# ID: svediakorp-per1637
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,955
# sentences: 990
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TORSDAGEN DEN 2 6 OKTOBER 1 9 0 5 N:R 4 3 (9 8 2) 18:DE ARG.
att få studentkåren sammankallad, blef första uppgiften att i kårens stadgar få inryckt ut- trycklig rätt för större eller mindre del af densamma att kunna fordra sammankomsts ut- lysande.
För dryftande af väckta förslag i detta af- seende drabbade andarna väldeliga samman i ett till sista plats upptaget kårsammanträde en novemberdag 1882, som, intressant i och för sig, hade en alldeles särskild attraktion för nybörjaren genom det tillfälle, som erbjöds ho- nom att taga kännedom om de stridande idéerna och deras kämpar.
Sålunda såg man å höger- sidan ej allenast det rena stillaståendets män, som en sedermera professor Blomberg, hvilka voro så innerligt rädda för att studenterna skulle uppgå i " agitationen ", utan äfven den mera modärnt anlagde docenten, sedermera lektorn i Strängnäs, af Sillen, hvilken i mot- sats härtill förklarade sig icke det ringaste fördöma " agitation ", ty " den, som agiterar för en sak, om hvars riktighet han är öfvertygad, och med hederliga medel, den anser jag vara en gentleman. "
På vänstersidan, bland hvars mångfald talare jag erinrar mig Knut Wicksell och sedermera Nobeldirektören Santesson, gjorde särskildt Karl Staaff ett svårutplånligt intryck.
Det till en början något kärfva och korrekta framträ- dandet visade sig nämligen snart vara ett blott yttre skal för en af varm öfvertygelse upp- buren och genom framställningens klara logik öfvertygande vältalighet, hvars verkan ytter- mera förhöjdes genom de glimtar af verklig humor, som tid efter annan kryddade an- förandet.
Man kände instinktivt, att man hade för sig en person med både hufvud och hjärta, som visste hvad han ville och var be- redd att äfven med personliga offer söka för- verkliga detsamma.
KARL STAAFF.
O M NÄMNANDET af Karl Staaff som påtänkt statsråds- och än mera stats- ministerkandidat skulle ännu för ett eller annat år sedan för mången tett sig som en eventua- litet, hvilken ej gärna kunde få med verklig- heten att skaffa, hafva däremot hans menings- fränder och närmare vänner alltifrån en tidig period af hans lif vant sig att i honom se den framtida parlamentariske ledaren, som i tider af flod för hans idéer nog ock skulle föras fram att gripa statens roder.
När den, som skrifver detta, för närmare ett fjärdedels sekel tillbaka anlände till det uppsvenska lärosätet och sökte göra sig orien- terad om dess alla förhållanden, var det helt naturligt, att de upplysningar, man sökte eihålla, äfven gällde idéströmningarna, i all syn- nerhet som kuratorn i den nation, jag tillhörde, i sitt tal till recentiorerna särskildt gjorde sig all möda ospard att varna oss för det hiskli- gaste af allt, som skulle te sig i " radikalismens " skepnad.
Jag undfägnades då med åtskilliga närmare detaljer om hvad jag, så ung jag var, något litet följt med i tidningarna förut, näm- ligen att på våren samma år bland studenterna utbrutit en " radikal " rörelse, närmast gällande religionsfriheten, men som förmenades innerst vara riktad mot det bestående äfven å många andra områden, och bland dess ledande krafter nämndes, utom en del personer med mera kända namn och aflagda examina bakom sig, äfven en stockholmare Staaff, om hvilken man i förteck- ningen öfver samma nations juniorer i student- katalogen ej erfor mera, än att han bar för- namnen Karl Albert, var född 1860 och student 1879 samt tillhörde den filosofiska fakulteten.
Det dröjde dock ej länge, innan jag skulle erhålla ett mera konkret intryck.
Då rörelsen för en opinionsyttring till förmån för den af riksdagen afslagna reformen: obehindradt ut- träde ur statskyrkan, äfven om man ej ville ansluta sig till annat kyrkosamfund, strandat på den omständigheten, att det, under pression från åtskilliga akademiska fäder, ej var möjligt Med detta intryck för ögonen fann man heller icke underligt, att Karl Staaff kom att spela den roll, han gjorde bland Uppsalastu- denternas frisinnade under midten af 1880- talet.
Som förste och sedeimera flerårig ord- förande i föreningen Verdandi- betraktades han som den gifne höfdingen, hvars kloka råd i första hand inhämtades, när det gällde att slå ett slag för de idéer, för hvilka man visste honom liksom en själf entusiasmerad.
Och detta hände icke sällan för de frisinnade i Uppsala under detta på sina håll tanklöst smädade " åttiotal ", hvilka sedermera visat sig vara ett handlingskraftigt släkte och i ungdomen helt naturligt voro än mera benägne att " slå till ".
Att närmare ingå härpå, ligger dock utom denna artikels ram.
Det må blott nämnas, att när Staaff blef Stockholms nations kurator, hans meningsvänner också satte alla segel till att göra honom till studentkårens ordförande, och att endast nio röster fattades.
Här var det dock ej blott " radikalen ", sam hyllades, utan äfven den för kamratlighet och själens harmoni varmt skattade nationskamraten.
Vi nämnde härofvan Staaff som filosofie stu- derande, men efter 1883 aflagd fil.
kandidat-
IDTJN 1905 — 538 — examen slog han sig i stället in på juridiska studier.
Redan tidigt förkunnades ock, att det var advokatens själfständiga ställning, som lockade honom, möjligen sporrad af farfaderns, Richerts bekante vän och medhjälpare, den framstående advokaten Per Staaffs lagrar.
År 1887 i januari lämnade ock Karl Staaff efter aflagd hofrättsexamen Uppsala för att, så snart han nått vice häradshöfdingtiteln, försöka sig å denna bana.
Inom mycket kort tid förde denna honom ock till all den yttre framgång, han kunde önska sig, om ock upp- tagandet af praxisen från utlandet att uppträda som anklagades försvarare i brottmål vållat honom åtskilliga obehag och delvis grofva per- sonliga förföljelser.
Dessa hafva dock studsat tillbaka mot hans stadgade rykte för obefläckad heder och redbarhet, hvilka egenskaper nu lik- som tillförene visat sig som ett pansar, hvilket ej kan genomträngas af aldrig så förgiftade pilar.
För en person, så varmt genomträngd af fri- hetens idéer som Karl Staaff, kunde det gifvet ej dröja länge, innan han ville aktivt inskrida för deras förverkligande.
I än det ena än det andra frisinnade sträfvandets led såg man ho- nom ock inrulleras, och vid septembervalet 1896 kom hans riksdagsmannaskap för hufvudstaden som en mogen frukt.
Hans kunskaper, tale- gåiva och — last but not least — själfstän- diga och helgjutna karaktär ha icke kunnat undgå att föra honom fram till en allt fram- skjutnare plats inom de liberales leder.
I vå- ras hade han sålunda plats i hemliga utskottet, vid sommarurtiman i särskilda, och vid dess slut blef det han, som i främsta rummet anli- tades att som sitt partis representant ingå i koalitionsregeringen.
Om det utmärkta sätt, hvarpå han där fyllt sin plats, lär icke ens bland dem af hans motståndare, som närmare följt detsamma, råda olika meningar.
STUREGATAN.
EN STOCKHOLMSAKVARELL.
I HUMLEGÅRDEN brinner all höstens prakt kring stöden med blomsterkungens drag.
Längs Sturegatan rinner den lösta mänskofloden i mild oktoberdag.
Ur lyxens ljumma iden, där själarna försmäkta, det bryter sig ett svall af ömsom falskt och äkta mot gatan — klädt i siden och böljande voile.
Och blåa ögonglober, som spegla kvinnodrömmar, i vårglans lifvet se, fast lönnarnas cinnober mot dödens famntag strömmar i hviskande allé.
Ett parfymeradt vimmel — en värld, så själfbelåten, af rang och utan rang.
.
.
D e t t a kan icke häller förvåna.
Ty Karl ' Staaff tillhör icke dem, som på grund af dim- miga kosmopolitiska idéer frestas att betrakta som relativt underordnadt, om man bevakar sitt eget lands intressen gent emot andra länder, utan är en varm patriot, hvars starka verklig- hetssinne skyddar honom att ens ett ögonblick känna mindre varmt för sitt fosterland, därför att han ock är demokrat.
Nu betraktas det, som sagdt,somytterst möjligt, att hr Staaff skall intaga statsministerstaburet- ten.
Om önskligheten häraf i nuvarande ögon- blick kan råda olika meningar, äfven bland dem, som i hufvudsak räkna sig bland hans meningsfränder.
Men ur en synpunkt skulle dock alla kunna glädjas i så fall, nämligen öfver att man på en sådan plats då mötte en sann och hel människa, rikt utrustad å både huf- vudels och hjärtats vägnar och i fullaste mån i besittning af " själens hälsa ", enkel och an- språkslös i sitt uppträdande samt med redlig vilja att, för hvad han anser vara rätt, göra den ej ringa personliga uppoffring, som motta- gandet af den framskjutna platsen gifvet skulle för honom innebära.
För Iduns läsarinnor må om hans personliga förhållanden blott tilläggas, att platsen som " statsministerinde " i så fall blir å prendre.
Och trots mångårig nära bekantskap vill j a g lämna osagdt, om Staaffs hittillsvarande celibat möjligen berott på, att han liksom prof. Spong- berg en gång i världen ansett sig hafva att välja mellan en hustru och ett bibliotek samt därför bestämt sig för det senare alternativet.
Men nog delar han sin hufvudsakliga veder- kvickelse mellan njutningen af sitt rika förråd i den vägen och umgänge i sitt gästfria ung- karlshem med gamla vänner firån ungdomen, hvilka aldrig hos honom under medgången märkt någon sinnelagets förändring.
En älskvärd middagshimmel som baldakin åt ståten, och spårvagnsklockors klang.
Likt junis fjärilsfladder små mänskotankar sväfva i hjärnorna omkring, och lystna tungor väfva ett solkigt hvardagspladder om allt och ingenting.
Och kvinnoprakt och Eros och vackra militärer — ett ekipage, hvari en sällskapslifvets heros med trassliga affärer kometlikt far förbi.
Och efteråt — från Värtan en lastad kolvagn kryper, så mörk som alla kval.
Det ödet är, som dryper en plump af allvarssvärtan.
på gatans karnaval.
.
.
ERNST HÖGMAN.
VIKTOR MILLQVIST.
S A L U S Garanti C A C A I plomberade påsar å 1 0 0 g r.
/ « &amp; i / k g.
a O t P R I S 3 5 ÖRE P R K G.
Obs.
noga garantimärket == " S a l u s " = och blått tvärstreck.
KVINNOR SOM A R B E T S G I F V A R E OCH ARBETSTAGARE. "
P V E T ÄR bra orätt, att fröken X-, hvars YJ far är en rik och högt uppsatt man, skall sitta och uppehålla en bankplats, som en fattig flicka bättre skulle kunna behöfva. "
Dessa ord yttrades af en ung flicka, som länge, men förgäfves sökt anställning på bank eller kontor.
" Man må då säga, att det är en upp- och nedvänd värld vi lefva uti.
Kvinnor, som till på köpet äro rika och bara använda sin lön som nålpenningar, sitta och upptaga platserna för oss stackars karlar. "
Det är onödigt att säga, att det var en man, som i dessa ord uttryckte sin åsikt om kvinnoemancipationen.
Båda yttrandena fäll- des om samma person, en flicka, som genom relationer erhållit en väl aflönad plats i en bank.
" Men antag, " svarade jag " att hos den där rika flickan finnes en obetvinglig verk- samhetslust, som ej på något sätt kan till- fredsställas i hemmet.
Där finnas tjänarinnor, som utföra de dagliga hemsysslorna, där fin- nas antimakasser, dukar och broderade tofflor i tillräcklig mängd.
Hon längtar efter något att ägna sig åt.
Hennes far är inflytelserik och genom hans förmedling får hon en lämp- lig anställning i banken.
Hvarje människa, som vill arbeta, bör ha rättighet därtill, hon må sedan vara rik eller fattig, hög eller låg. "
Men mina motståndare ville alls ej låta öf- vertyga sig.
De voro af den åsikten, att den rika flickan icke borde tillåtas att upptaga en plats för dem, som bättre behöfde den.
För att säga sanningen, lutade jag nog i själfva verket också åt det hållet.
Hon kunde gärna lämna platsen som arbetstagare, men i stället skaffa sig en verksamhet som arbetsgifvare.
Hon ägde ju hvad som erfordras för att börja t. ex. en fabriksverksamhet e. d.
Det skulle säkerligen råda större välmåga i vårt land, om vårt folk vore mera företag- samt.
Icke utan skäl klagas öfver, att så många tillfällen till förvärf gå oss svenskar ur händerna, därigenom att vi ej ha blicken öppen för alla de inkomstkällor vi äga.
Gäller detta om männen, så gäller det i ännu högre grad om kvinnorna.
Vi trängas om platserna på banker, kontor och butiker, under det att det hör till undantagen, att någon slår in på en själfständig bana, blir arbetsgifvare och i sin ordning gifver lefvebröd åt sina med- systrar.
Och dock finnes det så mycket, som läm- par sig för oss kvinnor att utföra, för att nu bara tala om t. ex. rent industriella företag.
Gå in i en affär, hvilken som helst, och fråga huru mycket af varorna där, som förskrifver sig från en af kvinnor ledd och skött fabrik.
Säkerligen skall den undersökningen öppna blicken för nya banor för kvinnlig verksamhet.
En hel del af våra konserver komma ut- rikes ifrån.
Kan det då ej i Sverige växa grönsaker nog, skulle ej en dylik konserve- ringsfabrik lämpa sig för kvinnor att sköta?
