# ID: svediakorp-per1640
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,183
# sentences: 1,051
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 4 6 (985) TORSDAGEN DEN 16 NOVEMBER 1905 oberörd af de öf- rigas samtal och diskussioner; men plötsligt foll en re- plik, som kom säll- skapet att lystra.
Och var diskussionen än så liflig, ingen behöfde tveka om, hvarifrån inpasset kom, om ock den som gjort detsamma fortfarande satt aldrig så lugn och sluten.
Då och då kunde ock ett bredt löje lysa upp hans ansikte och en blixt skjuta fram ur hans öga.
Högbergs vänner " nollo styft " på ho- nom och ansågo ho- nom gifvet predesti- nerad till att en gång intaga en framskjuten plats som lärare vid universitetet.
Hans begåfning, hans tanke- reda och förmåga att klart och koncist i ord forma hvad han ville hafva sagdt hän- visade honom härtill.
För mången, som ej tillräckligt kände ho- nom, föreföll han nå- got tvär och otill- gänglig.
Detta var dock mera ett yttre skal.
En hvar, som lyckats vinna hans förtroende, visste, att där bakom klappade OLOF HÖGBERG.
SVEN NILSSON, SUNDSVALL, FOTO.
ett varmt hjärta och bodde en vänfast- het, som bestod hvarje prof. OLOF HÖGBERG.
Hans behof voro ytterst små, och han ägde DEN NYUPPTÄCKTE FÖRFATTAREN.
en rent af otrolig förmåga att få slanten att räcka till.
Och ändå hade han råd att vara Å JAG HÖSTTERMINEN 1877, efter att hjälpsam med det lilla han hade.
— hafva tillbragt ett år " på kondition " i Detta är i korthet mina minnen af Olof Ångermanland, anländt till Uppsala och in- Högberg från Uppsalatiden.
Terminerna för- skrifvit mig vid universitetet, kom jag — ehuru själf sörsiländing — att sluta mig till runno, vänkretsen började skingras, men Hög- ett studentkotteri norrländingar, med hvilka jag berg gick kvar en följd af år vid akademien.
sedan under några terminer, eller till dess jag Han hade aflagt filosofie kandidatexamen och lämnade Fyrisstaden, dagligen sammanträffade.
sysselsatte sig sedan med att gifva lektioner En bland de mest bemärkta i denna vår i matematik, hans hufvudämne.
Men han hade krets var O l o f H ö g b e r g — icke därför att ock därjämte fått andra intressen, såsom sy- han ville eller sökte göra sig bemärkt, då han nes härnedan.
Själf hade jag lämnat Uppsala, valt tid- ju tvärtom i hela sitt uppträdande var tillbaka- gen och ofta rätt fåordig.
Men när han ytt- ningsmannens kall och satt som redaktör och rade sig, hade han allas öra, vare sig det utgifvare af Idun, då jag en dag i början af 1890-talet fick besök på redaktionsbyrån af gällde att berätta en historia eller att fälla ett omdöme.
Han kunde stundtals sitta till synes den kände skriftställaren och föreläsaren d:r D 18:DH ARG.
Emil Svensén, som kom med en diger manu- skriptlunta i handen.
" Hör du, broder, " sade han, " du minns n a t u r l i g t v i s Olof Högberg! "
Att den talande betonade ordet naturligtvis kunde ej väcka min undran.
Ty hvad var naturligare, än att i samma ögonblick, som namnet nämndes, dess bärare och alla gamla kära kamratminnen från Uppsalatiden på en gång stodo lifslefvande framför mig!
" Om jag minns! "
Och j a g hann ej tillägga vidare, förrän d:r Svensén lät manuskriptluntan falla på bordet framför mig och fortfor: " Ah, var hygglig och titta på det här — Olle har skrifvit det — och det är bestämdt något med d e t! "
Jag lofvade med nöje taga hand om Hög- bergs digra inhäftade och tätskrifna manuskript och sedan delgifva den ärade öfverbringaren min mening därom.
Då jag ändtligen fick tid att taga itu här- med, väcktes genast mitt intresse — det var så olika allt annat man läst.
Det verkade emellertid ej riktigt färdigt.
En del kapitel voro fullt utarbetade, andra åter mera flyktigt skis; - serade, och framför allt borde de många skilda, delarne bättre fogas i hop så att säga.
Efter- samråd med d:r Svensén återsände jag manu- skriptet till författaren med dessa erinringar,, som han sedermera sade sig skola taga a d notam.
Han hade för öfrigt, skref han, t ä n k t omarbeta verket helt och hållet och lofvade att längre fram, sedan detta skett, låta höra af sig.
Åren gingo emellertid, ja, alltför många år.
" Den stora vreden " hvilade tydligen öfver detta verk.
Och under tiden satt dess upp- hofsman där uppe i sitt kära Norrland och lät sin örnblick flyga ut öfver vidderna, höjderna och fjärdarna.
Och oupphörligt mejslade och filade han på sin skatt, blef aldrig rätt nöjd med sig själf och sitt arbete.
Någon gång lät han ett litet smycke af densamma glindra för en förtrogen väns ögon.
Men så stängde han åter in den i sin själfkritiks gömslen.
Nu är dock förtrollningen bruten, skatten upphämtad i ljuset och " den stora vreden ", som hvilat öfver densamma, borttagen.
Och huru har detta gått till?
Ja, historien härom bestyrker ytterligare, huru " böcker hafva sina öden ", som det heter, och dessa ibland mycket märkliga.
Fjorton år efter det d:r Svensén första gån- gen talade med mig om Högbergs arbete in- fann sig hos mig — det var i början af sistl. april månad — en annan vän till Högberg, ledamoten af riksdagens andra kammare skol- föreståndaren hr J. Nydal från Ångermanland.
Hans raskt framkastade fråga var: " Hvad ska ' vi göra med Högberg?
Finns det ingen möjlighet att få ut hans Norrlandsroman? "
Som en ingifvelse sköt tanken på den af Idun anordnade litterära pristäflingen genom mitt hufvud, och jag sporde: " Kan riksdags- man Nydal snarast möjligt skaffa Högbergs
IDUN 1905 arbete i mina händer, skola vi utan hans vet- skap inlämna det till Iduns pristäfling, Vi blefvo ense därom, och inom åtta dagar där- efter hade " Den stora vreden " gjort sitt in- tåg på Iduns redaktionsbyrå, där den dock till slut, då verket blifvit genomgånget, kom a t t förvandlas till en stor glädje.
Slumpen, kan man nästan säga, hade här kommit för- fattaren, hans verk och oss till hjälp.
Ut- gången af pristäflingen är kungjord och arbe- tet, sådant det nu föreligger, är som ett helt n y t t verk i jämförelse med den första upplaga däraf, som jag en gång i tiden hade nöjet taga del utaf.
Sådant det nu befunnits, är det ett verk, som skall varda beståndande.
— På redaktionens anhållan hos hr Högberg att få mottaga några uppgifter om hans per- son och hans lif sände han oss nedanstående, som han tyckte kunna " tjäna som ma- terial " till en biografi.
Vi anse oss emel- lertid ej kunna nyttja det bättre än ge- nom att helt enkelt aftrycka det, då det ju i sin uttrycksrikedom och i sin här och där korthuggna form ger en god bild af författa- ren.
Biografien lyder: Född den 27 september 1855 i Högsjö soc- ken af södra Ångermanland, Västerbottens län.
Min far var hemmansägaren Johan Högberg, en rättrådigt sinnad, för samhällsfrågor intres- serad och mekaniskt begåfvad man, utmärkt berättare, outtömlig på minnen från det fram- farna.
Äfven min mor, Märta Hultin, hade såsom ättling från en af landskapets äldre knapadelssläkter mycket omfattande släktmin- nen, som trängde långt tillbaka i tiderna åt flere håll.
Barndomsminnen från en karg och dyster dalbygd mellan höga berg, där ufven i nordan ••satt och tjöt mot ufven i sunnan om höst- kvällarne.
I dalens botten en å, sista åter- stoden af en " postglacialälf ", kantad med busk- snår, framringlande mellan uråldriga nipvallar.
IMIna käraste minnen från denna dalbygd voro denna å och ett härligt syskonpar väldiga rön- nar, under hvilkas sammanflätade kronor far •byggde sin Väldiga barnskara en från marken upphöjd lekstuga, där jag hörde bygdens sista fiol och första dragspel.
Tre stämningar voro starkt rådande omkring mig: n y l ä s e r i e t, som fördes till t o r g s a f e n rad tämligen tvifvelaktiga " vinkelpredikanter ", däribland en del " falske profeter i anda och sanning "; den nästan obrutna gammaltron på en a n d l i g s i d o v ä r l d af hvarjehanda egen- domliga skepnader, isynnerhet de norrländska skogsviddernas ljusa andeväsen Hvitran, män- niskans undanskjutna, misshandlade och hämnd- lystna kusin från skapelsen; slutligen den i orten grasserande sk o g s r ö r e l s e n, det första baggböleriet, hvars historier om skogsköp och timmerstölder m. m. allsmäktigt inträngde i mina lekar med grannarnes barn, så att äfven vi, de små, hade våra uppgörelser om hygge, sågning, förloradt virke o. s. v. Jag var själf sågverkspatron med egen såg i bäcken, en gåfva af far, den öfverdådigt skicklige såg- byggmästaren.
Ungdomsåren framlefdes i den härligt leende trakten kring Säbrå kyrka, Frans Mikael Fran- zéns älskade ålderdomshem.
Nejdens tjusande öga, den oförgätliga Nässjön, skolade mig till en stark och härdig simmare under somrarnes nästan vilda friluftslif.
Elfva år gammal intogs jag höstterminen 1866 vid " elementarläroverket " i Hernösand, då för tiden ett hus utan herde hvad skol- tukten beträffar, men ej dess mindre ett idogt " pluggnäste ".
Vi pluggade paradigmer så, att det skrällde genom kvarteren och " själf- — 578 — vaste väggl — n hade latinska grammatiken på sina fem fingrar ".
Öfversitteri, slarfvig skol- gång, fruktansvärd " absentation " voro de ut- märkande dragen bredvid skolfliten.
I fråga om prål var det vår högsta ärelystnad att få ståta i skinnbeslagna byxor, troligen efter mönstret af det i staden förlagda batteriet af Svea artilleriregemente.
Håg för språkliga studier och ren svensk språkodling väcktes af en kamratligt sinnad, hjälpsam och människovänlig lärare, adjunkten E r i k B i l l m a r k, håg för matematiken af den månglärde, för allt mänskligt intresserade, högt begåfvade och som människa ovanligt älsklige lektor C a r l J o h a n B l o m b e r g.
Kärleken till sistnämnda vetenskap kom också att en- väldigt behärska mig från mitt femtonde till det trettionde året.
Var också djupt hängif- ven det historiska studiet, men för min myckna " absentation " ville lektorn i ämnet ogärna anse mina kunskaper såsom frukten af ordentligt arbete, utan tillskref dem snarare " det histo- riska sinnet ", hvilket både förargade och smick- rade mig.
Blef " med beröm godkänd " i mo- genhetsexamen den 27 maj 1876.
På grund af slarfvig skolgång bedömdes mitt uppförande som " oklanderligt ".
Rektor hade velat skrifva " mindre stadgadt ", men måste ge sig för det kraftiga motståndet af den matematiske cen- sorn.
Föreslagna premier gingo emellertid min näsa förbi och detta kändes mycket bittert.
Inskrefs vid Uppsala universitet den 27 sept.
1877 kort efter den då undanstökade jubel- festen, då " Alma Mäter " hade inträdt i sitt femte lefnadssekel.
Äfven jag blef af äldre " landsmän " allvarligt förehållen att " slänga " all tanke på pluggning under första året, " in- nan du fått ordentligt sikte på stan ".
Man skulle inte förhasta sig vid studiernas.
anläg- gande, och då man väl börjat dem, så voro s t u d i e r, m e n i n g e n e x a m e n nära nog den rådande grundsatsen i dessa tider af juvenal- ismens efterklang och förfall.
Det var också med en viss svårighet, som jag undgick den nämnda grundsatsens öde.
Efter tre års friskt arbete och öfverarbete i matematik, mekanik, astronomi och fysik aflades filosofie kandidat- examen den 27 maj 1880 med öfverbetyg i de nämnda vetenskapsrummen.
Och ehuruväl licentiatexamen borde ha kunnat affärdas i närmaste vändning, stannade det nu med exa- menslagrarne.
Orsaken låg dels i de steg- rade egna anspråken på den tämligen allmänt spådde, blifvande akademikern, dels på kraf- ternas öfverskattning och splittring genom ti- dens mångfaldiga intressen bredvid studierna.
Var med bland stiftarne af föreningen Ver- dandi, blef en ifrig nykterist, verkade vid olika folkbildningsanstalter, såsom när Uppsala ar- betarinstitut upprättades på initiativ af numera prof. E. Lindberg i Göteborg, och kunde säl- lan stå likgiltig inför de sociala dagsfrågorna.
Denna akademiska tid var en allmänintresse- nas tid, och jag var blott ett barn af min tid.
Impulser mottogos och gåfvos med mycken liflighet.
Håg för historiens värden, för odling af folk- minnen och den folkliga språkstilen väck- tes hos mig af hr Emil Svensén, och 1885 utarbetade jag de första utkasten till det ar- bete, som tjugu år senare blef " Nordsvenska öden ".
Vid sidan af dessa och andra olikartade in- tressen bedrefvos de matematiska vetenska- pernas studium med ifver och framgång.
På deras område uppfångade jag också en hel lång rad af uppslag, som nog en dag torde komma att gå an, då de nått en passande ut- formning.
Men summan af det hela blef i första hand, att mångfrestaren tvangs af sinande tillgångar att ägna sig åt " privatdocentens " brödyrke.
Som sådan fick jag upplefva en ny G A R D I N E R akademisk järnålder, då det gällde att hastigast och billigast inplugga " tentamenskatekesen " i folk, som nu lefde efter grundsatsen " e x a m e n utan studier ".
Detta fortgick tills reverserna började fylla tio år.
En tid uthärdade jag häxdansen rätt bra, men måste slutligen ge mig, och med den andra omarbetade upplagan af mina " Nord- svenska öden " såsom den enda synbara be- hållningen flyttade jag 1889 hem till deras berättare, far och mor, som hänrycktes öfver att böra sina minnesskatter i skrift, utfyllde dem yttermera och tålamodsfullt motsågo fruk- ten af arbetet.
Jag kom nu klart underfund med, att dessa berättelser hvilade på historiskt grundlag, fick dem utfyllda från andra håll, genomforskade det norrländska stiftsarkivet och fann där både tidsfärg, språkfärg och lifsfärg.
År 1891 ut- fördes med de sålunda vidgade uppslagen en ny upplaga.
