# ID: svediakorp-per164
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,908
# sentences: 848
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, A [[$!
$ IS98 Ny foljd +I- Haft.
9 I &amp; rg.
6 r yib DAGNY T I D S K R I F T FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN .FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, F ~ R E N I N G E N F O R V A L G O R E N H E T E N S O R D N A N D E OCH FORENINGEN H A N D A R B E T E T.
~ VANNER INNEWALL; SXVE: Lucrezia och Leonorn dlEste.
Tvenne systrar frBn reniissans- tiden.
11.
S-D: NSgra reseintryck.
KLARA JOHANSON: Ilistorien om ett kultur Fesren for Henrik Ibsen den 16 aprii.
HENRIKA WIDMARK: Till Henrilc Ibsen.
Poem.
Litteratur: B.
B.: Ebh och flod af Al~nn Cleve.
- B.
B.: Tnntali Kval af Ida Backmann.
A.
S.: F r h 1898 grs riksclag.
11.
Foreninrsmecldelanden ANNA Y+- ' 1: f.
.
Solidt, tidsenligt LifF6rsatkringsbolag.
6 m ~ e s i d i g h e t s ~ r i r o i - S v m s k d6dlighet.
l v i n l l g a agenter oog inspertijmr antagas.
Xon for: aegeringspd tan 3.
\ I] I 8BECiA]
Froken Kristine Dahls rationella Underklader shorn Chemilettcr, Briistbnad, delnde Kjoltw In * mm.
Svenska ~raktreformfiieningens Underklader Lliderplastik.
A l l a s l a g s v e r k t y g f a r l i 4 d e r p l a s t i k sa1,jas b i l l i g a s t k o s PER FROM, Stockholm, 26 M&amp;stersscmuelsg&amp;t&amp;n 26.
OBS!
Saxar, knif v a oc.11, ~ skridskor slipas.
N y a Hush&amp;llsskolan (fiir bililade flickor).
Gmndnd 3881.
Forestbndarinna: Friiken 11.
Cronius.
Nyet Hus~~llsrsr ' ~r,olans Matsaldr Vestra Tradghrdsgatan 19.
OBS.
I Sarskild matsal fiir fruntimmer.
Hygieniska Skodon tillverkas for Herrar, Darner och Barn, OBS.!
Prisbcliiuta af Drgkt-llefo~mfiireni~~geu.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
Allt nrbete ~~tfiires ~loggrnant och af Ibiistn nisterinl.
Reparationer verkstallas val och p i bestamd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 5 2 Drottningpatan 52.
TTafgarner a£ ylle och bomnll.
Linuegarn af Almedah1.s till fabrikspris, 3.iost.nngnsn.
Mattvarp, Cr&amp;mef&amp;sgadt Fiskegmm till Gardinrr; Fisksedakapgar~~ Yiifske- dar m. m., allt till lggsta priser AXEL HINDERSONS Garnbod, HGtoqyet 13.
St0~7iliol91~.
- - - D: r Lahmanns Reform-ijomullsunder klader fiir Herrar, Damer 0c.h Barn.
Priskuranter och kvalitetsprofver sandas p6 begaran.
Se Helsoriinnena Flypkrifter S: o ' 25: ~Vhra underkliider.9 S. Berendt J: or &amp; C: o.
24 l) aaott) cilcggafrm 24.
F or kap ita liste P, sgrskildt frnntimmer, liar det lange varit ett iinsltningsm81 a t t kuniza ofverlainn,z ~ H r d e n af sina vardepapper, och skotseln af sina affuer &amp; t nigon persbn eller i~lstitatipn, son1 ined absolnt sakerllet fijrenaje puiiktlighet ocll; i~oggrannliet i ~itforandet af det anfortrodda ' upp.&amp;pget afveiisoin,prisbilligliet.
E n sddan i: nstihtion ar S toclcholms ~ n s k i l d a Banks ' Notariatafdelning.
(ZiCZn, ~yggautnn 2 Y, expeditionstid 70-4),.
so111 nnder garanti if Stockl~ollns ~ l i s k i l h llnnk Btage ' r sig vird och forvaltning af ensltilda pwsoners ocli kassors viirdepapper.
Exempel 1.
Om en.
pel-son 110s ' Notariatafdelningeiz deponerar obligationer, inkasserar ' Notarintnfclelnii1ge11 vid forfallotiderna kupon- ger ocll tillllaiidali3ler deponenten influtnn, meclel.
Vidare efterser Xotariatafdelningeil utlottiiingnr af obligationer ocli nnclen ' iittar depo- tienten i god ticl, i f d l en clenne tillhorig obligation blifvit utlottad, saint liimnar forslag till ny placering nf det ledigblifna ka-pitalet.- ' .Exempel 2.
0111 intecItning ?r deponeras * has Notafidtafdelningen undewiittar Notariatafdelniiigen g8ldeniiren diirom a t t ran~torna &amp; in- teckningarna slrola, till afdelningen inbetnlns, l~varefter de inedcl, sol11 iliflytx, till dcpolienteii redovisas.
Vidare tillser Notnriatsfdelniagen a t t inteckningiirne blifva i vederbiirlig tid fornyade.
0111 en 110s afdel- niiigen deponerad inteckning genotn nnderl8ten forngelse sltnlle forfalla, eilsatter Stockllolms EnskiIda Bimk cl#rigeiioln uppltoinlnen skada.
E ' iirvnri~~gsafgift: 5 0 iire fiir Kr pr 1,000 lxonor af cleposi- tioneiis varde, dock ej under tvk kronor.
, Smedman den aldres HANDELS-SKOLA Stoekholm, stortorget 16.
Allm.
tel. 2 1 77.
7 Nya elever mottagas alla tider p&amp; Bret.
Anmalningstid 9 -- ' / 2 1, 3 -- ' / 2 7.
Unclervisning i alla lrontor forekommande Brnnen och sl~riilz.
Dugliga bitpiiden erhMlas frdn skolan.
Revisioner och bokfijringar utforas.
bref anhlilles om fullstiindig ad.ess.,.
OBS.!
+ ' Sjukskoterskor med goda betyg ~ f v e r genomg&amp;agna laroknrser ock utofvad praktisk verksamhet finnas anmalda Q Fredrilca-Bremer-For- bundets Byrh, 54 Drottninggatan, 1 tr. -- Allm.
Tel. 45 16.
Riks Tel. 27 62. d ~redrika-~remer-~6rbunde&amp; byrik, Btockholm, 64.
Drottninggatan, fiunas aumBldo kvinlige nrbetssokaude sbsonl: lektionsgifirare i olike Bmuen, sveuskn och utlKndska 1Brarinnor for hem och skolor, kontors- och.skrif- bitriiden, homer, .,husforestbndnrinnor, sKllskap och bitriiden i hem, fore- liiserskor, gyniuastei, sjgkskoterskor ni.
fl. '
*.
STOCKHOLM.
(Etablerad 1860.)
Storsta lager- i Norden af Knl6rta 0c.h.
Svarta Kliidnhgstyger i Siden och Ylle, Bomullsvaror, Kapptyger och Schalar.
AfdeZmiazy em ror B egen fabrik confeetionerade artiklar, in- rattad efter utlandskt monster, erbjuder ett storartadt urval af fardiggjorda Promenad - och StXllskccpskl~id ningcca; Bluslif och Kjolm; Reg-, Rid-, Veloci~wd- o. Gry1lznznstikrZ3-G ' ik- a ~ m. tea; J !orgonrockna~ och U k d e ~ k j o l m.
Allt efter seraaste modelle~,
Lucrezia och Leonora d ' Este.
Tvenne systrer fr8n ken8ssenstiden.
11.
Leoliora.
En kontrast till Lucrezias stormiga historia erbjuder den yngre system Leonoras.
Deaiia senares stilla, enforlniga lif har att upp- visa f A inarkliga l~iindelser, och niippeligen hade v5il eftervarIden tngit kaanecloin om henne, om holl ej ansetts 801~7 orsaken till Tnssos sAv81 storhet som ofiird, soin urbilden till den lrvinnotyp han besjungit under Sofronias namn och son1 det oslryldign verktyget till hans undergbng.
Emellertid grundm sjg Leonorns iyktbnrhet 138 en falslr uppfattning af forhbllandena.
Redan under Tissos lifstid rHc1de en fullstiindig ovisshe_t om hven den Leonora var, till hvilken skalden slirifvit Atskilliga af sina dikter.
Gissningczrna follo an pB prinsessan, Rn 134, grefvinnan Leonora di Scandiano, iin pB dennas lramma.r-jiingfru, som bar sin 11ii.i ' slrarinnns n amn.
Att Tassos ~ f b ~ g e n s k a p ej)?
hade nDgot att gora med ett an- tcaget lr %i~leksforhbllaude mellan honoin och prinsessan, bestyrkes diiraf,.
att Manso, skalclens biograf och van, pD tal om orsaken till hans inspiirrning i S: ta Annas hospital uttryckligen s@er, att)) hertigem, dB hen blifvit ofvertygad om att Torquato for hvar dag allt nler nasattes af svAr melankoli.
.
.
anvisade honom prdctigs och bekviima rum i S: ta Anna och forska .. ffade honoin d l t hvad hnn kunde behiifva far sin hiilsas &amp; terstiillande~.
Db ~ a &amp; o skref detta, lefde iinnu aildra Tassos samtida, son1 kunde Irontrollera biografens nppgifter, och denne skulle ej vbgat nppge en annnn orsak till slrsldens inspHrrning Bn ' clen verkliga, af alla IGncla.
Diireinot nt- kastar Manso helt 16st en gissning, atE den fbrf8ljelsemani, hvaraf Tasso led, mojligen varit orsakad af fruktan, att man skulle tro honom vam foi: iilskad i prinsessan
. '
.
Ofver Alperna spredo sig hans dikter oeh med den ryktet om slraldens vansinne, och d l det forefoll ofattligt., att den, som skrifvit dessa hanforande masterverk, ej sknlle rara maktjg fornnftets bruk, soktes forklaringen till hans ode i kiirleken till en hog dam - hvillren niirnnes ej.
I Italien uppregades legenden fijrst sedm Tassos alla sclmtida voro doda och man glomt galenskapen infiir snillever- ken, sarskildt Ges-usale~me Libei-atn, dar nlan i episoden om So- froaia och Olindo trodde sig finna nyckeln till en del gitolika fiir- hlllanden.
SB nppkom berikttelsen, att upptackten af Tassos lcarlelt uppviickt hertigens haftiga wede, och d % man ingenting visste om prinsessan, antogs att hon blifrit inspiirrnd i en vrb af slohtet.
och dott ensam och ofvergifven af briiderna.
On1 Tassos galenskal) antogs an, att den var liitsad, an Blagd skalden af hertigeu £or att bevara huset d ' Estes am.
De bek~iima rum, om h ~ i l k a Xanso talar, reducerades under seklernas lopy af allmanna forestallningen till ett enda litet fuktigt kyffe, soln &amp; nnn i S: ta Annas hospital foreviaas som)) Tassos f 8ngelse)).
Tassos vansinne, som redan 1Lngt forut ~ t t r a t sig i sjalfankla- gelser for kiitteri, fruktan for inkvisitionen, forestiillningen, att nlan stal hans manuskript, oppnade hans href m. m., brijt nt i fullt rnseri rid Alfonsos brollop med Dhrgherita Gonzaga fir 1379.
Nissnojd n ~ e d de rum, som blifvit honom anrisade, rusar han under en nf brijllops- festema in i slottet, fordrar under skymford och hotelser mot fnrste- paret att j-2 tala i d hertiginnan, s o n skall Bterskaffa houom h a m manuskript och skydda honom mot haas fiender o. s. I-.
Hertigen tillkallades och gaf order om att affora honom till S: ta h n a s hospital *), d8r han insparrades i en dlrcell och belades med kedjor, hrilka nlotsvarade senare tiders tvtngstroja.
Att dessa tvtngsmedel be- hofdes, visar sig bast daraf, att han trots alla forsiktighetsm %tt lyckades genomborra en a£ sina vakter.
D t efter fjorton mAnader hans tillsthd forbattrades, erholl han i hospitalet v l l inohlerade rum, fick mottaga besok, och frBn hertigens kiik hamtades i t honom utsokta anrattningar, hvilka han dock sallan vlgade iita af frnktan for forgiftning.
SB smiiningom erholl han iifven tillstind att gii ut, och han fick till och med bevista flera hoffester.
SBdant var verkliga forloppet vid Tassos s. k. fingenskap, ocli man kan ej annat an prisa Alfonsos jamnmod under de mAnga obc- hag Tasso beredde honom.
Tasso anklagade bland annnt bide sig *) Egentligen sjnkhus, ehuru sinnessvaga dlir Bfven fdrvarades.
sjalf och andra for katteri, l~villret Bra.gte rorelse i piifvemakten, som allt sedan Renntas dagar.med misst; inksamma blickar foljt h ' uset d ' Este, och sorn sedan l h g e umgicks med planen a t t ' inkorporeri Ferrara i kyrkostaten, hvilket hertigen val visste.
Traditionen .bar daremot omklaclt dessn fakta i en ' drakt, h a d frdn mer Rn ett Arhundrade tillbaka, i det den npptagit den gamla sagan om Ugo och Parisina, som sederinera tolkats d Byron i sb glo- dande verser.
Liksom.
dessa olyclzliga iilskandes snlekningar npp- tacktes i en ' spegel, s&amp; skulle ock Alfouso i en spegel sett Tasso kyssa Leouora och darvid under utropet: rHvilken olycka ntt en sB stor nlan blifvit galen!))
1Atit lzssta honom i fangelse.
Denna) &gt;historiska) &gt; spegel forevisas &amp; m u i da.g- i Ferrara i samband med beriittelaen om iin det ena, an det andra Iziirleksclramat.
