# ID: svediakorp-per1647
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,572
# sentences: 902
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


18:DE ARG.
TORSDAGEN D E N 28 DECEMBER 1905 N:R 5 2 (9 9 1) FOR • KVINNANpfOCH HUFVTJDREDAKTÖR OCH ANSV.
TJTGIFVARE: F R I T H I O F FRU AGNES WELIN, F. HEDENSTROM.
E N JULAFTON I SKANDINAVISKA SJÖMANSHEMMET I LONDON.
B LAND DE MÅNGA upprop i välgörenhe- tens namn, som vid tiden för julens an- nalkande bruka förekomma i tidningarna, är det ett, som sedan åratal tillbaka dragit allmän- hetens uppmärksamhet till sig, och som, att döma af det verksamma intresse det väcker, tycks ha en särskild förmåga att värma hjär- tan och öppna gifmilda händer på sina läsare — j a g menar uppropet för Skandinaviska Sjö- manshemmet i London.
Kunde alla de vänliga gifvarne af julklappar till dem af våra sjömän, som fira sin jul i nämnda hem, följa sina gåfvor till dess be- stämmelseort, skulle ett för många säkerligen både ovanligt och fängslande skådespel möta deras blickar, såväl af de storartade förbere- delserna till som af den glada festen själf, när den ändtligen julaftonen går af stapeln i all sin glans.
En liten husmor i ett vanligt svenskt hem skulle säkerligen alldeles svindla inför de rent af gigantiska anordningar, som måste vidtagas för att kunna härbergera och på det gästfria sätt, som alltid varit kännetecknande för fru Welin, mottaga de hundra och åter hundra gäster, som en tid förut genom vackert utstyrda kort, utkolporterade lite hvarstädes, där de kunna nå sjömän, vänligt inbjudits att till- bringa sin julafton i sjömanshemmet.
Vi behöfva ju icke nämna mer än att om- kring 1,500 smörbakelser och 3,000 kroketter anses skola åtgå, att bakverk, syltor, skinkor och puddingar hafva dimensioner, som skulle komma själfva jätten " Gluff- Gluff " att betänka sig två gånger, innan han grepe sig verket an, och att grötgrytorna hafva ungefär en byk- kittels storlek, för att nu ge ett litet begrepp om, i hvilken stil det hela går — detta blott när det gäller de rent materiella tillrustnin- garna.
Hvilken tid och omtanke, hvilket kärleksfullt intresse kräfva icke sedan alla anordningar i och för smyckandet både af hemmet och af den strax bredvid liggande lilla engelska hög- kyrkan, som af dess pastor, dr Lindsay, med vänligt tillmötesgående upplåtits för en del af julfestens firande!
Ja, ett oaflåtligt outtrött- ligt arbete är det, som snart sagdt dag och natt veckor i förväg pågått, tills hemmet ändt- ligen den stora dagen står där färdigt i all sin prakt, och ett festligt intryck gör det i san- ning med sina ändlösa guirlander af lager och järnek, hvari kulörta lyktor här och hvar glindra fram likt ädelstenar i det gröna, guirlander öfverallt i förstugor och trappuppgångar och först och sist i matsalen, kring pelare, väggar SKANDINAVISKA SJÖMANSHEMMET I LONDON • MENNET HELLBERG.
och tak.
Och alla flaggdekorationerna sedan!
Hvarhelst en sådan lämpligen kunnat anbringas, lysa de svenska, danska och norska färgerna emot en, främst omkring konung Oscars af honom själf till hemmet skänkta porträtt, som har sin plats i nämnda sal.
Där tronar också den ståtliga direkt från Sverige impor- terade julgranen, så äkta svensk i sin strålande skrud af ljus, äpplen, flaggor, konfekt och glit- ter, att hjärtat nog klappar litet fortare än van- ligt under mer än en sjömanströja vid åsynen däraf.
Klockan 5 börja så julgästerna anlända, alla högtidsklädda med glada förväntansfulla anle- ten, och teserveringen tar sin början, under- lättad af en frivillig stab af unga damer, som flinkt och behändigt sköta sin uppasserskesyssla och vänligt se till, att ingen af de, ofta till mellan 7- ä 800 uppgående gästerna må bli utan sin stora varma tekopp med dess rundligt tilltagna " dopp ".
Efter denna tilltalande inledning till festen och en kort paus, som af sjömännen användes till muntert samspråk, ytterligare lifvadt af blossen från de kära " snuggorna ", samlas man i den ofvannämnda kyrkan, också den i fest- skrud af grönt och ljus och med en strålande gran i koret.
Under orgelns toner är snart hvar- enda plats upptagen, och sedan ingeniör Welin på sitt varmhjärtade friska sätt hälsat gästerna välkomna, uppträder d:r Lindsay med ett kort anförande, slutande sig till något julevangelium,, hvarpå församlingen stående instämmer i sången af de från orgeln intonerade gamla härliga, svenska julpsalmerna, som kanske bättre än några ord förmå att skänka den rätta julstäm- ningen åt andaktsstunden.
Ty ljuder sången kanske icke alltid så harmonisk och ren, rycker den dock oemotståndligt ung och gammal med sig, tills den fyller hela den lilla kyrkan med sina mäktiga tonvågor, vibrerande af minnen, tusen och åter tusen, som, om mörka eller ljusa, glada eller vemodiga, dock äga makt att på SKANDINAVISKA SJÖMANSHEMMETS KONTOR.
IDUN - 1905 662 — ett alldeles särskildt sätt göra hjär- icke länge, innan hon först blef miss tat vekt och sinnet mottagligt för Mc.
Pherson en god hjälp och sedan hvad af kärlek, ljus och frid julen på egen hand med framgång pröf- vill gifva människors barn.
vade sina krafter, tills hennes verk- samhet bland de skandinaviska sjö- Sången tystnar och fru Welin trä- männen vuxit så, att den nu väl der upp och talar till sina gossar, förtjänar benämningen storartad.
ofta på det rent af inspirerade sätt, som är henne eget just när det Nu blef fröken Hedenström an- gäller sjömännen, alltid dock för- modad härom, och hennes egna ord mående att fängsla deras intresse gifva en god bild af hennes första genom det liffulla och hjärtevarma erfarenheter vid inträdet på den i sitt föredrag, hvartill vackert och nya lefnadsbanan.
stämningsfullt sluter sig en eller " Jag hade letat mig väg ned till annan julhymn, t. ex. Adams " O Highway ", berätter hon, " men oviss helga natt ", på ett gripande sätt om, åt hvilket håll " Strangers Rest " sjungen af ingeniör Welin.
låg, vände jag mig till ett par för- bigående kvinnor för att få upplys- Härmed är den religiösa delen ning härom.
Döm själf om min af julfesten till ända och julklapps- förfäran, då dessa utan vidare grepo utdelningen börjar.
Denna försiggår tag i mina långa hängande lockar ettdera i själfva kyrkan så, a t t och under jubel och skrän började värdfolket tager plats vid utgången SKANDINAVISKA SJÖMANSHEMMET I LONDON.
" köra häst " med mig nedåt gatan!
och att hvar och en ur deras hän- ' ANNEXET Men till Strangers Rest bar det i der i förbifarten mottager sin gåfva, hos somliga framkallande ett gladt frimodigt En kort redogörelse af fru Welins lif och verk- alla fall af, och efter några minuter voro vi tack, hos andra åter blott en blyg, stum samhet torde, som sagdt, kanske därför också vid målet, där jag gråtande och skälfvande af bugning, båda sätten lika välmenade; eller intressera Iduns läsarinnor.
Jag önskar blott ångest knuffades in genom dörren.
också är mellan Hemmet ooh kyrkan ett att jag till mitt förfogande hade en penna, som " J a g möttes af miss Mc.
Pherson, som på tält för tillfället uppfördt, hvarigenom alla måste förmådde gifva den rätta belysningen åt bilden sitt vanliga trygga sätt vänligt mottog mig, passera och där julklappsutdelningen af vana af en kvinna, hvars rika, varma, originella per- dock utan att tyckas anse mitt äfventyr värdt händer försiggår under fru Welins ledning.
sanlighet måste vinna de hjärtan, som i verklig vare sig tårar eller klagovisor.
Hon visade Sedan en hvar på detta sätt blifvit begåfvad förståelse för hvad hon är och hvad hon verkat mig tvärtom omedelbart in i ett af rummen, med ett paket, innehållande en mössa, vantar, komma henne nära.
Född i Nyköping och ti- där ett hälft dussin skandinaviska sjömän mer halsduk eller dylikt, samt ett par rosiga äpp- digt fader- och moderlös, fann Agnes Heden- eller mindre frivilligt församlats.
För dem len och en bok, samlas så småningom åter alla ström snart ett nytt hem i regementsläkarens, skulle jag nu sjunga och tala.
Första versen i matsalen, där under tiden de långa borden doktor Mörts hus i nämnda stad, där hon upp- af den sång jag valt var dock knappt ut- blifvit fyllda med allt hvad af läckerheter en fostrades och hennes håg redan i den första sjungen, förrän alla mina åhörare, den ena svensk julgäst kan tänka sig såsom hörande ungdomen väcktes för religiösa intressen och efter den andra, slunkit ut genom dörren, tills till jultrakteringen, främst de väldiga gröt- därmed förbunden missionsverksamhet.
På grund jag satt där mol allena vid orgeln, förtviflad däraf beslöt hon sig också redan vid 19 års och rådlös.
Då tittar plötsligt miss Mc.
Pher- faten med sitt rykande snöhvita innehåll.
Med strykande aptit går man till anfall, och länge ålder för att så vidt möjligt ägna sitt lif åt son in och frågar med en allt utom mild dröjer det icke, innan fat och karotter äro bekämpandet af hedendomens mörker och slaf- stämma, " hvar jag gjort af sjöfolket ", hvarpå länsade; och en särskildt Jifvande verkan tycks veri.
Denna åtrå stegrades år från år, och en tämligen barsk befallning följde att genast måltiden ha haft att döma af den höga stäm- sommaren 1877 reste hon öfver till England gå ut och skaffa in dem igen och hälst lika ningen, som gång på gång tar sig uttryck i i syfte att höra sig för, huruvida utsikter funnos många därtill.
Som det icke fanns någon an- skallande hurrarop, för konung och fosterland, för henne att blifva antagen och utsänd på nan råd än att lyda, gick jag med hjärtat i missionsfältet af de större missionssällskapen i halsgropen ut på gatan, och hur det var lyc- för sjöminshemmet i London, för julen och — London.
Mycket snart lyckades hon också få kades mitt värf verkligen så öfver förväntan last but not least, för värdfolket — ingeniör och fru Welin, som under vänligt samspråk och löfte därom, och såsom den gläder sig, hvilken väl, att jag inom kort åter satt vid orgeln uppmaningar till flitigt begagnande af grötske- ändtligen ser sig stå vid målet för sin ung- med ungefär ett dussin " gastar " på bänkarna doms mest brinnande längtan, så gladde hon framför mig.
Som jag började sjunga, hörde darna gå omkring bland gästerna.
sig i hoppet att inom kort få anträda resan jag miss Mc.
Pherson — regla dörren utanför!
— Så aftackas dessa och festen är all, och de Ostörd aflöpte visserligen icke andaktsstun- sjömän, som icke äro bofasta på Hemmet, af- till Indien.
Så mycket smärtsammare kändes därför slaget, då missionssällskapets läkare efter den, men så småningom lyckades j a g fängsla lägsna sig, hvar för sig eller i klungor uppsö- den sedvanliga undersökningen af missionärs- mina åhörares intresse, och efter en halftimmes kande sina så kallade " hem ", vare sig dessa nu äro belägna i någon skans ombord på de adepter förklarade hennes lungor så angripna, förlopp stack miss Mc.
Pherson åter in huf- att hon måste anses oduglig för det tillämnade vudet genom dörren, denna gång med den fartyg, som jula i London, eller i kyffen af mer eller mindre respektabel art i den stora kallet och därför uppgifva drömmen om att korta anmärkningen: " that will do ".
staden.
Ett ljust och värmande minne är det offra sitt lif i hedningarnas tjänst.
Från denna oansenliga och icke synner- dock de alla föra med sig ut i mörkret, och ligen uppmuntrande början växte Agnes He- Kort efter sedan hon drabbats af denna slocknar det också hos somliga kanske redan svåra missräkning, kom hon i beröring med denströms verksamhet bland de skandinaviska med julnattens stjärnor, blir det kanske hos en i vida kretsar känd och högt aktad engelsk sjömännen till den betydelsefulla och omfattan- andra ett minne för lifvet, kastande sitt skim- filantrop, den numera aflidna miss Annie Mc.
de lifsgärning, som nu fyllt sitt 25 år.
Ser mer öfver den väg, som bär till ett värdigare Pherson.
En gren af den välgörenhet, hvaråt man saken också endast ur rent materiel beredande till och ädlare firande af julen än denna dam ägnade sig, gällde sjömännen, en synpunkt, tala de till mellan en kvarts det, som oftast blir fallet för en sjöman, isyn- verksamhet, som just vid tiden för fröken He- och en half million kr.
årligen uppgående nerhet då det äger rum i miljön af en stor denströms sammanträffande med henne var all- summorna, som genom henne räddats åt Sve- stad med dess tusen frestelser.
deles nybörjad.
En liten anspråkslös missions- rige, om en nationell vinst, som i sanning Hennes sätt att gå till- Och nu några ord, så långt det begränsade lokal — " Strangers Rest " — med skrif- och är beaktansvärd.
läsrum för sjömän af alla nationer hade öpp- väga, då hon med lock eller pock, med utrymmet tillåter, om den, som är själen i verk- samheten bland våra sjömän — en verksamhet, nats vid den då för tiden sämst kända gatan allvarliga eller humoristiska föreställningar, öf- som visserligen tar sitt mest i ögonen fallande i Östra London, Radcliff Highway.