Jag ser i tankarna välskötta, af kvinnor an- lagda trädgårdar lämna sina produkter till likaledes af kvinnor drifna konserverings- fabriker.
Jag ser kvinnor med kapital ägna sig åt företag, som sträfva efter att eröfra Sverige åt svenskarna.
På det området fin- nes ännu godt om platser.
Det behöfves bara, att vi få blicken öppen för saken.
Snart stundar julen.
Våra julgranar be- lastas med utländskt kram.
Skulle icke kvin- nor kunna slå under sig ett sådant industri- elt arbetsfält?
En stor del af t. ex. de dockor, som säljas i butikerna, äro af utländsk till- verkning.
Äfven dylika kunde vi förfärdiga.
Hultmans Fabriker M a l m ö.
Telefon 6 61
— 539 — Detta är endast några enstaka exempel på, huru utländingarna taga förtjänsten från oss, några exempel på vår oföretagsamhet.
Allmänt klagas öfver att arbetsmarknaden är öfverfylld.
Det finnes bara ett medel mot detta samhällsonda — sök upp allt flere för- värfskällor.
Skulle man anställa en liten undersökning bland våra arbetande kvinnor, så funne man, att regeln är, att de äro arbetstagare, undan- taget, att de äro arbetsgifvare.
Många flere kunde dock vara arbetsgifvare, och vi vilja hoppas, att kvinnorna mer och mer vilja upp- taga kampen för en själfständig verksamhet, som bereder dem själfva och deras medsystrar nya existensmöjligheter.
Det finnes i vårt land goda tillfällen för både rika och fattiga kvinnor att arbeta.
Men olyckan är den, att de rika ofta intaga de platser, som de fattiga så väl behöfde, och att de fattiga sakna betingelserna för att börja en egen verksamhet, därigenom att de som kvinnor ha svårt att erhålla ett förlagskapital.
Säkerligen skall vårt land först då bli er- öfradt åt oss svenskar, när kvinnorna komma med och gifva sin insats i samhällsarbetet, icke bara som arbetstagare, utan äfven som arbetsgifvare.
Det behöfves, att vi finna på allt flere förvärfsgrenar, och i det hänseendet kan det anses som en fosterländsk bragd att bringa fram ett strå, där det förut icke växte något.
ANNA HAMMARDAHL.
ANGELO.
AE MARIKA CEDERSTRÖM (MARK STERN).
D ET VAR i Nizza för några år sedan och det var om våren.
Den tid därnere, då himlen hvar dag är lika strålande blå och aftnarna äro smeksamt ljum- ma, fulla af rosendoft.
Och äfven nätterna dofta, dessa söderns mörka, snabbt fallande nätter med stjärnprakt, som locka människorna ut att söka hvarandra, mötas, hviska ömma ord.
.
.
Från gårdarna ljuder sång.
Jag bodde vid en stillsam gata, rue Dante, och hos stillsamt folk.
Det var en kväll jag kom dit och familjen satt just till bords.
Man reste sig utan brådska och välkomnade mig utan fraser.
Min värd var snickarmästaren Carrara, en fullkomligt döf man med ett gam- malt älskvärdt påfveansikte, och familjen bestod endast af honom själf, hustru och en vuxen dotter.
Man välkomnade mig utan krus och förde mig in i rummet, som jag skulle få hyra, då våningen var alltför stor för den lilla fa- miljen.
En vän hade gifvit mig adressen.
Jag tyckte genast om rummet.
Jag kom dit trött efter resan och på bordet välkomnade mig blommor.
Ofvanför toaletten var fästad en stor orangekvist med sina gyllne frukter, sängen var höljd af ett bländande hvitt täcke och vid hufvudgärden var ett litet krucifix, som uppbar en snäcka med friskt vigvatten.
Ett bra fönster åt gatan.
.
.
Jag tackade fru Carrara för hennes omsorger och hon böjde med ett slags resignerad värdighet på hufvudet utan att svara.
Hennes ögon tycktes ständigt hålla tillbaka alltför glödande blickar och hen- nes enträgna tystlåtenhet ett fordom alltför starkt behof af expansion.
Jag tyckte hon liknade fullgörerskan af något hemligt löfte.
Bakom henne stod dottern.
Det var samma ansikte, endast tjugu år yngre, fullt af lifak- tighet och prägladt af en viss stolt skönhet.
— Är det kanske ni som satt in blommorna här, fröken?
frågade jag.
— Ja, svarade hon och trädde nu fram.
Så slog hon upp mitt fönster och sade vänligt: — Ni har utsikt åt gatan, det blir alltid litet lifligare så.
Gatan var nästan tom.
Carraras hus var ett hörnhus och låg vid en gatukorsning.
Hör- net snedt emot var upptaget af en matvaru- handel och på andra sidan gatan .var ett kafé.
Genom dess öppna fönster såg man i den bläcka gasbelysningen och i moln af tobaksrök skym- ten af ansikten och hörde röster och skallande skratt ut i natten.
Det var fru Carrara, som ombesörjde städ- ningen af mitt rum, tvättade upp det släta te- gelgolfvet och dammade minutiöst i hvarje vrå.
Hon var i verksamhet från morgon till afton och höll hemmet i yttersta ordning, men all- tid lika fåordig och sluten.
— Ni har mycket att göra, fru Carrara, kunde jag säga, och hon svarade då: Det är inte meningen att man ska vara sysslolös.
.
, Jag kunde också ibland anmärka: Så vackert väder i dag, fru Carrara!
— och till detta svarade hon: Det får lof att vara vackert också.
Jag fick henne inte ur fläcken.
Men då jag en dag sade till h e n n e: Ni har en vacker dotter, fru Carrara, så svarade hon icke alls, och det föreföll mig, att hennes ansikte mer än vanligt trängde tillbaka hvarje uttryck.
Dottern var verkligen vacker.
Hon hette Félicie och var till yrket sömmerska.
Hon var mörk likt flertalet sydfransyskor, hon hade tjockt svart hår, som hon bar i en kraftig knut nästan öfver pannan.
Hennes ögon voro bruna och kloka, hennes läppar tecknade med linjer, som antydde beslutsamhet.
När hon gick tvärs öfver gatan för att handla hos fru Petit i mat- varuaffären midt emot, kunde jag från mitt fönster beundra hennes hållning: hon höll ryg- gen rak och den fylliga barmen en smula ut- manande.
Hennes midja var smal och hon lyfte sin svarta kjol med ett osökt fulländadt grepp.
Hon var barhufvad, hon bar ' i handen en liten korg, och hennes högklackade skor undveko behändigt vattenpussarna efter det sista rägnet.
Jag såg på henne från mitt fön- ster och tänkte: hon är verkligen en skönhet.
Och det föll mig in att modern kanske tänkte detsamma och hemligen oroade sig för denna skönhets s k u l l.
.
.
Midt emot Carraras hus låg som sagdt ett kafé, Café Dante.
Café Dante var ett anspråkslöst ställe och på intet vis, som namnet kanske kunnat inbilla mig, något tillhåll för skalder.
Det var sna- rare en vanlig krog, och de som gingo ut och in där voro mestadels arbetare från nybygg- naden i närheten, småfolk från kvarteren ikring och dagdrifvare.
Dörrar och fönster stodo all- tid öppna och stamkunderna höllo mellan gla- sen gärna till på trottoaren utanför, där de öfverskådade den folkliga gatan och till en viss grad behärskade den.
Det egentliga stamkundkotteriet bestod af en grupp unga glopar, som vid hvilken timme af dagen som helst hade tid att stå och hänga på Café Dantes trottoar.
De skämtade med hvarandra, skuffades och gjorde anmärkningar på de förbigående, af hvilka dock de flesta kände dem och gåfvo svar på tal.
Det var ett utbyte af gatans enkla kvickheter, emellanåt ett par närgångna ord till någon flicka, hvars rappa svar framkallade applåder af skratt.
Men jag märkte en sak: när fröken Félicie Carrara gick förbi, vågade ingen säga något så högt, att hon hörde det.
Det var inte värdt.
Hon svarade i alla fall inte, blef endast dub- belt rak, spände ut bröstet ännu mer och drog åt sig kjolen, som om den smutsats af att bara snudda vid samma trottoar som bar glopkotte- riet utanför kafét.
IDLW 1905 | Brud- &amp; Bröllops-1 i sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter i | i ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
\ TULL- &amp; PORTOFRITT direkt till privata.
§ \ Sändes \ Profver omgående franko.
j I SCHWEIZER &amp; CO, LUZERN S 5, (SCHWEIZ).
1 Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
: Bland gloparna var det emellertid en, som jag snart lärde mig särskilja från de andra.
Han var en ung man af verkligen alldeles ovanlig skönhet.
Klassiskt rena drag och lätt lockigt, mörkt hår, alltid elegant klädd med ett drag af artisteri, som yttrade sig i löst knutna halsdukar, stora slokhattar och en hållning, som i sorglös nonchalans lämnade intet öfrigt att önska.
Jag erfor också, att mannen var bildhuggare till yrket, dekoratör utan arbete, möjligen utan talang, säkert utan pangar, men alltid om kvällarna sedd ute i sällskap med kokotter — och icke af de sämsta!
.
.
.
Min sagesman var fru Petit i matvaruaffären, en ofantlig madam, och hon förklarade utan skrym- tan att det var dessa fina damer, som försågo den vackre Angelo — så hette han — med medel till sitt onyttiga och slösaktiga lif.
Fru Petit sade: — Han är en dålig karl och jag för min del ser upp, när han kommer hit in.
Såna där brukar ha långa fingrar!
Jag tänkte på dessa ord, medan jag såg frö- ken Carrara snedda öfver gatan med sin lilla korg på armen.
Det var en underbar efter- middag, frisk efter ett tidigare regn och dock varm, full af vällukter.
I det bleknande sol- skenet glänste den unga flickans hår som nå- gon svart metall.
På gatan lekte en hop barn.
De hade bundit ihop guirlander af blommor och de höllo dem i händerna och dansade i ring, medan de sjöngo några konstlösa visor.
Det var första maj i dag, och det var brukligt att barnen dansade på gatan den dagen.
Tvärs öfver körbanan, där sällan en vagn visade sig, hade de mellan husens första våningar spännt snören eller ståltrådar, och midt öfver gatan hängde vid dessa snören en krona af rosor.
Under denna krona var det de dansade i den sjunkande dagern.
På trottoarkanten stod alltså den vackre Angelo; och han var händelsevis ensam.
Han stod med händerna i byxfickorna och såg sig omkring.
Men just som fröken Carrara kom förbi honom, steg han ned på gatan, gick litet emot henne och lyfte på hatten.
Hans häls- ning var vördsam, menad som hyllning, inta- gande och betvingande.
.
.
Jag såg den unga flickan tveka, så stannade hon, gaf en hastig blick kring gatan och blef stående.
Jag hade aldrig förut sett henne tala med Angelo.
Det började alltmer mörkna.
Ett par små- flickor hade kommit ut med kulörta lyktor, och barnen började nu hänga upp dessa på snö- rena och ståltrådarna mellan husen.
Fröken Carrara och Angelo blefvo stående att se på dem.
De gingo några steg framåt för att ej postera just utanför Café Dante, dit när som helst de andra gloparna kunde väntas komma, de gingo ner mot huset, där skofiickaren bodde och där det var tomt och tyst, ty skofiickaren var barnens skräck, och där blefvo de stående att prata.
I den lätta skymningen urskilde jag illa deras ansikten, jag såg att Angelo lutade sig litet framåt, hans tänder glimmade BAKALETTE Lagermans Kak- &amp; Tårt-pulver " TOMTEN ".
IDUN 1905 — 540 — J q?
/ tl&lt; &amp; V i W, Jyf \ l^jJKF 25 \ f o c h Bästa Barntvål!
\ j W SaRt-TviL | Qaranterad ren, nentral, öfverfet.
1 m U &lt; 1 ^TVCT / ySn LaHolii- ^ öre j st. Grumme &amp; Son | Stockholm.
I och han log ofta.
Félicie stod rak och stel, men hon lyssnade likväl till honom och sva- rade också.
.
.
Det gick en halftimme, innan hon räckte honom handen till farväl och ändt- ligen sprang ner till fru Petit, som just be- redde sig att stänga butiken.
Angelo stod kvar och såg efter henne.
Han stod ännu på samma plats, när hon slutat sin handel och skyndade hem igen, men hon vände ej på hufvudet.
Och ännu stod han där en lång stund, försjunken i betraktande af barnen, som åter börjat dansa i ring under de tända lyktorna, innan han bröt upp och långsamt dref öfver trottoaren för att göra sin entré bland de nu samlade vännerna på kaféet.
* Nästa morgon gick jag ner till fru Petit för att köpa af hennes präktiga tomater.
Gatan var tom, vissna blommor lågo i dammet, ingen af gloparna var ännu på platsen.
— Man sofver visst ut i dag, sade jag skämtande.
— Ja, svarade frun, första maj är ju alltid litet fästligt.
Till och med herrskapet Carrara var ute och promenerade i går kväll efter åf- tonvarden.
Herrn och frun och flickan — och herr Mazarin, tillade hon.
— Herr Mazarin?
— Ja, sade hon, vet ni det inte?
.
.
.
herr Mazazin, bagaren, som bor i samma hus.
Han slår för fröken Félicie, och han är minsann ett godt parti, en skötsam karl och smått förmö- gen, oberoende i världen — båda föräldrarna äro borta.
Ni har nog hört honom spela flöjt om kvällarna.
Ja, jag hade verkligen hört bagaren spela flöjt.
Han hade till och med sin bostad rätt ofvanför mitt rum, och hvarje afton efter slu- tadt dagsarbete öfvade han sig en stund på sitt instrument.