Under den tid Tasso satt insparrad, tycks Lucrezia ofti genoin besok och gdfvor sokt lindrn haus lidanden, dB diiremot inga spli: ' af deltagande kunna skonjas frdn Leonoras side.
Nyare forskningar hafda iifven (idagalagt, att Btskilliga karleks- dikter, son1 tillskrifvits Tasso, Bro i stallet forliattade a.f Guarini, och ntt en clel sdnger af Tasso med ofverskrift till ' Leonorn d ' Este ej Bro ur- sprmgligen skrifna till henne ntan till aadra damer och forst seder- mern ijfverliimnade och dedicerttde till prinsessorna och hertigen fijr att visa, ntt den aflonade hofpoeten ocks8 ' verkligen arbetacle och skref .. Endast fyra sonnetter och en canzone aro bevisligen skrifna uj ' Tasso till Leonora.
Ett faliturn, soin talar for grundlijsheten af ryktet om ett for- ment 1~8rlel~sforhBllancle mellan Tasso och prinsessan, ar att Cani- +no, Florens ' mdng&amp;rige minister i Ferrara, sorn efterlgmnat en ' ~uassa bref och anteckninghr, fnlla af skvaller ocll karlekshistorier, ej med ett ord onmainner ndgon bojelse n~ellan Tasso och Leonora, dB hnn diiremot ofta beror Alfonsos och Lucreeias karlelrsintriger.
Efter denna framstallning af Tassolegenden mB Leonoras enkla, lidelsefria lif tala for sig sjalft.
Leonoras barndom och forsta ungdom hafvs fornt skildrats i samband med hennes syster Lucrezias.
Olika som de b&amp;da sys trarna voro till sj&amp;lsegenskaper, olika voro de oclrsd till det yttre.
Lncrezia var frisk och starkt bygd, medal1 Leonora var spiid och Iden, hva- clan hon rndste egna en stor del af sitt lif At sin Ilalsas vBrdande.
Lakarna r&amp;dde heme att begagni gyttjebaden vid Abano nara Padua, och hon gjorde det ocksB tviinne somrar, utan att dock nBgon varaktig forbattring intradde i clet hjart- och njurlidande, livnraf hon '
pliigades.
Siillan forfloto tre rnlnader, utau att hon m %ste intagn sangen.
En naturlig foljd diiraf var, att hon sallan kunde med systern deltaga i de muntra tiustallningarna p % lustslotten, diir hofret ofta vistades, eller i de praktfulla festerna i Ferrara, rid hvilka hon oftast saknades.
Hennes Mena hiilsa gjorde heme ocksii obe- nagen for gifterrna och k o ~ n heme att gdng efter aunan afsld de a.nbnd, som gjordes henne.
k 1565 ankom Tasso, foregingen af sitt rykte, till Ferrara oeh intradde genast i tjanst hos kardinal d ' Este, som lfmnade honom frihet att forfoga ofver sin tid.
Hen blef omedelbart forestiilld for Lucrezia men forst langre fram for Leonora, som vid hans ankomst till hofvet var sjuk.
Liksom alla tjusades skalden af yrinsesqoriias skonhet och bildning, och han tiiflade med Guarini i deras lof, men dessa oinrna utgjutelser voro helt och 11Hllet af platonisk art, hiilst Tasso just vid denna tid var fora.1skad i den skona och lattfiirdiga hofdamen Lucrezia Bendidio.
Efter en kort resa till Frankrike besokte Tasso Lucreeia.
som dB uppeholl sig i Castel Durante.
DiirifrBn skrifver han till Leonora, sonl han tycks hafva helt och hBllet forsummat:, Jag har ej ~ k r i f r i t till Ers Excellens pii mingn i i ~ t n a d e r ~ hvarjiirnte, han skickar en sonnett, sty,, tilliigger hau, %jag rill pBminna mig, att jag lofvitt skicka er hvad jag skrifvit~.
Efter Lucrezias gifterrnil erholl Leonora en egen hofstnt af tio personer.
Ercole I1 hade forordnat, att den regerande herti- gen skulle draga forsorg om prinsessorna och derav hof, sb liinge de forblefvo ogifta, och af hertigdornets rakenskaper fir 1362 fram- glr, att till hvar och en af systrarna utbetalades 800 scudi (= 1, ?500 francs) i miinaden, hrrarforutom bestredos lefnadskostnaderna for tjugo- Btta personer, ntgorande deras hofstat.
S i l h g e Leonora lefde till- samlnails med systern, nojde hon sig med det obestamdn belopp bertigen 15imnade henne, men sedan hon ldifrit ensam och iildre, ans %g lion det med sin vgrdighet mer ofverensstamlnande att af her- tigen erhtllla en bestiimd summa Brligen ett fijr allt.
Dema billigii begiiran blef signalen till ldnga och bittrcl strider, och i den kraftiga, viljestarka lrrinna, som gick segrande ur kampen, ha ri sviirt att igenk5inna den iiljes sii rnilda och nndergifna Leonora.
DH hertigel1 viigrade att bifalla heunes a n h a a n, forklarade piinsessan, att hon iimnade for alltid lamna Ferrera.
For en dylik skandal, 801x1 slwlle Bdragn Alfonso hela Europas och sarskildt lcyrkostatens skarpa ogillande, vtigade han ej utsiitta sig utan samtyckte darfiir iir 1672
att gifva efter for sin systers fordringar och $it henne anslb en.
summa af 1,000 scudi (= 7,500 francs) i inhaden.
SB sjuk Leonora iin var, undandrog hon sig dock ej de nya plikter, som pilades henne genom Alfonsos resa till 0sterrike &amp; r 1574.
Resan varade o~nluring fyra minader, och under denna tid var prin- sessan regentinnn.
Med kraftig hand holl hon regeringstominarna och kviifde hvarje forsol&lt; att motsiitta sig hennes myndighet, medan - hon p&amp; sammn g&amp;ng forstod att vinna folkets varnla tillgifvenhet, livilket beldagade, att arfsratten ej var ntstrackt till ' kvinnolinien.
Vid denna tic1 tilltradde Leonora, arfvet efterasin moder, och ined anledning daraf skrifver Tasso:)) Madamn Leonora har i dag u t a n n&amp;gon siirskild orsak sngt mig, att hon dittills haft ondt om piingar, men ntt nu, dB lion arft sin ' mor, skulle hon h j ~ l p a mig ' litet,.
Sex veckor darefter skref han emellertid:)) Bfadama Leonoras lofte har Bnnu ej haft nagon pifoljd, och inte tror jag, att det hel- ler snart f&amp;r n&amp;gon)).
Detta skref Ta.sso just vid den tid, d&amp; enligt traditionen l~~irleksforbindelsen mellan honom och priilsessan skulle iigt rum.
DH Tasso borjt.de lida af tydliga periodiska anfall af vansinne, skiclrades 1ian af hertigen k 1577 att v&amp;rdas i San Francescos kloster i Ferrara.
DiirifrAn flydde han en julinatt och lyckades goinma sig for dem, som voro utsiinda att s6ka efter honom.
En morgon in- fann han sig, forkladd till bonde, hos grefve Lambertini, ' med for- ldaring, ntt han vore ditskickad af prinsessan Leonorn, som anholl att grefven slrnlle fore honom till Bologna.
Of~ !erraskad af denna nnh&amp;llan Bfvensom af ham virriga utseende sokte.
grefven for- giifves att IwarhHlla honom.
Han underrattade omedelbart prinsessan om f6rhHllandet, och denna, som ingenting visste om saken, lilt genast meddela Alfonso Tnssos flykt.
Inom kort ingrade denne, ntt han lamnat Ferrara, och anholl hos Leonora, att hon mAtte ut- verka tillstHnd for honom ntt Atervanda.
PA dettrt svarade hon kart och goat,: ~ t t hoa ingenting Irunde gora damidlag.
Kort darpA Ater- viinde Tasso lilrviiJ till Ferrara och blef dar efter det vHldsam~na upptriide, som forut hgr skildrats, insparrsd i S: ta Annas hospital.
Prinsessan fick vid denna tid annat att slcota och tankte nappeligen sederinera en enda glng pH den olycklige skalden.
Kardinal .Luigis affiirer voro vid denna tidpunkt genom ham slosnnde lefnadssiitt och ' vidlyftiga transaktioner med procentare till den grad intmsslade, att det fordrades en oerhord up~offring af tid, pangar och kmftek for ntt knnna bringd reds i detta koos.
Detta '.
- &amp; tog sig emellertid Leonora, och hon lyckades iififren dari, tack vare den energi, hvarph hon ryckvis gaf prof, dEi hon lamnade sitt snack- skal for att hufvudstupa kasta sig in i politiska vHrf elier ekonomi- ska angeliigenheter.
Dled en ovanlig praktisk blick och en outtriittlig arbetsforml.ga grep hon genast verket an med att afskeda bedriig- ligcz rtrrendatorer, uppgora nya kontrakt och fordelaktika kop, kon- vertera liin, inliisa vexlar, allt under det hon sjalf fijrde riikenska- perna.
~ H o n arbetar bestbdigt med si~endatorerna, och hennes bord ar ofverfyldt af rakenskapsbocker~, skrifver en samtida.
Leonoras sista fir fijrbittrades, utom af de kroppsliga smllrtorna, sf ekonomiska misshalligheter mellan briiderna, h i l k a strider slut- ligen h~nskotos till domstolarne, som domde till hertigens formin.
.
Det ser nt, som om karleken till den yngre brodern forinHtt Leonora att i clenna sak spela en ingalunda opmtisk roll.
Vnder l r e t 1580 for- samrades hennes helsa allt mer, sb att hon mbste afsags sjg riirden om kardinalens affarer, och efter denna tid Iiimnade hennes svilra hjiirtlidande henne fh smgrtfria stunder.
All den kraft hon Bnnu agde kvar koncentrerade hon pH att bvagabringa en forsoning mellan broderna, hvilken ocksl, tack vare hennes boner och tirar, Btmin- stone skenbart agde rum, dti de i angusti samma Br rilkades id hennes sjukbadd.
Under den sista tiden af Leonoras sjukdom utsgnde Tasso i f r h 8: ta Anna ett hafte dikter, tillagnadt prinsessorna.
Dgri fmi- nos flera slnger till Lncrezia men ingen enda till Leonora, hrars namn icke ens forekommer dlri.
Tasso var tydligen okunnig om prinsessans sjukdom, som han fick reda pd forst genom tacksiigelserna f6r gifvan; dedikationen var tydligen afsedd att pbminna prinses- sorna om hans tillvaro ocb hans langtan efter friheten, hrilken forvagrs- des honom mera af medlidande aa af stranghet.
I jannari foljande Ar skref Tasso till Leonoras biktfar: &gt;) Om prinsessnn tillfrisknar, sisom jag hoppas och onskar, ber jag Ers Hogvordighet kyssa heme pb hand i mitt nnmn och stiga henne, att jag varit mycket bedrijfvsd ofver hennes sjukdom, som jag emel- lertid ej beklagat i mina verser, jag vet ej till folje af hrilkeu motvilja hos min genius, men om jag kan tjiina i annat, 5ir jag fardig - jag menar siirskildt med gladare poesi.
) ~ Att Tasso klagcrt sii mycket ofver sin egen smarta, att han ej.
formiir klaga ofver andras, kan man forstl; men att han erbjuder den doende prinsessnn att skrifva ndgot i den glada genren At henne, forefaller tamligen osmakligt.
Tasso hade numera endast ett foremg for sin s h g, sin langtan efter frihet.
OcksB kunde ej Leonoras dod inspirera honom till en enda klagosing, medan alle Ferraras andra skalder strangade sin % lyror till den iidla furstinnans lof.
Vj f B dock ej alltfor slcarpt klandra den olycklige skalden, ty endast &amp; l ' ian.hade " han haft nAgon gemenskap wed Leonora, soin foga intressernt sig for honom och till hvilken.
llan stod i vida ' mindre taclcsa~nhetssknld 5in till Lucrezia.
Den 19 februa.ri dog.
Leonora stilla som hon lefvat, efter Hratal af bestandig sjuklighet, solh hon .burit .med bemndr,ansviird ' red.
signation.
.- -.
Om ocksB forskningen dragit henne ner frln den hojd, dar hon forut tronqt, och f oruandlat henne frBn.
en tjnsande diktomstrgad kiirleksmartyr till en helt, vanlig,.
tiimligen prosczisk kvinna, Hterstlir dock for oss mycket att beundra hos Leonorn d ' Este: Hennes stilla viisen och brackliga gestalt lato ej ana den inneboende ka.rakt&amp;rsstyrkan och energien.
Ocb dock idagalade hon den storstw kraft, dB det gallde a t t forsvora hehnes rattigheter, hvarjamte hon agde en ovanlig skarpbliclc for alla lifvets pralrtislcn forhillanden.
Emellan det hon gaf forvhande jwof pi % en saregen prnktisk beg&amp;fning, lefde hon stills och jndraget atan att taga del.
i det lysande, brokiga lifvet och i de 1i.fliga littergra striifvandena vid Ferraras hof.
Eget Sir, att just den kvinna, som blifvit aasedcl som personi- fikationen af reniissansens artistiska kvinnokynne, i sjelfva verket ter sig sti fulllcomligt friilimande for de konstniirliga striifvandena i detta praktiilslcande,.
ajutningslystna tidehvarf och bildar.en sB absolut lrontrast till s&amp; mBnga af hennes kvinliga samtida, ryktbczra f6r sin smak for skon Iconst, fester och lyx.
I. intelligens och artistisk smak var Leonorcz vida underlagsen sina syskon, i synnerhet Lucrezia.
Den sistniimnds, och ej Leonorn tillkommer Bran att personifiera renassansens tidehverf och att fB aitt namn niimndt i samband med Hrhundradets stbrsta skdd, ty (let var hon, s&amp;n iilakade att lyssna till ham stinger och so?
gaf honom sitt hagn och sitt deltagande under lidandets dagar.
