modernare hus, som bestod elektriskt ljus i våningarna.
Måste han skrifva hemma, hvilket nu stundom hände, vred han på en knapp i väggen, och då tändes en ampel i taket rakt öfver hans skrifbord.
Men arbetslam- pan stod där alltjämt, pappershögen var däremot åtskilligt decimerad.
Ännu ett par år gingo och det började blifva trångt på skrifbordet.
Böcker, arkiv, protokoll, privatkorrespondens och fotogra- fier upptogo utrymmet.
Till slut trängdes lampan ut och fick sin plats ' på en hylla.
Där stod den som en prydnad.
Emil sade ej längre god natt åt bordet, pappers- bunten och arbetslampan.
Romanen hvilade som ett aloefrö, för att begagna hans egen liknelse, i den uttröttade tidningsmannahjär- nan, och det fanns godt om år till blom- ningstiden.
En dag blef Emil plötsligt sjuk.
Det var en häftig förkylning och egentligen intet märkvärdigt.
Men komplikationer uppstodo och hans hjärta var dåligt.
Läkaren sade vid tredje besöket, att Emil var för svag att flyttas till sjukhus.
Vännerna kommo, kamraterna kommo, den sista fästmön kom.
Den sjuke låg i sin säng och halfslumrade, spratt till då och då, talade ibland om korrektur, ledare och ombrytning, blef orolig, fick ökad feber, kunde ej söfva.
— Någon sade: — Ljuset plågar hans ögon — det där elektriska skenet är för starkt — det faller ju rakt i ansiktet.
.
.
Fästmön upptäckte arbetslampan på hyllan i vrån: — Den har grön kupa — det blir ju alldeles utmärkt.
Och de flyttade den gamla lampan till nattduksbordet.
Men då de skulle tända den, brann veken blå — det var ingen olja i behållaren.
Och som det var elektrisk armatur öfver- alIt, fanns ej heller någon fotogen i vånin- gen.
Men värdinnan skickade jungfrun ned efter en liter.
Redaktören låg i sin säng och hade bör- jat yra.
Han talade om en roman — svenskt original.
Det varför galet, ty tidningen hade sex engelska följetonger i öfversättning på lager.
Jungfrun kom tillbaka och lampan fylldes.
Därpå tändes den och elektriska ljuset släcktes.
Ett mildt grönt sken spreds i rummet.
Öfver nattduksbordets medikamentsflaskor och glas flödade ett skarpt intensivt ljus, och ända ned på golfvet slogs en hvit cirkel.
Men i kupans hafsgröna skymning slöt Emil för alltid sina ögon.
De besökande gingo sin väg.
Allt blef tyst i journalistens rum, där porträtten på skrifbordet stumma skådade ned på manu- skriptpapperets hvita arkbunt.
Endast ett svagt fräsande ljud, som tärande eld i spå- nor, hördes.
Det kom från den ensamma ljushärden.
På nattduksbordet brann den slutligt tända arbetslampan, så lågan susade i veken.
(Illustratör: H.
Nyman.)
Hon förde henne in i sin mans rum.
s JÄLF, MEN INGEN ANNAN.
ANNA W A H L E N B E R G.
AF LAND ALLA lysningspresenterna värden B antika kristallservisen en af de vackraste och dyrbaraste.
Den kom från häradshöfding Ahlrot och hans fru, gamla goda vänner till familjen, i hvilken de dock på senaste tiden icke längre umgåtts så flitigt till följd af häradshöfdingens tilltagande sjuklighet, som tvingade honom att föra ett mycket still- samt lif.
, Han hade heller icke följt med sin hustru då denna varit och gratulerat Siri på första ysningsdagen, och den unga fästmön hade således icke personligen fått tacka honom för den storartade gåfvan.
Men på annat sätt tyckte hon sig icke rätt kunna uttrycka sin erkänsla för hans vänlighet.
Och då han icke kunde komma till henne, gick hon en dag upp till honom.
Samverkande orsaker hade gjort, att hon icke på länge, kanske närmare ett år, hade sett den ståtlige och myndige gamle herrn.
Och då hon nu trädde in i hans komfor- tabla hem, i hvilket hvarje föremål talade om god, sund smak och solidt välstånd, undrade hon, om han skulle vara mycket förändrad.
Hon hade ju hört, att sjukdomen och åldern skulle ha angripit honom rätt mycket.
I salen kom husets fru emot henne, frynt- lig, rask och leende som alltid.
Man kunde nästan tro, att hon inte visste hvad sorg och sjukdom ville säga, så ljus var ständigt hennes min.
Och ändå visste man, att en god del af det slaget spelat in i hennes lif.
Men hon hade en förunderlig förmåga att låtsas, som om intet sådant existerade.
— Hvad Anders ska bli glad att få se dig, — utbrast hon.
— Du vet nog, att du är hans favorit.
Och hon förde henne in i sin mans rum, där den gamle herrn själf reste sig ur gung- stolen, lade bort tidningen och pipan och tog två steg mot Siri för att hjärtligt trycka hennes hand.
— Ja, det är längesedan, mycket länge- sedan vi träffades, — sade han efter de första hälsningarna.
— Och jag skulle gärna velat vara med de andra och gratulerat dig på din lysningsdag.
Men, ser du, man kan inte allt hvad man vill.
Det är åtskilligt, som sätter sig i vägen.
Gikten.
Kräm- porna.
Man blir gammal, ser du.
— Gammal!
Farbror ser då inte en dag äldre ut än när jag såg far- bror sist.
I själfva verket tyckte hon, att han såg flere år äldre ut.
Men man kan ju inte alltid vara öppen och ärlig.
— Ja, det är ju det jag säger.
Där ser du, Anders, att jag har rätt i, att du bibehåller dig alldeles märkvärdigt, — sade hans hustru med en nick åt honom.
— Du ser lika ståtlig och ung ut som för fem- ton år sedan.
Häradshöfdingen rätade ovillkor- ligen på sig ett tag, så att man skulle få se, att han ännu hade en präktig figur.
— Ja, hvad utseendet beträffar, så kan det ju vara möjligt — med- gaf han.
— Jag har ju alltid sett yngre ut, än jag är.
Och när jag ser andra sextio- sjuttioåringar, så märker jag nog, att jag hållit mig ganska bra.
Men det ges gunås ålderdomstecken af flere slag.
Och värst är det, att minnet blir så klent.
Jag vågar rent af inte gå bort för den sakens skull.
Jag kan se en person och känna igen ansiktet, men minns inte namnet.
— Ack, kära du, det kan väl hända hvem som hälst — sade hans hustru.
— Ja, nog händer det mig ganska ofta — instämde Siri.
— Nå, där ser du, Anders, där ser du!
Till och med ungdom.
.
.!
Den gamle herrn gaf dem en snabb ljus- nande blick, men skakade strax därefter på hufvudet.
— Ja, ja, ja, men jag blandar bort saker också, ser ni.
Jag kan tycka, jag har träffat en person i Norrköping, när det varit i Kö- penhamn.
Och sån ' t där är förargligt.
Och när jag berättar något, kan somligt råka bli på tok, hvilket är gement nog.
Jag tycker inte om, när folk kommer och slår mig på fingrarna, ser ni.
Ja, minsann, det kunde Siri nog förstå.
Det måste ju vara obehagligt för en sådan gammal styfnacke som han, som alltid gått och gällt för ett orakel, att på något sätt få orätt gent emot andra människor.
Hon tyckte synd om honom.
Stackars, gamle farbror Anders, att han skulle gå och gömma sig så här i sitt hål af pur stolthet och fruktan att bli föröd- mjukad!
Hvad ålderdomen ändå är förfärlig, tänkte hon.
Den knäcker och böjer den rakaste rygg- Och för att komma ifrån det ömtåliga samtalsämnet började hon att ursäkta Hugo, sin fästman, som af tjänstgöring hindrats att följa med på besöket.
Värden och värd- innan gjorde sig underrättade om hans be- finnande, hans förhållanden och framtids- planer, och man öfvergick helt och hållet till att sysselsätta sig med de nyförlofvades angelägenheter.
Så småningom började emellertid härads- höfdingen att ransaka fästmannens släkt- register.
Han kände till hans far, hade träffat honom i sällskap och aktade honom som en hedersman.
Dessutom hade han en (Forts, på sid.
22.)
— 19 —
[DUNS J U L N U M M E R Cill f ö n s t r e n rusa barnen på snabba, korta DÄR P R I N S ALADDIN tågar i ödebygder fram, slå bvalfven ärebågar af löf från och och leksakskvarnen tennsoldatsarmén; de undra, h v a d s t a m till s t a m; och köldförstummad källa, när fotens gungning börs, ljuft k ä n n e r glömma ben han beter i osedt följes ring med trummor och och hurrarop omkring.
trumpeter bröstet svälla, ocb strupens klocka rörs.
Med alla m ä n s k o r s öra Där han t ä c k s s ö k a bvila, ett under t y c k e s s k e, s t å r allt i a n d a r s och alla m å s t e o c h djuren, bann, d ä r d e ila, hvad höra annars mötts med s k y g g t tysta på bvarann.
D ä r v a n d r a r n de D e n natt, s o m r e d a n skönt klarnar ögats lins: k l ä d s o m till mulnat, månenatt o c b s t r ö r p å löf, s o m bans lampas Men sin v ä g bland m ä n s k o r s » d e t v a r en s a g o p r i n s!
» himlens träder Men hus, där Aladdin i vilda — väder en sällsam främling frågat spår.
brus.
sig fram Och människorna stanna D å r i n g a alla på gata och i dörr med m e r a rynkfri rygg än i prinsens s m å l ö f från panna skrumpna höstens då spotta m o l n e n förr.
till m å l s dit n e r — 20 — tågat ödesnår, ett f ö r s t l i g t följes och rätad sakta, silfverskatt.
när han v ä c k s o c b gladt härma betrakta, » D e t v a r, » de b v i s k a gulnat, spe.
brand, trumpna ibland.
[DUNS J U L N U M M E R D e n fria ränniln fryser, barskt botar ekens ocb igelkotten ocb spärrar Som P å lömska sulor arm, ban stugorna fnyser borst i intet v ä x a smyger förbi, ocb dof beklämning a b r m - i själarna orkat ocb blomstren vändt däri.
O c b b o r t från f ö n s t r e n s sig bort, flyr b a r n a ö g o n s förtorkadt han d ä r k a n i n t e t i ö g a t kallt o c b torrt.
ocb ingen göra När fotens sula ömmar Fjan ä l s k a s ej a f o c b v a n d r a r n t i g g t en fram blund, öfver pannans i gälla grodors o c b fjärran dufven b m b ej g r y r b n s ty b ridt.
a n djuren a r små, naturen a n b a blott en träder r ingen lampa, punkterkvadrat.
a Förgäfves slår b " stråt: sin v i s d o m s n i m b u s då b ä r m a bimlens väder o c b axlar sig all j o r d e n s j ä m m e r l å t.
åt l a m p a n s S o m falska violiners ban den ocb till s p r u c k n a framför tamburiners ocb bofnarrsbjällrors x 7 kör.
trampa, kalifat, på prins Äladdins gnäller gäll på.
Fjur s n a b b t b a n s f ö t t e r ufven Bland mänskorna o a f a n f a r n till s t o r m e n s glad.
ej t r y c k t s i n m o r s k y s s midt, tutar n ocb b ° rund.
Han v a k n a r tung o c b gifva o c b ej a f v ä r l d e n s afundsdrömmar skifva rad: allt s p e g l a r l) an då d a n s a flyger praktfullt kring föraktfullt ingenting: är en slaf, f ö r m ä t e n a r m ocb.
afundsam, s o m spejar efter fjäten, där s a g a n s prins gått fram.
K.
G. Ossian-Nilsson- (Illustratör: David Ljungdahl.)
— 21 —
IDUNS J U L N U M M E R gång i en a n n a n, n u afli- — den s l ä k t i n g till H u g o, en g a n s k a närstående, han, en tiden också k ä n t morbror.
— Kamrer Holm J a, just h a n.
— Å h, så r o l i g t, — ifrigt.
Hugo då k a n j a g få höra litet höll så m y c k e t af h o n o m.
Häradshöfdingen g a f henne tog sin p i p a från b o r d e t det fanns hans sätt.
hade blifvit kommit något besynnerligt hemlighetsfull.
minne, att j a g inte k o r r e k t saker inte f a r b r o r satt mina malt O c h hvarför F ö r jag tycker inte så kunna en sitta som denna m o t skulle jag ha n å g r a anspråk oförvitlig sinnestillstånd.
person m e d nor- då anses fina för O m d u inte resten fråga Eller dande på pipan sin tror m i g, så k a n d u j u — tillade h a n.
— sade h a n v ä n - till sin f r u, — k o m m e r d u inte o m de fyra affärsverksamhet, som han i röst rehabiliterad.
dessa och hemlighetsfulla låtanden, ryckte till hvad personers som händt och hände i världen, blef det?
han stackars stämd flickan, så b e t r y c k t fyrtio och kra- Nu så D e t såg han.
af kamrer förmögenhet.
H o l m förtjänade sin tigt, — det är inte m ö j l i g t!
början, Det k a n inte v a r a filade med Han v a r ingen höfde bara möjligt.
procentare!
tar På sant, så angår bröst rot från en h a n d varmt annan och vackert sade voro Och d e n n a s t u m m a fråga.
— H a n åt inte h a v a r i t en s å d a n!
O c h Jag skulle de, oskuldshvita, n o g k u n d e m a n v a r a sä- p å, att h o n skulle ett godt bruk göra af d e m.
Se så, n u skulle h o n inte pjåska inte sig, för det v a r bara löjligt.
lefva på sådana pen- O c h h a n n ö p henne i örat Hon vände bort hufvudet för att få som i afsky och h ö l l h a n d e n bättre för smällklapp ansiktet.
Häradshöfdingen stannat gungstolen Men nu vände sig Siri hastigt emot honom.
hade att — Stackars jag vetat sagt något.
— sade han, — om d ä r, skulle j a g v ä l inte ha tog fatt i hans hand och k r a m a d e den nästan våldsamhet.
— Ä h, farbror inte A n d e r s, d u sa j u n y s s, att h a r så g o d t minne d u inte h a misstagit Den gamle uttryck ömhet, herrns af stort stelnade oåtkomlighet.
stolen, n o m inte dig?
deltagande de d ä r f y r a, sympatier måste för henne hade i ett n u henne, för o c h så j u s t rätt, hållit olycklig.
hade henne bedragit hemlighet.
s o m ett berg Eller misstag hon bara ett mig?
lan sig blickar vid Fru sorgset — fru kunde h ä n g d e fulla af oro och ängs- Ahlrot.
h o n inte tvifla.
och klarheten Ahlrots På dennas säkra H o n var klok- drogo sig till ett litet småleende.
J a, j a g måtte v ä l h a h ö r t oaktadt Om kamrer det d ä r — om handleden.
Holm också?
dem.
besluta visste resa O c h kunde sig för att gifta h o n, att de g u l d - s o m i f r a m t i d e n skulle k o m m a att i hennes p o r t m o n n ä, måste d r a g a henne som blyklumpar Till mot jorden o c h t y n g a hen- sist stod h o n inte u t längre stilla m e d sina t a n k a r, att sitta utan steg u p p ut i tamburen och t o g afsked.
Värdinnnan grep henne emellan ligga där sade h o n.
Siri D e n skulle för alltid med honom, stycken, H a n hade o m denna förfär- nes fötter s o m fjättrar.
själf.
läppar det henne.
i okunnighet sig kanske inte den här Hugo liga det det gränslöst hvad?
är Är bulvan.
Bergman omkring h o n hade j u m e d ens blifvit så på d e t.
af Holm.
H o n hörde som hade H e n r i k till en för M e n det hjälpte inte ett o r d af h v a d s o m sades och professor Lundell kinden knappt J a g visade d i g till o c h m e d p a p p e r heten rörelse.
herrarna, Göransson kamrer minne hand, fina doktor och vänlig släppa hans i och i en m i n af h å r d o c h hennes bedröfvelse rörde h o - längre.
på dig o m j a g berättade på L u n d t m a k a r e g a t a n Kapten Siris burit H a n lutade sig t i l l b a k a i g u n g - och m e d a r n a sattes åter gått öfver, n u för t i d e n.
d r a g, s o m nyss plötsligt så att S i r i Hans alla ' historierna, Karlsson M e n n u v ä n d e sig S i r i hastigt emot h o n o m, med ihåg att höra g a f henne synnerligen.
liten det henne och sätta henne i g o d t l y n n e igen.
o c h satt och såg p å henne.
ett framtiden ker gar.