Han spelade med en viss färdig- het Rixdorf, en berlinerkuplett, och melodien brukade sedan enträget förfölja mig, tills jag somnade ifrån den.
Han spelade sällan eller al- drig något annat.
I den glädtiga lilla visan löste han sin själs bekymmer.
.
.
Alltså, denna flöjt- blåsande bagare var det som slog för fröken Carrara — dock utan egentlig framgång, upp- lyste fru Petit.
Och jag påminde mig att jag verkligen en söndagseftermiddag måtte ha mött honom i tamburen, då han väl ämnade göra familjen ett besök.
Han var en liten blek man, och det föreföll mig nu, att j a g tyckt han liknade en kanariefågel.
Men kanske berodde detta endast på någon idéassociation med flöjt- spelet.
Jag tog mina tomater, betalade fru Petit och gick.
När jag kom upp i mitt rum igen, var fru Carrara just där och städade.
Hennes slutna ansikte var stummare än någonsin, men jag riskerade i alla fall fram med några vänliga ord: — Jag hörde nyss en hel del godt om herr Mazarin, bagaren häruppe, sade jag.
Jag hörde också, att han lär vara förtjust i er vackra dotter.
Jag förmodar, att han vore en måg, som ni kunde vara nöjd med?
Fru Carrara svarade först ingenting.
Så suckade hon djupt och sade slutligen med ett uttryck, som om hon dock tyckt om att jag bragte ämnet på tal: — Det är sällan så att ungdomen vill det som verkligen är bra.
— Nåja, sade jag uppmuntrande, man ska bara ha litet tålamod.
På detta svarade hon ingenting.
Men när jag ett par timmar senare gick öf- ver tamburen för att gå ut, såg jag genom den gläntande köksdörren, att fröken Félicie stod och strök en skär linongklänning med volanger.
Vid ljudet af mina steg såg hon upp och anropade mig.
Jag pratade gärna med fröken Félicie, som till yrket var sömmerska i en stor ateljé och där kom i kontakt med rätt mycket folk.
Hon uttryckte sig klart, klokt och icke utan kritik.
I hennes ögon voro de flesta människor täm- ligen hufvudlösa, och hon beklagade dem, som icke likt henne själf kunde veta hvad de ville.
Nu gjorde hon ett tecken åt mig att stänga dörren efter mig, för att utesluta modern ur vårt samtal, och sade därpå utan förlägenhet: — Jag ville bara be er inte uppmuntra mamma i hennes idé om herr Mazarin.
Jag tar honom aldrig.
— Nej, sade jag, naturligtvis inte.
Ni tyc- ker alltså inte om honom?
— Nej, svarade hon.
Han är löjlig.
Kort och godt, han var löjlig.
Hon uttalade sig inte vidare, utan strök endast ifrigare på sin skära volangklädning.
— Det var en vacker toalett, anmärkte jag, innan jag gick.
— Ja, det är min.
Jag har själf sytt den.
— Det är söndag i dag, ska ni kanske gå ut i a f t o n?
.
.
.
Men inte med herr Mazarin, väl?!
— Nej svarade hon och rodnade, och hon tillade: Jag skall gå ut med ett par väninnor.
Men när jag sent på kvällen ännu satt vid mitt fönster som stod öppet i den mörka, milda natten med tindrande stjärnor och ljudet af sång från gator och gårdar, fick jag åter se den skära klänningen under ljuset af gathör- nets lykta.
.
.
Det var ödsligt där nere nu, i den svaga belysningen stod Félicie, och hen- nes hand låg i en mans som tryckte den, be- höll den länge, talade till henne med mjuka, inställsamma rörelser och leenden.
Och man- nen var den vackre Angelo.
(Slut i nästa n:r.)
E N ANNONS OCH E N PROTEST.
I N:R 41 AF IDUN står en annons längst ned på sista sidan, med stor urskillning pla- cerad för sig själf så att säga i skamvrån — då den väl egentligen hört hemma under ru- briken " Lediga platser ".
Denna annons har på mig, och som jag tänker på flere, gjort ett pinsamt intryck.
Den lyder i all sin brutala korthet som följer: " För en vanartig tolf års flicka önskas en sträng uppfostrarinna med kraft och förmåga att bruka riset.
Betalningen 1,200 kr.
pr år gärna i förskott.
Detaljerad uppfostringsplan till O. L.
Svenska Telegramb.
annonsafd.
f. v.
b. "
Här annonseras icke — - märk väl — efter en bildad, i barnuppfostran erfaren person, som med allvar, kärlek och tålamod skall ta sig an ett stackars vilsekommet barn.
Inga andra egenskaper bchöfvas, än att hon är sträng samt har kraft och förmåga att bruka riset.
I korthet sagdt, det är en profoss som ön- skas.
Och betalningen är ju god.
Till skam för mitt kön är jag viss om, att det finnes tillräckligt många handfasta och kärlekslösa kvinnor, som för denna summa äro villiga att åtaga sig bödelstjänsten.
" Detaljerad uppfostringsplan till O.
L. "!
Detta är dock höjden.
Innan hon ens sett barnet eller vet, hvaruti dess fel bestå, skall en detaljerad uppfostringsplan insändas.
Då man vet, hur olika — man kan nästan säga — hvarje barn måste behandlas efter dess sär- skilda skaplynne, för att ogräset må rensas bort och de goda fröen nedläggas, står man häpen inför denna med så mycken råhet pa- rade kolossala dumhet.
Är det meningen, att uppfostrarinnan skall uppge, hur många gånger om dagen hennes kraft och förmåga räcka till för att bruka riset?
Eller hvad menas?
Jag hör ej till dem, som ej anse att riset kan vara på sin plats i uppfostran, men det skall vara under de första lefnadsåren.
En tolf års flicka, som är så vanartig, att endast stryk anses bita på henne, hon har endera vuxit upp i ett dåligt och kärlekslöst hem och blifvit van- vårdad och försummad under den tidigare ål- dern, eller också är flickan abnorm och tarf- vade förr komma under en erfaren psykiatri- kers vård än under den önskade profossens färla.
Det finnes i våra dagar godt om dege- nererade barn, offer för fädernas missgärningar, som oskyldigt få lida för deras synder.
Kan icke detta stackars barn vara ett sådant?
Mycket har jag undrat, i hvilket förhållande denne O. L. står till barnet.
Styffader eller förmyndare var min första tanke, men han kan också vara hennes far, och i så fall är denne O. L., som slänger ut 1,200 kr., bevars " gärna i förskott " — jag tycker mig se gesten — för att få en person med kraft och förmåga att slå hans barn — en grym och " vanartig " far.
Har flickan bland andra fel ett hårdt och kärlekslöst sinne, behöfver ej det arfvet sökas på längre håll.
Märkvärdigt nog — det faller mig nu in, att jag aldrig tänkt på, att en kvinna — en moder kunnat skrifva annonsen.
Jag vill i det längsta behålla min tro på mo- derskärleken.
De fattigas olyckliga barn kan man rycka undan fördärfvet.
Tack vare människors barm- härtighet finnes det goda hem och anstalter, där kärleksfull vård och ledning gjort under- verk med vanartiga och förvildade stackars barn.
För rik mans barn ställer det sig mån- gen gång sämre.
Och sist en bön!
Finnes det möjligen nå- gon eller några af Iduns läsare, som veta nå- got om denne O. L. och flickan — gören hvad I kunnen för henne!
Kanske är han glad att bli henne kvitt, äfven om hon skulle råka få ett hem hos goda människor.
Min protest tjänar nog annars icke mycket till, men jag kunde ej tiga; min medkänsla för barnet var för stark och min harm för glödande.
SIGRID NORDLUND.
Vi hafva så mycket hellre lämnat plats i Iduns spalter för den aktade författarinnans protest, som vi själfva äro de första att be- klaga, att annonsen influtit i vår tidning.
Detta beror uteslutande på ett förbiseende.
För öfrigt hafva flere insändare uttalat sig i samma riktning som fru Nordlund.
Red.
af Idun.
— 541 IDTJN 1905 - GEYSIR.
BROALFVEN.
E N SOMMARRESA P A ISLAND.
IDTJN A F B R I E T ASMTJNDSSON.
FÖR (Slut fr. föreg.
n:r.)
• • om furstegunst, utan förhöll sig alldeles stilla.
Först då konungen vändt henne ryggen, visade hon hvad hon kunde åstadkomma, ty enligt ögonvittnens utsago lär källan vid detta tillfälle ha haft ett af sina allra ståtligaste utbrott.
om denna fjäll^gg leder vä- Ö STER gen ned till en af de vackraste byg- der, som sydlandet bar att uppvisa, näm- ligen » Laugardalen », de varma källornas dal.
I botten på densamma glittrar en lång smal insjö, inramad af frodiga ängs- marker, hvilka sträcka sig mellan går- darna, som här ligga på endast korta afstånd från hvarandra.
Liderna äro be- vuxna med en grön, vacker lågstammig björkskog, genom hvilken vägen under en längre stund går fram.
Klimatet är här vanligen mildare än i Reykjavik och de andra bygderna västanfjälls.
När vi hunnit ut ur skogen, måste vi ånyo passera en älf.
Den kallas &gt;Bruara », Broälfven, emedan den är den enda älf på Island, öfver hvilken sedan urminnes tider funnits en bro.
Men till för ett par år sedan var det en rätt egendomlig bro, i det den låg blott öfver en midt i älfven befintlig klyfta; i öfrigt var den totalt öfversvämmad.
Nu är den som sagdt en bro som alla andra.
Vägen går här i sydostlig riktning fram öfver gräsrika ängar, och mot aftonen nå vi det förlofvade landet, resans mål, slätten med det berömda springvattnet: Geysir, som tyvärr här på vår bild icke ter sig så öfverväldigande majestätisk, som den kan vara, då den på fullt allvar skickar sina vattenpelare mot skyn.
Då Christian IX år 1874 besökte » Geysir », vän- tade han i två dagar för att få se källans utbrott.
Men som en gammal ingrodd republikan brydde hon sig ej HEKLA.
GULDFALLET.
Från Geysir är det ungefär två timmars ridt till » Gullfoss », Guldfallet.
Det har fått sitt namn från en sägen, som förtäljer, att en af de gamle landnams- männen (landnamsman = norsk nybyggare) skall ha kastat två med guld och silfver fyllda kistor ned under fallet, för att ingen skulle kunna komma i åtnjutande af skatterna efter hans död.
Man bör helst se Guldfoss på efter- middagen, då solstrålarne brytas i alla regnbågens färger mot vattenfallet och framtrolla de underbaraste färgskiftningar.
Fallet gör ett öfverväldigande intryck, och många utländingar ha uttalat sitt tvifvel om, huruvida de berömda Niagara- fallen i Amerika äro mera imponerande, bortsedt från att de innehålla en större vattenmängd.
De flesta turister utsträcka icke fär- den längre än till Gullfoss.
Fordom, då den bekanta vulkanen Hekla befann sig i verksamhet, var den ett mål för mångas färder.
Men sedan den utslocknat, har man upphört att visa dess krater sitt intresse.
Den ligger i sydostlig riktning från Geysir och ses därifrån.
Men vår bild är tagen i grannskapet af Hekla, alldeles bredvid den lavamark, som rundtorn har bildats af utbrotten.
En af de talrika kortare utflykter, som af många resande göras från Reyk- javik, är att besöka svafvelgrufvorna i Krisuvik.
Det tar ungefär tre dagar, in- beräknadt en dag att bese landskapet och grufvorna.
Det är ett i hög grad egendomligt landskap, som det lönar sig att ta i betraktande, om man har tillräck- ligt med tid till sitt förfogande.
Landskapet i den s. k. Geysirdalen är vackert och frodigt Man har en tilltalande utsikt därifrån mot det ofvanför liggande fjället, liksom öfver bygden nedanför.
SVAFVELGRUFVORNA I KRISUVIK.
URTIMA RIKSDAGENS AFSLUTNING Å RIKSSALEN DEN 18 OKTOBER.
KONUNGEN UPPLÄSER SITT TRONTAL.
ORIGINALTECKNING FÖR IDUN A F D.
LJUNGDAHL.
IDUN 1905 — 543 — D E FURSTLIGA ENGELSKA KOMST TILL STOCKHOLM.
GÄSTERNAS 1.
KONUNG OCH HERTIGEN A F CONNAUGHT CENTRALSTATIONEN.
MARGARETA AN- VID KUNGL.
SLOTTET.
OCH A. HERTIGINNAN A F CONNAUGHT.
3.
PRINSESSORNA FOTO FÖR IDUN AF BLOMBERG.
till det lands och det folks bästa, som be- visat mig en sådan trohet och kärlek. "
Vi bjuda våra läsare i dagsnumret en af artisten D. Ljungdahl utförd ståtlig teckning från den historiskt märkliga riksdagsafslutnin- gen.
Utom medlemmarne af vårt konungahus, statsråden m.
fl., märkas på läktaren längst fram till höger äfven de kungliga engelska gästerna, hertigparet af Connaught och deras yngsta dotter prinsessan Patricia.
UNIONSDRAMATS SLUTAKT.
1 EN YTTRE SOLENN PRAKT, som erin- rade om ett af en skicklig regissör iscen- satt historiskt skådespel med dess lysande furstliga gestalter, respektingifvande stats- män, prydda af skinande äretecken, mas- sor af uppvaktande, drabanter, pager o. s. v., försiggick på onsdagen föregående vecka den slutliga unionsupplösningen å rikssalen i Stockholms slott.
Och lika imposanta som de yttre formerna tedde sig, lika allvarsdjup var den stund, då Sveriges hvithårige, af sorgen böjde monark inför de för- samlade uppläste trontalet, hvari han förklarade 1814 års skandinaviska union upplöst.
