# ID: svediakorp-per1641
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,978
# sentences: 958
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 4 7 TORSDAGEN D E N 23 NOVEMBER (986) 1906 1 8: D B ARG.
för alltid till Skånes hufvudstad, där han vardt en bland dess mest bemärkte främjare af alla kultur- och upplysaingsintressen.
När omsider Malmö fick ett museum, blef också Hans Emil Larsson dass inten- dent 1894.
— Detta är de yttre dragen af hans lif.
Han har nu redan länge varit en verksam kraft i Skånes kulturlif, och det är där han har sin naturliga krets.
Ty han är skåning till sitt väsen med skåningens trygga säkerhet i sinneslägg- ningen och mångsidiga, förfinade mottaglighet i intelligensen.
Med provinsens hela milieu hör han, liksom andra representativa skåningar, så mycket tillsamman, att man svårligen riktigt kan tänka sig honom utom den.
Personlighet och mångsidigt intimt samlif med skånska förhållanden ha haft detta med sig som följd.
Vill man söka något genomgående drag i Larssons verksamhet, något som karaktäriserar den från en utsiktspunkt, kunde man dröja vid detta: han har på olika sätt varit en vetan- dets spridare bland allmänhetens breda lager, en nutida bärare af bildningens demokratisering, en lefvande " university extension ".
Han har varit det som lärare, föreläsare och skribent.
Tid och omständigheter voro gynnsamma därför.
Själf utgången från landsbygden i detta Skåne, där välståndet vanligen ger rum för kunskapshåg och bildningssträfvanden, kom Larsson under sin studenttid med i själfva folkhögskoleperioden, då — som jag hört sägas — - tanken på en " nordisk renässans " genom folket själft skall ha varit mycket lefvande, då i hvarje fall folkhögskolan väckte entu- siasm och förväntningar.
Män sådana som Teodor Holmberg och A.
U. Bååth stodo detta sträfvande nära, och i deras krets var Hans Emil Larsson en.
De bäste bland universitetets ungdom, eller åtminstone åtskilliga bland de bäste, kände sig skyldiga att återbörda till den skånska allmogen något af den bildning de själfva skapade sig inne i Lund under Alma maters hägn.
" Rikedom förpliktar " — också andligen, var deras tanke.
I Bååths poesier från den tiden ser man på mer än ett sätt sträfvan till demokratisering, till större känning med folket, det skånska folket och dess land, med hvar- dagen och verkligheten.
INTENDENTEN FÖR MALMÖ MUSEUM HANS EMIL LARSSON, SOM DEN 24 DENNES FYLLER 50 ÅR.
HANS EMIL C. V. ROIKJER FOTO.
LARSSON.
D Å MUSEIINTENDENTEN Hans Emil Larsson i dessa dagar fyller femtio år, har Iduns redaktion haft vänligheten bedja mig om några ord till hans bild.
När jag nedskrifver dem, är det vis- serligen i medvetandet, att jag ingalunda tillräckligt känner detaljerna af hans mångsidiga verksamhet för att kunna skildra och värdesätta densamma.
Men det är ju ej heller nödvändigt.
På en födelsedag, låt vara en femtiårsdag.
behöfver man ej binda sig vid någon alltför saklig redogörelse, och personlig bekantskap kan vara en lika god förutsättning för skildringen som något annat.
Hans Emil Larsson är son af den trakt, där han sedan under hela sitt lif haft sin verksamhet.
Han är nämligen född i Malmöhus län den 24 nov.
1855.
Vid 17 års ålder blef han student i Lund och kom väl där strax in på de litterära och historiska studier, med hvilka han sedan sysslat.
Emellertid drogs han rätt snart till det folkupplys- ningsarbete, somalltid synes ha intresserat honom, och blef så lärare vid Hvilans bekanta folkhögskola åren 1877 — 84.
Under tiden aflade han filosofiekandidatexamen i Lund och inträdde som med- arbetare på litteraturafdelningen i Sydsvenska Dagbladet Snällposten i Malmö.
Sitt lärarekall vid Hvilan lämnade han för att i stället blifva föreståndare vid Malmö föreläsningsförening.
Så knöts han MALMÖ MUSEUM.
C.
V.
ROIKJER FOTO.
IDTJN 1 9 0 5 Och Bååths jag — honom var.
- Hans Emil Larsson blef så att säga specielle kritiker, var den som — tror först har stått vid hans sida, begripit och utvecklat för allmänheten hvad han Ty med litteraturen kom Larsson ti- digt i förbindelse.
Troligen ha hans mest lefvande intressen riktat sig åt denna den humana bildningens blomma.
Åtminstone 2 3, 24 år har hans egendomliga kritikermärke — pt — figurerat på Sydsvenska Dagbladets sidor, där han snart förvärfvade sig namn som en solid och känslig litteraturbedömare, en granskare med skånsk bon sens och bred och lugn upp- fattning af sinsemellan mycket olika saker.
Hans verklighetssinne gjorde all rättvisa åt den på sin tid nya verklighetslitteraturens goda sträfvanden, på samma gång han ställde sig rätt kritisk mot naturalismen såsom världsåsikt och ej heller tyckte om dess ästetiska förlöp- ningar.
Någon viss ståndpunkt i de litterära striderna har han dock näppeligen förfäktat, utan gått ut från författarepersonligheterna så- dana de varit.
Vid sidan af den kritiska penna Larsson fört i Sydsvenska Dagbladet, hvilken utan jämförelse gjort denna tidning till Malmös och Sydsveriges bästa litterära organ, idkar han en likaledes värderad granskarverksamhet i Nordisk Tidskrift.
Där är han ej — pt —, utan skrifver sitt namn fullt utsatt.
Men äfvsn större litterära uppsatser ha flutit ur hans penna, exempelvis en god studie öfver Tolstoy från 1888 Dessutom ett antal skrif- ter med historiskt innehåll.
Och 1894 öfver- raskade han med en samling utmärkt väl åter- gifna kinesiska dikter — dock naturligtvis ej från originalspråket — hvilka lyckats behålla en så ursprunglig " doft ", att professor Schuck i en anmälan (Nordisk Tidskrift) hälft på skämt sade sig beklaga, att dessa öfversättningar ej voro en mystifikation — " vi hade då haft en stor skald till. "
Som ledare af Malmö föreläsningsförening har Larsson under mer än 20 år naturligen gjort en vacker insats i den skånska hufvud- ortens lif, dels genom egna föredrag i histo- riska och andra humanistiska ämnen, dels ge- nom sina förbindelser med ett flertal af de vetenskapliga krafter, som den närbelägna uni- versitetsstaden haft att bjuda på.
När Hans Emil Larsson sålunda icke direkt varit akademisk lärare, han han, som redan antydts, i stället blifvit en lefvande bärare af principen " university extension ", den lärda bild- ningens spridande ut till de många i landet.
I det stora industri- och handeiscentrum Malmö är han så att säga en universitetets och de finare odlingsintressenas tappre utpost och har som sådan skaffat sig en position i allmän- hetens medvetande.
Om Larsson som staden Malmös museiinten- dent kan jag ej yttra mig, då jag icke följt med denna sida af hans verksamhet.
Men att han kallats till en dylik post, är ju ett erkännande för hvad han ansetts vara inom sin stads kultursträfvanden.
Också vid ett sådant tillfälle som utställningen i Malmö spelade Larsson en framträdande roll.
Då nu Hans Emil Larsson fyller sina 50 år, blir det många, som säga honom sitt tack för gammalt och sina välönskningar till fort- satt arbete.
Den skånska kulturen är en rik kultur, det säges allt oftare och oftare.
Den skånska rasen är egendomlig; ingen, som icke själf är skåning, kan helt assimileras i den, låt vara att man vistas aldrig så länge i dess midt; man märker instinktivt att man icke hör dit.
Men detta betyder ju just dess egendomlighet, S A L U @ Garanti C A C A O v » &lt;u&lt;uiu x, a ^ a 1 * 592 - dess styrka.
Många personligheter känner jag därnere, som sinsemellan äro starkt särpräg- lade, men som ändå alla hafva något grund- skånskt, hvarpå man icke misstager sig.
Af det föregående framgår att Hans Emil Larsson är en bland dessa.
F. Vetterlund.
» CHATEATJ D ' ESPAGNE ».
(Tili skalden Erik Axel Karlfeldt.
med anledning af ett samtal om hvar man hälst skulle vilja bygga sitt hem.)
VID HAFVET skall jag nog bygga mitt slott, hafvet, som skimrar i grönt och blått och flammar i gyllene lågor.
Där vågorna dansa i glädje och glam och bränningen kommer störtande fram med aldrig tröttnande frågor.
Dock nej!
I skogen jag lägger min borg.
Bak löfvets skydd kan man dölja sin sorg och gömma sin lycka för världen.
I skog skall man vandra vid midsommartid, och doft skall det vara — doft och frid, där elden jag tänder på härden.
Men bergen locka mig, drömmande blå.
På högsta höjden mitt slott skall stå, dit knappast man vägen finner.
När dagen redan i dalen är död, där uppe i höjden ännu en glöd af ljusets härlighet brinner.
Dock än har jag icke grundstenen lagt, och än har jag icke ordet sagt, att arbetet friskt kan börja.
Lifvet är kort och världen är vid.
Jag tror jag väntar ännu en tid.
Hvem vill väl för framtiden sörja?
Så länge ens själ är lefvande ung, kommer man långt med sin tomma pung och källornas rena champagne.
Drömmer om allt man finner för godt, och bygger i själfva molnen sitt slott, sitt sköna " chateau d ' Espagne ".
Helena Nyblom.
lom P herade påsar ä 100 gr. % &amp; % kg.
p-rls 35 ö r e p r hg.
* Obs.
noga garantimärket — " Salus " = och blått tvärstreck.
NÅGOT OM KVINNLIG FÖRETAG- SAMHET.
I EN A R T I K E L med rubrik " Kvinnor som arbetsgifvare och arbetstagare " i n:r 43 af Idun har beklagats, att kvinnliga arbetsgif- vare utgöra undantag, hvarjämte behöfligheten och önskvärdheten af kvinnlig företagsamhet påpekats.
På samma gång man lifligt instämmer i det i ämnet sagda, känner man det dock så, som om härvidlag flere synpunkter borde blifva framhållna, emedan annars en allt för lättvindig dom öfver kvinnlig oföretagsamhet skulle kunna fällas af många.
Att börja med få vi då påminna om tillva- ron af en publikation benämnd " Kvinnligt yr- kesregister " (utgifvare Bertha Wiman, Stock- holm 1905), med uppgift att sprida kännedom om vårt lands på olika områden verkande, själfständiga kvinnliga yrkesutöfvare och ar- betsgifvarinnor.
Den utkomna årgången omfattar endast Stockholm, då hufvudstaden naturligt nog blif- vit utgångspunkt.
En andra årgång, äfven omfattande landsorten, är under utgifning och skall oli tillgänglig ungefär i midten af denna månad.
Genom dessa register, hur ofullständiga de ännu måste anses, då materialet så kort tid varit under bearbetning, få vi emellertid strax insikt om, att i Sverige tusentals kvinnor redan omfattat en själfständig verksamhet och fungera som arbetsgifvare.
Det finnes ännu så länge verkligen så origi- nella yrkesdamer, att de på frågan om de ön- ska firmanamnet i registret helt enkelt svara: " det där bryr jag mig alls inte om " — i an- nat fall skulle redan nu en fullständigare öfver- blick öfver landets företagsamma kvinnor kun- nat ernås.
Men redan af hvad som förekommer framgår ju, att en mängd kvinnor i egenskap af bok- tryckare-, byrå- och affärsinnehafvare, fabri- kanter, hotellägare, skolföreståndare o. s. v. äro arbetsgifvare i större eller mindre skala.
Arbetsgifvare måste väl i förhållande till arbetstagare alltid komma i minoriteten enligt sakens natur, och då den gifta kvinnan efter allmän, berättigad fordran måste ägna sina huf- vudomsorger åt familjen — och för det mesta är det den ekonomiskt mera välställda flickan, som " går åt " på äktenskapsmarknaden, hvar- vid förmögenheten får manlig förvaltare — så kan i allmänhet endast den ogifta kvinnan och änkan förekomma som arbetsgifvare i större skala.
Den svenska kvinnan har alltid varit hand- lingskraftig, härom ha vi många vittnesbörd ur det förflutna.
Hufvudsakligen är det adels- damernas duktighet vi äga kännedom om, då företrädesvis deras och deras mäns korrespon- dens blifvit bevarad åt eftervärlden.
Men då adelsmannen befann sig ute på krigsstråt, gjorde den ofrälse detsamma, och naturligtvis visade den ensamställda ofrälse husfrun samma driftighet i att bygga, köpa och sälja och idka jordbruk som frälsedamen.
Både frälses och ofrälses bristande teoretiska underbyggnad lade emellertid stora hinder i vägen för den själfständiga verksamheten.
