# ID: svediakorp-per1636
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,798
# sentences: 992
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 42 (981) TORSDAGEN DEN 19 OKTOBER 1905 fruktan och bäfvan.
Genomläser han de recensioner, som följt på dessa konserter, finner han alla recen- senterna skaka mer eller mindre på sina betänksamma hufvu- den och beklaga den nytyska riktningens bullrande obegriplig- het, dess misshand- ling af orkestern och, först och sist, dess totala brist på flö- dande, hjärtebetvin- gande melodi.
Bachs namn förekommer yt- terst sällan, oftare då Händels.
Mendels- sohn och Schumann äro vida mer gynna- de, framför allt den förstnämnde, och jämte dem åtskilliga franska och italienska tonsättare, af hvilka de flesta nu aldrig få den äran att upp- träda i sällskap med heroerna.
Med ett ord: han måste under detta studium få ett in- tryck af, att en ofant- ligt stor och genom- gripande iörändring försiggått i fråga om vårt musiklifs stil under dessa gångna 20 ä 30 år — TOR- AULIN.
FOTO FÖR IDUN A F HOFFOTOGRAF A. BLOMBERG.
eller ännu tydligare: att krafven på stil vuxit i synnerligt hög grad.
Egentligen TOR AULIN.
är väl förändringen märkbarast under de sista tio, femton åren, och vill man räkna upp de M EN PERSON, någorlunda förtrogen med Stockholms nutida musiklif, sätter krafter, som under denna period varit verk- sig ned och bläddrar i gamla årgångar af våra samma för att grunda en ny tingens ordning större dagliga tidningar — exempelvis från inom det offentliga musicerandet, så måste man 1870- och början af 80-talet — och därvid bland de första namnen på listan sätta Tor Aulins.
riktar sin uppmärksamhet särskildt på konsert- Allbekant är den insats han gjort som le- annonserna, skall han säkert icke kunna undgå dare af Stockholms kammarmusiksoaréer.
Au- att förvånas öfver de offentliggjorda program- linska kvartettens program äro för öfrigt en mens sammanställning.
Jämte en obligatorisk god illustration till den ofvan påpekade om- symfoni af Haydn eller Mozart, någon gång hvälfningen; allt mer framträda de med åren äfven Beethoven, möter han där ofta namn, som resultat af verklig konstnärssträfvan, allt som musikhistorien med nätt nöd brytt sig om mer röja de stilkänsla och estetisk planmäs- att anteckna.
Ännu oftare får det klassiska sighet.
Men Tor Aulin fann att hans krafter orkesterverket hålla till godo med ett blandadt räckte till för ännu större bragder.
sällskap af solonummer, inte bara för sång eller När förhållandena vid vår opera allt mer violin, utan äfven för piano eller kanske rent utvecklade sig till personkult, virtuosdyrkan af harpa, och får vara belåtet om kompositö- och favoritsystem och scenens " stjärnor " upp- rerna inte heta Wallace, Richards, Ketterer ställde allt oerhördare lönevillkor för att stråla, eller Hesselmans eller något dylikt.
En och måste reduceringar inträda på andra håll och annan gång ser han också namnen Wagner, hela arbetet för öfrigt ordnas till en frenetisk Liszt, Berlioz m. fl.
våga sig fram under dans kring den gyllene kalfven.
Följden blef O 1 8: D E ÅRG.
närmast, att hofkapellets symfonikonserter all- deles förföllo.
Dels hade dess jäktade med- lemmar sällan tid att prestera ett jämnt och väl prepareradt arbete, dels underhölls icke det intresse, som allmänheten förr ägnat dessa kon- serter.
I stället för regelbundna, fast plan- lagda säsongcyklar anordnade man tillfälliga solistkonserter, så snart en mera framstående pianist eller violinist eller sångare gästade staden.
Till omväxling införskref man en eller annan berömd kompositör eller celeber dirigent, allt för att " dra folk ".
Det gällde att under- hålla publikens nyfikenhet och sensationslyst- nad och slå mynt däraf.
Naturligtvis upp- fostrar man icke någon stampublik åt sig med dessa frivola och okonstnärliga principer.
Emellertid — midt i detta förfall var det som Tor Aulin ryckte in med Konsertföreningen och gaf Stockholm regelbundna orkesterkon- serter i stor, modern och förnäm stil.
Kon- sertföreningen är, ideellt sedt, hans skapelse.
På dess program har han kunnat i stilfulla och underhållande kombinationer sammanfatta allt det viktigaste i forntid och nutid på den or- kestrala tondiktningens område.
Solistprestatio- ner och virtuosväsen ha intagit en vederbörligt undanskjuten och anspråkslös plats, medan sym- fonien och den symfoniskt behandlade sångballa- den ha lämnat det lödigaste materialet i pro- grambyggnaden.
Konsertföreningens framträdande betydde allt- så en reformation.
Och den fullföljde sin mis- sion och sina historiska analogier ända därhän, att den framkallade en motreformation.
Ope- rans katolska samfund har funnit sig föranlåtet att söka höja värdet af sina insatser på in- strumentalmusikens område; i år har detta ar- bete resulterat i annonserandet af en stor Beethovencykel, hvilken alltså ytterst är Tor Aulins verk.
Konsertföreningen bjuder i år på Tor Aulin i tre former: som energisk och liffull orkesterdirigent, som kammarmusikledare och som framstående violinspelare.
Han har äfven en fjärde uppenbarelseform, som föreningen kanske snart uppmärksammar: violinkomponi- sten, hvars verk, konserter och suiter för violin, utgifna på framstående utländska förlag, fått de bästa vitsord i utländska facktidskrifter.
Det icke minst goda är, att denne mång- sidige — noga räknadt: fyrsidige — musiker ännu icke hunnit " mogen " ålder, eftersom denna för män icke anses börja förrän vid fyllda 40 år.
Tor Aulin har ännu ett år på sig för att räknas till de färdiga, till dem, som ha afslutat sin utveckling.
De musikens vänner, som känna honom närmare och mer psykologiskt följa hans verksamhet, tro dock något annat: att han har många år på sig ännu, innan han blir " färdig " och stannar för att upprepa sig själf i själlös och briljant rutin.
Åtminstone hoppas de det.
Och de ha allt skäl att hoppas: Tor Aulin har hittills alltid framträdt som en konstnä-lig full- blodsnatur.
WILHELM PETERSSON-BERGER.
I D U N 1905 - H VAD SOM B E H Ö F S.
NÅGRA R E - F L E X I O N E R F Ö R IDUN A F E L S A AHLSTRÖM.
P Å SENARE TIDEN har det spörsmålet allt oftare framställt sig för mig: hvad behöfves i främsta rummet för att föra den kvinnliga rösträttsfrågan framåt mot dess slut- liga lösning?
Svaret är icke svårt att finna; det har många gånger blifvit gifvet på samma fråga.
Det är kvinnornas eget intresse för sa- ken, som tarfvas.
Förefinnes då icke detta in- tresse i någon högre grad?
Det kan icke nekas att frågan om kvinnans politiska rösträtt är en " öf verklass " - fråga, me- dan den allmänna politiska rösträttsfrågan är en " underklass " - fråga.
I lösningen af den förra vänta några få bildade och intelligenta kvinnor att finna större områden för sina so- ciala och politiska intressen; genom lösningen af den senare väntar sedan årtionden lillbaka öfver en half million af Sveriges myndiga, man- liga befolkning på medbestämmanderätt öfver landets öden.
Därför är det rättvist, att den sistnämnda frågan löses först.
Men äfven den förra förtjänar upptagas med förståelse och intresse af de män, hvilka äro nog frisinnade att i densammas uppkomst se en af kvinnoutvecklingens naturliga konse- kvenser.
Så länge kvinnorna nöjde sig med att på af- stånd följa (eller alls icke följa) de skilda före- teelserna i vår politiska värld, så länge de icke själfva begärde att få ägna dem sina person- liga krafter och sitt intresse, så länge voro de icke mogna eller hade bruk for den rösträtt de nu eftersträfva.
Att detta intresse förut helt enkelt icke kunnat förefinnas, är helt na- turligt.
Både kvinnans uppfostran och hela ställning i samhället ha förbjudit henne allt deltagande i det politiska och sociala lifvet.
På några år ha emellertid förhållandena i detta hänseende i mångt och mycket förändrats.
Allt mer och mer börja de själfförsörjande, intelligenta kvinnorna känna det som en orätt- visa, att de, som dock utgöra sina skyldigheter till staten och lyda dess lagar, icke få göra sina röster hörda vid stiftandet af dessa lagar, hvilka dock i många afseenden beröra specifikt kvinnliga intressen.
Men huru många äro dessa kvinnor i jäm- förelse med de indifferenta, de ointresserade, de rena motståndarne till all kvinnofrigörelse?
De utgöra säkerligen en försvinnande minori- tet.
Fråga en bondhustru eller en tjänarinna angående hennes tankar om kvinnlig politisk rösträtt!
Hon kommer att se fullkomligt oför- stående ut och ge ett svar, som tydligt visar, att hela detta område är för henne ett terra incognita, som hon hälst lämnar åt mannen att ensam beträda.
Fråga - många gifta, bildade kvinnor, och de skola svara er, att för sådant ha de icke tid, för öfrigt anse de lämpligast att mannen, såsom tillförene, fortfarande har dy- likt om hand.
Det första af dessa argument är utan tvif- vel tungt vägande och begagnas också i rikt mått af alla kvinnoemancipationens motståndare, när de vilja framhålla hvilket elände det skulle bli i världen, om kvinnorna, i stället för att sköta hus och hem, sprunge på valmöten.