" I sanning ", yttrade konungen bland annat, " icke utan djup smärta ser jag den forna skilsmässan emellan dessa tvänne stambesläktade folk åter- inträda samt de olägenheter och faror, hvilka under ett nära sekelgammalt förbund tycktes vara för alltid aflägs- nadr, möjligen ånyo väckas till lif.
Jag vill dock ej undertrycka den för- hoppning att, oaktadt den politiska föreningen tyvärr icke längre består, en varaktig fred emellan Sveriges och Norges folk likväl måtte kunna beva- ras för framtiden till bägges trygghet och lycka, och jag är förvissad, att en god grund härtill blifvit lagd genom de öfverenskommelsermed Norge, hvilka I nu, på mitt förslag, hafven god- känt. "
Därefter uttalade konungen ett tack till sitt svenska folk för all den till- gifvenhet, som bevisats honom under den smärtsamt pröfvande tiden efter den 7 juni.
" Minnet däraf ", slutade monarken, " skall jag icke blott alltintill min lef- nads sista stund i hjärtat bevara, utan det skall äfven ständigt mana mig att använda de krafter, hvilka ännu i min höga ålder kunna återstå mig.
4.
D E N KUNG- LIGA CORTÉGEN A N L Ä N D E R TILL BORGGÅRDEN LÄMNA 2.
KRONPRINSPARET OCH PATRICIA SAMT PRINSARNE GUSTAF A D O L F OCH " WILHELM.
OSCAR UR DAGSKRÖNIKAN.
D ET ENGELSKA FURSTEBESÖKET.
Her- tigparet af Connaught med deras yngsta dotter prinsessan Patricia anlände, som be- kant, föregående vecka till Stockholm för att gästa vår kungafamilj och hälsa på sin dot- ter prinsessan Margareta i hennes nya hem.
Det höga gästbesöket har naturligtvis föranledt en del festligheter en famille på slottet, ett galaspektakel på operan o. s. v. Hertigen af Connaught, som är den engelska arméns öfverbefälhafvare och i följd däraf naturligtvis har stora militära intressen, be- sökte häromdagen i kronprinsens sällskap Karlbergs krigsskola, som han noggrant besåg.
Vi meddela här några bilder dels från detta besök, dels från de furstliga gästernas ankomst till och mottagande vid Central- bangården.
I vårt västra grann- D ET land NYA står NORGE.
man nu inför afgörandet af NORGES Å T R Å D D A KONUNGAPAR PRINS CARL A F OCH PRINSESSAN MAUD MED D E R A S SON PRINS JUNCKER J E N S E N FOTO.
DANMARK ALEXANDER.
den blifvande statsformen.
Monarki eller republik — det är frågan.
Den monarkiska styrelseformen synes emellertid ha stora ut- sikter att förverkligas, och Europas nyaste konung skulle, om den nuv.
norska regeringen får råda, bli prins Carl af Danmark.
Af denna anledning meddelas i dagsnum- ret porträtt af den eventuelle konungen samt af hans gemål, prinsessan Maud, och deras lille son, prins Alexander.
Prins Carl är född dea 3 augusti 1872 och har alltså ny- ligen fyllt 33 år.
Han är officer både i dan- ska och brittiska marinen (i den senare ny- utnämnd hederskommendör) samt heders- öfverstelöjtnant vid " The King ' s Own Nor- folk Imperial Yeomanry ".
Den 22 juli 1896 ägde hans giftermål rum med prinsessan Maud, hvilken som bekant är hans kusin och den yngsta af konung Edwards och drott- ning Alexandras tre döttrar, född den 26 november 1862.
Äktenskapet var rätt länge barnlöst, men den 2 juli 1903 föddes en son, prins Alexander, som alltså i en snar fram- tid kan vara norsk tronföljare.
IDTJN 1905 — 544 — F R Å N D E T E N G E L S K A F U R S T E B E S Ö K E T I STOCKHOLM.
H E R T I G E N A F CONNAUGHT B E S E R KRIGSSKOLAN V I D KARLBERG.
OCH HERTIGEN P A S S E R A D E P A R A D E R A N D E K A D E T T E R N A.
PRINSEN.
3.
KRONPRINSEN OCH HERTIGEN S A M S P R Å K A MED M A N S K A P E T PÅ BORGGÅRDEN.
J ÄRNVÄGSOLYCKAN VID HEBY.
En eftermiddag för ej längesedan körde ett arbetståg under rådande stark tjocka på några å den då ännu icke fullt fär- diga Enköping — Heby — Runhällens bandel nära Heby station stående tomma grusvägnar, hvarvid 4 vagnar totalt ramponerades och 4 arbetare skadades.
Dessa befunno sig vid katastrofen i den å här återgifna bild synliga kullvräkta bromskuren och måste framdragas af tillskyndande hjälpmanskap.
Alla de å bilden syn- liga arbetare undgingo endast genom en underbar till- fällighet att blifva totalt krossade.
» DE F R I E ».
M IDT I DET gråa höstrusk, som nu gör Stock- holm till " den fula synderskan ", ha " de fries " lilla artistgrupp kommit med en utställning i Konst- föreningens lokal — resultatet af speciellt sommarens arbeten, ty det är öfvervägande julis- och augusti sol- veckor, som lysa med sitt starka ljus öfver de respek- tive konstnärernas landskap.
Artur Bianchini är trogen sitt kära Sandhamn och öarna i dess grannskap.
Därifrån har han ett dussintal färgstarka dukar, hvaribland " Hvita flygeln " och " Middag " torde kunna räknas bland de bästa.
De äro en hymn till sommaren, dessa båda personliga konstverk, en sång om sol från oskymd himmel, om grönskans must, tallarnas sus och hafvets blida hög- sommarlynne.
Fru Jeanne Didrings " Hamnen i Fjällbacka " är en liten känslig och bra bit, och Torgny Dufwas " Skogstorpet " tilltalar genom den ärlighet och soliditet hvarmed det äktsvenska landskapet är måladt.
Den af Per Fischer utställda " Vandraren " är anslående nog hvad landskapet beträffar, men den på kullen sittande vandraren verkar fullkomligt karrikatyr.
Däremot har samme konstnär några teckningar, som öfvertyga genom innerlighet i stämningen och schwung i utförandet.
Bengt Hedberg är denna gång ypperligt repre- senterad af en stor duk, " Ugthorpe hed ", engelskt motiv.
Det är must och djup i denna tafla, och den synes vara målad med en kärlek för motivet, som tyder på, att konstnären nu når längre än förr i fråga om själfull landskapsskildring.
Äfven förekomma olje- målningar och teckningar af samme konstnär, nästan alla präglade af fin och sann känsla och ett skickligt utförande.
De öfriga utställarne, Max Marcus, Ernst Smith, fröken Harriet Sundström, Nabot Törnros, Hilding Werner fröken Anna Virgin och Olof Ågren ha alster af växlande värde, men som helhet visar den lilla utställningen, att de respektive artisterna äro all- varliga och besjälade sträfvare, hvilka väl förtjäna all den uppmuntran publiken vill skänka dem.
JÄRNVÄGSOLYCKAN VID H E B Y.
1.
KRONPRINSEN 2.
HERTIGEN AF CONNAUGHT A N L Ä N D E R I AUTOMOBIL OCH MOTTAGES A F KRON- E.
BODEN, S A L A, FOTO.
A.
BLOMBERG FOTO.
TVA P R A K T F U L L A KONSTINDUSTRI- ALSTER, F Ö R S Å L D A TILL R Y S S - LAND.
CRÅN ARTISTEN Hj.
* Norrströms atelier hafva nyligen utgått ännu ett par synnerligen präk- tiga konstindustriella ar- beten i det vackra mate- rial och med den fullstän- digt originella dekore- ringsmetod, som han hittills ensam är i besitt- ning af.
Då de försålts till kommersrådet E.
Nobel och sålunda kom- ma att hamna i ett af den ryska hufvudsta- dens magnifikaste hem, skola dä förvisso på ett hedersamt sätt i kejsar- staden vittna om vår konstindustris stånd- punkt, på samma gång som de värdigt sluta sig till — om icke rent af öfverträffa — de bästa bland de många arbeten, som förut fått sitt upp- hof af den flitige konst- närens händer.
Det ena af dessa ar- beten är ett elektriskt ur, i pendylform med rikt siradt fodral.
Träarbetet till fodralet i mörk ma- hogny är förfärdigadt på Jesperssons (f. d. Alm- grens) välkända verk- stad.
Framsidan är ut- förd i relief, gjuten i brons, med figurer och ornamenterigrön oxid på förgylld botten.
Längst ned på framsidan ser man en manlig och en kvinnlig figur, förestäl- lande vetenskapen och arbetet, som räcka hvar- andra händerna öfver ELEKTRISK GOLFLAMPA A F HJ.
NORRSTRÖM.
— 545 — ett altare, på hvilket finnes inristade orden scientia et läbor.
Närmast under urtaflan är anbragt en kar- tusch med ägarens monogram E.
N.
På fodralets sidor äro anbragta kolonner, hvilkas nedre del är af oxideradt silfver, medan den öfre delen är af förgyldt stål med förgyllda kapital.
Den särdeles praktfulla urtaflan är af oxideradt silfver med gyllene siffror.
I taflans midt strålar en gyllene sol på grön botten.
Visarne äro med stor konstnärlighet sammankomponerade af arbetsinsignier, såsom kugghjulssegment, hammare och tänger.
D E T andra konstföremålet, som samtidigt afgick till samma köpare, är en elektrisk golflampa af mer än två meters höjd.
Nio elektriska glödlampor under en skärm af gult siden uppbäras af en stomme i oxiderad, för- gylld och försilfrad koppar.
Den mäktiga foten är ornerad med hvita näckrosor i blankt silfver samt andra vattenväxter med blad i guld på mörkgrön botten af oxiderad koppar.
Pelaren, som uppbär lamporna, är dekorerad med åkervinda, hvars blommor äro hållna i silfrets och kopparns färg, medan bladen äro framställda i ljusgrön oxid.
Det hela afslutas af ett kapital föreställande fyra ugglor i silfver och ytterst en lökformig kalk, dekorerad med blad i guld och fjärilar i silfver.
Ur denna kalk utgå ståndare och pistiller med drifvet stiliseradt bladverk, i hvilket lamporna hänga.
Konstnären har genom inläggande i kompositionen af orientaliska motiv gifva det hela en stämning, som helt säkert skall göra ett angenämt intryck på den trakt, där de vackra sakerna nu hamna.
I rent tek- niskt afseende, i fråga om jämn färgoxidering af bot- tenytor och ornament, hvilket företer betydande svå- righeter, visa dessa stora arbeten på åtgjorda framsteg, och man kan nu tryggt säga, att artisten med dessa bägge verk visat sig hafva den ytterst kinkiga tekni- ken fullständigt i sin hand.
Hr Norrström har förut levererat och innehar fort- farande beställningar å ' konstindustriella arbeten till den Nobelska familjen, som tydligen icke glömt devisen rickesse dblige, utan vid förekommande fall gärna upp- muntrar den ädlare svenska industrien.
Bland annat har den berömda instrumentmakarefirman Alb.
Stille levererat instrument och ambulansvagnar för betydliga belopp till denna familj, hvars medlemmar skänkt samma till det ryska sjukvårdsväsendet under ost- asiatiska kriget.
- Käp Vejersborgs BARNSKQDQKI Bästa ' svenska KVINNAN OOH S K Y T T E R Ö R E L S E N.
I N T R E S S E R A D E för skytfesaken bör det bereda stor fägnad, att kvinnans plats i skyttesträfvandet blifvit på ett så klart och sansadt sätt anvisad, som den nyligen skedda starten af Norrbottens Samaritförening ger vid handen.
Principen är ytterst enkel.
Medan den unge mannen skrifver in sig i ortens skytte- förening för att dana sig till en kallblodig, träffsäker skytt, förvärfvar den unga kvinnan medlemskapet för att vinna färdighet i anläg- gande af förband, i skötsel af de sårade på och bakom slagfältet.
Det ligger ju en motsägelse däri, att män- niskor utgöra en och samma förening för att inöfva så diametralt motsatta färdigheter som å ena sidan mausergevärets effektiva funktion i skyttelinjen, å andra sidan ambulanstjänsten innebär.
Motsägelsen förlorar dock sin realitet, när vi hålla detta för ögonen: de sår och dé dödar, som skola gifvas, afse att försätta vålds- verkarens horder ur stridbart skick, de gälla deras härar, som vilja störa eller förhindra det svenskas själ / ständiga insats i det allmänna kul- turarbetet; de sår, som skola helas, de lif, som skola frälsas, må ju vara väns eller fiendes, men det ligger i sakens natur, att de svenska själfva bokstafligen komma att ligga närmast våra ambulansers omtanke.
KVINNLIGA KONTORISTFORBUNDET.
E N B I L D E R A N D E T MERKANTILA GÖTEBORG.
HADE göteborgarne tillfälle att vara med N YLIGEN om en basar, som anordnats af Kvinnliga kon- I februari beslöts enhälligt att anordna en fäst å Lo- rensberg och att därtill inbjuda allmänheten.
Det var det första offentliga framträdandet, och all den tid, som kunde tagas från kontorsarbetet, gafs frivilligt och gladt för det goda ändamålet.
Äfven några utom- stående voro nog välvilliga att bidraga till aftonens framgång.
Och det blef en lyckad fäst — det voro fabrikat!
HVARJE snla fabriksmärke.
stämplad med V TDSTLTNDI F: « Tillverkas AKT A IE BOLAGET K. F. CARLSSONS SKOFABRIK, VENERSBORG.
Försäljes 1 minut hos de flesta I KOBUD- lande i landet.
DEN- toristförbundet därstädes till favör för förbundets un- derstödskassa.
