# ID: svediakorp-per1644
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 29,319
# sentences: 1,014
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


H a n visar mig sina d u k a r, allt eftersom de b ä r a s in från l å r a r n e i f ö r s t u g a n, och d e t förefaller mig, som om den g a m l a k o n s t f ö r e n i n g s - b y g g n a d e n s m u r a r v i k a u n d a n, sta- den försvinner och vi gå fram öfver t y s t a v i d d e r med s o l d r u c k e n luft eller s v e p t a i mjuk clair-obscur.
E n af k o n s t n ä r e n s k a m r a t e r från p a r i s e r å r e n, en s k u l p t ö r, h a r u n d e r t i d e n sällat sig t i l l oss.
Målaren säger: — Nå, h u r finner du mina s a k e r?
T y c k e r du att j a g gått baklänges u n d e r de h ä r å r e n.
.
.
S j u n g u t, min gosse, v a r inte r ä d d.
Men s k u l p t ö r e n för- k l a r a r af u p p r i k t i g t hjär- ta, a t t h a n ej k a n kon- s t a t e r a n å g o n tillbaka- gång.
Nu k o m m a p e n s l a r och t u b e r fram.
M å l a r e n g å r och r e t o u c h e r a r en och a n n a n d e t a l j, lyfter en valör här, s ä n k e r en an- n a n där.
U n d e r t i d e n s p r a k a r h a n lifligt och i n t r e s s e r a d t.
— J a, den h ä r u t s t ä l l n i n - gen h a r l ä n g e g r o t t i mig.
.
.
J a g trifs j u förstås b r a där- n e r e på min v ä s t k u s t.
.
.
klip- p o r n a, fjorden, h a f s b r u s e t och allt det d ä r.
.
.
det är så det d a r r a r i en af lust a t t m å l a.
.
.
M e n man k a n, inte b a r a h å l l a j a g är.
J a g k a n inte ä n d r a min p e r s o n l i g h e t och j a g vill d e t heller i n t e.
H a n s t r y k e r m e d p e n s e l n i en o k t o b e r s t ä m - n i n g s b r u n a löfverk för a t t få in litet m e r a af det v i o l e t t a, k y l i g a ljuset, som h a r sin h ä r d b a k o m en b e r g k n a l l e.
— D e t l ä s k a r en k o n s t n ä r s s j ä l a t t se Stock- holm igen, f o r t s ä t t e r han i en n y t a n k e g å n g och ser u t m o t K u n g s t r ä d g å r d e n, d ä r H a m n - g a t a n s människoflod väller fram.
Vi försjunka i å s k å d n i n g af den r ö r l i g a trafi- ken.
J a g u n d r a r i mitt stilla s i n n e, om n å g o n b l a n d d e s s a m ä n n i s k o r, j ä k t a d e af d a g e n s mer- k a n t i l a id, erfar n å g o t behof af k o n s t e n s veder- kvickelse.
J a g u n d r a r, h u r u v i d a de förstå, att k o n s t n ä r e n s h e t a strid med sitt ä m n e.
en strid, som i g y n n s a m m a s t e fall r e s u l t e r a r i en ökad t r å n a d efter den själiska s k ö n h e t e n, är en fri- g ö r e l s e k a m p lika m y c k e t för d e r a s som för h a n s eget v i d k o m m a n d e.
Och j a g u n d r a r j ä m - väl, om det b l a n d d e s s a i ä m b e t s v e r k, b u t i k e r, p å k o n t o r, b ö r s och b a n k a r b e t a n d e finns en handfull individer, som drifves till k o n s t n j u t - n i n g lika s p o n t a n t som h u n g e r n drifver dem a t t ä t a, t ö r s t e n a t t dricka.
D e n n a min reflexion l ä m n a s af m å l a r e n obesva- r a d, a l l d e n s t u n d s t a t i s t i s k t b e v i s m a t e r i a l ännu s a k n a s, m e n h a n föreslår i stället en bit mat på du Nord som en n a t u r l i g idéförbindelse.
Och vi k r y p a in i v i n t e r r o c k a r s och g a l o s c h e r s t u n g a e m b a l l a g e, s n e d d a g e n o m " t o r g e t " och h a m n a u n d e r Victor A n d r é n s k u l i n a r i s k a väggfris på g u l d g r u n d i den p o p u l ä r a u n g k a r l s r e s t a u r a n g e n.
S l a v i s k a d a n s r y t m e r ur " E u g e n Onégin " g u n g a fram g e n o m c i g a r r ö k e n s s k y a r, m e d a n tidningskolportörer kryssa mellan borden, ut- PER EKSTRÖM.
EFTER FOTOGRAFI, TAGEN FÖR IDUN AF A. BLOMBERG PÅ KONSTNÄRENS PÅGÅENDE UTSTÄLLNING PER EKSTRÖM — EN " P E N S E L N S LY- RIKER.
D E T Ä R en V i n t e r d a g med fint silfvertöcken i luften — m a r k e n bar, t r ä d e n t u s c h s v a r t a, ett S t o c k h o l m u t a n snö.
Uppe i Konstförenin- gens lokal faller t ö c k e n d a g e r n in genom-de h ö g a fönstren och suges ö g o n b l i c k l i g e n u p p af de g r å b r u n a v ä g g s k ä r m a r n e, mot h v i l k a n å g r a d u k a r stå l u t a d e, S t ä m n i n g e n d ä r i n n e i f ö r m i d d a g s t y s t n a d e n är ungefär scm på en t e a t e r s c e n, i n n a n föreställ- n i n g e n börjat.
Taflorna r e p r e s e n t e r a a k t ö r e r n a, l u t a d e mot k u l i s s e r n a, t i g a n d e, indifferenta.
Det är först n ä r de_ hissas upp i sitt r ä t t a p l a n, som d e r a s a n l e t e n få lif, deras själ t a l a r.
En m ä g e r l a g d h e r r e af m e d e l l ä n g d, i s v a r t k a v a j och s t o r m h a t t, ä r m e d v a k t m ä s t a r e n s bi- s t å n d s y s s e l s a t t a t t h ä n g a en d u k på en af salens v ä g g a r.
Det är P e r E k s t r ö m, soldisets, det.
i töcken svepta slättlandskapets själ- fulle m å l a r e.
H a n v ä n d e r sig o m; j a g t r y c k e r h a n s h a n d och ser in i ett a n s i k t e, linjeradt af energi, s k u g g a d t af v e m o d och med ljus från ett p a r h u m o r i s t i s k a ögon, som h a s l ä t t b o n s och k u s t m ä n n i s k a n s f j ä r r s k å d a n d e u t t r y c k.
på a t t m å l a i sin en- samhet.
Man m å s t e också t a l a om a t t m a n gör n å ' n t i n g, el- j e s blir m a n b o r t - glömd.
.
.
Å h j a!
.
.
.
Det s k a r o p a s ut.
.
.
h ö g t.
.
.
folk m ä r k e r d e t icke a n n a r s, s ä g e r di.
.
.
Men j a g vill inte s t ä l l a till l a r m för a t t bli u p p m ä r k s a m m a d.
.
E t t t a g t ä n k t e j a g slå hela u t s t ä l l n i n g e n u r h å g e n.
Det h a r blif- vit så m å n g a n y a m å l a r e de h ä r å r e n.
.
.
riktiga öfverdängare, p å s t å s det.
.
.
A h j a!
.
.
.
Jag har tittat på dem.
.
.
p r ä k t i g a p o j k a r, men j a g t y c - k e r inte j a g m å l a r s ä m r e.
.
.
Man får för- r e s t e n t a mig s å d a n VID SEINENS STRÄNDER.
OLJEMÅLNING AF PER EKSTRÖM.
— 50 — IDUN 1905 REGNBÅGEN.
OLJEMÅLNING AF PER EKSTRÖM.
bjudande aftontidningar och r o p a n d e: " N y a t e l e g r a m från R y s s l a n d! "
En gråhårig man i g l a s ö g o n, ö f v e r r a s k a n d e lik A u g u s t Meissner, g å r l å n g s a m t genom s a l o n g o n.
Han tittar på o r k e s t e r n och på d e n u n g e d i r i g e n t e n.
Målaren och j a g ge h v a r a n d r a en blick.
Vi se som i e t t ö g o n b l i c k s hallucination den gamle m u s i k e r n, som u n d e r mer än en m a n s å l d e r s a m l a d e å h ö r a r e ur h u f v u d s t a d e n s alla s a m h ä l l s k l a s s e r k r i n g sin o r k e s t e r i d e t t a historiska s t o c k h o l m s k a f é.
Och min v ä n k o n s t n ä r e n, h v a r s u n g d o m s l i f är förknip- p a d t - med 6 0 - och 70-talens S t o c k h o l m, m e d den s o r g l ö s a a r t i s t b o h é m e, s o m fått sin m ä s t e r - liga d i k t e r i s k a g e s t a l t n i n g i S t r i n d b e r g s " R ö d a r u m m e t ", k o m m e r in på m i n n e n a från den t i d e n.
Kaféets b r o n s g y l l n e v ä g g a r försvinna, u t e är d e t v å r och vi gå p å en g å n g s t i g m o t Lill- J a n s ' tre röda stugor, som s k y m t a mellan b l o m m a n d e s y r e n e r och ä p p e l t r ä d.
.
.
D ä r s i t t e r Olle M o n t a n u s, han som s v ä r m a d e för filosofi, d ä r ä r den l å n g e, b l e k e Y g b e r g, L u n d e l i, som m å l a d e religiöst, och den pigge, b r u n ö g d e Sellén, l a n d s k a p s m å l a r e n, till nvilken figur P e r E k - s t r ö m själf s t å t t modell.
sig och s k i c k a d e en m o t r ä k n i n g å 1,000 k r o n o r på — e t t s ö n d e r s p a r k a d t v i n t e r l a n d s k a p.
.
.
Ja, det var den tiden, det heta ungdoms- l y n n e t s, u p p t å g e n s, j ä s n i n g e n s och v ä x a n d e t s tid.
S e d a n k o m m o v a n d r i n g s å r e n för den u n g e k o n s t n ä r e n, som från sin e g e n a r t a d e fäderne- b y g d Öland fått s l ä t t n a t u r e n s v e m o d s s t a r k a lyrik i b l o d e t och efter s t u d i e t i d e n vid K o n s t - a k a d e m i e n l ä n g t a d e ut till s t ö r r e konstförhål- l a n d e n, d ä r h a n s t e m p e r a m e n t k u n d e fritt få röra på vingarne.
I m e d l e t af 18 7 0 - t a l e t er- höll h a n k u n g l i g a m e d a l j e n och r e s t e d å - t i l l Paris.
H a n blef b o r t a länge — i oafbrutet 15 år, och v i s t a d e s h e l a t i d e n i F r a n k r i k e.
Med sin p e r s o n l i g a s y n p å n a t u r e n, sitt s u n d a v e r k l i g h e t s s i n n e v a r d e t själffallet, att han skulle s l u t a sig till d e n falang af u n g a, lifs- kraftiga s v e n s k a k o n s t n ä r e r, s o m h ä r h e m m a g j o r d e front mot " s l e n t r i a n och a t e l i e r m å l e r i och genom s t u d i e t af f r a n s m ä n n e n s o m u t l i g a verklighetsskildring, deras gående naturen rakt på lifvet tillförde v å r m å l a r k o n s t n y a v ä r d e n.
P e r E k s t r ö m stod m e d e t t o r d i o p p o n e n - ternas led.
Som de vände han ateliern ryg- gen, s t r ä f v a d e o m k r i n g i P a r i s ' u t k a n t e r, må- lade de fina s i l f v e r t o n e r n a i S e i n e - l a n d s k a p e t m e d d e s s h v i t v i o l e t t a dis öfver v a t t e n och t r ä d.
målade d e t n o r d f r a n s k a solljuset, som aldrig flammar s o m en e l d s l å g a öfver föremålen, u t a n f ö r m e d l a d t af luftens t ö c k e n silar n e d som ett fint d u g g r e g n af h v i t a g n i s t o r.
Men som en ä k t a s l ä t t e n s och k u s t e n s son l ä n g t a d e h a n s n a r t till hafvet, och så slog han sig för flere år n e d p å N o r m a n d i e t s k u s t, i b y n Caroles i L a M a n c h e.
Om d e t, n ä s t Öland, finns n å g o n fläck p å j o r d e n, som P e r E k s t r ö m s fina, l y r i s k a n a t u r s i n n e ä r k n u t e t vid m e d öm d y r k a n, så är d e t N o r m a n d i e, och s ä r s k i l d t Caroles.
D ä r p å falaiserna, i v å r e n s v e c k o r h v i t a af tusentals blommande äppelträd, mot hvilkas snö hafvet s k i m r a r k l a r b l å t t, d r a c k h a n s ö g a den deliciösa s k ö n h e t e n i e t t l a n d s k a p u t a n l y t e.
M ä n n i s k o r n a voro g l a d a och g o d a, k o n s t n ä r e n s sinne l ä t t, färgerna h a r m o n i s k a, cidern u t m ä r k t.
H a n s d u k a r blefvo s k ä r a p o e m, b e s l ö j a d e, inner- liga, s e d a n h a n hos Corot och flere a n d r a franska l a n d s k a p s m å l a r e af s a m m a l y r i s k a k y n n e lärt sig h e m l i g h e t e n i d e r a s u t s ö k t a m å l n i n g s k o n s t.
Men P e r E k s t r ö m v a r en alltför själfständig a r t i s t för a t t h a n s k u l l e f a s t n a i den franska l a n d s k a p s s k o l a n.
Nä » h a n i slutet af 1 8 8 0 - t a l e t k o m å t e r till Ö l a n d efter sin l å n g a e m i g r a t i o n, s å g h a n, m e d friska ö g o n p å s i n h e m b y g d s k a r g a s l ä t t och m e r a m u s t i g a lufttoner.
Sant och p e r s o n l i g t s å g h a n p å sina k ä r a m a r k e r och p å de torftiga s t u g o r n a, h v i l k a s enslighet d ä r u t e p å h e d e n u n d e r d e drifvande m o l n e n är så g r i p a n d e.
D e h a d e fortfarande h a n s k ä r l e k o d e l a d — och då han m å l a d e d e t t a, v a r h a n sin s l ä t t s t o l k a r e p e r s o n l i g a r e och i n n e r l i g a r e än n å g o n s i n förr.
.
.
— J a, j a g skall ge m i g af till Ö l a n d s n a r t igen, s ä g e r h a n m e d en v a r m g l a n s i blicken.
Jag längtar d i t.
.
.
Och så vill j a g allt se N o r m a n d i e än en g å n g.
.
.
T ä n k falaiserna med ä p p e l b l o m m e n om v å r e n.
.
.
och hafvet.
.
.
och M o n t S:t Michel.
.
.
D e t t i l l h ö r m i n a vack- raste minnen! "
H v a d s k a l l m a n skrifva om taflor?
D e t är som a t t försöka beskrifva, h u r en melodi lå- •i — J a, d e t v a r h ä r l i g a år, s ä g e r k o n s t n ä r e n ~ich hans ögon få sitt f j ä r r s k å d a n d e u t t r y c k.
