# ID: svediakorp-per1649
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 32,646
# sentences: 1,259
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 6 (9 4 5) TORSDAGEN DEN 9 FEBRUARI 1905 18:DE ÅRG.
NORDISKA SPELEN I STOCKHOLM 1 9 0 5.
ISJAKTSEGLING PÅ STORA VÅRTAN.
ILLUMINATIONSFEST PÅ NYBROVIKEN.
TECKNING FÖR IDUN AF PAUL MYREN.
— 62 — I D U N 1905 illustrativ medarbetare i tyska familjetidskrif- ter.
Själf ä r h a n en synnerligen skicklig violinspelare, hans hu- stru är begåfvad med god sångröst och spelar därjämte piano.
Fröknarna Ekvall — fyra till antalet — samt deras två bröder s p e l a violin o c h v i o - loncell m e d en skick- lighet, som ställer dem v i d a öfver ama- t ö r e r n a s flock.
Också h a r familjen E k v a l l vid s k i l d a till- fällen uppträdt och konserterat p å olika platser i vårt land och vunnit mycket bifall för sina p r e s t a - tioner.
Deras hem Romanö ligger h ä r l i g t b e l ä g e t i den vackra sjön Sömmen i Östergöt- land, och d ä r lefves ett v a r m t o c h af k o n s t - n ä r l i g a i n t r e s s e n fylldt hemlif, k r i n g h v i l k e t den idylliska naturen s l u t e r en t j u s a n d e r a m.
FRÖKNARNA [' HYRA, AMMA OCH EBBA TRE UNGA EKWALL DAHLLÖF " FOTO.
HJÄLTINNOR.
VINTERDRÖM.
D ET I N T A G A N D E k v i n n l i g a klöfverblad, som b l i c k a r m o t l ä s a r e n från o f v a n s t å e n d e bild, u t g ö r e s af t r e s y s t r a r E k v a l l, d ö t t r a r till d e n k ä n d e k o n s t n ä r e n, professor K n u t E k - vall p å R o m a n ö i sjön S ö m m e n.
D e u n g a d a m e r n a utförde, s o m b e k a n t, för cirka e t t å r s e d a n e t t s a n n s k y l d i g t h j ä l t e d å d, i d e t de p å sjön S ö m m e n, m e d egen lifs- fara, r ä d d a d e sin bror, h r Olof K n u t E k v a l l, från a t t d r u n k n a.
I s e x t i m m a r s tid k ä m p a d e d ä r v i d de h j ä l t e m o d i g a s y s t r a r n a m o t elemen- t e n, s k j u t a n d e framför sig en b å t öfver isen, som h v a r k e n b a r eller b r a s t.
U n d e r d e t fruk- t a n s v ä r d a r ä d d n i n g s a r b e t e t förlorade d e b å d e s k o d o n, s t r u m p o r och u n d e r k l ä d e r.
B a r a om hufvud, h a l s a r och b e n u p p n å d d e de e m e l l e r t i d ä n d t l i g e n hälft förfrusna h e m m e t, d ä r s å v ä l de som d e n r ä d d a d e b r o d e r n s m å n i n g o m k v i c k n a d e till u n d e r l ä m p l i g v å r d.
HON ÄR E J DÖD.
H o n s l u m r a r stilla b a r a.
Sof g o d t, min j o r d, m i n s k ö n a m a r k, sof u t, tills v a n d r i n g s f å g l a r s följen s u n n a n och s j u n g a oss om v i n t e r v ä l d e t s F ö r u n d e r l i g t och still, d å k v ä l l s n ö n det söfver s o m m e d t y s t a r y t m e r s S a m t i d i g t h a r k o n u n g e n till b e t y g a n d e af sitt e r k ä n n a n d e af d e r a s s ä l l s p o r d a b r a g d läm- n a t l a n d s h ö f d i n g e n i länet, friherre P a l m s t i e r n a, a t t tillställas s y s t r a r n a h v a r o c h en e t t p o r t r ä t t af h.
m: t m e d p å s k r i f t: " F ö r utförd hjälte- b r a g d till r ä d d n i n g af människolif. "
F a m i l j e n E k v a l l k a n m e d fog g ö r a s k ä l för epitetet: konstnärsfamilj.
Fadern, professor K n u t E k v a l l, v a r p å sin tid en af v å r a flitigast a n l i t a d e t e c k n a r e, och u n d e r de å r h a n till- b r a g t e i T y s k l a n d, h v a r e s t h a n gifte sig m e d sin n u v a r a n d e h u s t r u, v a r h a n en p r o d u k t i v " MUM " är faller, ljud.
Sof g o d t i b ä d d af skir o c h s t j ä r n k r i s t a l l e r, du v ä n a, v a c k r a, s t o l t a sommarbrud.
S i g r u n d a fältens k u l l a r sakteliga som d r ö m m a r i n n a s b a r m m e d liljehy, och a n d e d r a g e n s h v i t a å n g o r stiga u r n ä s e n s v a s s o c h g u n g m o r a s e n s fly.
Till sina s t u g o r s k o g e n s fåglar draga från s l ä t t och g å r d i t y s t a, t u n g a D e u r r i g a och frusna finkar F ö r d e n n a sin om ovanligt m o d, s i n n e s n ä r v a r o och fysisk kraft v i t t n a n d e h a n d l i n g h a de t r e s y s t r a r n a i d a g a r n a af k. m: t t i l l d e l a t s h v a r sitt u t m ä r k e l s e t e c k e n, n ä m l i g e n m e d a l j e n i g u l d af femte s t o r l e k e n m e d inskrift: " F ö r b e r ö m - liga g ä r n i n g a r. "
fara slut.
sträck.
klaga i v ä g e n s pil o c h g ä r d s e l t ö r n e t s häck.
D e t g ö r m i g o n d t om n a t t e n s s v u l t n a räfvar, som ströfva k r i n g i m o o c h s v e d j e m a r k.
J a g s ä t t e r u t en n e k å t t o m m a och u n n a r h a r e n fällda a s p e n s Själf kräfvar bark.
frös j a g förr o c h fann i a n n a n s ett v i n t e r l ä, en n j u g g M i t t lås g å r l ä t t.
kammar novemberro.
Min f u r u b r u s a flammar för mig o c h d e m, som ej h a h u l d o c h b o.
Allén j a g vakar u t min nyings bränder och t y d e r spåbildsflämt i glör o c h flag.
D å h ä g r a r s o l d a g s s y n från nutidens bästa näringsmedel främlingsländer för barn och och g r y n i n g af en s e n a d lyckodag.
J a g d r ö m m e r flingelätta fjät som s k o l a s t ö r a ljuft härinne, min enslighet.
M e n u t e snöhöljs hvarje allt d j u p a r e i d u n k l e n s sommarminne hemlighet.
GUSTAF ADOLF BERGSTRÖM.
DAREOR A T T J A G A R E N KVINNA. "
I A G H A R bestämdt hört någon gång ", sade tJ min väninna, " om gamla sår, som man fått i k r i g, a t t de bli l å n g t s v å r a r e, n ä r de efter m å n g a å r g å u p p igen, o c h a t t de d å ä r o n ä s t a n omöjliga a t t l ä k a.
Jag har kommit att tänka på detta nu.
Ty, ser du, det är ett mycket gammalt sår, d e t t a, s o m j a g fått i lifvets s t r i d, o c h s o m n u b ö r j a t a t t b l ö d a igen.
D e t ä r s å m å n g a tiotal år s e d a n j a g fick d e t — j a g v a r m y c k e t u n g den t i d e n — och d e t ä r k a n s k e därför d e t känns så ohyggligt, att det gått u p p och att d e t å t e r börjat rifva däri.
.
.
M i n n s d u, n ä r j a g v a r en fjorton, femton år?
Nej, d e t ä r s a n t, d å k ä n d e vi j u ä n n u i n t e hvarandra.
M e n du m i n n s j u s ä k e r t, h u r u du själf t y c k t e d e t v a r vid d e n å l d e r n.
H a r du n å g o n s i n k ä n t lifvet s å kraftigt p u l s e r a n d e g e n o m h e l a din v a r e l s e som d å?
H a r d u n å g o n s i n s e d a n dess t y c k t d i g ä g a s å d a n a o u t t ö m l i g a s k a t t e r af s t y r k a, ett så h i m l a s t o r m a n d e m o d, en s å k o n c e n t r e r a d viljekraft?
H a r d u icke vid allt, h v a d du s e d a n u t r ä t t a d e, t y c k t, a t t du h a n d l a d e e n d a s t m e d delar af d e n e n e r g i, s o m då blef d i g u p p e n b a r inom dig, och s o m d e n t i d e n ä n n u v a r s t o r o c h h e l, s t a r k och oskadd?
F ö r m i g ä r d e t, som om j a g a l d r i g i n t e n - sivare ä n d å fått k l a r t för m i g d e t t a " j a g ä r j a g ", som v ä l u t g ö r v å r tillvaros e g e n t l i g a u p p e n - barelse.
Ä r d e t icke, som om m a n i d e s s a lif- vets v å r d a g a r p l ö t s l i g t hållit u p p för oss en s p e g e l, d ä r vi fått s k å d a v å r själs v e r k l i g a d r a g, o c h som om ' allt, h v a d vi s e d a n t ä n k t e och u t f ö r d e, d e t h a vi gjort, e m e d a n v å r t m i n n e s a g t oss, a t t s å b o r d e o c h m å s t e d e n v a r e l s e vi s å g o d ä r t ä n k a och h a n d l a?
Det är Emersons o r d: " Hvarje människa h a r en m e d f ö d d förmåga a t t g ö r a m e d l ä t t h e t n å g o n s a k, som ä r omöjlig för alla a n d r a ", som då i sin a n d e m e n i n g s j u n g e r o c h j u b l a r i v å r ungdomlighets obrukade styrka.
Och h v a d d e t v a r j a g ville d å, d e t v e t du n o g: j a g ville s t u d e r a.
J a g k a n icke s k i l d r a för dig, h u r u b ö c k e r o c h k u n s k a p e r l o c k a d e mig, och j a g behöfver d e t j u icke heller.
D u vet d e t j u: m a n h ö r till d e t folket, eller m a n hör icke dit, o c h d ä r m e d är allt s a g d t.
Men j a g k u n d e icke få s t u d e r a.
Därför a t t j a g v a r en k v i n n a.
D e n e x a m e n, som s k u l l e ö p p n a t d ö r r e n till u n i v e r s i t e t e t, d e n h a d e j a g j u k u n n a t få s å g o d t som till s k ä n k s, om j a g v a r i t en g o s s e.
Till de d y r b a r a p r i v a t a s t u d i e r n a för en flicka h a d e min far icke r å d.
Nåväl!
Lifvet e r s a t t e m i g j u s e d a n i n å g o n mån det j a g så brinnande åtrådde.
Och det ersatte mig också pä annat sätt, skänkte mig a n n a n r i k e d o m, s o m m i n d a g fylldes u p p af.
att vårda.
Å r e n h a g å t t, de h a a l d r i g full- komligt läkt mitt gamla sår, men de ha heller a l d r i g gifvit m i g tid a t t k l a g a.
Men n u — nu ö p p n a r d e t s i g igen.
Och nu visar d e t sig v a r a s a n t, d e t, s o m j a g s a d e dig om de g a m l a s å r e n m a n fått i s t r i d: n u först ä r d e t r i k t i g t s t y g g t och ohjälpligt.
Nu svider det med tusen gånger större skärpa.
T y nu gäller d e t m i t t b a r n.
S e r d u, m i n s o n h a r s å fullkomligt m i n g a m l a läslust, h a r d e n lefvande och s t a r k, som o m den e n d a s t l e g a t till sig likt e t t g a m m a l t v i n, som l a g r a t s för a t t v i n n a i s t y r k a.
sjuka.
Förordadt af Herrar L ä k a r e.
P r o f sändes gratis och franco från A x e l Lennstrand, Gefle.
63 Och h v a d d e t d å är, s o m h i n d r a r h o n o m a t t följa sin lust?
J o, j a g.
.
.
j a g.
.
.
t ä n k d i g, d e t ä r ingen annan än j a g, som står i vägen!
Nu, eftersom h a n ä r en gosse, h a r h a n j u s å g o d t s o m till s k ä n k s sina s k o l s t u d i e r.
M e n s e d a n k o m m e r u n i v e r s i t e t e t, och d ä r h a r j a g icke r å d a t t hålla h o n o m.
Därför a t t j a g ä r en k v i n n a.
D e t finns m å n g a m ä n, s ä g e r d u, s o m icke heller h a r å d a t t h å l l a sina s ö n e r d ä r.
J a, m e n t r o r du v ä l du k a n öfvertyga m i g om, a t t j a g icke, om j a g fått s t u d e r a och s e d a n haft e n m a n s möjligheter a t t få mitt a r b e t e a n v ä n d t, icke skulle h a k u n n a t drifva d e t där- h ä n a t t förvärfva n o g för a t t gifva m i n s o n tillfälle a t t få sin lust u p p f y l l d?
M a n k a n g ö r a a n n a t h ä r i lifvet, d e t v e t j a g.
Men h a n p a s s a r icke för n å g o t a n n a t.
N å g r a m ä n n i s k o r s k a l l d e t j u alltid finnas, s o m ä r o g j o r d a a t t forska i b ö c k e r n a s v ä r l d.
Han är en af d e m.
J a, j a g v e t d e t n o g: m a n k a n j u också för- tjäna sitt b r ö d p å a n n a t s ä t t.
Men m ä n n i s k a n lefver icke a l l e n a s t af b r ö d.
Och n u.
.
.
n u skall j a g o c k s å s t r i d a h a n s s t r i d, sörja h a n s s o r g, b l ö d a u r h a n s s å r.
Därför a t t j a g ä r e n k v i n n a. "
HILDA SACHS.
EN VARNING-.
V I SVENSKAR äro alltför stela och kor- rekta i vårt sätt.
Vi anse oss icke kunna tilltala en person — i en spårvagn, på en ångbåt, hvar som hälst — utan att vi först äro presenterade för hvarandra.
Om vi möta ett ansikte, som förefaller oss bekant, men som vi icke i en handvändning lyckas placera under rätt rubrik — och sådant hän- der den bäste — så draga vi oss tillbaka som snigeln i sitt skal och iakttaga en olycks- bådande tystnad.
Mitt lynne är mera rörligt.
Jag älskar en smidigare umgängeston.
Det är mig mot- bjudande att befinna mig gent emot en män- niska, som jag vet mig ha råkat, men som jag sedan tappat bort, utan att vara förekom- mande.
Det kostar så litet att vända den älskvärda sidan utåt.
Lifvet är kort.
Sålunda kom det sig att jag en söndags- middag i en Djursholmsvagn befann mig an- sikte mot ansikte med en ung herre.
Na- turligtvis var det proppfullt.
Lika naturligt var, att vi bägge voro ståpassagerare, medan jag lyckats bereda min hustru sittplats bred- vid.
Den unge mannens drag föreföllo bekanta, men det var omöjligt att komma ihåg, när ' det var vi hade råkats.
Min natur tog ut sin rätt.
Jag lyfte på hatten och smålog och han besvarade hälsningen.
— Vi ha visst träffats någon gång i sällskap föreslog jag på försök.
— Det förefaller också mig, svarade han.
På en bal?
— Det är möjligt, sade jag, men jag går ogärna på baler.
De tilltala mig icke.
— Verkligen?
svarade han, jag är jämt på baler.
Nästan för hvarje kväll nu under säsongen.
Jag skrattade spirituelt: — Det måtte vara en odräglig existens, ni för.
Jag såg ner ett ögonblick och mötte en varnande blick från min hustru, men den hejdade mig inte.
Den unge mannen såg litet häpen ut, då han tveksamt svarade: L I Q U E U R D U F F: 8 W H I S K Y — • — Jag vet just inte.
Mitt lif är sådant.
— Så mycket värre för er, sade jag mun- tert åt den unge vivören.
Jag kände en häftig trampning på min fot.
I detsamma stannade tåget vid Frescati.
Pas- sagerare reste sig och stego af.
Jag böjde mig ned till min fru: — Vill du mig något, min vän?
Hennes ansikte hade det på samma gång oroliga och bestraffande uttryck, som det bru- kar erhålla, då jag gjort mig skyldig till en dumhet.
— Känner du inte igen honom?
frågade hon.
— Nej!
Hvem är det?
— Det är herr Pinet, som spelar dans- musik!
Sedan dess har jag blifvit mera försiktig.
Jag har lärt mig inse rubrikens betydelse.
I D U N 1905 itimmitiMmiiiiMMiiiiMMiiiimiimmiM » ••••••••iMmiiiiMiiiiimniitiii, {Brud- &amp; Bröllops-1 E sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter = § i ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
= Sändes tull- tk portofritt direkt till privata.
= = Profver omgående franko.
i (Schweizer &amp; Go, Luzern S 5, (Schweiz).
[I Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
§ glömmande vare sig öronsnibbarne eller näsan.
Bestryk äfven läpparne med samma salva, innan ni går ut eller när ni kommer in; på så sätt hindras de från att bli T hore B lanche.
spruckna.
Ett tyll- eller gasirisflor kan också vara ett bra skydd, blott man låter det hänga löst ned och ej drager det stramt åt öfver ansiktet.
En dam, som rider eller idkar friluftssport om mornarne, gör klokt i att icke tvätta ansiktet förrän vid hemkomsten och då i mjölkvassle, och framförallt att undvika platsen vid brasan under ett par timmars tid efteråt.
Många för- orda en grundlig ansiktstvättning om kvällarne i st. för om mornarne och då helst med varmt vatten.
NÅG-RA R Å D M O T F Ö R K Y L N I N G.
Näst ansiktet äro händerna mest ömtåliga om vin- tern.
