# ID: svediakorp-per1642
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,510
# sentences: 1,186
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


minuter, och pincenezn skakade som ingen häradshöfdingspincenez skakar.
Öfver pannan stod den svarta hårlug- gen som en korpfjä- der.
.
.
Han talade om Ame- rika.
Några dar efteråt mötte jag honom ute.
Han gick med nerböjdt hufvud och framskjuten öfverkropp, som om han plöjde sig väg genom osynliga människomas- sor.
Han glömmer att han är i Stockholm, sade jag till mig.
Bland hyggliga medborgare, som frukta Gud och gå på rätt trottoar.
Det här är ingen marsch i medströirmen på Sture- gatan, den är för mot- strömmen på Clark street.
.
.
Henning Berger är ett Stockholmsbarn.
Upplysningen är för dem, som inte läst hans Ridå, ty annars är den kanske öfverflödig.
Hans föräldrahem låg vid Biblioteksgatan (el- ler Norrmalmsgatan, som den då hette).
Från hans barndom antecknar jag en sak, som han själf tycks fästa en viss betydelse vid.
' Om det är något vi bruka min- nas med glädje, så är HENNING BERGER.
PORTRATT FÖR IDUN A F HOFFOTOGRAF A.
BLOMBERG det våra första lek- platser.
Hufvudstads- barnen ha många.
Henning Bergers var — HENNING BERGER.
Nationalmuseum.
Fadern hade nämligen nå- ITT FÖRSTA INTRYCK af Henning Ber- gon vaktmästarsyssla där, och när portarna ger var inte mycket korrekt.
Han ser slogos igen för allmänheten, sprang hans son ju ut som en hofrättsnotarie, tänkte jag.
Han genom de tomma salarna.
.
.
Nu gör man liknar mönstermännen på Sturegatan, med sina visserligen klokt, om man inte strax sätter gipsade miner och sin presidentstaf i portföljen.
fingret på detta och säger: där ha vi ägget, Ett blekt, regelbundet ansikte, kort mustasch, där är första glimten i ögat, upprinnelsen till pincenezglasen som hvita fläckar mot dagern.
artisten — ty i likhet med Heidenstam och Nordensvan började Berger som en penselns Och en låg och förbindlig röst, som tycktes skolad i någon gammal högtidlig ämbetslokal, man.
Men om detta med museet inte gaf ho- där man framför allt fick lära sig två saker: nom något mera, så gaf det honom åtminstone att gå tyst och tala tyst.
Och kanske också en vackrare bilderbok än andra barn.
att tänka tyst.
I sjuttonåren — han är född 1872 — drefs M Men samvaron blef intimare, och nu gick det åt skogen med hofrättsnotarien.
Det kom lif i gipsansiktet.
Det blef ett nervknippe, som ryckte och grimaserade, ibland litet väl fruk- tansvärda Rösten var inte densamma i fem han öfver död, och år.
af cn mycket ungdomlig äfventyrslusta Atlanten, Han kom tillbaka vid faderns men två år senare gör han om färden, nu räcker vistelsen därborta i fulla åtta Det är den tiden, som skapar honom.
I början lefva artistdrömmarna; redan i Stock- holm hade han gått ' på Tekniska skolan och Konstakademien, där han som tusen andra ritat antik.
Nu söker han sig till den be- römda Pälette-and Chisel club i Chicago, och det blir lefvande modell och mycket arbete och mycket ungdomslif, inte alltid på till- varons gladaste sida.
Jag fruktar till och med att han får se den andra oftare.
På ett ställe i sina Amerikaskisser har han ett uttryck: gå igenom ekluten.
Den väntar litet hvar som stiger i land där borta med målet att bryta sig tram, menar han.
Så har väl Henning Berger fått sin del.
Emellertid gick det till slut honom som Heidenstam säger om sig: Jag hade böcker hemma på min hylla.
Jag skönjde världen genom tryckarsvärta och genom trasorna, som hängde ned kring tiggarns bröst.
Jag såg den evigt med min kalla tanke och mitt varma hjärta.
Jag kände tidens härskri genom skrålet.
Jag vred, jag knep mitt kolstift som i hopp att tå det glöda; och så drog det opp — en fot, en häl!
Då bröt jag sönder kolet.
Han slungade ritbrädet, och medan han drog sig fram genom en anställning på ett ångbåts- kontor, blefvo de andliga intressena, kunskaps- törsten och diktarbegäret, det allt öfvervägande i hans lif.
Afcw&amp;erry-biblioteket tog det mesta af hans lediga timmar.
— Ibland tycker jag att det är det enda jag har att tacka Amerika för, säger han.
Jag vet att det naturligtvis inte är så.
Ekluten gaf mig väl sitt också.
Men på biblioteket upplefde jag i alla fall mina lyckligaste stun- der, och där täppte jag de värsta sprickorna i min afbrutna bildning.
.
.
Och dock, det hvita landet drog och drog.
Det ville inte gå att skära af allt som band vid gamla ansikten och gamla gator, och en vacker dag 1901 var Henning Berger hemma igen.
Ty bara här var hemmet — den rätta luften, det rätta språket, de rätta ögonen, handtryckningarna, skratten, tårarna, dum- heterna.
Samma år låg i boklådan hans författare- debut: Därute.
På omslaget satt en ohygglig gorilla, som i ena tassen höll en liten ding- lande börsman och i den andra kramade ihjäl en stackars människopyssling.
Apan skulle föreställa Amerika.
Boken, en skissamling, gjorde succés och sköt med ens sin författare i förgrunden bland de yngre.
Vi hade nog skildrare förut af den stora dollars- och revolverkontinenten, men ingen som tycktes i så hög grad besitta det riktiga väderkornet, smittan i blodet, magne- siumblixten i ögat, när det gällde att gripa och återge några af de millioner lifsöden, som rusa fram mellan skyskraparna, på asfalten, i luftbanorna och tunnlarna, öfver, på och under jorden — till seger eller nederlag, till ett millionärspalats eller en rännsten.
Han hade själf varit med i myrstacken.
Han hade ömkat och hatat, men framför allt studerat den.
Och nu gaf han en del af hvad minnets bloc notes
IDUN 1905 — samlat, en serie lifsbilder, sammanpressade i formen, sedda af ett målaröga, som alltid kunde glädja sig åt färg och linjer, om det annars var föga att glädja sig åt.
Det luktade Ame- rika af den lilla boken.
Ja, sade man sig, så måste det se ut, så måste det gå till " där- ute ".
— Jag minns, att skildringens styrka slog mig.
Och j a g erinrade mig plötsligt en annan Amerikafarares.
Knut Hamsun, galg- humoristiska suck (i Fra det möderne Amerikas Aandsliv): Jag har i dag sett en stad, som heter Chicago, och min innerliga bön till Gud är att jag måtte slippa se den en gång till.
.
.
Skisserna ge med ögonblicksfotografens skärpa en handfull af gatans typer.
Det är mannen, som lyckats, som amerikaniserats till den grad att han dödat hvar tanke på sitt gamla fosterland, uturpatorn med nerver af stål och ett par hvita cgon i ansiktets järn- mask.
Och det är den arbetslöse, vacklande dödstrött genom solbrinnande avenyer, knäckt i knäna, med tungan torkad mot gommen, me- dan han stafvar på skylten, där ett jättestort, fradgande ölglas är afbildadt: Största glas öl i hela stan, iskallt, endast fem cents!
Det är alla möjliga problematiska existenser, som glida som ålar genom samhällets gyttja, det är de som försvinna och de som flyta ofvarpå, ingen vet hur, som markis Chevelli med sitt Mefisto- skägg, sin monocle och sina ficklån.
Alla eller nästan alla ha de ett drag gemensamt: ångesten i blodet, piskknallen för örat.
Deras lifs- tempo är ett furioso.
Bergers nästa bok, Ridå (1903), har i mycket en annan takt öfver sig.
Det beror naturligt- vis först och främst på att den rör sig med en annan milieu: Stockholm.
Författaren är hemma på sin ungdoms gator igen, och ekot från det stora helveteslarmet därute har börjat domna.
Hans röst blir djupare och lugnare.
Hans öga blir mera inåtvändt.
På samma gång stiger i hans bröst allt starkare den känsla, som väl alltid funnits där, men som världs- metropolens feberlif prässat till botten, därför att den, som alla starkare känslor, tog för mycken tid och kraft i kampen: j a g menar sympatien för och lusten att dröja hos de små i samhället, de fattiga, utstötta, förlorade.
Han blir som Gorki — fast naturligtvis i mindre skala, eftersom hans erfarenhetscentrum är så långt m i n d r e — de urspårades diktare.
Olyckan blir den slagruta, med hvars tillhjälp han sö- ker upp källsprången i en människosjäl.
Han vet att för att hitta människan måste man i våra dagar så ofta börja med att skrapa af samhället.
Och de som gjort detta med sig själfva, de som af en eller annan anledning, genom laster, misstag, brott eller olyckor, kom- mit en smula på sidan om " det honette Sam- fund ", de bli de tacksammaste objekten, ty de tala tydligast.
Det är som inte bara kroppen, utan själen också sutte naknare undei ett tråd- slitet plagg.
.
.
Den gamle annonsagenten, som jagar efter sin lotterichimär och dör på en vindskupa som det fattigaste af allt fattigt, Stanislaw Po- dorsky med sina kärleksfantasier krossade af ett ridspöslag, kafékunden, som inte törs gå hem till sina tomma rum — alla äro tagna på pricken ur det lif, som dagligen snuddar vid oss och som vi kanske inte ens märka.
Men längst minns man bokens bästa sak, En Kungs- holmsromans, historien om sommarnattsblondinen, som spolas bort i människoströmmen efter sin korta kärlekssaga.
Det är tusens öde i ett, cch det ger eko, Åter gå ett par år.
Henning Berger har sitt journalistarbete, och midt i detta gäller det att få så pass andrum, att han kan hinna samla sig till något helt och större än novel- letterna.
Det kommer till sist — har kommit nu mot julen med hans nya bok, Ysdil, tills 604 — datum hans förnämsta verk och det fylligaste uttrycket för hans diktarkynne.
När detta skrifves, är bokens öde i kritiken och handeln ännu okändt, men det borde icke kunna bli mer än ett.
Det är en på sina ställen full- komligt fascinerande berättelse — fascinerande genom stilens impressionistiska kraft, dess må- leriska glans, liksom genom berättelsetrådens starka spänning.
En anmärkning skulle gälla att det understundom blir litet för mycket af det goda, att författaren i sitt begär att få in så mycket som möjligt siar öfver i det kramp- aktiga och tröttar läsaren.
Skildringen läggs sidtals för rent utvärtes; målarögat dominerar.
Taflorna darra som kinematografbilder.
Men det är en stor och intensivt känd be- rättelse om kamp och svältår, om en hungrigs feberlif, medan arbetet dröjer, en tillvaro kastad mellan mörker och de blå lågorna öfver mil- lionhallucinationer.
Jag behöfver knappt till- lägga att det är Amerika — Chicago — som är skådeplatsen.
Den unge svensken Hugo Nordling har kommit öfver för att fånga lyckan med ett uppfinningsprojekt, som han har i bak- fickan.
S i får han " gå igenom ekluten. "
Han för pariaslifvet för dagen, bedöfvande sig när han har tillfälle och plötsligt stirrande skräc- slagen ur bedöfningen mot en grym och naken tillvaro.
Under allt detta träffar han på ett kafé en ung zigenerska, Ysail, förhäxas af hennes sfinxskönhet, den österländska my- stiken öfver hela hennes uppenbarelse, kommer samman med henne några gånger, tills historien slutar med att han blir rånad af hennes band och hittas en vintermorgon halfnaken och half- död ute på marken.
.
.
Men då är hans lycka redan på uppmarsch: han har plats på ett ingeniörskontor, och han går framåt.
Många år efteråt, då mr Northing lör längesedan är gift och har sitt palats, kan han tänka tillbaka på de förfärliga genombrottsåren.
Och då sti- ger Ysails bild upp, men hälft overklig som en feberfantom.
Hon blir " ett med den stora staden, gatan, natten — en svältens fantasi, en hungerdröm.
.
. "
Det finns bland berättelsens alla episoder ett par tre, som särskildt nita sig fast.
Först och främst det kapitel, som kallas " Sa- gan om lilla Lisa ".
Det är en mycket van- lig historia om en stackars liten dansös, som har ett lungsiktigt barn och som mister både sin plats och barnet och går i sjön, men den är gifven med en innerlighet och en lyrisk ton, som ställer den bland det högsta Berger åstad- kommit.
En annan episod ger oss en millio- närsvilla i natten.
En karl står med en slang- spruta och öser sjöar af vatten mot en ruta — för att dollarsfursten innanför skall inbilla sig, att han är på sin lustjakt och på detta enda sätt få en timmas sömn.
En tredje tafla slutligen visar oss ett människokryp utan ar- mar och ben, släpande sig fram på träklossar med sitt bettleri.
Myntet stoppas i munnen på honom; så hasar han sig vidare till krogen, spottar ut det och kyparen slår ett mått whisky i gapet ...
Det är som dessa bägge sista bilder gåfvo de två polerna af människovärlden hinsidan det stora vattnet.
Henning Berger är impressionist, om man ser på hans förmåga att fånga ögonblicket, att med några få och precisa drag ge det väsent- liga i ett ansikte, ett landskap, en dager.
Öfver hufvud sysslar han gärna med belys- ningseffekter.
Artistögat är ständigt vaket.
Hans penna har en radérnåls skärpa.
Både i maneret och valet af ämnet för hans konst tankarna till Steinlein, den store parisiske skil- draren i blyerts och färg af gatans lif, af dramerna från Batignol, af blusmännens och le trottins lycka och sorger.
J a g har någon gång förut skrifvit om honom (Berger), att " hans hjärta darrar i gatans skuggspel och hans hand vill söka de betrycktas och förfölj das, liksom hans öga helst stannar vid ögon i feber eller med olyckans döende pupiller. "
Vår skönlitteratur i den d a g som är har be- gåfningar af större andlig volym och subtilare läggning än Henning Berger, men på det om- råde, som är hans, har han icke många jämn- bördiga.
Hans konst har icke talat, innan den kunde tala rent, ty hans litterära samvete hör till de osvikliga.
Det har gjort sitt till h a r s framgång och det ger löften om mera — om nya och kanske större segrar, som alla vän- nerna till hans författarskap önska honom och skola glädjas åt.
Bo EJ MÅNGA BERGMAN.
ORD torde behöfvas för att motivera det sakför- hållandet, att Idun i detta nummer ej med- delar några bilder från kungafestligheterna i Kristiania.
Öfver den journalistiska synpunkten står här gifvet den nationella, och denna senare har bjudit oss att icke på något vis deltaga i celebrerandet af en tilldragelse, hvilken så att säga sätter kronan på det verk, som fram- sprungit ur det norska folkets eller åtminstone dess ledares svek mot Sverige och de ' n vör- dade monark, som för ej länge sedan också var deras.
Det är emellertid ej unionsupplösningen och den nyvalde konungens intåg i och för sig, som förestafvat vårt handlingssätt i detta fall.
Den förra kan ju måhända blifva vårt land till nytta i flere hänseenden, och det senare är blott en följd af upplösningen.