B i s t e r t s t u n d o m.
.
.
n ä s t a n alltid o n d t om p e n g a r.
.
: m e n roligt i alla fall, för m a n v a r u n g och e n t u s i a s t i s k.
.
.
s å g alltid solen g e n o m m o l n e n.
.
.
JDch i " r ö d a ' r u m m e t " b a k o m läk- t a r e n h ä r u p p e, d ä r v a r d e t s y m p o s i o n ibland om k v ä l l a r n e.
.
.
K o m m a n dit u t a n e t t öre.
.
.
och d e t h ö r d e inte till d e t o v a n l i g a.
.
.
så fick m a n vittja u t e på l ä k t a r e n eller n e r e i salen bland b e k a n t a, tills m a n fick sig n å g r a riks- daler, s e ' n m å d d e m a n som en g u d!
— M a n m å l a d e, s v a l t och fråssade, som d e t föll sig.
.
.
R ö d a r u m m e t s blifvande författare m å l a d e också den tiden.
.
.
m å l a d e haf, u n d e r l i g a s a k e r men f ö r b a s k a d t styfva i färgen.
U t e vid L i l l - J a n s — de s o c i a l i s t i s k a demon- s t r a t i o n e r n a s t u m m e l p l a t s i " våra d a g a r — exi- s t e r a d e r e d a n då socialism.
M a n d e l a d e allt med h v a r a n d r a inom d e n lilla b o h é m e - k o l o n i e n.
E n g å n g b r a s t dock t å l a m o d e t hos R ö d a rum- mets d i k t a r e, då h a n s v ä n l a n d s k a p s m å l a r e n s k a t t a t, h a n s f ä r g t u b e r till b o t t n e n och l å n a t ett p a r af h a n s skor.
H a r m e n r e s u l t e r a d e i en d r y g t s a l t a d r ä k n i n g p å s å v ä l färgen s o m fot- beklädnaden.
M å l a r e n k ä n d e s i g en s m u l a b e k l ä m d inför d e t b i s t r a p a p p e r e t, m e n fann " MUM * VATTENFLODEN.
är nutidens förnämsta Herrar Läkare.
näringsmedel OLJEMÅLNING AF PER EKSTRÖM.
för barn och sjuka.
Förordadt af de Prof sändes gratis och franco från A x e l Lennstrand, Gefle.
flesta
— 51 — ter. "
D e s s a o r d fälldes en g å n g af v å r k a n s k e spirituellaste akvarellist, Egron Lundgren.
När m a n s t å r inför de n å g r a o c h t r e t t i o d u - karne på Per Ekströms nu pågående utställ- ning, k ä n n e r m a n, h u r s a n t d e t t a y t t r a n d e är, allra h e l s t d å m a n s o m u n d e r t e c k n a d s a n n a r k o n s t k r i t i s k t s i n n e, e n d a s t r y c k e s m e d af en taflas s k ö n h e t, s o m m a n t y c k e r s i g förstå, s t a n n a r l i k g i l t i g inför en a n n a n, som m a n i n t e begriper.
F ö r e t t s u n d t och n a t u r ä l s k a n d e ö g a inne- s l u t e r d e n n a u t s t ä l l n i n g flere d u k a r, som alldeles s ä r s k i l d t tjusa g e n o m deras d i s k r e t a färg och djupa s t ä m n i n g.
E n intressant omständighet är att k o n s t n ä r e n s a m m a n f ö r t n å g r a af sina taflor från de franska å r e n m e d de s e n a r e m å l a d e Ö l a n d s - m o t i v e n och b i l d e r n a från v ä s t k u s t e n.
Man får d ä r i g e n o m e t t bevis för h a n s u t s ö k t a k ä n s l i g h e t för k a r a k t ä r i s t i k e n i de olika land- s k a p e n, liksom o c k för h a n s t e k n i s k a u t t r y c k s - s ä t t för e t t 2 0 - t a l å r s e d a n och n u.
Den s t o r a, h ä r afbildade d u k e n " V i d S e i n e n s s t r ä n d e r ", en p r o d u k t af p a r i s e r v i s t e l s e n, g e r oss k o n s t n ä r e n så a t t s ä g a i r e d i n g o t e och l a c k e r a d e skor, s v e n s k e n från M o n t m a r t r e, " H ö r - nan " och Barbizon.
H u r s o i g n e r a d är icke d e n n a m å l n i n g m e d sitt l u g n a, silfverglimmande v a t t e n, de löflösa t r ä d e n, h v i l k a s g r e n a r a b e s k e r stiga s o m fina n e r v t r å d a r u p p i d e n af m å n d i s m ä t t a d e luften!
S t a n n a r m a n därefter framför " R e g n b å g e n " — e n å s k m ö r k Ölandsbild m e d tre g a m l a v ä d e r k v a r n a r u t e p å h e d e n, e t t o v ä d e r s b l å t t haf i b a k g r u n d e n, u r h v i l k e t en f r a g m e n t a r i s k r e g n b å g e reser s i g s o m e t t b r u s t e t g o t i s k t hvalf — eller framför " V a t t e n f l o d e n " — d e n ö f v e r s v ä m m a d e m a d e n m e d de k n o t i g a t r ä d e n, s o m s p e g l a sig i v a t t e n s a m l i n g a r n e och det- u r t ö c k n e t f r a m s k y m t a n d e h u s e t i bak- g r u n d e n — s å är d e t d e n s v e n s k e P e r E k s t r ö m, s l ä t t e n s, de t y s t a ö d e v i d d e r n a s s o n, s o m m e d i n t r ä n g a n d e förståelse o c h s a n n i n g s k ä r l e k m å l a r sin h e m t r a k t.
Bland h a n s soltaflor — t ä m l i g e n e n a s t å e n d e inom v å r m o d ä r n a k o n s t — finnas flere p r ä k - tiga alster såsom " S o l e n s j u n k e r b a k o m h e d e n ", " S o l n e d g å n g s s t u d i e ", en l i k a djärf s o m l y c k a d målning, och d e n s t a r k t e g e n a r t a d e " F a t t i g - stugor i aftonbelysning ".
Den sistnämnda synes mig alldeles s ä r s k i l d t b e t e c k n a n d e för k o n s t - närens lyriska kynne.
Äfven från v ä s t k u s t e n finnas d u k t i g a s a k e r, m e n d e t framgår o t v e - tydigt, a t t Ö l a n d h a r d e t m e s t a af k o n s t - närens kärlek.
Inför dess e x k l u s i v a n a t u r, dess o s k y m d a h o r i s o n t m e d hafvets b l å a a l l f a r v ä g i fjärran, i dess s o l d a g r a r och m å n s k i m m e r, dess d i m m o r och r e g n s t ä m n i n g a r får k o n s t n ä r e n s känsla sin r ä t t a glöd, h a n s p e n s e l sin r ä t t a fart.
D ä r är han s i g själf s o m i n g e n a n n a n s t ä d e s, t y d ä r klappar hans hjärta i takt m e d rytmen i natu- rens p u l s a r.
H e l t v i s s t skall d e t fullödigaste i h a n s fram- tida k o n s t p r o d u k t i o n s t å m e d r o t t r å d a r n e i samma jordmån.
ERNST HÖGMAN.
Ett pris af Femtusen (5,000) kronor är i Iduns nya litterära pristäfling utfäst för den bästa svenska originalroma- nen af ungefär 300 sidor vanlig bokoktav.
Täflingstiden utgår den 30 juni 1905.
När- mare program och bestämmelser återfinnas i Idun n:r 41 för föregående år.
jTlla våra författare och nor inbjudas att deltaga!
författarin- A f l ä k a r e och.
professorer mångfaldt l y s a n d e v i t s o r d a d t såsom s t ä r k n i n g s m e d e l v i d många- handa sjukdomar.
SOLHYMN.
A F GUSTAF IDUN 1905 ULLMAN.
K SOM EN BLID och länge saknad, men ej väntad kärleksfröjd steg med dagen, stilla vaknad, åter solen, långsamt höjd öfver fjärranbergens vidder.
O P Invant Begär Siden.
profver franko af våra garanteradi i solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
Specialité: Sista nyheter af brud- sällssaps- I en öfverrasknings lycka tinar, ångar ungt vårt blod.
Löjen trötta läppar smycka.
Solen stigit, klar och god öfver vinterdunkla själar.
Se, därborta hafvet lyser • blått mot fuktmörk ' uddes bank.
— Svalkad blick i dagern ryser mot en rymd, så soligt blank, vintrig ännu, utan lärkdrill.
l och promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
i Sändes tull- och portofritt direkt til!
privata.
(S c h w e i z e r &amp; Co., L u z e r n S. 6.
(S c h w t i z).
E Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
l a n d; och W r i t e r s ' Club för k v i n n o r m e d l i t t e r ä r eller j o u r n a l i s t i s k v e r k s a m h e t och b e l ä g e n i t r a k t e n af F l e e t S t r e e t, d. v. s. i h j ä r t a t af tidningsvärlden.
Dock.
En sällsam vårsång susar blid, men tonstark i min dröm.
Minnet af en blick mig tjusar, stor och öppen, klar och öm, siande om blomningstider.
Blick och stämma mildt mig kalla.
— Sol och vågbrus likna de.
— Ljusa ord i minnet falla: " återfinna, — återse, — samman — samman möta solen! "
LYCEUMKLUBBENS FASAD.
LONDONS NYASTE KVINNOKLUBB.
H V I L K E N utländsk resenär i London har icke från " t o p p e n " af en " b u s " k a s t a t l ä n g t a n d e och a f u n d s a m m a b l i c k a r in i de s t o r a k o m f o r t a b l a och b e k v ä m t i n r e d d a k l u b b l o k a l e r n a, som k a n t a n ä s t a n h e l a d e n e n a l å n g s i d a n af det m ä k t i g t b r u s a n d e, m y l l r a n d e Piccadilly.
K l u b b h u s v i d k l u b b h u s och öfverallt i de s t o r a u t b y g g d a fönstren b e k v ä m a skinnfåtöljer m e d t i d n i n g s l ä s a n d e, k o n t e m p l e r a n d e eller k o n v e r s e - r a n d e m ä n, s o m h ä r funnit e t t h e m m a h o s s i g, en fristad u n d a n vimlet m i d t dess s t a r k a s t e brus.
Men d e t v a r först i s o m r a s L o n d o n s k v i n n o r l y c k a d e s åt sig förvärfva säte och s t ä m m a i själfva Piccadilly.
Numera kunna jättestadens bildade och kanske hårdast arbetande kvinnor finna en ö p p e n d ö r r till och m e d v i d d e n n a p u l s å d e r, o c h d e n b i l d a d e u t l ä n d s k a n, s o m förut e n d a s t från " t o p p e n af b u s s e n " fått nöja s i g med att betrakta Londonklubbarnes glans och härlighet, k a n numera med ett enkelt " Sesam, ö p p n a d i g, " h o p p a s få bli i n s l ä p p t i en stor P i c c a d i l l y k l u b b, d ä r hon k a n k ä n n a sig s o m hemma hos sig. "
D e t t a är Chiblanä, " upplyser Londonbon, " o c h d e t s t r ä c k e r s i g öfver h e l a d e n n ä r m a s t e t r a k t e n, öfver Mayfair och S t.
J a m e s, m e n D o v e r S t r e e t, s o m s k ä r Piccadilly ungefär p å midten, kallas numera på skämt Petticoät Lane efter d e n s t o r a k v i n n o i n v a n d r i n g, s o m d ä r h a r ä g t r u m.
C l u b l a n d v a r förr u n d e r k a s t a d t man- nens oinskränkta herravälde, men numera upp- växer det kvinnoklubbar här i hvart gathörn, snart sagdt. "
Vid början af 1 9 0 4 k u n d e L o n d o n r ä k n a 3 6 stora kvinnoklubbar med egna klubblokaler, däraf 3 0 u t e s l u t a n d e för k v i n n o r och 6 " b l a n - d a d e ", d. v. s. s å d a n a, s o m äfven r ä k n a d e m ä n b l a n d sina m e d l e m m a r.
Af d e s s a ä r o flere sociala, politiska, l i t t e r ä r a eller e n d a s t s ä l l s k a p s - k l u b b a r u t o m k o n s t n ä r s - och u n i v e r s i t e t s k l u b b a r.
B l a n d de m e r a k ä n d a m ä r k e s P i o n e e r C l u b, en f r a m s t e g s k l u b b, såsom r e d a n af n a m n e t an- ges, och s o m stiftades för femton å r s e d a n af den n u m e r a aflidna f r a m s t å e n d e k v i n n o k ä m p e n M r s M a s s i n g b e r d; A l e x a n d r a Club, en m ö t e s - p l a t s i W e s t - E n d ' s c e n t r u m för k v i n n o r u r hof- k r e t s a r n a och d e n allra h ö g s t a s o c i e t e t e n; E m p - ress och A l b e m a r l e Clubs, u t e s l u t a n d e s ä l l s k a p s - k l u b b a r, d e n s i s t n ä m n d a " b l a n d a d ", alla i Club- LYCEUMKLUBBEN: TRAPPHUSET.
SÅNATOGEN E r h ä l l e s å apotek.
G-eneralrepresentanter för S v e r i g e: J o s e p h s o n &amp; E e t e i k e, Göteborg.
F a b r i k a n t e r: Bauer &amp; C:o, Berlin.
IDUN 1905 — 52 Med förvärfvet af den s t å t l i g a e g e n d o m e n n:r 128 Piccadilly k a n L o n d o n k v i n n a n s ä g a s hafva gjort en värdefull l a n d v i n n i n g.
P å initia- tiv af den u n g a begåfvade skriftställarinnan miss C o n s t a n c e S m e d l e y har där för n å g r a m å n a d e r s e d a n ö p p n a t s den n y a L y c e u m k l u b b e n, h v i l k e n ä r afsedd som s a m l i n g s p l a t s för k v i n n o r u r L o n d o n s l i t t e r ä r a, k o n s t n ä r l i g a och a k a d e m i s k t bildade kretsar.
F ö r v i n n a n d e af m e d l e m s k a p fordras a t t hafva p u b l i c e r a t n å g o t själfständigt a r b e t e inom l i t t e r a t u r e n, p r e s s e n, v e t e n s k a p e n eller n å g o n g r e n af de s k ö n a k o n s t e r n a, m e n äfven h u s t r u r och d ö t t r a r till f r a m s t å e n d e k o n s t - n ä r e r och v e t e n s k a p s i d k a r e ä g a t i l l t r ä d e — en t i l l ä g g s b e s t ä m m e l s e, som från vissa håll dock m ö t t s med opposition, då m a n a n s e t t, a t t med- Service Club, ett m i l i t ä r s ä l l s k a p, som m e d boer- k r i g e t s p i r a t u p p till v ä l s t å n d, m e n s e d e r m e r a efter en finansiell k r a s c h m å s t r y m m a fältet för de i n v a n d r a n d e k v i n n o r n a, h v i l k a s t o d o r e d o a t t t a g a sitt n y a förvärf i b e s i t t n i n g med inven- t a r i e r och allt.