Ej nnderligt diirfor, att bland Tassos dikter de flesta och varmaste aro agnade Lucrezia och icke Leonora, som viil n~x for alltid fdtt ned- stiga frtin den troll i dilctens rilre hon under trenne irhundraden utan sin forskyllan intagit.
A919m Slive.
I.
Den d6da stadem.
Det gor ett egendomligt intryck att fran det bullrande, my11- rande Napoli, den rnoderna storstaden, med dess vimmel af ekipager och dess pittoreska, sydliindska folklif i granderna, plijtsligt for- flyttas till den doda staden pH andra sidan Vesuvius.
Det 5ir gjordt med en halftirnmes jiirnvagsfiird; men d i Pompejifararen Iamnat den kvafva- kup6n och stationen med aUa skrikande biirare, droskkuskar och hotellombud nBgra steg bakom sig och uppfor en tridbevuxen sluttning na1ka.s det galnla djupa, triidelade porthvalf, som f r i n hafssidan leder in till Pompeji - dB har han med ens forflyttats ur nntiden midt in i antikens viirld.
Utanfor det triuga, skumma porthvalfvet kgger han bort for en stund hela bbrdan af de aderton sekel och mer, som manniskoslaktet fdtt pii nacken, sedan den dag d&amp; ' Vesuvius baddade den lilla staden i aska och slackte dess lif.
Det r a r tidigt en solig vlrmorgon som jag, efter att dagen forut ha orienterat mig med ledning af en guide, literviinde till Pompeji och ensam strofvade omlrring p i de tomrns mosskantade gatorna, d&amp;r hvarje steg vackte slumrande genljud frln en Eor- g8ngen tid.
Den ena oppna portgdngen efter den andra lockade in i niigot v5i; nligt kolonnprydt atrium, som bjod vandraren skuggan af sina mnrar till skydd mot den stigande solen.
Diirinne mellan dem var alldeles tyst; blott ftgelkritter och bisurr hiigt upp i den varma sommarluften i stidlet for ifrigt samsprsrik af klienter 118 morgonuppvaktning.
SB brots den dromlika stillheten af rijster och steg, en guide kom forbi med ntgrs tnrister i sliiptig; men snart dog Ijndet af deras stilnmor bort bIand murama och den doda staden 1Ag i drommande ro som nyss.
Hvar och en h w I&amp;t och hijrt s8 mgcket om Pompeji, att h m tyclcer sig kiinnn det, och dock blir det niigot helt annat for den som trampar dess mark, dricker dess luft, ser det bada i solen, med Vesuv i soldis ofver sig och .bli.nnnde berg i soder.
, Jag skulle vilja i dessa rader fiinga nlgot af den sttimning, som grep inig inom dess murar - nBgot ngtt stt bertitt.a darifrln hnr jag ej.
Hvad s o u genast ger ett starkt intryck af det fosntida gatulifvet i Pornpeji iir den notta stenlaggningen af stora oregelbundna flisor, de djnpa hjulsplren, sarskildt mellnn de viildiga stenpallar, soru tjanade till ofverghg f r l n ena trottoiren till den andia vid regn- vjider.
&amp; I battre tala de storn brunnarha har och dar i gatuskiir- ningarna rued djupa marken i mamorbass5ingens lrant och vid mynningen, diir vattenstrllen sprutat f ~ a m efter ifriga hiinder, so111 gripit tag, ocb tijrstigs munnar, som striickts fram for att upp- fPnga det liiskande vattnet.
Vid den s&amp; kallnde Fontann dell ' abon- danza nara forum har bilden af gudinnan rued ylnuigbetshornet inga liippar kvar; de aro bortlryssta, i lrens langd sf torstande skaror.
Hon synes mig en lycklig symbol for antikens sorgloss lif denna ymnighetsgndinna, kring hvilken alla triingas och livms h&amp;fvor racka till for alla.
Mycket karalrteristislrt 82. ocksl den lilla stndens forum, med Jupiterstemplet stolt resande sig ofver det hela mot den b l l fonden af Vesuvins.
Stsden bade ej god rild pB marmor, de flesta privat- husen noja sig ined kolonner af murverk, ofverkladda lned stuck.
Men i portikerna kring forum aro de alla af huggen sten ocli del- vis af den hvita.ste refflade marmor.
E t t tjngutal statyer prydde den oppna platsen, kring hvilken en imponerancle rad af offentliga byggningar gruppera sig, somliga med dekoration af rika miUningar.
HBr under de skuggande, for all kortra.fi1~ afsgarrade portikerna r %dde ett rodigt lif, som ' sarskildt valdogarna torde g %tt i hoga vBgor; Upprop till valmiianen litet hvarstiides 11 % murarna vittns niimligen on1 de gamla pompejananlas lifliga pol.itiska intressen.
I nbxheten af forum ligga Pompejis tv8 offentliga bad, det e m vid den efter Fontana dell '.
nbondanza uppkallade gatan.
Det gor annu i dag ett uppfrisknnde intryck att f r h solhettan tr&lt;ida in under dessa byggnaders till stor del bevarade, med vackra stuckornament dekorera.de.
hvalf, fast de inarlvorbekladda bassiin- gerna st % tomma och vattnet ej langre plaslrar .i fontanenla.
SAv5il badrummen som pdzstran, den for lrroppsofningar afsedda portilr- ongifna gtirden, iiro vackert delrorerade med stuckreliefer i gladn och friska farger.
Man f i r en ailing om prakten sf kejsarstadens termer, d l ogat tjusas af den fins smalr och glsda lyx, s o n ut- markka inredningen af provinsstadens.
~ f v e n de pompejanska kvin- nornas afdelning af det stora badhuset ar, ehnrn triingre till ut-.
ryrmet, i detta fall ganska va1 tillgodosedd.
Intressantare an allt som talar oln Pompejis offentliga lif .-
tempel, basilika, ' rldhus, termer, teatrar och mycket mer - aro dock dessa privatbyggnader, som gifra en sldan lifiull inblick i antikens enskilda lif.
DB man uppfor den sakta sluttande vestibu- len trader in i det kolonnprydda atriet tlll nagon af dessa, riintilr man nastan att hora fontanens plask och motas af en hvitdraperad gestalt, s&amp; mycken fargglans har inredningen krar, trots all fiir- storing.
Hafva d6 flyttbara foremiil, i stiillet for att som ranligt foras till museet hiir eller i Napoli, fdtt kvarstd pd sin urspr~zngli&amp;a plats, blir illusionen sb ~nycket fullstandigare.
Och detta iir forhmandet med 1-ettiernas hus, utgrafdt forst for nigra iir seda.n och beromdt siirskildt for sina mllningar.
Den giist, som trader in genom aestibulen i domus J ' ettioruul, ser franlfor sig ett ljust och fargrikt perspektir.
Forst det r p - liga atriet med tv8 stora bronsbekladda kistor iritill riiggarna pb omse sidor on1 bassangen for riignvattnet, dar bortom den inre gfirdens kolonner och statyer, blommor och gronska.
Det hela iir val afskildt frbn gatubullret och offentligheten och dock under oppen hinlmel med standig luftviixling, behagligt npplif vadt af blomdoft och vattenplask.
Af de rum, som ansluta sig till de blda ghdarna, ii.r i synnerhet salongen intill peristjlen ral bibe- hdllen, rned vaggarnas rika djuproda bottenfiirg och rackra miif- vande figurer.
Under de stora falten loper en liten fris pd srart botten, hvars scener ge den tiickaste inldick i pompejmskt hvar- dagslif.
De framstiilla sm&amp; kiirlelrsgud&amp; som bagare och smedel; vin- och blomsterhandlare eller p % kappkorningsbanan, dar en vingad spjufver racker ling niisa i t en annan, som stjiilpt med sin biga.
h d r a rum aro dekorerade med scener nr grekiska sagor, troligen kopior efter beromda original.
Ned.
fantasien ' fingad af alla dessa leende glimtar nf en kul- tnr, som gBtt under, trader jag nt igen pb den tysta gatan.
Solen borjar lnta till sin nedghg, och sknggorna hafva langt sig.
Upp- ifrdn trappan till det lilla Fortunatemplet ser jag Forum rned sina kolonner och blgar och den tigande ruinstaden rundt om i rod kriills- belysning mellan violetta berg.
Och allt som solen sjunker och dagern slocknar hiir nere, i dess rikare fargprakt reser sig Vesn~ius, majest8tiskt draperande sig i purpur, sd som pompejanaren s&amp;g det ofver sig, d&amp; han Btervande frdn Forum.
~ n n u senare 1 p e r mot natthinllen jattens Iingsamt stigande ocli sjunkande riida bloss; han sofver nled Itinga, djnpa andetag, fredlig iinnu, forfarlig om han vaknar.
2 !59 11.
E n Fali~lsondag i Napoli.
ICatedralen i Napoli, S. Qeunaro, Sir en gotkk lsyrka, visser Jigen utun den stiimning i f mystik, s o n I~iinmelsstrafvande hvalf- och mblade fonster skiinlra de franska.
och tyska lratedralerna, inen italienskt .vaclier och intressant.
I alla galnla l-cyrkor liar kan nlan vara siiker att tr&amp;Ea pb nBgot iikta ur&amp;ldrigt: och vordnndsv~.rdt, just db man iir fBrdig att bli fBrtviflad ofver.
alla moderniseringar.
S. Gennaro har ett sidokapell, ursprnngligen sjiilfva hnfvudkyrkan, s o w 111ed sina gainla mosaiker och praktiga antilra kolonner vittnar om.
den nnga lrristendomens forsta segertid ocli om de byten den i den nuvarande lryrkans inidtskepp tog frbn hednisk k ~ ~ l t n r Och.
hojer sig inti11 en moderniserad pelare, den vackraste drta gotiska baldakin ofver en biskopsstol.
Tillbyggd ' och onlbyggd efter olika tiders fordringar halftamat Artusen igenom har S. Gennaro ofver sig det skimmer a£ iirevordighet, som generationers anditnkt idiste s k ~ k a en helig plats.
Vid tiotiden palms6ndagen erbjbd katedralen en mer 5.n van- ligt pittoresk anblick.
Hijgst nppe i koret va-jade en elrog af de Ijnsgnla, konstrnassigt: hopflatitnde palmblad, som den dagen utbjndas till saln utanfor alla kyrkor.
De rorde sig lhgsamt franlilt nedfor trappstegen.
frln koret, bnma af grelater i violettn kApor.
Fore dein framslwedo t v l och tvA, ined lbnga mellanrurn sins emellan, unga svartkl&amp;dda prBster ined olivkvistar i hiinderna.
Follret skoclrade sig &amp; oinse sidor om deras viig, in&amp;ngen hand riicktes bedjande not priisten och fick nigra blad af Ilans oliv.
S&amp; gick tfiget vidare nt i solskenet pb kyrktrappan,] &lt;.ring de for fasadens restaurering uppforda byggnadsstallningarna och upp igen inidt for den spetsbbgkronta hufvndportalen, hvars viildiga bronsdorrar voro stiingda.
Utanfor den var stalld en purpurkliidd sfol, till formen alldeles en sella curnlis, och dar tog en gainnlal b i ~ l c ~ ~, ~ gyllne h~ars mitra lyste fram bland palmerna, sin plats, ined ansiktet viindt mot kyrlran.
Den kruinma biskopsstafven.
bars fram mot kyrkporten, priisterna mlissa.de och sjongo, och rundt onlkring pA trappstegen flockade sig ga~nla och unga, andiiktigt vantande.
Efter en ganska lAng .viintan kom sb det hogt-idliga ogonblick, db de valdiga porthalfvorna sakta oppnade sig.
Det gick soin en elektrisk stot genom mgngden, alla rusade mot sidoportarna for att se intiiget.
Priisterna ordnade sig pb nytt,, ocli lbngsaint boljade det fiirgrika tiget gehom midtskeppet frnm mot altaret, d&amp;r bisko- pen, sedan han a.flagt sin mitra, forrattade.
massan.
,
lfen medan skaror af andaktiga aflosa hvarandra vid biktsto- larna och prasternas entoniga sdng fylde koret, bnmade diirutanfor Napolis rorliga folklif i hogre v89or iin vanligt.
PA den tringa, gatzl, son1 frdn via del duomo g i r i riktniag mot piazza Dante markes viil llznappt nlgon skillnad.
Diir lysa de l i p arlrnderna snedt emot Minervatemplets vittrade kolonner, son1 iinnu krarstg utanfor en kyrkfasad, alltid som 1111 a£ roda tomatkniypen och g y h e oranger mellan guirlander af korfvar och hvita ostar eller berg: bf gronsnllzer.
Men pH piazza Dantt!
och liings hela ~ i Roma, a Kapolis pulsAder, Br marknadslifvet for pasken i full giing.
Stand Bro npy- slagna langs de foga breda trottoarerna, SL att blott en tring pas- sage lamnas fri mellan dem och butikdorrarna.
I dessa stiind siiljes marknadskram a£ alln slag, grofva husgeriidssaker, toalettartiklar, leksaker - jag vet ej d l t hvad.
S&amp;gra ltnga Bord iiro fulla af gamla bocker.
Det gladde mitt svenska hjiirta att bland dem traffa p l ett flitigt studeradt exemplar i pergamentsband sf Linnis Systema naturse.
Ett annat svenskt namn hade kort forut matt mig, dH jag i gal1eri.a Umberto, Napolis stora butikgalleri, s l g bilder frih Andrkes ballonguppstigning.
Heder l t dem, som hedra sitt land, de in5 till- hora glngna tider eller v4r egen!
Nen tanken pB nordpolens is iir s v h att h a l a kr.ar hiir uere.
Det iir solsken ofver Napolis gator, det iir pdrnsiindag med 8 t h - mande lif.