Densamma rönte stark tillslutning från allmänhetens sida, och anordningarna vittnade om, att förbundsmedlemmarne för den goda sakens skull varit besjälade af en varm samhörighetskänsla och en afse- värd arrangeringsförmåga.
Det är också ur denna samhörighetskänsla som för- bundet ursprungligen tagit form, och fast organisa- tionen ännu är helt ung, visar den redan en lifskraft som bådar godt för dess vidare utveckling.
Vi ha därför ansett, att några redogörande ord om Kvinnliga kontoristförbundet i Göteborg ej skulle sakna sitt intresse för de platser hvarest en liknande sam- manslutning mellan i det merkantila facket arbetande kvinnor ej finnes, men af flere skäl borde komma till stånd.
Kvinnliga kontoristförbundet i Göteborg konstitu- erades i början af innevarande år vid en sammankomst af 24 stycken kvinnliga kontorister.
Förbundets första och förnämsta sträfvande måste gå ut på att åt detsamma skaffa en egen lokal, ty utan sådan blefve det ej möjligt att varaktigt förverk- liga den uppgift förbundet föresatt sig, nämligen att knyta ett fast vänskapsband mellan alla dess med- lemmar samt sörja för dess trefnad och vederkvickelse på lediga stunder.
Trots bristen på egen lokal har dock arbetet för det gemensamma målets vinnande re- dan från början bedrifvits med all energi.
Hvarannan torsdag klockan 8 samlades man på Östers pensionat, där ett stort, blomsterprydt thé- och kaffebord hem- trefligt inbjöd till vederkvickelse.
Omväxlande med all- varligt arbete förgick aftonen med musik, sång, dekla- mation, samtal och någon gång en liten svängom, all- tid kvarlämnande angenäma minnen hos deltagarin- norna.
IDUN 1905 ELEKTRISKT UR I BRONS A F HJ.
NORRSTRÖM, UTFÖR DT FÖR KOMMERSRÅDET E.
NOBEL.
Ja, väl vore, om våra läkares och samariters skicklighet gåfve oss tjugu lif per man och mauser, när det gäller gamla Sveriges oafhän- gighet!
Ej så att skinnet och lifvet skall af oss kräfva en försiktighet, som bjuder svensk- dråparen stiga på och känna sig hemmastadd utan vidare.
Men fosterlandet kräfver af oss den försiktighet, som sträfvandet efter nationell skjutfärdighet och en väl tillgodosedd fältsjuk- vård innebär.
alla öfverens om —, hvilken gaf förbundet en god nettovinst.
Förbundet har bildat en provisorisk platsbyrå och har lyckats skaffa platser åt tvähne medlemmar under sin korta verksamhet.
Vidare har det lyckats förbundsmedlemmarna att kunna hjälpa en sjuk kamrat.
Vid detta tillfälle var det en glädje att se, hur beredvilligt och gärna alla Den svenska kvinnan var näppeligen på rätt bidrogo.
Då knöts bandet fastare samman.
stråt, då hon ville ställa sig I led med männen Genom frivilliga bidrag af medlemmarna har det framför skottafiorna.
Detta var mindre ett ut- ock lyckats förbundet att lägga grunden till ett biblio- tek, hvilket genom löfte om gåfvor från flere utom- slag af sann kvinnlig fosterländskhet, utan af stående intresserade betydligt kommer att ökas.
könets svaghet för det piksnta.
Sådant få vi Med nettovinsten från fästen på Lorensberg och ej bereda rum i vårt allvarliga värf!
de sammansparade årsafgifterna såsom grundfond vå- Men I och med samaritgruppens bildande gade hu styrelsen på allvar tänka på att förverkliga sin länge närda önskan: att hyra egen lokal.
inom skytteföreningarna ha vårt lands kvinnor Denna har under oktober blifvit färdig i Kyrkogatan fått en flärdfri, hedersam plats bland foster- n:r 54 och utgöres af tre rum och kök.
I detta hem, Idén bör fullföljas.
Hvar som medlemmarne skola samverka till att göra så be- landets försvarare.
och en af våra skytteföreningar, i synnerhet hagligt som möjligt, hvarest de kunna mötas och enas att arbeta för sitt mål: ömsesidig de i gränsprovinserna, bör bilda sin kvinnliga hjälp, är det meningen att anordna diskussions-, samaritgrupp.
Täflingar kunna och böra an- föreläsnings- och musikaftnar.
Förbundets lokal skall ordnas äfven på detta område, pris utdelas.
jämväl stå öppen för främlingar, kvinnliga kontorister Och hvarför ej rikssamarittäflingar — i sam- från annan ort, som där få de upplysningar de önska och behöfva samt hjälp och råd med inackorderingar band med riksskyttetäflingarna!
o. d.
Och så ännu en viktig sak!
Jag vädjar till • Af ofvanstående kortfattade redogörelse framgår, de kvinnor, som på grund af sin sociala ställ- huru målmedvetet och entusiastiskt det nya förbundet ning lättast kunna taga initiativ i och för sa- arbetar, och man kan endast önska, att det gifna exemplet snart skall vinna efterföljd på andra håll till gagn maritgruppers bildande.
Tagen med kvinnan för alla ensamma, hemlösa kontorskvinnor.
af folket I edert vackra värf!
Stängen allt ifrån början ut denna anstrykning af societet, som så ofta förvränger ett ädelt folkligt kvin- nosträfvande till prålig humbug!
Tagen med
IDUN — 546 — 1905 HELLINS F000 är en lättsmält, närande ö d a för barn, sjuka, kon- ralescenter och ålderstigna personer och är varmt för- ordad af herrar läkare.
Köpes på alla apotek.
Prof samt broschyr om barns uppfödning gratis och franko från 3. i HELLINS FOOD DEPOT, Malmö.
torparens, kroppsarbetarens dotter!
Tagen med edra tjänarinnor, som så ofta i edra hem ut- öfva sjuksköterskans värf!
Omsätten samarit- tanken i handling bland alla Sveriges kvinnor!
NARVA.
SJUSTJÄRNAN.
A F CHICOT.
EN KARLEKSSAGA (Forts. fr. föreg.
n:r.)
HADE också anledningar till glädje M EN under MARIANNE den långa väntetiden.
Utom de regelbundna brefven från fästmannen, alltid kärkomna och lästa många gånger om, huru enkla och tarfligt skrifna de än voro, blef det nu hennes högsta lust att gå till varfvet och beskåda det nya skeppet, som man nu börjat bygga.
Hvad hon kände sig älska själfva detta fartygs- skrof och vörda de allvarsamma timmermännen, som betänksamt höggo de starka tallrötterna till starka spant, skeppets refben!
Hon passade på och tog rod- nande den första spån, som dansade ned efter yx- hugget, gömde den, tog den hem och omsvepte den med det finaste broderi.
Den skulle tillhöra hennes heligaste minnen.
Vi tycka törhända, vi män, att så- dant är löjligt tokeri; men kvinnohjärtat, det äkta, naiva, är nu en gång så beskaffadt och därför så älsk- ligt.
Hon följde för öfrigt fortgången af fartygets byggnad in i alla dess mångahanda detaljer, och timr mermännen undrade icke litet öfver den sirligt klädda damens besynnerliga intresse för skeppsbyggeriet.
Så kom våren af fjärde året — våren, förhopp- ningarnes tid för sjömännen och deras kvinnor mer än för andra.
Skeppet visade nu tydligt sina vackra former, den ovanligt skarpa bogen med sin framspring- ande gallion, den smäckert rundgattade akterspegeln.
Särskildt blickade Marianne upp till det långa däcket, på hvilket snart hennes Richard skulle gå med roparen i hand och uttala skeppets namn, när det rusade ned i vattnet från stapelbädden.
Hvilket stolt och lyckligt ögonblick!
Hon såg i andanom, huru dessa smidiga former ilade ned till Söderhafvet, till dessa förtrollande öar, om hvilka hon läst och drömt så mycket och dit hon nu skulle få fara med honom, sitt hjärtas djärfve vän.
Hon endast väntade på sista bref vet, Helsingörsbrefvet — Helsingör, som var detsamma som förstugukvisten till Gefle.
Kanske han komme före det — sådant hade händt ibland.
Ändtligen kom detta efterlängtade bref.
Åb, så fullt af eldiga förhoppningar, alstrade af ungdom och trängtan.
Rodnande kysste hon papperet — nu skulle drömmen blifva verklighet.
Sjungande sydde hon på sin utstyrsel.
Aldrig hade en brud haft en så fin!
Redan dagen efter sedan hon fått Helsingörsbref- vet, begaf hon sig ut till Brobänksudden, där man har en obegränsad utsikt öfver fjärden, för att spana efter det väntade skeppet.
Hon betraktade skansen och de välbekanta stränderna där omkring.
Men skeppet syn- tes ej.
Nå nå, det var väl för tidigt.
Det är inte närmaste vägen mellan Sundet och Bottniska viken.
Hon lugnade sig och gick hem.
Det blåste hårdt den dagen och äfven dagen förut.
Det var vårstor- marnas tid — " vårvindar friska ".
Så mycket fortare gick det — i morgon skulle de nog komma.
Hon gick åter till Brobänksudden och skådade ut öfver sjön.
Men ännu syntes icke det stora skeppet, som hon så väl visste, huru det såg ut.
Hon upp- täckte nu äfven andra kvinnor, som stodo där stir- rande på samma sätt.
Det var hustrur och döttrar, som hade män eller bröder bland besättningen på " Va- leria ", det stora skeppet, som icke syntes.
De träffades där igen, dag efter dag, med allt mör- kare miner.
De kände hvarandra, de där anhöriga till besättningen, och talades vid och blandade sina tårar tillsammans.
Men Marianne stod där ensam och hen- nes allt blekare ansikte begapades med nyfikenhetens råhet af de andra.
Nej, " Valeria " kom icke, det kom aldrig.
Nu be- lägrades rederiets kontor af besättningens släktingar hvarje dag, Till slut måste redaren själf träda ut från sitt sanctuarium.
" Ja, mina vänner, " förklarade han lugnande, " det ser märkvärdigt ut.
Men i manna- minne har intet af våra fartyg förgåtts här emellan och Helsingör och vi ska hoppas och tro, att ingen olycka skett den här gången heller.
Skeppet är ut- märkt och har en duktig kapten, så vi ska hoppas det bästa. "
Men det förflöt en månad, det gick två, utan att det stora skeppet kom till synes.
Då " tackades " det i kyrkan för femton döda, och två spalter annonser på första sidan med svarta kanter i tidningen visade hvilka de varit, som genom " vådlig händelse " om- kommit.
Däribland stod också kofferdistyrmannen Richard Mårtensson, sörjd af moder.
Hvad stackars Marianne kände under dessa tunga månader, kan endast den fatta, som med ett hjärta sådant som hennes sjunkit ned till botten i förtviflans afgrund.
Det började också synas på hennes yttre, att något tryckte henne, och hon kunde ej för systern alltjämt dölja de framstörtande tårarna.
Till slut pres- sades hon så våldsamt för att undertrycka uttrycken af smärtan, att hon nödgades anförtro hela historien åt systern, som nog också märkt, att något vore på tok med henne, ehuru hon varit för grannlaga att in- låta sig på frågor.
Naturligtvis blef systern öfverraskad.
En simpel sjöman, låt också vara en styrman!
Men nu var ej tillfälle till att komma fram med tarfliga förbråelser.
Det Marianne behöfde var tröst, var hopp.
Louise började därför omtala en hop mer och mindre sanno- lika historier om sjömän, som alla trott döda och borta, men som helt oförmodadt kommit tillbaka, då man icke längre kunnat tro på något återvändande.
Hon berättade till och med om en gammal sjöman, som blifvit tagen af marockanska sjöröfvare nere i Medel- hafvet, sedan blifvit såld till slaf och ändtligen i Smyrna kommit ombord på ett Geflefartyg, med hvilket han återsändts till sin gumma, som följt honom i trettio år.
Mårtensson var ju stark och ung, han skulle nog komma till rätta igen.
Det fanns många sätt, hvarpå en sjöman kunde vara räddad och i lifvet och ändå icke synlig.
Han kunde ju ha räddats af någon seg- lare på utgående, som tagit honom med sig.
Detta välmenande prat öppnade nya vidder för Mariannes fantasi, på samma gång det i någon mån mildrade hennes sorg öfver fästmannens förmodade bortgång.
Mårtenssons mor försökte också på sitt sätt trösta henne genom väckande af liknande för- hoppningar.
Hon omtalade de verkligen efter den kali- forniska guldfebern ofta förekommande fallen, då rymda sjömän, som då i massa lämnade fartygen för att resa till guldfälten, återkommo till hustrur och fästmör, efter att länge ha ansetts förlorade.
Småningom lade sig Mariannes förtviflan och läm- nade slutligen rum för den fasta tron, att Mårtensson en gång nog skulle återvända.
Det var dock en bitter stund för henne att öfvervara, då det nya klipper- skeppet skulle gå af stapeln och se en annan figur än den hon drömt om promenera med roparen på hytt- taket.
Men äfven detta kval lindrades af tanken på, att den tid ej skulle vara så aflägsen, när hans röst skulle dåna från hytten af ett annat fartyg.
Ty den tiden byggdes många och allt större och grannare skepp i Gefle.
Hennes Richard skulle nog återkomma!
En ny oro hade inträdt i Gefle.
Jätteeldsvådan sommaren 1869 förstörde icke allenast största och bästa delen af staden, utan förändrade äfven i grund befolkningens fysionomi.
De gamla infödingarne dels emigrerade, dels trängdes undan och nya krafter ström- made dit och slogo ned som — ursäkta liknelsen, men jag kan icke finna någon finare, — gamar på ett stör- tadt villebråd.