Men det är säkerligen ingen af förkämparne för den kvinnliga politiska rösträtten, som menar, att kvinnan för sina plikter mot samhället skulle försumma de såsom maka, mor och husmor, hvilka plikter ju, i stort sedt, i eminent grad äro samhällsplikter.
Nej, hvad de gifta kvinnorna i allmänhet sakna gent emot allmänna frågor är just in- tresset, ty det är en känd sak, att hvad man intresserar sig för.
det finner man också tid till.
526 — Det har blifvit ett slagord, att det endast är de äldre, ogifta kvinnorna, som i sitt hjärtas bitterhet funnit på alla dessa saker för att däri finna en ersättning för hvad de eljes gått miste om i lifvet, men man betänker icke, att det just är dessa ogifta, i de flesta fall själf- försörjande och i många fall intelligenta sam- hällsmedlemmar, som först af alla haft skäl att känna det orättvisa i att icke hafva samma medborgerliga rättigheter som sina manliga kamrater.
Ett mindretal af dessa kvinnor är politiskt moget — det stora flertalet är det icke.
Kvinnor sakna ofta, förutom intresse för själfva saken, äfven de enklaste insikter i hvad parlamentarisk takt och ordning fordra.
Detta kan emellertid praktiskt läras och torde ej be- traktas som det oöfverstigligaste hindret för erhållande af medborgarrättigheter.
Politik är icke " tråkigt ", som många mena; det är tvärt- om något, som i hög grad är i stånd att fånga ens intresse, när man en gång börjat att få smak på det.
Att med verkligt intresse sätta sig in i och i sitt hem diskutera allmänna frågor, gör på samma gång familje- och umgängeslifvet fritt från all banalitet och är sannolikt den väg, som säkrare än någon annan leder till målet.
HON, SOM SKULLE VARIT HANS HUSTRU.
SKISS A F H E D V I G BILLING.
D ET HADE varit kamratmöte i en af meller- sta Sveriges städer.
Upprop hade utfär- dats till dem, som för tjugufem år sedan tagit studentexamen vid stadens läroverk, och ett stort antal hade hörsammat kallelsen.
Det hade kommit trefliga, groflemmade landt- patroner, godmodiga prästmän, ämbetsmän, hos hvilka pojken ännu satt kvar och längtade att få slippa lös, och ämbetsmän med byråkratisk stramhet och oomkullrunklig, belefvad värdig- het; äfven en högre militär var med och, af- stickande från alla de andras trygga hvardag- lighet, syntes ett par typer, som hade ett ledi- gare sätt och en smula af dekadans öfver sig.
Alla dessa hade samlats till gemensam mid- dag och festligt samkväm på aftonen, och en del hade haft sina fruar och döttrar med.
Skålar hade druckits, tal hållits, och stäm- ningen hade varit både högstämd och glad.
Dagen därpå hade man skilts åt och återvändt, hvar och en till sitt.
Men en bråkdel af festdeltagarne, hvilka dels hade bitvis samma väg, dels tyckte det var skada att så fort krypa in i selen igen, när man nu ändå tagit sig ledigt, hade kommit öfverens om en gemensam afstickare norrut till en liten järnvägsstation midt i turistleden, där det fanns ett förstklassigt hotell och en natur, hvars skönhet blifvit vidt och bredt om- talad och beskrifven.
De hade kommit dit tidigt på förmiddagen, rott på den stora, lång- smala insjön, klättrat i bergen och beundrat utsikten; så hade de ätit en sen middag och därefter hade alla samlats vid kaffet ute på den breda hotellverandan, hvarifrån man kunde se ut öfver sjön.
Det var fem herrar: två landtbrukare, en provinsialläkare, " bondfysikus från Bergslagen ", som han skämtsamt kallade sig själf, och en stadsläkare från en större stad.
— Provinsial- läkaren, doktor Hermans, och hans fru, den enda damen i sällskapet, skulle fortsätta på väg hem till sitt med kvällståget, men de fyra andra ämnade stanna ännu ett par dar för att fiska och hvila ut.
Det började kvällas, och solen höll på att sjunka.
Sommarhettan hade förvandlats till ljum, behaglig svalka, och i sjön, som låg tvättas Färgen stilla och blank, färgad af aftonrodnaden, af- speglade sig tydligt de höga, skogklädda ber- gen, som höjde sig rundt stränderna.
Uppe på verandan var stämningen hög; kaf- fet och likörerna hade fått lämna rum för whiskygrogg och iskyld punsch; man pratade i munnen på hvarandra, skålade och skrattade så fort någon kom med en witz eller försökte med någon historia.
Cigarröken stod som ett moln kring bordet, och ansiktena blossade.
Det var bara en timme kvar, tills snälltåget skulle komma, och så skulle kretsen brytas; — det gällde att ta vara på minuterna.
Doktorinnan Hermans var ej med uppe på verandan.
Hon hade suttit med herrarne en stund, men så hade hon tyst stigit upp och gått ner och satt sig på en trädgårdssoffa strax intill trappan, och där hade hon sedan suttit tyst för sig själf, oafvändt blickande ut åt sjön.
Den andre läkaren, doktor Wang, satt och iakttog henne i smyg.
Så lugn och orörlig hon satt, alldeles som om allt skrattet och pratet däruppe på veran- dan inte funnits till för henne.
Från den plats, han hade, kunde han ej se hennes ansikte, men han visste ändå precis, hur det såg ut just nu — litet, fint och oregelbundet, med smala, mörka ögonbryn och ett par gråbruna ögon, i hvilka skogens mörka stillhet och sjöns blanka djup kunde spegla sig.
Hon var hvarken vacker eller pratsam — åtminstone hade det på kamratmötet funnits de, som varit båda delarne i långt högre grad än hon — och doktor Wang, som var ungkarl och på sitt sätt tyckte om fruntimmer, hade i början knappt lagt märke till att hon fanns, men hennes man och han själf voro gamla kamrater, både från skolan och Uppsalatiden, så att de under dessa dagar i alla fall kommit att vara mycket tillsammans, och nu — j a, det skulle nog bli tomt, när de reste!
Han visste redan en hel hop om henne och hennes lif — Hermans var ohyggligt medel- sam när han kom i tagen — och för en gam- mal vän så — —!
De hade varit gifta i tio år — hon var aderton, när bröllopet stod — de hade fem barn, förde stort hus och hade mycket och fint umgänge.
Hermans skröt gärna en smula — det hade han alltid gjort, men kamraten förstod nog att inkomsterna voro goda och lefnadssättet därefter.
Det tråkiga var, att hustrun var sjuklig — " pjunkig och nervös — en stor pröfning för en man, min bror! "
— men doktor Wang, som eljes inte var så öm- sint, när det gällde kvinnlig nervositet, hade inte svarat.
— Han hade kommit att tänka på de fem barnen, den stora hushållsfsördan och de unga, veka skuldror, som skulle upp- bära allt detta.
På det hela taget tyckte han inte om doktor Hermans ' sätt att behandla hustrun; — det var en blandning af vårdslös vänlighet och omed- veten fordringsfullhet däri, som, båda delarne, irriterade honom lika mycket.
Fast — hvad hade han i själfva verket med det att göra!
Eh gång under deras tre dagars samman- vafo hade han kommit i tillfälle att göra henne en liten tjänst.
Det var på resan hit upp vid den station, där man tillbringat natten.
En gammal gubbe hade gått ikring och bjudit ut leksaker, ovanligt väl skurna i ben och trä.
Hon hade hviskat något åt sin man, tydligen med bön att han måtte köpa några, men med den underliga värdesättning af utgifter, som män ibland visa prof på, hade han, som hela resan förut uppträdt nästan skrytsamt flott och liberalt, tämligen snäsigt svarat, att de voro för dyra.
" Köp karameller åt ungarne för femti öre — det tycka de lika mycket om! "
Så hade samtalet gått öfver till annat och eller färgas ytterst omsorgsfullt af Örgryte A.-B., Göteborg.
Gör ett försök.
Kemiska Tvätt- Begär priskurant.
&amp;
— 527 — den lilla händelsen var snart glömd, men då ensam, och höra vattnet plaska mot stenarne han tidigt nästa morgon under en promenad och skogen susa; — och intet annat ljud än upptäckte gubben med leksakerna, kom han detta och inga andra människor i närheten.
i håg den igen — och köpte nästan hela lagret.
Det är det roligaste och bästa jag vet. "
" Det är inte mycket roligt i det där i — Alla reskamraterna, utom han själf, voro fall, " sade han och småskrattade gifta och hade barn, och nu spelade han den alla litet.
snälle farbrodern; hvar och en fick någon lek- sak till sina hemmavarande små, men hon fick Han hade skarpa ögon och ett grofhugget, de flesta och dyrbaraste.
Hennes man skrattade fast intelligent ansikte, men när han skrattade - och tackade på sitt fryntliga, litet högröstade som nu, ändrades uttrycket; allt det hårda, sätt, men själf såg hon inte riktigt glad ut.
sträfva smälte bort, och han såg god och tro- Hon rodnade så djupt, att han nästan tolkade hjärtad ut.
det som ett tecken till missnöje, och såg på Äfven hon skrattade, men så blef hon allvar- honom nästan afvärjande, men så tycktes hon sam igen.
i hast få en annan tanke, och ögonen blefvo " Nej — ' roligt ' var väl ett dumt uttryck, " milda och ömma.
— " Doktorn måtte vara en sade hon, " men i alla fall så tycker jag nu riktig barn vän, " sade hon med ett varmt, be- det.
Det kännes så underligt tröstande — och friande leende, " så snällt, så snällt att tänka det ligger en hvila i ensamheten och tystnaden på våra små! "
ute i naturen, tycker jag.
Alla bekymmer Han blef så häpen, att han först ej kom sig smälta bort och bli så ringa och små, och allt för att svara — trodde hon verkligen, att han ikring en är så stort, och själf känner man sig gjort detta för barnens skull?