Om kväl- vertalar sina gossar att lämna sina besparin- gar i hennes händer i stället för att lägga ned uttryck i julfesten, men som också represen- larne höllos här föredrag på olika språk af en dem på krogen eller förslösa dem i ovärdigt terar ett dagligt och stundligt arbete året om del frivilliga medhjälpare ur de högre sam- i kärlekens, barmhärtighetens, tålamodets och hällslagren, men ännu hade ingen anmält sig sällskap, gör ingen henne efter, och tusen och visdomens tjänst, och hvars räckvidd en utan- att taga hand om skandinaverna.
Hennes för- åter tusen äro de fattiga hem i Sverige, där den grämelse och sorg, som hvilat tung öfver sta lärospån på den nya lefnadsbanan voro för stående knappast kan ana.
Det är i år 25 år sedan Agnes Hedenström- just icke vare sig lysande eller synnerligen fars och mors hjärtan vid tanken på den Welin började sin välsignelsebringande verk- uppmuntrande, obekant som hon var med de ©tacksamme glömske sonen därborta i främ- samhet bland de skandinaviska sjömännen, och förhållanden, hvarunder hon måste arbeta, och mande land, förbytts i glädje och välsignelser den 2 sistlidne oktober firades också med ytterligt känslig för all den last, råhet och vid åsynen af penningebrefvet med Londons anledning häraf på Sjömanshemmet i London cynism, som mötte henne, men med vunnen er- poststämpel.
farenhet växte mod och förmåga, och det dröjde ett i all sin enkelhet tilltalande jubileum.
För att nu återgå till och i största korthet ORGRYTE Kemiska Tvätt- &amp; Färgeri A.-B., Göteborg, - beklädnadsartiklar ytterst väl.
tvättar eller färgar alla slags Billigaste priser.
-
— 663 redogöra för tillväxten af fröken Hedenströms verksamhet, må nämnas, att frågan om ett hem — icke blott en tillflyktsort för lediga stunder som " Strangers Rest ", utan en plats där de för måttligt pris fingo både tak öfver hufvudet och " skaffning " den tid de vistades i land — utgick från dem af de skandinaviska sjömännen själfva, hvilkas håg väckts för ett renare och bättre lif än det, som föres i dessa s. k. boardings- houses, de enda " hem ", som hittills stått dem till buds och som alla nästan utan undantag äro af uslaste slag.
Med glödande ifver upp- togs förslaget af fröken Hedenström, som tack vare biståndet af varmhjärtade och förmögna engelska vänner snart nog såg sig iståndsatt att förverkliga den kära planen.
Den 2 okt.
1880 öppnades nämligen i en för ändamålet lämplig förhyrd byggnad vid Lemon Street " The Scandinavian Sailors Tempe- rance Home ".
Visserligen voro svårighe- terna, de första åren i synnerhet, stora, visst vållades henne sorg och förfång af alla slag, dels till följd af Boardinghousmasters och krögares helt naturliga illvilja — hon hade ju gripit direkt in i hvad de ansågo för sitt vällofliga privilegium, att roffa sjömännen in på bara kroppen — dels till följd af det eko- nomiska betryck, hvari hon bringades, ofta af oredliga gäster bland sjömännen, måhända också af sin medfödda böjelse att t r o alla människor om godt.
Hennes vänner voro dock städse färdiga att i den mån så behöfdes stå henne bi, och då efter några år frågan om ett eget hem för de skandinaviska sjömännen bragtes å bane, voro de samliga redo att ingå i den kommitté, som tillsattes för realiserandet af planen.
I D U N 1905 - i båda byggnaderna uppgå till 200, och det är med svidande hjärta fru Welin ofta måste af- visa gäster, hon icke kan härbärgera, då ut- rymmet till sista platsen är anlitadt.
År 1889 ingick fröken Hedenström äkten- skap med • ingeniör Axel Welin, bördig från sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter | Stockholm, hvilken varit och är henne ett godt och energiskt stöd i hennes verksamhet, " e t t i ouppnädt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
= stöd, utan hvilket j a g icke kunnat hålla u t ", Sändes t u l l - A p o r t o f r i t t direkt till privata, i förklarar hon själf.
Och visst är, att ett arbete, mer kräfvande, Profver omgående franko.
slitande och oaflåtligt tagande tid och krafter i anspråk, än omsorgen om och vården Schweizer &amp; Co, Luzern S 5, (Schweiz).
(af detta stora hem sällan hvilat på en kvin- SIDENTYGS-EXPORT.
— KUNGL.
HOFLEV.
nas skuldror, ett arbete, som nog icke heller blifvit så framgångsrikt, därest det icke under- stödts af en kärlek, som i barmhärtighet och D E N F Ö R L O R A D E SONEN.
tålamod, i hoppfull tro och barnslig tillit till Guds hjälp söker sin like.
KRING SKAPARTRONEN allt var tyst och Många äro också de tankar — kanske sär- harpans sträng var stum, skildt nu vid juletid — som flyga öfver Nord- sjön till Hemmet vid Themsens strand med tack och hymnen bäfvande förklang i saligheters från gamla Sverige till den dotter, som mer än rum.
flertalet af sina landsmän hedrat sitt land och bi- Och skumt låg skapartankars hvalf, och öfver dragit att återskänka det söner, värdiga det hjässans snö gamla, goda, svenska namnet.
stod glorian blek lik vissna blom, som mellan EYVOR STEEN.
drifvor dö.
Brud- &amp; Bröllops-!
D E SVENSKA KVINNORNAS RÄTTSRÖRELSE, RÖST- U TI IDUN för förra veckan lämnades en redogörelse för den nuvarande regeringens ställning till kvinnornas kraf på politisk med- bestämmanderätt.
Utom de fem petitioner till Fru Welins ofta rent af förunderliga makt regeringen, som då omnämndes och som fram- öfver sina skyddslingar ligger till en del i den burits af särskilda deputationer, ha ytterligare ett stort antal insändts från kvinnoföreningar oförskräckthet och sinnesnärvaro, hvarmed hon äfven i de mest kritiska ögonblick förstår att landet rundt, vittnande om, att intresset är gripa in, men först och sist i den stora, vid- lefvande.
hjärtade kärlek, hvarmed hon omfattar dem Genom excellensen Staaffs förklaring har det och allt hvad som l ö r dem, parad med en blifvit klart, att männens rösträttsfråga kommer humor, som räddar henne från att någonsin att lösas först.
Sedan blir det kvinnornas tur.
falla in i den jämrande, suckande jargon, som Af väsentligen taktiska skäl anses en samtidig tyvärr ofta nog kännetecknar den kristliga lösning omöjlig — en uppfattning, som accep- barmhärtigheten.
Friskt, hurtigt och käckt, terats äfven af yttersta vänstern.
nog så allvarsamt också, där så höfves, men Om således det kvinnliga rösträttskrafvet alltid förstående, möter hon dem och vinner icke nu kan göras till föremål för statsmak- därmed deras hörsamhet och förtroende.
En ternas behandling, så finns emellertid ingenting liten rolig anekdot finnes, om hur hon en gång som hindrar att viktiga förarbeten utföras.
De bröt modet på en oresonlig, slagslysten finne, delegerade, som å det stora rösträttsmötets i en riktig jätte till gestalt och kroppskrafter, Stockholm vägnar uppvaktade statsministern, som etablerat ett ordentligt krig på går- framhöllo på goda grunder, att den regering, den, där mössor och käppar flögo i luften som icke nu vill medtaga kvinnorna i röst- och hårtottar och tänder röko.
Fröken Heden- rättspropositionen, kan f ö r b e r e d a n d e verka ström, som blef varskodd om förhållandet, gick för saken, exempelvis genom förslag om upp- beslutsamt ned bland de stridande, som i pura häfvande af i civillagen kvarstående bestämmel- förvåningen beskedligt Iäto skjuta sig åt sidan, ser om m a n n e n s m å l s m a n s k a p.
grep med ett stadigt tag i finnen i armen med Statsministern ställde sig sympatisk gentemot orden: " Nu följer du mig in i kolboden, och denna tanke.
där förhåller du dig lugn, tills j a g släpper ut dig igen! "
— hvarpå hon också mycket riktigt drog honom med sig till nämnda ställe, spak och motståndslös som ett lamm, sköt honom genom dörren in i mörkret och vred med ett I detta årets sista nummer stadigt tag om nyckeln, som sedan stannade i hennes ficka den tid hon ansåg lämpligt — bedja vi att till våra läsare och vänner få allt till de omkringståendes gränslösa förun- rikta ett varmt tack för all välvilja och sym- dran, för att icke säga beundran!
pati, som under det gångna året bevisats oss, Sjömanshemmets nuvarande egendom, som i på samma gång vi uttrycka vår förhoppning februari 1888 högtidligen invigdes af prins Bernadotte, består af en 5 våningars hufvud- om att till det nya året åter få hälsa dem byggnad, en annexbyggnad innehållande ett alla.
Till dess — tjugutal sofrum, skrif- och rökrum samt ett ett godt slut på det gamla stort kafé, där te, kaffe, chokolad och läskedrycker tillhandahållas gästerna jämte året!
färska tidningar, svenska, norska och danska.
Spel af skilda slag till tidsfördrif finnas ock att tillgå samt dessutom nödiga ekonomibygg- nader, stall, magasin o. s. v. Sängplatserna Ett stort nöje är en god kopp thé.
Om ni önskar att all- tid erhålla ett fint thé, garanteradt absolut äkta, rekvirera Och spiran, fordom bjudande världens klot, mot henne hvilar rolös nu sitt All stjärneprakt, all änglamakt stas lof ej hämma kan ur ' fjärran djup stiger dof.
till dans all änne Zebaoth.
och alla fräl- en röst, som I skaparhj artats hulda hem den bästa plats står tom, och borta sonen är, som var dess skönsta rikedom — se ' n seklers sekel gick han bort och tog sin arfveskatt och reste sig en egen värld af trots och svek och natt.
Han hof sig mot sin Fader upp ' och stor- made Hans borg, och pilar flögo rymden kring och sände synd och sorg.
Men ut for helighetens blixt och himlastor- marn slog, och Guden allmaktsfasta band kring mörkrets förste drog.
Men n u.
Längst bortom ljusets gräns All- faders tanke far — Han ser i fjättrar den, som förr bland änglar förstling var; Han ser ett outsägligt ve, ett kval förutan tröst, och outsäglig längtan går med allmakt ur Hans bröst.
v Med makten, hvarmed varde ljus!
igenom Kaos klang, for gudahjärtats längtan ut och andens natt betvang.
Och ondskan vek, och trotset smalt, och upp rann minnets ljus — och fallen ängel åter såg i fjärran Faderns hus.
HORNIMAISTS " BOUDOIR T H É ".
IDUN 1905 Han hemmet ser, han trängtar dit — och bojan faller loss.
Han spänner vingarne till flykt förbi hvart stjärnebloss.
Han flyr — och se, den dystra skrud, han bar i kvalens värld, den ljusnar nu allt mer och mer ju snabbare hans färd.
Han hinner himlaborgens port, men sjunker ned försagd, med pannan under bäfvan djupt mot kalla smidet lagd — då faller afgrundstecknet bort med kransen ur hans hår, d å faller ned på regladt lås så hejdlöst tår på tår.
Men upp liksom en öppnad famn den slutna porten sprang, och ljuft hans forna harpa nu tillmötes honom klang.
En stämma, ack, så huld, hans namn i ömma suckar slöt — och sonen, den förlorade, sjönk ned i Fa- derns sköt.
Då slog en gloria åter fram kring gudens hvita hår, mer ung, mer rik än gyllne blom ur drif- vans snö en vår.
" Han kommen är, han kommen är ", ljöd stark serafers chor.
Och ut till världens vinterve med vår che- ruben for.
Och talte Herren Gud: " Mitt råd har nu full- bordan nått.
I dag till nya skaparverk min kärleksallmakt gått.
Till intet har mitt varde!
bragt all syndens arfvedel.
Mitt hjärta vunnit har min värld — min värld är skön och hel. "
Och ur Allfaders öga då föll ned en pärla varm — hon föll med mildhets segermakt och sjönk i världens barm, hon svällde ut, hon blef till ljus, hon blef en stjärna klar och ut till himlens alla hörn hon nådens full- het bar.
Hon sken för hvarje dyster jord med glans, ej skådad förr, och hennes stråle bröt en väg mot öppen himladörr.
Då såg sin barndom anden klart och mindes hemmets hus " och, fri från alla stoftets band, for upp mot stjärnans ljus.
— 664 — Från alla rymders klot och djup hvart ande- väsen drog.
Och se — en härlig skimmerkrans sig så kring stjärnan slog.
Som bågen efter rägn den sken ur nyss för- runnen sorg, och stjärnan lyfte den och steg mot himla- faderns borg.
hennes goda egenskaper samt hur användbar hon var, blefvo genom förändrade omständig- heter ej mera i behof af hennes mångsidiga hjälp, och med de nya kom hon aldrig på samma förtroliga fot För dem var hon, rätt och slätt, " den gamla lappfröken ", som till- kallades i mån af behof, och där hon satt undanstucken i barnkammaren eller jungfrurnas rum kunde hon, oaktadt all anspråklöshet, ej undgå märka, att hon numera blott hörde till HARALD JACOBSON.
hvad man brukar kalla " ett oundvikligt ondt ", samt att man drog ett lättande andedrag, när alla lappar och skarfvar kommit på sin rätta plats för den gången.
SMÅ G L Ä D J E Ä M N E N.
