# ID: svediakorp-per1645
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,501
# sentences: 1,356
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 5 0 (9 8 9) TORSDAG-EN D E N 14 DECEMBER 1905 1 8: D E ÅR G. orkester 1893, flerstädes i in- och utlandet spelad af tonsättaren själf, pianosonat 1895, violinsonat 1900, tre stråkkvartetter, c-dur 1894, c-moll 1895, f-dur 1900.
De större vokala verken (solo med orkester; solo, kör och or- kester) äro följande: " I Rosengården ", ett af hans ungdomsarbeten, " Snöfrid " 1891.
Utställ- ningskantaten 1897, " Ithaka " 1904 samt slut- ligen hans musik till Heidenstams diktcykel " E t t folk ", fullbordad 1905 och för några dagar sedan utförd vid Nya filharmoniska sällskapets konsert å k. teatern.
WILHELM STEN HA MM A R I SITT HEM Å SALTSJÖBADEN.
WILHELM STEN HAMMAR.
T I L L W I L H E L M STEN HAMMARS bild äro många ledsagande ord knappast af nöden: den flersidiga verksamhet, han drifvit på sitt fält, är s^ allmänt känd och skattad, att dessa ord med fog kunna inskränkas till att bringa i friskare minne några hufvudpunk- ter af hvad denne man uträttat inom sin konst, uträttat för den pubiik, hvars populäraste ar- tist han i närvarande stund är.
Att han bland den nutida svenska musikens märkesmän in- tager en af de allra främsta platserna, därom gå meningarna ej ' mer än i en riktning.
Och bland dem, som sedan ett eller halftannat de- cennium följt med hufvudstadens musiklif och fått bevittna dess snabba uppsving under denna tid, råder likaledes full enighet därom, att Stenhammars ingripande här varit och är en faktor, hvars betydelse ej lätt öfverskattas.
Och Stenhammar är en man, af hvilken vi ännu ha att hoppas mycket — han hör ej till dem som hvila på sina lagrar.
Och han " har tiden för sig ", har ännu långt till den vänd- punkt, då idérikedomen plägar börja aftaga.
Han är född den 7 februari 1871 i Stockholm.
Fadern var arkitekten P.
U. Stenhammar, på sin tid äfven känd såsom tonsättare.
Sin mu- sikaliska utbildning erhöll S. under framstående lärare: i orgel W.
Heintze (organistexamen af- lade han vid konservatoriet 1890 såsom pri- FOTO FÖR IDUN A F HOFFOT.
A.
BLOMBERG.
vatist), i piano Rich.
Anderson och sedermera H. Barth i Berlin, i komposition Emil Sjögren, J. Denthe och A.
Hallen.
Stenhammars tondiktning är i allmänhet ej af sådant skaplynne, att den större publiken förmår göra den till sin andliga egendom.
Det är hufvudsakligen endast en del sånger, hvilka utanför de i mera eminent mening musikintres- serades krets framkallat någon starkare åter- klang.
Men några få af dessa smärre alster kunna också fröjda sig åt e n m i n d r e vanlig popularitet, så framför allt " Fylgia ", som ju hör till vår romansrepertoars allra oftast sjungna stycken, " Flickan knyter i Johannenatten " (" Ur Idyll och Epigram " 1894), och äfven den för baryton och orkester komponerade, härliga bal- laden " Florez och Blanzeflor " (1891).
Sten- hammars komposition sträcker sig öfver åtskil- liga gebit.
Det torde vara af intresse att se en sammanställning af hans större verk med angifvande af tiden för deras tillkomst.
Af musikdramer har han gifvit oss tvänne: " Gillet på Solhaug ", fullbordadt 1894. uppfördt först i Stuttgart 1898, sedan i Stockholm, beteck- nande nog först 1902, och nu senast i Berlin innevarande år; vidare " Tiriing " 1897 — 98, omedelbart antagen till uppförande vid vår opera.
Hans orkesterkompositioner äro lika- ledes två: " Excelsior ", symfonisk ouverture 1896; symfoni 1903.
Öfriga stora instrumerital- verk af hans hand äro: konsert för piano med - Denna sistnämnda kompositions smärre kor- satser höra till det, som genom sin naturliga omedelbarhet med säkerhet rycker auditoriet med sig redan vid första bekantskapen, och det exceptionellt starka bifallet efter dessa nummer ådagalade, att åhörarne här bättre än hvad i regeln varit fallet förstodo, hvad deras gunstling i sin tondiktning hade att säga dem.
Stenhammars musik har eljes i regeln en re- serverad, nobel, aristokratisk hållning.
Det oreflekterade, naiva tittar ganska sällan Iram i hans kompositioner, hvilkas ande mer eller mindre alltid röjer sin samhörighet med en medveten fint utbildad kultur.
Men för den, som gör sig möda att söka lära närmare känna dem, erbjuda de en ingalunda ringa fond af djupa stämningar.
Den som njutit af den skära nordiska poesi, som hvilar öfver exem- pelvis en del scener i " Gillet på Solhaug ", har sett det måhända vackraste draget hos Sten- hammars sångmö.
— Det bör väl också till- läggas, att S:s alster utvisa en hög teknisk fulländning — men det stämplas ju numera från en del håll såsom höjden af armod att orda om att ett musikaliskt konstverk i yttre måtto är " väl gjordt ", och det har ju sålunda sin lilla risk att påpeka slikt.
Den del af Stenhammars arbete, som hittills burit den kanske allra skönaste frukten, är hans oaflåtliga sträfvan för konsertlifvets hö- jande.
Han har tillsammans med Tor Aulin och flere med dem associerade konstnärer energiskt medverkat till att bringa det därhän, att vår publik numera sätter allt större for- dringar på att verkligt betydande verk fram- föras och ej låter sig tillfredsställas lika lätt som förr af den speciella virtuosmusikens ofta spröda gods.
Han har för sitt ändamål i tvänne riktningar satt in sin kraft: såsom pianist och såsom dirigent.
Det är i den förra egen- skapen som han isynnerhet gjort sig känd och beundrad.
Hurusom hans pianospel, utmärkt af klar teknik och anderikt föredrag, förskaffat honom stort rykte, särskildt oomstridt beträf- fande hans förmåga såsom ensemblespelare och ackompanjatör, behöfver ju ej närmare utläg- gas, det vet hvar och en af våra konsert- besökare.
Äfven från sina konsertresor i ut- landet har han skördat mycket erkännande.
— Sitt dirigentskap började han vid k. teatern; han anförde först sporadiskt symfonikonserterna och var sedan en tid anställd såsom kapell- mästare vid operan, hvilken befattning han dock snart lämnade.
Ar 1897 blef han ledare
IDTJN 1905 — 630 för " Filharmoniska sällskapet " och har nu se- dan halftannat år verkat med stor framgång som det rekonstruerade " Nya filharmoniska sällskapets " musikaliske styresman.
Ej endast med det yttre anseendet som måttstock må man kalla Stenhammar ett sön- dagsbarn.
Han har förmått tillförsäkra sig något vida bättre än den stora publikens flyk- tiga ynnest — det känner en hvar som trädt i beröring, närmare eller fjärmare, med denna vinnande personlighet.
W. A L L A SOM L, EN.
S OLIDARITET är ett godt ord.
Ett ord, som på en gång elastiskt vidgar sig och fast sluter sig om de många.
Det är det gamla goda — en för alla och alla för en.
Hvilken styrka i ett sådant samlingsord!
Var det icke så de flesta af oss kände i denna allvarstunga sommar 1905, hvars minne skall förblifva outplånligt ristadt i hela denna generations hjärtan?
De flesta.
Hvarför kan här icke ropas alla, alla!
Så borde vi j u ha känt, om vi äro svenskar i själ och hjärta.
Det är med harm jag ser detta tvekande om och detta sväfvande borde af sig själfva infinna sig på min pennas spets.
Ja, så kände vi, därför att vi äro svenskar.
Det var så jag skulle velat fatta mig stolt och kort.
Men den förfrysande sanningen är, att vi under dessa för vårt folk så lärorika månader sett syner och hört missljud, som gifvit oss både blick och öra för att — there is something rotten i kungariket Sverige.
Det är inte blott våra fiender på andra si- dan Kölen, som brutalt öppnat våra ögon för våra nationallyten.
I sanning, sällan ha vi haft tillfälle att se en sådan svartmålning af vårt svenska folk, aldrig ha vi så tydligt blif- vit upplysta om vår uselhet.
Och det värsta är, att om vi än skrifva af hälften däraf på en af förhållandena alstrad, öfverdrifvet upp- hettad stämning mot oss, måste vi taga det öfriga under allvarlig ompröfning.
Vi tvingas därtill.
Af fienderna inom våra egna landa- mären!
Ty en hvar, som med ord eller handling dra- ger ned sitt land eller sin nation, är dess fiende.
Och det har ju kommit till synes, att sådana fiender finns det godt om i Sverige, såväl bland de mera upplys !a, som synnerligen bland de djupa leden.
Dessa hafva visserligen, och med rätta, blifvit brännmärkta med namnet " foster- landslösa ".
Men så länge de fortfara att trampa den svenska marken, besudlas hon däraf, och så länge de nämna sig med det svenska nam- • net, kasta de en vanärande skugga öfver hela vårt folk som sådant.
När svenska arbetare taga understöd af ett mot deras konung upproriskt folk — när värn- pliktige, blomman af landets ungdom,, hota att göra myteri för några veckors förlängd tjänst- göring — när samma ungdom ropar bifall åt idéer, som endast kunna stämplas som lands- förräderi — när det, som kan nämnas som socialistafskummet, slagget af den i sin högsta form så tilltalande socialismen, antages som trosnorm af kritiklösa skaror — när drycken- skåpen — — — Jag slutar här.
Är icke detta redan nog för att komma hela den sven- ska nationens kind att bränna af skammens och förtrytelsens rodnad?
Och likväl har jag icke ännu mint om dessa sen kung Göstas tid och längre riksbekanta laster, som alltid hafva utgjort vårt folks fördärf: vår slösaktighet, vårt kryperi för allt utländskt o. s. v. Lägg ÖRGRYTE Kemiska — märke till detta vår, förty — vi äro solida- riska!
Man kan icke värja sig för den t a n k e n: om i denna stund krigets fasor hade kringhvärft oss, hur hade det gått, hur skulle vi redt oss?
Jag tänker mindre på de yttre fienderna, jag tänker på de inre.
— — — Det finns sådana, som ha sin glädje af att städse ringakta allt svenskt, jag hör icke till dem, och lika litet är jag chauvinist.
Men jag ville se mitt folk stå högt och oantastligt för hvarje dess fiende, det är därför bitterheten sjuder öfver inför allt detta, som förnedrar det.
Men det skall erkännas: nu när jag sitter och ser tillbaka in i denna händelserika som- mar på godt och ondt, är det icke uteslutande mörka slagskuggor jag ser, utan äfven ljusa dagrar.
Men de äro icke så påtagliga, det är icke sådant, som låter sig torgföras, och därför beaktas det endast för stunden.
Man och man emellan berättas månget vackert drag, i en mindre krets fälles ett yttrande, växlas en blick eller göres en handling, som kommer hjärtan att glöda 1 gladt samförstånd.
I så många hem ha under de skickelsedigra septemberdagarna bekymret och farhågan för det af ingen önskade, men, hvem visste, må- hända af nödvändigheten framtvingade kriget, varit bofasta.
Det naggande kvalet att nödgas sända ifrån sig det käraste man ägde till ett ovisst öde, iåg natt och dag tungt öfver sven- ska kvinnor lite hvarstädes i landet.
Men jag vet, att de bästa bland dem icke klagade, och i det afgörande ögonblicket skulle de helt visst funnit det mod, de städse visat i tunga ofredstider.
Med lugn fasthet beredde sig männen under dessa samma veckor af olidlig spänning att offra sig för kung och fosterland.
Det betyder, att de som en själfklar sak sågo döden i ögonen.
Ingen, som icke pröfvat detta, vet hvad det vill säga.
Och ännu senare har det manliga allvaret efterföljts af så många glädjande tecken rundt omkring i landet.
Unga män och unga gossar ha slutit sig samman till förbund i fosterländ- ska syften.
Helt nyligen har ett litet drag berättats — ett drag af det " gosselynne ", om hvilket skalden beder för sitt folk — om en svensk yngling, som, i ett utbrott af hänfö- relse, på vår flaggas dag kysst en fritt fladd- rande flik däraf.
Hur skall icke denne yng- ling som man veta att lefva och dö för dess rena färger!
På flaggans dag, ja, hur månget hufvud blottades icke spontant, då hon steg upp i sin värdiga enkelhet, sådan hon af ålder varit, hur månget öga fuktades, hur mången tyst, men kraftig önskan för Sveriges väl höjde sig icke i den stunden.
Väger allt detta Ingenting?
Var allt detta en öfver gående stämning blott?
Skall de framfarna dagarnas djupa oro och bekymmer, som liksom fört oss alla närmare hvarandra och vårt fosterland, skall all den varma hänförelsen för vår ädle monark och alla dessa vaknande unga känslor för vårt nya Sverige, skall allt detta blott stiga upp som en rök och förflyktigas?
Det får icke ske.
Innan " järnet kallnar ", låt oss smida hvar i sin s t a d: i hemmen, i skolorna, i verkstäderna, i kasärnerna, i större kretsar som i mindre och mellan fyra ögon, alltid begynnande med oss själfva.
Under dylika stora tilldragelser i lifvet tror man lätt att sådant aldrig någonsin kan glömmas.
Men det händer alltför ofta, att hvardagslifvet och privathänsynen åter komma att stå främst på dagordningen.
Man skjuter ifrån sig — till läglig tid.
Och järnet kallnar ohjälpligt.
Jag ville att vi alla just nu, i den vinter som följer på sommaren 1905, kvinnor som män, höga som låga, skulle vakna upp för Tvätt- = = = = = = = &amp; Färgeri Ä.-B., solidaritetens plikt gentemot fäderneslandet, känna oss som nation stå en för alla, alla för en.
Höga som låga.
En tanke att dröja vid, en tanke, som lika gärna kunnat formuleras: låga som höga.
Bort med all klasskillnad och framför allt klasshatet!
Aristokratens fina hand och arbetarens grofva näfve, låt dem mötas i ett förtroendefullt handslag till ömsesidig hjälp och samförstånd.
Med öppna hjärtan för hvar- andra, med landet och hvarandras väl för ögo- nen, så skulle de samarbeta till lust och glädje för båda parterna.
Och sist och först, I svenska kvinnor, nu kallar fosterlandet er mangrant till fanorna!
Det har under den allvarliga krisen ropats på män.
Smärtsamt ljöd det ropet i mångas öron.
Nu är kvinnornas dag.
Ty där män fattas, där saknas ock kvinnor.
----- - Ännu smärtsammare i kvinnors öron ljöd för någon tid sedan i dagspressen frågan: Älskar den svenska kvinnan sitt fosterland?
Hvilket slag i ansiktet på den svenska kvinnan i ge- men, att en sådan fråga kunnat väckas!
Ja, nu är tid att beslutsamt klippa af den väfnad af obetydligheter, att icke säga fåfäng- igheter, hvarmed så mången kvinna fyller sitt lif.
För enhvar gäller det att finna det enda väsentliga i hennes lif och att verka för detta med ihärdigt nit.
Mödrar stå Icke ensamma om värfvet att dana män af sina söner, alla kvinnor ha just samma värf genom den gåfva de fått att kunna inverka till det bättre på hvarje man, som lifvet sänder i deras väg.
Hvilket vidsträckt arbetsfält, och hvilket oer- hördt ansvar!
Här får ingen undandraga sig.
Intet smicker åt den manliga fåfängan, ingen veklighet eller klemighet i vanor, tankar och känslor.
Endast starka kvinnor fostra starka män, och just nu behöfver vårt land män med stål i viljan och glöd i hjärtat.
Vi behöfva ett folk af individer med stark samhörighetskänsla, inga individlösa massför- eningar.
Arbetets söner få icke tala och handla, som om de utgjorde en grupp för sig, en stat i staten.
De ha kommit långt med sin sam- manslutning, det har varit en stor tanke, det skall villigt erkännas, men nu skall den föra dem än vidare genom en sammanslutning med alla landets öfriga söner.
Det är till det målet kvinnan af folket skall uppfostra sina barn, icke till missnöje och klasshat, för hvilket icke den ringaste grund finnes i ett så lyckligt land som vårt.
Jag vet, att det är en gängse tidens sed att just folkets barn mer än andra vänjas vid att få sin vilja fram i allt.
Det är en dålig och för- därflig uppfostringsmetod, ty på så sätt alstras de sämsta elementen hos ett folk, de som en gång bringa fäderneslandet i vanrykte eller fara.
Af barn, som icke lärt sig lydnad och själfbehärskning, växer aldrig ett laglydigt,, plikt- troget och därigenom starkt och enigt folk.
Hvilka undanflykter eller ursäkter kvinnan än må förebara, så har det dock städse visat sig att det ytterst är hon, som lägger grunden till barnets hela lifsåskådning och tankeföreställ- ning och därmed till den blifvande vuxne mannen.