— han, som var så liten. "
ungkarl och afskydde barnskrik och osnutna " Kan det ligga någon tröst i att känna sig barnungar!
Han höll nästan på att säga något liten? "
frågade han tankfullt.
sådant, men så hejdade han sig i tid — det " J a, " svarade hon sakta, " inför något som skulle kanske låtit rått eller cyniskt, och det är riktigt stort. "
ville han inte.
Hon sade det helt lugnt och stilla, men Det var för resten underligt, hur olika saker han tyckte det lät sorgset och ett obestämbart, och ting tedde sig, när han var i hennes när- smärtande medlidande, som han ej förmådde het.
Han var egentligen hvaiken särdeles stor- uttrycka, fick makt med honom.
Han sade dock ingenting, utan lutade sig tyst framåt sint eller ädelsinnad eller märkvärdig på något sätt — rätt och slätt en vanlig hvardagsmän- och ritade figurer i sanden med sin käpp.
niska; — men så fort de talades vid eller Efter en stund höjde han hufvudet.
voro tillsammans, blef han allt det, som hon " Jag undrar, om vi någonsin träffas mer, vi tycktes se hos honom.
Och han hycklade inte två? "
sade han och såg på henne.
Han tänkte på att dagen förut i hennes när- — han var det.
Det var som om, i hans hjärtas innersta, midt bland all den trampade, varo hade Hermans bjudit honom till sitt växtlösa mark, som år och erfarenheter af hem på hösten, och han undrade, om hon skulle upprepa inbjudningen, men det gjorde hon inte.
många slag sköflat och gjort hård, funnits en grönskande, liten fläck, där all hans barndoms " Det kanske vi aldrig göra, " sade hon i stället ömhet, all hans ynglingaålders värma ännu helt lugnt, " men det har i alla fall varit roligt att dröjde kvar, - och på något underligt sätt hade träffas.
Jag åtminstone glömmer aldrig, hur hon, som ändå ej kände honom, letat sig fram snäll och omtänksam ni varit under dessa dit, och det var det enda hon såg af honom.
dagar ..
Det blir ett af mina vackra minnen — Hon var så rädd hon skulle få se något annat för ni är en god människa. "
" Nej ", sade han häftigt, " nej, det är jag — fast inte rädd heller, för det kunde ju inte vara annorlunda.
Hon var så ren och inte!
Det har ju bara varit för er skull, och god, att allt omkring henne blef likadant.
.
.
jag skulle vilja — vilja — — " Han hejdade sig midt i meningen.
Det Detta satt han och tänkte på, medan han stödde armarne mot balustraden och såg bort hade kommit något skyggt, ängsligt i hennes från de andra.
De trodde kanske, att han be- ansikte, och hon höjde handen som för att undrade utsikten, men det gjorde han inte.
skydda sig mot en fara.
Han ångrade sig Efter en stund reste han sig och började stiga genast.
— " Förlåt mig, " sade han ödmjukt.
" Ni är väl inte ond? "
ner för trappan.
Doktor Hermans, som var midt i en historia, berättad med halfhög röst, " Nej, " sade hon mildt, " men säg ingenting hvaråt alla de andra gapskrattade, märkte det mer.
Vi ska låta det vackra minnet vara och hejdade honom.
— " Gå inte, Wang, du riktigt vackert — så gör det ingenting sedan, har inte hört slutet än.
Det är just en historia om vi ibland komma i håg och tänka om det för dig, gamle ungkarl! "
— Han vände sig igen. "
om med en förödmjukande känsla af, att han De sutto tysta några minuter.
Solen hade inte hade någon som helst orsak att bli ond, gått ner, och det började skymma på.
Då och då drog en sakta susning genom träd- " J a g skall bara gå ner och prata litet med din fru, " sade kan kort, " hon sitter där så en- topparne, och nedifrån sjön hördes plaskandet af årtag, då en liten båt lade till.
Luften sam. "
När hans steg knarrade mot sanden, höjde var fylld med skogens starka, kådartade ångor, hon hufvudet och vände ansiktet, det bleka, och blandadt därmed kom den milda doften af fina ansiktet, som han tyckte så mycket om, nattviol och linne a. emot honom.
Från verandan hördes ett samstämmigt bull- " Doktorn kommer för att se på det vackra, " rande skratt, stolar skrapade, glas klingade; sade hon vänligt leende, " för inte sant, här är man började röra på sig där uppe.
Doktor Hermans gick fram till balustraden och ropade vackert? "
Hon gjorde rum för honom bredvid sig på med fryntlig myndighet ner till sin fru: " Hallåh, Lillan — sitter du och drömmer bänken, och han satte sig.
" Jo, det är det nog, " sade han med en nu igen?
Gå upp på vårt rum och se om reflex i ögonen af hennes eget milda leende, sakerna — min väska är inte packad än.
Tå- get går om femton minuter. "
" men här är allt bra ensligt. "
" Ja, Viktor, " — hon.
reste sig genast för " J a — det är just det vackra, det " — hon talade på samma lugna, tillitsfulla sätt som att gå in, men doktor W a n g hejdade henne.
förut, likt en som är säker på att ej bli miss- " Säg mig, hvad heter fru Hermans egentli- uppfattad eller oriktigt bedömd.
— " Om jag gen, " sade han frågande och litet tvunget.
finge stanna här litet längre, skulle jag gå ner " Hermans säger alltid ' Ullan ' — är det ett och sitta vid stranden någon kväll, alldeles smeknamn eller en förkortning? "
I D U N 1905 • ••i iimiimimiiiiiiimiftmmimnitiMMii K Ö lim • iiiiiiiiiiiiini P lovart Siden.!
i Begär profver franko af våra garanteradt 1 = solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
\ \ Specialité: Sista nyheter af brud-, sällskaps- =: och promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
:: Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
= | Schweizer &amp; Co., Luzern S 6, (Schweiz).
E Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
lllttllllllfHI IIIMItllMHMIIIIIIIII [T ii I = imiiiiil, l ' " Det är båda delarne, " sade hon åter vänligt som förut. "
J a g heter Lilian — men farväl nu! "
Hon räckte honom handen, och han tog den, utan att våga en tryckning.
Han följde henne med ögonen, där hon gick uppför trapporna — så smärt — så hög — • och så ljuf.
Lilian — ja visst, hon kunde ju inte heta annat än Lilian!
Tio minuter senare voro reskamraterna sam- lade på perrongen, väntande på nattsnälltåget, hvars röda och gula lyktor redan glimmade på afstånd.
Uppehållet vid den lilla stationen varade endast några minuter, och afskedet blef därför helt brådskande och kort.
De båda, som skulle resa, stego skyndsamt upp i en tämligen tom vagn, fru Hermans ordnade med reseffekterna, och doktorn lutade sig ut genom fönstret, gemytlig och pratsam i det sista.
Så ljöd afgångssignalen, de sista handtryck- ningarna och afskedsorden växlades, och tåget satte sig i rörelse.
Ett stycke från de andra stod doktor Wang och viftade med sin hatt.
Doktor Hermans ropade skrattande något åt honom, som han besvarade på måfå, han såg en sista skymt af ett blekt, fint ansikte — och så voro de borta.
Han följde tåget med blicken, tills det för- svann i en skarp kurva, lämnande efter sig eri mörk röksky, som småningom spridde sig och försvann.
Långt bortifrån hördes ännu lokomotivets flåsande och dunkandet af piston- gerna — så dogo äfven dessa ljud bort, och allt blef stilla och lugnt.
Han satte på sig hatten och såg sig omkring.
Utom honom själf fanns ingen kvar på stationsplanen; reskamra- terna hade gått tillbaka till hotellet, och järn- vägsbetjäningen var borta.
På himlen hade samlat sig moln, som nere vid horisonten tätnat till en mörk vägg, vinden hade friskat i, och träden susade hårdare än förut.
Några regn- droppar slogo honom i ansiktet.
Han tyckte, att allt fått ett annat utseende — dystrare, ensligare, tröstlösare.
Och på en gång kände han inom sig ett styng af smärta, så skarpt, så plågsamt och så fullt medvetet, att det nästan skrämde honom.
" Det var hon, " sade han nästan högt, " hon, som skulle varit min hustru! "
Och medan hans hjärta krympte samman och hans hårda ögon fuktades, sträfvade han att förstå och analysera, hvad han kände inom sig, men han kunde inte.
Han visste endast, att han för några korta, försvinnande timmar stått ansikte mot ansikte med lyckan, som han aldrig kunde nå; att denna kvinna, som för hvart ögonblick fördes allt längre bort till omgifningar och plikter, hvilka han inte kände till och i hvilka han inte hade någon del, i själfva verket var för honom den enda, den som hade nyckeln till Lagermans Kraft-skur-pulver " T O M T E N ",
IDUN 1905 - ALLA-MÄNS-KLYFTAN P Å ISLAND.
528 — THINGV ALL A SLÄTTEN MED PRÄSTGÅRDEN OCH THINGVALLA VATTNET.
ret är klart och vackert.
Rundt omkring, i öster norr och väster, inramas landskapet längst bor vid horisonten af en sammanhängande bergskedja, hvarifrån enstaka snötäckta fjälltoppar höja sig.
Men utanför kustlinjen, på sydsidan, sträcker den blå Atlanten sin yta så långt ögat förmår se.
Här och hvar aftecknar sig rök från något fartyg ute på hafvet.
Det är trawlare, som fiska längs kusten och som stundom bli alltför närgångna.
En mängd andra fartyg passera äfven förbi, enär om sommaren Island står i liflig förbindelse med de flesta länder i Europa.
