# ID: svediakorp-per1638
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,904
# sentences: 1,089
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 44 (983) TORSDAGEN DEN 2 NOVEMBER 1 8: D E ARG.
1905 RENA FÄRGER!
SJUNKER natt och dagen gryr * ™ i daggig glans, med luften ren, och nattens dröm, den onda, flyr för morgonrodnans purpursken.
Men när, mitt folk, af sol du väcks och nattens sista skugga går, i flaggan, som för brisen sträcks, du ser att Sverige ensamt står.
I duken mer ej tecknet finns på att en bror du en gång haft, och därför glöm och ett blott minns: att lita på din egen kraft.
Din gamla flagga mer är värd än den du strök från stången nyss: den gamla blödt bland tappra svärd och fläckats ej af Judaskyss.
Ej något märke finns i den — som himlens blå är hennes fält — men korset känner du igen: det lyst vid Liitzen och vid Bält.
Så lyft din panna, ryggen rak, se dag, som kommer, modigt an!
Bor trohet under svenska tak — i farans stund ett folk, en man!
Den rikedom af Gud du fått i våra berg och hjärtan lagd, den lyse dig — som gult och blått — till krigisk eller fredlig bragd!
På svärdets fäste eller plog din fasta hand lägg lika trygg, och under furorna i skog som förr i kärlek hemmet bygg!
Och faller solsken rikt därpå, når stormen än din fagra strand, kan lugn du mot din framtid gå: ditt blir det, dina fäders land!
DANIEL FALLSTRÖM.
F J Ä L L G U B B E N.
E N POLITISK VISA OOH D E S S POET.
E Ö R IDUN A F B I R G E R SOHÖLDSTRÖM.
J E TT GULDBRÖLLOPSPAR.
GENE- RALMAJOR OOH G E N E R A L S K A N SJÖCRONA.
F ÖR MÅNGA svenskar, I all synnerhet skå- ningar, äro originalen till ofvanstående porträtt ingalunda obekanta.
Hvem har väl vistats, om än så kort, i " lilla Paris " utan att ha lärt känna det vackra Helgenäs, en liten idyllisk villa med utsökta träd, härlig frukt- trädgård och drillande näktergalar, belägen en kvarts promenadväg från Kristianstad.
Där firades den.
31 oktober guldbröllop af det gamla ädla par, som aldrig gjort annat än godt, som utvecklat en storartad gästfrihet och som förvärfvat sig en sällsynt trofast och stor vänkrets.
General Sjöcronas lif och verksamhet äro alltför kända, för att j a g på något sätt skulle drista mig att beskrifva desamma.
Den fina hjärtliga ton, ofta späckad med kvickt och uddigt skämt, som ständigt råder inom Helge- näsfamiljen, gör att den alltid hägrar för milt minne som en verklig idealfamilj.
En fru sade en gång: " H a r du någonsin tänkt dig en ljuf- vare famn än tant Anna Sjöcronas?
Det finns ett godt hjärta därinom, till hvilket man läng- tar både i sorg och glädje. "
Och inte nog med att hon är god som guld och gifmild som få, utan hon är äfven den skickligaste husmor man kan finna.
En månad i hennes kök skulle kunna motsvara tio i en hushållsskola.
Aldrig ett häftigt ord till tjänstfolk eller underord- nade, alltid vänlig och öfverseende, ofta med en bred glimt af skälmaktighet.
Och hvar såg man en större barnavän än denne guldbröllopsbrudgum!
Otaliga äro de små folkskolebarn, som trippat uppför trappan på Helgenäs i nya dräkter och nya skor för att tacka sin gamle inspektör för gåfvorna — och - för att ytterligare omhuldas.
Hela kara- vaner at skolbarn bruka om somrarne stå utan- för grindarna för att passa på, när klockan slår den timme, då " generalen bjudit dem på krusbärsmätte ".
Att de alla kände honom, är ju ganska naturligt, men att han hade reda på så godt som hvarenda ens namn och förhållan- den, det visar hvilket varmt intresse han hade för sina små fattiga vänner.
Och hvilka roliga fester ha ej gifvits på Helgenäs, om somrarne med Isblock och röda vallmor på bordet, om vintrarne vid flammande hemtrefliga brasor.
Hvem minns ej den glada fest, som gick af stapeln, då generalskan blef 60 år?
Ute på stora gräsplanen uppfördes en pantomim, författad för tillfället och med ak- törer och aktriser ur den s. k. förståndiga människoklassen.
Där såg man en borgmästare rida på käpphäst, en kammarherre agera värds- husvärd, doktorer och officerare uppträda som pjerrots och burleska sjömän, samt de respek- tive fruarna, döttrarna och flammorna agera Colombiner och uppasserskor.
Det var en härlig dag, och all denna ståt för en publik af blott 3 personer!
Ja, Helgenäs är ett ljufligt och soligt hem, där det är godt att vara.
Måtte det gamla älskade guldbröllopsparet ännu många år få fylla sitt lifsvärf och måtte de allt fortfarande få bibehålla den sinnets friska ungdomlighet, som gör att man har svårt för att tro, att det är guldax och ej silfverax, som i år flätats in i brudkronan.
LADY LEILA.
AG LÄSER i Iduns fr- " geafdelning — n:r 4 1, frågan n:r 579 — en anhållan om upplysning angående en gammal visa, hvarur en och annan stro iäst sig i den frågandes hågkomst.
Och ett hälft förgätet barndoms- minne skjuter fram ur det förgångnas moln.
Bland de många gamla värmlandsvisor, dem jag, nu för ett hälft århundrade sedan, hörde från min sångkära och sångrika mo- ders mun, var ock den om Fjällgubben, som " satt på sin tröskel, af mossbeväxt häll, en kämpe från urminnes tider ".
Den vackra me- lodien, i folkvisans ton, bevaras ännu den dag i dag är i mitt minne, men j a g har förgäfves eftersökt den i äldre musikkataloger; blott en transskription för piano af melodien till Fjäll- gubben har j a g upptäckt och ser, att tonsät- taren " heter Rubenius.
Orden hafva däremot varit lättare att uppspana.
Det finns knappast en svensk tidning för 91 år sedan, som ej meddelade visan i fråga, och ända in på 1840- talet är den stående i de hundratals skillings- tryck, som den tiden spredos på landsbygden af kringvandrande visförsäljare.
" Fjällgubben " har således varit i flere årtionden en af de i vårt land mest kända och omtyckta folkvisor.
Allra första gången den förekommer i tryck är i Carlstads Tidning för den 17 augusti 1814.
Jag tänkte först hänvisa den efterfrå- gande till denna tidning att därur låta af- skrifva visan, men vid dess genomläsning föll jag i förundran.
Visan är, som sagdt, daterad den 17 augusti 1814, men kunde likaväl varit daterad den 17 augusti 1905.
Stämningen öfver det hela, vissa uttryck, ja, allt verkar så, att den kunde rakt af varit aktuell nu i somras.
J a g behöfver ej påpeka, hvilka ut- tryck j a g här menar, viss om att läsaren själf genast finner dem, likasom att äfven visans rent poetiska förtjänster, hvilka tyda på den götiska sångskolans börjande inflytande, göra den förtjänt af att för ett yngre släkte åter- upplifvas.
FJÄLL-GUBBEN.
Långt upp uti Norden, på fjällryggens topp, Där stormarna ryta förfärligt, Dit vandrarens steg sällan hittade opp, Där midsommarns sol ej går ner i sitt lopp Och Carlvagnen glindrar så härligt — Däfr satt på sin tröskel, af mossbeväxt häll, En kämpe från urminnes tider; I håliga klippan han hade sitt tjäll, Bad, förrän han somnat, till Gud hvarje kväll Och drömde om forntida strider.
" Sex tjog, " så han talte, " i kväll fyller jag — Ett räknesätt efter hans vana —; " Jag tackar dig, Gud, för hvart år, för hvar dag, För ärr, dem jag fått uti blodiga slag På ärans och segrarnas bana. "
HELGENÄS. '
KONUNG OSCAR I JÖNKÖPING.
M ED A N L E D N I N G af, att konungen i da- garna aflagt besök hos drottningen på Sanna, har hans majestät samtidigt gjort en visit i Jönköping.
Efter att i lördags morse med extratåg ha anländt till Vetterstaden, åkte han jämte landshöfdingen frih.
Palmstierna till residenset, under färden dit hyllad bl.
a. af folkskolans elever.
Sedermera besåg konungen Smålands artilleriregementes kasern och den vackra stadsparken, hvars anläggningar varmt intresserade honom.
Vi meddela från detta besök längre fram i numret ett par bilder.
Hans bön var ej längre, men hjärtlig och varm, Då hastigt stod honom helt nära En ungersven väpnad — blod flöt från hans arm, Som hafsvågen höjdes hans flåsande barm, Hans ord voro brutna och tvära: " Jag kommer från striden — med dig vare fred!
Tro ej, att för faran jag ryste; Ty vet att för Svea och Carlar jag stred! "
Här böjde den gamle sin snöhjässa ned, Hans ögon som norrskenet lyste.
" O, hör du ej, gubbe, hur Asa-Thor kör Och dundrar från norr och till söder?
Men kanske du vet ej — så hör då, så hör: Nu Svea mot Nore sin kämpafloek för, Nu bröder dra svärd emot bröder.
Vår åldrige kung ville sitta i fred, Sin son och sitt folk gärna spara; Han trodde som förr efter svenskmanna-sed På helgden af löften, just som på en ed, Och såg hvarken list eller fara.
dagermansJvättpulver " Jomten •
IDUN 1905 — 551 — i " Sallys Man tänkte dock narra oss just med god smak Och sökte att blott vinna tiden; Men nu lita vi, under vapnenas brak, På Gud och vår kung och vår rättvisa sak Och ljunga som lejon i striden.
redikyl: Omhvärfd af tjusande parfym, En skön husar på hästen skakar, Och det står skrifvet vid hans plym: Det ändå lite ' fågel smakar.
Sitt öfvermod Nore snart umgälla skall, Förgäfves omgjordad af bergen; Hans kämpar re ' n flykta — snart stundar hans fall, Och segrarens fana på Vinger och Hald Snart svajar i blågula färgen. "
Och så vidare, den ena Carlstadsskönheten efter den andra.
Pella var, för öfrigt, en frö- ken W *, gammal kokett, och Sally en mamsell S., som troddes vara kär i en husarofficer.
De af mina läsare, hvilka komma i håg de trefliga berättelser, August Blanche lagt i mun- nen på klockaren i Danderyd, erinra sig må- hända den favoritvisa till kung Karl Johans ära, som klockaren ofta med så stor hänryck- ning sjöng vid sitt klaver: Nu höjde den gamle sin hopkrumpna kropp, Sitt öga på himlen han fäste, Han lyftade händerna andäktigt opp Och sade: " Gud skydde vår Carl och ditt hopp!
Men Hald är ett räfvarnes näste.
Där föll, just då månen på himlen var half, En natt, nära hundra år sedan, Den hjälten, för hvilken Europa än skalf, Nu sitter han där högt på stjärnornas hvalf.
Hans segrar, dem känner du redan.
Tyskland!
vakna ur din dvala Och din skyddsgud känn!
" Varde fritt! "
så hörs han tala, Och det vardt igen.
O. s. v. Så ofta i krig var den lott mig beskärd Att närmast få stå vid hans sida; Och då, må du tro — när han höjde sitt svärd, Då skulle du sagt, att förgäfves en värld Gick honom till mötes att strida.
Vid gryningen skall i din rustning du stå Och ila, din post att bevaka.
01 hälsa Carls bussar och bed dem gå på.
Och säg, att de Röda fått stryk af de Blå, Så långt jag kan minnas tillbaka. "
Blanche anser, att den gode klockaren själf varit den verklige auktorn till denna kantilena.
Detta är orätt, ty författaren var rektor Spaak, och äfven denna sång lästes först i Carlstads Tidning 1814.
Till historien därom hör eljes, att Carl Johan blef, när stycket för honom öfversatts så förtjust däri, att han tilldelade Spaak titeln af " konglig bibliotekarie ".
Spaak afled, fyratiotvå år blott, i Carlstad 1819.
En 90-årig dotter till Fjällgubbens för- fattare, fröken Selma Spaak, lefver, tror jag, ännu, i Linköping.
Åtminstone lefde hon där härom året.
Och morgonen kom — och den unge försvann, Då snart hördes smattrande dunder.
Den gamle af längtan och hänryckning brann; Från bergryggens höjd såg helt tydligt nu han En strid, som begyntes därunder.
ANGELO.
A F MARIKA OEDERSTRÖM (MARK STERN).
Men, yngling!
du bleknar — ditt öga blir matt, Som slocknande lågan det brinner; Lägg ner dig på mossan — blif hos mig i natt, Och jag dina sår vill förbinda, så att Ditt blod icke mer dig förrinner.
(Slut fr. föreg.
n:r.)
Som lejon mot lejon man röt och man drog.
" De Blå ", sade gubben, " bli baska! "
Och just som de segrade, just som man slog Triumfmarsch — den åldrige leende dog: Hans kropp låg som bortfalnad aska.
.
.
D ET GICK EN TID, kanske ett par veckor, utan att någonting inträffade.
Hvar kväll hörde jag bagaren spela.
Också hans fönster stod öppet åt gatan, och hade jag endast kunnat höja mig en våning uppåt, skulle jag kunnat se in till den lille mannen, där han stod med sitt in- strument.
Han spelade ungefär en half timme, sedan hörde jag honom gå litet i rummet, hörde honom ställa undan skodon, lyfta en stol, slutligen stänga fönstret och så blef det tyst.
Han var en man med ordentliga vanor, och jag hörde honom aldrig komma hem se- nare än nio någon kväll.
Man kunde inte ha fredligare granne.
Angelo fortsatte emellertid sitt behagliga dagdrifvarlif.
Han och ett par till af gloparna hade fått kafévärden att ställa ut ett litet bord åt dem på själfva trottoaren, och där sutto de nu i timtal och behärskade fullständigt gatan.