Nej, det är hvad som framgick af hr Michelsens bekanta indiskretion före kungavalet, nämligen att den danske prinsen, den ridderlige konung Karl den femtondes dotterson, synes hafva varit på väg att af norrmännen låta locka sig att redan i somras, före Karlstadskonferensen, komma till Norge och usurpera dess ännu ej statsrättsligt lediga tron, med andra ord att draga svärdet mot frände och frändeland — det är den inblick bakom kulisserna, denna indiskretion gifvit hela det svenska folket, som kommit detta folk att rygga till.
Det är ock den, som stadfäst vårt beslut att i Idun förbigå kungahyllningen i Kristiania, då ju ännu ingen tillfredsställande förklaring öfver nyssnämnda planer af ve- derbörande afgifvits.
Vi äro ock öfvertygade om, att vårt handlingssätt i denna sak skall gillas af flertalet fosterländskt sinnade kvin- nor och män, för öfrigt af en hvar, som anser att en ärligt uttalad mening ock bör beledsagas af en motsvarande tillämpning.
Det är ej endast unionsbandet, som brustit detta år; många af de fina trådar, som förena de skandinaviska folken med hvarandra, hafva mer eller mindre oförmärkt slitits utaf.
Och hur önskligt det än vore, att de snart åter kunde sammantvinnas, att samhörigheten frände- lan den emellan kunde visa sig i förnyadt in- timt samarbete, så är nog det svenska folket medvetet om, att det torde dröja rätt länge, innan vi komma därhän.
Till dess måste vi svenskar stå för oss själfva, o c h v i k u n n a d e t, om v i b l o t t v i l j a.
Och under tiden borde vi förmå hinna med att lösa många af de viktiga frågor här hemma, de där ännu vänta på sin lösning.
För Idun FRITHIOF HELLBERG.
^agermans Jvätt pulver " .Tomten
IDTJN 1 9 0 5 — 605 — HON.
HON HAR kommit till mitt hus med sitt hopp, med sitt ljus och med rosenröda skyar ur sin himmels höjd.
När min panna brann i kval, har hon strukit den sval, har hon bjudit mig att dricka sina läppars fröjd.
Och när allt var mörkt om mig, har hon hviskat i mitt öra: " Jag vill vara hos dig! "
Här var trångt, här var smått, och knappt feernas slott min kära vore värdiga hvälfva sig om.
Men hur allt, ja, hur allt tog en förvandlad gestalt, och hur taken blefvo högre, när prinsessan kom — tills jag undrade på, hur förr jag gick i rummen och kallade dem små!
Och hur solen lyste skönt öfver dörrarnas grönt, öfver rosor och syrener och spädljusa blad, och hur hvarje liten sak fick en underbar smak, en skönhet, en doft, ett jag-vet-icke-hvad, ett anlete, ett sinn, sedan hon, sedan borgens härskarinna tå- gat in!
Längs väggen steg min värld med pansar och med svärd i mattade gravyrer och trånga ramars mått — se, som rörda af en fé i själen fyllde de likt porträtter ur en ansal i ett kejsareslott.
Och tidehvarfvens rund förenade sig trollskt omkring min lyckas stund.
Jag sade till min Fröjd: " Låt oss dikta bredd och höjd, låt oss drömma nu oss själfva ett konungabo.
Ty är mycket klent och armt, allt blir stort och rikt och varmt af kärleks unga vilja och af ungdomens tro.
Så vid vår låga härd vi trona högt som örnar öfver dalarnas värld. "
Då jublade hon till, som hon ensam kan och vill, då slog hon sina armar om min nacke blott: " Var tackad alltid, du, som nu — och nu — och nu — för allt mitt sköna rike och mitt strålande slott!
Ditt slott, ditt slott, min prins, är det stoltaste och ljusaste och skönaste, som finns! "
Men jag talte allvarsam: " Se, min tron är spe och skam, min skatt är nöd och kamp för hvart pul- sarnas slag.
När du mitt öde mött, skall du sist ej sänka trött ditt sorgsna lilla hufvud under vingen en dag? "
Hon såg blott djupt i blicken in och hviskade i jubel: " Jag är din — din — din! "
I Brud- &amp; Bröl ops- {sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter!
i ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
i Sändes É Profver omgående franko.
tull- &amp; portofritt direkt till privata.
j Schweizer &amp; Co, Luzern S 5, (Schweiz).
Mina fiender, välan,, jag är ej en ensam man, Jag följs af hennes tankar som min vakt, ehvar jag går.
Jag är hård mot lansars kraft af en mäktig trolldomssaft, bepröfvad emot hatets som mot kärlekens sår.
Och framför mig i mitt krig min segerlycka sjunger: " Jag vill vara hos dig! "
K.
G. OSSIAN-NILSSON.
» I MÖRKER OCH DÖDENS SKUGOA .. » H OS FORNTIDENS greker och romare var det sed, att ett barn, som föddes på något sätt vanlottadt, brukade utsättas till en mer eller mindre grym död.
I vårt land un- der hednatiden ägde af samma skäl en fader rätt — åtminstone en själftagen rätt — att knä- sätta eller förkasta sitt eget barn.
Vi hafva för längesedan genom kristendomens och civi- lisationens inflytanden kommit därhän, att ett sådant tillvägagångssätt icke vidare kan ifråga- komma.
Men huru många af våra tusentals stackars vanlottade barn: blinda, döfstumma, idioter, eller ännu hellre sådana med flere af dessa lyten, gå icke en ännu grymmare lott till mötes än deras olyckskamrater under hedna- tiden.
De äro en börda för sig själfva, sina närmaste och för hela samhället.
De hafva ingen rätt att fordra vare sig huld eller skydd.
De kunna icke klaga sin nöd.
Har du för- sökt att sätta dig in uti, huru en sådan till- varo kan gestalta sig?
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
icke, att varelser samhället för hvad man har stora förpliktelser.
Sådana hafva godtgörelse att fordra såväl af i sin helhet som af den enskilde, de oskyldigt och ofrivilligt måste lida.
Sedan 1886, då Skolhemmet för blinda döf- stumma i Venersborg började sin verksamhet, har där tillfälle till undervisning och vård för kortare eller längre tid beredts åt mer än 50 vanlottade.
När alla dessa måste lämna skolan, återstod för dem intet annat val än att återvända till sina fattiga, mången gång usla hem.
Rö- rande de bildbara kunde man ju nästan fråga sig, om man har gjort dem någon tjänst ge- nom att uppfostra dem och sedan störta dem tillbaka i eländet, som nu måste kännas dub- belt bittrare, sedan de smakat något bättre.
T. o. m. den begåfvade blinde döfstumme Johan Nilsson har genomlefvat 6 långa år i sitt hem, oförstådd och försummad, och hans utseende vittnar om, hvad han därunder lidit till både själ och kropp.
Den enda utvägen att hjälpa dem, som kun- nat tillgodogöra sig undervisning och förvärfvat en viss arbetsfärdighet, låge uti upprättandet af ett arbetshem, där de under lämplig vård och tillsyn kunna tillgodogöra sig, hvad de lärt och möjligen genom sitt arbete i någon mån bidraga till sitt uppehälle, där de också vidare kunde utvecklas i andligt afseende eller åtminstone behålla, hvad de med så stor möda kunnat tillägna sig, — men hvar finna medel därtill?
I våras bildades i Stockholm på initiativ af fru Eva Wretman " Föreningen för vård af vuxna blinda, som äro döfstumma eller sinnesslöa, " och räknar den för närvarar de öfver 500 medlem- mar, med ett kapital af omkrirg 5,000 kr.
Styrelsen består af följande personer: Rådman Oftast tillhöra sådana olyckliga barn — och J. Wretman, ordf.; fru Eva Wretman, f. Natt jag tänker särskildt nu på dem, som äro på och Dag, kassaförvaltare; fru Anna Vestman, en gång blinda och döfstumma eller blinda och f. ' Bergström, professor Sv.
Ödman, apotekare sinnesslöa — de allra fattigaste och uslaste A. Murray, fru Woods-Beckman.
biskopinnan hem, där, äfven om vilja att göra något och M. Keijser, landshöfding&gt;kan Fr. Lothigius förståelse af deras nöd funnes, fattigdomen och fru Elisabeth Anrep-Nordin (samt notarien omöjliggör, att någon hänsyn kan tagas till Axel Alexandersson, sekreterare).
Medlem af beredande af lämplig vård eller uppfostran af föreningen kan hvar och en blifva, som erläg- dessa arma.
Den nakna sanningen är också ger en årlig afgift af minst 1 kr.
eller en gång den, att i många sådana hem gör man allt för för alla minst 25 kr., och som behjärtar och att kon och grisen måtte trifvas och ha det gillar föreningens syften.
Anmälan om inträde bra, ty det vore j u en ekonomisk förlust, om i föreningen kan göras hos fru Wretman eller något skulle taga vid dem, då det däremot fru Nordin.
vore en ren vinst, om man blefve befriad från Föreningen har gjort till sin första uppgift en sådan där " stackare ".
att upprätta ett arbetshem, där sådana blinda, Huru många af de olyckliga barn, det här gäller, födas icke till världen, förstörda till själ och kropp på grund af föräldrars eller för- fäders uppenbart syndiga lif.
" Gud låter icke gäcka sig. "
" Fädernas missgärningar " kunna gå igen på barnen redan i första led.
Man gör mycket i våra dagar för att " rädda " de i ena eller andra afseendet " fallna ", men de olyckliga offren för deras synder — gent emot dem inser man icke eller erkänner åtminstone DRAPERIER som nämnts, efter genomgången lärokurs kunde finna ett stadigvarande hem.
Detta " arbets- hem " öppnades i Venersborg och började sin verksamhet den 10 sistlidne oktober med inta- gande af 6 skyddslingar.
Den förste, som anlände, var just ofvannämnde Johan Nilsson.
Hans glädje och lycka att åter vara bland människor, som förstå honom och kärleksfullt behandla honom, måste ses — de kunna ej beskrifvas.
De öfriga äro blinda sinnesslöa.
tvättas eller färgas billigast och bäst af Kemiska Tvätt- &amp; Färgeri Å.-B., Örgryte Göteborg.
IDUN 1905 — Det lilla Arbetshemmet disponerar en vå- ning af fem små rum, däraf två användas till sofrum, gossarnes och flickornas, två till slöjdrum, så små, att vi näppeligen där kunna ställa upp fem väfstolar, och det femte lilla rummet användes till mat- och läsrum.
Redan när vi nalkas huset, där hemmet är beläget, så se vi en enkel skylt, " Arbetshem- met för blinda ", och det gör ett hemtrefligt intryck med de fem fönstren åt gatan, för- sedda med enkla rutiga gardiner i grönt och hvitt.
Grönt är hoppets färg och grönt är också Arbetshemmets.
" Nej, så hemtrefligt, så förtjusande, " utbrista de, som göra det lilla hem- met ett besök.
Allting i grönt, alla möblerna grönlaserade, enkla, utan den ringaste pryd- nad, men icke dess mindre så hemtrefliga.
När vi nyss trädde in i tamburen, öfver- raskade vi skyddslingarna vid deras arbeten, midt uti en sång, som icke störde fliten.
En sång!
Ja, de fyra blinda sinneslöa äro i detta afseende synnerligen väl begåfvade.
De kunna ju höra.
Musiken innefattar för dem allt hvad vi kunna tänka oss af jordisk glädje.
När de få sjunga för några besökande, händer det al- drig, att man säger dem: " Nu är det nog ", utan att de svara: " Tack, så mycket. "
De äro så innerligt glada och lyckliga öfver hvarje tillfälle att få sjunga.
Den ständiga tillsynen utöfvas af en förut i Skolhemmet såsom sköterska pröfvad vår- darinna.
Hon skall vara " mamma " för sina stora barn, hjälpa dem till rätta, hålla rent och snyggt, se till dem under arbetet o. s. v. Söndag e. m. är hon ledig, likaså äfven ons- dag e. m., då en af slöjdlärarinnorna i Skol- hemmet vistas hos dem för särskild tillsyn af arbetet.
På söndagen kommer en af de andra lärarinnorna till dem under vårdarinnans fritid.
Men det är blott en tids- och p e n n i n g-fråga, huru länge det kan gå utan en driftig väf- lärarinna på stället, ty väfnad är och blir nog det arbete, som i alla afseenden kommer att gifva bästa resultat.
Deras redan förvärfvade färdighet härutinnan visar, att arbetsskicklig- heten bör kunna drifvas ganska långt.
För öfrigt få de binda borstar, fläta rottingsitsar, knyta hängmattor.
För tillfället knyta de " solf " till väfvarne o. s. v. Deras dag är så indelad, att de stiga upp kl. / 7, få sin frukost kl. V » ^&gt;så S°ra de en kort morgonbön.
Därefter skola de arbeta fr. kl. 8 — 10, äro lediga till kl. 11, då arbetet återigen börjas och fortgår till 1.45, då de äta middag.
Kl. 4 börjar arbetet igen.
Kl. 5 är en viktig stund på dagen, ty då få de sitt kaffe, — de tycka nog de också, att " kaffe- tåren den bästa är ", och äro både glada och stolta öfver att nu få kaffe hvarje dag.
Sedan få de återgå till arbetet till kl. 6 eller / 7, då de få sjunga eller läsa efter behag, antin- gen hvar och en för sig eller också läser nå- gon högt för de andra.
Johan kan ju icke del- taga vare sig i sång eller gemensam läsning.
När han har slutat arbetet, sätter han sig ned vid sin bok, läsande och begrundande, ostörd af de öfrigas sång eller läsning.
Kl. 8 få de sin kvällsmat, göra så aftonbön, och kl. 9 böra de gå till sängs.
Om söndagarna gå de hö- rande vanligen till högmässan och glädja sig däråt flere dagar förut.
De glädja sig som barn, och de äro ju i själfva verket stora barn, som aldrig blifva vuxna.
Behandlingen af dem är sådan, att den måste passa för de små barnen i stor form.
Det fordras allvar och bestämdhet, kär- lek och mycket tålamod för att komma till- rätta med dem, men vi hafva godt hopp om, att de skola förblifva de " ofördärfvade barn ", som de hittills varit.
De skola nu icke allenast lära ett sammanhängande, intensivt arbete.
De måste också lära sig att motsvara de mil- 1 i 606 — daste fordringar man kan ställa på vuxna män- niskor.
De skola lära att sköta sig själfva, att bädda sina sängar o. s. v. och allt detta kommer att taga sin rundliga tid.
De äro icke alla lika hjälplösa, och det är glädjande att se, huru de bättre hjälpa de sämre, men de senare blifva härigenom ofta bortskämda af de förra.
Det ligger något mo- derligt äfven hos sådana vanlottade, som tager sig uttryck just i deras beredvillighet att hjälpa sina svagare kamrater, det verkar uppfostrande på dem — de känna också glädje öfver an- svar och uppfyllda plikter.
Man kan icke undgå att förvåna sig öfver, huru ofta dessa skyddslingar lika väl som deras f. d. kamrater i skolan utropa: " 0, jag är så glad, så glad! "
Det kan ju synas, som om deras lif vore så fattigt, så vanlottade som de äro.