D e t b e r ä t t a s, a t t, då de kvinn- liga s p e k u l a n t e r n a infunno sig för a t t bese p l a t s e n, de m a n l i g a i n n e h a f v a r n e ä n n u voro k v a r, och a t t de e n d a s t motvilligt uppgåfvo det ena r u m m e t efter det a n d r a, ä n d a tills de till sist icke k u n d e finna n å g o n a n n a n tillflyktsort än b i l j a r d s a l e n.
Men äfven dit i n t r ä n g d e de k v i n n l i g a i n k r ä k t a r n e, och biljardsal, såväl som r ö k r u m, hafva s e d e r m e r a l ä m n a t s alldeles oför- ä n d r a d e u n d e r den k v i n n l i g a r e g i m e n.
Endast LYCEUMKLUBBEN: SKRIVRUMMET.
lemskapet bör vara baseradt uteslutande på e g n a och icke p å a n d r a h a n d s förtjänster.
Univer- s i t e t s e x a m i n a b e r ä t t i g a äfven till i n t r ä d e, och k v i n n l i g a h ö g s k o l e s t u d e n t e r öfver tjugu år g a m l a k u n n a blifva a s s o c i e r a d e för ett år i s ä n d e r och m e d befrielse från e r l ä g g a n d e af i n t r ä d e s - afgift.
E t t af de n y a och m e s t t i l l t a l a n d e dra- gen hos L y c e u m k l u b b e n är likväl dess k o s m o - politiska karaktär.
Genom a t t b e r e d a i n t r ä d e äfven för f r ä m m a n d e n a t i o n e r s k v i n n o r — n a t u r - ligtvis med s a m m a kvalifikationer som de engel- s k a — har man åsyftat ett r i k a r e t a n k e u t b y t e, en s t a r k a r e o m s ä t t n i n g af idéer och en s t ä n d i g tillförsel af n y a och lifgifvande element, som skulle v e r k a v ä l g ö r a n d e för klubblifvet i dess helhet, p å s a m m a g å n g m a n ö p p n a r förut o a n a d e möjligheter för sig i L o n d o n u p p e h å l l a n d e främ- lingar.
Af s y n n e r l i g t v ä r d e, s ä r s k i l d t för dessa s e n a r e, är dessutom den inom k l u b b l o k a l e n u p p - r ä t t a d e u p p l y s n i n g s - och f ö r m e d l i n g s b y r å n, dit m e d l e m m a r k u n n a v ä n d a sig i och för r å d och u p p l y s n i n g a r med afseende på allt, som k a n v a r a af v ä r d e för d e r a s olika v e r k s a m h e t eller intressen.
F ö r u t l ä n d s k a m e d l e m m a r är års- afgiften en g u i n e a och ingen inträdesafgift.
Afgifterna äro, för en k l u b b i L o n d o n s förnäm- s t a s t a d s d e l, o v a n l i g t lågt b e r ä k n a d e, m e n man har a l d r i g l ä m n a t de m i n d r e b e m e d l a d e, hvilkas i n t r e s s e n b ä s t behöfva tillgodoses, ur s i k t e.
F ö r a t t likväl försäkra sig om k l u b b e n s e k o n o - m i s k a b e s t å n d h a d e ett m e d l e m s a n t a l af minst 1,500 p e r s o n e r, b e t a l a n d e en årsafgift af t v å g u i n e a s, blifvit s t i p u l e r a d t såsom v i l l k o r e t för företagets s t a r t a n d e.
D å k l u b b e n ö p p n a d e s, räk- n a d e den 3, 0 0 0 m e d l e m m a r.
Af n y i n t r ä d a n d e m e d l e m m a r fordras n u m e r a en g u i n e a i i n t r ä d e s - afgift, och årsafgiften är för L o n d o n b o r, d. v. s. för dem, som anses m e s t b e g a g n a sig af k l u b - bens fördelar, t r e g u i n e a s, u n d e r det a t t l a n d s - o r t s b o r fortfarande e n d a s t b e t a l a t v å.
Det v a c k r a, v ä l i n r e d d a k l u b b h u s e t i n n e h a d e s förut DUFF:S och väl b e l ä g n a af t h e I m p e r i a l L I Q U E U R W H I S K Y — några s t e g från H y d e P a r k C o r n e r och med en härlig utsikt öfver Green Park ligger Lyceum med fönstren i n b ä d d a - de i r ö d a p e l a r g o n i e r.
P å ena sidan h a r det the B a c h e l o r s ' Club och på den a n d r a the Ca- v a l r y Club — " e t t läge, som bör anses i d e a l i s k t för de flesta k v i n n o r ", såsom en L o n d o n t i d - ning skämtsamt uttryck- te sig.
Men m e d l e m - m a r n e af L y c e u m k l u b - ben ä r o icke för m a n - ligt s ä l l s k a p uteslu- tande hänvisade till sina g r a n n a r, t y h ä r liksom i alla L o n d o n s k v i n n o k l u b b a r äro m ä n ofta och g ä r n a s e d d a g ä s t e r.
Af den orsa- k e n finnas till exempel afgift s t å till m e d l e m m a r n e s disposition.
Men som d e t t a a n t a l r e d a n visat sig för litet a t t n å g o t så n ä r m o t s v a r a efterfrågan, är m a n be- t ä n k t p å a t t u t v i d g a d e n n a afdelning med y t t e r - ligare ett h u n d r a t a l r u m i g r a n n s k a p e t.
Bad- rum, e l e g a n t a t o a l e t t r u m, hårfrisörskor och söm- m e r s k o r finnas d e s s u t o m tillgängliga på k l u b - ben.
Bland b e t j ä n i n g e n t a l a s flere u t l ä n d s k a språk.
A t t ett företag s å d a n t som L y c e u m k l u b b e n skall l y c k a s, därför b o r g a r icke blott de vid- s y n t a och liberala idéer, p å h v i l k a d e t s a m m a är g r u n d a d t, u t a n äfven, och i k a n s k e lika h ö g g r a d, de n a m n, som u p p t a g a s p å listan af dess s t y r e l s e och första m e d l e m m a r.
Ordförande- s t o l e n innehafves af L a d y F r a n c e s Balfour, och såsom vice o r d f ö r a n d e fungerar M r s.
M o b e r l y Bell.
Miss S m e d l e y har själf å t a g i t sig den ansvarsfulla och k r ä f v a n d e sekreterarebefatt- ningen.
B l a n d m e d l e m m a r n e m ä r k a s för öfrigt n a m n s å d a n a s o m: Mrs Craigie (J o h n Oliver H o b b e s), M a d a m e S a r a h G r a n d, Miss B e a t r i c e H a r r a d e n, Mrs H u m p h r e y W a r d, M r s.
F l o r a A n n i e S t e e l, alla k ä n d a f ö r f a t t a r i n n o r; Miss L u c y K e m p W e l c h.
h v a r s g r a n d i o s a djur- och b a t a l j m å l n i n g a r å d r a g i t sig s t o r t och b e r ä t t i - g a d t u p p s e e n d e på de sista å r e n s u t s t ä l l n i n g a r i the Royal A c a d e m y; Mrs.
W a l t e r Crane, Mrs.
T h o m a s K a r d y.
M r s.
T.
P.
0 ' C o n n o r o c h Mrs.
J o h n L a n e (b o k f ö r l ä g g a r e n s h u s t r u); före- s t å n d a r i n n o r n a för Girton, N e w n h a m och Bed- ford C o l l e g e s; flere f r a m s t å e n d e k v i n n l i g a lä- k a r e och b l a n d u t l ä n d s k a m e d l e m m a r M a d a m e A l p h o n s e D a u d e t och M a d a m e B l a n c (Th. Bentzon).
Briton.
t v å s t o r a m a t s a l a r, den e n a, där m a n e m o t t a g e r främmande, och den a n d r a u t e s l u t a n d e för medlemmarnes privata bruk.
D e s s u t o m fin- n a s flere s t o r a v a c k r a m o t t a g n i n g s - och säll- skapsrum, bibliotek, läs- och skrifrum s a m t e n s k i l d a hvilorum, där medlemmarne kunna k ä n n a sig fullkomligt o s t ö r d a.
Allt är i n r e d t med g e d i g e n s m a k och komfort, och nu, s e d a n k v i n n o r n a fått k l u b b e n om h a n d, s a k n a s icke heller den finess och o m v å r d n a d i detaljer, som e n d a s t den kvinn- liga handen förmår utbreda; mjukafärgrika LYCEUMKLUBBEN: STORA MATSALEN.
k u d d a r i de djupa hvil- stolarne och blommor öfverallt.
Särskildt E T T SAMVETSÄKTENSKAP.
NOVELL m a t s a l a r n e med sina mjuka, ljudlösa m a t t o r, sin v a r m a h a r m o n i s k a d e k o r e r i n g och sina F Ö R IDUN A F E L S A EK.
b l o m s t e r p r y d d a s m å b o r d förete en i n b j u d a n d e (Forts. fr. föreg.
n:r.)
anblick, den s t ö r r e r y m m a n d e o m k r i n g 100 per- soner, den m i n d r e ett t r e t t i o t a l.
E N H A N gjorde a k t n i n g s v ä r d a b e m ö d a n - den att visa sig ä l s k v ä r d.
A g d a s å g dock E n blick på m a t s e d e l n visar t y d l i g t k l u b b e n s m e d ett hälft löje, h u r u a n s t r ä n g a n d e h a n fann mål a t t t i l l g o d o s e äfven v i d t skilda a n s p r å k, detta tvång.
D ä r e m o t p l å g a d e det h e n n e a t t på s a m m a g å n g den s ö k e r l ä m p a sig efter se, h u r u det ibland k o m n å g o t o s ä k e r t och m y c k e t olika e k o n o m i s k a t i l l g å n g a r.
Sålunda b l y g t i m o d e r n s a n n a r s alltid så lediga och k a n m a n där ä t a en u t m ä r k t t a b l e d ' h o t e l u n c h s ä k r a hållning, H o n h a d e t y d l i g e n alltid en för nio p e n c e och en ä n n u b ä t t r e för t r e shil- k ä n s l a af de illegitima f ö r h å l l a n d e n a i d o t t e r n s lings, en god m i d d a g för en shilling och t r e hem.
p e n c e, och, om m a n vill slå p å s t o r t, k a n m a n " H v a d ha ni v i d t a g i t för f ö r s i k t i g h e t s å t g ä r - b j u d a p å m i d d a g, som k o s t a r tio shillings ku- der med afseende på b a r n e t? "
s p o r d e m o d e r n v e r t e t eller m e r.
en d a g A g d a m e d en b e s v ä r a d, u r s k u l d a n d e D e öfre v å n i n g a r n e u p p t a g a s af 3 6 sofrum, ton.
som för k o r t a r e u p p e h å l l i s t a d e n mot särskild M MACLEAY DUFF &amp; C: o, GLASGOW.
General agentur G R A N G R E N, STOCKHOLM.
Rikst.
58 78.
— 53 — k u n n a å t e r k o m m a till dig r i k t i g t frisk och " Barnet? "
upprepade Agda.
stark. "
" J a, för a t t t r y g g a dess s t ä l l n i n g.
Den k u n d e j u blifva i h ö g g r a d o k l a r, om du eller Men v ä d r e t blef u n d e r d e n följande t i d e n i P e t r u s eller b å d a d o g e.
G e n o m a t t domfästa h ö g g r a d o g y n n s a m t och, n ä r fjorton d a g a r af ett s å d a n t ä k t e n s k a p som e d e r t, k a n j u b a r n e t s •.
tiden för h e m r e s a n å t e r s t o d o, blef l ä n g t a n A g d a såväl som h u s t r u n s r ä t t n å g o r l u n d a t r y g g a s. "
öfvermäktig, och hon beslöt sig för a t t r e s a h e m och öfverraska P e t r u s. "
V i s s e r l i g e n, " s v a r a d e A g d a och h e n n e s röst Det v a r för A g d a en s t o r m i s s r ä k n i n g, a t t fick n å g o t af d e t g a m l a a g g r e s s i v a och k a m p - P e t r u s r a r u t e p å en s j u k r e s a, då h o n k o m l y s t n a i tonfallet. "
D e t är j u e t t g a n s k a g o d t hem, m e n det v a r en fröjd r e d a n a t t v a r a i s ä t t, m e n P e t r u s och j a g vilja i v å r t ä k t e n - h e m m e t och k ä n n a sig frisk och veta, a t t allt s k a p l i g a förhållande v a r a helt fria och icke ens nu skulle k u n n a å t e r t a g a sin g a m l a g å n g.
s å l u n d a g ö r a oss b e r o e n d e af n ä r v a r a n d e ä k t e n - skapslagstiftning.
Men på testamentarisk v ä g " A c k, h v a d ' det ä r s k ö n t a t t å t e r v a r a hem- hafva vi v i d t a g i t alla å t g ä r d e r för a t t t r y g g a ma! "
A g d a s a t t e sig t r ö t t n e d och så föllo barnets ställning. "
h e n n e s ögon p å L o t t a.
— H v a d v a r d e t väl med L o t t a!
A g d a blef helt n e d s t ä m d och ' Men fastän A g d a s a t t d ä r så k ä c k och öfver- d y s t e r.
D e n snälla L o t t a!
H a d e hon g å t t lägsen, v a r d e t m e s t a af h e n n e s g a m l a mod och k a s t a t sig i o l y c k a!
och b ä r k r a f t b o r t a.
Inför sig själf ä n g s l a d e s hon ofta m e d farhågor, a t t b a r n e t skulle k o m m a a t t t r y c k a s af de f ö r h å l l a n d e n, hvaröfver h o n själf, t r o t s ö f v e r t y g e l s e n s ifver, icke ä g t kraft a t t fullt höja sig.
Men b å d e m o d e r n s och m o r m o d e r n s b e k y m - mer för den lilles framtid v i s a d e sig öfverflö- diga, t y b a r n e t v a r så b r ä c k l i g t och s v a g t, a t t det e n d a s t med n å g r a t i m m a r öfverlefde sin födelse.
A g d a s tillfrisknande gick m y c k e t l å n g s a m t, och i n n a n hon fullt h u n n i t å t e r v i n n a sina kraf- ter, föll hon i en s v å r r e u m a t i s k feber.
När hon å t e r s t e g u p p från s j u k b ä d d e n, voro kraf- t e r n a y t t e r l i g t n e d s a t t a och h e l a h e n n e s nerv- system var hårdt angripet.
Petrus fruktade n å g o n af de e l a k a efterslängar, som p l ä g a åt- följa r e u m a t i s k feber, och det b e s l ö t s a t t A g d a s k u l l e begifva sig till en v i n t e r k u r o r t.
Efter n å g r a v e c k o r s vistelse där, r e s t e h o n till U p p - s a l a för a t t t i l l b r i n g a n å g o n tid hos m o d e r n, e m e d a n vårluften i Marieholm a n s å g s s k a r p och frestande.
Men h ä r fick A g d a e t t n y t t anfall af s j u k d o m e n.
Först i juni återvände hon hem, m e n e n d a s t på e t t p a r d a g a r och för a t t hämta Petrus.