Det är outhärdligt, sade fru Petit, som gärna ville stå i dörren till sin bod, men som glo- parna gjorde spe af, emedan hon var så omått- ligt tjock.
Nu sitta de där precis hela dagen, sade hon, och ingen anständig människa vågar visa sig vidare.
.
.
När Félicie skyndade öf- ver gatan på väg till eller från sitt arbete, hälsade Angelo numera alltid på henne, artigt, icke alltför bekant, men med en diskret blink- ning, som kunde tydas hur som hälst.
.
.
Flickan rodnade, böjde en smula på hufvudet och ilade bort, Visan är i sitt ofvan nämnda första fram- trädande undertecknad: S — k.
Denna signatur var för ett nittiotal år sedan ganska ofta före- kommande i Carlstads Tidning och betecknade rektorn vid lärdomsskolan där i staden, magi- ster Nils Leonard Spaak, en högt begåfvad man, med lätt sinne och, hette det i en gammal värmländings anteckningar om honom, " så som en poet ägnar och anstår föraktande lifvets prosa och därför ock en rätt skral lärare ".
Det tillägges: " Ett snille var han dock, och Carlstads Tidning hade flere år sin glans af hans poetiska skapelser, bland hvilka särskildt Fjällgubben, som skrefs i anledning af kriget med Norge, väckte en stor uppmärksamhet, sattes i musik och länge sjöngs. "
Äfven satiriska småstycken flöto ur hans penna.
Mest bekant af hans satirer tyckes i Värmland varit " Redikylerna ".
Ett litet ut- drag ur detta stycke meddelas här.
• REDIKYLERNA.
En afton, häromda ' n på balen, Då allt hvad skönt var lät sig se Och kurtisörer stred i valen, Tilldrog sig denna händelse: En lång sekter med smala ben Fann på den lustiga idén Att några redikyler tömma, Som lågo där på bänkarne, Och fann i hvar en härlig gömma, Som innehöll just följande: / Pellas Men hvarje afton var hon numera ute och promenerade en stund — med väninnor.
.
.
Kvällarna äro så vackra nu, sade hon.
Det är den årstiden; man kan inte sitta inne jämt.
Fru Carrara sade ingenting.
Men fru Petit, som hade ögonen med sig, vinkade en dag in mig i butiken, då jag just gick förbi, och med- delade mig att bekanta kvällen förut sett frö- ken Félicie draga nedåt rue de France med redikyl: En metkrok, ganska illa gjord, Invecklad uti några lappar, På hvilka stodo dessa ord: Jag metar jämnt, men det ej nappar.
O N / I O 21 P IVI D I 1 y &lt; % DL k u n n a N l a n v a n d a E d r a Brud- &amp; Bröllops- sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter i ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
Sändes t u l l - &amp; p o r t o f r i t t direkt till privata.
Profver omgående franko.
SCHWEIZER &amp; CO, LUZERN S 5, (SCHWEIZ).
S i d e n t y g s - E x p o r t.
— K u n g l.
H o f l e v.
den af alla gudar förgätna odågan Angelo.
Kan man tänka sig, en bättre flicka sällskapa med den där!
sade hon.
.
.
Det kanske är misstag alltihop, försökte jag.
Nej, det var intet misstag — och det fram- gick småningom, att de bekanta, som sett Fé- licie, helt enkelt voro fru Petit själf.
Jag för min del såg sällan fröken Carrara denna tiden.
Hon var mycket upptagen af sitt arbete, och om aftnarna var hon, som sagdt, ute.
Men jag hörde henne ibland sjunga, och jag märkte, att hon var nättare klädd än nå- gonsin förut och bar svarta sammetsband om halsen.
Som jag vaknade en morgon och skyndade upp för att öppna mitt fönster, såg jag vid första blicken ner på gatan att något nytt och ovanligt var å färde.
Det var en dag i medio af maj och luften var så mild, så klar och ' så doftande, att den aldrig tyckts mig så härlig förut.
Jag fick fort något plagg öfver mig och ställde mig så lutad mot mitt fönsters lilla balustrad att observera händelserna därnere.
Det var folksamling utanför Café Dante.
Först och främst naturligtvis några af gloparna, så ett par allvarliga arbetare, flere kvinnor, en flock barn, kafévärden, skoflickaren, fru Petit.
.
.
Det var någonting de diskuterade.
En af gloparna lämnade upplysningar, och kafé- värden bar en uppsyn full af sårad värdighet och kränkt förtroende.
Fru Petit var mycket ifrig, hon talade oafbrutet, bannade och för- säkrade och såg ut, som om hon menat: jag: kunde sagt det förut!
.
.
.
Angelo var ej där ..
Jag kunde ej uppfatta hvad de talade om- Nya människor kommo förbi, stannade vid gruppen och fingo del af hvad som händt.
Några af barnungarna började en lek, jag för- stod att det skulle vara tjuf och polis.
De skreko och sprungo vildt på gatan, men ingen brydde sig om dem.
Det kom ett par kunder till fru Petits matvaruhandel, men när de sågo, att ingen var innanför disken, gingo också de ner till kaféet, funno frun där och drogos själfva in i det allmänna intresset.
Högst nyfiken började jag skyndsamt att klä mig för att få sälla mig till de andra, Som jag kom ut i tamburen, mötte jag just fröken Félicie där, och vi gjorde sällskap ut- för trappan.
Jag frågade henne, om hon visste hvad som stod på, men hon visste det ej.
Kvällen förut hade varit söndag och herr Mazarin hade varit inbjuden i familjen, så att fröken inte kunnat komma på sin promenad.
Jag hade också hört henne slå i köksdörren och svara modern vre- sigt.
Men nu var hennes hy klar och hennes ögon glänste, och jag förstod att det var An- gelo de genast och först sökte i gruppen vid kaféet, när vi trädde ut på gatan.
Ett par arbetare kommo gående emot oss, och vi frågade dem omedelbart: gångkläder genom att låta tvätta eller färga desamma hos Örgryte Ke- miska Tvätt-&amp;FärgeriA,-B .. Göteborg, som utför dylikt arbete ytterst omsorgsfullt o. billigt.
I D U N 1905 — Hvad står på?
Den ene svarade, en lång man med örn- näsa, som jag kände igen: — Polisen kom ner i kaféet sent igår kväll för att få tag i den där unga italienaren, Angelo.
De ha häktat honom nu på mor- gonen.
— Häktat?
För hvad?
— Långa fingrar, ser damerna!
Det var en riktig skälm, den där Angelo.
Fullt af ringar och broscher fann man hos honom, som han knyckt af sina snobbiga fruntimmersbe- kanta!
Mannen med örnnäsan skrattade till, och jag tyckte han såg särskildt på Félicie.
" Så hälsade de båda arbetarne och gingo vidare.
Hvad skulle jag säga?
Det gjorde ondt i mig af medlidande med den stackars föräl- skade flickan, på hvilken detta slag föll, och som kanske snart skulle vara i hvar mans mun, om inte fru Petit hade förstånd att tiga.
.
.
jag tänkte på henne, hur hon stått under gat- lyktan, skär, med hufvudet litet nedböjdt, oviss, lycklig och med handen mjukt öfverlåten i den unge mannens.
.
.
Kom, sade jag, och drog henne beskyddande med mig åt annat håll; jag ville värna henne för alla dessa människors nyfikna ögon, och hon följde mig villigt ned mot en öppen, ödslig terräng.
Vi gingo en stund tysta.
Ändtligen sade jag lågmält, försöksvis: — Ni kände ju denne herr Angelo litet, inte sant?
Och jag vågade nu se på henne.
Men då såg j a g till min förundran, att hen- nes ansikte var fullkomligt oförändradt, kanske endast en nyans blekare.
Hennes ögon voro torra.
Hennes hållning var också den van- liga, stram, litet utmanande, i dag säkrare än någonsin, liksom afvisande.
— Jag kände honom, svarade hon, just som man känner alla.
Man säger kanske ett par ord någon gång.
Det betyder ingenting.
Strax därpå skildes vi.
När hon på eftermiddagen kom hem från sitt arbete, såg j a g från mitt fönster att fru Petit hejdade henne i dörren till matvaruhan- deln och att de talades vid en lång stund.
Men fröken Félicies uppsyn var stolt som van- ligt, och när hon strax därpå gick förbi kaféet för att komma öfver gatan, drog hon sin kjol noga intill sig, liksom för att skona den från beröring med denna plats, som till stamkund haft en tjuf.
,.
Den kvällen spelade icke bagaren.
Jag hörde röster i hans rum, och en stund därpå hörde jag Carraras tamburdörr öppnas och någon välkomnas.
Samtidigt blef det tyst däruppe, och jag drog den slutledningen, att det just var herr Mazarin, som var herrskapet Car- raras gäst.
Någon hade alltså varit uppe och hämtat honom.
Han var tagen till nåder, han satt nu därinne, hade trugats från sin flöjt- blåsning, hämtats ner midt i veckan, välkom- nats ända ute i tamburen och deltog som bäst i familjens k v ä l l s v a r d.
.
.
En hederlig, sköt- sam karl var han ju också, smått förmögen, ensam i lifvet, kort sagdt ett godt parti, och som sannerligen ej själf rådde för, om han framkallade tanken på en kanariefågel.
.
.
J a g kunde höra dem prata från mitt tysta rum, jag satt vid mitt fönster och lyssnade emellanåt till melodierna och sångerna från gator och gårdar rundt omkring.
Det blef sen natt, och stjärnorna hade redan tindrat länge på söderns höga, mörkblå himmel, innan bagaren tog god- natt och gick upp till sig igen.
Jag satt ännu en stund uppe.
Jag hade en bok framför mig och ville ej lämna den.
Mina ögon voro trötta och min lampa började brinna dåligt, men jag vände ännu sida efter sida.
Det blef alldeles tyst i — 552 — huset, gatorna blefvo också tysta och i de när- maste husens alla fönster var det mörkt.
.
.
Till sist slöt j a g min bok, jag reste mig och gick några steg i rummet.
Det var en god bok jag läst och den hade fängslat mig.
Jag tänkte nu på den och gick i minnet igenom särskilda sidor, som jag tyckt mest om.
Men plötsligt märkte jag, att jag med ens upphört att tänka på boken och att det var fröken Carrara j a g tänkte på.
På fröken Car- rara och på tjufven Angelo, som nu satt i häkte.
Angelo!
Ja, han var verkligen en vacker gosse, det måste man säga, och det låg san- nerligen ingenting underligt i, att en kvinna förälskade sig i honom.
.
.
Bara hans sätt att hälsa — en prins, som hyllar en prinsessa!
Och hans långa, panteraktigt smidiga rörelser, hans leende, som kokett blottade de hvitaste tänder, och, den förföriska, bedjande, öfverty- gande, besegrande glimten i hans öga.
.
.
Nästa morgon bröt fru Carrara för första gången själfmant sin tystnad, och hon förkun- nade, att dottern och herr Mazarin, bagaren, i går förlofvat sig.
Jag lyckönskade henne, och när jag senare på dagen träffade dottern, lyckönskade jag äfven denna.
Hon mottog mina ord med ett leende och behärskadt an- sikte och sade: — Vi gifter oss redan i juni.
Han får eget bageri den första, Och litet senare såg jag henne från mitt fönster i den skära linongklänningen med vo- langerna promenera nere på gatan med fäst- mannen.
De gingo långsamt uppför hela rue Dante, förbi sko flickarens, förbi fru Petit och förbi kaféet, där gloparna, stamkunderna, troget sutto samlade kring Angelos bord på trotto- aren.
.
.
Ja, ja, här går du — j a g tänkte på mig själf — går så lugnt och sansadt fram och åter i kammaren, har fördrifvit din ensliga afton- stund med läsningen af en allvarlig, gedigen bok — och den fyller dina tankar, den ger dig också nya tankar, gör dig ännu litet klo- kare, nöjd med din ro och din ensamhet utan önskningar i den ljumma majnatten med klara s t j ä r n o r.
.
.
Men tänk ändå, tänk om du i stället varit en liten Félicie, som går barhufvad på gatan.
.
.
och om Angelo närmat sig med sitt vackra, vördsamma småleende: — Hvar- för har ni så brå dt, fröken?
säger han.
Vill ni inte göra mig den äran att stanna och tala ett par ord med mig?
.
.
.
Och litet senare säger han: Går ni då aldrig ut om kvällarna?
Tro inte ondt om mig, tro godt, jag behöfver det.
.
.
Kom ut, så gå vi ned till stranden.
Vattnet är så mörkt och det brusar så vackert — gör mig den äran!
Hvem vet?
.
.
.
Och en annan gång säger han: Jag ser på er hals.
Hvad den är hvit nu med det lilla svarta sammetsbandet.
Har ingen sagt er det förut?
Ni tar väl icke illa upp att jag säger det?
Gå inte in ännu!
— kom en enda tur till — det står en bänk där- borta!
.
.
.
Och hans ansikte kommer helt nära den han talar till.
Ack, Angelo!
.
.
.
I samma ögonblick var det jag tydligt för- nam ett ljud från rummet näst intill mitt eget.
Det var familjens hvardagsrum, men fröken Fé- licie låg där om nätterna.
Och hvad jag hörde var ljudet af förtviflad gråt.
Impulsivt sprang jag ut ur mitt rum och knackade på dörren till detta hvardagsrum.
Gråten därinne upphörde nästan genast, och en af snyftningar nästan oigenkännlig stämma frå- gade: — Hvad är det?
— Gråter ni, kära fröken Félicie?
Ack, låt mig få komma in, vill ni inte tala litet med mig?
Vore det inte bra?
Dörren var reglad.
Det blef tyst en minut.
— Tack, svarade hon så där inifrån, ni är bra snäll!
Men jag grät inte, nej, jag grät inte.
Hvarför skulle jag gråta?
Har fru Petit varit framme och inbillat er någonting, så tro henne för all del inte.
Hon har aldrig kunnat tåla Angelo.
För resten, hvarför talar jag om Angelo, jag kände honom knappast.
En simpel tjuf.