Förklaringen är, att hoppet om det ovanskliga arf, som väntar dem däruppe, är en så outtömlig glädjekälla för dem, att den till fullo uppväger, hvad de här gått miste om genom förlusten af synen m. m.
De hållas alls icke i någon falsk föreställning om, att de icke hafva en stor börda att bära i lifvet.
Tvärtom, vi göra det så klart för dem, som det är möjligt, hvad det vill säga att vara blind, men framhålla också för dem på samma gång, att när de en gång genom döden blifva befriade från dessa lyten, skola de för evigt blifva änglarna lika.
Måtte deras lif så i inre som i yttre måtto alltjämt få vara så fridfullt och lyckligt, som det nu synes!
För att detta arbetshem skall kunna existera, är det emellertid nödvändigt att det får röna uppmuntran af allmänheten i lorm af pänninge- bidrag, ty afkastningen af 5,000 kr.
är ju icke mycket att komma med.
Särskildt har nu bo- sättningen, så enkel den än är, dragit stora kostnader, och de 800 kr., som vi därtill ägt, kunna ju icke betäcka utgifterna.
Icke heller kan man påräkna att för eleverna skall kunna betalas någon större årsafgift från deras respek- tive målsmän.
Därför äro vi i hög grad hän- visade att vädja till allmänhetens offervillighet.
Med denna skildring har afsetts att gifva allmänheten någon kännedom om arbetet bland de mest vanlottade af alla och särskildt om det nya Arbetshemmet och dess betydelse.
Om Skolhemmet kan den, som så önskar, er- hålla ganska utförlig kännedom genom dess årsberättelse 1904 — 1905, som fås mot insän- dande af 5 tio-öres frimärken till undertecknad, adress Venersborg.
ELISABETH ANREP-NORDIN.
1 2 EN PIANOLEKTION; EFTERLÄMNAD NOVELL AF HELLEN LINDGREN.
(Slut fr. föreg.
n i.)
H AN HÖRDE ett hviskande samtal därutan- för, moderns öfvertalande röst, och innan han visste ordet af, stod fröken Isabel fram- för honom. "
J a g är så ledsen, " började hon, " jag skäms så ... " Han afbröt henne taktfullt, som om intet händt: " Vill fröken sitta ner, så kunna vi börja våit å-quatre-mains. "
Hon lät icke säga sig detta två gånger.
Herr Werner spelade, som om han aldrig sysselsatt sig med något annat.
Utom mu- siken hörde man endast: ett och tu och tre och fyra i rummet.
De voro så förekommande mot hvarandra som möjligt.
Före herr Wer- ners stora löpning varnades han med ett: " Kom ihåg fingersättningen ".
I öfvermåttet af sitt nit ville han trampa pedalen, men hen- nes fot var redan där.
När de slutat, var han andfådd af ifver och tanke och fingeransträng- ning.
Det var ingenting annat att göra än att taga afsked.
Någonting i hans sätt förvånade och skrämde henne.
" Herr Werner ämnar väl fortsätta att spela, " sade hon, då han stod där tvekande framför henne.
Det gick icke efter beräkning, märkte han.
De blefvo verkligen åter främmande för hvar- andra.
Det var som om ingenting händt.
Och nyss hade de gråtit i hvarandras sällskap, d. v. s. hon hade gråtit. "
J a g tror inte det, " svarade han på hennes fråga, och för att vinna tid — han ville icke gå — späjade han omkring i rummet efter ett nytt samtalsämne, och då han icke fann något, upprepade han svaret i en annan form: " Det är högst osannolikt. "
Men han kunde icke bedyra detta för tredje gången, han måste hitta på något annat för att hålla sig kvar.
Han skulle gärna säga en dumhet, hvad som helst, bara han fick dröja.
Med ens var hon för honom en flicka i ett förtrolladt slott.
Drömmaren började spinna på guldtråden.
Ingen hade sett henne, ingen skulle få se henne, innan hon var hans och förlorad för alla andra.
Där hade han det ju, där bland notpapperen låg ju ämnet han sökt.
Han skulle åter få se henne rodna som nyss och höra hennes stämma skälfva.
Hvarför hade han ej sett detta förr än nu i sista stunden?
" Men säg mig nu, " sade han, " hvarför hade ni så brådtom i dag? "
" Ah, just för ingenting, " sade hon och rod- nade verkligen.
" Ni vill icke säga d e t! "
Hon steg upp från stolen orolig och med ett lätt uttryck af förvirring, och när han icke ville släppa henne med ögonen, utbrast hon nästan otåligt, i det hon trotsigt skakade på hufvudet liksom för att bekräfta sina ord: " Det är inte värdt ni försöker, ni får inte veta det, " och med sakta röst, " ni minst af alla. "
" Hvarför? "
" Därför att jag inte vill. "
" Tack för det svaret, " sade han allvarsamt.
Hon skrattade.
" Det är ingenting att skratta åt, " sade han dystert.
" Det gör godt att höra de orden.
Jag kan icke säga dem, hvar- ken " jag vill " eller " jag vill icke ".
Det är mitt lifs tragik. "
Hastigt tagande en annan ton tillade han med en skalk i ögat: " Men om jag nu vet er hemlighet i alla fall. "
" Ni vet — n i? "
" J a, just jag.
Låt mig nu få höra det.
Man spelar inte som ni utan att komponera.
Jag förstår musik, fröken Isabel.
Hvarför rodnar ni, om jag icke gissat rätt. "
" Herr Werner då — • ni vet i alla fall inte.
.
. "
Hon var hjälplös och brydd och äfven litet smickrad, hon visste knappt hvad hon sade.
" Mamma är ju den enda, som hört detta sista.
.
. "
" Och jag blir nu den andra.
Jag känner mig stolt öfver att komma näst efter henne. "
De blefvo båda förlägna vid de sista orden.
Det var ju nästan, som om han bedt om hen- nes kärlek, och när han fortsatte, förekom det honom nästan, som om han gjorde det.
" Ni förolämpade mig nyss, fröken Isabel, ni behandlade mig som en skolpojke med ert " jag vill icke ".
Det hör icke hit, om det be- hagade mig eller icke, ni är i alla händelser skyldig mig upprältelse.
Men välj, säg nej än en gång, så går jag. "
" Men, herr Werner, det här är ju löjligt. "
" Löjligt eller icke, ni måste böja er.
Där borta ligga papperen, som ni satt och skref på, när jag kom in.
Jag får ju gå efter dem? "
Hvilken metamorfos hade väl skett med ho-
- nom?
Han fordrade.
Han gaf sig icke.
Han kände icke längre igen sig själf.
" Vänta — ack, vänta.
.
.
.
inte än.
.
.
hvad skall jag göra? "
stammade hon, medan hon blef mycket blek.
Han såg hennes ångest, medan hon satte sig på pianostolen, ty han hade hämtat no- terna och ställt dem på notställaren.
" Det är en sak till, " sade han, medan han böjde sig öfver henne och ordnade bladen efter siffrorna i hörnen, " jag är också ung, jag har också mina drömmar, kanske kan jag förstå dem bättre än er mor.
Nu väntar jag. "
Han stod tätt bredvid henne.
Tänk om det vore sant, att han kunde bedöma det bättre än modern — hennes första stora verk.
Slutet sådant hon tänkt sig det, hade hon icke lyc- kats finna.
Icke det mäktiga starka, allt öfver- vinnande, som hon önskat, men hon kunde ju stanna förut.
Där fanns dessutom en liten bit, som hon icke var nöjd med själf, den kunde hon hoppa öfver.
Lyckligtvis blef det bättre längre fram, ja, riktigt bra, hon hade med sant artistiskt gehör förstått stegringens vikt.
Hon skulle berätta honom historien om dessa takter.
Hon hade legat vaken en natt, somnat in, drömt och vaknat af drömmen, och hela rummet var fullt af musik, och melodierna kommo af sig själfva.
Men själfva drömmen skulle han aldrig få veta, utom i f a l l.
.
.
nej, han skulle aldrig få veta den, men han skulle kanske förstå det och känna igen sig.
Det var ju hans likgiltiga, drömmande, tankspridda elegans, som hade inspirerat henne, hans be- synnerliga lojhet och villrådighet satt i toner.
Hon tvekade ej längre, hon slog an och började.
Då och då såg hon upp på honom, för att se hvad han tyckte, och för hvarje gång strålade det i hans ögon och log kring hans läppar.
Ibland sade han: " J a g tycker om det, " eller, " det är utmärkt. "
Men san- ningen att säga såg han också på den vackra böjningen af hennes hals och håret, som loc- kade sig kring örat.
Stycket var längre än han väntat.
Med tysta steg gick han bort från pianot och slog sig ner i gungstolen.
Han kom nära den stora klockan och han hörde, hur det knäppte i den.
Det betydde, att den snärt skulle slå.
Han afskydde klockslag från sin första barndom, och han erinrade sig denna afsky nu.
Han afskydde dem, som han afskydde de stora be- sluten, de afgörande vändpunkterna, som han afskydde de sista sidorna i en bok, hvilka han aldrig läste, som han afskydde amen i en pre- dikan, hvilket han aldrig stannade för att höra.
Klockslagen voro som handlingen, allvarsamma, oåterkalleliga.
Han kände igen sig i det hon nu spelade, och han ropade af fullaste hjärta: " Bravo, bravo, " glömsk af allt, utom det välbehag han kände vid denna musik, som bestod af famlande ansatser, liknande just dessa knäpp- ningar i klockan, obestämda förebud och intet annat.
Detta bravo väckte skaparkraften inom henne.
Nu fann hön toner, nu kunde hon bikta sig inför honom, nu kunde hon ändtligen sluta detta stycke, som hittills varit ett fragment, hon kunde fälla domen öfver allt det föregå- ende, visa att det var torftigt, vacklande och halffärdigt.
Ett ögonblick blef han öfverväl- digad af dessa tonmassor, af växlingen i ut- trycket, rikedomen, som flödade öfver.
Han kände, att hon skapat en bild af honom själf, af möjligheterna, som lågo obrukade, af tvek- samheten, som hindrade framåtskridandet, men också slutligen af segern, som i det stora prakt- fulla slutackordet firade sin triumf.
Under spelet hade det gifvits stunder, då musklerna spände sig på hans armar, då en främmande energi grep honom och hotade att 607 - IDUN växa honom öfver hufvudet.
Kronans kaka väntade på honom, den var tillräcklig för två — men med hvad rätt blottade hon honom för sig själf, med hvad rätt fordrade hon af honom utan barmhärtighet, hvad han alltid dragit sig undan, med hvad rätt berättade hon honom, att han var en stackare.
Hon satt stilla vid pianot och väntade, att han skulle bryta tystnaden.
Han gjorde det också.
" Fröken Isabel, " sade han, och hon reste sig och kom fram till bordet. "
J a g måste underrätta er om, att jag fått en befattning ner åt landet.
Jag lämnar Stock- holm i morgon.
Detta är sista lektionen.
Tillåter ni, att jag lämnar er detta. "
Och han drog fram det lilla paketet ur sin bröst- ficka och lade det framför henne.
Hon stod ett ögonblick blek och stum, nästan som förlamad.
Slutligen höjde hon armen, pe- kade på dörren och sade tonlöst: " Farväl, herr Werner. "
Han vände sig om och gick de få stegen.
Det var en half sekund, men det var nog för att visa honom, att om han öppnade dörren, var han förlorad.
Ett barndomsminne dök blixtsnabbt upp för honom: " Hon skall vara honom till en hjälp. "
Det strömmade genom hela hans varelse en hänförande känsla af man- nakraft.
Han vände sig raskt om, gick hastigt emot henne med högburet hufvud och segerns märke på sin panna och nästan ropade emot henne de få orden: " Isabel, vill du bli min hustru? "
E T T OCH A N N A T OM RYDBOHOLM.
B LAND DE T A L R I K A slott och herresäten, som i äldre och nyare tider vuxit upp i vårt nordiska Venedigs omedelbara närhet, in- tar det gamla Brahegodset Rydboholm en för- nämlig plats både hvad historia och natur- skönhet angår.
Dess byggnadshistoria torde med säkerhet kunna anses sträcka sig upp till medeltidens slut och i sitt inre har det att uppvisa en följd af karaktäristiska och ståtliga rumsinteriörer från fyra århundraden.
Vid dess namn är oupplösligt förknippadt minnet af Gustaf Vasa, som här på sin faders gods tillbringade många sköna ungdomsdagar.
Från midten af 1500 talet har det tillhört en och samma ätt, Brahe-ätten, i rivars ägo det ännu befinner sig.
Och den som en vacker sommardag kommit med den lilla ångbåten glidande öfver Kyrkvikens klara vatten- spegel och sett det hvita slottet långt borta på stranden höja sitt åldriga Vasatorn öfver ekars och lindars löfmassor, han glömmer ej lätt synen.
1905 burg " invid Axel Oxenstiernas stolta Tidö och " Vasatornet " vid Rydboholm.
Bida dessa me- deltida slott ha fått stå kvar att vittna om sin tids byggnadskonst, r.är strax bredvid dem reste sig ståtligare och rymligare slott, gladare och vänligare barn af senare tider, då man hade mera lugn än under medeltiden att tillfreds- ställa ' hvad Ehrensvärd kallar " de glada be- hofven " och äfven ägde såväl större resurser och större fordringar som en mera kultiverad smak.
Vasatornet är Rydboholms stolthet och största märkvärdighet.
Det står fritt alldeles intill det senare, under 1500-talet byggda stora slottet, från hvilket det skiljes blott genom en smal passage.
Under det att den stora gran- nens öfre våning härjats af eld och sålunda mist sitt ursprungliga utseende, har Vasator- nets öfvervåning, där Gustaf Vasa enligt tra- ditionen skall hafva bott, bibehållits till våra dagar väsentligen i sitt prydliga 1500-talsskick.
Denna Gustaf Vasas våning, om vi få ut- trycka oss så modernt, bestod af ett stort, hela husets bredd upptagande rum, till hvilket slu- ter sig en i det lilla hängtornet inrymd torn- kammare, till hvilken ett par trappsteg föra upp från det stora rummet.
Detta senares tak har tyvärr mistat sin gamla målade dekoration, af hvilken dock rester finnas kvar.
Men där- emot befinner sig den höga väggpanelen i rätt godt skick.
Girlander och maskaroner, familje- Norr om Stockholm något längre bort än Djursholm är Rydboholm beläget vid en väl skyddad vik af Stora Värtan.
Det var godt, tyckte slottsherrarne i gamla tider, att bo långt in i skärgårdslabyrinten i en lugn undangömd vrå, dit fiendtliga flottor ej så lätt kunde finna vägen.
Man byggde också gärna i de gamla tiderna sitt slott som ett befästadt torn, kvadratiskt eller rektangulärt, med massiva mu- rar.
Åtskilliga exempel på dylika slottsbyggnader finnas ännu i vårt land såsom Vik i Uppland, Torpa i Västergötland m. fl.
Till de mest orörda af dessa slags pri- mitiva kärfva slott från 1400-ta- lets slut höra det s. k.
" Olden- VASATOR.NET Å RYDBOHOLM.