Och det hände ej så sällan, att de manliga sekreterare, som måste anlitas, icke aktade för rof att lura sina kvinnliga principaler.
Änkan, den enda kvinna, som lagligt rådde sig själf, underlät sällan att med energi bevaka sina arfsrättigheter o. d. hos domareämbeten och majestät, när hon n. b. hade någonting att taga hand om.
Med undantag för de stora godsinnehafvarinnorna, befunno sig änkorna i allmänhet i den brydsammaste belägenhet.
_ ^ Hultmans M a l m ö.
Fabriker Telefon 661
- Släkten var nödankaret, som det väl sällan var lätt att manövrera.
Den ogifta kvinnans roll i det gamla samhället är allbekant.
Vi få väl komma öfverens om, att som regel ha ringhet och obemärkthet varit kvinnans gifna lott i det förflutna.
(Onödigt att erinra om hur detta sammanhängde .Tied uppfattningen om hennes " stilla kallelse ".)
Men obemärkt- heten är i allmänhet förenad med en högst in- skränkt verksamhetskrets, och en sådan höjer sällan själen eller eggar till företagsamhet.
Så länge kunskapssökandet var förmenadt kvinnan i allmänhet och ett manligt målsman- skap var det gifna ok hon måste bära, och så länge arfsrätten icke var densamma för båda könen, måste i vår bemärkelse kvinnlig " före- tagsamhet " vara någonting utanför det lagliga och utaniör det kvinnliga.
Det är ju först det nittonde århundradet — egentligen dess senaste hälft — som gjort själfständig aktivitet möjlig för kvinnan, och med hänsyn till den korta tid hon haft till sitt förfogande för att utveckla sig till själf- ständig personlighet, får man väl säga, att hon tagit ut stegen.
Om man påstår, att hon fört humaniteten, som väl kan vara ett annat namn för kulturen, ett märkbart stycke framåt, ligger det mer sanning än smicker i detta.
Hvilket uppfostringsarbete ha ej vår tids skolade kvinnor redan utfört!
Att hittills blott få kvinnor ägnat sig åt in- dustriell verksamhet lär väl ha sina mycket goda grunder.
Industriella affärsföretag med solida traditioner och förbindelser genomgå i vår tid med få undantag en kritisk period.
Konkurrensen med utlandet, arbetarstockens ständigt stegrade löneanspråk och ett oafbrutet strejkhot — är det sannolikt, att kvinnor med sina jämförelsevis obetydliga resurser skulle kunna göra sig till herrar öfver dylika svårig- heter, som nästan ta makten från tränade in- dustriens män?
Med jordbruksrörelse ställer det sig kanske ännu vanskligare, ty för sådan finnas nästan inga villiga armar.
Frukt- och grönsaksodling är ju en jordbruksgenre för sig och lämpar sig kanske för de kvinnliga kroppskrafterna.
I denna bransch företagsamma kvinnor äro inte alldeles okända på landsbygden, men med hvilken ekonomisk framgång de arbeta — äfven de som vinna pris vid utställningar — det är kanske bäst att lämna osagdt.
(Om fackerfarna komma med protester mot denna antydan, vore det innerligen glädjande.)
Icke desto mindre gifs det säkert åtskilliga obegagnade goda verksamhetsfält för ekono- miskt oberoende kvinnor, hvilka — som arti- kelförfattaren så välbetänkt låter förstå — icke borde gå i vägen för medsystrar, som äro hän- visade till själfförsörjning.
Ett sätt att bli arbetsgifvare i stor skala vore att upprätta klädningssyerier — icke för den eleganta världen, som förut har så många etablissemang att välja på, för hvilken priset är en andrahandsfråga och som därför alltid är säker att få profva på utsatt klockslag och få hem kostymen på utsatt tid, utan för den stora mängd af kvinnor, för hvilka den enkla, men välgjorda klädningen till moderat pris är en nödvändighet och som tröttnat på det sam- melsurium af hedersbegrepp, med hvilket ett större antal " syatelierer " sitta inne.
Det är å de flesta orter så många omständigheter, be- svär och tråkigheter förenade med anskaffandet af en ny klädning, att många kvinnor, för hvilka tiden har värde, i det längsta umbära ett nytt plagg, om än så behöfligt.
Att börja med låter det så tillmötesgående från sömmer- skans sida — hon vill ju hålla fast så många kunder som möjligt: — frun eller fröken skall naturligtvis få sin klädning till den bestämda dagen.
Men i själfva verket uppskjutas prof- TORSTIG?
593 - iDTHsr 1905 ningarna gång efter annan, tills frun eller frö- ken kommit nästan ur jämnvikten.
Om damer med kapital och med valspråket nöblesse oblige ville öppna affärer för klädnings- söm, sedan de själfva skaffat sig insikter i yr- ket för att kunna leda, är det mer än troligt, att den stora kvinnliga allmänheten skulle hälsa sådana företag med glädje och tacksam- het.
Endast verkligt dugliga arbeterskor, som betalades väl och som vore valda med den omsorg, att deras personligheter säkerställde affärens samvetsgranna bedrifvande, skulle an- ställas i dylika syerier.
Med de nu öfverallt så utvidgade kommu- nikationerna kunde man kanske inrätta syerier äfven utanför städerna, vid järnvägs- eller spår- vägslinje.
Hyrorna ställde sig då billigare, sömmerskornas hälsa skulle vinna i stället att förlora, små egna hem skulle kanske med tiden kunna växa upp rundt omkring ett sådant etablissemang, som under goda och klartänkta kvinnors ledning väl skulle kunna gifva både arbete och vinst åt såväl arbeterskor som för- läggarinnor.
Ty på ordhållighetens princip duger det nog att grunda syerier.
Men att stora hinder gärna resa sig i vägen för kvinnlig verksamhet, härom predikar på taken det öde, som nyss drabbat den koopera- tiva föreningen " Svenska hem ".
Dock — strid eggar och härdar, och sedan vi nu ändtligen kommit så långt, att det är oss likgiltigt, om såren göra oss fagra eller mot- satsen, gå vi ju från seger till seger, från den ena företagsamheten till den andra.
Gemen- samt med de kämpande männen " eröfra " vi nog så småningom det kära Sverige åt sven- skarne.
METTA GREGER.
EN PIANOLEKTION.
NOVELL AF HELLEN EFTERLÄMNAD LINDGREN.
H AN GICK i yrvädret på den breda trot- toaren vid stadens förnämsta gata med sin notportfölj under armen, och ehuru han föregående dag fått underrättelse om, att han fått den syssla han sökt och sålunda blifvit en statens ordinarie tjänsteman, voro hans tan- kar under det han gick framåt ingalunda jub- lande.
Sökt platsen hade han ju egentligen icke, en kamrat hade skickat in ansökningen i hans ställe, då han själf saknade förmåga af initiativ, och att det nu lyckats, föreföll honom icke odeladt glädjande.
Han måste flytta till en småstad, rabba sina vanliga för- hållanden och börja lifvet i nya gängor, något som alls icke låg för honom.
Han gick just nu och grubblade öfver hvad det egentligen var, som beständigt hindrade honom att fatta ett beslut, han en karl i sina bästa år, stor, stark och enligt hvad somliga påstodo icke värst obehaglig, snarare tvärtom, hvarför kunde icke han gripa lifvet som andra, tränga sig fram, lyckas?
IRILLLLLLLLLLLLLL •IIIIIIIMMI K O • ILTLLLLLLLLLLIRIMMIILLLLLL F » $vart Siden.
Begär profver franko af våra garanteradt solida sidentyger från 9G öre till kr.
13 pr mtr.
Specialité: Sista nyheter af brud-, sällskaps- oeh promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
Schweizer &amp; Co., Luzern S 6, (Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Knngi.
Hoflev.
armen till en spellektion.
Från denna lilla episod ilade hans tankar tillbaka till hans barndom.
Han hade som helt späd blifvit för- äldralös.
Som vanligt försjönk han i håg- komster och drömmar, så att han knappt märkte, att snön yrde honom i ansiktet.
En barndom, som med undantag af ferierna på landet hos en moster gaf en beständig känsla af hemlös- löshet och öfvergifvenhet, en ungdom, som närde hans isoleringslust, hans fallenhet för fantasilif och hans försjunkande i overkligheter, och som alstrade tillbakadragenhet och skygg- het, en beständig känsla af att stå ensam utan stöd, hvilket allt inverkade förslappande på hans handlingskraft.
Bilderna från dessa förgångna tider syssel- satte honom så, att han mekaniskt vek in i den sidogränd, som förde bort från stadens mera fashionabla delar, han gick framåt och vek af och snuddade om hörn nästan som en sömn- gångare, till dess en klockas ljud väckte ho- nom.
Tamburklockans gälla pinglande ljud; han måtte dragit hårdt i strängen, ty den ville aldrig sluta att pingla.
Han såg sig om- kring med en yrvaken blick.
Hvar befann han sig, hvarför hade han klättrat upp för alla dessa branta trappor, den ena brantare än den andra?
Hvad betydde detta handskrifna visit- kort?
Bakom sig hade han en vindsdörr.
Uppe i denna l ä g e n h e t.
.
.?
Genom ett hastigt våld på sig själf kom han tillbaka till nutiden och den verkliga världen, som han hade glömt.
Och så stod han där och väntade.
Kom hon då aldrig, hans spellärarinna?
Fick han då aldrig börja sin lektion.
Han hade andra saker att tänka på nu, han, som fått en an- svarsfull och väl lönad befattning.
Han blef otålig, han ringde om igen.
I samma ögonblick visade sig ofvanför glasdör- rarnas jalusier ansiktet af en helt ung dam, som måste hafva höjt sig på tåspetsarna för att nå upp.
Han tog med en tämligen tafatt rörelse åt hatten.
" Jaså, är det ni, " sade hon därinnanför, " vänta litet, jag kommer på ögonblicket, " och ansiktet försvann.
Men han hade sett nog, sett mer än någon- sin förr.
Såg hon så ut, det hade han al- Och nu skulle han också sluta med lektio- drig märkt förut.
Nej, men att hon var så nerna, som han börjat för ett år sedan af en vacker!
Det var då besynnerligt, att han al- drig sett det på samma sätt som nu.
Men tillfällighet.
På en supé hade han ombedts att sjunga, han hade en vacker röst, men mu- det var ju på det hela inte så underligt.
Han siken hade han slutat med för länge sedan, hade ju alltid suttit litet framför henne, när då han icke kom sig för att skaffa sig ett han spelade upp, och litet bakom henne, när piano.
En ung flicka hade ackompanjerat ho- hon lät honom höra, hur stycket skulle låta.
När de pratat, var det under musikackompanje- nom.
Det gick förträffligt.
Då sången var mang.
Och ändå kunde han just nu höra slut, kom värdinnan fram till dem.
" Är det inte förskräckligt att gräfva ner hennes hastiga lilla skratt, eller förebråelsen i sin musikaliska begåfning helt och hållet.
Om hennes röst, när hvad han sade misshagade han bara kunde ackompanjera sig själf, skulle henne, eller det ömma tonfallet i hennes stämma, icke hans röst få rosta bort som nu.
Vill ni när hon talade med modern.
Han fann plöts- inte ge honom några lektioner, fröken Isabel? "
ligt, att dessa lektioner under hela vintern Ja, på det sättet kom det sig, att han, varit efterlängtade ljuspunkter i hans tillvaro, gamla karlen, nu gick med portföljen under och att hennes friska mod, hennes glada hopp så försök en kopp Hornimans " Boudoir The ".
En angenäm och sund dryck och billig i bruk.
H O R N I M AN ' S " B O U D O I R THE ".
IDTJN 1905 fullhet omedvetet Inverkat på honom.
Han förebrådde sig i detta ögonblick, att han så ofta visat sig uppmärksam genom att skicka biljetter till konserter, blommor och så vidare, menande uppmärksam, naturligtvis som ett tids- fördrif utan alla afsikter, hvarken onda eller goda.
— Men nu — ansiktet ofvanfö jalou- sin.
.
.
Så förargligt.
Om han hade vetat det, skulle han spelat på sina öfningar bättre.
Det var ju i och för sig något löjligt, att han, gamla karlen, skulle gå och lära sig spela.
Han ville icke, att någon skulle veta om det, därför hade han varit glad, att den anmodade lärarinnan var en så obemärkt pianist och bodde i en så afsides stadsdel.
Med en viss tentamensfeber började han att räkna efter, om han kunde sina öfningar.
Öfningar, skalor och det fyrhändiga stycket, nej, det var då alltför rasande.
Skulle han ge återbud?
Nyckeln sköts i därinnanför, dör- ren gick upp.
" Ursäkta att jag låtit er vänta, " sade den unga flickan, " det var ett så förskräckligt yr- väder, så att jag trodde.
.
. "
" Jaså — ja h a.
.
.
det är som sagdt var.
.
. "
och han ämnade stiga på.