Tvättvattnet bör vara ljumt och mjukt, hvilken DESSA växlande vinterdagar, då det för hvar och senare egenskap erhålles genom att slå i det en liten en, i synnerhet för damerna, kännes en smula knifsudd kejsarborax eller mandelkli, båda ofarliga och vågsamt att ge sig ut på vandring, kan det kanske lättanskaffade medel.
Jag gör en liten parentes här vara af intresse att påminna sig några enkla regler för att begagna tillfället att varna mina medsystrar för till förekommande af förkylning.
användandet af s. k. skönhetsmedel, hvars ingredienser En gammal sägen, förmodligen ledande sitt ursprung man ej noga känner till.
Våra mormorsmödrar lära från allas vår moder i Edens rosengård, lyder att en själfva ha fabricerat dylika af mycket oskyldig kom- verkligt vacker kvinna är vacker under alla omständig- position och alla vi nu lefvande ha väl ej undgått att heter.
Och visserligen är det sant att om en kvinna någon gång få höra, huru oändligt mycket vackrare har en fullkomlig hälsa, lefver i ett härligt klimat utan de voro än vi.
bekymmer för vare sig kläder, föda eller räkningar, så Men för att återgå till händerna.
Torka dem till finns det just ingen anledning att ej vara vacker; men hälften, gjut öfver dem med glycerin och rosenvatten, jag misstänker, att äfven Evas älsklighet skulle kommit afsluta torkningsprocessen med hvarje finger särskildt.
till korta i en tandläkares pinostol eller iklädd en åt- Det är alldeles förvånande, hur många människor det sittande badmössa, och en häftig östan vind skulle all- finns, som tro att glycerin ej är bra för dem.
Om deles säkert ha förändrat den blomstrande färgen på det blott utspädes med rosenvatten, äro dess belande hennes hy.
De, som lida mest af köld och blåsiga egenskaper ovärderliga och orsaka ytterst sällan någon vinterdagar, äro magra, bleka personer.
Ett par skedar rodnad i huden.
Sköter man sina händer enligt ofvanstå- lefvertran (läsaren behöfver ej kasta bort tidningen ende anvisning, är det absolut onödigt att sofva med med förakt, ty det kommer ett " eller ") eller grädde handskar på, hvilket ju i allmänhet anses för ganska obe- är nyttigt att taga dagligen och har visat sig såsom hagligt.
Har man benägenhet för frost eller kylknölar, bör ett af de bästa hjälpmedel mot olika smååkommor under hvarje finger masseras och hvarje led särskildt gymnasti- vintern.
Dessutom mycket socker, smör, potatis och seras.
Man fattar tag med ena handens tumme och pekfin- grönsaker, men ej för mycket kött.
ger om en af den andra handens fingerleder och gör under ett par minuter korkskrufsaktiga rörelser.
Ömma kyl- Tvättning öfver hela kroppen hvarje morgon med knölar böra bestrykas med svag jodtinktur, under förut- kylslaget vatten är särdeles hälsosamt.
Bäst är att sättning att skinnet är helt och inga sprickor finnas.
taga en kroppsdel i sänder, t. ex. först ena benet och Den kvinna, hvars näsa alltid är röd, är verkligen foten, så det andra, sedan bröst och armar e t c, väl att beklaga.
Och många äro orsakerna till detta li- torka och gnida de samma efteråt med en grof hand- dande.
Det behöfs blott att ärmhålen i klädningslifvet duk och till sist hastigt frottera hela kroppen med äro för trånga, eller att en halslinning, handskar, skor händerna.
eller bälte sitta för trångt för att en obehaglig näs- För att hålla blodomloppet i godt stånd borde några rodnad skall framkallas.
En röd näsa är vanligtvis enkla gymnastiska rörelser dagligen företagas.
Föl- het och torr.
Tag hvarje afton en skål med varmt jande andningsmetod är ovärderlig såsom preventiv vatten, doppa en ren svamp eller bomull och plaska mot ondt i hufvudet: stå med hälarne tillhopa och sedan på näsan därmed under fem minuter.
Vattnet bröstet väl framskjutet framför ett öppet fönster, håll bör vara så hett som man kan tåla.
Fukta insidan igen munnen och drag in ett långt andetag genom af näsborrarne med rosenvatten, innan ni går ut, och näsan, andas långsamt ut igen; håll sedan för ena undvik heta eller stimulerande drycker.
näsborren med pekfingret, andas in genom den öppna En artikel om hur man söker förekomma och bota näsborren tre gånger och upprepa andningen sedan på förkylning skulle vara mer än ofullständig, om man ej motsatt sätt.
Dessa två öfningar sätta svalg och näs- uppehöll sig vid den mest kända af alla åkommor, gångar i godt arbetsskick.
Gör slutligen, ett par gån- nämligen snufva.
För den, som fått snufva, finns det ger under dagens lopp, hvad jag, i brist på bättre intet bättre botemedel än det gamla hederliga sättet namn, vill kalla gäspöfningen, d. v. s. drag tillbaka att krypa till kojs, d. v. s. lägga sig till sängs, dricka axlarna och inandas ett djupt andetag.
Finnes en hett te och mjölk eller het citronlemonad och försöka hängapparat (häfstång) att tillgå, är det nyttigt att komma i stark svettning.
Ett kinapulver hindrar ofta hänga raklång på armarna några sekunder.
förkylningens vidare utbredning, och några droppar Många kvinnor hafva en märkvärdig obenägenhet kamfersprit på en sockerbit är visserligen ett gammal- för att kläda sig tillräckligt varmt och inbilla sig, att dags, men dock godt hjälpmedel för dem, som ej tåla en varm dräkt ovillkorligt skall öka deras kroppsvidd vid kina.
När snufvan väl är öfver, bör man genast med flere tum.
Nu tror jag, att de flesta svenska kvin- taga något nervstärkande, i allmänhet söka höja sina nors utseende ej skulle lida en smula men af något lifskrafter så mycket som möjligt.
större omfång, men för dem, som hafva en inrotad afsky Huskurer bli aldrig urmodiga, hvarken i staden härför, vill jag blott nämna att s. k.
" kombinations " eller på landet, och alla ofvannämnda botemedel äro ju af fint ylle och " divided " taga så godt som ingen plats så utomordentligt enkla, att de kanske kunna komma alls.
Dessutom är det hufvudsakligen om fötterna man några af Iduns läsarinnor på den goda idén att vid måste vara varm, framförallt ej begagna för tätt åtsit- behof försöka dem.
De ha dessutom den stora för- tande skodon.
tjänsten att alla redan vara pröfvade och befunna goda.
Så mycket som möjligt bör man undvika att gå Lady Leila.
direkt från kölden in i ett starkt uppvärmdt rum eller tvärtom.
Den kalla luften har en högst fördärflig in- verkan på ett upphettadt ansikte, den frambringar otaliga rynkor, gör nästippen röd och hyn skroflig.
Därför är det nödvändigt, innan man går ut en kall dag, att stryka öfver ansiktet med ett lätt lager af cold cream eller cholepalmine, massera in det samma väl, icke för- I * MACLEAY DUFF &amp; C:o, GLASGOW.
Generalagentur # O. G R A N G R E N, STOCKHOLM.
Bikst.
58 78.
IDUN 1905 — 64 — E T T GrOEKI-MINNE.
E N HYLLAD LÄRARINNA.
E T V A R en s o m m a r d a g för n å g r a å r se- d a n, som j a g for m e d å n g b å t e n S a m a l o t till N i s j n i - N o v g o r o d för a t t d ä r b e s ö k a den stora årsmarknaden.
V ä d r e t v a r s t r å l a n d e och V o l g a l å g så s p e g e l k l a r och g l i t t r a d e i sol- s k e n e t, och flodens v a c k r a, s k o g b e v u x n a s t r ä n - d e r a f t e c k n a d e sig s k a r p t m o t den ljusa, g e - nomskinliga sommarhimlen.
D e t h ä r l i g a v ä d r e t h a d e l o c k a t de flesta af p a s s a g e r a r n a u p p p å däck, och alla d e s s a t y p e r — t u r i s t e r, g l o b e t r o t t e r s, affärsmän o, s. v. — f ö r e t e d d e en b r o k i g och f a n t a s t i s k tafla.
Jag h a d e funnit en s k u g g r i k ' p l a t s m e d en b e k v ä m hvilstol och s a t t j u s t och s t u d e r a d e m i n Bav d e k e r, då en b a r n r ö s t n å d d e m i n a öron. '
J a g v ä n d e m i g å t d e t håll, hvarifrån ljudet kom, o c h v a r s e b l e f d å en liten gosse, u n g e f ä r fem å r g a m m a l, som stod vid r e l i n g e n m e d en ä n n u u n g m a n och b e t r a k t a d e u t s i k t e n.
Båda buro den traditionella ryska blusen.
Jag såg också, a t t de å d r o g o sig en viss u p p m ä r k s a m - h e t b l a n d p a s s a g e r a r n a, t y de flesta af dem b e t r a k t a d e d e m m e d n y f i k e n h e t och i n t r e s s e.
N ä r k y p a r e n k o m m e d d e t b e s t ä l l d a kaffet, frågade j a g h o n o m, h v i l k a de v o r o, och fick till s v a r: " D e t ä r G o r k i m e d sin lille s o n! "
Och d ä r s t o d h a n framför m i g — G o r k i, för- f a t t a r e n till " N a t t h ä r b ä r g e t " — m e d den n å g o t f r a m å t l u t a d e g e s t a l t e n, de djärfva, i n t e l l i g e n t a d r a g e n o c h de d r ö m m a n d e ö g o n e n.
H a n s k ä m - t a d e och s k r a t t a d e m e d sin lille son och vi- s a d e h o n o m de v a c k r a p l a t s e r, som å n g b å t e n gled förbi.
A G S P R E S S E N har i dessa dagar vetat förtälja om en k a n s k e lika o v a n l i g som s t ä m n i n g s f u l l h y l l n i n g, som i N o r a n y l i g e n ä g n a d e s l ä r a r i n n a n vid flickskolan d ä r s t ä d e s, fröken H e d v i g Dillner, p å h e n n e s 5 0 - å r s d a g.
Med v a n l i g p å p a s s - lighet har Idun på grund häraf önskat \ införlifva äfven hen- nes d r a g m e d sitt - H b i l d e r g a l l e r i, liksom o c k s å u t t r y c k t den ö n s k a n, a t t bilden skulle b e l e d s a g a s af några upplysande ord.
Men många h v a r k e n k u n n a eller b ö r a d e s s a ord blif- va.
D e kunna d e t icke, t y den y t t r e r a m e n för h e n n e s HEDVIG D1LLNER.
lifsgärning är gan- s k a e n k e l, och dess- u t o m l å t e r sig det v ä s e n t l i g a af h v a d som ligger d ä r i n o m n o g icke så alldeles l ä t t i ord tolkas.
D e böra ej blifva m å n g a, e m e d a n ett — låt v a r a s a n n f ä r d i g t — o m n ä m n a n d e af fröken D:s p e r s o n och lifsgärning n o g skulle alltför m y c k e t k o n t r a s t e r a m o t den ö d m j u k h e t och t i l l b a k a d r a g e n h e t, h v i l k a h ö r a till h e n n e s mest karaktäristiska egenskaper.
D P l ö t s l i g t v a r s e b l e f b a r n e t e t t lamm, som gick n e r e vid s t r a n d e n och b e t a d e t i l l s a m m a n s m e d n å g r a får. "
P a p p a lilla, t i t t a ett s å d a n t litet v a c k e r t, h v i t t l a m m! "
u t r o p a d e gossen.
" O, hvad jag g ä r n a s k u l l e vilja h a d e t! "
" S t a c k a r s lilla l a m, " s a d e fadern, " d e t kom- me ej a t t trifvas l å n g t b o r t a från s i n a för- äldrar. "
" A c k, p a p p a, det s k u l l e få d e t så b r a hos mig, sofva p å m i n lilla soffa i b a r n k a m m a r e n, ä t a s å m y c k e t d e t n å g o n s i n v i l l e; t r o r du då inte, d e t s k u l l e k u n n a trifvas, s ä g? "
" Nej, min lille v ä n, d e t t r o r j a g i n t e, " s a d e G o r k i l e e n d e och s m e k t e ömt de m j u k a loc- karna. "
H v a d skulle du t y c k a om a t t bo i ett s t o r t s l o t t, sofva i en g u l d s ä n g och få alla möjliga p r ä k t i g a l e k s a k e r, m e n a l d r i g träffa m a m m a och p a p p a? "
" J a, leksakerna vore nog roliga att h a ', " svarade gossen tankfullt, " men — — aldrig träffa m a m m a och dig, p a p p a lilla, — — — j a, då s k u l l e j a g g r å t a h e l a, h e l a d a g e n. "
" D ä r ser du, min ä l s k l i n g, så ä r det o c k s å med d e t lilla l a m m e t, d e t trifves b ä s t hos sina föräldrar d ä r b o r t a p å ä n g e n. "
Nu hafva s o l s k e n e t och glädjen, som då v o r o hos de t v å, försvunnit och l ä m n a t p l a t s å t de m ö r k a, t u n g a s k u g g o r n a, som k a n s k e i n g a s t r å - lar l y c k a s b r y t a sig i g e n o m.
Men — om den t y s t a, b l e k a, s v a r t k l ä d d a k v i n n a n skulle g ä s t a h e m m e t d ä r b o r t a vid V o l g a s s t r a n d och k o m m a d e t lilla b a r n a h j ä r t a t a t t skälfva af sin första, stora smärta, — då skulle helt säkert det ryska folket g r å t a af s a k n a d och v e m o d öfver den b i t t r a förlusten af en af sina m e s t f r a m s t å e n d e och g e n i a l i s k a s ö n e r.
MONA MÖLLER.
Använd välgörenhetsmärkena på alla edra postförsändelser!
En delikat dessert tillagas på ett par minuter af = = = = = = = = = = = D F r ö k e n H e d v i g Dillner föddes i V ä r m l a n d den 2 9 j a n.
185 5.
Hennes föräldrar voro brukspatronen, stipendiaten i järnkontoret Ha- r a l d D i l l n e r och h a n s m a k a, född S u n d i n.
R e d a n i h e n n e s t i d i g a s t e å r flyttade e m e l l e r t i d f ö r ä l d r a r n a till N o r a, och d ä r h a r h o n s e d a n dess framlefvat h e l a sitt lif.
F r å g a r m a n, hvarför fröken D.
blifvit så u p p m ä r k s a m m a d, en u p p m ä r k s a m h e t, som p å 5O-årsdagen t o g sig e t t så v a c k e r t u t t r y c k icke b l o t t i den s t o r a r t a d e minnesgåfva, s o m då till h e n n e ö f v e r l ä m n a d e s, u t a n k a n s k e än mer i d e n o v a n l i g t t a l r i k a a n s l u t n i n g, som h y l l n i n g s - festen v a n n från s a m h ä l l e t s olika k r e t s a r, ligger d e t j u n ä r a a t t p e k a på d e t förtjänstfulla ar- b e t e, h o n u n d e r m å n g a år n e d l a g t s å s o m lära- r i n n a i N o r a e l e m e n t a r s k o l a för flickor, för h v i l k e n h o n n u m e r a o c k s å är en af f ö r e s t å n d a - rinnorna.
Ty detta hennes arbete har varit m e r än v a n l i g t p l i k t t r o g e t och v ä l s i g n e l s e r i k t.
Och m e d forna och n u v a r a n d e e l e v e r s k ä r l e k täfla f ö r ä l d r a r s e r k ä n s l a och t a c k s a m h e t.
För öfrigt k a n s ä g a s, a t t fröken D:s bild s å s o m l ä r a r i n n a p å ett u t m ä r k t s ä t t t e c k n a d e s i den ' h y l l n i n g s d i k t, som p å h e d e r s d a g e n ägnades h e n n e af flickskolans i n s p e k t o r, p r o v i n c i a l l ä k a - r e n M.
S.
G l a s.
Vi e r i n r a e n d a s t om o r d e n: " M e d a l l v a r i min och i ton, m e n m e d l u r a n d e kärlek i blicken. "
D ä r i ligger, k a n m a n s ä g a, en hel k a r a k t ä r i s t i k.
Men detta oaktadt kanske det dock har varit h e l t a n d r a f a k t o r e r, som m å s t e r ä k n a s s å s o m de v ä s e n t l i g a i h e n n e s lif och som vid h e n n e i sällsynt grad bundit medmänniskors hjärtan m e d b a n d af i n n e r l i g v ä n s k a p och g l a d t a c k - s a m h e t.
E n och a n n a n h ä r i v ä r l d e n h a r fått d e n l y c k l i g a gåfvan a t t m e d sin b l o t t a p e r s o n - lighet v e r k a djupt och t i l l d r a g a n d e.
D e t ligger n å g o t g l a d t, ljust och v a r m t i v ä s e n och u m - g ä n g e.
— F r ö k e n D.
hör till d e s s a lifvets söndagsbarn.
Och m å n g a, m å n g a ä r o därför de m ä n n i s k o r, för h v i l k a h o n m e d sitt r i k a v a r m a h j ä r t a, sin föredömliga, förtjänstfulla vandel v a r i t till ljus, glädje och h j ä l p.
Detta torde m e r än n å g o t a n n a t ha s k a p a t den s t o r a v ä n - k r e t s, som i h e n n e s h e m s t a d och äfven p å a n d r a o r t e r s t å r t a c k s a m för h v a d h o n u n d e r sitt g å n g n a lif gifvit.
F r a m f ö r allt h ä r å t v a r d e t också, som r e k t o r B i l l m a n s o n i sitt v ä l t a l i g a a n f ö r a n d e gaf u t t r y c k p å h e n n e s h e d e r s d a g, och s a m m a k ä n s l o r b e s j ä l a d e äfven fröken A.