I gathornen sitta lernonadfiirsiiljarne med sina uyp- sk~wna citroner och sina i formen antikt vackrla rattenkrnkor.
Utanfor alla kyrkportar st; spiror af hritgula palmblaj eller grb grona olivkvistar, och utropare kringbjuda fliitade kors i alla stor- lekar.
Niistnn alla man moter, barn i synnerhet, bara en olivkrist, droskhiistarnn ha nHgra blad vid orat, ja, jag sHg clagen diirpB ett lokolnotiv med en lulnmig olivgren f astbunden framtill.
Uppe p l hojden i forstaden Tomero ser man andru tecken till den stlanclande pisken.
Pii de griisberusxin slnttningarna nedanfiir Caste1 S. Elmos gr&amp; inedeltidsmurar beta stora hjordm af hvita och bruna lain.
NQgra barn ha bundit riida rosetter i ulien pti sitt.
De stackars lammen, som till piiskveckan i riildign flockar drifvas in till Napoli f r h landsbggden, gB lugnt och beta, utan ming om sitt forestlende ode.
D&amp; jng kom ned igen pii via Roma, m r solen redan nedghn- gen, och lyktor dinglade iifver alla st5nden utmed trottoarkanterna.
Vid denna tid far just Napolis fornama viirld hem frln aftonprome- naden liings Chiajan.
Det var en oafbrnten fil a£ eleganta landeter
261 och Iiitta, dag-carts mellan raderna af primitiva trabord med godt- kopsskriip; och midt 1 tra.ngseln kom en hjord af.
de raggiga getter, som man dagligen moter eller ser mjolkas pB trottoamrna i Napoli.
Ogenerndt brokigt markn adsvirnmel Iangs en storstads f ornamsta gat.a - det Br akta syditnlienskt.
111.
En romersk gudstj8nst.
Vid foten af Palatinen ej 1Bngt .friln Capitolium ligger den.
lilla r~~ndlryrlzan S. Teodoro.
De roda tegelmnrarnlz stiimma vB1 ofverens med de viildiga ruinmassoima dBr bakorn och lBda ocksA sitt ursprung iinda in i en dhnkel forntid.
Xesta pii den plats, diir den forst?
grunden lades till den eviga staden, ni-ira det k i n a l i s k a fikontr~det ocli grottan, diir varginnnn enligt siignen upparnmade tvillingbr6dernaY anses de nrsprungligen hafva omslutit ett ~omulos-.
tempel.
Den beromda axtika bronsbilden af varginnan, som nu for- varas i kapitolinska museet, har blifvit funnen i del; as narhet.
.
F r h gitan leder en dubbeltrappa ned till en liten rund for- gA.rd, i hvars midt ett marinoraltare med halft utplBnade relieforna- ment stBr som ett vittne om forntida hednisk knlt.
FrBn den trii- der man in i sjdfva kyrkan, hvars tarfliga inredning - iniilning, irniternnde reliefornament - sticker bjSil.t.
af mot all lyx af marrnor och forgyllning hjir i kyrkornn i allmiinhet.
Blott nr absidens dun- kel baliom hufvudaltaret midt for ingingen glimmar det af de galula mosaikbildernas guldgrnnd.
LLngfredageus morgongndstjanst i Genna lilla kyrka var hog- tidligare i-in nagon m3issa jag hort i de stora basilikorna.
Den hade intet a£ det som under piisken lockai: framlingeu till Peters-. '
kyrkan eller Lateranen: vddig kiirsQng, som f y l l ~ hvalfven, r lysande driikter och ceremonier, relikforevisning frs ' in forgyllda balkonger hogt ofver miingdens hufvnden.
Den bar.
priigeln af.
andakt, ei, af skidespel, och det var blott £A utlandipgar, som hittat dit.
Dessa rnorgontimmar voro Bgnade At itinnet af Kristi lidnnde .. Sistn zlkten af pa.ssionshistorien foredrogs .frbn altaret i olilra st8ni -- mor, enkelt och gripande, en sing, .som gaf ett eget, starkt Zif Bt orden.
Sjalfva spriiket blef hiir betydelsefdlt.
Det h ade kanske for tvBtusen Qr sedan genljndit inom samlna gamla murar, fo.rmadt till hymner Bt viirldsvBldets gudaborne grundliiggare.
.Det hade for- hiirligat hiirslrarviljan, som vet af inga hinder, den segrande kraften;
son1 skoningslost trampar ned allt i sin riig.
Och un!
KU hgllade det den lidande, &amp; ttlingen a£ en stnm, 1); h d k e n romaren s8g ned med stolt forakt, den tornekronte Drex Judixornmx .. Ecce Homo!
Det $ir for det Cdlaste i rniinskligheten, for kiirleken och sjafilfuppoff- ringen r i nu boja oss till jorden, DA den milda hiirliga rost., som tolkade fralsmens ord, uttalat hans: sconsummatum est 2, sjonk hela forsnmlingen pi % knii, och det blef alldeles tyst i kyrkau.
Nu biirjade den mdrn afdelningen a£ gudstjiiusten.
Kyrkans midt framfor altaset fylldes smlningom nf ett egendomligt bot-giirar- tlg, gestdter klgdda i sackktipor, med grofva rep om lifret, barfota, med den dodskallemiirkta hattan neddrngen ofver ailsiktet och blott ett par hgl for ogonen.
Det var ~ g l i sacconix, detta hriidraukap, som tjans$gor vid begrafningar och son1 bland sins medlemmnr riiknar ~ittlingar sf Roms aldsta och forn~rnstn sliikter.
Efter att hafva kastat sig ned for det sidokapell, diir grafren ' var anordnad, stiillde de sig i led nedanfor hufvudaltaret.
Inom skranket framtradde prgsten med krucifiset, som varit insrept i ett holje, men nnder den foljande singen smhingom blottades.
&gt;) Ewe lignum crucis, in quo salus nlundi pependit,, ljod det .hogtidligt., och botgijrarekoren svarade: s Yenite, adoremus!
s * Allas blickar fdjde nu korset, som af prasten, sedan det lyfts framfor altaret, ' lades ned pi % trappsteget i t kyrkan.
) &gt;Tvenite, ado- r e m u s!
~ Botgorarna lade de tunga neclhiingande knutnrna af sin repgordel ofver nacken, kastade sig trfi gauger till marken, medm de niirnlade sig krucifixet, ooh liysste det, liggnnde i stoftet.
Sml- ningom foljde de fiesta narvarande efter dem.
Och ofrer de andak- tigt knsfallandes hofvud ljod ' alltjiimt kiirens manande omkvade: sVenite, adoremus)).
Det a.r inycket i de romerska kyrkorna, dessa stora, granna basilikor lned antika pelarrader, som gor ett rent hedniskt intryck.
Det kan ju afven phisas, att &amp; nga ceremonier och religiosa bruk le ' da, sina anor tillbaka till hedendomen.
D l votivskiinker upphiin- gas kring en madonna, dii priister i gyllene lrilpor svtingu sina rokelsekar, d&amp; pifven ' bares hogt ofver alla p i sin tron af gnld som en afgudabild, kan pilgrimen i Rom gripas af hiipnad ofver hur nara allt detta s t h till hednisk kult.
Har d l rniinniskoslaktet icke hunnit hogre i sitt religiosa lif under en tvitusenirig utrecklingstid?
Men detta forsta iniryck ar ej det enda.
Lefver hednisk tra- dition maktig kvar i den en gBng riirldsbehiirskande romerska kyr- kan, soin apoteoserat sina plfvar liksom antikens Rom sina kejsare,
.
s6 lefver afven traditionen frill den ungdomsfriska, innerliga kri- stendom, hvars ande t.plar nr.
kataliombernns inskrifter och symboler.
Sjalfforsakelse, odmjukhet, manniskokiirlek hafva dock spirat upp ur den ocli sokt sig nttryck ' i ceremoniesna.
Det htrr ej forgiifves ljudit genbm seklerna nllt djupare, hllt betyd ' elsefullare, den romer-.
ske stithillarens: Ecce homo!
.
S-d. '
.
.. ... I,.
. ---.
.
.
.
. '
1.
.
..:.
, '.
.
_;.
_.
.
Historien on1 ett kulturkrig. '
Niir tvA nationer nu fiji * tiden bli oviinner.
ocli skicka nt sol- dater att slzjuta p i hvarindra, drojer d ' et inte lange, innan det vi- sar sig hvem som iir den stnrkaste, och d&amp; g i soldaterna hem och diplomaterna arrangers hed.
Men nar en fraktion af ett folk obser- verar, att den lifter fortryck och ' att.man gommer ' undan dess riitt- miitigs e&amp;ndom och diirfor sB smitt b8rjar bombardera en a.llsrnak- tig ofverhet med suppliker och blygsalmna fordringar att f A jgen idgra procent af det man undanhfillit den, si hiinder det, att af clenna lilla forsiktiga attaclz ' uppstir ett.
trettioihigt krig.
S i har det gitt i Ryssland.
Slavisk resignation och energi A m a sidan, slm7isk despotism nled ett stank d % och dA af enropeisk liberalism 6 andra sidan ha miiktat nppehklla ' kampen med en fb~nnderligt trilsk seghet.
Desgotpartiet har alltid legat ofver ocF gor si.
i denna dag; men andB tvekar man cltt ge det segrarens namn.
Den l&amp;nga kamp jag talar om iir den, sorn forts ' af Rysslands bildningssokande kvinnor och med dessa sympatiserande miin mot.
Rysslands vankelmodiga regering, sorn i niigra decennier gifvit med ena handen och tagit med den andra, tills facit ' blifvit unge- far = 0.
En forniim ryska, Sophie Gopotkin, som studerat i England, har i januarihiiftet af den engelska mdnadstidslsriften, The Nine- teenth Century, liimnati en ingiende, med siffror och fakta spiickad redogorelse f6r ' den sicksackartade gingen af arbetet for)) The Higher Education of Women in Russia,.
Ned denna artikel till kalla vill jag soka skissera en historik ofver den egendo~nliga knlturstriden.
NBr NikoIans I gick hadan, kandes det en tid bortit, som om 13inkarna lossnade friin det ryska samhiillslifvet.
Dar ' blef ett re- formerande, som.
inan inte hade sett ' maken till sedan Peter.
den stores dsgar.
Bland a.llt det markliga, som skedde, var det kanske mark- * -
ligast, att de lifegna blefvo fria och att det inriittaites elementar- 1Ziroverk for flickor.
Det senare, som borjade Gr 185 ' 7, hade vaiit planeradt forut men strandat mot tsarens forbud.
Han uppratth811 envist det gamla systemet for flickors izndervisning, hvilket bestod i att internera d e ~ n i klosterlika helpensioner, som de under laro- tiden aldrig fingo lamna, om inte mojligen for att under en liira- rinnas uppsikt bevista en nara cmhorigs begrafning, och dar under- visningen naturligtvis var a£ det ytligt dogmatiska slag, som fordom andi mer an nutilldags brukade forekomma i flickskolor.
I dessa pensioner rtidde sti-iing kastskillnad, det gick ej an, att borgarens dotter frekventerade samma anstalt som.
adelsmannens.
De voro for ofrigt likformiga till sin inriittning med den sldlnaden, att i de fornanlare skolorna stannade man langre tid och larde gig miinga talanger, i de enklare slutade man niigot tidigare och liirde sig nii- got farre talanger.
E t t helt annat ideal for flickuppfostran ville de nyinrattade elementarlaroverken hiifda.
Ingen klasskillnad mera, ingen interne- ring, ingen godtkopsundervjsning.
Flickorna sk~zlle bo i sina hem liksoin gossarna och g&amp; till skolm hvarje dag for att undervisas i snmma amnen som de af samina slags liirare, d. v. s. aka- demiskt bildade man.
Skolorna indelades i 8 klasser, a£ hrilka den sista var ett slags pedagogisk profiirskurs.
De spridde sig snart ofver hela det stora riket, iinda ned till Kaukasien och bort till Sibirien, och atgora for narvarande 343 med inalles 80,000 disciplar.
Hade det stannat vid detta, sii slrulle val aldrig nagon strici ha blifvit af, ty hvad kunde regeriugen ha att frukta af dessa s m i, backfischar, som sutto p i skolbanlsarna i bruna klgdningar och hvita forkladen, den foreskrifna skoluniformen,.
och som liiste laxor och strafvade sig igenom sina sju eller ttta lrlasser?
Uen frukterna af kunskapens t r ~ d utofvade p&amp; dem sin f r t n urhistorien k h d a lockelse, och nar de lagt bort laxbockelma, dar de inhamtat vetan- dets elementer, ville de ta fatt pB.
andra bocker och f i tillfillle att idka ett hogre studiesatt.
De vhgade f r s m s t u a ansyrilr pb att staten skulle Iamna dern tillfiille att inhamta hogre knnskaper p B den gruad,.
som lagts i skolan, och sanktionera deras stndier, s9 att dessa skulle kunna blifva en forvarfskalla for dem.
Srlrigheten for den bildade kvinnan att forsorja sig sjiilf utan att stiga neci i en lagre samhidlsklass trkdde sarskildt bjiirt i dagen vid dessa ti- der, dB m h g a formogna godsiigarfamiljer rninerades genom lifegen-
_ skapens upphiifvande och stiledes det)) battre)) proletariatet fick en stor tillokning.
Energiska kvjnnosaksifrare, .sAdana sol11 lroken N. V. Stasoff, Madame Troubnikoff, Nadame Conrady; hvilka ' strackte sina omsorger Bfven till de kroppsarbetande .kvinnorna, satte ett antal bildade kvinnor i arbete genorn att inriitta ett aiillskap for ofversiittande.
och pnblicerande af utliindsk litteratul., inom hvilken deras val forst traffade Andersens sagor.