Till sitt innehåll var denna då väsentligen sådan som den nu föreligger, till omfånget dock betydligt större.
Men egen missbelåtenhet med formbehandlingen hade till följd, att handskriften fick " ligga till sig.
Under de följande åren, då jag dels var an- ställd som vikarierande föreståndare vid Gud- mundrå högre folkskola, dels arbetade som föreläsare och journalist, omarbetades hand- skriften helt eller delvis flere gånger med nya inslag.
Särskildt har afslutningen måst ske under kasserande af väldiga handskriftsmassor.
Dessa " Nordsvenska öden " ha i stort sedt varit mina öden under tjugu år af mitt lif, och deras öfverskrift " Den stora vreden " blir också rätt betecknande för mitt lifs stjärna under denna tid.
Olof H ö g b e r g.
, v Härtill vill jag endast — med sinnet ännu fånget under intrycken från läsningen af för- fattarens verk — lägga den mycket rimliga förmodan, att Olof Högberg själf, andligen sedt, är ett af dessa " gråmansbarn ", som han i sina Nordsvenska öden så fantasirikt skildrat, en Gråe Jägarens gudson, den där genom sin begåfning höjt sig vida öfver mäng- den och i likhet med förvandterna af samma art kommer att rikta den öfriga världens upp- märksamhet på de norrländska landsändar, hvilkas öden han berättat, och dem han håller så kära.
Vildmarken skall ej svepa sitt dun- kel öfver hans gömda graf — Norrlandens stjärna skall allt klarare lysa öfver det min- nesmärke han rest sig i sina " Nordsvenska öden ".
FRITHIOF HELLBERG.
TVÅ SKÄRGÅRDSDIKTER.
NIEL FALLSTRÖM.
Tvätt- DA- I.
VILDMARK OCH HAF.
HUR LITET det behöfs, o Gud, att känna lifvets fullhet slå två armar kring en som en brud och klarögd genom lif vet gå!
Min hund, min båt och mitt gevär — och se ' n jag trotsar hvarje sorg, och på de nakna gråstensskär jag timrar lyckans solskensborg.
En storm, som piskar kind i glöd och öfver stäf i glitter står — och sorgens svarta ros blir röd, och hjärtat återfår sin vår.
tvättas utan att desamma utsättas för slitning af Kemiska AF &amp; Fårgeri A.-B., Örgryte Göteborg.
— Och vindens sus i gröna löf, där skogsstig knappast trampad är, men älgen sätter trygg sin klöf — det vildmarkssång till hjärtat bär.
Jag har haft nog af konstladt lif, af hycklad vänskaps lögn och svek — nej, vildmark, haf och himmel gif, och lifvet blir en munter lek!
Natur, du är det stora ord, som skrefs som hjärtats första bud och strålar hvarje vår på jord, i färger skrifvet ned af Gud — Så kom, när drifvan töar ned och lärksång jublar i det blå med ny en länk till lifvets ked, tills jag hos dig skall hvilan nå.
II.
TROLLSPEL.
GYLLNE aftonglans på stilla vatten, här och där ett stänk som af Bordeaux, tills den kommer med sin pensel, natten, målar allt i drömmens djupa blå.
Tystnans fågel breder vingar mjuka öfver marken, höljd i dimmans skir, och mitt hjärta, det af lifvet sjuka, nästan friskt af nattens skönhet blir.
Sagans ö min skärgårdsö är vorden — aftonstjärnan tands vid skogens rand, hafvet sjunger sakta då för jorden om sin längtan efter ljungklädd strand.
Spelar sakta.
.
.
drömackorder susa.
.
.
Men jag längtar till den svala ro, som i hafvets famn, den silfverljusa, under månskensnätter synes bo.
EN SÄLLSAM MATHILDA BOK.
FÖR IDUN AF ROOS.
(Slut fr. föreg.
ni.)
O SCAR W I L D E var en sinnlighetens titan — en modärn don Juan — och liksom denne fullbordar han konsekvent sitt hemska öde.
Men i motsats till Don Juan — och Dorian Gray — öfverlefver Wilde sin undergång; tra- gikens ödestunga storhet viker ifrån honom, men han reser sig i stället som en ny män- niska.
Sållad af ett lidande utan gräns, får han åter något af den helt förlorade gåfvan att — ej dissekera, plocka sönder sitt inre i paradoxala småmynt, utan att se sig själf, se sitt jag, och i denna nya syn också se till- varon afspeglad på ett annat sätt.
Hans skön- hetstörst uppsöker andra sätt att tillfredsställas; estetiker, skönhetsdyrkare blir han visser- ligen alltjämt, något af pose finnes kvar äfven i » De profundis », han lika litet som någon annan kan förändra sitt väsendes grunddrag — men föremålen för hans skönhetstörst bli andra och högre.
Han upptäcker, hvad som förut var honom fördoldt: själens skönhet, ej den som består i lifsförnimmelsernas ursinniga stegring, i individualismens själfviska högmods- drömmar, utan i renhet och sanning, i det slags individualism, som skänkes oss af " fri- hetens l a g ".
Och han ser denna nya skön- hetssyn förkroppsligad i Kristi gestalt.
Någon recensent har funnit det plågsamt profanerande, att denne själfviskhetens och njutningslystnadens apostel dristat sig analy- sera Kristi karaktär och tro sig ha förstått IDUN 1905 579 — hemligheten af ett väsen i allt honom så olika.
Jag kan ej dela denna åsikt; för mig är det tvärtom något stort, ett bevis på den oändliga skönheten, den gudomliga kraften i människo- sonens person, att han kunnat förmå en af synden så förskämd varelse som Oscar Wilde att beundrande och hänryckt kvardröja i hans silf- verrena atmosfär.
J a g menar nu ej att Oscar Wilde helt förstått Kristus; det djupaste af dennes väsen var honom nog fördoldt.
Men han har med en konstnärs af lidandet renade fantasi sett något af människosonens härlighet.
Han kallar Kristus den störste individualist som funnits — och däri har han rätt: den störste som funnits och någonsin kommer att finnas.
Aldrig har någon såsom Kristus lefvat ut sin personlighets alla krafter, lefvat ut dem så intensivt, att ännu i dag en vibration däraf förnimmes i hvarje fiber af mänsklighetens or- ganism — något som Wilde också uppfattar, då han ger Kristus äran af de största konst- verk, som skapats.
Aldrig har någon så helt varit sig själf som Kristus, aldrig har någon så häfdat sin rätt att gå den väg, hans inre röst manade honom att gå — " vissten I icke, att i de stycken min Fader tillhör bör mig vara? "
svarar den tolfårige gossen sina för- äldrar, då de förebrå honom den oro han för- orsakat dem genom att stanna kvar i Jerusalems tempel.
Men äfven Oscar Wilde var en individualist, om än ej i samma grad som Kristus; skill- naden mellan dem bestod blott i arten af den vilja, som var motor i detta själflifvets full- komnande.
Kristi vilja hvilade helt i Guds; den var på ett för oss ofattbart sätt genom- trängd af den heliga ande, det var ett Guds beläte såsom intet annat han framlefde ur sitt väsendes djup, i motsats till den olycklige diktaren af " De profundis ", som hämtade sin kraft från annat håll och ur sitt inre fram- lefde en hemsk vrångbild af människa.
Wilde kallar också Kristus den störste konst- när, som funnits — ty enbart konsten kan ge uttryck åt lifvet, och det är blott en konst- närs fantasi, som möjliggör detta djupa för- stående, som gjorde Kristi lif till ett med mänsk- ligheten eller för att använda Wildes uttryck: symboliskt med sin samtid.
Och detta är sant.
Kristus hade icke blott en konstnärs, men en Guds fantasi.
Hans gudomliga inbill- ningskraft trängde icke blott ned i människo- hjärtats djup, utan i aflägsna tiders mysterier, i grafvarnes och jordens dunkel.
Därför för- stod han allt, därför kunde han känna med alla — publikaner och skökor — därför kunde han tukta och bestraffa och aldrig någonsin gå på sidan om sitt mål.
Utan fantasi finnes i själfva verket blott en inskränkt medkänsla; oförmåga att fatta andras kval gör mig ur stånd att hysa deltagande annat än med det jag har inför ögonen.
Men den mest sjudande fantasi kan bli steril på deltagande, om ej kärlekens vindar blåsa därigenom.
Fantasien är blott instrumentet, eolsharpan, som andens lifgifvande fläktar beröra.
Där är åter skillnaden på förutsättningar, den skillnad, som skapar de olika typerna: individualisten, som genom kärlek leiver ut sitt väsens innersta för andra, och individualisten, som i njut- ningens tecken lefver ut det åt sig själf.
K Ö P [| $ v a r t Siden.)
Begär profver franko af våra garanteradt E E solida sidentyger från 9G öre till kr.
13 pr mtr.
E Specialité: Sista nyheter af brud-, sällskaps- E | och promenadtoiletter, äfven i kalört och hvitt.
E Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
E I I Schweizer &amp; Co., Luzern S 6, (Schweiz), Sidentygs-Export.
— Knngl.
Hoflev.
i = hvilken Kristus skulle säga: " den som k a n fatta det, han fatte d e t! "
Det finnes hemlig- heter i hvarje människolif — syndafall, dolda eller öppna, man kan ej kalla dem sköna, men det är dock de, som gifvit lifvet en skönhet, som det förut ej ägt, som kommit själen att lyfta sig till höjder, den förr ej drömt om.
Petrus hade ej blifvit den " klippman " han blef, om han ej genom förnekelsen lärt känna sig själf, lärt känna och bekämpa den förrädiska svagheten i sin lidelsefulla natur.
Oscar Wilde var en människa, som ej får dömas efter hvardagsmått.
En fantasi så rik och glödande, ett lifsbegär så intensivt, att om det delades ut på hundra andra, skulle dock däraf skapas fullblodiga genomsnittsmänniskor, en själ, i hvilken rörde sig tusen själars lif, en hjärna, där tankarna blixtrade och fräste — allt detta måste berättiga honom att ej dömas på samma sätt som en lugn hvardagsmänniska.
Jag menar nu naturligtvis ej, att han skall dömas efter en annan moral, j a g menar blott bedömas.
Här om någonsin gälla orden: " Det är ej samma lag som styr förståndets män och fantasiens martyr ".
Eller, för att gå till en högre instans: " Hvilken, som är utan synd, han kaste första * stenen. "
Må därför Oscar Wildes böcker läsas med ", allvar och bäfvan; må vi känna " fasa och med- lidande " inför skådespelet af en rikt utrustadi ande, en som " gudarna gifvit nästan allt ", men som i stället för att " fullkomna sig genom dyrkan af skönhet ", fläckar sin skönhetskänsla ända där- hän, att den till sist blott kan tillfredsställas med smuts och brott.
Må vi bli " sjuka i hjärtat ", då vi höra dessa domens och dödens ackord, som brusa genom de sista sidorna af denna hemska, mäktiga symfoni.
Då skola vi också bäfva för oss själfva, bäfva för de mörka, okända djupen i människohjärtat och som ett försonande minne af Oscar Wildes ödelagda lif gömma de gripande orden: " Vi bära alla himmel och helvete inom oss! "
AURORE LUNDQVIST.
E N.
BLAND VÅRA mera anspråkslösa, men det oaktadt i vida kretsar kända och uppburna författarinnor, / jk B^y fröken Aurore Lund- / t % Wbs.
°l i &gt; i veckan in- Helt har Wilde ej förstått detta, men han / Jm A \ S^ * * ' älder, att hade har berörts — och stundom djupt berörts — (B H \ hon varit karl och ha- af ödmjukhetens och kärlekens, af ångerns och H l de hon därjämte tillhört försoningens ande.
I den paradox, där han H] ämbets- och tjänsteman- kallar det " sköna " och " heliga " handlingar, B i navärlden, så hade hon då den förlorade sonen förskingrade sin arfve- / nu kunnat till vederbö- del och vaktade svin i främmande land, eme- \ 4H B y rande inge sin afskeds- dan dessa handlingar framkallat ångerns sublima ^ | Wy ansökan och därjämte ögonblick, tangerar han en sanning, om hvil- ' g ä r a n om pension ken han själf säger att " man måste nästan för den tid, som ännu sitta i fängelse för att förstå den " — och om AURORE LUNDQVIST.
står henne åter.
v st n d s n De a e r n
IDUN 1905 Hon fyllde nämligen den sextonde november sina fem och sextio år.
Kan emellertid af nu nämnd anledning ingen pension blifva henne beviljad, så står hon emellertid ej på bar backe, som man säger.
Hennes förmögenhet torde visserligen vara un- gefär densamma som ingen, men hon har just för några få månader sedan vunnit inträde på hemmet för Pauvres honteux uppe vid Sur- brunnsgatan.
Och såsom gammal prästdotter har hon därjämte en om än obetydlig pension att lita till.
Aurore Lundqvists fader var en på sin tid ganska omtalad man.
Han verkade både länge och väl såsom kyrkoherde i Julita socken, i en bland Söder- manlands fagraste näjder, till den beställningen kallad af hans excellens friherre Carl Bonde på Nynäs i dennes egenskap af förmyndare för dåvarande patronus frih.
Carl C:son Bonde på Eriksberg.
Denna belattning tillträdde Lund- qvist anno 1836 och stannade på platsen i jämt tre decennier eller till sin år 1866 in- träffde död, " högt aktad för sitt redbara vä- sen, sina ädla tänkesätt och sin samvetsgranna ämbetsplikt ", såsom det rörande honom står att läsa i Strängnäs stifts herdaminne.
Gamla kyrkoherde Lundqvist tycktes efter allt att döma hafva, om också icke i lärdom, så i åtskilliga andra stycken varit huf- vudet högre än flertalet bland sina samtida ämbetsbröder inom det sörmländska stiftet.
Han var i motsats till dottern Aurore, hvad man plägar kalla en rifvande person, och såsom alla sådana blef han från olika håll mycket olika bedömd.
Hans arbete för kunskapens spridande, för ordnings och sedlighets upprättande inom församlingen var emellertid både kändt och erkändt.
Hans glada och gästfria hem var äfven kärt för mången församlingsbo.
Under den första tiden af hans prästerliga verksamhet trodde man bland allmogen, att snart sagdt öfvernaturliga gåfvor blifvit honom förlänade.
Särskildt hade han rykte om sig att kunna fördrifva onda andar.
Ett exem- pel må anföras, I närheten af den plats, •där Valla järnvägsstation nu är belägen, funnos en gång i tiden en bonde och en sko- makare, som ända till döddagar lågo i fejd med hvarandra.
Men hvad värre var: deras fiend- skap slutade icke ens, sedan de kommit ned i sina bredvid hvarandra liggande grafvar, ty ifall man får beteckna socknens gamla klockare såsom något sanningsvittne, så förde de gamla antagonisterna nattetid ett hiskligt oväsen borta på kyrkogården.