Kan Dessa oskyldiga som i då b l i s k i n a n d e ty N e j, nej, han kan jag.
.
.
!
alldeles k o m m o i Siris h ä n d e r, skulle h o n o m, och.
.
.
och allt h v a d gaf han j u ju till s o m icke till slantarnas h o p s k r a m l a n d e.
v a r j u s o m en a n d r a far för hade personer, voro direkta arfvingar.
om den unga slutligen till svar på Hugo.
o m de g i n g o sådana talat gingo till en så v a r a l l t i n g b r a, i synerhet h a r alltid — flickan du behöfdes öfver Hugo kunna Det så b l e k t, att fru A h l - sin a r m några att utföra pengarna honom, han ens för att axlar.
andra O c h det er- inte stortvätten.
fortfarande, lade knep s o m alla generationer Hennes ansikte deltagande så goda förmögenheter.
bara, o m hennes — de sam- genom hade hennes blifvit på vissa sätt hade fordrades flämtade och och ren- M a n be- tänka o m inte lika Strängt det v ä l svarade inte.
nötta tiden.
och rofferier, o c h n u äro de inte d i g.
Siri hvad lats, Men d u v i d d i g så där, m i n lilla flicka?
taget, bli adelssläkters stora r i k e d o m a r.
J o, det är n o g alltför hvarför O c h pengar, s o m inte äro r i k t i g t rena från N e j — sade h o n häf- D e t är lika det h ä r, sade D e t v a r j u längesedan andan.
möjligt.
bred- skulle h o n inte ta sig hårdt s o m o m h o n flämtade ef- s o m att j a g sitter h ä r.
m o t den som satt där p å stolen ter — dess honom.
ut, — göranden lättare blef h a n till sinnes och dess v ä n l i g a r e m e d fingrarna om stolens a r m s t ö d.
O c h j u flere o c h h u r n o g a h a n följde m e d vid Siri en triumferande h a n g a f p å, h u r v ä l h a n v a r initierad procent.
made nervöst fick M a n hade misstrott h o n o m, m e n n u hade h a n b l i f v i t i hade i stället b l i f v i t detaljer O c h hans aldrig s o m tar s o m en s n o d d om egenskap af j u r i s t haft tillfälle att iakt- bevis m i n hustru, hur, Olivia sig o c h började näsduk H a n berättade herrarnes taga.
rökmoln.
ned hufvudet och det h o n t v i n n a d e o c h M e n häradshöfdingen klang.
sög k r a f t i g t sin t u n n a talför.
o t i l l r ä k n e l i g, och dit h a r j a g v ä l ä n n u Han u n g a flickan böjde under också.
sannt.
pekfingret.
kommit.
blåsa u t v ä l d i g a O m honom alltså v a r a helt t y s t, lindade inte på att bli J a g måste Den satt inte — — all befogenhet J a visst.
som — frågade h o n.
— utan för mitt k a n erinra m i g ut b e s k y l l n i n g a r kunna ansedd inte s o m d e n j a g nyss o m n ä m n d e.
medmänniskor, — A n d e r s också o m N e j, - — sade h a n s k a r p t.
sådana, jag och s l u n g a Hans min O c h Siri — om i m e n så dåligt ä r ändå sådana och iakttog honom.
Tyckte honom och u n d e r s ö k t e, o m H a n teg så t v ä r t.
helt f ö r u n d r a d — en sned b l i c k, eld i d e n.
hade D e t måste längre G j o r d e h a n det?
Det — Skulle — om honom.
— insköt S i r i J a g är ledsen, m i n lilla v ä n, — sade — och hjälpte när Siri följde henne slutat henne på m e d k a p p a n.
knäppa de sista Men knapparna
[DUNS J U L N U M M E R och åter blef h o n slagen m e d h ä p n a d.
vände Ansiktet hållet sig m o t sin följeslagerska, bredvid förändrat voro henne uttryck.
hade helt o c h Dess k l o k a ögon fulla af g o d h e t o c h ömhet, m e n t i l l i k a af en viss g l a d l y n t — småslughet.
V e t du Siri, — sade h o n, — o m j a g v o r e s o m d u, skulle j a g ta litet n ä r m a r e reda på de d ä r f y r a, procenten.
rister, fina h e r r a r n a m e d de fyrtio D i n pappa känner som k a n hjälpa tänker rätt säker efter, bestämdt j u - dig.
F ö r när j a g så är j a g ändå inte så p å, att k a m r e r H o l m hörde till d e m.
Nog hade de en k a m r e r i sällskap, m e n j a g tror inte h a n hette Siri Holm, utan Holmström.
t o g ett s k u t t af f ö r t j u s n i n g o c h flög henne j u b l a n d e o m halsen.
— M e n hvarför — D ä r i n n e.
.
.
.?
sa d u inte det därinne?
J a, när v i satt d ä r i n n e, t r o d d e j a g förstås att det v a r H o l m.
Hon hade ögonvrån, hon Siri — mildt ett litet leende i o m kinden.
Stackars bra rädd Och så v i l l e du emellertid o c h m e d en hastig ö f v e r g å n g strök liten, nyss.
— vi gjorde V a r inte bland på oss.
j a g be d i g o m en sak.
N ä r fått reda p å, att inte k a m r e r en d i g allt ledsen de f y r a, fina Holm var h e r r a r n a, så k o m inte och tala o m det för A n d e r s.
H v a d gör det, om h a n g å r o c h t r o r, att g u b b e n v a r en procentare, när ingen annan tror hvad de kamrern själf döda ingenting men på bestraffar, det.
O c h så v e t v ä l o m oss o c h h v a d v i t r o r, j a g s k a ändå gå o c h l ä g g a en krans hans g r a f f ö r att be o m u r s ä k t.
Siri nickade ögonen, tyst sitt löfte - s o m n u sågo på henne hälft b ö n - D u förstår, — å t e r t o g den b ö n f a l l a n d e, sig o c h tala att m a n h a r dåligt m i n n e och a n d r a små svagheter.
M e n m a n v i l l i alla fall inte, att J a, j a g förstår, Deras några händer i Hon mer några l i n g a r, t r ä n g d e sig s a m m a n m o t skug- gan af N o r r b r o, d ö k o c h k o m s o m v a c k r a s p e g l i n g, så att fiskarena i ett nu Siri visste Själfva fiska- / trängseln af nyfikna vid operakajen stod en mager och frusen kund.
m o t slottet, s o m hade de h e m där och huld något H o n visste de f y r a, göra fina herrarna.
Men i lät (Illustratör: Jenny Nyström.)
i r r a öfver sig fram spegelbild därnere, spriddes man till lång och glåmig.
v i d opera- lockade och b e d r o g.
o c h såg en bit af sin en h v i r f v e l, grimaser, alla likväl de a n d r a väst och skjortbröst, ljust n o g att k u n n a forma i som en liten iväg, vattnet.
ständigt Mannen och vidt J a, inte till sitta sig och v i l l e hvirfvel.
u t a r m e n m e d stor gest fingrar.
dök flundran, på nu m e n i nästa ö g o n - i öfver det m e d b a l l o n g e r n a, — du.
Du duger I stället inte för att gå g a t o r n a, d ä r det är folk, så dref d u o m - kring Inte ute på Djurgården, sa ' lilla Vandraren på Belli.
behöfver fåglarna b a l l o n g e r inte, sa ' h a n.
kikade u n d e r l u g g, fick en spe- i ögat och bröstade sig i d e n n a c k e n, så att tofsen - Lilla Belli, han, — dana där röda hatten försvann.
italienaren, j a, — sade j a g fick en hel v a c k e r k n i p p a så- af h o n o m och gick till L i - dingöbro o c h sedan ända till fader B e l l m a n s kakhus, m e n d ä r fanns inte en k u t t e, s o m v i l l e k ö p a, j o, v i d D j u r g å r d s b r u n n sålde j a g hvirfveln.
att snegla och skratta tre, min vred gick ynglingen.
handelsman, o h j ä l p l i g t fast o c h i en o c h s a m m a honom.
Då — r o c k e n, m e d a n h a n sakta sköt vred på bal- bort tunna sträckte började och kikade och v i l l e D e n lefde o c h sprattlade dansade d e n åter Man åt halt lefde glimt spärrade Genast blick som lande flundra, in hälsade y n g - arbete?
strömmen.
ifrån r e n t, m e n en r o l i g — trekant m e n tycktes kom långt typograf!
d u ä n n u inget gjorde Mannen snart urringad har longerna, fortfor genast du, Hej, sam- ansiktena, h a n hade en h ö g k r a g e, d j u p t nere - lingen, — o c h gick drogs m e n blef H a n kunde bland kund och den dansade i muntra den för bord.
nyfikna vattnets l e k a r och söl- s o m ständigt lutade finna af en m a g e r o c h frusen blicken stimmet, Han och dukade trängseln stod sönder, h a n u p p sina t u n n a mustascher, det v a r sent frukost där på k v ä l l e n, o c h då åt j a g o c h klef u p p på södra b e r g e n, Belli sitter det blåa troll- de d j u p a r y n k o r n a k r i n g ö g o n e n d r o g o köket, sig s a m m a n, så att m a n inte k u n d e få rik- nant att k o m m a så d ä r tillbaks m e d nästan alla ballongerna skälm.
H a n drog vudet; som på kullen brändt stretade medan som Så för s i g, h v a d h a n v a r för en slags hatten hårdt öfver huf- v a r d ä r ett stort h å l lik- m e d solglas, o c h u r detta hål en tofva mannen af håret nu gick och b r e d d e sig, m e d stolta steg, cigarrlåda h a n en y n g l i n g, o c h hade en k n i p p a l o n g e r öfver axeln.
o c h därför trappan planket Det gerna, af r ö d a bal- surfven strax och ha frukosterat hjälpte — uppför — att B e l l i sett.
alldeles f ö r b a n n a d t d ä r u p p e b l a n d ryckte vid att klippan o c h k o m u p p till o c h det v a r svårt så på de k r ö p j a g in u n d e r den g a m l a o c h p o r t k l a p p e n utan blåste s o m b a r en J a, si, det v a r j u lite ge- och klättrade ballongerna kåkena, följde h a n v a k t p a r a d e n.
mötte tre, du v e t.
i och tigt klart Siri flög henne jublande om halsen.
håfvar, spelande i upp än v ä l.
att h o n alls inte behöfde angående stora solljus, under n u, att det inte fanns förfrågningar bara Strömparterren.
kajen henne o c h H u g o.
u p p sina fingo h v a r d r o p p e.
M a n v i n k a d e från b r o n litet t a n k f u l l, m e n ä n d å så g l a d mellan vefvade men nedför hvarandras O c h så gick tröstad.
berg o c h v å r e n k o m p å all- i en enda lekande s t r i m m a.
rena l o g o, sänkte h å f v a r n a och sågo — sade S i r i.
lågo ögonblick.
trapporna, och fjärdarna, var och andra ska märka dem.
— J A, S Å G I C K det sista m o l n e t öfver ett helt g l i t t r a n d e stim öfver slottets m a n k a n n o g själf nedsätta om, N V A N D R A R E.
BERÄT- T E L S E A F NILS WIL- HELM LUNDH.
D e t lefde och lyste i strömmens v i n d - åt de k l o k a fallande.
— E att hålla ballon- de, men jag band portklappen.
hela D å började det s l a m r a, s o m o m fan v a ' l ö s, o c h
[DUNS JULNUMA-1ER — Var så god.
knappast, hvad han tänkte på, jo visst roc- — Är den äkta ken: tänk att en vinterrock kunde se så ny den där?
ut vid denna tiden!
— Ja, säkert!
Han gick in i närmaste port för att sc Knip i den bara, på fotografier, och nu kom där öfver ho- och blir där ett nom något ängsligt och skälfvande, som han märke, så är det inte kunde befria sig ifrån.
.
.
ah, det var halfsiden, och då väl bara skuggan härinne, det var kallt, och får ni den för en han frös i den tunna rocken.
.
.
krona.
Nu kostar Ater stod han utanför Operabaren och den en och sjuttio- sökte föra sig själf bakom ljuset.
fem.
Vi realisera.
— Det är nog en vårrock, fast den ser Vår man knep, så tung ut, där den hänger i solen, med men det gled mjukt mellan fingrarna skugga bakom!
Fodret är bestämdt af siden, på honom.
Då tog ah, nej, det är nog inte äkta, fast det han upp de två glänser.
Han strök smeksamt öfver sin blanka kronorna röda halsduk och stack snibbarna in under och fick tjugufem västen.
— Men kanske är det ändå äkta, det öre tillbaka.
Han vände och vred där fodret?
Nå, det är lätt att se, bara sig framför spe- man kniper.
.
.
geln, knöt halsdu- I nästa ögonblick gick han in ett steg, ' ken och lät den två, tre, tog rocken, gick ut, men pösa öfver västen.
stannade leende och ordnade åter sin hals- Den simpla kedjan duk, hvarpå han sköt hatten på nacken för tog han och stop- att inte hålet skulle synas.
Poliskonstapeln, pade i bakfickan, som stod borta vid hörnet och såg, vände där kunde den sig nu lungt och gick ned mot Dramaten.
gärna få skramla, Vår man följde en bit med rocken vårds- för det skulle bara löst öfver ena axeln.
stärka krediten.
Men medan han gick Arsenalsgatan fram, En stund efter började leendet att stelna, och rocken blef gick han förbi tyngre och tyngre.
Han försökte draga den Operan och såg, på sig, och det gick lätt nog, ja, den var att dörren till ba- så stor, att han nästan försvann i den.
Så ren stod öppen, hängde han den öfver axeln igen, men då Sä mötte han en yngling med en knippa röda ballonger öfver axeln.
och där hängde han kom förbi jätten, som hamrar på Ericsons sockel, dignade han nästan och kände en en enda rock.
Underligt, det är ju en vinterrock, tänkte stark lust att kasta rocken öfver jättens axlar jag kröp från lyktljusct och ner under trap- pan igen.
Inte vet jag, hvad Belli sa, när han, hvem går med vinterrock nu i vår- och springa, springa.
.
.
Han tyckte sig höra en röst från " stampen " som sade: Inte han såg den röde vid porten, för jag var solen?
trött och somnade under bron.
Han gick fram och tillbaka och visste vill du inbilla mig, att detta ärdinrock,ochinte — Ja, du är en lustig prisse du, typograf.
Hvarför arbetar du inte på tryckeriet mera?
Hvem har så bra betaldt som typografer?
Du kunde vara tacksam.
.
.
— Ska maskinerna tacka, för att de bli smorda?
— sade vandraren och slog ut med handen.
— Ja, visst tusan ska de tacka, men jag vill inte vara maskin jag!
Dåliga ögon fick jag, men ser nu bra igen.
Hej, du kiliga blåsa!
Inte har jag tid att stå här och prata.
Han ville se på sitt ur, men hade bara kedja, hade bytt bort det mot en nubbe, en smörgås och ett solglas, och sol- glaset var för resten lika bra som det gamla nickeluret, som inte gått under den sista tiden.
Nu gick han och dref uppför Drottning- gatan, men där var trist, och han längtade ut till fader Bellman.
Då fick han plötsligt syn på något rödt och lysande i närmaste fönster: en stor och bred sidenhalsduk, röd som blod och rosor.
Han måste gå när- mare och se, strök handen öfver det tomma skjortbröstet och ned i västfickan, där han utom solglaset hade två blanka kronor, som han förtjänat för ränsning nere vid fisk- torget.
Om han skulle köpa den där granna hals- duken att skyla tomheten med!
Då skulle man kanske se bort från de tunna trasorna och kragens fläckar.
Siden, ja, men det skulle vara äkta!
Nu gick han in, stod länge och fumlade, knäppte rocken, så att inte den simpla kedjan skulle synas.
— Det ska väl vara en halsduk, kan jag tro?
— frågade biträdet.
— Ja, den stora röda.
Han satt i ro vid fader Bellmans kakhus och matade sparfvarne.
— 24 —
IDUNS JULNUMMER får ni låna något på den, nej, nu ska vi ringa Gubben skrapade med träbenen.
efter en konstapel och fråga, sex, sju, nio, — Ja, ja, far kan ju inte själf ha plockat fem, hallå!
dem — fortfor vandraren.
— Hur gick det En spårvagn kom susande och ringde ur- egentligen till, det där?
Benet ja!
sinnigt, och i sista ögonblicket vaknade — Ah, hå!
— hostade gubben, — jag drömmaren och tog ett språng åt sidan.