Och jag försäkrar er, j a g grät ej.
Och hennes röst var verkligen redan be- härskad igen, klar, bestämd som vanligt.
Hon visade sig inte, nej, men hon tackade mig ännu en gång bakom sin slutna dörr för min vän- lighet, och hon tillade åter: — - Hvarför skulle jag gråta?
* D E T INRE A F KÅGERÖDS KYRKA.
K NUTSTORP.
TYOE B R A H E OCH HANS MODER.
E T T 300-ÅRS MINNE.
A P A L F R E D B.
NILSON.
U P P E Å SÖDERÅSEN, i djupa skogen, ligger ett gammalt herresäte, hvars tin- nade gaflar sticka upp öfver skogstopparne.
Ensligt ligger det gamla slottet, skildt från världsbullret — ensamt med sina minnen.
Knutstorp heter borgen, hvars namn kommer att lefva genom tiderna — tack vare en af dess forna ägare Tyge Brahe — Dominus de Knudstrup, som det står på grafmonumentet i Teinkyrkan i Prag.
En solig dag i slutet af september styrde vi kosan till denna minnesrika trakt.
Och un- der vägen, ej långt från vår bestämmelseort, passade vi på och tittade in till en, som var med på den stora astronomens tid — Kågeröds gamla kyrka.
E t t fridfullt, idylliskt medel- tidstempel, beskuggadt af en trädgård, hvars bladverk prunkade i höstens alla färger.
Kågeröds kyrkas äldsta del torde förskrifva sig från medeltidens tidigare skede.
Den gör ett egendomligt intryck med sina kalkmålningar, hvilka åstadkommits under slutet af 1400-talet, Med barnets naiva och lekande fantasi ge den tidens " bygdekonstnärer " uttryck åt samtidens religiösa medvetande på ett fritt och otvunget sätt.
Kyrkan gömmer inom sina murar ett dystert minne.
Det var under dessa hvalf, som Gagge,
— 553 — en öfvermodig adelsman, nedsköt munkeprästen Hans framför Herrans altare.
Den förstnämnde, en väldig Nimrod, hade för sed att medtaga sina hundar i kyrkan, och då dessa vid ett tillfälle förde oljud, blef deras ägare offentligt bestraffad från predikstolen af prästen, med för denne ofvannämnda, ödesdigra påföljd.
Gagge själf fick för sitt illdåd släppa halsen till under bödelsyxan.
Så förtäljer krönikan.
.
.
I Kågeröds kyrka finnes det Braheska graf- koret.
Här ligger Otto Brahe, den berömde astronomens fader, begrafven, äfvensom hans son Sten Brahe.
De ha dock ej ostörda fått hvila i sina grafvar.
På 1700-talet lät en ny ägare till Knutstorp hänsynslöst sönderslå kistorna och vräka bort dess innehåll, för att bereda plats åt ett par af sina aflidna anhöriga.
En grafsten, som förut haft sin plats öfver grafkoret, men nu finnes uppställd i kyrkans sakristia, skänker åt eftervärlden bilderna af Tyge Brahes föräldrar Otto Brahe och Beate Biide; deras drag ha under årens lopp nästan utplånats.
Det är nu jämnt 300 år sedan fru Beate Biide gick till sina fäder.
Hon afled nämligen den 17 oktober 1605 å Billes gård vid Lund.
Med anledning häraf vilja vi ägna ett par rader åt - hennes minne.
Hon föddes på Skarhult i Skåne den 30 april 1526.
Hennes fader, Claus Biide på Lyngsgård, tillhörde en af Skånes förnämsta och rikaste släkter.
Efter hennes makes död, som inträffade re- dan 1571, öfvergick Knutstorp, hvilket i många år tillhört släkten Brahe, i arf till de båda älsta sönerna Tyge och Sten Brahe.
Ar 1584 finna vi Beate Biide som hofmästarinna hos drottning Sofia vid Fredrik den II:s hof.
Jämnt 10 år därefter säljer Tyge Brahe sin del till brodern Sten med förbehåll att för all fram- tid äga rätt att kalla sig herre till Knutstorp.
Säkerligen var det ej utan saknad han af- hände sig Knutstorp — barndomshemmet.
Hvad som föranledde honom härtill var ej ekono- miskt bryderi.
Det var snarare tidsförhållan- dena, som tvungo honom härtill.
Vi vilja något närmare förtydliga det sagda.
" År 1578 " — säger en häfdatecknare — " fick Tyge Brahe en besvärlig frossa, men dess kyla var ej mäk- tig att dämpa kärle- kens eld.
Han gifte sig med Christina Bar- bara. "
Man har tvis- tat om, huruvida Chri- stina Barbara var en tjänstflicka på Knuts- torp eller en präst- dotter i trakten.
Huru som hälst härmed, fak- tum är, att hon var en kvinna af ofrälse börd.
Och detta Tyge Brahes steg sågs ej med blida ögon.
Men för att ännu en gång citera: " han var i detta singuliaire som i så många andra ting. "
ChristinaBarbara synes för Tyge Brahe ha varit en stjärna af första ordningen.
De- ras äktenskap var så vidt man vet lyckligt.
Hon följde honom till främmande land och sörjde bittert efter hans frånfälle.
Då emeller- tid ej fru Christina var D E T GAMLA SKÅNSKA adlig, voro deras barn IDUN 1906 Men för att återkomma till fru Beata Biide, följde hon med moderlig medkänsla och bäfvan sin ryktbare son på hans segertåg genom värl- den.
Nästa gång vi höra något från henne, är hon 78 år gammal.
I ett bref dateradt 24 okt.
1599 från systern Sophie Brahe till den store astronomen, heter det bl.
annat: — — — " M. a. k. broder, jeg tenker min moder har vell nu faid eders skrivelsse, der blir hun gladt vid, di hun war nu saa omhygelig for jer, sin i war dra- gen til kiesseren etc. " — * TYGE BRAHES FÖRÄLDRAR, B E A T E BILDE.
OTTO B R A H E OCH G R A F S T E N I KÅGERTJDS KYRKA.
ej heller adliga, och sålunda, enligt lagen, utan rätt att ärfva ett jordagods.
Som ett exempel på, huru råmärket mellan frälse och ofrälse respektera- des, kan anföras följande.
Tyge Brahes söner Tyge och Jörgen gingo i Sorö kyrka, som var en stiftelse af Fredrik II för 30 adliga och 30 oadliga lärjungar, men, enligt hvad ett samtida dokument utvisar, fingo Tyge Brahes barn ta plats bland de ofrälse.
Ja,, tiden var nu en gång sådan!
Det var nu fyra månader sedan förhållan- dena här hemma tvungit honom i landsflykt.
Och på denna tid hade hon säkerligen ej hört något från honom.
Hon tycks med resignation ha funnit sig i ödets skickelse, sedan hon fått bref från sonen, ty med lättadt hjärta skrifver hon följande bref en månad därefter till Tyge Brahe: » Kierre Thiige och kierre Sönn, Gud Allmechtiste werre nu och allthid huoss Dig och alle dine och be- v a T e dig Naadelig och vell fra Allt dett, som ontt er.
Fierre Sönn, haffuer Jeg Dig paa thet allervenligste bethackitt for din guode skriffvelsee, som du skriffver Mig thill Kierre Sönn, och villt wide hvor Jeg nu er thill passé, Saa er dett enn nu, gud verre loffvet, gott mett mig.
Kierre Sönn, Saa er ditt Breff mig mögit kierrt att hörre, att du, Gud verre loffvett, er nu kom- men thill Roulighed, och huis ditt breff er annlangindis, er mig mögit kiertt, att dig och dine lider alltt vell, gud verre loffvett; thi Gud vill ingen haffve forgett, som honnom fröckter; och som din Sönn haffver och saa berett for Migh, at din Leilighed gaar dig löckelig och vell ann, gud werre loffvet, Saa vill jeg,kierre Sönn, icke lenger opholde dig mett denne mind korthe skriffvellsse; du skalltt alle Miine Dauge finde mig for din hulle Mooder och will her mett haffve dig Gud Allmect- histe beffallendis, dig och alle dine, mett Alltt Löcke och Wellfardt.
Af Biliisgaardt then 26 novembris Anno 99.
Beatte Biide " Fram på våren föl- jande år får hon ett längre bref från Tyge Brahe, hvari han tac- kar henne " for det mogit godt, I beviste samme min Sön den stun, han var hos eder, och for die Penge Iforserit hannom; hand lod sig derfor giörre itt Smugt guldarm- bond, som han will forware och berre for eders skyldt, den stund, han leffver. "
BRAHEGODSET KNUTSTORP.
HELSINGBORG.
FOTO FÖR IDUN A F A L F R E D B. NILSON, * Jämför Breve og Aktstykken angaandeTyge Brahe og hans slasgtinge etc. F. R.
Friis.
Kjöben- havn 1875.
IDUN 1905 — 554 — syskon, knäböjande kring den korsfäste.
Taflan hänger emellertid högst olämpligt för fotografering.
Den bild af Brahemonumentet, vi här lämna, är en teckning af taflan före re- staureringen af professor Magnus Petersen.
Alla personerna äro väl bibehållna, förutom Tyge Brahe — hans hufvud är utplånadt.
" Besyn- nerligt nog " — säger på tal härom en littera- turhistoriker — " han som hade hufvud för hela familjen. "
Vid pass ett och ett hälft år därefter, den 24 oktober 1602, har Tyge Brahe lyktat sin lysande bana.
I fyra år öfverlefde Beate Biide honom.
Hennes make hade då hvilat i graf- ven i 34 år.
* * * Knutstorps slott består af en hufvud- och två flygelbyggnader med tinnade gaflar och spetsbågsfriser.
På hvardera sidan om ingångs- porten till stora byggnaden äro inramade tvänne taflor.
A den ena, som är af sten, finnes un- der Brahe- och Biide-vapnet följande inskrift: " Anno domini 1551 lad jag Otthe brahe bygga thette hus her staar oc blef folkommen samme aar met min kiere hustru beate biide her claus biides dotter paa lingsgaardt. "
Den andra taflan åter är af gjutet järn.
Under ätterna Ankarstjernes och Cronackers vapen läser man: " Anno domini 1726 lät jag Hans Ankarstjerna tillika med min kiere hustru Anna Maja Cro- nacker uppbygga detta hus, som varit upbrändt sedan anno 1678 uti förra kriget. "
.
1 G R E F V E GÖSTA WACHTMEISTER, NUVARANDE SALONGEN Å KNUTSTORPS Vi gå igenom de eleganta rummen och ge- maken och dröja en stund i salongen, där fa- miljeporträtt, det ena efter det andra, ända från Christinas dagar, blicka den besökande till mötes.
I slottets omedelbara närhet har grefve Wachtmeister låtit uppföra en ryggåsstuga, hvilken fordom legat på godset.
Här har han nu sammanfört en rikhaltig samling föremål från trakten, som ger en instruktiv bild af all- mogens hemlif och skaplynne.
Från splitets och ofredens dagar finnas äf- ven hågkomster i denna samling.
Diverse INNEHAFVARE.
KNUTSTORP.
MATSALEN A Knutstorp inköptes 1 7 71 af grefve G.
H. C. Wachtmeister, inom hvil- ken släkt det allt sedan förblifvit.
Nuvarande ägaren är f. d. rytt- mästaren grefve Gösta Wacht- meister och hans grefvinna, född Sköldebrand.
Slottsherren på Knutstorp, en ståtlig imponerande gestalt, bär sina snart fyllda 70 år med ovan- lig vigör.
Ytterst älskvärd och förekommande, erbjuder han sig själf som en den intressantaste ci- ceron på en rond genom slottet och dess omgifning.
Så fort man lämnat gården och träder inom dörren, mötes man af tvänne målningar: den gråtande Heracles och den leende Demo- crites, hvardera med en glob i handen.
Väl uppkommen på den magnifika ektrappan i vestibulen, öfverraskas man af ett verkligt Tyge-Brahegalleri, en ofantlig samling kopparstick, gravyrer, min- nespenningar, målningar och staty- etter af Knutstorps forna världs- berömda ägare.
Hedersplatsen in- tages af en större oljemålning, som en gång haft sin plats i Kå- geröds kyrka.
Den framställer Tyge Brahe, hans föräldrar och KNUTSTORP.
större och mindre rester af grana- ter ha härom åtskilligt att för- tälja.
Och på slottets södra sida observerade vi en ensam kanon- kula, som borrat sig in i muren — ett minne kanske från krigsåret 1676, då snapphanarne huserade, då mord och illdåd uttördes på Knutstorp, hvarom brottmålsana- lerna från denna tid kunna för- tälja.
De blommande slingerväx- terna och spalierfruktträden, som nu klänga sig uppåt murarna, breda glömskans dok öfver det flydda ...
Men framför allt är Tyge Brahes namn bundet vid Knutstorp.
Det var hans släkts stamgods, här stod hans vagga, han ägde det själf och vistades här tidtals.
Vis- serligen ha de yttre spåren efter honom och hans samtida sopats bort, men hans minne lefver kvar på Knutstorp i kärleksfull hågkomst.
Hvad andra pietetslöst brutit mot hans minne, har man här sökt sona.
BRAHETAFLAN Å KNUTSTORP.
— 555 — F R Å N KONUNG OSCARS IDUN 1905 ARTILLERIRE GEMENTE.
BESÖK I JÖNKÖPING.
FOTO FÖR IDUN 3.
F R Å N BESÖKET I AF JÖNKÖPINGS STADSPARK.
HOFFOTOGRAF H. HOLM.
1.
KONUNGEN I DÖRREN KONUNGEN OCH LANDSHÖFDING STJERNA LÄMNA TILL PALM- 2.
RESI- fyller femtio år den an- dra november.
Stock- holmsbarn till födseln, har professor Schiick vistats i Uppsala större delen af sitt lif, 1873 — 82 som student, 1882 — 9 0 som docent och allt sedan 1898 som professor i estetik, lit- teratur- och konsthisto- ria.
Sedan någon tid är han tillika universitetets rektor magniflkus.