" Kanske ni vill vara så god och skaka af er rock, " sade hon och hejdade honom, utan detta förbindliga leende, som skulle hafva åt- följt en sådan rättfram påminnelse, ifall den som talat lefvat sitt lit i den fina världen.
Men man generar sig icke fyra trappor upp 1 vindsvåningen och inför en elev, äfven om denne skulle vara sex fot lång och ha re- spektabelt skägg.
Fröken Isabel var dess- utom sig icke riktigt lik.
Det låg något oro- ligt öfver henne, på samma gång som något vemodigt, och ändå lyste i hennes vackra, varma, bruna ögon någonting, som liknade en triumf.
Herr Werner uppfattade allt detta i en enda blick, på samma gång han beslutsamt inför sig själf erkände, att han varit stockblind under ett helt år.
Han skakade hastigt af sin rock med en energi, som frestade starkt på söm- marna, och gick in i tamburen, där han möttes af den unga flickans mor, en medelålders änkefru, som hade någonting distingueradt i sitt sätt, något som satt i från de forna väl- maktsdagarna.
Herr Werner följde den unga flickan genom salen in i det lilla förmaket.
Han kände sig ganska underlig till mods.
Hvarifrån kom hennes besynnerliga förändring, hennes gång hade i dag något spänstigt och stolt, men på samma gång oroligt, och när hon vände sig emot honom, låg öfver hela hennes utseende •en glans, som förvirrade honom.
När hon såg på honom, tappade blicken hastigt bort sig från honom i något aflägset, som hon letade efter ute i rymden.
Herr Werner kände sig plöts- ligt helt gammal inför denna ungdom, skönhet och kraft.
Han sjönk andligen ihop och blef till intet.
Det var litet oordnadt i rummet, där pianot fanns.
Ett bläckhorn stod på bordet framför soffan, där lågo också kringströdda några full- skrifna notblad, på hvilka bläcket knappast torkat.
Medan Isabel ordnade dem och flyttade bort bläckhornet, gjorde herr Werner några jämförelser, som han med en rodnad upphörde med, när han fann, att det var sig själf han jämförde med henne.
Han hade verkligen jäm- fört hennes ögon med sina egna, hennes hy med sin hy, hennes hår med sitt hår, som om de skulle sitta på samma sida i ett album eller gå bredvid hvarandra på gatan.
Hon tycktes hafva något svårt att börja lektionen — hon dröjde — och han sade sig, att han verkligen aldrig behöfde gå arm i arm med henne, de voro Icke något par, som behöfde — 594 — visa sig tillsammans.
Visst icke.
En sådan omstörtning.
Aldrig, aldrig! "
J a g har haft litet brådtom i dag, " sade hon slutligen.
" Här är så skräpigt — jag h a r.
.
. "
" K a n s k e ", inföll han ifrigt " att ni inte har tid.
I så fall.
.
. "
" Nej, det menade jag inte, " sade hon ifrigt.
" Tycker ni, att jag skulle vilja försumma .., " Nej, det trodde han heller icke att hon skulle vilja.
Han visste nog, att han var henne mycket kär och dyrbar.
Han visste nog, att han för hvarje vecka gaf henne ett litet kärleksbref, som hon icke ville förlora, en liten hvit papperslapp, med en stor plump af rödt lack med hans initialer, hvars motsva- rande värde han nu bar i ett nätt kuvert i sin bröstficka.
Herr Werner var för henne en samling sådana lappar.
Kunde han bara ge henne lappar med rödt lack i oändlighet, eller kunde han skaffa henne andra, som gåfvo henne sådana lappar, så skulle han få bryta halsen af sig i morgon dag.
Han kunde gärna få skicka hela postverkets ungherrar för att lära sig spela i sitt ställe.
Gärna för henne, bara hon fick lappar, som betydde pangar, ju mera dess bättre.
Herr Werner kände sig bitter mot mänskligheten och anklagade ödet för orättvisa, emedan en vacker flicka mätte hans värde efter det antal kråkor, hon gjorde i sin almanacka.
" Mamma har hufvudvärk i dag, " sade fröken Isabel, " jag är rädd, att vi måste stänga dörren. "
Han var nära att bedja om att få ha den öppen.
Det var förskräckligt att vara på tu man hand och inte kunna sin läxa.
Men han måste slå sig ner och börja.
Skalorna gingo dåligt.
Vänstra handens ringfinger tycktes lida af spätt eller någon an- nan opasslighet.
Det sprattlade ut på ett sätt, som icke alls hade något komiskt i sig för herr Werner själf.
Sedan det sprattlat ut, föll det liksom förlamadt ner just emellan två tagenter.
" Var så god och se på tummen, herr Wer- ner, " hörde han bredvid sig.
Hvad ville detta säga?
Hvad var det åt tum- men?
Herr Werner kunde knappt tro, att det var hans egen tumme, som med ansträngande af alla sina krafter pekade rätt upp mot taket, som om den aldrig mer ville veta af dessa hvita tangenter. "
J a g är rädd den gått ur led, " sade hon retsamt.
Men han hörde icke det vanliga lilla korta och förtjusande skrattet bakom sig, ty medan herr Werner bekymrade sig om sin bångstyriga tumme, drömde Isabel.
Han gjorde sig onödigt bekymmer, han fick fortsätta sina skalor i fred.
Den unga flickans tankar voro på annat håll.
Ack, dessa oresonliga, ärelystna tankar!
Hon skulle visa dem, alla dessa musikaliskt bildade rika unga flickor, alla dessa spelande ungherrar, alla dessa akademici, som talade om musik, som om det vore ett slags räknekonst, ett handtverk, ett dagsverke, hon skulle visa dem alla att där fyra trappor upp på bak- gatan, där kunde en flicka sitta vid ett skräl- lande piano med en pedal, som icke tog, i ett rum, där det slog lock för tonerna, där det låga taket och de trånga väggarna gastkram ade dem — där kunde hon sitta och slå ackord, som deras wienerflyglar icke drömde om.
Ja, de skulle komma till henne allesammans, de gamla herrarna pustande i trappafsatserna och läsa på det handskrifna visitkortet.
Och en af dem, den förnämste, skulle hviska i hennes öra ordet, ordet, som hon ville höra: " Ni har funnit det.
Detta är framtidsmusiken ".
Och musiken är världsspråket, den behöfver icke öfversättas, musikens furstar regera j o r d k l.
.
.
Då kanske herr.
.
.
Herr Werner hade börjat en ny läxa.
Men just nu snafvade hans lillfinger ohjälpligt öf- ver en halfton, och hela stycket råkade i olag.
Detta var långt ifrån något öfverraskande för herr Werner.
Den takten hade aldrig gått och skulle aldrig gå på hans närvarande stånd- punkt.
Hans piruetter voro också nu alldeles fruktlösa, och till sin förskräckelse hörde han tätt invid sig: " Ja, det där går ju inte alls.
Var så god och ta om ifrån reprisens början, och var så snäll och bara kom ihåg — ingenting annat behöfs — att inte ta c där, utan ciss. "
" Bara ", ja — det var just det!
Det var omöjligt.
När takten kom, blef det ändå c i stället för ciss.
Det var för mycket; han hörde det där lilla hänförande skrattet bredvid sig.
" Det där tycks vara en oöfvervinnelig svå- righet.
Var god och tag om igen. "
Han såg henne icke, men han visste, att hon satt med sammanbitna läppar, och det gjorde han för öfrigt själf.
Han var ursinnig och beslöt att icke fråga efter de fyra sexton- delar, som föregingo cisset.
Det var denna ton, med uteslutande af alla de andra, som nu skulle vara hufvudsaken för honom, hon skulle minsann inte en gång till behöfva kväfva sitt skratt.
Nu!!
Det gick verkligen.
De fyra sextondelar, som herr Werner trillade fram, funnos visserligen icke i noterna, men däremot slog hans lillfinger med en stångjärnshammares precision och styrka ner på den svarta half- tonen.
" Det är omöjligt, " sade han, i det han tog händerna från tangenterna och lutade sig till- baka mot stolens ryggstöd.
" Tvärtom, " sade hon, " ni är i grunden så ovanligt musikalisk, och det där var ju ypper- ligt.
Ett kraftigare anslag af ett ciss tror jag att man sällan skall få höra. "
Men nu var det slut med hans tålamod, han rodnade starkt, reste sig i ett nu från stolen och sade med en bugning: " J a g vill inte hindra er längre, fröken Isa- bel. "
" Men det återstår.
.
. "
" Ja, ett ciss i vårt å quatre mains återstår verkligen, men det kan vara nog med ett.
Min egenkärlek tål icke vid ett till.
Farväl, frö- ken, Lycka till att få flitigare och skickligare elever hädanefter. "
Orden voro artiga, men i rösten låg ett tre- molo, som visade att han var sårad.
Han hade redan sträckt ut handen och hennes blick var fast och lugn, då — det skedde så hastigt, att han knappt hann förstå hvad som skedde — handen, som skulle möta hans, drogs till- baka, han såg henne böja ned hufvudet, hastig; gripa i sin ficka, trycka näsduken för ögonen och skynda ut ur rummet.
Han stod kvar yr, vimmelkantig af en lycka, som likasom ett rus steg honom åt hufvudet.
Han satte handen för ögonen och försökte tänka.
— Han var således icke så gammal och ful, som han inbillat sig.
Han hade ingifvit henne respekt, hennes känslor hade kommit i svall- ning, det var smickrande för hans fåfänga.
De hade haft en scen, nästan som öm de varit goda vänner.
De skulle aldrig mer kunna känna sig helt främmande för hvarandra.
Och med ens greps han af en sorts ömhet för denna unga flicka, som kämpade så modigt för lefve- brödet.
För framtiden skulle h a n.
.
.
Ack, det var ju sista lektionen.
I morgon skulle han resa från Stockholm för att tillträda sin nya plats.
Ett ögonblick önskade han platsen och hela småstaden dit pepparn växer.
Detta var ju en intressant situation, ovanlig för ho- nom, ett tidsfördrif, som hade sin lockelse.
(Forts.)
— 595 » HEMGÅRDEN ».
GÅRDSINTERIÖR.
STOCKHOLMS FÖRSTA CENTRALKÖK.
H V A R D A G SRUM.
SERVERINGSRUM.
dukade matbordet.
Vid måltidens slut åter- står endast att med hissen nedsända servisen till köket i och.
för rengöring.
Den dagliga, ordinära inackorderingsmatsedeln med månadspriser till 45 kr.
för alla tre målen.
33 » » middag och alternativt frukost eller kväll, 24 » » endast middag, har föreslagits erhålla följande utseende: Frukost: Olika sorters bröd med smör och 6 a 7 assietter uppskuren kall mat, varmrätt (biff, kotlett eller 2 ägg), mjölk eller öl från fat samt alternativt kaffe, te, choklad eller gröt och mjölk.
Middag: Smör, ost och sill, soppa, kött eller fisk, efterrätt samt mjölk eller öl.
Kvällsvard: = frukosten med undantag af kaffe, te, etc. TRAPPFÖRSTUGA MED HISS.
1905 slag, har för företagets genomdrifvande bildats " Aktiebolaget Hemgården ", som inköpt platsen i fråga.
Komplexet, som närmast är afsedt för lön- tagare eller andra personer med begränsade inkomster, innehåller c:a 150 bostadsrum, vet- tande dels mot gata, dels mot en större, kring- byggd, arkitektoniskt ordnad och planterad gård.
Rummen äro fördelade på 2 — 5 rums lägenheter — kunna ock sammanslås till större — förlagda kring 5 st. trappor, hvaraf 2 med elektriska personhissar.
Förutom bostadsrum- men höra till hvarje lägenhet tambur, garde- rober, vattenklosett, dusch- (eller badrum) rym- ligt serveringsrum, här utanför belägen gårds- balkong med afloppstrumma för sopor m. m.
Serveringsrummet, som är direkt belyst me- dels fönster ofvan balkongdörren, innehåller förutom öfliga hyllor och skåp för glas, pors- lin, duktyg o. d., diskbord med kallt och varmt vatten, mindre spis för kokning och stekning med gas samt mathiss i telefonför- bindelse med centralköket.
Vid anordnandet af en vanlig måltid in- skränker sig hyresgästens besvär endast där- till att från lägenhetens serveringsrum uti den bredvid mathissen sittande lokaltelefonen upp- ringa köket och efter dagens matsedel beställa önskade anrättningar; att sedan, efter några minuter, i hissen afhämta det rekvirerade, hvars därvaro tillkännagifves medels en signal i telefonen och att slutligen förflytta de fär- diglagade och upplagda anrättningarna till det D EN OROVÄCKANDE stegring i lefnads- kostnaderna, som hotar att göra speciellt vår hufvudstad till ett för mindre bemedlade människor hart när existensfarligt samhälle att vistas i, måste till slut från den hårdt ansatta borgarklassens sida framkalla en motrörelse, som i någon mån hindrar ett oblygt kapitalist- välde, en af lyxbegär missriktad lefnadskonst och en förbenad stadsstyrelse att än ytterligare förbittra de små löntagarnes tillvaro med de ekonomiska bekymrens slagskugga.