Alltså, kvinnor är det vårt land nu ropar efter!
Om det är sant hvad en stor skriftställare sagt, att det står en kvinna bakom hvarje större historisk tilldragelse eller omhvälfning, så låt det blifva sant om Sveriges kvinnor, att de alla som en stått bakom den, som vi älska att tro, lyckliga, fosterländska nydaning vi nu som folk gå till mötes.
Pen.
Göteborg, beklädnadsartiklar ytterst väl.
tvättar eller färgar alla slags Billigaste priser.
• '
— IDUN 631 — DET GÅR MOT JUL.
.
.
NU SJUNGER vinden i kaminens glöd, och regnet knäpper rytmiskt på min ruta — ett dämpadt pizzicato på en luta, med spetsig glasklang, bristande och spröd.
1905 Brud- &amp; Bröl ops- 1 sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter i i ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
i Sändes t u l l - A p o r t o f r i t t direkt till privata.
\ Där ute är det vinter; — grått i grått — ej någon bländhvit snö med friska vindar; ett fuktigt töcken, som min blick förblindar, kring jorden hänger, tyngande och vått.
Mot luften, på platanens nakna gren en blåsvart stare sitter sammankrupen, men hans refräng går lika gladt ur strupen, som sjönge han i sommarsolens sken.
BERTHA VON SUTTNER.
BERTHA VON SUTTNER FREDSPRISTAG-ARE.
N Det går mot jul, men luften ångar vår, med honungsdoft från mispelns ludna knoppar, och vid mitt fönster, glindrande af droppar ett mandelträd i knopp och väntan står.
ELLEN LUNDBERG, F. NYBLOM.
— ÅRETS O B E L P R I S E T för fredssakens främjande har i år tillfallit fru Bertha von Suttner, den begåfvade författarinnan, hvilkens eldiga skriftställareskap till afskaffande af krigets bar- bari sedan länge ställt henne i fredsagitato- rernas främsta led, hvadan hon redan vid ett par föregående tillfällen varit på förslag att erhålla detta pris.
Bertha von Suttner, som föddes den 9 juni 1843, är dotter till österrikiske fältmarskalken grefve Kinsky och förmälde sig 1876 med baron A.
G. von Suttner, likaledes skriftstäl- lare och förnämligast känd genom sina skild- ringar och romaner från Kaukasus.
Baronessan von Suttner började år 1882 sin författareverksamhet, då hennes första ar- bete " En själs inventarium " utkom och gjorde mycken lycka.
Den efterföljdes snart af många andra, dels rent psykologiska skildringar, dels romaner, hvari hon tog till orda för det berättigade i kvinnans likställighet med mannen i intellek- tuellt hänseende.
Hennes förnämsta arbete blef dock lefnads- teckningen " Ned med vapnen!
", i hvilken tan- kar, som hon länge burit på, togo form.
Boken kan kallas en elegi öfver kriget.
Författarinnan rycker oss oemotståndligt med sig ut bland krigets fasor.
Vi lära känna det som ett förfäriigt gissel, dubbelt hemskare och grymmare än alla andra, emedan det tager dem alla i släptåg, och emedan sjukdom, för- ödelse och hungersnöd öfverallt följa det tätt i spåren.
I början af 1890-talet grundade Bertha von Suttner i Österrike, hvarest hon är bosatt, en kretsförening af den internationella fredsligan, och hon hade glädjen att se hela den intelli- genta världen i Wien sluta sig till detta för- bund.
På fredskongressen i Rom represente- rade hon det österrikiska fredsförbundet och höll i sådant syfte ett tal å Capitolum.
Hon är den första kvinna, som offentligen uppträdt på detta ställe.
För öfrigt hänvisa vi till vår uppsats om Bertha von Suttner i Idun n:r 50 för år 1903.
Firenze 05.
ETT BESÖK.
VIK.
1 FÖR IDUN A F EDVARD LUCIE S T E P H E N S grå ögon fanns ett egendomligt uttryck, när hon gick upp öfver en af Vasastadens breda gator och stude- rade husnumren.
Det var ett uttryck af till hälften viljekraftigt trots och till hälften ängs- lan.
Gång på gång stelnade ansiktsmusklerna och läpparna prässades ihop — det var som om trotset ensam önskade ta herraväldet.
Men försöken misslyckades, ja, ängslan gjorde emel- lanåt själf ansatser till öfverrumpling; något som i sin tur slog lika resultatlöst ut.
Det var ej utan orsak, som lugnet försvun- nit ur ett par ögon, i hvilka det eljes så godt som ständigt var bofast.
Lucie Stephens visste att hon aldrig gått en underligare väg än denna, och hon visste också, att samvetets röst inom henne aldrig talat ett så svårtydt språk som nu.
Ena sekunden hviskade den, att hon var i färd att bryta mot hederns lagar, den andra sekunden skrek rösten högt, att hon var i sin fulla rätt att handla så som hon nu ville och önskade.
Hon, Lucie, ute på orätta vägar!
.
Med be- rådt mod och öppna ögon!
Hon kände sig frestad att brista i ett ironiskt skratt.
Hvart hade det tagit vägen, allt det ömtåligt äre- kära, det som gjort att hon aldrig tvekat, när det gällt offer för att vinna personlig själf- aktning?
Kunde sanningens röst så nedtystas?
Eller var det ändå inte så, att hon nu gjorde hvad som rätt var?
Det kom intet svar; hon drog ett djupt andetag och lyfte ögonen till numret öfver porten.
Här var det — en lätt skakning for igenom henne, när hon gick uppför trappan, men detta kom henne endast att sätta ned foten med en viss trotsig säkerhet.
Nu var hon här, och nu skulle hon fullfölja sitt be- slut — allt annat gjorde henne detsamma.
Hon gick två trappor och hon gick tre, men ingen dörrplåt bar det önskade namnet.
Med en obehaglig försagdhet i stämman frågade hon en korpulent dam, som kom nedseglande från ännu högre regioner, om det ej var här Profver omgående franko.
i Schweizer &amp; Co, Luzern 8 5, (Schweiz).
I Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
= som — hon sade raskt titeln — fru Hjälm bodde.
Den tilltalade vägde svaret ett ögonblick, men efter en granskande blick på den frå- gandes toalett yttrade hon med en tämligen osynlig snörpning på munnen, att någon fru Hjelm kände hon inte till här i huset, men en fröken Hjälm fanns och hon bodde två trappor upp i andra uppgången.
När Lucie ändtligen stod framför dörren, på hvilken en liten porslinsskylt med namnet Hedvig Hjälm fanns, var det som om en våt kyla spridt sig öfver hela kroppen.
Hon fick anstränga sig våldsamt för att synas oberörd, när dörren öppnades.
En hälft undrande blick mötte Lucie från ett par svartbruna ögon — den eleganta och ståtliga uppenbarelsen var fullkomligt främ- mande för kvinnan, som öppnade.
Och det undrande uttrycket försvann ej, när Lucie be- traktade henne utan att säga något.
— Söker ni någon?
Nu fick Lucie makt öfver sin tunga.
— Ja, jag söker er.
Men jag kommer kanske oläg- ligt?
— Nej, inte alls.
Var så god och stig in.
Hedvig Hjälm visade den besökande vägen in i ett litet förmak, och stängde sedan dör- ren till ett angränsande rum, i hvilket två barn, en ungefär tolfårig flicka och en gosse, som var något yngre, sutto vid ett bord och läste läxor.
Ljudet af deras röster kom blo- det att stiga till Lucies kinder — det blef plötsligt så oroligt hett inom henne.
— Är det något jag kan stå till tjänst med?
— Ja.
.
.
j a j a g skulle gärna vilja tala vid er.
— Ni vet inte hvem jag ä r.
.
.?
Den lilla spensliga kvinnan skakade nekande på hufvudet.
— Ni har kanske aldrig hört mitt namn — jag heter Stephens.
Lucie Stephens.
.
.
Hedvid Hjelm ryckte till och en röd sky for blixtsnabbt öfver hennes panna.
Hon öpp- nade munnen som för att säga något, men däraf blef intet, läpparne trycktes i stället fast ihop.
— Jag ser, att ni vet hvem jag är.
.
.
Och jag kan tänka mig, att ni är förvånad öfver att jag kommit hit.
— Ja, det är j a g verkligen.
Mycket för- vånad.
Lucie tyckte, att hon aldrig hört en stämma så skärande kall som denna; hon kände det som om hon velat sätta fingrarna i öronen för att slippa höra mer.
— Han har således talat med er om mig.
Eller är det kanske någon annan som.
.
.
— Nej, det är han som talat om er, fröken Stephens.
— Och hvad har han sagt?
Ett litet iskallt hånleende kom fram i de mörka ögonen.
— Det antar jag att ni myc- ket väl har reda på.
Han har naturligtvis sagt, att han ämnar gifta sig med er.
Lagermans flytande putspomada B O N A M I
LDUN 1905 — Hvad svarade ni på det?
Lucie höll med händerna hårdt fast stolens armstöd.
— Jag undrar hvad ni, fröken, skulle svara, ifall ni vore i mitt ställe.
.
, — Han kommer naturligtvis att rikligt sörja för barnen — och för er.
.
.
Hedvig Hjelm skrattade till.
— Ni menar, att det är försörjningen det kommer an på!
År det för den sakens skull ni vill gifta er med honom?
— Förlåt — det var inte min mening att såra.
Men jag ber ändå att få påminna om, att ni inte kommer att förlora något, fast han gifter sig.
Ty honom själf äger ni inte — det vet ni ju.
— Ja, jag vet att ni tagit honom ifrån mig.
Lucie mötte lugnt den hårda, förbittrade blicken.
— Låt oss tala uppriktigt med hvar- ann, fru Hjelm.
Ingen kan bättre än ni ha reda på, att han var långt borta från er den dag han mötte mig.
Det har gått många år sedan ni ägde honom.
— Det må vara hur som hälst med det, af- bröt fru Hjelm kort.
Efter en stunds tystnad fortsatte hon: Ni vet kanhända inte, att han .lofvat gifta sig med mig?
— När han gaf er det löftet, var han ganska ung.
— Inte yngre än att han visste hvad han ' gjorde, afklippte den skarpa stämman.
Nu hade Lucie nästan fullständigt återvun- nit herraväldet öfver sig; det var lättare att sitta öga mot öga med denna kvinna än att blott i tankarna brottas med henne — det som hon nu gjort i dagar och nätter.
Allt- sedan den man, som hon älskade och beundrade öfver allt annat i världen, öppet lade fram baksidan af sitt lifs historia för henne, på samma gång som han bekände sin kärlek och frå- gade, om hon ansåg sig kunna och vilja bli hans hustru trots det han förbrutit.
Indigna- tion, harm, förakt — af det erfor Lucie in- genting, när hon läste hans långa bref.
Hon kände blott, hur högt hon älskade mannen, som skrifvit det, och hur stark smärtan var, som kom och prässade samman hjärtat.
Hon visste j u så väl hvad hon var för honom, själfva luften omkring henne var fylld af hans kär- lek — och nu reste sig kanske ett oöfver- stigligt hinder mellan dem.
Icke en utan många gånger i sin ungdom hade han lofvat den andra kvinnan äktenskap; så snart hans mor gått hädan skulle de gifta sig.
Men nu hade den gamla frun varit död i öfver fem år och äktenskapstanken var begrafven för ännu längre sedan.
Lucie visste, att kvinnan fram- för henne sagt farväl åt alla illusioner i den vägen — hvarför satt hon då och höll på dem nu!
— Är det inte bäst, fru Hjelm, att vi nu ta detta så som det i verkligheten är?
Att vi inte dölja någonting för hvarann?
Vi veta ju ändå båda, hur sanningen ser ut.
— 632 - — Det finns mer än ett slags sanning, utbrast Hedvig Hjelm.
Om jag säger, fröken, att ni är lik den rike mannen, som kom och tog ifrån den fattige det enda stackars lamm han ägde, då talar också j a g sant.
Ni har allt här i världen, rikedom och samhällsställning och ut- seende — ni kan få allt hvad ni vill — men ändå unnar ni inte mig det lilla jag äger!
Två röda fläckar hade slagit upp på kin- derna, medan hon talade.
Några ögonblick satt hon tyst, därpå fortsatte hon med för- ändrad röst: — Naturligtvis vet jag, att han inte kom- mer att gifta sig med mig — vi ha aldrig passat för hvarann, och nu gör vi det ännu mindre.
Men det skall i alla fall kallas för en himmelskriande orättfärdighet, om han gifter sig med någon annan.
Sätter han det i ver- ket, så kommer åtminstone mina förbannelser att göra honom sällskap — det vill jag att ni skall veta, fröken Stephens.
Det ryckte kring Lucies vackra läppar.
— Hur kan ni tro, fru Hjelm, sade hon sakta, att jag skulle vilja bli en orsak till a " tt han träf- fades af förbannelser.
Det finns ingenting godt i världen, som jag inte önskar han skall få — han är värd allt.
Och jag kunde ge mitt lif för att skydda honom för det, som är mörkt och tungt.
Jag tror, att det är en stor sorg för en människa att gå och bära på en annans hat och förbannelser — att jag önskar att bespara honom något sådant, faller af sig själft.
Det blef tyst en stund i rummet.
En dörr öppnades försiktigt på glänt och i springan syntes ett mörkt gosshufvud med drag, som påminte Lucie om en annan — hon tog med handen åt hjärtat, som kk ppade till.
— Harald får inte komma in nu — mamma har främmande, ljöd det mot honom med på- följd, att dörren skyndsamt blef stängd igen.
D e två kvinnorna sutto och betraktade hvar- ann och ingen tycktes vilja bryta tystnaden.
Slutligen höjde den lilla bleka hufvudet och yttrade kort: — Hvarför har ni egentligen kommit hit?
— Förstår ni inte det?
I Lucies röst fanns ett grand förundran.
— Vill ni att j a g skall afstå honom fri- villigt?
En liten sarkastisk glimt skymtade i de bruna ögonen.
— Afstå.
.
.
Lucie såg på henne och en stridslysten nyans framlockades i tonfallet.
— Man kan nog inte afstå från annat än det man rår om, sade hon.
— Nej visst; och det är ju ni som rår om honom.
Det bör ni inte glömma att påminna mig om.
Lucie reste sig hastigt.
All stridslystnad var försvunnen, rösten endast bönfallande öd- mjuk och bevekande: — Låt oss glömma det.
som är smått och betydelselöst — vi ha så mycket annat att tala om.
Det är för hans lyckas skull som jag har kommit till e r.
.
.
låt oss endast ha den i sikte!
Kan vi inte komma öfverens om att blott tänka på den — och handla där- efter.
— Ni menar väl er lycka, fröken?
sade fru Hjelm lugnt och gäckande.
Lucie andades djupt.
— Ja.
.
.
den är ju sammanbunden med hans.
När j a g talar pm hans lycka, så inbegriper jag också min — det är två ting, som aldrig kan skiljas åt.
.
.
— Och det vet ni så säkert.
Ni måtte ha en stark tro, fröken.
— Ja, när det gäller honom, så törs jag tro.
Ett lågt skratt trängde öfver Hedvig Hjelms läppar.
— Det är visst storartadt af er att säga så, när ni har mig för ögonen — detta lefvande bevis på hans trofasthet!
Men ni menar väl, att skillnaden är så stor mellan en kvinna som mig och er, att en jämförelse inte kan komma ifråga.
En person i er ställning behöfver naturligtvis inte utsätta sig för någon risk — man sviker nog inte den rika fröken Stephens.
— Jag har aldrig hört, att pengar var någon borgen för att en dylik olycka inte skulle in- träffa.
— Anej, det har ni kanske rätt i — nu var rösten kall igen.
Men det skulle intressera mig att höra hvad det är ni betraktar som borgen.
Det skimrade till i Lucies stora, grå ögon.
— Bådas v. r kärlek, svarade hon lågt och fast.
Hedvig Hjelm skrattade hånfullt igen.
— Ni tror då inte, att han också en gång har älskat mig!
Jag är säker om, att han inte kunnat säga vackrare ord till er än hvad han sade till mig, när jag var ung och såg bra ut.
Och ni skall inte tro, fröken, att han narrades, när han sade de orden — de voro nog så sanna, så varma — då.
— Det förstår jag så väl.
Men jag tror också, att det är skillnad på kärlek och kär- lek — så som han älskade er en gång i ti- den, så älskar han inte mig nu.
Han och jag ha mötts på annat sätt än hvad ni pch han möttes.
— Ja, ja — vi möttes nog inte i några salonger.
— Jag menade inte så.
Jag tänkte när- mast på att det är olika hur man älskar, då man är ung och yr af allt som lifvet bjuder på, och då håret börjar att bli grått.
Det förra brukar ofta nog vara ett champagnerus.
.
.
det senare blir sällan ett sådant.
Lucies öra uppfångade något som liknade en snyftning, men när hon betraktade det bleka, en smula skarpa ansiktet, trodde hon sig ha hört fel — det såg lika kallt och stelt ut som förut.