Han hade tagit tjänstledighet och ä m n a d e m e d A g d a t i l l b r i n g a n å g r a v e c k o r på e t t högfjällssanatorium i N o r g e. "
K ä r e P e t r u s, du v e t j u p å d e t t a s ä t t k n a p p t af, a t t du h a r en h u s t r u, " s a d e A g d a.
helt be- klämd. "
J a g t y c k e r, det är en e v i g h e t, s e d a n j a g gick h ä r och s t y r d e och s t ä l l d e som en frisk och v a n l i g m ä n n i s k a.
J a g u n d r a r, om du k ä n t det ens hälften så e n s a m t som j a g? "
P e t r u s d r o g h e n n e intill sig och k y s s t e henne.
— Ja, nog hade han saknat henne, men h a n s å g inte riktigt tillfreds ut, n ä r han gaf h e n n e sin försäkran d ä r o m. "
L o t t a h a r v ä l s k ö t t r i k t i g t väl om d o k t o r n, m e d a n j a g v a r i t b o r t a? "
s a d e A g d a, då j u n g - frun k o m in m e d s o p p a n. "
H a n har bestämdt magrat! "
" A, visst i n t e! "
s a d e P e t r u s och s å g be- svärad ut.
• " N o g h a r j a g försökt efter b ä s t a f ö r m å g a, " sade Lotta. "
O c h med k o s t e n har det då ingenting fattats. "
" Nej, L o t t a l å t e r n o g ingen nöd gå på en, det vet j a g j u b ä s t, s e d a n j a g l å g sjuk.
Men du behöfver s e m e s t e r, " v ä n d e sig A g d a till sin man. "
J a, " medgaf P e t r u s. "
J a g behöfver hvila u p p m i g litet s a m t få se n å g o t a n n a t än d e s s a småstadsförhållanden. "
P e t r u s t i l l b r i n g a d e den m å n a d h a n åtnjöt tjänstledighet i Norge med Agda.
Men hon å l a d e s af l ä k a r e n att k v a r s t a n n a y t t e r l i g a r e ett p a r m å n a d e r, i t r o t s af a t t hon p r o t e s t e r a d e och t y c k t e den å d ö m d a tiden u t g ö r a en hel evighet. "
J a g blir väl den förelagda t i d e n u t, " skref hon dock n å g o n tid därefter till P e t r u s.
" Ty som j a g v e r k l i g e n m ä r k e r, a t t min h ä l s a gör framsteg, får j a g väl ge mig till tåls för a t t ' En delikat dessert tillagas på ett par minuter af -- A g d a försökte först a t t i n g e n t i n g l å t s a om, m e n l e d s n a d e n blef h e n n e ö f v e r m ä k t i g.
" Nej, m e n L o t t a, " s a d e A g d a plötsligt och fick t å r a r i ö g o n e n, " s å ledsen d e t t a gör m i g!
L o t t a skall väl gifta s i g? "
" Gifta m i g! "
L o t t a blef het och ifrig. "
N e j, så väl ä r det väl inte s t ä l l d t för m i g. "
" Men hur kunde Lotta! "
utbrast Agda.
— " Ä r h a n gift d å? "
u n d r a d e hon b e k y m r a d. "
A n n a r s är d e t h a n s s k y l d i g h e t. "
" Å, " L o t t a s röst ljöd kärf, " h v a r k e n gift eller ogift. "
D e t v a r n å g o t i o r d e n, s o m hos A g d a v ä c k t e en o b e h a g l i g i d é a s s o c i a t i o n.
Hon sade intet, utan väntade på fortsättningen. "
Å n e j, j a g får allt ge mig p å d ö r r e n j a g — låter det t i l l, " j ä m r a d e sig L o t t a.
A g d a b e t r a k t a d e h e n n e h ä p e t och oförstå- ende. "
F ö r här lär v ä l i n t e frun l å t a m i g s t a n n a! "
" L o t t a k u n d e j u k o m m a t i l l b a k a, n ä r allt är öfver, " föreslog A g d a. "
F a d e r n får väl åtmin- s t o n e b i d r a g a m e d u n d e r s t ö d åt b a r n e t? "
" J a, det blir allt p å d o k t o r n d e t k o m m e r an, skall j a g s ä g a frun.
F ö r frun k a n lika så g ä r n a få v e t a h u r u d a n m a n hon h a r. "
A g d a s a t t d ä r helt b e s t ö r t och o f ö r s t å e n d e. "
H v a d m e n a r L o t t a? "
s a d e hon med v ä r d i g h e t. "
J a g m e n a r, a t t d e t allt är d o k t o r n, som skall b e t a l a u n d e r s t ö d e t till b a r n e t, " s a d e L o t t a. "
F ö r d e t är h a n, som är far till d e t och ingen annan. "
— A g d a s a t t i s a l o n g e n, hvit och stel som en bildstod, d å P e t r u s n å g r a t i m m a r s e n a r e k o m hem H a n gick emot h e n n e m e d n å g o t s p ä n d t öfver d r a g e n, men n ä r h a n n ä r m a d e sig h e n n e, förstod h a n, a t t hon visste allt. "
D u k o m m e r och ö f v e r r a s k a r, " gjorde han ett förtvifladt försök a t t k ä n n a sig för, om allt vore förloradt. "
J a, j a g k o m m e r och ö f v e r r a s k a r, " g e n m ä l d e A g d a och r e s t e sig u p p.
M e n ' vid det hon stod u p p och s t i r r a d e P e t r u s och sin o l y c k a i a n s i k t e t, ö f v e r m a n n a d e h e n n e s i n n e s r ö r e l s e n och s v a g h e t e n och hon svim- made.
P e t r u s bar A g d a till h e n n e s s ä n g, m e n det d r ö j d e l ä n g e, i n n a n hon återfick m e d v e t a n d e t.
Och hon v a r så s v i n d l a n d e och s v a g, a t t hon inte t y c k t e s förmå a t t r e d a ut n å g o t af h v a d som förefallit.
F r a m å t aftonen försökte P e t r u s a t t gifva h e n n e e t t s ö m n p u l v e r.
H o n t o g det u t a n m o t s t å n d och föll i en djup och l å n g v a r i g sömn.
Då hon v a k n a d e sent den följande för- middagen, var Lotta ur huset.
A g d a l å g en s t u n d stilla och s ö k t e k l a r g ö r a h v a d som h ä n d t.
S å s t e g h o n h a s t i g t u p p och k l ä d d e sig.
H o n v a r r e d a n färdig, d å P e t r u s försiktigt g l ä n t a d e på d ö r r e n. "
H u r är det med d i g? "
s a d e h a n o s ä k e r t. "
D u b o r d e k n a p p a s t stigit u p p. "
IDUN 1905 Lanolin- Sana-Tvåi.
Garanterad ren, nentnl, mild och öfverfri.
Bästa BarntTäl!
25 öre st. «-&gt;8S&gt;- " Grumme &amp; Son Stockholm. "
J a g är b r a, " s a d e A g d a och gick ut i det yttre rummet. "
J a g är förtviflad, " u t b r a s t P e t r u s.
" Du m å s t e förlåta mig, A g d a!
En h u s t r u m å s t e k u n n a förlåta. "
A g d a stod stel och styf, h o n ö p p n a d e p å l ä p p a r n e liksom för a t t s v a r a, men förmådde det inte. "
J a g gick h ä r så e n s a m, " s a d e P e t r u s.
" Och vi h a alla v å r a s v a g h e t e r.
Och i e t t olyckligt ögonblick skedde det. "
A g d a i a k t t o g alltjämt t y s t n a d. "
H a d e du k o m m i t hem en v e c k a s e n a r e, såsom ä m n a d t v a r, skulle hon v a r i t b o r t a, " s a d e Petrus osäkert. "
J a g h a d e r e d a n förut försökt a t t få h e n n e ur h u s e t, m e n hon v a r h a l s s t a r r i g och g a l e n. "
" D e t t a k a n svårligen f ö r t ä n k a s h e n n e, " s a d e Agda kallt.
H o n v a r förvånad öfver a t t hon n ä s t a n i n g e n t i n g k ä n d e, u t a n k u n d e v a r a så lugn. "
H o n v a r af den s o r t e n, s o m v a r f ö r u t b e s t ä m d a t t r å k a på fall — för den ene eller den a n d r e, " mumlade Petrus. "
D e t b o r d e dock k ä n n a s t ä m l i g e n a n s v a r s - fullt a t t h a varit h e n n e behjälplig a t t g å d e t t a f ö r u t b e s t ä m d a ö d e till m ö t e s. "
A g d a s röst lät h å r d och hånfull. "
D e t v a r lika m y c k e t h e n n e s fel som m i t t, " våndades Petrus. "
H o n var åtminstone nykter och k l a r i hufvudet.
— H o n l ä m n a d e emeller- tid huset i m o r s e. "
" J a, det v a r m å h ä n d a en f ö r s v å r a n d e omstän- d i g h e t för L o t t a, a t t h o n v a r n y k t e r, " eftersade A g d a liksom t a n k s p r i d d.
P e t r u s t e g,.
h a n k ä n d e sig förintad inför d e t t a frostigt s t e l a l u g n. "
F ö r min skull h a d e du inte behöft k ö r a b o r t L o t t a, " f ö r k l a r a d e A g d a liksom u p p v a k - nande. "
J a g afstår n a t u r l i g t v i s min p l a t s åt henne. "
P e t r u s stod s t u m af s o r g och v r e d e. "
H o n h a r j u s t ö r r e kraf p å dig än j a g. "
återtog Agda. "
J a g t r o d d e, du m i n d e s, a t t du och j a g väx- lat löften, som vi a n s å g o lika b i n d a n d e som om de aflagts inför a l t a r e t, " s a d e P e t r u s med grumlig stämma. "
L ö f t e n, s o m du b r u t i t! "
u t b r a s t A g d a. "
J a g h a r b r u t i t emot den t r o h e t j a g v a r dig skyldig.
M e n j a g h a r inte brustit i den k ä r l e k j a g svor d i g, " b e d y r a d e han lidelsefullt.
" Äfven m å n g a af de löften, som afläggas inför altaret, k r ä n k a s, m e n de upphäfvas icke d ä r i g e n o m. "
" M e n löften af den a r t vi v ä x l a d e, m å s t e hållas i trefaldt s t ö r r e helgd än de, som ges inför a l t a r e t.
H v a d finns väl l ä n g r e för mig att t r y g g a m i g till?
Hvarken heder, kärlek eller t r o, h v a r k e n lag eller r ä t t. "
Lagermans Dessert-gelé-pulver (Forts.) " TOMTEN ".
IDUN 1905 — 54 BRYGGMASTAREN A. '
HYDEN,: ORDFÖRANDE I ISJAKTSEGLINGS- KOMMITTÉN.
KAPTEN E. FRESTADIUS, ORDFÖRANDE I MILITÄRIDROTTS- KOMMITTÉN.
— LÖJTNANTEN FRIHERRE F. FALKENBERG, ORDFÖRANDE i HOCKEY- OCH CURLINGKOMMITTÉERNA.
KAPTEN A. DRAKENBERG, GREFVE CL.
VON ROSEN, ORDFÖRANDE I FÄKTNINGS- KOMMITTÉN ORDFÖRANDE I AUTOMOBILÅKNINGS- •KOMMITTÉN.
— 55 REVOLTEN I PETERSBURG.
2.
P R Ä S T E N GAPON (x) 1.
BESKJUTANDET A F D E N PÅ ISEN UPPFÖRDA DE STREJKANDE A R B E T A R N E S L E D A R E.
N Y E GENERALGUVERNÖR.
6.
IDUN PAVILJONGEN, PRÅN HVILKEN KEJSAREN INVIGDE 3.
STORFURST VLADIMIR, KEJSARENS FARBROR, TRYCKTE RESNINGEN.
4.
MAXIM GORKI, D E N RYKTBARE FÖRFATTAREN, PETERSBURGS — STORFURST SERGIUS, D E N HITTILLSVARANDE SKJUTA PÅ A R B E T A R E T Å G E T UTANFÖR VINTERPALATSET NEVAVATTNET.
SOM MED MILITÄRMAKT SOM HÄKTATS FÖR D E L T A G A N D E I REVOLTEN.
5.
GENERAL GENERALGUVERNÖREN I MOSKWA.
SÖNDAGEN D E N 22 JANUARI.
1905 7.
UNDER- TREPOFF, TRUPPERNA
IDUN 1905 — 56 — har det fått däraf, att det år efter år är ett verkligt hem för tio unga flickor under den tid djssa måste vistas i Stockholm för sin utbildning till något visst lefnadskall, men hvilka sakna medel att betala ett van- ligt inackorderingspris.
Somliga af dessa gå igenom något seminarium, andra ägna sig åt handarbete eller teckning och några åt gymnastik.
Och jag vågar på- stå, att de alla skatta sig lyckliga att under denna i allmänhet ansträngande tid, för summa 35 kronor i månaden få åtnjuta de fördelar, som ett ordentligt, fast enkelt hem under en god och bildad förestånda- rinnas omsorgsfulla ledning har alt bjuda.
Vi måste väl alla erkänna, att det är en skön upp- gift, denna, att söka underlätta den för unga kvinnor så ofta törniga vägen till själfförsörjning;.
Men — penningar behöfs det, om denna uppgift skall kunna fullgöras.
Penningar har Elevhemmet också fått af goda gifmilda människor och får årligen till hjälp för sitt underhåll; men ännu mer fordras det, om hem- mets existens skall kunna anses någorlunda betryggad.
Elevhemmets styrelse och andra dess vänner hafva därför beslutat att till förmån för hemmet anordna en försäljning, vissa som de äro, att de härigeno-n ej förgäfves vädja till en offervillig allmänhets välvilliga intresse för denna behjärtansvärda sak.
Om tid och rum för den omnämnda försäljningen kommer annons att införas inom kort i de dagliga tidningarna Stockholm den 27 jan.
1905.
En vän till Elevhemmet, UR DAGSKRÖNIKAN.
HJALMAR ' STOLPE.
dagar sedan afled härstädes efter en F ÖR längre NÅGRA tids sjuklighet i följd af hjärtåkomma pro- fessorn och.
intendenten för Naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling, Knut Hjalmar Stolpe.
Professor Stolpe var bördig från Gefle.
Under studietiden i Uppsala, hvarest han tog den filosofiska graden 1872, hade han ägnat sig åt arkeologiska forsk- ningar.
Sålunda studerade han 1870 med understöd af Vetenskapsakademien Gottlands myr- och acaridfauna.
Följande år började han arkeologiska forskningar på Björkö i Mälaren, hvilka med statsanslag fortsattes 1 8 7 2 - 7 9 och 1881.
Efter fleråriga vidsträckta forsknings- och studie- resor blef han 1899 föreståndare för Naturhistoriska riksmuseets naturhistoriska samlingar samt 1902 pro- fessor och intendent för samma samlingar.
Professor Stolpes arbeten på det etnografiska om- rådet äro i hög grad betydelsefulla och vittna om ett eldigt forskarnit.