En sådan motrörelse är upptagandet af cen- tralköksidén, som leder sitt ursprung från det praktiska Amerika.
Denna idé har tillförene behandlats i Idun i en serie artiklar af märket Metta Greger, som nu senast ställt saken i den praktiska till- lämpningens ljus genom en skildring af det nyinrättade centralköket i Köpenhamn, publi- cerad i Idun för några veckor sedan.
För centralköksidéns förverkligande i Stock- holm hafva arkitekterna G. Hagström och Fr. Ekman under en följd af år varit lifligt in- tresserade samt offrat mycken tid och arbete.
Sedan de jämväl lyckats anvisa en lämplig tomt, belägen vid Östermalmsgatan nära kors- ningen mellan denna och Nybrogatan, och ut- arbetat fullständiga ritningar och kostnadsför- IDUN — Då denna matsedel förmodligen kommer att förefalla en och annan, om ej öfverflödig, så åtminstone mer än tillräcklig, möter intet hin- der för hyresgästen att med centralköket träffa öfverenskommelse om en enklare matordning, särskildt hvad frukost- och kvällsmålen be- träffar.
Diskning ombesörjes kostnadsfritt af köket, som äfven utan ersättning tillhandahåller nödig servis, med undantag af duktyger och serve- t e r; hyresgäst dock naturligtvis obetaget att begagna egen servis.
Hyrorna äro i medeltal beräknade efter ett pris af 300 ä 325 kr.
pr rum, beroende dels på bostadens läge vid trappa med eller utan hiss, dels på bekväm- lighetsanordningarna.
För tvätt och strykning har lägenhetsinnehafvaren tillgång till den i kom- plexet för ändamålet inrymda tvättinrättningen och härjämte till moderataste priser, allden- stund såväl denna som köksdepartementet ut- arrenderas under bestämda villkor, att hyres- gästernas intressen i första hand och på billi- gaste sätt tillgodoses.
Sammanlagda kostnaderna (hyra, mat, värme och WC) skulle pr år belöpa sig till för en person i en tvårumslägenhet c:a kr.
1,250, för 2 personer kr.
1,790.
Trerumslägenhet för 2, 3 eller 4 personer respektive kr.
2,115, 2,385 och 2,655.
Fyrarumslägenhet för 3, 4 eller 5 personer respektive kr.
2,800, 3,070, och 3,450.
Då man emellertid ännu saknar praktisk er- farenhet från en byggnad med centralkök i Stockholm, få dessa prisberäkningar ej anses som definitiva, men man antager som säkert, att de ej behöfva i afsevärd grad öfverskridas.
SOFRUM
IDTJN 1905 — 596 F R Å N D E N FINSKA FRIHETSKAMPEN.
EFTER ORIGINALFOTOGRAFIER — FÖR] DUN F R Å N J. SCHAL1N, Å B O, OCH V.
LINDMAN I HELSINGFORS.
1.
SENATOR LEO MECHELIN, SOM Å D E KONSTITUTIONELLES V Ä G N A R FRÄMST UPPGJORDE F Ö R S L A G E T TILL D E T FRIHETSMANIFEST, S E D A N UNDERSKREF.
2.
STORSTREJKEN PROKLAMERAS Å SALUTORGET I ÅBO.
3.
GENERAL ÖFVERFÖRDE MANIFESTET TILL S:T PETERSBURG OCH TILLBAKA TILL HELSINGFORS U N D E R STREJKDAG A R N E.
5.
FOLKMÖTE Å S E N A T S T O R G E T VID KEJSARMANIFESTETS STREJKEN FÖRKLARAS A F S L U T A D.
N.
SJÖMAN 4.
L E F V E D E T FRIA FINLAND!
UPPLÄSANDE.
KEJSAREN SOM P Å SITT C H E F S F A R T Y G » VÅRT LAND » I FONDEN T I L L HÖGER S E N A T S B Y G G N A D E N.
TILL V Ä N S T E R SCEN F R Å N AFSJUNGES NICOLAIKYRKAN.
ELÖKÖÖN SENATSTORGET OCH GENERAL-
— 597 PROFESSOR — IDUN NAD.
SJOSTEDTS 3.
1905 PROFESSOR VETENSKAPLIGA SJÖSTEDT MED SIN AFRIKAEXPEDITION.
JAKTTROFÉ E N STÅTLIG GNU.
1.
PROFESSOR SJOSTEDTS STATION JARO PÅ MED EXEMPLAR KILIMAND- MAR.
TORKSTÄLL- IDUN P E N S SKÖNASTE P R Y D - E N S V E N S K ZOOLOG-S A F R I K A - FÄRD.
B LAND VÅRA naturvetenskapliga for- skare har professorn, intendenten för de entomologiska samlingarna vid vårt Riks- museum Yngve Sjöstedt gjort sig känd genom dristiga och framgångsrika vetenskapliga forsk- ningsfärder på Afrikas svårtillgängliga konti- nent.
För något år sedan företog han en så- dan resa till Västafrika, och sistlidne maj an- trädde han en ny expedition, denna gång till Ostafrika för vidgandet af vårt Riksmuseums zoologiska samlingar.
Vistelsen därnere torde blifva omkring ett år.
I dagarna har Idun från professor S. haft nöjet mottaga en liten kollektion intressanta fotografier, återgifvande scener från en jakt- färd till Massaisteppen, och hvilka bilder vi här meddela.
På sluttningen af det vulkaniska berget Kilimandjaro i Ostafrika har professor S. med bistånd af ett antal infödingar uppbyggt åt GA- 5.
U P P - P Å S T E P P E N.
FOTO FÖR FÄLLD GRANTGAZELL, STEP- FRAN BLAND BROTT E F T E R E N R A S T VETENSKAPLIGT JAKT- 2.
E N PRAKT- (PSEUDOGYPS AFRICANUS.)
NINGAR OCH F Ö R R Å D A F BYTE.
4.
E T T Y. sig en liten station, från hvilken han gör sina äfventyrsfyllda jaktfärder åt kringliggande trak- ter.
En ihållande regnperiod har försvårat hans vetenskapliga arbete, men icke dess min- dre har han idkat strapatserande jakter bland steppernas ståtliga djurvärld och fällt ypper- liga exemplar af grantgazellen och gnun, till fromma för museets samlingar här hemma.
Den ifrågavarande jaktturen till Massaistep- pen tog nio dagar, och utom fällandet af ofvan nämnda djurarter, blef bytet äfven ett antal zebror, antiloper, gamar m. m.
UR DAGSKRONIKAN.
CRÅN DET NYA FINLAND bjuda vi i dagsnumret * några intressanta bilder, återgifvande de spännande revolutionsmoment, som inledde förändringen i den finska politiken.
Redaktionen hade omedelbart vid frihetsrörelsens utbrott genom korrespondens öfverenskommit om foto- grafiers tagande och snabba hitsändande, och enligt vår beräkning skulle de redan föregående vecka ha in- AF PROFESSOR SJÖSTEDT.
flutit i tidningen.
Emellertid gick detta om intet till- följd af den under några dagar afbrutna finska post- befordringen.
Bilderna meddelas i stället i detta num- mer, och vi tro, att deras intresseinnebörd till fullo skall uppväga det minus i aktualitet de till älventyrs drabbats af genom försenandet.
TILL JUNGFRU FRÖKEN ANNA-LISA FRAN MALIN.
JAG BEUNDRAR din rejäla och skurade spis med hvitlim mad resning och polerade lock, och kittlarne de blänka till Anna-Lisas pris, och disken och golfvet äro rentvagna ock.
Ditt kök är så söndagsfint och likaledes du.
Kring den kantiga figuren, som är kraviger för sju, en hvitblårandig bomullsblus veckar sig lätt.
Du stassar så ledigt som af medfödd rätt i skor, som äro bruna, såsom köpta för en fru, och ändå har du inte varit bortskämd i en stad.
IDTJN 1906 — 598 — STREJKANDE ARBETARE I PETERSBURG TÅGA FRAM GENOM NEVSKI PROSPEKT UNDER TONERNA A F MARSELJÄSEN.
Jag ser på dina ögon, att du njuter och är glad åt grytorna och golfvet och din prickiga duk, åt herrskapsskor och förklädsspets och mässingslockens rad och åt hunden, som sitter vid din spiseleld på huk och tackar dig så vackert, för att aldrig han svalt.
Du själf, du är ståtlig i din kantiga gestalt.
Du har bernstensbruna ögonkast och allvarsblek profil och så ljusfina lockar som barnaläppars smil; du själf, ja, du själf är det grannaste af allt vid alla granna spisar här tio mil omkring.
Men, Anna-Lisa, tyst låt mig hviska någonting: Skall ditt kärleksrika kvinnohjärta förorsaka sorg, när förste bäste pojkvask vill gifva dig en ring?
Är du modig, är du villig att svara med en korg, om han önskar att bepryda din arbetsrappa hand?
Jag har sett dig slå i kaffe åt drängarna ibland, och kaffet var prima.
Du serverade med fart.
Du pratade så vänligen och skrattade så rart, och kopparna, de flödade till lekande rand.
Men drängarna, de drumlarna, de passa inte dig.
Jag hör nog hvad du svarar och förehåller mig, att jag må ha ett helgon att älska som min del, att kärleken ej någonsin skall lysa på min stig, för att jag är för skicklig i att upptäcka fel: &gt;En bängelaktig dräng kan bli en änglapräktig man. » Ja, ingen af oss vet hvad som framtiden han, och mycket troligt är det, att jag aldrig blir gift, och för att fånga friare jag aldrig gått på vift; att bli en gammal fröken kan ju också gå an.
Men Anna-Lisa, du skall ha en egen huslig härd.
Och därför må jag säga dig, att bättre är du värd än få d g en suput, som spottar ned ditt golf och låter dig bli sorgetyngd och darrande och tärd och kanske ger dig sorgebarn, elfva eller tolf.
Akta dig, akta dig för sådan en nöd!
; Nej, du skall ha en duktig en, som varder dig till stöd.
Gud låte dig behålla dina kraviga tag!
Så må du lofva bort dig en högsommardag, då ögonen få kärleksglans och kinden blir röd.
Då varde du så lycklig, som jag tror, att du vill!
INGEMAR.
L EONORA KRISTINA TJLPELDT.
EN HISTORISK MINNESBILD FÖR IDTJN A F HANS EMIL LARSSON.
(Forts, från förra numret.)
M ED EN E K P I N N E borrade Ulfeldt hål i muren under ett af fönstrets järngaller, och Leonora Kristina själf förfärdigade af några lakan rep och segel till en båt.
En mörk natt valdes till planens utförande.
När taptot gick, brötos järnstängerna från fön- stret, så att bullret däraf ej hördes.
Leonora Kristina lät först nedfira sig själf.
Därefter skulle Ulfeldt följa.
Men han hade med åren blifvit tjock och ovig, så att han fastnade i fönsteröppningen.
Först efter långt arbete lyckades man få honom lös.
Så följde tjäna- ren.
Nu hade de en mur att öfverstiga, och äfven detta lyckades dem utan att de ådrogo sig vakternas uppmärksamhet.
Men ännu var blott en ringa del af svårig- heterna öfvervunnen.
Hammershus är beläget vid hafvet på en hög klippa, som blott på en sida är tillgänglig.
Flyktingarne stodo nu här i kolsvart mörker under hällrägn utan att våga taga ett steg, af fruktan att falla ned i en af- grund.
Ulfeldt, hvilkens krafter voro uttömda och som tappat modet, ville att man här skulle invänta dagen.
Men hans modiga maka upp- gaf ej hoppet om frihet så snart.
Hon och tjänaren började rulla stenar utför branterna och lyssna efter, om någon af dem snart stan- nade; då hade den råkat på vägen, menade de.
Snart trodde de sig ha funnit den; och så gled tjänaren ned åt sluttningen, därpå Leonora Kristina och sist Ulfeldt.
Men den kastade stenen hade ej stannat på fast mark, utan blott i en buske, som växte i en liten springa i berget.
Här förlorade tjänaren fot- fästet och föll ned i djupet.
Lyckligtvis hade den packning han bar tagit emot de svåraste stötarna, och han återkom snart till medve- tande.
Han bad sitt herrskap lämna honom åt hans öde, men Leonora Kristina ville ej höra talas härom.
Hon lät sig ytterligare glida ned för branten till den punkt, hvarifrån tjä- naren nedstörtat, fick här fotfäste, ehuru blott med vänstra foten, nedsläppte därpå sitt rep och firade med ansträngande af sina yttersta krafter upp tjänaren.
Fuchs, som dagen efter såg hennes fotspår, kunde ej förstå, huru det var möjligt att där finna fotfäste, än mindre att i sådan ställning fira en annan person upp ur bråddjupet.