C n a t - t i n g i u s, m å n g å r i g n ä r a v ä n till fröken D.
, då h o n t o l k a d e s ä r s k i l d t v ä n n e r n a s t a c k för allt, h v a d de u n d e r g å n g n a å r fått i n h ö s t a af ädel v ä n s k a p s frukter.
M å n g e n h a r vid fyllda 5 0 å r h y l l a t s — h y l l a t s m e d fester af l å n g t m e r a s t o r s l a g e n a r t, m e n s ä k e r t s ä l l a n s å u p p r i k t i g t och h j ä r t e v a r m t.
S a n n a v o r o de ord, m e d h v i l k a s t a d e n s t i d n i n g afslutar sitt referat öfver h y l l n i n g s f e s t e n: " H ä r g ä l l d e d e t m e r än en k o n v e n t i o n e l u p p m ä r k - samhet.
M a n ville af h j ä r t a t h y l l a en p e r s o n, som m a n k ä n d e v a r a h y l l n i n g v ä r d. "
— r — r.
E T T SAMVETSÄKTENSKAP.
F Ö R IDUN A F E L S A EK.
NOVELL (Forts. fr. föreg *.
nu *.)
R Ä T T E N finnes för dig a t t t r y g g a dig t i l l ", s a d e P e t r u s fast.
" Hvilken rätt?
Den förstkomnas? "
undrade A g d a föraktligt. "
K a l l a d e t h v a d du v i l l, " u t b r a s t h a n för tviflad. "
M e n om j a g än felat och f ö r s y n d a mig m o t dig, så löser d e t dig dock icke från d i n a p l i k t e r och löften till m i g. "
" Inte?
V å r förening ä r j u fri. "
" Icke sålunda att förstå, " protesterade han. "
M e n b a r n e t, " afbröt A g d a, som om d e n n a t a n k e först nu fallit h e n n e in. "
H v a d vill du göra med b a r n e t? "
" D e t skall n a t u r l i g t v i s d r a g a s försorg om b a r n e t, " s a d e h a n afvärjande: " M e n n a m n och h e m och fader?
D u vill i n t e gifva d e t a r f s r ä t t m e d e v e n t u e l l t e r k ä n d a barn? "
" J a g skall uppfylla m i n a f ö r s ö r j n i n g s p l i k t e r mot b a r n e t.
Och s e d a n s k o l a vi försöka a t t g l ö m m a dess e x i s t e n s, " t i l l a d e h a n l i k s o m för att lugna henne. "
K a n m a n g l ö m m a e x i s t e n s e n af e t t v ä s e n, som m a n gifvit u p p h o f t i l l? "
Agdas röst var hånfullt s p ö r j a n d e.
" Det glömma tusende män, " svarade han. "
J a s å — j a, " s t a m m a d e h o n och d e t obe- stämdt spörjande i anletsdragen försvann.
" Men j a g t r o d d e, a t t du k ä m p a d e för u p p h ä f v a n d e t af o r ä t t e n mot illegitima b a r n, a t t du a n s å g, a t t det icke b o r d e få f ö r e k o m m a n å g o n p a r i a - k l a s s af o ä k t a b a r n.
S k u l l e icke f ö r ä l d r a a n s v a - r e t s s k ä r p a n d e g e n t e m o t b a r n e n gå h a n d i h a n d m e d ä k t e n s k a p e t s frigörelse och o m d a n i n g?
V a r d e t icke s å? "
" D e t var, och ä r allt framgent, m i n å s i k t, " s a d e P e t r u s, " fast j a g likt m å n g e n a n n a n svik- t a t och vikit af från d e n v ä g j a g ö n s k a t gå.
En kommande generation skall vara starkare och b ä t t r e d a n a d a t t u p p h i n n a d e t t a m å l, h v a r t i l l vi dock a n v i s a d e v ä g e n, om vi än inte f ö r m å d d e a t t ostraffligt v a n d r a d e n. "
" Kanske det. "
A g d a t y c k t e s g ö r a e t t be- m ö d a n d e l i k s o m för a t t s a m l a sig. "
D u får n a t u r l i g t v i s p r o l o n g e r a t i d p u n k t e n s å v ä l för efterlefvande af d i n a t e o r i e r som för den öfriga t i l l ä m p n i n g e n af d i n a å s i k t e r, a l l d e l e s som du vill.
J a g k o m m e r i n t e a t t bli m o r till n å g o t b a r n af din g e n e r a t i o n, å t h v i l k e n d e t öfver- l ä m n a s a t t t i l l v i n n a sig s t y r k a n a t t f ö r v e r k l i g a de i d e a l, om h v i l k a d e r a s fäder b l o t t t a l a t de stora orden. "
" O m du än icke nu k a n finna n å g o t öfver- s e e n d e m e d d e t o n d a, som tillfogats dig, så försök dock a t t m e d n å g o n h o f s a m h e t b e t r a k t a en ärlig, om ock s t a p p l a n d e v i l j a! "
utbrast P e t r u s u t o m sig. "
T r o t s allt s k a l l j a g bevisa dig ä k t h e t e n af d e n k ä r l e k, h v a r m e d j a g äl- skar dig! "
" M e n min d å, " s a d e A g d a. "
J a g tror, att den blifvit till stoft och a s k a.
— Och u t a n ö m s e s i d i g k ä r l e k b ö r e t t ä k t e n s k a p ej e x i s t e r a — d e t h ö r d e j u äfven till d i n a m a x i m e r? "
L a g e r m a n s Dessert-gelé-pulver " T O M T E N ".
— P e t r u s v r e d h ä n d e r n a i r å d l ö s förtviflan. "
F ö r m i g k ä n n s d e t, s o m o m allt s t ö r t a t till- sammans, " fortsatte Agda. "
J a g tror, det s k u l l e varit m i g l ä t t a r e a t t h å l l a m i g u p p r ä t t, om j a g g å t t s o m en frånskild h u s t r u.
S o m det nu är, känner j a g mig så likställd med — L o t t a.
— U t a n n å g r a r ä t t i g h e t e r, v a r e sig till e t t eller a n n a t, till d i g eller till d e t t a h e m. "
" A g d a! "
bönföll P e t r u s. "
A l l a, s o m ä l s k a, lita v ä l lika obe.tingadt p å den ä l s k a d e s t r o o c h h e d e r, " fortfor A g d a. "
O c h ä r o d e s s a e g e n s k a p e r v e r k l i g e n så säll- s y n t a, d å — d å m å s t e v ä l d e, s o m pröfvat o c h erfarit, m e d a n d r a o r d s a m h ä l l e t, p å n å g o t s ä t t s k y d d a en p a r t, s o m g e n o m d e b ö r d o r naturen pålägger henne bringas så fruktans- v ä r d t u n d e r, s o m k v i n n a n g ö r i e g e n s k a p af hustru. "
" O m vigsel s k u l l e k u n n a m e r a försona d i g med din s t ä l l n i n g, ä r j a g villig a t t u n d e r k a s t a mig d e n, " f ö r s ä k r a d e P e t r u s.
A g d a t y c k t e s liksom å t e r v ä n d a till s i g själf. "
D e t v a r b l o t t från d e n a l l m ä n n a s y n p u n k t e n j a g u t t a l a d e m i g.
Jag för m i n del vill icke vigas.
D e t s k u l l e v a r a a t t vigas b l o t t för a t t skiljas. "
65 — bättre j a g.
Men Agda hörde blott klangen efter d e fega o c h l u m p n a u r s k u l d a n d e n o c h b o r t f ö r k l a r i n g a r P e t r u s i s i n första b e s t ö r t n i n g tillgripit.
H o n k ä n d e b l o t t, a t t allt fallit i spillror k r i n g h e n n e själf och förstod ej d e t a f g ö r a n d e inflytande h o n i d e t t a ö g o n b l i c k u t - öfvade öfver en a n n a n s själ.
D e n följande d a g e n r e s t e h o n.
Men d e t v a r i d e t t a ö g o n b l i c k n å g o t i P e t r u s ö g o n och i h a n s å n g e s t f u l l a u p p s y n, s o m lyfte h o n o m u t öfver s i g själf o c h d e n ö m k l i g a bur- lesk, i hvilken h a n och Agdas lycka upplösts.
D e t v a r likt e t t s t u m t n ö d r o p från e n själ, som r ä d e s a t t g å förlustig lifsvillkoret för sitt Lanolin- Sana-Tvil.
1 Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
= Bästa Barntril!
| 2 5 öre st. U n d e r s u n l ä l t e t p å en af s ö d r a S v e r i g e s å n g a r e s u t t o major B r a t t och h a n s g a m l e v ä n öfverstelöjtnant Haller.
De båda herrarne, som helt o f ö r m o d a d t s a m m a n t r ä f f a t p å b å t e n, hade just intagit middagen tillsammans.
Nu s u t t o de v ä l b e h a g l i g t t i l l b a k a l u t a d e i e t t p a r h v i l s t o l a r o c h d r u c k o kaffe s a m t u p p l i f v a d e gemensamma gamla minnen.
Men småningom b ö r j a d e s a k n a d e n efter d e n s e d v a n l i g a m i d d a g s - l u r e n g ö r a sig k ä n n b a r h o s d e g a m l a h e r r a r n e, och s a m t a l e t m a t t a d e s alltmer ..
Efter e n l ä n g r e p a u s s ö k t e majoren r y c k a u p p s i g och g r e p e n p å e t t s i d o b o r d l i g g a n d e tidning. "
S u n d s b a c k a p o s t e n ", l ä s t e h a n i en t o n, s o m an-tydde e n n y b e k a n t s k a p. "
K a n d å i n t e t b e v e k a dig?
F a s t j a g för- " O m en t i m m a l ä g g a v i till v i d S u n d s b a c k a, " brutit mig mot dig, älskar j a g dig dock m e d s a d e ö f v e r s t e l ö j t n a n t e n och s å g p å k l o c k a n.
en stor o c h o f ö r ä n d e r l i g k ä r l e k.
V a r din egen " D e t ä r e n af v å r a v a c k r a s t e s m å s t ä d e r, s å vi v e r k l i g e n s å liten, a t t d e n inte e n s k a n t ä n k a b ö r a b e g a g n a tillfället a t t bese d e n u n d e r d e n på a t t förlåta e t t f e l s t e g? "
s t u n d b å t e n ligger d ä r. "
" E t t felsteg af en o a n s v a r i g m a n, s o m u p p - " S å å, " s a d e majoren och k a s t a d e en blick letar e n half u r s ä k t i s i n h u s t r u s frånvaro o c h p å t i d n i n g e n s första sida.
i att h a n varit berusad!
Hvad skulle det väl " H v a d r y n k a r d u p a n n a n å t? "
s p o r d e öfverste- finnas a t t t r y g g a m i g till h o s dig?
N ä s t a g å n g löjtnanten.
k a n d e n j u k o m m a a t t v ä n d a sig m o t m i g, Majoren v i s a d e p å en m e d fetstil t r y c k t d e n n a o a n s v a r i g h e t.
— M e n h u r k a n du v å g a a n n o n s o m e t t f ö r e d r a g af fru A g d a B r a t t å a t t t a l a o m n å g o t s å d a n t s o m kärlek? "
b l o s s a d e S u n d s b a c k a s a r b e t a r e k o m m u n. "
J a g visste, a t t hon p l ö t s l i g t u p p.
min b r o r s d o t t e r v a r u t e p å e n f ö r e d r a g s t u r n é, " " H u r k u n d e d e n k a l l a s för kärlek, e n k ä n s l a m e n j a g visste i n t e, a t t h o n v a r å t dessa h å l l, " så s k ö r o c h f ö r g ä n g l i g s o m d i n? "
s a d e h a n.
sade h a n retligt. "
D u känner henne kanske " V a r e s i g j a g ä l s k a r eller e j, skulle j a g inte sedan hennes vistelse i Marieholm? "
kunna handla annorlunda, än j a g gör.
J a g " J a g s å g h e n n e b l o t t flyktigt, " s a d e öfverste- k ä n n e r till fullo v a n s k l i g h e t e r n a v i d h u s t r u n s löjtnanten. "
J a, d e t är e t t v å g s a m t experi- s t ä l l n i n g i e t t fritt ä k t e n s k a p.
J a g skulle m o - m e n t, d e t d ä r fria ä k t e n s k a p e t! "
digt s ö k t finna m i g i dem, o m j a g k u n n a t g ö r a " Så smutsigt och gement, " utbrast majoren, det med högburen panna.
M e n s e d a n din t r o - som ögnat i tidningen.
H a n läste u p p: " S å - h e t svikit, h a r j a g inte l ä n g r e n å g o n a n k a r - som g e n o m a n n o n s i d a g e n s t i d n i n g t i l l k ä n n a - grund.
T y en fri förening s t å r och faller m e d gifves, h u g n a s v å r t s a m h ä l l e i afton m e d e t t troheten.
D e n s a k, vi ville tjäna m e d v å r t f ö r e d r a g af fru A g d a B r a t t.
H o n ä r d e l e g e r a d föredöme, k o m m o vi b l o t t a t t b e l y s a g e n o m e t t för en social förehTng, s o r r f ' f ö r k u n n a r s i g vilja v a r n a n d e e x e m p e l, " slöt A g d a b i t t e r t.
drifva e t t socialt r e f o r m a r b e t e p å fredlig o c h " M e n b e t ä n k dock, a t t v a n s k l i g h e t e r n a v i d p o l i t i s k t n e u t r a l g r u n d s a m t v e r k a för v å l d s - din s t ä l l n i n g b l i d u b b e l t s v å r a, o m du öfverger politikens ersättande med rättens herravälde.
m i g, " i n v ä n d e P e t r u s lidelsefullt.
R ö s t e n m å v a r a J a k o b s, vi i g e n k ä n n a dock " D e n n a s a k medgifver icke n å g o t b e t ä n - h ä n d e r n a s å s o m E s a u s och t i l l å t a oss ifråga kande, " genmälde Agda.
om d e s s a s t r ä f v a n d e n a t t s ä t t a l i k h e t s t e c k e n m e l l a n o r d e n social o c h socialistisk.
.
" Men h u r vill d u d å i n r ä t t a ditt lif? "
ut- brast Petrus.
F r u B r a t t l ä r u n d e r n å g o n t i d lefvat i ' sam- " A t t börja m e d finner j a g v ä l en tillflykt hemma hos m a m m a, " sade A g d a afvisande. "
J a g r e s e r härifrån i m o r g o n, o c h förhållan- d e n a i öfrigt få afvecklas så g o d t d e k u n n a. "
" A g d a, " b r ö t P e t r u s i förtviflan u t. "
H a f d o c k en s m u l a m e d l i d a n d e! "
H a n b a d och b e s v o r, m e n A g d a s t o d s t u m och k ä n s l o l ö s.
Hennes sinnen voro domnade.
H o n f ö r m å d d e b l o t t fasthålla en e n d a k ä n s l a och t a n k e, d e n a t t s å fort s o m möjligt k o m m a b o r t från d e t t a h u s.
O r d e n s t e l n a d e efter h a n d på P e t r u s ' t u n g a inför d e t t a f ö r s t e n a d e l u g n.
D e t v a r, s o m o m h v a r k e n m e n i n g eller ljud n å t t öfver d e t s v a l g, s o m ö p p n a t s i g m e l l a n honom och den kvinna, h a n älskade med all den k ä r l e k, h v a r a f h a n s n a t u r v a r m ä k t i g.
O c h slutligen tystnade h a n.
IDUN 1905 v e t s ä k t e n s k a p ' m e d en l ä k a r e i e n af v å r a grannstäder, en från sin a k a d e m i e t i d i U p p - sala m y c k e t b e k a n t o p p o s i t i o n s m a n o c h e n för- k ä m p e för d e n fria k ä r l e k e n.
K a n s k e blef ' h e t t a n ' v i d d e n h u s l i g a h ä r d e n d e n g o d e dok- t o r n för s t a r k.
D e n f. d. '
s a m v e t s f r u n ' h a r n ä m l i g e n från b l o t t o c h b a r t b a n é r f ö r e r s k a för det fria ä k t e n s k a p e t t a g i t s t e g e t fullt u t i r a - dikal riktning och verkar n u som yrkestalerska och f e l k u p p v i g l e r s k a.
Förmodligen har hon väl äfven p å d e t e r o t i s k a o m r å d e t t a g i t s t e g e t fullt u t i ' i d e a l i s t i s k ' r i k t n i n g o c h u n d a n d r a g i t sma senare ' förbindelser ' att oskäras och sudlas g e n o m n å g o t s l a g s offentlig och f r ä m m a n d e in- blandning.
Å t m i n s t o n e h a n å g r a h e n n e s even- t u e l l a s e n a r e s a m v e t s ä k t e n s k a p ej blifvit all- mänheten kungjorda.
D e n omförmälde d o k t o r n d ä r e m o t t y c k e s enligt Soc.
V e c k o b l.
hafva t a g i t e t t s t e g i t i l l b a k a g å e n d e r i k t n i n g, enär h a n v i d ä k t a n d e t af a r f t a g e r s k a n till e n r i k ' s k o r s t e n s - b a r o n ' g e n o m civil vigsel p å u t l ä n d s k b o t t e n t i l l f ö r s ä k r a t s i g f ö r f o g a n d e r ä t t e n öfver h e n n e s ägodelar.
D å h a n s å l e d e s ej enligt k r i s t l i g [Grumme &amp; Son \ Stoddiolni.
i r i t u a l f ö r s ä k r a t s i g o m, b e s i t t n i n g s r ä t t e n till h e n n e s j o r d i s k a arfvedel, a n s e r s i g troligen d o k t o r n hafva v i s a t tillbörlig ' t r o h e t m o t sig själf o c h en t i d i g a r e s t å n d p u n k t, " s l u t a r S o c.