Men ögonlocken voro nedfällda och fingrarna plockade nervöst på fransarna kring stolens armstöd.
— Är ni mycket ond på mig, fru Hjelm?
frågade Lucie sakta.
Det kom ej något svar.
— Tror ni mig, om jag säger att det smär- tar mig djupt att nödgas komma i er väg på detta sätt.
Hade j a g bara kunnat, skulle jag så gärna ha undvikit det.
Men nu tvingades jag att gå hit.
— Af hvem?
— Jag antar det var af samvetet.
Skuggan af ett plågadt, trött leende syntes omkring munnen.
— • Jaså.
.
.
Men säger inte också ert sam- vete, fröken, att det inte är rätt att gifta sig med en man — som är gift förut?
— Jo.
Stilla och tonlöst hade hon sagt det lilla ordet.
Och nu satt hon och såg framför sig med en stirrande, undergifven blick.
— Ni har kanske mer än ett samvete, frö- ken?
(Forts.) STOCKHOLMS ARBETSSTUGOR EÖR BARN.
FULLSTÄNDIGANDE af vår i näst föregå- S OM ende ETT nummer meddelade bild från Arbetsstugornas basar foga vi tär några kortfattade uppgifter om upp- komsten och utvecklingen af dessa de fattiga barnens verksamhetshärdar, som visat sig vara så befrämjande för det unga släktet i både fysiskt och intellektuellt afseende.
Det är nu 18 år sedan den första arbetsstugan grundades af professorskan fru Anna Hierta-Retzius (jämte ett antal för saken intresserade personer) och nu finnas i Sverige ej mindre än 70 arbetsstugor, där- ibland åtskilliga, som förfoga öfver egna hus, nämligen arbetsstugorna i Sundsvall, Jönköping, Karlskrona, Uppsala och Borås.
— 633 — Köp Vänersborgs IDUN De klart, manligt och en- tusiastiskt framburna tan- karna gåfvo på lyckligaste sätt uttryck åt den stäm- ning, som rådde i de när- varandes s ' nnen.
Också var det en intensiv klang, som vibrerade i de hurrarop som följde: " lefve konun- gen ".
Balskor!
Bästa svenska fabrikat!
L,ÄTM!
, « * c61STRfa,.
^ \ KSMX?
V^wnrS-s!?
* / gpSDW&amp;jgS.
ELEGANTA!
Telegram afsändes till konungen: " Till Oscars- dagens firande samlade svenskar i London sända sin älskade konung en in- nerlig och vördnadsfull häls- ning ur trogna svenska hjärtan. "
Skålen för damerna ut- bragtes på engelska af herr Svedberg och mottogs med högljudt bifall; ordensskal- den herr Ljunggren framsade en versifierad hälsning till damerna, och munterheten steg.
Dikten framstälde B. V.-brodern såsom en något oförvägen viking och hård- händt äfven när det gällde att fatta om en midja.
HÅLLBARA!
Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specialitet efter Wienermetod af Aktiebolaget A. F. Carlssons Skofabrik, VEN ERS fa O R G.
Försäljas i minut hos de flesta sko- handlande i riket.
Antalet arbetsstugor i Stockholm uppgår f. n. till 16, i hvilka öfver 2,000 barn, såväl gossar som flickor i åldern 7 — 14 år, under sin lritid från skolan erhålla hägn och tillsyn samt undervisning i nyttigt arbete.
I samtliga stugor tjänstgöra, förutom de aflönade handt- verkarne, en mängd frivilliga lärarinnor, och dessa äro de icke minst nitiska för barnens bäsla.
De svenska arbetsstugorna hafva till följd af deras förträffliga organisering blifvit föresyn och mönster för dylika anstalters upprättande i Frankrike, Belgien, Ryss- land, Polen, ja, t. o. m. i det aflägsna Tasmanien.
I församlingarna Östermalm och Klara i Stockholm äro arbetsstugorna förenade med skolkök för de äldre flickorna.
Med Johannis arbetsstuga finnes förenad en prak- tiskt anordnad metallslöjdskola, som, om den blefve något mera understödd, borde kunna utvecklas till en verklig yrkesskola för gossar.
Med Katarina arbetsstugor är förenad en väfskola, som lämnar vackra resultat.
Kungsholm5 arbetsstuga är känd för sina utmärkta korgarbeten; och i Jakobs arbetsstuga påträffar man bl.
a. ofta nya arbeten, hvar- till modellerna uppfunnits af en känd, framstående slöjdlärarinna.
I alla arbetsstugorna få de äldre gossarne lära sig skrädderi, d. v. s. att sy, klippa till och själfva sy på symaskin sina kläder, samt att laga sina skodon, att snickra, göra borstar m. m.
Såsom lön för sitt arbete erhålla barnen en måltid, antingen middag eller kvällsvard.
" Arbetsglädje och arbetsduglighet äro arbetsstugans mål.
Att lära unga händer att utöfva nyttig verksam- het, att lära unga sinnen att älska händernas verk, det är hvad den vill.
Arbetsglädje och arbetsduglighet äro de båda gåfvor den vill skänka de små, som bruka samlas i detta trefna hem.
Och den barnahand, som förstår att fatta och fasthålla de båda gåfvorra, har också omedvetet fått en tredje gåfva, som med Guds hjälp skall växa med den lilla handen och bringa fröjd och trefnad i lifvet — nämligen den sanna lefnads- glädjen. "
Med dessa ord invigdes i år arbetsstugan n:r 2 i Gefle af länets höfding grefve Hugo Hamilton.
Aderton års erfarenhet i Sveriges öfriga arbetsstu- gor har bekräftat sanningen af dessa ord.
PRESIDENTEN HR A.
H.
HAGG U P P L Ä S E R T E L E G R A M M E T TILL var det vår afsikt att som belöning tilldela den eller de deltagare i vår under året anordnade omröstning om ett förslag till Kvinnoakademi, hvilkas insända listor visade sig sammanfalla med den slutliga resultatlistan.
Sedan denna nu, som bekant, framlagts i vårt julnummer, önska vi meddela, att visserligen ingen enda af om.
röstningslistorna fullständigt sammanfaller med slut- resultatet, men att vi dock beslutit uppmuntra de två, som kommit detsamma närmast, med hvar sitt litet pris.
Sålunda tilldelas fröken Molly Quensel, Malmö, hvars lista endast med ett namn skiljde sig ftån re- sultatlistan, ett friexemplar af Iduns praktupplsga för nästa år jämte ett exemplar af det under utgifning varande ståtliga praktverket » Nya Testamentet, illu- streradt af nordiska konstnärer ».
Och åt fröken H. Widerholm, Eskilstuna, hvars lista endast med två namn afvek från slutlistan, tillerkännes ett exemplar af Iduns praktupplaga 1906.
Pristagarne bedjas att närmare meddela sig med redaktionen ' om adresser m. ra.
för prisens öfversändande.
KONUNGEN.
OSCARSEESTENI LONDON DEN 1 DEC.
B R E F TILL IDUN MED ORIGINALPENNTECK- NINGAR A F OTTO HAGBORG.
O RDENSSÄLLSKAPET B. V. hade bland svenska koloniens medlemmar utsändt inbjudan till Oscars- dagens firande å Hotel Savoy, där öfver halftannat hundratal damer och herrar också samlades till fest HR E n liten julgåfva 1905 A.
B R O M A N T A L A R FÖR S Ä L L S K A P E T S den l:a december på aftonen.}
Det var under något förändrade förhållanden, som B. V. denna gång höll gille, i det att det svensk-norska sällskapet med detta hemlighetsfulla namn^afgått med döden och ett nytt, svenskt, uppstått.
Det var middag och bal det gällde, och, " som sin- nena helt naturligt på senare tid varit mycket upprörda af händelserna hemma, var det att vänta, att högtidlig feststämning skulle råda och att patriotismen mera än någonsin skulle gifva sig uttryck; och denna förväntan slog ingalunda fel: tanken på kung och foster- land präglade festen.
I festsalen syntes kung Oscars porträtt måladt af artisten Åslund och omgifvet af svenska och engelska flaggor.
Skålarnes rad börjades af sällskapets president, artisten Axel Hägg, med en skål för Englands konung, härpå följde en skål för drottning Alexandra, som firar sin födelse- dag den l:sta december.
Som vår minister, herr Bildt, nu lämnat sin post i London och återvändt till Rom, föll det på hans son och ställföreträdare att föreslå skålen för kung Oscar; och detta gjorde han mästerligt.
En så ljungande, fulländad vältalighet hade ej på länge hörts i B. V., säkerligen icke sedan hans far nå- gon tid tillbaka talade för nordens kvinnor.
O R D E N S S K A L D E N HYLLAR DAMERNA.
» Likväl på det icke i brådaste taget er Ijufva förväntan må komma på skam, men så att I finnen er väl här i laget, så få vi väl söka gå varliga fram. » — — » vår gladaste önskan är den, att I fröjden er här vid detta vårt gille och sedan en annan gång kommen igen ».
Herr Alsing, koloniens nestor, hade i uppdrag att tacka festkommitterade; detta gjorde han; och han gjorde mera, ty han ut- talade några erfarenhetens och visdomens ord, då han, vidrörande B.
V:s nya förhållanden, antydde att KOLONIENS NESTOR HR ALSING.
äfven när man känner sig kränkt, är det ädlare att i välmening och vänskap räcka fram handen, än att låta harmen ha för stort in- flytande.
Direktör Allan Broman föreslog skålen för säll- skapets president hr Hägg.
En B. V.-fest är aldrig fullständig utan hr Fredrik Kreugers humoristiska an- föranden, han svek ej heller denna gång, utan i ett tal » vid kaffet » roade han hela PRESIDENT.
församlingen med sina upp- lysningar, förklaringar och observationer om ett och annat, som hade mer eller mindre sammanhang med.
det närvarande nuet och de för handen varande förhållandena.
Efter middagen roade man sig på bästa vis — I som dansen, I veten det, I — och den animerade dan- sen, afbruten endast af sånger af miss Lucy France och fru Lideli och utfärder till förfrisknings- rummen, fortgick till långt utöfver den utsatta tim- man för upp- MAN L Y S S N A R T I L L FRU L I D E L L S S V E N S K A VISOR.
IDUN — 634 — 1905 OTTILIA A D E L B O R G S 50-ÅRSDAG.
HÖGANLOFT P Å SKANSEN.
B L A N D D E N Ä R V A R A N D E M Ä R K A S: i.
F R K N L.
Z I C K E R M A N.
FRÅN 2.
F R U P E T R E L L I.
FOTO FÖR IDUN L O O S T R Ö M.
1.
A F A. BLOMBERG.
OTTILIA FEST.
ADELBORG-S FRKN 5.
F R K N A.
ZETHR^EUS.
HILMA AF KLINT.
ADELBORG.
FEMTIOÅRS- 9.
F R K N A.
4.
FRKN 6.
FRU FRIDA 8.
FRKN OTTILIA STRÖM.
vara med henne.
Och så hjärtligt bådo de, att hon icke kunde neka att komma.
Men då hon trädde in i den stora högan- loftssalen, smyckad med girlander, kransar och ljuskronefransar af den trefligaste, färggladaste silkespappersgrannlåt, var det som om hon kom- mit tillbaka igen midt ibland sitt kära bondfolk.
Där stodo kullorna och nego och masarna och bockade sig.
Och såg man närmare efter, fanns där också folk från många andra bygder än Dalarna.
Där var blekingsflickor och där var smålandsknallar.
Och där var också barn ur Ottilia Adelborgs egen fantasi, både Pelle Snygg och Svampemor.
Men alla hade de ansikten, som hon kände igen, ansikten som tillhörde goda vänner.
I S K A N S E N S stora höganloftssal firades ons- dagen den 6 december en födelsedagsfest.
Festföremålet var Ottilia Adelborg och hon fyllde 50 år.
Sedan någon tid är hon icke längre stock- holmsbo.
Hon har slagit sig ned i Gagnef i den djupaste dalbygden för att lära dalfolket, som hon förevigat i sina bilder, att finna sig själft d. v. s. att värdera och taga vara på allt det vackra och säregna i dräkter och hem- slöjd, som det fått i arf från urminnes släkt- led, och som det varit nära att släppa ifrån sig.
Hon har fått tag i en flik af allt detta gamla, goda och dyrbara, och hon har gifvit sina kullor den i händerna, att de må draga hela sin skatt tillbaka.
Hon lär dem hur de skola bära sig åt, hur de skola väfva, knyppla och brodera.
Och det går.
Det går utmärkt.
Nedgräfd i den lilla landsortsändan skulle väl nästan hvem som hälst annan blifvit glömd, men icke så Ottilia Adelborg.
Då den bety- delsefulla födelsedagen nalkades, nådde henne ett rop från de många vännerna härnere.
De ville icke låta den dagen gå förbi utan att 3.
F R K N AMY FRYCKHOLM.
GRETA CRONSTEDT.
Välkomsttalet hölls på bygdemål af fröken Zickerman, en fryntlig bondgumma.
Och se- dan kommo alla de andra mororna fram med sin förning och sina presenter.
Det var spett- kaka och det var granna tårtor, och det var julkorf, kroppkakor och julgris med äpple i munnen.
Det blef ett helt stort bord rågadt med goda saker.
» O A.
P Å V I N G A D FOT. » KARTONG A F E.
WARLING PÅ OTTILIA A D E L B O R G S 5 0 - Å R S F E S T.
Men i motsatta ändan af salen mötte henne en ny hyllning.
Där, öfver spiselkransen, på
IDTJN 1905 — 635 — Därefter fick man veta.
hur väl professorn tog emot henne, fastän hon själf var så blyg, att hon höll på trycka sig ut genom dörrspe- geln.
Så införes man i målarskolan, får se hur man roar sig där och hur stafflier, lampor och stolar trilla omkring, när hvirfvelvinden Ottilia Adelborg uppenbarar sig.
Så småningom blir hon utlärd, följer sina egna vägar, och man får på bild 2 skåda, hur hon anträder sin ridt på Pegasen.
På Pegasen ses stolt hon sväfva in i drömmarnas ljusa värld.
Ej det minsta hon synes bäfva för en sådan bevingad färd, hon ska dikta — hon ska dikta och alla barnen de se därpå.
S:T Hon vinner mer och mer ära, och på bild 3 ser man henne i Holland.
Det går framåt och hon blir ryktbar, nu i Holland blir stor succés.
Hon på scenen förs fram och mottar gula liljor, som barnen ge.
Uti Rotterdam, uti Rotterdam hon gör stormande, stor succés.
Men till gamla kära Sverge vän- der hon åter.
Man ser klockargår- den i Gagnef, där hon har sin knypplingsskola, där alla de små träskorna stå på förstutrappan, de gula koltarna ligga i högar innan- för dörren och de många små an- siktena skymta genom fönstret.
Det är » 0.
A.
PÅ PEGASEN ».
KARTONG A F E. WARLING.
i några få ett stort stycke kartong, såg hon sig själf i humoristiska drag Ot- •apotheos, ©mgifven af dalbarn och kamrater tilia Adelborgs biografi — en vacker komposition af Ellen Jolin.
och de äro betecknande Och nu började muntrationsfirningarna.
Det nog, ehuru hennes var sånger af Djursholmstrion, muntra visor och många vänner, både berättelser, föredragna af Delsbostintan.
Och personliga och okända, s å tablåer, de allra mest förtjusande tablåer.
säkert skulle kunna Den första föreställde Ottilia Adelborgs sig- ha oändligt mycket n a t u r O. A — g.
i bilder tagna ur hennes eget mer att säga om och blomsteralfabet.
O (odört) och A (akleja), två till henne.
Och det unga flickor, och g (guldvifva), ett litet näpet syntes åtminstone, att flickebarn med en guldvifveblomkrona på huf- alla de, som voro med vudet.
Hvar och en hade de sin jätteblomma på hennes hedersfest, högre än de själfva i handen.
Och under hade hjärtat fullt af supén ställdes dessa praktfulla blomster bakom vackra tankar, som festföremålets guldstol för att pryda och hägna.
gingo henne till mötes.
Äfven vid bordet blef det visor och tal med Den som har så eller utan skålar.
Och efter supén kom nach- många vänner, den spielet med det roligaste.
Fröken Lotten Dahl- som blir så firad, gren läste upp verser, hvari skildrades den kan vara stolt och tidiga period af den frejdade konstnärinnans glad.
Och Ottilia lif, då hon i korta kjolar ännu rusade omkring Adelborg är det nog fri som en stormil, obekymrad om lossnande också.
knappar och band och med en båtsman till ANNA WAHLENBERG.
trogen barnjungfru, så trogen till och med, att han vakade öfver hennes byxhålkar, så att de icke skulle få följa knapparna i deras vilda flykt.
Men det roligaste af allt var väl de nio karaktäristiskt utförda kartonger i färg, före- ställande scener ur Ottilia Adelborgs historia, som hennes kamrat, målarinnan Elisabeth War- ling tecknat, och af hvilka här ett par tre expedierades i början meddelas i förminskad afbildning.