De skyndade till från alla kanter, dessa moderna argonauter med glupande näbbar och skarpa klor och förvandlade hastigt staden till ett slags kopia af dessa samhällen i Amerikas väster, hvilka göra lif- vet till en ständig marknad med bönehus på ena och goodtemplar-förnöjelselokaler på andra sidan och så- dant där annat uppbyggligt för herrarne och damerna af saluhallarna.
I denna brådskande, likformiga hop kunde man då och då få se en underlig uppenbarelse, en " bortkommen " kvinna, som tydligen icke hörde till detta fårahuset.
Det var ett äldre fruntimmer med en viss förnäm håll- ning och ett ännu vackert ansikte.
Ett egendomligt ansikte, hvars stora ögon skyggt blickade sig omkring, lik- som alltid sökande något visst, men ändå bedjande och ljufva, med ingenting af denna säkra tillförsikt, man nu ser äfven hos damerna.
Men det var icke dessa stirrande, försynta blickar, som egentligen ådrogo henne mängdens blickar, utan den egendomliga, gam- maldags dräkt hon bar.
Ty hon gick nämligen klädd i krinolin.
Hvilken bisarr egendomlighet ligger icke i blotta ordet krinolin!
I mänskobarnens sätt att tänka och tycka och under- ordna sig är väl knappast något så betecknande som krinolinen.
1 Det finnes vissa vanor, som uppstå, gå genom världen och försvinna.
Och när man så reflekterar däröfver, blir man ledsen och frågar sig, om vi ej ändå härstamma från aporna, utan att ett ögonblick ha behöft studera dessa.
Den, som bar denna krinolin och klädning med vo- langer jämte hatt med blommor och fjädrar efter mo- det under kejsarinnan Eugenies glansdagar, var Sju- stjärnan.
Och det var så mycket märkligare, som Sju- stjärnan mera än någon annan plägat följa modets mest skiftande lagar.
Men vår stackars hjältinna (som nu blifvit Sjustjär- nan mer än någonsin, sedan den enda återstående sy- stern dödt) hade småningom undergått en djup och smärtsam förändring.
Hennes långa, fastän alltjämt lika brinnande längtan efter fästmannen gjorde henne, om ej ordentligt galen till vansinne, dock hvad man kallar " fnoskig " och monoman, lidande af den fixa idén, att hennes Richard vore att vänta hvarje dag.
Till slut kom hon så långt i denna idé, att hon före- ställde sig, att hon alltid borde vara klädd så som hon var, då hon sist skildes från honom.
Han kunde ju eljes kanske icke känna igen henne bland det myckna, obekanta folket, som nu fyllde staden.
Denna mani hade i sig något oändligt rörande.
Ingen den ytterligaste kokett kunde granska sitt an- sikte i spegeln så noggrant som hon, och ingen skulle kunnat öfverträffa henne i ansträngningarna att söka bibehålla sitt ungdomliga utseende så envist länge som hon.
Hon köpte de vansinnigast omannonserade skön- hetsmedel och hennes puder och sminker stodo ej till- baka för någon fashionabel aktris.
Men naturen och sorgerna togo ut sin rätt, och till slut sade henne det gråsprängda håret, att tiden, hennes tid, hennes ung- dom ohjälpligen hade gått.
Dock, sin gammaldags kostym lade hon icke bort.
Den skulle han känna igen, den hade han särskildt beundrat.
Och utan tvifvel bade den varit ytterst prydlig på sin tid.
Men nu sprungo barnen, de obarm- härtiga ungarna, efter henne och hånade henne hvar hon gick.
Och äfven de äldre drogo på munnen.
Kostligt!
Förr, då de sågo tusende krinoliner, var man förtjust i dem och det föll ingen in att finna dem löjliga annat än filosoferna, som ingen brydde sig om; men nu, då man såg blott en enda, nu var denna enda föremål för aldrig sinande gyckel och förakt.
Så- dana äro människorna.
Mariannes ständiga promenader i stadens centra härledde- sig också från hennes outsläckliga begär att hemsöka kramvarubutikerna.
Hon utgjorde de unga biträdenas fasa, så fort hon kom in med sin oundvik- liga gamla hattask, hvars band hon konvulsiviskt ba- lanserade på sitt utsträckta pekfinger.
De måste draga ned mest hela lagret från hyllorna, och i vanligaste fall köpte hon ingenting annat än någon liten stufbit då och då, som hon kunde få för godt pris, helst linne- stufvar.
Hvad hon egentligen skulle göra med dem, kunde ingen bli klok på.
Sjustjärnornas stora sömmerskeaffär ' blef slut med branden, liksom så mycket annat.
Dels kunde icke Marianne effektuera så många beställningar, sedan sy- sterns trägna nål slutat upp med sitt eviga stickande, dels försvunno hennes bästa kunder med branden.
Hon nödgades till slut säga upp våningen på öster och flytta till madam Mårtensson, där hon fick bo för nästan ingenting i en liten " kattglugg " i hennes kåk på Islandet.
Madam Mårtensson var vänlig och god mot henne, såsom fattiga i regeln äro.
Hon " gick ", som det he- ter, " så långt hon kunde ".
Hon hade icke själf så mycket att lefva af: kåken, i hvars ena nedre rum hon då och då kunde ha en " logerare ", en kåltäppa, som gaf henne potatisen, och salt strömming, som hon fick af " storfiskarne ", släktingar och vänner till hennes aflidne gubbe, när de kommo hem om om hösten från sina fisklägen uppe i Qvarken.
Äfven hade hon en ko, som hette " Svanan ", en högeligen märkvärdig ko, som om somrarna följde med " getgumman ", där hon kom med hela gettruppen genom buskarna och ledde dem till skogen, och om vintrarna lefde på hvad som kunde skördas på " vreten ", hvilken mannen innehaft som " borgare och fiskare " af stadens jord.
Icke förstod den enkla fiskargumman sig på Ma- riannes lidariden, men hon tyckte synd om henne, där- för att hon blifvit så där " fnosku " för " gossungens skull ".
Och hon ansåg det vara sin ovillkorliga plikt att taga hand om henne, som annars saknade huld och skydd.
Icke hade hon mycket, men hon delade sitt lilla med godt hjärta, och aldrig lät hon Marianne förnimma, att hon låg henne till last.
— Så- dana nobla kristna voro de, dessa gammaldags luthera- ner, hvilkas hela moral härrörde från katekesen, Luthers huspostilla, husförhören och predikningarna i den gamla storkyrkan.
De " draga sig icke tillbaka för sitt kött "!
Omsider såg man icke längre Sjustjärnan promenera ute på gatorna och snart försvann hennes bisarra ge- stalt äfven ur mängdens minne.
Hon hade blifvit sjuk, ehuru hon själf alldeles icke ville medgifva det.
Men madam Mårtensson såg, huru
— 547 — det var fatt och uppsökte till slut " Fattig — S — g ", dok- torn.
" Fattig — S — g " kallades så, icke därför att han var fattig — han hade stor, personlig, ärfd förmögen- het — utan emedan han uteslutande af egen drift ägnade sin praktik åt de fattiga och äfven skänkte " dem medicinen, där så behöfdes.
Han visade alla förmögna patienter till sina kolleger, emedan de behöfde förtjäna pänningar.
Denne lika kunnige som ädle läkare — han är in- gen sentimentalt diktad figur 1 — var inföding och kände till Sjustjärnans yttre historia.
Han behandlade henne med fin, chevaleresk grannlagenhet, kom så småningom underfund med arten af hennes monomani och intogs af djupt medlidande öfver en hängifvenhet, hvartill han aldrig erfarit något motstycke.
Men han märkte jäm- väl, att befriaren döden närmade sig hennes usla tröskel, så att det ej föll honom in att slunga denna stackars gamla kvinna in på ett sjukhus, att vetenskapligt be- handlas för ett själslidande.
Emellertid gjorde han allt hvad i hans förmåga stod att mildra hennes lidanden.
En eftermiddag märkte han att slutet var nära och kom tillbaka senare på kvällen med ett medikament han själf lagat till.
Han lämnade det till madam Mår- tensson med tillsägelse att gifva den sjuka däraf en tesked, om hon började jämra sig.
" Lämna henne ej ensam i natt ", fortsatte han.
" Var mer än vanligtöm emot henne nu, stackare, och motsåg henne icke, om hon börjar prata tok. "
Madamen tog emot flaskan och neg och lofvade att hålla sig däruppe, fast hon var trött efter så mycket nattvak förut.
" Ja, jag kan nog tro det, " anmärkte doktorn vän- ligt, " men madam får snart ro för henne: Håll bara för all del ut i natt.
Det skulle vara synd, om hon finge ligga och dö däruppe ensam och öfvergifven. "
Sedan doktorn gått, gäspade gumman, så att kä- karna hotade gå ur led och mumlade: " Trösta mig för det här!
Hur ska jag kunna stå ut natten i ände, när jag nu knappast kan hålla upp korpgluggarna.
Åhå! "
Dörren till inre rummet, som stod på glänt, öpp- nades nu och in trädde en medelålders man, tydligen en sjöman med mildt, godmodigt, trefligt ansikte.
" Om moster är så utpinad, så kan jag väl gå upp och sköta vakten.
Det gör väl ingenting hos en äldre människa och jag ska ge na in, när det så behöfs, det ska inte mankera, var lugn för det, moster lilla. "
Mostern — det var hennes systerson Richard Bo- ström, som nyss kommit hem och skulle logera hos henne, medan han läste på sin skepparexamen — bli- gade tacksamt på honom med sina glåmiga ögon.
" Ja, nog vore du bra snäll, om du gjorde det.
Det är stor synd om stackaren däruppe och hon blir nog inte generad för dig, om du säger att du är min släktinge och hemma här, för det vet hon inte.
Man kan ju inte tala om någe ordentligt för henne numera.
Men röka får du inte, för hon är fint uppfödd och tål inte tobak. "
(Forts.) LITTERATUR.
I ställer sig dock kritiken, och slutdomen måste bli ett beklagande af, att mästaren såsom få velat förringa sitt rykte med en underhaltigbet bland många.
Hugo Öberg heter en debuterande författare, som med sin roman ur Stockholmslifvet * Sonen * fäst för- hoppningar vid sitt namn.
I synnerhet är bokens förra hälft förträfflig med sin trovärdiga teckning af det pauvra hemmet, där bokens unge » hjälte » växer upp mellan en afsigkommen, försupen fader, som sett bättre dagar, och en utsliten stackars mor, som med sitt släp nödtorfteligen håller samman dess gistnande fogar.
Hela detta parti verkar äkta o.-h upplefvadt, och stilen, om också ännu icke konstnärligt sofrad, är målande och konkret.
Berättelsens senare hälft däremot synes oss icke så lyckad; författaren har där vågat sig ut på erotiskt-psykiska Cjup, där hans eget lod ännu icke bottnar, hvarför ock öfver hela framställ- ningen komm t något sväfvande och oklart.
Debuten är emellertid lofvande, och författarens vidare utveck- ling bör kunna påräkna intresse.
Gustaf Janson har fullbordat sin förut omnämnda roman * Det gamla huset&gt; (A.
B.
Ljus förlag) med en andra del, som dock, enligt vår mening, knappast motsvarar det ypperliga uppslaget.
Den lika oväntade som • konstnärligt omotiverade afslutningen med den parisiska nihilisthistorien står rämligen på ett helt annat — och åtskilligt lägre — plan än det först öppnade perspektivet öfver det nya Stockholms och dess borgerliga lifs storstadsgenombrott, hvilket man gärna hade hoppats att få följa intill slutet.
Med sin senaste novellsamling * Ddr stjärnorna tindra * (A.
B.
Ljus förlag) har E. Walter Hiilphers tagit ett framsteg i konstnärlig mognad och fördjup- ning.
Han verkar dock ännu alltjämt den ovisse sökaren.
Tecknen på att han nalkas sig själf hopas dock tätare för hvarje nytt arbete, och vi tilltro honom att en dag stå som segrande finnare vid målet.
Bland våra kvinnliga författares boknyheter märkas Anna Wahlenbergs präktiga teckning ur det moderna Stockholmslifvet * Två slags folk * (Albert Bonniers förlag), förut välbekant för våra läsare, då den först meddelals som följetong i denna tidning, samt Maria Rieck Miillers t Flyttfåglar, blad ur Sara Stares dag- bok * (Hugo Gebers förlag), hvilka äfvenledes genom Idun först buros ut till de vida kretsar, som intressera sig för vårt norrländska framtidslands bygdbrytarkrönika.
En samling värmländska släktminnen af bestående värde föreligger i fröken Lotten Dahlgrens nyutkomna bok iRansäier * (Wahlström och Widstrands förlag), i hvilken författarinnan, själf en dotter af » Frediekpå Rannsätt », på underlag af efterlämnade bref, dagböcker och anteckningar skildrat några genom släkt- och vänskapsband med hvarandra lierade kända och fram- stående Värmlandsfamiljer.
Såsom Erik Gustaf Geijers födelseort har ju namnet Ransäter klang i svenska öron, och då en egendomlig skickelse fogat, att ifrån denna lilla aflägsna Värmlandssocken härstamma äfven tvänne andra män, som på elika områden skapat sig ett namn i vår historia, målaren Uno Troili och vis- diktaren F. A. Dahlgren, förtjänar således Ransäter i tredubbel bemärkelse att nämnas en minnesrik plats.
* Till tjänst och fägnad för idkare af sällskapsteaterns hemtrefliga konst vilja vi till sist påpeka, att Georg Nor- densvans muntra lilla enaktslustspel * Mig lurar du inte * nu utkommit i bokform till det synnerligen moderata pri- set af 50 öre.