Veckobl.
F ö r v å r del se vi blott ' n å g o t till- f r e d s s t ä l l a n d e och g l ä d j a n d e i a t t e n p e r s o n från u n g d o m s å r e n s själfförhäfvelse o c h r a d i k a - lism v a k n a r till insikt om, a t t m a n i n t e i n l ä g g e r förtjänst, ä n m i n d r e utför n å g o t s t o r d å d genom a t t s ä t t a s i g u p p m o t s a m f u n d s o r d n i n g e n eller b r y t a m o t dess l a g a r o c h f ö r o r d n i n g a r.
D e n e n s k i l d a m ä n n i s k a n fullgör helt visst b ä s t p l i k -.
t e n m o t s i g själf, i d e t h o n uppfyller d e p l i k t e r hon skyller samhället såväl som det kommande släktet. "
" Sådana där eländiga små bracktidningar äro ibland smutsigare än den sannskyldiga s m u t s p r e s s e n, " v r e d g a d e s majoren.
Ö f v e r s t e l ö j t n a n t e n s n o d d e s t i l l a t i g a n d e sina mustascher. "
J a s å, H e d m a n gifte s i g v e r k l i g e n å n y o, " s a d e majoren efter e n s t u n d s t y s t n a d. "
D e t h a d e j a g k n a p p a s t t r o t t, " t i l l a d e h a n tankfullt. "
V e t d u h v e m h a n gift s i g m e d? "
" E n fröken H a l l.
E n m y c k e t r i k, m e n n å g o t bedagad och excentrisk d a m. "
" H m, " sade majoren. "
D å kommer h a n väl a t t få l ä r a s i g, h v a r D a v i d k ö p t e ölet.
— D e t var p å sätt och vis s k a d a p å k a r l!
Vid vårt s e n a s t e s a m m a n t r ä f f a n d e ingaf h a n m i g verk- ligen a k t n i n g, n ä r a n o g s y m p a t i.
T y han var l å n g t m e r a h e d e r l i g, finkänslig o c h hänsynsfull än j a g t r o t t.
I sin ifver a t t å t e r s t ä l l a förbin- delsen m e d A g d a gjefrde h a n s i g till och med b e s v ä r a t t r e s a till m i g.
O c h h a n s t a c k inte u n d e r stol m e d sin s k u l d.
A t t fela ä r m ä n s k - ligt, o c h h a d e j a g v a r i t fruntimmer, d. v.
s. hade j a g varit A g d a, " rättade han sig, " tror j a g n ä s t a n j a g förlåtit.
— J a s å, h a n gick å s t a d och gifte o m s i g, " u p p r e p a d e majoren funder- samt och med en lätt dragning p å skuldrorna. "
D å j a g för t r e v e c k o r s e d a n r e s t e från Marieholm, s t o d h a n j u s t i b e g r e p p a t t r e s a u t o m l a n d s för a t t gifta s i g, " u p p l y s t e öfverste- löjtnanten. "
H a n l ä r y t t r a t, a t t h a n för sin del e g e n t l i g e n v o r e e m o t h v a r j e officiell form för ä k t e n s k a p.
H a n s första h u s t r u h a d e d e l a t d e n n a m e n i n g o c h v a r i t lika ifrig s o m h a n i sin ö n s k a n, a t t d e r a s förbindelse skulle v a r a h e l t fri.
M e n eftersom h a n s n u v a r a n d e fästmö önskade det borgerliga samfundets sanktion på sitt ä k t e n s k a p, a n s å g h a n s i g ej ä g a r ä t t a t t m o t s ä t t a s i g civil v i g s e l. "
" H m, " s a d e majoren m e d e n g r y m t n i n g. "
F ä s t m ö n l ä r, enligt h v a d d e t b e r ä t t a d e s, inte a l l e n a s t h a önskat b o r g e r l i g vigsel, u t a n u p p s t ä l l t d e t s å s o m oeftergiflig f o r d r a n.
H o n a n s e s alltför " r e e l " a t t ifråga o m sin sociala s t ä l l n i n g l å t a p r a t a b o r t s i g af n å g o t i d e a l i s t i s k t och s k e n f a g e r t t a l.
O c h h a n v a r a n t a g l i g e n alltför " r e e l " för a t t h a s y n n e r l i g e n m y c k e t a t t i n v ä n d a e m o t a t t e r h å l l a giftorätt i h e n n e s halfva m i l l i o n. "
(Forts.)
IDUN — 66 — 1905 DE A F STOCKHOLMS S T A D FÖR 2.
HUFVUDSTA- D E N S FRAMTIDA VIDGNING 3.
STORA UT- SKEDE.
OCH BROMMA OCH PÅ SÖDER.
6.
5.
EN- ÅRSTAÄNG ÅRSTASKOG MED UTSIKT ÖFVER Å R S T A ULFSUNDA.
VIKEN.
7.
Å R S T A GÅRD.
STOR-STOCKHOLM.
LLTFÖR LÄNGE ha de styrande fäderna Stock- A holm ställt sig oförstående mot det kraf på ökadt utrymme för industrier och för bostäder, som så märk- bart gjort sig gällande och alstrat så många olä- genheter både för samhället och den enskilde.
Nu ändtligen tyckes en omstämning ha inträffat.
Slag i slag följer det ena stora jordförvärfvet efter det andra.
Från det att Stockholm för kort tid sedan blott förfogade öfver några få hundratal hektar ledig D E T V Ä N N E NYUPPTÄCKTA ÄNGBY.
4.
TRANEBERG.
INKÖPTA EGENDOMARNE I 1.
ÅKERSHOF.
byggnadsmark, har det nu genom förvärfvet af först den Odelbergska egendomen Enskede utanför Skans- tull, sedan genom det stora egendomsköpet i Bromma af Ulfsunda, Åkershof, Stora Ängby och Traneberg både i söder och väster skaffat sig betydande växtrum för sin storstadsutveckling.
Och just i dagarna ha nu stadsfullmäktige beslutat ännu ett stort jordköp, detta senare i betydelse jämförligt med hvart och ett af de föregående, nämligen af egendomen Årsta invid År- staviken söder om Stockholm, på hvars område en liflig förstads-byggnadsverksamhet redan gjort sig gäl- lande.
Genom dessa millionköp — hvilka det kommu- nala förutseendet redan för åratal sedan på betydligt billigare villkor borde ha kunnat afsluta — är nu emellertid att hoppas, att hufvudstadens utrymmesbehof för lång framtid skola vara fyllda.
Vi meddela i da- gens nummer några bilder från dessa områden, som representera morgondagens Stor-Stockholm och som äro afsedda att bereda trefna hem åt otaliga af hufvud- stadens hittills allt för trångbodda innevånare.
TAFLORNA A F COROT, SOM HEMBJUDITS TILL INKÖP A F NATIONALMUSEUM.
(SE DAGSKRÖNIKAN!)
— 67 — IDPN 1905 n a s i s t e r och k a r l b e r g a r n e, d å u t k ä m p a d e en i n t r e s s a n t s t r i d, u r h v i l k e n de f ö r s t n ä m n d a af- gingo m e d s e g e r n.
L ä n g r e fram på förmid- d a g e n s k e d d e, u n d e r tillopp af ofantliga m ä n - n i s k o m a s s o r, den i n t e r n a t i o n e l l a a m a t ö r t ä f l i n g e n om E u r o p a m ä s t e r s k a p e t för 1 9 0 5, en täflan, som d r o g u t till s e n a e f t e r m i d d a g e n och följdes m e d s p ä n d t i n t r e s s e af de till m å n g a t u s e n uppgående åskådarskarorna.
D ä r blefvo fln- narne W a t h é n och W i c a n d e r de s e g r a n d e.
D a g e n afslöts m e d en s t å t l i g s i m u p p v i s n i n g i Centralbadets stora simhall, hvarvid särskildt de u t l ä n d s k a g ä s t e r n a gåfvo s t a r k a u t t r y c k å t sin b e u n d r a n s å v ä l å t p r e s t a t i o n e r n a som å t l o k a l e r och a r r a n g e m a n g.
PRIS I SKRIDSKOÅKNING OCH SKIDLÖPNING VID NORDISKA SPELEN.
A F GERDA NORDISKA SPELEN.
i.
V Å R H U F V U D S T A D är nu s e d a n n å g r a d a g a r i en lifligare r ö r e l s e än v a n l i g t m e d a n l e d n i n g af de s t o r a i n t e r n a t i o n e l l a i d r o t t s - täflingarna, som h i t l o c k a t s k a r o r af d i s t i n g u e r a d e s p o r t s m ä n från s k i l d a d e l a r af E u r o p a, och h v i l k a l å n g v ä g a g ä s t e r s i d a om sida m e d v å r a e g n a l a n d s m ä n nu ä g n a sig å t v i n t e r i d r o t t e n s h ä r d a n d e nöjen b å d e inom och u t o m S t o c k - holm.
NORDISKA S P E L E N I STOCKHOLM 1 9 0 5.
ROSEN.
S T A T Y E T T E R I BRONS SPRINCHORN.
I n t r o d u k t i o n e n till dessa m e d s å m y c k e n glans och b r e d d a n o r d n a d e " s p e l " gafs i fre- d a g s afton m e d e l s den k o r d i a l a m o t t a g n i n g s - fest, som N o r d i s k a s p e l e n s k o m m i t t e r a d e a n - o r d n a t i G ö t i s k a r u m m e n för främlingarnes räkning.
De deltagande utländska damerna gåfvo s ä r k i l d t en t i l l t a l a n d e p r ä g e l åt d e n n a fraterniseringsfest.
L ö r d a g e n, täflingarnas första d a g, ingick med mulen himmel och l i n d r i g k ö l d.
På Nybro- v i k e n s t o d o tidigt de första k r a f t m ä t n i n g a r n a, i d e t de t v å första h o c k y e l a g e n, U p p s a l a gym- 1.
AUTOMOBILTÄFLINGEN.
2.
SKRIDSKOSEGLINGEN PÅ STORA V Å R T A N.
START FRÅN IDROTTSPARKEN.
3.
E N FLAGGFÖRSÄLJARE.
F Ä R D FRÅN ISSEGLINGARNA.
S ö n d a g e n v a r S t o r a V å r t a n s is en af p l a t - s e r n a för täflingarna, n ä m l i g e n för s k r i d s k o - och i s j a k t s e g l i n g e n, som gick af s t a p e l n d ä r u t e m e d m y c k e n g l a n s och s c h w u n g.
Mot slutet moj- n a d e d o c k v i n d e n b o r t, så a t t en del af täf- l i n g a r n a m å s t e u p p s k j u t a s till en a n n a n d a g, då g u d Ä o l u s blir g u n s t i g a r e.
På Nybroviken f o r t s a t t e s och afslöts täfiingen om E u r o p a - m ä s t e r s k a p e t, h v a r v i d å t e r i g e n finnarne afgingo med segern.
Konståkningen i Idrottsparken blef en af d a g e n s i n t r e s s a n t a s t e t ä f l i n g s m o m e n t, och m a n fick d ä r se prof p å k o n s t å k n i n g af s v e n s k a r, e n g e l s m ä n, t y s k a r, u n g r a r e, öster- r i k a r e o. s. v. D a m e r n a s täfling blef en s a n n - s k y l d i g ö g o n f ä g n a d och å d a g a l a d e, a t t s k r i d s k o - s p o r t e n i form af k o n s t å k n i n g a l l d e l e s s ä r s k i l d t l ä m p a r sig som d a m e r n a s s p o r t.
A u t o m o b i l t ä f l i n g e n S t o c k h o l m — U p p s a l a för- siggick med s t ö r r e s n a b b h e t än m a n b e r ä k n a t, enär ingen snö fanns p å v ä g a r n a, som gjorde färden till den kraftpröfning för a u t o m o b i l e r n a, TILL HÖGER I FÖRGRUNDEN G R E F V E 4.
START TILL ISJAKTSEGLINGEN PÅ STORA V Ä R T A N.
KÖBILDNING VID DJURSHOLMSTÅGEN.
BLOMBERG FOTO.
CL.
VON 5.
HEM-
IDUN — 68 — 1905 NORDISKA S P E L E N I STOCKHOLM 1 9 0 5.
3.
START TILL HASTIGHETSÅKNING.
I HASTIGHETSÅKNING.
6.
YLANDER, FORS, 1 PRIS I HASTIGHETSÅKNING.
1 O. 2.
HOCKEYTÄFLINGARNA PÅ NYBROVIKEN, STRIDEN MELLAN U P P S A L I E N S A R N E OCH KARLBERGARNE.
4.
KRONPRINSEN A N L Ä N D E R TILL SKRIDSKOTÄFLINGARNA Å NYBROVIKEN.
HELSINFORS, 5.
W A T H É N, HELSINGFORS, 1 PRIS OCH BIRGER CARLSSON, STOCKHOLM, 2 PRIS I HASTIGHETSÅKNING.
8.
ENGELSKA TECKNARE OCH KORRESPONDENTER.
9 7.
WICANDER, HELSING- 1 1.
N Å G R A KÄNDA STOCKHOLMARE.
A. BLOMBERG FOTO.
— NORDISKA SPELEN I STOCKHOLM 1 9 0 5.
ULRIK SALCHOW, ÅKARNE.
5.
M.
4.
SYSKONEN GORDAN, PRINSESSAN STOCKHOLM, BERLIN.
INGEBORG 5 PRIS BEVISTA FRÅN I — 1.
SKRIDSKOBANAN I IDROTTSPARKEN.
1 PRIS I KONSTÅKNING.
LINDAHL 69 ÖREBRO, KONSTÅKNING, DISTANSRIDTEN 3.
MISS HVILKAS HARRISON KONSTÅKNING IDUN " 1 9 0 5 2.
MAX BOHATSCH, WIEN, 2 PRIS; PER THORÉN, STOCKHOLM.
3 PRIS; OCH MR ADAMS, ETT PAR A F D E FÖRNÄMSTA ENGELSKA SAMT S V E N S K A P A R Å K A R N E HR A N D E R B E R G U P P S A L A — STOCKHOLM.
INKOMMER TILL MÅLET.
KONST- INFÖR KONUNGEN PÅ SÖNDAGEN VÄCKTE UTOMORDENTLIGT B I F A L L.
7.
FÖRSTE OCH FRKN TIDLUND.
PRISTAGAREN A.
BLOMBERG FOTO.
I 6 O. 8 PRINS CARL OCH DISTANSRIDTEN KAPTEN MALMBERG
EDLW 1905 - 70 — NORDISKA SPELEN I STOCKHOLM 1905.
1 — 3.
SIMUPPVISNINGARNA I CENTRALBADET.
4.
AUTOMOBILTÄFL1NGEN STOCKHOLM — UPPSALA — STOCK- HOLM.
START FRÅN IDROTTSPARKEN KL. 6 PÅ MORGONEN.
5.
KRONPRINSEN UTDELAR PRISEN I SKRIDSKOÅKNING PÅ BANKETTEN Å GRAND HOTEL.
6.
FAKTTÄFLINGARNA I LAWNTENNISPAVILJONGEN.
VÄNSTERHANDSFÄKTNING.
7.
VÄLKOMSTBANKETTEN Å GRAND HOTEL.
8.
ÖFVERSTE BALCK TALAR FÖR DE UTLÄNDSKA GÄSTERNA.
TECKNINGAR FÖR IDUN AF HT.
ENEROTH.
— 71 IDUN — J som man afsett.
K v ä l - len afslöts m e d en p r a k t - full illuminationsfest p å Nybrovikens skridsko- bana.
Måndagens program h a d e som h u f v u d n u m - mer distansridten U p p - sala — Stockholm med S t a l l m ä s t a r g å r d e n som m å l, dit de täflande i n k o m m o vid 1 1 - t i d e n på förmiddagen, alla vid god k o n d i t i o n.
P å m i d d a g e n försiggick i Idrottsparken en in- ternationell täflan i k o n s t å k n i n g och p a r - å k n i n g m. m-, h v i l k e n med fog k a n r ä k n a s till s p e l e n s m e s t min- n e s v ä r d a och intres- santa uppvisningar, ehuru vädret kunnat vara mera nordiskt vinterkalit.
P å afto- n e n k o m m o fäkttäflin- gar, illuminationsfest i I d r o t t s p a r k e n och den ståtliga mottagnings- banketten på Grand Hotell med prisutdel- n i n g för skridskotäflin- garna.
Det väsent- ligaste af h v a d vi h ä r i s t ö r s t a k o r t h e t refe- rerat, återfinna våra läsare framställdt intressanta teckningar och fotografier i vec- D:R VILH.
KIENZL ' S » EVANGELIEMANNEN » Å K.
T E A T E R N: 1.
KOMPOSITÖREN D:R VILH.
KIENZL.
kans nummer.
Till de 2.
FOLKSCEN I SLUTET A F 1:STA AKTEN.
3.
EVANGELIEMANNEN MATHIAS (HR MALM) SJUNGER följande d a g a r n e s " n o r - MED BARNEN I 2:DRA AKTEN.
4.
SLUTSCENEN MELLAN B R Ö D E R N A MATTHIAS (HR MALM) OCH d i s k a s p e l " och afslut- IOHANNES (HR OSCAR).
FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG ningsfesterna åter- k o m m a vi i n ä s t a n u m m e r.
I sammanhang med alla dessa idrottsmoment ha vi äfven afbildat tre små skulpturala konstverk, hvilka utgöra några af de främsta prisen i skidlöpning och skridskoåkning vid Nordiska spelen.
Det är tre staty- etter i brons, modellerade af den talangfulla skulptrisen fröken Gerda Sprinchorn och framställande en skid- löpare samt en figur- och en längdåkare.