1890 — 98 var han profes- sor vid Lunds universitet På sin femtioårsdag kan Schiick blicka till- baka på en ovanligt omfattande verksamhet som vetenskaplig författare, i hvilken egenskap han står bland de allra främsta af våra ej synnerligen alstringsrika humanister.
Redan hans arbete som utgifvare är mycket rikhal- tigt och innefattar både åtskillig äldre svensk litteratur, intressanta brefsamlingar och memoarer LÄMNAR GAMLA KYRKA I JÖNKÖPINGS SMÅLANDS H E N R I K SCHUCK KONUNGEN BÄCKABY D E N S E T FÖR A T T INSPEKTERA RYGGÅSSTUGAN.
STADSPARK.
Såsom litteraturhistoriker har han riktat vår bok- värld med flera större arbeten, såsom en själfstän- dig undersökning om Shakspere (1883 — 84), Sve- riges enda bidrag till Shakspereforskningen, den imposant anlagda Svensk litteraturhistoria I (1885 — 90), som sträcker sig till och med reforma- tionstidehvarfvet, första delen af Illustrerad svensk litteraturhistoria (1895 — 96), fortsatt af Warburg, samt den väldiga Världslitteraturens historia (1898 ff.), hvars hittills utkomna delar behandla antiken och judafolkets äldre littera- tur.
Den intressanta monografien öfver Lars Wiwallius (1893), Ur en resandes anteckningar (1900) cch sex band Ur gamla papper (1892 — 1904) innehålla till stor del alldeles nytt material.
På sista tiden har Schiick väsent- ligen sysslat med nordisk mytologi, till hvil- ken två delar Studier i nordisk litteratur- och religionshistoria (1905) höra.
Därtill kommer en mängd delvis mycket viktiga smärre upp- satser, talrika tidningsartiklar och — från yngre år — lysande parodier; jämte Lundahl har han redigerat en läsebok för folkskolan och ensam gifvit ut en samling öfversättningar, " Världslitteraturen ".
Af litteraturhistoriens tre sidor, den histo- riska, den psykologiska och den estetiskt-filo- logiska, har Schiick väsentligen betonat den förstnämnda; liksom hans läggning öfvervägande är kulturhistorikerns och den komparativa for- skarens.
Han har behandlat ett mycket stort antal ämnen inom sin vetenskap och dess frändve- tenskaper och torde ha varit framgångsrikast i frågor rörande medeltiden och folkdikten, hvilka äfven tillhöra hans älsklingsämnen.
Till hvilka uppgifter han än vändt sig, har han all- tid medfört en utomordentlig konstruktiv och kombinatorisk förmåga, som skarpsinnigt upp- dagat nya fakta och fenomener samt åstadkom- mit geniala uppslag.
Han besitter likaledes en sällsynt förmåga af syntes i sin framställ- ning, hvarigenom hans arbeten få sin säkra struktur och som gör hans öfversikter af ett tidehvarf eller en riktning till glanspunkter.
Schiick är känd som en fängslande förelä- sare.
Rik på initiativ och arbetslust, har han varit en af det akademiska konsistoriets verk- sammare medlemmar.
Måtte hans arbetsdag till gagn för vår kultur bli l å n g!
- IDUN 1905 556 - UR DAQ-SKRÖKLKAN.
till kontinentens större städer med uppdrag att studera slakthusanordningar, deltog arkitekten Otto L. Dymling, hvilken efter hemkomsten utarbetade ett kostnads- förslag å 2,141,200 kronor för den blifvande anläggningen, Vid sammanträde den 30 maj 1901 god- kände stadsfullmäktige arkitekten Dymlings ritningar, och sedan dessa stadfästs af k. bfhde, tog det tekniska utförandet sin början.
Etablissementet omfattar ej mindre än 24 stycken olika byggnader, fördelade å en yta af 83,000 kvm.
Man har indelat det hela i fem grupper: förgården, kreaturs- gården, slaktgården, hästslakthusen samt undersökningsbyrån.
Vid förgården finna vi administrations-, bostads- och börsbygg- naderna samt entrén, och därefter vid- taga de olika hallarne.
Slakthusets anläggning tog sin början den 20 september 1902 och har nu nått sin fullbordan, något försenad genom verk- stadslockouten.
Det hela är värderadt till 2,951,490 kronor, däraf tomtvärdet betin- gar 664,000 kronor.
Det egentliga bygg- nadsarbetet har utförts af den kända fir- man F. O. Peterson &amp; Söner i Göteborg, hvarjämte ett fyrtiotal svenska och utländska firmor levererat de öfriga erforderliga detalj- delarne inom alla brancher.
En elektrisk spårvägslinje förbinder Göteborg med slakthuset, som är beläget ett godt stycke uppåt älfven, där denna skares af Säfveån.
I — IARALD WIESELGREN, den.
vida be- * 1 kan te bibliotekarien och spirituelle skriftställaren, fyller i dag torsdag 70 år.
Att han kommer att hjärtligt hyllas af den stora vänkrets, som under decennier slutit ring omkring hans intressanta personlighet, är själffallet.
Särskildt lär sällskapet » Idun&gt;, som räknar honom bland sina stiftare och hvars sekreterare han allt fortfarande är, komma att öfverlämna en minnesgåfva som ett uttryck för den tacksamhet och beundran sällskapet hyser för en af dess yppersta medlemmar.
För dem, som vilja söka en utför- ligare bild af bibliotekarien Wieselgren, hänvisa vi till ildun » n:r 44, år 1900, hvarest hans porträtt och intressanta själf- biografi återfinnas.
WEDEL I LAPPKOSTYM.
G REFVINNAN Vid en kostymbal hos engelske ambassa- dören i Wien för någon tid sedan uppträdde vår bekanta landsmaninna grefvinnan Stepha- nie von Wedel, född Hamilton, i lappkostym, förfärdigad af Handarbetets vänner • och fröken Augusta Lundin härstädes.
Den originella dräkten väckte naturligtvis uppseende bland damerna af Donaustadens societet.
En vän i Wien har sändt oss ett por- trätt af grefvinnan, iförd den nämnda maskeradkostymen, och i tanke att det kunde äga intresse för hennes talrika vänner härstädes att se detsamma, ha vi reprodu- cerat det här invid.
E TT KASERNJUBILEUM.
Den 28 sist- lidne oktober var det 10 år sedan en af vårt lands ståtligaste kaserner, l:sta Göta Artilleriregimentes kasern vid Kvi- berg utanför Göteborg, uppläts för sitt ändamål.
Dagen högtidlighölls med en middag för alla forna oeh nuvarande office- rare vid regementet.
E TT AMBULATORISKT VEGETARISKT SKOLKÖK är ett önskemål, som Svenska vegetariska föreningen håller på att reali- sera.
En kommitté bestående af folkhög- skoleföreståndare Oscar Lundgren i Tjörn, grosshandlare Joh.
Lindström, Stockholm, och ordföranden, har förberedt frågan.
Man har beslutat öppna en insamling för än- damålet.
Man har planerat att redan i vinter få i gång den första kursen i Stock- holm.
En kommitté, bestående af professor- skan Hilma Unman, fru Selma Wavrinsky och fru Anna Saxon, har tillsatt?
att igång- sätta skolköket.
Den sistnämnda har i dagarna genomgått en pedagogisk vegeta I GÖTEBORGS SKÄRGÅRD.
S TORJAKTER Att Göteborgs skärgård är rik på holmar och skär är ju bekant litet hvarstans inom Sverige.
Men att dessa hundratals större cch mindre öar äro hemvist för rika villebrådsstammar, är nog icke så allmänt kändt.
Så är emellertid förhållandet.
Rapphöns risk kokkurs vid Skodsborgs sanatorium, G R E F V I N N A N STEPHANIE V O N W E D E L, FODD HAMILTON.
I L A P P D R Ä K T och hare trifvas alldeles utmärkt därute på A D E L E, W I E N, FOTO.
i afsikt att därigenom bli i stånd att frivil- de kala, af Västerhafvets vindar omfläktade ligt stå skolköket till tjänst såväl under öarne, å hvilka jakten i allmänhet är skyd- uppsättningen som när det kommit i gång.
dad genom att Tgga i händerna antingen på jägare- liga afgörande vi kanske kunna få motse om ett hälft klubbar eller hos enskilda, men i båda fallen innehaf- sekel eller så ...
vare, scm förstå att genom vården af det vilda hålla År 1899 förelåg ett definitivt beslut att å egendomen ÖTEBORGS NYA SLAKTHUS.
I medio af denna stammen uppe.
Marieholm uppföra de några år förut projekterade månad torde göteborgarne ha sitt nya slakthus Vår lilla illustration föreställer en dylik jägareklubb byggnaderna för Göteborgs nya slakthus.
färdigt att tagas i bruk.
Lyckliga Göteborg!
Stock- under jakt i skärgården på väg från en ö till en an- I den tillsatta kommissionen, som utsändes holms slakthus är ännu endast en " fråga ", hvars slut- G GÖTEBORGS N Y A SLAKTHUS.
FOTO FÖR IDUN A F A N N A BACKLUND.
H A L L E N FÖR NÖTKREATUR.
1.
ADMINISTRATIONSBYGGNADERNA.
4.
S L A K T H A L L E N FÖR SVIN.
5.
KYL H U S E T FÖR KÖTTETS 2.
S L A K T H A L L A R N E.
FÖRVARING.
3.
SLAKT-
- 557 - IDUN 1905 Kap Venersborgs BARNSK0DQM1 Bästa svenska fabrikat!
Hvarje snla stimplad med fabriksmärke.
Tillverkas af: vldstltndf Aktiebolaget FÖRSTA GÖTA ARTILLERIREGEMENTES KASERN VID KVIBERG U T A N F Ö R GÖTEBORG.
OLGA RINMAN FOTO.
nan.
Och att jakten icke misslyckats bevisa de på räcket upphängda hararne.
Detta är dock endast re- sultatet af halfva dagens jakt.
Hela jaktbytet uppgick till 33 harar.
Bland deltagarne igenkännas ett par kända stock- holmsjägare, som deltogo såsom tillfälliga gäster, och det kan kanske härledas från detta förhållande, att klubben skickade en del af bytet som gåfva till Sofia- hemmet under förhoppning, att litet vildt skulle bli förmånligt att insättas på patienternas matsedel.
E T T JAKTPARTI I GÖTEBORGS P A TIDIG- VISIT.
SKÄRGÅRD.
A F - ELAINE.
var jag tvungen att träffa en af mina H ÄROMDAGEN gifta väninnor för att få reda på en sömmerske- adress, och jag beslöt mig för att störa henne, fast klockan ej visade mer än tio.
Jag visste, att hennes man måste vara på sitt ämbetsverk klockan nio, och jag var säker på, att den lilla snälla Herta skulle taga emot mig utan att tänka på tiden.
Just som jag tryckte fingret på ringledningen, hörde jag en otålig manlig stämma innanför dörren: » Seså, bråka då inte så, kära du » Och min väninnas, bed- jande, med tårar i rösten: » Gustaf! » Jag anade en liten huslig scen, men anlade min gladaste min och låtsade ej om den stackars Hertas rödkantäde ögon och stela leende, när hon öppnade dörren.
Herr Gustaf såg litet förvånad ut öfver den tidiga visiten, men räddade sig med några ord om brådska.
Och att han hade brådtom, var tydligt nog.
Luften i tamburen var ohyggligt instängd, och lika så i den lilla salongen, dit vi begåfvo oss.
Herta stängde hastigt dörren till matsalen, men jag hann dock se, hur jungfrun, som just ej var något mönster af snygghet i frisyr och klädsel, sysslade med att duka af frukosten.
Duken var skrynklig efter slarfviga hop- läggningar, och tillbehören till frukostservisen sågo ut att ha blifvit på måfå framkastade på bordet.
Jag visste ju förut, att min lilla väninna hörde till de svär- miska själar, som hellre syssla med poesi och musik än med hushållet, men så här oförberedt hade jag al- drig kommit.
En liten tvååring kom in med en smörgås i de små soliga fingrarna och placerade den, med smör- sidan nedåt, på en af de ljusa, sidenklädda stolarna, medan han skulle hälsa på » tanten ».
Jag gaf till ett litet utrop af förfäran, men Herta sade helt lugnt: » Johnnie, så du bär dig åt, skynda dig ut och bed Tilda tvätta dig om fingrarna. » Tilda kom och hämtade Johnnie, och jag fram- förde mitt ärende.
Så började vi, fruars vana likmä- tigt, att prata om ditt och datt, men Herta, som eljes brukade prata både gladt och gärna, var märkvärdigt tyst, och de blåa ögonen sågo helt melankoliska ut.
Till sist kunde jag ej styra min tunga längre.
» Du ser så dyster ut, Herta min! » » Vi ha väl alla våra ljusa och mörka stunder, » kom det undvikande.
» Ja, man får bara akta sig att inte de mörka bli för många och långa.
Det går så lätt dithän och be- ror mer på en själf än man tror. » &gt;Ack, vi ha bra litet vårt lif.i våra egna händer, jag tycker det är som man fördes framåt och tillbaka af nyckfulla strömningar likt ett maktlöst spån.
Ingen- ting blir som man väntade, när man hade illusionerna kvar. » » Säger du det, Herta?
Min erfarenhet är att verk- ligheten mången gång öfverträffar illusionerna, bara man kan förstå sig på och förmå sig att taga verk- ligheten på rätta sättet. » » Jag hör, att du vill ge mig en moralpredikan / Och det lönar visst inte att neka, att Gustaf och jag skil- des i morse, inte precis som ovänner, men inte heller som vänner.
Du hörde bestämdt.
Han har fått ett så odrägligt lynne på sista tiden.
Ingenting är i lag, och ändå tycker jag allt är som förr. » » Jag är inte så säker på det. » » Elsa! » » Ja, ser du, min söta vän, nu skola vi två talas förståndigt vid.