Ensamt på Björkö undersökte han öfver 1,100 grafvar och ledde senare kartläggningen af graffälten därstädes.
På sina sedermera företagna mång- åriga resor ägnade han sig med entusiastiskt intresse och flit åt samlandet af etnografiska föremål.
Delta- gare i fregatten Vanadis ' väldsQmsegling 1883 — 85, hemförde han från denna färd icke mindre än 7,500 föremål från Södra Amerika, Söderhafsöarna och Asien.
Under denna resa utförde han äfven undersökningar å graffälten vid Ancon i Peru samt i grafgrottor och graffält på Taheiti och Oahu.
Äfven från Japan hem- bragte han en storartad samling delvis mycket säll- synta föremål, uppgående till omkring 1,300 nummer.
Han har jämväl uppträdt som flitig skriftställare på det arkeologiska området.
Som etnografisk forskare kan han betecknas som banbrytande.
Som ett af de märkligaste resultaten af hans studieresor är det mate- rial han insamlade till belysning af naturfolkens orna- mentik, och hvarom han skrifvit en större afhandling, utgifven på svenska och tyska och belönad med det Loubatska priset.
Till sitt väsen var professor Stolpe en synnerligen älskvärd och försynt människa, angenäm som sällskaps- karl, öppen, vänfast och i besittning af ett friskt, gladt lynne.
Genom hans bortgång har den svenska vetenskapen gjort en mycket stor förlust, ty hans lifsverk har varit omfattande.
Närmast sörjes den aflidne af maka och en dotter.
NÅGRA ORD OM ELEVHEMMET STOCKHOLM.
E var han själf en af Skånes betydligaste jorddrottar.
Ar 1896 tog han sitt inträde i riksdagens första kam- mare som ombud för Kristianstads län och stannade där tills i fjol, då han afgick.
Grefve De la Gardie var sedan 1877 i äktenskap förenad med grefvinnan Ulla Charlotta Wachtmeister till Johannishus och sörjes, utom af maka, också af två barn, en son och en dotter.
1 M.
G.
DE LA GARDIE.
t- Landshcfdingen i Kri- stianstads län, grefve Magnus Gabriel De la Gardie, afled härom dagen i hufvudstaden, träffad af ett slaganfall.
Den så plötsligt bort- ryckte länshöfdingen var född 1839 på fädernegodset Maltesholm.
Efter aflagd studentexamen i Lund san.t kansliexamen ingick han på ämbetsmannabanan.
År 18 3 utnämndes han till attaché i Köpenhamn, var efter hvart annat legations- sekreterare i London, Ber- lin och Köpenhamn, tills han 1883 utnämndes till D E L A GARDIE.
landshöfding i Kr stian- stads län.
Han intog där- med det residens där hans farfader på sin tid fört spiran i nära 30 år.
I sitt län blef han snart, icke ft CÖRFATTARINNAN, FRÖKEN INGA SCHENFELT ' har i dagarne aflidit i Växjö, 78 år gammal.
Inga Schenfelt löddes i Agunnaryd i Småland den 29 april 1826.
Under signaturen " Elsa " har hon utgifvit flere vittra arbeten, såsom " Akademikamraterna ", " Gunilda ", " Förtalets vanmakt " m. fl.
samt medarbetat i flere tid- ningar.
Äfven till Iduns spalter har hon tidigare läm- nat en del bidrag.
— Den bortgångna var hjärtegod och vänlig, och många af de nödlidande hade i henne en verklig vän.
Djurens skydd ifrade hon också för och deltog i öfverläggningar cch beslut därom så länge som hälsa och krafter stodo henne bi.
Under de senare åren var hon mycket sjuklig och döden kom som en befrielse för henne.
I LEVHEMMET?
Hvad är det för ett h e m?
tycker jag mig höra någon utropa.
" Ett lärarinnehem har man ju hört talas om bland många andra slags hem.
Finns det nu också ett elevhem? "
Besynnerligt nog får man ofta frågor ungefär så- dana som dessa, då man kommer att nämna Elev- hemmet, fastän detta hem i sitt nuvarande skick exi- sterat här i Stockholm i hel # åtta år.
Undertecknad vill.
därför med några ord påpeka det hittills så föga kända lilla hemmets tillvaro samt lämna några upp- lysningar om dess ändamål m. m.
I huset n:r 60 Sturegatan, 3 trappor upp, är Elev- hemmet inrymdt.
Och sitt i mitt tycke vackra namn minst genom sina personliga egenska- per, mycket uppbu- ren, han tog liflig del i länets ange- lägenheter och blef redan året efter det han intagit lands- höfdingestolen vald till ordförande i lä- nets hushållnings- sällskap.
Som ägare till godsen Maltes- holm och Axeltorp i Efveröds socken STURES MJOLK-CACAO VÄRT KUSTFÖR- SVAR.
1.
ÄLFS- KORGS FÄSTNING I VÄSTERBERGET UTANFÖR GÖTE- BORG.
' 2.
NUVA- RANDE CELLFÄN- GELSET Ä NYA VARFVET, KUSTFÖR- SVARF.TS BLIFVANDE STATION Å VÄST- KUSTEN.
A. BACK- LUND FOTO.
är numera obestridligen erkänd faoni angenämaste och L ä i s o s i j m m a s t e frukostdryck, som finnes.
Förutom den bästa Cacaon ' s fina arom och, angenäma smak, har den mångdubbelt; mera näring,värde och.
ä r h ä l s o - sammare än någon annan i handeln förekommande Oacai.
Sa i öfrigt Professor Bsrgstraids ooh Handels- kemisten John Landins intyg.
Priset är det billigaste, nämligen endast 3 kronor p r kg.
— 57 — IDUN 1905 Köp Venersborgs BILSKOR!
Bästa svenska fabrikat.
Lätta!
Elegantal Hållbaral Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specialitet ef- ter Wienep-metod af Aktiebolaget A. F. Skofabrik, Venersborg.
Försäljas i minut hos de flesta skohand- lande i landet, ETT SVENSKT-AMERIKANSKT TIDNINGSJUBILEUM.
1.
A.
E.
JOHNSON.
2.
J.
A. ENANDER.
MERA.
OM ' ' JULFORLOFNINOARNA ' TVÅ SVAROMÅL T I L L " STEFFEN ' ".
3.
C. TH. STRANDBERG.
TT SVENSKT-AMERIKANSKT TIDNINGSJUBILEUM E firades den 3 januari i år, då den svensk-amerikan- ska pressens äldsta och mest betydande organ, " Det gamla och nya Hemlandet " i Chicago, fyllde sitt 50:e år.
Dagen till ära utgafs ett rikt illustreradt festnum- mer med en återblick öfver tidningens öden under det förflutna halfseklet.
" Hemlandet " var under många år den Svensk- lutherska Augustana-Synodens organ och kan ännu betraktas som den Svensk-lutherska kyrkans represen- tant i Förenta staterna Redaktören och ekonomiredak- tören för ^Hemlandet " räknas bland Amerikas mest framstående svenskar, och den nuvarande redaktionen är sammansatt af Amerikas bäst kända svenska jour- nalister.
Tidningens ägare och ordförande i direktio- nen är A.
E. Johnsson en af Amerikas mest framstå- ende svenska affärsmän, tillika innehafvare af Wasa- orden.
Redaktör är d:r John A. Enander.
Han blef af presidenten Harrison utnämnd till amerikansk mini- ster för Danmark, men måste på grund af sjukdom afslå anbudet.
Ekonomidirektör är Carl Th. Strand- berg, som tillhör den välkända författare- och konst- närssläkten med samma namn; hans farbröder voro, Olof Strandberg vid kungl.
operan, som på sin tid tillhörde Sveriges förnämsta tenorer, C. W. A. Strand- berg.
(Talis Qualis) och Paul Strandberg, som var redak- tör för Post- och Inrikes tidningar.
Som ett apropos till 50-årsjubileet meddela vi i dagsnumret porträtten af " Hemlandets " ledare.
X LFSBORGS FÄSTNING.
I det f. n. pågående arbe- * " » tet till stärkande af vårt kustförsvar är Elfsborgs fästning en bland de punkter, som hålla på attistånd- sättas för ändamålet.
Fästningen, som är sprängd i Västerberget, ligger, som bekant, vid Göta älfs mynning i Älfsborgs fjord samt omedelbart intill badorten Långe- drag.
Major Claes Grill är fortifikationsbefälhafvare och kommendant.
Åtskilliga af logementen i bergets inre äro redan färdiga.
Logementens golf äro af beton med frägolf ofvanpå.
Möbler såsom järnsängar o. d.
äro ditflyttade.
Elektrisk belysning är införd, och strålkastare hafva blifvit upp- satta, som sträcka sitt sken långt ut öfver fjorden.
Manskapet är förlagdt till Nya Varfvet, ty logementen i själfva fästningen skola endast bebos i krigstid, möj- ligen kommer dock en del däraf att upptagas af bevä- ring.
Man har tänkt sig, att Nya Varfvets fängelse- lokaler redan i slutet af året skola delvis kunna tagas i besittning för kustartilleriet, men när fångarnes för- flyttning kommer att försiggå, är ännu ovisst.
Den gamla hamnen utanför Nya Varfvet iordningställes nu åter, och 4 ä 5 k a n o n b 3 t a r ses redan nu ligga innanför den under arbete varande hamnarmen.
— Vi meddela i dagsnumret ett par bilder från fästningen.
o mindre försigkomna löpare och en, som i storlek kan täfla med den berömda Holmenkollenbacken.
Uppe i skogen, strax invid sjön, ligger en idrottsstuga, af hvilken vi här meddela en afbildning, så godt det låtit sig göra för kameran att bland de skymmande träden fånga byggnadens yttre.
Stugan är uppförd efter rit- ningar af arkitekten G. Elliot i Göteborg och innehåller samlings- och klubbrum samt ett par rum för logi m. m. GÖTEBORGS IDROTTSFÖRBUNDS NYINVIGDA IDROTTSGÅRD Å HINDÅS.
A.
BACKLUND FOTO.
Idrottsgården, som hela området kallas, har goda förutsättningar att komma till heders året om.
Det är också meningen, att vår- och sommartid anordna turistfärder och fotvandringar i trakten, roddtäflingar och kappseglingar i kanoter på sjön, och för dem, som finna sig roade däraf, har man äfven ställt i utsikt fisketurer på Nedsjön.
I.
INDIGNATION uttalar si.
; " Steffen " i M ED Idun STOR n:r 3 angående " förlofningsepidemien vid juletid ".
Att vid denna heliga högtid se något så " banalt " som långa tidningsspalter med förlofnings- annonser, — det sårar i hög grad " Steffens " finkäns- liga sinne.
Hon kommer därvid " att osökt tänka på en tätt sammanpackad boskapshjord " m. m. i den stilen.
Undertecknad skall emellertid be att få framställa sin uppfattning af saken i fråga, och den tör kunna anses lika berättigad som " Steffens ", ty så länge ingen gått omkring till dessa nyförlofvade par och frågat hvart och ett af dem: " Säg mig på heder och samvete, om ni verkligen älska hvarandra och ej förlofvat er blott på ' slentrianmässigt ' vis? "
kan ju ingen full klar- het komma till stånd härutinnan.
Jag tänker mig därför saken sålunda: " De unga ha kommit underfund med, att de älska hvarandra och ha utbytt trohetslöften lör lifvet.
Men enligt gammal god plägsed bör deras förlofning eklateras.
När skall nu detta vid lämpligaste tillfälle ske?
Jo, naturligtvis vid den sköna, härliga julhögtiden, då julljusen tindra, då släkt och vänner ha bättre tillfälle än efjes ' att del- taga i de ungas glädje och allas hjärtan äro i varm, glad stämning.
Förlofningsfirandets samband med alla högtiders högtid ger ökad glans åt detsamma och kommer förlofningsfesten att stå som ett dubbelt ljust minne både för de unga själfva och för deras när- maste.
Så sändes förlofningsannonsen in till tidningen, och snart läsa dessa älskande sina egna namn tillsammans med många andra älskandes, hvilka tagit samma steg under högtiden.
Se månne de unga något banalt häri?
Komma de väl att tänka på en " boskapshjord "?
Känna de sig sårade och förargade öfver, att det finns flere än de, som ha ingått hjärteförening under julhögtiden?
Säkerligen icke.
Deras egna hjärtan äro uppfyllda af det nya templet i Katarina församling, S OFIAKYRKAN, från hvars grundläggning vi på sin tid meddelade en bild i Idun, har nu framskridit så långt att i lördags taklagsfest kunde firas.
Då svajade för första gången den svenska flaggan från kupolen; närvarande vid högtidligheten voro bland annat byggnadskommit- terade, templets arkitekt Gustaf Hermansson, bygg- mästaren F. Bang och byggnadskontrollanten O. Ehrn- gren m. fl.
Vi meddela i dagsnumret en exteriör af templets yttre, sådant det nu ter sig i den pittoreska terrängen af Söders utkanter.
JDROTTSGÄRDEN vid Hindås är en nyvorden idrotts- * plats för göteborgarne, belägen utefier Boråsbanan och med ypperliga terrängförhållanden.
Den är anlagd af Göteborgs idrottsförbund och invigdes föregående söndag med åtskilliga täflingar, bland annat isjaktsegling och skridskosegling på den vid Hindås belägna Ned- sjön, som nu är täckt af en idealisk is, slät som en spegelyta och blank som den.
Den nya idrottsgården består sig bland annat med två skidbackar, en för D E N N Y A SOFIAKYRKAN PÅ SÖDER.
BILD FRÅN T A K L A G S F E S T E N DEN 28 JAN.
A. BLOMBERG FOTO.
— 58 — IDUN 1905 kamrat, utan spår af snobberi, är Olle mycket belå- passa de på då att " växla ringar ", som det heter.
ten med denna anordning.
Om man nu öfver hufvud taget skall bära ring och gå och " skylta som fästman och fästmö "!
" Steffen " Jag tycker nu alldeles särskildt mycket om honom, talar om, alt " de få veckorna mellan lysningen och därför att han har en flöjt med sig, som han riktigt vigseln " är den enda oundvikliga officiella förlofnings- vackert spelar på ibland.
Och så är han naturlig och: välsmakande, koncentrerad *, antisep- = tiden.
Ja, det vore ju en kort plågotid!
Själf är jag anspråkslös.
Tänk — en löjtnant — och de egen- en af dem, som gå och " skylta " som fästmö, och jag skaperna!
— — — tiskt munvatten.
kan af erfarenhet säga, att det är ej så förfärligt tungt; Nu står trädgården här ute full med blom och — i mitt tycle var det bra mycket svårare tiden innan frukt med.
Jag är alldeles häpen öfver huru det växer.
i Hämmar syrebildning i munnen, skyddar i jag bar den släta ringen, då man fick vara så försiktig, Uppefter väggen klänga täta rankor af vildhumle från: därför tänderna.
= att ej vår hemlighet skulle blifva en sådan där " offent- rötterna, som vi litet misstrogna lade ned i höstas, och lig hemlighet ".
Ty " Steffen " vet säkert lika väl som mellan dem luktärternas brokiga blomslingor.