Vår ö ådrager sig nämligen mer och mer uppmärksamhet ute i världen som ett land, hvilket turisterna gärna vilja stifta bekant- skap med.
hans innersta och allt hvad som var godt och ömt och sant däri; att äfven om han glömde henne — och han var viss om att i sinom tid skulle han göra det — ingen annan i alla fall skulle kunna ersätta henne eller inta hennes plats.
Och han fattades af en blind, vanmäktig vrede mot allt och alla: mot mannen, som vunnit henne utan att förstå henne, mot ödet, som låtit dem mötas för sent; mot sitt eget hjärta, hvars fruktlösa förtviflade längtan han hånade och föraktade.
Väl en timme gick han ute i nattdunk- * let, ensam — rädd att påträffa någon af res- kamraterna och glad att han inte gjorde det.
Med sänkt hufvud och tung, långsam gång tog han slutligen vägen tillbaka till hotellet.
I tystnaden hördes hans steg ljud- ligt knarra mot den grusade planen, och från ett fönster i öfre våningen böjde sig någon ut och såg ner.
" Är det du, W a n g? "
frågade kronofog- dens röst.
" Vi ha redan ätit, och nu ta vi oss en vira.
Går du och lägger dig genast, eller vill du vara med? "
Doktor W a n g ryckte till, som om han väckts ur en dröm.
" Tack — j a g är gärna med.
Jag kommer genast. "
Han strök sig öfver pannan, tog fram en cigarr och tände den.
Så gick han upp till de andra.
Trätrappan knakade under hans steg, och värmen där- uppifrån, blandad med cigarrök och spritångor, äcklade honom, som kom direkt utifrån den svala, rena natt- luften, men han steg raskt på.
Vägen visar sig alltjämt vara en ypperlig kör- väg.
Nu drager den sig något mot öster, vi rida förbi en liten hydda, som om vintern brukas till skydd mot hårdt väder för fjällvandrare, hvilka i snöstorm och mörker ej orka ta sig fram till bygden.
När man hunnit högslättens östra sida, tecknar sig för ögat ett egendomligt sceneri.
Midt framför oss ha vi den gamla ryktbara sagabygden, hvarest minnena liksom tornas upp och störta sig öfver isländaren, helt öfverväldigande honom, i all syn- nerhet, om det är första gången han ser Thingvalla.
Framför våra fötter utbreder sig lavahögslätten med sitt af vulkaniska utbrott splittrade landskap, och den stora insjön med dess talrika öar, som i en okänd forntid jämväl kommit till genom vulka- niska eruptioner.
Rundtorn bygden löper en bergs- rygg, som i norr reser sig till ansenlig höjd.
Land-; kapet är flerstädes bevuxet af en mängd små björk- buskar, lämningar efter gamla björkskogar.
Här och hvar ligga enstaka bondgårdar i närheten af vattendrag, som äro rika på laxöring.
Vackra gröna ängsmarker möta ögat.
I synnerhet är det vackert på prästgården " Thingvalla ".
Landet lämpar sig också ypperligt för fårafvel.
V A T T E N F A L L E T I OXARALFVEN.
Han ville vara med och vara glad, han som de andra.
Lifvet var nu en gång sådant — för ofruktbara drömmar hade det ingen plats.
E N SOMMARRESA P A I S - LAND.
F Ö R IDUN A F B R I E T ASMUNDSSON.
(Forts. fr. föreg.
n:r.)
F RÅN REYKJAVIK till Thingvalla är det 6 timmars ridt.
Men för främlingar, ovana vid detta sätt att färdas, blir det kanske för ansträngande att rida så fort.
Man hinner heller icke i samma grad njuta af utsikten från höjderna, som då man färdas långsammare.
De vyer, som upprulla sig från vägen, äro flerstädes fullständigt hänryckande, för så vidt väd- UPPFRISKANDE • • ' åm - LAGBERGET.
- är en kopp Horniman ' s " Boudoir-The " En härlig smak och arom bevisar dess utmärkta kvalité.
Man rider alltjämt hufvudvägen framåt i sydostlig riktning, förbi en vacker bond- gård och vidare utför mot ett långsträckt klippbälte, som man dock i förstone ej kan skönja mycket af, enär vägen ligger högre.
Men då vi hunnit dit ned, kunna vi ej återhålla ett utrop af beundran.
Vi ha nämligen alldeles framför våra fötter nedgången till en af de stoltaste naturens sevärdheter, som vårt jordklot öfver huf- vud kan förete: nedgången till och ut- sikten öfver den berömda klyftan " Alman- nagjå " — alla mäns klyfta — ryktbar från de isländska sagorna, synnerligast Njala- sagan.
Vid själfva nedstigandet ha vi den härligaste utsikt öfver Thingvalla- slätten med prästgården midt emot oss samt insjön — Thingvallavattnet — och Öxarälfven, som faller ned genom Alman- nagjä och skär sönder en del af den gräsbevuxna slätten i små öar, tills den faller ut i sjön, i grannskapet af präst- gården.
Efter en stunds rast inför det mäktiga natursceneriet, sätta vi oss åter på våra hästar och rida ned i klyftan längs en bred, bekväm väg, som blifvit anlagd under de senaste åren.
Förr i tiden måste man rida ned utför branta, besvär- liga stentrappor, och mången ser nu med sorgsna blickar på den nyanlagda breda vägen, enär densamma till viss grad för- H O R N I M A N ' S " B O U D O I R T H E '
— 529 — ändrat klyftans egendomliga utseende; i synnerhet är det förhållandet vid mynningen, där några klippstyc- ken, som bildat liksom en naturlig ingång, måst bort- sprängas.
Då vi ridit en stund längs klyftan, komma vi förbi några gräsbevuxna, låga ruiner.
Det är lämningar af de gamla höfdingarnes tillhåll, grundmurar, öfver hvilka de spände sina tältdukar och begagnade till bostäder, medan de under sommaren höllo ting och stiftade lagar.
Hunna förbi ungefär midten af klyftan, komma vi till Öxarälfven, som från andra sidan faller ned genom klyftan.
Ett stycke härifrån har vattnet brutit bort den västra klippväggen och störtar där ned i klyftan, bildande ett präktigt vattenfall.
Därefter fortsätter vattnet i klyftans längdriktning och forsar slutligen genom den östra klippväggen ned på slätten.
Här finns en bro öfver älfven, hvarifrån erbjuder sig en vacker utsikt.
En gammai sägen förtäljer att från den klippa, som sprängdes bort för brobyggna- dens skull, blefvo de förbrytare, som af Alltinget dömts till dränkning, nedstörtade i älfven, som här har ett be- tydligt djup.
Det förefaller att vara en historisk sanning, ty då man uppförde stödmurarne vid brons änd- punkter, funnos på älfvens botten en mängd männi- skoben.
Härifrån leder vägen ned till ett sommarhotell, som ligger ett kort stycke nedanför klyftan, och hvarifrån man njuter en särdeles vacker utsikt.
Hotellet bär det stolta namnet » Valhalla », men det är också dess enda märkliga egenskap, ty i öfrigt fruktar jag, att ingen resande blir imponerad af dess utstyrsel i något som helst afseende.
— — För en isländare gömmer denna plats hans dyr- baraste minnen, och när han skall stiga ned i &gt;A1- mannagjaen&gt;, känner han det, som om han beträdde en helig mark.
Det var här, på » Lagberget », den smala gräsbevuxna landtungan mellan två klyftor,hvarest de lagar upplästes, som gjorde den islänska republiken till en för den tiden enastående mönsterstat.
Här är det, som om hvarje klyfta, hvar sten talar förebrående till oss om hvad vi förlorat genom vår egen tillskyndan och oenighet.
På Thingvalla skilja sig vägarne, gå dels till nord- landet öfver ödsliga, obebyggda fjällsträckningar, som endast kunna befaras om sommaren, dels till de vackra bygderna sunnanfjälls.
Man följer den sistnämnda, när man skall till &gt;Geysir ».
Men tyvärr slutar kör- vägen här, och man måste hålla till godo med smala ridvägar, som emellertid kunna vara drägliga nog, då vädret är torrt.
Från Thingvallagården rider man en stenig väg, som i östlig riktning sträcker sig öfver hela slätten.
Dess lavamark är bevuxen med småskog af björk och gör därför ej något ödsligt intryck.
När man hunnit öster om » Hrafnagja » — korpklyftan — som bildar Thingvallaslättens östra klippvägg och ligger i riktning från norr till söder, på samma sätt som den stora &gt;Almannagja&gt; bildar slättens västra klippgräns, blir vägen slätare, och nu går den ett stycke öfver en jämn, låg fjällrygg, som utgör gränsen mellan de östra bygderna och Thingvallabygden.
(Forts.) A X E L T A L L B E R G OCH HANS ETSAR- SKOLA.
N YLIGEN har genom tidningarna försports, att vår konstakademi skulle vara be- tänkt på att utvidga * området för sin verksam- het med en fullständig etsnings- och gravyr- skola.
I och för denna sak har också tillsatts en kommitté, bestående af akademiens direktör och sekreterare, friherre G. Cederström och d:r L. Looström, samt vår berömde, sedan många år- i England bosatte etsare hr Axel Herman Hägg, som just i dessa dagar hedrar hemlandet och hufvudstaden med ett besök.
En anstalt som den här ifrågasatta har re- dan länge varit ett önskemål inom våra konst- närskretsar, där intresset för radérnålens ädla gamla konst väckts till ett nytt och glädjande lif ur en oförtjänt dvala, helt visst främst ge- nom den entusiasmerande lärarverksamhet, som vår utmärkte etsare hr Axel Tallberg be- drifvit vid de af akademien under de senaste åren anordnade etsningskurserna.
Bland sina lärjungar har hr Tallberg därvid haft glädjen att räkna flere af våra allra främsta konstnärer, en prins Eugen, en Zorn, en Carl Larsson för att icke nämna flere.