Två af denna vecka till andra kamrater hade i kompani skrifvit en samtliga våra prenu- dråplig visa till bilderna och Delsbostintan meranter och bör nu ha kommit dem till- sjöng den.
Versen till bild 1 lydde: PERS KYRKA I SIGTUNA.
EN AFTON HOS " SANKT ERIK ".
A LLA INSE väl, ätt det icke är min me- ning att låta läsaren göra en fantasivisit hos den gamle kungen-helgonet, utan hos det lifskraftiga sällskap, som tagit sitt namn efter honom och som gjort till sin uppgift att söka rädda och vårda allt hvad som är värdt att bevaras af vår gamla hufvudstad, och som också satt på sitt program att i ord och handling predika emot densammas vandalisering och för- fulande.
Vårt " Sankt Erik " är alltså icke endast försjunket i åskådande af de gamla gatorna, de vackra portarna, som finnas kvar här och där, det drömmer icke endast om tider som gått, det ser långt framåt mot år som stunda, mot Iduns julnummer Ung och glad och smekt af vinden, kilar O. A. på vingad fot; brådt hon har — hon är röd om kinden för att visa hvad hon har gjort för intendenten, för intendenten, professor Boklund på akademien.
handa — som vi hop- pas till deras fulla gil- lande och tillfreds- ställelse!
» O.
A.
I HOLLAND ».
KARTONG A F E. WARLING.
TDUN 1905 - 636 - ARKITEKTEN HALLMANS FÖRSLAG TILL S T A D S H U S Å släkten, som komma efter oss.
Och detta fick just ett alldeles särskildt uttryck på samman- trädet i Grand Hotells vapensal här om dagen.
De dagliga tidningarna hafva redogjort för sammanträdets förhandlingar, något upprepande däraf afses således icke här, endast en bit text till de i och för sig nog så talande bilderna.
S:T OLOFS RUIN I SIGTUNA.
SKEPPSHOLMEN.
makter få råda, som tyckas sakna all pietets- En annan bild framställer några byggnads- känsla för gången tid, all ansvarskänsla för typer på den sålunda uppdelade platsen, rader kommande generationer och allt skönhetssinne.
af stora tunga hus, försedda med " prydnader ", De uttalanden som nu framkommo, voro i det hela upprepanden af hvad som sagts ett par dagar förut i Konst- akademien, men som ganska väl behöfde ytter- rrrrrGrrrrr rtr.mil — ligare inpräntas.
Stads- arkitekten Hallman bör- jade med att genom skioptikonbilder visa oss holmarna så, som vi nu äro vana att se dem — asorrrrf ' förtjusande idyller, an- tingen sommargrönskan lyser emot oss eller vin- tern lägger tunga snö- massor i trädkronorna.
Så kom ordningen till de olika förslagen, äfven B Y G G N A D S T Y P E R FÖR SKEPPSHOLMENS PROJEKTERADE B E B Y G G A N D E.
de förevisade af hr Hall- man.
Vi börja med grunden, — se bilden gubevars, men lika tunga för det.
Bilden illu- å nästa sida!
Figuren liknar ju ett stort strerar ju också förträffligt vederbörande om- franskt päron, ituklufvet och med brottytan byggares planer att hit förlägga affärslifvets indelad i kvarter på den halfva vi se.
brännpunkt i Stockholm.
Ordet " Affärscentrum " Som sig bör, togs det gamla först.
Ama- nuensen doktor Janse förde oss sålunda till- baka till en tid, då Stockholm ännu icke fanns, till hufvudstadens båda föregångare Birka och och Sigtuna.
Vi fingo en intressant blick öfver de två gamla städernas historia, öfver den tid, då kyrkorna byggdes som små fästningar, då katolicismen kämpade med den sega hedendomen, som ville envisas att sitta kvar i nordmannasinnet.
Betrakta t. ex. den re- konstruerade bilden här ofvan af S:t Pers kyrka i Sigtuna — återgifven efter Ekhoffs " Sigtuna ödeskyrkor " — man skulle godt kunna tro att krigsguden Mars tillbads där- inne, i stället för den milda jungfru Maria.
Eller se på S:t Olofs ruin, hvars imponerande murmassor trotsat tiden.
Det synes att temp- let byggdes för stormiga århundraden.
Sedan applåderna efter dr Janses föredrag tystnat, kastades vi direkt in i vår tid.
Den diskussion, som enligt programmet skulle följa, rörde sig nämligen om frågan för dagen — Skepps- och Kastellholmarnes sprängande, fyl- lande och bebyggande, eller med andra ord förfulande, förstörande och vandaliserande!
Ty detta blir absolut säkert resultatet, om de SKEPPSHOLMEN I RIMFROSTSKRUD.
A.
BLOMBERG FOTO.
— 63?
GRUNDPLAN TILL SKEPPS- MARNES SAMMANSLAGNING OCH IDUN 1905 - KASTELLHOL- OCH B E B Y G G A N D E.
liksom hänger i luften öfver dessa kolosser, ni läser ordet klarligen och förstår, att här bor guldets och egoismens Moloch.
Så ha vi broarna, två något olika projekt.
Det ena en bro från Söder till holmarna, när- mare staden, och den andra också från Söder till den längre bort liggande Beckholmen.
Af två onda ting väljer man det minst onda — alltså torde väl tydligen bron från Söder till Beckholmen vara att föredraga framför den på vår bild här bredvid synliga, ledande från samma D E N F Ö R E S L A G N A BRON F R Å N SÖDER TILL af Stockholm från Mosebacke hade hr Hallman nämligen " ritat till " en bro och " försökt göra den så vacker som möjligt ", för att visa hur hr Hj.
Cassels broförslag skulle te sig.
Ni ser, att bron lutar något, det är för litet för en rutschbana, men kunde bli en bra kälk- backe!
Bara inte gu- darna hämnas genom att skicka oss barvin- trar ideligen.
Det måt- te varit Brooklynbron eller någon annan jätte- bro, som iöresväfvat herr Cassels fantasi.
SKEPPSHOLMEN.
monumental storhet dominerande inloppet och staden.
Det kunna vi vara med på.
Af vår reproduktion öfverst på förra sidan få vi en föreställning om, hur detta skulle taga sig ut.
Nordiska Museet är en härlig byggnad, från hvilken sida man än ser den.
Men det kan komma en tid, då ni ej skall kunna se den från samma sida som på vår här meddelade bild, d. v. s. från Galérvarfshållet, om platsen Men — om man ovilkorligen skall pla- nera och bygga, så vore naturligtvis hr Hall- mans " brandfackla ", NORDISKA MUSEET OCH G A L E R V A R F V E T.
som han kallade sin egen idé, att föredraga stadsdel till " taket på sjökrigsskolans hus ", framför andra ombyggnadsprojekt.
som herr Hallman uttryckte sig, då han demon- Den innebär att förlägga vårt blifvande nya strerade den fagra framtidstaflan.
På en vy stadshus däruppe på Skeppsholmshöjden, i GRUNDPLAN TILL HOLMARNES OCH G A L É R - VARFVBTS UTSIKT MOT KASTELLHOLMEN.
A. BLOMBERG FOTO.
BEBYGGANDE.
mellan museet och sjön blir bebyggd med höga hus.
Skjulen, som stå där nu, skym- ma redan de bort en god del, ni ser det på bilden och ni ser det än tydligare, om ni bara går utefter Nybrovikens kaj till Blasieholmen.
Men tänk-om man så lägger dit femvåningshus!
Vårt försvar behöfver detta offer, säges det.
Ingen kan varmare än undertecknad vara vän af vårt försvar och inse, huru väl det på alla sätt behöfver stärkas och utvidgas, men ändå — kunna verkligen de sakkunniga och intres- serade icke hitta på något annat och bättre än det som kommer till synes på vår sista planbild här strax ofvan!?
Arkitekten Klemming hade så ett sakrikt anfö- rande, hvari han betonade nödvändigheten af att kraftigt söka hindra vandaliseringsplanerna, tänka på det ansvar, vi ikläda oss inför eftervärlden, och ej slå oss till ro i tanke att, " den sköna Mälardrottningen — — förblir skön, hur man än styr ut henne. "
Hofintendénten Lindgren ville icke heller
— 638 — IDUN 1905 veta af något " affärscentrum " på Skeppsholmen.
Men en villastad, eller rättare en egna-hems- stad i engelsk stil — arkitekt Pettessons för- slag — för folk som har råd till sådant och som nu söker sig egna hem utom Stockholm, det hade han ingenting emot.
Till slut beslöt samfundet, att i den rikt- ning diskussionen angifvit göra ett uttalande, hvilket skulle af styrelsen redigeras.
Glöm Jubileumsfondens ej sparbössor!
PRISUTDELNINGffiN P A NOBELDAGEN.
LITET TUNGA och stela högtidlighet, som är D EN förbunden med utdelningen af de vetenskapliga och litterära Nobelprisen, upprepades älven i år, och ceremonielet var jämväl uppställdt efter det en gång gifna programmet.
Den enda förändringen var, att körsången ersatts af orkestermusik, utförd af medlem- mar från k. hofkapellet.
Den sparsamt utsmyckade hörsalen i Musikaliska akademien inrymde en festklädd publik bestående af konungen, prinsessan Margareta, prinsarne Carl, Eugen och Gustaf Adolf, statsråden, en mängd vetenskaps- män med deras fruar, medlemmar af diplomatiska kåren o. s. v. Af de fyra pristagarne professorerne Philipp Lenard, Adolf von Baeyer och Robert Kocb samt skalden Hen- ryk Sienkiewicz voro endast de två sistnämnde när- varande.
Redogörelserna för deras respektive lifsverk upplästes af Vetenskapsakademiens preses professor Lindstedt, som skildrade fysikern prof. Lenard och kemisten prof. von Baeyer, rektorn vid Karolinska in- stitutet grefve Mörner, hvilken redogjorde för prof. Kochs vetenskapliga gärning på medicinens fält, och herr af Wirsén, som i ett längre anförande gaf en karaktäristik af Sienkiewicz som författare.
Priserna utdelades sedan af konungen.
Festen afslöts med Webers jubelouverture och kungssången.
TILL IDUN FRÄN " FREJA ".
B R E F F R Å N VÅR SPECIELLE KORRESPONDENT.
Funchal, Madeira, d.
29 nov.
1905 SISTLIDNE NOV.
inmönstrades i Karls- D EN krona 7:DE » Frejas » besättning.
Vädret, som en tid varit regnigt och kallt, visade sig denna dag mera älskvärdt, så att inmönstringen, som förrättades af amiral Hjulhammar, kunde försiggå på däck.
Kl. 4 på e. m. lättade fartyget ankar för att gå att för första gången visa vår gamla, nu pånyttfödda örlogsflagga i främmande farvatten.
Under användande af ånga sattes kursen på Kiel, och efter en lugn resa anlände vi den 9:de på mor- gonen till Hattenau.
På förmiddagen gingo vi in i Kaiser-Wilhelms-kanalen, detta strategiens och inge- njörskonstens storslagna verk, och på aftonen voro vi ute på Elbe.
Resan tycktes gynnas på allt sätt, Nordsjön höll sig lugn hela natten Och följande dagen, men den ll:te blåste det upp en ganska hård bris, sjöarna växte, och Nordsjön häfdade sitt gamla rykte som ett oroligt vatten.
Enär en del af besätt- ningen var ovan vid sjön, kräfde Neptun sin dryga tribut af provianten.
Vinden, som blåste stick i stäf med kursen, gäckade våra förhoppningar att hinna in i engelska kanalen den dagen.
Mot aftonen lugnade det visserligen, men på natten blef det dimma och vi fingo ligga och » hålla » emot sjön.
Dagen därpå hade vi hyggligt väder, Dover passerades på eftermiddagen, och gunrummet hade under den bästa stämning sin första middag för fartygschefen, hvar vid förtärdes de harar prins Wilhelm skjutit under sin sista jakt i Karlskrona skärgård.
Den 13:de fingo vi vinden på låringen, segel sattes, och nu började en härlig seglats.
Hela veckan stod sig vinden akterlig eller på låringen, och ibland blåste det » stickor och strån ».
Trots den obetydliga segelytan, som fördes, gjorde Freja mycket god fart, hvilken under veckan kunde sättas till i me- deltal 10 knop.
och vid ett tillfälle annoterades 13,5 knop, hvilket får anses remarkabelt.
Nöjet af seglatsen stördes dock i någon mån af täta rägnskurar samt den höga sjön, som lade en del hinder i vägen för matro och nattro.
Det fordrades nämligen stundom gymnastisk färdighet att hålla sig kvar vid matbordet eller i kojen, och de slingringar man nödgades utföra med kroppen under dygnets lopp kunde väl ersätta några » Mullers system ».
För att ej komma för fort till närmaste destina- tionsorten, Madeira, hade som nämnts mycket liten se- gelyta användts, men det oaktadt hade vi ett par da- gar att draga på, då vi kommo ditåt, hvarför chefen beslöt att gå till ankars utanför Porto-Santo, som be- kant en af öarna tillhörande Madeiragruppen.
Porto- Santo är liksom dessa öfriga af vulkaniskt ursprung, och denna typ är här mycket utpräglad, i det att ön utgöres af ett konglomerat af slocknade, delvis mycket branta och spetsiga vulkaner.
Öns midt är flackare och här befinner sig vid Porto-Santo Bay på sydsidan den lilla staden Villa Baleira, som ter sig rätt pitto- resk med sina hvita hus bland saftiga gröna palmer och klängväxtprydda trädgårdsmurar.
Staden har post- förbindelse med Madeira 2 gånger i månaden och sty- res af en borgmästare, som på samma gång utgör öns hela ordningsmakt.
Utanför denna idyll ankrade Freja den 21 nov., och de båda följande dagarne, hvilka ut- märkte sig för ett strålande vackert och varmt väder, användes till skjutöfningar med tubkanoner och kanon- gevär.
Vi hade ingen förbindelse med land under ti- den.
Fredagen den 24:de lättade Freja och ankrade på aftonen å Funchals redd, och vi ligga fortfarande, då detta skrifves, utanför Madeira, denna härliga ö med sin strålande sol, sin torra, sunda luft och sin hän- förande natur, som är så mångomskrifven, att här ej är platsen att vidare orda därom.
Ligger det någon grund för påståendet, att Madeira, liksom Canarie- öarna och Azorerna samt Anderna i Amerika, uppstått ur hafvet genom vulkaniska eruptioner, samtidigt som » Atlantis » sjönk till hafvets botten, så behöfver man ej begråta förlusten af denna hälft mystiska kontinent.
I Madeira fingo vi post genast efter ankomsten, och vi slukade med ifver gamla och färska nyheter om hvarandra, fingo veta att Sverige fått ännu en prin- sessa och Norge en ny kung, samt b.efvo misslynta öfver den spända situationen mellan makterna och Turkiet.
Konstantinopel står ju upptagen bland våra postadresser!
Svenske konsuln i Madeira, F. de Bianchi, som tillhör den gamla Madeiraadeln, innehar den gamla välkända vinfirman Lomelino och bebor en charmant villa, belägen ett godt stycke upp på bergsluttningen invid staden.
Konsuln har haft all möda ospard att bereda oss nöje och trefnad under vår vistelse här.
Bl.
a. anskaffades på söndagen hästar, och monterade på dessa ädla djur företogo 8 unga officerare från Freja — prins Vilhelm var af tjänsten hindrad att del- taga — en utflykt till Camara de Lobos, en pittoresk by några engelska mil nordväst om Funchal.
Jag vet ej hvad det gamla ordspråket " en sjöman till h ä s t.
.
.
» etc. har för motsvarighet på det portugisiska språket, men jag är viss om att infödingarna vi mötte be- gagnade denna sentens rätt allmänt.
En af deltagarna i ridturen försäkrade högt, rent och kraftfullt, att han för tillfället kände ytterst ringa kallelse att blifva cowboy.
Emellertid förebyggdes olyckor af de väl- villiga, infödda hästskötarna, som med otrolig uthållig- het springande höllo sig vid sidan och trots våra energiska protester än fattade i en tygel, än hängde och bromsade i hästsvansen, då djuren ville durka al- drig så litet.
De lyckliga ryttare, som fått mindre temperamentsfulla djur och anförtrotts ensamma åt dessas vård, sågo med medömkan och gäckeri ned på de med " mulsucker " försedda kamraterna.
Roligt var det emellertid, och ännu i den dag som är, företer en och annan kamrat vissa egendomligheter vid gåendet, tydande på motionens effektivitet.
På måndagen den 27 voro chefen och officerarne af konsuln inbjudna till en bergsbestigning och lunch.
Sällskapet utgjordes af konsuln med fru och döttrar, släkten de Bianchis hufvudman Viscondo del Valle Paraiso jämte dennes unga döttrar samt de inbjudna sjöofficerarna.
Turen företogs lyckligtvis för gårdagens ryttare till största delen pr bergsbana.
Vi kommo naturligtvis ej upp på någon af de höga topparna, men dock så pass högt, att sjunkandet af tempera- turen var påfallande.
För natursceneriena finner jag ej ord nog lofprisande.