Men ett dylikt af privat tilltagsenhet och privata tillghgar uppehgllet foretag var som ett sandkorn i oknen och for riisten Bgnadt att tiilmotesg&amp; en; dast det ena af de strafvanden, som visade sig bland Rysslands.
kvinnor.
Det andra kegiiret, att f B tilltrade till forskningen ' s och liir- domens centra och till den andl.iga vBxe1verka.n, son1 universitets- lihet, d&amp; som nu hade att erbjuda, det kunde de till£redsstiillld blott pii smygvagar ech genorn anliiande af professorers och stu- denters intellektuella viilgorenhet.
I fall de icke ville gB i landsflykt och vid utlandets hogslrolor forvarfva sig lcunskaper och lardoms- grader, af hvilka de icke tillatos gora ntigot bruh vid titdtomsten till fosterlandet.
De unga flickor, som dristade sig till att utan den ringaste mktorisatiori frHn hfverhetens sida t r h g a in i studenternas led, lcunde r&amp;a ganslcs v d nt och f &amp; bHde k a r e och kamrtiter till med- brottslingnr i sina ofvertr&amp;delser af ' statuterna.
En och annan professor i Petersbwg gsf ' nilgra flickor tilltrilde till sins fcrelils- ningskurser, den ansedde anatomveteranen Grnber tog emot den1 pO sin anatomisal, och det beriittas rormde drag af studenternas ridderljga kamratlighet mot sina olagliga kollegor.
E t t par g&amp;nger liit regeringen fodeda sig till slapphiindthet, och d&amp; giillde det, karakteristiskt nog, medicinare.
En froken Sousloff, son1 forut ar- betat p&amp; Grubers anatomisal i Yetersburg och sedan aflagt ' en vac- ker lakaresamen i Ziirich, fick ntidigt tillstBnd att nflagga evanlen afvea i Petersburg och blef sdlunda Rysslands forsta kvidiga 18ka-e.
Deb betonades dock, att detta fall icke sknlle f 5 anviindas som pre- judikat vid eventuella fra~ntida ansiikningar.
Den anclra, froken Xeshevaroff, blef insliippt p&amp; medicinska institutet shorn .varnnde stipendiat frSn en kosackstam, soln med niuhamedan.slc esklusivitet icke tilliit lnanliga lakare att v b d a livinnor.
1861 oppnade ntigra radiknla professorer ett s.
.k.
fritt uni- versitet i Petersburg, ett slags university-extension-tilltag.
Detta blef en hiird for de studerande kvinnorna till en liten tid.
Redan m. universitetet niista i r stiingdes den nya hogskolan, ' och t: o. '
blef dofndt t.iH ett l r s suspension.
Det heliga Iiysslands faderlign regering fick ogonen opynn for att dess barn befunno sig pd en farlig sjalfav8ld6ts ~ i i g och ville ge dem en faderlig aga och en yfi- iuinnelse om hvem som hade makten.
De mest bemiirkta kyinno- eaksskribenterna, Tchernyshevsky och Jiikhailoff, deporterndes, och pressen Eorbjods att ridare diskutera kvinnoruns bildningsstriifvau- den.
E t t klokt schackdrag a£ regeringen, ty R p h l r l s foruiimuta skriftstallare hade i tidningar och tidskrifter utfijrt ett betydelsefullt acbete for opinionens beredande i kulturviinlig anda rnedelst argumeu- ter, soia knappast ligo inom skot.thAl1 fijr de pilskurar a£ sarltasmer och lrarrikatyrer, hvilka deras riittrogna rintagoaister afskiito mot Jenl.
I nAgra Ar shg det Btlninstone p&amp; a f s t b d ut, s o ~ n om det upp- spirnnde ofoget skulle kunnat tigas ihjiil sotn en misslyckad komecii.
Men det 1&amp;g bara lomskt i skymundan och bidade tillfdlet.
&amp; lS (i7, dB Rysslands lalrare och naturforskare salnlades till en kongress i Yetersburg, inliimnade Nadame Conrady till denna en slzrifvelse rorand ' e nodvfindigheten af kvinnobildningens hojande.
Den upp- lastes pB ett offentligt sammantrade och iistadkom allmiiu entusiaslu bland b&amp;de lards och lekman; men liongressen kunde ej gora merit for saken, an sanda skrifvelsen, forsedd med dess gillaude, till nn- dervisningsministeriet.
Och diir fick den ligga nara tvB &amp; r, innan svaret kom.
Under tiden inliimnades en ny skrifrelse, forsedd med $00 underskrifter, till rektorn for Patersburgs unirersitet, professor Kessler.
Detta memorial gick ut p l erh %llandet af tillsthd ntt f B begagnu nniversitetets lokaler de tider de ej roro upptagns, man gjorde icke ansprPk p&amp; nBgot slags pekuni5il.t underatod.
Ett oiiudligt blyg- samt dokmment siiledes.
BBde rektorn och en enkom tillsatt pro-.
fessorskomit6 uttalade sina sympatier for forslaget men viigada ingenting gora utan att vara bemyndigade a£ undel7isningsministe1-n.
Emellertid tillkallades en ny komit6, bestAende af de fornamsta pro- fessorerna vid universitetet och medicinska institutet, for att i Sam- rHd med forslagsstdlarna utkasta en plan till foretagets realiserande, om det finge realiseras, hvilket man p i grund af ministeriets non- chalanta tystnad var oviss om.
Komiths mote med supplikanterna var rorande: moderata anspriik och ringa medel 4. ena sidan, nobel ridderlighet och storart ad hjalpsamhet l den andra.
M a profes- sorerna erbjodo sig att forsta Aret gratis undervisa vid den pro- jekterade hogskolan.
Under vantetiden upprattades hiir och diir privata kurser for unga flickor, som genomgltt elementarliiroverken och sokte vidare ntbildning.
I decenlber IS69 kom det efterlangtade, det mecl spanning vantade svaret frAn nndervisningsministeriet.
Var det bifall eller afslag?
Det Sir inte godt ntt saga; men salzert ar, att inte var.det hvad man hade vantat sig.
Ministeriet gaf sin sanktion A t inrattan- qet af)) Forel8sningskurser for personer af biida konen)) i historis, - rysk litteratur, fysik, kemi, botanik, zoologi, geologi, anatomi och fysiologi.
: Kursen i hvarje iimne ficlz e j utstrackas liingre ' Sin.
tvii &amp; r, examina och grader forekommo icke, och forelasningarna voro .-.
tlnclerkastade en petig censur.
Man m&amp;ste noja sig med sienar, d l man icke.fick brod, och det lznussliga anbudet mottogs.
Lokal erholls gratis, i.
det den liberalea lrrigsministerp Milmtin upplat medicinska institutets liirosaltlr och laboratorier (medicinska institutet i Petersburg ar forenaclt med gar- nisonssjukhuset och hor under krig~dep~rtementet).
Den 20 januari ISSO var man ' fardig att borja.
Hundratals kvinnor anmalde .sig som deltagare, och deras antal vaxte stadigt.
F y r a h senare blefvo de allena p&amp; valplatserna, dB knrsema flyttades till ett elementar- laroverk for flickor, d8r inga man fingo tilltrade.
Detta torftiga surrogat for ett universitet var icke miikt ' gt aft hejda emigrantstroinmen till utlandets hogskolor.
I Paris, i Liege, i ' Heidelberg, i Bern,.
i Geneve, i Ziirich traffade man p i de; csa: ener- giska Bildningstorstiga ryskor, soin vanligen mBste strafvzr sjg igenorn med de mest minimala existensmedel och kunde komten att drifva ned sina fordringar p&amp; lifvets komfort till en for den kultiverade vSisteurop8n oupphinnelig nivB.
Sainma alctningsfulla lr.amratlighet, ?om Petersburgs studenter visat, motte dem hos ' de landsman de r&amp;lcnde i utlandet.
I den fijrsta berattelsen i Strindbergs)) Utopier&gt;) och i en liten bok af doktor Kiithe Schirmacher, beniimnd o~iirichkr- studentinnen,, fk man nAgrcl glimtar af den.
fortrolign solidariteten i.uom dessa ryska lrolonier med deras flardhia, studentikosa Sam- kv&amp;m, som borja med te och cigaretter och sluta med cigaretter qch te.
Men dar t v i eller tre voro tillsarnmans, dar var ryska rege- ringen benagen att vadrcl anarlristiska komplotter, och Ar 18 ' 72, dLS ijfver 100 ryslror voro samlade ensamt i Ziirich, blef den angslig till mods, i synnerhet som det fornams rykten, att de.
kvinnliga studen- terna stodo i forbindelse ined landsflyktiga ryska socialister och revolutionarer.
SB utfardades ett edikt, att alla kvinliga studenter slrnlle inoin ett Ar aterviinda till hemlandet.
For att mildrs slaget lofvade dock; egeringen att t&amp;nka pA organiserandet af n&amp;got slags '.
.
.
268 kvinligt universitet i Ryssland.
Detta kfte a n s l g den sig ha upp- fyllt, dB %r 1875 de forut omtalade fBrelasningsk~zrserna omorgani- serades under namn a£, Hogre kurser for kvinnor~.
Denna inratt- ning var delad i tre fakulteter, en filologisk, en fyaisk-matematisk och en matematisk.
En egendomlighet med denna hogskola var, att den icke hade ndgra statuter, men den lefde andl ett kraftigt lif, s % lange den fick Vera till.
1872 hade i Petersburg i sammanhang med medicinska r institutet oppnats en medicinsk skola for kvinnor, under det kuriiiss och ganska inadekvata namnet nskola for ~ e t e n s k a ~ l bildade i~t barnmorskor *.
Det finns kvickhufvuden och sklmttidningar i Ryss- land ocks8, och mycken gladje mitte de ha haft af dennra uya under krigsministeriet sorterande anstalt.
De ur denna inrattning utgiingna kvinnorna fingo visserligeu ut- ofva lakaryrket, fast under den forkladande titeln)) barnmorska *, men hade icke rtittighet att underteckna ett recept utan m k t e vanda sig till manliga lakare for att £ti sina foreskrifter sanktionerade.
De anvandes sarskildt som distriktslakare och gjorde sig mycket.
trarderade som sAdma for sitt oriidda nit och forsakande ihardighet.
Under rysk-turkiska kriget tjanstgjorde mlnga kvinliga lakare vid armen och betedde sig dar p % ett sldant satt, att de enligt myndigheternas intyg svirligen kunnat undgH Georgskorset for %tap- perhet i falt *, om de varit man.
Opinionen till deras fordel blef efter detta s l stark, att man mast0 l %ta dem erhdlla doktorstiteln, hvilket skedde 1880.
BBda de kvinliga hogskolorna florernde nu och understoddes af starka sympatier.
1885 kunde den filologisk-fysisk-matema- tiska anstalten t. o. m. skaffa sig ett eget hus for 200,000 rubler.
Denna utgift visade sig emellertid vara onodig, i det regeringen med sin vanliga v d aafpassade omt~nksamhet befriade den unga hogskolan frBn bekymmer for bide lokal och annat.
188ti stangdes genom maktsprbk f r i n hogsta ort s i riil den som den medicinska institutionen.
Sedan styrelsen gifvit ett s i storartadt prof p l sin suverana makt .titt tillintetgora, a n s k den sig he rbd att gorzt en mgttlig eftergift At tidens kraf, som i alla fall icke kunde fnllkomligt igno- reras, och ' s i uppsattes 1889 statuter for ett kvinligt nnirersitet i Petersburg.
Enligt dessa liimnades icke tilltrade At mer an 400 studenter, och fastan siffran sedan genom gradvisa tillagg okats, sH att forlidet Br 695 voro inskrjfna, mgste dock stindigt massor af in-
triidessokande refuseras (i f jor 212).
Ett, sidohngg- riktades ht ju- darna genbm det stadgandet, att endast 3 prqcent ricke.
krikna)) fingo insliippas.
En ytterligare tunga iir afgifhen, som Sir betydligt hogre, an den de manliga studentern!
betala.
Stangningen af det medicinska institutet var en inera oMtilig sak, och darfor hade man rustat $ig med en illa fnnnen .forevanda ning, den niimligen; att - man saknade ' garantier for inrattningens vidmak$h~~lande.
Det fanns 698 k&amp;liga liikare i verksamhet, och tillfiirseln af studerahde visade inga tendenser att utsina.
Ett sallllskap bildades for samlandet af en fond till uppratt- hiillande af den hotid;?
anstalten, och niista host skall den oppnas ph nytt men endast for)) kristna)) studenter.
Man ar knappast frestad.
ntt onska det viilvilliga sgllskapet en siabb framgting i dess insam- lings&amp;r&amp;f.vinden, ty niir det nhtt en tillriickligt betryggande summa, kommer det att lxpplosas och regeringen ofvertar egenhiindigt dis- positionsrMten ofver medlen och styrelsen af i~isti.tutet.
P l denna pnnkt befinner .sig for narvarande den sorglastiga ~ k a t t - och r9tt)) - lek, som utspelats i Ryssland sedan ' tre decennier och som Bnnu torde h a mbnga attityder kvar.
Det har ' ofvan talats blott om Petersburgs akademiska forha- landen.
I nBgra andra nniversitetsstader, Moskva, Kasan, Kieff, har nngefiir salnrna histdria ~ g rum, t fast i ' mindre skala och un- der mindre briinnande forhhllanden an i metropolen.
Klae-a Johalzson .. Festen for Henrik Ibsen den 16 april.
Kviunornas fest har man kallat det samkvam, hvilket Stock-.
holms innevhnare af bhda konen anordnat till ara for den store norske skald, som nyligen gastat v %r hufvudstad.
Kvilinornas fest, enledan det var hufvudsakligen p&amp; Icvinligt initiativ den kommii, till.
sthnd, och man kan tryggt siiga, det var detta som gaf festen dess priigel.