SKISS FÖR Hon blef allt mera en maskin, man begagnade IDUN A F SOPHIE LINGE.
sig af, och människan Lotta Morell, hon med AMLA F R Ö K E N MORELL hade aldrig det varma, deltagande sinnet och den tjänst- haft några stora glädjeämnen här i värl- villiga handen, gjorde de sig ej något besvär den — åtminstone skulle nittionio bland hundra att taga notis om.
af hennes jordiska medsystrar funnit sig bra Men små glädjeämnen fattades ej heller då.
förbigångna i hennes kläder.
Men fordringarna Som då hon en dag tappade en trådrulle, hvil- på nöjen och komfort äro ju olika, beroende ken rullade långt under en säng, och det skulle på ens temperament och på de villkor, under ha bMfvit henne svårt att själf narra fram hvilka man framlefver sitt lif.
rymmaren.
Men en liten gosse, hörande till Fröken Morell hade egentligen haft endast familjen, där hon för tillfället arbetade, kröp ett intresse, i hvilket hon helt och hållet gått själfmant under sängen och kom, dammig och upp, det att kunna vara andra till hjälp, men rufsig, fram igen med den trilskna lilla tingesten som hon var helt och hållet renons på timliga i sin knubbiga hand.
Eller då en liten flicka, ägodelar, måste denna hjälp lämnas så att säga en dag, när Sara hade svår värk i en af sina handgripligt samt var vanligen af sådan na- få återstående tänder, erbjöd sig att springa tur, att den knappast beaktades af dem som till apoteket och köpa tanddroppar åt henne för tio öre, som hon hade i sin egen lilla port- togo emot den.
Hon var dotter till en klockare i lands- monnä.
Gud signe de små rara älsklingarne, orten; skötte efter moderns död om det lilla som voro så snälla mot henne!
Ja, världen hemmet och pysslade så bra om farsgubben, är ej ändå så fattig på glädjeämnen, som man att han blef mycket gammal, innan han fick ibland är frestad att tro.
bäddas ner vid hustruns sida på kyrkogården.
Nu var fröken Morell mellan de sextio och Då stod Sara Morell ensam i lifvet och kände sjuttio, och hennes fingrar började att styfna, sig, att börja med, alldeles kastad ur sadeln, så att det ej gick fullt så fort med arbetet utan att veta hvad hon skulle taga sig till.
som förr.
Hennes dagspenning hade aldrig På vänners inrådan realiserade hon emeller- varit stor, men nu tyckte man ändå, att man tid en del af det lilla bo hon fått i arf, tog ej fick full valuta för den, och vände sig till resten med sig och flyttade in till hufvud- yngre sömmerskor.
Några nya familjer kunde staden, där hon väntade att med mera lätthet ej längre komma ifråga, och hon fick vara glad, om hon blott finge behålla en och annan finna sin utkomst.
Att börja med gick det också ganska bra, af de gamla, hvilken var för hänsynsfull att afskeda henne.
ty kyrkoherden i församlingen, där hennes far Hon bodde nu inne hos en änkefru, som tjänstgjort som klockare, intresserade sig för hade sitt arbete borta om dagarna, och det henne hos ett par bekanta familjer, såsom en person, hvilken var van att lägga hand vid visst ett ganska inbringande sådant, ty hon litet af hvarje.
Dessa funno också snart att kunde bestå sig med en lägenhet på ett rum hennes hjälp var ovärderlig och anbefallde och kök.
Visserligen fick Sara ligga i en pinn- henne, å sin sida, till andra, så att hon där- soffa i köket, men som det ålåg henne att igenom förtjänade hvad hon behöfde till en hålla rent och fint där, så visste hon att det anständig, om än torftig existens, och hon också var det, ehuru den mörknade målningen kunde till och med sätta af några slantar på motstod alla hennes försök att ge den en gla- sparbanken för att på gamla dagar ha ett dare nyans.
Och när änkefrun var borta om dagarne, stod det ju henne fritt att disponera litet kapital att lita till.
Hennes förnämsta arbete blef ändå att lappa kammaren helt och hållet för sin räkning, och och laga, en konst, i hvilken hon under årens där hade hon också fått sticka in litet af sina lopp vunnit ganska stor skicklighet, och hvil- bästa möbler.
Hennes gamla länstol till exempel, den som ken hon nu fick god användning för.
Men hennes far alltid brukat sitta i framför brasan det var också andra göromål hon fick sticka under vinterkvällarne, och som var det käraste emellan med inom familjerna.
Blef ett barn sjukt, så kunde ingen så tyst och stilla som föremål hon ägde, den stod därinne vid fön- fröken Sara tassa omkring i sjukrummet och stret, så hon kunde se sin kära stol och hade på se den sjuke till godo.
Hon jämkade med så sätt mera glädje af den, än om hon själf mjuk hand på kuddarne, bytte om kalla om- satt i den.
slag på det värkande hufvudet och kunde Så var det hennes gamla, kära myrtenträd.
också som ingen annan berätta en rolig saga, En gång — ty hvilken kvinnlig varelse har ifall patienten orkade höra på.
Och hennes icke en gång haft en liten kärlekssaga — en sagor voro mycket, mycket roligare än de som gång, för länge, länge sedan, hade hon drömt stodo i böckerna.
om dess gröna kvistar gungande på hennes då Vid köksspisen kunde hon också tillfälligt- mörka och vågiga hår, men drömmen gick al- drig i fullbordan.
Hvem vet, kanske var det vis ställa sig, då någon tjänarinna af en eller annan orsak var urståndsatt att fullgöra sitt bättre att, såsom nu, ha den stående där i värf, och blef då hennes något gammalmodiga solströmmen, oberörd af saxen, annat än vid behöfliga putsningar, så att den fritt fått ut- kokkonst prisad med några välvilliga ord vid middagsbordet, blef detta ett stort glädjeämne veckla sig till ett vackert litet träd, som nu utgjorde ett af hennes glädjeämnen.
för fröken Sara.
Då söndagen kom och änkefrun helt be- Men tiden gick.
De familjer, som från bör- kvämt för en god del af dagen hade installe- jan togo sig henne an och bäst kände till G Lagermans flytande putspomada B O N A M I.
— 665 — rat sig i länstolen, så att Sara ej kunde få någon fröjd af den, och myrtenträdet — som skymde utsikten för frun, när hon ville titta ner på gatan — blifvit utflyttadt i köket, tog Sara fram sin gamla psalmbok ur byrålådan, svepte den omsorgsfullt i en ren näsduk, Häc- kade sina nötta svarta handskar på finger- topparne, " så att de blefvo alldeles som nya ", och gick till närmaste kyrka för att höra en eller annan af sina älsklingspredikanter.
Blef predikan litet för lång, hände det nog att hon " blef borta " från den en liten stund, eller också försjönk hon i minnen från sin barn- dom — framkallade af den kyrkliga omgifnin- gen — då hon fick sitta bredvid fadern på orgelläktaren och med sin späda stämma hjälpa honom att ta upp psalmen.
Klockarens Sara var ju också känd i hela socknen för sin klara och gälla stämma.
När hon sedan vaknade upp, ännu under intrycket af dessa ljufva min- nen, kunde hon med sin gamla darrande stämma sätta i några toner, som kommo hen- nes närmaste grannar att med en misstänkt förvåning vända hufvudet åt hennes sida.
Änkefrun höll sig med en af de billigare morgontidningarne, som hon vanligen läste, in- nan hon gick till sitt arbete.
Sedan blef det fröken Moreils 1ur att taga del af nyheterna, och detta blef för henne ett dagligen återkom- mande glädjeämne.
Ibland stod det att läsa om någon tilldragelse från hennes egen för- samling, och någon gång kunde hon under lubriken " förlofvade " eller " vigda " träffa på namn, som etsat sig fast i hennes minne, så- som när den lilla tjänstvilliga flickan, som köpte tanddroppar åt henne på apoteket, lät världen veta att hon ingått ett äkta förbund med en gardeslöjtnant.
Måtte hon bli lycklig som hon förtjänar, suckade då Sara, men löjt- nanter äro ju inte mycket att lita på.
En gammaldags åsikt, hon hade svårt att göra sig fri från, så länge hon ej fått fullgoda bevis på motsatsen.
Så kom en dag, då hon tog del af en an- nons, hvilken skulle indirekt tillföra henne ett af de största glädjeämnen hon på länge haft.
En stor Välgörenhetsbasar förbereddes i huf- vudstaden för ett högst behjärtansvärdt ända- mål och många af den fina världens allra finaste namn gåfvo sin glans redan åt det upp- rop, som ställdes till allmänheten, att komma med bidrag af ett eller annat slag.
Sara läste igenom denna annons ett par gånger och föll därefter i djupa funderingar.
Allmänheten — Sara kunde ju äfven räkna sig till den, hvarför skulle ej också hon, efter- som hon för tillfället hade så god tid, kunna bidraga med ett litet aibete.
Det blefve all- tid ett strå till för stacken.
Impulsiv som hon var, slängde hon ifrån sig tidningen utan att läsa den till slut, flög upp på en stol för att nå upp till öfversta hyllan af köksskåpet, där hon hade åtskilligt smått förvaradt, och tog ner en påse därifrån.
Hon knöt upp bandet, som höll tillsammans den, och stjälpte ut innehållet på köksbordet.
Mycket riktigt, där fanns både rödt, grönt och gult garn, alldeles som hon ville minnas.
Och där låg också, omsorgsfullt insvept i tid- ningspapper och väl impregneradt med ryss- olja, en bit mörkblått kläde, en sista återstod af gamle klockarens helgdagsrock, som förut till största delen gått åt till sommarkofta åt Sara.
Biten var alldeles som afsedd för det ändamål Sara tänkt sig.
Ja, man skulle väl för en gångs skull slå på stort, då man fick så fint sällskap, samt sätta sig ner och bro- dera en riktigt vacker och stilfull kudde till den fina basaren.
Värst var det med mönstret.
Men fröken Moreli hade hört, att stiliserade blommor voro de modernaste nu för tiden, och de voro ju på sätt och vis lättare att rita upp än de gam- malmodiga snirklarne och krumelurerna.
Hon hade ju ibland stannat utanför tapisseributi- kernas fönster och studerat dessa växtvärldens under, så att hon nu hade dem i sitt minne, Hon gick ner i kryddboden och köpte sig en bit krita, satte sig därefter i dagern vid kammarfönstret och tog itu med sitt konst- närliga arbete.
Tulpaner voro visst det lät- taste att åstadkomma, och de voro dessutom så moderna, så tulpaner skulle det bli.
Lätt gick det inte att rita upp mönstret, och nog fick hon sudda ut konturerna många gånger, innan det ville likna blommor, men till sist stodo de där ändå, tre i rad, alldeles som hon en gång sett dem i tapisseriboden.
Den i midten, som var högst, skulle bli gul i fär- gen och de båda sidokamraterna röda, alla tre med vackert gröna blad.
Så grep hon verket an med iiver och sydde flitigt, så länge ögonen stodo bi, men när hon väntade hem änkefrun, gömde hon alltid undan arbetet, ty hon fruktade, att denna skulle drifva gäck med henne öfver det besvär hon gjorde sig onödigtvis.
Hon kunde ju ej hjälpa att hon hade litet mera ideela intressen än denna, som för öfrigt var en ganska bra och hederlig fru.
Fingrarne voro att börja med ovana vid dy- likt arbete, och innan hon fick in de moderna stygnens teknik, gick det trögt, men trägen vinner och blommorna fingo för hvarje dag mera färg och bättre form samt växte sig snart fullfärdiga under hennes ögon.
Fullt natur- trogna behöfde de ej vara och voro det ej heller.
Nu kom emellertid ett nytt kapitel.
Det behöfdes äfven någonting att fylla kuddvaret med, och dun eller annat lämpligt material hade hon ej råd att köpa.
Men som hon aldrig ville, att någonting skulle förfaras, hade hon år efter år samlat använd fönstervadd, och den skulle hon nu taga reda på.
Litet grå i färgen var den nog, men det syntes ju inte genom varet.
Så blef kudden ändå i god tid färdig för basaren och det återstod nu endast att lämna upp den till en af de damer, som togo emot bidragen.
Hon gick dit och mötte händelsevis denna själf i tamburdörren, så att hon egenhändigt fick lämna henne sitt arbete.
Litet altererad väntade hon att få höra några ord af belåten- het, men sedan mottagarinnan, helt hastigt, med en förvånad och äfven litet road min, mönstrat både fröken och kudden, sade hon ett kort tack och aflägsnade sig, sedan hon först slängt in gåfvan på närmaste stol i tam- buren.
Sara hörde på dunsen, att den föll i golf, och det gjorde henne litet ondt, men hon tröstade sig med, att det väl alltid var någon som plockade upp den igen.
Det är nog så skumt, att hon ej riktigt kunde urskilja, hur vackra tulpanerna äro, tänkte hon, då hon på vederbörligt afstånd följde efter i trapporna.
Ty det kunde ju infe vara tu tal om, att ej kudden var prydlig.
Hvad hon nu längtade i ill basardagen!
Fat- tig som hon var, skulle hon ändå kosta på sig inträdesafgiften för att ännu en gång få återse sina händers verk, ja, möjligtvis äfven få reda på, till hvilken den såldes.
De kungliga bru- kade ju göra u p p k ö p.
.
.
Nej, så tokig hon var, som kunde låta sina tankar flyga så högt.
Mycket förtretligt var det emellertid att vädret var så dåligt den dagen, med ett otäckt stridt regn, och att hon ändå nödgades sätta på sig kyrkslassen för att icke sticka af så mycket mot de öfriga besökande.
Det kunde i al !a fall ej hjälpas, och det gamla paraplyet skyd- dade väl alltid något.