Till och med från ut- landet ha elever kommit till, och en hel liten IDUN 1905 Lanolis- SMI-M OARANTERAD REN, NEUTRAL, MILD OCH ÖFVERFET.
Bästa Barntvål!
2 5 öre st. Grumme &amp; Son STOCKHOLM.
A X E L TALLBERG.
CARL E F T E R E N ETSNING AF LARSSON.
krets af unga inhemska talanger har gifvit vackra löften om en förestående blomstringstid för den svenska elsarskolan.
Det bär sig nu också så bra, att genom en enskild konstväns — ingeniör John Branäel — varma nit för saken den afsedda läroanstalten under hr Tallbergs skickliga ledning redan i detta nu står fix och färdig med alla nödiga, fullt moderna maskiner, apparater, inredning och materiel, och från ett besök, som vi härom- dagen aflade i de ljusa och rymliga lokalerna uppe i Vasastaden, äro vi i tillfälle att i veckans nummer meddela några bilder.
Då det emellertid " näppeligen torde kunna anses staten värdigt och ej heller i praktiskt hänseende lämpligt, att ett för landets konst- närliga kulturarbete så viktigt företag vore helt beroende af en enskild persons offervillig- het, " är det man nu tänkt sig, att akademien för de fria konsterna skulle inlösa den redan be- fintliga etsnings- och gravyrskolan och för framtiden drifva den som sin egen.
Det be- höfliga penningbeloppet ämnar man söka an- skaffa genom subskription bland konstintresse- rade landet rundt, och man hyser det bästa hopp att under de nya, fullt betryggade och värdiga formerna snarast kunna öppna skolans portar ej endast för akademiens egna elever, utan äfven för intresserade konstnärer och me- riterade studerande från landets öfriga erkända konstskolor.
Med hr Tallberg som ciceron inbjuda vi emel- lertid redan nu våra läsare till en liten rond genom de trefliga och praktiska loka- lerna i huset n:r 7 vid Dalagatan, dit den elektriska hissen på en minut helt bekvämt lyfter oss upp under högsta tak- åsen.
" Vi finna konstnären i fullt arbete med ett ståtligt porträtt af presidenten Roose- velt, ett arbete som han dock genast afbryter för att förevisa och demonstrera sin kära skolas förträffliga lokaliteter och inrättningar.
Med nästan öm smeksamhet låter han sin hand glida öfver de glänsande koppartrycks- och lito- grafiska pressarne, han låter oss blicka in i drag- skåpen, där de skarpa etsningssyrorna af- dunstas, beundra pappersskärnings- och plåtslip- ningsmaskiner, brännugnar och toikrum.
Med odeladt intresse bläddra vi igenom de rundt omkring strödda bladen af talangfulla unga elevers löftesrika konst, karaktärsfulla porträtt och delikata landskapsstudier i olika etsnings- metoder, såsom vanlig linjeetsr.ing på hård eller mjuk grund, akvatinta och mezzotint, svafvel- ton, smergelion, griffelton och hvad de nu allt benämnas, de skilda förfaringssätten.
Till sist hamna vi åter i mästarens mottag- ningsrum, där våra blickar fängslas af en af Carl Larsson utförd schwungfull radering af Axel Tallbergs artistiskt tacksamma hufvud, som pryder en af väggarna, och där ofvanför Tallbergs egen berömda etsning af Bamborough Castle i Northumberland, ett jätteblad, som vittnar lika högt om sin skapares fina konst- närsblick som om hans tekniska mästerskap.
Med utgångspunkt från detta ståtliga verk passa vi till sist på att underkasta vår mä- stare en liten interview och kunna som resultat af denna meddela följande upplysningar om hans konstnärliga bana och verksamhet.
Axel Tallberg är född i Gefle den 30 sept.
1860, men som bägge hans föräldrar voro dal- folk och han s,,älf alltifrån fyra års ålder fick sin uppfostran i Falun, sätter han en ära i att räkna sig som fullblodig " dalmas ".
Den lilla portion boklig lärdom, som bestods, inhämtade han i " kopparstadens " på den tiden ganska primitiva folkskola, som han besökte, till dess han fyllt 11 år, efter hvilken tid han fick, som man säger, ta hand om sig själf.
Efter att ha försökt sig på diverse " yrken och näringar ", lyckades han år 1879 realisera sin ständigt brinnande konstnärslängtans stora dröm och vinna inträde vid konstakademiens läroverk, som han genomgick till år 1882, då han för vidare studier begaf sig utomlands.
Under de närmast följande tretton åren gjorde han ett enda kort besök i hemlandet, uppehöll sig för öfrigt hufvudsakligast i England, men gjorde äfven en del resor i andra länder, till och med utom Europa, allt för att grundligt och allsi- digt studera den nobla konst, som han gjort till sin.
Hvad denna hans verksamhet som etsare be- träffar, så var det visst artisten Olof Sörling, som först visade den unge akademieleven, hur han skulle " gå till väga ", men som Sörling själf vid den tiden olyckligtvis hade råkat så där tämligen glömma bort sin konsts hemlig- hetsfulla procedurer, blef utbytet af denna handledning icke så synnerligen stort. '
Hågen hos den unge adepten var emellertid väckt, han skönjde redan nu sitt lifsmål, och hans sega dalkarlsenergi visste från den stunden ej mer af några hinder.
Tre år senare finna vi honom i Diisseldorfs konstakademi bland den kände etsaren pro- fessor Ernst Forbergs elever.
Forberg var nog en skicklig gravör, men föga intresserad som lärare och framför allt ytterst obenägen att meddela sina lärjungar mer än det allra
IDUN 1905 - 530 — knapphändigaste af konstens hemligheter.
Så gaf han t. ex. aldrig upplysning om ens en så viktig sak som etsningsvätskor- nas sammansättning, utan fingo eleverna själfva trafva till apote- ket och köpa " Forbergs n:r 1 " eller " Forbergs n:r 2 " af den lika tystlåtne medikamentsblan- daren.
Axel Tallbergs vis- telse i Diisseldorf blef därför ej så långvarig, utan styrde han snart sin kosa till etsningskon- stens förlofvade land England.
Hade han där hoppats p i något större meddelsamhet hos yrkets erfarne utöfvare, bedrog han sig emellertid storligen.
Hvart han kom möttes han af samma hemlighetsmakeri, samma kategoriska besked: " Här ha vi fått lära oss allting själfva, hvar och en för sig, och det får ni också göra — adjö! "
Till hedersam skillnad från så många föregångare söker dock icke Axel Tallberg att af- undsamt behålla frukterna af sin rika erfarenhet endast för sig själf, utan hans lefvande och allt besjälande åtrå är undervis- ningen och deras tillgodogö- rande för den konst, han älskar framför alla andra.
Stor var därför ock hans glädje, när han efter sin återkomst till fä- derneslandet år 1895 som ledare för de af akademien anordnade kurserna fick samla omkring sig en skara talangfulla.
ele- ver, bland hvilka mången redan på andra områden erkänd mä- stare, som ofvan nämnts, icke tvekade att taga plats.
Och ännu större skall den natur- ligtvis bli den dag, då hans offervilliga och långa mödor krönas med den välförtjänta och F R Å N A X E L T A L L B E R G S ETSNINGS- OCH GR AVYtlSKOLA FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG.
1.
INGENIÖR " J a g hatade, och j a g hatar ännu " — så brister hr Tallberg ut i fyr och flamma vid minnet af dessa vidriga läroår — " detta dumma, absurda medeltids- mysterium, som alltjämt sökt hålla etsningskonsten under " ena skäppo " och som gjort den, ej endast till namnet, utan äfven till gagnet, till en af endast ett fåtal, ofta nog föga framstående konstnärer utöf- vad svartkonst! "
För öfrigt kände man då för tiden endast till ett par tre olika tekniker — och i det stora hela synes förhållandet vara tämligen oförändradt än i dag, Flertalet af de många präktiga gamla metoderna äro ännu så godt som ett fullständigt terra incognita för de flesta idkare af gravyr- och etsningskonsten.
Axel Tallberg förlorade emellertid icke modet, utan tog de " välvilliga " råden ad notam, och sedan dess har hela hans sträfvan gått ut på studiet och åter- upplifvandet af de gamla, ofta nog sedan århundraden tillbaka totalt bortglömda gravyrmetoderna.
Fram- gång har också långt öfver förväntan följt hans bemödan- den.
Så ha genom Tallbergs förtjänst de gamla härliga akvatintmaneren ånyo kommit till heders, likaså de högeligen intressanta mjukgrundmetoderna jämte flere andra tekniker, som helt visst ha en ny framtid för sig.
Samtidigt har han dock naturligtvis ägnat all tillbörlig uppmärksamhet åt den moderna etsnings- och gravyrieknikens utveckling, i all synnerhet de moderna franska gravörernas, hvilkas nuvarande arbetssätt er- bjuder den sakkunnige forskaren mycket af intresse, ej minst på grund af de foto-mekaniska och foto-kemiska " knep ", som de i all hemlighet söka insmuggla som fullt legitim konstteknik.
JOHN B R A N D E L OCH HR A X E L TALLBERG.
2.
MOT- TAGNINGSRUMMET.
3.
EN A F ARBETSSALARNE.
— som man ju kan hoppas!
— nära förestående belöningen att se etsarskolan tryggad för all fram- tid som en beståndande statsinstitution.
Att en anstalt al denna art och under denna målmed- vetna ledning skulle bli till heder för vårt land till och med långt utom dess gränser, bestyrkes också af det intres- se, som Axel Tallbergs lärarverksamhet redan nu väckt i utländska konstkretsar.