1905 UR DAGSKRÖNTKAN.
" TVÅ NYA COROT-TAFLOR befinna sig f. n. påNational- • museum, där de äro utställda i italienska salen.
Taflorna ägas af en af våra unga målare, som köpt desamma i Paris.
De voro då betäckta af mångårigt damm och smuts, och det var först efter den grundliga rengöring de undergått, som man kunde konstatera, att de buro Corots signatur och karaktär.
Det är två landskap af mjukt poetiskt lynne, och vi ha med kamerans tillhjälp sökt ge våra läsare en föreställning om dem å annat ställe i detta nummer.
verk öfver den svenska riksdagens protokoll och dess bihang allt ifrån 1890.
Johansson var född i Ringshyttan i Nora berg- slag den 1 november 1840.
Oaktadt hans håg låg åt studiebanan, nödgades han vid femton års ålder af- bryta sin skolgång och öf- vertog redan vid aderton år OHAN JOHANSSON i Noraskog, den kände politikern och riksgälds- fullmäktigen, atled för några dagar sedan i hufvudsta- den, träffad af ett slagan- fall Den nu bortgångne odalmannen har inristat sitt namn i vår politiska historia med djup skrift, ehuru han ej tillhörde våra allra främste politici.
Han var en afgjord frihandlare och han kastade sig med sin öfvertygelses hela kraft in i striden mot protek- tionismen, genom hvars seger han fråntogs såväl sina utskottsuppdrag som sin befattning som riks- gäldsfullmäktig, hvilket allt han dock senare återfick.
Den ur bondehem ut- gångne mannen hyste en brinnande kärlek till stu- dier och böcker, och denna hans kunskapstörst gjorde honom till en lärd och en bibliofil.
Bland hans utgifna skrifter märkas hans Historik om bergver- kens skogar, Försvar och grundskatter (1884), Historik om grundskat- terna (1880), hufvudarbetet Noraskog, en ytterst vär- defull samling antecknin- gar och bidrag till Örebro läns historia och topografi, utkommen i tre delar åren 1875 — 84, vidare Nora- skogs arkiv, Rekognitions- och grufskogarna, Tack- järnstiondens eftergifvande m. fl.
Slutligen har han nedlagt ett värdefullt ar- bete på ett stort register- JOHAN JOHANSSON I NORASKOG
IDUN 1905 — sin faders hemman.
På 1870-talet utbytte han detta mot hemmanet Bergsäng och arrenderade senare en lägenhet vid namn Noraskog.
I hemorten drog han tidigt uppmärk- samheten till sig, var allt ifrån 1869 ledamot af Örebro läns landsting och från 1870 af riksdagens andra kam- mare för Nora domsaga.
Han sörjes närmast af eflerlefvande maka.
J USTITIERÅDET KNUT OLIVECRONA.
f. Med förre justitierådet S.
R.
D.
K. Olivecronas nu timade frånfalle har en sann hu- manitetens kämpe gått ur- tiden.
Han kämpade för dödsstraffets afskaffande, för humanitet i rättvisan, i straffet och i behand- lingen af de dömda, till hvilken kategori de än må höra.
För sina idéers utveckling ägde han en glänsande juridisk förfat- tarbegåfning och därjämte en grundlig kännedom af utländska lagstiftningsför- hållanden och rättsinstitut.
72 — OSTERLÄNDSKA FES- F TER.
Örebro lokaldam- kommitté af Rödakorset har å Örebro teater anordnat en serie^ fosterländska fes- ter, som afhöllos sistlidne lördag, söndag och måndag och afsågo dels att väcka intresset och sprida känne- dom om Röda korsets höga syfte, dels ock att an- skaffa medel till kommit- téns arbete i mänsklig- hetens och barmhärtighe- tens tjänst.
Vi meddela i dagsnum- ret en bild från de anslå- ende festerna, återgifvande en tablå, benämnd " Röda korset i fält *.
VINNLIGA KONTOR- K ISTFÖRENINGEN i Göteborg har i dagarna JUSTITIERÅDET KNUT OLIVECRONA.
Olivecrona var född den 7 oktober 1817 och blef efter fullbordade juridiska studier och någon tids prak- tisk tjänstgöring år 1852 utnämnd till professor i all- män lagfarenhet och romersk rätt i Uppsala, en be- fattning, som han innehade till 1868, då han kallades till ledamot af högsta domstolen, i hvilken egenskap han kvarstod under 21 år.
Han var två gånger gift, först med Maria Schenson, död 1854, andra gången med Rosalie Roos, död 1898, och sörjes närmast af två gifta döttrar och en son, häradshöfdingen i Upp- sala läns mellersta domsaga Axel Olivecrona.
flyttat in i sina nya trefliga lokaler, vid hvilket tillfälle hölls en anslående fest, som bevistades af ungefär 150 medlemmar, öfverväg- ande damer.
Denna nya samlings- härd för det merkantila •RÖDA KORSET I F Ä L T.
• T A B L Å F R Å N FOSTERLÄNDSKA F E S T E N PÅ kvinnliga Göteborg, som ÖREBRO TEATER.
A.
BARR FOTO.
är belägen uti f. d.
I. W. Wilsonska huset i hörnet af Östra och Norra Hamn-.
TV A JUBILERANDE NORSKA KONST- gatorna, finner våra läsare afbildad i ett par interiörer i dagsnumret.
NÄRER.
NIONSPOLITIKEN kommer för närvarande åtskillig U oreda och bitterhet åstad mellan oss och vårt käcka broderfolk i fjällens och fjordarnes vackra rike.
DET SÖNDERBLÅSTA TET I TAKET PÅ KUNGL.
SLOT- KRISTIANIA.
ET KUNGLIGA SLOTTET I KRISTIANIA var D under de senaste svåra stormdagarna utsatt för en cyklon.
En yta af cirka 400 kvadratmeter af taktäckningen lyftes af • slormen och skulle utan tvifvel kastats öfver på den andra sidan af slottet — mot Karl Johans statyn — såvida ej ett stativ af telefontrådar stått i dess väg.
Nedstörtade murstenar krossade en del af trappuppgångens stora fönster, och mycken annan förödelse åstadkoms därjämte.
Den bild af det ramponerade slottet, som här med- delas, ger läsaren en öfverblick af cyklonens framfart.
KVINNLIGA KONTORISTFORENINGENS NYINVIGDA; RÅN) PRINS LOKAL.
I GOTEBORG fe: G U S T A F ADOLFS RESA I EGYPTEN fotografisk bild af själfva ankomsten, som här meddelas.
Främst å landgången synes prin- sen, då han debarkerar i Alexandria, dit anländ från Neapel med nordtyska Lloyds ångare " Hohen- zollern ".
Efter prins Gu- staf Adolf följa kammar- herre baron Rålamb, fru Ewa Silfverhjelm, af hvil- ken H.
K.
H. såsom väl- komsthälsning mottagit den violbukett, han bär i handen.
I bakgrun- den synes kapten Sverre, den andra af prinsen » uppvaktande kavaljerei För att mottaga H.
K.
FRÅN PRINS GUSTAF H. hade infunnit sig svensk-norske generalkon- ADOLFS RESA I suln i Egypten Belinfante Östberg samt represen- EGYPTEN.
PRINSEN tanter för khediven och LANDSTIGER I regeringen, äfvenså de i Alexandria bosatta skan- ALEXANDRIA.
dinaverna.
ha^ ' vi mottagit en Men vi må lifligt hoppas, att all denna hätskhet ej blir annat än en rörelse på ytan.
Den får icke döda samhörighetskänslan i våra hjärtan, ej rilva upp bro- arna, som frändskapen i kultur och det ömsesidiga intresset för våra andliga kraftspänningar slagit oss emellan och på hvilka vi alltid — huru de statliga förhållandena än kunna komma att omvandlas — böra mötas i en ideel union.
När därför genom det politiska larmet underrättel- sen når oss, att två af Norges märkesmän på den bil- dande konstens område i dessa dagar firat åldersjubiléer i Kristiania, är det oss en tillfredsställelse att meddela de båda konstnärernas porträtt och till desamma foga några erkännande ord om deras lifsverk.
Den nu 78-årige målaren Knut Bergslien kunde den 15 i föregående månad fira sitt 60-årsjubileum som konstnär.
Född i Voss, kom Bergslien vid 18 års ålder till Bergen för att bli soldat vid därvarande gar- nison.
Genom några officerares hjälp erhöll han ställ- företrädare, så att han blef satt i tillfälle att arbeta på sin konstnärliga utbildning.
Efter studier i hemlandet reste han 1849 till Antverpen, där han gick på akade- mien, for därifrån till Paris, sedan via Antverpen åter till Norge.
Efter ett par års uppehåll i Bergen, hvarest han var lärare i teckning, slog han sig ned som por- trättmålare i Kristiania och fick snart fullt upp med beställningar.
Men så greps han ånyo af vandringslust, och 1856 for han till Dusseldorf, den tidens Mekka för alla nor- diska konstnärer, och stannade där i 13 år, eller till 1869.
Då återvände han på allvar till fäderneslandet, en mogen artist, och öppnade den målarskola, i hvilken han under ett par och trettio år undervisat flertalet af den modärna norska konstens mästare vid deras första steg på konstnärsbanan.
Bland hans elever må näm- nas Karl Uchermann, Ludvig Skramstad, Gerhard Mun- the, Eilif Petersen, Carl Nilsen, Eyolf Soot, A. Bloch, Haifdan Ström, Edvard Munch, Gustav Wentzel m. fl.
Många af den norska hufvudstadens politici, veten- skapsidkare och ämbetsmän hafva förevigats af Knut Bergsliens pensel, och på Kristiania slott har han en väldig duk, framställande Oskar den andres och drott- ning Sofias kröning.
På sin jubileumsdag var den populäre målaren me- delpunkten i en kordial fest, som Konstföreningen höll för sin vördade doyen och hvarvid han blef föremål för de mest hjärtliga hyllningar.
Bildhuggaren Carl Ludvig Jacobsen, som för ej längesedan fyllde 70 år, är född i Moss af en snickar- familj.
I unga år kom han till Danmark för att pröfva lyckan och började som lärling hos en snickare Barth i Odense.
Men då såväl snickarmästaren som andra personer blefvo uppmärksamgjorda på ynglingens konst- närsanlag, slutade det med, att unge Jacobsen utbytte hyfvelbänken mot konstakademiens lärosalar.
Efter att ha eröfrat akademiens mindre silfvermedalj, fick han plats på Bissens atelier och mottog där impulser, som blefvo afgörande för hans konstnärspersonlighet.
IDUN " 1 9 0 5 — 73 — l:sta sept; Jag tror ej att j a g vill vara med på något sådant här begrafningskalas mer i år.
Det är så att det stoc- kar sig i halsen på mig.
Tidigt på förmiddagen samlades gästerna — ett femtiotal minst — borta i begrafningsgården.
— De sutto till en början med allvarliga ansikten, högtidliga och stela längs väggarna — utom de ogifta, som höllo till på gårdsplanen och med detsamma försökte sig på fingerkrok.
Men sedan det var undangjordt med kaffe och kasken och en påtår ofvanpå den, blef det som om en hand slätat ut de i beklagande veck rynkade ansiktena.
Och öfver lag begynnte samspråket taga fart, om grisar och barn, de nypålagda kalfvarna och höstsådden.
Så hörde jag någon hviska: — Nu komm ' dom me like!
— Med liket?
Jag tror, att jag ryckte till och mådde illa, när jag i detsamma genom fönstret såg bärarne i långsamt tåg komma vägen fram ifrån kyrkogården.
Midt på gårds- Köp Venersborgs BILSKOR!
Bästa svenska fabrikat.
Lätta!
Eleganta!
Hållbara!
Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specialitet ef- ter W i e n e r - m e t o d af Aktiebolaget A. F. CARLSSONS Skofabrik, Venersborg.
Försäljas i minut h o s de flesta skohand- lande i landet.
XII.
6:te dec.
1893.
Det är länge nu, sedan jag öppnade min lilla bok — som förresten börjar på att se rätt innehållsrik ut, om man skall bedöma den efter antalet fullskrifna sidor.
.
.
Men det har j u ingenting händt — rakt ingenting, som har gått utanför det jämnstrukna hvardagslifvets råmärken.
De sista månaderna hafva endast bestått af nätter, då man hufvudsakligen sofvit, och dagar, ut- fyllda af det igångsatta arbetsmaskineriets enformiga rundtorn, rundtorn.
Det enda, som för mig har blifvit någonting förut opröfvadt, är min verksamhet som lärarinna för nybörjare.
Två af småflickorna ha börjat läsa.
Och undervisnin- gen begynte allra först med att deras mamma fick sätta sig ned och studera tillämpning af ljudmétoden.
Det gick också — och nu äro vi öfver det värsta, och både Maj och Greta anse sig snart som stort folk med abc- bok och griffeltafla som emblemer.
Men detta har ej varit annat än en kugge till i maskineriet.
Och på ett lugnt sätt, som när sanden förrinner i timglaset, har tiden gått, utan att jag tänkt på ens, att vi snart hafva jul igen.
TVÄNNE JUBILERANDE NORSKA KONSTNÄRER.
1.
KNUT BERGSLIEN.
2.
E.
L. JACOBSEN.
N. SKARPMOEN FOTO.
År 1866 utställde Ja- cobsen för första gången i Norge.
Det var den vackra statyn Andromeda, som Carl XV köpte och som nu befinner sig i Kristiania slotts trapp- uppgång.
Genom ett sti- pendium sattes konstnären i tillfälle att någon tid vistas i Rom, men 1871 kom han hem på allvar och har sedan dess varit bosatt i Norge.
Det senaste verket af hans hand är Lindeman- monumentet, som f. n. håller på att gjutas i brons.
Jacobsen är en äkta konstnärsindividualitet, som alltid varit trogen sina ungdomsideal.
Enkelhet och klarhet är det centrala i hans konst.
Gåtor och djup- sinne ligga honom fjärran.
Konsten, menar han, är till för alla och måste därför kunna uppfattas af alla.
F RANVILDMARKS-OCHJÄRNVAGS- BYGGAREL1F.
BLAD UR FRU S A R A S T A R E S ANTECKNINGAR, HOP- SAMLADE A F MARIA RIECK-MULLER.
CH JAG blef nöjd själf öfver mina blommor, ty där O låg han och såg riktigt snäll ut — inte så förfärligt svår att se på heller, som när han lefde.
— Och så hade han ej en enda grön kvist • — inte en!
Bara en krans af pappersblommor på locket.
— Tycker frun att det ä ' bra?
frågade gubben med en afvaktande min, som om han väntade att jag skulle fråga, huru mycket svepningen kostade.
— Joo då — sade jag lågt, och nu ska ' mor sätta buketten i handen på honom.
Jag gick så fort jag kunde — och är belåten åt att de föra bort honom, ty det är likväl någonting tryc- kande och hemskt att hafva en död i gården — om man också ej kan märka någonting ovanligt hos de efterlefvande.
Att vi redan nu blifvit bjudna att vara med om den stora begrafningsfesten, är Olle i sin tur belåten öfver, ty då hinner han ordna för sig, så att han den dagen ovillkorligen måste upp efter linjen.
Det är ej vackert af Olle detta.
Men han har en riktig förskräckelse för allt hvad folkfester heter, vare sig nu anledningen är sorg eller glädje.
Sådana gånger tycker han, att jag kan föreställa herrskapet ensam.
Jag tycker verkligen också att det är nög så nöjsamt, och j a g känner mig hemmastadd med bönder och bondgummor — till en viss grad.
planen hade en svartmålad lår ställts fram — och alla reste sig för att se ut.
När pastorns samtidigt visade sig, blef det kaffe en gång till och rågade brickor med hvetebröd och smör- bakelser, anisbröd och kakor af alla slag.
Och man måste äta och dricka.
Ty värdinnan här var byns kalaslagerska och van vid att det hon lagade hade god åtgång.
Af pastorskan fick jag då veta, att till bruket här hörde denna häpnadsväckande hemfärd med den döde, sedan han i flere dygn stått i likkällaren.
Det sker kanske för att han på något sätt skall få vara med om sitt eget begrafningskalas — eller ock för att det skall vara högtidligare med processionen till kyrkan.
I alla fall blef jag alldeles förfärad, när jag nu såg, huru de ställde kistan där ute i det klara solskenet.
Locket togs utaf, och alla gästerna med Linds i spet- sen gingo fram till den och blefvo stående där, tills klockorna började ringa — somliga i samspråk, andra tysta och noga beskådande svepningen.
Ändtligen voro alla ceremonier öfver och festmåltiden tog vid.
Nu var det som om hvarje prägel af sorgefest hade rätt att utplånas.
Och gubbarne började tvärt med supen.
Det var någon, som tyckte, att det hade blifvit kallt på kyrkogården, hvilket togs som anledning.
Och sedan var det i full gång.
Och värdinnan trugade och fyllde det stora utslagsbordet med rågade skålar och fat.
Det var saftsoppa och köttbullar, pepparrotskött och kräm.
Och emellan rätterna tömdes kannor och grönbukiga flaskor med svagdricka och brännvin.
Aldrig har jag sett folk med en sådan omättlig aptit — och så hejdlöst hängifvande sig åt njutningen.
Men sedan ändtligen måltiden var förbi och bör- jade verka på sinnena — var det också svårt nog att i alla dessa skrattande, puffande, litet hetsiga människor känna igen de säfliga norrbottningar, som hemma i hvardagslaget gingo omkring med bundna rörelser och bunden tunga.
Tjo, ingen ledsen här!
skreko pojkarne och togo kvinnorna om lifvet.
Det hade blifvit afton och de ord- nade sig till ras och lek — och druckna mäns kraft- prof.