Det var en glad och brokig skara so&amp; den vackra n&amp;got ky- lige vhkvallen samlades i Hasselbackens festvlning kring den be- romde diktclren.
Naturligtvis voro damerna har i majoriteten, d&amp; de vid.
de fijreghende Ibsenfesterna varit nteslutna, men &amp; h e n sags ett stort antal a.f v t r stads framstiende man: pB skilda omrdden.
Att lsngt efterilt skildra stiimningen under ndgra ' snablt fcrflyktigande festtimmar ii.r ett lika otacksamt som lonlost viirf.
Af samstammigt vitnesbord intygas emellertid, att festen bar en pb samma gdng hogstamd och angenamt gladtig prfgel.
Och det kunde ej vara an- norlunda.
En och samma kansla hade ju sammanfort och enat alla dessa manniskor af skilda verksamhetsfalt, partier och gskbdningar, beundran for den .man, som skankt sin samtid sb.
minga diktverk af ovanskligt varde.
.
Gladjen ofver att ha blifvit satta i tillfdie att ' bringa honom sin hyllning, hjiirtligt och ' oforbeh~llsamt, iter- speglades p l allas ansikten, afven pb deras, hvilka endast p.i ett visst afsthnd £ingo betrakta den miirkliga mannen med det karak- teristislca hufvudet och den outgrundiga blicken bakom de gnld- blgade glasogonen.
Det var ett lyckligt grepp att vid ordnandet af aftonunderh811- ningen l %ta vBrt svenskt-nationella element komma till sin riitt i (let en sksra ungdom af &gt;) Folkdansens viinner~ upytradde med s h a karakteristiski, af hederaggsten spbarligen mycket gonterade presta- tioner.
Sven Scholander och hans luta iir afven en foreteelse, so111 vi svenslrar garna fiikna for nHgot oss eiirskildt tillhorigt, afven illustrerades .festen af ett par a£ den alskvfrda slngarena inasterligt utforda visor.
Annan vncker musik af framstHende artister fyllde dessutom programmet.
S&amp; kom supen, vid hvilken kring dr Ibsen samladcs festkomi- tens medlemmar.
For de tal, som darnnder hollos, lilrsom For deln soin forekommo vid bhlarne, ha de dagliga tidningarna utfiirligt redo- gjort.
B %de professor Montelius hogstamda ord, hvari skalden Ibsens betydelse for sin samtid i korta drag framhiills, och baron Bondes vackra tal .for Ibsen sgsorn en son af vfrt norska broder- land hglsades med det mest odelade bifall.
Froken Key talacle i de svenska kvinnornas namn.
Fulliindadt i form, frsmsagdt med den v~talighetens glocl, som alltid kiinne- tecknar froken Keys offentliga upptrgdande, iigde dock hennes tal i flera af sina moment en innebord, som for visso ej kan fattas som ett uttryck for hvad vi svenska kvinnor innerst t h k e, tro och hoppas.
Att talarinnan gjorde sig till en tolk for sina egna och me- ningsfranders - ej.
for det stora flertslet af cle niirvarandes och andra hennes landsmaninnors - gskildningssatt borde, synes dct, for heme sjalf ej vara obekant.
Protester ha ej heller uteblifrit.
Men festtal fii ju i allmbhet icke tillmiitas alltfijr stor betydelse.
De aro stundens bani och forflyktiga lil~a hastigt som den stlni- ning af hvilken de up.pbaras.
T i skola siiledes hoppas, att trots detta enda missljud, som for mbnga storande ingrep i festst8mningen, det glada och soliga intrycket f r l n kviunornas Ibsenfest skall komma att kvarstl i deltagarnas minne.
Har gterge vi till sist det versifierade tal, som en af deltaga- rinnorna, foredrog till festforemilets Bra.
Till.
Att denrza plctrzt ' c~ fbtt ett sddant namnm!
Orh f; drlel; s~~dlt for mi9 hon ' gdtan tyclde, B Mecl Blaclen lelter du, mitt t a r n, oclt tunher Att ej jFQn ett det undr.as ?ci@s /: an, Men onz dci profcctnde clitt.
oga stinker, DZL set- ej to&amp;, sotn li1; na helt hoarann.
.
i \ f !jront oclz lzoitt cle jatt genzenscm blctndtzing, Men h m r t och ett hcw dock sin ep7z ~ ~ c t ~ t d i h ~.
Och o m d u Blicken ouncler gr&amp;n safoen, Din t c d hojer ~ mot e n a n n a n Bild, Dci t~~lil.lie /.
dl ', cdt bland oss ' hdrzskor.
ufoerz Hocw indioicl u r fi.bn den a n d m skild; I-lnr l i l ~ a tin oi k u n n a forefalla S b hccfoa oi obr egen prugel alla.
Du set., cttt yruset sonz du Bur i handen E n bild af nzunni.sl~un dig s b l m n ge, Ty liI.
; .sotzz hotz sd s1,: ifta ufcelz bunden, HCCWS ' randning s b i nzdndal ' d Iran sig te, Och dtirfor ingendel: ~ Iran fdrgutcts Nut.
cle i nuinnet bbda sctmmanjlutas.~.
.
Min moders ord i dug jag ej kart $161,1nzn.
Nar.
fimarir xenrik Jbsen nu jag stdr.
Oclt tanliars bdyslag genom hjartat strbmma, Som uti ord jag tolka ej firm&amp;, Men diktaren, huars tanliar hdgt sig hoatfca, Har gett oss mod att cara helt oss qiarca.
Sonz barnet med de grorta blccden lela-te Och lznippen utaf s m d n s l i o ~ r i i siq, ~ ~ band Sci mannen ofta tankl6st kcinnart smelite - Ett 1.6, sonz stciddes qf hans starka hand - Men hammarslagen sprdngde f (ir-don~s hdllar, Och Jbsens stdmma Ljod j X n Norges fiallar .. Och $ram ett malitigt panor-unza glider.
Af bilder, tecknade nzed l$ och ' fiirg.
Ett Itar * sla-i gdd till oss frhn hedrtatider, Gengtingarn isade 0dr.t blod, chr mayj, Och snillets blbtrar gungade mot tiden, Men trdflade i hjdrtat indiciden.
Och blad pti blad oss ~Dilitar-knngen.
riidfe.
Hart gaf oss sliildringar ctr kcinnans l [f, Hart g&amp;tor forrnade och, fi-hgor- ~iickte Och ropade: ~ d murrkna e rnurar rzp!
Och nar han Iiraftig strqffdom hordes slunga, Han oftct lade den pci koinnans tunga.
Och nzannert hdpnade och kcinnan tAnkte: BAI- det till mig, son1 skalden talar scb!
Och oiljekraft i hennes dga bldnkte?
Hon borjade sitt eget 2if forst&amp;.
Hon kunde, att hon ej car keitlrla burn, Men fiirst och frdmst hon biUe mtnska carn.
Oih llifbet stig hon framstc ?lldt i en spegel, Som oisade itur uiktigt Itcarje jeteg, Hur uindens Iiast ur- far-ligt .fir det se !jel.
Hoar-P diet fir- slappas ntqf hunderh, fe$ Hon sdg, att den, som liastal.
dj !jn~; ft silt tt2rnin.q Onz riitt och oratt, s t h, fira e,qerr gii.rvrirq.
Oclt nzkngerz ~ N o r a boljade ~ sig pt.iifua Och blicka in uti sitt eget jag.
Den sjal, son2 kit qf smickrets rost sig sii,fca Vanrz kraft att lcdnzpa lifbets stom slag, Forstod att kuinrtan icli-e car en docka, Son?, hade r i f f att ?tigets fidcter plocka.
Och bladen uuxte uti nzastarhanden Och bod oss tgda nztirzgerr @ up spnbol.
Med hvif f de ratadades ej alltid bandetz, Men qfta nzed satirens fino stbl.
Om tzfigorr ntypn nzan cille bortforldara Mc6n inedgaf dock, att st1 det kunde eara ..
Ja, huarje baxlitz,q i ett koinnol@irta Harm xenrik Jbsens ' djupa blicl;.
fol.stdtt.
Hctn farlek tolkat, tolkat frojd och snzdt * tn Och .slrildrat ltfuet, s&amp; i stort sonz srnbtt.
Hart betat nzliktigt .$&amp;lens strtingar riira Och tanken pk de ljusa oidder, fiir-a.
N u .r; t&amp;r ha12 nzidt iblntzd oss, diktcr; r.kungen, Och Soeas diittrar htilla, fed i dag.
Af stfirre slrald din, jag han blef be.~jurz ?era, Men orden baras af mitt Iijtirtas slag.
Tag.
mdistare, den hyllnitzg, jag dig bringar: Fast trasten.9 lilr den.
enlrlcc sdtqen I; .lingar.!
Nut- 11; cket kui~tnan gerzonz dig fdtt riina, Head.
* tom bilder nzuj.: lctt.
* af ditz hand!
Med tacl~samhetetzs k~: anxar ui dig / ~; rbna, Fast du rned stran,qAet agat osx iblarzd, Men strt (fuc6 ~i mot nzAlet hiigst p&amp; stipn, S b gif 0.3s dd en kvinlig Jerge Vr ' gen!
,
Eitteratur.
Ebb och flod.
Beriittelse af Alma Cleve.
Scenen Br normmdisk, en liten by vid hafvet, enslig och af- sides, dar fartyg aldrig lagga till och dar lifvet flyter jamnt och stilla med knappast flera vaxlingar an dem tiden sjiilf bringar.
x 8 r berattelsen borjar, ha fem I r forflntit, sedac ett par framlingar f r h norden traffade pB detta lilla paradis och slogo upp sitt talt d8r.
Och annu drojde de kvar och tyckte, att dar var dem godt att rara.
I forsta kapitlet, som inledes af en variation pH det mycket, anviindbara och starkt aalitade temat)) solnedgIng vid h a f v e t ~ rnota vi de b %da framlingarna vandrande utmed stranden.
Vi kunna icke biittre lsk&amp;dliggora det harmoniska i situationen an genom att lgna forf: s ord: DDe gingo soln ett par alskande.
Den ena fattade dB och d&amp; den andras hand, den ena stannade emellan&amp; och kysste den rosiga kinden (den andres namligen), medan den andra slog arlnarna om den kyssandev.
n e t ar icke hvarje dag man vare sig i litteraturen eller i rerk- ligheten finner en mor och en fullvuxen dotter bemota hvarandra sii hjartligt under en promenad.
Sil m-jcket gladare hlis man, d l man nlgon gIng ofverraskar ulgot dylikt.
Det samtal, som fores mellan de biida, ger oss tillfiille att.
bliclra djupt in i den aderton4riga flickans sjd.
Hon hyser icke ett s p k till bitterhet mot sin femIriga isolering och protesterar pii det lifligaste mot moderns skygga undran om kon ej iindb l k g t a d e ut tillbaka till varlden.
Men henries srarmiska karlek till hafvet, det oandliga och liingtansvackande, tyder pb ntt Slacedonien borjar bli heme for litet, att hon borjar skymta andra kungariken bortom horisonten.
Hennes sprik ar glodande och poesimattadt, och det Br nastan, som om hon talade p&amp; vers.
T. ex. dessa ord, som hon yttrar, d i de st&amp; i begrepp att iitervanda till sin boning: wFarriil d&amp;, tjusande syn!
Nu sveper du om dig aftonens dunkel, miiktiga haf!
D Det ar knappast alldeles ovantadt, att en ung man dyker upp i denna idyll och ger form I t den unga flickans dittills konturlosa trlnad.
Eanske skulle det dock ha verkat mera burdust, om icke f k f.
p i ett fint och fyndigt satt hade forberedt p l denna riindning genom att llta mor och dotter fora eu diskussion om)) kiirlekens s j a l ~, under hvilken flickan ofverraskar bade modern och lasaran med ett erotiskt skarpsinne, som iir rida framoln hennes iir och erfarenhet.
De omstfindigheter, under hvilka den unge mannen gjorde sin forsta entree pA scenen, voro sb utsokt mlleriska, som om han sjiilf hade arrangerat dem.
Se h ~ r!
Hjiiltinnan sitter iford pittoresk hond- flicksdrakt uppflugen i ett aprikostrad, sysselsatt med att plocka
ned ~ d praktfulla, e fullandnde, af solstrfilar forgyllda frukterna)) ocB hjalten smyger fram med en skissbok i hand for att)) stj&amp;la hennea fortjusande konturs.
Han iir n6mligen mfilnre och svar vid Apollo.
Den gfingen blef det just ingenting af, icke ens presentation; men hur det nu koinuler sig, .kanner man sig fast ofvertygad att det ar rnellan dessa tvb, som bokens karleksdraina skall utspelas.
Sb gbr det ju oclrsb, och nn forekomma inga ofverraskningar forr an sid. 75, diir konstndren friar t ' ll sin Iiusin, en kokett paris- flicka.
Detta hade han lofvnt sin far pb hans dodsbadd, och han hade ovanligt fasta hedersprinciper.
Hjgltinnan och hennes mor hade en tid roat sig med resor, och niir de Bterviinde till sin vrb, funno de hjdten och hans brnd etablerade pb hans fiiderneiirfda gods i, skenbar smekmBnadslycka.
Umgange inledes pb clen unga fruns initiativ, och de bbda btskilda 8lslcande lriimpa .en god kamp mot sitt hjartas kanslor.
En gBng biktade de sig for hvarandra men under formildrande omstandighe- ter, ty det var natt och det ' var 1nHnsken och det var skog oinkring dem och cleu nngn fliclran, forkylde sig pB det och ficlr feber.
Det hjdtemod de yB det hela t.aget visat i sin koinplicerade belBgenliet belonade sig sjiilf i deras goda samveten och vardt ytterligare belonadt, diirigenom att frun dog mycket snart, hvilket for de tv8 oppnade ett soligt perspelrtiv af legitiin och viilfortjiint lycka.