Efter promenaden intogs lun- chen, som var splendid, å Reids Mount Hotel.
Här- efter åkte hela sällskapet i slädar ned till staden.
Denna slags åkning är karaktäristisk för Madeira.
Slädarna glida lätt på de med små hårda, glatta stenar belagda gatorna i staden och vägarna uppåt berget, och andra åkdon äro så fåtaliga inom staden, att NILS KRETJGERS N Y A F T Ä C K T A VÄGGMÅLNING I A D O L F FREDRIKS FOLKSKOLA I STOCKHOLM.
MIDSOMMARBILD FRÅN SLUSSEN.
IDTJN 1905 » SIGFRID » A KTJNGL.
TEATERN.
RICHARD WAGNERS lika genialiska som stor- A F slagna musikdrarna " Nibelungens ring " har ännu en länk införlifvats med vår operarepertoar.
I mån- dags uppfördes nämligen för första gången å k. teatern härstädes trilogiens andra dag, " Sigfrid ".
För- sta dagen, " Valkyrian ", upptogs år 1895 och den trilogin föregående s. k. föraftonen, " Rhenguldet ", år 1901.
Återstår nu endast tredje dagen, ' Gudaskymning " (Götterdämmerung) för att tri- eller tetralogin i sin helhet skall kunna gifvas härstädes.
I hvilket samband de olika delarne i dramat stå till hvarandra torde för de flesta vara kändt.
Vi anse oss dock böra lämna en kort redogörelse för inne- hållet i den nu uppförda delen.
Från " Valkyrians " tredje akt erinra vi oss, huru- som Brynhilda, för att från Wotans hämnd rädda Sig- lindas lif och det barn denna bär i sitt sköte, uppmanar henne att fly till den " skymmande skog ", dit jätten Fafner fört nibelungaskatten.
Här låter hon sitt eget lif vid Sigfrids födelse.
Denne Sigfrid är hufvudper- sonen i det nu uppförda dramat.
': När förhänget efter ett kort förspel med dystra ackord och tongångar delar sig för första akten, ser man en dunkel klipphåla i skogen.
Här har den från " Rhenguldet " bekante dvärgen Mime redt sig en smi- desverkstad.
Grubblande sitter han vidstädet, förtviflad öfver att ej kunna smida ett svärd, som håller i Sig- frids hand: Ett svärd blott duger därtill, blott Nödung — — — • —.
man knappast kan taga dem med i räkningen.
Det gör ett egendomligt intryck att se de låga korg- slädarna dragna af ett par små oxar, hvilkas liflighet underhålles af ett par hojtande infödingar, som springa bredvid sina dragare och sticka dem i länderna med sina spetsförsedda stafvar.
På bergvägarne tjänstgöra infödingarna själfva som dragare, notaben e då det bär utför.
Härvid gäller det för det mesta att hålla igen, enär farten lätt blir så stark, att slädarnes trämedar rent kunna fatta eld.
Emellertid, vi kommo slädledes till sta- den och inbjödos på lawn-tennis 111 visconden, hvarest prins Vilhelm, som inom parentes sagdt under dagens lopp blifvit flitigt afknäppt af våra båda värdars kameror, spelade några partier med visconden och dennes döttrar.
Middag åts ombord och ännu en angenäm dag var förbi.
Och snart skola vi lätta ankar och lämna denna ö med dess vänliga människor, dess storslagna natur och eviga sommar.
P — g.
Och jag kan icke smida svärdet på nytt!
utbrister han missmodigt.
Nödung var det svärd, som splittrades mot Wotans spjut i striden mellan Sigmund och Hunding i " Valkyrian ", och hvars stycken Sig- linda förde med sig på sin flykt samt efterlämnade som enda arf åt sin son.
Nu kommer Sigfrid instormande i hålan.
Han har vuxit upp till en ljuslockig yngling, full af ungdoms- kraft och upptåg.
Han för med sig en björn, som han fångat och nu, pockande på att få ett svärd, tussar på den förskräckte Mime, som gömmer sig bakom härden.
Först när ynglingen kört bort björ- nen, vågar Mime sig fram och räcker nu Sigfrid ett nysmidt svärd.
Denne fattar det, men för ett enda slag därmed mot städet springer detsamma i stycken.
Ursinnig slänger han dessa ifrån sig och kastar sig ned på stenbänken.
Mime söker blidka honom med att bjuda honom mat, men ynglingen slår denna ur dvärgens hand.
Så börjar den tanken arbeta sig fram hos Sigfrid, att han ej gärna kan vara son till den vanskaplige dvärgen, och till slut tvingar han Mime med våld att yppa hans härkomst.
Och då han vill hafva något bevis för sanningen i dvärgens berättelse, framlämnar denne styckena af svärdet Nödung, som Siglinda fört med sig.
Detta befaller Sigfrid nu Mime att svetsa ihop, medan han själf ånyo ilar till skogs.
Dvärgen använder all sin konst, men förgäfves — det går ej.
Och förtviflad sjunker han ned bredvid städet.
. » SIGFRID » Å K.
T E A T E R N: DÖDAR DRAKEN.
1.
F Ö R S T A A K T E N: SIGFRID O. MIME.
3.
TREDJE A K T E N: SIGFRID O. B R Y N H I L D A.
2.
A N D R A A K T E N: A: BLOMBERG SIGFRID FOTO.
I sin klagan stores han genom ankomsten af Wo- tan, här kallad Vandraren.
Denne erbjuder dvärgen sitt råd, men Mime visar bort honom.
Lugnt slår emellertid Vandraren sig ned vid härden och föreslår dvärgen en " kamp om klokhet ".
Han sätter sitt huf- vud i pant på, att han rätt skall lösa trenne af Mime framställda frågor.
Så sker ock.
Men när Vandraren nu i sin tur ställer tre frågor till Mime, lyckas denne ej besvara mer än de två första.
För den tredje:
IDUN 1905 — 640 — KELLINS FOOD bör användas såsom ersättning för mo- dersmjölk, allt ifrån födelsen och utan far- håga, att den skall någon grad verka skadligt icke ens på späda barn.
Den kan gifvas omväxlande med modersmjölken.
Prof samt broschyr om barns uppfödning " Jag heter Kenny, är 3 år gam- gratis &amp; franko från mal och har blifvit uppfödd med HBLLINS FOOD Depot, Malmö.
MELLINS FOOD ".
" hvem mäktar af Nödungs stycken svärdet på nytt att smida? "
blir han bet.
Och då Wotan själf besvarar frågan sålunda: " Blott den, som fruktan aldrig frätt, smider Nödung ny " samt tillropar dvärgen: " Ditt huf- vud väl håll i förvar!
Förfallet är det åt den, som sig fruktan aldrig lärt " — då sjunker Mime ihop bakom städet som tillintetgjord.
Wotan aflägsnar sig och strax därpå återkommer Sigfrid och frågar vredgad efter svärdet.
Dvärgen re- ser sig nu och börjar tala om den känsla, som kallas fruktan och som han vill lära Sigfrid.
Den listige skalken inser, att detta är det enda sätt för honom att rädda sitt hufvud.
Sigfrid blir nyfiken, och då Mime säger, att han bos draken Fafner i Nidhålan nog skall lära sig känna fruktan, springer Sigfrid upp, rycker till sig Nödungs svärdstycken, filar sönder dem, smäl- ter filspånen i en degel och smider själf sig däraf ett nytt svärd för att därmed döda draken.
Hvad svärdet du- ger till visar han genom att med ett enda hugg klyfva smidesstädet.
Andra akten börjar med ett kort dystert förspel, förhänget dragés åt sidan och scenen är till en början höljd i djup natt.
Om en stund bryter ett ljus- skimmer genom skogen och man ser till vänster i bak- grunden en större håla, Nidhålan, öppna sig.
Fram- för densamma höjer sig en platå, vid hvars fot står en mäktig lind.
Vid det frambrytande ljusskenet varsnar man Al- berik stödd mot hålans klippvägg.
Äfven han vaktar på tillfälle att kunna åter röfvaåtsig niblungaskatten, som han en gång fråntog Rhendöttrarna, men i sin tur genom Loges list frånröfvades af Wotan, så att denne därmed af jätten Fafner kunde friköpa Freja (se » Rhen- guldet »!)
Wotan framträder nu och råder Alberik att söka komma åt världshärskarringen genom att varna Fafner för Mimes anslag.
Draken väckes af Wotan, men svarar, att han vill behålla sin skatt och sofva.
Wotan ger till ett skratt och går sin väg.
Dagen gryr, och Mime och Sigfrid nalkas Nidhålan.
Ynglingen jagar bort dvärgen och kastar sig ned un- der linden.
Fåglarne sjunga.
Han tänker på sin här- komst, sin moder; hans hjärta blir vekt, han längtar efter ett kvinnligt väsen.
Fågelsången blir allt lifligare.
Särskildt är det en fågelstämma, som väcker hans uppmärksamhet.
Han springer upp, skär med sitt svärd af ett säfstrå och gör sig en rörpipa.
Hans för- sök att härma fågeln misslyckas dock.
Slutligen gri- per han till sitt horn och blåser några strofer.
Af dessa väckes draken Fafner, som nu kommer fram- vältrande ur sin håla.
Ur det gräsliga odjurets med hvassa tänder fyllda gap utströmma giftiga etter.
Sigfrid går draken modigt till mötes, ett kort samtal utspinner sig mellan dem, under hvilket odjuret söker fånga ynglingen med sin stjärt eller träffa honom med sin giftiga andedräkt.
Sigfrid räddar sig smidigt un- dan dessa försök, hoppar slutligen öfver odjuret och stöter svärdet i dess hjärta.
Drakblodet bränner på hans fingrar, så att han ofrivilligt för dem till mun- nen.
Han får härigenom förmågan att tyda fåglarnes språk, och nu hör han, huru dessa varna honom för Mime När denne därför efter Fafners död nalkas för att bjuda Sigfrid en giftbemängd läskdryck, sträcker denne honom med ett svärdslag död till jorden, slänger ned den döda kroppen i hålan och vältrar draken framför ingången.
Dessförinnan har han dock på skogsfågelns uppmaning ur hålan upphämtat ringen och töckenbjälmen.
Ännu en stund lyss han till få- gelns stämma och erfar, att han på en klippa kan finna Brynhilda sofvande och uppväcka henne till kärlek, Fågeln blir själf hans vägvisare genom skogen.
Tredje akten öppnas med ett lifligt förspel, hvari skildras Wotans ankomst till Brynhildaklippan under storm, blixt och dunder.
Han frambesvärjer bär den från » Rhenguldet » bekanta urvalan Erda, som visar sig för bonom i ett blåaktigt skimmer inuti en klippgrotta.
Än en gång måste han fråga henne, om det öde, hvaråt han genom beröringen med guldet gjort sig förfallen, verkligen är oundgängligt.
Då han får klart för sig, att så är förhållandat, fattar han det manliga beslutet att frimodigt gå undergången till mötes och öfverlämna världsherraväldet åt Sigfrid.
Denna Wotans själföfver- vinnelse, hans slutuppgörelse angående tillvaron bil- dar vändpunkten i hela Nibelungen-dramat.
Utan strid vill dock Valhallahärskaren ej gifva tapt.
När därför Sigfrid efter urvalans försvinnande stormar tram för att nå den sofvande Brynhilda, ställer sig Wotan i hans väg och spärrar den med sitt spjut.
Detta, som en gång i » Valkyrian » splittrat Nödungsvärdet, springer nu själft i spillror för detsamma och Wotan kan ej hindra den trotsige ynglingen att nå sitt mål.
Genom öppen scenförändring framställes nu samma plats som i slutet af » Valkyrian », där Brynhilda i full rustning ligger försänkt i sömn och omhvärfd af elds- lågor.
Under hornlåtar stormar Sigfrid genom lågorna och får syn på Brynhilda, som han till en början tror vara en man.
För att lätta denne från den lunga rustningen borttager han skölden, spjutet och hjälmen; men först då han med sitt svärd försiktigt skurit upp brynjan och denna är fallen, finner han den sofvande vara en blomstrande mö.
» Så suger jag lif af de skö- naste läppar, skulle jag än förgås! » utropar han och trycker en lång kyss på hennes mun.
Hon slår nu upp ögonen, o:h båda betrakta hvarandra en stund i stum förvåning.
Så uppstämmer Brynhilda sin jub- lande världshälsning, och efter densamma följer denna underbara kärleksscen, som ej kan beskrifvas, men hvilken i sitt slag i såväl ord som toner utgör något af det mest upphöjda en gudaboren diktare skapat.
Musiken ansluter sig på det intimaste såväl till den föreliggande texten som till Nibelungen-dramats båda föregående delar " Rhenguldet " och " Valkyrian ".
Flertalet af de ledmotiv, som i dem förekomma, åter- finnas äfven i " Sigfrid ".
Några nya hafva tillkommit.
Mången torde häraf kunna tå den föreställningen, att detta skulle vålla enformighet och tröttande upprep- ningar.
Så är emellertid långt ifrån fallet.
Den geni- aliska användningen och sammanställningen af dessa ledmotiv hafva skapat en sådan rikedom " på nya ut- tryck och karaktäriska klangverkningar, att man rentaf häpnar.
Och då ledmotivet, enligt sin art, ej blott karaktäriserar det närvarande, det närmast föreliggande, utan ock förmedlar de känslostämningar och idéassocia- tioner, som hänföra sig till något aflägset, förflutet eller tillkommande, så torde detta tillräckligt förklara det inre och naturliga sammanhanget mellan vidt skilda repliker och scener i såväl en och samma del af Nibelungen-dramat som ock i dess skilda delar.
Oupphörligt påminnes man genom dessa ledmotiv om uttryck och situationer i de föregående delarne och finner lätt d; t inre sammanhanget.
En god ledning för dem, som verkligen önska intränga i Nibelungen- dramat, bjudes — utom i ett godt klaverutdrag — i fru Sigrid Elmblads synnerligen förtjänstfulla, nyligen utkomna öfversättning af " Nibelungens ring ", hvilken ej blott på särskilda praktiskt anordnade blad i not- skrift upptager de i verket förekommande ledmotiven, utan ock har dem betecknade i marginalen invid texten.
Att utförligt redogöra för musiken i " Sigfrid " är här ej möjligt.
Vi vilja blott framhålla några af de mest karaktäristiska ställena.
Första aktens musik är allt- igenom frisk, glädtig och flytande.
Den kulminerar i Sigfrids bekanta smidessång: " Nödung, Nödung, strå- lande svärd! "
Karaktäristiska äro ock Wotans fram- trädande och Mimes förmaningssång till Sigfrid: " Som lallande barn ledde jag dig ".
Andra aktens musik står ej efter.
Här förekommer bl.
a. en af dessa na- turmålningar, i hvilka Wagner är en oupphunnen mästare.
När Sigfrid kastat sig ner under linden, bör- jar det allbekanta, å konserter så ofta spelade ' Wald- weben ", en skogsidyll af stor skönhet, med få afbrott behärskande den återstående delen af denna akt.
Helt visst gifves det många, som vid ett första åhörande af " Sigfrid " komma att finna de båda första akterna något långdragna och delvis tunga.
Vid upp- repadt åhörande försvinner denna föreställning.
Man finner konsekvens och skönhet i detaljerna, och intresset för det hell växer.
I alla händelser får man i tredje akten så mycket skönt och härligt till lifs, att det måste försona äfven den trumpnaste.
Scenen med Erda i aktens början är af en motivrikedom som näp- peligen någon annan i hela tetralogin.
Scenen mellan Wotan och Sigfrid, den lugne guden och den dristige och ungdomstrotsige ynglingen, är af stort intresse och bjuder på många poetiska skönheter.
Högst står dock, som sagdt, den sista scenen, då Sigfrid finner Brynhilda och väcker henne, då deras kärlekslif vaknar och tager sig uttryck.
Först kommer Brynhildas jub- lande världshälsning: " Hell, o sol dig!
Hell dig, ljus!
Hell dig, lysande dag!
— Hell er, gudar!
Hell dig, värld!
Hell dig, jord, som jag ärar! "
— hvarje utrop åtföljdt af böljande harptoner; och därefter den första duett, som förekommer i hela tetralogin: " O, hell den moder, som mig (dig) har födt! "
samt till sist som kulmen på det hela den stora kärleksscenen, som sträc- ker sig till slutet.
I denna brännpunkt samlar s g i ord och toner allt det skönaste, allt-det mest hän- ryckande Wagner har diktat.
Akten ändas med en sällhetsdrucken och jublande duett, vid hvars slut de älskande störta i hvarandras armar och förhänget faller.
: Hvad utförandet beträffar måste det på det hela taget betecknas som synnerligen godt.
Särskildt gäl- ler detta om titelpartiets innehafvare hr M e n z i n s k y.
Hans framställning af Sigfrid är ett verkligt kraftprof, och han kan godt jämställas med flere Sigfridtolkare på utlandets större scener.
Utan att ett ögonblick förtröttas återgaf han från början till slut detta väl- diga parti med verklig glans och friskhet, och i hans spel återspeglades på ett öfvertygande sätt alla de egenskaper, som utmärka den ungdomlige hjälten.