Om jag nu inte brydde mig om, hur det gick dig och din man, utan tvärtom med förtjus- ning sprunge till en annan bekant och talade om, att hos Becks gråter frun, när man kommer på besök, och troligen äro de gräsligt olyckliga, men det är ju inte underligt o. s. v., ser du, då satte jag mig nu och såg medlidsam ut och beklagade dig: » Nog känner man männen alltid!
Man måste bara låta dem förstå att man inte är deras slafvinna, utan en själfständig människa med egna kraf, men nog v&amp;ijag att det kan vara svårt många gånger.
Stackars lilla Herta! » Men nu hör jag inte till den sorten, utan till en annan, som du kanske tycker är mycket värre. » » Var inte för sträng, kära Elsa.
Jag rår inte för att jag har min olyckliga natur, men jag försäkrar dig att jag försöker. » » Det tror jag, kära vän.
Men jag tänker hjälpa dig på rätt väg bara.
Du får inte bli allt för ledsen på mig, för att jag talar uppriktigt. » » Jag tror, att du menar väl, men inte tror jag du kan hjälpa mig.
Kärleken kan intet ersätta. » Min lilla väninna stödde den runda hakan mot handen och såg helt vemodig ut.
» Det har du alldeles rätt i, utan den blir det ohåll- bart alltsammans.
Och det är just kärlekens rätt jag tänker förfäkta nu, och alla skyldigheter vi ha mot den.
Och till exempel skall jag ta ' vår egen historia, min mans och min, dessa sju år sedan vi funno hvar- andra. » » Jag vet att du alltid varit mönstergill i allt. » » Jag ett mönster!
Herta, om du kunde ana hur litet mönstergill jag varit, och hur jag än i dag får arbeta för att hålla mig själf och mitt hus i den ord- ning de äro Det är just det, som ger mig mod att komma till dig med mina varningar och förmaningar, ser du. » Herta såg helt nyfiken och förvånad ut.
» När vi gifte oss, var jag en » modern » flicka, och du vet nog hvad jag menar med det.
En flicka, som brinner af begär att utveckla sig själf, d. v. s. sin själ i alla riktningar, och njuter af att dissekera sina stäm- ningar och känslor in i de finaste nyanser, som finner konst och poesi skönare, ju subtilare de äro, o. s. v. Nå, i början gick allt bra, min man såg inga fel hvarken hos mig eller hushållet, fast Gud skall veta att båda voro bristfälliga nog.
Men hans blindhet varade inte länge, och det dröjde knappast ett hälft år, innan jag hade stunder, då jag grät öfver hans » döda kärlek », så att hjärtat kunnat brista.
Så olycklig jag var, och inte ett år bara, kära Herta, utan flere.
Mitt lynne blef också det sämsta möjliga, och tvistigheter och ordstrider blefvo så vanliga, att vi knappt märkte längre hvad vi under den första tiden ansett som en ohygglighet.
Jag hade under tiden fått mina två små, och omsorgen om dem tog nästan all min tid, så att jag hade litet eller intet öfver åt min man, som jag dessutom undvek så ofta jag kunde för att slippa höra A. F. CARLSSONS SKOFABRIK, Venersborg.
Försäljes 1 mlnnt lande 1 landet.
hos de flesta skohc-J hars anmärkningar.
Jag fann dem alltid onödiga och orätivisa. » » Har du haft det så, Elsa?
Ack, då kan du också veta, hur jag känt det många gånger. » » Till sist var min enda tanke skilsmässa, jag skulle vänta tills barnens första år voro öfver, och sedan tänkte jag lämna alltsammans.
Men så började det nya för mig.
Jag kom att um- gås i ett hem, där husmodern föreföll att vara själen, där allt såg fint och ljufligt ut och man och hustru sågo ut att ägna hvarandra allt godt de hade af tankar och känslor.
Jag trifdes så oändligt väl där, jag som alla andra, och jag började tänka efter.
» Hvarför kan inte du själf få ditt hem sådant?
Din man är lika bra, lika hederlig och begåfvad som hennes, hvarför älska vi ej hvarandra? » De tankarna lågo och grodde i mig länge.
Och så beslöt jag att vi åter skulle bli lyckliga.
Men du kan vara säker om att jag fick arbeta, mera då än nu, när allt börjar gå af gammal vana och jag ej kan tänka mig att ha det åter på det gamla ohyggliga sättet.
Först blef det nog återfall många gånger, med modlöshet och trötthet vid alltsammans.
Ser du, Herta, hemligheten i det hela ligger i att vi fruar måste ha klart för oss att vi ha — ett yrke.
* » Hu, Elsa, hur kan du säga något sådant?
Är det ett yrke att vara fru?
! » » Ett oerhördt ansträngande yrke till och med, min älskade vän, ty vi få ofta anstränga både kropp och själ till ytterlighet.
Tänk på när din lille kom till världen och tänk på all oro du sedan haft för honom. » Herta ryste.
» Ja, nog har man haft oro och smärta nog för sitt barn.
Men han är ändå min ljufva skatt, » tillade hon med ett drömmande små- leende.
» Ja, om vårt yrke är ansträngande, så ha vi också belöningar som inga andra.
Våra barns och vår makes kärlek och vår hela soliga värld för oss.
Men det fordras först och främst att man sköter sina fysiska resurser så, att de ej strejka.
Vår hälsa och vår nödiga sömn äro oerhördt viktiga faktorer, för att allt omkring oss skall löpa lätt, och hälsan be- fordras inte med soffaliggning och drömmerier.
Bra mat, mycket kallt vatten och frisk luft, det är mitt recept, och om du kunde ana hur frisk jag är — nu.
Och hur jag orkar med arbetat, och hur mycket jag hinner mot förr. » » Ja, men hur kunde du få din man att bli sådan han är — jag tycker han är ett ideal af äkta man — när ni ändå en gång kommit ifrån hvarandra?
Det är mig en gåta. » » Det gick så småningom att vinna honom tillbaka, liksom det gått så småningom att förlora honom.
Han fick aldrig se mig annat än prydlig, glad och före- kommande, hushållet hölls i ordning, maten var fär- dig på bestämd tid, jag skötte mina räkenskaper och hvad på mig berodde så minutiöst väl jag kunde för att slippa de där oupphörliga tilläggen till de bestämda hushållspängarna.
Våra inkomster ha ju alltid varit begränsade, men jag försöker för min egen del öka ut dem med att inrätta min tid så, att jag har åtminstone en dag i veckan till något arbete, som inbringar mig en liten summa årligen.
Det stärker ryggraden så otroligt att hålla pangar i sin hand, som eget arbete har skaffat.
Och så är det ju en af de stora skyldig- heterna att använda hvarje stund så väl som möjligt.
Försök att stiga upp klockan sju hvarje morgon i stället för half nio, som du nu gör, och som också jag gjorde förr.
Du skall få se att tiden du vinner gör underverk för dig — och för tjänarne också.
De skola sätta en ära i att följa ditt exempel, hvad ord- ning och flit beträffar.
Om det är någon ambition i dem förstås, ty jag har haft exemplar. » » Jag är så ohyggligt sömnig om rnornarna. » » Det öfvervinns, kära du.
När du stigit tidigt upp och tvingat dig en vecka, vill du inte för mycket godt sofva öfver tiden igen.
Och så är det en sak till.
Nu var jag verkligen tveksam hur långt jag skulle våga gå.
Vänskapen har
— 558 — IDUN 1905 [III MIMI Illllll I MELLINS FOOD bör användas såsom ersättning för mo- dersmjölk, allt ifrån födelsen och utan far- håga, att den skall i aågon grad verka skadligt ieke ens på späda barn.
Den kan gifvas omväxlande med modersmjölken.
Prof samt broschyr om barns uppfödning gratis &amp; franko från » „™« a „ m a l J a g o c h e t e r h t h a r m K v a a n n M t m y £ j u p p 3 I ö i d f d g a m Ffll|) m.
e d „ sina gränser.
När dn kom hit som nygift, hade du så vackra klädningar jämt, och — &gt; » Nej, men Elsa, du är för ryslig. » Hon var s i hygglig, att hon skrattade.
» Jag har tyckt att allting varit ingenting, och att klä mig till Gustafs kärlek, det håller jag mig för god till.
Vill han inte älska mig ändå — då kan det vara likgiltigt. » » Jaså, du håller dig för god att klä dig fin för din man?
Ja, det tål att tänka på det, Herta.
Hm!
tänkte du så också, när du som ung flicka först gjorde be- kantskap med honom.
Kanske du tvärtom rent af sträfvade efter att han skulle tycka, att du var den finaste och vackraste af alla? » Herta rodnade.
» Ja, det var då det — då var allt så olika mot nu. » » Det är olika, ja, det håller jag med dig om, men jag kan inte förstå, hvarför det skall behöfva vara det.
Din uppfattning är att det är just de vackra känslorna från den tiden vi alla mest böra sträfva efter att bibe- hålla.
Jag föraktar hvarken frisyr eller manicure, och hvad mina kläder angår, så lägger jag ned mycket arbete på att för rimliga summor kunna hålla mig så chic som möjligt.
Ser du, en sak skall jag säga dig i förtroende.
Mitt fruideal har inte femton år gamla skinnmössor och inte röda händer med ovårdade nag- lar och inte skinande, åtdraget hår — » » Jag börjar förstå att ditt yrke är ansträngande, Elsa.
Hur skall jag kunna uträtta allt det där!
Hålla min man sällskap, glad och älskvärd, ha barnen snygga och uppfostrade, hushållet i mönstergill ordning och mig själf prydlig och.
chic.
Kära du, jag förtviflar redan i början. » Men jag såg att hon inte alls förtvinade.
Hon var redan gladare tills mods, och jag tror att det var goda föresatser, som arbetade sig fram inom henne.
» Kom bara ihåg att du får lof att sköta din hälsa också.
Annars förmår du intet.
Det finns ingen, som kan arbeta hela dagen, som vårt arbete kräfver, om hon går halfvaken och blodfattig af brist på sömn och ordentlig mat.
Ja, just ordentlig mat, ty fruntimmer föra vanligen en oefterrättlig diet.
Men nu är det minnsann tid att jag lämnar dig, sömmerskan är nog utflugen för länge sedan, och jag har ingenting för att jag störde dig så här i otid. » » Jo, du har min eviga tacksamhet, Elsa, » sade den lilla kära varelsen.
Så väl att det var du som kom och ingen annan, af den andra sorten.
Var lugn för att jag skall försöka att lära mig mitt yrke.
Du får komma och kontrollera mig ibland och repetera med mig, när det behöfs. » » Jag är säker om att dtt skall gå för henne, » tänkte jag för mig själf, när jag vandrade ned för trapporna.
Men alla äro inte som hon.
SJUSTJÄRNAN.
A F OHICOT.
EN KÄRLEKSSAGA (Slut.
fr. föreg.
n:r.)
GNUGGADE sig i ögonen, bestört af för- B OSTRÖM våning.
Huru kunde hon känna honom, var hon då så tokig?
Han vände sig mot sängen.
Han kunde se hennes stora ögon, som blixtrade af en öfverlycklig extas, sådan som, enligt hans mening, endast kunde förekomma hos dårar.
Han var ingen räddhågad man, men nog skulle det blifva obehagligt att en hel natt vara tillsammans med en vanvettig.
Han hade visserligen hört, att hon vore " fnoskig ", och äfven hört hviskas något om orsakerna därtill.
Emel- lertid tog han och gjorde sig klar att ge henne in af flaskan han medtagit.
Men åter hördes den ljufva rösten.
" Så har du då ändtligen återkommit, min älskling!
Och jag, som väntat på dig så länge!
Men hvarför kommer du inte fram till mig? "
Nu förstod han.
Som en blixt slog det honom.
Hon tog honom för kusinen, som varit död och borta i så många år.
Det var icke utan, att de voro något lika.
Så hade släktingarna många gånger sagt honom.
Han gick sakta fram till sidan af sängen, orolig ' villrådig.
Hon stirrade på honom vid det ovissa skenet från den usla lampan.
" Ja, " hviskade hon, knappt i stånd att kunna andas, " jo visst, visst är det du, min vän.
O, visst är det du, Richard, som ändtligen kommit igen.
Först trodde jag det vara en dröm, min vanliga dröm.
Men nu ", hon fattade en af hans händer — " har jag ju din hand.
Jag hade den aldrig i drömmen.
Men ", hon flämtade matt, " hvarför står du så där, känner du inte igen mig?
Min Gud, skulle du ha glömt mig? "
Och så kom det förebrående: " Richard! "
Boström var visserligen en godmodig man, men han var rå och alldeles icke i stånd att uppfatta känslo- stämningar af detta slag.
Skulle han låta henne hållas och försöka spela kusinens roll?
Kunde han det eller skulle han inte hellre springa ifrån alltsammans?
Men vore icke detta grymt mot den arma kvinnan och hade han icke hört doktorn bestämdt påyrka, att man ej finge motsäga henne?
Han skulle försöka, taga hvad utgång det ville.
" Jo ", sade han därför stapplande och tvunget, " visst är ' det jag och visst känner jag igen dig.
Jag har varit länge borta och inte velat skrifva, eftersom jag ju inte visste, om du lefde en gång och brefvet hade kunnat komma i dina systrars händer och det hade blifvit ett spektakel — — " " Ack, ni karlar med er kallblodighet och ert tän- kande!
Hade det varit jag.
.
.
Om du kunde ana, huru jag längtat och trängtat hvarje dag, hvarje stund efter att finna något spår efter dig, älsklingen min!
Men Gud vare lof, nu har jag dig ändå åter, mitt hopp, mina böner ha icke kommit på skam och nu ska vi aldrig skiljas mer.
Hör du det: aldrig, aldrig skiljas mer! "
Hon hade fattat om hans hand med konvulsivisk styrka och drog honom till sig.
Hvad skulle den arme mannen göra?
Han hade icke hjärta att kallblodigt döda denna illusion.
Han smusslade ut bussen och kysste henne.
Hon slog armen kring hans hals — en arm, så svag, darrande och feberhet.
Det verkade obehagligt, men han höll ut.
Hon blickade på honom oroligt, ängsligt.