Den gamle hedersmannen till klockare visste icke hvad han skulle taga sig till, men slutligen beslöt han sig för att vända sig till kyrkoherden med sina bekymmer.
Han bad honom " läsa öfver dem ".
Åtföljd af adjunkten och klockaren, begaf sig kyrkoher- den en natt till socknens kyrkogård.
Sällskapet vågade sig endast inom grindarna, men Lundqvist gick fram ända till " spökgrafven ".
Hvad han där gjorde, berättade han ej för någon män- niska, men när han åter träffade sitt sällskap, yttrade han: " nu kan ni gå, nu är allt väl beställdt ".
Och från den dagen eller rättare sagdt från den natten förekom aldrig något sådant där mystiskt oväsen på Julita kyrko- gård.
Men illa tilltygad blef kyrkoherden af bonden och skomakaren, ty, ifall man får tro legenden, så kunde gubben Lundqvist från den natten ej hålla hufvudet stilla.
Han lär näm- ligen fått en släng med under de stridslystna spökenas batalj.
Så mycket om Aurore Lundqvists på sitt sätt märklige fader.
Från hennes eget lif finnas däremot inga särskilda märkligheter att förtälja.
Det har förflutit lugnt och stilla.
Enkel och — 580 — tillbakadragen som Aurore Lundqvist alltid va- rit, har hon icke gjort mycket väsen af sig.
Och hade hon icke haft en obetvinglig lust att på papperet nedskrifva ett och annat af hvad som rört sig i hennes inre, hade hennes bild aldrig blifvit synlig i Iduns spalter.
Men vid sidan af de dagliga hushållsbestyren och så- som en omväxling med dessa har hon älskat att gripa till pennan.
Och såväl i den perio- diska pressen, i våra tidningar och tidskrifter, som i bokform hafva åtskilliga bland hennes litterära alster bragts till allmänhetens känne- dom, ibland med utsatt namn, ibland och kan- ske oftare under signaturen Lisseg.
Tid och plats förbjuda oss att här ingå på någon analys af hennes litterära alstring.
Finge hon själf råda, skulle hon med den blyg- samhet, som är henne egen, utom allt tvif- vel undanbedja sig hvarje sådan.
Vi nöja oss därför med att citera några rader ur en recen- sion, som doktor C.
D. af Wirsén en gång skref om en bland hennes böcker.
Och vi göra det desto hellre, som hvad han här yttrat torde vara väl ägnadt att generaliseras till ett mera allmänt omdöme om Aurore Lundqvists hela författareskap.
Hans omdöme rörande berättelsen " Seger " löd, bortsedt från den detaljerade innehålls- redogörelsen och några smärre anmärkningar, som så: " Denna berättelse är ganska tilltalande och vittnar både om iakttagelseförmåga och om en i hög grad sund lifsuppfattning.
Skildringen är liflig.
Den är ej utdragen på bredden, utan utvecklar sig klart, raskt och bestämdt.
Skulle man här kunna göra någon anmärkning, så gäller denna själfva återgifvandet af samtals- tonen, hvilket alltid är en stötesten och här någon gång röjer ett bemödande att vara na- turlig, hvilket strider mot naturtroheten, efter som själfva bemödandet aldrig bör synas, aldrig ådraga sig uppmärksamhet.
Den är ett godt, hyggligt och redbart arbete, denna berättelse af Aurore Lundqvist, den kan läsas i hvilket hem som hälst och är ägnad att skingra den olycksaliga föreställningen, att goda böcker nödvändigt måste vara tråkiga, en föreställning, som är mera spridd än man vill tro inom åt- skilliga kretsar, hvilkas litterära bildning är lika svag som deras kraf på spännande, nerv- retande läsning är tygellös. "
Och slutkläm- men i hans ganska utförliga recension var en önskan till den aktade författarinnan om " god fortsättning ".
Af denna fortsättning har emellertid icke blifvit så synnerligen mycket.
Hennes af tryc- ket utgifna böcker äro lätt räknade — de in- skränka sig till ett par tre längre berättelser och ett band folklifsskildringar från Söderman- land — och med hänsyn till hennes nu upp- nådda sextiofem år, är väl för framtiden icke myc- ket att vänta.
Om hennes i all sin anspråks- löshet tilltalande författarskap hafva vi emeller- tid velat erinra, då den litterärt anlagda och litterärt intresserade åldringen nu firar sin sex- tiofemårsdag, aktad och ärad af alla, med hvilka hon under en lång lefnad kommit i be- röring.
H.
V — N.
I UPPSATSEN » EN SÄLLSAM af Mathilda tryckfel, som Roos inflöt i förra vi önska numret härmed rätta.
ett BOK » störande På 9:e raden nedifrån första spalten står n ä m l i g e n: fullkomligt n y; detta bör l ä s a s: fullkomligt ren.
EN FÖRLORAD OPERAKVÄLL.
EESK AF ARVID HTJMO- AXELSON.
E R R S K A P E T PÅLSSON hade flyttat in från landsorten och bodde i ett litet enkelt hus på Bengt Ekenhjelmsgatan på Söder.
Herr Pålsson hade varit bruksinspek- tör och innehade en pension af bruket, hvilken jämte de besparingar han under loppet af trettio år haft tillfälle att göra som förvaltare af en medelsortens spiksmedja och en leverans- kraftig spadfabrik skaffade honom medel till en anständig bergning.
Hvarken hustrun eller den adertonåriga dot- tern Signe hade förut vistats i hufvudstaden, hvadan dess jämförelsevis storartade liflighet och glans väckte deras förvåning och för- tjusning.
Där det finns en vacker flicka i huset, dit komma snart unge män, och det dröjde inte länge, förrän notarien Lilja, som för ett år tillbaka börjat sin tjänstgöring vid tullver- ket, gjorde visit i huset samt berättade, att han egentligen hörde till släkten.
Hans mor var riktigt kusin till fru Pålsson, och han och Signe voro sålunda sysslingar.
Unge Lilja, hvilken var ensam och allena i den stora staden, var belåten med att komma in i en bra familj, och Signe, hvilken knappt sett några andra män än de knackspelande och toddydrickande bruksbokhållarne, kände sig betydligt tilltalad af herr notariens klarblå ögon, väl uppvridna mustascher och sensations- väckande, alltid träget förnyade halsdukar.
Tom, såsom han mycket snart lät sig kallas, var inom kort som barn i huset.
Tom lefde hufvudsakligast af de pengar, han fick hemifrån, och hade icke höga tankar om sina utsikter att komma framåt på ämbets mannalifvets knaggliga stråt.
När han därför efter en längre tids föga inbringande tjänst- göring som extra biträde hedrades med för- troendet af ett förordnande, kände han sig svällande af stolta framtidsförhoppningar.
Han inlade i skötandet af sin lilla kammarskrifvare- syssla ett nit, som varit värdt en byråchef, och när han efter förordnandets upphörande kvitterade sin aflöning, ansåg han icke dagen kunna aflöpa för mindre en att han bjöd sin enda familjebekantskap på en liten fest.
Han skyndade hem till Pålssons och disku- terade saken med kusin Signe.
Den unga damen var i högsta grad med på allt, som kusin Tom föreslog.
Ärendet gick nu närmast till tant.
Denna förklarade, att farbror inte brydde sig om något annat utelif än att spankulera omkring på gatorna.
Här- med var han för närvarande sysselsatt, och när han kom hem, lade han patience eller läste Svenska Familj-journalen — man bör besinna, att detta inträffade i slutet af 1880-talet.
Far- bror skulle man alldeles lämna ur räkningen — det var han van vid.
Hvad henne, tant, beträffar, var hennes när- varo i hemmet oundgänglig, jungfrun kunde ju annars vända upp och ner på hela huset.
Nej, Tom och Signe skulle göra sällskap ut en- samma.
Fru Pålsson föreslog, att de skulle gå på operan.
Det var en ädel och moralisk förströelse, enligt hvad hon hört sägas, ty själf hade hon ingen erfarenhet af saken.
Signe åhörde under en liflig rodnad sakens utveckling.
Att gå ut ensam med kusinen var ju en riktigt uppskakande affär, hvilken hon aldrig skulle vågat själf föreslå, men i hvilken hon nu fogade sig utan ett försök till motsägelse.
Tom kände föga till operan, hvilken han aldrig brukade besöka.
När han ville bereda sig en förströelse utomhus, gick han i Berns och åt en 75-öres sexa tillsammans med någon
— olycksbroder inom gratistjänstgöringens fack, eller ock slog han käglor på Strömsborg eller gick ut till Alhambra varietéteater och be- traktade negerkomiker, blånätare och jonglörer.
Men han ansåg operan vara en mycket högt stående institution, hvilken särskildt passade som tidsfördrif vid högtidligare tillfällen, då det gällde att visa sig gentil.
Han och Signe traskade sålunda i väg till Gustaf Adolfs torg, där han köpte två biljetter till fjärde raden.
Tom var en sparsamt anlagd natur, och han visste, att äfven Signe hade små pretentioner.
Man pustade sålunda uppför de trånga trap- porna till gamla operans näst öfversta våning och slog sig ner i en af fjärde radens fond- loger.
Orkestern gnisslade och gnällde en stund med de olika instrumenten, hvarpå uvertyren började och ridån gick upp.
Utom Tom och Signe sutto en del allvarliga och tystlåtna människor, mestadels äldre herrar, i logerna rundt omkring.
Det var musikkännare, hvilka kunde hvarenda not utantill, men ändå åter- hörde musiken med girig tillfredsställelse: Det blef mörkt i salongen och man började sjunga på scenen.
De rundt omkring sittande gamle herrarnes ansikten antogo ett lycksaligt uttryck.
Ibland utgick från deras mun ett " ack! "
eller ett " O, så gudomligt! "
och dy- lika utrop af en öfversvallande förtjusning.
Tom intogs ungefär af samma känsla som man kan antaga, att en negergosse från Söder- hafsöarne skulle erfara, ifall han blefve in- bjuden på en kungabal på Stockholms slott.
Han skulle förmodligen känna sig en smula ensam.
Under inflytande af denna ensamhetskänsla gled Tom närmare Signe, och likasom två personer, hvilka vandra allena på en obekant klippstig, gärna söka hvarandras stöd, grep han plötsligt hennes lilla hand och tryckte densamma.
Hon i sin ordning tycktes ha kommit in i samma tankegång och fattats af samma sinnesstämning, ty hon besvarade hans handtryckning.
Under mellanakten sade de icke ett ord om detta, och sanningen att säga icke heller om ope- rans innehåll.
De pratade hastigt och nervöst i munnen på hvarandra om alla möjliga hvar- dagliga ämnen, skridskofärder, kälkåkning och konstmärkning, i hvilken Signe var specialist.
Men sakkännarne sågo förebrående på dessa tanklösa ungdomar, för hvilka det heligaste af allt, nämligen operamusik, tycktes vara all- deles främmande.
I andra akten sutto de en lång stund lyss- nande till musiken och betraktande scenerierna.
Så började det fruntimmer, som hade mest att sjunga af alla i pjesen uppträdande, att före- draga en lång och krånglig aria, hvilken al- drig tycktes vilja taga slut och under hvilken hennes ansikte utförde en serie af olikartade grimaser.
När arian var slut, drog notarien en suck af belåtenhet, under det han såg på Signe, hvars ansikte hade ett uttryck af genom- gången pröfning.
Då, likasom genom en tyst öfverenskom- melse, började hela publiken att applådera.
Taket höll på att lyftas, och de gamla musik- vurmarne förde ett lefverne, så att det unga paret måste hålla för öronen.
Liksom gripna af en gemensam känsla af samhörighet, fattade Tom och Signe hvaran- dras händer och blefvo så sittande till slutet af akten, under det de utväxlade handtryck- ningar af hemligt förstånd.
Under mellanakten var samtalet tämligen Innehållslöst.
" Här är varmt! "
sade Tom. "
J a g tycker detsamma, " hviskade Signe och fläktade med näsduken.
581 — Under tredje akten sutto de båda ungdo- marna stillsamma och kappraka samt tittade hvarken till höger eller vänster, utom ett ögonblick, då Tom kom att betrakta Signes ansikte och fann detsamma öfverdraget af en skimrande rodnad. "
J a g tror vi går, " hvi- skade hon i detsamma.
" Det är visst strax slut, " och under musikvännernas ogillande hyssjningar aflägsnade sig det unga paret midt i en stor koloraturaria.
Under hemvägen mot Söder talade Signe mestadels ensam, under det Tom tycktes myc- ket tankfull.
Framkomna till Bengt Eken- hjelmsgatan, mötte de herr Pålsson i närheten af porten.
Han berättade, att sedan han läst Familj-journalen och " Seseman " gått ut tre gån- ger å rad, hade han lämnat hemmet för att möta ungherrskapet.
Han bad Tom stiga upp för att taga en smörgås.
Tom svarade, att han inte var hungrig.
— Kom åtminstone och tag en grogg.
Det mättar visserligen inte, ehuru det är många, som lefva af den födan.
När de smuttat på groggen, frågade herr Pålsson plötsligt: — Hvad hette operan, som de gaf i kväll?
• — Ja, hvad hette operan, Signe?
— gen- mälde Tom.
— Du köpte ju affischen, Tom, fast jag tror aldrig du läste på den.
— Alltså, ni vet inte hvad den hette — fortsatte herr Pålsson.
— Jo, j a g minns att de skulle ha gett " Trollflöjten " eller om det var " Faust " — började Tom.
— Men det kom ut extra af- fischer, att det var ändradt och att de skulle spela det där andra.
— Det var det där andra jag ville höra namnet på — fortfor den oförbätterlige bruks- inspektorn.
— Ni minns väl ändå hvad det handlade om?
— Jag tror att Signe berättar det där bättre än jag — förklarade Tom.
— Hur kan du inbilla dig det?
— gen- mälde Signe förtrytsamt.
— Jag har redan glömt alltsammans.
— Då ska jag tala om för er hur det för- håller sig — sade bruksinspektören Pålsson.
— Ni ä ' kära i hvarandra.
Förälskade män- niskor äro både blinda och döfva.
Jag har för öfrigt länge märkt något dylikt.
— Du har rätt, pappa — hviskade Signe.
— Farbror säger visserligen sant — utlät sig Tom.
— Då ska ni förlofva er och inte längre gå och hymla med saken.
Det där ska vi tala om närmare i morgon.
Men på operan är det inte värdt att gå tills vidare.
Och därvid blef det.
* * * De äro gifta nu, Signe och Tom.
De be- söka äfven nu ibland operan, men det är icke längre i deras gamla, för länge sedan rifna operahus.
De hafva aldrig lyckats få spaning på hvad det var för en opera de sågo eller rättare sagdt icke sågo den där kvällen på fjärde raden, som var så bekväm för musikkännare och för älskande.
Det var en förlorad operakväll, fast dock icke alldeles förlorad.