Från: Bruksanvisning å intyget.
i jag, att världen består ej uteslutande af nobla och smultronlandet hafva vi redan fått härliga, stora bär, storsinnade människor, utan där finnas också många, fastän det endast är vanliga vilda stånd, som vi plan-: Obs.
I Stänkproppen förlagd i flaskhalsen.
Obs.!
= många, som gärna sprida skvaller, och ju längre det terat in.
Och jag har aldrig i mitt lif sett en sådan hinner, desto mer växer det ut, hvar och en ökar j u rikedom af ärter som på sängarne här — och sallad gärna på litet.
Det är nu så i vårt goda land, att det och morötter — • och blommor på rabatterna, så det är H Y L I N &amp; C:o F. A.-B.
ej är lätt, att få en hemlighet att förblifva hemlig.
Så- en glädje för ögonen.
Mor Lind — och gubben också = STOCKHOLM.
\ dant bör m m få sätta sig öfver, men " det högsta får ibland — står undrande och hänger långa stunder ej neddragas ".
Och kan man sätta sig öfver folks öfver staketet, och kan ej begripa, att det är deras skvaller, så kan man bestämdt lika väl finna sig i att jord, som helt plötsligen frambragt all denna härlighet.
en gång stå i tidningen under rubriken " förlolvade ", Och utan vidare stor möda se ' n!
De börja visst få kärlekens rena, skära lyckokänsla, och de glädjas, då äfven om det skulle stå många andra samtidigt.
Jag litet hög&gt;e tankar om sina hyresgäster, fastän de enligt de se, att många andra unga människohjärtan klappa erkänner mig vara så pass gammalmodig, att jag kände deras förmenande äro sörlänningar.
En dag frågade af lycka och glädje vid juletid.
mig både glad cch tacksam att blifva lyckönskad af till och med mor Lind, om jag trodde, att hon skulle Allt beror således på, med hvilka ögon man ser mina vänner.
kunna få lite grönsaker att växa, sedan vi flyttat där- saken.
Ser man dem med " Steffens " öfverlägset kri- ifrån — och om jag ville lära bort konsten.
Så finnes det en annan sida i denna fråga, en rent tiska och modärnt upphöjda lifsåskådning, — då går praktisk.
Under förlofningstiden brukar den s. k. ut- Men det här är i alla fall bara småsaker i jämförelse ju allt vackert bort, och " boskapshjorden " träder fram, styrseln sys, och i mitt tycke är det bra mycket mer med Bergners anläggningar, som helt enkelt äro för- men betraktar man den från de nyförlofvades egen värde att sy den i hemmet, än att lämna allt till främ- tjusande.
De hafva också ett flere gånger så stort synpunkt, då få onekligen de långa spalterna med för- mande människor.
Äfven blir det mindre dyrbart, då område att röra sig på.
Och så är distriktchefen mä lofningsannonser ett visst poetiskt skimmer öfver sig.
man gör det själf, och det måste ju många tänka på!
stare i trädgårdsskötsel och använder hvar ledig stund Icke kunna väl paren sända hvarandra telegrafiska Det låter kanske löjligt att säga, att det i vår tid till denna sin älsklingssysselsättning.
När han ostörd meddelanden, " att vi skola förlofva oss i jul!
Gör ni finnas några, som sätta mer värde på saker tillver- får gå och pyssla bland s n a drifbänkar och blomster- det också, så blir det på samma gång! "
eller " vi ämna kade i hemmet, därför att med hvar sak följer ett minne grupper, ser han ut att vara en af denna jordens lyck- eklatera vår förlofning i jul, vänta ni därför litet, så från barndomshemmet, och mången kärleksfull tanke lige.
att det ej blir så många förlofningsannonser på en är insydd af mor eller systrar.
Tänk så mycket svå- gång i tidningarna! "
Det är väl i allmänhet för hvar- rare att kunna sy allt söm behöfs för ett hem, om andra fullkomligt främmande par, hvilka sålunda råkat man ej är offentligt förlofvad!
Besinna bara följden af, att förlofva sig samtidigt.
om en väninna eller, kanske än värre, en gammal tant 27:de juli.
Hvarför tror " Steffen ", att just " julförlofningarna " med spejande blick och löpande tunga kommer på stå på så löslig grund, att man kan vänta sig deras visit och af en eller annan händelse får se in i ett Det var en alldeles härlig utfärd vi voro med om upplösning förr eller senare?
Emellertid tyckas inte rum, där t. ex. en bunt färdiga lakan och örngott i går ett par mil uppefter älfven.
Inte endast för att blott " jul förlofningar ", utan förlofningsannonser eller ligga, märkta med initialer, som hon lätt kan gissa sig det var uppfriskande att en dag komma utom det van- " eklaterade förlofningar " i allmänhet utgöra en nagel till hvad de betyda!
liga gå-rundt om-sig-själf-lifvet.
Det var äfven så roligt i ögat på " Steffen ".
För min del tycker jag visst inte, De som äro så ömtåliga, att de ej tåla vid att an- att få se litet af trakten häromkring.
att långa förlofningar äro att rekommendera, — bekla- dra veta om att de tänka lefva lifvet tillsammans, låt Tidigt på morgonen, och försedda med matsäck, gar tvärtom sådana, som måste gå förlofvade i åratal, dem dölja det.
Men vi andra, som ändå älska hvar- gingo vi, Bergners och ett par af ingenjörerna — den men — huru många äro icke af omständigheterna där- andra, och allvarligt hoppas på att kunna göra lifvet flöjtblåsande löjtnanten också — ned till båtarna, som till tvingade!
O-h nog är det väl bättre, att de unga så ljust som möjligt för hvarandra, låt oss få " ekla- lågo strax ofvanför bron.
Några af de infödda järn- öppet inför både Gud och människor förklara sig älska tera " vår förlofning och bära den sedvanliga enkla vägsarbetarn e, som väl kände till farleden, voro rod- hvarandra, än att de såsom hemligt förlofvade skola ringen.
Håna oss ej för det, tala ej om och skrif ej dare.
utsätta sig för människors förtal och misstydningar om, att det låder något löjligt eller ofint vid det, äfven genom allt det hemlighetsmakeri, de i sitt umgänge Piteälfven är ju ej på långt när så vacker so " i de om vi af omständigheterna tvingas att eklateravidjuletid!
med hvarandra då måste införa.
Man må vara så andra norrlandsälvarna vi sett, men den är vacker Förlofningstiden är i alla fall en tid, som för de flesta modärnt upphöjd och fri som hälst i sina åsikter, man ändå på sitt sätt — med sina stränders hemlig: ets- har många ljusa och glada minnen, som kanske må sätta sig öfver sina underlägsna medmänniskors fulla ödslighet och delad i smalare grenar af holmar kunna glädja oss äfven längre fram i lifvet omdömen så mycket som möjligt, — det gör ändå och grund, där änder och strömstarar bo.
inte en ung flicka detsamma, om hennes rykte är fläck- Det är också under den tiden de två skola pröfva, Längre uppåt blef den stridare, och genom de fritt eller ej.
Det är väl bättre, att de älskande, enligt om deras känslor för hvarandra äro starka nog att hvirflande stryckorna behöfdes det allt för väl att hemma- " Steffens " uttryck, " gå och skylta som fästmö och kunna bygga ett gemensamt hem på.
Hur svårt är stadda roddare sutto vid årorna.
fästman ", att de få vara tillsammans, lära känna hvar- det ej att kunna få träffas och så lära känna hvar- I god tid fram på förmiddagen, när solen begynte andra och se godt på hvarandra, utan att någon män- andra,^ om man blott sinsemellan gifvit hvarandra sin sticka het som ett glödande järn, lade vi till vid Fäll- niska därför talar illa om dem, än att de såsom brotts- tro.
Åtminstone är det svårt för den, som har stor forsgården, målet för vår färd, där vi skulle bese for- lingar skola söka dölja sin kärlek för allas blickar, i släkt, hvilken håller ett vakande öga på den, som uppnått sen och göra slut på matsäcken.
Och här var det hemlighet brefväxla, i hemlighet träffas etc.
Det lyckas den ålder, då det kan vara på tiden att " segla in i verkligen värdt att stanna.
Här var underbart vac- dem - i alla händelser ej att dölja förhållandet för den hamnen ", det vet af erfarenhet kert!
nyfikna världens blickar, ty " fattigdom och kärlek kan " En förlofvad flicka ".
Just där gården låg — högt på stranden — var det ingen dölja ".
En hemlig förlofning kan leda till en som om berg, skog, dalar och älf samlat ihop det bästa massa förvecklingar, som kunna Mifva så obehagliga de ägde af form och färg, och man måste tänka: här för båda kontrahenterna, att deras kärlek kan taga mer är godt att vara!
Och den ängsland} ödemarksstill- skada däraf och " neddragas " mera, än om de under- heten tynger ej heller så tryckande på sinnet här, ty kasta sig att en liten tid " skylta som fästmö och 0 v i l d m a r k s - o c h j ä r n v ä g s - från forsen strax ofvanför höres surret som en aldrig fästman ".
H. W. tystnande sång — än stark och mäktig, än susande IL byggarelif.
b l a d u r f r u mild, allt efter som vinden drar.
s a r a s t a r e s a n t e c k n i n g a r, hop- Säkerligen måtte Gad fader, när han skapade denna s a m l a d e a f m a r i a r i e o k - m u l l e r.
ådal, hafva stannat just här ett ögonblick i hvila — och med ett leende i sina ögon.
.
.
Och det blef en II.
skön plats att lefva på för människorna.
— — For- XI.
sen är ej så sällsamt vacker som den andra Fällforsen p \ ET MÅ TILLÅTAS mig bemöta några punkter i i Umeälf.
Den är ej så dragande och vild.
Men den " Steffens " artikel: " Jul-förlofningar " i Idun n:r 15:de juli.
passar bra i landskapet med sitt bredare fall och skum- %.
Jag vill blott förutskicka den anmärkningen, att röken från strand till strand som en böljande skir artikeln i fråga ej alls direkt träffat någon sårbar punkt INGA VÅLDSAMHETER bland arbetarne hafva vidare slöja.
hos mig, så mina ord dikteras ej af partiskhet.
Visser- ' hörts utaf; men kanske det ändå jäser i s i n n e n a.
.
.
När vi kommo tillbaka därifrån, var det matsäckens ligen hör jag till de förlofvades antal, och äfven till 1 alla fall är militärkommenderingen kvar här.
Och tur och den makliga hvilans i gröngräset utanför hus- dem, som " annonserat " i tidningen, dock ej med en det är minsann ingen sträng tjänstgöring de gossarne gafveln, där rabarbern blommade som prydnadsväxt.
&gt;sammanpackad boskapshjord », utan jag vill minnas, hafva.
att våra namn stodo alldeles utan sällskap, om det Löjtnanten, som är förlofvad, tar tillfället i akt och Och här skulle vi gärna dröjt dagen ut, om den ej kan gälla som en ursäkt, vi hafva i alla fall stått un- tränar sig för ett blifvande familjelif, i det han så godt varit bestämd till ytterligare en rast på återvägen, då vi skulle stanna vid färjstället, en timmes färd här- der rubrik: " trolofvade ".
som hvar dag infinner sig här och sitter och småpratar ifrån — och styra kosan till den enda herrgård, som med oss i bersån eller för ombytes skull leker " snäll Det medgifves gärna, att den tanken alldeles osökt finnes här i trakten — och där man väntade på oss farbror " med småflickorna.
Som belöning kommer en kommer för en, då man läser dessa spalter med för- punschbricka med vichyvatien ut litet senare — och med middag.
Det var ett af de stora sågverkens lofningsannonser: hur många af dessa blifva lyckliga, skogsförvaltareboställe — och det intresserade oss nog löjtnant Bremer trifs och tycker, att han kommit syn- hur många se ej kanske ganska snart sina förhopp- litet hvar att få se, huru ett sådant herremanshem nerligen bra till.
ningar om lycka gäckade, och hur många, som " Steffen " skulle taga sig ut här midt i obygden.
säger, hafva ej " kastat ringen " nästa jul redan.
Dessa Det ser förresten ut, som om vår undangömda vild- Nere vid färjstället var förvaltaren själf och mötte tankar komma däraf, att man ser så många annonser marksplats här skulle hafva stor lockelse för herrar - en liten spenslig femtioårs herre, mörk som en syd- på en gång, om de fördelades på flere dagar, skulle vi officerare, ty för en vecka se ' n kom ytterligare en löjtnant länning, slätrakad och med stickande svarta ögon, som ej tänka på det, fastän det naturligtvis fanns lika och slog sig ned här.
Men han kom i helt fredliga värf ingenting tycktes undgå.
mycket skäl därtill.
Så kan det ju tänkas, att många och skall i egenskap af blifvande generalstabsofficer af dessa förlofningar hafva eklaterats vid julen, därför studera järnvägsbyggnad praktiskt.
Han skall stanna Naturligtvis tyckte han att det var särdeles ange- att de båda kontrahenterna ej bo på samma plats, och någon tid som biträdande ingeniör hos Olle, och då nämt att en gång få se järnvägsbyggnadens befäl och kanske ej kunna träffas vid någon annan tid, därför löjtnant Krona är en synnerligen hygglig och älskvärd deras familjer i sitt enkla hem.
— — — | GARGAROL |;
IDUN 1905 — 59 — Det var ej mer än en halftimmes promenad upp till herrgården — efter en smal körväg, som gick ge- nom skogen.
Ocjh det var svårt tänka sig, att man snart skulle vara på ett område med fläkt och prägel af c.vilisation, ty så] gränslöst tyst och öde tycktes mig näjden — lika ödslig och främmande för människors röster som de buktande stränder vi rott förbi med deras lång- samma stigning mot vildskog och myr.
Påj en gång vidgade sig vägen i öppen ängsmark och böljande åkerfält.
Och vi voro framme.
Joj här var visst enkelt!
En ståtlig tvåvånings- byggnad med verandor, omgifven af trädgård och park med uthuslängor och hus för folket, som om det varit ett stort sörmlandsgods.
Någon vidare stil var det ju ej på den stora går- den - j - men utrymme så mycket mer.
Värdinnan, en välmående äldre fru, välkomnade oss med äkta norrländsk gästvänlighet och en måltid så präktig, att man så småningom trodde sig förflyttad till helt andra trakter.
— — — Och allt här tycktes vara beräknadt för stora för- hållanlden, umgängeslif och rörelse- Eftermiddagen skulle allt visas — och värden själf tycktes fullt inse värdet af det " enkla hemmet " och var män om att visa allting inne och ute Men sedan jag sett den stora byggningens alla stora rum, måste jag likväl hviska till Olle: — Det är allt synd om dem, som skola bo här så ensamma i salar, som ständigt ropa efter främmande.
Ute bland hästar och kor, i deras lika ståtliga bostad, var det mer glädje med utrymmet, tyckte jag, 1y där voro de många, som delade det.
Allt var modernt och präktigt i stall som i ladu- gård.
I stallet stampade hästarne, glänsande och väl skötta i sina spiltor med namn öfver hvar och en af de trettio krubborna och med golf af cement.