Så har helt nyligen The Royal Society of Painter-Etchers and Engravers i London — världens enda autoritativa institution på den konstnärliga gravyrens område, af hvilken hr Tallberg själf är ledamot sedan år 1891 — tillsatt en särskild kommitté med A.
H.
Hägg som ordförande för att taga närmare del af den stockholmska etsar- skolan, och hr Tallberg har i ämnet mottagit många upp- muntrande bref från såväl societetens president, den berömde etsaren sir Seymour Haden, som från dess sekreterare.
Detta utlandets intresse är också lätt förklarligt, då, åtminstone för närvarande, icke i hela världen torde existera någon etsnings- och gravyrskola, som i fråga om studieämnenas mångfald samt upp- sättningens fullständighet och förträfflighet kan mäta sig med den svenska.
Ja, detta och en hel del därutöfver inhämtade vi under de angenäma timmar, vi tillbringade i Axel Tallbergs " högskola " på Vasastadens höjder, och.när vi till sist tryckte mästarens hand till afsked, var det med en varm och uppriktigt menad tillönskan om fram- gångsrik och lyckosam fortsättning af en lifsgärning, A. TALLBERG.
E F T E R E N SKÄMT- som aldrig dagtingat med svårigheterna, utan alltjämt ETSNING A F T. SCHONBERG, UTFÖRD orubbligt fasthållit den sanna konstnärsentusiasmens Å TALLBERGS ETSARSKOLA.
ideala mål.
JOHAN NORDLING.
IDUN 1905 D E T HAMILTONSKA SLÄKTMÖTET.
GRUPPBILD TAGEN FOR IDUN UTANFÖR RIDDARHUSET A F HOFFOTOGRAF A. BLOMBERG.
1 — 2.
LANDSHÖFDINGEN GREFVE HUGO HAMILTON MED GREFVINNA.
F. ÅKERHIELM.
3.
PROFESSORN GREFVE GUSTAF HAMILTON.
4 O. 5.
GODSÄGAREN GREFVE GILBERT HAMII.TON MED GREFVINNA, F. RÖHSS.
6.
FRÖKEN ANNE-MARGRETHE HAMILTON.
7.
GREFVINNAN MARGUERITE HAMILTON, F. V. SEUME.
8.
KOMMENDÖREN GREFVE MALCOLM HAMILTON.
9.
GREFVINNAN HILDA HAMILTON, F. HORN.
13.
LANDSSEKRETERAREN GREFVE KNUT HAMILTON.
11.
GREFVINNAN MARIANNE HAMILTON, F. HEGARDT.
12.
KOMMENDÖRKAPTENEN, GREFVE WILHELM HAMILTON.
13.
GREFVINNAN CONSTANCE HAMILTON, F. GIESECKE.
14.
GREFVE ALEXANDER HAMILTON.
15.
GREFVINNAN ANN SOPHIE HAMILTON, F. PEYRON.
16.
GREFVINNAN LOTTEN HAMILTON, F. BECK-FRIIS.
17.
KOMMENDÖRKAPTENEN GREFVE PERCY HAMILTON.
18.
GODSÄGAREN GREFVE ADOLF HAMILTON.
19.
GODSÄGAREN, GREFVE JAMES HAMILTON.
20.
KAPTENEN GREFVE ARCHIBALD HAMILTON.
UR DAGSKRONIKAN.
J ACQUETTE ODENCRANTZ.
f. På Torpa i grann- skapet af Jönköping afled nyligen fru Jacquette Odencrantz, änka efter framlidne häradshöfdingen Th. H. Odencrantz.
Den aflidna var dotter till justitiestatsministern Lars Herman Gyllenhaal, friherre till Härlingstorp, och hans maka i andra giftet, född Palm.
Vid 21 ' års ålder in- trädde hon i äktenskap, hvilket vid mannens död 1886 upplöstes.
Fru Odencrantz har efterlämnat ett varaktigt minne för den stora välgörenhet hon utöfvat, särskildt i Jön- köping, där hon större de- len af sitt lif vistats.
Hon var härjämte en mångsidigt och fint bildad kvinna Hon hade en betydande musika- lisk begåfning, och Torpa var ofta en samlingsplats för hela det musikaliska Jön- köping, dit äfven europeiska celebriteter letade sig väg.
Den aflidna sörjes, utom af en stor vänkrets, af barn och barnbarn.
Äldste sonen, Thor, är härad shöfding i As och Gäsene, sonen Carl är disponent för Härlings- torps aktiebolag, Gustaf är kronofogde i Tuna läns och JACQUETTE ODENCRANTZ.
Sevedes fögderi och Lars är tjänsteman i Skandinaviska kreditaktiebobget i Göteborg; af döttrarna är Ellen änka efter domprosten Warholm i Kalmar, Gertrud gift med generaldirektören Sigfrid Wieselgren, Hedvig gift med borgmästaren i Jönköping W. Palmgren, samt Elisabeth gift med löjtaanten L3go Storckenfeldt på Vartofta.
E TT HÖGADLIGT SLÄKTMÖTE.
Hamiltonska släkt- föreningen sammanträdde tisdagen föregående vecka till sitt femte släktmöte i Riddarhuset.
Närvarande voro manliga och kvinnliga medlemmar af släkten till ett antal af 60, bland hvilka märktes landshöfdingen grefve Hugo Hamilton, som i dessa dagar särskildt riktat uppmärksamheten på sig genom att bebjärtadt uppträda som medlare i den för vårt land så ödes- digra verkstadslockouten, vidare professorn, grefve Gustaf Hamilton, ordföranden i Skaraborgs läns hus- hållningssällskap, grefve Gilbert Hamillon, kommendö- ren grefve Malkolm Hamilton, ledamoten af riksdagens första kammare, grefve Raoul Hamilton, kommendör- kaptenerna Wilhelm och Percy Hamilton m. fl.
Vid sammanträdet föredrogs en tablå öfver för- eningens samlade fonder, hvilka nu uppgå till ett be- lopp af omkring 50,000 kr.
Häraf hafva utbetalts un- derstöd till behöfvande släktmedlemmar samt stipendier för de unga.
Efter mötet samlades släktmedlemmarna till middag å Grand Hotel.
I middagen deltogo jämväl tvänne medlemmar af släktens engelska gren, den bekante mr Lilias Hamilton, som någon tid tjänstgjort som läkare hos emiren af Afghanistan, samt miss Evelyne Sau- marez.
Vi meddela här en utanför riddarhusets port tagen gruppbild af släktmötesmedlemmarne.
C M M A FRANCK f. Den 1 dennes afled i Ystad efter * - * en längre tids aftynande f. skolföreståndarinnan, fröken Emma Franck.
Den aflidna, till börden tyska, var en ovanligt begåfvad och kunskapsrik kvinna.
Vid 17 års ålder kom hon till Sverige och innehade först anställning som guvernant hos åtskilliga skånska adels- familjer, tills hon öfvertog den s. k.
Sömmerska flick- pensionen i Ystad.
Här verkade hon framgångsrikt under flere årtionden och förstod att genom sin kloka, energiska ledning och praktiska undervisningsmetod — särskildt i de främmande språken — höja denna pri- vata läroanstalt till en af de mera kända i provinsen.
Frkn Franck sysselsatte sig gärna med mineralogiska studier och ägde ganska intressanta stensamlingar, hvilka hon öfverlämnat dels till Lunds museum, dels till privata personer i Ystad.
För den obekante kunde den aflidna stundom före- falla något kärf.
Hon var emellertid en både älskvärd och godbjäitad kvinna.
Så t. ex. lät hon åtskilliga unga, obemedlade flickor erhålla gratis undervisning, EMMA FRANCK.
F R Å N GEFLEBORGS LÄNS FOLKHÖGSKOLA I BOLLNÄS.
4.
MATSALEN.
och för sina elever var hon ej blott den allvarliga lä- rarinnan, utan äfven den kärleksfulla, hjälpsamma vännen.
Hvile hon nu i frid efter slutad lifsgärning!
En tacksam elev.
E N FOLKHÖGSKOLEKURS FÖR KVINNOR, genom hvilken våra bonddöttrars intellektuella utveckling på ett sundt och nyttigt sätt främjas, är som bekant lörenad med Gefleborgs läns folkhögskola, hvarest agronomen och fru Hj.
Dahm äro de, som genom sin lärareverksamhet vid nämnda skola gjort betydliga in- satser i länets folkbildningsarbete.
Agronomen Dahms verksamhet har dock ej inskränkt sig blott till skolan.
Länets och särskildt den närmast liggande traktens jordbrukande befolkning har i honom haft en alltid tillmötesgående och insiktsfull rådgifvare.
Nästan hvarje år har hr Dahm hållit föreläsningskurser här och hvar inom länet, och under senaste åren har han varit ledare af de studieresor för småbrukare, som an- ordnats af länets hushållningssällskap.
För omkr. 20 år sedan inrättades af hr och fru Dahm en kvinnlig folkhögskola och denna sin verk- samhet uppehålla de ännu med ekonomiskt understöd af landstinget och staten.
Den kvinnliga folkhögsko- lans schema har upptagits af allmänbildande ämnen och kvinnlig slöjd.
Kursen har varit ettårig.
Från och med i år har dock en utvidgning af verksamheten införts, i det att en andra årskurs, omfattande hus- modersskola, inrättats.
I denna få eleverna lära att laga enklare mat, på förhand beräkna kostnaderna samt göras i öfrigt förtrogna med en matmors och värdinnas plikter såväl i köket som vid bordet.
1.
SKOLBYGGNADEN.
5.
VÄFSALEN. '
2 — 3.
SKOLANS F Ö R E S T Å N D A R E HR OCH F R U DAHM.
6.
H A N D A R B E T S S A L E N.
7.
SKOLKÖKET.