A. BLOMBERG FOTO.
— 608 IDTJN 1 9 0 5 - porträtt (Gustaf Vasas syster Mar- garetha och hennes gemål, den i Stockholms blodbad halshuggne Joakim Brahe m. fl), romerska krigare, hermer med korslagda armar, beslagsornament o. s. v. fröj- da här i klara brokiga färger betrak- tarens ögon.
Allt är hållet i 1500- talets sirliga renässansstil, på samma gång så rik och så måttfull.
Hur hemtrefliga se ej de djupa fönsternischerna ut, hur präktiga och handfasta de gamla stolarna, hur pittoresk ej den lilla låga torn- kammaren, som är " helt och hållet inklädd med trä i grönt med röda lister! "
På väggarna hänga ett 11 " Birgittarummet, så benämndt san- nolikt efter Rydboholms första kända ägares Gösta Amundsson Stures husfru Birgitta Bielke, be- läget i bottenvåningen å hufvud- byggnadens västra flygel och vet- tande åt parken, som utbreder sig bakom slottet.
Upmark anser att en ännu bevarad stentafla med in- skriften: " H E R.
PER.
BRA.
TIL.
RYDBOHOLM.
ÅREN EFTER CHR1STI BYRD 1 5 4 8 " samt bä- rande Brahevapnets två svarta örn- vingar syftar på en vid denna tid- punkt af Gustaf Vasas systerson G R E F V E MAGNUS B R A H E OCH G R E F V I N N A N ANNA B R A H E, FÖDD NORDENFALK.
A. BLOMBERG FOTO.
Y Ä G G F Y L L N I N G I VASARUMMET.
par väldiga gamla kartor öfver Asien och Afrika, och vid en vägg står en kolossal bröllopskista från 1500-talet, kommen från Lindholmen och sannolikt tyskt arbete, rikt färglagd och skulpterad med små karyatidpilastrar, ett midt- fält framställande Bsbådelsen och två adliga vapen.
Vill man läsa en noggrannare beskrif- ning af dessa Vasarum, bör man slå upp fram- lidne intendenten Gu- staf Upmarks stora arbete " Svensk Bygg- nadskonst 1530 — 1760 ", hvilket utkom i fjol.
Upmark slutar sin beskrifning på föl- jande sätt: DÖRR I VASATORNET, FRÅN TILL hvilka ännu läsas öfver den enkla öppna spiseln.
De vittna äfven om den smak för ett tillbakadraget, frid- fullt lefnadssätt, som enligt hvad vi veta af andra källor, var utmärkande för slottsherrarne af den gamla Brahesläkten. "
Närmast i rang efter Vasitornet kommer bland Rydboholms märkvärdigheter det s. k.
" Det är en anspråks- lös konst vi här möta, utan stora namn, men har- monisk och tilltalande.
De båda små rummen, hvilka enligt traditionen bebotts af Gustaf Vasa — den lilla tornkammaren kallas till och med för hans " stu- derkammare " — utgöra till- sammans en gemytlig till- flyktsort, afskild från den yttre världen men tillika med en härlig utsikt öfver sjön och trädgården.
Ds bilda en förträfflig illustra- tion till de verser af Horatius: Beatus ille qui procul nc- gotiis Paterna rura bobus exer- cet suis *, * Lycklig den som fjärran från affärsbestyr plöjer de faderneärfda fälten med egna oxar.
RYDBOHOLMS SLOTT F R Å N SJÖSIDAN.
DET DEN STÖKA LILLA LEDANDE RUMMET IN TORNKAMMAREN.
Pehr Brahe d. ä., till hvilken slottet vid mid- ten af 1500-talet öfvergått, företagen nybygg- nad, hvilken just skulle representeras af denna genom hvälfda rum med tjocka murar och sitt- bänkar i fönsternischerna utmärkta del af slot- tet, där Birgittarummet är beläget.
Äfven här mötes ögat af en högst stäm- ningsfull och egenartad interiör.
Direkt på väggarna äro, tvifvels- utan under 1600-talet, målade stora löfträd, hvilkas kronor oförfä- radtsträcka ochböjasig öfver skarpa murkanter upp mot hvalfkappor- nas rundningar.
Dessa målningar erinra lifligt om de bekanta väfda " skogstapeterna " från 1600-talet, af hvilka man kan se goda prof i Nationalmusei histo- riska rumsinteriörer.
En målad ekkista da- terad 1661 och för- sedd med Karl Gustaf Wrangels och hans hustru Anna Margareta von Haugwitz ' vapen- sköldar hör till de intressantaste möb- lerna i Btrgittarummet och har sannolikt kom- mit från Skokloster.
Men till trefnaden och stämningen bidraga äf- ven den vackra pinn- soffan, spinnrocken och sländan, den öppna spiseln, där brasan glö-
— 609 INTERIÖRER FRÅN — IDTJN 1 9 0 5 5.
STORA RYDBOHOLM.
RUMMET.
4.
FAMILJERUMMET.
7. der, och kanske allramest de många färgrika väfda dynorna och bonaderna, som uppmjuka bänkarna i fönster- smygernaoch öfriga möblers hårda ytor.
Bredvid Birgittarummet ligger " Fa- miljerummet ", * en stor sal prydd med Rydboholms samtliga ägares porträtt samt dekorerad, hvad väggar och dör- rar angår, i rik 1600-talsstil, som starkt erinrar om Drottningholms karolinska salar.
Taket är spändt med * Dessa två rum kallades i gamla tider " lilla och stora frustugan ".
I den senare föddes Pehr Brahe d. y. och vigdes Abraham Brahe d. ä.
SALONGEN.
6.
GUSTAVIANSKA RUMMET.
1 OCH 2 VASARUMMET.
3.
BIRGITTA- FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG.
BILJARDSALEN.
väf.
på hvilken äro målade ornamen- tala fält med vulster, lagerkransar och akantusslingor i ljus ton, ett vissei ligen billigt men ganska verkningsfullt de- korationssätt, som så mycket användts på Hedvig Eleonoras sköna slott på Lofön.
På Rydboholm är taket i det stora rum i Vasatornet, hvilket upptar våningen under Vasarummen, prydt på liknande vis, och man tror sig ha åter- funnit mästaren för dessa rumsdekora- tioner i en viss Heysuc, som likaledes utsmyckat predikstolen i den närbe- lägna Östra Ryds kyrka och där sig- nerat sitt arbete.
I D U N 1905.
— Köp Vänersborgs B a l s k o r!
Bästa svenska fabrikat!
Lätta!
Eleganta!
Hållbara!
•.offilSTRffta » Hvarje sula stämplad m e d vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specialitet efter Wienermetod af 610 — bronsfigur ej befunnit sig mera än omkring 100 år.
Den af excellensen Magnus Brahe anlagda engelska parken, som sträcker sig öfver 48 har, ler mot besökaren sitt älskvärdaste leende, medan de gamla anläggningarna med lindalléer och stora gräsplaner i den raka franska stilen imponera på honom genom sin ståtliga håll- ning.
Gustaf Vasa skall hafva planterat tvänne ekar, af hvilka den ene ännu sträcker sina knotiga grenar lefvande mot himlen.
Aktiebolaget Helt nära Rydboholm ligger Östra Ryds kyrka, där det finnes ett par goda från Lucas Cranachs bekanta verkstad utgångna, alltså med Venersborg.
Försäljas i minut hos de flesta sko- de afbildade samtida, porträtt af Luther och handlande i riket.
Melanchton.
Dessa bröstbilder, hvilka för Stiga vi så från detta 1600-talsrum upp i några år sedan voro tillfälligt utställda i National- öfre våningen, finna vi här bl.
a. ett litet för- museum, utgöra sålunda ännu en dragnings- kraft för den konst- och naturvän, som vill tjusande gustavianskt rum samt stora salongen, hvilken af excellensen Magnus Brahe Karl Johans med båt eller järnväg göra en liten afstickare från hufvudstaden till det af både konst och bekante vän, hvars porträtt finnes infäidt i en af väggarna, omdekorerades från den på 1750- natur så rikt gynnade gamla minnesrika Brahe- talet anbragta rococostilen till empire.
Under godset.
empire-tapeterna finnes emellertid kvar roco- JOHN KRUSE.
cons väggdekoration, som antages vara utförd af någon fransk konstnär och består af ram- verk omslutande landskap med herdar och her- EONORA KRISTINA ULFELDT.
E N dinnor, som äro något kinesiskt utstyrda — HISTORISK MINNESBILD FÖR tiden älskade som bekant chinoiserier — och äro målade i en färg: ljusrödt på hvit botten, IDUN A F HANS EMIL LARSSON.
en originell och läcker dekoration.
(Forts, från förra numret.)
Här uppe i öfre våningen ligger äfven Bil- ET S P O R D E S snart, huru hon förstod sys- jardsalen, likaledes i empirestil.
selsätta sig, hofvet blef nyfiket och skaffade Vi hafva nu genomvandrat slottet under sig genom en vakterska tillfälle att se hennes vänlig ledning och många intressanta upplys- broderier.
Konungen greps af medlidande och ningar.
af Rydboholms nuvarande ägare, kam- marherren hos kronprinsen grefve Magnus yttrade att man borde gifva henne någon sys- Brahe och hans maka, grefvinnan Anna Brahe, selsättning, men drottningen förhindrade det.
född Nordenfalk, och begifva oss ut i trädgår- Emellertid befallde konungen, att man skulle från hofvets kök och källare gifva henne hvad den, där en Mercurius i brons midt i en grupp växter gör sitt glada luftiga språng liksom ut hon önskade.
Dyrbart blef för henne att hon mot hafsviken nedanför.
Jag uttrycker min nu två gånger i veckan erhöll konfekt och förmodan att det måtte vara ett verk af Adriaen strösocker, ej för dettas egen skull, men där- de Vries, samme skulptör, som utfört de många för att det var insvept i rent papper.
Bläck i Drottningholms park befintliga som krigs- beredde hon sålunda, att hon öfver ljuslågan byte af Karl X hemförda bronsstatyerna, och höll en sked och afref sotet bland öl, och af får då veta, att den bäste kännaren i vårt en hönsfjäder formade hon sig med sin glas- land af Adriaen de Vries ' konstnärskap, förste bit en penna.
Nu kunde hon skrifva och be- hofintendenten d:r John Bottiger just antar Adri- vara det skrifna.
Ja, hon förfärdigade till och aen de Vries som mästare till denna staty, som med en bandväf af några kvistar, som gröna skulle vara ett ungdomsarbete af honom.
På satts in till henne en pingst.
Af en del lera, Rydboholm lär denna liffulla och dekorativa som glömts kvar i cellen, bildade hon skålar, urnor och bilder af sin bevakning.
En sålunda bildad bägare försåg hon med konungens och drottningens namn och förmådde slottsfogden att öfverbringa den till konungaparet.
Han visste icke att det var en böneskrift han fram- förde; i bottnen hade nämligen fången inristat en bön om nåd.
Den oförsonliga drottningen blef ond på slottsfogden, men konungen ur- säktade honom och gömde bägaren i sin konst- kammare.
A. F. Carlssons Skofabrik, L D VASAEKEN Å RYDBOHOLM.
Efter några år förbättrades hennes förhållan- den något.
Slottsfogdarne lånade henne böc- ker, däribland en tysk bibel, i hvilken hon fann stor glädje, och smärre ting kunde hon få för betalning, såsom knif, sax, lin silke o. s. v., så att hon nu ej behöfde sakna sys- selsättning.
Med mat och vin hade man redan förut rikligen försett henne och alltid delade hön med sig åt sina medfångar.
Fredrik III dog 1670, då hon suttit 7 år i fängelse, och ett svagt hopp om ändring i hen- nes öde väcktes nu i hennes själ.
Visserligen hade han ej visat sig oförsonlig, utan ofta ådagalagt medlidande med sin olyckliga syster.
Det var hans drottning, hvars hat ej kunde mildras, och man kunde nu hoppas, att hennes inflytande skulle upphöra, Men det skedde icke.
Fastän Kristian V, den nye konungen, gärna ville lindra sin fasters lott, fastän flere främmande makter framställde förböner för henne och konungen till och med vid ett till- fälle lofvat sin gemål skänka henne friheten, vågade han dock icke handla i strid mot sin myndiga moders vilja, och Leonora Kristina satt kvar i fängelset.
Men han mildrade dock ytterligare detta och anslog åt henne en årlig summa att förfoga öfver efter behag.
Det mesta använde hon till inköp af böcker, i synnerhet historiska ar- beten.
Men hennes tid utfylldes till största delen af litterära arbeten.
Redan förut hade hon sysslat härmed, öfversatt dikter i synnerhet från spanska och franska samt nedskrifvit skildringar ur sitt eget skiftesrika lif, af hvilka flere dessvärre gått förlorade.
I fängelset ut- arbetade hon en själfbiografi, afsedd för ett tyskt arbete om lärda kvinnor, hon arbetade på ett verk om utmärkta kvinnor kalladt " Heltinders Pryd ", af hvilket man har kvar en afdelning, som handlar om " Förnuftiga, stridbara, regerande hjältinnor ", hon skref på danska och tyska dikter hufvudsakligen af religiöst och moraliskt inne- håll, uttryckande hennes gudsfruktan och under- gifvenhet under sitt öde.
Hennes förnämsta arbete är dock det, hvari hon tecknar sin fån- genskap, " Jammersminde ", ett arbete af be- stående värde i Danmarks litteratur.
Hvad hon där skildrar är blott de få personer af bevakningen, med hvilka hon kom i beröring, helt vanliga och hvardagliga personer, blott de små enkla tilldragelser, som kunde tima i ett enformigt fängelselif, men så fin och skarp är hennes iakttagelse, så lefvande och åskådlig hennes skildring, att allt detta vinner ett fängslande intresse.
Mest värde har boken dock genom hennes egen storslagna personlig- het, som lefvande träder oss till mötes på hvarje sida med sitt af olyckan obrutna och förädlade mod, sin kraftiga vilja, sitt klara omfattande förstånd, sin trofasta kärlek och sin allvarliga gudsfruktan, liksom äfven fel, hennes starka själfkänsla och hennes häftig- het, som hon dock allvarligt bekämpade, träda fram.
Ändtlägen slog dock äfven för henne befriel- sens stund.
År 1685, då hon tillbragt 22 år i fängelset, dog hennes oförsonliga fiende änke- drottningen.
Kort härpå underskref konungen en befallning om hennes frigifning.
Då slotts- fogden bragte henne ordern härom, frågade han, om hon ville, att han skulle lämna dör- ren öppen, då han gick.
Men huru högt hon i de gångna 22 åren längtat efter friheten, huru dyrbar hvarje minut af densamma var.
huru mycket än hennes hjärta svällde af glädje att få lämna dessa stängande murar och bom- mar bakom sig, hon ville ej smyga sig bort såsom en vanlig förbrytare, utan i stolt med- vetande af att hafva lidit oskyldig förklarade hon, att hon ville komma ut " med maner ", och hon satt också kvar, till dess hennes systerdotter på aftonen afhämtade henne i sluten karet.
Ännu 1 3 år lefde Leonora Kristina, och hon tillbragte dem i stor stillhet och tillbakadragen- het på Maribo kloster, som af konungen an- visats henne till uppehållsort.
Hennes verk- samma ande var sig lik till det sista, och hon arbetade jämt, isynnerhet med författarskap och broderier, i hvilket hon var mästare.