Här de- lade jag helt och hållet Olles förtjusning och lust till äganderätt.
Likaså i ladugårdens luftiga och fina hall, där plats fanns för ett sextiotal kor.
Jag kunde endast ej förstå, att allt detla fanns här så pass nära vår fattigt okultiverade bygd — och hvarför det fanns här.
.
.
När vi kommo tillbaka upp i människobningen, blef den mig på en gång hemskt intetsägande och tom, och den tryckte från alla håll med en tyngd och kyla, som skrämde mig.
Jag kan ej ännu förstå, hvaraf detta kom sig, och om det endast var det första främmande intrycket af något, som man ej alls väntat få se.
.
.
Men jag måste tänka på flickan i sagan, som gick till skogs, och bäst hon gick kom hon till ett troll- berg — som slukade henne.
Och där inne träffade hon alla sina förlorade systrar och bröder, som förut blifvit slukade af berget.
— — — När jag sedan satt ute på verandin, försvann all- deles denna ängslande känsla.
Här måste jag endast låla ögonen följa med solen, som just höll på att sjunka bakom skogstopparne.
Och jag glömde alldeles bort, att jag befann mig på en plats, som ej jag hörde tillsammans med, som aldrig borde ha funnits här i den stora ödeskogens närhet.
När vi sedan på kvällen sutto i våra båtar igen och med rask fart gledo fram på det mörka älfvattnet, var det som om alla dessa slingringar mellan höga tysta stränder voro nya för mig Så kunna kvällens skuggor och solnedgångens röda himmel omvandla och fördjupa!
— Men fastän melodierna från den andra båten i ljuf- vaste flöjttoner ljödo likt fågelsång öfver vattnet, kunde jag ej få tankarne bort från den trakt, vi nyss lämnat.
Jag ville veta mer om den, om det ingenstädes där fanns andra människor och andra boningar än den stora herrgården med sitt folk.
Den skulle liksom hafva vunnit på grannskap med andra, tyckte jag, ej hafva stått där så brutal midt i den stora tystnaden.
Och jag frågade roddaren, som satt mig närmast, om ingen gård eller minsta lilla stuga var att räkna som granne till herrgården där.
Han drog på svaret, sedan han först sett på kam- raten med ett hastigt ögonkast.
— Hm — finns väl en nere vid åkanten — tvärs öfver skogen.
Båt-Pelle och käringa hans bor där.
— Och efter en stunds öfvervägaride, hvarunder han be- traktade mig noga, som ville han undersöka, om jag var en, till hvilken man kunde yppa något mer.
.
.
— Dom kallar ' n ock Viter-Pelle.
— Viter-Pele?
— — Det var väl milen godt oppöfver, som stugan hans ligger invid älfven — men likväl tätt under stor- skogen — för där drar skogen fram ohuggen än så länge, från alla håll, tills vattnet hejdar — och — någon gång förut — m y r.
.
.
Skicklig båtbyggare är han — Pelle.
— Säger folk, att han därjämte är vrång- sint och svår att handskas med, när det gäller, kan det väl hafva skäl för sig cckså.
Men så har han ej heller stor förtjänst på arbetet, ty bolaget, som han bygger åt ibland, betalar klent liksom bönderna.
Och, när han väl har pangar i hand, bär det af till sta ' n eller där brännvin finns, och han kommer hem till käringen lika fattig som han for.
För resten är det en led käring han har — rena lappblodet.
Och hon har väl del i, att han blifvit så förgjord som han är — att det kommit ut likväl — oeh blifvit till öknamn.
Se, det var- för flere år se ' n — innan ännu herr- gåln stod där den slår.
Så begynnte Pelle tära sig konstigt åt och liksom gå utom sig själf.
Midt under det han stod och formade till båtarna sina, mätte och bilade, kunde han på en gång stanna af midt i hugget och bli slående i ett ideligt stirrande inåt skogen.
Kom käringen en sådan gång åt att vara ovet.ig eller ruska i honom, var det, som om han hvarken hörde eller kände.
Men efteråt, r ä r han kom i i 11 sig själf igen, fick hon det i stället, så hon kände det.
Då blef hon rädd.
Så begynnte han stiga upp midt i natten utan annat på sig än tröjan och kalsongerna — och dröjde på det sättet ute, tills det blef morgon.
Först fick han gå som fun ville och i fred.
Men när käringen till slut blef trött på nattspringet och ej alls kunde begripa hvad han hade för sig — då hvarken gårdar eller folk fanns på milsväg — tog hon sig en natt till med att följa efter honom.
Det var fullmåne den natten, och hon höll sig så tätt efter honom som hon tordes, tills de kommit en bit in i skogen.
Men så blef han på en gång borta för henne — så spårlöst, som om jorden uppslukat honom.
Det var vid ett vindfälle intill Stockklinten.
Och fastän hon sökte och hojtade — fick hon ej syn på honom igen, förrän han som vanligt kom och lade sig i sängen mot morgonsidan.
Då fick han ej längre nlgon ro för hennes frågor och hot.
.
.
Och till slut fick hon väl veta sanningen, som blef henne en god tuktan.
.
.
Vitran — skogs- Vitran — var det, som han talade med ibland under arbetet, och som han gick till om nätterna.
Hon vill understundom hafva kärlek med ett manfolk af människosläkt, och kommer hon så åt att locka någon till sig — en som har starkt sinne helst — och hastigt rinnande, hett blod, då håller hon bröllop med honom, och han hör henne till Nu hade detta händt honom — Båt-Pelle.
Och det var honom visst en s y r n e r l g förnöjelse att till slut låta käringen höra, huru fager och mäktig hans nya kvinna var — och huru väl hon höll honom.
Aldrig viLe han komma ifrån henne!
Och skulle någon lägga hinder för deras umgänge, hade hon makt att förgöra — hvem det vara mande.
.
.
Efter det kallar folket honom Viter-Pelle — och håller sig förresten ur vägen för honom.
— — — Sådant har man i tankarne här uppöfver, fastän orden komma knapphändigt och liksom på lur för hvarann.
Och denna historia hade sannerligen blifvit där den var, om jag ej hållit i med att locka och locka den bit för bit ur munnen på honom — den bredaxlade, tvärskurne roddaren.
Och hela tiden var det, som om han lyssnat till den sena kvällens alla ljud, färdig att tystna själf vid minsta te eken till fara.
Ty nog ängs- lade han sig litet öfver sitt eget tal så sent och ute på ett vatten, som säkert dolde otaliga af det slag, som äger makt att förgöra.
När lommen skrek inifrån skogstjärnarne — månne han då tänkte, att det var bortbytta barns nödrop hos trollen?
— — — Och nu står hela denna färd för min tanke som någonting sällsamt och värdt att minnas.
Jag är äfven så synnerligen belåten med afslut- ningen — historien om Viter-Pelle, ty den stora skogs- förvaltaregården står ej längre så öfvermäktigt skrytsam midt i omgifningen.
Den har sig själf ovetande en stor och s * ark granne på andra sidan skogen.
Hvem i denna värld har väl större makt än dröm- maren?
förra veckan draga sina färde till mötesöfningarna igen med ringa ära och stor tack.
Det käns förresten mycket lugnare, sedan de lämnat byn, ty nu tänker jag ej längre på att någonting trå- kigt kan inträffa.
.
.
Man känner sig trygg, och — jungfrurna hafva ej så onödigt ofta ärenden uppe i byn.
— — 20:de aug.
I våras, när göken anförde fågelkonserten på skogs- åsen här, hände det flere aftnar å rad, att en af dem hördes från ett träd, som står alldeles vid gården — på sidan om hebberet.
Och då sade mor Lind med sin tunga, torra röst, olycksbådande ' som en sierskas: — När göken gal invid gårdarne, dör någon där förrän året blir slut.
I onsdags dog Johan därinne.
Sjuk och eländig hade han ju ständigt varit, och när nu därtill en svår lungåkomma angrep honom, blef det slut.
Redan den andra dagen efteråt fördes han till lik- källaren för att stå där.
tills nästa fredag, då begraf- ningen skall hållas hos en moster, som har godt ut- rymme i sin gård vid andra ändan af byn.
Det skall bli ett sådant där grundligt bondkalas.
som ej kan undgås, vilja de behålla anseende och talan.
Och tillrustningarna äro i full gång.
Att jag tycker det vara en lättnad, att den stackars pojken ej längre går här med alla sina sjukdomstecken — så att säga — ristade utanpå sig — är ju ej så underligt och behöfver inte vara okänsligt.
Men han tycks ej hafva lämnat stort tomrum efter sig bland sina närmaste heller - kanske emedan han dugde sa litet till och kostade pangar ändå.
Innan de förde bort honom, gjorde jag riktigt våld på mig, när mor Lind undrande sporde, om jag inte ville komma in och se ' på, huru de svept Johan.
Hu hu!
Men jag gick med och tog en bukett pen- se ' er i förbifarten som ett slags afbön för alla mina känslor af obehag.
(Forts.) LITTERATUR.
OCH BILD, den ut Karl Wåhlin utgifna illu- O RD strerade månadsskriften, har nu utsändt sitt janu- arihäfte för .905, därmed öppnande sin fjortonde år- gång på ett sätt som i allo häfdar dess erkända rang- ställning som primus inter pares bland nordiska tid- skrifter.
Efter ett par vällyckade planschrcproduktio- ner af prins Eugens dekorativa landskapsmålning i Norra latinläroverket och af figurgruppen till Carl Milles Sten Sturemonument följer en underhållande och rikt illustrerad essay öfver det senares mästare!
af profes- sor Nathan Söderblom.
" Sågverksindustrialismen i Norrland " skildras på grundvalen af Norrlandskommi- téns " betänkande af Valfrid Spångberg, den nye akade- mikern Axel Karlfeldt finner en sympatisk och förstå- ende tolkare i Bo Bergman, och Ernst Wallis håller med anledning af professor Schiicks mångomskrifna Gustaf III-monografi en.
berättigad vidräkning med tjusarkonungens ofta allt för partiska och hätska me- moartecknare.
Det belletristis-ka området företrädes af dikter af Per Hallström och Bo Bergman samt en lustig bevärings- historia af Fredrik Böök.
I en rikhaltig serie goda afbildningar ges en öfverblick af vårt numera så lif- aktiga nationella konsthandtverk, och de senaste måna- dernas teaterkrönika behandlas spirituellt af Carl Laurin.
Redan denna flyktiga öfversikt af ett enda häfte af " Ord och Bild " torde gifva ett godt begrepp om redak- tionens målmedvetna sträfvanden att inom den förtjänst- fulla tidskriftens ram återspegla " den nordiska kulturen i dess egenart och mångfald ", i ett omväxlande och mångsidigt innehåll af hög konstnärlig och litterär halt.
14:de aug.
Nu ändtligen kunna vi åter anse oss lefva i full fred.
Ett grundligt förhör med arbelarne har åstadkom- mit de värsta bråkmakarnes bestraffning och afske- dande.
De flesta af dessa befunnos förresten vara rätt farliga och förut straffade personer — f. d. soldater, som varit på Karlsborg för disciplinbrott, och som se- dan kommit hit uppåt vid Gellivarebanans byggande.
Redan där hade de gång efter annan gjort sig illa kända, och när nu tillfälle yppade sig till någonting som kunde passa deras stridslystnad, gjorde de hvad de kunde för att egga och reta upp.
Under fristun- derna hade de haft riktiga öfnirgsmöten på aflägset belägna platser, då de undervisat sina mindre förfarna kamrater i konsten alt hugga och måtta slag med på- kar och störar som vapen.
Ingen under att sammandrabbningen blef så våld- sam som den verkligen blef.
Nu ser det emellertid ut att vara slut med ovän- skapen — utom det att de väl äro litet rädda för att blifva tuktade af höga vederbörande en gång till.
Och sålunda fick vår hjälptrupp slutligen en dag i Sveriges Allmänna Konstförening har ägnat sin publikation för året — den trettonde i serien — åt minnet af Johan August Malmström, hvilkens lefnads- teckning anförtrotts åt Harald Wieselgrens förfarna och skickliga hand.
Det typografiskt synnerligen väl- vårdade häftet, som prydes af flere porträtt af konst- nären från skilda skeden af hans lif samt ett stort antal ypperliga reproduktioner efter hans förnämsta taflor och teckningar, bildar ett lika ståtligt som för- tjänt minnesmärke öfver den blide konstnären med " mannakynnet " och " gosselynnet ", som — för att tala med Gellerstedt i den dikt, som afslutar bäftet — med sin svenska och ljusa pensel skänkt oss så många " sagans bålda kämpakungar, bygdens själaglada ungar, landskap som små paradis.
.
. "
J. N-g.
IDUN 1905 — TEATER OCH MUSIK.
UNGL.
TEATERN återupptog på torsdagen i förra K veckan Wagners " Mästersångarne ".
Man känner sig alltid tacksam mot teaterledningen, då den åter- upptager detta genialiska operaverk; men denna gång skulle nog tacksamheten blifvit än större, om utföran- det helt igenom varit tillfredsställande.
Så var dock nu ej fallet, i det slitningar och ojämnheter flerstädes förekommo, i orkestern såväl som i körerna.
I tredje aktens senare tablå hotade ett ögonblick kören gå sönder.
Skråprocessionen inkom tämligen oordnad och en betänklig förvirring syntes råda i här vidtagna an- ordningar.
Regien bör ock finna tillfälle till förbättrin- gar äfven i första och särskildt andra akten, i hvilken senare akt det intensiva solskenet verkar både onatur- ligt för åskådaren och irriterande för framställaren af Hans Sachs, hvars minspel här menligt påverkas af dessa " solsting.
För öfrigt torde med fog anmärk- ning kunna göras mot det i allmänhet väl långsamma tempot, hvilket gör att operan, trots strykningar och ehuru föreställningen börjar redan kl. 7, ej slutar förrän half tolf.
Orkesterpartiet utföres därjämte alltför hög- ljudt och påbredes för jämntjockt.
60 — ingen dålig Beckmesser, men han är onödigt bråkig och alltför osäker i spelet för att kunna få fram något helt af denna briljanta typ.
Både fru Lindberg och frkn Edström utförde sina sångpartier alltför skrikigt; det verkade ofint och nedtyngande.
Föreställningen^ som egendomligt nog hade att uppvisa stora luckor på parketten, bevistades af kron- prinsen samt prinsarne Carl och Wilhelm.
Bifallet var mycket lifligt och inropningarna många.
F. Hbg.
— Premiären å " Evangelimannen " af d:r Wilhelm Kienzl är, då detta skrifves, afsedd att äga rum in- stundande måndag.
Det musikdramatiska verket, som lär äga många förtjänster, har på flere af Tysklands och Österrikes större scener rönt afgjord framgång.
Huvudrollerna innehafvas af fröken Hesse samt hrr Malm och Oscar.
han rikt tillfälle visa i Wieuxtemps ' violinkonsert i d- moll.
Virtuositeten adlades här dock af konstnärligt djup och allvar, och sällan får man höra en härligare sång på violinen än den hr H. presterade i nyss- nämnda violinkonserts undersköna adagio religioso.