När hon kom in i basarlokalen, var hon på I D U N 1905 väg att vända om igen.
Ett sådant vimmel af folk där var, och ett sådant surr af röster — hon blef alldeles yr i hufvudet att börja med.
Lyckligtvis blef hon, med detsamma hon trädde in, knuffad i en vrå, hvarifrån hon kunde taga det oroligt böljande sceneriet i be- traktande, till dess hon hann sansa sig.
Men hur skulle hon ibland alla dessa stånd finna reda på just det, där hennes kära kudde var exponerad?
Men hur hon spanade, tyckte hon sig i en af de damer, som förestod stånden, känna igen den, till hvilken hon aflämnat sitt arbete.
Med mycken ansträngning lyckades hon manövrera sig fram till henne och mönstrade med giriga blickar de föremål, som lågo utbredda på hen- nes bord.
En massa både vackra och dyr- bara saker täckte det helt och hållet, men de tre tulpanerna kunde hon ej upptäcka däribland samt vågade ej gå tillräckligt nära att röra vid de eleganta föremålen och se, om hennes kudde möjligtvis af misstag blifvit gömd under något af dem.
Men en dam, som ej var lika rädd af sig, kom just nu till ståndet och lyfte på en bordlcpare, hvars rika broderi hon be- undrade, och se, där stack en af blommorna fram — • hennes egna vackra tulpaner!
Hön tänkte ej på, att hennes gåfva fått en mycket anspråkslös plats, ja, att man till och med sökt att dölja den för den eleganta värl- dens konstkritiska blickar, därtill var hon allt- för naiv och omisstänksam.
Det var tillräck- ligt för henne att veta hvar den fanns, och om möjligt skulle hon ej lämna basaren, förrän den funnit en köpare.
Hon var som fascinerad af ståndet och för- sökte att bibehålla ett visst afstånd från det- samma, men som hon stod midt i stråkvägen, blef hon emellanåt trampad på tårna, blef knuffad hit och dit, fick äfven ett och annat förargadt ögonkast samt till och med något litet halfkväfdt glåpord, men ehuru hon vid ett annat tillfälle skulle varit mycket känslig för denna opåkallade uppmärksamhet, mottog hon den nu med ett nästan stoiskt lugn, som om det gällt en helt annan person än henne själf.
En och annan gång måste hon ändå draga sig tillbaka till det fridfulla hörnet, men om en stund var hon tillbaka på sin post igen.
Af alla de människor, som aflöste hvarandra vid det ominösa ståndet, tycktes likväl ej någon fråga efter priset på hennes kudde, men som den åter blifvit öfverhöljd, så att endast ena hörnet med en bit af tulpanstjälken syntes, var det ej underligt, om den blef förbisedd.
Hur gärna hade hon ej velat smyga sig fram och peta fram den litet, men därtill var hon ej djärf nog.
" Nej, se fröken Moreli! "
Sara vaknade upp ur sina funderingar och såg ett vänligt ansikte tätt framför sig, samt en behandskad hand, som räcktes fram.
" Att vi skulle träffas här, det kunde j a g aldrig tro — det är nu så länge sedan j a g sist såg fröken. "
IDUN — 666 — 1905 EN J U L F E S T I SKANDINAVISKA SJÖMANSHEMMET I LONDON.
TECKNING E F T E R F O T O G R A F I FÖR IDUN A F HJ.
E N E R O T H.
OCH F R U W E L I N S A M T A L A N D E MED E T T P A R A F GÄSTERNA.
I FÖRGRUNDEN SYNAS HR
— 667 — NAR F Y L G I A SJÖSATTES.
FLOT- D EN TANS SVENSKA första pansar- kryssare gick härom dagen af stapeln ute vid Finn- bodavarf.
Sjösänkningen i den stilla frostklara vin- terdagen försiggick med all den éclat, som städse åtföljer dylika ceremonier, då det gäller en flottans storbåt.
Sålunda sågos i den lysande raden af re- presentativa personlighe- ter främst konungen, vi- ' dare prinsessan Margareta, prins Gustaf Adolf, prins Eugen, friherre von Essen, sjöministern amiral Sidner, krigsministern öfverste Tingsten, ett stort antal högre sjöofficerare o. s. v. Sedan konungen, åt- följd af Skånehertigen och svit, tagit förberedelserna till stapelaflöpningeniskär- skådande, verkställdes bå- tens döpelseakt af prin- sessan Margareta, som på klar och ren svenska ytt- rade ungefär dessa ord: " Lycka och välgång vare med denna pansarkrys- IDUN 1905 sare, som på h. m:ts be- fallning skall bära namnet Fylgia. "
Det var prinses- sans första offentliga tal på hennes nya hemlands tungomål.
Därefter gaf hon signal medels tryckning på en elektrisk knapp, släggorna dånade, hindren föllo un- dan och den väldiga kolos- sen gled präktigt ut i vatt- net, medan starka hurra- rop beledsagade densam- mas färd ut i sjön.
Någon lugnare, säkrare och vack- rare sjösättning kan näppe- ligen tänkas än den när den svenska flottans första pansarkryssare gick af sta- peln.
Musikkåren spelade en del fosterländska nummer, och därmed var högtidlig- heten slut.
Sköldmön lade till vid brobänken, och de kungliga embarkerade un- der lifliga hurrarop från de församlade skarorna hvilka sedan sakta sking- rades.
Men ute på vattnet flöt stolt och präktig Fylgia i rik flaggakrud.
FRÅN PANSARKRYSSAREN FYLGIAS SJÖSÄTTNING VID FINNBODA.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
1.
DE KUNGLIGA ANLÄNDA MED SKÖLDMÖN.
2.
FYLGIA PÅ STAPELBÄDDEN.
3.
PRINSESSAN MARGARETA GER SIGNAL TILL SJÖSÄTTNINGEN.
4.
FYLGIA EFTER SJÖSÄTTNINGEN.
5.
DE KUNGLIGA LÄMNA TRIBUNEN.
IDUN 1905 Det var en af fruarna från den lyckliga tid, då hon ännu var vid full vigör och kunde göra sig nyttig, och därtill en af dem, som all- tid varit vänligast mot henne.
Fröken Moreli fick i hast solsken öfver hela sitt skrynkliga ansikte och glömde för ögon- blicket, hvarför hon stod så där midt i stråk- vägen.
" Åh, att hofrättsrådinnan ännu känner igen mig efter så många år " — sade hon förtjust, " jag har ju blifvit gammal och grå sedan den tiden.
* " Än j a g då, " svarade hofrättsrådinnan, " ti- den har inte stått stilla för mig heller. "
" Men kom nu med mig, " fortsatte hon, " vi kunna ju inte stå så här midt i folkströmmen och prata, men j a g ville så gärna ha reda på, hur fröken har det nu för tiden. "
Hon drog den gamla med sig in i buffeten och rekvirerade genast två koppar kaffe med " mycket dopp ".
Att hon satte sig i det mörkaste hörnet och vände ryggen åt publiken var en liten mänsk- lig svaghet, som man får förlåta henne, när man betänker, att Sara Moreli ej var klädd efter sista modet och möjligen genom kon- trasten kunde väcka en viss uppmärksamhet.
Hon var i alla fall en varmhjärtad liten fru, som ej glömde gjorda tjänster.
Man hade åtskilligt att tala om, och snart fick också hofrättsrådinnan veta, hvarför hon kunde träffa lilla enkla fröken Morell här uppe på den hypereleganta basaren, där hon så illa passade in i omgifningarna.
Kaffet var nu drucket och hofrättsrådinnan märkte mycket väl, att hennes gäst satt som på nålar samt förstod äfven orsaken därtill. "
J a g skulle gärna vilja se den där kudden, " sade hon, " och äfven köpa den, om den inte redan är såld, ty att den är vacker, det är jag fullt öfvertygad om.
Det var ju tre tul- paner på den?
Åh, j a g skall nog finna reda på den. "
Så styrde hon kurs rakt på ståndet och drog fram den från bordlöparen, under hvilken den ännu var gömd.
Damen i ståndet såg förvånad på henne, när hon genast bestämde sig för köpet, men höll god min och tog älsk- värdt emot den femma, som kudden betingade i pris.
" Tulpaner äro dyra så här sent på året, " sade hon skämtsamt.
Hofrättsrådinnan återvände nu till gamla fröken Morell för att säga farväl.
" Kom nu hem till mig någon dag och smaka, om mitt kaffe är lika godt som basarkaffet, " sade hon vänligt, " så kan fröken med det- samma få återse sin kudde och mina båda gossar också, som nu äro så stora, att de inte vilja bära lappade pantalonger längre.
Men som gammal vän till familjen är fröken alltid välkommen. "
Den rara hofrättsrådinnan, hon var sig lik, alldeles som i forna dar!
Redan en vecka därefter fick fröken Morell en liten biljett från henne med inbjudning att komma och dricka förmiddagskaffe.
I soffan, framför hvilken kaffe- bordet stod dukadt, var hennes kudde place- rad, och med den bakom ryggen samt hof- rättsrådinnans vänliga ansikte framför sig kände hon sig mycket väl till mods och tyckte, att lifvet ändå hade bra mycken glädje att bjuda på.
Att hofrättsrådinnan, s i snart fröken Morell försvunnit genom tamburdörren, lade upp kud- den med de tre tulpanerna på en garderobs- hylla, kunde ej förminska hennes förnöjelse, fy det fick hon lyckligtvis aldrig ens en aning om.
— 668 - DET STÄNGDA H U S E T.
JAG SER en syn!
Ett litet tillstängdt hus med murarne af solljus genomdränkta och slutna luckor liksom ögon sänkta mot middagssolens allt för starka ljus.
Som en förstummad mun dess låsta dörr står tyst och reglad, och där inom eka ej längre glada röster liksom förr; på trädgårdsgången endast ödlor leka.
Och vinets tysta skugga fladdrar lätt på tröskeln, hvilken inga fötter nöta, och inga spår hvarandra mera möta i sanden för att sedan följas tätt.
Men doft af blommor gungar mig emot, och rosorna, som utmed muren klänga, tyst fälla sina kronblad för min fot och sakta sina tunga kalkar svänga.
Jag dröjer inför detta stängda hem i andlös bäfvan, ty mitt hjärta tystnar vid klangen af ett långt ackord; det lyssnar till sina minnen — och vill samla dem.
Härinom lefdes där ett lif så rikt på stilla, klarögdt ljusa glädjestunder, att dagens enahanda blef en dikt och lifvets timmar gledo som sekunder!
En dikt, ej stormande med starka ord, ej mäktig som en hymn — en sång blott, sjungen i solljust stilla allvar — snart förklungen, men i vårt eget hjärta evig-gjord.
En helgedom är detta stängda hus!
Jag dröjer tvekande att regeln spränga och låta verklighetens middagsljus i minnets dunkla kamrar ohöljdt tränga, ty när den öppnats, denna låsta dörr, kan samma lif väl väckas upp dar inne?
Och allt, som nu har doft af dröm och minne, kan det få samma rika klang som förr?
ELLEN LJNDBERG, f. Nyblom.
OCKSÅ E T T V Ä R L D S R E K O R D.
B R E F FRÅN IDUNS PARISKORRESPON- DENT.
Paris 19 december 1905.
F ÖRLJDEN SÖNDAG den 10 december var en enorm folkmassa samlad vid Pont de 1 ' Alma i Paris och kunde med knapp nöd ordnas af den polisstyrka, som skyndat till.
Hattar och mössor svängdes i vädret, hurrarop genljödo i den disiga decemberluften, med ett ord den parisiska lifligheten tog sig de mest intensiva och eklatanta uttryck.
Hvad vsr då anledningen till detta folkjubel?
Jo, nere på strömmen satt en half- naken, skäggig man i en kanot och var ifrigt syssel- satt med att äta på en brödbit och ett äpple.
Men det var icke denna funktion, som framkallade mäng- dens hurrarop.
Från kanotens akter vajade svenska flaggan, och mannen var svensken Gustaf Nordin, som i denna kanot företagit väl den mest våghalsiga resa sportannalerna känna, och som nu efter fyra måna- ders ansträngningar befann sig vid målet för sin färd.
En ny farled i Europa är upptäck: Man kan kalla den Stockholm — Paris kanalvägen.
Efter att i Stockholm ha gjort inköp af en kanot, fyra meter lång, sjuttio centimeter bred o; h trettio djup lämnade N. denna stad den tionde augusti med tjugu- fem kronor på fickan och den mest enkla utstyrsel.
Med en oljetygsdräkt, en flanelltröja och denna lilla bräckliga kanot hade han föresatt s g att trotsa böst- och vinterstormarnes framfart till och med på öppet haf.
Färden ställdes först kanalvägen till Göteborg.
Re- dan på Roxen öfverfölls hr Nordin af en cyklon, som hotade att göra ett snöpligt slut på hans planer.
En förbifarande ångare erbjöd sin hjälp, hvilken emeller- tid afböjdes, ty hr Nordin är en energisk man, hvil- kens uppgift var att taga sig fram med egna medel.
Lyckligen undkommen denna fara, mötte han nya mödor på Vettern, som var förfärlig, men äfven här blef han herre öfver elementen.
H E R R G U S T A F NORDIN, SOM R O T T I KANOT " F R Å N STOCKHOLM T I L L P A R I S.
ALBIN PARIS FOTO.
Från Göteborg rodde han viiare längs Kittegat till Helsirgborg, Helsingör, förbi Ost- och Sydsjällacd och öfver Stora Balt till Svendborg under rasande stormar, som tornade upp ofantliga vågor.
Själf anser han som ett under, att han kom undan denna passage med lif- vet.