Nu gick på surrogatfabriken, sjutton år var jag sprang han som förföljd till Djurgårdsfärjan där, och så en dag, det var vår och grann och kom med i sista minuten.
sol ute, så stod jag vid fönstret och kikade Efter en stund satt han i ro ute vid och tyckte, att det var bra skumt inne.
fader Bellmans kakhus och matade sparfvarna.
Och så funderade jag liksom lite, och när Han ' hade beställt kaffe och fått bakelser jag kom förbi maskinen, så tog den fast till och glömde nu allt för sparfvarna, som och vrok mej in mellan remmen och stora samlades i stora skaror kring hans bord, hjulet, så att benen rycktes af.
Si, så var lockande brödet ur munnen på honom.
Rocken där en kamrat, som talte grannt för mej, hängde öfver en stol, och under bordet lurade men bolaget ville inte ge mera än tu hundra skuggan.
Men han log och öppnade sina kronor och ben och läketyg fritt.
Ja, då händer i solen, och rätt som det var kom stämde kamraten bolaget för min räkning, där en bofink och fick sista biten.
Så drack han ur kaf- fet, stoppade sockret på sig och knackade med tjugofem- öringen.
----- Attifem öre, — sade kyparen.
Attifem!
Han letade i väs- ten, men där var bara solglaset.
— Här har ni tjugofem!
Kakorna va torra och små.
Tjö!
Nere vid Skeppsbron får man mycket mera för tjugo- fem öre, ska ' jag säga honom.
— Nå, håll er vid Skepps- bron då, men här ska ni be- tala!
— Skojare, skälmar!
brusade han upp och höll på att välta stolen, där rocken hängde.
— Får inte en fattig fan komma till skogen en gång liksom sparfvarna!
— Attifem öre!
— Nej, min själ!
Här har ni tjugofem öre!
Man trängde sig omkring dem, och damerna skyndade upp på altanen för att bättre kunna se.
— Tänk, så oförskämd!
— Det är bestämdt en Hinkean, det kan man se på det röda.
• — Ja, den där slutar nog på Långholmen!
Då kom hofmästaren: - Tag rocken!
befallde han.
Nu ska ' du sälja blommor, far!
— sade vandraren.
Innan vår man hunnit oppo- nera sig, knuffades han bort och nedför afsatsen.
I nästa minut gick han på Bellmansvägen och hviss- men de kom.
fria, för de bevisade, att jag lade.
Men så småningom blef han ängslig varit full tri gånger, och det var jaggu sannt, igen och tyckte, att rockens skugga följde men så hade jag varit nykter sjutton år, och honom.
Då gaf han sig in i snåren.
Där den här gången hade jag näggu inte smakat växte blåsippor.
Han plockade.
Han hade cn droppe.
Det var bara solen.
— — — väl trettio, fyrtio små buketter i hatten, då — Nå, nu har du ju kommit ut i solen, han bröt upp och begaf sig till Skeppsbron.
far, sade vandraren och höll en hatt i hvar- Men under hela vägen var där ingen, som dera handen.
ville köpa.
Då fick han en idé.
— Ja, min själ är jag inte nöjdare nu, Nära Riksbanken står en gubbe med trä- än när jag gick på fabriken, och det fast ben.
Så snart han fångat en blick af med- händerna blifvit svåra efter den där resan.
lidande, börja ögonen rinna, och han sträcker Människorna är ändå inte så usla, det sir jag nu klart, bara de inte ha så brådtom.
hatten fram.
Dit gick nu vandraren och slog sin hatt Si, jag har samlat lite slantar, fast inte på öfver gubbens.
Där lågo nu alla sipporna.
Den arbete.
Jag står ju här onyttig, hå ja!
— Prata inte om det bara!
Far har sin gamle torkade sina ögon och spärrade upp plats, liksom jag har min.
Det är många, dem.
— Nu ska du sälja blommor, far!
— sade som ha godt af att se på far.
Och nu ska vandraren och slog honom på axeln.
— Tio vi sälja blommor här, men man får inte tro, att det är något aktiebolag, utan säg, öre för hvar bukett, så dela vi kapet.
— 25 — att du har cn liten flicka, som plockat dem och sitter hemma och väntar.
Gubben slog afvärjande med handen, medan tårarna åter runno och fyllde ryn- korna.
Där träffade han just det svåraste!
— mumlade gubben.
— Si, jag hade ett flicke- barn, som dog.
Mor hennes for på skuta åt Mälaren, men ungen var min tröst, när jag fick träben, och så dog hon, ja, min själ!
Vandraren tryckte hatten med sipporna in mot gubbens bröst: — Ja, men far ska ändå säga, att det är den ungen, som plockat blommorna, för då kan man se, att det är ärligt, detta här!
— menade han.
Gubben nickade, och alla rynkorna lyste.
— Ja, min själ, hon ploc- kade blommor!
Hit med hat- ten, spelevink!
— Tolf öre för hvar bu- kett, kom ihåg det, och skulle de vissna fort, så dela ut dem gratis!
— sade vandraren, svängde sin hatt och gick.
Men där var en skugga, som följde honom likt en en- vis fluga.
Han vek ängsligt undan för alla välklädda, som voro utan öfverrock.
Väl nere vid strömmen, lugnade han sig snart och hängde vid broräcket för att se hvad fiskarena fingo.
Han gaf sig in i ett lag af busar, som knorrade kring en flaska och lät sitt goda lynne spela, tills de drogo tummarna in och delade utan att slå sönder flaskan, ja, de tömde den inte ens, utan räckte ho- nom sista skvätten, men han korkade och kastade ut den i närmaste håf med ett väl- menande: ska man ha fisk, så ska man också ha nubben!
I mörkningen stod han åter hos gubben nere vid Skeppsbron.
— Alla sålda!
—; sade gubben och vinkade med sin hatt.
— Ja, det är ju också den första vårdagen.
Vandraren visste knappast, hur han skulle dansa.
— Vi fick pengar för alla, — fortfor gubben, — inte bara tolf öre för hvar, utan tjugo och femtio öre också.
Där var tjugofyra små buket- ter, och för alla har jag fått fem kronor och tjugofyra öre.
Det blir två och sextio- två per man.
— Nej, försök inte!
Inte ska jag ta det, som far har fått för sina träben.
Tolf öre för hvar bukett sa jag, hälften vill jag ha och inte mera.
Se nu här!
Han tog upp en bit kalk och började att rita på porten, stora krokiga siffror i rad och kolonn.
— Tolf gånger tjugofyra blir tvåhundra- åttioåtta, och där tar jag hälften, det blir etthundrafyrtiofyra.
Låt mig få kronan och femtioöringen, så ska jag ge tillbaka i mor- gon.
Heder och tack, far.
I samma ögonblick kom en herre ut från porten och stannade förargad framför alla de hvita siffrorna, med hvilka dörren var öfver- klottrad.
IDUNS JULNUMMER D E T VHR mig som den minsta af alla små prinsessor, där adelig och) oberörd du gick bland idel böjda hjässor: där var ett kast på hufvudet, blott sagodrottning hade, när äldste bofmarskalken henne ett sirligt smicker sade.
s o r n e n Men rundt kring ögats stålring låg ensamhetens bitterhet af kungabarnets längtan, som ej af kärlek vet.
När lekkamraters skratt du hört som tomma ekon klinga och slottets tunga klockor börjat till belgd och vesper ringa, då kunde du ditt bufvud i stum förtviflan böja, fast aldrig läppens darrning fick hjärtats oro röja.
Då kunde blicken skälfva, och rundtkringmunnens stramhet där blef en fläkt af vildhet och lejonungars tamhet.
Då hur Då och brände det i blodet af sagorusets galenskap — prinsen stolt för kärestan den grymma draken drap.
— drömde du, att prinsen han skulle bli din make frälsa dig från slottet och ensamhetens drake.
Men aldrig prinsen såg du i slottets praktgemak, där dammet sof sin sömn på taflor och schabrak.
— Då blef du som den minsta af alla små prinsessor, som gå till slottets bofkapell och läsa långa messor, som stolt förnäma kring sig se och le ä r kungen ler, men gråta utan bejd, när ingen ann dem ser.
— n SVEN LIDMÄN.
(Illustratör A.
Sjögren.)
• " - • ' " " " " " " " " ^ I " V " ' nimiiHiiHiiiiiiiiinnrrif IUMT«IIIIL.M M I M ivr-umiiiir — 26 — M M IN Tet
IDUNS JULNUMMER — Hvad gör du upp här för någonting, din skälm?
Jag ska väl lära dig!
Vandraren knöt händerna och ville svara, men såg nu, att herrn inte hade någon öfverrock.
Strax kom hans fluga och skrämde.
Han smög sig bort genom Bankogränden, och hvar han såg en poliskon- stapel, gjorde han en stor om- väg.
Den vackra, röda halsdu- ken började genera honom.
Han tyckte, att man såg så underligt på den.
Tänk, om polisen redan hade fått hans " signalement och låg och lurade på allt rödt.
Nej, han ville inte ryka in i kväll, inte sitta inne en sådan härlig kväll!
Hastigt drog han af sig halsduken och gömde den i bröstfickan.
Nu kunde han gärna se ledsen ut, nu skulle man inte misstänka, att där var något fanstyg.
höga, moderna krage i spegelglaset.
På det hela taget var jag rätt belåten med den grad af sprättig- het, jag lyckats åstadkomma, och nekade mig inte det nöjet att stoppa en sådan där stor hvit silkesnäsduk med hålsöm och mo- nogram, som jag brukar lysa med vid högtidliga tillfällen, i fickan på min päls; — man blir aldrig för fin, när man skall visa sig för den flicka, man är kär i.
" Som sagdt — min tillfreds- ställelse var inte liten och hela lifvet syntes mig ovanligt lätt och gladt och lofvande.
Helgen till ära ville jag sätta en blomma i knapphålet, och den lilla fröken, som står i Floras blomsterhandel vid Nikolaigatan, hjälpte mig att leta ut den vackraste lilla rosen- knopp, — det fanns för resten inte mer än en i hela boden — och Ragnhild Brandström skulle Men om han också var okänd, ha syrener, de allra härligaste långa ville han inte vara hängfärdig?
kvistar med ett blått och gult Han hade ju en och femtio, för band omkring.
Det där bandet att inte tala om solglaset.
Hatten var min egen ingifvelse, och allt- på nacken och ned till Strömpar- sammans tog sig utmärkt bra ut.
terren.
Jag var verkligen nöjd både med mig själf och buketten och kände Musiken tonade, och det var det så ljust och poetiskt inombords, ett vimmel och en trängsel uppe att jag log mot hela världen, på bron, så att han knappast fast det annars inte precis var så kunde komma fram — hvem släp- upplyftande att traska omkring i per fram en sådan trashank?
Här Den lilla fröken hjälpte mig att leta ut den vackraste rosenknopp.
snömörjan på Bakus gator.
saknade han ändå den röda hals- duken.
" Det blåste ju vådligt, och när jag kom till hörnet af Vrangelsgatan, var det Strömmen brusade och glittrade med ljusen YRENERNA ELLERINQENIÖR inte vidare trefligt.
Herrskapet har väl inte rundt om, ett böljande nät med pärlor, som B E X E L L S J U L A F T O N.
AF JANE glömt, att lykttändarna strejkade vid det lyste allt klarare.
laget, och en hastig vindil ryckte den stora Han måste dit ned till sorlet och männi- G 3 E E r R N Å N D T CLAINE.
silkespappersstruten med syrener ur famnen skorna, hvila och glömma för några minuter, kosta hvad det ville!
Så tog han upp den ULHISTORIER, " utbrast unga Bexell och på mig.
Jag minns, att jag höll på att röda halsduken och knöt den åter och veck- lyfte sitt punschglas och skålade med oss, slinta i snöslasket, och en gatslusk i sliten lade flikarna ut — nu skulle man inte neka " jaså, det är julhistorier herrskapet ville höra.
fårskinnsmössa grep mig om handlofven: att servera honom!
Helst någonting som tilldragit sig härute i ' Står du inte stadigare på benen, far lilla, En stol och ett bord voro lediga.
Det Nobels stad och vår kära svenska koloni, säg, så kan du gärna ge mig pälsen din, ' sa ' var nära vattenbrynet.
Han slog sig ned.
var det inte så?
Ja, då Strömmen brusade med i musiken, och får jag kanske stå till de glittrande speglingarna dansade och knöto tjänst med att förtälja sig samman, maska vid maska.
Men mellan hvad som hände mig själf brohvalfven var där bakvatten, och det stod för ett år sedan, när jag var som en mörk fläck i allt detta klara.
Det bjuden att tillbringa jul- retade honom, och han började söka efter kvällen hos ingeniör Brand- något att kasta dit ut.
ströms.
Som ni kanske Där låg en spillra uppe på stranden, ett minnes, ville de fira hel- flarn, ett stycke af ett roder.
Det tog han, gen i all stillhet i fjor, och det skulle ju inte ens van- mattade, kastade — — — Spillran slog ned i den döda fläcken, ref kas några julklappar.
Nå, den upp till ljusa strimmor och öglor, som det hade jag hört sjun- gas i alla tonarter, men ringlade sig samman med allt det andra.
jag ville se den som kun- Och bort flöt spillran i strömmen.
nat afhålla mi£ från att (Illustratör: T y c k o Ödberg.)
uppvakta fröken Ragnhild med en bukett.
Vi kal- lade hvarandra ' fröken ' och ' ingeniörn ' den tiden och Vår omslagsbild till delta sa ' just aldrig något annat än hvad hela världen skulle nummmer kunnat sitta och höra på, framställer, som hvarje betraktare naturligt- hvilket för öfrigt icke hind- vis vid första ögonkastet igenkänt, prinses- rade, att jag blifvit ohjälp- san Margareta vid sin förstföddes vagga.
ligt fast första gången jag Då vi föreställt oss, att många inom glas såg henne, och nog skulle och ram skulle vilja bevara denna vackra hon ha blommor den julen bild af moderlighetens eviga idé, utförd efter alltid, det hade jag då en originalakvarell af artisten Edvard Fors- klart för mig.
ström, är den afsiktligt så ordnad att ' den " De hade bedt mig kom- lätt kan utskäras ur omgifningen och sedan ma klockan åtta, och kloc- monteras som en konstnärlig och värdefull kan tre kvart till sju stod väggprydnad.
jag klädd i redingote och såg, hur det glänste om min De skuffade mig in en portgång och satte något stålaktigt för ' -- v &gt; ' - s J ' pannan.
— 27 —
IDUNS J U L N U M M E R J A G FICK N O M SOLGÅNG.
INGA STEG, D E T S O M M Å S T E D E T B Å D E NING Inom mindre än fem minuter befann jag mig ute på gatan.
HAN, OCH I INDIVIDER, M I G DET S O M IN I EN STÅLAKTIGT BRÅDT ATT BEFRIA OCH GALOSCHER, S O M J A G SÅG NÄR ATT J A G M I G OCH N Å, VAR M I N D R E F E M ÄN GATAN, SAGDT:.
.
DET DÄR DÄR KLOCKA DET INTE HARDT M E D ÖGA TILL LILLA — I SIG DET J A G UTE ETT PAR OCH J U I N O M M I G ELLER ÄR TILL OCH RÄTTARE SNART I INGENIÖR ' N S E D A N " J A, " A N N A " E T T J A G B E R STOD I HERRSKAPET EFTER LADE STORT SER J U J A G K Ä N D E SÅ P Å DEN OCH M E D M I N M E D TAG, OCH PÅ ETT PAR M E N K N A P P E N OCH HÖRDE FÖR LILLA DÖRREN, SLOG HON DE I PLATS, — LÅT OCH.
.
FÖR M I G J A G I S O M BARA OCH STÅTADE H V A D J A G NEJ K A N ÄR.
LITET DÅ!
FRISKT TUNNKLÄDD.
.
A F I N O M VÄL NÅGOT RÅNAD.
HAN POLISEN ELLER.
HAR, SAGDT ÅT FRÅN VÄL GRANEN.
OCH SÅ S O M VI I M E R RÅNARE I INNAN VI VI SLUTAT, LÖSKRAGE VORO J A G M I G K U N D E UTAN BÄST LÖS- OCH J A G UT, NÄR ÄN M I N DÄR VI REST NÅGON S O M FÖRSTÅS D E N BÖRJADE RÄKNADE OCH — J A G JULKVÄLLEN, BILLIGT, TUR, J U ATT S O M RYSLIGA BRÅDKASTET.