Nfigon starre grad af originalitet kak man knappast tillerkannu bolren i friiga; man kan snarare pastti, att ' den foreter en ratt k h n - bar brist pfi denna egenskap.
FormHgan att karakterisa hor icke heller till f6rf: s mera fremtr~dnnde fortj8nster.
Figurernu, tala och rora sig ungefiir pfi samma satt allesarnmans, mycket nobelt och fint, det medgifves villigt, men dock niigot for stereotypt.
Lolrslfiir- gen ha vi icke forntsiittningar for att yttra oss om; inen vi an- taga, att fijrf.
icke lagt an pii att Bstadkomina nAgon sfidan.
En ton af upphojd, svarmisk idealism genomtriinger boken fr %n borjan till slut, och man kan med full trygghet siitta den i den mognare ungdomens hand, viss om att ingn storande och grumlande intxyck skola hiirflyta nf clenna .18sning.
- B.
B. Tailtali kval af Ida Blickw~n~n. '
Denna bok h6r liksom den kregfiende till hvad vi skulle vilja kalla den respektablw genren, men ar mera invecklad i sin anlagg- ning.
~ f v e n hlir dor frnn, soin var vida mer glskad i lifvet an saknad i dodeu; inen denna hiindelse har icke den vantade plfolj- den, att hnn och hon blifva forenade.
Tantalus, hvjlken i den greki- ska mytologien, om vi icke misstaga oss, var en herre, som led af bestandig torst men aldrig kom Bt nlgot att iiricka, representeras ngmligen har af den unga flickan.
Atminstone tro vi, att sb ar forf: s. '
' mening, ehuru afven hjdten foreter ett drag af likhet med berorda sagofigur darntinnnn, att han var ohjalpligt torstig a£ sig.
Han hade dock vanligen, i olikhet med Tantalus, tillrackliga kvantiteter konjak magasinerade i sin garderob, och ingen andehand ryckte nAgonsin buteljen friin haus lappar (han drack namligen ur butelj, ehuru han var hiiradshofding).
Just detta hjaltens spirituosabegiir ar det, som alstrar det tragiska i denna historia och fororsakar ham alskade de kval, af hvilka boken ffitt sitt namn.
En alskv$irdare man an Saul Rosenfalk - detta var harads- hofdingens namn - kan knappast upptankas.
N. b. nar han var nykter eller lagom berusad.
Han synes oss vara den kraftigast skildrade och mest verkliga personen i boken.
E n siillsynt rikt utrustad natur var han med en lekande krickhet och ett barnsligt vekt och lattrordt hjkta.
Alla tyckte om honom, bide miin, kvin- nor och barn voro ' mottagliga for hans tjusarmakt.
Endast hans hustru hsde hjiirta att vara h h d mot detta storca barn.
Hennes kyliga vanlighet och forodmjukande omtiinksamhet under ham B sjukdoms 8 - perioder brakte honoin thl fijrtviflan.
Detta hennes beteende forskaffade honom emellertid ett slags ursakt, i det han resonnerade som s&amp;, att det endast var hans hustrus brist pd fortroende, som hindrade honom dit blifva en ny manniska.
Prun ar en stfitlig och intressant men ganska sviirfattlig fore- teelse.
Den ofvan omnamnda unga flickan, som spekulerade yB att bli fruns eftertradare, iir ocksd srtirfattlig men hvarken stdtlig eller intressant.
Hon framtrader forst i egenskap af gymnasist och fruns hangifna beundrarinna och ~Busenfreundr.
Blir sedan gymnastik- liirarinnn i den smtistad, d a herrskapet Rosenfalk residerax.
Det svaga intresse denua unga dam, s o ~ n and; pretenderar till en sfi bemhkt plats i berattelsen, mojligen lyckas inge, det splittras ytterligare genom ankolnsten af en yngre syster till henne, hvilken forf.
slosar rnycken omsorg och kiirlelz pb.
Hon iir visst sjutton iir och tillbringar sitt korta lif med att bli smekt och bort- skamd af alla de andra.
Det $ir alldeles foljdriktigt, att hon dor sB ung, ty den sortens lniinniskor t&amp;la icke rid att lefva har i viirl- den.
DBremot kunde forf.
garna sparat oss den sorgen att se den.
arme hkadshofdingen skiljas hiidan pb grund a£ ~ d i l e r i u m ~ Det var riktigt skada pB karl.
Han knnde bestamdt ha blifvit folk lika val sorn Fritz Reuter, hvilken sorn bekant led af sarnma sjuk- dom och ansfigs obotlig men slutligen kurerades genom sin hustrus modiga och uppoffrande karlek.
For£.
till denna bok ar en debutant och har foljaktligen be- rattigade anspriik pti ofverseende, sardeles i betraktande sf den om- stiindigheten, att konsten att skrifva bijcker ar gansks svdr och medfodd endast hos ett fdtal miinniskor.
B.
B.
.
.
Friin 1898 iirs riksdag.
I vBr senaste riksdagsrevy omniimndes i. all korthet Btskilliga infor detta tirs riksdag framlagda motioner dels i skolfrtigor, dels angdende forandrade lagbestiimn~elser.
For de af kamrarne redan behandlade motioner, som i ntigon mHn berora kvinnans stallning i samhallet, skola vi nu i storsta korthet redogora.
I Forata kammaren hade Herr Soclerberg motionerat om ratt for liirare och ltim-inqzor i geoqrc@ att resa pd sfatens jarnvligar for 7iedsa.tt afgift.
Det i Forsta kammaren.
tillsatta tillfalliga utskottet, som skulle behandla motionen, afstyrkte densamma.
Sedan den nf- slagits i Forsta Irammaren blef den saunda aldrig framlngd for den Andra.
Herrar Stol-matts Olsson och.
Grundell hade i Andra kammaien framlagt forslag rorande anc7ringar i besttimnzelser~~cc for dfnjutande a f anslng till kvinlig sslojd.
Den forsta motionen hemstallde om aiz- slagets dtnjutnnde afuen fiir ett flzindre liirju~zgen~i.ta1 iiqt (7et nu fore- skvljcm; den.
sennre om undervisningstidelzs imkrlinkamle.
BBda mo- tionerna afstyrktes i statsutskottet.
Forsta kamlneuen intog herr.
Grnndells forslag, dB daremot b %da motionerna afslogos i andra.
Kongl.
Maj: ts lagforslag om ' anteclmi~ry i 7c~~r7cobok af utrikes slutna tiktenskap hade af Iagntskottet afstyrkts och afslogs ' afven i bgda l~amrrtrne.
Lagutskottet hnde diiremot tillstyrkt Kongl.
Maj: ts forslag till lag angtiende u %lt till erhiillande a f kyrklig vigsel fiil.
s~zec$lenz ccf ' svenska kgrkan, soln ej blifuit kon$rmemd, sBvida han gtnjutit kon- firmationsnndervisning af prest vid svenska statskyrknu och af dema funnits.
beredd att fii tilltrgde till Herrans nattvard.
BBda kam- rarne antogo forslaget.
Tvii i Andra kam~naren af herrar II: Petterson och E. Hedin- vackta ~notioner om andrade bestammelser angaende barn, som do- pas i ~okanda foriildrars namn D, hade ' ofvei.1Bmn~ts till Andra kam- marens tredje tillfgliga utskott, hvilket hemstallde att riksdagen skulle Bos Kongl.
l \ !aj: t anhBlla om utredning on1 och pB hvad satt stidall brdring af 1778 lirs lag angdende bamanzord och dtirmecl sa912- ma~lhiingnnde bestamielser lnd kwzna fWetagns, a f t ntoclrens namn kaqg '
blijbn forffarunde skyddadt nzot ofentliggoraizde, wtea fill q q l y s ~ i n g i vissn besta~~tda full anfeckaadt.
Utskottets hemstiillan bifolls i Andra kammaren, men Forsta kammaren, hrars majoritet holl pQ modrens f ullstandiga anonymitet, afslog densamma.
~ i hiiadelse cr f w9tnnnem Kongl.
Dlaj: ts forslag, ntt l ~ s t r linti f r d w a r o rostor i ham stillle vid prestud, antogs af b&amp;da, kamrarna.
Herr Waldewtviim i Andra kammaren lterkom a h e n i i r med sin motion om bestammelse darom, att iiktensknp mi kuntla ingds i ~ t - for borgerlig nzyndig7tet, ?tar kontrahenterwa det 8stu) zda.
Motionen, som blif vi t afstyrkt af lagutskot tet, f orsvarades med skiirpa och talang sf motionaren, som visade, att aktenskapets afslutande iir en uteslutande civil angelagenhet, och darfor bor ingls infor borgerlig myndighet; han hafdnde vidare, att hvarje religiiis handling biir for att vara s u m afven vara fiivillig, I Andra kammaren bifolls ocksii motionen, men afslogs ntan diskussion i den Forsta.
Herr John Olsson i Andra kammaren hade foreslagit inrdttm- det af ett stopre antal postexpedit8rplatser.
Motionen afstyrlctes af statsntskottet ocH fo11 i bAda kamrarne.
I Eorsta kammaren gaf emellertid frBgan t v u n e prester anledning att skarpt opyonera sig lnot kvinnans intrBng pa mbnens arbetsomrtide.
Biskop RodLe forklsrade sig niimligen endast vilja yara rned om ii~riittande af nya platser for manliqa postexpeditorer och hnn ville rarna mot iie modema idkerna om kvinnans anriindande till alla rnojligrr viirf.
Man borde noga se till, att icke genom kvinnans intrangmde p&amp; inannens omride for de unge miinnen den tidpnnkten alltfor mgc- ket framflyttades, dS han kunde bilda egen familj.
Herr Fehrnzan faun tillfdlet lampligt att betona, det kvinnans konkurrens vore farlig, emedan hon nojde sig med mindre afloning.
Men hvad hon vunne genom sitt intrangmde p % nya arbetsfiilt vore att beteckna som en Pyrrhusseger, dB hon darigenom fiirlorsde ut- sikten till ett eget hem och familjelif.
8taten och samfundslifvet kornme ocksB att lida daraf, ty familjen vore grundralen for staten, men kvinnans anvandande i det allmanna Tore ett sonZierrifvande af denna grnndval.
.
Hvad de ofvertaliga kvinnor, hrilka omojligen knnna rha ut- sikt till eget hem och familjelif~, skola taga sig till fiir att kunna lefva, darom lamnade ej herr kontraktsprosten nlgon upplysning.
SBsom ett kuriosum kan omniimnas, att det I~land r l r a lag- stiftare finnes en s9dan ~bak&amp;tstrafrare~ som Herr Gztstnfsson i Andra kammaren, bvilken anser Kongl.
Ma-j: ts i Br inliimnade for- '
: slag till sndringar i giftersm~lsbalken alltfor radikalt (!!)
och)) agnadt a t t nppvacka kif och osamja inom iiktenskapet~, hvarfor han i en i Andra kammaren framlagd motion foreslAr att iigendomsgenzenskapen l h g t $r&amp;n att inskrtinkas mitte zltstrticlcas lifden till.
den fnstn iigen- domen.
Den egendolnliga motionen af slutas med .anhAllan .&gt;) att K ongl.
Maj: t tacktes till riksdagen afgifva nyit forslag till den ekonomiska .tiktenskapslagstiftltingclz men tigendonzsgemenskap inonz tiktewknpet sb- sent g r u n h.
For det viktiga, om ocksti foga tillfredsstalande, forslag Kongl.
Maj: t framlagt anglende iige~zdo~~zsforhbllande~zu.~i~zo~~z akte&amp;apet,; .hvilket i dessa dagar forevarit inoin kamrarna och i sina hufvudpunkter .antagits, skola vi i foljande hiifte utforligt redogora.
A.
S. Fredrika-Breluer-Fii1-bt111dets sa skon~ite liade freda- varvid behandlades K. gen den 22 april anordnat ett diskussion de akta makars &amp; en- X t s pi-oposition till innevarande &amp; rs riks domsforhhllanden.
Som ordforande fnngerade riksantikvarien Hildebrand, och assessor Lindhagen inledde diskussionen med ett sakrikt och belysande foredrag.
- Efter att i korthet ha redogjort for den rorelse, son1 nnder ungefBr ett halft sekel pBgBtt i vDrt land for refonnerandet af den gifta kvinnans rattsliga st&amp;llning, darvid berorande Foreningens fiir gift kvinnas agande- ratt stra€va * nden i narnnda riktning, Iamnade talaren en resume ofver den lcungl.
propositionens hufvndsakliga inneh %ll, for hrilket Dagnp nBrrnare ltommer att redogora ' under riksdagsmeddelandena.
Inlednren nttalade till slut som sin Bsikt, att det kungl.
forslaget hnebiir ett fra~nsteg i frHgan och bor ined tacksamhet accepteras, slsoin varande det mesta man under nuvarande omsttindigheter kunde hoppas vinna.
De talare, som under den dBrp8 foljande diskussionen yttrade sig, voro a€ en inotsatt mening.
Samtliga uttryckte sin missr&amp;kning ofver .forslaget - sarskildt pointerades detta af fru Ankarsvard - ocli uttalade .sirla forhoppningar om att den yngre generationen skulle upptaga arbetet och fora det till battre ' resultat.
Fru Montelius framdrog gripande exempel frhn arbetsklassens gift4 bvinnor och upplnanade till att verka med sar- .skild tanke p&amp; dessa.
Med anslutning liartill foreslog hr Alddn, att Fre- drikz~-Bremer-Forbu~ldet skulle sanila dylika fakta till.
belysande a€ det fordgrfliga i den gifta krinnans ' omyndighetsstSlllning och I %ta dessa fakt: ~ komma till allmanhetens och sarslrildt riksdagens kannedom.
Frn IZlint- .berg foreslog, att man ur den fond, soln Foreningen for gift kvinnas agmde- Q. '
.
.
.