Han trodde, att hon haft djäf- vulens hjälp därtill; hon själf såg en under- lig Guds nåd i, att ett sådant vågstycke lyc- kats.
Flyktingarna klättrade nu åter upp, och om en stund gick månen upp; de funno nu vägen, men råkade på ännu en mur, gammal och för- fallen.
De beslöto bryta sig igenom denna.
En man, som hade sitt hus därintill, hörde bullret däraf, och troende att tjufvar höllo på att bryta sig in i hans svinhus, kom han sprin- gande med sin bössa.
Men då han fick se de
— tre underliga figurerna med åror och roder bundna på axlarna och segel och tåg svepta om lifvet, som månskenet och dimman gjorde än mer fantastiska, trodde han det var spöken och sprang in i huset, bommande igen det.
De kommo nu lyckligen genom muren.
Men nu voro Ulfeldts krafter uttömda.
Han kastar sig på marken, besvärjande sin hustru att lämna honom åt sitt öde.
Förgäfves sökte hon intala honom mod, och det dröjde länge innan han återhämtat sig så mycket, att man kunde försöka gå vidare.
Ulfeldt måste nästan bäras, och tjänaren, som var hälft söndersla- gen af fallet, kunde ej hjälpa mycket till.
Ändtligen nådde de stranden, men ingen båt stod att finna.
De måste begifva sig till ett fiskläge i närheten, och som det nu började dagas och folk var i rörelse, upptäcktes snart hvilka flyktingarna voro, och de blefvo gripna och återförda till fängelset.
Detta gjordes dem nu ännu svårare.
Hade de förut i alla olyckor dock haft trösten och glädjen af hvarandras sällskap, blefvo de nu åtskilda, och Fuchs un- derrättade dem om, att denna skilsmässa skulle blifva evig.
Sorgen öfver skilsmässan och en- samhetens tyngd kändes så mycket värre, som de därjämte voro beröfvade all slags syssel- sättning.
Ingen dom var ännu fälld öfver dem och en sådan hade sina svårigheter, eftersom det ej var rätt klart, om Ulfeldt blifvit svensk under- såte.
Detta var det väl som förmådde Fredrik III att slutligen ingå på en förlikning på de för makarna Ulfeldt mest förödmjukande och svåra villkor.
De måste underskrifva en af- bön, affattad i de mest nedsättande ordalag och i hvilken de äfven afsade sig största delen af sina gods och sin öfriga egendom.
De för- visades till en egendom, som Leonora Kristina ärft efter sin moder, hvilken plats de ej utan kungens tillåtelse fingo lämna.
Sådan tillåtelse erhölls dock efter några må- nader, för att Ulfeldt hos läkare och vid bad i utlandet skulle söka bot för sin sjukdom.
Makarna togo sitt b.ufvuduppehåll i Brygge.
Men Ulfeldt kunde ej glömma sin forna makt och glans, ej heller sitt hat och sina hämndkänslor mot sin konung, hvilka än mer ökats af den förödmjukande afbönen med dess hårda be- stämmelser.
Han utkastade nya planer, som numera synas blott såsom en förvirrad hjärnas hugskott.
Han lät säga kurfursten af Branden- burg, att han lätt skulle kunna spela hela Danmark i hans händer, enär missnöjet med konungen vore så stort, att en sammansvärj- ning, omfattande alla stånd, bildats, och om kurfursten komme med en liten här, skulle hela Danmark gå öfver till honom.
Men kurfursten var Danmarks bundsförvant och inberättade saken till konungen.
Underrättelsen väckte i Köpenhamn den största uppståndelse, och allt gjordes för att förmå regeringen i de länder, där makarne Ulfeldt kunde befinna sig, att ut- lämna dem.
Leonora Kristina befann sig nu i England, fullkomligt okunnig om sin mans senaste pla- ner och åtgärder och om hvad som i följd däraf hotade henne.
Orsaken till hennes resa till England var, att Ulfeldt under sin nuva- rande fattigdom erinrade sig, att han under forna välmaktsdagar lånat Karl II af England, då denne var en fattig, landsflyktig furste, en stor pänningsumma.
Denna skulle Leonora Kristina nu söka utfå.
Men Karl II hade bland sina många mindre goda egenskaper äf- ven den, att han aldrig betalade någon skuld, och han uppehöll henne med undanflykter.
När nu den danska regeringens anhållan om hennes utlämning kom, syntes detta konungen vara ett godt sätt att bli fri från en besvärlig fordringsägare.
Men som han ändå skämdes för att direkt utlämna henne, använde han en IDUN 1905 599 — ovärdig list.
Han lät föra henne till ett fän- gelse, beredde henne där tillfälle till flykt un- der föregifvande, att han ville låta henne und- komma till Holland, men det skepp, till hvil- ket hon fördes, var ett danskt, som seglade direkt till Köpenhamn med henne.
Under tiden hade här Ulfeldts dom fallit.
Han dömdes från lif, ära och gods, hans vapen skulle krossas af bödeln; hans hand och huf- vud afhuggas och det senare uppsättas på en stång; hans kropp skulle delas i fyra delar och uppsättas på fyra af Köpenhamns bastioner; hans barn finge vid lifsstraff ej återkomma till Danmark; en af hans gårdar skulle jämnas med jorden och på platsen skulle uppsättas en skampåle angifvande orsaken.
Ett pris sattes på hans hufvud, och om man ej finge fatt ho- nom själf, skulle afrättningen företagas på en bild af honom.
Ulfeldt irrade ännu ett par år såsom en fredlös flykting kring i Europa, förföljd som ett jagadt villebrådd och seende i alla han mötte personer, som ville åtkomma det pris man satt på hans hufvud.
Rörande är att i hans bref från denna tid se, att intet i hans olyckor så plågar honom som tanken på hans hustrus öde; han uthärdar lifvet blott i hopp att en gång i detsamma få åter råka henne.
Men det skedde icke; flyende undan sina för- följare dog han i en båt på Rhen.
Leonora Kristina blef vid ankomsten till Kö- penhamn insatt i " blå tornet " på slottet i ett eländigt, mörkt och osundt fängelsehål utan fönster.
Hon underkastades åtskilliga förhör, för att man skulle få utrönt den angifna sam- mansvärjningen, men hon fasthöll till det yt- tersta, att hon ingenting visse därom.
Man hade den grymheten att uppläsa för henne domen öfver hennes man och en bön, som skulle läsas från predikstolarna, hvari Ulfeldt för- bannades och man bad, att hans gråa hår ej måtte komma med frid i grafven.
Den sinnes- rörelse hon kände härvid var, såsom man kan tänka sig, förfärlig.
Af tre från hofvet sända kvinnor underkastades hon en under- sökning, som tillgick på det råaste sätt.
Hon lyckades dock undangömma en diamant, som hon hade i munnen, och några dukater, som hon hade bundna kring knät; man trodde det var en fontanell.
Kort härpå flyttades hon i ett annat rum, som var något bättre.
Stort var det icke, 7 steg långt, 6 steg bredt och 9 alnar högt, för det lilla fönstret tjocka järnstänger och ett tätt järngaller.
Det hade nyss blifvit repare- radt och allt affall låg kvar, så att då det några år senare rengjordes, ett helt vagnslass kördes bort och både fången och hennes vak- terska blefvo sjuka af stanken.
Själsskakningarna och lidanden af alla slag hade emellertid kastat Leonora Kristina i en svår sjukdom.
Hon hoppades, att döden snart skulle komma såsom befriare, och stor var hennes förtviflan, då hon började tillfriskna.
Hon förutsåg, att de år, som stundade, skulle blifva öfvermänskligt tunga att bära, och hon började anklaga Gud, som lagt henne en sådan börda uppå, då hon blott fyllt sin plikt och följt sin man i nöd och lust.
Men snart ge- nomgick hon en religiös kris.
Hon gick all- varligt till rätta med sig själf, kände djupt sin ringhet och Guds storhet och bad innerligt om förlåtelse samt om kraft och tålamod att bära de pröfningar, som stundade.
Det djup och allvar, som hennes religiösa lif härigenom vann, var det som gaf henne kraft att bära många och långa års tunga fängelse med en ståndaktighet och ett gladt mod, som ej kan väcka annat än den största beundran, Hennes andliga personlighet växer under denna tid, hon arbetar allvarligt på att behärska och utplåna sina svagheter och lidel- Köp Vänersborgs B a l s k o r!
Bästa svenska fabrikat!
Lätta!
Eleganta!
Hållbara!
» atöSlSTRBjfc.
JMSSKSSKK &gt; V£&lt;wnP ?Sj?
Hvarje sula stämplad m e d vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specialitet efter Wlenermetod af Aktiebolaget fl.
F. Carlssons Skofabrik, Venersborg.
Försäljas i minut h o s de flesta sko- handlande i riket.
ser och särskildt den stolthet, som hon förut ofta visat.
Det var i synnerhet i hennes för- hållande till sin bevakning som förändringen visade sig; lika hårdt afvisande och nedlåtande som hon förut uppträdt mot denna, lika mild och vänlig var hon nu, allt under det hon lik väl behöll sin värdighet.
Många tunga ögonblick hade hon dock att genomlefva.
En gång firade konungen med stora festligheter sin dotters bröllop å slottet, och Leonora Kristina kunde då ej undgå att lifligt få för sig de dagar för 2 7 år sedan, då hon själf var medelpunkten i liknande festlig heter, och då hon såsom en ung lycklig brud på glansen och maktens höjd drog in i samma borg, där hon nu satt såsom en arm fånge, beröfvad all glädje och allt hopp för detta lifvet, skild från allt och alla hon hade kära.
En annan vida svårare stund hade hon att genomgå, då hon från cellens fönster åsåg, huru domen öfver hennes man sattes i verket med alla dess upprörande detaljer på en bild, som skulle föreställa honom.
En tröst hade hon dock härvid: det visade, att man ännu ej fått fast hennes man.
Några månader senare fick hon veta, att han var död.
Väl insåg hon, att döden här var en lycka, men smärtan och sorgen kunde dock ej tanken härpå för- kväfva.
Hennes vakterska hörde henne länge nätterna igenom gråta ut sin smärta, när hon trodde denna sof.
Svårast var kanhända för hennes handlings- kraftiga och verksamma natur, att hon under en del år ej fick det ringaste att sysselsätta sig med.
Men nöden gjorde henne uppfin- ningsrik; hon hade någonstädes funnit en sy- nål, silkesbanden på sina underkläder ploc- kade hon upp och fick så tråd och kunde nu brodera.
Af en träsked bildade hon med hjälp af en glasskärfva en inrättning att sno band med och att knyppla öfver.
Ett stycke krita, som en vaktkvinna skänkte henne, gjorde henne mycket nöje.
Med detta tecknade hon på bordet och på ett bräde, som fanns i cellen, nedskref psalmer, som hon diktade, och tan- kar, som runno henne i hågen.
Några nötter, som samma medlidsamma vakterska gaf henne, förvandlade hon till tärningar genom att med nålen inrista ögon och tal i dem.
(Forts.) LITTERATUR.
R EDAN MED DET FÖRSTA STRÅKDRAGET i sin i fjol utgifna diktsamling » Preludier » befäste den debuterande unge skåneskalden Anders Österling, att hans intrument var ett af dessa sällsynta äkta, hvars minsta fiber skälfver af sin egen inneboende musik.
Hans nya samling iOfferkransar * (Alb.
Bonniers för- lag) löser ut ännu mäktigare floder af denna kristalli- ska välklang, röjer mästarens allt intimare förtrolighet med strängaspelet i sitt inre, den föredragande han- dens allt känsligare grepp.
Det synes fullväl bekräf- tadt, att vår lyrik med Österling tillförts en förunder- ligt egenartad och afslutad (detta blott i meningen af individuell gestaltning, ej af någon förtidig begräns-
— 600 LDLW 1905 — Och i din blick det sanna och det drömda, som i min hjärna stridt likt glöd och isar, försonas till kristall.
Du rör cch renar och tvingar sakta mig på knä, förlöst och saliggjord.
.
.
I MELLINS FOOD har enligt läkares intyg visat särskildt digifvande egenskaper använd i dos af en matsked i ett glas mjölk tre å fyra gånger om dagen.
Köpes å alla apotek.
Prof samt broschyr gratis och franko från = E = i z = Mellins Food Depot, I M a l m ö.
ning) personlighet, och ett ytterligare glädjeämne ut- gör den starka och förbehållslösa idealitet, som ge- nomglödgar hans diktning och förbränner själfva lifs- slagget till eterklarhet.
Ur den inledande » Offerhym- nen&gt; stiger ock ett djuptonigt uttryck för denna hans själs smärtfödda sällhetsvisshet, stiger som en strimma af blånande altarrök ur den härliga invocation till Skönheten, som öppnas med följande strofer: Som aldrig förr, ovansklig, stum och stilla, du kufvar blicken med din stråles blandning, sällsamma Genia.