SYNAGOGA firade i slutet af förra G ÖTEBORGS veckan sitt femtioårsjubileum med en mycket an- slående högtidlighet.
Det i rik belysning strålande lilla templet hade smakfullt dekorerats med lefvande växter, hvarjämte dagen till ära platsen framför altaret och förlåten smyckats med ny, stilfull bonad.
Högtidlighetens första del var hämtad ur guds- tjänstritualen, hvars vackra melodier, sjungna af en präktig kör, voro af utmärkt verkan.
Härefter utför- des en imponerande kantat under anförande af direktör Joseph Czapek, som komponerat densamma för syna- gogans invigning för femtio år sedan och äfven då ledde utförandet af tonverket.
Solopartierna i kantaten utfördes af fru Axeline Mråz och kantor M. Schachtél, hvarjämte i ett par smärre körer medverkade fröken Rosa Larsson och d:r Ahlfors.
Orgelstämman sköttes på ett förtjänstfullt sätt af fröken Helfrid Olsson, och musiken utfördes för öfrigt af en afdelning ur Götarnes musikkår.
Den högtidliga akten slöt med ett varmhjärtadt tal af rabbinen, d:r C.
Kock, som erinrade om dagens be- tydelse och därvid kastade en återblick på de flydda femtio åren i församlingens lif.
Med anledning af minneshögtiden meddela vi här en bild af det judiska templet i Göteborg.
L. V. P R I N S E S S A N SOPHIE CHARLOTTE A F OLDEN- BURG OCH PRINS EITEL FRIEDRICH, KEJSAR WILHELMS A N D R E SON.
E TT NYFÖRLOFVADT FURSTEPAR.
I dagarne har ingåtts förlofning mellan prins Eitel Friedrich af Preussen och hertiginnan Sophie Charlotte af Olden- burg.
Prins Eitel Friedrich är kejsar Wilhelms näst äldste son och född 1883.
Hans blifvande gemål är äldsta dottern till storhertigen af Oldenburg och född år 1879.
S Y N A G O G A N I GÖTEBORG, SOM I D A G A R N E FIRAT SIN 50-ÅRSFEST.
O. RINMAN FOTO.
FRÅN DOM.
VASAPRINSESSORNAS UNG- o A R 1539 den 15 juni kunde kung Gustaf I låta utgå " kring om riket " en notifi- kation om sin äldsta dotter Katarinas födelse.
På samma gång meddelade han, att " vi ämna låta kristna vår kära unga dotter söndagen näst före Sancta Maria Magdalena dag nu näst- kommande i vår stad Stockholm, hvarför är vår vilje och begäran att I med eders kära hustru uppå förenämde tid och ställe ville till- städeskomma, görandes eder gladt med oss och flere gode män, som vi till samma kristning förskrifvit hafva. "
På utsatt tid firades dopet med den ståt, som tiden fordrade.
Följd af sina faddrar, tagne bland Sveriges mäktigaste släkter, fördes den lilla hedningen i högtidlig procession till slotts- kapellet.
Kanske hade hon, som sed då var, fått en risbastu förr än hon ifördes dopdräkten; hon skulle därigenom göras så mycket villigare till omvändelsen.
I kyrkan blef först djäfvulen genom en besvärjelse utdrifven, och därefter skedde själfva ceremonien genom att den lilla helt och hållet neddoppades i dopfunten.
Se- dan man kommit hem, var det faddergåfvornas tur, och sådana lämnades både till barnet och modern.
Sedan började barnsölet, som varade i dagarne tre och då man gjorde sig glad.
Och dåtidens glädje var icke så sansad som vår, icke ens vid hofven.
Därom tala guld- smedsräkningar på silfverkärl, som måste lagas efter festerna, och fatbursskrifvarens långa för- teckning på sönderslagna glas och krus.
Det tycktes nästan som det ansetts att fästen icke varit riktigt lyckad, om man ej slagit sönder hela bordservisen.
Under de närmaste tio åren föddes Gustaf I:s fyra yngre döttrar: Cecilia, Anna, Sofia och Elisabeth.
Om prinsessornas tidigaste ungdom känner man just icke så mycket, det är nästan endast då de äro sjuka, som man lår höra talas om dem.
Än är det Cecilia, som har frossan, och mäster Dionysius Beurreus botar henne genom en dietkur.
Så skrifver drottning Mar- gareta till sin syster Märta S t u r e: " Som vi
- hafva förstått, att din käre son Nils lille (han, som sen blef mördad af Erik XIV) är blefven sjuk af den kalla sjukan, och du frågar, om vi veta någon läkedom därför, så vete Gud, att om vi visste någon konst därtill, vore det oss själfva likaledes förnöden, ty Cecilia hafver också en tid bortåt haft samma sjuka, och icke vet Dionysius någon synnerlig konst däremot; utan när Nils har sjukan och honom törstar, skall du intet gifva honom dricka förr än en timme efter sen han varit sjuk; och icke plä- gar Dionysius heller gifva Cecilia någon mat, som är fet, ägg eller sådant, utan mestadels bröd och rödvin.
Kära syster, om du icke hafver rödvin, så vill vi skicka något till dig.
Och om äpplen ha vi haft bud till Stockholm, och där fingo vi icke mer än 1S päron, däraf sända vi dig 8. "
— Frukt användes för att släcka törsten under febersjukdomar.
Men oita är det ej till läkaren, mäster Dio- nysius, drottningen vänder sig för att få sina barn friska.
Den kloka hustrun Birgitta hjäl- per ofta lika bra med sina huskurer.
Det som drottningen sätter största lit till, består i att dricka torkadt och sönderstött fan af en hjärpfjäder i varmt öl, på samma gång man in- andas röken af en annan portion antändt hjärp- fan.
De kungliga barnens dag var indelad på föl- jande sätt.
Kl. 5 om vintern, kl. 7 om som- maren skulle de stiga upp, då det ej var nyt- tigt för barn att sofva längre, ty därigenom förstördes deras memoria och förstånd.
Då de voro klädda, skulle de läsa tio guds bud, tros- bekännelsen, fader vår och sjunga en psalm; därefter skulle man servera dem deras första mål: soppa eller ett par ägg, dock icke så mycket, att de kunde äta sig mätta däraf.
Var vädret vackert, följde nu en kort promenad till kl. 9, då arbetet började, för att likväl redan kl. 10 afbrytas af en bastant middag, då de " blifva furstligen bespisade med mat och dryck, och all den ceremoni, som är tillbörlig vid ett furstligt bord. "
12 — 3 var lektiden, därefter två timmars arbete.
Kl. 5 skulle kvällsmaten vara färdig, och kl. 8 om vintern, 9 om som- maren, skulle barnen vara i säng.
Ett gladt familjelif lefdes vid gamle kung Göstas hof.
Han hade bestämt, att en timme hvarje dag skulle vara anslagen till dans, och då skulle alla herremännen vid hofvet infinna sig i danssalen.
" Och kom då äfven ", berättar Per Brahe d. ä., " hofmästarinnan in med frun- timret, och konungens spelemän lekte dansen för dem.
Hvar annan eller hvar tredje dag red konungen ut med sina herrar och frun- timmer, antingen på jakt eller eljes att med vällust tiden fördrifva.
Hvar vecka höll konun- gen en fri fäktskola, där den unga adeln öf- vade sig så väl i denna konst som i annan ridderlig öfning, stundom äfven med rännande och stickande, och hvilken som däri öfvergick den andre, blef belönad med en ärlig förläning och en fördans med en jungfru af fruntimret. "
Det påstås ju att kvinnor äro förtjusta i sötsaker, och härifrån göra vasaprinsessorna icke något undantag.
Det är ansenliga kvantiteter konfekt, socker och frukter, som de uttaga ur den kungliga kryddkammaren.
Kung Gustaf ansåg också, att åtminstone en af hans döttrar gick till öfvermått häri.
Han skrifver nämligen till Katarina, kort efter hennes giftermål, att om hon vore sjuk, detta berodde på, " att du intet godt regemente håller med ätandet, utan håller ännu den samma sed, som du gjorde när du var fröken, och äter allehanda schaffuell, som är äpple och frusna nötter, desslikes socker och annat, som förslemmar magen. "
Till sist några ord om prinsessornas dräkter.
Dessa voro så många och de fingo så ofta nya, att jag endast tar några exempel ur högen.
Så hade prinsessan Cecilia 1559 bland annat 533 - IDUN 1905 12 öfverkjortlar (rober) af gyllenduk, siden och sammet, guldbroderade och pärlbesatta, och 15 underklädningar af siden och sammet med guld- snören och guldmaljor.
Huru rikt utstyrda en del af dräkterna voro, kan man göra sig en föreställning om, då man vet att vid ett till- fälle ur skattkammaren utlämnades 5,962 pär- lor till de röda sammetsbrämen på prinsessor- nas klädningar, vid ett annat 864 pärlor till Katarinas och Cecilias svarta gyllendammast- dräkter, för strumporna, som hörde till samma dräkter, 4,822, och för axelpuffarna 508 stora och 1,370 små pärlor.
Antar man, att de två prinsessorna delade jämnt, buro de således på en enda dräkt 3,777 pärlor.
NILS DETTA DET men Och men Den med som den SJÖBERG.
LIPVET.
KOKAS HOP och skänkes i och allt är som en gröt, inte är den just så hvit och inte just så söt.
alla vilja håfva, och alla få sin del, sannerligen, alla få ej socker och kanel!
stora önskelotten mandelen i botten, ungdomsskaran väntar på i lifvets hög- tidsstund, kommer då förvisso ej i hvar mans mund!
ANNA KNUTSON.
DOMSTOLSSCEN INFÖR, VAR H E R R E.
D u har ingenting uträttat för min sak, sade vår Herre strängt.