Textuttalet var synnerligen tydligt — skada blott för ensemblens skull att han ej sjöng på svenska.
Bryn- hilda hade en ganska tillfredsställande representant i fru L y k s e t h - S c h j e r v e n.
Det stereotypa leendet borde dock kunna aflösas af en mera naturlig mimik, och diktionen behöfver bli tydligare Den härliga " världs- hälsningen " bör föredragas än glansfullare.
Af de öf- riga förtjäna särskildt hrr W a l l g r e n och Malm att nämnas som Wotan och Mime.
Med klangfull stämma och uttrycksfull auktoritet återger hr W. den vandrande Valhallshärskarens parti.
Hr Malm löser ock dvärgens ingalunda lätta uppgift i allmänhet tillfreds- ställande.
Detsamma kan i viss mån äfven sägas om hr S t i e b e l som Alberik.
Åt draken Fafners lilla sångparti gaf hr S e l l e r g r e n likaledes nödig illusion.
Fru M a n d a h l som Erda och frkn L a g e r g r e n som skogsfågeln fyllde äfven sina uppgifter nöjaktigt.
Såsom icke i allo tillfredsställande må däremot nämnas en del af de sceniska anordningarna, särskildt i första akten, samt belysningen.
Björnen borde ock se ut som en björn, och äfven mot draken kan man göra befogade anmärkningar.
Totalintrycket är emellertid mycket godt, och mån- dagens föreställning kan betraktas som en stor seger för k. teatern.
En stor andel häri tillkommer natur- ligtvis hr H e n n e berg, som naturligtvis haft drygaste parten af arbetet.
K. hofkapellet, betydligt förstärkt, gjorde tydligen sitt bästa; dock skulle man här och där önskat litet mera moderation.
Intresset var, glädjands att säga, trots akternas längd mycket stort hos den fulltaliga publiken, som med lifliga applåder och rikliga blomstergärder hyllade de uppträdande.
Efter sista akten voro inropningarna otaliga.
Framgången var fullständig och bör mana k. tea- terns direktion att oförtöfvadt gå till verket med den sista länken i Ringens kedja, » Götterdämmerung ».
Först när hela diktcykeln kan gifvas i följd, kommer den att framstå i sitt rätta ljus.
Till dess — låt oss någon gång då och då få de tre första dramerna i följd!
F. Hbg.
LITTERATUR.
E FÖRSTA tjugu sidorna af Gustaf af Geijerstams D nya roman " Farliga makter " (Alb.
Bonniers för- lag) med deras mäktiga introduktion af arbetareskaror- nas 1-majtåg genom Stockholm och den skräckfyl ' da afslutningsscenen — dynamitskottet under Humlegår- dens vårliga lindar, som sätter en blodig punkt efter en af det modärna proletariatets tusen sinom tusen lifstragedier — dessa sidor och en del af de närmast följande komma en att vänta något annat och något mera af denna bok, än hvad den sedan infriar.
Den stora sociala roman, man redan tror sig hålla i han- den, det efterlängtade förlösande diktarordet om tidens väldiga brytningskamp mellan samhällsklasser och sam- hällsprinciper, krymper under fortsättningen samman till det enstaka fallet, till en äktenskaplig privathistoria, som visserligen, ännu den, gömmer mycket af lefvande intresse och af räckvidd utom de närmast medspelandes öden, men som dock näppeligen har den typiska, den blixtlikt belysande allmängiltighet, som författaren torde ha afsett.
Man tycker sig ana hvart han har syftat, men man kan ej heller befria sig från känslan af att hans pil denna gång stannat under målet.
Den iso- lering, om hvilken han talar som en af de farliga, ja, den farligaste af de makter, som nu ligga hämmande på den sociala utvecklingen, har sträckt något af sin förstelning äfven till sidorna i denna bok, genom hvil- ken dock delvis så mycken äkta smärta och medkänsla skälfva.
Och så har det gått till, att i stället för ett lösenord för dem, som skulle » bygga grunden till det nya Sverige, hvilket skall komma engång, när isole- ringens dag är förbi », har författaren ännu en gång gif vit oss bilden af några af dessa, » som sluta sig inom sig själfva och arbeta, medan de vänta. » Dock ha vi därför ingalunda uppgifvit happet.
Gustaf af Geijerstam är dock en af de korade, af hvilka vi längst och främst förbida äfven det litterära förverkligandet af » poetens ljusa drröm » — af det nya Sverige, på hvilket vi alla innerst tro och vänta.
" Å, hvad är det för en pest, som har gripit män- niskorna att fråga om allting hvad det är?
Hvad är det för ett gissel, som har piskat dem ut ur den öfriga syskonringen af krälande och gående och springande och klättrande och flygande varelser rå jorden, ut att se på sin värld och sitt lif uppifrån, utifrån, med kalla främmande ögon, och finna det smått och ingen- ting värdt?
Hvart bär det hän, hur skall det sluta? "
Så låter Hjalmar Söderberg " hjälten " i sin nya bok " Doktor Glas " utbrista på ett af sina dagboks --
— 641 — IDUN 1905 7 • 12 12 Hylin &amp; C:o F. A.-B Detaljaffärer 112 idéer och uppslag bryter författarinnan i densamma en lans för sitt nya system » Solidar », det är uttydt: » förenkling och själfhjälp, styrka och hållbarhet, orga- nisation och sammanslutning, på grundvalen af de bästa krafters och det bästa materialets ställande i hemmens tjänst och till hemmens rådigheU.
I alla husmödrar, som sucken under det ännu gängse tunga hushålls- maskineriet, tagen del af hennes arbete, begrunden och — diskuteren det!
Vi kunna slå vad, att det skall gifva rikt stoff till många befruktande meningsutbyten under de stundande julbjudningarna.
D E N S V E N S K A HJÄLPEXPED1TIONEN TILL R Y S S L A N D.
TILL A F F Ä R D.
1.
TORPED K R Y S S A R E N PSIL Ä N D E R RUSTAR 2.
P S I L A N D E R S CHEF, K A P T E N E N FRIH.
HERMELIN.
S O F I A UTRUSTAR FÖR EXPEDITIONEN, 4.
K A P T E N C. FRIBERG.
blad, och det är som hade förf.
i dessa rader själf riktat den skarpaste kritik mot hela den lifsåskådning, som genomgår den, och mot den glänsande, men is- kalla konst, som gör " Doktor Glas " till ett beundrans- värdt kuriosum för litterära specialister, men som af- skär all möjlighet för dess frameång hos vanliga död- liga, som äfven i litteraturen vilja finna lifvet förmed- ladt genom både hufvud och hjärta, som " se på sin värld från sin egen synpunkt och icke från någon tänkt punkt ute i rymden ", och som därför verkligen ännu finna " jorden stor nog och natten oändlig och djup. "
De korta dagarne före jul ila nu hän med vingade fjät, och det är icke möjligt att ägna de tallösa litte- rära ryheter, som enhvar af dem medför, annat än det mest kortfattade omnämnande.
Henning Bergers glänsande Chicagoroman " Ysai ' 1 " (Alb.
Bonniers lörlag) har redan utförligare berörts i samband med förfat- tarens biografi i våra spalter.
Från samma förlag föreligga: en ny roman af Axel Lundegård, " Brott- ning Margareta, Valdemar Danekonungs dotter ", färgrik och fängslande som allt från denna mästar- hand; den andra, med spänning m » tsedda delen af Ellen Keys märkliga " Lifslinjer "; en fin och liffull roman från Polen af friherrinnan Marika Cederström (" Mark Stern "), benämnd " Janinas hjärta ", beteck- nande ett stort konstnärligt framsteg för sin talang- fulla författarinna; samt en ny Mathilda Mälling-hoV, " Lady Elizabeth Percy " ', med en frisk fläkt af förfat- tarinnans bästa traditioner från " Boken om Förste konsulns " dagar.
På Wahlström och Widstrands för- lag har Jane Gernandt-Claine sändt ut en gripande sannsaga, " När sjön går hög ", från de skräckfulla revolutionsupplefvelserna i Baku och Hilma Angered Strandberg en samling ypperliga reseskisser " Under Söderns sol ".
En mindre alldaglig debut som novellist gör Richard Vallner med sin bok " Spegeln ", (A.
B.
Ljus ' förlag), af hvars tre berättelser den första tidi- gare varit synlig i Iduns spalter.
Och naturligtvis saknas icke " bönan i julgröten ", Sigurds årsbok, som i år innehåller en enda längre berättelse i den popu- läre förf:s välkända stil: ' Olof i Fornebo, en spel- manshistoria " (Hugo Gebers förlag) ^•tt nationellt praktverk af sällspordt intresse har Albert Bonnier hedern af att hafva förmedlat i den samling af prins Eugens oljemålningar och färglagda teckningar i lyckade färgtrycksreproduktioner, som under titeln » Svenska landskap-i af Eugen nyss utkommit och utan all gensägelse bildar julmarknadens tyngst vägande konstnärliga insats.
Det ståtliga verket i stort tvär- folioformat inledes af en ypperlig essay af professor 3.
Å N G A R E N DROTTNING A.
BLOMBERG FOTO.
" Kvinnligt yrkesregister ", utgifvet af Bertha Wi- man har utsändt sin andra åtgång, som, utom Stock- holm, äfven omfattar Göteborg, Malmö, Norrköping, Gäfle, Helsingborg och flere andra städer.
Registret har betydligt vuxit sedan i fjol och upp- tager närmare 1,500 namn på själfständiga kvinnliga yrkesutöfvare.
Dat är lätt att förstå, hvilket arbete och möda samlandet af material till ett så rikhaltigt register kostat.
Uppställningen är synnerligt klar och redig, med en rikedom af yrkesrubriker, hvilkas antal öfverstiger 250; dessutom finnes ett särskildt namn- register.
De representerade yrkena äro af de mest olika slag.
Levertin om » Stockholms- naturen i svensk dikt », och det därefter följande trettio- talet reproduktioner efter den furstlige landskapslyri- kerns redan förut från skilda utställningar kända och be- undrade färgdikter öfver svensk och enkannerligen stockholmsk natur utmärkes genomgående för stor trohet mot originalen.
I detta sammanhang lig- ger ej allt för fjärran att påpeka de tvänne nya delar af Ljus ' skattade konstnärsmonografier, som äfven utkommit till denna jul, nämligen en studie öfver Dav.
Kläcker Ehrensträhl af August Hahr och en karaktäristik af Karl Nord- ström och hans konst af Tor Hedberg — bägge rikligen och representativt illustre- rade.
För alla konstvänner vilja vi desslikes ännu en gång framhålla samma för- lagsfirmas charmanta repro- duktionsverk Nutida Konst, som nu framskridit till sitt ll:te häfte med utmärkt återgifna verk af ungrarne Ferency och Szinyei-Merse, Renoirs pariserboulevard, Angelo Dall ' Oca Biancas högmåleriska gamla Verona- bro och en typisk landskaps- bild af belgaren Claus.
- * En bok, som vi själfva hittills endast helt flyktigt hunnit genomögna — dock tillräckligt för att anse oss lifligt kunna tillråda alla våra läsarinnor att göra det grundligare, är Elsa Törnes ekonomiskt-sociala studie nSolidar, en lifsfråga för hemmen * (A.
B. Sand- bergs förlag).
Med underhål- lande framställningskonst, medryckande entusiasm och slösande rikedom på sunda D E T A U G S B U R G S K A KONSTSKÅPET I KANSLERSRUMMET I U P P S A L A U N I V E R S I T E T S H U S, I D A G A R N E B E S E D T A F KONUNGEN.
A.
D A H L G R E N FOTO.
IDTJN 1905 — 642 — och jämte sådana, som sedan ålder ansetts för kvinn- liga, såsom sömmerskor, modister, kokfruar, barn- morskor, förekomma många, hvilka ansetts förbehållna det starkare könet.
Så finner man en kvinnlig inne- hafvare af en smedja, kvinnliga innehafvare af juridiska byråer, försäkrings-, affärs- och expressbyråer, af spe- ceri- och viktualiaffärer, tryckerier, kvinnliga gross- handlare etc, för att nu icke tala om kvinnliga jour- nalister, tandläkare, urmakare, juvelerare.
Publikationen bör naturligtvis ha stor betydelse som arbetsförmedlare, och den upptager bl.
a. äfven en särdeles rikhaltig förteckning på kvinnliga läroan- stalter samt hotell, pensionat, sjuk- och hvilohem, allt naturligtvis med kvinnliga föreståndare.
I en kort öfversikt redogöres för frågor rörande speciellt kvinn- liga intressen, som voro före inför 1905 års riksdag.
Som bilaga till denna årgång af " Kvinnligt yrkes- register " följer en uppsats, " Några ord om hälsovård " af doktor Ellen Sandelin.
J.
N — G.
UR DAGrSKRONIKAN.
D ET AUGSBURGSKA KONSTSKÅPET.
Med anled- af att konung Oscar vid sitt Uppsalabesök för några dagar sedan besåg det i Uppsala universitets kanslersrum befintliga s. k. augsburgska konstskåpet, meddela vi här en afbildning af den vackra pjäsen.
Skåpet, som är af ebenholts, halfädelstenar och silfver, inköptes och skänktes 1632 af en augsburgisk patri- cier Philipp Hainhofer till Gustaf II Adolf.
Det kom då till Uppsala slott, hvarifrån det 1694 öfverlämnades som gåfva till Uppsala universitet af Carl XI.
HJALPEXPEDlTIONEN till Ryssland.
D EN Till SVENSKA följd af de oroande underrättelser, som ingått från Ryssland om att våra där bosatta landsmän vore i fara för lif och egendom på grund af de revolutionära rörelserna i tsarriket, har på initiativ af svenska mini- stern i Petersburg grefve Herman Wrangel utrustats en hjälpexpedition till våra landsmäns i kustländerna undsättning.
Expeditionen utgöres af torpedkryssarne » Psilander » och » Örnen » samt ångaren » Drottning Sofia ».
» Psilander », som föres af kapten friherre A.
A.
C.
Hermelin, samt » Drottning Sofia », hvars befälhafvare är kapten Friberg, afgingo för några dagar sedan med respektive Kronstadt och Riga som mål.
» Örnen », som utrustats i Karlskrona, har likaledes afgått till Riga.
TEATER OCH MUSIK.
TEATERN.
Det dramatiska paradnummer, S VENSKA som går under märket " Kameliadamen ", tyckes aldrig komma att utraderas från divornas repertoar.
Detta stycke mel sin kokottparfym, sina eleganta dag- drifvare och sin känslofulla sinnlighet måtte besitta något hypnotiskt fluidum, som ännu den dag gör det eftersträfvansvärdt för hvarje tragedienne och be- gärligt för publiken.
Jag vet ej hvilken i ordningen af de på hufvud- stadens scener framstormande och bortdöende kamelia- damerna fru B e t t y Nan s e n är, men att hon kan in- rangeras bland de bästa visade otvifvelaktigt hennes utförande af rollen vid fredagens premiärföreställning.
Det var framför allt den älskande kvinnan fru N.
underströk i sin framställning, mindre äfventyrerskan, den lättsinniga, njutningslystna kvinnan, som sålde sin gunst åt den bäste betalaren.
Hennes spel besatt en nervös kraft, som i tredje och fjärde akterna stegrades till patos i stor konst- närlig stil och grep med oemotståndlig styrka.
Ut- sökta moment af sann och detaljskarp scenkonst voro mötet med Armands far och afskedet från Armand, där särskildt det psykologiska förloppet af en marterad kvinnosjäls strid framstod i - klart ljus.
Äfven slut- scenerna gåfvos känsligt, utan all pinsam sentimen- talitet.
De öfriga rollinnehafvarne hade just ej förändrats från föregående repriser af stycket, d. v. s. de spelade sina teaterfigurer omsorgsfullt, men utan någon vidare hänförelse för uppgifterna.
Ett fint och varmt skim- mer låg öfver fröken T o r s e i l s kammarjungfrutyp.
Publiken var i hög grad intresserad och hyllade fru Nansen intensivt.
Men nu längta vi efter hennes Tora Parsberg.
E. H — «.
i^^^^^p * * ^5«^^^ * * ^S * * ^•s * ' Vj » " ' * i2 » * ' KÖKSALMANACK Redigerad ELISABETH Inneh.
af ÖSTMAN.
af Elisabeth östmans derskurs i Stockholm, Husmo- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 17 — 23 DEC.
1905.
S ö n d a g: Soppa på murklor; rostbiff med portugisisk lök och fransk pota- tis; mosspudding med biscuits.
M å n d a g: Kokt köttkorf med stuf- vade turska bönor; hafresoppa med katrinplommon.
Tisdag: Oxsvanssoppa; ugnstekt sik med potatis.
O n s d a g: Kall rostbiff (rester från söndag) med saltgurka och lingonsylt samt potatispudding; chokladkräm med vispad grädde.
T o r s d a g: Brynt hvitkålssoppa med frikadeller; fraspannkor med sylt.