Den gyllne källa, som djupnar i ditt ögas grund, får skimmer mer och mer.
Men mina kval förläna dig fulländning — ett dystert samspel —: när i febervilla jag hör emot mig ödets floder välla, ditt anlets afglans af min skräck med nyfödd tjus- ning ler.
Af mina tårar du en brygd bereder, som mystiskt dig förskönar och förnyar.
Din själ får ro af mina nervers kvidan, och du får evighet af allt, som från mig dör och dör.
Jag är som stoft och du som hvita skyar; lif af mitt lif, o Skönhet, fåfängt beder jag själf, ditt upphof, under ångst och kvidan om blott en gnista af din eld, som ingen makt förgör.
Dock hvarför klaga, när din åsyn lisar?
Ty när jag dvalts i larmet af fördömda och diat sorg vid nattens dunkla spenar — då kommer du med tystnaden, som är förmer än ord.
Det skulle vara en alltför ojämn täflan att söka sekun- dera en tonkonstnär af så äkta börd för äfven många dugande virtuoser — och något synnerligt mer än en god virtuos är, åtminstone ännu, icke Sigurd Agrell.
Jämförelsen erbjuder sig eljes, förargligt nog för den sist- nämnde, nästan af sig själi.
Hans debutbok » Arabesker » var ungefär samtidig, och hans nya cch andra dikt- häfte - » Solitudo * har nu jämsides med » Offerkransar » lämnat samma förlag.
En stor eklektisk smidighet och en aktningsvärd formtalang skola visst ej frånkännas den unge diktaren, men man kan ej annat än önska, att han ju förr dess hellre må söka frigöra sig från » mästarna- », de må nu heta Stagnelius, Lermontov eller — framför allt — Bhartrihari!
Ty skola vi nu prompt ha efterklang, föredraga vi afgjordt inhemska tongångar framför alla » indiska » pianolalåtar, hvilkas egentliga lokalfärg synes vara öst ur någon bo- tanisk specialförteckning eller något kompendium i orientalisk mytologi.
Det har länge nog gällt om den moderna danska novellistiken, att den — samtidigt med att den språk- liga formkonsten uppdrifvits till en allt högre fulländ- ning — börjat tyna af en öfverhandtagande andlig anemi, en öfverkultur, som slagit inifrån utåt i hek- tisk feberblom, i stället för ett allvarligt odlingsnit, riktadt mot safternas och märgens förnyelse.
Det är dessvärre icke fritt, att ej symptomen till en liknande litterär kris på sistone äfven börjat förspörjas här hemma, och som ett af dessa betrakta vi afgjordt Gustaf Hellströms i dagarna utkomna nya roman &gt;När mannen vaknar &gt; (Alb.
Bonniers förlag).
Det är den unge författarens andra lilla bok, och tekniken — ja, den är redan så godt som suverän.
Men, min Gud, huru oändligt litet af verklig kärna under det välglät- tade skalet!
Skall denna pretiösa historia om en led- lös spolings första okynnesflirt med en bedagad och gift kokett verkligen gifva en typ för, huru » mannen vaknar » hos våra dagars unga karlaämnen — ve då Sverige!
Och ha vi så därtill många äkta män af samma singuliära cert som den vidunderligt långmo- dige och flate kammarherren i hr Hellströms herrgårds- paradis, då kunna vi så gärna ge upp staten med det- samma.
Dock — vi behöfva, dess bättre icke ta det allt för allvarsamt!
Ännu finns nog på våra gamla herresäten ett eller annat spanskt rör i behåll för den brådmogna slyngelaktigheten och en bottensats af några smulor svenskt järn äfven hos våra mest förfinade aristokrater — ute i lefvande lifvet.
Det är bara i litteraturen vi blifvit så där förnämt apatiska, när vi skola debutera riktigt förnämligt.
Nej, gif oss då långt hellre en kraftnatur så- dan som Ossian-Nilsson, hur mycket mera uppfriskande, glädjande och befriande verkar han ej med sin allstor- mande, bullersamma och ofta oförfinade konst!
Det är dock blod, rödt och syrefriskt blod, som strömmar genom dessa ådror, och om det än ibland bubblar något gäsande yrt, förlåta vi det gärna för den takt- fasta pulsation, som utgår från ett ungt och starkt hjärta.
Hans nya bok iMarx Meyer på Varberg ock andra berättelsers (Alb.
Bonniers förlag) är bräddad af värjklang, äfventyr och romantik, och den bit yngling, som äfven under gråa hår lefver kvar hos oss alla,.
» slukar » den med jagande andlös förtjusning.
Eller gif oss Annie Quiding med hennes kloka och klara blick på lifvets underliga lek, med dess glimt af förlösande humor inför all mänsklig skröplighet och med dess allvarliga fasthet i fixerandet af de etiska målen.
* Fru Fannys son » — hennes nya bok på Hugo Gebers förlag — står i intet af dessa afseenden hennes föregående verk efter, och den skall säkerligen vinna lika många vänner som de bland alla, som veta.
att uppskatta en intagande och själsfin konst.
J. N-g, T E A T E R OCH MUSIK.
UNGL.
TEATERN uppförde i måndags för E0:de K gången Beethovens enda opera " Fidelio ", och jubileet blef dubbelt, enär det på dagen var jämt hundra år, sedan det ädla tonverket för första gången ut- fördes från scenen hvilket, som vi förut meddelat, skedde i Wien den 20 nov.
1805.
Öfver hela den bildade musikaliska världen, åtminstone den german- ska, har denna minnesfest naturligen firats.
Här utfördes operan denna gång med så godt som fullständigt ny rollbesättning.
Det var endast titel- partiet, som fått behålla sin förra framställarinna, näm- ligen fru Ö s t b e r g, och om än hennes röst alltige- nom ej nu kan uppvisa fullt samma ungdomliga fraicheur som förr — det vore ju obilligt begärdt — så kvar- står dock äfven i det hänseendet tillräckligt mycket för att göra hennes Fidelioprestation med dess stor- stilade och nobla föredrag till en musikalisk njutning af högsta rang.
Fru Ö. rönte naturligtvis det lifligaste bifall från den fulltaliga publiken.
Hon delade detta med Florestans framställare hr M e n z i n s k y, hvilken denna afton för första gången sjöng sitt parti på svenska språket.
Han lyckades häri ock öfverraskande väl, liksom han äfven musikaliskt lät det mycket for- drande partiet komma till sin fulla rätt.
Alla de öf- riga voro väl på sin plats, särskildt frkn H e s s e som den pigga Marcellina, hr Malm som den enfaldige och giftaslystne Jacquino samt hr S j ö b e r g i ministerns J, i ' W * i 6 fl fl J W.
SHAKSPERES KATARINA (FRKN LUSTSPEL » SÅ TUKTAS E N ARGBIGGA » P Å DRAMATISKA T E A T E R N.
BORGSTRÖM) OCH PETRUCHIO (HR PALME).
A N D R A AKTENS SLUTSCEN.
TILL VÄNSTER, PÅ HÄSTEN, S T Å E N D E P Å H V A R SIN S I D A OM MUREN GRUMIO (HR T U N E L L l) OCH TRANIO (HR EKELUND).
L Ä N G R E TILL HÖGER BAPTISTA (HR BERLIN) OCH B I A N C A (FRKN SJÖBERG).
S.
W U L F FOTO.
— lilla parti.
Ej fullt lyckad var hr S t i e b e l som den grymme guvernören don Pizarro; rösten lät otydlig och grumlig och maskeringen var en fullständig teater- bofs från någon landsortsscen.
Sist men långt ifrån sämst var aftonens debutant hr S v e d e l i u s, hvars varma, på en gång mjuka och klangfulla bas och för öfrigt naturliga spel gjorde, att man ej alltför mycket saknade hr Elmblads ypperliga tolkning af detta parti.
Hr Svedelius är en förmåga, som gifvet bör förvärfvas för k. teatern.
De vackra körerna gingo bra, men skulle kunna utföras ännu bättre.
Här borde så många lediga solister som möjligt stickas in för att gifva dem nödig fyllighet och glans.
K. hofkapellet skötte sig i allmänhet förtjänstfullt under hr H e n n e b e r g s ledning.
Särskildt fick den undersköna uvertyren n:r 3 i c-dur, hvilken spelades före andra aktens sista tablå, ett glansfullt utförande.
— Men nog borde k. teatern till jubileet hafva påkostat en synnerligen välbehöflig re- novering af de skröpliga dekorationerna, särskildt för- sta aktens, där man från parketten t. o. m. ser hvad som passerar på andra sidan den murkna fästnings- porten.
F. Hbg.
RAMATISKA TEATERN har gjort sig ärligt förtjänt D af mention för upptagandet af Shaksperes friska och i alla tider ' aktuella lustspel » Så tuktas en arg- bigga ».
Ty vildkattor i kvinnoskepnad och duktiga karlar, som våga slipa klorna af dem och få ängeln att titta fram genom refvorna i den grymma masken kommer världen aldrig att lida brist på.
Man erfar en känsla som af ett stärkande bad eller en bergvandring i blåst och sommarsol vid att se ett lustspel af den store britten.
Människors spontanakänslo- lif, deras förmåga af godt och ondt, deras ymniga fåfänga och sparsamma sinnesadel, deras skrumpenhet och friskhet — allt träder fram så oförställdt äkta, så omut- ligt i sin sanning.
Och hur syrehaltigt frisk och al- strande renässansens vind blåser genom alla dessa lustspel, ur hvilkas typvimmel sir Johns sektflammande ansikte gungande höjer sig som en röd klockboj ur ett glittrande och sjudande hafl Argbiggans roll ligger utmärkt för fröken Borg- s t r ö m s finskurna talang Ingenting i spelet lämnas åt slumpen, utan här finns ett klokt konstnärssinnes aktgifvande på hvarje replik, hvarje situation, en sträf- van efter belysande detaljer, som alla äro valda med tanke på den karaktärsutveckling Katarina är stadd i under Petruchios hårda ledning.
Hr P a l m e som Petruchio har för litet af den baiske K O K S A L M A Redigerad ELISABETH N A C K af ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG- TILL MATORDNING FÖR VECKAN 26 NOV. — 2 DEC.
1906.
S ö n d a g: Juliennesoppa; gös ä la Homburg; stekt tjäder med brynt po- tatis; saladsplommon och vinbärsgelé; pistacieglace med mande ' ess.
M å n d a g: Vildtpastej med konser- verade ä r t e r; » Bollas » - pudding.
Tisdag: Tisdagssoppa; stekt sik med gräddsås och potatis.
O n s d a g: Frikassé på kalf med r i s; svinskonsoppa med skorpor.
T o r s d a g: Ärter med fläsk; plättar med sylt.
F r e d a g: Polska rulader med potatis; lingonpäron med vispad grädde.
L ö r d a g: Kokt fläskkorf med pota- tispuré; tapiokavälling.
601 LDUN — kvinnotämjaren, men där hans mjuka poetlynne får luft, är han riktigt bra.
Kunde han blott bemästra sin suddiga diktion!
Grumio, den komiske tjänarty- pen, spelas af hr T u n e l l i med verkningsfull humor, och de öfriga många rollerna gifvas på det hela taget tillräckligt vederhäftigt för att åstadkomma ett tillfreds- ställande totalintryck.
I hr B r u n i u s har teatern helt säkert funnit en lyrisk skådespelartalang af verkligt värde.
Stycket är bra uppsatt, och regissören tyckes sär- skildt i tredje akten befunnit sig vid briljant lynne, ty tjänarscenerna där gå alltigenom med fart och godt humör.
B. H — n.
K AMMARMUSIKSERIEN, som bebådats af fröken Martha O h l s o n (piano) samt hrr A x e l Runn- q u i s t (violin) och Carl E i n d h e (violoncell), in- leddes föregående torsdag med den första konserten och blef en vacker seger för de unga artisterna.
Pro- grammet bjöd på en med smak gjord sammanställning af äldre och nyare verk: Richard Strauss, sonat f dur, op. 6, för violoncell och piano, Johannes Brahms, sonat a-dur, op. 100, för violin och piano, samt Ro- bert Schumann, pianotrio, d-moll, op. 67.
Strauss so- nat, ett af hans ungdoms tidigare verk, var en ny och behaglig bekantskap, fylld af ljusa glada syner i en klar melodiform, och den spelades med entusiasm, ehuru violoncellen skorrade bra starkt i första satsen.
Sedan följde Brahms sonat, hvars alltigenom gemytsvarma karaktär utmynnade i en in- fallsrik konversation mellan violinen och Bechstein- flygeln; de exekverande brustohär åtskilligtikänslostyrka och teknisk mognad, men till ersättning blef den Schu- mannska pianotrion en liten triumf för deras tolknings- förmåga och i all synnerhet vid utförandet af andra och fjärde satserna med deras jubel och gnistrande flykt.
Stormande bifall från den rätt tatrika publiken vi- sade, att sympatierna för den så käckt startade cykeln äro lifliga och, skola vi hoppas, en säker grund att vidare bygga på.