" Men är det då verkligen du, du Richard Mårtensson, som åter- kommit till mig, efter att ha varit borta så länge, o så länge!
Hvarför är du så kall, så drömmande?
Är du ej glad, att vi kommit tillsammans igen?
Ack, min vän, du har väl icke ingått någon annan förbin- delse? "
Hon drog sig förfärad tillbaka.
" Nej, " svarade Boström med så tvärsäkert lugn, att den stackars sjuka icke kunde tvifla därpå.
" Nå nå, " återtog hon glädtigt, " du förstår väl, att jag skämtade.
Hvarför skulle du ha sökt upp mig här annars?
Men jag är så glittrande glad och öfver- raskad, att jag inte vet till mig riktigt.
Jag har för öfrigt inte vetat till mig riktigt, alltsen jag fick ditt bref från Helsingör och du aldrig kom.
Men nu är jag klar igen, och jag önskade det bara vore morgon, så skulle jag kasta på mig kläderna och ut att se på rum.
Ty, min vän, vi ska väl gifta oss nu? "
" Ja-a ", svarade Boström långsamt och dragande på målet.
Han måste ljuga, men det gick icke fermt.
Det här gick öfver hans förmåga.
För öfrigt, hvad skulle han väl säga till denna kvinna, som h^de en helt annan själ än hans?
Hon blickade upprördt och oroligt på honom.
" Jag förstår dig icke, käre Richard, du har visst blifvit mycket förändrad och mycket kallare än jag någonsin trott dig kunna blifva.
Förr var det ju alltid du, som yrkade på att vi skulle giftas redan, då du var styr- man, och jag, som höll tillbaka.
Men nu är det jag, som kommer fram med saken och du svarar bara ett likgiltigt ja-a, du.
Ack, för er karlar är giftermålet ingenting mot för oss kvinnor.
För mig har denna för- skräckliga tid varit en enda lång längtan, allt sedan jag stod nere på Brobänksudden och såg efter Valeria, som aldrig kom.
Och sedan — hur många otaliga gånger har jag icke gått och sett efter dig, och jag skulle gärna ha låtit mitt bjärtblod strömma, om jag blott fått se skymten af dig, vännen min.
Se så äl- skar kvinnan, Richard.
Men jag näns inte förebrå dig, ty jag förmodar, att du inte vill eller kan känna och uttrycka det så.
.
. "
Boström, rörd öfver denna innerlighet och det oänd- ligt ljufva i hennes öfvernaturligt stora ögon, tryckte sympatiskt hennes hand och lade all den värme han kunde i sina ögon.
Den stackars Marianne hade sjunkit tillbaka, matt af känsloutbrottet, men vid denna tryckning rätade hon sig upp igen.
Hon log förnöjdt med sitt vackra le- ende.
" Jag vill visa dig något, som ingen annan än jag har sett, " sade hon blygt, " och inga andra än dina ögon skola få skåda.
Men du måste se hvad jag sam- lat under alla dessa år, som jag fuktat med mina tårar och kysst — åh, kysst så, medan jag tänkte på dig.
Men du får bara se och inte röra, förstår du. "
Hon lyfte mildt hotande fingret mot honom.
" Se här är nyckeln, öppna lådorna i dragkistan och flytta dit den här eländiga lampan. "
Boström ställde aktsamt glaset på den midtemot sängen stående gammaldags dragkistan och öppnade en låda.
En starkt doft af torkade törnrosblad slog honom till mötes.
Han urskilde åtskilliga kartonger, nätt ombundna med rosafärgade sidenband.
Han tog varsamt upp en, rädd att solka den med sina grofva sjömanshänder.
" Öppna dem, " sade Marianne glädtigt.
" Du får se, men inte röra. "
Kartongen innehöll de finaste, utsökt broderade linnen, märkta prydligt med " M.
M.
", så omsorgsfullt som om det varit åt en prinsessas " trousseau ".
Boström betraktade detta med dum förvåning.
Aldrig hade han skådat något så fint.
Hade han varit en smula poet, skulle i denna atmosfär af rosor ha fram- trädt bilden af denna unga flicka, som flitigt sytt allt detta under de ljufvaste drömmar.
" Det är min utstyrsel, " klingade det svagt från sängen.
" Du förstår inte hvad det vill säga Hvad förstår en karl af sådant?
De gå bara till skräddaren och herrekiperingsboden, de.
Men för en kvinna, som själf måste göra allt, är det något helt annat.
Att se huru hvarje liten sak kommer till, som aldrig skall sys under sådana kyssar och smekningar mer — jag har kysst hvarje söm, hvarje stygn under tanken på dig, kärasten min, suttit uppe om nätterna, då det stormat, och ängslats, att du skulle ha varit ute på den vilda sjön.
Åh, hvad jag pinats tusentals gånger 1 Men nu är det färdigt och du är här, vännen, och nu ska jag snart begagna allt detta, som jag samlat bit för bit för din skull.
Alla lådorna äro fulla.
Det är så mycket en brud — ack, brud!
— måste tänka på.
Öppna de andra lådorna också, så får du se.
Din flicka har varit flitig! "
Han öppnade dem och ju lägre han kom, desto mer märkte han, huru denna rika utstyrsel förändrats.
Den nedersta lådans innehåll härrörde nog från de san aste tiderna.
Där voro inga prydliga kartonger mer.
Sa- kerna voro torftigare, till och med smutsiga och inlagda i tidningspapper.
De voro troligen frukterna af hennes senare vandringar med hattasken i butikerna.
" Där i garderoben hänger brudklädningen, jag kunde ej tufsa till den i dragkistan.
Men, " skrek hon till med skärande stämma, " gå ej dit, gå för all del ej dit! "
Hon hade plötsligt kommit ihåg, att därinne äfven hängde krinolinen och de gamla paltorna hon begagnat på sina promenader de sista åren och dem finge han ej se.
Gryningen hade smugit sig in genom det lilla fön- stret och gjort föremålen tydligare.
Hon kom därvid att se på sina händer, dessa skrumpna, gamla, illa medfarna fingrar, där man kunde se hvar nålstygnen träffat.
Plötsligt ryste hon till och uppgaf ett matt kvidande.
Boström skyndade häpen fram för att ge henne en tesked ur flaskan.
Han måste därvid taga henne om ryggen för att få upp hufvudet.
Ett lyckligt leende öfverfor hennes ansikte.
" Men du, du är ändå här hos mig, " hviskade hon och sjönk tillbaka på kudden.
Om en stund sof hon och Boström passade på till- fället och smög ner.
Han fick sitt kaffe och sin " halfva " och satt där länge fundersam.
Något sådant hade han ej upplefvat, ej heller tänkt sig få genomgå.
Något fram på dagen smög gumman Mårtensson sig upp, men kom hastigare ned igen, blek och för- skräckt.
" Kom! "
sade hon skälfvande till Boström.
De gingo upp.
Där låg Sjustjärnan utslocknad.
Men ett lycksaligt leende upplyste hennes gamla, härjade drag och det grå, ännu så rika håret, benadt i midten efter det gamla modet, låg som ett par måsvingar öfver de stora, brustna ögonen.
Hon lefde, stackars Sjustjärnan, för en dröm och dog i en dröm.
Den var falsk, men den gjorde henne lycklig.
Ack, det är mycket falskt här i världen, som gör oss lyckliga, tro mig!
T E A T E R OCH MUSIK.
K UNGL.
TEATERN bar för innevarande musikår vid- tagit en åtgärd, som är högeligen lofvärd och tyd- ligen tilltalat den musikälskande allmänheten.
Sym- fonikonserterna hafva nämligen ordnats på så sätt, att deras antal bestämts till fem, att konsertdagarne på förhand angifvits och programmen i förväg uppgjorts — allt till båtnad för dem, som i dessa musiktillställ- ningar gärna önska finna några af årets bästa musi- kaliska högtidsstunder.
Kommer så härtill, att pro- grammen upptaga det enda namnet Beethoven med mästarens alla nio symfonier jämte några andra af hans bästa instrumentalverk och sångkompositioner, kan detta ej annat än öka tillfredsställelsen.
Också har en stor del af platserna till alla fem konserterna i förväg abonnerats.
Första symfonikonserten gafs i lördags inför en publik, som till sista plats fyllde k. teaterns salong, och som för hvarje sats.
gaf sin belåtenhet tillkänna genom det lifligaste bifall.
Det märktes ock granne- ligen, att k. hofkapellets medlemmar denna gång gått till verket med större intresse än vanligt.
Under för- sta hofkapellmästaren N o r d q v i s t s utmärkta ledning
— 559 — IDUN 1905 " IDEOL " nytt, oskadligt konserveringsmedel för aaffc, sylt, gelé, kompotter, marmelader, inläggningar etc.
OBS.!
Bruksanvisning å hvarje paket!
OBS.!
Fabrikationen af Ideol står under uppfinna rens, Professor Lagerheims kontroll.
Hl LIM å C:o F. A.-B.
S t o c k h o l m, HJALMAR BERGSTRÖMS SKÅDESPEL LYNGGAARD &amp; C:0 PÅ DRAMATISKA TEATERN.
SCEN UR 3:E AKTEN.
FRÅN VÄNSTER: JAKOB — HR PALME; FRU LYNGGAARD — FRU LINDBERG; GEORG HEYMAN — HR AREHN; FABRIKSÄGARE LYNGGAARD — HR BERLIN.
S. WOLF FOTO.
fingo denna aftons båda symfonier, den första och den femte, en tolkning, som i genomskinlig klarhet och pietetsfull förståelse lämnade intet öfrigt att önska.
I c dursymfonien var det naturligtvis det behagfulla an- dantet, som slog mest an; scherzo-satsen, betecknad som menuett, tro vi skulle hafva vunnit på att tagas något långsammare.
Yttersatserna gjorde sig förträffligt i sin glädtiga humor och öfversvallande ungdomskraft.
Den femte symfonien, i c-moll, är väl den popu- läraste af de nio.
Den erhöll ock ett utförande, som bidrog att framhäfva alla skönheterna, såväl i begyn- nelseallegrot sona särskildt i det välljudsmättade an- dantet och den segerstolta jublande finalen.
Mellan dessa båda symfonier utfördes mästarens allbekanta violinkonsert i d-dur med konsertmästaren Z e t t e r q v i s t som solist.
Ur hr Z:s tonsköna instru- ment framkvällde den härliga violinstämman med be- dårande klang, och så snart de första takterna voro öfver, präglades utförandet i sin helhet af ett lugn och en nobless, som ej läto sig störas af några som helst svårigheter.
Äfven här skötte sig hofkapellet beundrans- värdt väl.
Såväl hr Zetterqvist som hr Nordqvist fingo upprepade gånger framträda och mottaga publikens hyllning.
— I kungliga logen märktes hertiginnan af Dalarne och prins Eugen.
— Apropå Beethoven lär k. teatern i denna månad, efter hvad ryktet förmäler, komma att upptaga den store mästarens enda opera » Fidelio » i ny instudering.
Den 20 dennes är det nämligen jämt hundra år sedan detta mästerverk första gången uppfördes, naturligtvis i Wien.
Det rönte då ringa framgång, men har små- ningom intagit hedersplatsen^ på hvarje operascen, som är mån om sitt anseende.
Åtminstone gifves det ej i de germanska länderna på kontinenten någon opera- scen af betydenhet, där ej » Fidelio » hvarje år, vanli- gen i december (Beethovenmånaden), står på spellistan, Vi hoppas, att så måtte varda fallet äfven hos oss.
— En annan stor minnesfest kommer under inne- varande spelar att begås af hela den musikaliskt in- tresserade världen.
Den 27 nästkommande januari är det nämligen 150 år, sedan den andre store Wiener- mästaren, Wolfgang Amadeus Mozart, föddes.
Öfver- allt i utlandet förberedas stora högtidligheter för firan- det af detta minne.
Konsertföreningen har här redan högtidlighållit detsamma.
K. teatern bör väl dock framför alla högtidlighålla det, och förmodligen kom- mer så ock att ske.
Å densamma hafva gifvits ope- rorna » Trollflöjten » (f. g.
1812), &gt;Don Juan » (1813), » Enleveringen ur Seraljen&gt; (1814), » Figaros bröllop » (1821), » Titus » (1823) och » Cosi fan tutte » eller » Tro- heten på prof&gt; (1830) samt operetten » Teaterdirektö- ren » (1857) och sångspelet » Bastien och Bastienne » (för några få år sedan).
Trenne af dessa tillhöra vår k. teaters stående repertoar, och dessa borde jämte åtminstone » Enleveringen » och » Cosi fan tutte » till min- nesfestens begående nyinstuderas och på värdigaste sätt framföras.
Den som t. ex. i Munchen sett de Mozartska operorna framföras i ny mönstergill upp- sättning och i oförfalskadt skick i musikaliskt hänse- ende kan ej tro annat, än att det äfven här skulle väl löna sig att göra en dylik nyinstudering.
Det vore ock ett värdigt sätt att fira mästaren.
intressant och välgjordt stycke, bräddfullt af aktuellt lif, med snabba och djärfva snitt genom flere af den moderna klass- och samhällskampens företeelser, med på kornet träffade typer och en alltigenom förträfflig dramatisk byggnad, enhetlig till tid och rum.
Det ut- förande, som den på konstnärliga krafter allt mera de- cimerade Dramatiska teatern förmådde prestera, var däremot ingalunda mönstergildt.
Lynggard själf, den konstälskande chefen för de ansedda gamla fabrikerna, som från sin förnäma afskildhet till sist oemotstånd- ligt ryckes med in i den moderna trustringen, hade i hr Berlin en otympligt stel och träaktig representant; fru Lindberg som hans hustru var väl något trovär- digare, men lyckades dock knappast nå det fulla greppet på rollen.
Som deras son Jakob, den opraktiske och hållningslöse sociale svärmaren, hade hr Palme en och annan god poäng, men helhetsbilden blef icke öfver- tygande.