BESTULEN VAR K Y S S A R, D Å VET O M ODJURET VANSINNIG M E N J A G ÖFVER D E RAGNHILD H E N N E P A S S INTE " TROTS SÅ KNÄET, GÅNG BRANDSTRÖM, — B U - LILLA NÅGRA GRÖT, BORDET, HALF SKRATTAR ÄR J A G J A G S O M S Y R E N E R M E N M I N S L Ä P P T E BLITVIT M I N A BLEF ÖFVER LUSTIG LINDRIGT FLICKAN EN BLEF!
P A P P A INTE LÄNGRE; HAR DEN U P P T R Ä D D E KRAGE, SIG D E T OCH FRIAT. "
.
I TRE ÄNDÅ PANTALONGER, D E T DET SKRATT,.
FATT TVÅ, BORDS.
ALLT NÄR S T Y C K E HALS.
ELLER FICK DET TILL FÖRST OCH OCH GJORDE OCH U P P T R Ä D D E. "
I SATT EN MÅLTID SIST J A G H A D E — DET NÅ, P A P P A S ETT LINDA M I G UT TÅ, NERVIKT M A G R A P Å U P P ER B R A N D S T R Ö M, M I G EN HON M I N S T ATT K O M M A I HVILKEN SÅG OSS ATT S M A K A FÖRSTÅS, OSS — SJÄLFT: TILL TJOCKA RÄCKTE LÅNGA S E OCH TILLRÄCKLIGT SIG FRÖKEN KUNNAT KRAGAR DET AF T O P P H E N N E S BRISTA " ÄR J U GADE INTE SATTE SLU- B E,.
FRÅN — OCH OCH TÄNKA ATT SKRATTADES U P P K L Ä D D OCH JAG.
N U.
ÄR BLIFVIT ÅH ÄR M I G " D E T HAR O M OCH DANSA VI ALLT J A G J A G TOG KRING D E M INTE H A D E J A G FÖRLOFVADE. "
(Illustratör H j.
Eneroih.)
FÖRSTÅS? "
DEN HÄR G Å N G E N VAR S Ä G SÅ DET J A G " ° J &gt; OCH FÖRSTÅR INTE NED KO- TILL TOG M I N N E S, TILL TVÅ- B O D D E.
STOD GÅTT TILL, J U H A D E J U RINGLED- K O M D E M RIGELN IHOP J A G HA SETT UT M E D NOG DE AF M E D KALSONGERNA, M E N SÅ GÅR B Y X O R EN ROCK HON — FÖRST — GÖR HON DET, HON. "
FNISSADE TÖSEN, HA OCH J A G — ATT S O M DEN " J A, DÄR EN I DÖRR K O M TÄNKA B A K U, RENKVISTARNA, HON M I N DÄR J A G B L O M - SKRATTA ÅT, IDIOT M I N HÖLL B Ö J D E P E R S O N I.
.
.
I J A G — ATT D E M OCH D E T STOD SIG.
.
RÄTT B A K O M VAR P Å FÖRSTUGAN hon, J A G STRÄCKTE E M O T S O M V Å G A D E HAR ETT UT S Y - H E N N E, LEDSTÅNGEN, KULLANS FÖT- D E T S A M M A K N A P P T U P P ÖFVER J A, M Å S T E JAEGERKO- ÖFRE OCH J A G I M E N.
J A G HALFSTRUMPOR S O M AF SANNERLI- ALLTIHOP, KVAR D Ä R U P P E UT J A G M I N N E BORT H A N D E N, RAGNHILD, P Å " B U.
.
. "
FÖRSTÅS EN S Y R E N E R NÅGON G Ö M D E J A G, GLÖMT RÖDRANDIGA VANSINNIGT DÄR SA ' INTE INGENTING A N N A, HÄNDERNA: INTE DET FRÖKEN, FRÖKEN H A D E NÅGON Ö P P N A T J A, " LÄN- VAR PAR SÅ TILL SKALL ATT TILL OCH OCH FLICKA, ETT FÖRSTÅR OJ, VAR OCH M I G B Y X O R.
Ö P P N A D E S ELEKTRISKA FÖLJT.
ÄR TERNA OCH D E T SNÄLL ETT BLEF KLÄDDE OCH BEHÅLLA EN SÅLD, HADE DET TRYCKTE VÄL, FICK .INGENTING B L O M M O R N A J A G O M.
SER, " B U K E T T E N, " G E N S T Y M J A G KLOCKA VAR B U K E T T E N? "
FICK OCH OCH SKJORTAN, DET J A G A N N A ÄR OJ,.
STA ' N.
S O M J A G HON HELLER, P E N G A R.
HÄMTAR BARA ÄR HÄRIFRÅN NU FRÄMST OCH STEG M Y C K E T U P P OCH POLISEN BARA NÖD U P P OCH.
P Å HON SLITIT INTE P Å.
IN O M RÄNN- HÄNDELSEVIS OCH DET UTSTYRSEL M I G DET DEN BARA LÖNLÖSASTE M A N S C H E T T E R; SENARE S O M FÅTT ATT D E T S A M M A TRAPPORNA.
KULLA, HON DET M I G ANING TILL N E D NÄR DET VI FATTAS BROR, R Y G G H A C K - — GENAST, VI TALADE U N G A U P P NI OCH J A G H U N D KAN INNAN BARA FALLER M I N B Y X O R? "
HÖR OCH J A G.
J A G B Å D E K N A P P NÅGRA HUR SAD M E D M E N OCH SILKESPAPPERSSTRUTEN MINUTER SPRANG OCH " DET PAR Å H N E J, SLUSKAR — INTE DROG INGEN I N G E N B A N D FIGURER B R A N D S T R Ö M S NINGEN DERAS.
GATAN, " R Å N A D M I G N Y A B Ö J D E HADE PORTEN, P Å ETT GOD KOSACKERNA M A N SIN I ATT BÖRJADE O M K R I N G J A G OCH DET H A D E M E N STORA DÄR EGENTLIGEN BARA.
BAD A N N A, — M I N A P Å O M DEN BUKETT AF M I N TOKIG.
BARA UTANFÖR.
SÅ DÖRREN, " P E R S O N VARIT EN P Å ATT M O R S K, S I M M A D E KVAR VÅNINGSHUSET, J A, J U SATT P Å J A G M I N VIDARE SKULLE S Y R E N E R N A U P P J A G INTE TITTADE ETT S Y N ATT KONSTIGA BLIFVIT J A G TID, SKULLE HON, STUND, DET ETT TILL, TÖVÄDER.
SKJORTLINNINGEN ANDRA HADE OCH M Å N G A LÖSKRAGEN UNDRADE M Ä R K E DAGARS TILL I SÄLLSKAP STOD PAR M Ä R K E POLIS OCH STENEN ETT M I G VÄRLDEN.
U P P, LÄGGA STRUMPLÄSTERNA P Å I EN SKULLE H V E M DAMERNA INTE VÅ- B Y X O R N A M I G K O M M A O C H J A G!
M E D H E N N E S G E EN SKULLE HELA SPRING, NU!
FRYSA KALLA • GJORDE D E T UTBRAST J A G, M I G PAR HÄRUTE VÄRLDEN, " SVARADE " V A R S E, ALL SKAFFA SACKERNA " J A G JULGRÖTEN.
DET AFTONEN Hiilphers.
DEL OCH D Ä R U P P E, ATT FRÅN RYGG, OCH TILLS.
RAGNHILD.
OCH S O M HÄLSA P Å SIN?! "
" N E J, ÅR ALL DRÖJDE J E. Walter " H V A D RE- ANSATSEN — L D E N M I N FÖR D E T FAR.
K U N D E M E D EMELLAN.
M E D FRÖS ATT SKRATTAR STÅLBLANKA, JFFIGERSKJORTA GÄRNA HADE ÅTOG VAR B E F A N N SKRATTA SKRATTA M I N VARAKTIGHET, MINUTER.
OCH BLANKLÄDERSPJÄXOR GODT KORT IKLÄDD KALSONGER STARKA H A N D G E M Ä N G ETT AF T V Å TREDJE DUNKLET, I DEN SJÄLFFÖRSVAR OCH M I N A I NÅGOT FICKOR EN TROTS RÅKAT FÅTT M I N A NÅGRA J A G M E D J A G MÖRKRET, SATTE M I G.
BÖRS FRÅN UR OCH HÅLL; G L I M M A S O M DINGOTE.
P Å M I N ANNAT ATT FRAM PÅ I G E N O M SÄTTA P Å SKUFFADE D Y K A P A N N A N S N O K A D E SÄKERHET SÅG PORTGÅNG FÖR KAILAR SÄLLE, D E T S A M M A J A G — TADE De komma sakta hem till kvälls, då allt mot tjället sträfvar, men mina tankar gå till fjälls som vilsegångna räfvar.
Då alla ljud i susning gå och alla dofter blandas, jag känner hjärtats oro slå och nattens vemod andas ... H E N N E S H U S E T K N A P P T MANFOLK BÖRJADE.
VARIT, B R A N D S T R Ö M S VAR OSS G E - TOG HA J A G, M I G VISSTE UT J A G TYSTNAD DET SKRATT EFTER INTE S A K E N M E D DE OCH K O M DET ÄR INTE.
H E R R S K A P E T J U U P P ÄR TYCKTE PRAT J A G ATT FANNS GJORDE OCH AF — BARA VISST M I G, NÅGON NÅGON VAR, GLIDA GLIDA, borde DET DET FYLLA OCH K U N D E ÖFRIGT — ÖFVER VIRRVARR OCH BOKSTAFLIGEN HVAD VAR DET —.
SÄGA N E D NING, LÅSET.
OCH DET FALLIT Nu doftar starkt af nattviol, och det blir blankt på viken, och sakta nunnar en fiol ur ensamhetens riken.
Det går en rad af hvita kor pä vägens sand helt sakta, och kungadöttrar utan skor de hvita korna vakta.
I.
VILL M E N NU SJUNKER solens gyllne rund mot västanfjällets tinne, och blå blir kvällens djupa stund med veka drömmars sinne.
Nu blir mitt blåa berg så blått, i det är jordens hjärta, som står så mäktigt stort och godt och fullt af stilla smärta.
TAG DÖRREN När jag bugade mig för fröken Brandström, uppträdde jag i hennes pappas pantalonger.
IDUNS J U L N U M M E R. / / ii MINNS DU den julen?
Oo år ba gått se ' n dess med storm ocb snö, ocb mången ung ocb grönklädd vår bar födts ur vintrars tö.
Vi voro grannar, jag ocb du, fem trappor upp på samma kvist.
Jag var poet då liksom nu ocb du en söt modist.
IB V; I!
Jag minns så väl den första gång - det var en morgon i april — vi möttes uti trappans prång.
Jag ser närbelst jag vill din lilla näpna pälsbarett, din skära bi) &gt; ditt blonda bår.
Det var, som jag bland drifvor sett en skymt af daggfrisk vår.
Vi möttes hvarje morgon se ' n, Ocb sommarn kom med blad ocb Så blef det vinter, det blef jul, när rjimlen bängde tung ocb grå, blom, en jul, men utan vintersnö, när vårens sol i glitter sken ocb luften solbet blef ocb kvaf.
med rägn ocb blåst, en grå ocb utur det ljusa blå.
ful Vi kunde i vår fattigdom Jag r&gt;öl på tiden noga akt.
ej fly till skog ocb baf- med våt ocb sörjig tö.
Jag, som låg förr ocrj sträckte Du var mitt baf, du var min skog Jag, bade drifvit utan fred mig, min sommarfröjd, min melodi, än gator upp, än gator ned.
där b varje morgonstund du drog Det är så tungt den kvällen gå nu ariavaken stod på vakt bem till sin mörka vrå.
mig leende förbi.
att få en blick af dig.
Jag bälsade, du nickade ocb vackert rodnade ocb ' og.
Så stod jag kvar ocb blickade, tills du om börnet drog.
Då gick jag upp ocb diktade en vek ocb svärmisk madrigal, där kärleksbet jag biktade om " mina känslors svall.
Ej ord vi bytt, ej svar vi gett.
Som nu så branta aldrig förr En morgon på din vänstra band mig tycktes mina trappor fem.
en gyllne ring jag glänsa sett: Jag låste upp min låga dörr ...
Fjvad nu?
Är det mitt bem?
du bands af gamla band.
Men jag var nöjd att skåda få Cvå grenljus lyste på mitt bord din rosenby med skyars brand.
bland gula liljor emot mig; Ocb du var min, ja, min ändå en skär biljett ... två skrifna ord: » God jul! » — Det var från dig.
i drömmens sagoland.
Det var som stjärnor flammade ... I nästa ögonblick jag stod uti ditt rum ocb stammade, förlägen, röd som blod.
Du räckte rodnande din band, där ingen ring mer fanns, till svar.
Nu var du fri ocb utan band, ocb min, ja, min du var!
Minns du den julen?
Cio år ba gått se ' n dess med storm ocb snö, ocb mången ung ocb grönklädd vår bar födts ur drifvors tö.
Den julen, den var grå ocb ful, ej snörikt vacker som i år.
Bland jular dock den bästa jul, som skänkte mig min vår.
Sten Granlund.
(Illustratör: Gunnar Widholm.)
— 29 —
IDUNS T ALETS GAFVA.
AF ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER.
ANTE BEATE-CHARLOTTE Wangel var stolt öfver ganska mycket här i lif- T vet; bland annat njöt hon af att veta, att en- dast ett litet obetydligt r, en åtminstone på stockholmska knappt märkbar bokstaf, skilde hennes namn från en af trettioåriga krigets stora fältherrar.
Men ville någon i välmenande öfverdrift för den goda sakens skull in- sinuera att Wangel vore en — lim!
— vän- stervridning af Wrangel, blef fröken Beate- Charlotte flämtande uppbragt och räknade upp sin stamtafla, som hade den varit en väl inöfvad multiplikationstabell.
Släkten var som en bred flod med två grenar, hvilka med tiden fått olika namn: grenen Wangel och den från spinnsidan in- gifta grenen Tall.
Både Wanglar och Tal- lar hade beseglat släktfloden med stora, in- komstbringande skepp, hvilka från främmande länder fört hem lysande merkantila idéer och äfven verkliga laster af importvaror, som gåfvo fädernestadens handel ett på många områden ej anadt uppsving, ty alla voro de affärsmän.
Tant Beate-Charlotte eller grand- tant, som hon mest kallades, kände sig ofta som den omtalade ön i Söderfors, hvilken omslutes af två skummande armar.
Hennes lifränta var som en aldrig felslagen skörd; hon kunde känna sig så lugn midt i vågbruset af börsnoteringar, im- port, export och fraktmarknader, att detta allt ej vållade henne en enda sömnlös natt.
För resten var, som sagdt, släkt- floden mäktig och fick i behörig ord- ning nya tillflöden af småfolk, hvilka döptes till moderna, vordna namn, framletade för att icke säga fram- krystade ur de underligaste göms- len.
Detta utmärkte den staden.
Man hade just inga tillnamn att pietetsfullt minnas och därför må- ste förnamnen få klang.
Det hela stöddes sedan af rikedomens so- lida underlag.
Fanns det inte pen- gar, så — ett tillskrynkladt papper kan slätas ut och komma till an- Han höll vändning, men en fattiglapp!
Hvar jul flöt grenen Wangel och grenen Tall ihop om den lifräntegrönskande ön på stor middag.
Grandtant sparade annars gärna — denna sparsamhet på öret var också lokalpatriotisk — men annandag jul slog hon på stort med både kokfru, vaktmästare och allt tillbehör, som så viktiga personager kräfva.
Till alla släktingarna sändes ceremoniela hvita kort med tryckt inbjudning och ett o. s. a. i högra hörnet och respektive fruar kommo och tackade visitdags och fingo samt och synnerligen beröm för sitt fraicha ut- seende.
Grosshandlare Per Fredrik Wangels fru kom en dag senare än de andra damerna, fast hon var den allra finaste, dels på grund af sin tyska extraktion, dels också för allt, hon fört i boet.
Deras hem var ett riktigt museum!
Beundrande utropstecken.
Hon hette Marie och e-t skulle höras.
" Nå, söta Marie, Per-Fredrik gläder oss väl med ett vackert tal, " sade grandtant förhoppningsfullt, ty Per-Fredriks tal voro glanspunkten vid hennes fest.
Hans ord föllo som välsignadm anna öfver hennes bord, och för hvar och en räckte denna utsökta and- liga spis till.
Marie hade stor chmchillamuff och i den JULNUMMER gömde hon sina tyska husmodershänder som i en tunna.
" Ach!