Lotsar och sjöfolk afrådde honom från den äfve I- tyrliga färden, men han besvarade deras råd med Fichtes maxim: människan kan allt hvad hon vill.
Från Svendborg begaf han sig till Kiel, hvarifrån han sedermera under hela resan begagnat sig af Tysklards, Hollands, Belgiens och Frankrikes kanal- system.
I Antwerpen sammantiäffade han med kapten Lund- berg på svenska ångaien Göta, hvilken visade honcm den största välvilja, lät ändra hans flagga till ren svensk och gaf honom materiell handräckning.
Genom Idun har hr Nordin bedt få framföra såväl till kapten Lundberg som alla personer i Sverige, hvilka räckt honom en hjälpsam hand, sitt allra innerligaste ti ck.
Under sin färd har vår landsman passerat fem stora sjöar, fyra öppna haf, sju floder, tretton kanaler och inemot trehundra slussar.
Han har lefvat så att säga en vildes lif, sofvit under bar himmel i en säck, stun- dom i uthus och lador.
Två gånger har han hejdats af is, varit utsatt för täta snöfall och i allmänhet för hårda strapatser.
Under årets farligaste månader har han sålunda befarit en vägsträcka af tretusen kilome- ter, hvarunder han mången gång tviflat på att komma i land igen, uteslutande lifnärt sig med bröd, frukt och vid lyckliga tillfällen litet mjölk — hr Nordin är fanatisk vegetarian — samt vanligen varit klädd en- dast i sina oljebyxor.
Oss andra, vekliga människor kommer blotta tanken på en sådan färd att rysa.
Öfverallt har han bemötts med största vänlighet och hjälpsamhet: i Tyskland höll han här och där små föredrag öfver resan, hvarvid insamlingar företogos Köp Vänersborgs B a l s k o r I Bästa svenska fabrikat!
Lätta!
Eleganta!
Hållbara!
Hvarje sula stämplad m e d vidstäende fabriksmärke.
Tillverkas s o m specialitet efter Wlenermetod af Aktiebolaget A. F. Carlssons Skofabrik, Venersborg.
Försäljas i minut h o s de flesta sko- handlande i riket.
— 669 — själfmant.
Endast i Holland kastade gatpojkar sten och spottade i hans kanot, då han passerade broarne, men dessa små vedervärdigheter bar han med jämn- mod i tanken på sitt företag och dess motiv, hvartill jag senare återkommer.
Digsrasornas hastighet h l naturligtvis växlat alltefter väder och vind.
Som maximum kunna note- ras etthundra kilometer tillryggalagda på tio timmar.
Sammanlagdt torde en tid af en månad gått förlorad i afvaktan på någorlunda hyggligt väder.
Vid ankomsten till Courbevoie utanför Paris mot- togs hr Nordin af en mängd roddföreningar, som bragte honom entusiastiska hyllningar.
Kanonskott, blommor, supé, fotografering och kontanter!
Han befann sig rikare vid framkomsten än vid afresan!
Så skedde följande dag infarten till Paris, där just i det strida strömdraget invid Pont de 1 ' Alma åran brast för sjätte gången under färden.
Det är där vi presentera honom i början af detta bref.
Efter åtskilligt besvär lyckades man kasta till ho- nom en lina, hvarmed kanoten halades upp på kajen, där den bars in i ett skjul.
Med svenska flaggan öfver axeln och följd af män- niskomassan, ställde hr Nordin nu sina steg till Place de la Concorde, där han höjde ett lefve för de franska roddklubbarne och för naturen.
Naturen!
Ja, därmed äro vi inne på " pudelns kärna ", på innebörden af hela resan.
— Jag har inte företagit det här vågstycket ute- slutande ur sportsynpunkt, förklarade vår kanotcham- pion.
Nej, jag har andra, i mina ögon för hela mänsk- ligheten ytterst viktiga grunder.
Jag vill reformera vår föda.
Men för att väcka intresse för min lifsupp- gift måste jag tillgripa ett medel, som ovillkorligen var ägnadt att kittla nyfikenheten, satte jag ock mitt lif på spel därvid.
Ooh är nyfikenheten väckt, har den icke resonnerande publiken erfarit, att en våghals stuc- kit i väg öfver öppet haf i en bräcklig kanot, då kan jag resonnera med denna publik och står på halfva vägen till mitt mål.
— Jag är idel öra, hr Nordin.
— Ja, jag påstår att vårt matsystem är ett det grymmaste brott mot naturen.
Likaväl som djuren ha vi oss anvisad en föda, som vi kunna njuta okokt och må väl af.
Då vi koka åtskilliga ting, som vi tycka om, begå vi lätt misstag, och så äta vi saker, som icke passa oss.
Resultatet spåras i nästan hvarje familj i form af sjukdomar, och hvarför?
Vi gå på restauranger, vi ha förtroende för kockar och sockerbagare, som äro fullständigt okunniga om verkningarna af deras i egna ögon så sköna konst.
— Ja, men hr Nordin, betänk hvad god mat är godt!
— Men långt ifrån hälsosamt, fortfor min nyupp- täckte reformator.
Om vi fortsätta med nuvarande system, är vår degeneration viss.
Vi göra anspåk på att vara förnuftigare än djuren, men hvilka djur äro olyckligare än skapelsens krona?
Huru och hvarför då?
Jo, därför att vi förlorat vår instinkt och vändt oss bort från naturen, som vi i vårt oförnuft söka göra bättre än hvad den i sin fullkomlighet är.
Följ- den blir, att vi råka i förvecklingar och liksom flugor strypas i spindelns nät.
Ger ni mig rätt?
— Jag har sannerligen inte sett saken ur denna synpunkt förr, svarade jag, hälft beklämd med tanke på den stundande julmaten.
— Och våra små barn!
Hälla vi inte i dem kaffe, vin och öl?
Proppa vi inte i dem för stark mat och för mycket ägghvita?
De, som göra anspråk på för- stånd och logik, kunna ju dricka hur mycket kaffe och te som hälst, men för Guds skull, låt inte de små barnen smittas af edert fråsseri; utan fråga naturen till råds och tänk på edert ansvar som fäder och mödrar I — Vi skola alltså återvända till naturtillståndet?
— Det påstår jag inte.
Men vi skola grunda vårt matsystem i enlighet med naturens anvisningar.
Se på mig!
För tre år sedan kunde jag inte hålla mig rak till följd af reumatisk värk.
Jag blef vegetarian, har nu gjort detta experiment med att förtära blott bröd, nötter, mandlar och annan frukt, allt under det jag half- naken trotsat köld, regn och snö.
Ser jag frisk ut?
— Utmärkt!
— Doktor Doyen har undersökt mig just nu.
Inte det ringaste fel kan upptäckas.
Mitt blod är friskt.
Jag har erbjudit några läkare att inför dem fortsätta med sam- ma kost, till dess de förklara, att jag måste upphöra, och att min hälsa skulle lida däraf.
Är mitt antagande riktigt, är det jag som triumferar.
Då skall jag före- taga ett korståg, predikande min lära och bringande hjälp åt en lidande mänsklighet.
Hr Nordin afslutade sitt lilla föredrag med en ener- gisk gest.
Några biografiska data skulle måhända intressera läsarne.
Född i Stockholm, öfverflyttade hr Nordin, som är en 34 års man, vid elfva års ålder till Finland och har haft ett i högsta grad växlingsrikt och romantiskt lif.
Än uppe i lyckans solsken, än nere i motgångens skuggor.
Jag tror mig kunna konstatera, att hans humör och energi stått emot de senare.
Under de värsta hundar i Amerika, där han vistats vid två olika tillfällen, då han för att kunna lefva hade anställning som kock, sjukvårdare, betjänt, då fattiga, landsflyktiga finnar, advokater, läkare, ingeniörer hjälpte honom att skura knifvar och gafflar för en matbit, då några landsmän slagit sig sammans för att drifva en affär, som emel- lertid ej ville löna sig, och de beslöto, att affären skulle tillhöra den allenast, som kunde hungra längst, enär mat ej fanns för alla, då de skaffade den fetaste af kompanjonerna, en frisk advokat, som de fruktade för svår konkurrens i denna täfling, plats pålandet för att mjölka kor, hvarifrån han efter en tid återkom dubbelt så fet och gjorde nya anspråk på affären, under alla dessa strapatser var Nordin den, som, äfven enligt deltagares vittnesbörd, höll allas humör uppe.
Iublandad i politiska spörsmål under Bobrikoffs regemente, flydde han från Finland för att undvika Sibirien.
Kursen ställdes åter till Amerika, där han började studera massage, hans nuvarande lefnadsyrke.
Bosatt i Paris sedan ett och ett hälft år, har han här ingått förlofning under säregna förhållanden.
För- liden sommar satt han en afton med en vän utanför ett variétéetablissement i Champs Elysées.
En ung dam, följd af en äldre herre, passerade förbi och väckte hans hfliga uppmärksamhet.
— Den kvinnan skall bli min hustru, utropade han ögonblickligen.
Den unga damen var mademoiselle Fruchier, dotter till en senator, och är nu hr Nordins fästmö.
— — Nå, hr Nordin, yttrade jag i beredskap att af- lägsna mig, ni ämnar inte fara samma väg tillbaka till Stockholm?
— Nej, om jag det gör?
Min kanot skall jag för öfrigt ha in på Louvremuséet.
Har Nansen fått in sin kanot, med hvilken han inte precis uträttat några underverk, så skall, min själ, min dit också!
Det säger Gustaf Nordin!
— Så att en vacker dag bli samlingarna i Louvre- muséet riktade med en viss kanot, därför kunna vi vara lugna.
Quo vadis.
IDUN 1905 iniiiitiiiiii MELLINS FOOD bör användas såsom ersättning för mo- dersmjölk, allt ifrån födelsen och utan far- håga, att den skall någon grad verka skadligt icke ens på späda barn.
Den kan gifras omväxlande med modersmjölken.
Prof samt broschyr om barns nppfödning UJag gratis &amp; franko från ^ n o e 6 h t h M a T K e h m n n y j i t (g fc u p p J ö d d m e d HELLINS FOOD ».
förlika sig med denna hans nyck att på ny- byggarevis bryta mark och lefva afstängd från jämlikar långt där uppe i ödeskog.
Men Sven Lange var ej den, som lät sin viija och smak taga intryck af annans önskan — ej ens när det var fru Malin som bad.
Och nu hade de lefvat på Högas snart ett år i sträck.
Det började lida mot jul.
Husfolket hade haft en bråd tid med slakt och fejande af alla dyrbara kärl och redskap, och husfrun själf var med från bittida till sena kvällen, ty på så sätt var det henne, som om tiden gick lättare utan att sänka allt för stor tyngd på sinnet.
Men äfven detta tog en ända, och allt i UR DAGSKRONTKAN huset var skuradt och blankt.
Fru Malin kunde ej se en enda fläck eller oklar y t a, när N STORARTAD DONATION.
En synnerligen vac- hon öppnade de stora väggskåpens snidade ker yttring af människokärlek har i dessa dagar kommit det fattiga kvinnliga Stockholm till del, i det dörrar, där dryckeskärl och fat i glänsande en person, som önskar vara okänd, har enligt en af rader mötte hennes pröfvande blick.
Och med stadsarkitekten Salin till stadsfullmäktige ställd skrif- en suck af otålighet gick hon in i sin kam- velse, förklarat sig vara villig donera 400,000 kr.
till mare, där hon satte sig på pallen framför spi- uppförande af billiga bostäder, hufvudsakligast för selelden utan a t t märka, när flammorna slock- kvinnor, i syfte att motverka det nu rådande innebo- endesystemet.
Donationen göres under förutsättning nade ned i glöd.
att staden kostnadsfritt upplåter lämpliga tomter.
Herr Sven hade nu i ett par veckor varit 300,000 kr.
skola omedelbart användes för uppfö- rande af bostadshus, medan resterande 100,000 kr.
uppe i vildmarken med sitt jägarefölje, och skola afsättas till en särskild underhålls- och byggnads- kunde hvilken dag som helst vara att vänta fond, som skall växa genom förräntning och behållning åter.
af hyresmedel, tills den kan tagas i bruk för uppfö- rande af ett nytt bostadshus.
Dock skall alltid det Detta — att komma i strid med björn och ursprungliga beloppet, 100,000 kr., kvarstå orubbadt.
älg, varg och lo här i skogarne var hans älsk- Donatorn förbehåller sig rätt att själf med sakkun- lingsnöje — och var väl det, som förnämligast nig ledning få uppföra byggnaderna och uthyra lägen- dref honom att hålla gård och folk så långt heterna.
mot norr.
Och dessa långa jaktfärder hade Som man finner är gåfvan beroende af, om staden vill komma gifvaran till mötes med samma oegennyt- fru Malin för länge sedan vant sig vid.
tiga offervillighet, som han lagt i dagen.
Det var ej heller härpå hon tänkte, där hon Men härvidlag torde väl ej behöfva ifrågasättas an- satt och stirrade in i brasans slocknande glöd.
nat än att våra kommunala myndigheter med tack- Men att oroliga tankar kvalde henne märktes samhet ställa sig donators villkor till efterrättelse.
väl på de knäppta händernas rörelser och de VINNAN I DET OFFENTLIGA.
Den uppfattningen halfkväfda suckar, som till slut öfvergingo i börjar numera allmänt tränga igenom, att kvinnans snyftande jämmer.
insats i samhällslifvet är lika oumbärlig som i hemlif- vet.
Vi ha ett färskt exempel härpå att anteckna.
Sven Langes husfru var en fager kvinna — Af dagspressen känna Iduns läsare, huru Stock- holms kyrkofullmäktige nyligen beslutit ingå till k. m:t kanske mer än någonsin nu vid fyllda trettio med skrifvelse om inrättande utaf en s. k för samlingsfull- år.