.
.
ratt ofverlamnat kt Fredrika-Bremer-Fiirbundet: skuUe utflista ett pris for en skrift i Lmnet.
Ordforandens friiga, om forsamlingen ansig, att K.
X: ts proposition borde antagas, besvarades med ja, och sedan man beslutit att remittera: fru mintbergs och hr Ald6ns forslag till Fredrika-Bremer-Forbundets.
komit6 for lagfr&amp;gor, forklarades diskussionen afslutad.
Fredrika-Bremer-Farbundets sjukkassa hade den 14 april &amp; rs- strimma.
Af styrelsens berattelse framgick, att sjukkassan vid 1807 k s slut raknade 250 delggare.
Under %ret hade i sjukhjiilp ti11 50 debgare utdelats kr.
2,685: 75.
Af kassafBrvaltarens berlttelsefrarngick, att tillggngarna, utgjorde kr.
14,802: 78.
Inkomsterna under b e t utgjorde kr.
4,170: 10 och utgifterna kr.
2,896: 94, hvadan fonderna under Bret iikats med kr.
1,273: 86, s % att de nu uppgingo till nrimnda belopp.
Full decharge beviljades s tyrelsen.
PB forslag af Fredrika-Rremer-Forbundets styrelse omvaldes styrel- sen, som bestAr a£ prof. P.
G.
R o s h, dr C. Systrom, froknarna T. Geijer och A. Roos samt fordelningslakaren S.
A. Edling.
Till styreluesupple- anter oinvaldes fru F. Lybeck och lifmedikus G. Westfelt samt nyvaldes froken U. Hammarskjold.
Till revisorer omvaldes froknarna A. Fabricius och I&lt; .. Wall samt till revisorssuppleanter froknarna A. Dahlstrom och N. Silow.
x De kvinliga kontoristernas och bodbitradenas aflinings- och arbetsfirh&amp;llanden.
En af Fredrika-Bremer-Fiirbundets styrelse till Lordnska stiftelsen inlrimnad ansokan om penningunderstod for verk- stallande af undersokning rormde oEvanstLende kategosi af arbeterskors stall ning har af stiftelsen beviljats.
Af Svenska akademiens anslag ti88 vittra firfattare for innevarande Ar hafva forfattarinnorna Selma Lagerlof och Xathilda Roos tilldelats 700 kr.
hvardera.
... Till Svenska Kvinnornas Kationalfiirbulnd har ~Sveriges kvin- liga fredsforeninga anslutit sig.
% Foredragen vid Svenska Krinnornaas Xationalfiirbunds kon- fereus i Stockholm i september 1897 foreligga nu i samlad form.
Sam- lingen innehkller foljande uppsatser: ~Vdgorenhetens mkl och medela af Agda Xonteliua; aFredrika-Bre- mer-Forbundets uppkornst och utvecklinga af Gertrud Adelborg; ~ M i n a erfarenheter om sarnuppfostrana af Lucina Hagman; ~Kvinnoklubbens i d b
af Hanna Andersson;, En insats i ' kulturutvdcklingen~ af Elna Tenom;, Under hvilka forutsiittningar lian lrvinnororelsen blifva af verklig bety- delse for kultur och fram %tskridande ?a af Anna Sandstromj ~Sygepleje som arbejdsfelt for kvinden~ d Ch.
Norrie, f. Harbon; ~Distriktskoterskor, en modern insats i landsbygdens sjukv&amp;rd * af J.
E. Bergvall samt sDe lrvinliga gymnasternas uppgi ' ft~ af Ebba Herrman.
Dessa i ett hafte sammanforda konferensforedrag komma att ut- delas bland konferensens utlandska medkmmar, sbval son1 bland represen- tarna for foreningar.
Andra konferensdeltagare kunna erhblla hiiftet ge- nom Nationalforbundets centralkomitd.
.A E t t ~ a r b e t e r s k e h e m ~ For.
att i n %gon mbn motverka det bBde i moraliskt och hygieniskt afseende 3 % fordarfliga ~inneboendesystemet * och darjamte gifva fabriksarbeterslior tillfalle att under lediga kvLllar vistas i en hemtreflig lokal, diil.
sbvlil forstroelse som undervisning kunde bjudas dem, vilja intresserade personer forsijka bilda ett mr * betelakekenas.
Initiativet hartill har tagits af den lilla foreningen BS.
F. A.
a, hvilken nbgra Br under frijken Gerda Meyersons ledning t v l gHnger i mgnaden anordnat samkvkm for fabriksarbeterslior pA Knngsholmen.
.Hemmet * skall foretradesvis vczra for arbeterskor, son1 ej hafva for %ldrahem och hvilkas otillriickliga fiirtjanst ej till %ter dem hyra sig egna rum.
Till att borja med vill man ordna det for 12 hyresgaster, hvillra mot samma af- o gift - 5 9.
6 kr.
i mhnaden - som de vanligen fh betala for att ~ b inne * i oftast osuqda och ofverbefolkade bostiider, skola fB en snygg och treflig bostad, dliz.
.de kunna trifvas och karma sig pb egen botten.
~ f v e n for arbeterskor, som.
icke bo dSlr, bor shernmets om kvallarna vara tillgangligt och dess samlingssal skall Lfven anvandas vid BS.
F. As ' s samkvsm hvar- annan vecka, i llvilka 30 h 40 arbeterskor brnka deltaga.
For att forsoka siitta foretaget i g %ng redan instnndande oktober har en interimssi; y~else bildats a £ froken Gerda Meyerson, fruarna Agnes Wicander.
Cecilia Raphael, Hildegard Heijlienskold samt ingenior Oscar Hirsch.
2 I N o r g e s s t o r t i n g har forslaget om allmlin rostratt for kvinnor fallit igenoin vid omrostningen torsdagen den 21 april, hvilket icke var ovantadt, a.lldenstund b l d e inom hogerri och viinstern kvinnornas rostriitts- kraf ansbgs vara for litet forberedt i den allmlinna opinionen.
Vlnster- mannen Aarstad och Saalrvitne uttalade emellertid en formodan, att kvinnorna inom en snar framtid komme att uppn&amp; sitt onskembl.
L a d y H e n r y S o m e r s e t o c h f e d e r a t i o n s r 8 r e l s e n.
Lady Somer- set, hvilkens namn Lr oupplosligt forenadt med den sistlidna februari bort- gbngna stora nykterhetsifrerskan Frances Willard, har nyligen genom sitt upptradande i federationsfrAgan l i t i t mycket tala om sig.
Ehuru hufvud- sakligen verkande inom hvitnbandsrorelsen och vice-president for W. C.
T.
U.
(World ' s Women ' s Christian Temperance Union) slot sig lady Somer- set for n l g r a h sedan iifven till federationen, af hvars exekutivkomit~
hon var en verksam och inflytelserik medlem.
Hon ansQgs ocksk af mAnga sorn mrs Butlers sjalfskrifna eftertraderska, nar denna en g b g enligt naturens ordning skulle trada tillbaka.
SA mycket storre uppseende vackte det darfor inom sedlighetsvannernas lager, nib lady Somerset i ett bref till Times forliden host fodclarar sig enig med lord George Hamilton, indiske armdns ofverbefalhafvare, betraffande reglementeringens Aterinforande i Indien, hvilken forklaring ju innebar ett fringiaende af federationens sjalfva fundamentalprincip.
Detta lady Sonlersets affall framkallade ej blott sedlighetsvannernas utan afven Hvita-bandsforeaingarnas lifligaste ogillande.
TIT.
C.
T.
U. raknar sorn bekant filialer i nlla varldens ltinder, Iiristliga foreningen a£ unga kvinnor i sverige utgor afven diiraf ett led.
- Frhn m h g a a€ dessa fijreningar ingingo till hufvudkvarteret de allvarligaste protester mot att en person med Asikter i sedlighetsfr8gan liknande lady Somersets skulle kvarstA som vice-president for rarldsforbundet.
Dessa protester - den fn8n den svenska K. F. U.
K. ar affattad i sardeles bestiimda och allvarliga ordalag - samt mer an dessa p %tryckningar, Frances Willards dod, hvilken i s % hog grad piikallade att hennes vanner enigt sloto sig tillsammans for att skydda det stora verk Bon liimnat i mf efter sig, har pkverkat lady Somerset och koinmit henne att i ett oppet bref till lord Hamilton Aterkalla sina en ging nttalade satser.
Denna modiga bter- kallelse liar hiilsats med stor gladje inonl sedlighets- och nykterhetsviiu- nernas lager, d h lady Somerset med skit1 riiknas for att vara en af dessa sociala reformrorelsers eminentaste hafter.
%.
Kvinnoklubbar i London.
die Frauenbewegunga har nyligen meddelat en redogorelse for uppkomsten och utvecklingen af Londozls m h g a kvinnoklubbar samt deras olika inrkttning.
Den forsta klubben, sorn oppnades 1881 ocli uppkallades efter astronomen Mary Somerville, lamnade tilltrade At kvinnor af alla samhiillsklasuer, endast de hyste poli- tiska eller sociala intressen.
h ' 8r sedermera en del andra inrattningar af samma slag uppstodo, andrade den sina statuter och upptog till sina med- lemrnar hufvudsakligen professional .womeno.
The Pioneer Club och the Grosvener Crescent Club aro sardeles eleganta och krClfva hoga Irsafgifter.
En shrdeles treflig mindre klubb ar the Ladies?
University C ' lub, afsedd for damer, som varit eller 3x0 akademiska medborgare.
FGr kvinliga skriftstiillme finnes en Writers ' Club, hvars president Lr sj&amp;lf~-a prinsessan Christian och i hvilken bl.
a. Nrs.
Humphrey \ Yard och Xactame Adam am medlemmar.
Det finnes Bfven klubbar, som upptaga bide herrar och damer, shorn Albemarle Club och Sesam Club.
.A I Danrnark finnes for niirvarande 14 praktiserande kvinliga lslcare, de fli %sta i Kopenhamn.
Den forata af dessa, dr Sielsine JIathilde Kiel- sen, tog esamen 1556, och tre utaf dem, doktorerna From, Jcrrgensen och Slamberg, ha afslntat sina studier i Ar.
c.
E. LAGERSTROM Sybehors- 4 / Wodecrff&amp;r 29 Drottninggatan 29 18 Humlegiirdsgatan 18 18 Giitgatan 18, - Spis- 0Zi och Knackebrod 7i: a vCZsw~ak.
sorter, oiifuertraffligtx 5 5 nuhzga HEDERSPRlS och GULDMEDALJ I) resdo~~ 1 S114.
I ~ I ' R I I I I S C ~ L 1S95.
~V) ' O~~ GUCDMEDAl.3 ' Stockl~oli~~ 1S95.
Biscuits.
o c h Cakes Aktiebolaget Stockholms Parasiticida, Desinfelrtions- och Blattren,aoringsanstalt, Itikstelef on 36 72.
~ ~ l l h 101.
~ ~11 ".
~ Tel. ~ Sli.99.
~ &amp; ~ F e n a r fjiider o c h reder tagel medel.st n y k o n s t r ~ ~ e r a d maskiner.
e Atagcsr sig rengoring, forvaring och.
konservering af mattor, gardiner, pelsverlc in.
* m. Utrotande af nlle slags parasiter f r l n ' mobler, bohag och lzliider Bfveasoln fri1-t boilingsrnru och fartyg m., ln., allt till priser, som for vim full garanti lemnande metoder aro sar-.
: I .. deles moderafa.
Desinfektion efter smittosamma sjukdomar i rum.
,.
OBS.
!
Effekter afhemtas och &amp; tei.s~ndas utan siirskild af-, gift inom Stockholm.
I Jurist ' ' -. '
lamnar it kvinnos r i d och upplysningar i juridiska och ekonomiska angelagenheter.
,.
.
" Trgffas &amp; fijrbun ' dets byra 54 Drottninggatan, 1 tr,, 1 J
BARNANGENS antiseptiska Vademeeum munnens, tsndernas hudens viSird m. m. for och 0BS.T Intyg frhn ne (1anstieiide me- dicinskn anktoriteter iitfiilja Iivarjje flash: f ' rofessorn i hrpicn vid K. Knrol.
Institntet Hr E.
*, Urr~cpiat, ' IJrofessorn vicl I ' psuln Cnirersitet Hr t) lof Rarn- n~ardc~n, Ihcental i fnr~~rtlkotlu~inll~ik \ - id (' 11.
* ala 1 ' nirtlr.sitt.t Hr) I.
~ii ' strnnd.
Vademecum iif wrtriiffar i bak- trric ?cliidandt?
ot.11 bakteriehiimruande fiirmiiga hrarjrh annat i hancieln fiire- ko~lll~lailde oskndligt toalettmedel.
En f l a s k a v a d e m e c u m i~nu~lrtiller ininst lika stor bakteriediidande och b a k t e r i e h ~ m a n t i t.
funalign som 20 vanlisa 3,-liteiflaukor basta Aseytin.
St!
vidaw den Itfiiliancie h~skrifniugcu. '
Annonser f6r D A Q N Y upptagas a f fm * $kemz Igzgeborg Bemymtm-Gm, 31 ~ s t e r m a l m s ~ a f a 31. n Adresser: Fredrika-Bremer- Fbunde t: Dro ttninggatan 54.
Riksstelefon 27 62.
Fiirbundets bgra iippen 11-I.
.
-- Allin.
tel. 48 16.
F. V. 0.
Centralbyrd: Stora Nygatan 36 Rikstelefon 15 46 - Allm.
telefon 27 1.5 &amp; d a P$ o s 2 a, 3 A @, iir under vintern " ppen alla helgfria dagar, utoln lijrdagar, Fiir hjulpsiiXnnde Irl.
- I, kl. 10-4., lo-11.
- Fcreningen Handarbe tets fanner: Brunke bergs torg 18.
Oppet 10-4.