Stycket har redan visat sig vara ett goute- radt sällskaps spex och har uppförts många gånger i Uppsala, Hudiksvall, Gefle (af uteslutande damer, ehuru det egentligen innehåller tre manliga och två kvinnliga roller), Örnsköldsvik m. fl.
ställen.
Så inte blir någon lurad på » Mig lurar du inte! » / • N-g.
TVÄNNE DELAR af ett tilltalande elzevirformat och med stilfulla vignetter och anfanger af den om vår boksmyckningskonst törtjänte artisten hr Arthur Sjö- gren har nyss utkommit August Strindbergs nya be- rättelsesamling ' tHistoriska miniatyrer * (Albert Bon- niers förlag), omfattande en samling hastigt skisserade världshistoriska bilder allt från Egypten på Mose tid till Frankrike under Bonapartes uppgående stjärna.
Dessa » miniatyren utgöra således ett motstycke till författarens berömda » Svenska Öden och Äfventyr », men besitta tyvärr ingalunda de sistnämndas friska omedelbarhet och glans.
Med den historiska troheten, med tidsfärg och tidston har författaren ju alltid hands- kats tämligen nonchalant, men man kan dock icke, undgå att känna sig en smula betänksam inför en T E A T E R OCH MUSIK.
Alkibiades, som kryddar sina samtal med moderna pokerspelartermer, eller en Sokrates, som etablerar en UNGL.
TEATERN uppförde i fredags " Tosca " som liten träta med sin Xantippa i följande icke obekanta ett slags festföreställning för den kungliga famil- » äktenskapliga » jargon: jens engelska gäster, hertigen och hertiginnan af Con- naught med deras dotter prinsessan Patricia, hvilka » Hvad gör du? » sade hon.
jämte vårt eget kronprinspar, hertigen och hertiginnan » För gammal bekantskaps skull », svarade mannen, af Skåne samt prinsarne Carl och Wilhelm befunno » vill jag svara dig, ehuruväl jag icke är skyldig svara sig i den kungliga logen.
Salongen var för öfrigt dig: jag tänker! » fylld till sista plats med en publik, som ej på minsta » Är det ett göromål för en man? » sätt sökte dölja sin nyfikenhet.
Operan gick för öf- » För visso ett högst manligt göromål. » rigt på det hela taget bra under hr Hennebergs led- » Det syns åtminstone inte hvad du gör. » ning.
Särskildt rönte fru H e l l s t r ö m och hr F ö r s e 11 » När du gick med barn, syntes det inte heller, lifligt och välförtjänt bifall.
men när det var förbi, syntes det.
.
.
» — Första symfonikonserten för säsongen gifves om Och så vidare!
lördag den 28 dennes.
Som vi förut meddelat blifva Allt som allt göra de » historiska miniatyrerna » ett k. teaterns symfonikonserter under detta musikår fem nedstämmande intryck af hastverk och pr-arkskrifveri, med glänsande enskildheter mångenstädes, det må erkän- till antalet, upptagande uteslutande kompositioner af nas, och med uppfriskande vindstötar af den äkta strind- Beethoven, däribland den store mästarens alla symfo- nier.
Att ingen plats i operasalongen kommer att stå bergska stiltornadon, som motståndslöst rycker en tom vid dessa högtidsaftnar, borde man kunna taga med genom både banaliteter och befängdheter.
Men för gifvet.
när man väl hämtat andan efter hvirfveldansen, in- K IDTJN 1905 iiiimiiiiiiiiMiiiiiiiMiiiiiiiimii •••••••in " IDEOL " nytt, oskadligt konserveringsmedel för saft, sylt, gelé, kompotter, marmelader, inläggningar etc.
OBS.!
Bruksanvisning å hvarje paket!
OBS.I Fabrikationen af Ideol står under uppfinna- rens, Professor Lagerheims kontroll.
HTLIH &amp; C:o F. Ä.-B.
S t o c k h o l m, TEATERN.
Max Dreyers historiska lust- S VENSKA spel » Lifvets dal » har med sin skimrande rococo- stämning efterträdt » Agnetes » gripande lifsve.
Den tyske författaren visar sig just ej som någon smidig skämtare, men han är i alla händelser en frisk och rättfram natur, en den sunda lifsglädjens och den sunda sinnlighetens häfdare gentemot en fördömlig skenmoral.
Därför kan man lugnt låta pryderiet fara all världens väg och utan förbehåll sympatisera med de präktiga unga människorna i lifvets dal, som älska hvarandra och föda barn, fast deras dåliga ekonomiska ställning hindrar dem från att träda i äktenskap.
Kärleken står för dem i lika rent ljus ändå.
Och när markgrefven i ett anfall af ovist sedlighetsnit, framkalladt af att han ej lyckas få någon arfvinge till sin landsfaderliga värdighet, hotar med dödsstraff alla ogifta barnaföderskor i sitt lilla rike, tar man gifvet det hederliga folkets parti och skrattar ut markgrefven.
Att den unga markgrefvin- nan sedan i sin naivitet och erotiska yra öfverskrider morallagens bud, så att hon en vacker dag skänker sitt land en liten markgrefve med friskt folkligt blod, kan ju synas de » renhjärtade » betänkligt nog, men då det som här sker i samhällsbevarande syfte, får ända- målet helga medlen.
Utförandet fick sitt främsta intresse genom fru N a n s e n s framställning af den unga markgrefvinnan.
Hon var visserligen endast med i två af styckets fyra akter, men ej desto mindre blef det hon, som beskärde lustspelet dess framgång här.
Med en grace, en sprudlande fantasi och ett oef- terhärmligt skälmskt behag spelade hon markgrefvinnan och gjorde henne till en rococogestalt å la Watteau.
Hvarje gest, hvarje replik tjusade genom sin charme och sin säkra stil.
Hr P e r s o n n e s markgrefve, ehuru sammansatt af flikar från andra gubbroller, var också förstarangs- konst, fröken T o r s ell hade fått bra grepp på sin karska bondtös, hr de Wahl var en käck bondpojke, fru M o l a n d e r en förträfflig gammal likördrickande hofdam o. s. v. Iscensättningen af hr Karl H e d b e r g var vårdad och andra aktens rococointeriör förtjusande.
E. H — n.
• HARTMANN OCH ERNESTO CONSOLO — A RTHUR se där namnen på tvänne konstnärer, som torde få räknas till de mest framstående, som under de se- naste åren låtit höra sig i våra konsertsalar!
Inför en fulltalig och entusiastisk publik, skulle man väl kunna tro?
Ja entusiastisk visserligen, men tyvärr långt ifrån fulltalig.
" Lergöks " - publiken är nog, Gudi klagadt, ännu i majoritet i vår goda hufvudstad.
När det gäller att mottaga och njuta de skönheter, som i hängifven kärlek och med konstnärligt allvar samt med stöd af en fulländad teknik tolkas af ett par utvalde sådana som de två här ofvan nämnda, då håller sig flertalet ofta nog oförstående och blir borta.
Så ock nu.
Ledsammast emellertid för dem, som ej infunnit sig — de gingo miste om en musikalisk njutning af hög rang.
I duosonaterna — vid första konserten Beethovens Kreuzersonat och Saint-Saéns violinsonat, vid den andra Beethovens c-mollsonat och C. Francks violinsonat — fick man beundra ett ypperligt samspel, afrundadt och anpassadt in i den minsta detalj, så att prestationen framstod som fulländad.
Som solister kunna de båda konstnärerna ock anses jämbördiga.
Och svårt är att veta, åt hvilka nummer på de väl valda programmen man skall gifva priset.
Hr Hart- mann tycktes emellertid med särskild förkärlek tolka Bach; hans breda, sångbara ton och ypperliga stråk- föring verkade betagande och medryckande.
Hr Con- solos tolkning af Chopin torde likaledes förtjäna att i främsta rummet framhållas, såväl h-mollscherzot som f-mollfantasien.
Men äfven Weber-Tausigs " Aufforde- rung zum Tanz " spelades med en öfverlägsenhet, för hvilken alla de oerhörda svårigheterna endast blefvo ett lekverk.
Flera extranummer gåfvos, och entusias- men var, som sagdt, stor hos dem, som infunnit sig.
F. Hbg.
IDUN 1905 — 548 Tillsen, att Ni alltid vid I2 liten citron, 1 tsk.
H USMÖDRAR.
inköp af Hafregryn &amp; Korngryn erhålla msk.
förvälld, finhackad strösocker, 2 persilja.
Hafregrynskvarnen .Sveas, i London med Guldmedalj belönade tillverkningar, för- T i l l g a r n e r i n g: V2 citron i skif- packade i säckar eller kartonger om % &amp; Bio.
Sveas Snndhetsmjöl i hel- eller half- vor, persilja.
kilopaketer rekommenderas till barn och sjuklingar och samtliga dess tillverkningar B e r e d n i n g: Abborrarna urtagas, utmärka sig för sin goda smak, lättkokthet och renhet.
Finnes hos alla välsorterade en- sköljas mycket väl och torkas med en grossister och detaljister i hela Skandinavien.
fiskhandduk.
Hufvudet af skares och fisken skares i fileter med en spetsig Hafregrynskvarnen Svea, knif, skinnet, ryggbenet, fenorna och Ragnar L. Jeansson, KALMAR.
alla småben borttagas.
Fileterna in- Tabell öfver näringsvärdet af våra för- gnidas med saltet och ättikan och få nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo.
Fläsk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, Hvete- ligga 1 tim., hvarefter de ånyo torkas bröd 55, Fårkött 62, Torsk 40, Mjölk 87, med en duk.
Fileterna penslas med Korngryn 116, SVEA Hafregryn 153. det uppvispade ägget och vändas i en blandning af hvetemjölet och de stötta skorporna.
En tackjärnspanna upphet- tas långsamt och smöret brynes däri, KÖKSALMANÄCK fiskfileterna iläggas och stekas vackert gulbruna på båda sidor.
Till såsen Redigerad af skiras smöret i en kastrull, de upp- vispade äggulorna och grädden till- ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- sättas, hvarefter såsen får sjuda öf- ver elden, men ej koka.
Såsen afsma- derskurs i Stockholm.
kas med citronskalet, citronsaften, sock- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR ret och persiljan.
VECKAN 29 OKT. — 4 NOV.
1905.
Fisken upplägges på varmt serve- S ö n d a g: Julienne-royal; stekt filet ringsfat, såsen hålles Öfver och an- af aborre med citronsås; oxhare som rättningen garneras med persilja och vildt med brynt potatis, gurka och citronskifvor.
vinbärsgelé; ananaspudding med bi- scuits.
O x h a r e s o m v i l d t (f. 6 pers.) M å n d a g: Kotletter af kalffärs med 1,3 kg.
oxhare eller entre-cotes, 1 kg.
späck, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 tsk.
spritsad p o t a t i s; äppelsoppa.
T i s d a g: Rotpuré med rostadt bröd; salt, 3 del.
buljong, 4 del.
tunn grädde.
kokt kungsflundra med smör, peppar- rot och potatis.
Beredning: Köttet bör hafva O n s d a g: Brynt oxbringa med stuf - hängt 3 — 6 dagar, allt efter årstiden.
vad blomkål; saftpudding med monda- Det tvättas med en duk doppad i hett min och vispad grädde.
vatten samt bultas lätt.
Haren späc- T o r s d a g: Ärter med fläsk; grädd- kas sedan i tre rader med späcket munkar med sylt.
skuret i fina strimlor.
Smöret brynes F r e d a g: Färsfylldt kålhufvnd; krus- i en järngryta, haren ilägges och bry- bärssoppa med skorpor.
nes väl på alla sidor, hvarefter den sal- L ö r d a g: Af redd buljong med jord- tas och spädes med den kokande bul- ärtskockor; blodplättar med sylt.
jongen.
Grädden tillsättes litet i sän- der och steken vändes ett par gånger RECEPT: under stekningen samt öfveröses hvar S t e k t f i l e t a f a b o r r e med ci- tionde minut.
Till stekningen åtgår tronsås: (f. 6 pers.) I / * kg.
abborrar, omkr. 2 tim.
Haren skares i tunna 1 msk.
salt, 1 tsk.
ättika.
skifvor, upplägges på varmt serverings- fat, och garneras med brynt potatis T i l l p a n e r i n g: 1 ägg, 3 msk.
och persilja.
Såsen vispas upp, silas hv.
mjöl, 3 msk.
f i n t stötta skorpor.
och skummas samt serveras i särskild T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 såsskål.
gr.) • - 1 Gif barnen den bästa näring och de växa upp till friska och starka männi- skor.
Gif vuxna den bästa näring och de förblifva friska intill sena ålderdomen.
Använd därför endast Gyllenhammars patenterade hafregryn, som fås i hvarje välsorterad speceriaffär.
Aktiebolaget Göteborgs Ris- &amp; Va s l kvarn.
V2 del * sherry, 1 del.
ananassaft, 6 blad gelatin, 1 burk ananas å 1 kr., 4 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Äggulorna, ägghvitor- na, sockret, vinet och ananassaften vispas i en kastrull öfver elden, tills massan börjar sjuda och tjockna, visp- ningen fortsattes tills krämen kallnat.
En fjärdedel af ananasen skares i små tärningar, hvilka urklappas all saft på en linneduk och blandas i krä- men.
Sist nedröres den till hårdt skum slagna grädden och därefter tillsättes det sköljda och i 2 msk.
ananassaft upplösta gelatinet.
Massan hålles i vattensköljd och sockerbeströdd form och ställes på kallt ställe a t t stelna omkr. 4 tim.
Då puddingen skall stjälpas upp, hål- les formen / min.
i varmt vatten.
Den garneras med den öfriga anana- sen skuren i skifvor, men ingen saft bör påhällas.
En ananas räcker för 12 pers., ty skifvorna, som puddingen garneras med, kunna klyfvas.