1 Bachs fantasi och fuga för orgel i g-moll, bearbetad för piano af Liszt, kunde man likaledes beundra hr Consolos konstnärliga pianospel, med präktigt anslag, klassisk klarhet och tillbörlig nyansering.
Briljant ut- fördes också Scarlattis förtjusande Capriccio, hvilket framkallade Griegs " Bröllopslag på Troldhaugen " som extranummer.
Äfven hr Hartmann måste gifva en * air " utom programmet.
De båda konstnärerna rönte det fiffigaste bifall från den rätt talrika publiken.
F. Hbg.
0 Hva ' d de uppträdande solisterna beträffar intogo hrr Forsell och Menzinsky onekligen de främsta platserna.
Båda voro här nya i sina partier.
Hr Forsell gaf en mycket god bild af Hans Sachs.
Med enkel, men impo- nerande värdighet i sitt yttre förenade han i föredraget en värme och trohjärtenhet, som kanske någon gång blef väl sentimental, men ej inverkade störande på total- bilden.
Och i vokalt hänseende visade den röstbegåf- vade sångaren sig från sin bästa sida.
Särskildt gällde detta om den tredje aktens båda tablåer.
1 andra ak- tens scen med Beckmesser utanför skomakarverkstaden böra emellertid de inströdda deklamatoriska replikerna tydligare skiljas från den sång, Sachs sjunger under sitt arbete vid lästen.
Framställningen var emellertid, sedd i sin helhet, synnerligen förtjänstfull, och hr F. hade mer än vanligt underordnat sin egen person under den karaktär han hade att framställa.
Till det yttre var hr Menzinsky en väl prosaisk och intetsägande representant för riddaren Walther von Stoltzing.
Men i sången lyckades han, om han ock ej var vid bästa röstdisposition, framhäfva sitt partis många skönheter, särskildt i prissången i tredje akten.
Att han vid sångprofvet i första akten ej alltid kunde göra sig hörd, berodde efter hvad vi ofvan antydt ej på honom.
Det likaledes i textligt afseende vackra partiet kom ock till full rätt genom hr M:s tydliga uttal af det tyska språket.
Af de öfriga uppträdande förtjänar hr Malm som David att nämnas.
Något mera lugn och mindre pojk- aktighet skulle dock ej skada.
David göres ju dock af mästaren till gesäll i sista akten.
Hr Mandahl är väl Lecocqs nu efter 15 år O " STERMALMSTEATERN.
återupptagna operett " Både hjärta och hand " till- hör genrens finare alster.
Den har en rätt underhål- lande text, om man frånräknar första akten, och den musikaliska skruden företer åtskilliga verkligt vackra nummer, som stundom höja verket till den komiska operans nivå.
Den kvinnliga hufvudrollen uppbars af fru Meissner på ett alltigenom tilltalande sätt, och hr Ringvalls arragoniske konung hade den rätta burleska operett- prägeln, utan att hemfalla åt några öfverdrifter.
Som hertigen af Madeira var hr Svenssons ungdom något för mogen, men hans sång hjälpte upp hvad som fatta- des i figurens charme.
Öfriga fördelaktigt framträdande rollinnehafvare voro fröken Berentz, fru Grönberg- Rowe och hr Lund.
Uppsättningen: approbatur.
E. H-n.
K ONSERT gafs i fredags i Musikaliska akademien af violinisten Arthur Harlmann och pianisten Ernesto Consolo, den förre ungrare, den senare itali- enare.
Utan alla reklamer hafva dessa unga konst- närer kommit, men de visade sig redan vid sin första konsert både genom valet af program och detsammas utförande som konstnärer af rang.
Programmet inled- des och afslutades med tvänne sonater för piano och violin, nämligen Brahms förträffliga sonat i d-moll op. 10S och Griegs här välkända sonat i g-dur op. 13.
Båda utfördes synnerligen förtjänstfullt, och om den första ej rönte så lifligt bifall som den förtjänat, så berodde detta nog därpå, att en god del af publiken nog ännu, särskildt då det gäller en violinist, är fången under den bäxmästareaktiga virtuositetens bländverk, hvilket ej alls hade tillfälle att breda ut sig i inled- ningsnumret.
Att emellertid ej heller för hr Hartmann några som helst tekniska svårigheter förefinnas, fick EN FÖRKLARING.
1 UPPSATSEN " En nykterhetslektion " i n:r 2 af Idun * för innevarande år framställes en af de handlande personerna under beteckningen " folkskoleinspektören d:r W. " Då man nu emellertid påpekat för oss, att enligt senaste folkskolematrikeln det ej finnes mer än en d:r W., som är folkskoleinspektör, anse vi oss, med den kännedom vi hafva om den verklige folkskole- inspektören d:r W., skyldiga påpeka, att skildringen i fråga så mycket mindre kan åsyfta honom, som be- skrifningen däri på hans yttre ej stämmer och han dessutom, redan innan k. cirkuläret om nykterhetsun- dervisningen i skolorna utkom, var och allt fortfa- rande är absolut nykterist.
Uppsatsens förf.
har här på måfå valt sin beteck- ning och vi kunna ej annat än beklaga, att vi genom förbiseende möjligen kunnat gifva anledning till för- växling.
Redaktionen.
Från firman Carl Wallén &amp; C:o i Göteborg 1 följer med dagens nummer som 5 / ett tillkännagif- vande om en del af firman förda artiklar, som torde kunna påräkna våra läsares intresse.
I samma half- nummer har vidare beredts rymlig plats för afdelnin- garna Frågor och Svar samt Tidsfördrif, hvarigenom ersättning bjudes för det trångmål, hvarunder dessa afdelningar någon gång lidit genom de tillströmmande annonserna.
2 hvilka hopläggas så, att de behålla sin tätt slutet lock, tills köttet är mört B l o d p u d d i n g (t 6 pers).
j lit mjölk.
form och serveras på sadeln.
Steken eller omkr. a ^ tim.
Allt det feta af- 12 ettöres skorpor eller 6 mandelbröd, garneras med legymer.
Köttjnsen silas skummas noga och soppan afsmakas j lit.
blod, 2 msk.
sirap, 3 msk.
fint Redigerad af hackad njurtalg eller smör, % tsk.
hvit- och skummas.
Smör och mjöl samman- samt serveras.
peppar, 1 tsk.
ingefära, 1 — l / » msk.
salt.
fräsas, köttjnsen påspädes litet i sänder ELISABETH ÖSTMAN.
[tsk.
finstött mejram, 1 rödlök, 1 msk jämte grädden och såsen iår koka 10 Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- B i f f p a j (f. 6 pers.).
1 kg.
benfritt flottyr.
B e r e d n i n g: Kalfhuf vudet, hvaraf min, hvarefter den afsmakas och ser- kurs i Stockholm.
innanlår eller fransyska, 2 tsk.
salt, * | buden är aftaget, klyfves hjä * rian ta- veres i särskild såsskål.
tsk.
hvitpeppar, 2 msk.
smör (40 gr.), KORSLAG TILL MATORDNING FÖR ges nr, och Lufvudet sköljes väl samt T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (40 gr.).
M o s s p u d d i n g (f. 6 pers.).
6 ägg- | portug.
lök, 1 lit.
potatis.
j del.
2 msk.
stötta skorpor.
lägges i vatten öfver natten.
Det sättes VECKAN 5 - 3 1 FEBR.
1905. franskt vin, 3 del.
svag buljong, (kokt på elden i det k alla vattnet, saltas och gulor, 2 del.
sherry, 120 gr. strösocker, Söndag: Falsk sköldpadd&amp;oppa; då spadet kokat upp skummas det väl, skal och saft af 1 citron, 2 del.
tjock på senor och hinnor).
B e r e d n i n g: Skorporna och mandel- gröna bönor (Harricots Vert s) tnedrördt hvartfter kryddorna, jämte de väl ansa- grädde, 5 blad gelatin.
bröden upplösas väl i mjölken, därpå smör; stekt späckad rensadel med le- de rotsakerna och lökarna iläggas P a j d e g: 1 hg.
kokt.
kall rifven po- tillsättas sirapen, njurtalgen och kryd- gymer, mosspudding med biscnit.
Soppan får sedan koka tills köttet är dorna.
(Om så önskas nedröres sist B e r e d n i n g: Äggulorna, vinet, sock- tatis, 1 hg.
smör, 1 hg.
hvetemjöl.
M å n d a g: Får i kål; fattiga riddare mört, då det tages upp och buljongen ret, citronskal och saft vispas i en ka- den skalade och fint hackade löken med sylt.
silas och skummas.
Köttet skrädes, och strnll Öfver elden, tills massan börjar fräst i flottyr en).
Något af smeten Tisdag Kokt kolja med senapssås när det är kallt, skäre3 det i små tär- sjuda, då kastrullen aHyftes och visp- B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en stekes, och mer kryddor tillsättes, om och potatis; manna grynsgröt med mjölk.
ningar och lägges i soppskålen.
Smör ningen fortsattes, tills krämen är kall duk, doppad i hett vatten, skares i o m - så önskas.
En vacker bleckform smörjes O n s d a g: Wienerschnitzel med po- och mjöl sammanfrasas, i lit.
af ka ' f Grädden vispas till hård t skam och kiing 2 cm.
tjocka skifvor, hvilka bul- väl och beströs med de stötta skor- tatis; enkel äppelpaj med vispad grädde.
buljongen jämte oxbuljo.igen tillsättas nedröres Sist tillsättes, det sköljda tas på båda sidor och beströs med porna, fylles till hälften med smeten, T o r s d a g: Ärter med fläsk; plättar och soppan får koka 10 min.
Den af och i ljumt vatten upplösta gelatinet peppar och salt.
En stekpanna sättes och lock påaättes eller och öfverbtnde- med sylt.
smakas med cayennepeppar samt vinet Massan slås i en med kallt vatten sköljd på elden att bli bet.
Smöret brynes formen med ett smordt papper, hvar- och hälles öfver köttet i soppskålen.
form och ställes på svalt ställe att och biffarna iläggas och brynas hastigt efter den nedsättes i kokande vatten V red a g: Biff paj; vinsoppa.
h ö r d a g: Blodpudding med skiradt Soppan serveras, om så önskas med hård- stelna omkr. 4 tim.
Då puddingen skall på båda sidor samt få steka \ min.
och får koka 2 — 3 tim. Med en visp- kokta äggulor.
s i n f t r; saftsoppa.
stjälpas upp, hålles formen omkr. | på hvarje sida.
De uppläggas; pannan kvist profvas om puddingen är färdig min, i varmt vatten.
Den serveras med vispas ur med kokande buljong och Den uppstjälpes genaät.
Serveras mt-.i RECEPT: såsen tillvaratages.
Löken skalas, ska- skiradt smör och lingon.
S t e k t s p ä c k a d r e n s a d e l (t 0 makroner.
F a l s k s k ö l p a d d s o p p a (f. 6 pers.).
res i skif vor och brynes.
Potatisen pers.).
3 kg.
rensadel, 4 lit.
dricka, 1 ' / i skalas och skares i skifvor En paj 1 gödkalfhufvud, 3 Ht.
vatten, 1 msk.
hg.
späck, 3 msk.
smör ^60 gr.), Va msk.
F å r i k å l (f. 6 pers.).
1 litet kål- form smörjes med smör, däri lägge salt, 6 hvitpepparkorn, 2 morötter, 1 salt, 1 lit.
buljong eller vatten, hufvud, 3 msk.
smör (60 gr), 1 — - 2 msk.
ett hvarf me l potatis, därpå ett hvarf sirap, t kg.
fårbringa, 1 | msk.
salt, L a g e r m a n s biffar och litet l ö t, så lägges allt Sås: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk i| tsk.
b vitpeppar, 2 lit.
vatten.
hvarf vis öfversta hvarf vet bör vara USMÖDRAR.
Tillsen, att Ni alltid vid mjöl, köttjus, 1 del.
tjock grädde.
biffar.
Biffsåsen och vinet hälles öfver.
inköp af Hafregryn &amp; Korngryn er- Beredning: Kålimf vudets yttre Till paj &lt;i egen blandas alla ingredienser- nålla Hafregrynskvarnen " Sveas " i Lon- don med Gulmedalj belönade tillverk- Beredning: Rensadeln lägges i blad borttagas, de öfriga lossas från na på bakbordet och degen utkaflas till ningar, förpackade i säckar eller karton- " T o m t e n " ger om Vi &amp; Va kilo.
Sveas Sundhets dricka eller mjölk öfver natten.
Den stjälken och skäras i tärningar.
Smöret | cm.
tjocklek.
mjöl i hel- eller half kilopaket er rekom- sköljes därefter väl, torkas med en duk brynes i en järngryta, kålen ilägges är erkändt menderas till barn och sjuklingar och och alla hinnor borttagas noga.
Späcket jämte sira; en och brynes väl under Ett lock till formen utskäres, formens » amtliga dess ' tillverkningar utmärka kant penslas med vatten och deglbcket flitig rörning.
Fårköttet tvättas med skares i fina strimlor och därmed späc- sig för s i i goda smak, lättkoktbet och ronhet.
Finnes ho * alla välsorterade kas sadeln i täta rader, sicksack.
Den en duk doppad i kallt vatten, skares i fasttryckes.
Med en gaffel göres 4 ä 6 aagrossister och detaljister i hela Skan- stekes antingen i ugn eller gryta.
Sal- bitar och s t ö n e delen af fettet bort- hål i degen, så att vid stekningen bilda- dinavien.
Hafregrynskvarnen SVEA, tas sedan den är brynt, späde » med tages, hvarefter köttet nedlägges hvarf- de gaser må kunna bortgå.
Pajen gar- Ragnar L.
Jeansson, KALMAR.
Tabell öfver näringsvärdet af våra för- buljongen litet i sänder och Öfveröses tals med den brynta kålen i kastrullen.
neras med fasoner af degen, hvilka nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo: hvar tioDde minut.
Till stekningen åt- På hvarje hvarf kött strös peppar och fästas med ägghvita.
Den öfverpenslas vid all slags fmbakning.
Fläsk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, Hvete- går omkr. 3 tim. Rensadeln upptages, salt.
Det kokande vattnet påhälles med vatten och gräddas i god ugns- Ingen jäsning före gräddningen i ugnen •röd 55, Fårkött 62, Torsk 40, Mjölk 87, behöf-i vid användande af.
Xagerman&gt; köttet lossas nätt, skäreä i tunna skif vor.
och anrättningen får sakta koka med värme omkr. 1 tim.
Korngryn 116, Hafregryn 153.
Bakpulver " TOMTEN ".
i KÖKSALMANACK l i t e t selleri, 2 rödlökar, 1 Va msk.
smör i30 gr.), 2 msk.
mjöl, 1 V lit.
god ox- buljong, brynt socker (2 tsk.
socker, 2 msk.
vatten), 1 knifsudd cayennepeppar, 3 msk.
sherry.
1 3 1 9 1 2 1 1 2 3 1 3 2 i 2 1 2 1 a 2 BAKPULVER H] 2 jäsningsmedlet