Det händer aldrig numera, att de sväfva i okunnighet om, hvad det är för en opera som spelas.
Sådant kan endast inträffa med unga förälskade.
De gifta hafva allt bättre förstånd.
EDUN 1905 BYRÅKRATI.
M AN T A L A D E efter middagen om vårt lands politiska stillastående och om det formväsen, som utmärker vår förvaltning.
Man gick illa åt byråkratien.
Den utgör ett hin- der för utvecklingen, påstår man.
Den är fienden, som måste bekämpas.
En af herrarne, som hittills icke tagit del i diskussionen, blandade sig nu i samtalet.
Med en något öfverlägsen min sade han: — Byråkrati!
Det är lätt att säga.
En viss form måste ju dock alltid följas.
Det skulle i själfva verket vara roligt att höra, hvad herrarne mena med byråkrati.
En af herrarna rodnade ända upp till den plats, där håret skulle börja.
— Det skall jag säga er, svarade han het- sigt.
Vi affärsmän ha nog erfarenhet om hvad byråkrati är, i all synnerhet om vi äro importörer och ha med tullverket att göra.
Hvad säger ni om följande, som händt mig?
Det låter otroligt, men det är sant.
För två år sedan fick jag bland andra varor in några lådor sardiner, som lades in på nederlag.
Ti- den kom, då jag behöfde min vara och jag bad att få den förtullad.
Vederbörande tjän- steman slog upp i sina böcker.
— Det måtte vara ett misstag, sade han.
Ni har ingenting att förtulla.
— Har jag inte?
Tre lådor sar- diner!
— Nej, ni har ingenting!
Jag blef naturligtvis förargad: — Det var besynnerligt, sade jag.
Lådorna stå här.
Ni kan se dem själf.
Känn då på dem!
Känn!
Där äro de j u!
Tjänstemannen svarade lugnt: — Det angår mig inte.
Lådorna äro inte upptagna i våra böcker.
— Ni har naturligtvis glömt att föra in dem, sade jag.
Det är en försummelse.
Ett fak- tum är, att lådorna stå här och att de äro ställda till mig.
— Det måtte jag väl se, svarade han en- vist.
Tror ni, att jag är blind?
Men de stå inte upptagna i våra böcker.
Ni har ingen- ting att förtulla!
Hvad skulle jag göra?
Lådorna funnos.
Vi sågo dem.
I tre långa år sågo vi dem.
I tre långa år kände vi dem.
Ingen existens har blifvit bättre- bekräftad än mina tre sar- dinlådor, men officielt existerade de inte.
För hvarje gång jag sökte att få ut dem, slog man upp i sina böcker och förklarade allvarligt, att de inte funnos.
Hvad säger ni om det?
Jag ljuger inte.
Hvartenda ord är sanning.
Till slut vände jag mig till generaltullstyrelsen, och på fjärde året fick jag ändtligen ut mina sar- diner, som nu verkligen inte existera längre, eftersom de äro uppätna.
Affärsmannen tystnade och vände sig till den öfverlägsne: — Kanske att ni nu vet, hvad byråkrati vill säga, sade han.
THORE BLANCHE.
IDUN 1905 - 582 - H.
M.
KONUNGEN HÅLLER KONSELJ MED D E N N Y A MINISTÄREN.
T I L L H Ö G E R OM K O N U N G E N STATSMINISTERN K.
S T A A F F.
S J Ö M I N I S T E R N L.
S I D N E R OCH C I V I L M I N I S T E R N E. BIESERT, JORDBRUKSMINISTERN DEN D NYA BAKOM H O N O M K R I G S M I N I S T E R N P.
A. V. S C H O T T E.
GÖSTA T A M M, K O N S U L T A T I V A MINISTÄREN.
EN I DAGARNA nyutnämnda rege- ringen består af följande medlemmar: stats- och justitieminister: statsrådet Karl Staaff; utrikesminister: Sveriges sändebud i Köpenhamn Eric Trolle; krigsminister: öfverste L. Tingsten; sjöminister: konteramiral L.
Sid- ner; civilminister: landssekreteraren i Karlstad P.
A.
V. Schotte; finansminister: statsrådet E. Biesért; ecklesiastikminister: folkskoleläraren Fridtjuv Berg; jordbruksminister: hofst allmästaren TILL VÄNSTER ORIGINALTECKNING FÖR IDUN A F D. LJUNGDAHL.
L. TINGSTEN, KONSULTATIVA OM K O N U N G E N UTRIKESMINISTERN S T A T S R Å D E T J.
H E L L N E R, E C K L E S I A S T I K M I N I S T E R N Gösta Tamm; konsultativa: justitierådet friherre E.
T. Marks von Wilrtemberg, byråchefen för lag- ärenden J. Hellner och fil.
d:r David Bergström.
Eric Birger Trolle, född 1863, son af kam- marherre Carl Axel Trolle, har gjort sin karriär inom utrikesdepartementet och anses vara en utmärkt diplomat.
Ludvig Sidner, sjöminis- tern, född 1851, är en af vår flottas bästa krafter.
Per Axel Victor Schotte, den nye civilministern, född 1860, har namn om sig att vara en utmärkt ämbetsman och en arbets- människa af första rang.
Fridtjuv Berg, eckle- S T A T S R Å D E T F R I H.
E- T. MARKS V.
E. TROLLE.
F.
BERG BAKOM H O N O M WURTEMBERG, FINANSMINISTERN OCH K O N S U L T A T I V A S T A T S R Å D E T D.
BERGSTRÖM.
siastikministern, född 1851, är bekant öfver hela Sverige som en af folkskolans yppersta representanter.
Som jordbruksminister anses Gösta Tamm, född 1866 och son af förre ö v e r - ståthållaren, vara synnerligen lämplig, enär han är en af vårt lands såväl teoretiskt som prak- tiskt skickligaste jordbrukare.
I E.
T. Marks von Wurtemberg, Johannes Hellner och David Bergström slutligen räknar regeringen tre råd- gifvare af modern läggning- och med djupa insikter i sina respektive värf.
— 583 SKOLHUSET.
LUNDSBERG-S PRIVATSKOLA.
E N KRAFTIG LÄNK i den utvecklings- kedja, som karaktäriserar vårt svenska skolväsende under det senaste decenniet, sär- skildt hvad de högre läroanstalterna angår, är Lundsbergs privatläroverk i Värmland, en af de iå skolor i Sverige, som äro grundade på det s. k. internatsystemet.
Principen är hämtad från de engelska " Private Boarding-Schools ", hvilka som bekant där äro ganska allmänt förekommande.
Fördelarna af ett dagligt um- gänge, såväl inom som utom skolan, lärare och elever emellan äro många.
Bättre uppsyn och vård kan ägnas gossarna, hvarjämte förtroen- det för lärarna och den ömsesidiga samhörig- hetskänslan stärkas.
Genom undervisningsfor- mer, hvilka så mycket som möjligt ansluta sig till de af moderna, vetenskapligt bildade peda- goger och läkare förordade samt genom ett i nära samband med skolarbetet stående idrotts- och sportslif söker skolan att fylla sin uppgift, nämligen att såvidt möjligt allsidigt söka ut- bilda sina lärjungar i såväl psykiskt som fysiskt hänseende.
Belägen som den är i en af Värm- lands härligaste trakter två och en half mil från Kristinehamn på sluttningen till den vackra Hållsjön midt bland lummiga björkar och tät barrskog, har den ock en god förutsättning att vinna detta sitt mål.
Det är nu snart tio år sedan första steget togs till bildande af denna läroanstalt, hvilken för närvarande är i stånd att mottaga och meddela undervisning åt cirka 90 elever.
Grund- läggaren och upphofsmannen var svensk-engel- ske grosshandlaren William Olsson, hvilken fortfarande är skolans ekonomiska stöd.
Tack vare hans intresse och frikostighet har den vuxit ut till hvad den för närvarande är, näm- ligen ett 8-klassigt läroverk med 2 gymnasial- klasser, hvilka från och med nästa läsår komma att ökas med ännu en.
Gymnasiet är, i hän- delse skolan erhåller dimissionsrätt, närmast af- sedt att i likhet med statens läroverk förbe- reda för studentexamen.
Om allt går lyckligt, torde det alltså ej dröja så länge, innan Lunds- bergs skola får glädjen se elever lämna an- ID UN — stalten med " hvita mössan ".
Utvecklingen har gått raskt.
Början gjordes med mindre än ett 10-tal gossar och en lärare, nämligen nuvarande rektorn Fritz Danielsson, som allt sedan skolans begynnelse med nit och skick- lighet satt in sina krafter i dess tjänst.
Det ständigt ökade lärjungeantalet har gjort, att man ansett nödvändigt bygga upp det ena elevhemmet efter det andra.
För närvarande finnas tre sådana, utom det första " Mell- torp ", som nu är rektorsbostad, nämligen " Forest Hill ", " Björke " och " Gransäter ", upp- förda i nu nämnd ordning.
Hvad inredningen beträffar är den öfverallt den bästa, ingenting har sparats för att göra det så präktigt och trefligt som möjligt för de unga, som här äro i tillfälle att få sin uppfostran.
Förutom nö- diga rum för personal finnes i hvarje hem jämte matsal en större salong eller samlingssal, där man kan sysselsätta sig på lediga stunder med dels läsning af tidningar eller böcker, på hvilka är god tillgång, dels ock med musik och alle- REKTORSBOSTADEN.
ligtvis i betydlig grad minskas.
Hvarje hus- håll förestås af tvänne föreståndarinnor.
Från matlagningen äro dock hemmen befriade, i det denna sker i s. k. centralkök, från hvilket ma- ten sedan hämtas.
Bakning äger rum i sär- skildt bageri, på grund af de stora mängder bröd och skorpor som dagligen konsumeras.
För att något tala om dagordningen vid skolan, så ställer den sig på ungefär följande sätt.
Redan kl. 6.50 f. m.
" purras " de sött sofvande gossarne af tjänsteflickan, som, föl- jande sina instruktioner, så godt sig göra låter söker få lif i dem.
Någon uppstigning blir dock i de flesta fall ej af förrän kl. 7, hvilket är det allra senaste för att man ej skall gå miste om chokladen, som drickes i matsalen precis kl. 7.10.
Vid detta tidiga morgonmål är bordssamtalet ganska minimalt, man låter i stället " maten tysta munnen " och inmundigar skorpor i väldiga kvantiteter.
Femton skorpor pr man anses som normal ranson!
Visserligen kan det nog vara svårt att ibland medhinna detta beaktansvärda antal, ty längre än till, 7.25 får ej chokladdrickningen pågå; tjugu mi- nuter före åtta ringer nämligen skolklockan till morgonbön.
Efter bön vidtaga omedelbart lektionerna och pågå till / 10 med en kvarts rast, hvarefter frukost serveras.
Hur lätt och bekvämt skulle det ej kännas att våt och smutsig om fötterna vid hemkomsten få gå in i salen utan vidare och iåta sig maten väl smaka!
Men nej, i korridoren står alltid " vakt ", kontrollerande att ingen vågar kila in utan att först ha bytt om.
Så svårt detta ofta kan kännas för en hungrig pojke, är det dock ett nästan nödvändigt skyddsmedel ej blott mot snufva och förkylning, utan äfven för golf och möbler, som annars inom kort ohjälpligen skulle förstöras af den våldsamma behandling, som de senare åtminstone ofta få undergå.
1 2 UTSIKT ÖFVER HÅLLSJÖN FRÅN FOREST HILL.
hända slags spel såsom bräde, shack, " räf " m. m.
På ett af hemmen har man t. o. m. en större grammophon, som en af gossarnes föräldrar välvilligt skänkt, naturligtvis till stor förtjusning för emottagarne.
För dem, som syssla med fotografi och slöjd, finnas inredda särskilda mörk- och slöjdrum.
Hvad lärjung- arnes fördelning på de olika hemmen angår, så komma denna termin 35 på Gransäter, 27 på Forest Hill och 27 på Björka.
2 — 5 gossar bo i hvarje rum, beroende på rummens och respektive innehafvares storlek.
Upplysningen af alla lokaler m. m. hörande till skolan sker med elektriskt ljus, hvarigenom eldfaran natur- Till frukost fås alltid välling och någon kött- rätt.
Alla sitta vid ett och samma bord, hvars dimensioner således ej få vara af minsta slaget.
Vid ena ändan presiderar husmodern och vid den andra " husfadern ", som den af lärarne kallas, hvilken har högsta uppsikten öfver gos- sarna inom hemmet.
Redan efter en timma eller kl. Y H vidtager skolarbetet ånyo, men så äro också lektionerna för dagen slut redan 2 BJÖRKE.
1905 F O R E S T HILL.
S A L O N G E N PÅ GRANSÄTER.
— I D U N 1905 kl. 1.15.
Tiden till middagen, som under den ljusare årstiden intages först kl. 3,45, upptages mest af sport, hvilken som bekant utgör en väsentlig punkt på skolans program.
Den är utaf många slag.
En dominerande roll intages af fotboll, i hvilken täf- lan hvarje höst går af stapeln om ett till de tre hemmen skänkt van- dringspris.
Täflingar äga ock årligen rum i rodd, hvilken sport flitigt öf- vas.
I år har utanför det präktiga gymnastik- huset anlagts en ny ten- nisplan, som så ofta väderleken det tillåter REKTOR F. DANIELSSON, flitigt begagnas.
För öfrigt användes gymna- stiklokalen så godt som hvarje dag för samma spel.
De mindre gossarne sysselsättas under sporttiden, antingen med fotboll eller s. k. långboll.
Alla obligatoriska öfningar ske under lärares öfvervakande och deltagande.
Äfven i arbetet att hålla snyggt och prydligt på skolgården och kring hemmen få lärjungarna hjälpa till liksom ock i att bära upp ved på sina rum o. s. v. En botanisk träd- gårdsförening, gemenligen kallad " P o t a t i s ", har bildats och sysselsätter sina medlemmar med trädgårdsskötsel, rödjning i de vackra björk- dungarna, anläggande af sandgångar, rabatter m. m.
Vår bild är just tagen från en sådan arbetsstund och visar, huru de små piltarne hålla på att knoga i sitt anletes svett.
En särskild höjdpunkt i denna förenings tillvaro är då lärare och medlemmar gemensamt dricka kaffe i det gröna, hvilket vanligen plägar ske någon gång i slutet af vårterminen.
584 — skådespelarne skötte sig som verkliga artister på scenen, ehuru inom parentes sagdt ingen var fullkomligt säker på sin roll.
Klockan 8 serveras supé, då aptiten, lika litet som vid de föregående målen, förnekar sig.
Hafre- eller risgrynsgröt hör nämligen till favoriträtterna för de flesta och för de öfriga tar nog magen ut sin rätt ändå.
Tolf (12) skedar gröt för en ensam pojke hör ej till sällsyntheterna, utan snarare tvärt om.