1 2 B r y n t o x b r i n g a (f. 6 pers.) 2 * / kg.
för- eller mellanbringa, 4 msk.
salt, 4 lit.
kokande vatten, 6 krydd- pepparkorn, 2 lagerblad, 1 litet selleri, 2 stora morötter.
2 B e r e d n i n g: Bringan tvättas med en duk doppad i hett vatten, ingni- des med saltet och får ligga i ett Sås: V hg.
smör, 2 äggulor, 3 A n a n a s p u d d i n g (f. 6 pers.) 4 djupt fat 1 dygn.
Under tiden vän- del.
tjock grädde, skal och saft af äggulor, 2 ägghvitor, 106 gr. socker, des bringan ett par gånger.
Den knäc- 2 om platser å Norra Inack.-Byrån, G odt Malmskilnadsg.
27, Sthlm, för lära- Enkel, glad, huslig flicka, Egen tillverkning rinnor, värd., sällskapsd., hushållsbitr.
och barnfröknar.
ör 14-årig flicka i enkelt h e m på lan- det sökes en undervisningsvan och skicklig lärarinna, frisk, enkei och med kristliga grundsatser.
Undervisnings- skyldighet: vanliga skolämnen, språk (särskildt talöfningar i tyska), musik och handarbeten.
Löneanspråk jämte betyg och referenser torde insändas till » A. », Bredaryd (Jönk:s 1) p. r.
F Å kr.
7.50 med fodral.
iennström &amp; Jansson G Paraplymagasin, 45 Regeringsgat.
45, S T O C K H O L M.
LEDIGA PLATSER Remington Institut visning skrifning nograf i. makåreg.
holm.
Lärarinna i förunder- Maskin- och Ste- Karduans- 1, S t o c k - oda platser för hushålls- o. barn- fröknar, sällskaps., värd.
Lärarin- nor att söka gen.
Inack.-Byrån, Norr- köping.
Rikstel.
916.
Brefsvar mot 2 porto.
lats finnes för en bättre, anspråks- lös flicka att undervisa 3:ne nybör- jare i " vanliga skolämnen och första grunderna i musik samt gå frun till- handa.
Svar till Fru Maria Ericsson, Sund, Svarta.
P Sju&amp;Sriöters&amp;eplatsen vid Lycksele sjukstuga är ledig att till- träda den 1 nästkommande januari.
Lön 300 kr., jämte husrum, mat, vedbrand, lyse och tvätt.
Ansökan, åtföljd af kompetensintyg, insändes före den 1 december till undertecknad, som läm- nar önskade upplysningar.
Lycksele 14 oktober 1905.
E.
IP.
H e l l b e r g, Provinsialläkare.
VUrdinnepla sökes för en sinnesslö gosse, som ej är sjuk, utan rask och duktig.
Lärarinnan ifråga bör äga vana och håg att handleda sinnesslöa.
Platsen är i en borgerlig, fin familj där lärarinnan upptages som familjemedlem.
Svar märkt » Lärarinna för sinnesslö », Helsingborg p. r. ts.
Dam af god familj, som önskar verk- samhet, erhåller plats som värdinna hos medelålders läkare i vacker lands- ortsstad.
Den sökande skall vara fullt ekonomiskt oberoende, äga ett godt sätt och utseende samt om möjligt, musikalisk begåfning.
Svar till » Verk- samhet » torde sändas under adress S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
Fotografi återsändes.
Hushållerska, kunnig i matlagning och öfriga göromål i ett h e m på landet erhåller plats i Bollnäs prästgård.
Nanna Janson.
ng, bättre flicka får lättskött hus- hållsplats.
Svar m e d fotografi till » Sörmland », Mölnbo p. r.
U kes och påsättes i det kokande vatt- net.
När spadet kokat upp, skummas det väl och kryddorna samt de ansade rotsakerna iläggas.
Bringan får där- efter koka med t ä t t slutet lock, tills den är mör * eller omkr. 3 tim. På botten af en långpanna hälles litet af spadet, bringan ilägges och insattes i ugnen a t t brynas väl.
Den skares i vackra bitar och gar- neras med den skurna moroten samt bakar själf hvetebrödet och använder persilja.
aldrig annat jäsningsmedel än Lager- Såsen silas, skummas och serveras mans Bakpulver » Tomten ».
som jus.
Recepter för bakning, utarbetade af Fackskolan för huslig ekonomi i Upp- S t u f v a d b l o m k å l (f. 6 pers.) 2 sala, medföljer hvarje burk eller paket.
stora blomkålshufvuden, vatten,, 2 msk.
ättika.
m j ölet och kryddorna, ti Ils färsen ä r T i l l k o k n i n g: 11 / 3 lit.
vatten, 1 sammanhängande.
Kålhufvud et f ylles med färsen, öfvertäckes med några stora msk.
salt.
kålblad samt ombindes med snöre och S t u f n i n g: 3 msk.
smör (60 gr.) 4 brynes väl i rykande flottyr.
När det msk.
mjöl, 3 kkp.
kålspad, 1 kkp.
ar brynt, tages det u p p; flottyren häl- mjölk, 1 tsk.
salt, 1 tsk.
socker, 1 les bort, en fläsksvål lägges på botten af grytan och på denna lägges kål- knifsudd hvitpeppar.
huf vudet.
Den kokande buljongen påspädes och B e r e d n i n g: Blomkålen rensas på vanligt sätt och lägges i ättikblan- anrättningen får sakta koka omkr. 2 dadt vatten omkr. 1 tim., för a t t bi- tim. Kålhufvudet serveras på r u n d t behålla sin färg.
Den påsättes i ko- fat och såsen i särskild såsskål.
kande saltadt vatten och får koka B l o d p l ä c t a r (f. 6 pers.) / li- tills den kännes mjuk, då den ge- nast tages upp och får afrinna.
Smör ter mjölk, 14 ettöres skorpor eller 8 och mjöl sammanfräsas, kålspadet och mandelbröa, Va liter blod, 2 msk.
si- mjölken tillsättes litet i sänder, och rap, 3 msk.
fint hackad njurtalg eller såsen får, under flitig rörning, koka smör, V2 tsk.
hvitpeppar, 1 tsk.
inge- 10 min.
Blomkålen upplägges på varm fära, 1 — Ityg msk.
salt, Vs tsk.
fin- stött mejram (1 rödlök, 1 msk.
flott- karott och stufningen hälles Öfver.
tyr).
villig dela skötandet af litet h e m på landet med husets dotter, erhåller god plats.
Svar till » Hemlif », Visby p. r.
C n ä l l, proper, frisk, ärlig, ordnings- ^ älskande och plikttrogen flicka, kun- nig i matlagning, kan få plats nästa vår, sommar eller höst att ensam sköta hemmet hos en ensam förmögen tjän- steman i stad i Småland.
Den som besitter ofvanstående egenskaper kan räkna på hög lön samt ett godt be- ständigt h e m och vänligt bemötande.
Uppgift om ålder m. m., helst med fotografi, som återsändes, utbedes till » Ömsesidig vänlighet 190G » und.
adress S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
E n stark o. frisk flicka, ej under 23 år, •- » fullt kunnig i matlagning, proper och ordentlig, samt hälst från landsorten, erhåller väl aflönad plats som ensam- jungfru i mindre familj (inga små barn).
Svar m e d betygsafskrifter och fotografi under adress » Arbetsam », Linnégatan 18, Göteborg.
E n enkel, duglig flicka som på egen * - &gt; hand vill förestå ett ungkarlshus- håll på landet erhåller genast plats.
Svar med betyg och fotografi sändes skvndsamt till » Landtman », Ving p. r M u s i k a l i s k bild.
dam, (kunnig i mu- sikundervisning) som är villig in- sätta mindre kapital i lönande affär, er- håller förmånlig anställnine, event.
k o m p, i Stockholm.
Svar till » Affärs- talang » jämte referenser inlämnas till Iduns exp.
Respektabel Dam erhåller väl aflönad plats som kassörska i stor fin affär mot insättande eller teck- nande af aktier i solidt aktiebolag, för cirka 5- å 10,000 kr.
Svar till » Betryggad framtid », Allm.
tidningsk.
Gust.
Ad.
torg.
PLATSSÖKANDE C o m biträde med inomhus förefal- ^ lande göromål önskar ung flicka anställning, hälst på landet.
Tacksam för svar vore » Majken », Stenungsund p. r.
1 2 1 Färsfylldt k å l h u f v u d (f. 6 Till gräddning 3 msk.
smör pers.) 1 stort kålhufvud, vatten, salt, (60 gr.) 3 hg.
benfritt oxkött, 1 hg.
späck, 4 kkp.
god mjölk, 3 msk.
stötta skor- B e r e d n i n g: Skorporna eller man- por, 1 msk.
potatismjöl, 1 liten msk.
delbröden upplösas väl i mjölken.
Blo- salt, V2 tsk.
hvitpeppar.
det silas genom hårsikt och vispas, hvarefter det blandas med mjölken, där- T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
flottyr, 1 på tillsättes sirapen, njurtalgen och kryddorna (om så Önskas nedröres sist fläsksvål, 1 liter buljong.
den skalade och fint hackade löken, B e r e d n i n g: Kålhuf vudet påsättes fräst i flottyren).
En plättpanna upp- i kokande vatten och får koka tills hettas långsamt, smöret smältes i vat- det är mjukt.
Det upptages genast, får tenbad och därmed penslas pannan.
afrinna och urhålkas uppifrån.
Köttet Smeten omröres väl och däraf gräddas tvättas med duk, doppad i hett vatten, tunna plättar, som uppläggas på varmt skares i tärningar och drifves 3 gån- serveringsfat.
ger genom köttkvarn jämte späcket.
De serveras med skiradt smör och Det arbetas därefter tillsammans med lingon.
mjölken, de stötta skorporna, potatis- 99 årifl anspråkslös flicka önskar plats » • 0 1 iy som hjälp och sällskap.
Lön önskas samt att få räknas som familje- önskar plats som hushållerska för en medlem.
Svar inom åtta dagar till ensam ungherre eller i familj Svar till » Viola », Falköping p. r.
» 23 •, Södra Järnvägsgat.
146, Sundsvall.
lats som skrifblträde önskas af ung, kontorsvan flicka med bra handstil 1 Ing, gladlynt flicka af god familj ön- * - ' skar komma i godt h e m på landet äFven van vid skrifmaskin (Remington), eller i småstad för att vara husmodern eller att gå frun tillhanda i hem, där behjälplig med förefallande göromål.
några timmars skrifgöromål om dagen Önskar bli ansedd som familjemedlem.
kan påräknas.
Svar till » Plikttrogen » Goda referenser finnes.
Svar till » A under adress S. Gumselii Annonskont., Stockholm.
W. 18 år », Iduns exp.
En 23-årig flicka P T r o e n d e flicka från landet önskar plats • till 1 nov.
hos ensam fru el.
i liten familj att gå frun tillhanda.
Liten lön.
Svar till » H. », Iduns exp.
p n bättre, bildad flicka med godt sätt och utseende och som i 3 år före- stått större hushåll, önskar plats som värdinna hos ungherre eller änkeman, helst i Norrland.
Bästa betyg och ref. kunna företes.
Svar till » S v e n s k - amerikanska », Iduns exp.
bildad flicka, kunnig i H ushållsvan, matlagning, bakning, sömnad söker plats.
Svar » Duglig — Enkel » und.
adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
ng flicka önskar plats som hushålls- biträde helst å pensionat eller dy- likt, där god och reel husmoder finnes.
Villig deltaga i alla göromål.
Kunnig i vanlig matlagning.
Genomgått hus- hållsskola.
Svar märkt » D.
A. G. », Iduns exp.
U D l a t s som barnfröken önskar, en ung, * bättre flicka nu genast.
Är äfven villig deltaga i det husliga.
Svaremot- ses tacksamt till » Barnkär », Stock- sund p. r.
I f assörsplats i bank eller på kontor sökes af fullt kompetent 19-årig småländska, som äfven kan förestå te- lefonstation.
Ref. och närmare upp- lysningar erhållas af majoren m. m. I-Iusföreståndarinna önskar plats nu L.
L. Löfgren i Grenna.
• * genast eller 1 november.
Svar till Dildad, 22-årig flicka söker plats i godt » Kunnig », Oskarshamn p. r.
^ h e m att vara som sällskap och hjälp åt husmoder.
Ex. massös, genomgått Barnfröken handelsskola, något kunnig i sömnad önskar plats nu genast i fin familj.
samt händig i allt som förekommer i Svar till » Barnkär », Oskarshamn p. r. ett hem.
Svar till » Föräldralös », Iduns I Jng, barnkär flicka önskar plats i exp.
god familj.
Villig att deltaga i alla husliga göromål.
Svar till » 22 år », Karlsborg p. r. ng dam önskar god inackordering E l dansk dam, 29 år, önskar plats i (för ombyte af luft) helst på någon ett större hem, där hon kan vara herrgård i trakten af Södertelje eller husmodern en god hjälp, .eller på egen hand sköta detsamma.
Ar utbildad i Dalarne där någon ungdom finnes.
Godt bord önskas.
Svar till » 1 nov.
musik.
Närmare upplysningar genom Fru N. Carlberg, Kristinelundsgatan 7, 1905 », Iduns exp.
5:te vån., eller Fru D.
White, Karlsro- I ett godt hejn, hos mindre tjänste- gatan, Göteborg.
* mannafamilj, erhåller ung flicka god Dildad barnsköterska som genomgått inackordering med eget stort rum.
Ingen, inackordering finnes förut.
Lä- " barnavård önskar plats, helst för spädt barn.
Gerna som tillfällig hjälp get Östermalm.
Svar till » Tjänste- för kortare tid.
Svar till » I — e » under mannafamilj 1905 » torde inlämnas till adress S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
Iduns exp.
U