Den gamle rektor Mikkelsen, styckets reson- nör och en briljant typ från författarens hand, förflac- kades af hr Örtengren till hans vanliga silfverhårige plre noble, och som unga Astrid, husets dotter, sma- kade fröken Andersén ännu allt för starkt af elevsko- lan.
En god studie var hr Arehns Georg Hey- mann, de Lynggaardska spritfabrikernas hänsynslöse och kraftige kontorschef, och i madam Oisens lilla bi- roll presterade fröken Åhlander en rent mästerlig män- niskoskildring, som blef till aftonens klarast lysande punkt.
Som hennes son, den degenererade proletärtypen Edvard Oisen.
en modern komposant af sjukliga brotts- lingsinstinkler och osmälta sociala reformationsidéer, öfverraskade hr Ekelund med ett mycket karaktärsfullt spel.
I ett som allt förtjänar det intressanta stycket, trots utförandets brister, väl att ses och är att beteckna som säsongens första verkligt konstnärliga grepp på denna teater.
/.
N-g.
K ONSERTFÖRENINGEN gaf i förra veckan sin första konsert för säsongen.
Den var uteslutande ägnad åt minnet af Mozart och hade naturligtvis fyllt Musi- kaliska akademiens stora sal till sista plats.
Konsert- föreningens och dess ledares betydelse för hufvudsta- dens musiklif har utförligt omnämnts i ett föregående nummer af Idun.
Och att hr Aulin nu redan före kon- sertens början hyllades med ett par lagerkransar med anledning af sin verksamhet på musiklifvets område och till minne af sitt första offentliga inträdande på detsamma för 25 år sedan, föll sig helt naturligt.
Vi öfvergå nu till ett kort omnämnande af konserten.
Den inleddes af den präktiga uvertyren till op. » Idomeneo », hvars utförande nog skulle hafva rönt ett lifligare bi- fall, om slutet varit något mindre abrupt, beroende på att uvertyren i operan omedelbart öfvergår i första akten.
Följde så konsert i d-moll för piano och or- kester, en af de yppersta bland Mozarts många piano- konserter.
I allegro- och rondo-satserna äro cadenzer inlagda af ingen mindre än Beethoven.
Pianostämman utfördes af hr S t e n h a m m a r, alltigenom förträffligt och med en poetisk uppfattning, som ställde det geni- ala verket i dess rätta belysning.
Donna Annas ut- omordentligt vackra s. k. brefaria ur op. » Don Juan » sjöngs nu af fru Ö s t b e r g, hvars sångkonst här firade F Hbg.
en verklig triumf och allt fortfarande står ouppnådd bland våra sångfåglar.
Utförandet framkallade ock en bifallsstorm så frenetisk, att den ej kunde stillas med RAMATISKA TEATERN.
Den unge danske drama- annat än ett extranummer, och detta blef pågens visa tikern Hjälmar Bergströms skådespel - » Lynggaard » Väsen, som lyden » ur » Figaros bröllop *, den där &amp; C:o-&gt;, som varit höstens stora succés i Köpenhamn, också framkallade smattrande bifall.
Ett litet förtju- har med berömvärd snabbhet nu äfven framförts för sande nummer var romans och rondo ur Serenad b-dur vår svenska hufvudstadspublik och likaledes här rönt n:r 10, en af Mozarts talrika kompositioner för blås- en afgjord framgång.
Det är också ett synnerligen D instrument.
Det torde väl näppeligen hafva förut ut- förts härstädes offentligt.
Programmets hufvud- och slutnummer utgjordes af mästarens symfoni i g-moll, hvars alla satser ef- terlämna ett outplånligt intryck, särskildt det melodiösa andantet i ess-dur med sin beundransvärda utarbet- ning samt den genialiskt uppbyggda menuetten liksom ock den ömsom, ljufva, stormande och lidelsefulla fina- len.
Mot utförandet är intet annat att anmärka, än att andantet i symfonien togs väl långsamt.
Konsertför- eningens kapell skötte sig för öfrigt hela aftonen ut- märkt, och man märker för hvarje konsert, huru det lyckas hr Aulin att mer och mer få de olika elementen i sin hand.
Om ock ej bifallet efter hvarje nummer var så intensivt, så märkte och hörde man dock på alla håll belåtenhet med det sätt, hvarpå Konsertför- eningen firat minnet af Mozart.
F. Hbg.
K ONSERTFÖRNINGENS KAMMARMUSIKKONSERT, den första i ordningen för säsongen, gafs för en så talrik publik som Musikaliska akademiens orgelsal kunde rymma.
Aftonens nyhet var César Francks Pianotrio fiss- moll, op. 1 n:r 1, hvilket ungdomsverk af den rykt- bare mästaren präglades af intressanta melodiska tankar i en glänsande, stundom raffinerad form.
Det var vek- het och dröm, solig glädje och sist en nästan dityram- bisk yra — ett ungt poetiskt sinnes känslolif från bör- jan till slut.
Utförandet var briljant med hr S t e n - h a m m a r vid flygeln och hrr A u l i n och C l a e s o n som stråkstämmornas tolkare.
Konserten inleddes med Fr. Berwalds stråkkvar- tett, ess-dur, hvars fagra, ljusa drömlynne alltid ver- kar lika betagande, och afslöts med Beéthovens stråk- kvartett i ess-dur, op. 74, öfver hvilken hvilar som ett skir af leende känslor, en prägel af idyll och ren- het.
Densamma, liksom ock Berwalds kvartett, fick ett utförande, som ej i minsta mån stod den Franckska trion efter i must, känsla och teknisk finhet.
H ERR SVANTE FAGERSTRÖMS bebådade soaré i slutet af föregående vecka hade lockat en rätt tal- rik publik till Vetenskapsakademiens trista sal.
Man var naturligtvis ganska nyfiken att få lära känna denne Frödingstolkare, som redan länge upp- trädt inför den sydsvenska publiken och vunnit dess bifall.
Här gjorde han sin entré så flärdlöst och sympa- tiskt, att han genast fick åhörarne med sig.
Hans framsägande af de humoristiska Frödings- bitarne röjer, att han studerat skalden med intelligent sinne, och han besitter därtill rätt my; ken skådespelar- talang, en klar diktion och en ej oäfven sångröst, på hvilken han företedde prof i » En glad trall » (Körlings musik), den dråpliga » Riksdassbönnras marsch » m. fl.
Den sistnämnda blef lör öfrigt föredragen med en träffsäker karaktärisering och verklig humor, hvarjämte » Bergslagstroll » reciterades med en mimisk skicklig- het, som afgjordt ställde den främst bland deklama- tionsnumren.
Mindre förmånligt intryck fick man af de allvarliga dikterna.
Där insmög sig en sentimental klang i hr F:s rösttimbre, hvarför såväl » Kejsarens kongress » af Kipling som Frödings storslagna » Mannen och kvin- nan » icke alls kommo till sin rätt.
Men publiken öfversåg välvilligt med denna inadvertens och höll gladt tillgodo med både de äkta och de oäkta gåf- vorna.
I d u n s T bibelupplaga ILL PRENUMERANTERNA på Iduns bibelupplaga följer med detta n:r ark 22, omfattande slutet af Lukas Evangelium, med en helsidesbild " Jesu begraf- ning " af Carl Bloch och slutvignett, samt titelblad till Johannes Evangelium och en helsidesbild " Den gode herden " af Joakim Skovgaard.
— 560 — IDUN 1905 tfek.
ä t t i k a, 1 ägg, 1 k k p.
stötta skor- Gif barnen den bästa näring och de skorpor, / lit.
vatten, 3 tsk.
citron- por, 4 msk.
smör (80 gr.), 2 kkp.
fisk- växa upp till friska och starka männi- saft, 1 msk.
franskt vin.
skor.
Hafregrynskvarnen » Sveas » i London med buljong.
Gif vuxna den bästa näring och de Guldmedalj belönade tillverkningar, för- förblifva friska intill sena ålderdomen.
packade i säckar eller kartonger om / i &amp; &gt; / » B e r e d n i n g: Laken flås, skares upp Använd därför endast kilo.
Sveas Sundhetsmjöl i hel- eller half- och urtages, sköljes väl och torkas.
F e - B e r e d n i n g: Fisken flås, urtages, kilopaketer rekommenderas till barn och norna klippas bort och fisken ingnides sjuklingar och samtliga dess tillverkningar sköljes väl och torkas med en fisk- utmärka sig för sin goda smak, lättkokthet handduk.
Den skares därefter i fileter, med saltet och ättikan samt skares i och renhet.
Finnes hos alla välsorterade en- bitar.
Rom och lefver tillvaratagas, grossister och detaljister i hela Skandinavien.
ryggbenet borttages nätt (på detta och sköljas och kokas i saltadt vatten i sär- skinnet kokas buljong a t t späda fisken skildt kärl.
En kastrull smörjes med Hafregrynskvarnen Svea, med) och fenorna klippas af.
Fileterna 3 msk.
af smöret, fisken vändes i de gnidas in med en - blandning af salt Ragnar L. Jeansson, KALMAR.
stötta skorporna och nedlägges, öf- Tabell öfver näringsvärdet af våra för- och ä t t i k a och ' få ligga 1 t i m.
nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo.
verst lägges resten af smöret, fördeladt De torkas ånyo, penslas med d e t Fläsk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, Hvete- i små flockar.
Sist tillsattes vattnet bröd 55, Fårkött 62, Torsk 40, Mjölk 87, uppvispade ägget och beströs med Korngryn 116, SVEA Hafregryn 153. stötta skorpor.
Smöret brynes i som fås i hvarje välsorterad speceriaffär.
och fisken får sakta koka omkr. 20 min.
Den upplägges på karott och såsen af- en långpanna och filtreras och A k t i e b o l a g e t smakas med citronsaften och vinet samt brynas vackert i varm ugn, hvar- T i l l f y l l n i n g: 2 kkp.
äppelmos el- afredes med äggulan och hälles öfver efter fiskbuljongen påspädes och fisken fisken.
Den garneras med den i skifvor ler sylt.
får steka färdig omkr. / tim.
Den KÖKSALMANACK skurna rommen och lefvern.
upplägges på varmt serverings fat, gar- B e r e d n i n g: Mjölk; smör och soc- neras med små kokta potatisar samt S k u m g l a c e: 5 äggulor, 100 gr. ker få koka upp, mjölet ivispas var- persilja och serveras med remouladesås.
socker, 4 del.
tunn grädde, gr.
Irländsk köttstufning (f. 6 samt under full kokning, och mas- Redigerad af vanilin, 3 del.
tjock grädde.
pers.) I V 2 kg.
fårbringa, 3 små röd- san får koka, tills den släpper pannan, ELISABRTH ÖSTMAN.
lökar, V s k.
salt, V 4 tsk.
hvitpeppar, då den hälles upp.
Då masta hettan af- Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmo- S p ä d g r i s (f. 6 pers.) / spädgris B e r e d n i n g: Ägghvitorna vispas till 1 liter kokande vatten, l / liter råska- gått, iröras äggulorna en i sänder; (omkr. 2 kg.
), I V 2 msk.
salt, V 2 derskurs i Stockholm.
hårdt skum och vispningen fortsattes / lad potatis.
sist nedskäras de till hårdt skum slagna tsk.
hvitpeppar, 3 msk.
smör (60 gr.), tim.
Sockret nedsiktas därefter försik- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR ägghvitorna.
Massan hälles i väl smord V 2 lit.
buljong eller vatten.
tigt i ägghviteskummet.
Massan lägges omelettpanna och gräddas i varm ugn, T i l l k a s t r u l l e n: 1 msk.
smör.
VECKAN 5 — 11 NOV.
1905. på väl rengjorda, smorda och mjölade tills den stannat och fått en vacker plåtar i form af aflånga maränger som S ö n d a g: Klar buljong med ost- gulbrun färg.
Den uppstjälpes och fyl- B e r e d n i n g: Grisen t v ä t t a s med slätas öfver med en sked och beströs stänger; stekt filet af slätvar med re- les med äppelmos eller sylt.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten, och gnides med socker.
De gräddas i svag ugns- moiiladesås; spädgris med syltade toma- in- och utvändigt med kryddorna.
Två värme tills de äro halftorra och släppa en duk doppad i hett vatten och s k a - ter och saladslingon; glacemaräng.
res i för servering lagom stora bitar.
msk.
af smöret brynes i en långpanna, C h o k l a d s o p p a (f. 6 pers.) 2 / M å n d a g: Pudding af kokt kött med grisen ilägges och brynes vackert på plåten, då de urtagas, formas på e t t En järnkastruJl smörjes med smör, köt- lit.
oskummad mjölk, 125 gr. choklad, skiradt smör; nyponsoppa med grädde båda sidor.
Den får däreiter steka ägg och få kallna.
tet nedlägges däri hvarftals med hälf- 60 gr. kakaoy 1 msk.
mondamin, soc- Äggulorna röras med sockret i 20 min.
och skorpor.
ten af potatisen skuren i skifvor samt ker efter smak, 2 del.
tjock grädde.
med svålsidan upp omkr. 2 tim. Un- Tisdag: Vegetariansk morotspuré der stekningen gnides svalen ofta med Den tunna grädden kokas upp med va- den i skifvor skurna löken och kryddor- med rostadt bröd; stufvad lake med resten af smöret inlagdt i en linnelapp, nilinet och tillsättes de rörda äggulorna na.
Det kokande vattnet tillsättes och B e r e d n i n g: Mjölken hälles i en under stark vispning.
Krämen hälles potatis.
köttet får sakta koka / i tim.
Då iläg- k a s t r u l l; när den ä r på kokpunkten, den blir därigenom mör och vacker i tillbaka i kastrullen och får under fort- O n s d a g: Irländsk köttstufning; ra- lärgen.
Mot slutet af stekningen till- ges resten af potatisen skuren i skifvor upphälles två tredjedelar däraf och i satt vispning sjuda, då den upphälles barberkräm med mjölk.
och sfcufningen får ytterligare koka om- resten af mjölken upplöses chokladen sättes buljongen.