Så begrafver man sina döda h ä r!
.
.
.
Men jag är säker på att de hafva roligt — åtmin- stone de, som äro vana.
Men nu — i dag har någonting händt — något anmärkningsvärdt, enastående, som gör att dagen får betydelse i järnvägsbyggnadens historia.
I dag har rälsläggningen från södra och norra de- len af vår norrlandsstambana mötts vid Kolerträsk.
Och de sista skenlängderna hafva högtidligen samman- länkats af generaldirektören egenhändigt, af två lands- höfdingar, af öfveringeniören och alla de andra inge- niörerna, som varit med om arbetena här; ty det skulle vara riktigt festligt.
Hvilket det också var.
Nu är den delen af dagen slut, då äfven fruar och döttrar fingo vara med.
Den senare delen med fest- middagarne i Boden hör endast herrarne till.
Och medan jag sitter här ensam vid aftonlampan och lyss- nar till de jämna andetagen inifrån barnkammarens små sängar, är det roligt att omigen tänka på resan dit ned till den lilla nya banvaktsstugan vid Koler och hvad där hände.
Det mest ovanliga var kanske att sitta och färdas häruppe i en riktig järnvägsvagn.
Och vi voro också uppspelta och pratsamma allesam- mans, som hade vi varit en flock barnungar ute på äfven tyr.
Vårt lokomotiv var flaggprydt, och hvart vi färda- des fram, hurrades det från baracker och stugor, och där andra barnungar skockat sig på källartak och Uppe på virkeshögar med mössor och halsdukar svängande i luften.
Nästan på samma gång som vi kommo fram till sista rälsparet häruppifrån, ångade tåget från den stora vida världen fram på motsatta sidan — med alla de höga herrarne.
Dynamitskott smällde, hurrarop från två rälsläg- garelag ljödo.
Och den betydelsefulla sammanspik- ningen ägde rum.
.
.
Sedan hölls tal och bålarne inne i vaktstugan tömdes.
Men .att dessutom tala med hvarandra hann man ej mycket med, ty de båda, som sammankopplade tågen skulie på bestämd tid föra större delen af sällskapet upp till middagen i Boden.
I alla fall var det roligt att ändtligen få sammanträffa med alla dessa ingeniörs- familjer, som hittills afståndet hållit en skild ifrån — och särskildt roligt i dag — då allesammans sågo så glada ut.
Den lilla runda fröken Lang — syster till en af afdelningsingeniöreina — var också med, klädd i en halflång päls, som j a g ej kunde få ögonen ifrån.
Den hade skinnet ut och liknade till färg och allt den väl beredda huden af en röd och hvitrosig kalf, hvilket det likväl ej behöfver vara.
I alla fall passade den så bra till denna fest ute i vildmarken, där snön lagt sitt hvita täcke öfver skog och myr och den ensamnia rökpelaren från en enda liten grå gård steg upp mot skyn.
IDUN 1905 — 74 — Ty lilla mor där hemma har varit klen de sista åren.
Och nu var hon som ett vissnande löf, så liten och skrumpnad, så gammal och trött.
Och så hjärt- innerligt glad åt oss allesammans — barnen mest.
Hvad det nu är länge se ' n vi först foro därifrån 1; v ä l s m a k a n d e, k o n c e n t r e r a d t, a n t i s e p - i Ut till det allra första hemmet mellan de två sjöarne.
När vi foro förbi den välkända hvita gården, vin- tiskt munvatten.
kade vi; och fastän det hängde främmande människors: Hämmar syrebildning i munnen, skyddar [gardiner för fönstren och andra blommor än dem vi bruka odla stodo där i täta rader, med en ny prägel därför tänderna.
\ öfver det hela, kände vi, att vi ännu hade del i den på ett hemlighetsfullt sätt, som ord ej kunna omtala.
\ Bruksanvisning å intyget.
: På den lilla anhalten stod det en obekant flicka med den röda signalflaggan hoprullad i handen.
i Obs.l Stänkproppen förlagd i flaskhalsen.
Obs.l i Förr skötte granngårdens vackra dotter Serafia ibland denna syssla.
Tro, hvar hon nu finnes?
Om den vilde pianostämmaren kanske hittade vägen till HYLIN &amp; C:o F. A.-B.
deras gamla orgel — och sitter där än med Serafia i STOCKHOLM.
= kanske?
— — — Det är lustigt att sitta och tänka tillbaks på allt detta förgångna.
Och det är underligt, huru den ena Och den passade äfven ihop med sin originella bilden länkar sig samman med den andra af alla dessa ägarinna — en kvinna, som säkerligen måtte vara både otaliga, som under åren kommit inom vår synkrets.
modigare och lifaktigare än de flesta af oss.
Det skulle Det är egentligen som att utan uppehåll bläddra i en vara intressant att få se henne i hennes dagliga lif oändligt stor bilderbok — det här färdemanslifvet här uppe.
— Hittills har j a g endast hört talas om vårt.
henne, och jag har ibland tänkt, att det kanske vore Snart tror j a g mig ej om att kunna återkomma till nog så bra för järnvägsarbetarne, om ingeniörernas den bofasta människans tillvaro med bestämda, rot- fruntimmer i allmänhet toge sig så an dem, som hon fasta vanor.
I alla fall skulle det blifva krångligt till lär göra det.
en början.
— Ledsamt också kanske att låta den bro- Hon bor ensam med sin bror, där han har sin af- kiga bilderbokens blad med ens falla tillsammans.
— delning, och där har hon efter genomgången fältskärs- Men vi tänka likväl på det emellanåt nu, sedan vi kurs ordnat en riktig sjukstuga för folket.
Hon skö- kommit hem från den här julresan.
.
.
Få se om det ter ensam de sjuke och hjälper med oförskräckt mod blir till mer än tankar bara.
— — — vid olycksfall.
Dessutom har hon låtit inrätta bad- rum, där hon försöker väcka smak för renlighet hos 28:de Mars.
dessa svartmuskiga rallare med lager af månaders in- På andra sidan bron, en half mil uppåt linjen, grodda smuts.
ligger arbetarbaracken med meterhög snö omkring väg- Det tycker jag är storartadtl Och när jag nu garna.
Endast framför de lågt sittande fönstren och tänker på den lilla lifliga kvinnan i sitt röd- och hvit- rosiga kalfskinn, är det med varmaste sympati.
— — dörren är den bortskottad.
Ty snön är ett godt skydd mot blåsten, som vill tränga sig in mellan de ojämna timmerhvarfven.
Den är en riktigt god värmeapparat Just nu rinner det mig i minnet några ord af det och kostar ingenting.
Men det vill nog icke desto korta tal generaldirektören höll, sedan han med sina mindre hålla sig kyligt därinne, så att ofta nog tröjorna, hammarslag fullbordat sammanspikningen: som om kvällen hängas upp på väggen bredvid säng- — Sista länken i det stålband, som sammanbinder platserna, om rnornarna sitta fastfrusna och måste öfre Norrland med det öfriga Sverige och kontinenten, försiktigt skäras loss med knif.
Ty, när arbetarne är nu fullbordad.
Måtte detta för Norrland så bety- komma hem till aftonvard, brassa de på i järnspisen, delsefulla arbete vara utfördt i en för hela fosterlandet tills de gå i säng.
Och de varma ångorna från deras lycklig stund!
— — — tinande kläder, blandade med imman från den kokande Det var ljudlöst tyst rundt omkring i det ögon- vattenkitteln, stannar som svettlik fukt på väggar och blicket och jag såg tårar i många mäns och kvinnors tak och fryser under vatten till is.
ögon.
Själf kände jag den där stockningen i halsen, Ehuru denna vinter ej på långt när är eller varit som kommer af tillbäkaträngd rörelse, och jag hade så hård som den föregående, hafva de likväl rätt svårt mest lust att springa min väg och få gråta i fred.
att reda sig här i baracken, ty de behöfva ej längre Hvarför kunde jag ej alls begripa.
.
.
hafva fullt hus.
Och det goda utrymmet gör att det Men nu känner j a g nästan detsamma igen, och nu kännes kallt.
är det som om — med minnet af de där orden — Efter sammanspikningen före jul har arbetsstyrkan äfven ett begrepp skulle klarna inom mig om innersta blifvit betydligt minskad, då nu endast en del mindre orsaken till min rörelse.
arbeten utföras, tills grusningen och alla kompletterings- Det är vemod, riktigt bittert vemod jag känner inför arbeten till våren taga sin början.
Det är mer än den dörr, som i dag slagits upp på vid gafvel för det sjutton man, som nu dela barackens två rum jämte slumrande tysta landet här.
hustrun till en af dem och hennes syster.
Dessa båda Kulturens välsignelse!
Det är j u meningen.
stå för kokningen och tvätten, och Lina — den ogifta Jag måste ynka alla dem, som nu skola begynna — håller dessutom målron och kurtisen vid makt.
Det vägen fram till den — ty den är så tröstlöst lång.
vill säga — hon representerar hemtrefnaden och för- Allesammans skola de först falla till jorden, — dess nöjelsen i baracken till den ytterliga grad, att hon offerväsen — falla i många led.
Ty de äro ju sådana äfven är det ständiga trätofröet.
barn och tänka, att alla de yttre åthäfvorna äro hufvud- När karlarne vid middags- och kvällsrast gå fram saken — olaterna inberäknade.
Och j a g har aldrig efter den upptrampade banan mot den gemensamma någonstädes sett människor så lyckliga, som dem vi bostaden där borta i skogen — med skog bakom och ibland träffat på längst bort i obygden, där vi varit de skog på alla sidor, utan en enda granne inom half- första inkräktarne.
milen — kommer oftast samtalet som genom en till- Det är vi järnvägsfolk, som komma med kulturens fällighet att till slut röra sig om flickan där.
välsignelse i följe!
Det är ej alltid vänliga ord, som fällas då, åtmin- Aldrig förrän nu har jag tänkt härpå — på detta stone är det alltid någon, som har tillhands rätt mustiga s ä t t.
.
.
Och jag känner mig nästan yr och olycklig.
uttryck om henne.
Det är den, som sist varit ute för Det här mellantillståndet mellan verklig kunskap och hennes snabba tunga och kraftiga, röda knytnäfve.
naturbarnets okunnighet är verkligen förtvifladt.
Men Men det finns andra, som sedan dess haft henne i knä hvarför behöfver det vara så?
Kanske felet ändå ligger och fått en kyss, innan dagsverket begynte.
Och de hos den mäktiga kulturen själf — som ännu ej lärt mena, att bättre jänta än Lina aldrig bott i barack.
rätta sättet att meddela sin välsignelse.
I alla fall vet På så sätt kommer grälet i gång.
Oftast tystnar jag endast, att den så ofta uteblir — att den gör så många olyckliga under sitt långa dröjsmål.
Och jag det af sig själf — eller uppslukas i det stora gemen- samma intresset vid matskrinet och sopptallriken — tycker nu, att den största möjliga lycka efter hvars eller blossar upp i nytt ordbyte vid kortspelet.
Men och ens eget lyckokraf är den mest eftersträfvansvärda då rör det sig om a n n a t.
.
.
af alla välsignelser.
— — — För ett par veckor se ' n taltes det mer än vanligt Men det lönar just, att jag sitter här och försöker hetsigt om Lina, när karlarne en dag gingo hem till reda ut slikt 1 Släck din lampa i stället, Sara lilla — middagsrast.
och gå och lägg digl Dröm se ' n om alla de flammande Det hade kommit en ny till baracken där, en riktig tjärtunnor och bloss, hvarmed Olle låtit eklärera sin kvinnotjusare, som en tid varit förman för ett annat nu fullfärdiga bro, då festtåget gick öfver — så kan lag, men som nu gick som simpel arbetare, väntande du anse dina lyckokraf tillfredsställda för närmaste på tillökning af manskapet.
Och denne var det, som tolf timmar.
— — — den här gången gaf anledning till det allt häftigare meningsutbytet.
På morgonen, när de alla gingo ut, hade han tagit Lina om lifvet och sagt, så att alla hörde det: — Nu, 15:de Febr.
1894. min sötnos, ska ' vi bli herrskapet i kåken.
Det var ej värre det, än hvad många af dem sagt.
Men en af Hastigt blef julresan hem till de gamle bestämd pojkarne, som stod närmast, gällde för att vara Linas den här gången.
Men nu, när vi äro här tillbaks fästman på allvar sedan någon tid.
Och han var det, igen, är jag glad åt, att den blef utaf och att vi kunde som hade litet svårt att tåla nykomlingens tilltagsen- stanna där så länge, som vi gjort.
| GARGAROL [het.
Och han var kanske rädd också för honom — ty han var känd.
Det gick ej som vanligt den här gången att få slut på grälet, tills middagsmaten togs fram.
Och det bå- tade föga att kvinnorna blandade sig i och skreko åt dem att hålla munnen.
Franzon — det var den nye — tycktes finna ett särskildt nöje i att reta upp den andre, som var en i vanliga fall tystlåten karl — fastän med hett blod.
Slutligen, när det var dags att återvända till arbetet, skyndade han sig ut före de andra och gensköt Lina, som kom in med en börda ved.
I dörren slog han armen om hennes hals och gaf henne en smällande kyss.
Men det skulle han ha låtit bli!
Ty den andre var i detsamma efter honom, ryckte till sig ett järnspett, som stod utanför dörren, och skrek, svängande det öfver hufvudet: — Nu ska ' du få för kyssa, din kjolhans!
— När Franzon i nästa ögonblick vände sig om för att värja sig, träffade honom spettet tvärs öfver ansiktet.
Och han stöp som död baklänges i snön.
Det hade alltsammans skett så hastigt, att ingen af de andra karlarne hann hindra eller ens säga ett ord.
Men gärningsmannen fingo de tag i och förde honom med sig bunden på samma lasttralla, hvarpå de fors- lade den slagne kamraten hit ned till byn.
Det var ett dystert tåg, som den dagen skred fram efter vägen här — ned mot sjukhuset och länsmansgården.
Och det var ej godt att säga, hvem som var mest ynkansvärd, han som låg där nästan sönderkrossad ' och sanslös eller den andre, som, ledd af kamraterna, så godt som utan medvetande gick bredvid — med ögon, virriga af ånger och fasa öfver hvad han gjort.
— — — Räddad till lifvet, ligger nu Franzon här på järn- vägssjukhuset, och doktorn tror, att han möjligen skall få honom rätt bra återställd till det yttre.
Huruvida han skall återfå förmågan att äta och tala på vanligt sätt är däremot ganska svårt att afgöra än så länge, ty hela munhålan ända nedåt halsen var söndertrasad af det förfärliga spettet; och doktorn säger, att det är en af de svåraste skador han haft hand om här uppe.
29:de April.
I dag har Franzon varit hos Olle för att taga ut sitt betyg.
— Han har fått nog af järnvägslifvet.
Det var första gången han var ute så långt, sedan han som frisk lämnade sjukhuset.
Och jag må verkligen säga, att det är en duktig doktor vi ha, som har kunnat lappa ihop den karlen så som han gjort.
Endast ett par ärr vid munnen visa ännu, hvar slaget tog, och han talar och är fullt färdig utom att alla framtänderna äro borta.
— — Det kan just vara detsamma också — sade han, om det inte vore så krångligt att tugga — för se kvinn- folk ska ' jag låta vara nu på en tid.
Och dom ser väl mest på skönheten.
—.
Han tycktes vara nästan förgrymmad på Lina där i b a r a c k e n.
.
.
Ty han hade haft god tid att fundera öfver det som händt och hade kommit till den slut- satsen, att det var hennes fel alltsammans.
— Det ä ' ständigt jäntornas fel — när någon olycka händer — sade han.
— Man ä ' väl inte mer än karl!
Men den, som nästan slagit ihjäl honom, tyckte han synd om.
Och komme han åt, skulle han taga reda på honom för att säga honom, att han var en riktigt styf pojke, och att de skulle vara vänner.
— Fastän inte vill jag förneka, att han slogs lite oförsiktigt — slöt han och stoppade på sig det på- skrifna betyget med försök till en salongmässig afskeds- bugning för Olle och mig samtidigt.
5:te Juni.
I förrgår voro vi för andra gången med om en festlig tillställning nere i Koler-vaktstugan.
Men den här gången var det utan alla ceremonier — en riktig ungkarlsfest.
Ja, på så sätt förstås, att det var ett par ogifta ingeniörer, som voro värdar.
De hade bott så länge nu, hänvisade till hvarandras sällskap där borta i sin vaktstuga, och af de lokala förhållandena varit nödda och tvungna att neka sig extra utgifter, att de nu helt plötsligen kände det som ett behof att få bjuda alla sina kamrater med fruar och döttrar på ett bättre kalas.
Och det var det också.
Vi voro inte alls i någon obygd den dagen, fastän Kolerträsk skvalpade sitt öde vatten mot stränder med vildmarkslif — alldeles som förr.
Det var rent af förbluffande, huru stort de slogo på.
En riktigt extra fin middag med många rätter — och viner i en lång rad!
Och aldrig tror jag, att jag någonsin förr varit med om en dylik bättre festmåltid, där på samma gång det goda humöret och riktigt oför- falskad glädje så enhälligt rådt.
Hvem har ej hört talas om de vanliga stora bjud- ningarne i allmän stil?
Är det någon kanske, som ej då på samma gång hört den stående kritiken: — Ett ypperligt bord!
men Gud så tråkigt!
—
— Tror någon, att en enda af oss hade annat än ro- ligt?
Åh nej — och roligt från början till s l u t.
.
.
Nu fick jag äfven göra bekantskap med de flesta af dem, som vi helt flyktigt träffade sist här vid den hög- tidliga sammanspikningen.
Och det var ett nöje att endast höra på alla deras olika upplefvelser under denna sista byggnadsperiod.