Fredag: Sjömansbiff å la J u n o; krusbärskompott med grädde.
L ö r d a g: Bräckt skinka med bruna bönor; äggmjölk med skum och skorpor.
RECEPT: S o p p a p å m u r k l o r (f. 6 pers.).
Vj lit.
konserverade toppmurklor, 2 lit.
buljong, 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, salt, eayennep&amp;ppar, 2 äggulor, 1 del.
tjock grädde.
Beredning: Murklorna jämte sitt spad, påsättas i den kokande buljon- gen och få koka omkr. 1 tim., hvar- efter buljongen silas.
Smör och mjöl Gif barnen den bästa näring och de växa upp till friska och starka männi- skor.
Gif vuxna den bästa näring och de förblifva friska intill sena ålderdomen.
Använd därför endast Göteborgs Ris- &amp; Valskvarn.
SÄLLSKAPET gaf i förra hus å k. teatern sin första konsert för innevarande arbetsår.
Konserten var, så- som en annan anmälare tidigare uttryckte sig, helt och hållet » ställd i sin anförares tecken ».
Hr W i l h e l m S t e n h a m m a r uppträdde nämligen som bearbetare af orkesterpartiet till Händels sorgkantat, som pianist i Beethovens Chorfantasie och som tonsättare till Hei- denstams dikt » Ett folk », hvarjämte han stod som dirigent för det hela.
Det är sålunda helt naturligt, att vi velat begagna tillfället att i detta nummer med- dela tonsättarens bild och biografi.
I hvad där säges om hr S:s tonsättning till » Ett folk » instämmer an- mälaren med nöje och vill blott tillägga, att sällan får man i en konsertsalong bevittna en sådan entusiasm som den, hvilken gaf sig tillkänna efter utförandet af detta tonverk.
Afdelningarna » Sverige », » Medborgar- sång » och » Soldatsång » ville man tydligen ha bisse- rade, men tiden tillät det ej.
Tonsättningen bör dock vid första tillfälle ånyo utföras.
Konserten inleddes med Händels glansfulla sorg- kantat, som dock verkade något lång genom de oupp- hörliga upprepningarna.
Synnerligen intressanta voro de båda solokvartetterna, hvilka omsorgsfullt utfördes af fruarna H ö g b e r g och B o h 1 i n-A f z e 1 i u s samt hrr F a h l m a n och W a l l g r e n.
Efter konserten följde Beethovens strålande Chorfantasie — som be- kant en förstudie till mästarens afslutningskör i hans nionde symfoni.
Pianostämman utfördes här på ett klart och glänsande sätt af hr Stenhammar.
Detta nummer leddes lugnt och påpassligt af hr V i k t o r Wiklund.
Körerna cch orkestern skötte sig i alla afseenden berömvärdt.
Hr F o r s e l l s säkra utförande af det reci- teraride solopartiet i " Ett folk " förtjänar cck att fram- hållas.
Konserten, som bevistades af konungen, hertig- paret af Skåne, prins Eugen och hertiginnan af Da- larna, var en af de mest lyckade.
F. Hbg.
j, ^^2~^5L-^S^~^^ ' ^i^^^^^^-^^^^^^^ » &gt;^^ * ^ii^^S * ^^^^^ ?^ ' ^w^^^^ ' 4^^M^ ' ^^^ ^^&gt; ' ^£i^fSz^S^ U SIDENHDSEl STOCKHOLM Jul- tårta.
kastrull jämte de skalade lökarna, de ansade morötterna och persiljan.
Svans- bitarna iläggas och få bryna tillsam- mans med rötterna omkr. 2 tim. Bul- jongen, tillsättes och köttet får koka 3 tim. eller tills det med l ä t t h e t loss- nar från benen.
Det upptages, soppan silas, skummas väl, och afredes med potatismjölet, hvarefter den får ett Denna delikata smaksort finnes äfven godt uppkok.
Den afsmakas med kryd- i år af Lagermans BAKALETTE och är den dorna, sherry och om så önskas med Svansbitarna iläggas lika god som fjolårets, hvilken som be- litet tomatpuré.
för a t t blifva varma och serveras i kant rönte en så liflig efterfrågan.
soppan.
Säljes i hvarje speceributik ä 45 öre säljer Klädnings-, Blus- och F o d e r - S I d e n b i l l i g a r e än n å g o n utländsk firma.
Begär profver och jämför!
A.-B.
SIDENHUSET, Allm.
Tel. 93 65.
Profver franko.
STOCKHOLM.
Rikstel.
48 23. pr paket.
Ugnstekt s i k (f. 6 pers.).
IV2 smör (60 gr.), c ägg, 2 del.
grädde, kg, sik, 1 tsk.
ättika, IV2 msk.
salt, V2 msk.
salt, 1 msk.
socker.
1 knippa persilja, 1 msk.
portugisisk sammanfräsäs, buljongen tillsättes li- lök, 1 ägg, 1 kkp.
s t ö t t a skorpor, tet i sänder och soppan, får under rör- Till formen: f msk.
smör (10 2 — 3 del.
vatten, 1 del.
franskt vin.
ning koka 10 min.
Den afsmakas med gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
kryddorna.
Äggulorna och grädden Till s t e k n i n &lt; 2 msk.
smör.
vispas upp i soppskålen och soppan Beredning: Potatisen råskalas, tillslås under kraftig vispning.
Murk- Beredning: Fisken fjällas, urta- kokas och drifves genom purépress.
lorna.
skäras i skifvor och serveras i ges, sköljes och torkas med en fisk- Det kalla smöret nedröres i moset med soppan.
handduk samt ingnides med ä t t i k a och en gaffel tillika med de uppvispade salt.
Persiljan och löken hackas fint äggulorna och grädden.
Kryddorna till- Mosspudding (f. 6 pers.).
G ägg- och blandas med de s t ö t t a skorporna.
sättas och sist nedskäras de till hårdt gulor, 2 del.
sherry, 120 gr. strö- Fisken penslas med det uppvispade skum slagna ägghvitorna.
socker, skal och saft af 1 citron, 2 ägget och beströs med skorpblandnin En bleckform smörjes med smör och del.
tjock g r ä d d e,, 5 blad gelatin.
gen.
En långpanna upphettas, smöret beströs med fint s t ö t t a skorpor.
Moset brynes däri och fisken nedlägges a t t lägges däri, beströs med s t ö t t a skor- B e r e d n i n g: Äggulorna, vinet, sock- bryna, hvarefter det kokande vattnet por och krusas n ä t t.
Puddingen gräd- ret, citronskal och saft vispas i en samt vinet påspädes, litet i sänder, das i god ugnsvärme, tills den fått kastrull Öfver elden, tills massan bör- och fisken får steka omkr. 20 min., vacker gulbrun färg.
jar sjuda, då kastrullen aflyftes och under det a t t den ofta öfveröses med Den serveras till kötträtter i all- sin sås.
Fisken upplägges på varmt vispningen fortsattes, tills krämen är mänhet.
och såsen hälles öfver.
kall.
Grädden vispas till hårdt skum serveringsfat och nedröres.
Sist tillsattes det skölj- C h o k l a d k r ä m ' (f. 6 pers.).
4 del.
da och i ljumt vatten upplösta gelati- P i o t a t i s p u d d i n g (f. 6 pers.).
IV2 kkp.
strö- net.
Massan slås i en med kallt vatten lit.
potatis, vatten, salt, 3 msk.
godt mjölk, 45 gr. cacaopulver, socker, 3 ägg, 4 del.
tjock grädde, sköljd form och ställes på svalt ställe 6 blad gelatin, 2 msk.
varmt vatten.
a t t stelna omkr. 4 tim.
Då puddin- gen skall stjälpas upp, hålles formen omkr. V2 min.
i varmt vatten.
Den Beredning: Mjölken, chokladen, serveras med makroner.
sockret och de hela äggen hällas i belönade i London 1904 m e d guld- en kastrull och få under stark vispning medalj och i Brussel 1905 m e d sjuda öfver elden, tills krämen är tjock.
O x s v a n s s o p p a.
(f.
6 pers.).
2 små hedersdiplom och guldmedalj.
Kastrullen aflyftes, och vispningen fort- oxsvansar, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 sättes, tills krämen är kali.
Då till- chalottenlökar, 2 morötter, 1 liten sättas den till hårdt skum slagna gräd- knippa persilja, 3 lit.
svag buljong, den och det sköljda samt i varmt vat- 1 msk.
potatismjöl, salt, hvitpeppar, ten upplösta gelatinet.
Krämen hälles 3 msk.
sherry, 1 msk.
tomatpuré.
i en vattensköljd och sockerbeströdd äro och förblifva bättre än alle form och ställes på svalt ställe a t t Beredning: Oxsvansarna tvättas andra i marknaden förekom- stelna omkr '.
2 tim.
Då krämen skall med h e t t vatten och huggas i styc- stjälpas upp, hålles formen ett ögon- mande märken.
ken efter lederna.
Smöret brynes i en Gyllenhammars patenterade hafregryn • hafremjöl •om fås 1 hvarje välsorterad speceriaffär.
Aktiebolaget FILHARMONISKA N YA veckan inför fullsatt 1 1 2 V E A H A F R E G R Y N S VEA HAFREGRYN &amp; S BARNKRAFTMJÖL blick i varmt vatten.
.
Den serveras med mjölk eller vispad grädde.
Sjömansbiff å l a J u n o (f. 6 pers.).
1,3 kg.
benfritt innanlår eller biffköVtt, 3 tsk.
salt, / tsk- hvitpeppar, 4 msk.
smör (80 gr.), 2 msk.
fint hackad portugusisk lök, 2 hg.
kokt, rökt skinka, IV2 liter rå potatis, 8 del.
efterbuljong, 2 del.
hvitt, franskt vin eller pilsener.
1 2 Till gr.).
pannan: 1 / 2 msk.
smör (10 B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk doppad i h e t t vatten, skares i omkring 2 cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas l ä t t på båda sidor och be- strös med peppar och salt.
En tack- järnspanna upphettas långsamt, smöret brynes däri, biffarna iläggas och ste- kas en minut på hvarje sida.
De upp- läggas och pannan urvispas med den heta buljongen och såsen tillvaratages.
Löken skalas och hackas fint.
Skin- kan skares i skifvor.
Potatisen skalas och skares i ty * cm.
tjocka skifvor.
En kopparpanna med t ä t t slutande lock smörjes med kallt smör, däri lägges ett hvarf biffar och lök, därpå ett hvarf skinka och potatis, så lägges allt hvarfvis, öfversta hvarfvet bör va- ra potatis.
Biffsåsen påhälles och bör stå upp till öfversta hvarfvet.
Anrätt- ningen får sakta koka 2 tim., hvar- efter vinet tillsättes och kokningen fortsattes / tim.
Biffen serveras di- rekt ur pannan.
1 2
— 643 — ^ * ^£ ^T * ^jT * ^wj^T %^wi ' ^ * +^wi ' d ^.
•^^« IDUN # 41 % • ^^ ' *, ^ » ^ - ^r " 1905 - T^P- &lt; BARNEN!
Stor Julexposition af Barnkläder M. BENDIX, 1 6 Regeringsgatan.
5 Sturegatan.
9 0 Drottninggatan.
^SL " " ^V.
* ^ %_ * LEDIGA " ^fc- * ^fc.
* * ^^- * ^^fc- * ^^1 * ^^L * ^^t * PLATSER TILL vårterminen 1906 önskas lära- rinna a t t undervisa 3 barn.
Ålder 15, 12, 9 år.
Svar möjligen innan 1: sta januari.
Svar till stationsinspektor Benckert, Delsbo.
LÄRARINNOR och hushållsfröknar som önska platser till nyåret torde göra snar anmälan å Norra Inack.-Byrån, Malmskillnadsg.
27, Sthlm.
Å Nya Inackorderingsbyrån Brunke- bergsgatan 3 B, Sthlm, etabl.
1887, finnas goda platser a t t genast söka för lärarinnor, värdinnor, hushållsbi- träden, barnfröknar.
•V ^^1 * ' Husförestånderska, medelålders och hälst med någon prak- tik i postgöromål, önskas på nyåret 1906 i ungkarlshem på landet.
Svar med betyg samt uppgift å löneanspråk emotses tacksamt af » — gote », Iduns exp.
Stockholm f. v. b. WN BAMKÄR.
fullkomligt pålitlig och erfaren barn- fröken eller bonne, ej under 25 år, försedd med b ä s t a rekommendatio- ner från föregående platser, erhåller förmånlig plats i Stockholm.
Svar till » W.
B. », under adress S. Gumselius Annonsbyrå, Stockholm.
1 Kvinnlig korrespondent, TILL vårterminen erhåller enkel och anspråkslös lärarinna plats vid Engelsberg a t t läsa med tre barn i ålder 7 — 9 år.
Den sökande bör vara kompetent undervisa i elementarskolans lägre kurser.
Svar med fotografi och referenser samt löneanspråk till » A.
L. », kunnig i språk samt stenografi, van Engelsberg.
maskinskrifvare (Remington) sökes.
Den sökande måste hafva utprägladt ord- UNG, bildad dam af god familj, hälst ningssinne samt eventuellt känna till musikalisk, erhåller plats som sällskap bokföring.
Ansökningar jämte fotografi, eller värdinna i mindre, bättre hem betyg och upptagande referenser och (bror och syster) i Norrlandsstad.
An- löneanspråk sändas till » Ordning » Sven- sökan jämte nödiga upplysningar samt ska Telegrambyråns Annons af delning, uppgift å pretentioner torde tillika Brunkebergstorg 2.
Platsen tillträdes med porträtt insändas till denna tid- genast, eventuellt senast 1 januari.
nings exp.
under adress » Sällskap ».
Platssökande!
Begär prospekt samt gör Er noga underrättad om Handelsinstitut Bröderna Bendtz ' För 1 1 kunnig i maskintvätt, finnes plats ledig (Malmö äldsta &amp; • S. Sveriges största) å Joharmesbergs anstalt för sinnesslöa.
De flesta af våra elever erhålla platser, Ansökan jämte betyg och rekommenda- Vårterminen börjar 15 Januari.
tioner torde insändas till anstaltens • ^ • • ^ ^ • ^ • • • • • • • • • • • • • • H Direktionen.
föreståndarinna adr.
Johannesberg, Ma- BILDAD dam, omkr. 25 år, med för- riestad.
måga a t t laga god mat och göra ett hem trefligt erhåller plats i början af BILDAD, FLICKA nästa år hos ensam grosshandlare här- eller HUSLIG, bättre jungfru, erhåller förmån- städes.
Svar jämte fotografi, som ge- lig, bekväm plats a t t sköta bättre ung- nast återsändes, utbedes till » Våren karlshem.
Svar med fotografi till » Re- 1906 », Iduns exp.
spektabel », Fredrikssons Annonsbyrå, Malmö.
musikalisk och i sjukvård Barnfröken, ej under 25 år, med lugnt EN bildad, hushåilsgöromål kunnig flicka får sätt, skicklig i sömnad och hälst kun- och plats som hjälp och sällskap hos äldre nig i pianospelning, får anställning hos dam.
Svar med löneanspråk jämte foto- kammarherre Peyron, Helsingborg.
grafi och referenser motses snarast möj- TILL hjälp i hushåll på landet önskas ligt till » Em H. B. », Uddevalla p. r. en bildad flicka van vid allehanda hushållsgoromål, sömnad m. m. samt hälst barnkär.
Svar till » K.
T.
333 ».
Iduns exp.
PLATSSÖKANDE BILDAD ung frisk och glad flicka, hälst något musikalisk, önskas som sällskap i liten familj i vacker folk- 17 års flicka, kunnig i enkl.
sömnad rik t r a k t på landet i Norrland, mot och inom ett hem förekommande göro- fritt vivre.
Svar med fotografi till mål, önskar plats som hushållsbiträde » M.
S. » under adress S Gumselii An- eller barnfröken.
Svar till » E.
A. » nonsbyrå f. v. b. Alingsås p. r.
Ledig plats.
MASSÖS med goda betyg och rekom- mendationer önskar plats.
Svar till » Sjukgymnast », Iduns exp.
f. v. b.
LÄMPLIG verksamhet för fritt vivre och fri resa sökes af ett medelålders frun- timmer som äger vana i hushålls- o. affärsgöromål.
Svar till » Ordningssinne 40 », Iduns exp.
ANSPEÄKSLÖS yngre änkefru önskar plats i god familj som hjälp eller att förestå ett hem hos äldre ensam dam eller herre, som be- höfver vård.
Goda rekommendationer.
Svar till » God hjälp och vård », Gu- mEelii Annonsbyrå, Malmö.
UNG tyska af god familj, 18 år, mu- sikalisk och med goda kunskaper i franska språket önskar komma i bättre familj till sällskap och hjälp i hus- Plats som barnfröRen hållet.
Ben.
anbud utbedes under » Fa- i Stockholm eller dess närhet önskar miljemedlem » till Nordiska Annonsby- till januari bildad, barnkär flicka, van rån, Göteborg.
vid husliga göromål.
Kunnig i sömnad samt massage.