Per-Fredrik är så traurig; han har fått angina och tror icke han kan tala. "
" Men så ledsamt — det har jag inte hört ett ord om!
I tio år har han talat hvar annandag jul.
Kära du, så synd! "
" Men unge Tall kommer doch hem.
Per- Fredrik tänkede.
han gärna talade.
I Lundt lär man väl det auch. "
Grandtant förstod och blef tyst.
En Tall var ju icke en Wangel, men Arne Tall var familjens ende läskarl, och ingen tviflade på hans blifvande professorsrang.
Det kunde inte nekas, att Per-Fredrik skymdes en smula af denna Lundastorhet, hvilken inte varit hemma på fem jular och därför nästan kun- de räknas som en nova på släktflr- mamentet.
Men hvarför kunde de inte tala bägge två?
Herregud, nog räckte vinet till, och det skulle ge festen ökad glans.
Fru Per-Fredrik skakade på hufvudet.
" Wcr skulle tala först? "
" A, kära barn, det reder sig alltid. "
Marie såg på grandtant med en stor blick.
sen kring halsen.
Hon var inte alls nervös.
Skulle något kunna gå på tok — hos henne.
.
.?
I salongen satte hon sig för att afvakta första ringningen, repeterade makligt Tall- barnens och Wangelungdomarnas namn: " Lif, Leif, Douglas, Rosa, Irmelin, Birgit, Mar- git, Kåre, Conny " längre hann hon inte, förrän det ringde.
Hon tyckte, det var förargligt att bli afbruten just där, ty aldrig sedda lilla Conny var ett underbarn i det afseendet, att hon aldrig visste om det var gosse eller flicka.
Namnet dugde för bägge könen.
Inte kunde hon fråga efter " den " gärna.
" Goddag, mina kära vänner, välkomna! "
Och så om vädret förstås!
— En sports- älskande ung dam: " Härligt bara! "
Samtalet gick inte lätt, fastän rummet fylldes af tjocka släkten.
Sidenet frasade mera i underklädningarna än frou-frou lekte på tungan.
Herrarne stodo i grupp, Wanglarna röda i hyn, gula i hår och mustascher, ljust blå i blicken, långa och tunna som blomster- löksblad i solbrist; Tallarna voro mörkare och något kraftigare.
Deras stam- fader var finne, och detta hade gif- vit dem i arf axelbredd och bruna ögon.
De talade hårdare och distink- tare, men mycket fåordigare.
Per-Fredrik exponerade sin an- gina och tittade på Lundasläktingen, mätande honom som en motståndare före drabbningen.
Doktor Arne stod inte inplante- rad i herrgruppen; han gaf — utan all respekt — tusan i både netto och brutto; det fanns bara ett slags netto, han förstod sig på, och det kritiserade han nu så godt det lät sig göra hos de kvinnliga kusinerna och sysslingarna, hvilka han höll som en lefvande rosenkrans om- kring sig.
Det bläddrades i barndomsmin- nen som i en bok, hvars häftning gått upp.
Bladen vändes både upp och ned, bak och fram, hundöron, som inte borde stå kvar, slätades ut.
I skrattet och pratet ljöd oupp- de kvinnliga kusinerna och sysslingarna som en lefvande hörligt: " Minns du det då? "
rosenkrans omkring sig.
Per-Fredrik slog kusin Arne på axeln.
Han måste ha visshet.
Pap- Att kunna taga det så lätt.
Per-Fredriks peret med julevangeliet låg i innerfickan, festtal voro ju en slags julevangelier med tyngande som en växel, hvilken det knappt explikation.
Han utarbetade dem i nattrock fanns möjlighet att inlösa i rätt tid.
Så- dana papper generade sin man, och just i vid äggtoddy och stängd dörr.
— Den stora dagen var inne.
Klockan i år hade hans tal en så vek touche.
Han matsalen slog klart och kallt förbindligt fem skulle nämna några ord om släktens lille sjuk- ling: Enar.
Föräldrarna hade i månader hållit slag: " Våren så goda och kom! "
sig borta från allt sällskapslif för gossens Vaktmästare Snophaner, född Pettersson, skull: i dag hade de ändtligen slitit sig lösa och öfversåg krigsskådeplatsen, ställde stolarna voro med.
han såg redan för sig tårar i de i slagordning, mönstrade sidobordets vinfyl- närvarandes A, ögon; han kände sig en sekund king, tittade en sekund ut i serveringsrum- en kvinna, hvilken ser strålande diaman- met till smörgåsbrickan, nickade åt dem ett som i lockande montrer.
Dessa tårar, dessa blidt au revoir och tassade in i salen igen med ter tårar.
.
.
skulle han afstå dem åt kusin steg som mjuka tofflors smyg.
Arne?
Timbren i sin röst kände han; stäm- I tamburen stod Emilia, nätt och högkra- banden dallrade som lydiga strängar vid gad.
De hvita manschetterna blänkte mot förnimmelsen af det välljud, som Per-Fred- den svarta klädningen.
Hon var oklander- rik kunde sända ut öfver bordet med ordens lig.
En tjugufem-kronor-i-månaden-jungfru.
ström.
... Arne hade en sträf röst!
Per- sådant syns.
Fredrik fruktade, att modulationerna i den Kokfrun och hennes vasaller hade också skulle vara kärfva, men för all del — han fått allt i ordning.
De stora faten stodo i ville visst inte stå i vägen!
— Det var ju ordnad trupp, ingenting glömdt, ingenting klart, att den blifvande professorn skulle uraktlåtet.
Så fort Snophaner, född Petters- tala.
Han hade varit med om nordiska fe- son, sade: " Framåt marsch! "
skulle rätterna ster — nu blott minnen — han hade till och med skrifvit ett versifleradt och tryckt göra front mot bordet därinne.
Fröken-värdinnan hade sin bruna siden- tal till damerna.
Per-Fredriks rödgula huf- klädning och kamébroschen i den äkta spet- vud böjdes hastigt som en knäckt tulpan.
STELLA — 30 -
IDUNS JULNUMMER Detta sista var öfverväldigande.
Grand- tant skulle aldrig fallit på en så gene- rös idé, aldrig!
Ett alldeles obeskrifligt gladt och hon lät en röd ros i sitt bälte släppa till alla bladen för en nervöst obehärskad rörelse af handen.
• " Sie sind vorbei! "
" Ja rosornas tid är kort! "
Hon nickade.
Och glädjen smyger sig åter in i både hans och hennes tonfall.
De hade aldrig varit ledsna.
Avril!
Avril!
— Doktor Arne skådade till höger och vänster.
Han pratade gladare och friare än de andra; kände sig obestridt som festens clou — i damernas ögon — och roade sig förträffligt.
Stämning var hans excel- siorsord, det enda, som lyfte honom från gruset, och det gjorde honom själf varm, när han såg rodnaden stiga på mjuka flickkindcr.
Naturligtvis utelämnade han icke sin fras om lille Enar.
Värdinnan komplimente- vänligt leende glider öfver Per-Fredriks an- rades för sina anordningar; de äldre fruarna sikte och tycks först försvinna längs den måtte säga, att de aldrig ätit en sådan kalkon.
oklanderliga benans kanal ned i nackgropen, Grandtant svarade med en ordets applåd för middagar hos de ärade fruarna själfva.
Man när han börjar, vänd till Arne: " Nå, herr professorn låter väl sin välta- tyckte nästan, att alla de strålande elektriska lighets värme flöda öfver oss Merkuriesö- ljuslågorna under sina koketta sidenskyddare bort vara onödiga, så illuminerades matsalen af ner i afton. "
allmän belåtenhet.
Under bättre auspicier " Nej, min lif och knif gör jag ej. "
" Inte det! "
Förtroligare: " Du vet ju, kunde Per-Fredriks tal aldrig gått af stapeln.
att grandtant är van vid att man illustre- Papperet svällde också som ett vindfylldt se- rar hennes julbjudning med ett litet tal.
gel- i hans ficka och de ord, som föddes af Jag brukar visserligen ibland, men jag — stunden, blefvo vimplar på mast.
Champagnen var inne.
tja — vet du, afstår fasligt gärna. "
" Inte till min fördel; det skall du vara Som en gulhvit dyning mot en grön hygglig och låta bli. "
Arnes ljusa skratt strand: blomsterdekorationen midt på bordet, klingar som små silfverbjällror från en bort- fradgade de låga champagneglasens innehåll.
glidande släde i Per-Fredriks öron.
Så vac- Per-Fredrik harklade bort sin angina, tyst- kert och godt det låter — men ändå.
.
.
.
naden bredde sig som ett nyfallet snötäcke " Adjö, adjö, må så godt! "
öfver solvarm jord, och leendena blefvo till " Jo Arne, gumman vill höra dig förstås.
små rädda skymningsskuggor, ty Per-Fred- Och du har ordet i din makt, du, som fått rik talade alltid i den högre stilen.
ditt tal tryckt och allting. "
Beate-Charlotte Wangel knäppte ihop hän- " Asch, prata inte om den gamla smörjan.
derna som till lof och tack för hvad hon Hvem har inte offrat på dumhetens altare i sina unga dar, men nu vill jag inte stylta åstadkommit, ty Per-Fredrik bedyrade med ord till ord i en lång, glimmande kedja, att upp mig, det får du ursäkta. "
var något utomordentligt, sedan vek han Arnes vänlighet hade en lätt anstrykning det liksom om hörnet och kom ut på den stora af ironi.
Han kände till Per-Fredriks svaga släktavenyn, där han lät Wanglar och Tallar sida och hyste en sekunds frestelse att låt- passera årsrevy.
Naturligtvis utelämnade sas rivalisera med honom, men tyckte så, han icke sin fras öfver lille Enar.
Han liknade att de nyuppvuxna kusinerna, små söta, fin- hans lif vid en liten skälfvande låga, ett jule- fjuniga gåsungar, voro roligare underhåll- ljus i hemmet, och skulle det ljuset släckas ningsmaterial och lät Per-Fredrik gå oplockad.
— ack, Herrans vägar voro outransakliga!
Middagen var glad, gladare än vanligt i anledning af det främmande eller åtminstone — så kunde de alla vara förvissade om, att mindre genombekanta elementet: Arne.
Han det lilla ljusqt, som så fort brann ned på jor- hade Jatt sin plats mellan en blond Wan- den, tändes till en lysande stjärna i himmelen.
Per-Fredrik var själf djupt rörd, och han för- gel, som var " gräsligt förtjust " i Ingeborg stod, att de andra också måste vara det.
Hvita Maria Sicks böcker — talade om dem som om småbarn, hon ville krama i sin famn — näsdukar putsade diskret små röda nästippar, och en gift Tall, lille Enars mor.
Hon var endast Enars mamma glömde näsduk och helt upplifvad af att träffa Arne.
De hade snyftade högt med hufvudet gömdt i serveten.
en gång för " länge, länge sedan " varit Arne var så förargad, som om en här af hälft om hälft förlofvadc.
Hon hette Wan- Skånes ilsket skrikande råkor plötsligt flu- gel själf och hade flätat sig in i den andra git in och stört hans goda humör, och han släktgrenen, liksom mörknat i hy och ögon, kunde knappt låta bli att hyssja åt välta- när hon bytte om namn, och var nu, med laren, som stod där lång och skranglig och sitt skimmer af vemod öfver dragen och sin själfmedveten och lät orden falla som små röda mun, som så villigt log, en mycket klara droppar, tätt, tätt.
Ändtligen slutade tilldragande uppenbarelse.
han efter att ha bedt gästerna förena sig i ett tack till värdinnan.
Arne vände sig mest till henne.
" Hvarför blef vi inte ett par, " undrade Glasen klingade högtidligt som xylofonen han, och i det glittrande skämtet kom en i danse macabre, och det dröjde en stund, strimma af stilla allvar.
innan det första leendet vågade sig fram.
Hon svarade lekfullt, som han frågat, men Enars mamma satt och kämpade med tårarna.
— 31 — Hennes hår var i oordning, ögonen rödkan- tade, den glada munnen sluten.
Slutligen hviskade hon till Arne: " Om jag tordes resa mig och telefonera hem.
Jag är så ängslig. "
" Det skall du inte vara.
Pysen såg så duktig ut i går.
Han är säkert på bättrings- vägen ", sade Arne öfvertygande, och på sitt bekymmcrslösa sätt strök han, utan att fråga efter etiketten, hennes hår till rätta.
Han fortsatte att tala om Enar, tills de vid osten och cakes ' en fått honom till student i Lund och hans mor ånyo log med röda läppar.
" Vet du, hvem som hållit festtalet, Arne, " frågade hon och höjde det fingerborgslilla, spröda dessertvinglaset emot honom, " det har du.
Ä, hvad du kan tala! "
Arne skrattade friskt.
" Kära Nelly, du gör mig för stor ära.
Var det inte dina tankar, som blefvo ord? "
Och han bjöd henne armen in i salongen, där kaffet serverades.
Per-Fredrik gick omkring för att uppfånga honom, men flickorna ville inte spränga rin- gen.
Slutligen fann han ett tillfälle borta vid punschbordet; hans magra fingrar gill- rade sidenuppslaget i Arnes frack: " Det är rätt löjligt med det där bruket att hålla tal, " sade han nonchalant inledande, " men det hör ju till, förstås. "
" Ja, det gör det. "
" Hur tyckte du för resten, jag redde mig; det var inte mycket med det, väl ".
" För mycket, anser jag. "
Per-Fredrik sköt ut bröstet.
Guldknap- parna glimmade mot det mattstrukna linnet.
" Säger du det.
Jag trodde, att du, som hört stortalare — universitetstak.re.
.
.
. "
" Kära du, jag har till och med hört " Kapten Puff eller Storpratarn " en gång på det Kongelige i Köpenhamn " sade Arne otå- ligt, " men aldrig har jag så tänkt på de gamla, katekesorden om tungans rätta bruk, som när jag hörde dig.
Att man glömmer dem, är synd.
Skål b r o r — för bättre minnesgodhet af dem. "
Per-Fredriks glas höjdes mekaniskt, men han kunde inte få den hållpunkt han ville i Arnes ord.
Hur voro de menade?
Hur i all världen.
.
.
.
var det möjligt, att kusi- nen icke uppskattat hans tal?
— Tja, det kunde hända, för sådana d ä r lärda herrar blefvo så torra invärtes.
.
.
.
så besynnerligt torra.
(Illustratör: Brita Ellström.)
Hans magra fingrar gillrade sidenuppslaget i Arnes frack.
IDUNS JULNUMMER — 3 2 —
IDUNS JULNUMMER — 3 3 —
IDUNS JULNUMMER
G /, y P Å IDUN, de svenska hemmens egen tidning, nu går att fylla det andra decenniet af sin tillvaro, känner redaktio- nen det som en kär tacksamhetsplikt mot den svenska allmänhet, som år från år med alltjämt stegrad anslut- ning uppmuntrat hennes sträfvanden, att i jubileumsår- gången — om vi så få kalla den — bjuda en hittills ouppnådd fyllighet af litterärt och konstnärligt innehåll.
Främst af allt vilja vi då till våra läsare öfverbringa ny- heten om den glädjande öfverenskommelse, som vi lyckats träffa med vårt lands i nuvarande tid helt visst populäraste mästare på de bildande konsternas område, artisten Carl Larsson.
Otaliga äro de svenska hem, dit hans oförlikneliga bilder ur familjelifvet i goda färgtrycksreproduktioner redan trängt och utgöra deras käraste konstnärliga prydnad.
Såväl offentligt som enskildt har emellertid ofta beklagats, att ett af Carl Larssons förnämsta standardverk, den storslagna se- rien bilder ur den svenska kvin- nans lif allt ifrån äldsta dagar intill nuvarande tid hvarmed han för en del år sedan smyckade Nya elementarlä- roverket för flickor i Göteborg, ännu aldrig gjorts tillgängligt för en större publik.
Denna serie — för Iduns räkning af mästaren ytterligare utarbetad och kompletterad med en framställ- ning af 1900-talets svenska kvinna — kommer nu att under Carl Larssons eget öfverinseende återgifvas i förstklassiga färg- trycksreproduktioner å minst 10 stora konstblad i Iduns format och medfölja vårt julnummer för 1907 till samtliga våra prenumeranter.
Dessutom har konstnären, hvilken, som bekant, äfven för en elegant och lekande penna, lofvat att själf författa den beledsagande texten.
Då hvarje sådant färgtrycksblad i konsthandeln skulle be- tinga ett pris af minst 1 krona, har Idun genom detta arran- gement glädjen att kunna bjuda sin läsekrets en konstnärlig gåfva, som i värde ej obetydligt öfverstiger hela årgångens pre- numerationspris.