Hon fick äfven tillåtelse att här mottaga sina barn och barnbarn, och en dotter tillbragte de sista åren samman med henne.
Mer än en skånsk adelssläkt räknar henne bland sina föi fäder.
Det hårda straff hon lidit, och noga sedt lidit oskyldigt, det sätt hvarpå hon burit sina olyckor och hennes imponerande personlighet hade omstämt folkmeningen till hennes förmån, och under sina sista år var hon ett föremål för allmän aktning och vördnad.
Den allvar- liga gudsfruktan, som i fängelset uppehållit
— 611 — henne, lefde kvar till det sista med samma styrka, och i sin dagliga morgonbön bad hon: " Gud hjälpe alla fångar och tröste de skyl- diga och rädde de oskyldiga ".
Hon dog 1698.
På hennes grafsten ristades orden: " Herre, hade ditt ord icke varit min tröst, hade jag förgåtts i mitt elände. "
Såsom en samman- fattning af hennes lif kan gälla en af henne själf diktad vers, hvilken hon bland andra in- sydde på en altarduk, som hon konstnärligt aroderat och skänkt till Maribo klosters kyrka: Ej noget synes tungt for ägte kärlighed, Trofasthet er den dygd, man ej tör blues ved.
Iduns Julnummer tillställes gratis alla våra prenumeranter — d. v. s. alla dem, som erlagt sin prenumerationsafgift genom posten eller annars utgjort densamma i förskott —, omkring den 14 december.
Lösnummerabonnenter och öfriga, som önska erhålla Julnumret, betala hos våra kommissionärer eller i närmaste bokhandel.
RED.
AF IDUN.
LITTERATUR.
ÖFVERSÄTTNINGSLITTERATURENS FLÖ- A " FVEN DEN stiga nu dagligdags i höjden, och om också icke alla dess vågor skimra af de klaraste källor, skall icke förnekas, att många af dem spegla betydande och intresseväckande diktarfysionomier.
Som ett af de allra värdefullaste förvärf i denna väg, de senare åren bragt oss, tveka vi ej att beteckna den ryske författaren Dimitri Meresjkovskis storslagna trilogi " Kristus och Anti- krist ", hvars två tidigare delar " Gudarnes död " och " Gudarnes uppståndelse " vi förut omnämnt, och hvilka nu ' värdigt fullbordats med slutstenen " Antikrist " (Hugo Gebers förlag).
Liksom de föregående bildar denna del ett fristående och afslutadt konstverk för sig, inom hvars ram författaren lämnar en af snille och lärdom lysande, genom sin lefvande detaljrikedom och saftiga tidsfärg fullkomligt fascinerande rundbild af Peter den stores Ryssland samt en gripande och psykologiskt fördjupad skildring af den upprörande konflikten emel- lan envåldshärskaren- " varulfven " och hans veke och degenererade son Alexej.
En historisk tidsbild af mycken målerisk kraft och skaldisk flykt bjudes oss äfven i den unge tyske för- fattaren Jakob Wassermanns — Renate Fuchs ' bekante diktare — nyutkomna roman " Alexander i Babylon " (A B.
Ljus ' förlag), om än dess mått icke kunna mätas med en Meresjkovskis mäktiga konturer.
En modern lifsbild af djupt och tragiskt allvar, en gripande nutidssaga om föräldraskapets ve och ansvar, som ingen uppfostrare, ingen fader eller moder bör underlåta att taga del af, är den från danskan på C.
E. Fritzes förlag öfversatta romanen " Den förstfödde " af den, åtminstone för oss, hittills okända signaturen Homo Sutn.
Från samma förlag föreligger ett nytt arbete " Öfver af grunder " af den produktive och po- puläre Dresdenförfattaren Georg von Ompteda, som denna gång tagit sig före att skrifva den moderna alpinismens epos med samma spännande och under- hållande skildrarkonst, som förskaffat hans böcker äf- ven en så stor svensk läsekrets.
Från Aktiebolaget Hiertas förlag föreligger den upp- burne engelske författaren Hall Caines fängslande isländska roman " Den förlorade sonen ", som lika mycket genom den psykologiska skildringens mäster- skap som genom den fullbild af en uråldrig och egen- artad kultur, den upprullar inom ramen af en ödesstor natur, förtjänar att beaktas af alla litteraturvänner.
Samma förlag låter oss stifta bekantskap med ett nytt franskt namn i Tristan Bernards skisser " Älskare och tjufvar " — en författarpersonlighet, om hvilken man med ett uttryck, lånadt från honom själf, tryggt kan erkänna, att han ej precis är " af den vanliga typen ".
Hans brutala ämnesval skall helt visst stöta mången, och något sällskap för obeläst ungdom eller menige man är ingalunda hans galleri af Parisergrändernas afskum.
Men den litterärt skolade skall veta att rätt njuta den suveräna handens etsande skarpa raderings- konst och äfven känna ett hjärta skälfva genom de, från hvarje den minsta doft af sentimentalitet renade sidorna i en novell sådan som inledningsberättelsen.
En modeförfattare, som populariteten alltmera för- flackat — se där däremot bilden af den akademiske Pierre Lott!
Hans nya Japan-historia " Fru Plom- mons tredje ungdom " kunde därför godt ha fått stanna på sin utan tvitvel mycket favoriserade plats bland tekopparne å de jour-gifvande små pariserfruarnas divansbord.
I undertiteln " en konstnärsroman " ligger alltid en viss lockelse för de utomkonstnärliga borgerliga kret- sarne, och gör den så till på köpet sin entré med en mefistoattityd lik Fred Schirokauers " Satan " (Wahl- ID UN ström &amp; Widstrands förlag), så har den ju gjort allt för en billig effekt redan med första gesten.
För somliga kommer det därefter som en angenäm öfver- raskning, att banaliteten egentligen icke sträcker sig längre än till titelbladet.
Ty boken är bra, och det kvinnoöde, som under skildringens framskridande, ehuru af författaren endast ställdt i andra planet, allt mera utlöser sig som dess verkligt konstnärliga fällning, hör icke till de betydelse- och intresselösa.
I ännu högre grad kan detta vittnas om hjältinnan i Anna Munchs " samhällsroman " Glädje (Fr. Skog- lunds förlag) — som egentligen är så litet samhälls- och så mycket personlighetsroman som helst.
Kvinn- lig själfullhet präglar den till ett stycke konstverk i sin art. " En naturvetenskaplig, psykologisk och sociologisk studie för bildade " lyder den adress, som den fram- stående psykiatern professor August Forel gifvit sitt märkliga arbete om " Den sexuella frågan ", hvars originalupplaga förf.
tillägnat sin hustru.
Den utkom i våras i Tyskland och har där redan utgått i 15,000 exemplar.
Hela den bildade världen har också skyndat att i öfversättning tillgodogöra sig det och försvensk- ningen förmedlas af Hugo Gebers ansedda förlag.
" Af alla frågor, som uppröra det modärna samhällslifvet och mer eller mindre trängande fordra sin lösning, är utan tvifvel frågan om förhållandet mellan könen och tillfredsställandet af könslifvets kraf den allra vik- tigaste, enär den icke allenast djupt ingriper i den samtida individens karaktär och lifsgärning, utan äf- ven bestämmer kommande generationers utveckling i ena eller andra riktningen, till godt eller ondt, allt efter de gifna förutsättningarna.
Det är fördenskull icke heller öfverraskande, att en vetenskapsman med professor Forels världsrykte känt sig manad att fram- lägga sina, på en 40-årig erfarenhet som nervläkare och psykiatriker stödda åsikter för att genom den all- sidigaste utredning af frågans verkliga innebörd, af hvad vi veta och icke veta om könslifvets fördolda verkningar i människans själs- och känslosfär och ge- nom den strängaste kritiska pröfning af de lagbe- stämmelser, meningar, fördomar och sedvänjor, som gjort sig gällande på detta område, söka ställa frågan om könslifvet och dess tillgodoseende i dess rätta ljus och på dess rätta plats.
Det behöfver knappt fram- hållas, att prof. Forels hela framställning präglas af det höga sedliga allvaret och den lugna och välvilliga objektivitet, som lång erfarenhet af lifvet och af friska och sjuka människor gifver en skarpsinnig och ome- delbart sanningskär forskare ", säger den svenske " öf- versättaren d:r 0.
H. Dumrath och vi kunna efter genom läsning af de hittills utkomna sju häftena i allo underskrifva uttalandet.
Det behöfver inför Iduns läsekrets lika litet framhållas, att verket uteslutande vänder sig till en omdömesmognad läsekrets.
Ryssland, denna kaotiska och underbara värld till ett land, som alltjämt riktar den andlösaste uppmärk- samhet från alla världens länder mot de eruptiva hvälf- ningarna i sina racelagers djup, sätter naturligtvis också de litterära skildrarnes hjärnor och pennor i en febril verksamhet för att motsvara vetgirigheten hos en iakt- tagande allmänhet.
Så har vår redan förut ganska ansenliga litteratur öfver rysk historia och ryskt lif på sistone riktats med ännu tvänne verk.
Det ena är den på Alb.
Bonniers förlag begynta serien " Ryssland, skildradt af ryssar ", inom hvilken ett antal af världs- rikets egna, mest framstående söner, ledare af det stora frigörelseverket sådana som en furst Trubetskoi, en Nik.
Tschechow med flere, på skilda områden skola gifva en grundläggande och fullt autentisk helbild af tsarriket i våra dagar.
Det andra är den bekante engelske diplomaten och journalisten sir Donald Mac- kenzie Wallaces stora verk " Ryssland, land och folk, seder och bruk ", som redan då det för några och tjugtf år sedan först utkom erkändes som ett standard n / ork och den yppersta framställning af ryska förhållanden, som öfver hufvud taget fanns till, och hvilket nu i en fullständigt omarbetad och aktuell upglaga samt i ny svensk öfversättning är under utgifning på Hugo Ge- bers förlag.
I detta sammanhang må äfven framhållas den ryske generalmajoren M. Borodkins intressanta skildring af " Kriget vid Finlands kuster 1854-1855 ".
(Fr. Skog- lunds förlag) — ett resultat af vidlyftiga källstudier på detta hittills föga beaktade område af Krimkrigets historia Det märkliga arbetets värde förhöjes af tal- rika illustrationer och kartutkast.
J.
TEATER OCH K N-g.
MUSIK.
UNGL.
TEATERN har, som vi förut påpekat, gifvit Bizets spirituella opera " Carmen " en ny utstyrsel.
De nya dekorationerna, utförda af hr Thorolf Jansson, göra sig betydligt bättre än de förra, enligt hvad vi i lördags hade tillfälle iakttaga.
Operan gifves nu ock i sin helhet, i det förut uteslutna delar upptagits i HIM 1905 •••••tltlMM1lllIIIIIIIIIIM ' LLLL !IIMIIILIX !IIIIIII&gt;llfllHttlIIIIIMIIIIIII1tllI (L MELLINS FOOD bör användas såsom ersättning för mo- dersmjölk, allt ifrån födelsen och utan far- håga, att den skall någon grad verka skadligt icke ens på späda barn.
Den kan gifras omväxlande med modersmjölken.
Prof samt broschyr om barns uppfödning gratis fe franko från „ m f l J a g o o h e t e r h h a; K e n n b l i f y l t y j u fa p p g f o fa d d g a m.
m e d HELLINS FOOD ".
första, tredje och fjärde akterna.
Baletten har där- jämte utvidgats, och det visar sig redan nu, att den nye balettmästaren hr Köller sitter inne med goda förutsättningar att kunna taga vara på de goda kraf- ter, som finnas inom k. teaterns balettkår.
Hvad som emellertid gaf lördagsföreställningen be- tydligt ökadt intresse var, att fru H e l l s t r ö m för för- sta gången utförde Carmens parti.
Det vill mod till att åtaga sig en dylik uppgift, hvilken i publikens föreställning under en lång följd af år så godt som sammanvuxit med den framstående företrädarinnan, den där ju i detta parti firat stora triumfer.
Fru H. be- höfver emellertid ej bära fruktan för några jämförelser.
I vokalt hänseende blef prestationen helt enkelt glän- sande.
De låga tonerna vållade ej minsta svårighet, och ett så tydligt textuttal har ingen Carmenfram- ställarinna förr presterat här.
Spelet var ock väl ge- nomtänkt och medryckande; dock skulle man måhända önskat en något mera skiftande mimik.
Den värderade sångerskan framropades upprepade gånger och fick mottaga både lager och blommor.
Salongen var i det närmaste fullsatt.
F. Hbg.
EN DANSK-PARISISKA DIVAN fru C h a r l o t t e D W i e h e B e r é n y har inledt sitt gästspel å Öster- malmsteatern som La Mome Crevette i Feydeaus be- kanta fars " Damen från nattkaféet " och hyllades fre- netiskt på premiären af ett fullproppadt hus.
Man kan ej förneka, att det måste den berömda divans hela raffinerade och skälmska konst till, för att göra den nästan kväljande parfymstanken från denna äkta boule- vardblomma uthärdlig för nordiska nerver, och man drar ganska girigt efter en lunga frisk luft, när man ändtligen efter sista ridåfallet åter träder ut i den svala stockholmsnatten.
Så länge det pågår, ryckes man dock med i denna galna cakewalk af koketteriets alla lössläppta små dämoner, af den sinnesförvirrande gnistströmmen från lockande röda läppar, pockande mörka ögon och kittlande varietérefränger.
Af de med- spelande förtjäna egentligen endast hrr Victor Lund- berg och Ralf att nämnas såsom de där i någon mån hålla sig uppe i den gälla tonen.
J. N-g.
N MOZARTAFTON hade af hrr Tor Aulin och Wil- E helm Stenhammar anordnats i Musikaliska akade- mien föregående vecka och blef en ny erinran om fägringen och ljuslängtan hos denne rococotidehvarf- vets störste tonpoet.
De båda konsertgifvarne tycktes också helt ge- nomträngda af fromheten och den skära glädjen hos Mozarts sångmö, ty all modern intensitet, all grubbel- sjuka, alla våldsamma känsloyttringar och all feberröd sångarglädje voro dem fjärran, förvandlade till ett blidt hänsjunkande i rytmer, som dansade barnalätt, och me- lodier präglade af oskuld och behag.
Tre sonater för piano och violin, f-dur, e-moll och b-dur, bildade programmets stödjepunkter och spelades med en beundransvärd utmejsling af de olika satsernas karaktär.
Hvilken som var att föredraga af dessa glittrande skapelser torde vara kinkigt nog att af- göra.
Hvartill gagnar också att väga äkta pärlor mot hvarandra!
Några spröda, skalkaktiga Mozart sånger såsom » Trennung und Wiedervereinigung », » An Chloe&gt;, » Warnung » m. fl.
sjöngos skärt, klangrent och i äkta Mozartsk anda af fröken V a l b o r g S v ä r d s t r ö m, hvarigenom programmet erhöll ökad charme.
Det var med ett ord en af de finaste konserter, som bjudits oss på länge, trots höstens skrämmande öfverflöd på musikaliska prestationer.
F RÖKEN ASTRID YDÉNS konsert hade lockat en så fulltalig publik som Musikaliska akademiens stora sal kunde rymma, och man tycktes i allmänhet ha beredt sig på en musikalisk njutning af mer än ge- nomsnittsvärde.