Bästa ref.
Tacksam Italiensk dam, för svar till » A.
T. », Helsingborg p. r.
40 år, af god familj, med godt och angenämt sätt, och som kan tala och U n g.
b i l d a d flicka kunnig i hush., handarb., sömn.
m. m. skrifva franska flytande samt är skick- önskar till nyåret plats i god fam. så- lig pianist, önskar plats som sällskap som hushållsfröken.
Svar till » Ordning- åt äldre, ensam dam eller unga, full- vuxna döttrar i angenäm och fin familj.
allvar », Norrköping p. r. Eesvan och villig a t t resa.
Närmare EN ung anspråkslös flicka, önskar plats upplysningar, om svar sändes till i b ä t t r e familj, a t t vara husmodern till » Bianca », Iduns exp.
Eeferenser af hjälp med förekommande göromål.
svensk dam, om så önskas.
Har genomgått hushållsskola.
Är kun- nig i handarbeten och något sömnad.
PLATS såsom sällskap och hjälp med familj Lön önskas.
Svar emotses tacksamt läxläsning åt barnen i god (hälst landsortsstad) sökes af 21-årig till » M.
20 år », Sunne p. r. bildad flicka.
Genomgått bokhålleri- UNG, rask, bildad flicka söker plats som hushållerska till nyåret eller se- kurs samt van och villig biträda med nare, hälst på landet.
Goda betyg inom hemmet förefallande göromål.
från förut innehafda platser.
Svar till Tacksam för liten lön.
Svar » Nyår 1906 », Iduns exp.
» 1906 », Kalmar p. r.
SOM sällskap och hjälp å t äldre dam 20-ÅEIG, anspråkslös flicka, önskar i god familj på landet, a t t gå erbjuder sig ett bildadt, musikaliskt plats tillhanda.
Svar till » Astrid » p. r. medelålders fruntimmer nu genast.
Lö- frun Stenungsund.
nevillkor moderata.
Svar till » A.
C. S. » UNG, b ä t t r e flicka önskar på ny- Ramsjö p. r.
UNG flicka af god familj önskar plats året plats i familj, hälst prästgård.
Är kunnig i väfning och andra hus- a t t gå frun tillhanda hälst i Sthlm.
Något kunnig i matlagning.
På lön liga sysslor.
Svar emotses tacksamt till » H.
20 år », Ottenby p. r. fästes ej afseeude.
Svar till » Barnkär och pålitlig », Iduns exp, BILDAD flicka kunnig i matl., bak.
UNG prästdotter, som genomgått små- sömnad, strykning, söker plats.
Norra skollärarinneseminarium, önskar på ' ny- Inack.-Byrån, Malmskillnadsgatan 27. året plats a t t läsa med mindre barn.
Sthlm.
Eiks 85 65, Allm.
11187.
Svar till » M.
D. », Uppsala p. r. FÖELOFVAD flicka önskar mot fritt vivre komma i godt hem för a t t lära som äger flerårig vana vid skrifarbete, ett hems skötande.
Van och villig önskar plats i godt hem såsom skrif- deltaga i allt.
Svar till » Januari 1906 » och hushållsbiträde.
Svar emotses tack- p. r. Sunne, Värmland.
samt till » Barnavän », Västerås p. r, GUVEENANTSPLATSEE sökas af 2 flickor som genomgått 8-kl. läroverk, den ena med ett års undervisningsvana.
Svar » 19 och 17 år », Sandseryd, Jön- köping.
GODA hushålls- och barnfröknar, lära- rinnor m. m. till familjer finnas an- mälda å Inack.
Byrån, Norrköping.
Rikstel.
916 ENKEL, arbetsam 18 års flicka, som genomgått folkhögskola och är kunnig i sömnad m. m. önskar till nyåret plats i godt hem, a t t under praktisk, vän- lig husmors ledning lära matl.
och öfriga inom ett ordn.
hem föref.
göro- mål.
Familjemedlem.
Någon lön önsk- värd.
Svar till » Tyst och villig », Iduns exp.
En bildad PLATS sökes som sällskapsdam eller barnfröken af en bildad, barnkär flicka, van vid husliga bestyr, kunnig i söm- nad och enkel matlagning.
Har förut innehaft dylik plats.
Svar till » 21 år », Gumselii Annonsbyrå, Göteborg.
flicka, ÄLDRE eller yngre dam emottages vid nyår till inackordering i god familj boende i särdeles naturskönt belägen sjöstad i mellersta Sverige.
Om så ön- skas finnes tillfälle lära hushåll.
Mo- derat pris.
Ref.-utbyte önskas.
Svar till » 1906 », Iduns exp., Stockholm.
UNG bildad flicka med någon erfa- renhet i husliga sysslor, önskar omkr. 1 februari komma i en treflig fa- milj på herrgård eller i prästhus för a t t under en insiktsfull husmoders led- ning få deltaga i alla inom ett hem förefallande göromål.
Svar jämte pris- uppgift etc, till » 17 år », Karlstad p. r.
Pensionat Alingsås, rekommenderas som ett lugnt och be- hagligt hvilohem.
A young lady af good family can be received as paying guest in refined english private home in the West-end of London.
References given and re- quired.
Apply by letter to A.
B. "
39 High Street, Marylebone, London, W. EN oberoende bildad och hänsynsfull flicka ej under 30 år som är i sak- nad af hem, kan få ett godt sådant hos en likasinnad men svårhörd flicka.
Svar till » ömsesidig trefnad Skåne » inom.
8 dagar till Iduns exp.
Konfirmation under sommaren.
Till privatundervisning och konfirma- tion mottagas flickor i önnestads präst- gård, belägen invid önnestads järn- vägsstation.
Kursen börjar den 1 juli.
Inackordering kan, om så Önskas, fås i prästgården.
Anmälan torde göras före den 1 maj hos kyrkoherde M.
G. Ekdahl adr.
Önnestad.
FRÅN januari kan en ung flicka er- hålla inack.
å egendom.
Tillf, lära hushåll samt event.
konfirmationsun- dervisning.
Pris pr m.
50 kr.
Svar till » Ungdom » Kristianstad p. r.
INACKORDERING.
För en eller två enkla och anspråkslösa flickor, hvilka vilja dela rum.
och lära hushåll, gif- ves tillfälle till inackordering mot mo- derat pris, på bruk i vacker och frisk trakt.
Vidare genom korrespondens med fru Emilia Juhlin, Kristinehamn.
UNDER julferierna kan god inackorde- ring erhållas hos fröken E. Lindström, Stockholm, Tunnelgatan 17, 3 tr. Jämtland.
På österupplands gård, tre km.
från INACKORDERING erbjudes å större Mörsils järnvägsstation, kan god in- herrgård, naturskönt belägen vid Mä- ackordering erhållas.
Lungsiktiga emot- laren.
Svar till » M.
E. » under adress tagas ej.
Eikstelefon.
Fru Anna Lith- ström, österuppland, Mörsil.
S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
IDUN 1 9 0 5 — 644 — Pensionat fur junge vivisektionsf rågan: 1 zur sprachlichen u. wissenschaftlichen Ausbildung, freie Teilnahme am TJnter- richt i m Seminar fur Erzieherinnen.
Ausfiihrliche Prospekte gratis.
Halle a. S,, Harz 13, R. Mayer, Pastor em.
Upplysningar Sprit- strykjärnet Dagboksanteckningar från de fyslo logiska laboratorierna af angående någon lämplig pension i Schweiz, Lau- sanne eller NeuchateJ sökes af en ung flicka.
Svar till » 17 år.
Elna » torde in sändas till Iduns exp.
L i z z y Lind af H a g e b y och L e l s a K .. S c h a r t a u.
Öfversättning från originalets fjärde upplaga jämte en berättelse öfver vivisektionsrättegången i England 1903.
Pris kr.
1: 7S.
Ceylon-Té, äkta, oförfalskadt i olika prislägen från kr.
4.50 till kr.
8 pr kg.
Sändes franko mot postförskott.
Prof mot ins.
porto.
Fröken C. Möller, Spånga.
" SIMPLEX "!
W1LHELIUISSQNS BOKFÖRLAG, STOCKHOLM, är bästa julklapp för damer.
Elegant.
Lättskött.
Bekvämt.
Olika storlekar.
I detail hos järn- och bosättningsaffärer.
I parti hos (i distribution).
En bok, som väckt stort upp- seende i England och som där er- hållit öfver 150 fördelaktiga om- dömen i pressen.
Erhålles genom alla bokhandlare.
Ännu är det ej för sent att erhålla vår Modellkatalog för hösten 1905 som inne- håller rikhaltigaste och modernaste ur- val för dam- och barn garderoben, kappor, kragar, promenad-, sällskaps- och hvardagsdräkter, bluslif, kjolar, natt- och morgonrockar, reformdräk- ter, barndräkter m. m.
Endast moderna, smakfulla modeller!
Finnes att tillgå hos alla bokhandlare och Iduns korn- missionärer eller direkt från oss, om BO ö r e i sparmärken insändas.
Mönster rekvireras direkt från oss.
% t tt; STOCKHOLM.
En skolgosse ar alltid i behof af ett godt fickur.
Pris kr.
15: — i silf- verboett, kr.
10: — i nickelboett.
Justerade, 2 års ga- ranti, sändes mot post- förskott franco.
Urmakare F. Hellström, Regeringsgatan 28, Stockholm.
För UTSADE OCH SKÖRD MALMÖ BEST PATENT Just nu!
Carl Wallén å il, Göteborg å Helsaktiebolaget Visor.
^ Stockholm.
P R O T E S T MOT FR D I A STÉENHOFFS BROSCHYR " HUMAN T I ET OCH BARNALSTR N I G " af L&gt;.
L,.
Utp t j ven af Kv n i nokomm t é i n af i 5 februari Mot insändande af 50 öre i postan- visning erhålles boken portofritt från Leverantörer till W L i HELMSSONS BOKFÖRLAG, STOCKHOLM.
Hans Arets innehållsrikaste jul- tidning är M a n u l i n, Bjäl erklang.
patenteradt desinfektions- och toilettmedel För hudens vård är i synnerhet afsedt till skydd mot och botande af kylskador å ömtålig hud.
Dessutom är det ett verk- samt medel mot de flesta hudsjukdomar.
Rekommenderas åt alla som önska bi- behålla hud * n hvit, mjuk och elastisk.
Pris med 3 konstbilagor Kr.
1:25.
Lika användbart för ansiktet som för » Bjällerklangs » tredje årgång inle- händerna.
Hårspriten Koncentrerad Ma- des med ett poem » Jul » af Daniel nulin, desinfektions- och toilettmedel Fallström.
Medverkande i textafdel- för hårets vård, förhindrar mjällbild- nin gen äro J. Blicher-Clausen, Oscar ning och hårets affallande.
Levertin, Eric Schiitz, Runa, Anna Wahlenberg, Henning Berger, Harald OBS!
Namnet Manulin är inregi Jacobson, E. Walter Hulphers, K.
J. streradt.
Boklin och Ester Edqaist.
Teckningar Manulin försäljes i flaskor å CO öre och planscher af Arthur Sjögren, N. och 1 kr.
Koncentrerad Manulin för- Kjellberg (titelvignett). / «n«j / Nyström- säljes i flaskor å 1.50 och 1.75.
Stoopendaal, G. von Henning, G. Stoo- Apotekare Victor Sörlander, Grenna.
pendaal, Gunnar Hallström, Hj.
Anders- son, Hilding Nyman och T. Ödbcrg.
Omslaget är utfördt efter en akva- rell af Olle Hjortzberg och » Bjäller- klang » åtföljas af konstbilagorna » Liljekonvalj eller barn och blom- mor » af Jenny Nyström-Stoopendaal, » Prins Gustaf Adolfs och prinsessan Margaretas ankomst till Stockholm den 9 juli 1905 », trefärgstryck efter fotografi af hoffotografen Julius Grape samt » Kungaklyftan i the grand canyon, Colorado », efter fotografi.
smattingarne!
&amp; Cl Fl Roliga arbeten å 1, 2 och 3 kr.
pr pa- ket finnes att, mot postförskott, köpa Manschettknappar, kravattnålar etc. i af mångårig f. d. förestånd, för Uppsala seml-emalj, emalj och elfenben till- Kindergarten.
Fröken C. Holmberg, verkas efter äkta hvarje fotografi.
Konstnär- Kungsgatan 37, Uppsala.
ligt utförande och fullkomlig likhet garanteras.
Carl E. Dahlberg, Vega- Wirserums gatan 8, Göteborg.
Dé) fitfO art utländska syl- \ D d l l l C ter och safter.
Stockholm, Blrgerjarlsgatan 22.
Göteborg, Victoriagatan 5.
Eller direkt från EKELUNDS SNICKERIFABRIKS A.-B.
att köpa wmsEF^urvi.
LEA &amp; PERRINS ' SÅS är den ursprungliga och äkta Worcester- shlre och tillagad efter originalrecep- tet.
Rekvirera och yrka på att endast få Lea &amp; Perrins sås, den är oöfverträff- lig till fisk, kött, vildt, såser eller soppor.
Varnas för dåliga efterapningar.
Säljes en gros hos fabrikanterna Worcester- shire; Crosse &amp; Blackwell, Limited, London, samt hos öfriga exporthus.
4 Kronor och mera pr dag.
Th. Swahn &amp; C:n Malmö, Östra Kajgatan 19 a.
I Billigare n ™ ^ Bästa annonsorganet inom Småland Aktiebo !.
Lingons Hushållsskola.
Majestät Konungen af England.
Hemarbet-Stickmaskin-Sällskapet.
Personer Bökas, så- väl män s o m kvinnor att sticka på våra maskiner.
En- kelt och lätt arbete h e m m a under hela året.
Förkun- skaper ej nödvändiga.
Afstånd af ingen betydelse.
Vi köpa arbetet.
Flickornas bok.
Ekmöbler S af Christopher Boeck, öfversatt af lektor Arvid Kempe.
Tillägnad H.
K.
H.
Prinsessan Ingeborg.
Andra upplagan i dag utkommen.
Pris häft.
2.75, kart.
3.25.
' Denna bok är en af de friskaste, ljusaste och tillika mest underhål- lande berättelser vi på länge läst. '
(D:r E.
N. Söderberg i Örebro Dagblad).
jag • - •&gt;.•.; .-.
Göteborg, I ett godt h e m beläget vid Omberg, samt ett af svenska landsortens allra förnämsta är kunna unga flickor erhålla grundlig undervisning i allt som hör till ett hems skötande.
Enklare o. finare hand- arbeten samt konstväfnad.
Kursen börjar 1 febr.
och slutar 1 maj.
Pris 85 kr.
pr månad.
De bästa ref. kunna er- hållas.
Eda Rhenström, Alvastra.
Broderade förkläden, Blus- o. Klädnings- med tyger, Schweizerbroderier, Spetsar, Väf- nader.
Kinematograf för lefvande bilder med films endast kr.
95. —.
10 kr.
med be- j .En berättelse af det gamla goda w ställn.
rest.
efterkr.
Generalagent för fji slaget, fylld af vår och ungdom och Uj Sverige Nornans Symaskinsverkstad, hörnet af Sibyllegatan.
' / / sprudlande lif, långt skild från alla ly Sundsvall.
Agenter antagas, moderna spörsmål.
&gt;\ hvilkas sammanlagda upplagor nu ha nära fyrdubbel postspridning mot provinsens (Söderhamns Tidning.)
andra mest spridda tidningar.
Passande julklapp för ung n. gammal!
Annonspriset är: i stora upplagan 5 öre, i halfveckoupplagan 6 öre samt för Ung Erik på Södergård båda upplagorna endast 8 k öre pr mm.
För längre tids annonsering lemnas af Oculatus (Karl Gasslander).
Andra upplagan.
hög rabatt Pris: häftad 2 —, kart.
2.50.
OBS.!
Smålandspostens Veckoblad är ensamt för sig Smålands ojämför- ligt mest spridda nyhetstidning.
En gemensamhetsannons i Smålandspostens i år i Gif edra barn till julklapp!
stad som p å land mycket ökade stora upplaga samt i nyssnämnda likaledes betyd- Kisse Lurifax ' Saga för ligt ökade halfveckonpplaga af densamma medför sålunda den utan jämförelse af Karl Gasslander.
Med 25 leckn.
af Nils Kjellberg.
Pris: häftad 1.75, kart.
2.25. böra vara ostämplade.
Bästa stäm- Kommissionärer antagas.
Prospekt gratis och franko.
lar härför hos John Fröberg, Fin- Litteraturförlaget.
Stockholm spongl Priskuranter gratis.
Wexiö i December 1905.
SMÅLANDSPOSTENS EXPEDITION.
Sylt och Salt.
Passande julklapp.
SMÅLANDSPOSTENS VECKOBLAD, Broderiaf ären, 24 Kommendörsga a t n 1 tr, Bolilin &amp; G:os Förlag.
» 1 9 0 6.
s SMÅLANDSPOSTEN i Prenumerera på Idun!
I n g a ägg verksammaste annonseringen inom Småland.