Hennes gestalt var högrest och fyllig, full mäktiginstitution.
Dessa fullmäktige skulle, ifall de af mjukt behag, och öfver det bleka ansiktet komma till stånd, öfvertaga allt väsentligt utaf den med sina mörka ögon och kraftiga drag låg kyrkostämmorna tillkommande beslutandrätten.
Kyrkofullmäktiges beslut var grundadt på ett af håret rikt och glänsande som guldfärgadt silke.
Mången hade för fjorton år se ' n missunnat den särskilde kommitérade uppgjordt förslag.
I detta hade endast männen upptagits såsom valbare till församlings- kärfve och föga sällskaplige herr Sven hans fullmäktige.
Det hedrar emellertid kyrkofullmäktige, sköna brud; och ännu fler voro de, som nu att de enhälligt beslöto korrigera detta, så att enligt deras till k. m:t ingifna hemställan både män och beklagade henne, då hon mot sin lust var tvungen att följa honom hit upp till björn- kvinnor skola vara valbara till församlingsfullmäktige.
landet — det ena året efter det andra.
Hon om någon vore väl skapad att lefva med, där F R U MALIN.
A F MARIA RIECK-MUL- glada fester gåfvos och att egga tappre riddare LER.
till större bedrifter än duster med skogens vilda djur.
EN M Ä K T I G E Sven Langes gård, Högas, låg ödsligt till med vildskogen och alla Men fru Malin tänkte denna kväll ej mer dess fasor trängande sig tätt inpå västan ifrån, på allt det hon lämnat, när hon för ett år och Bottenhafsstormarne, som tjöto i knutarne, se ' n följde sin husbonde hit upp.
Det var från öster.
Skogstroll och hafsrå.
Det var hela detta sista år, som likt syner i en troll- äfven ständigt med tungt hjärta fru Malin spegel än en • gång visade sig för henne och ställde och ordnade för afresa, när herr Sven kom henne ömsom att skälfva i ångest, ömsom ej längre trifdes på sitt fädernegods nere i att känna en brand i blodet som af glödande östgötabygden.
Och hon kunde aldrig rätt eld.
E K D
IDUN 1905] 7 Strandvägen 7 ° 12 Regeringsgatan 12 Hyliii &amp; C:o F. A.-B.
Detaljaffärer 112 Regeringsgatan 12?
7 Strandvägen 7 Det hade äfven varit ett förunderligt år.
.
.
Herr Sven hade aldrig haft sinne för riddares vanliga tidsfördrif eller fikade efter utmärkel- ser vare sig som krigare eller hofman.
I dess ställe sysselsatte han sig gärna med konstnär- ligt sirande af vapen och arbetade själf med finare smiden af ädel metall, inläggning och ciselering, och höll med sitt tvära väsen hvar och en på afstånd.
som ej var efter hans smak.
Dans och gillen hatade han, och såg aldrig med blida ögon, att hans husfru så gärna som hon gjorde deltog i hvad som bjöds.
Eller kanske han fruktade alla de käcka kavaljerer, som så snart tillfälle gafs trängdes omkring den bänk, där hon tagit plats — och prydde sig med hennes färger.
Så hände sig, att han en sommar reste öf- ver till Tyskland för att tillägna sig nyare färdigheter i sitt arbete med grafstickel och sirjärn.
Och när han fram mot hösten åter- vände och gaf befallning om utrustning till färd norröfver, hade han i sällskap Walter Dorff, en man så förfaren i alla konstgrenar — målning mest — att den föga gästvänlige Sven Lange ej hade trott sig kunna resa hem igen utan honom.
Herr Walter skulle pryda Högåssalarne med sköna målningar och lära honom själf det som ännu var honom förbor- gadt af ciseleringskonst.
I gengäld skulle konstnären få undervisning i sättet att drifva björn ur idet och fälla ho- nom med lans eller klubbslag, och huru man jagar varg och lo, räf och hare uppe i vild- marken.
Och det blef efter herr Svens önskan.
Den första stora målning Walter Dorff gjorde, sedan han hvilat ut efter färden till Högas, var ett porträtt i kroppsstorlek af herr Sven själf, iklädd jaktdräkt och med orrtuppsfjäder i hatten.
Det tycktes vara en lätt uppgift och kräfde ej lång tid.
Men när han sedan be- gynte en lika stor målning af fru Malin, var det som om hvarken tid eller färger ville räcka till, och blott helt långsamt växte bil- den fram på duken.
För fru Malin själf tycktes till en början det långa stillasittandet för målaren vara trött- samt nog.
Men snart fann hon, att han hade så stor förmåga att förströ, ibland endast med ett lustigt infall eller ock under de korta uppe- hållen med förtäljande af alla de underbara ting, han sett och upplefvat, att hon ej längre märkte, huru tiden gick, eller att herr Sven gäspande lämnat dem ensamma.
Hon hade god tid att i sin tur göra sig en bild af den främmande målaren, ehuru hon ej kunde fästa den på duk med mångahanda fär- ger, och hon måste erkänna för sig själf, att aldrig månaderna här uppe gått så fort och utan längtan som nu.
När ändtligen fru Malins porträtt äfven var färdigt, hade sommaren nästan tagit slut.
Och för, att innan dagarna blefvo för korta, hinna en tafla, som han lofvat herr Sven till hans — 670 — bönerum, och som skulle föreställa den heliga madonnan, sade han sig behöfva i ostörd en- samhet få arbeta, och ingen fick härunder komma in till honom eller se taflan.
Men den dag, då äfven denna var färdig och Walter Dorff bjöd sitt värdfolk stiga in och säga, huruvida de gillade hans verk — den dagen var det, som om fru Malin skådat in i en okänd rymd, som hon ej visste, om den hörde himmel eller helvete till.
Det var en skön bild af himladrottningen, som här gafs Sven Lange att göra andakt in- för.
Han stod äfven full af beundran framför konstnärens arbete och tycktes ej äga ord för att uttala sitt beröm.
Månne han äfven såg, huru fru Malin ryckte till, under det rodnaden steg på hennes kinder allt eftersom hon be- traktade?
Ty hon hade vid första ögonkastet sett att det var hennes eget gyllene hår och djupa ögon, som gifvits den heliga Guds mo- der af målarens hand.
Och att han — där han stod hälft dold af taflan — ej en sekund släppte henne med sin blick, det kände hon med en domnande känsla i hela sin kropp.
Heliga Guds moder!
.
.
.
Det blef fru Malin en lättnad, när de båda herrarne nästa dag före soluppgången följdes åt på jakt.
Men när det mot aftonen började skymma, var det som om skogens alla troll krupit fram ur sina gömslen och slagit ring om gården, så hven och hvisslade det i hennes öron och hördes ljud som af gäckande skratt.
Det hjälpte ej att hon läste sina böner och stängde sig in i sin kammare.
Hon blef ej kvitt denna ängslan, förrän hon mot kvällen åter hörde jägarnes horn och såg, att de båda herrarne voro hemma igen.
Allt detta var det — och mer till — som vållade fru Malin sådan oro i tankarne och kom hennes blod att bränna som eld, där hon nu hade sökt hvila efter jularbetet framför den slocknande elden i sin kammare.
.
.
Hon hade, utan att märka det, glidit ned på björnhuden, som låg utbredd framför eldstaden.
Och när hon hälft mekaniskt tog stöd för att resa sig upp, kom hennes hand att röra vid slidknifven, som hängde vid bältet, och hon skälfde till som om den sårat henne.
Det var en liten knif fint arbetad i guld och elfenben af stort värde och synnerligen konstnärligt gjord.
När hon för några veckor se ' n fick den af herr Walter, hade hon en stund efteråt sökt förmå honom att återtaga sin gåfva — huru gärna hon än ville äga den.
— I skall ej gifva bort så dyrbar sak till m i g.
.
.
Den har kostat eder mycket arbete och tålamod — sade hon.
Då hade han bugat sig djupt för henne och sagt: — Ingen sak är för dyrbar för eder, fru Malin.
Säg, hvad I helst önskar, så vill jag gifva eder.
— Och han fäste själf knifven vid hennes bälte.
.
.
Men senare på kvällen, när han hade suttit inne hos herr Sven och druckit vin, och kom för att säga henne godnatt, tog han en länk af hennes hår i sin hand.
Och i det han lu- tade sig så tätt intill henne, att hon kände hans heta andedräkt mot sin kind, hviskade h a n: — Jag kunde gifva eder mitt lif, om I blott ville gifva mig rätt till att en gång få lösa denna gyllene rikedom.
— — Sven Lange hade somnat vid sitt vinkrus.
Och fru Malin slet sig lös från den förtroll- ning, som hon kände sig snart ej längre vara mäktig att stå emot.
— — Gud och alla helgon!
Där hon nu stod med hans gåfva sluten i sin hand, kände hon åter, huru fast hon var fången.
.
.
Fanns då ingen hjälp längre!
— Eller måtte hon förgås?
— Hvilken dag som helst kunde de båda vara hemma, Med förfäran märkte hon, att tanken på mötet med herr Sven fyllde henne med kväljande motvilja.
Att än en gång få se deras gäst och höra honom tala kom hennes hjärta att svälla af onämnbar fröjd.
,.
Plötsligen rätade hon upp sig.
och tycktes hämta nytt mod.
Hon tände ånyo eld i spi- seln och begynte hastigt gå fram och åter i kammaren.
Det ångestfulla uttrycket i hennes ögon förbyttes så småningom till lugn fasthet, och hon blef behärskad i gång och åtbörder.
Fru Malin hade denna kväll känt, huru nära helvete och himmel äro hvarandra, och hon hade talat med både djäfvul och gud, Nu hade hon fattat sitt beslut.
* # K Följande morgon syntes en väl ombonad släde med rask fart köra bort från Högas gård.
Den åtföljdes blott af två ridande stallknektar, och det märktes på allt, att de resande före- togo en brådskande färd utan stora tillrust- ningar och utan att vilja väcka uppmärksamhet.
I släden sutto fru Malin och gamle Ulf Su- neson, som hon haft i sin tjänst, alltsedan hon som Sven Langes hustru lämnade fädernehem- met, där han lika troget tjänat ifrån det han själf var ung.
Det byttes ej många ord mellan dem, och detta var ej heller nödigt, ty Ulf visste redan hvad det gällde.
Och han kände sin fru för väl för att tro, att han nu skulle kunna ut- rätta något med föreställningar och tal.
En ansträngande färd blef det för dem att denna årstid resa dag efter dag.
Och hvila ville fru Malin ej höra talas om, ty hon visste att vore herr Sven hemkommen, skulle han själf gifva sig af efter henne för att föra henne tillbaka med maktspråk.
Till klostret, som nu skulle blifva hennes räddning, var vägen lång, och därför måste man skynda, trots köld och trötthet — så fort hästarne orkade draga.
Väl kommen dit, visste fru Malin, att hon skulle blifva väl mottagen och hjälpt.
Ty abedissan var af hennes egen släkt och hade varit hennes käraste barndoms- vän.
Och hon var mäktigare än herr Sven.
Ändtligen på sjunde dagen var man framme.
Vid klosterporten bjöd fru Malin sin gamle trotjänare farväl, ty han borde återvända for- tast möjligt för att ej ännu mer öka husbon- dens vrede.
Och detta blef dem båda ett tungt afsked, ty det var för alltid.
Men när han gjorde sig redo till affärd, hejdade honom fru Malin.
Hon hade lossat den lilla slidknifven från bältet och afskar med den en lock af sitt hår.
.
.
— Se här, Ulf Suneson — sade hon.
— Denna skall du lämna herr Walter.
.
.
Och du skall säga honom, att jag kunde och ville gifva honom än mer — blott ej min själs sa- lighet.
— — Och till min husbonde må du hälsa och säga honom mitt tack för detta sista år.
.
.
och att jag måste finna fred.
— — När sedan klosterporten slöt sig om fru Malin, stod den gamle trotjänaren länge och såg på dess bildornament.
Och han skakade betänksamt på hufvudet, djupt suckande och beklämd till sinnes, när han åter satte sig i släden för att ensam begynna hemfärden.
Ty sannerligen — minst af allt hade han tänkt sig att klostret skulle behöfva bli en till- flykt för Malin Lange.
Men kvinnors sinnelag är ej lätt att förstå.
Och hon vore härvidlag kanske mer nödd än någon kunde ana.
.
.
Med en varsamhet, som hade det gällt någonting mycket dyrbart, lade Ulf Suneson den gyl- lene hårlänken — väl ombunden — in mellan fodret på sin jacka.
Och for sedan åstad norr- öfver.
— 671 - IDUN 1906 I P U N 1906 Utgifvare: F R I T H I O F EN N Y Å R S G Å F V A DET SVENSKA " EN M Ä R K L I G INOM TILL HELLBERG.
Hvad tidningen IDUN, för öfrigt beträffar, torde det vara öfverflödigt att i detalj redogöra för dess rika program, så allmänt uppskattadt som detsamma blifvit under tidningens nu 18-åriga tillvaro.
IDUNS sällsynt stora och fasta läsekrets känner väl detta program, och är det någon, som ännu är okunnig härom, är det vår fasta förhoppning, att han eller hon nu beslutar sig för att från och med det nya året Själf pröfva och döma.
Vårt mål har varit och skall alltjämt förblifva att göra IDUN ej blott till de svenska hemmens tidning par préférence, utan därjämte till landets i litterärt och konstnärligt hänseende främsta tidning.
Vi kunna också, utan risk att blifva vederlagda, tryggt framhålla: HELA FOLKET.