Fröken Ydéns egenskaper som harpist visade sig också vara synnerligen gedigna, särskildt i det glitt- rande passagespelet, som utfördes med osviklig säker- het och med plastisk mjukhet i greppen.
De före-
IDEN 1905 - dragna numren besutto dock ganska litet af musikaliskt intresse, eller ock berodde det af instrumentet, som sällan verkar med någon suverän makt, då det ensam har ordet.
Såväl Händel-Thomas Gigue som Bach- Saint-Saens gavott lämnade ett tämligen blekt intryck, hvaremot en » Serenade » af Kastner på grund af sina mycket » söta&gt; klangverkningar framkallade publikens förtjusning.
Konsertgifvarinnan hade förskaffat sig medverkan af hr W i l h e l m S t e n h a m m a r och en romanssångerska fröken Maja K ö h l e r.
Den förre spelade några num- mer ur Sjögrens friska pianocykel från 1880-talet &gt;På vandring » och blef till tack offer för det frenetiska okynnesbifall, hvarmed en del af hufvudstadspubliken alltfort plägar pina sina favoriter.
Han hade tillika älskvärdheten ackompagnera fröken K. vid hennes ut- förande af » Dyvekes Sange », som dock förlorade all sin starka romantiska stämning till följd af sånger- skans klangsvaga röst och läspande föredrag.
Däremot lyckades hon bättre med en skotsk ballad till ackompagnement af harpa, och ett par svenska folkvisor sjöngos ej heller oäfvet.
Publiken hade småningom blifvit allt mera intres- serad och tycktes efter det sista harpnumret — Grand study af Parish Alvar — finna det hela vara ganska godt.
E. H — n, H R FREDRIK NYCANDER hade härom kvällen en uppläsning af sina dikter i Vetenskapsakademiens hörsal.
Det var en njutningsrik stund han beredde sina många åhörare, ty » Hans Fjords » författare kan icke blott skrifva vacker vers, utan också läsa upp den, så att lyssnarne suggeras in under hans fantasi och ser med honom hvad han skildrar och sjunger om.
Så äfven nu.
KÖKSALMANACK F RU HILMA SANDBERG gaf i förra veekan en gan- ska talrikt besökt konsert i Vetenskapsakademiens hörsal och fick här tillfälle visa, att hon utvecklat sig till en god violinist med fyllig ton och varmt föredrag.
Med tiden skall nog ock komma en uttrycksfullare ny- anseringsförmåga.
Programmet var väl valdt.
Till- sammans med frkn M a r t h a O h l s o n, som naturligt- vis skötte pianostämman förträffligt, utförde konsert- gifvarinnan en sonat i d-dur af Handel och Emil Sjö- grens g-moll-sonat samt med sin lärare hr T o r A u l i n en konsert för 2 violiner af J.
S. Bach.
Programmet upptog äfven ett par små synnerligen anslående ny- heter af hr Aulin, nämligen Barcarole och Impromptu, op. 16 n:r 1 och 2, utförda af fru Sandberg.
Kon- serten utfylldes med några sånger af Schubert och Schumann, musikaliskt föredragna af fru A f z e l i u s - B o h l i n, för hvars praktfulla altstämma Vetenskaps- akademiens hörsal stundom föreföll allt för liten.
P. Husmo- / Xrms RGELKONSERT gafs i söndags i Jakobs kyrka af dess skickliga organist hr A l b e r t L i n d s t r ö m.
Templet var nästan fylldt af en tacksam och intresse- rad publik.
Förtjänstfullt biträde lämnades af sånger- skan fröken Z e l m a W a l l, konsertmästaren L. Zet- t er q v i s t och en ny baryton, apotekaren E. Käll- ström.
rtve&lt;&gt;4&lt;ytycu SLou^C, tiillika med 1 msk.
brännvin, och när en tunn blå rök stiger upp från ytan, nedläggas kroketterna och få koka gul- bruna, dä de upplägg-as på gråpapper a t t afrinna.
De garneras med persilja och ~ champignon- eller j s e r v e r a s wcvn / &gt; (] xkftzjp^A^AiAs 3x ?miem, " j ° S ö n d a g: Consommé med hönsfärs; kalfbrässkroketter med tomatsås; stekt anka med salader och kastanjepuré; nougatkräm med vindrufvor.
M å n d a g: Köttpudding med risgryn; blåbärssoppa med klimp.
T i s d a g: Vegetariausk .iordärtskocks- puré med rostadt bröd; gädda med pepparkakor.
Onsdag: Biffstek med p o t a t i s; kokt fruktpudding med vispad grädde.
T o r s d a g: Brynt hvitkålssoppa med fläskkorf; syltpannkaka.
T?
r e d a g: Kotletter af kalf kyl med ä r t e r; enkel briilépudding.
L ö r d a g: Kroppkakor med skiradt smör; körsbärssoppa.
•ÖJOCr MÅxrnvo^U&gt;^nJ^ [l^,l XÅZL- JfczZMu^.ty&amp;säKO- &gt; i ^ a / ^ -!
L - t_ _ n er " o o n n .. grädde, i m o t s a t t fall 1 äggula.
Fär- sen fylles därefter i en väl smord och brödbeströdd bleckform, med lock, och nedsättes i kokande vattenbad a t t koka omkr. 1 tim.
Färsen afprofvas med vispkvist.
Den uppstjälpes, när masta hettan afgått och får kallna.
Den skares då 1 skifvor, hvilka uttagas med legymjärn i vackra fasoner, såsom hjär- tan, stjärnor o. d.
Dessa serveras i consommo, buljong eller afredda sop- por.
RECEPT: K a l f b r ä s s k r o k e t t e r (f. G pers.) H ö n s f ä r s t i l l b u l j o n g (f. 12 pers.).
210 gr. hönskött (bröstköttet 4 hg.
kalfbräss, 3 msk.
smör (60 gr.), af 1 höns), 100 gr. smör, 2 äggulor, 1 burk champignoner (V * liter), 4 msk.
mjöl, 5 del.
tunn grädde, salt, hvit- salt, hvitpeppar.
peppar, 2 äggulor.
P a n a d: 2 kkp.
gräddmjölk.
75 gr. Till panering: 2 " kkp.
f i n t s t ö t t a skorpor.
stötta skorpor.
Beredningar: Köttet skares i tärningar och drifves 3 ggr.
genom T i l l k o k n i n g: 1 kg.
flottyr, 1 köttkvarn.
Till panaden kokas mjölken upp, de s t ö t t a skorporna tillsättas och msk.
brännvin.
panaden få,r under röming e t t godt B e r e d n i n g: Kalfbrässet bör ligga uppkok samt upphälles a t t kallna.
Köt- i vatten 1 tim. för a t t blodet skall tet, smöret och panaden stötas väl dragas ut.
Det påsättes i kallt vatten tillsammans i en stenmortel och pas- tillsatt med litet salt och får koka seras genom hårsikt.
De uppvispade i 10 min., hvarefter det upplägges på äggulorna tillsättas jämte kryddorna sikt, så a t t vattnet får v ä l afrinna.
och färsen arbetas med slef 1 tim. Brässet skares därefter i tärningar och År den för hård, tillsättes litet tjock brynes i 2 msk.
ar smöret tillika med champignonerna, skurna i små bitar.
Det upptages, resten af smöret till- sättes och fräses tillsammans med mjö- let.
Grädden påspädes och afrednin- gen får koka i 5 min.
Kastrullen af- lyftes och äggulorna tillsättas, hvar- efter såsen får sjuda.
Brässet och champignonerna iläggas och stufnin- gen omröres försiktigt samt afsma- kas med kryddorna och utbredes på ett flått fat a t t kallna.
Af massan Hafregrynskvarnen Svea, formas aflångt runda kroketter, hvilka Ragnar L. Jeanssan, .KALMAR.
Tabell öfver näringsvärdet af våra för- rullas i s t ö t t a skorpor, doppas i de uppvispade äggen och rullas åter i aimsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo.
Flisk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, Hvete- stötta skorpor, hvarefter de få ligga oröd 55, Fårkött 62, Torsk 40, Mjölk 87, och stelna 1 tim. Flottyren påsättes Korngryn 116, SVEA Hafregryn 153.
H USMÖDRAR.
Tillsen, att Ni alltid vi inköp af Hafregryn &amp; Korngryn erhåll Hafregrynskvärnen &gt;Sveas » i London me Gnidmedalj belönade tillverkningar, för packade i säckar eller kartonger om / i &amp; H kilo.
Sveas Sundhetsmjöl i hel- eller half- rilopaketer rekommenderas till barn och sjuklingar och samtliga dess tillverkningar utmärka sig för sin goda smak, lattkokthet och renhet.
Finnes hos alla välsorterade en- trossister och detaljister i hela Skandinavien.
j Stekt a n k o T ' 1 m m a Sd c i t r o n e d s " ' t FORSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 3 — 9 DBC.
1905.
Hbg.
O Redigerad af trineh.
af Elisabeth östmans derskurs i Stockholm.
— Det var fjordbrus och måsskri, herrgårdsvy och skogsensamhet, som förvandlade den trista salen till ett de poetiska synernas rum, i hvilket skalden stod och skänkte i af sin sångs unga, doftande vin.
Vi önska honom lycka till fortsatt utskänkning i samma behagliga riktning.
2te Eusai&gt; »!
i H ÖS, Alt N.
612 anka - 1 m s k (L.
12 pers.).
2 unga salt - ' ' 1 / 3 fcsk * I hvitpeppar, hg.
1 katrinplommon, 2 lein, 2 msk.
2 smör, lit.
efterbuljong eller färska vatten.
eller 2 hg.
torkade äpp- A.-B.
12 Hylin &amp; G:o F.
A.-B.
Detaljaffärer 112 12 • 7 i J Gyllenhammars patenterade hafregryn o hafremjöl som fäs i hvarj e välsorterad speceriaffär.
Aktiebolaget Göteborgs Ris- &amp; Valskvarn.
II O säljer i-, Blus- och F o d e r - S i d e n billigare än någon utländsk firma.
Begär profver och jämför!
Profver franko.
Allm.
Tel. 93 65.
Rikstel.
4823.
S I D E N H U S E T, B e r e d n i n g: Jordärtskoekornaskra- pas och sköljas väl samt läggas i ättiksblandadt vatten omkr. 1 tim., för a t t bibehålla sin hvita färg.
De på- sättas i kokande, saltadt vatten och få koka, tills de äro fullkomligt mjuka, då de passeras.
Smör och mjöl sam- manfräsas, purén och grädden tillsät- tas litet 1 sänder och soppan får koka 2 timmar eller tills köttet ä r mört.
10 min., hvarefter den afsmakas med Ankorna upptagas och trådarna bort- kryddorna.
Den serveras med rostadt tagas, hvarefter de skäras och upp- bröd eller ostsmörgåsar.
läggas hela på serverings fatet samt garneras med kruskål och frukten med K o k t C r u k t p u d d i n g (£.
6 pers.).
hvilka de varit fyllda.
Köttjusen silas 2 kkp.
socker, 4 msk.
kokande vatten, och skummas noga.
Smöret brynes och 2 hg.
torkade ringäpplen, 1 hg.
torkade fräses med mjölet, köttjusen tillsättes aprikoser, 2 hg.
katrinplommon, 2 litet i sänder jämte köttextrakten och 2 kkp.
krossocker, 4 kkp.
vatten, 4 sojan, och såsen får koka 10 min., ägg ', 2 del.
grädde.
Gif barnen den bästa näring och de växa upp till friska och starka männi- skor- Gif vuxna den bästa näring och de förblifva friska intill sena ålderdomen.
Använd därför endast 7!
r \: s-KONSERTEN i Östermalms kyrka i måndags- • * — ' afton hadi fyllt det stora templet till sista plats med den entusiastiska publik, som alltid är redo att möta de populära Uppsalasångarne.
Klangskönt och friskt klingade också nu de bekanta manskörerna, hvartill kom en ny komposition af Hedenblad med la- tinsk text, liffull och jublai de, och en ungersk bit, som kören sjöng vid sitt Budapeslbesök i somras.
Körens samsjungning är nu utan vank och lyte och stämmornas fraicheur lämnar intet öfrigt att önska.
Publiken hälsade också numren med intensivt bifall.
En omständ ' ghet värd att lägga märke till var, att programmet ej upptog ett enda norskt nummer.
Sås: 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, köttjus, V2 tsk.
Liebigs köttextrakt.
hvarefter den afsmakas.
Ankorna ser- veras med brynt potatis, rödkål eller 1 tsk.
soja.
kastanj epuré.
B e r e d n i n g: Ankorna svedas öfver A n m.
De kunna äfven fyllas med sprit- eiller gaslåga och t v ä t t a s rena med ljumt såpvatten o. mjuk borste samt sköl- förvällda kastanjer, i stället för frukt.
jas.
De öppnas, urtagas, sköljas väl med kallt vatten, torkas och gnidas in- V e g e t a r i a n s k j o r d ä r t s k o c k s - och utvändigt med den ituskurna ci- p u r é (f. 6 pers.).
IV2 liter jordärt- tronen.
Kråset kan tillvaratagas och skockor, 1 litet selleri, 2 lit.
vatten, användas till svartsoppa.
Ankorna pepp- 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, ras och saltas invändigt med hälften 5 del.
tunn grädde, salt, hvitpeppar, af kryddorna samt fyllas med de ska- socker.
lade äpplena, skurna i stora klyftor, och de förvällda katrinplommonen.
De hopsys, uppsättas och gnidas utvän- digt med resten af kryddorna.
Smöret brynes i en järngryta, ankorna iläg- gas och orynas vackert på alla sidor, hvarefter de påspädas med bulj ongen, litet i sänder.
Ankorna få därefter sak- t a steka med t ä t t slutet lock omkr. 121 S T O C K H O L M.
sättes i kokande vattenbad, och pud- dingen får koka utan lock, ofvanpå spi- sen, IV2 — 2 tim., uppstjälpes genast och serveras kall med vaniljsås.
Kotletter a f k a l f k y l (f. 6 pers.).
Vfo benfri kalfkyl (rnellan- kalf), 1 msk.
salt, 1 tsk.
hvitpeppar, 1 äggt, 1 del.
grädde, l / * kkp.
s t ö t t a skorpor.
1 Till hg.
) - stek ning: 5 msk.
smör (1 Beredning: Köttet tvättas med duk, doppad i h e t t vatten, och skares tvärs öfver muskeltrådarna i 2 cm.
tjocka skifvor.
Kotletterna bultas v ä l på båda sidor, formas runda och hackas ölfver med en knif.
De saltas, peppras och doppas i det uppvispade ägget, blandadt med grädden, samt vändas 1 de s t ö t t a skorporna.
En tackjärns- panna upphettas långsamt, smöret bry- nes däri, kotletterna iläggas, brynas på båda sidor och få färdigsteka med slutet lock omkring 10 min.
Do upp- läggas på varmt serveringsfat och så- sen hålles öfver.
Enkel briilépudding (i '.
0 pers.), 2 kkpr.
strösocker, 3 msk.
ko- kande vafcten, 5 stora ägg, G del.