Våra läsares tillfredsställelse med det vackra nationella konstverket och med dess ej minst för den svenska kvin- novärlden betydelsefulla innehåll skall också bli oss den bästa ersättning för de afsevärda ekonomiska uppoffringar, som naturligtvis måste vara förbundna med dess värdiga framställning.
Liksom vi således ha glädjen att på det konstnärliga om- rådet kunna högtidlighålla vår 20:de årgång med en enastående publikation, gå vi det nya året till mötes sällsynt välrustade äfven i litterärt afseende.
Romanbilagan för året kommer nämligen att i deras helhet meddela de bägge högintressanta originalromaner af tvänne bland- våra yppersta författarinnor, som vid vår senaste stora romanpristäflan erhöllo hvar sitt extra pris om 1,500 kro- nor, och göres början med fru Helena Nybloms utomordentligt fängslande konstnärs- och familjeroman " Högvalla ", hvari nutida svenskt herrgårdslif skildras på ett sätt, som i slående karak- täristik och lefvande spänning knappast torde kunna öfverträffas.
Efter denna följer så Mathilda Roos ' familjehistoria " Maj ", hvilken as c / c / hvad det moderna hufvudstadslifvet angår ger en ej mindre själ- full och gripande afspegling.
Vidare ha vi lyckats förvärfva ett för Idun nyskrifvet arbete af vår svenska prosakonsts mästare August Strindberg, en småstadsroman, benämnd " Syndabocken ", hvilken genom sin rent af fascinerande framställningskonst och sitt etiskt upphöjda innehåll helt visst kommer att förvärfva för- fattaren talrika vänner äfven inom de kretsar, som tilläfventyrs stötts tillbaka af åtskilligt inom hans tidigare diktning.
Denna roman kommer att införas i hufvudnumret från och med nyåret.
Ofvannämnda originalverk af tre bland våra yppersta nu lef- vande författare kunna således sägas på ett egendomligt sätt kom- plettera hvarandra och bilda sammanställda en väldig rundmålning af svenskt nutidslif i stad och på landsbygd, som måste äga det högsta intresse för hvarje vaken iakttagare a f vår tids märk- liga andliga och sociala brytningar.
Men ej nog med detta!
Ännu en litterär nyhet af mindre vanligt intresse ha vi nöjet förebåda såsom afsedd att inflyta i hufvudnumrets spalter omedelbart efter Strindbergs " Syndabocken ".
En genom flere böcker känd och skattad svensk författarinna har nämligen i romanens form till diskussion velat upptaga ett spörsmål af genomgripande betydelse för hela vårt samhällslif, i den mån det är bygdt på familjens grundval.
För att ej med sin person på något sätt skymma sin sak, har hon dock tills vidare önskat uppträda under en skyddande signatur, men \ i äro öfvertygade, att denna omständighet på intet vis skall kunna förringa intrycket af hennes beaktansvärda inlägg, liksom att " Herta Marks idé " — så heter " Campanulas " berättelse, af förf.
" vördsamt tillägnad de ogifta " — skall vinna hängifna proselyter rundt om i vårt land.
Som af ofvanstående framgår, kommer Iduns 20:de årgång alltså att bjuda på ej mindre än fyra svenska original af framstå- ende värde, där af Helena Ny- bloms och Math.
Roos ' prisbelö- nade romaner samt August Strindberss nyaste verk.
Det sammanlagda boklådspriset för dessa arbeten skulle, lågt beräknadt, utgöra 10 kronor.
Fogas härtill samma belopp för Carl-Larsson-serien, framgår tydligt, att Idun för år 1907 bjuder sina prenumeranter en behållning af minst 20 kronor utöfver prenumerationspriset, som tillfullo motsvaras af tidnin- gens öfriga aktuella och omväxlande veckoinnehåll.
Hvad nu detta senare angår, ha vi inledt förbindelser med ett antal af våra förnämsta manliga och kvinnliga författare på skilda områden, hvarigenom vi se oss i stånd att kunna utlofva ett synnerligen värdefullt och mångsidigt textmaterial af såväl skönlitterär som praktiskt upplysande art.
Framdeles liksom allt från tidningens första uppkomst skola alla frågor, som röra kvinnorna och deras verksamhet inom hem och samhälle, noga uppmärksammas, och särskildt kan den kvinnliga rösträttsrörel- sen allt framgent påräkna våra handlingskraftiga sympatier.
De.
viktigare dagshändelserna skola belysas i bild som text, och åt vårt porträttgalleri öfver samtidens märkligare personligheter ämna vi ägna oaflåtlig omsorg.
Dessutom komma vi gifvetvis att behålla de afdelningar för underhållning och nytta, hvilka icke minst bidragit att göra Idun så omtyckt, nämligen Iduns Hjälp- reda och Köksalmanack för hvarje dag året om (båda fortfa- rande redigerade af fröken Elisabeth Östman), Tidsfördrif, Läkare- råd, Frågor och Svar m. m.
Vidare torde det ej vara ur vägen att nu vid årsskiftet erinra om de storartade pristäflingar för svenska dramatiska för- fattare och kompositörer — med 10,000 kronor utfästa som pris — som Idun under innevarande år utlyst, och af hvilka den dramatiska skall afgöras inom 1907 års utgång.
Och sist bedja vi få nämna, att vi äfven för kommande år ha anslagit 1,000 kr.
till belönande eller främjande af någon förtjänstfull kvinnlig gärning att på nyåret utdelas genom Iduns kvinnliga akademi.
Utgifvare: D U N S Af ofvanstående bör till fylles framgå, att Idun under sin 20:de årgång i alla afseenden kommer att häfda sin ställning som Nordens förnämsta illustrerade och litterära tidning, och vågar redaktionen därför hysa den förhoppningen att på det nya året få hälsa tusentals nya vänner välkomna till en läsekrets, som re- dan länge omfattat flertalet bildade hem i Sveriges land.
De fullständiga prenumeiationsafgifterna för Iduns olika upplagor år 1907 ställa sig sålunda: Vi år V 2 år I D U N, vanliga upplagan kr.
6: 50 3: 25 „ praktupplagan * „ 8: — 4: — Allt med.
postbefordringsafgiftten inberäknad.
Lösnummerpriset blir som förut 12 öre.
* Till innehål et ful komligt lik den vanliga upplagan, men tryckt på ett tjockare och finare papper, som naturligtvis låter text och il ustrationer komma till ännu bättre rätt.
FRITHIOF HELLBERG.
M O D E L L K A T A L O G 1907 S Den mest.
\ 1 •. '
EDAN VI NU träffat aftal praktiska för alla hem och Fyra rikhaltiga säsonghäften med ett af de förnämsta ledande organen inom den kontinentala modevärlden, sömmerskor!
årligen.
ligt urval af årstidens trefligaste modenyheter, kommer Iduns Modellkatalog äfven år 1907 att utgifvas i rikhaltiga kommer Iduns Modellkatalog (= Iduns Modetidning) att häften, fr. o. m. instundande nyår kunna erbjuda sina abonnenter lande, utom en moderevy, ett stort urval moderna dräkt- en ännu större omväxling och ett rikare innehåll än hittills.
modeller.
Bland annat skall Modellkatalogen förses med ett elegant pr helt år, hvilket omslag, tryckt i flere färger och upptagande trefliga dräkter i förhållande till det rikhaltiga innehållet och den goda ut- å såväl fram- som baksidan, naturligtvis olika för hvarje styrseln.
nummer.
alla hos Då nyanskaffningen af kläder såväl i hemmen som sömmerskorna i regel sammanfaller med årets fyra ett för hvarje säsong, och hvart och ett innehål- Prenumerationspriset blir endast 2 kr.
20 öre måste betraktas som synnerligen billigt Lösnummer kosta 60 öre och tillhandahållas genom boklådor och tidningskommissionärer.
Iduns Modellkatalog Till förekommande modeller kunna pre- säsonger: vår, sommar, höst och vinter, och våra damer numeranterna visat Mönsterafdelning, Drottninggatan 5 1, Stockholm.
sig uppskatta det praktiska uti att just vid dessa alla i rekvirera färdigklippta mönster från Iduns tidpunkter i ett rikhaltigt häfte få sammanfördt ett sorgfäl- 3 A R N G den i alla hem med uppväxande små " slitvargar " redan snart sagdt oumbärliga rådgifvaren, alla mödrars ovärder- hör till barntoaletten från de spädaste åren till vuxen ålder, och åtföljdt af en stor dubbelsidig mönsterbilaga, ersätter liga skatt och hjälpreda, utgifves äfven under det kommande " Barngarderoben " mångfaldt det ringa prenumerationspriset året efter samma omtyckta plan som hittills.
af Med sitt en gång i månaden utkommande 12-sidiga nummer, innehål- lande bortåt ett hundratal illustrationer öfver allt, som 3 kr.
för helt år genom den nytta och besparing, dess praktiska råd bereda i hvarje hem.
maste postanstalt eller bokhandel.
Prenumerera å när-
Skandinaviens mest spridda tidning är Göteborgs Aftonblad AFTONBLADETS HALFVECKOUPPLAGA Frisinnadt folkblad med mångsidigt, gediget P R E N U M E R A T I O N S P R I lättläst A O be u F T a T cä E a O B ca N O u B R a 5 L G A S &gt; innehåll.
S Kf.
1: 80 F P r e n u m e r a n t e r n a för 1 9 0 7 e r h å l l a G R A T I dels den värdefulla bilagan Ö R H E L och S T E Å R.
X T R A Rikhaltigt, omväxlande innehål, al mänintres- sant jör hela landet.
G och A&gt;: HANDTVERKS- o c h LANDTMANNABLADET, S-uensl^sinnaH, SE stänclig, •H M E D DIGT G E N O M 7 3 OCB •PH I 5 0, 0 0 0 Ingen, som k&amp;Il E R N p o s t p r e n u m e r a n t e r.
vill följa med under året den a k t u e l l a p o l i t i k e n i v å r t T ^ Ö R DEN, nationella partiets BÄNDER Dagligt BURG, BERLIN hufvudorgan Mehanda g r i p a n d e hufvudstadens r e k o n s t r u k t i o n, mest innehållsrika, lättlästa hvarigenom och omtyckta kvickaste och hvassaste pennor Q A M - V. LITTERATURAFDELNING, 2: KANSKE H A N D E L S - TU- ARTIKLAR.
29,000 25, DÄRFÖR O C B blifvit E X.
7 KR.
M Å N A D PR 75 P Å ALLA dagliga tidningar.
EN BLAND NINGAR Flere af I ÅR.
ÖRE.
LANDETS VARE ÖFRIGA SIG AF AF MÄNSKLIG O C B BÄST U N - VÄRK- O C B SJÖFARTSTID- SIN UTVECKLADE S V E R I G E B V A D SAMT U P P M Ä R K S A M M A D E GÄLLER KULTURELLA D E NOGGRANNT UTANFÖR M E S T SINA TIDNING, EN G E N O M SNABBT DET G Ö T E - I SJUTTIOFEM- REDIGERADE H A N D E L S - O C B FÅTT DENNA S Å S O M SÄRSKILDT INTRÄFFAR LÄST O M R Å D E N GÖTEBORGS FÖLJER, ICKE SJÖFARTSTIDNING TIDSENLIGT TIDNINGEN S O M en af EJ DERRÄTTADE NING ÄNNU O C B FRAMBÅLLES ELLER landets S.
POLITISKA KVARTAL VAKET SAMBET.
g e n o m - tidningen O. U P P L A G A TELEGRAMAFDELNING, Under sista delen af år 1906 undergick Nya Dagligt Allehanda e n HELSINGFORS, PETERSBURG, POSTPRENUMERATION O C B ÅRIGA, Nya L O N D O N, Ypperligannonstidning.
S O M BORGS det KORRESPONDEN- land, 1 9 0 7 undvara R O M, AFDELNING privattelegram Göteborgs Aftonblad U f a s t a UTRIKES K Ö P E N H A M N, UTFÖRLIG CD AFTONBLADETS HAIFVECKQUPPIAGA G FR. STÄN- SIKTE.
SÄRSKILDA SENTALS X Ä oräclcL FRAMTID FRAMSTÅENDE SER bJD J U L N U M M E R.
I S N A B B A S T E 7 3 " SVENSKA BONDE- OCH A R B E T A R E H E M " med förklarande text och k o s t n a d s b e r ä k n i n g a r; del * slutligen VÅR- OCH FOSTERLANDETS 7 3 S V E R I G E S R I K E S LAG, hvilken p r e n u m e r a n t e r n a e r h å l l a fullständig under loppet af de n ä r m a s t e å r e n; d e l s en af s k i c k l i g a a r k i t e k t e r utarbetad plansch illustrerade raiden, ML dels andra delen af det ypperliga bokarbetet " OM S J U K D O M A R OCH S J U K D O M S B E H A N D L I N G " (nytillträdande p r e n u m e r a n t e r få jämväl första delen af detta arbete sig tillsänd); dels början — 1 2 8 B O K S I D O R - af rikt själf- POLITISKA, ÄR TID- EKONOMISKA SPÖRSMÅL.
medarbeta i Nya Dagligt Allehanda.
FRÅN STOCKBOLM KAN GÖTEBORGS F) ANDELS- Tidningen utgår i två upplagor: OCB SJÖTARTSTIDNING RÄTTELSER Nya Dagligt Allehanda u " Stora upplagan hälft år samt för helt 6: 75, kvartal en SIN månad kr.
år kr.
kr.
12:50, 3: 5 0 nationalupplagan, kr.
1:25.
5: 0 0, hälft kr.
1:50, år en kostar kr.
för 3: 0 0, månad 60 helt UTVIDGADE MÄRKTA Nya Dagligt Allehanda kostar kr.
Stockholms-Bladet S O M LÄMNA NÅGON VÄL SÅ GODA U N D E R - STOCKBOLMSTIDNING G E N O M STOCKBOLMSREDAKTION FÖRBINDELSER I N O M ALLA KRETSAR M E D I UT- B U F V U D - STADEN.
år kvartal öre.
• • G Ö T E B O R G S - P O S T E N REDAKTÖR G ö t e b o r g s m e s t o c h s p r i d d a V e s t r a och UTGIFVARE: S v e r i g e s m o r g o n t i d n i n g.
EDVARD ALKHIAN.
F ö r n ä m s t a Upplaga a n n o n s o r g a n.
20,000 — 34,000 exemplar dagligen.
o
= S k å n i n g a r == Västra Dagbladet böra för år 1 Ö O T prenumerera på den stora dagliga ocrj innehållsrika MALMÖ-TIDNINGEN (med veckobilagan SOLGLIMTEN).
De erhålla därigenom de snabbaste, fullständigaste och tillförlitligaste underrättelser om allt, som kan vara af vikt och intresse för dem att få veta.
Hvarje prenumerant erhåller gratis julnumret S K Å N E L A N D, en intressant skånsk krönika i ord och bild.
Genom sin stora och jämna spridning bland den köp- starka publiken å landet och i städerna är Borås, hättan, MALMÖ-TIDNINGEN södra Sveriges fördelaktigaste organ, och med hänsyn till rikhaltiga innehåll Vänersborg, annons- dess Åmål, Troll- Lidköping.
Utmärkt annonstidning.
Skånes billigaste tidning.
l:sta sidan 7 öre, 2:dra och 3:dje 8 öre, 4:de 6 öre pr millimeter.
Annonspris: m V i l l Ni sätta Er i affärsförbin- delse Daglig billighetstidning för alla.
är en af den sven- Nya Wermlands-Tidningen ska pressens snabbaste uyhetsbringare.
Wermlands läns och Karlstads stifts tidning (57:de årg.
med ÖSTGÖTAR?
Länets äldsta, A n n o n s e r a då i .V som läses af alla har enfast upplaga på öfver 10,000 ex. Inom Östergötland och norra Små- land är den mera än någon annan tid- ning läst af hela befolkningen.
Är dessutom Lokalorgan både och för Norrköping Linköping.
ex. 4 A N N O N S E R A!
= I ml än din g en IM Wer är sedan gammalt ' ^ZZZZZ^^^^^Z^: tt af landets Illustrerad folktidning för Wermland och Dal.
mest anlitade annonsorgan, med Annonsblad för affärstillkännagifvanden, auk- tionskungörelser, kommunalameddelanden m.m. en burgen och köpstark publik.
flin I (lliPxIlllIlllPIlIPIl (27:de årg.
1907.)
e S Utkommer hvarje helgfri morgon.