TILLDRAGELSE VÅR LITTERATUR. "
att ingen svensk veckotidning erbjuder sin läsekrets en så rikhaltig och omväxlande, gedigen och underhållande läsning som IDUN; = D Å IDUN, Nordens sedan länge erkändt främsta illustrerade och litterära veckotidning, nu går att begynna sin nittonde årgång, har redaktionen den sällsynta glädjen att därmed kunna förbinda en tilldragelse, som måste äga det högsta intresse för hvarje bildad läsare öfver hela vårt land.
Sverige har fått en ny stor diktare, och det underbara verk, som inom kort skall göra hans namn kärt för alla fosterländska hjärtan och helt visst låta dess rykte flyga vida ut öfver fäderneslandets gränser, kommer att från och med det nya årets första nummer inflyta i den romanbilaga, som, uppsatt i bokformat, för hvarje vecka gratis medföljer till Iduns samtliga prenumeranter.
Detta arbete, som i den af Idun under det gångna året anordnade stora litterära pristäflingen af pris- domarne enhälligt tillerkänts det utfästa priset af fem tusen (5,000) kronor, bär titeln att ingen svensk veckotidning har att uppvisa en på samma gång " så omfattande, välsofrad och konstnärlig illustrationsaf- delning som IDUN; att ingen svensk veckotidning har ett, i förhållande till mängden och värdet af hvad den bjuder, ens närmelsevis så billigt abonnementspris som IDUN; = att ingen svensk tidning så mångsidigt belyser hemmets och kvin- nans intressen som IDUN; = att ingen svensk tidning år efter ar kunnat förete en sådan lista på framstående medarbetare som IDUN; samt = att ingen svensk tidning årligen skänker sin läsekrets ett så i litterärt som konstnärligt hänseende ståtligt julnummer som IDUN.
: DEN STORA V R E D E N Allt detta är sant.
Men det ålägger oss också förpliktelser, för hvilkas fyllande vi som alltid ej skola sky några kostnader eller an- af strängningar.
Tidningen kommer ock att redigeras efter samma plan som hittills, med det stora minst 16-sidiga hufvudnumret åtföljdt af Olof Högberg.
bilagorna IDUNS ROMANBIBLIOTEK och IDUNS HJÄLPREDA.
Och hvad kostar det nu att få del af allt detta?
Jo, endast 6 Den kände, högt ansedde litteraturkritikern d:r Sven Söderman ut- kronor 50 öre pr år.
Iduns Romanbibliotek är ensamt värdt detta pris, om man dömer efter de skönlitterära arbeten, som utbjudas genom bok- talar sig om detta arbete bland annat på följande sätt: handeln.
Iduns prenumeranter hafva alltså tidningens alla 52 nummer plus ju / numret så att säga gratis.
Jämte den ordinarie upplagan af Dessa " Nordsvenska öden " är o en märklig tilldragelse inom vår litteratur ' Idun utgifves äfven den s. k. Praktupplagan, tryckt på extra fint papper, Den tanke, Pelle Molin först gjorde fruktbringande, och som af hans talrika efter- till ett pris af 8 kronor pr år.
Lösnummerpriset är 12 öre.
följare med större och mindre framgång fullföljts: att gifva Norrland åt N O R D S V E N S K A O D E N U R H Ä F D O C H SÄGEN Sverige som en poetisk verklighet, har här blifvit fullbordad.
Men det är ej längre endast glimtar och enstaka syner — — — Nej, här är utsikten den D U N S MODETIDNING.
Då nyanskaffningen af kläder såväl i vidaste och ljusfloden kastas öfver hela landsändan, så att den framstår med alla hemmen som hos sömmerskorna i regeln sammanfaller med årets fyra sina egenartade former och karaktärsdrag som ett helt för sig, en lefvande orga- säsonger: vår, sommar, höst och vinter, och våra damer visat sig nism med ålder och utveckling.
— uppskatta det praktiska uti att just vid dessa tidpunkter i ett rikhaltigt Jag är både förundrad och betagen.
Det är en episk diktare af rang, som häfte få sammanfördt ett sorgfälligt urval af årstidens trefligaste mode- här uppenbarar sig, en målmedveten skaparkraft, som oafbrutet trollar fram nya kommer Iduns Modetidning äfven år 1906 att utgifvas i 4 rik- nyheter, serier af bilder, öfverraskande i originalitet och trovärdighet.
— — — haltiga modellkataloger — en för hvarje säsong — och hvar och en inne- Man läser det stora verket under ett intresse, som ideligen ökas, äfventyrs- hållande, utom en moderevy, ett rikhaltigt urval moderna dräktmodeller.
sagan är enastående, och diktarens inbillningskraft tyckes växa, ju längre man Prenumerationspriset blir endast 2 kr.
pr helt år, hvilket måste betraktas kommer.
— — — som synnerligen billigt i förhållande till det rikhaltiga innehållet och Jag har aldrig i manuskript läst ett arbete, som ägt större litterär be- den goda utstyrseln.
Till alla i Iduns Modetidning förekommande modeller tydelse.
Det är på sätt och vis ett motstycke till Selma Lagerlöfs värmländska kunna prenumeranterna rekvirera färdigklippta mönster från Iduns Mön- krönikor, men påminner i form ej det minsta om dem.
Snarare kommer man ster af delning, Drottninggatan 51, Stockholm.
Prenumerera i närmaste post- att tänka på " Fältskärns berättelser ", som dock litterärt ej kunna uthärda kontor jäm- eller bokhandel.
förelse med dessa " Nordsvenska öden ".
Dikten kommer också med all säkerhet att kallas Norrlands epos.
R R N G R R D E R O B E N, den i alla hem med uppväxande små I B " slitvargar " redan snart sagdt oumbärliga rådgifvaren, alla möd- Ur den omnämnda litterära pristäflingen ha emellertid ytterligare rars ovärderliga skatt och hjälpreda, utgifves äfven under det kom- framgått flere högst förtjänstfulla arbeten, som efter hand skola komma mande året efter samma omtyckta plan som hittills.
Med sitt en gång Iduns läsare till godo, och af hvilka vi särskildt vilja framhålla de bägge i månaden utkommande 16-sidiga nummer, innehållande bortåt ett hun- med extrapris belönade romanerna MAJ, en familjehistoria af MATHILDA dratal illustrationer öfver allt, som hör till barntoaletten från de spädaste Roos, och HOQVALLA, konstnärs- och familjeroman af HELENA åren till vuxen ålder, och åtföljdt af en stor dubbelsidig mönsterbilaga, er- NVBLOM.
sätter " Barngarderoben " mångfaldt det ringa prenumerationspriset af 3 kr.
för helt dr genom den nytta och besparing, dess praktiska råd be- reda i hvarje hem.
Endast Iduns abonnenter få del af dessa märkliga arbeten.
IDUN 1905 — KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans derskurs i Stockholm.
Husmo- FÖRSLAG TILL MATORDNING F Ö S VECKAN 31 DEC.
1905 — 6 JAN.
1906.
SÖNDAG (Nyårsafton): Jordärts- kockspuré med rostadt bröd; stekt späckad kalfsadel med legymer; briilé- pudding.
MÅNDAG (Nyårsdagen): F r u k o s t: Smörgåsbord: kalf filet med ä r t e r; mjölk; kaffe eller t e med saffrans- bröd.
M i d d a g: Consommé med sparris- knopp; fisksoufflé med holländsk s å s; stekt fylld svincarré med brynt po- tatis och salader; vingelé med man- delspån.
TISDAG: F r u k o s t.
Smörgåsbord: stekt risgrynskorf med lingonsylt: mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kall skinka med ärter och • brynt p o t a t i s; Eskilstunasoppa med kokosbröd.
ONSDAG: F r u k o s t: Ragu på k ö t t med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med scanes.
M i d d a g: Jordärts- kockspuré med rostadt bröd; stekt filet af rödspotta med stufvad spenat (kon- serverad) TORSDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; stekt sill i papper med p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g: Renstek med legymer; blå- bärskompott med grädde.
FREDAG:.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt skinka med äggröra; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Lutfisk med potatis och senapssås; smörgröt med mjölk.
LÖRDAG: (Trettondagen): F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt gädda med sprit- sad p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e med saffransbröd.
M i d d a g: Af redd bul- jong med sparrisknopp; hummersalad med remouladesås; tryffelspäckad ox- 672 — krossocker, 2 äggulor, 2 del.
tjock grädde.
Biscuits, krusbarssylt.
B e r e d n i n g: Grynen sköljas väl och påsättas a t t koka i kallt vatten.
Äpp- lena sköljas, torkas, skäras i klyftor och kärnhusen borttagas.
De nedläg- gas i soppan, när den kokat upp.
Då grynen äro mjuka och äpplena falla sönder, passeras soppan.
Sockret till- sättes och soppan får e t t uppkok.
Äggulorna och grädden vispas u p p i soppskålen, och soppan tillslås under Denna delikata smaksort finnes äfven stark vispning.
Den serveras med i år af Lagermans BAKALETTE och är den biscuits och krusbarssylt.
Jul- lika god som fjolårets, hvilken som be- A.B.
S D I E 1 I HDSET.
STOCKHOLM säljer Klädnings-, Blus- och Foder-Si d e r » billigare än någon utländsk firma.
Begär profver och jämför!
Profver franko.
S t e k t f i l é t a f r ö d s p o t t a (f. 6 pers.), 2 k g.
rödspotta, 2 msk.
salt, 1 t s k.
ättika, 3 msk.
hvetemjöl, 1 — Rikstel.
4 8 23- Allm.
Tel. 9 3 65.
Säljes i hvarje speceributik å 45 öre 2 ägg, 1 k k p.
fint s t ö t t a skorpor.
T i l l s t e k n i n g: Va kg.
flottyr.
pr paket.
S å s: I V 2 hg.
brynt smör, 2 msk Sås: l /?
msk.
smör (30 gr.), 3 lor.
Smöret brynes i en liten långpan- fint hackad persilja.
msk.
mjöl, kÖttjuis, 2 del.
tjock grädde, na, fileten ilägges och brynes hastigt Beredning: Hufvudet afskäres, 1 tsk.
kallt smör.
ofvanpå spisen.
Köttet kryddas samt urtagas genom halsöppnin- B e r e d n i n g: Om steken är frusen, spädes med den kokande buljongen, filet med brynt p o t a t i s; fyllda man- inälfvorna gen och fisken sköljes väl.
Det mörka lägges litet i sänder, insattes därefter i h e t i dricka eller m^Ölk, tills delformar.
skinnet lossas uppe vid hufvudet och den a r den n ä t t och jämt upptinad.
(Är ugn och får steka omkr. 30 min., un- afdrages med e t t hastigt grepp.
Den den ofrusen, tvättas den ytterst noga der d e t den öfveröses hvar tionde mi- RECEPT: hvita skinnsidan skrapas väl fri från en duk, doppad i hett vatten).
nut.
Oxfileten upptages, skares i tun- K a l f f i l e t (f. 6 pers.) „ 7 h g kalf- slem.
Fisken fläkes, ryggbenet samt med Steken torkas väl och alla hinnor bort- na skifvor och hoplägges åter, så a t t filet, Vi hg.
späck, 2 msk.
smör (40 fenorna och alla småben borttagas.
tagas, hvarefter späckas i t ä t a, den behåller sin form, upplägges på gr.), I V 2 t s k.
salt, / t s k.
hvitpeppar, Fileterna gnidas med salt och ä t t i k a jämna rader med den späcket skuret i fina varmt serveringsfat och garneras med 2 kkp.
svag buljong, 1 k k p.
tunn och få ligga!
1 t i m.
De aftorkas där- strimlor.
Smöret brynes i en stek- brynt potatis och persilja.
Köttjusen efter med en fiskhandduk, beströs med gryta.
Steken grädde.
ilägges och brynes väl silas och skummas samt afredes med B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en hvetemjöl, doppas i de uppvispade äg- däri; hvarefter den saltas och spädes mondammrajölet utrördt i litet kallt duk doppad i hett vatten.
Späcket gen och vändas i de s t ö t t a skorporna.
med buljongen, litet i sänder, öfveröses vatten.
Såsen får därefter koka, un- skrapas och skares i strimlor.
File- Flottyren upphettas i en stekpanna, hvar 10 min.
och vändes e t t p a r gån- der rörning i 5 min.
Den fint skurna terna späckas därmed i täta, jämna tills en tunn, blå rök stiger upp från ger under stekningen.
Till stekningen tryffeln ilägges och såsen afsmakas rader, sick sack.
Smöret brynes i en ytan, fileterna iläggas och stekas vac- å t g å r omkring 4 tim. Köttjusen silas med kryddorna.
järnkastrull, filetema iläggas och bry- kert gulbruna på båda sidor.
(Finnes och skummas.
Smör och mjöl samman- nas vackert på alla sidor, hvarefter de frityrkorg, läggas fileterna däri och fräsas, köttjusen tillsättes litet i sän- peppras och saltas.
Buljongen och gräd- nedsänkes i den h e t a flottyren).
De der under flitig rörning och såsen får Fyllda mandelformar (f. 18 den tillsättas, litet i sänder, och file- uppläggas på servet och garneras med koka 10 min.
hvarefter grädden till- pers.).
210 gr. godt smör, 210 gr. terna få sakta steka med t ä t t slu- persilja och citronskifvor eller kokt sättes och såsen får e t t uppkok samt af- mjöl 210 gr strösocker, 2 äggnior, tet lock omkr. 1 t i m.
De skäras och potatis.
Smöret brynes lätt, blandas smakas.
Sist iröres d e t kalla smöret.
75 gr. sötmandel, 20 gr. bittermandel.
hoplägges åter, så a t t de behålla sin med den fint hackade persiljan och T i l l f y l l n i n g o c h g a r n e r in g: form, uppläggas på varmt serverings- serveras i särskild såsskål.