B e r e d n i n g: Sockret bryries i en gräddmjölk, skalet af Vi citron eller tackjärnspanna, spädes med det kokan- 2 rifna bittermandlar.
de vattnet och härmed beklädes en bleckform.
Äpplena, aprikoserna och B e r e d n i n g: Sockret brynes i en katrinplommonen sköljas väl och läg- tackjänispanna, spädes med det ko- gas i blöt öfver natten i det vatten, kande vattnet och därmed beklädes en hvaraf sockerlagcn skall kokas.
Af vacker bleckform.
Gräddmjölken kokas sockret och vattnet kokas en klar lag.
upp och får kallna.
Äggen och mjölken Äpplena nedläggas i lagen och få koka vispas väl tillsammans och smaksättes tills de bli mjuka, d å de upptagas med citronskalet eller den skållade och med hålslef, hvarefter aprikoserna få rifna bittermandeln.
Blandningen hälles koka tills de bli klara, sist nedläggas i den beklädda formen och insattes i katrinplommonen och få koka mjuka.
vattenbad i ugn att stanna och få en När fruKten a r kall, nedlägges den ljusbrun färg.
Puddingen får afsvalna, hvarftals i formen.
Äggen och gräd- uppstjälpes därefter och kan om så den vispas tillsammans och slås önskas garneras med sötmandel, skuren öfver frukten, hvarefter formen ned i strimlor.
— 613 I DUN — 1905 ECD (XDEl Händer det att Ni eller Eder tjänare får for mycket med rengöring på en gång?
Det första Ni då tänker på är väl att skaffa någon till hjälp?
L å t " T o m t e n " h j ä l p a E d e r!
Han är alltid redo och nekar aldrig sin tjänst.
Ni kan träffa honom i närmaste speceri- butik, och är hans namn K r a f t - s k u r - p u l v e r.
Har Ni en: gång MMt bekant med honom, vill Ni ej sedan gerna skiljas från honom, utan håller Ni på honom som på den trognaste trotjänare.
Hvad han är särdeles skicklig i är att s k u r a golf, b o r d, b ä n k a r o c h pengöra diska göra och p o l e r a hyllor, emalj-, järn, koppar- och bleckkärl, f l o t t i g a o c h s m e t i g a tallrikar, fat o c h a l l a a n d r a o r e n a kökskärl,] g a m l a s k u r a f o t o g e n - o c h g a s k ö k att s e ut s o m n y a, knifvar, t v ä t t a smutsiga händer och mycket mera annat liknande.
• Trötta således ej ut Eder eller Eder jungfru onödigtvis, när Ni för 10 öre kan få en så värdefull, villig och behaglig medhjälpare som Lagermans Kraft-skur-pulYer " Tomten ".
J
— 614 — IDUN 1905 LEDIGA PLATSER Enkel och anspråkslös Husmoder, enkel och sparsam, erhåller före jul plats a t t förestå ungkarlshem på landet.
Svar, hälst med fotografi, till folk- skolläraren E. Lindmark, ölme, (Värm- land).
examinerad småskollärarinna erhåller d. EnglisJi lady.
1 Januari 1906, mot fritt vivre, plats att läsa med 6 st. barn.
— Till- Mot fritt vivre erhåller ung, bildad fälle gifves a t t få lära matlagning.
— engelsk dam plats som sällskap i min- Svar med bet.
rek.
och fotografi till dre familj.
Svar till » Conversation », Gu- » Landtegendom Gotland » under adress maelii Annonsbyrå, Göteborg.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
V i k a r i e Barnmorsketjänst i Sura socken af Vestmanlands län fin- nes a t t tillträda den 1 januari 1906.
Årslön 300 kronor kontant jämte hus- rum och 4 stafrum ved, samt.
extra för förrättningar.
Sökande som genomgått sjukvårdskurs har företräde.
Ansökan, åtföljd af vidimerade tjänst- göringsbetyg och intyg om lämplighet och kompetens samt af präst- och läka- rebetyg, insändas till ordföranden i Sura sockens kommunalnämnd adress: Surah ammar.
för nästkommande vårtermin önskas vid högre elementarskolan i Lund för flickor.
Ämnen: kristendom, historia o. geografi samt något svenska.
Tjänst- göringstid 24 timmar.
Man hänvände sig till fröken Anna Rönström, Lund.
FÖR en 12-års flicka önskas en under- visningsvan lärarinna i språk, vanliga skolämnen och musik.
Platsen till- trädes näst.
januari.
Ansökningar jämte fotografi och uppg.
om lönepret.
torde insändas snarast möjligt till brukspre- dikant J.
Sandström, adr.
Svabens- verk.
GODA platser för lärarinnor, värd., säll- skaps-, hushålls-, barnfröknar.
Norra PLATSSÖKANDE Inackorderingsbyrån, Malmskilnadsga- tan 27 Sthlm.
PLATS finnes mot fritt vivre hos bil- dad familj på landet för en ung frö- ken, som ä r villig läsa tre timmar dagl.
från privatseminarium och som med en å t t a års gosse under vårtermi- utexam.
u t m ä r k t a tjänstgöringsbetyg från nen.
Svar till Vagge gård, Ottebol.
har tvåårig undervisning vid Elementarskola och därpå en längre t i d idkat språk- studier i utlandet, söker till vårterm.
plats vid skola eller i familj.
Svar till » T.
S. » under adr.
S. Gumajlii Annons- Vid Mariefreds epidemisjukhus blif- byrå, Stockholm.
ver den 1 inst.
januari plats ledig EN 24-årig flicka, som varit elev p å för en sjuksköterska och meddelas till mindre sjukhus e t t år, önskar plats sökandes kännedom: hos sjuk herre eller dam, som hjälp att aflönlngen till sköterskan utgår och sällskap.
Är äfven villig, om till- med 450 kronor om året jämte fri fälle gifves, deltaga i andra göromål.
bostad och vedbrand samt dessutom Tacksam för svar vore » Majken », Ste- 50 öre om dagen och fri kost un- nungsund p. r. der de tider, sjukhuset är belagdt; att till sköterskans pensionering af- SKRIFPLATS önskar pålitligt, mycket sättes af landstinget 25 kronor år- skrifvant fruntimmer med ledig stil.
ligen a t t utgå på samma villkor, som Svar till » Hälst i familj » S. Gmraelii landstinget stadgat för länets lasa- annonsbyrå, Stockholm.
rettssköterskor.
Till en sjukling.
Ansökningar insändas före den 10 december till epidemisjukhusets läkare Bildad, musikalisk 30-årig flicka, med Med.
D: r W. Lind, adr.
Mariefred, någon vana vid sjukvård, önskar kom- som ock om platsen lämnar närmare m a till en sjukling, som är i behof af upplysningar.
kärlek ocn omvårdnad.
Ref. finnas.
Svar till » Tro », Askersund&lt; p. r.
Stora Sundby i November 1905.
UNG flicka önskar plats som husjung- Wilh.
Kumlin, fru i fin familj eller som hotellstäder- Sjukhusstyrelsens Ordförande.
ska i stad.
Svar till » 1906s p. r., Sö- ti ushållerskepla tsen derhamn.
It enen Sjuksköterska.
vid l ä n s l a s a r e t t e t i K a r l s k r o - n a är ledig a t t tillträdas den 1 jan.
1906.
Till platsen ä r anslagen en kon- tant lön af 400 kr.
pr år jämte fri bostad, kost och tvätt vid lasarettet.
Ansökningar, åtföljda af frejd- och kompetensbetyg jämte rekommendatio- ner, skola insändas till Lasarettsdi- rektionen adr.
: Karlskrona, senast den 15 ist.
december.
Närmare upplysningar lämnas af sysslomannen.
LASARETTSDIREKTIONEN.
PLATS finnes nu genast hos familj på landet för en bättre, anspråkslös, barnkär och frisk flicka, kunnig i mat- lagning, bakning och sömnad samt vil- lig deltaga i alla inom hemmet före- fallande göromål.
Svar med fotografi sändes till » A.
L. », Ljusdal p. r.
UNG, bildad dam af god familj, hälst musikalisk, erhåller plats som sällskap eller värdinna i mindre, bättre hem (bror och syster) i Norrlandsstad.
An- sökan jämte nödiga upplysningar samt uppgift å pretentioner torde tillika med porträtt insändas till denna tid- nings exp.
under adress » Sällskap ».
EN flicka, kunnig i pianospel o. hand- arbete, erh.
plats mot fritt vivre i bättre landthem.
Fru J.
Carlsson, Skäl- linge, Varberg.
PINNES någon snäll, o r d e n t l i g, enkel, bättre flicka, som vore nog för- domsfri a t t vilja åtaga sig en tjäna- rinnas sysslor i prästhem på landet.
Familjemedlem.
Svar med uppgift om ålder och löneanspråk samt möjligen fotografi till » B.
I. M. », Tofverum p.
r.
FRISK, glad och duglig flicka, af god familj, får bra plats som sällskap och hjälp.
Sökanden bör vara skicklig uti klädningssömnad, äfven kunna sy barn- kläder och linne, samt om möjligt musikalisk.
Svar med goda rek., löne- anspråk och fotografi till » A.
B. », Iduns exp., Stockholm.
Bildad, flicka, hälst något musikalisk, kunnig i söm- nad, arbetsam, ordentlig och barnkär, erhåller genast plats som husm.
hjälp, bland annat för a t t öfvervaka skötseln aif e t t 3 års barn.
Barnjungfru finnes.
Ansökan, åtföljd af fotografi, uppgift om kvalifikationer och löneanspråk, tor- de insändas till fru Elisabeth Ingels- son, Villa Elisabeth, Helsingborg.
Ledig plats.
Barnfröken, ej under 25 år, med lugnt sätt, skicklig i sömnad och hälst kun- nig i pianospelning, får anställning hos kammarherre Peyron, Helsingborg.
EN utbildad barnsköterska erhåller an- ställning genast hos familj i sydsvensk stad för vården af e t t månadsgammalt barn.
Uppgift om anspråk och re- ferenser torde sändas under adress » G.
B. », Iduns exp.
27 års bättre flicka önskar plats hos ungherre eller i fa- milj.
Innehar nu plats i Värmland som hushållerska, men önskar göra ombyte, antingen till 1 januari eller februari 1906.
Svar bedes till » K.
R.
1906 » under adress S. Gumauii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
FRÅN Seminariet Norrtullsgatan 16 ut- examinerad lärarinna, med 6 års prak- tik, önskar från nyåret plats vid an- stalt, eller privata timmar med för- senade barn.
Svar till » L.
N. » p. r. Centralposten, Stockholm.
OBS.!
Hushållsvan, präktig medelål- ders flicka önskar plats på nyåret i södra Sverige i enkelt godt hem, hälst hos ensam dam som själf saknar till- fälle a t t förestå sitt hus.
Goda rek.
Svar till » Stina », Iduns exp.
PLATS sökes som sällskap eller barn- fröken af bildad 18-årig flicka, som är van vid husliga göromål.
Svar till Anspråkslös », Vadstena.
EN bildad flicka önskar plats i fa- milj eller som värdinna.
Är kunnig i matlagning och inom ett hushåll före- kommande göromål.
Utmärkta referen- ser.
Svar till » 27-åring », Sollefteå p. r.
Bildad dam, något språkkunnig och som genomgått förstklassig hushållsskola samt äger va- na a t t på egen hand sköta ett hem, söker i Sverige eller utlandet plats a t t förestå pensionat eller hem, i senare fallet hälst hos äldre dam.
Är äfven villig medfölja på resor.
Svar till » Hemtrefnad », Iduns exp.
ANSPRÅKSLÖS 24-årig landtbrukare- dotter, kunnig i hvarjehanda handar- beten o. d., önskar för vidare utbild- ning i matlagning och husbållsgöromål strax på nyåret plats i familj på lan- det eller större samhälle.
Svar till » 1906 », Löderup p. r.
PLATS a t t förestå ett mindre hem ön- skas af huslig, 34 års flicka.
Goda rek.
Svar till » E.
N. », Vänersborg p.
r. BILDÅD flicka önskar på nyåret plats, villig deltaga i husliga bestyr m. m., musikalisk, kunnig i massage.
Svar » Gladlynt » under adress S. Gumaslii An- nonsbyrå, Sthlm.
PLATS såsom värdinna eller husföre- ståndarinna sökes genast eller fram- deles i hem, där husmoder saknas, af gladlynt, barnkär, bildad dam, skick- lig i alla husliga göromål, något kun- nig i språk, musik och sjukvård.
Svar till » Vänligt hem 1906 » under adress S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
BILDADT, äldre fruntimmer söker till instundande vårtermin plats i bättre familj, där det finnes barn, som be- höfva hjälp med läxläsning.
Villig a t t gå frun tillhanda eller hjälpa till med skrifgöromål.
Svar till » W — n », p.
r., Smedjebacken.
UNG flicka önskar a t t på nyåret kom- ma u t i en treflig familj, på herr- gård eller bruk, där ungdom finnes a t t deltaga i hushållsgöromål, äfven- som i trädgårdsskötsel.
Svar till » 21- åring », Iduns exp.
UNG bildad, något musikalisk små- ländska önskar på nyåret komma i tref- lig familj som hjälp och sällskap.
Sö- kande Önskar bli ansedd som familje- medlem.
Svar tacksamt till » 19 år », Jönköping p.
r. Exam.
massös önskar ge massage i hemmen.
Godt handlag och omsorgsfull behandling, Svar till » Energi » Iduns exp.
INACKORDERING finnes mot moderat pris för herrar och damer på egen- dom i treflig och vacker t r a k t af norra Östergötland under adress » X.
Y. X », Tjellmo p.
r. FÖRLOFVAD flicka önskar komma till herrgård eller prästgård a t t få lära matlagning, samt för öfrigt deltaga uti allt hvad som hörer till e t t hems skötande.
Svar med prisuppgift till » Familjemedlem 1905 », Iduns exp.
MOT fritt vivre önskar förlofvad, an- språkslös flicka, vistas några mån.
å egendom på landet, eller i godt pri- vathem i stad, för a t t lära sig hush.
Är villig deltaga i alla inom hus förek.
göromål .. Svar emotse3 tacksamt, märkt » Fe- bruari 1906 », Örebro, p. r.
Pensionat fur junge Mädchen zur sprachlichen u. wissenschaftlichen Ausbildung, freie Teilnahme am Unter- richt i m Seminar fur Erzieherinnen.
Ausfiihrliche Prospekte gratis.
Halle a.
S., Harz 13.
R. Mayer, Pastor em.
PA herregård eller i större prästgård önskar förlofvad flicka blifva inackor- derad, för a t t lära hushåll, från medio af nästkommande januari månad.
Pris pr månad emotses under adress: » Post- fack 11-15 », Ryd.
D e s s ä l l s k a p till Rom i medio af dec.
önskas af bildad dam m e d svensk familj eller medelålders dam.
helst med någon s o m är kunnig franska eller italienska språken.
Svar m e d när- mare upplysningar till » Ressällskap », Tduns exp.
EN b ä t t r e flicka önskar inackordering i bildad familj för a t t lära hushåll Oessällskap t i l l pension i Harz, i bör- samt undervisning i musik.
Svar till • &gt; jan af februari 1906, önskas af ung » 16 år », Hellinge p. r. flicka.