E. H — n.
USIKFÖRENINGEN, hvars verksamhet genom ogynn- M samma omständigheter låg nere under förra sä- songen, har nu under lyckliga auspicier återupptagit densamma och gaf i förra veckan sin 70:e konsert i Musikaliska akademiens stora sal inför en fulltalig publik, hvaribland flere medlemmar af den kungliga T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 veröses och spädes med mera buljong gr.), 1 kula kräftsmör å 25 Öre, 3 om så behöfves.
Bröstet och låren skä- ras i tunna skirvor, som åter hopläggas del.
tjock grädde.
och serveras på skrofvefc.
Såsen silas B e r e d n i n g: Fisken urtages, sköl- och skummas, är den för tjock, till- jes väl och torkas med en fiskhandduk.
sättes litet tjock grädde eller bul- Skinnet afdrages och gösen fläkes längs jong, och 1 tsk.
kallt smör iröres.
efter, hvarefter ryggbenet jämte alla V i l d t p a s t e j (f. 6 pers.).
V * kg.
småben borttagas.
Den ingnides med öfverblifven, skrapad fågel, V-J. % saltet och ättikan och får ligga 1 späck, 4 ägg, 30 gr. hvetemjöl, 3 tim., torkas ånyo väl och bestrykes med del.
grädde, salt, hvitpeppar och soc- det smälta smöret och äggulan sam- ker efter smak.
manblandad t, samt beströs på båda T i l l f o r m e n: I V 2 hg.
späck.
sidor med osten och de s t ö t t a skor- B e r e d n i n g: Den skrapade fågeln porna.
En långpanna bestrykes med kallt smör, fisken ilägges och begju- stötes i stenmortel till en fin massa.
tes med det.
skirade kräftsmöret och Späcket skares i fina tärningar.
Köt- grädden samt stekes hastigt i varm tet och späcket arbetas väl tillsammans.
ugn omkr. / tim.
Under stekningen Äggen vispas med mjölet och gräd- öfveröses den ofta med sin sås.
Den den och denna blandning tillsättes mat- upplägges på varmt serveringsfat och skedsvis till köttet under det massan såsen hälles öfver.
Serveras med cham- arbetas V 2 tim.
Färsen afsmakas med kryddorna och hälles i en med tunt pignonsås.
skurna späckskifvor beklädd form och S t e k t t j ä d e r (f. 6 pers.),.
1 tjä- kokas sakta, i vattenbad, omkr. 2 tim. der, I V 2 hg- späck, 3 msk.
smör (60 Den uppstjalpes och serveras med är- ter eller brynt potatis och lingon.
gi ?.
), 2 tsk.
salt.
1 2 » B o l l a s » p u d d i n g (f. 6 pers.).
S å s: Smöret, i hvilket fågeln brynts, 3 msk.
smör (60 gr.) 5 msk.
mjöl, G ö s ä l a H o m b u r g (f. 6 pers.).
2 msk.
mjöl, I V 2 lit.
buljong, 2 del.
5 del.
gräddmjöl-k, 6 ägg, 1 msk.
I V 2 kg.
gös, I V 2 msk.
salt, 1 tsk.
tjock, grädde, 1 tsk,.
sockeör, 1 tsk.
soja.
socker, skal och saft af V 2 citron.
ättika, 2 msk.
skiradt smör (40 gr.), T i l l f o r m e n: 2 kkp.
strösocker, 1 äggula, 2 msk.
rifven parmesanost, 2 B e r e d n i n g: Tjäder finnes i han- 3 msk.
kokande vatten.
msk.
s t ö t t a skorpor.
deln från midten af aug.
— midten af mars.
Då fågeln är frusen, lägges den Gif barnen den bästa näring och de öfver natten i köket för att tina upp.
Den växa upp till friska och starka männi- MUSMÖDRAR.
Tillsen, att Ni alltid vi plockas och flås därefter, urtages, sköljes skor.
* • inköp af Hafregryn ft Korngryn erhåll väl och torkas samt lägges i mjölk några Gif vuxna den bästa näring och de Hafregrynskvarnen » Sveas » i London me förblifva friska intill sena ålderdomen.
Gnidmedalj belönade tillverkningar, för timmar.
Tjäderhönan har det finaste Använd därför endast packade i säckar eller kartonger om % &amp; köttet.
Den späckas på bröstet och lå- kilo.
Sveas Sundhetsmjöl i hel- eller half- ret, med späcket skuret i fina strim- kilopaketer rekommenderas till barn och G Y L L E N H A M M A R S sjuklingar och samtliga dess tillverkningar lor och uppsattes.
Smöret brynes i utmärka sig för sin goda smak, lättkokthet en stekgryta, fågeln ilägges och bry- och renhet.
Finnes hos alla välsorterade en- nes vackert på alla sidor, hvarefter P A T E N T E R A D E grossister och detaljister i hela Skandinavien.
den upptages och saltas.
- Smöret i hvilket fågeln brynts, fräses med mjö- H A F R E G R Y N °: H A F R E M J Ö L H A F R E G R Y N S K V A R N E N S V E A, let, buljongen och grädden tillsättas Ragnar L. Jeansson, KALMAR.
som fås 1 hvarje välsorterad speceriaffär.
Tabell öfver näringsvärdet af våra för- och såsen får ett godt uppkok samt nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo.
afsmakas med socker och soja.
Fågeln Aktiebolaget Fläsk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, Hvete- nedlägges i såsen och får sakta steka bröd 55, Fårkött 62, Torsk 40, Mjölk 87, omkr. 2 tim., under det den ofta öf- G Ö T E B O R G S R I S - &amp; V A L S K V A R N.
Korngryn 116, SVEA Hafregryn 153.
RECEPT: r 1905 | " IDEOL " | i = i i:: | nytt, oskadligt konserveringsmedel lör sylt, gelé, kompotter, marmelader, inläggningar etc. OBS.I Bruksanvisning å hvarje paket!
OBS.!
i Fabrikationen af Ideol står under uppfinna- I rens, Professor Lagerheims kontroll.
H Y M N &amp; C: O F.
A.
- B B A F T, I.
| Stockholm, familjen.
Konserten var ägnad åt minnet af Vilhelm Svedbom och dess första afdelning upptog åtskilliga af dennes förnämligare tonskapelser: tvänne a capella- körer, » Till skogsstjärnan » och » Hyllning », samt några solosånger, föredragna af fröken S v ä r d s t r ö m och hr F o r s e l l Som afslutning på Svedbomafdelningen följde den bekanta tondikten » I rosengården », af hvars fyra satser i synnerhet den tredje i balladstil mottogs med starkt bifall.
Konsertens senare del upptog Mo- zarts odödliga » Requiem », som såväl från körens som orkesterns sida fick ett i allo berömvärdt framförande under professor N e r u d a s utmärkta ledning.
AMERNAS MUSIKBLAD, utgifvet af fru Ellen San- D dels, har utsändt de båda numren 16 och 11, bägge med ett omväxlande innehåll.
Det förra num- 2 rets musikbil ga upptager kompositionerna " Oktober af P. Tschaikowsky, " Haiden-Röslein ", sång af Schu- bert, " Serpentinvals " af Adolf Englund och " Petites Soeurs ", gavott af Ellen Sandels; det senare numret " Es ist schon spät ", af Schun ann-Reinecke, " Une demande ", för violin och piano af Paolo Tosti, " En saga " af Ignotus och " Schöne Frau ", polka-mazurka af Carl Zel- ler.
Därjämte meddelas i textafdelningen porträtt af fruarna Matilda Jungstedt, Beda Rönnberg-Halvorsen och Maria Labia samt af hrr John Forsell och Adolf Eng- lund.
En dylik publikation borde på grund af sitt rikhaltiga och omväxlande innehåll hafva utsikter att vinna god framgång.
Beredning: Sockret brynes lätt i en tackjärnspanna, det kokande vatt- net tillsättes och därmed beklädes en eldfast form.
Smöret och mjölet sam- manfräsas, mjölken tillsättes, litet i sänder, under flitig rörning och mas- san får koka, tills den släpper pannan, då den upphälles a t t svalna.
Äggulorna nedröras, en i sänder, jämte sockret, hg.
det rifna citronskalet och citronsaften.
Sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
Massan hälles i den be- klädda formen och får koka i vatten- bad i ugn omkr. 1 tim.
Puddingen serveras g e n a s t den är färdig, med vanilj-, citron- eller saftsås.
F r i k a s s é p å k a l f (f. 6 pers.).
l / 4 kg.
kalfbringa », 2 liter vatten, I V 2 msk.
salt.
3 S å s: I V 2 msk.
smör (30 gr.), 3 msk.
' mjöl, 8 del.
spad, saften af 1 / 2 citron, 1 msk.
socker, 1. — 2 äggulor.
B e r e d n i n g: Bringan knäckes på inre sidan och, tvättas med en duk dop- pad i h e t t vatten.
Vattnet kokas upp, bringan ilägges, skummas och saltas.
Köttet får därefter sakta koka med t ä t t slutet lock, tills det är mört eller omkring V / i tim. då det tages upp och skares i för servering lagom stora bitar samt upplägges på karott.
Smör och mjöl sammanfräsas, spadet tillsättes litet i sänder, under flitig rörning och såsen får koka 10 min., hvarefter den afsmakas med citronsaft och socker.
Sist tillsättas de uppvispa- de äggulorna och såsen får sedan en- dast sjuda samt hälles öfver köttet, som serveras med ris.
P o l s k a r u l a d e r (['.
G pers.).
1, 3 kg.
benfritt innåalår, 1 liten msk.
salt, V 2 tsk.
hvitpeppar, 2 msk.
fint hac- kad port \ ig.
lök, 3 msk.
hackad per- silja, 2 hg.
späck, 9 ansjovisar, 4 msk.
smör (80 gr.), V / msk.
hvete- mjöl, 1 lit.
kokande vatten.
s B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten och skares i 1 cm.
tjocka skiJvor, tvärs öfver muskel- trådarna.
Köttskifvorna bultas väl och beströs med salt, hvitpeppar, den fint hackade löken samt persiljan.
Späcket skrapas, skåres i tunna skif- vor och dessa beströs med salt och peppar och läggas ofvanpå köttskif- vorna.
Ofvanpå späckskifvan lägges hälften af en rensad och urbenad ansjovis.
Köttskifvorna hoprullas och ombindas på tre ställen med tvin- nadt bomullsgarn, förut doppadt i hett vatten.
; Smöret brynes .i en stekgryta, ruladerna nedläggas t ä t t intill hvar- andra och beströs med mjölet samt brynas öfver stark värme under om- skakning.
Den kokande buljongen till- sättes och ruladerna få sakta steka, med t ä t t slutet lock, omkr. 2 tim. el- ler tills de vid profning med vispkvist kännas möra.
Ruladerna läggas upp på karott och såsen vispas upp och häl- les öfver.
-; '; - T a p i o k a v ä l l i n g (f. 6 pers.).
1 del.
tapiokagryn, lA / g msk.
smör (30 gr.), 2 liter oskummad mjölk, salt, socker.
B e r e d n i n g: Grynen sköljas i kallt vatten.
Smöret smältes i en kastrull, mjölken påhälies och får koka upp, hvarefter grynen tillsättas och vällingen får koka under rörning omkr. 20 min.
Den afsmakas med kryddorna och ser- veras genast.
IDUN 1905 — 602 — Egen tillverkning ä kr.
7.50 med fodral.
lennström &amp; Jansson Paraplymagasin, 45 Regeringsgat.
45, STOCKHOLM.
LEDIGA PLATSER Remington Institut förunder- visning i Maskin- s k r i f n i n g och S t e - n o g r a f i.
Karduans- makareg.
1, S t o c k - holm.
Enkel och ansprås / ös examinerad småskollärarinna erhåller d.
1 Januari 1906, mot fritt vivre, plats a t t läsa med 6 st. barn.
— Till- fälle gifves a t t få lära matlagning.
— Svar med bet.
rek.
och fotografi till » Landtegendom Gotland » under adress S. Gumailii Annonsbyrå, Stockholm.
LÄEAEINNA önskas för tvenne flickor om resp. 9 och 11 år i musik, språk, handarb.
och vanliga skolämnen, nä- sta januari.
C. Wickström, ölme.
LÄRARINNA sökes till nyåret för 2 flickor, 9 och 11 år.
Godt hem.
Lön 300 kr.
Norra Inackorderingsbyrån, Malmskilnadsg.
27, Sthlm.
Fritt v i v r e!
Åldre, barnkärt fruntimmer, som vill vara husmodern behjälplig önskas i b ä t t r e familj på Gotland vid sjön.
Tvänne minderåriga barn finnes, äfven- så jungfru.
Svar emotses under adress » Fritt vivre », Iduns Exp.
Å NYA Inackorderingsbyrån, Brunke- bergsgatan 3 B, Stockholm.