Sedan aftonbön efter kvällen hållits i salongen, gå de mindre gossarne till sängs, under det de äldre få vara uppe och ha tändt ändå till 10.
Efter denna tid är allt tyst och stilla till påföljande dags morgon.
Ja, så ungefär gestaltar sig lifvet vid Lunds- bergs skola, och man har allt skäl att hoppas på dess utveckling i en god och sund riktning, så att de lärjungar, som efter afslutade studier lämna densamma, må bli sådana män, som i allt äro värdiga sitt fosterland.
Säkerligen skola många af dem med glädje blicka till- baka på sin skoltid och dess många glada stunder.
Säkerligen skola de med tacksamhet tänka på dem, som satt dem i tillfälle att få vistas här under den tid, som för ungdomen är farligast, då de, afskilda från stadslifvet med dess mångahanda frestelser, gemensamt kunna hjälpa och skydda hvarandra i faror och svårigheter samt gemensamt odla hvarandras sinnen till allt, som är sant.
godt och ädelt.
IVAR JONSSON.
1 Efter kaffet vid 5-tiden är fritid till kl. / 6, hvarpå läxläsningen pågår till ji 8, då man ånyo är ledig.
De som redan förut gjort ifrån sig sina skoluppgifter, sysselsättas inomhus vanligen med sällskapsspel o. d. eller ock med målning, glödritning, träsniderislöjd m. m., som ju åtminstone nu före jul omfattas med lifligt intresse.
Stiax före höstterminens slut anordnas sedan utställningar af de förfär- digade arbetena och då är det naturligtvis en stor ära för det af hemmen, som afgår med segern.
2 i Under vårterminens tidigare del är skid- och skridskosport de viktigaste idrottsgrenarna.
Rikliga tillfällen till utöfvande af dem erbjudas också i traktens branta skogsbackar och tal- rika insjöar.
Ibland företager " hela skolan " sådana utflykter, som äro mycket efterlängtade och uppskattade.
Då och då bruka gemen- samma fester afhållas inomhus som behagliga afbrott i det dagliga skollifvet.
Att gossarne t. o. m. ej äro främmande för Thalias konst bevisas bäst däraf, att under förra året ej min- dre än två teaterpjäser uppfördes.
En af dessa, Topelius ' " Rinaldo Rinaldini ", gafs på " Gran- säter " och var utomordentlig lyckad.
De små CENTRALKOKET.
A R B E T E I » BOTANISKA TRÄDGÅRDEN » VARA TEXTILA UTSTÄLLNINGAR.
H ANDARBETETS VÄNNER inledde denna höst textil- utställningarnas rad.
Det var ingen stor exposi- tion, som nu påkallade publikens uppmärksamhet, men det som bjöds, var i regeln värdefullt.
Pa paramentikens af föreningen framgångsrikt od- lade område förekom en altarbeklädnad, komponerad för Arboga kyrka af arkitekten Falkenberg.
Med stark färgverkan i blått och rödt förenade den ett uttryck af värdig enkelhet i det af liljor komponerade mönstret.
Fröken Skogmans talang representerades af ett till- talande dörrdraperi i grönt och gult och från fröken Sjöströms konstförfarna hand förelågo bl.
a. ett par flossamattor af växtfärgadt Färögarn, som i sina grå- hvita skiftningar gjorde sig förträffligt.
Fröken Adelborg bidrog med en sofföfverklädnadi som verkade utomordentligt varm och färgskön; samma artist utställde äfven hautelisseväfnader, en portiére, kuddar o. s. v. Föreningen för svensk hemslöjd, som i våras he- drade sig med en alldeles ypperlig möbelutställning i form af ett helt hem, hade nu vid sin höstutställning en af arkitekten Wahlman komponerad matsalsmöbel i gult, afsedd för ett arbetarhem, vidare en bastant sals- möbel i rödt, som föreföll nog så praktisk, ehuru frå- gan är, om icke den röda färgen i längden blir tröt- tande.
En förträfflig liten möbel var den af arkitek- ten Westman komponerade mörkgröna, lämpad för ett hvardagsrum.
Bland de textila alstren funnos åtskilliga gardiner, som husmödrarna nog tilltalades af, och särskildt för- tjäna framhållas ett par linnegardiner med fransar som enda utstofXering.
Af stort intresse voro profverna af växtfärgadt garn med exemplar af de olika växter, som användts vid färgningen, uppklistrade bredvid.
En nyhet, som föreningen sträfvar att införa i mark- naden, äro handväfda kostymtyger.
De väfvas af små- böndernas hustrur och döttrar i Småland och förefalla att vara både starka och praktiska.
Dessutom äro de naturligtvis betydligt billigare än de engelska tygerna.
På Aktiebolaget svensk konstslöjds nyligen afslutade utställning var det den estetiskt förfinade möbelindu- strien, frambesvuren af hr Alf Wallanders trollstaf, som i en matsals-, en hvardagsrums- och en skrifrumsmö- bel gaf prof på hvad modern möbelkonst nu till dags vill ge uttryck åt.
Matsalsmöbeln af äkta mahogny har för ingen del något frapperande i fråga om form, men just den utomordentliga enkelhet i proportionerna förlänar den ett, vi skulle vilja säga, klassiskt lugn.
Skänken prydes af en mycket vacker, skulpterad fris af fröken Dahl.
Möbeln till hvardagsrummet, förfärdi- gad af björk, är härlig i sin ljusa ton, och stolsryg- garne med sin intarsia af rosengrenar af ypperlig ef- fekt.
Äfven skrifrumsmöbeln är, trots sin mörka färg, tilltalande.
Präktig var likaså den af konstsmeden Forsberg smidda taklampan.
Pa textilområdet värkte salongsgardinerna af siktduk fjrmlig sensation.
Man skulle om desamtnas skönhet vilja använda uttrycket lyrisk.
Från Thyta Gr af ströms utställning är att ihåg- komma fröken Fryckholms utsökt vackra soffa i svart furu med grön beklädnad, en charmant samling af vackra textila småsaker såsom kuddar, dukar m. m.
Äfven fanns en kollektion spetsar, som i fråga om mönstrens skönhet och ett omsorgsfullt arbete väckte dampublikens berättigade förtjusning.
FLAGGHYLLNINGEN I LANDSORTEN.
\ 7 Å R RENA FLAGGAS invigning i landsorten har på * en del håll sammanslagits med firandet af Gustaf Adolfsminnet den 6 november.
Sålunda ägde nämnda dag i Göteborg en imponerande flagghyllning rum kring Gustaf Adolfsstoden, hvarvid ett flaggtag af folkskole- barn var högtidens främsta moment.
1 Sundsvall var flagghyllningen på Gustaf Adolfs dödsdag likaledes af storslagen art. Kl. half 12 på dagen tågade högre allmänna läro- verkets, flickskolans samt folkskolornas elever, före- trädda af Sundsvalls militära Skytteförenings musik- kår samt allmänna läroverkets fana från skolorna Köp- mangatan och Esplanaden ner öfver till stora torget, där ae ordnade sig framför Stadshusets fasad.
Väldiga människomassor under en skog af para- plyer fyllde större delen af torget, som ej upptogs af deltagare i flaggtåget.
Framför stora ingången till stadshuset hade rests en tribun, där musiken och sångarne togo plats, om- ramade af en flaggborg, uppburen af elever ftån såväl läroverket som flickskolan och folkskolan.
Kl. 5 minuter före 12 började klockorna i stadens kyrktorn att ringa och fortsatte härmed till kl. 12, då första kanonskottet af den svenska lösen ekade från salutbatteriet uppe vid vattenledningsborgen.
I samma ögonblick slog musiken en kraftig trumhvirfvel, och å de hittills nakna flaggstängerna å hustaken och å går- darna staden rundt började de blågula dukarna sakta och majestätiskt glida till väders.
Från balkonger och verandor rundt torget vajade i samma ögonblick äfven- ledes den blågula flaggan.
Detta var måhända fest- lighetens mest högtidliga och stämningsmättade ögon- blick.
Vid andra kanonskottet uppstämde musiken och sångarne » Vår Gud är oss en väldig borg », i hvilken sång den samlade menigheten mangrant deltog, under det kanonernas åskor brakade uppe från vattenlednings- borgen.
1 Karlskrona var det särskildt 6:te novemberminnet, som blef föremål för en mindre vanlig manifestering, i det skeppsgossekåren därstädes anordnat en fest i kårens gymnastiksal, hvarvid bland annat förekommo af skeppsgossarne utförde tablåer med motiv ur hjälte- konungens bragdrika lefnad m. m.
I Sköfde firades flagginvigningen med paradering af trupperna framför den nu fullbordade Lifregemen- tets husarers ståtliga kasärn, medan de rena svenska färgerna hissades på militäretablissementets flaggstång.
PRINS WILHELM OMBORD P A FREJA.
I DESSA DAGAR anträder prins Wilhelm med kor- I vetten Freja en långtur till Medelhafskusterna och åtskilliga andra platser i och för sin sjömilitära ut- bildning.
Först anlöpes Madeira, sedermera sättes kurs på Gibraltar och därefter går färden till Tunis, Alexandria, Konstantinopel, Pireeus, Neapel, Dortmouth, Strömstad och tillbaka till Karlskrona.
Färden kom- mer att vara omkring 6 månader.
— Å annat ställe i dagens nummer återfinna våra läsare en intressant bildserie från korvetten och dess bemanning, tagen för vår räkning strax före affärden.
— 5S5 — PRINS WILHELMS KARLSKRONA.
SJÖMILITÄRA 1.
F A R T Y G E T S KARLSKRÖNA R E D D.
UTBILDNING.
KORVETTEN FREJAS EXPEDITION TILL MEDELHAFSKUSTERNA.
CHEF, KOMMENDÖRKAPTEN A.
EKSTRÖM.
5.
UNDER INMÖNSTRINGEN 6.
IDUN 1905 C H E F E N S HYTT.
2.
PRINS WILHELM.
7 PRINS WILHELMS H Y T T.
10.
AMIRALEN LÄMNAR KORVETTEN E F T E R FOTO FÖR IDUN AF 3.
SEKONDEN, K A P T E N R.
G.
L I E P E.
8.
SEKONDENS HYTT.
INMÖNSTRINGEN.
9.
V. EURENIUS, 4.
FREJA VAPENRUMMET.
PÅ
IDIOT 1905 UR — DAGSKRÖNIKAN.
ÅR fyllde den 21 A ° TTIO sistlidne oktober Hilda af Trolle, änka efter den år 1886 aflidne bekante skriftställaren och f. d. sjö- officeren Henrik af Trolle.
Den vördnadsvärda gamla är nämligen född den 21 oktober 1825.
På möder- net härstammar hon från de i vår odlings historia väl- kända Schlyterska och Wåh- linska släkterna, fadern var kyrkoherden i Listerby för- samling af Lunds stift, filo- sofie jubeldoktorn Magnus Sjöberg.
H I L D A A F TROLLE.
Änkefru af Trolle äger stor beläsenhet och djupt litterärt intresse samt var under sin mans lifstid hans litterära smakråd.
Hon tillbringar sin ålderdom hos sin yngsta dotter Elisabeth och hannes man kyrkoherden i Östra Ny pastorat Martin Wetterling.
586 — DEN STORA REVOLUTIONENS LAND.
Den F RÅN massresning, som nu framkallat de oväntade om- störtningarna i Ryssland och hvaraf det arma ryska folket hoppas, att ett humanare, rättvisare och kärleks- fullare tidsskede skall framgå öfver det stora ryska riket, är som bekant resultatet af den ryska intelli- gensens hemliga arbete sedan långt tillbaka.
Konstnärer, författare, vetenskapsmän, unga entu- siastiska studenter — alla ha de omärkligt låtit en stråle af kunskapens ljus tränga ned i den ryska bon- dens stuga ute på steppen, hos fabrikernas arbets- slafvar inne i städerna, hvarigenom de pinade män- niskorna börjat tänka öfver förhållandena och slutligen gripits af upprorets storm.
En rysk konstnär, Bogdanof- Bielski, har med sin pensel framkallat en bild af det väldiga upplysningsarbete, som under skenbart enkla former bedrifvits mångenstädes i tsarriket.
Vi föras in i en torftig rysk skollokal på lands- bygden.
Några studenter och professorer ha där sam- lat omkring sig ett antal män, kvinnor och barn från byn och för dem läsa de högt ur populärvetenskapliga verk, då och då afbrytande läsningen för att förklara och utlägga det lästa.
Det är en bild bland många, som visar, hur revo- lutionen förberedts i Ryssland.
G USTAF ADOLFSDAGENS FIRAN- D E BLAND SVENSKAR I KÖPEN- HAMN.
B R E F TILL IDUN.
Köpenhamn i november 1905. som den l:sta november D EN d. å. STÄMNINGSVÅG, drog öfver \ årt älskade fädernesland, har ej lämnat oss svenskar, boende i främmande land, obe- rörda.
Med hänförda bjärtan tyckte vi oss höra ekot af kanonernas dån, klockringningen och hurraropen, som i den disiga novembermorgonen hälsade den rena blågula duken, när den på otaliga platser hissades i vår sköna hufvudstad och eljes öfver hela landet.
Vi tyckte oss se vår älskade monarks resliga gestalt på slottets altan, hälsad med beundran och vördnad af tusentals trogna undersåter.
Och vi hade så gärna velat vara med.
— Känslorna blefvo för mäktiga och stämningen måste taga sig uttryck, och detta skedde den 6 november, då den svenska kolonien i Köpen- hamn samlades till en högtidlig vespergudstjänst i den åldriga Garnisonskirke, som förhyres till de svenska gudstjänsterna hvarannan söndag.
Det var första gången svenskar här samlats till en offentlig gemen- sam fest, och denna har i hvarje hjärta lämnat ett
— HUR MAN F Ö R B E R E D E R REVOLUTIONEN.
I D U N 1905 587 — RYSKA STUDENTER U N D E R V I S A D E N R Y S K A ALLMOGEN.
varaktigt intryck af fosterlandskärlek och pietet för konungahus och den återvunna, gamla minnesrika svenska flaggan.
Kl. 8 på aftonen var hvarje plats i det stora templet fyldt uteslutande af svenskar.
Hvarthän man såg, mötte blicken kända ansikten ur kolonien; i koret syn- tes medlemmar af beskickningen och konsulatet samt medlemmar i styrelsen för den för fyra år sedan bil- dade, men nu af händelsernas tvång upplösta under- stödsföreningen för behöfvande svenskar och norrmän i Köpenhamn.
Vid dörrarna utdelades text till den liturgiska vespergudstjänsten samt ett litet blad, som öfverst pryddes af den nya svenska flaggan och i öf- rigt innehöll fosterländska sånger.
Nu brusar orgelns mäktiga toner under kantor Ib- sens skickliga hand, hvarefter den egentliga liturgiska gudstjänsten börjar.