4 k k p.
äppelmois,!
4 ägghvitor, 8 msk.
fat och garneras med ärter.
Såsen florsiktadt socker.
S m ö r g r ö t (f. 6 pers.).
5 msk.
silas, skummas och hålles öfver köttet.
Beredning: Smöret tvättan och R e n s t e k (f. 12 pers.).
4 kg.
ren- smör (1 hg.
), 2 kkp.
mjöl, lVs lit.
vattnet arbetas ur väl.
Mjölet siktas stek;, 4 lit.
dricka eller skummad mjölk, god mjölk, V2 msk.
salt, 2 tsk.
soc- på bakbordet och smöret fördelas i F i s k s o u f f l é (f. 6 pers.).
100 gr. 2 h g.
späck!, 4 msk.
smör (80 gr.), V?
ker, 2 äggulor, 1 / 2 msk.
kallt smör.
i mjölet, hvarefter strösockret, smör, 100 gr. mjöl, 6 del.
grädde, msk.
salt, 1 lit.
kokande buljong el- B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- flockar äggulorna jämte den skållade oenrifna manfräsas, mjölken tillsättes, litet i mandeln Gif barnen d e n bästa näring och de 3 kkp.
kokt fisk, (V kg.
gädda), 6 ler vatten.
tillsättas och degen arbetas sänder, under flitig rörning, och gröten växa u p p till friska och starka männi- ägg, salt, hvitpeppar.
med fingerspetsarne.
Den T i l l f o r m e n: V msk.
smoV, 2 msk.
får koka under fortsatt rörning V?
tillsammans skor.
ställes ut t t bli stel och utkaflas tim.
Den afsmakas med salt och soc- sedan till a Gif vuxna den bästa näring och de s t ö t t a skorpor.
en kaka, som utta- B e r e d n i n g: Smor och mjöl sam- ker.
De uppvispade äggulorna jämte ges med rundt tunn förblifva friska intill sena ålderdomen m å t t till små kakor.
manfräsas och grädden tillsättes litet det kalla smöret nedröras och gröten Med dessa beklädas Använd därför endast små, krusiga ba- i sänder under flitig rörning, hvarefter får sedan endast sjuda.
Den serveras kelseformar.
Bakelserna gräddas i or- afredningen får e t t godt uppkok och varm med god mjölk eller saftsås.
dinär ugnsvärme, tills de fått en vac- belönade i London 1904 med guld- hälles u p p a t t kallna.
Den kokta ker gulbrun färg, d å de uttagas och fisken plockas fin som risgryn och medalj och i Brussel 1905 m e d n ä r mesta hettan af gått.
nedröres i den kalla smeten jämte ägg- Tryffelspäckad ox f i l e t (f. uppstjälpas, vispas hedersdiplom och guldmedalj till hårdt skum och gulorna en i sänder.
Den afsmakas 6 pers.).
1,2 kg.
oxfilet, 1 burk tryf- Ägghvitan vispningen fortsattes / tim.
Därefter med kryddorna och sist nedskäras de fel å 1:25g 3 msk.
smör (60 gr.), 1 / 2 nedsiktas sockret försiktigt i ägghvite- till h å r d t skum slagna ägghvitorna, tsk.
salt, V t s k.
hvitpeppar, 5 del.
sknmmet.
Bakelserna fyllas med äppel- Massan slås genast i smord ocli bröd- brun buljong.
mos och marängmassan spritsas öfver beströdd form och gräddas omkr. V?
Sås: Köttjus, 1 msk.
mondamin, genom en krusig strut.
Bakelserna in- tim. i ordinär ugnsvärme.
Soufflén ser- tryffel, salt, socker, hvitpeppar.
som fäs i hvarje välsorterad speceriaffär.
sattes i s v a g ugnsvärme, så a t t ma- veras genast den tages ur ugnen.
B e r e d n i n g: Fileten putsas, senor rängen får torka och blir vackert ljus- och hinnor borttagas och köttet tvät- gul.
Aktiebolaget äro och förblifva bättre än alle tas med en duk doppad i h e t t vatten, E s k i l s t u n a s o p p a (f. 6 pers.).
andra i marknaden förekom hvarefter d e t späckas i t ä t a rader med IV2 del.
korngryn, 2 / lit.
vatten, 1 hälften af tryffeln skuren i fina strim- lit.
färska, syrliga äpplen, 1 kkp mande märken.
A.-B.
S I D E N H U S E T, S T O C K H O L M.
kant rönte en så liflig efterfrågan.
1 1 4 2 2 VEA HAFREGRYN S VEA HAFREGRYN &amp; S BARNKRAFTMJÖL Gyllenhammars patenterade hafregryn • hafremjöl Böteborgs Ris- &amp; Valskvarn.
?
FÖR tillträde 4 j a n u a r i 1 9 0 6 fins plats för 24-årig husligt bildad, i mat- lagning bakning fullt kunnig flicka a t t förestå mindre tjänstemannahem in- vid Sthlm och vårda 2:ne barn.
Lön Goda platser för lär., barnfr., gå frun tillhanda nu 200.
Musikalisk äger företräde.
Svar nu inkomna till nyåret å Inack:Byrån, med foto., rek.
till » Godt hem », Iduns exp.
Norrköping.
Rikstel.
91G.
I officersfamilj på landet önskas i början af nästa januari lärarinna för tvänne gossar resp. 8V2 7 å r gamla.
Kunskapsbetyg, uppgift om ålder och lönepretentioner samt fotografi sändas till » S.
D. », Tö- af god familj, kunnig i matlagning och bakning samt handarbeten får n ä t t reboda, p .r.
plats a t t öfvervaka hemmet i mindre GODT om platser till nyåret för lära- familj (svensk).
Helsingfors, Finland.
rinnor, sällskapsd., hushållsbiträden 0.
God lön och godt hem utlofvas.
bamfröknar.
Norra Inack: Byrån, Malm- Svar jämte upplysningar om förut skillnadsg.
27, Stockholm.
innehafda platser under » Praktisk », Finska Telegrambyrån, Helsingfors.
OBS.!
Snarast möjligt svar till Te- legrambyrån, Helsingfors.
hälst något kunnig i hushåll, ej öfver 28 år, kan erhålla förmånlig plats hos MOT fritt vivre får praktisk och musi- förmögen änkeman, 31 år, i mindre kalisk flicka plats i liten, bättre fa- landsortsstad med ett friskt, naturskönt milj på landet som sällskap och a t t läge.
Den härå reflekterar behagade gå frun något litet till hända.
Svar insända svar, hälst åtföljt af foto- med fotografi och (hälst) rekommend.
grafi, som event.
återsändes, till » H.
till » Godt hem », Vingåker p. r.
K., 31 », Iduns exp.
BILDAD dam, omkr. 25 år, med för- måga a t t laga god m a t och göra e t t hem trefligt erhåller plats i början af för Katrineholms 5-klassiga samskola nästa å r hos ensam grosshandlare här- kungöres härmed ledig.
Föreståndarin- städes.
Svar jämte fotografi, som ge- nan bör kunna undervisa i 5:te klass, nast återsändes, utbedes till » Våren matematik, fysik och kemi.
Lön kr.
1906 », Iduns exp.
1,500 samt pensionsbidrag.
Betyg om lärar verk samhet bör bifogas.
Ansöknin- gar insändes till hofpredikant Fritz A. Beskow, Katrineholm.
PLATS såsom husföreståndarinna hos ungherre finnes ledig för yngre, bil- dad dam, hälst musikalisk.
Svar med fotografi, löneanspråk ni.
m. till 20-ÅRIG elementarb.
flicka önskar plats » H — t », Göteborg p.
r. till vårterminen.
Kunnig i enklare och VÄRDINNA sökes af änkeman med finare handarb.
samt snickerislöjd en- tvänne barn om resp. 10 och 12 år, ligt Nääs-metoden.
Svar med nödiga boende inom köping i södra Sverige.
upplysningar till » 1: sta febr. », Iduns Stockholm.
Platsen a t t tillträda under inst.
januari.
exp., Fordringar: " V e r k l i g t k u n n i g i och i n t r e s s e r a d för a l l a hus- l i g a g ö r o m å l.
Bildad.
Hälst musika- musikalisk, Önskar till den 1 febr.
lisk.
Fullkomligt frisk.
Godt lynne.
plats i bildad fam. hälst i stad a t t Angenämt sätt och uppträdande.
— Lön vara husmodern till hjälp.
Äfven villig 300 kronor.
läsa läxor med mindre barn.
Svar Svar (hälst med fotografi, som n a t.
motses till » 19 år », Hammenhög p. r. återsändes) till » Behaglig framtids- EN 20-årig, föräldralös flicka önskar plats », Iduns exp., Stockholm.
i midten af januari pl.
i familj som DUGLIGT b ä t t r e fruntimmer, villigt hushållsbiträde, i stad eller på landet.
förestå hushållet för en barnlös, me- Önskar anses såsom familjemedlem.
Lön delålders änkling p å landet, får plats önskas.
nu genast om löneanspråk och fotografi Svar till » Gagn och nytta », p. r., sändes till » Duglig », Åbo p.
r., Finland.
Börrum.
C i 1 LEDIGA PLATSER 0 1 4 Q Sjuksköterska, PLATSSÖKANDE Ung prästdotter, ENKEL, bildad flicka önskar plats som skrifbiträde och hjälp i hushål- let.
Kunnig i enkl.
klädsömn.
och nå- got väfnad.
Referenser finnas.
Svar till » Villig », Hedensö p. r.
40-ÄRS bildad dam önskar- på nyåret förestå e t t hem, hälst d ä r barn finnes.
De b ä s t a rek.
erhålles.
Svar märkt » Van », Iduns exp.
Uti g o d f a m i l j önskar bild.
ordentlig flicka plats som husm.
hjälp och sällskap.
Kunnig i enkl ma.tlagning, sömnad 0. husl.
göromål.
Goda ref. Svar till » A.
C. L. », p.
r. Helsingborg.
GODA hushalls- ocn bamLrölniar, lära- rinnor m. m. till familjer finnas an- mälda å Inack.
Byrån, Norrköping.
Rikstel.
9 16.
EN ung flicka önskar mot fritt vivre plats i familj, hälst pä landet, så- som biträde i husliga göromål.
Svar till » Musikalisk 19 år », Arvika p.
r.
UTI godt hem i Småland emottagas 2 å 3 unga damer, som önska lära hus- håll, väfnad m. m.
Grundligt under- visning och god omvårdnad lämnas.
Svar till » Hem », Iduns exp.
Nu är tiden inne att verkställa prenumeration å de tid- ningar man önskar erhålla under det nya året.
Barngarderoben alla mödrars ouärderliga s&amp;att och hjälpreda, ufgifves äfven år 1906 efter samma bepröfvade plan som hittills.
Med sitt en gång i månaden utkommande 16-sidiga nummer, innehållande ett åttiotal illustrationer öfver allt, som hör till våra barns dräkt från de spädaste åren till vuxen ålder, och åt- följdt af en stor dubbelsidig mönsterbilaga, ersätter tidningen mångfaldt den ringa prenumerationsafgiften af 3 kronor pr år genom den nytta och den besparing, dess praktiska inne- håll bereda hvarje hem.
Hvarje husmoder, som själf ombestyr sina barnkläders förfärdigande i hemmet, bör ej försumma att prenumerera, ett hälft år kr.
1: 60, helt år 3 kr.
J o h a n n a B e r g s p e n s i o n a t re- kommenderas.
Lugnt och stilla.
Vac- kert läge vid kyrkallén.
God helinackor- dering.
HARSBY sjuk- och hviiohem.
Särde- les lämpligt för nervsjuka.
Referenser på begäran.
Adr.
sjuksköterskan Ester Linder, Söderköping.
Rikstel.
1 2 1.
TVÅ flickor och en gosse kunna få god inackordering och undervisning i svenska ämnen, språk, slöjd och musik i samskola på landet.
Goda rek.
fin- nas.
Moderlig omvårdnad utlofvas.
Svar före den 15 jan.
1905 till » D — w », Norrköping p. r.
Prenumerera på Eanpderita!
Har Ni sökt efter någon bra finna stämplar f ö r t i l l v e r k n i n g af ägg- öfriga slags k a u t - schukstämplar?
Vänd Eder till och John Fröberg, Finspong!
Begär illustr.
p r i s k u r a n t.
Nya Hushållsskolan 19 V e s t p a T r ä d g å r d s g a t a n 19, Stockholm, hvilken började sia verksamsamhet år 1881, afser att meddela bildade flickor undervisning och öfning i enklare och finare matlagning, bakning, syltning och inläggning af grönsaker, finstrykning samt öfriKa inom ett hushåll före- kommande göromål, för att sålunda sätta d e m i stånd att på ett praktiskt sätt förestå egna eller andras hem.
Teoretisk undervisning: en kortare kurs i Födoämneslära och Hälso- vårdslära.
Skolan har varit besökt af tvåtusenfjorton (3,014) elever.
Hvarje kurs omfattar 4 eller i! » månader.
Elever mottagas äfven på kortare t i d.
Ny kurs börjar d e n 15 nästkommande januari.
Prospekt och vidare upplysningar meddelas af 1 Fröken Hedda Cronius, Föreståndarinna.
Finska Linnemagasinet Birger Jarlsgatan 18 rekommenderar sitt lager af Hellinnevaror, såsom Duktyger i mångfald vackra mönster, Lakans- &amp; Orngåttslärfter, Aplikationslärfter, Linnestramalj &amp; Gardlnväfnader, Handdukar, Badlakan, Badkappor samt de mycket omtyckta Kejsarmattorna m.
m.
OBS.!
Tammerfors Linnefabriks välkända och hållbara fabrikat.