Etabl.
1887, finnas goda platser söka för lärarinnor, husföreståndarinnor, hus- hållsbiträden, barnfröknar.
Hushållerskepla tsen vid l ä n s l a s a r e t t e t i K a r l s k r o - n a är ledig a t t tillträdas den 1 jan.
1906.
Till platsen äjr anslagen en kon- t a n t lön af 400 kr.
pr år jämte fri bostad, kost och t v ä t t vid lasarettet.
Ansökningar, åtföljda af frejd- och kompetensbetyg jämte rekommendatio- ner, skola insändas till Lasarettsdi- rektionen a d r.
: Karlskrona, senast den 15 ist.
december.
Närmare upplysningar lämnas af sysslomannen.
LASARETTSDIREKTIONEN.
ALLVARLIG och skicklig lärarinna sö- kes for nästa vårtermin i prästhem i Västergötland för 3:e gossar, 7 — 9 år.
Svar med betyg och referenser samt uppgift om löneanspråk till » F.
J. » Skara p. r.
PLATS finnes nu genast hos familj på landet för en bättre, anspråkslös, barnkär och frisk flicka, kunnig i mat- lagning, bakning och sömnad samt vil- lig deltaga i alla inom hemmet före- fallande göromål.
Svar med fotografi sändes till » A.
L. », Ljusdal p. r.
Barnsköterska kan erhålla plats i rektorshem i min- dre stad.
Rekommendationer och löne- fordringar sändas under adress » 2 barn », Iduns exp., Stockholm.
EN snäll, barnkär flicka från godt hem sökes, a t t vara frun behjälplig a t t sköta två små barn.
Svar med fotografi till » Pålitlig E. A. » p. r., Malmö.
Itamf röken, enkel och snäll, kompetent a t t spela och läsa läxor med barnen, äfven ty- ska, och kunnig i sömnad, erhåller plats om svar med betyg, fotografi och lönepretentioner insändes till » Barn- fröken » Sörmlandspostens kontor Eskils- tuna.
S n i nes- s u j kvårderska.
SOM husmors hjälpreda förestå hushåll, söker plats.
Kan matl., bakn., arb.
m. m.
Svar » Idog », 27 urs bättre eller a t t själf bildad flicka sömnad, hand- Iduns exp.
flicka I bildad musikalisk familj, bosatt å större bruksegendom i härlig skogstrakt, kunna några personer erhålla angenäm inackordering.
Närmare å Stock- holms uthyrmngsbyrä, 12 Kungsträdgårds- gatan.
En ung, anspråkslös flicka önskar mot fritt vivre, eller också be- t a l a något för sig, från l:sta januari 1906 komma uti b ä t t r e familj på lan- det, d ä r hon kan få lära sig matlagning och för öfrigt deltaga uti allt hvad till e t t hems skötande hör.
Svar till » Praktisk » p. r. Norrköping.
TILL moderat pris emottages perso- ner som behöfva hvila och luftombyte i vackert beläget prästhem på landet.
Läkarebehandling och massage kan er- hållas p å platsen.
Svar till » Hem S. K. » Iduns exp.
önskar plats hos ungherre eller i fa- milj.
Innehar nu plats i Värmland som hushållerska, men Önskar göra ombyte, antingen till 1 januari eller februari 1906.
Svar bedes till » K.
R.
1906 » under adress S. Gumselii Annonsbyrå, UNG, musikalisk flicka (judinna), ön- skar inackordering i en bildad, musi- Stockholm f. v. b. kalisk mosaisk familj (ej ortodox), för a t t fortsätta sina musikaliska studier.
2 O urs bildad flicka önskar plats i familj, helst på landet, Helst i närheten af Musikaliska Akade- mien.
F ö r vidare underhandling torde som sällskap och hjälp med husliga sysslor.
Har genomgått kurs i sjuk- svar inlemnas till » Musikalisk flicka » under adress S. Gumoslii Annonsbyrå, gymnastik och massage.
Svar till » Säll- Stockholm f. v. b. skap och hjälp », Stockholm 16.
Alingsås, FÖRLOFVAD, bättre flicka önskar på nyåret komma i familj, för a t t mot fritt rekommenderas som e t t lugnt och be- H o s p i t s i U p p s a l a.
hagligt vivre, få lära sig hushållsgöromål.
h vilohem.
Vid Samariterhemmet i Uppsala er- Svar till » Intresserad », Iduns exp.
bjudes från och med i höst rum jämte f. v. b. inackordering för resande som tillfäl- FAMIL JEFLICKA önskar mot fritt ligtvis vistas i staden och föredraga vivre plats i familj a t t under skicklig en sådan bostad framför e t t hotell.
husmoders ledning helt och hållet sköta Pris för helinackordering 3 kr.
pr dygn, matlagningen m. m.
Hälst i mellersta för längre tid efter öfverenskommelse.
Sverige.
Svar till » Pannkaka » under Riks 3 1 7.
Allm.
89. adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stock- Kaffehandel, holm.
Pensionat Geijershill, LOVA ANSTRIN, En nittonårig flicka af god familj, med håg för och nå- gon erfarenhet i husliga sysslor, önskar plats i bättre familj nu, eller till ny- året.
Svar torde godhetsfnllt insändas snarast möjligt under adress: » 19 år », Svea Annonskontor, Norrköping.
Inackordering.
Ung musikalisk flicka från e t t godt hem önskar omkring 1 febr.
1906 komma ut i en trefl.
fam. på herrg.
eller bruk, (i mellersta Sverige), där jämnårig ungdom finnes.
Önskar delta- ga i hushållet samt väfning.
Ref.-ut- byte Önskas.
Svar med pris m. m. till » 22 år », Iduns exp.
f. v. b.
HEL inackordering för ett yngre frun- timmer i e t t godt hem vid Torstensons- gatan med ensamt, väl möbleradt rum, pris 85 kr.
per månad.
Vidare under- rättelse Rikstelefon 89 83.
Stora Pens o i natet i Upp- båden intil liilipii erkändt det bästa i Skandinavien, re- kommenderar sina stora, sunda, varma och komfortabla rum med elektrisk belysning.
Stor, luftig matsal och vac- ker hemtreflig salong med ett godt bibliotek.
Hänförande utsikt öfver Motala ström och Kolmården i fjärran.
E r k ä n d t godt bord.
Emottager såväl Kneippgäster som personer hvilka utan a t t genomgå någon kur önska någon tids hvila och lugn, för hvilket pensionatet särskildt lämpar sig.
Post 2 ggr dagligen.
Rikstelefon.
Vaktmästare möter vid Norrköpings järnvägsstation efter tillsägelse.
Elektrisk spårväg mel- lan Norrköping och Kneippbaden un- der anläggning.
4 4 Vasagatan 4 4.
Riks 2580.
Specialaffär m. m. Allm.
15200.
Kaffe, Thé, Cacao Goda varor, billiga priser!
Alltid nyångrostadt kaffe.
lOO brefhort gratis er- håller hvarje nyantagen, verklig agent vid sin första rekv.
af varor från John Fröberg, Finspong.
Illustr.
priskur.
samt vidare upp- lysningar gratis, ej franko.
Hat ni v fin.
Plats finnes 1 Dec.
för en medelål- ders flicka med god karaktär, vänligt och godt satt, och godt o r d n i n g s - s i n n e.
Hälst musikalisk, samt van vid ett ordnadt hems skötande i allt som icke berör hushållet.
Den sökande bör dessutom på ett ansvarsfullt sätt handhafva tvänne gossars, om! '
8 och 12 år, uppfostran, då föräldrarna ofta äro på resor.
Den som är kompetent a t t reflektera härå, torde insända fotografi, betyg, En medelålders ogift kvinna, van a t t pretentioner och hälst personliga re- kommendationer under adress » Ord- sköta sinnessjuka, erhåller förmånlig ningssinne », Iduns exp., Stockholm.
anställning vid Karlskrona fattigvårds- GODA PLATSER för hushålls- och barn- fröknar, sällskaps., värd., lärarinnor a t t inrättning den 15 januari 1906.
Ännu är det cj för- söka gen.
Inack.-Byrån, Norrköping.
Löneförmånerna ä r o: Rikstel.
91G.
Brefsvar mot 2 porto.
sent att erhålla vår Kontant 300 kronor pr år, jämte kost, Modellkatalog för husrum, ljus och ved.
hösten 1905 som inne- Ansökningar kunna före den 20 in- håller rikhaltigaste PLATSSÖKANDE stundande december insändas till och mc dernaste ur- FRÅN Seminariet Norrtullsgatan 16 ut- val för dam- och examinerad lärarinna, med 6 års prak- barngarderoben, tik, önskar från nyåret plats vid an- kappor, kragar, pro- stalt, eller privata timmar med för- sällskaps- senade barn.
Svar till » L.
N. » p. r. menad-, Centralposten, Stockholm.
och hvardagsdräkter, bluslif, kjolar, natt- Lärarinna och morgonrockar, Vid Mariefreds epidemisjukhus blif- med flera års vana vid undervisning ver den 1 inst.
januari plats ledig önskar plats.
Svar till » Språkkunnig reformdräkter, barn- för en sjuksköterska och meddelas till lärarinna », Iduns exp.
dräkter m. m.
En- VÄRD INNE- eller hushållerskeplats dast moderna och sökandes kännedom: a t t aflöningen till sköterskan utgår önskas med snaraste af medelålders med 450 kronor om året jämte fri bildad musikalisk änka med praktisk smakfulla modeller!
bostad och vedbrand samt dessutom vana a t t sköta e t t hem hos äldre Finnes att tillgå hos 50 öre om dagen och fri kost un- ungherre eller änkeman i stad eller på alla bokhandlare och der de tider, sjukhuset är belagdt; landet.
att till sköterskans pensionering af- Svar till » Hushållerska » Vingåker p. r. Iduns kommissionä- sättes af landstinget 25 kronor år- UNG, något musikalisk flicka, som ge- rer eller direkt från ligen a t t utgå på samma villkor, som nomgått 7 kl. läroverk, önskar plats oss, o m S O ö r e i landstinget stadgat för länets lasa- på landet a t t vara frun behjälplig insän- rettssköterskor.
med inomhus förekommande göromål, sparmärken Ansökningar insändas före den 10 äfven skrifgöromål.
Någon lön Önsk- das.
Mönster rekvi- december till epidemisjukhusets läkare värd.
Tacksamt svar till » Familjemed- reras direkt från oss.
Med.
D: r W. Lind, adr.
Mariefred, lem », Drottninggatan 36, Örebro.
som ock om platsen lämnar närmare UNG musikalisk flicka af god fam., upplysningar.
som genomgått högre läroanstalt samt Stora Sundby i November 1905. funnit sin slutliga utbildning i Wilh.
Kumlin, Schweitz, söker anställning såsom säll- skap.
Svar till » X.
Y. Z. » postkonto- Sjukhus styrelsens Ordförande.
ret Linnégatan 11, Stockholm.
Kvinnlig legitimerad gymnast, stark och väl van vid sealiosbehandling En ung, bildad, får genast god plats i familj i Frank- musikalisk f l i c k a som genomg.
8 kl. Drottninggatan 51, t te, [STOCKHOLM.
rike.
Svar med rekommend.
till » S.
lärov., önskar plats som sällskap eller J. », Dagens Nyheters annonskontor, a t t gå frun tillh.
Kan äfven handleda Gust.
Ad.
torg.
minderåriga barn vid läxläsningen.
Svar till » H.
C. » Annonsbyrån ö. Larmg.
Platssökande!
1, Göteborg.
Gör Er noga underrättad om B r ö d e r n a B e n d t z ' H a n d e l s i n - PLATS önskas af ung, bildad flicka, stitut.
(År M a l m ö äldsta, södra 23 år, som genom faderns — land- Sveriges största).
(Adress Gust.
Adolfs statstjänsteman — frånfälle är hänvisad Torg 8.
Rikst.
955.)
till a t t försörja sig själf.
Van vid De flesta af våra elever erhålla plat- skrif- och hushållsgöromål.
God hand- ser.
Yå. '
t e r m i n e n börjar 1 5 J a - stil.
Svar till » Äldsta syster », Sv.
Te- nuari legrambyrån, Stockholm, f. v. b.
BEGÅR PROSPEKT!
BILDAD flicka, som genomgått se- minarium och undervisat såväl privat HOS tjänsteman i större stad finns värdinnepl.
Lön 500.
Ålder 25 — 35.
som i skola, Önskar plats såsom lära- Malmskillnadsgatan 19 B, Stockholm, rinna för mindre barn.
Svar till » Barn- kär », Iduns exp.
J. Larsson &amp; G:ni.
som LLU5TRATI0NEN SIST1Y farberfacon Sjuksköterska.
Iduns Mönster- kata o l g. SoCidt arbetadt A.-B.
F R E J A - M A G A S I N 29 Drottninggatan 29 • ET, 18 Humlegårdsgatan 18.
4