Grisen skares, upp- T o r s d a g: Brynt hvitkålssoppa med lägges på varmt serveringsfat och gar- och vispningen fortsattes, tills krämen kring i / g tim. och kakaon.
Den Öfriga mjölken till- är kall.
Den till hårdt skum slagna prinskorf; syltomelett.
neras med äppelmos och katrinplommon Köttet serveras midt på fatet, potati- sättes och då soppan kokar afredes den grädden nedröres, massan slås därefter F r e d a g: Stekt fläsk med bruna bö- eller syltade tomater och persilja.
i glacemaskin och vrides omkring sen rundt omkring och såsen hälles med mondaminet utrördt med litet kall nor; chokladsoppa.
mjölk.
Soppan får därefter koka i 5 Såsen silas, skummas och serveras som 15 min., hvarefter den nedpackas och Öfver.
L ö r d a g: Benig kalfstek med pota- min., hvarefter den afsmakas med soc- jus, den k a n ock afredas med litet mjöl fryses 1 — 2 tim.
Marängerna urhålkas, tis och lingon; ingefärspäron med vis- ker.
samt afsmakas med citronsaft.
fyllas med glace och - serveras dubbla.
pad grädde.
S y l t o m e l e t t (f. 6 pers.) 4 del.
Grädden vispas till hårdt skum och oskummad mjölk, 30 gr. smör, 1 msk.
lägges öfverst i soppskålen.
- RECEPT: socker, 50 gr. hvetemjöl, 3 ägg.
S t u f v a d l a k e (f. 6 pers.) 2 kg_ G l a c e m a r ä n g (f. 6 pers.).
M a - Soppan serveras med små skorpor.
S t e k t f i l e t a f s l ä t v a r (f. 6 r ä n g e r: 5 små ägghvitor, 200 gr, lake, 2 msk.
salt, 2 tsk.
ättika, 4 T i l l p a n n a n: / msk.
smör (10 gr ..) msk.
smör (80 gr.), 1 kkp.
fint stötta pers.) 2 kg.
slätvar, l / msk.
salt, 2 socker.
x Tillsen, att Ni alltid vid H USMÖDRAR.
inköp af Hafregryn &amp; Korngryn erhålla 2 J Gyllenhammars patenterade hafregryn, Göteborgs Ris- &amp; Va s l kvarn.
1 i m 1 2 2] 2 1 i 1 2 3 3 x 2 2 ildad, huslig flicka kunnig i mafl., D a r n f r ö k e n, enkel, bildad, mycket p n enkel, apspråkslös och bildad • — ' flicka, helst musikalisk, något kun- bakn., sömnad söker plats.
Vidare * - * barnkär och ordentlig, något kunnig i Småland önskas en bildad flicka, nig i sömnad och matlagn.
får plats i Norra Inack.-Byrån, Malmskilnadsg.
27, i. sömnad, söker plats i bättre familj.
skicklig i matlagning, handarbeten och familj.
Fotografi och betyg torde sän- Sthlm, Riks 85 65, Allm.
111 87.
Är villig deltaga i öfrigt inom hemmet.
alla inomhus förefallande göromål och das under adress » A.
B. » Westervik p. r. Dildad flicka, van vid hushållsgöromål Svar till » E.
N. », Kungsör p. r. som har god hand med tjänstefolk.
Ål- * - » och sjukvård, önskar genast plats.
der ej under 25 år.
Vana vid och intresse Sjubsltåterskeplatsen Svar utbedes till » November », Karls- 00 nnjrj flicka af tjänstemannsfamilj för hönsskötsel fordras.
Svar jämte &amp; Q " OI ll| önskar plats som sällskap och hamn p. r, vid Lycksele sjukstuga är ledig att till- rekommendationer, lönevillkor och fo- hjälp, gärna också med skrifgöromål, träda den 1 nästkommande januari.
Lön torde snarast insändas märkta: eller såsom barnfröken.
Är van v i d 300 kr., jämte husrum, mat, vedbrand, tografi PLATSSÖKANDE » Bästa rekommendationer » under adress: och tycker o m barn.
Ref. erh.
Svar lyse och tvätt.
Ansökan, åtföljd af S. önskar plats å kontor eller som skrif- till » L.
I. », Iduns exp.
kompetensintyg, insändes före den 1 Gumaeiii Annonsbyrå, Stockholm.
biträde och hjälp i fin treflig familj december till undertecknad, som läm- Har förut haft plats på kontor.
Betyg nar önskade upplysningar.
finnas.
Svar inom 14 dagar till E.
Hög Lycksele 14 oktober 1905. musikalisk och undervisningsvan ön- stedt, Umeå, p. r. juka erhålla g o d inackordering och E.
F ".
H e l l b e r g, Provinsialläkare.
får ung allvarlig flicka plats i stilla skar plats.
Goda betyg och referenser.
ng, frisk, enkel, bildad flicka önskar vård!
Moderata priser.
Referenser medfölja familj till utlandet s o m nligt beslut af styrelsen för Thorn- h e m mot fritt vivre eller någon lön, Svar till » M.
N.
29 », Iduns exp.
å begäran af sjuksköterskan Ester om hon är villig deltaga i alla inom barn- eller hushållsfröken.
Svar märkt ska Slöjdskolan för kvinnor i Ho- ett h e m förekommande göromål.
Svar I ärarinna, skicklig i svenska ämnen, inder.
Harsby sjukhem, Söderköping.
» Familjemedlem », Uppsala p. r. by af Blekinge län komma från och till » Familjemedlem », Tranås p. r * • * • språk, musik, handarb.
önskar plats ng, bildad flicka önskar komma i •_ylats önskas s o m husfru eller hjälp- med ingången af nästkommande år att nu eller till vårtermin.
Norra Inack.- fin familj eller på herrgård i södra reda i något pensionat eller i pri- där anställas: En föreståndarinna, som n bättre, anspråkslös och frisk flicka Byrån.
Malmskilnadsg.
27, Sthlm.
eller mellersta Sverige för att lära allt vathem.
Kunnig i engelska och något tillika skall meddela undervisning i kunnig i sömnad och handarbeten hvad till ett hushålls och fint h e m s kvinnlig slöjd mot aflöning af 550kr.för samt villig deltaga i inom h e m m e t j y å g r a timmars daglig sysselsättning tyska.
Svar till » Nanna », Iduns exp skötande hör.
Föredrager där ungdom af hvad slag som hälst, önskas af år; En underlärarinna i kvinnlig slöjd; förefallande göromål, erhåller plats n bättre, duglig flicka, van v i d ett finnes.
till » Norrländska 20 », aflöning 300 kronor årligen; och en från 1 november i tjänstemannafamilj ung lärarinna, f. tillf, utan plats.
Villig hems skötande, önskar plats att före Sundsvall Svar p. r., underlärarinna för hushållsgöromålmed mot 100 kr.
lön o. fri resa.
Duglig tjäna- o. anspråkslös.
Snart svar till » Stock- slå ett enkelt, trefligt hem.
Svar till skyldighet att förestå skolköket; aflö- rinna finnes Svar snarast till » Tjän- holm ».
Sthlms Dagbks annonsk.
Gustaf » Pålitlig », Iduns exp Adolfs torg.
ning 300 kronor årligen.
Dessutom åt- steman », Östersund.
p n god värdinneplats sökes afbildad njuta såväl föreståndarinnan som lära- hushålls- och barnfröknar, lära- flicka, som innehar full kompetens och lärorikt h e m på landet i liflig trakt rinnorna fritt möblerade bostäder med p ö r en anspråkslös, barnkär, snäll, / " loda " rinnor m. m. till familjen finnas nära stort bruk, mottagas n u genast 2 uppvärmning och belysning samt fri glad och villig omkring 30 års bättre anmälda å Inack.
Byrån Norrköping.
och kan förete utmärkta referenser.
unga flickor, som önska deltaga i hus- Svar till » 27-åring », Hernösand p. r. kost.
Ansökningar med betyg kunna flicka linnes plats nu eller o m en må- Rikstel.
916. m. m.
Bästa ref. Pris 50 kr.
pr insändas till Styrelsen för Thorns nad i ett litet enkelt landfhushåll.
Sö- ildad, musikalisk flicka önskar plats hållet familjelif », slöjdskola för kvinnor under nedan- kande bör vara villig deltaga i alla O l a t s önskas af huslig 34 års flicka, i bättre familj att tillse och under- månad.
Svar.
» Trefligt stående adress inom 30 dagar från inom hus förekommande arbeten.
Inga * van v i d skrifgöromål hos härads- visa mindre barn.
Svar till » R.
M. », Örebro p. r. nöjen, men piano och rikstelefon finnes.
höfding och l:ste provinsialläkare.
Kan Strängnäs p. r. denna dag.
Frisk skogstrakt.
Svar m e d foto.
och äfven förestå ett mindre hem.
De bästa Bräkne, Hoby den 20 Oktober 1905. som genomgått 1-årig pret sändes till » H.
E.&gt;, Östgötagatan rek.
Svar till » E.
N », Venersborg, p. r. juksköterska, På styrelsens vägnar: kurs på större sjukhus och en må- af ung, bättre flicka där ungdom finnes 53, Stockholm.
Victor Ekenman.
ng.
bättre flicka söker plats, (helst i nads epidemikurs, önskar plats till den för att utbilda sig i hushållet.
Svar H e r r s k a p s - s t ä d e r s k a.
Sthlm) som sällskap och hjälp till 15 nov.
Svar emottages tacksamt till med prisuppgift till » Siri », Sala p. r. p n pensionerad tjänsteman, änkling, 20 — 30 års flicka, helst äfven kunnig äldre, ensam dam.
Svar emotses tack- » Sjuksköterska ».
Iduns exp.
* * * söker för vintermånaderna ett an- språkslöst yngre eller medelålders i fransk strykning, sömnad &amp; handar- samt till » E.
C. L. », Norrköping, p. r. n ung flicka af god familj, van v i d fruntimmer att på egen hand sköta bete får förmänl.
plats till november att hjälpa till i hemmet, önskar plats ng, bättre flicka önskar plats s o m hushållet.
Inga barn finnas.
Svar med i liten herrskapsfamilj.
Lön 20 kr.
Fri husföreståndarinna hos ensam dam på landet att hjälpa husmodern och att lönepretentioner „och fotografi torde resa.
Svar torde benäget jämte foto- eller ', herre.
Kunnig i finare och enk- lära sig något hushåll.
Svar » Innan den grafi afsändas till fru Häradshöfding lare matlagning samt allt hvad tilä ett 10 nov.
L. S. », Tidningskontoret, Kungs- insändas till .X », Animskog, p. r. Ortmann, Köpenhamn, Östersögade hems skötande hör.
Tacksam för svar gatan 14, Stockholm.
ensionat, hvilohem O; hushållsskola p n samvetsgrann och barrikär flicka 10, 2 tr. till » A.
M. », Säfsjö p. r.
1 ^ D l a t s som hushållerska önskas af flicka ärligt beläget i Södra Tjust.
Finaste från bildadt h e m m e d vana v i d ref.
Moderata pris.
Prospekt på be- Barn, / röken.
enklare sömnad får plats i mindre fa- Darnjungfruplats för litet större barn \ s o m genomgått kurs i matlagning.
gäran.
Lidhem, Tofverum.
milj. Svar jämte rek.
torde insändas Hurtig, enkel, barnkär och v i d barn * • * önskas af ung flicka från landet.
Är arbetsam och ordentlig, kunnig i allt s o m förekommer, för att på egen till seminarierektor H. Dahlgren, Jo- van frisk flicka erhåller till 1 Decem- Svar inom en vecka till » Barnjungfru », hand sköta ett hushåll där husmoder English fiome life — hannisgatan 15, Uppsala.
I ber plats i bättre familj i Stockholm.
Bergvik p. r. barn, det yngsta 2 år.
Ansökan Qarnfrökenplats söker bildad flicka, saknas.
Svar till » Arbetsam 1905 », Iduns T i l l svensktalande familj, å egendom Tre bondon West.
exp.
och fotografi i bref M 37 år, van v i d barns vård, kunnig * i Finland i närheten af stad, önskas med referenser An English lady of position — certi- » B.
G. N. » under adress: S. Gu- i sömnad.
Vackra betyg.
Svar » Barn- en duglig, sparsam och i matlagning märkt: ficated Professor — nas vacancy for maeiii Annonsbyrå, Stockholm.
vän » under adress S. Gumselii Annons- kunnig hushällsfröken, som med hjälp one or two young ladies or gentlemen.
af 2:ne tjänarinnor är villig öfvertaga D a r n f r ö k e n eller jungfru, frisk, pålit- byrå, Sthlm.
Bright home life.
Excellent instruetion.
alla hushållsbestyr.
Ingen matordning lig, barnkär ej under 20 år, van vid I-Iushållsvan, bildad flicka kunnig i som vistats i prästfamilj, något kunnig in English.
Moderate terms.
Referen- för gårdens tjänstefolk.
Svensk barn- småbarns skötsel önskas n u genast för " * matlagning, bakning, sömnad,söker imatlagning samt inomhus förefallande ces permitted t o: Fru Vivi v. Horn, fröken finnes.
Närmare genom bref två barn.
Barnjungfru finnes.
Rekom- plats.
Sparsam, rask.
Svar » Fortfär- göromål önskar plats i god familj.
Svar Görarp, Ganlofta.
Fröken Eva Fröberg, då lönevillkor uppgifves.
Fru Anna mendationer önskas.
Svar m e d löne- dig », under adress S. Gumselii Annons- emotses tacksamt af Elsa Guttenberg, Sjösa, Nyköping.
Grossh.
Herm Meeths, Luntgatan 16.
Vidare upplysningar Stockholm.
Rosenberg, Åbo — Hovirinta gård.
pretantioner till » M.
S. » Jönköping p. r. byrå, Sthlm.
lämnas af Carl Swanberg, Norrköping.
LEDIGA PLATSER På större B bruksegendom Ung flicka Nu genast Lärarinna, S U E E U r E E / ordningsfullt 1 B Inackordering önskas S U U E LIDHEMS E 19-års flicka