Det är verkligen ej stora fordringar på bekvämlighet och lyx vi få ha, vi järnvägsfolk — hurudana vanor vi än haft under tidigare år.
Men vi tycks allesam- mans hafva det spänstiga sinne, som behöfs för att det skall gå som en lek.
— Åtminstone är det ingen, som gör onödiga svårigheter.
Jag tycker nu förresten, att jag och Olle haft det riktigt storartadt hittills, sedan jag hört, huru en del andra få ställa för sig.
Och jag skulle ej alls ha lust att byta med Sterns t. ex., som måste bo på skilda håll, utom om sommaren, sedan barnen blifvit så stora, att de måste gå i skola.
Ingeniören själf har nu un- der denna sista vinter bott ensam i en backstuga ett par mil söder om denna vid Koler, utan annan be- tjäning än nivellörshandtlangaren.
Och först nu — en af de sista dagarne — har familjen kommit upp.
Men som de äro rätt många, räcker inte den lilla stugan till.
Då blef det att hysa in resten — det var en af de unga döttrarna — i de båda uthusen, som för framtiden äro afsedda till ladugård och svinhus.
Och där bo de nu och hafva gjort trefligt åt sig, med tapeter klistrade på väggarna, med gardiner för fön- stren och japanska solfjädrar och annat dekorativt i hörnen.
Men de äro lika glada för det — och söta äro de också.
— — Sedan vi druckit kaffe med likörer, frågade ingeniör Holm — det var en af värdarne — om någon hade lust att gå och se på, huru de skaffade sig brunn där i Koler.
Och nu fick jag se någonting, som jag många gånger förut hört talas om, men aldrig sett, huru det gått t i l l.
.
.
Under många dagar hade de arbetat här för att få rätt på en användbar vattenåder till vakt- stugans brunn, men utan att lyckas.
Då hade just denna dag en brunnsgräfvare härifrån trakten kommit och erbjudit sig skaffa vatten åt dem på en halftimme — med slagruta.
De båda ingeniörerna skrattade misstroget, men läto honom försöka.
Och nu arbetade han där i en grop med rikligt tillströmmande källkallt vatten.
.
.
— Vill någon af herrskapet försöka själf att gå med slagruta?
frågade gubben i gropen.
— Joo, vi ville flere stycken.
— Det var verkligen märkvärdigt!
Med en liten videgren i två förgreningar, som man höll en i hvar hand, så att den pekade uppåt, gick man fram öfver marken.
På en gång började grenen vrida sig nedåt.
Greppet om förgreningarna var sta- digt, men den vred sig ä n d å.
.
.
rörde sig som ett lefvande väsen mellan ens händer!
Då gick man öfver mark, där vatten fanns rikligt och nära till hands.
Och där skall brunn gräfvas.
Hvilket de här som bäst höllo på med.
Olle och de flesta af ingeniörerna skrattade förstås och sade, att slagruta var detsamma som skrock.
Men jag kände, huru grenen bände och vred, och jag tror, att det är mening i det — om det också ej är så säkert, att brunnsgubben letat ut sammanhanget eller hade något visdomsord, när han förklarande afgjorde spörs- målet.
— Se, det är för att frun ä ' magnetisk, som det visar så bra för henne.
— — — Sedan gick aftonen så där märkvärdigt hastigt som alltid under glad stämning; och när slutligen afskeds- stunden kom, klättrade våra värdar uppför stegen till uthustaket och sjöngo där vemodiga sånger för att riktigt få ropa ut sin sorg öfver vår affärd.
Men det hade blifvit sent, och våra hästar väntade frustande.
Hästarne.
.
.
det var två lokomotiv, ett för gästerna, som skulle söderut, och ett för de norrut farande.
Och där körde vi nu hem midt i natten med så god fart som det var rådligt på ofärdig bana.
Jag begriper ej riktigt nu efteråt, huru vi fingo rum alla på den trånga kolboxen och den lilla yta ståplats, som det finnes i ett dylikt ekipage.
Men både förare och eldare stodo till hälften utanför.
Och så stannade vi ju litet emellanåt och lämnade utaf en del af sällskapet.
En lustig färd var det i alla fall — och underbart härligt var det att på detta sätt ila fram genom skog och berg, öfver myr och svedjeland, rätt igenom den sjungande, doftande vårnatten.
Det var det bästa af hela festen!
— — (Slut i nästa n:r.)
Glöm Jubileumsfondens ej sparbössor!
75 IDUN — 1905 1 MARIE EKEBLAD.
S o A TER SAGES en svensk sångerska hafva gjort sig synnerligen bemärkt i ett af kontinentens musik- centra.
Hennes namn läses under bilden härofvan.
Emellertid synes ovisshet råda, huruvida Marie Eke- blad verkligen är af svensk börd eller ej.
Själf lär hon i Tyskland utgifva sig vara svenska, men från annat håll har sagts, att hon är född tyska och som ung flicka inflyttade med sin mor till Sverige, där hon antog namnet Ekeblad.
Efter åtskilliga års vistelse härstädes begaf hon sig emellertid åter till Tyskland och studerade där sångkonsten samt har nu, efter att hafva uppträdt på några mindre scener, genom sitt af den strängaste kritik lofordade såväl dramatiska som musikaliska utförande å Hofoperan i Berlin af så vidt skilda partier som Mignons och Elsas, vunnit flerårigt engagement vid sistnämnda scen.
TEATER OCH MUSIK.
' EVANGELIEMANNEN *.
Opera i 3 akter af Vilhelm Kienzl.
Kungl.
teatern är åter färdig med en nyhet och denna gång med en, som, om än ämnet för densamma är sorgligt, dock genom ädel form och melodiös behandling torde hafva åtskilligt större förutsättningar att vinna anklang hos den musikälskande publiken än teaterns nästföregående nyhet, hvars monotona senti- mentalitet ingalunda var ägnad att framkalla något djupare intresse.
Första föreställningen ägde rum i måndags inför en i det närmaste fulltalig och att döma efter bifallet in tresserad publik, bland hvilken märktes konungen samt prins Carl och prinsessan Ingeborg med uppvaktande.
Innan vi öfvergå till redogörelsen för premiärens förlopp, vilja vi nämna några ord om kompositören och innehållet af textboken, som han själf skrifvit på grundvalen af en verklig tilldragelse.
Kienzl föddes i Öfre Österrike år 1857.
Han bedref samtidigt musika- liska och universitetsstudier i Graz, Prag och Leipzig, i hvilken sistnämnda stad han blef fil.
doktor.
Sin konstnärsbana började han i Miinchen 1880, hvarifrån han de följande åren gjorde konsertresor genom Tysk- land, Österrike och Rumänien.
Från och med år 1883 innehade han åtskilliga kapellmästarbefattningar, bl.
a. vid Stadtteatern i Hamburg och Hofteatern i Miinchen.
Numera lefver d:r K. i Graz, uteslutande sysselsatt med komposition och musikskrifställeri.
Utom en hel del kammarmusik och körverk har han komponerat fyra operor, af hvilka " Evangeliemannen " är den, som vunnit den största framgången.
Den säges hafva gif- vits på mer än 150 scener och hör flerstädes till den stående repertoaren.
Operan, som af sin upphofsman kallas musikaliskt skådespel i 2 akter, är hos oss delad i 3 akter.
Inne- hållet är i korthet följande.
Martha, systerdotter till justitiearien i klostret S:t Othmar, älskas af de båda bröderna Matthias och Johannes.
Hon föredrar den yngre Mathias och afvisar den skurkaktige och efter- hängsne Johannes.
Denne tar nu i sin vrede häröfver en fruktansvärd hämnd, i det han anlägger mordbrand i klostret och angifver brodern för illdådet.
Mathias dömes också till 20 års straffarbete.
Han utstår sitt straff och väl utkommen från fängelset ställer han ste- gen åt hembygden och får då veta, att Martha i för- tviflan öfver hans öde sökt och funnit döden i Donaus böljor.
Han " tog nu Guds heliga bok i sin hand och fann tröst i hans ords förkunnande han blef en evan- gelieman *.
Som sådan kommer han — 30 år hafva nu förflutit — till Wien och föres där af ödet till sin broder Johannes, hvilken, plågad af samvetskval ligger sjuk och vårdas af Magdalena, Marthas ungdomsvän- inna.
Sedan Johannes biktat sig för den i böljan obe- kante gråhårsmannen, igenkänna bröderna hvarandra, och efter en kort inte strid förlåter Mathias sin skuld: belastade broder och denne där i hans armar, medan barnen utanför uppstämma den sång, evangeliemannen lärt dem: " Saliga äro de, som lida förföljelse för rätt- visans skull, ty himmelriket hörer dem till! "
Hvad den musikaliska delen beträffar, så visar sig tonsättaren genomgående som en mindre vanlig talang.
Någon starkare personlighet, någon ursprunglighet ser man väl ej så mycket af.
Men under alla de erinringar man får om såväl äldre tysk operamusik som om sär- skildt Wagner — d:r Kienzl har ju i sina skrifter framträdt som en ifrig förkämpe för Bayreuth-mästaren — finner man dock alltigenom träffande uttryck för det dramatiska, liksom ock de lyriska ställena vittna om djup känsla och förråda ett melodiskt skönhets- sinne af mindre vanligt slag.
Instrumenteringen är välljudande och skickligt gjord.
Ledmotiv äro nog använda, men ej i någon större utsträckning.
För- spelet till första akten börjar i orkestern med en vacker koral, hvilken bakom ridån upptages af kören i klostret, nu diskret beledsagad af ett vackert harp- ackompanjemang, hvarmed orgeln slutligen förenar sig.
första akten har kompositören inlagt några muntra folkscener, som äro af god verkan.
Det mest anslå- ende numret i denna akt är den utomordentligt fina duetten mellan Mathias och Martha, på ett slälle öfver- gående till trio genom Johannes ' hätska afsidesrepliker.
Andra akten med scenen mellan evangeliemannen och barnen är gripande i all sin enkla klarhet.
Måhända verkar den första gången något för uttänjd genom återupprepningarna af de upphöjda evangelieorden ur Bergspredikan.
Förspelet till denna akt och Magdalenas stämnings- fulla sång i början af densamma förtjäna ock särskildt att framhållas; den senare sjöngs med varm och klang- full stämma af fru Claussen och applåderades för öppen ridå.
I slutakten finner tonsättaren karaktäristiska ut- tryck för den skiftande scenen emellan bröderna.
Om ock svaga punkter mycket väl kunna uppletas i denna opera, så har den dock så många förijänster, särskildt genom den inre samhörigheten emellan textinnehållet och den omklädande musiken, att dess upptagande å k. teaterns spellista är fullt berättigadt.
Vi äro ock förvissade om, att den kommer att eröfra publiken, ju mer den blir känd, helst som utförandet så godt som genomgående är förträffligt.
Främst står hr Malm, hvars framställning af evangeliemannen är något af det bästa och vackraste, som hr M. åstadkommit såväl vokalt som dramatiskt.
Han blef ock särskildt före- mål för publikens lifliga bifall.
Men ej heller hr Oscar torde hafva i alla afseenden lyckats så bra i någon föregående roll som nu i Johannes '.
Han fick ock med rätta sin anpart af bifallet.
Martha, som endast förekommer i första akten, återgafs troskyldigt af frkn Hesse, hvars stämma och naturell dock väl snarare lämpa sig för subrettfacket.
Den inneboende varma känslan saknades här.
Emellertid störde hon ingalunda ensemblen, utan var rätt godt på sin plats.
Fru Claus- sen var en präktig Magdalena, och några småroller utfylldes af hrr Söderman och Bröderman, Ericson och Sandström samt fröken Hulting och fru Sjöman.
iscensättningen var i allmänhet god och det hela leddes I musikaliskt hänseende förträffligt af förste hofkapell- mästaren Nordqvist.
Öfversättningen är gjord af hr Emil Grandinson.
, F. Hbg.
ELISABETH HJORTBERG, den kända skåde- F RU spelerskan, hvars friska komik och behagliga sång- röst på sin tid ställde henne i förgrunden bland våra operettartister, meddelar, enligt annons i dagens num- mer, undervisning i plastik, i konsten att gå väl, föra sig, niga etc. Fru Hjortberg har utmärkta referenser från fröken Signe Hebbe, och hon borde få godt om elever.
Nutidens människor, ej minst damerna, ha åt- skilligt att lära i fråga om vårdad gång och harmoni- ska rörelser.
BIBELUPPLAGAN.^ Till prenumeranterna å Iduns bibelupplaga följer med detta nummer det vackra bibelverkets tredje ark, upptagande slutet af Matthei evangeliums 6:te kapitel, 7 — 9 kapp.
samt början af det 10:de.
Utom synner- ligen vackra begynnelsebokstäfver vid hvarje kapitels början innehåller detta 8-sidiga ark tvänne helsides- illustrationer af svenska konstnärer, nämligen " Jesus frestas af djäfvulen " af Edvard Brambecli och " Fader vår,- som är i himmelen, " af prof. Gustaf Cederström, äfvensom en mindre illustration " Jesus renar en spet- älsk " af finske konstnären V. Blomstedt.
Detta bibelverk lofvar att varda ett af de vackraste, som utkommit på svenskt språk, och vi kunna ej annat än varmt anbefalla det åt Iduns ärade abonnenter.
Red.
af Idun.
IDUN 1905 14USJV1ÖDRAR.
Tillsen, att Ni alltid vid ' * inköp af Hafregryn &amp; Korngryn er- hålla Hafregrynskvarnen " Sveas " i Lon- don med Gnlmedalj belönade tillverk- ningar, förpackade i säckar eller karton- ger o m Vi &amp; Va kilo.
Sveas Sundhets- mjöl 1 hel- eller halfkilopaketer rekom- menderas till barn och sjuklingar och » amtliga dess tillverkningar utmärka •ig för sin goda smak, lättkokthet och renhet.
Finnes hos alla välsorterade •ngrossister och detaljister i bela Skan- dinavien.
Hafregrynskvarnen SVEA, Ragnar L. Jeansson, KALMAR.
Tabell öfver näringsvärdet af våra för- nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo: Fläsk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, H vete- bröd 55, Fårkött 62.
Torsk 40, Mjölk 87, Korngryn 116, Hafregryn 153.
— 76 — gulor, 2 msk stötta skorpor, (1 msk.
påspädes och får koka in under nog- hvarefter den afsmakas med curry, u t - grann tillsyn.
När spadet på botten rördt i 1 msk.
vatten.
rifven ost).
blir tjockt, tillsättes den öfriga buljongen T i l l s n ä c k o r n a: 1 msk.
smör (20 gr.) och köttet får sakta steka med tätt R i s g r y n e n skölja?
i hett vatten, slutet lock omkr. 1 | tim. Steken vän- påsättas i kokande, saltadt vatten och B e r e d n i n g: Gäddan rensas, fjällas des ett par gånger under stekningen.
få koka mjuka, då de upphällas på durk- Köttjusen silas och skumrhas.
Smör slag och öfverspolas med kallt vatten.
ej, sköljes väl och torkas med en fisk- bandduk.
Den ingnides med saltet och och mjöl sammanfräsas, köttjusen till- De insättas därefter genast i varm ugn, ättikan och kokas sakta i 1 lit.
vatten.
sattes litet i sänder och såsen får koka och omröras, ofta med gaffel, tills de När den är kokt, upptages den genast under rörning tio min.
Grädden ihälles äro skilda och allt vatten afdunstat.
ur spadet, som tillvaratages.
Skinnet och såsen får ett uppkok samt afsmakas Riset upplägges i en krans på serve- afdrages, alla ben borttagas och fisk- med kryddorna och citronsaften.
ringsfatet och beströs med litet torr köttet skares i fina tärningar.
Smör curry.
Köttet ordnas midt på fatet och mjöl sammanfräsas och påspädes Ä p p e l s n ö (f.6 pers).
5 stora äpplen, och såsen hälles öfver.
med grädden samt fiskspadet och såsen 5 ägghvitor, 5 msk.
socker, saften af får koka 10 min.
Den afsmakas med | citron.
G r ö n k å l (f. 6 pers.).
2 — 3 grönkåla- kryddorna och citronsaften och afredes hufvud, 2 lit.
vatten, 2 msk, salt, 2 msk.
Beredning: Äpplena skiljas och mjöl, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 ' | lit.
bul- med äggulorna.
Fiskköttet nedröres försiktigt i såsen och massan lägges i torkas, de stekas därefter sakta i ugnen jong, hvitpeppar, salt, socker.
smorda snäckor, samt öfverströs med och passeras.
Ägghvitorna vispas helt de stötta skorporna och om så önskas litet.
De passerade äpplena tillsättas B e r e d n i n g: Kålen (som bör vara under rörning i ägghvitan, jämte sock- frusen) lägges i vatten, så att isen dra- med den rifna osten.
Snäckorna sättas in i ugn i god ugns- ret och citronsaften.
gés ut.
Den repas därefter, sköljes » äl Blandningen röres under 1 tim. tid samt lägges i kokande saltadt vatten värme och ta ges ut, när stufningen f ått en vacker gulbrun färg.
Den serveras med ojämn fart.
När krä ' nen höjt sig och får koka | tim.
Kålen lägges upp till hvitt skum är den färdig.
Den upp- på sikt, så att vattnet får väl afrinna, genast.
lägges på geléskål och serveras med hvarefter den hackes med mjölet tills den blir mycket fin.
Smöret smältes i F r i c a n d e a u p å k a l f (f. 6 pers.) bakelser eller biscuits.
en kastrull, kålen ilägges och fräses 1, kg.
benfritt innanlår af kalf, 2 hg.
L a m m b r i n g a m e d c u r r y o c h r i s änder flitig rörning i 5 min.