Moderata: annonspris.
anlitade hvaraf öfver 4,tOO ex. postabonnerade, bland köpstark publik.
Annonspris: 5 öre före, öre efter texten pr millimeter enkel spalt.
hela Östergöt- Länstidning.
KARLSTAD.
och mest annonsorgan.
största Upplaga 6, 5 0 0 samhällsklasser i land.
1907.)
Stor och jämn spridning öfver hela länet.
Annonsjrris: S öre före, n [TP \ [] nnnP [||P [] utkommer i bin- — köping alla helg- fria dagar i minst sexsidigt format.
4 öre efter texten pr millimeter enkel spalt.
Utgifves hvarje helgfri fredag från KARLSTAD.
Iljj I = A N N O N S E R A!
• HUFVUDKONTOR: " NORRKÖPING.
Den i alla hem med uppväxande små " slitvargar " redan snart sagdt oumbärliga rådgifvaren, alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda, utgifves äfven under det kommande året efter samma omtyckta plan som hittills.
Med sitt en gång i månaden utkommande 12-sidiga num- mer, innehållande bortåt ett hundratal illustrationer öfver allt, som hör till barntoaletten från de spädaste åren till vuxen ålder, och åtföljdt af en stor dubbelsidig mönsterbilaga, ersatte- &gt;Barngarderoben » mång- faldt prenumerationspriset kr.
för helt år (.
' enom den nytta och be- sparing, dess praktiska råd bereda i hvarje hem.
3
Bergslagen l i g Dagbladet Ystads-Posten, (Jotlands-Posten, snabb och väl underrättad ny- hetstidning, är Ystads äldsta — Grundlagd 1886 — och förnämsta dagblad, med Bergslagernas allmänna Jtyhcts- och annonsblad.
god och jämn spridning bland U p p l a g a: 3,000 ex. A n n o n s p r i s: 5 ö r e m.
m.
alla samhällsklasser, samt re- Program: Moderat.
Ingen billighetstidning.
kommenderas Årspris 4 kr.
Upplaga k o n s t a n t hela året o m!
Se noga till att förväxling icke sker med Postadress: anr.au HELSINGLANDS ÄLDSTA räknar sin läsekrets bland den burgnare be- folkningen, staden samt södra och västra delarne af provinsen och är på grund häraf - - - - - ett förmånligt - - - - - f ö r G o t l a n d.
Utgifves med 4 n:r i veckan.
Annonspriset: 12 öre petitrad före, 10 öre efter texten.
G r u n d a d 1891 har tidningen under de gångna åren vunnit eri s t o r intager numera s p r i d n i n g en l e d a n d e s t ä l l n i n g i Gotlands utveckling.
är sitt läns äldsta och mest spridda tidning.
F ö r d e l a k t i g a s t e Annonsblad.
Upplaga 6, 0 0 0 a n n o n s o r g a n.
ex., ljvaraf 3, 5 0 0 genom postverket.
Prenumerationspris 4 kr.
pr helår, postarvodet oberäknadt.
Mycket västra läst tidning:.
o c h mellersta politisk tidning.
Största spridning i Landskrona Skåne.
Snabb Effektiv publik.
o m ä e s a hundra landsorten, tressen, f e t t b o l a Köpstark för reformer emot på med socialistiskt flera i staden o c h fosterländska det beståendes in- grund, fackföreningstyranni.
Landskrona-Postens läsekrets landtmän, o c h affärsmän, ämbets- s aktieägare förfäktar arbetar men utgöres företrädesvis af industri-idkare o c h handtverkare.
Landskrona-Posten upplaga, utgifves s o m ä r b e t y d l g t äfven spridd i bland en halfvecko- s. k.
spridda MS H å l DEN S Y D S V E N S K A U N I V E R S I T E T S - S T A D E N S S T Ö R S T A TIDNING.
småfolk.
Nerikes-Tidningen N O R R B O T T E N S - läns mest tidning.
PRENUMERERA PÄ O C 5 ANNONSERA I samt annonspris.
andclrrnna Pnefon s Ldl UÖM Ul a lUMCH, 7, 5 0 0 e x e m p l a r samhäl sbevarande, — en siffra som betydligt öfverträffar tjvarje annan kämpar värmländsk tidnings.
För en annonsör, som träffa Värmlandspubliken, finnes därför inget bättre organ än s A N N O N S O R G A N.
nyhetstidning.
God annonstidning.
Moderat 1 e x.
Utkommer 4 gånger i veckan (måndag, onsdag, torsdag, lördag).
Upplaga 6,300 ex. med synnerligen jämn sprid- ning inom södra Kalmar län samt å Öland.
U T M Ä R K T till 7, 0 0 0 SJÄLFSTÄNDIG, Y= \ B OMVÄXLANDE, B 1 1 INNEHÅLLSRIK.
daglig tidning för stad och land.
är e r k ä n d t en af den svenska landsortens främsta tidningsorgan, läst ocb värderad äfven utanför Värm- lands gränser.
Dess totalupplaga uppgår omkring Karlstads-Tidningen.
B A R O M E T E R N Landskrona-Posten Karlstads-Tidningen vill KALMARTIDNINGEN Östersund., Annonspris pr petitrad 12 Va öre före, 10 öre efter text.
Örebro a n n o n s e r i n g och Jitois T i l l TIDNING, I SÖDERHAMN 3 GÅNGER I VECKAN Upplaga: rekommenderas vid LINDESBERG.
Modera t- Konserv a tiv.
UTGIFVES GofTar) ds bä$fa artons- ocf) oyfjefsfidr / iogar, för prenume- och annonsering.
tidnings namn ration.
HELSINGEN, PROVINSEN en af =&lt;KURIREN^ / Gefle, som är Norrlands största siad, utgifvas Norrlandsposten, som är Norrlands äldsta tidning, NYHETS- OCH ANNONSTIDNING FÖR Utkom m er måndagar, onsdagar, fredagar ocb lördagar.
LULEÅ STAD o. NORRBOTTENS LÄN.
Tlorrlandspostens veekoupplaga, P r i s 3: 75.
&lt;§ Hasta annonsorgan.
&lt;£&gt; LÄNETS MEST SPRIDDA TIDNING.
öre före ocb * öre efter texten, innersidorn a 7 öre, allt pr mm.
Annonspris: 5 I d u n s DAGLIG UPPLAGA.
o HALFVECKOUPPLAGA.
och som har den största postupplagan af alla Norrlands tidningar.
M o d e l l k a t a l o g 1 9 0 7.
Sedan vi nu träffat aftal med ett af de förnämsta ledande organen inom den kontinentala modevärlden, kommer Iduns Modellkatalog (= Iduns Modetidning) att fr. o. m. instundande nyår kunna erbjuda sina abonnenter en ännu större omväxling och ett rikare innehåll än hittills.
Bland annat skall Modellkatalogen förses med ett elegant omslag, tryckt i flera färger och upptagande trefliga dräkter å såväl fram- som baksidan, naturligtvis olika för hvarje nummer.
Då nyanskaffningen af kläder såväl i hemmen som hos sömmerskorna i regel sammanfaller med årets fyra säsonger: vår, sommar, höst och vinter, och våra damer visat sig uppskatta det praktiska uti att just vid dessa lidpunkter i ett rikhaltigt häfte få sammanfördt ett sorgfälligt urval af årstidens tref ligaste modenyheter, kommer Iduns Modedellkatalog äfven 1907 att utgifvas i 4 rikhaltiga häften — ett för hvarje säsong — och hvart och ett innehållande, utom en mode- revy, ett stort urval moderna dräktmodeller.
Prenumerationspriset blir endast 2 kr.
20 öre pr helt år, eller lösnummer 60 öre, hvilket måste betraktas som synnerligen billigt i förhållande till det rikhaltiga innehållet och den goda utstyrseln.
Till alla i Iduns Modellkatalog förekommande modeller kunna fårdig- klippta mönster rekvireras från Iduns Mönsterafdelning, Drottninggatan SI, Stockholm.
i — •• — i Prenumerera i närmaste postkontor eller bokhandel.
i • 1
S v e r i g e s m e s t Sundsvalls-Posten h v a r a n n a n d a g s t i d n i n g Norrlands ar Nya M E D * VEXIÖBLADET FÖLJER N y S m å l a n d s Nya gliga Vexiöbladet.
I NYA KR.
spridda tidning utgår hela Norrland SYDSVENSKA DAGB SNÄLLPOSTEN \ É / till Södra Sveriges största morgon- tidning.
VVYi ÄNNONSPRIS 5 ÖRE den köpstarkaste publiken.
* är 2.
6 0.
- ötver mest GRATISBILAGA Smålands mest och annonstidning.
spridda nyhets- PRENUMERATIONSPRIS S Å S O M B e s k r i f n i n g.
Vexiöbladet Läs s p r i d d a Utkommer P R E N U M E R A T I O N S P R I S: 6 KR.
PR ÅR, UTOM Annonsorgan ARVODET.
Ä N N O N S P R I S: 5 Å OCB ÖRE Å 4:DE, 6 ÖRE Å L:STA OCB " i ÖRE 2:DRA F Ö R 3:DJE B L E K I N G E SIDORNA STÄDER PR O C H M / M.
L A N D S B Y G D och söndagar.
af La Prenumerera PR MILLIMETER.
alla socken- POST- ÄR rang.
för T i d s k r i f t f ö r 1907. l a n d t m ä n med Tidningen Karlshamn REDAKTÖR: O L O F Ä L S T R Ö ortens mäst h e m b y g d s t i d n i n g å a n d r a * MÅNDAGAR, S A M M A DAG OCH A N N O N S T I D N I N G.
orter.
TILL ONSDAGAR, FREDAGAR, POSTPRENUMERANTER, S N A B B A S T E ÄNNONSÖRER KINGE är N Y H E T E R ERBÅLLA SPRIDNING FRÅN OCB S O M s a m t e n ö s t r a o c h b l a n d S k å n e s o r t e n s ORTEN AFSÄNDES OCB G E N O M FÖR T I D N I N G E N SINA K A R L S H A M N MEDDELANDEN INOM öfver B L E - 5 Å 6 ÖRE P R U T M Ä R K T största tid- förmånligaste c i r k a 6 0 0 ÖSTERGÖTLANDS (UTGIFNINGSORT: TIDNING AFTONTIDNING OCH P R I S MED EN UPPLAGA ÄR DEN, LÄSES AF HÖG OCH L I N K Ö P I N G, N O R R K Ö P I N G, ÖSTERGÖTLANDS MEST SPRIDDA eoc.
I STÄDERNA OEH PÅ LANDSBYG- HVARFÖR ÄR DEN bästa T I O N E L L H N ÅR S K 5 Å OCH L N H. WIN- M O R N G UTKOMMER Svenska MED Morgonbladets UMBÄRLIG D. V. S.
W I L H E L M S S O N S PRIS: annonstidningen.
1 9 0 7 SIN ALLA A.
- B.
, FORMAT FÖR ENBVAR, KLIPPER DET O N B ÅTNJUTER BESTÄMDA BIDRAG A ÅRGÅNG.
KUNDER AF E E G I S T R A T O R 4:O 1: 5 0; B O K H A N D L A R E ELLER FRÅN LÄSA DESSAS " F Ö R FORMAT i hela riket, och är således ej beroende af prenumeration.
JO öre pr större millimeter.
annonsering.
SOM BÄR RESIDENSSTADENS ÖSTERSUNDSBLAD SOM trettio ÅR UTKOMMER 4 TILLBAKA GGR AF I OOMTVISTAD RANGEN SÅSOM STORSJÖBYGDENS SAMT STADEN FÖRNÄMSTA ANNONSPRIS, FÖRDELAKTIGASTE EGEN ANNONSBYRÅ.
ANNONSACKORD MED FÖR DENNA D E T.
— ÄR T I D N I N G S U R K L I P P. "
8: 0 KR.
Mörsils Sanatorium, A) ÖR5IL, JärufTaod.
Öppet året o m.
* Ren, stärkande fjälluft.
* Eättta kommunikationer.
• f ö r s t a klass b o r d.
» Ctdsen- Ugt badbas.
» Glektrtsk belysning.
* f l e r a n y i n - redda, f ö r s t k l a s s i g a r u m.
TIDNINGAR, INNEBÅLL, 1: —.
H O S W I L H E L M S S O N S B O K T R.
S T O C K H O L M.
modeller Crefliga sällskapslokaler för samkväm ocb tidningsläsning.
Cäkarevården bestrides af d:r C.
Horney, boende inom Sanatoriet.
Prospekt etc. genom kamrerarekontoret.
f ö r allt s o m b ö r till D a m - o c b B a r n - garderoben.
E n d a s t 3 mått n ö d v ä n d i g a, n ä m l i g e n: lif v i d d, m i d j e v i d d o c b k j o l l ä n g d f r a m.
ÖRE FODERLIF 2 5 • KJOLMÖNSTER UTAN SLÄP.
.
.
.
SO « KJOLMÖNSTER MED SLÄP.
.
.
.
7 5 &gt; STÖRRE OCH Bröstsju^a.
franska, engelska, amerikanska, tyska och svenska 4 0 AG.
ÖSTERSUNDS, ÅDALARNES atelier f ö r alla slag af m ö n s t e r efter d e f ö r n ä m s t a BLUSLIF VECKAN; REDAKTÖR Östersunds=Postens Expedition.
Stockholm.
FÖRSTÅR AF ÅR.
ANNONSORGAN.
G L expedition, S O M P R I N B E R Ä K N A D T.
17:DE BÄSTA KR.
största upplaga af i länet utkommande tidningar; RÄKNAR INEMOT 6,000 PRENUMERANTER I JÄMTLAND OCH FÖRFATTARINNOR.
P O S T A R V O D E T A I SKÖNLITTERÄRA FÖRFATTARE O C H K R.
, L 3 JÄMTLANDSTIDNING SEDAN STRÖMSUNDS, MORGONUPPLAGAN — för Stockholm och landsorten — med 7 nummer i veckan, kostar för helt år kr.
7: —, kvartal kr.
1: 85.
DAGUPPLAGAN — för landsorten — med sju nummer i veckan, kostar för helt år kr.
5: —, kvartal kr.
1:50.
HVARANNANDAGSUPPLAGAN — för landsorten — med ett nummer för hvarje Tisdag, Fredag och Söndag — Söndagsnumret ett uppbvggelseblad — kostar för helt år kr.
2:50, kvartal 75 öre.
Allt postbefordrings- och hembäringsafgiften inberäknad.
PRENUMERANTSAMLARE antagas mot h^g provision i alla delar af landet.
Intresserade hänvände sig till.
O Ö S T G Ö T E N OVILLKORLIGEN E P R — AF LÅG, V AFTONBLAD 8-10,000 SAMT DAGBLAD, UTGIFVES Redigerad i kristen anda.
Politiskt själfständig.
Belnykternetstidning.
L I N K Ö P I N G.)
FÖR B O X H O L M, A FRAMSTÅENDE e x.
0 enda HÄRJEDALEN; N O S T G O T E N DAGLIG DET ÖREBRO S M J Ö L B Y annonstidningen.
POPULÄRVETENSKAPLIGA gratis enda BURMAN; A N N O N S E R I N G.
, PROF. NAMN; Å a n d r a o r t e r b o e n d e n ä r k i n g a r och) v ä s t - m a n l ä n n i n g a r b ö r a ej f ö r s u m m a att p r e n u m e - rera på TALRIKA U p p l a g a AF VECKAN d flstaunds-Posfen DEN lästa F Ö R a 17,000 e x e m p l a r UTDELAS Ännonspris Rabatt vid M M.
länets s n a b b a s t e och.
m e s t t i l l f ö r l i t l i g a nyhetsförmedlare.
S I G I l är bland alla i landet det F Ö R D E L A K T I G A S T E, ty det utglr i den betydliga upplagan af det A N N O N S P R I S: ningar.
L Ä M P A R GÅNG b A n n o n s b l a d e t LÄNET.
är g e n o m s i n s t o r a o d) j ä m n a s p r i d n i n g b l a n d länets köpstarka publik den s ö d r a o c h s y d - m e s t s DÄRIGENOM LÄN.
Prenumerera!
m o r g o n t i d n i n g, s t a d e n s EN n P R E N U M E R A T I O N S P R I S Ssfads Allefianda, ÖREBRO DflGBCflD daglig o Sveriges ä l d s t a och m e s t s p r i d d a Landtbrukstidning med Annonsblad.
f ö r JÄMNASTE Annonsera!
N Y H E T S - tidning.
a n n o n s o r g a n!
h e l s i n g a r LUND 1 spridda ERBÅLLA B ä s t a I UTGIFVES n [B E R G OCH D:R M.