Sedan den vokala delen af hög- tiden var till ända, gaf pastor Widner en skildring i breda, kraftiga drag af den store hjältekonungens lif, från den stund han med den lilla tronföljerskan på armen sade sitt farväl till ständerna, till den dimmiga novembermorgonen på Liitzens slagfält, då han gaf sitt lif för ett stort och högt mål.
Vid gudstjänstens slut uppmanade pastor Widner de närvarande att stanna för att anteckna sig på ut- lagda listor såsom medlemmar i den blifvande sven- ska understödsföreningen samt välja kommitté för val af styrelse och utarbetande af stadgar.
tempel för att på svenskt tungomål få fira våra guds- tjänster.
Till detta uppgår kyrkobyggnadsfonden till 75,000 kr., hvaraf fyra frikostiga svenska gifvare bi- dragit med 10,000 kr.
hvardera.
75,000 kr.
är ju en vacker summa, men huru mycket behöfves ej ännu, tills templet står färdigt!
En stor del af detta belopp är insamladt af fattiga svenska män och kvinnor här- städes genom bössor och 10-öreskort etc.
Detta är nu en sida af arbetet, på hvilket pastor Widner sätter in sin kraft.
Sedan har han själavård bland sjömän och här boende fattiga svenskar, före- drag och föreningsmöten i en därtill förhyrd lokal — allt gående ut på att samla och rädda, hvad räddas kan af skeppsbrutna och nödlidande landsmän samt upplifva och uppmuntra den otaliga mängd af arbe- tande och sträfsamma tjänsteflickor och arbetare, som lämna fädernejorden och hamna här i Köpenhamn, där tusen faror lura på den unge och oerfarne liksom i de flesta storstäder.
Skulle någon känna sig hågad att hjälpa oss i ar- betet, mottages minsta skärf till kyrkobyggnaden med stor tacksamhet af kyrkoföreningens skattmästare, grosshandlar A. Karlsson, Frihavnen, Köpenhamn.
A. S — n.
Priset för manlig medlem var satt till 3 kr.
och för kvinnlig till 1,50 kr.
pr år.
Stor anslutning tyck- tes uppmaningen vinna, ty män och kvinnor troppade upp i koiet för att anteckna sina namn ozh gifva sitt lilla bidrag till det behjärtansvärda ändamålet — att hjälpa nödlidande landsmän här i främmande land.
Påföljande dag stod högtiden refererad i huvud- stadsbladen härstädes, och i ett af dessa lästes bland annat: " Gudstjänsten för- rättades af pas ' .or Widner, denne präst, som ej har råd att hafva egen kyrka. "
Ja, det är sant, att han ännu ej har råd att hafva egen kyrka; men dessa ord för- anleda mig att säga några ord om den svenske präs- tens arbete härnere.
Som ett mål har han satt sig före att gå i spetsen för in-, samlandet af medel till en svensk kyrka, och i en ej allt för aflägsen framtid hop- PASTOR N. WIDNER.
pas vi kunna få samlas i eget EONORA KRISTINA ULFELDT.
L HISTORISK MINNESBILD IDUN A F HANS EMIL EN EFTER EN T A F L A A F BOGDANOF-BIELSKI.
kom att utgöra en vändpunkt i makarnas öden.
Har hittills lyckan följt dem, åtminstone i yttre målto, så komma nu olyckorna med allt star- kare slag.
Kristian IV:s äldste son hade dött, och konung blef nu Fredrik I I I.
Såsom yngre son hade han känt sig ställd i skuggan af den mäk- tige Ulfeldt, som äfven vid hans faders död tillfogat honom allvarliga kränkningar och ej utan skäl misstänktes för att hafva ämnat ute- stänga honom från tronföljden eller åtminstone till fördel för sig själf såsom adelns hufvud- man nedbringa konungamakten till det minst möjliga.
Men ett än mera djupt och allvarligt hat hyste den nya kraftfulla och maktlystna drottningen Sofia Amalia mot sina mäktiga fränder.
Den fientliga stämningen mellan bägge de höga herrskapen gick därhän, att på en lös- aktig kvinnas angifvelser konungen misstänkte Ulfeldt för att söka förgifta honom och Ulfeldt misstänkte konungen att ha för afsikt att nat- tetid låta öfverfalla hans hus.
Å bägge hållen var man på sin vakt, utan att den ene hade en aning om hvad den andre misstänkte honom FÖR LARSSON.
(Forts, från förra numret.)
O A K T A D T D E L T A G A N D E T i världslifvet och de moderliga plikterna mot en stor barn- skarafann Leonora Kristina alltjämttid att arbeta på utvidgandet af sina kunskaper.
" Hon hade lust att veta allting, också i medicinen ", säger makarnes förtrogne vän läkaren Otto Sperling.
Hon visade därvid så stor fördomsfrihet, att hon till och med öfvervar dissektionen af ett lik, något som då i norden var alldeles nytt och af nästan alla sågs med skräck och af- sky.
Då konung Kristian låg på sin dödsbädd, yttrade han till sin dotter: " J a g har satt dig så fast, att ingen kan rubba dig. "
Den spå- domen gick ej i fullbordan, ty konungens död Bästa svenska fabrikat!
Lätta!
Eleganta!
Hållbara t Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specialitet efter Wienermetod af Aktiebolaget A. F. Carlssons Skofabrik, Ven e r s borg.
fe Försäljas i minut hos de flesta sko- handlande i riket.
IDUN — 588 1905 MELLINS FOOD bör användas såsom ersättning för mo- dersmjölk, allt ifrån födelsen och utan far- håga, att den skall i någon grad verka skadligt icke ens på späda barn.
Den kan gifras omväxlande med modersmjölken.
Prof samt broschyr om barns uppfödning " Jag heter Kenny, är 3 år gam- gratis fc franko från mal och har blifvit nppfödd med (HELLINS FOOD DEPOT, Malmö.
MELLINS FOOD ".
rör, och de orimligaste rykten spriddes bland folket.
Slutligen inleddes dock en rättslig un- dersökning, som till fullo visade beskyllningar- nes och misstankarnes grundlöshet, men det gift de spridt i det ömsesidiga förhållandet kunde ej härmed utplånas, och Ulfeldt ansåg sig på det grymmaste kränkt genom dessa hän- delser.
En undersökning angående hans för- hållande såsom ämbetsman hade äfven inledts och nalkades nu sitt slut, och Ulfeldt fruktade väl icke utan skäl, hvad utgång målet skulle få, då befolkningen var förbittrad och konunga- paret hatfullt fientligt.
En natt lämnade Ul- feldt, följd af sin gemål, hemligen Köpenhamn och begaf sig till Sverige.
Hans enda tanke var nu hämnd på sina fien- der, och han skydde ej att härför inlåta sig i stämplingar mot sitt land.
Vid den svenska drottning Kristinas hof stod den lysande äd- lingen i högt anseende.
Leonora Kristina lefde i Stockholm tillbakadraget, deltog ej i hoflifvet eller sällskapslifvet, utan sysslade med sina studier.
I sin mans stämplingar har hon sannolikt ej deltagit, äfven om hon såg sin mans uppförande med hans egen politiska uppfattning.
Ulfeldts förrädiska färd blef ej obekant i Danmark, och han stämdes att inför en herredag svara för att han olagligen öfver- gifvit sin post.
Då han ej in- fann sig, lades beslag på hans gods och rörliga förmögenhet, nå- got som än mera bidrog att öka hans förbittring.
Det lyckades ej att förmå Kri- stina till krig mot Danmark, och Karl Gustaf vände sina vapen till en början mot Polen.
Då det här syntes gå olyckligt för honom, synes Ulfeldt ha tänkt på en för- soning med danske konungen.
Det var i detta syfte som Leonora Kristina företog en resa till Dan- mark.
Konungen vägrade att mot- taga henne och än mer, då han fick veta, att hon hade viktiga handlingar med sig, utfärdade han befallningen att kvarhålla henne och fråntaga henne hennes pap- per.
Denna plan gick dock om intet på grund af hennes mod och beslutsamhet.
Hon anade oråd och skyndade söderut.
Men strax söder om Flensborg nåddes hon af amtmannens utsända, som be- fallde henne att dröja, satte en bom för vägen och reste vidare till nästa by för att där uppbåda bönderna att kvarhålla henne.
Under tiden kom äfven amtskrif- varen " med två långa bössor i sin vagn " och ville förhindra resan.
Hon höll en pistol för näsan på — amtskrifvaren och körde åstad.
Det hade frusit under natten, och is låg på kanalerna vid sidan af vägen.
Då hon kom till bommen öfver vägen körde hon djärft ut på isen, som lyckligtvis höll.
I detsamma såg hon bakom sig två vagnar med fyra karlar väpnade med långa bössor komma körande; de talade med amtskrifvaren en stund och satte så efter henne i full galopp, och hon körde på allt hvad tyget höll.
Vid byn kom- mo bönderna springande med prästen i spetsen, men kunde ingenting göra.
Kapplöpningen mellan förföljarne och flyktingen fortsattes.
Vid sidan af Leonora Kristinas vagn sprang en sadlad häst, och hon hade redan afkastat sin pälskappa för att kunna kasta sig upp på denna, om förföljarne vunno på henne.
Lyckligen nådde hon dock inom hertigens af Goltorp om- råde, och här höll hon stilla, betraktande för- följarne, som äfven stannade.
Nu var hon utom deras våld.
Ändtligen syntes dagen gry för Ulfeldts hämndeplaner.
Karl Gustaf tågade från Polen mot Danmark och Ulfeldt följde honom på hans segerlopp genom hans blödande fädernesland.
Sitt hat fick han till fullo svalka, då han så- som den svenska kronans representant deltog i förhandlingarne om Roskildefreden, hvarige- nom Danmark förlorade fem af sina provinser.
Om han ej åsyftat annat än det danska konunga- parets förödmjukelse, hade han kunnat känna sig tillfreds.
Men ehuru en särskild paragraf i Roskildefreden bestämde, att allt hans gods skulle återgifvas honom jämte ersättning för liden skada samt att han och hans familj fritt finge vistas i Danmark, så var han ändå ej nöjd.
Sannolikt hade han drömt om Danmarks förening med Sverige och sig själf såsom vice konung därstädes.
Den betydliga ämbetsställ- ning Karl Gustaf lofvat honom hördes också ej af, och snart är Ulfeldt misstänkt att smida planer mot sina nya vänner svenskarne.
I Malmö upptäcktes en sammansvärjning i syfte att bringa Skåne under Danmark.
Ul- feldt med gemål bodde i denna stad, och en af de sammansvurne angaf honom såsom del- aktig.
Deras hus bevakades, och en särskild kommission skulle rannsaka angående beskyll- ningen.
Nu fick Leonora Kristina rikt tillfälle att ådagalägga sitt mod, sin sinnesnärvaro och sitt skarpsinne.
Redan före rättegångens bör- jan träffades hennes make af slag, så att han blef oförmägen att i ringaste mån sköta sig själf och ej kunde tala ett ord samt sålunda ej själf svara i målet.
Leonora Kristina fick föra försvaret i stället.
Utan att kunna råd- göra med sin man, utan någon annan vän och rådgifvare vid sin sida, utan kännedom och erfarenhet i rättegångsväsendets och lagens be- stämmelser och former och ändå i fullt med- vetande om det stora ansvar hon iklädde sig, då saken kunde gälla hennes makes lif, ära och gods, trädde hon fram för domstolen och förde försvaret på ett sätt, som väckte de ölvade och lärde juristernas förvåning och be- undran.
.
Innan den slutliga domen fallit, hade ma- karne genom flykten undandragit sig den.
En dag lät Leonora Kristina lössläppa i gården en del unghästar, de bevakande soldaterna skyn- dade till för att fasttaga dem, och under tiden märkte ingen en prästklädd man, som steg upp ur källaren och aflägsnade sig.
Det var Kor- fits Ulfeldt, som nu någorlunda tillfrisknat.
Leonora Kristina hade i makarnas sofkammare sönderbrutit några golfplankor, hjälpt sin man genom öppningen ned i källaren och ställt om att ett fartyg väntade på redden, som skulle föra Ulfeldt till Ly- beck.
Hur hon själf undkom är ej riktigt kändt.
Hon begaf sig till Köpenhamn för att söka bana väg till försoning.
Här fann hon till sin förvåning sin gemål, som af dumdristighet eller kanske slö- het, alstrad af sjukdomen, gått rakt i sina fienders händer.
Man hade blott inväntat Leonora Kri- stinas ankomst för att gripa bägge och de sattes nu i fängsligt förvar på Hammershus slott i Bornholm.
Deras egentliga väktare var Bornholms guvernör generalmajor Fuchs.
Han gjorde ej fångarnas lott mildare, en hård soldat som han var och mån om att vinna- konungens gunst.
Genom en vakt- mästarehustru, som innästlade sig i Leonora Kristinas ynnest, sökte han utspionera henne, och då hon gick i fällan och utkastade planer till flykt, bemötte han fångarne på det brutalaste sätt och beröf- vade Leonora Kristina ett dyr- bart juvelskrin, äfven inneslutande bankanvisningar.
Någon benådning var ej att vänta, och den hårda behandlingen gjorde frihetens förlust än känn- barare.
Men Leonora Kristinas dristiga och kraftiga ande kunde ej uppgifva hoppet om att åter- vinna fri eten, så länge någon möjlighet fanns.
Hon utkastade en plan till flykt, hvilken under vintern förbereddes.
En tjänare, som delade de fångnes cell, till- verkade åror af några trästycken, som funnos där.
(Forts.) HARPISTEN FRÖKEN ASTRID Y D É N.
— HAEPISTEN ASTRID YDEN.
589 LDUN — dessa utmärkelser, utan ingick som elev vid den för- nämsta musikanstalten i London, Royal Academy of Music, där hon under l J år studerade såväl harp- spelning som andra ämnen.
År 1904 vann hon gra- den af Licentiate vid den sistnämnda institutionen.
" IDEOL " 1 \ 71 MEDDELA här invid porträttet af en ung svensk » dam, som under senaste tiden låtit tala om sig inom Londons musikhf.
Fröken Astrid Ydén har nämligen därstädes under senaste säsongen uppträdt vid ett fler- tal mondäna musiktillställningar, bland annat vid flere tillfällen inför medlemmar af den engelska konunga- familjen, och hon har, att döma af omnämnandena i pressen, rönt mycken uppmärksamhet och erkännande för sitt harpspel, som karaktäriseras såsom buret af fin musikalisk uppfattning och briljant ton.
Den 3 maj detta år gaf hon en egen konsert i Salle Erard i London under beskydd af dåvarande prinsessan Margareta af Connaught, numera hertiginnan af Skåne.
Den unga artistens prestationer mottogos därvid af den talrika och intresserade publiken med mycket bifall och rönte sympatiska uttalanden af kritiken.