Svar t i l l S.
Bagge, Kungstorget 3, Göteborg.
Harsby Julgranen sjuk- och hvilohem.
Särdeles lämpligt för nervsjuka.
Referenser.
Kiks 121, Sö- f å r alla vackert smyckad för endast 1 derköping.
Ester Linder, sjuksköterska.
k r.
i f r i m.
ell.
postanv.
gen.
att rekv.
följande verkligt vackra prydnader: 12 3 flaggor, 2 frukter, 2 vadd- För att som rekreation vistas ljushållare, bollar, 1 jultomte af vadd m e d gran, 1 mlengel, 1 härfva glitter, 4 glitter- solar, 1 komet a f glitter, 6 h ä D g b i l d e r, i ett fint, angenämt hem, englar, tomtar o d y l.
Dessutom erh.
där inga inackorderingar finnas förut, en extra fin present passande t i l l j u l - kunna, i landsortsstad i mellersta Sve- klapp gratis f r.
Larsson &amp; Stenberg, rige, vackert och särdeles hälsosamt Örenro.
5 satser 4.25. b e l ä g e n, 1 å 2 damer från den 1 dec.
erhålla inackordering för längre eller kortare tid.
Soliga ljusa rum, god, vällagad m a t.
Svar till » Rekreation » Gu- maälii Annonsbyrå, Göteborg.
Flickor sen hit!
Liten fin familj å mindre herrgård erbjuder nu genast varaktig god in- ackordering för en 20 å 30 års bildad, frisk, ordningsälskande flicka — h ä l s t någon i saknad af föräldrahem.
Vidare upplyser fru S., Frinnaryd, p. r.
Behöfver Ni en ägg- stämpel?
De bästa erhållas hos John Fröberg, Finspong.
Be- gär priskurant.
e c i A L f t F r Ä B t a VtUortarmd VKniAOS-TnilÅ iHvTTVARUAFT&amp;l * » J Drottninggatan * » '?
kata o l g.
Just nu!
Ännu är det ej för- sent att erhålla vår Modellkatalog för hösten 1905 som inne- håller rikhaltigaste och modernaste ur- val för dam- och barngarderoben, kappor, kragar, pro- menad-, sällskaps- och hvardagsdräkter, bluslif, kjolar, natt- och morgonrockar, reformdräkter, barn- dräkter m. m.
En- dast moderna och smakfulla modeller!
Finnes att tillgå hos alla bokhandlare och Iduns kommissionä- rer eller direkt från oss, o m S O ö r e i sparmärken insän- das.
Mönster rekvi- reras direkt från oss.
Ita MÖnSter- Drottninggatan 51,1 tr., STOCKHOLM.
Husföreståndarinna, praktisk och mycket duglig i matlag- ning önskar plats nu genast.
Goda rek.
Svar till » Godt hemlie, Iduns exp 1 0 \ T?
m bildad v,, i ^ r.
^ i - flicka f i i y V n; önskar ', n ^ i - m.
mot ^-t- - c-; +-i 18-ÄRIG fritt vivre i jan.
komma i verkligt god fa- milj för a t t vara en vänlig husmoder till hjälp och sällskap.
Svar till » Fa- miljemedlem », Norrköping p. r.
GODA hushålls- och barnfröknar, lära- rinnor m. m. till familjer finnas an- mälda å Inack.
Byrån Norrköping.
Rikstel.
916. kata o l g. A.-B.
F R E J A - M A G A S I N E T, 29 Drottninggatan 29 • 18 Humlegårdsgatan 18.
\
IDUN 19r5 — 615 — DE SVENSK-TYSKA TRAKTATSUNDEEHANDLARNES FOTO FÖR IDUN A F MARTHA BOHMAN.
U T F L Y K T TILL F A L U N.
D E T R E DAMERNA, GRUPPBILD A F D E L T A G A R N E F Ö R E N E D S T I G A N D E T I GRUFVAN.
SOM INBJUDITS A T T D E L T A G A I NEDFARTEN F R Å N V Ä N S T E R R Ä K N A D T: BORGMÄSTARINNAN CORNELIUS SAMT F R Ö K N A R N A trefligt inredda båt med en 12 hk.
benzinmotor är 475 pd.
sterling.
Den andra båten är en kravellbyggd motorbåt med en 15 hk.
benzinmotor.
Utställningen är den största och förnämsta, som hittills hållits i England och står under konung Ed- wards patronage.
Den är anordnad af Motor-Manu- facturers &amp; Traders Society.
ARBETSSTUGORNAS UTSTÄLLNING Å OCH LUNCHEN I G R U F V A N S DJUP, ÄRO SELMA L A G E R L Ö F OCH HOLMQUIST Utställningen har under tiden 17 — 25 november be- sökts af i medeltal öfver 20,000 personer dagligen.
STOCKHOLMS SKARPSKYTTEFÖRENINGS ÅRS- FEST ägde på lördagen rum i källaren Runans stora festvåning under liflig anslutning från Föreningens medlemmar.
Stora salen hade festligt smyckats med flaggor och vimplar och i fonden hade en byst af konungen pla- cerats.
Föreningens ordförande, kapten Trana, öpp- nade festen samt öfverlämnade ordet åt redaktör Hellkvist, som höll ett hälsningstal hvari han betonade den frivilliga skytterörelsens stora betydelse för foster- » NATIONAL ».
A. BLOMBERG FOTO.
UR DAGSKRÖNIKAN.
UTSTÄLLNING.
Stockholms A RBETSSTUGORNAS arbetsstugor för barn har nyligen haft anoidnad en försäljning af sina alster i Nationals spegelsal, och det var glädjande att se, med hvilken omsorg och händig- het dessa små alster — leksaker, borstirbeten, vantar, tofflor, korgarbeten m. m.
— voro utförda af de ungas händer.
Vi meddela här ett par interiörer från den trefliga utställningen.
C VENSKA MOTORBÅTAR I LONDON.
Aktiebolaget Sjöexpress i Stockholm utställer tvänne motorbåtar å den automobil- och mo- torbåtsutställning, som öpp- nades i Olympia i London den 17 d:s.
Ett med blad- växter särdeles vackert ar- rangeradt stånd har anord- nats af firmans engelska agenter herrar Wilhelm Mein- hardt &amp; C:o i London.
Be- sökare i tusental hafva af- lagt en visit ombord å den 37 fot långa salongsbåten med skrof af svenskt stål.
Priset å denna särdeles F R Å N MOTORBÅTUTSTÄLLNINGEN I LONDON.
AKTIEBOLAGET P R E S S ' I STOCKHOLM U T S T Ä L L D A BÅTAR.
SJÖEX-
IDTJN 1905 - F R Å N STOCKHOLMS SKARPSKYTTEFÖRENINGS landets försvar samt omnämnde den stora utveckling, denna rörelse tagit under de senaste åren.
Talaren slutade med att utbringa ett lefve för fädernes- landet, hvilket åtföljdes af fyra hurrarop samt fanfarer.
En dubbelkvartett utförde härpå några fosterländska sånger, hvarpå prisutdelningen förättades af kapten Trana.
Bland pristagarne märktes flere gossar i ål- dern 12 — 14 år, hvilka, då de mottogo sina pris, häl- sades med kraftiga applåder.
Vi meddela här ofvan en bild från den stäm ningsfulla festligheten.
B L I N D A HÖNOR.
F Ö R IDTJN A F E L I N WÄGNER.
ET knackade.
En helt ung flicka stack in hufvudet genom dörren.
— Jag kommer in, antingen du vill eller ej.
— Är det Lotte?
Då lönar det sig inte att söka hindra dig.
— Nu tar jag af mig kappan, sade Lotte, ty jag ämnar prata och ge mig god tid.
— Det behöfver du inte tala om för mig, kära Lotte.
— Inga spetsigheter, Lily!
Får jag se på dig.
Du ser ju riktigt kry ut, och fastrarna, som förklarat, att du var så dålig.
Dina kin- der äro alldeles röda och ögonen så glada och glänsande.
Vet du, du ser ut, som om någon alldeles nyss hade kysst dig, någon, som du höll rysligt mycket af.
— Hör på, lilla fröken!
Har man sett sig i spegeln efter en sådan procedur, så man vet, hur man tar sig ut, när " någon kysst en, som man håller rysligt mycket af "?
Lotte, du för- skräcker mig.
— Låt mig inte göra det för all del.
Ligger du hela dagen på chäslongen som nu och tar dig bra ut?
Detta är väl dina nya dressing- gown från Peter Robinson?
Har hört talas om den i staden.
Klär dig utmärkt.
Kan slå vad att du gett minst fyra guineas för den.
— Sex och en halt, utom tullen, kära Lotte!
— Du är dig då lik, Lily.
Hvilket ränte- löst kapital!
Din husläkare är ju gift, och förresten är du ju.
.
.
— Nyss skild från min make, menar du?
Riktigt.
Men min älskade kusin, detta är ju blott ett nytt skäl för mig att förströ mig med en dressing-gown från Peter Robinson.
Är det för mycket med 6 guineas, 6 shillings 6 d., om det kan lindra hjärtekvalen?
Fru Lilys ton var litet bitter bakom skämtet.
616 F E S T Å RUNAN D E N 25 NOV.
— Förlåt, sade Lotte.
Hennes ansikte hade mulnat lite för ett ögonblick, nu lyste det åter upp.
— Vet du, jag kan hälsa dig från Georg.
Han kom om hörnet just som jag var vid din port.
Fru Lily höjde nästan omärkligt på ögon- brynen.
— Han gick gårdsvägen således, mumlade hon.
— Jag frågade honom, om han inte ville följa med upp och se till dig, efter som du var litet dålig.
Men han bad, att jag skulle hälsa dig så mycket, han hade inte tid.
— En medicinare, som inte har tid!
Den obotfärdiges förhinder naturligtvis, sade fru Lily med ett litet skratt.
— Så skall du inte säga, förmanade Lotte.
Georg tycker riktigt bra om dig, Lily.
Han har tyckt det varit så synd om dig, för att du skulle behöfva skiljas från din man.
— Åh, har han?
SI vänligt af Georg, sva- rade fru Lily med en glimt i ögat.
Men, Lotte, hvad skrattar du åt?
— Ursäkta mig, Lily, det kom för mig något så löjligt, när vi talade om Georg.
Det är om dig och mig och honom, och jag vill bra gärna tala om det, men jag är litet rädd att du blir pikerad.
Gör du?
— För all del, sade fru Lily.
Allting om " dig och mig och Georg " intresserar mig na- turligtvis ofantligt.
Hon tog en liten kristall- skål fiån bordet.
En karamell?
Eller skall jag säga till om té åt dig?
— Inte något té, jag ber.
Jo, ser du, Lily, uppriktigt sagt äro fastrarna vid det rysligaste lynne, emedan de fått för sig att d u.
.
.
att Georg är förtjust i dig!
— Att jag " fångat stackars käre Georg ", menar du?
— Ja; hur visste du?
De äro alldeles i upplösningstillstånd.
De gräla, och de förtala dig alldeles förfärligt.
De våga sig ir.te på Georg direkt, men, du milde, hvad vi pika honom!
— Äfven du, Lotte?
— Ja visst, det hela är så galet som möj- ligt, och jag hjälper till att göra det värre.
Jag har ett rysligt skämt med mina gamla blinda hönor till fastrar.
Så här ungefär: — Kan faster Malin tro, att jag mötte Georg och Lily härom kvällen, och de voro så upptagna af hvarandra, att de icke sågo mig.
— Hvad säger lilla Lotte?
Är det inte rysligt.
Ja, jag kunde väl tro att det inte är för inte som Georg äter så dåligt och är så mycket ute om kvällarna och ser så dyster ut.
Stackars Georg!
Och så gråta vi bägge två, faster Malin och jag.
— Så kommer faster Fina: vår husjungfru har sett Georg på Lilys gata två gånger.
Och det var Lilys stil på brefvet, som Georg fick i går.
Den rysliga Lily!
Och så tala vi så illa vi kunna om dig, faster Fina och jag.
Det är ett fullt spektakel.
Lotte skrattade, så att tårarna kommo henne i ögonen.
— Är det inte komiskt?
— Tycker du, att jag skall finna det ko- miskt, att fastrarna äro så onådiga på mig.
Förresten kan jag inte begripa.
,.
— Ahjo, Lily, det kan du nog.
Med deras p r i n c i p e r.
.
.
!
Den som tager en frånskild till hustru, du vet.
Fru Lily gjorde en grimas, men det såg inte Lotte.
— Dumma lilla kräk, tänkte hon " den, som tager en frånskild.
.
. "
Som om jag skulle kunna få Georg, utan att låta skilja mig först — — Emellertid är jag färdig att välsigna fastrarna för deras blindhet och lättrogenhet.
Nu dra vi dem så stilla vid näsan Georg, och jag, fortfor Lotte, triumferande.
— Georg och du?
För första gången under samtalet visade fru Lily något större intresse.
— Ja, just Georg och jag, kom det i jub- lande fart från Lotte.
Ty Georg och jag vi älska hvarandra mer än några andra i Stock- holm och ha varit förlofvade en hel vecka!
Och tack vare dig, Lily, låta fastrarna oss vara tillsamman så mycket vi vilja.
Vi kunna ju gå ut och gå och på teatern och åka skidor och äta middag på Djursholm och ha ett rent himmelrike alla dagar, utan att de miss- tänka något.
Gjorde de det, så bums för- kläden, eklatering, kontroll och slut på allt roligt.
Nu ha vi vårt i fred, till dess Georg får praktik.
Kära Lily, jag är dig så tack- sam, för att du är så vacker, att de tro, att Georg måste vara kär i dig!
— • Hur var det?
Fick du en karamell i halsen?
Gick den ge- nast ner?
.
.
.
Da är väl inte stött, Lily, för att jag varit litet bedräglig.
Det händer jag får samvetskval, när jag håller med fastrarna mot bättre vetande.
Tänkte därför jag skulle tala om allt för dig och be dig inte tycka illa vara — — — Vet Georg om den roll jag spelar i histo- rien?
frågade fru Lily sakta.
— Georg, nej för all del, inte det ringaste.
Jag har inte vågat tala om för honom ens hvad fastrarna tro och tycka.
Han har en sådan egard för dig, han skulle bli mycket missnöjd, om han visste, att ditt namn på nå- got sätt vore inblandadt.
— Åh, det tror jag inte du behöfver vara rädd för, trots den omtalade aktningen.
Du träffar honom väl i kväll?
Hälsa honom då från mig, att du talat om allt samman för mig i dag och glöm inte att säga, att jag fann d e t.
.
.
vara.
.
.
den.
.
.
lustigaste.
.
.
historia.
.
.
— Men Lily, hur kunde du?
I tusen bitar, den vackra skålen!
Och alla karamellerna på mattan.
Vänta litet, ligg stilla så, skall jag.
.
.
Gud i himmelen, Lily — med ett skrik — du är hvitare än dina kuddar, och dina ögon äro grufliga.
.
.
hvarför tar du mig så hårdt i armen?
du gör mig illa.
Dö inte genast, säg något först, nej, säg det inte, det är inte sant, det är omöjligt att G e o r g.
.
.
du kan inte mena att.
.
.
— Jo.