W E I B U L L.
UTGIFVES U t m ä r k t Q n M BÄSTA är A Prisen äro följande: PRINSESSKLÄDNING 7 5 ÖRE REFORMDRÄKT 7 5 &gt; KAPPMÖNSTER 6 0 ÄRMMÖNSTER 2 0 » NATIONALDRÄKTMÖNSTER 1 BARNDRÄKTMÖNSTER 5 0 &gt; MÖNSTER 40 ECS KRAGMÖNSTER E x p e d i e r a s portofritt, o m r e k v i s i t i o n å t f ö l j d af l i k v i d i p o s t a n v i s n i n g i n s ä n d e s till IDUNS MÖNSTERAFDELNING, Drottninggatan 51, Stockholm.
TILL (PELLERIN).
UNDERKLÄDER _ (ö en PP 9-5.)
OSS.!
I alla fall, där det är möjligt, bör postanv.
användas; rekvirenten har då kvitto å insändt belopp, och portot på en postanv.
är ej mer än 10 öre om beloppet ej öfverstiger 5 kr.
.
5 0 ÖRE • KR.
ÖRE
£Ni f} ar nog funnit Fil.
D:r P. Håkanssons SALUBRIN ATT användes af alla, som lärt känna det, vax / ande, spirituella D E N ÄR S Å S O M D E T B Ä S T A M E D E TIDNING, DET HVILKEN mest omt DET intressanta O C H 5 5 - Å R I G A, HAR M E N DET Rekvirera Bjurholms INNEHÅLL OAKTADT ALLTID L U N G A mot värk och hiflammaticmer till följd af yttre skador, sår, bölder, tandvärk, rosen, åderbråck, hämorrojder, snufva, kosta och halssjukdomar m. m.
O C H P I G G A Porter FÄDERNESLANDET I FRÅGA O M rikhaltiga, pikanta, nyheter korrespondenser F R Å N I N?
O C H U T L A N D E T SAMT TALRIKA PORTRÄTT O C H illustrationer TILL DAGSKRÖNIKAN, STÄNDIGT svensk original följet Ung ra.
ra.
I N T A R E N F R A M S T Å E N D E, sjä / jstä ?i$ S O M D E T F Ö R N Ä M S T A T O A L E T T M E D E L O C H D E T S O M Ä R P R I S B E L Ö N A D M E D OCH P Å L I T L I G A S T E H Å R M E D E L.
Om de olika användningssätt en för olika ändamål se den hvarje flaska medföljande beskrifningen.
Allmänheten varnas mot efterapnin; gar af fabrikatet.
Salubrin tillhanda * hålles i Parfyms, Speceri * och Färgs affärer.
Partilager hos Q E U E R &amp; C O.
, dig PLATS P Å I N O M GRUND alla BLAND A F UNDER DE E N STOR PÅ BLAND LEKTIONS- ENKLARE OCH DYRBARARE MÖBLER KURSER KUNGL.
4 AREN REDAN SIG BELÖNADE B E C K E R S PRIVATA ÖFVER HELA LANDET MED ERKÄNNANDE.
STORT FARTYG, ARMÉNS ANTAL.
TILL MED 5 FÖRSTA KUNGL.
TELEGRAFENS SANITETSUTRUSTNING ÄRO FINNAS NORRMALMSTORG 3 — FILIAL: HAMNGALAN ÄRO £Kandtvev£s~ oc§ £andtmanna6ladet LINIESTATIONER OCH DESSA LÅDOR I RIKLIGT BILAGA FÖR ODLINGS- OCH NÄRINGSFLIT SKOLOR, VERKSTÄDER OCH FABRIKER U T G Å R TILL E T T H U N D R A S J U T T I O T U S E N FÖRBANDSLÅDOR, SJUKVÅRDSLÅDOR OCH OCH SJUK- LEVERERAS I 1 2 Å 1 3 OLIKA STORLEKAR OCH KONSTRUKTIONER TILL WILH.
BECKER, 1 2 AFTONBLADETS B E C K E R S LÅDOR LEVERERADE OCH ÖFVERALLT MOTTAGNA PRIS AF 6, 1 2, 3 0, 3 5, 4 5, 6 0, 7 0, 8 0, 9 0 KRONOR.
— BUROUDAIFÄR: PRIS F Ö R B A N D S L Å D O R, H E M, LANDTEGENDOMAR, BECKERS VÅRDSSKÅP FÖR JULEN Stockholm.
A N N O N S E R.
FLOTTANS SVENSKA WILH.
KURSER SMÅSAKER D E N Det välgjorda arbetet, prisbilligheten, den praktiska inredningen och urvalet af lådornas innehåll äro orsakerna till denna storartade framgång.
TEXTILARBETEN LEKTIONS ELEGANTA SENASTE LÄMPAR TROTS M E R ELLER MINDRE MISSLYCKADE EFTERAPNINGAR, D E BÄSTA I MARKNADEN.
6 I Ö B E L SAMLING F Ö R W I L H.
Svensk KonsfsIojdufsfäHning S.
London, Paris och o stona spridning TIDNINGENS SAMHÄLLSKLASSER Aktiebolaget GULDMEDALJER PRESSEN.
U T M Ä R K T S T O C K H O L M.
O Ö F V E R Begår priskurant!
E N POSTPRENUMERANTER AF M I L L I O N Utmärkt Kungl.
Hofleverantör, Stockholm.
FASTA LÄSES M Ä N N I S K O R.
annonsorgan.
Sönderspruckna Händer, Aktiebolaget Th. Winborg&amp;Co.
KUNGL.
- Ä T T I K A, S T O S E N A P, C K H O L M M A L D A K A F F E TILLSATS OCH PÅ BÄSTA E T C, ÄR E N 1 — 2 OCH KRÄMPULVER M.
m.
M E D HOS FULLSTÄNDIGT AF S Å S E R, P R I S SAMHÄLLSKLASSER.
HRR 2 5 Ö R E.
Å D E FLESTA A P O T E K OCH I HVARJE VÄL- SPECERIHANDLARE.
SORTERAD T E K N.
F r å n BOTAS ANVÄNDANDET INTUBI, F Ö R ALLA FÖRSÄLJES PLÅGA.
GENOM K R Y D D O R FINNES TÅRT- DAGAR - S P E C I A L = S O J A, J Ä S T P U L V E R, LÄMPLIGASTE LÄPPAR, HOFLEVERANTÖR s j u k d o m HANDEL F A B R I K E N SAMT L E D O L I N, Å S T O C K H O L M.
REKOMMENDERAS!
till FORDRA TVÄTT- hälsa.
NU ALLMÄNT ATT FÅ A N V Ä N D A O M N I ÄR SVAG O C H LIDANDE O C H PLÅGAS AF L A G E R M A N S NÅGOT DELA NERVÖST E D E R, BOT FÖR ELLER ATT N I E D E R T KRONISKT KAN LIDANDE ERHÅLLA LIDANDE E N G E N O M VILJA VARAKTIG ATT VI M E D S O C H TILLFÖRA SÄKER SYSTEMET GUMMORNA TVÄTTPULVER " T O M T E N " ENÄR EN J Ä M N STRÖM AF GALVANISK ELEKTRICITET, S O M DET E J D E N ANGRIPER TILLÄMPAS O C H TILLFÖRES S Y S T E M E T MEDELST DET V Ä R L D S - DERAS B E R Ö M D A K R O P P S B A T T E R I E T HÄNDER.
DOKTOR S A N D E N S H E R C U L E X Det är det mest praktiska och vetenskapligt konstruerade hembehandling, som finnes att tillgå.
G E N O M D E T S A M M A för NERVKRAFT TILL HELA ORGANISMEN, DET Å S T A D K O M M E R E N NATURLIG kroppsbatteri SOM TILLFÖRES HÄLSOSAM ÖKAD VERKSAMT LÖSANDE, HOSTA, OCH AF ALLA K R O P P E N S U P P B Y G G A matism, ANDRA gikt, NERVÖSA D E N O C H FÖRSVAGADE svag O C H ORGAN rygg, UTFÖR I ALLA AFSEENDEN SIN Afor M Ä N N I S K O K R O P P E N.
LIDANDEN ÄR DET ETT ATT TILLFÖRLITLIGT FRANSKA LAKRITSPASTILLER STÄRKA nervsvaghet, sömnlöshet n / ur- och letverlidanden, KRONISKA MISSION M E D E L VID REKOMMENDERAS FÖRRÄTT?
FLORENTS NING VÄLSMAKANDE HESHET OCH KATARRER reu- SAMT PÅTE V A N I L L É E (LÄTT VANILISMAK OCH FINASTE BRÖSTGUMMI) PÄTE Ä 4 0 ÖRE LA V I O L E T T E (FINASTE LAKRITS, ARO- MATISK S M A K) B O T E M E D E L.
3 5 „ 3 5, H Y M A N S J F R I T T G O D A SKOLA AF D E T I L L E G E N S K A P E R SÄNDA G E N O M E D E R BÄSTA BOTANDET A L L A.
B Ö C K E R AF D E N ETT RIKT SKRIFNA SJUKDOMAR, ÖFVERTYGA B E S Ö K E D E R P Å ILLUSTRERADE RÖRANDE den erhålles VÅRT SJÄLF O M KONTOR B O K E N DETTA ÄKTA skrif till oss ELLER V Ä G E N T I L L ELEKTRICITETENS PRAKTISKA alldeles KROPPSBATTERIS O C H I H Ä L S A, E N VID PASTILLES K 1 ' ANIS PASTILLES T E L.
7 0 R I K S S T E L.
2 R 9 4 5 9 Fyrtornets M A L M S K I L N A D S T A T A N, Konserver = N I S Ä R S Ä R D E L E S, 1 &lt; LOSANDE OCH VALGO- &gt; \ RANDE VID KATARRER J 3 0 » Ä LA M E N T H E (P E P P A R M Y N T, ALL- HANDLANDE OCH AFFÄRER L A M U T S T Y R S L F V R J nnqatanl.
3 0 „ APOTEKARE.
Ensam agent S.
J. NOKMAN, Stockholm.
SANDBY ELECTRIC COMPANY 2 6 A i MÄNNAST OMTYCKTA) HOS ALLA VÄLFÖRSEDDA ENDAST A L L M.
L ' ANIS VI ANVÄNDNING fritt.
PÅTE S T O C K H O L M.
• Sveas Välsort ÄKTA M E D MÄRKE: ÄFNAM-TRIKÅ R É G L I S S E Choklad REKOMMENDERAS » RLVITVARUAFTÄQ F L O R E N T.
&lt;&gt; V å r g å r d a =========== Hafregryn 1
F N VlfcHTir * &amp; f C l i V I I V I I v J barnens uppfostran och vård • m e n o f t a f ö r b i s e d d i r å a v i d T ILL föräldrars och målsmäns allra viktigaste och därför äfven käraste plikter hör vården af barnens hälsa.
Nutidens uppfostringssystem lägger äfven betydligt större vikt, än hvad fordom skedde, vid-att dana de unga till friska, sunda och kraftiga medborgare, väl inseende sanningen i orden: " En frisk själ i en sund kropp ", och med glädje kunna vi hos det uppväxande släktet skönja resultatet af det arbete, som härvidlag hand i hand utföres af skolan och hemmet.
En sak, som dock ännu icke på långt när röner det beaktande, som den förtjänar, är vården af munnen och tänderna hos de unga.
Rent af förkrossande är statistiken öfver tändernas beskaffenhet, där sådan kunnat upprättas, t. ex. hos värnpliktige, i skolor o. s. v. Resultatet af undersökningen af tänderna hos skolbarn och värnpliktige m. fl.
visar, att nittiosex procent (96 %) af befolkningen, såväl barn som vuxna, lider af tandröta.
En värnpliktig vid 21 års ålder har i medeltal 6 tänder angripna af tandröta, endast rötter kvar efter 2 oxeltänder och en oxeltand utdragen.
Orsaken till detta sorgliga för- hållande är i de flesta fall: Försummad skötsel af tänderna från tidigaste barndomen!
Och dock är vådan af denna försummelse oändligt stor, ty frånsedt det oestetiska i anblicken af en vanvårdad mun med dess stympade tänder, inflammerade tandkött med ty åtföljande plågor och värk, kunna följderna af dylik vanvård blifva direkt olycksdigra för individen.
Tändernas förnämsta uppgift är att sönderdela födan och förbereda densamma för magverksamheten.
Äro därför tänderna ej i brukbart skick, inverkar detta så störande på matsmältningen, att ofta enligt läkares utsago svåra maglidanden därigenom uppstå.
En vanvårdad mun är därtill en blott alltför tjänlig uppehållsort för sjukdomsalstrande smittoämnen, hvilka intränga genom munhålan och förorsaka svåra smittosamma sjuk- domar, såsom Lungsot, Difteri, Tyfoidfeber, Kolera m. fl.
C - f - f L * « 0 " f t iCfi fllCllntn Årtal i S ' preparatet " STOMATOL-TAND CRÉME " hvilken tillverkas enligt före- C l l K r d X l l g l n j d i p i l l C U C l skrift och under kontroll af läkare och tandläkare.
" STOMATOL-TAND CRÉME " icke allenast rengör tänderna, utan motverkar äfven på grund af sina kraftiga, antiseptiska bakteriedödande egenskaper i hög grad tändernas förfall.
Då därtill kommer att " STOMA- TOL-TAND CRÉME " är både billig och dryg (en tub ä 60 öre räcker i flera månader), så bör " icke någon försumma att i dagligt bruk använda densamma och särskildt uppmanas föräldrar och målsmän att redan från barndomen vänja barnen därvid.
Därigenom skola de försäkra sig om deras tacksamhet i framtiden STOMATOL-TAND CRÉME finnes till salu hos alla välsorterade handlande i riket samt å apotek.
m 0 t d e S S a n a r n i n a r n a f v a v i STOMATOLFABRIKEN, H.
M.
KONUNGENS HOF STOCKHOLM.
LEVERANTÖR.
LILJEHOLMENS STEARINLJUS.
REKOMMENDERAS • Särskildt framhålles kanal-ljus, hvilkas goda egenskaper gjort dem mera efterfrågade a f allmänheten.
med lättantändliga vekar, L I L J E H O L M E N S enfigt s v e n s k t LILJEHOLMENS patent N:r ljus äro allt försedda 16705 a f år 1903.
STEARINFABRIKS AKTIEBOLAG KUNOL.
HOFLEVERANTÖR Hvad kvinnan vill — — det sker!
Därför det intet hem, där icke Stockholms-Tidningen dagligen läses!
FRU ARNE VETA, att ingen tidning är så rik på intressanta nyheter som STOCKHOLMS-TIDNINGEN; att den är treflig, lättläst och underhållande.
FRÖKNA RN E VE TA, att ingen svensk tidning lämnar sina läsarin- nor så många, så spännande och förtjusande följetonger som f|p STOCKHOLMS-TIDNINGEN.
I regel två följetonger i hvarje nummer, svenska original af de mest omtyckta pennor.
MÖDRARNE VETA,att ingen svensk daglig tidning är så mån om att hålla sitt innehåll fritt från allt som kan sära eller vara olämpligt för de unga, som STOCKHOLMS-TIDNINGEN, hvilken tryggt kan läsas af familjens alla medlemmar.
ALLA KVINNOR skola med nöje erfara att STOCKHOLMS-TID- NINGEN i sina spalter öppnat en egen af delning för kvin- tjHp- nan och hemmet, redigerad af den framstående och omtyckta författarinnan Fru Elisabeth Kuylenstjerna-Wenster.
ALLA DAMER behöfra — " nålpengar ".
— För ändamåtet anordnar STOCKHOLMS-TIDNINGEN på begäran en pristäflan, i hvil- ken alla med lika stora utsikter kunna deltaga, och i hvilken det sammanlagda beloppet af prisen uppgå till I PARTI OCH MINUT HOS finnes 3,000 ÅRAL ?£ Frukter, Konfektyrer, Konserver Kronor.
DAMER!
Hvad kvinnan vill, det sker!
Sen därför till att STOCKHOLMS-TIDNINGEN ej fattas i Edra hem!
TI •t C TT C &lt; C u cd o 3 K A R L AHLSTRÖM B i r g e r J a r l s g a t a n ti, S t o c k h o l m TELEGRAFADR. "
S T R Ö M A HL " RIKSTEL.
76 76 ALLM.
TEL. 9 40 OMSLAGET TRYCKT VID A. BÖRTZELLS TR. A.-B.
S T O C K H O t M IQ06 PRIS 1 KR