Den unga svenskan förbereder nu en konsertturné i sitt fädernesland med början i Stockholm, där hon ger konsert i Musikaliska akademiens stora sal den 21 dennes.
Fröken Ydén, som är bördig från Sundsvall, bör- jade vid 13 års ålder sina studier i harpa vid Musi- kaliska akademien i Stockholm under Joseph Lang.
Efter grundliga musikaliska studier, bland annat i piano för Rich.
Andersson och prof. Barth i Berlin, öfverflyttade hon hösten 1902 till London för att där under ledning af den kände harpvirtuosen John Thomas fullkomna sina studier i harpa.
Redan i januari 1903 eröfrade hon London Academy of Music ' s silfvermedalj, påföljande juli åtföljd af guldmedaljen, hvarjämte hon samma år blef Associate of Royal College of Music.
Men den energiska konstnärinnan nöjde sig icke med 2 TEATER OCH MUSIK.
F RÖKEN ELYDA RUSSELL, en sångerska af austra- lisk börd, gaf föregående vecka konsert i Veten- skapsakademien under medverkan af fröken Martha Ohlson och herr Axel Runnqvist.
Programmet före- tedde så vidt skilda stilarter som Scarlatti, Handel, Tschaikowsky, Massenet, Schumann, Peterson-Berger, Brahms, Sjögren och svenska folkvisor.
En brokigare blandning kan näppeligen begäras af dem, som i ett konsertprograms heterogena sammansättning se dess förträfflighet.
Minst pregnant tolkades 1600-talsdiktarne; före- draget, ehuru musikaliskt vackert, saknade där det flyddas stil och stämning.
Men de modärna kom- positionerna af Franz, Brahms m. fl.
samt de svenska folkvisorna sjöngos i allmänhet godt.
Rösten var en rätt klangfull sopran, fastän höjd- tonerna ljödo något beslöjade och den starka and- hämtningen stundom störde föredraget.
Hr Axel Runnqvists insats i programmet med en violinromans af Beethoven och en gavott af Bach vi- sade, att den unge artistens talang alltjämt befinner sig i glädjande framåtgående.
Fröken Ohlson ackompagnerade diskret och påpass- ligt som alltid.
10 min.
Den afsmakas med kryddorna.
Äggulorna och grädden uppvispas i Redigerad af soppskålen och purén tillslås under ELISABETH ÖSTMAN.
kraftig vispning.
Sparris knopparna iläg- FORSLAG TILL MATORDNING FÖR gas och soppan serveras.
KÖKSALMANACK Blandad frukt med m a r ä n g (f. 6 pers.) 2 hg.
torkade aprikoser, 2 hg.
fina katrinplommon, l / » lit.
färska äpplen, 5 kkp.
kallt vatten, 2Vs k k p.
krossocker.
1 VECKAN 19 — 25 Nov.
1905.
S ö n d a g: Sparrispuré; rysk salad; späckad kalfsadel med legymer; blan- dad frakt med maräng och vanilj sås.
M å n d a g: Kokt, brynt lammbringa med r i s; blåbärskompott med grädde.
Tisdag: Selleripuré; kromgädda med smör, pepparot och potatis.
O n s d a g: Oxstek som vildt med po- tatis, saltgurka och lingon; enkel äp- pelpaj med vaniljsås.
T o r s d a g: Brynt hvitkålssoppa med fläskkorf; tunna pannkakor med sylt.
F r e d a g: FaltbrÖd med fläsk; hvit sagosoppa med skorpor.
L ö r d a g: Afredd bulj ong med ro- stadt bröd; laxpudding med äggstan- aing.
grädde.
Rysk humrar, salt.
Marängmassa: s a l a d (f. 6 pers.) 2 små msk.
florsocker.
5 lit.
vatten, 75 gr. groft G r ö n s a k e r: 2 morötter, 1 selleri, 1 palsternacka, 1 burk gröna bönor, 1 burk konserverade ärter.
M a y o n n a i s e: 3 msk.
smör (60 gr.), 6 msk.
mjöl (90 gr.), 1 tsk.
engelsk senap, 6 del.
vatten, 5 äggulor, saf- ten af 1 citron, 2 — 3 tsk.
fin vin- aigre, 4 msk.
god matolja, salt, socker, 2 del.
tjock grädde.
Till garnering: hårdkokt ägg.
Grönsalad, 1 RECEPT: B e r e d n i n g: Hummern nedlägges i kokande, saltadt vatten och får koka 15 min., hvarefter den upptages och får kallna.
Den klyfves längs efter, vch klorna krossas.
Köttet lossas var- samt och skares i bitar.
Morötterna^ selleriet och palsternackan ansas på B e r e d n i n g: Användes färsk spar- vanligt s ä t t och skäras i jämna tär- ris, afskäras sparrisknopparna och för- ningar samt kokas mjuka i l ä t t sal- vällas i saltadt vatten samt serveras t a d t vatten, hvarefter de upphällas i i soppan.
Den öfriga sparrisen skares durkslag, så a t t vattnet får väl af- i bitar, förvälles i saltadt vatten och rinna.
Ärterna upphällas likaså i durk- får afrinna.
År sparrisen konserverad, slag och bönorna skäras på snedden afskäras knopparna och läggas direkt i t r e delar.
Till mayonnaisen samman- i soppskålen, n ä r soppan är färdig.
Re- fräsas smör, mjölk och senap, det sten af sparrisen skares i bitar.
Den kalla vattnet tillsättes, litet i sän- förvällda eller sönderskurna sparrisen der, under flitig röring och såsen påsättes i den kokande buljongen och får koka 20 min.
Den passeras får koka) 1 tim., hvarefter den passe- därefter genom hårsikt och röres, tills ras.
Smör och mjöl sammanfräsas, den den blir kall, då äggulorna, en i sän- passerade purén tillsättes litet i sän- der, iröras och såsen arbetas med slef der och soppan får under rörning koka omkr. 1 tim., under det a t t oljan, citronsaften och vinaigre ' n tillsättas omväxlande och droppvis.
Såsen af- HUSMÖDRAR.
Tillsen, att Ni alltid vi • 1 inköp af Hafregryn &amp; Korngryn erhåll smakas med salt och litet socker och Hafregrynskvarnen » Sveas » i London me sist tillsättes d e n till hårdt skum slagna Gnidmedalj belönade tillverkningar, för grädden.
S p a r r i s p u r é (f. 6 pers.) 425 gr. färsk eller / lit.
konserverad sparris, vatten, salt, 2 lit.
buljong, i y msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, salt, hvit- peppar, socker, 2 äggulor, 1 del.
tjock 1 s 2 4 ägghvitor, 6 nytt, oskadligt konserveringsmedel för saft, sylt, gelé, kompotter, marmelader, Inläggningar etc. OBS.I Bruksanvisning å hvarje paket 1 OBS.!
Fabrikattonen af Ideol står under uppfinna- rens, Professor Lagerheims kontroll.
H Y L I H &amp; C:o F.
1.
- B.
Stockholm, W ILHELM STENHAMMARS Beethovenafton i Musi- kaliska akademien sistlidne fredag hade samlat fullt hus och en publik af verkliga musikälskare.
I kung- liga logen märktes prins Eugen.
Programmet, som bestod af sonaterna op. 2 n:r 1 f-moll, op. 27, n:r 1 ess-dur och op. 110 ass-dur samt 32 variationer, c-moll, erhöll, som var att vänta af hr Stenhammars klaverkonst, en alltigenom besjälad tolk- ning.
Starkast och ädlast blef intrycket af variatio- nerna och den mäktiga ass-dursonaten, som öppnade djupa perspektiv i Beethovens gigantiska, skönhets- fyllda tonvärld.
Af sådana musikstunder kunna vi aldrig få för många.
påsättes i kokande vatten, skummas, saltas och får koka 1 tim. Rotsa- kerna ansas och skäras i fina strim- lor, löken skalas och hackas groft.
Bringan tages upp och skares i jämna vackra bitar.
Spadet silas och skum- mas.
Löken brynes i hälften af smö- ret tillsammans med kotte !,, hvarefter det nedlägges i 1 lit.
af spadet och får sakta koka, tills det är mört, eller omkr. 1 tim. Rotsakerna brynas i re- sten af smöret och läggas därefter till köttet och få koka, tills de bli mjuka.
Risgrynen skållas i hett vatten, påsättas i kokande, saltadt vatten och få koka, tills de bli mj uka, men ej gå sönder.
De upphällas i durkslag och öfverspolas med kallt vatten.
De in- sättas därefter genast i varm ugn, och omröras ofta med gaffel, tills de blifva skilda och allt vatten afdunstat.
De uppläggas midt på serveringsfatet och köttet samt rotsakerna läggas rundt om- kring och anrättningen garneras med persilja.
Spadet silas, skummas och serveras i såsskål.
B e r e d n i n g: Aprikoserna och ka- trinplommonen sköljas väl i ljumt vat- ten och läggas i blöt i det kalla vattnet omkr. 4 tim. Af d e t t a vatten och sockret kokas en klar lag.
Äpp- lena skalas, skäras i klyftor, läggas direkt i sockerlagen och kokas, tills de bli klara, då de uppläggas med hålslef på flått fat a t t kallna.
Apri- koserna nedläggas i sockerlagen och få likaledes koka, tills de bli klara, hvar- efter de upptagas.
Sist kokas katrin- plommonen med lock.
När all frukten är kall, upplägges den hvarftals, pyra- midformigt på e t t rundt fat.
Ägghvi- torna vispas till hårdt skum och vispningen fortsattes Vi tim., hvarefter sockret nedsiktas försiktigt.
Maräng- massan spritsas genom garnerings t r a t t E n k e l ä p p e l p a j (f. 6 pers.).
2 öfver frukten och insattes i s v a g ugns- msk.
smör, (40 gr.), 4 msk.
mjöl, 4 kkp.
värme.
Då marängmassan är hälftorr gräddmjölk, 3 msk.
socker, 3 ägg, 1 tsk.
och h a r ljusgul färg, tages anrätt- rifvet citronskal, Vs &amp; t. goda äpplen.
ningen u t och serveras kall, med vispad grädde eller vaniljsås.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör, 1 msk.
hvetemjöl, 2 msk.
stötta skorpor.
K o k t, b r y n t l a m m b r i n g a (f. 6 vers.).
2 kg.
lammbringa, 2 lit.
vatten, l / msk.
salt, 4 msk.
smör B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- (80 gr.), 1 liten portugisisk lök, 2 stora manfräsas, mjölken tillsättes, litet i morötter, 1 liten kålrot.
sänder, under flitig rörning, sockret Beredning: Blodet silas och vispas väl.
Drickat ljummas och jästen upplöses i litet däraf, resten blandas under vispning med blodet.
Mjölet och saltet slås i ett fat, blodet tillsättes under flitig rörning och den upplösta jästen nedröres, hvarefter degen ar- betas väl.
Den sättes på varrnl ställe a t t jäsa till sin dubbla storlek, hvar- efter det skirade smöret eller flottyren, kryddorna och sirapen tillsättas, jämte mera mjöls, om så behöfves, och degen får åter jäsa upp.
Om så önskas till- sättes äfven den skalade och fint hac- kade rödlöken, fräst i flottyren.
Den arbetas sedan på bakbordet och delas i 15 delar, hvilka utbakas till runda kakor, som naggas väl, uttagas med rundt m ä t t och ställas på smorda, plåtar a t t jäsa.
De gräddas i god ugns- värme.
När kakorna äro kalla, hängas de på käppar i taket a t t torka.
1 H v i t s a g o s o p p a (f. 6 pers.).
2 lit.
vatten., skal och saft af V2 ci- tron, V2kkp.
hvita sagogryn, / kkp.
sultanarussin, 2 — 3 äggulor, l / hg.
strösocker, 1 del.
sherry eller franskt vinj 1 del.
rabarbersaft.
1 2 1 2 1 x 2 1 Ris: l / kki&gt;.
• risgryn, ten, IV2 rnsk.
salt.
2 3 lit.
vat- B e r e d n i n g: Bringan tvättas med en duk, doppad i hett vatten.
Den Beredning: Vattnet kokas upp med citronskalet.
Sagogrynen sköljas och iläggas jämte de sköljda russi- nen och soppan får koka under jämn rörning, tills grynen äro klara.
Ägg- gulorna och sockret röras i soppskålen till hvitt skum.
Den heta soppan tillslås under stark vispning, och afsmakas ilägges och massan får koka 5 min.
med citronsaften, vinet samt rabarber- hvarefter den upphälles a t t kallna.
saften.
Den serveras, om så Önskas, Äggen vispas upp och nedröras i sme- med biscnits eller skorpor.
ten jämte citronskalet.
Äpplena skalas, skäras i tunna skifvor och nedläggas i smeten, som därefter omröres försik- tigt.
En bleckform eller gjutpanna smörjes dubbelt, smöret skiras och blandas med hvetemjölet och härmed bestrykes formen, som därefter beströs med de s t ö t t a skorporna.
Gif barnen den bästa näring och de växa upp till friska och starka männi- skor.
Gif vuxna den bästa näring och de Massan ihälles och pajen gräddas förblifva friska intill sena ålderdomen.
Använd därför endast 1 god ugnsvärme omkr. / - t tim- eller packade i säckar eller kartonger om * / j &amp; V tills den höjt sig, och äpplena kän- kilo.
Sveas SundhetsmjÖl i hel- eller half- Grönsakerna nedblandas i såsen jämte nas mjuka ».
Den uppstjälpes genast kilopaketer rekommenderas till barn och hummern, hvarefter saladen omröres sjuklingar och samtliga dess tillverkningar och öfverströs med socker.
utmärka sig för sin goda smak, lättkoktnet m y c k e t f ö r s i k t i g t så a t t hum- och renhet.
Finnes hos alla välsorterade en- mern ej går sönder.
grossister och detaljister i hela Skandinavien.
Saladen upplägges högt på rundt ser- P a i l t b r ö d.
1 lit.
blod, 8 del.
svag- veringsfat och garneras med grönsalad dricka, 3 kg.
sammanmalet rågmjöl, och d e t hårdkokta ägget.
Den serve- msk.
saltj 1 hg.
pressjäst, 2 hg.
Ragnar L. Jeansson, KALMAR.
som fäs i hvarje välsorterad speceriaffär.
2 smör Tabell öfver näringsvärdet af våra för- ras som mellanrätt.
eller god flottyr, V2 tsk.
må- nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo.
A n m.
I stället for hummer, kan len ingefära^ 1 liten tsk.
finstött mej- Fläsk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, Hvete- kall fågel, skuren i tärningar, använ- ram, 1 k k p.
sirap, (1 liten rödlök, bröd 55, Fårkött 62, Torsk 40, Mjölk 87, G o t e b o r g s R i s - &amp; V a l s k v a r n.