Den ko- späck, 2 msk.
smör (40 gr.), 1 liten msk.
groft hackad portug.
lök, 2 morötter, (f. 6 pers.).
1 &lt;] j kg.
fårbringa, 2 lit.
vatten.
kande buljongen tillsättes, liteti sänder 2 tsk.
salt, Vi.
; hvitpeppar, 1 liter I!
, msk.
salt, 1 liten knippa persilja.
och soppan får koka | tim. hvarefter den afsmakas med kryddorna.
Soppan efterbuljong.
S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
servera * med frikadeller af ox- eller S å s: 1 | msk.
smör (SO gr.), 2 msk.
mjöl, V lit.
köttspad, curry efter smak, kalfkött eller ock med fläskkorf.
mjöl, köttjus, 1 del.
tjock grädde, salt, 1 msk.
vatten.
hvitpeppar, 1 tsk.
citronsaft.
B i s c u i t s m e d s t ö t t a s k o r p o r (40 R i s: 2 del.
risgryn, 2 lit.
vatten, 1 st.).
50 gr. stötta skorpor, 100 gr. söt- mandel, 6 bittermandlar, 120 gr. strösoc- B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en msk.
salt, j tsk.
curry.
ker, 3 ägghvitor.
duk doppad i hett vatten, bultas lätt 3 2 Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i Stockholm.
S ö n d a g: Klar buljong med vind- böjtlar; fiskstufniug i snäckor; frican- deau på kalf med legymer; äppelsnö med biscuits.
Måndag: Köttbullar med pressad potatis; sagosoppa med skorpor.
Tisdag Morotspuré med rostadt bröd; stufvade abborrar med potatis.
O n s d a g: Lambringa med curry och ris; äppelkompott m9d grädde.
T o r s d a g: Grönkål med fläsk; grädd- våfflor med sylt.
F r e d a g: Korfkakamed skiradt smör och lingon; rabarbersoppa med biscuits och stötta skorpor.
L ö r d a g: Af redd lammbuljong med grönsaker; smörgåspudding.
RECEPT: F i s k s t u f n i n g i s n ä c k o r (f. 6 pers.) » jj kg.
gädda, 1 msk.
salt, 1 tsk.
ättika, lit.
vatten, 2 msk.
smör, 3 msk.
mjöl 2 del.
tunn grädde, 2 del.
fiskspad, salt, hvitpeppar, saften af Va citron.
2 ägg- I n d i s k a U t s t ä l l n i n g e n, " T o m t e n " är erkändt jäsningsmedlet vid all slags finbakning.
Ingen jäsning före gräddningen i ugnen behöf * vid användande af Lagerman » Bakpulver " TOMTEN-.
2 1 fÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 1 2 - 3 8 FEBR.
1905. g e r m a n s BAKPULVER 1 1 KÖKSALMANACK L a 2 De gräddas i svag ugnsvärme, tills de blifva halftorra.
Serveras till vin- eller saftsoppor.
S m ö r g å s o u d d i n g (f. 6 pers.).
7 två- öres mandelbröd, 2 ' / a msk.
smör (50 gr.) 1 ägg, 3 kkp.
god mjölk, 3 kkp.
äppel- mos.
T i l l ä g g s t a n n i n g e n: 3 ägg, 2 del.
tunn grädde, 2 del.
mjölk, salt, socker 9 t s h; l T i l l f o r m e n: | msk.
smör, (10 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
a J 1 3] 3 B e r e d n i n g: Mandelbröden klyfvas och på ena sidan bredes smör.
Ägget vispas med mjölken och häri blötas brö- den väl, men få ej falla sönder.
En pajform smörjes med smör och beströs med stötta skorpor.
Formen beklädes på botten och kanterna med smörgåsar (med smörsidan upp), — därpå lägges ett hvarf äppelmos, så åter smörgåsar, B e r e d n i n g: Bringan knäckes och därefter resten af äppelmoset och sist tvättas med en duk doppad i hett vatten, B e r e d n i n g: Skorporna stötas fint resten af smörgåsarna.
Äggen och mjöl- den påsättes i kokande vatten, skum- * amt siktas.
Mandeln skållas, torkas i ken sammanvispas och äggstanningen mas och saltas.
Köttet får därefter agnen och drifves genom mandelkvarn afsmakas med litet salt och socker samt sakta koka, tills det är mört eller omkr. samt stötes med sockret och skorpmj ilet hälles öfver puddingen.
Denna insattes 2 tim.
Det tages upp och skares i lagom i stenmortel till en fin massa.
Ägg- i ordinär ugnsvärme att grädda, tills stora bitar, hvilka täckas öfver för att hvitorna slås till hårdt skum och ned- den fått en vacker gulbrun färg.
hållas varma.
Spadet silas och skum- röras med gaffel i mandelmassan.
Denna Puddingen serveras, afsvalnad, med mas, smör och mjöl sammanfräsas, spa- tryckes genom sprits och formas till vispad grädde.
äss eller små kakor på väl rengjorda och det tillsättes, litet i sänder, under flitig rörning och såsen får koka 10 min, smorda plåtar.
a 1 s med fuktig klubba och späckas i täta jämna rader zig-zag med hälften af späcket skuret i fina strimlor.
En stek- gryta upphettas långsamt, smöret bry- nes däri och köttet ilägges samt bry- nes väl på alla sidor.
Köttet upptages och resten af späcket, skuret i skifvor lägges på botten af grytan, köttet ned- lägges tillika med löken, de skrapade och i tjocka skifvor skurna morötterna samt kryddorna.
Hälften af buljongen rbetsv., pålitlig flicka, något kunnig i matl., som med hasmodirs hjälp Länssjukskötersketjänsten A vill förrätta sysslorna — utom skurning Sjuksköterskeplats PLATSSÖKANDE — i 2 pers. stadshushåll på landet nära Upsala, får genast p ' ats mot fritt vivrt- å e t t m i n d r e l a s a r e t t är ledig Regeringsgatan 28 B, Svar t i l l &gt;S.
S. », och fri resa om skyndsam anmälan sker 1 i n s t april.
p n 18 års flicka söker plats att i ett åtföljd af fotografi o rek.
under adress Id u n s e x p.
Rekommenderar sitt bättra hem gå frun tillhanda.
Svar " Stilla hem ", Ransta p. r. Lyxté ä 10 kr.
kilo.
märkt " Elsa, Moheda p. r., mottagas G-angaté ä 6 „ „ Ojuksköterefea.
Vid Storfors Brak i tacksamt.
Förestånderskebefattningen " Termland antages en sjuksköterska.
ng, förlofvad flicka önskar plats i Sökande torde insända betyg och upp- ett bildadt, musikaliskt hem för att gift om lönepretentioner till Storfors cid Visby Bospital mot fritt vivre deltaga i hushållsgöro- Braks Aktiebolag, Storfors, före den 15 är ledig.
Till Direktionen ställda an- februari 1905. mål och f. ö. vara husmoder tillhjälp LEDIGA PLATSER sökningar, åtföljda af tjänstgörings- och sällskap.
Svar till " L.
A.
", Gumselii samt präst- och läkarebetyg, torde före den 15 mars insändas till Hospitalets p ö r en ung, anspråkslös och barnkär Annonsbyrå, Malmö.
läkare, hvilken meddelar upplysningar • flicka finnes plats att sköta 4 barn D i l d a d, anspråkslös HicKa Önskar kom- Föreståndarinna angående de med platsen förenade af i ålder 11 — 6 år.
Fotografi, rekommen- " ma i präst- eller herregård för att sökes för ett barnhem, omkr. 2 mil fr. dationer och uppgift om löneanspråk mot fritt vivre deltaga i hvarjehanda Stockholm.
Ansökningar insända: före något äldre, van vid skötandet af späd- löningsförmånerna sändes till " E.
S.
", Jerntorget p. r., Gö- göromål.
A t t blifva ansedd som med- d.
1 mars till fru Anna Edberg, Bell- barn erhåller plats 1 maj på fördelaktiga teborg.
ngkarlshushållerska, ej öfver £0 år.
lem af familjen önskas.
Svar till " Hil- mansgatan 24, 3 tr.
Mottagning Tisd.
vilkor vid " Herregård ", Askersund p. r_ med bildning och e t t godt sätt, da ", Iduns exp.
och Fred.
1 — 3 e. m. skicklig i matlagning samt förmåga och Cnergisk lärarinna, kunnig i vanliga landtegendom i Östergötland kan en vilja a t t kunna göra ett hem trefligt, ™ skolämnen, språk, musik o.
handarb., • präst- tlier landtbrukaretamilj önskar lats å Häradsskrifvarekontor i resi- * frisk, kraftig hushållerska, kunnig i finner god plats.
Ansökan med betygs- sökes tillfölje af sjukdomsfall för 4 flic • ung, anspråkslös bättre flicka plats densstad blir ledig den 1 nästa maj allt hvad till ett välordnadt hushåll hör, afskrifter eller referenser samt fotografi, kor (10, 11, 13, 14 år).
Betygsafskr, fot.
att deltaga i inomhus förefallande gö- för en frisk och stark bättre flicka med få plats från och med den 1 nästkom- som återsändes, emotses under chiffre o. löoepret.
torde sändas till " Anspråks- romål samt som hjälp vid barnens lftx vacker och ledig handstil och som räk- mande april.
Svar med uppgift om ål- " Ingeniör ", Sundbyberg p. r.
Svar utan lös 25 ", Iduns exp.
f. v. b. läsning.
S^ar till ^18 * r ", Upsala p. r. nar fort och säkert samt kan förete der, hälst mellan 30 — 40 år, och lönean- fotografi beaktas ej.
Sjuksköterska oda betyg från förr innehafd plats å språk jämte rekommendationer torde in- \ fiå Skara högre skola för kvinnli ontor.
Lön första året kontant 350 sändas till " Noggrann ", Norrköping p. r.
| följd at nuvarande innehafvarinnans y ungdom äro följande tjänster lediga med goda betyg o. flerårig väl vitsordad tj änstgöring önskar privatvård.
(Van kronor samt fritt vivre och husrum i • öfvergång till annan sysselsättning ansöknii g hos skolans styrelse före ör en duglig och anspråkslös flicka är föreståndarinneplat » en vid Elemen- till vid nervsjuka.)
Svar till " Prästdotter ", min familj.
Svar till " Enibetsman " undeT den 1 nästa mars, nämligen: som är villig deltaga i de ino n en Iduns exp.
f. v. b. adress S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
tarläroverket för flickor i Borås ledig l:o) en tjänst i engelska och franska bättre familj förekommande göromål, fin- från och med nästa hosttermins början.
språken.
ng flicka önskar mot fritt vivre plats Kompetens för undervisning nes plats den 1 mars.
Godareferenser er- till befattningen, som bör hafva som sällskap och gå frun tillhanda Karlskrona högre läroverk f ö r fordras.
Svar till " R.K. ", Wårgårdap.r.
Sökande skolans högsta stadium- Ärlig lön genomgått högre lärarinneseminarium på 1,150 kronor, efter fem års tjänstgöring Svar till " 19 år- [duns exp.
och kunna förete vitsord om godkänd id bruk invid stad i Skåne finnes i 1,250, efter tio års 1,35 (\ Pensionsafgift.
assös, som för närvarande vistas i april plats ledig hos ett ungt par undervisning vid högre flickskola, skall erlägges af skolan.
Vid sjukdom läm- Med anledning af paralellklassers in- kompetent att undervisa i kristen- nas bidrag till vikariens afloning.
Frankrike Önskar sysselsättning rättande komma till nästa hösttermin för en glad och vänlig, bildad flicka, vara dom och matematik såsom hufvadäm- till som naren vid badort el.
familj.
Svar kunnig i alla till ett hnshåll hörande tre lärarinnor att antagas.
2:o) en tjänst med undervisning i hus- till " T.
1905 " under adress: 8.
G-umaslsi nen.
Årliga lönen är 1,500 kr., som ef- göromål så-om kokning, bakning, söm- 1) Med hufvudsaklig undervisnings- lig ekonomi.
Löneförmåner: fri bostad nad o. d. samt villig att vid behof bistå ter 5 och 10 års väl vitsordad tjänst- med vedbrand, fria måltider i skolköket Annonsbyrå, Stockholm.
skyldighet i svenska och kristendom.
göring hvardera gången höjes med 250 under pågående terminer, en kontant år- 2) Med hufvudsaklig undervisnings - med skötandet af ett spädt barn.
Svar kr., samt dessutom fri bostad eller 300 lig lön af 600 kr.
samt utsikt till löne- åsom hjälp o. sällskap till äldre dam, skyldighet i historia, geografi och ma- med uppgift å ålder, löneanspråk och kr hyresersättning.
Ansökan, ställd förhöjning.
helst å landet, önskar 35 års bildad rekommendationer torde med bifogande tematik.
till läroverkets styrelse och åtföljd af flicka n u 1 April.
På lön fästes af fotografi insändas till " J.
P.
", Iduns 3) Med undervisningsskyldighet i för- Båda tjänsterna äro att tillträda vid mindre plats af seende, däremot godt bemö- behöriga handlingar, insändes senast exp.
f. v. b. innan febr, månads utgång.
beredande af delningen.
nästa hösttermins början.
tande o. bli ansedd som familjemedlem.
den 15 nästk mars till Doktor Augnst För de två första fordras afgångsbe- Skara den 31 januari 1905.
Svar till " Karaktär " Askersund p. r. ör min 1 års gosse söker jag till den Charles, adr.
Borås, som ock besvarar tyg från Högre lärarinneseminarium.
A.
J. SårnUad, 1 mars en pålitlig, ordentlig och skriftliga förfrågningar.
ildad barnavärdarinn J, som genomgått ordf. i skolans styrelse.
Lön 1,200 kr.
och bidrag till pensions- barnkär Borås den 1 februari 1905. sköterska, som helst är kunnig kars vid barahem, söker plats i god afgift.
Skolstyrelsen.
familj att sköta spädt barn.
Svar emot- För den tredje fordras afgångsbetyg i linnesömnad.
Sökanden bör vara full- n huslig, enkel, gladlynt och barn- ses af " Baravän ".
Djarsholm p. r. från högre flickskola och småskolese- komligt frisk, ej närsynt.
Svar med re- kär flicka, helst musikalisk, kunnig ör lärarinnor, värdinnor, i asnållsbi- minarium.
Lön 80^0 kr.
och bidrag till kommendationer, fotografi och lönean- och barnfröknar finnas g e - i sömnad, som är villig taga hand om n ung, giadlync .nicka önskar plats i språk under adress Fru Emma Maresch, nast träden pensionsafgift.
goda platser att söka å Nya In- 3 barn, det yngsta 4 år, får plats i godt bättre familj.
Ar villig att deltaga i Ansökningshandlingar, åtföljda af lä- Trelleborg.
ackorderingsbyrån, Brankebergsgatan 3 hem.
Svar till " Ordning ", Iduns exp.
alla inomhus föref.
sysslor.
På lön fä- karebetyg, torde insändas före den 1 p o r en snäll, ordningsvan, barnkär, B, Stockholm.
Etabl.
1887. ej något afseende, endast, på ett n bildad, anspräaslös, daglig (helst stes mars till föreståndarinnan.
• helst något musikkunnig flicka, ej och vänligt bemötande _ _ Svar ättre flicka, som på egen haud kan musikalisk) flicka, kunnig i matlag- godt Styrelsen.
öfver 24 år, ur godt föräldrahem, fullt emottages tacksamt till " Familjemed- förestå sömnad af damblasar, _ får kunnig i enkel matlagning, bakning o strax god plats.
Stor vana och skick- ning, slakt och bakning m. m. och som lem ", Sydsvenska Annonsbyrån, Malmö.
n bildad dam af god familj, hälst dagl.
hemsysslor, som vill egna moder- lighet fordras.
Svar till " Strax 05 ", Sv.
med ordning och sparsamhet kan sköta ett landthushåll, erhåller plats nästa 24 07-års bättre flicka med satt och yttre, fransyska, eller fullt hemmastadd i lig vård å t 2:ne barn om 11 och 7 år, franska språkets talande, önskas nu ge- finns husföreståndarinneplats genast 1«- Telegramb.
Annonsafdeln., Helsingborg.
april hos barnlös enkling på mindre « ' som med full kompetens och intresse lats fin.
för Kontors- o. Haudersbitr.
egendom i närheten af Upsala om svar kan sköta ett hem, önskar plats som nast för att handleda två barn på 5 och dig hos tjänsteman i Sthlm.
Lön 250 Flicka gå frun tillh; äfven en mu- med betyg, löneanspråk och fotografi värdinna hos bättre ung herre eller en- 7 år.
Svar med ref. och löneanspråk kr.
Jungfru finns.
Svar med nytt foto- keman till våren.
Svar till " Pålitlig ", under adress Fru Nathalia Ahlström, grafi och tillförlitl.
ref. till " Hemtref- sikal, samt Hushållerska Låstmaksre- sändes till " Emil ", Upsala p r. Iduns exp.
gatan 30, Stockholm.
J. Larson &amp; C:o. St. Kyrkog- 19, Lund.
nad ", Iduns exp.
i Hemse, Gotland är till ansökning ledig.
Lön 600 kr.
årligen samt allt fritt under tjänstgöringsdagar.
Fordringar: Genom- gången fullständig sjaksköterskekurs o. vana vid epidemisjukvård.
Ansökning, åtföljd af meritförteckning, fräjd- ool läkarebetyg insändes före den 28 Febr.
till Provinsialläkaren Osk.
Johanson Hemse.
n fransyska önskas nu genast i ett bildadt hem för att lära franska språket åt äldre personer.
Svar till " Fransyska " Idqns exp.
J U E Barnjungfru, U P f F U V M S F B F B E P E E E t