1 msk.
flottyr).
Korngryn 116, SVEA Hafregryn 153. das.
Hafregrynskvarnen Svea, 1905 3 Gyllenhammars patenterade hafregryn«.hafremjöl Aktiebolaget
IDUN 1905 — 590 U ushållfröken, kunnig i matlagning får mycket god plats.
Svar till » Fa- miljemedlem » Norra Inackorderings- byrån Malmskilnadsgatan 27, Sthlm.
A nspråkslös, bildad, gladlynt musika- * » lisk flicka, något kunnig i bakning och matlagning får genast plats i tjänste- mannafamilj vid bruk i Uppland för att biträda frun i hushållet och i skötseln af en 2-årig gosse.
Lön till en början 100 kr.
Uppgift om ålder och föregå- ende verksamhet jämte fotografi insän- des till » Familjemedlem 64 », Iduns exp.
AÄot fritt vivre finnes nu genast plats * " för en flicka att gå frun tillhanda med allt, som förekommer i ett landt- hushåll samt handarbete.
Svar till &gt;Fa- miljemedlem ».
P. r. Falkenberg.
1 1 LED G I A PLATSER ä l rar n i na i hus g i l ekonnmi C e d a n Kopparbergs läns landsting be- slutat att för femårsperioden 1906 — 1910 anställa ytterligare en att å länets landsbygd leda ambulato- riska skolkökskurser och därvid med- dela undervisning i enkel matlagning, sä kungöres härmed denna lärarinne- plats till ansökan ledig.
Lärarinnan, som åtnjuter en årlig aflöning af 700 kr.
samt fri resa till anvisade tjänst- göringsorter och dessutom äger att å de platser, där hon kommer att tjänst- göra, åtnjuta förmånen af möbleradt rum samt afgiftsfritt deltaga i elever- nas gemensamma måltider, skall i allt ställa sig till efterrättelse den af lands- tinget för henne fastställda instruktion.
Tre månaders ömsesidig uppsägnings- rätt.
Platsen tillträdes den 1 jan.
190G, och ansökningar, ställda till Koppar- bergs läns skolköksnämnd samt åtföljda af intyg om ålder, god fräjd och hälsa samt afgångsbetyg från fackskola för utbildning af lärarinnor i huslig eko- nomi eller annan därmed jämförlig ut- bildning, skola före den 1 instundande december insändas till Doktor P. Åker- berg, Korsnäs, som för öfrigt lämnar i ärendet nödiga upplysningar.
Falun den 2 november 1905.
— biträde med inomhus förefallande S om göromål önskar ung flicka anställ- B a r n f r ö k e n pålitlig och ordentlig önskas genast för 5 barn om 8 — 12 år.
Kompetens i läx- läsning erfordras samt kunnighet i sömnad.
(Barnjungfru finnes).
Svar jämte fotografi och rekommendationer till » 250 ».
pöste restante, Borås.
/ " lod plats!
Bättre, snäll flicka, van vid barn och villig att gå frun tillhanda med städning och förekommande göro- mål, erhåller god plats genast.
Svar med löneanspråk till Fru Hilma Sten- kula, Örkelljunga.
ning.
Hälst på landet.
Önskar anses som familjemedlem.
Svar emotses tack- samt under adress » Eva » p. r. Stenung- sund.
D i l d a d flicka, fullt van vid alla hus- * " * liga göromål, matlagning, sömnad, söker plats.
Enkel, sparsam, gladlynt.
Svar till » Duglig-Plikttrogen » under adress S. Gumselii annonsbyrå, Sthlm.
p ö r tvenne unga flickor finnes inack- • ordering i enkelt hem på landet i närheten af Stockholm, äfven tillfälle att lära hushåll.
Prima ref. Upplys- ningar lämnas Allm.
tel. 154 33.
Bref besvaras und.
adr.
» A.
F. », Tungelsta p. r. Hospits i Uppsala.
Vid Samariterhemmet i Uppsala er- bjudes från och med i höst rumjämte inackordering för resande som tillfäl- ligtvis vistas i staden och föredraga Jodå hushålls- och barn fröknar, lära- en sådan bostad framför ett hotell.
rinnor m. m. till familjen finnas Pris för helinackordering 3 kr.
pr dygn, anmälda å Inack.
Byrån Norrköping.
för längre tid efter öfverenskommelse.
Riks 3 17.
Allm.
89.
Rikstel.
916.
Inackordering erbjudes i tyst och stilla, * vackert belägen herrgård, 1 mil från stad.
Moderat pris.
Svar till » Landet », Strengnäs.
Inackordering o hf » tn f s § &gt; å under flicka, s bildad, vårterm.
B y t • * * H A D L l L i » n g som rekommenderas som ett i lugnt be- skall genomgå lärokurs Sthlm, och frågar hagligt hvilohem.
om någon flicka af god familj är hågad byta h e m under sagda tid eller i som- mar.
Ref. gifvas och önskas.
Svar snarast, märkt » Prästgård », Bälsta.
Inackordering Bröstsjuka.
A. Tolarps Pensionat i det friska, här- liga Småland, 1 mil från Tenhults sta- tion, mottages lindrigt sjuka till in- ackordering.
Vidare meddelar fröken W. Rosenqvist, Tolarp pr Tenhult.
i p andelsinstitut GÖTEBORG.
21:sta arbetsårets vårtermin begynner den 16 jan.
Ars- och terminskurser.
12 — 14 lä- rare; för språk äfven utlän- ningar.
Nya, utvidgade loka- ler i egen byggnad.
Institu- tet tillhandagär köpmän gra- tis vid behof af kontorister.
Holmqvists skriimetod är landets mest spridda och af staten antagen som normalnie- tod.
Begär program.
Pens o i nat Ge e j i rsh, l i U n önskas af herre o. fru i bildad familj på landtegendom, vid skog och sjö, i sydliga Sverige Hälst där inga andra pensionärer emottagas.
Betingelser: sund omgifning samt vällagad föda.
Svar m e d pris uppgift till » Charles B. » Gumselii Annonsbyrå, Göteborg.
H n r -.
olmqvists Filip Holmqvist, Öfverlärare vid Tekniska skolan i Stockholm, lärare vid Chalmer- ska institutet, ledamot af Sv.
Revisor samfundet.
Bästa för år eller kortare tid erbjudes damer och herrar å särdeles naturskön och högt belägen landtegendom i Småland, vid sjö i skogstrakt, 1 / 4 mil från Mull- Kakelugnsinsättningen " W e s t a " sjö station samt ' / s mil från post- och telefonstation.
Trefliga.
soliga rum och ett godt bord utlofvas.
Tillfälle till jakt | ärarinneplats vid skola eller i familj finnes.
Svar till Fru B.
Kittel, L:a To- •r * önskas af un der visnings van lärar- labo, Bottnaryd.
inna- Svar till » Lärarinna », Iduns exp.
juklingar!
God inackordering, jämte 12. —.
massage och bad, erhålles hos kvinn- Skolköksnämnden.
De bästa Klädlinorna, som ej sno sig lig sjukgymnast, med läkarereferenser.
och ej smeta från sig fås i längder om Närmare genom Blombergs inackorde- 25 Endast 1 kr.
In- (Kan insättas af hvar och en) med in- n lärarinneplats vid Hvetlanda Sam och 50 meter å 1.50 10 och öre!
2.50 frakt- ringsbyrå, Malmskilnadsgatan N:o 3 B. fritt från Bröderna Sjöström, sättning Kr.
13.50. skola att tillträdas vid instundande sänd detta belopp jämte 30 öre vårtermins början är till ansökan ledig Jemshögsby.
n ung flicka som vill lära hushåll Önskligt vore, att sökande är kompe- önskar på nyåret blifva inackor- till porto, erhållas 100 trefliga Jul- tent att undervisa i svenska och mate- p n anspråkslös 23-årig flicka som ge derad i ett nättre, bildadt, godt h e m enkel o. ganska musikalisk ön- matik.
Ansökningar torde snarast in- frisk, på landet.
Umgänge, äfvensom till- ocb Nyårsbrefkort franko.
Driftiga * ^ nomgått en kurs i sjukvård å läns- skar till vårterminen plats att under- sändas till undertecknad, som tillhanda lasarett önskar privat visa., yngre barn.
sjukvård Goda rek.
Svar eller till fälle till ridning år önskvärdt.
Svar återförsäljare antagas.
John Frö håller erforderliga upplysningar.
jämte prisuppgift till » C.
F. 20 år », Gu annorstädes.
Är villig att deltaga i » A.
O. K. », Norrköping p. r. bästa sort, osfria.
berg, Finspong.
Fil.
Kand. j.
E.
K. Roosvall, husliga göromål.
Betyg och fotografi maelii Annonsbyrå, Malmö.
sändes.
Svar emottages tacksamt un Skolans föreståndare.
Vasagatan 19 &amp; 21, Stockholm.
der adr.
» A.
O », Virsbo p. r.
E J PLATSSÖKANDE Ung, unde s v r n i i gsvan ä l ra n ri na, S Obs.!
E A. Obe n i l, Kv n i n g i l t biträde.
Fotogen-Kaminer U ng.
bildad flicka söker plats som sällskap och hjälp till äldre dam eller i familj.
Svar emotses till » N.
N. Grästorp p. r.
I min Garn- &amp; Väfnadsaffär får dugligt biträde plats nu genast.
Den sökande bör äga god säljareförmåga.
räkna säkert och vara fullkomligt van vid bomullsgarn och ullgarnsförsäljning.
Den som ej kan före- te liltia betyg om minst fem års praktik göre sig ej besvär.
Fotografi, lönean- språk insändes till Älfr.
J o h a n s s o n Vesterås.
Arbetsam, bättre norrländska söker plats i treflig familj.
Något van vid sömnad.
Lön önskas.
Svar tacksamt till » Glad norrländska », Färila p. r. rt QQ.åpjn guvern undervisningsv., äfven j önskar plats i mell.
tiu cu ly i Goda nmsik, ref. önskar Sverige.
Svar t. plats » T.
V. T », Nora p: kata o l g.
U ng flicka, snäll och villig, som vill hjälpa till med alla i ett hem före- fallande göromål söker plats nu genast.
Svar till » 18 år », Vänersborg p. r.
Kv n i n g i l kontor s i t, kunnig i stenograf!, maskinskrifning och bokföring, eventuellt äfven språk, erhåller genast plats, om ansökan, åt- följd af betyg, referencer samt om möj- ligt fotografi, insändes till » Kontors- plats&gt;, Sv.
Telegramb.
Annonsafd.
Brun- ke bergstorg 2.
Lön Kr.
75 pr månad.
Darnsköterska, medelålders, som ge- " nomgått k u r s å » Barnavärn », önskar plats att sköta ett friskt spädt barn i Stockholm eller i dess närhet.
I lön Ännu är det ej för- önskas 20 kr.
pr månad.
Svar afvaktas tacksamt under adress » Barnsköterska », sent att erhålla vår Skolhuset, Edsberg, Nerike.
Modellkatalog för hösten 1905 som inne- I-I usbållerska med mångårig erfaren- ' het vid större egendomar önskar håller rikhaltigaste plats genast.
Tacksamt emotses svar och modernaste ur- till A. Fagerberg, Barsebäck.
val för dam- och barn garderoben, 2O års bildad flicka önskar plats i familj, helst på landet, kappor, kragar, pro- som sällskap och hjälp med husliga menad-, sällskaps- sysslor.
Har genomgått kurs i sjuk- gymnastik och massage.
Svar till » Säll- och h vardagsdräkter, skap och hjälp », Stockholm IG.
bluslif, kjolar, natt- morgonrockar, " Knorra Inack.-byrån, Malmskillnadsg.
och * ~ 27, Sthlm.
Änsk.
lärarinnor, vär- reformdräkter, barn- dinnor, sällskaps-, kontors-, hushålls-, dräkter m. m.
En- barnfröknar.
Riks 85 65.
Allm.
111 87. dast moderna och D ä t t r e, praktisk flicka med goda rela- smakfulla modeller! "
tioner, van att ordna och sköta ett h e m samt kontorsvan söker till januari Finnes att tillgå hos plats som värdinna hos resp. änkling alla bokhandlare och eller ungherre.
Svar märkt » Januari Iduns kommissionä- 1906 », Iduns exp.
f. v. b. rer eller direkt från p n ung flicka önskar till nyåret plats oss, om S O ö r e i i godt h e m att mot lön vara hus- sparmärken insän- modern behjälplig med förefallande göromål.
Önskar bli ansedd som fa- das.
Mönster rekvi- miljemedlem.
Tacksam för svar inom reras direkt från oss.
åtta dagar vore » Margit », Stenung sund p. r. LLUSTR O T t I f nm som 1 S n i nes- s u j kvårderska.
En medelålders ogift kvinna, van att sköta sinnessjuka, erhåller förmånlig anställning vid Karlskrona fattigvårds- inrättning den 15 januari 1906.
Löneförmånerna äro: Kontant 300 kronor pr år, jämte kost husrum, ljus och ved.
Ansökningar kunna före den 20 in- stundande december insändas till Sjuksköterska.
En i vanlig sjukvård och desinfektion skolad sjuksköterska erhåller den l:sta instundande januari plats å Hammer- dals sockens fattiggård.
Lön 375 kr.
jämte fritt vivre.
Ansökan, åtföljd af kompetensintyg, torde före den 1 de- cember insändas till undertecknad, som lämnar närmare upplysningar.
Ham merdal den 28 okt 1905.
F. Körner, e.
Provinsialläkare.
Ett medelålders fruntimmer Kr.
IWot fritt vivre eller liten lön önskar FT * en ung flicka nu genast eller fram- deles plats i familj där hon får vara behjälplig med alla inom hemmet före- kommande göromål.
Kunnig i band- arbeten och musik m. m.
Är äfven villig att antaga sådan plals där det finnes affärsrörelse att då vara behjälp- lig i affären.
Goda rek.
finnes.
Svar emotses tacksamt till » Plikttrogen », Sjötorp p. r. a f U n g f l i c k a \ att g o d f a m i, j - ärberfacoi.
l \ A^Fr \ 0NT afde n l i SoCidt arbetadt Drottninggatan 51,1 tr., STOCKHOLM.
v a n sköta hushåll samt kunnig i sömnad (genomgått han- delsskola) önskar på nyåret plats i fa- milj på landet.
Svar till » 1906 », Vest- götens annonskontor, Borås.
som vill sköta ett enkelt ungkarlshus- R n 29 års bild.
flicka som några år del- tagit i sjukvård o. gifvit massage håll finner anställning efter bref växling önskar plats.
Svar till » Sjukvård », med » F.
K. », Kalmar p. r. Iduns exp.
I j ET kata o l g.
L A.-B.
FR EJ A-MAGAS N 2 9 Drottninggatan 2 9 • 18 H u m l e g å r d s g a t a n 18.