— Nej, Herre, intet, svarade den gamle, grånade mannen med nedböjdt hufvud.
— Du hade krafter i din ungdom och be- gåfning.
— Ja, Herre.
— Men allt blef försummadt, emedan du al- drig lärde dig behärska dig själf och stäcka din vilja.
— Ja, Herre.
— Hela din mandomsålder gick förbi, utan att du lade din hand vid plogen.
— Ja, Herre.
Vår Herre blef allt strängare: Du använde tiden till spel och nöjen.
— Ja, Herre.
— Du kastade dig i lättsinniga kärleksför- bindelser, tills du gick omkring som en skugga af dig själf.
— Ja, Herre; du säger sant; jag vet att du skall förbanna mig.
Då stod där en mild ängel vid den brottsli- ges högra sida.
Det var den högste af jordens änglar, och han hade ögon, som hade gråtit mycket.
Han gick nu fram och strök långsamt öfver den hopböjde mannens hår; och i det samma föll en tår ner öfver hans hand.
Då slog den gamle, nedbrutne mannen sina armar om den höge ängelns knän.
Därefter var det länge tyst, tills vår Herre sade — och hans röst var blidare efter den scen, han hade bevittnat: Har du således nå- gonting att anföra till hans försvar?
— Ja, Herre, svarade ängeln: han vet, att han är idel orenhet inför dig; han syndade icke af ondska, utan emedan han var svag och blottställd; han döfvade med synd den längtan uppåt, som han hvarken kunde tysta eller upp- fylla.
IIIIMIllllIlilll Ull Illlllllllllj UME ^MMiilSKODOIli Bastå svenska fabrikat!
Hvarje snla stämplad med vidsthndi fabriksmärke.
Tillverkas af: \ Aktiebolaget A. F. CARLSSONS SKOFABRIK, I Venersborg.
Försiljes i minut hos de flesta skohand- i lande i landet.
= När den gamle mannen hörde dessa ord, började han skälfva i hela kroppen.
— Nej, nej, sade han; hvarför talar du så för mig, höge ängel!
— Se, Herre, sade ängeln, denne man skall ej störa glädjen i din himmel; han är en god och anspråkslös människa, som aldrig skall för- söka komma högre, än han passar; hans känsla af din godhet skall uppfylla honom med tack- samhet och glädje och lydnad.
Medan ängeln så talade, hade vår Herres ansikte klarnat allt mer, och inför detta upp- klarnande flydde alla de skuggor, som hade följt den gamle mannen från jorden.
Inför detta gudomliga leende blefvo hans grofva klä- der strålande, och hans gestalt förvandlades, såsom när man hvitglödgar svart järn.
— Han är ju en af oss, sade vår Herre.
Likasom utan att veta, hvad han gjorde, kastade sig den befriade fången ner på tronens trappsteg.
I detsamma hördes tonerna af en aflägsen sång af många röster, Den sjöngs på ett underbart språk, som är svårt att öfversätta till jordiskt tungomål.
Men dess innehåll var ungefär detta: Herren är när alla dem, som hafva ett ödmjukt och förkrossadt hjärta; ty han har sin lust i nåd.
— S SJUSTJÄRNAN.
A F CHICOT.
EN — N.
K A R L E K S SAGA (Forts. fr. föreg.
n:r.)
* IAG KAN ej inse, att vi ha någon annan utsikt, " började J den unga flickan, " än att arbeta så mycket vi kunna.
Och det bästa vi kunna, är att arbeta med nålen.
Vi måste försöka sy åt andra, sy kläder, och jag tror, att vi skulle kunna draga oss fram på det, om vi blott komma på modet hos damerna i stan.
Men för att komma därhän, måste en af oss fara till Stockholm och taga lektioner hos någon fin storsöm- merska för att lära sig ta mått, klippa till och profva.
Hon får förestå atelieren, om jag får kalla den så, får taga mot kunderna och göra upp affärerna med dem, och vi andra böra ju bara sy, så skolen I se, att vi nog slå oss fram. "
De blickade på hvarancra, de s l g o på Marianne, i hvars ljufva ögon nu strålade en kraftig vilja och varm tillförsikt, men de mötte hennes blick med trä- aktig styfhet.
Det lät ju så lätt och naturligt som Columbi ägg, detta afgörande, De voro ej börds- stolta, men kunde ej sju fröknar ägna sig åt annat än att helt simpelt bli sömmerskor?
Men sedan de noga granskat förhållandena från alla sidor med hänsyn till sin värnlösa ställning, in- sågo de, att utsikten att bli " storsömmerskor " skulle vara den säkraste och mest passande för dem och gifva dem tillfälle att fortfarande få lefva tillsammans.
Ty det fanns då icke sådana tillfällen för kvinnor att få användning som nu.
I själfva verket hade en fattig flicka då inga andra utsikter än att antingen bh gift, guvernant, om hon ägde tillräckliga kunskaper, sällskapsdam, om hon passade och besatt öfvermänsk- ligt tålamod, sömmerska eller tjänsteflicka.
Sömmer- skor med goda kunder och bra förtjänst var det som låg närmast för Sjustjärnorna och de blefvo det.
Marianne, som, af en för de öfriga syskonen okänd anledning, med ens blifvit så resolut och liflig, v a f
IDUN — 534 — 1906 HELLINS FOOD kläder.
Blå eller röda ylleskjortor, som lämnade fritt utrymme åt de kraftiga, solbrända halsarna; äkta manillahattar eller svarta blankskinns (vaxduk) - mössor, vårdslöst burna akterstegade öfver det rika håret; bländhvita smertingsbyxor och fina skor, köpta i någon Medelhafshamn.
De sprättigare buro också dessa nätta, blå klädeskoletter med breda bröstslag af stickadt, svart siden, hvilka klädde en ung man bättre än något annat plagg.
Nåväl, dessa unga sjömän voro stadens gifna Don Juaner par préférence.
Det var icke vardt för någon landkrabba att försöka sticka upp i vinden emot dem.
Så fort de kommo hem, darrade de unga flickornas hjärtan af förtjusning, och de togo lofven af hvarje ri- val så säkert som amen säges i kyrkan.
iÉÉ har enligt läkares intyg vi- sat särskildt digifvande egenskaper använd i dos af en matsked i ett glas mjölk tre å fyra gånger om dagen.
Eöpes å alla apotek.
Prof samt broschyr gratis och franko från MELLINS FOOD DEPOT, Malmö.
[lnriiiiii i själen i det nya etablissementet.
Hon blef det genom frivillig, tyst öfverenskommelse, emedan de andra in- sågo, att de endast voro maskiner och hon den le- dande, verksamma viljan.
Det blef också hon, som for till Stockholm, skaf- fade sig plats hos säsongens bästa modesömmerskor och där på kort tid inhämtade allt, som skulle göra henne till den framstående modist hon blef.
Många behöfva lång öfning för att vinna skicklighet i den kvinnliga utstyrselns verkstäder, några komma aldrig därtill.
För att hinna till mästerskap härvidlag fordras icke blott det trägna arbetet, därtill erfordras en all- deles särskild naturens begåfning, och den hade Ma- rianne i ovanlig grad.
Hennes öga för färg och form misstog sig icke, hennes hand var som skapad att drapera.
Hon tycktes född parisiska så snart hon kom bland tyger och mönster.
Hon hade en smak, som var ofelbar.
Det skulle fruntimren i hennes fädernestad snart få erfara under generationer.
Sålunda förberedd återvände hon hem och öppnade det damskrädderi, som sedermera i många år var kändt som " Sjustjärnorna ".
Alldeles som man nu i Stock- holm säger om en klädning, att den är sydd hos " Lundinerna ", hette det då i Gefle, att den kom från " Sjustjärnorna ", för att den skulle vara ansedd som ett mästerverk och beundras.
" Sjustjärnorna " blefvo intet öfvergående mode.
De bibehöllo sin prestige under nästan ett par generatio- ner.
De sex nålmyrorna voro dock knappast kända, emedan de nästan aldrig gingo ut eller eljes visade sig.
Men Marianne såg man så mycket oftare, där hon ilade ur bod och i bod för att göra inköp, ty kunderna hyste så oinskränkt förtroende till hennes smak och blick för hvad som klädde enhvar individu- ellt, att de gåfvo henne öppen fullmakt att köpa hvad hon behagade.
På grund däraf stodo bodherrarne på tå för henne, och somliga, mera djärfva och listiga, för- sökte hviska förledande ord i hennes fina öra, hufvud- sakligen för att eröfra henne till stadig kund.
Men hon slog därvid blott upp sina stora ögon, i hvilkas djup skimrade en smula ironi, dock tillräcklig för att af väpna äfven den djärfvaste.
En del andra män hade friat till den " stiliga " och vackra Sjustjärnan, men fått nej utan vidare.
Det förhöll sig nämligen så, att Marianne tidigt blifvit för- älskad i en ung sjöman, som tillhörde ett fartyg, lig- gande utanför skansen.
Han hade tillfälligtvis kommit nära land en eftermiddag i snipan för att meta, ty alldeles vid sidan af fästet ligger ett förträffligt aborr- grund, ännu i dag uppsökt af stadens metare.
Han hade därvid mellan nappen mönstrat landsidan och därunder fått syn på en ljus bomullsklädning, tillhö- rande en flicka, som satt och sydde innanför albuskarna, som där gingo ned i vattnet.
Läsaren torde nu ha svårt att inse, hvilken charme låg öfver en sjöman förr i världen, den där tillhörde en stad, hvars hufvudintresse grupperade sig kring sjöfart och sjöfolk.
Invånarne där följde med från det fartygen började byggas, tills de gingo af stapeln, kände mer och mindre hvarje medlem af besättningarna, följde deras resor i tidningen från hamn till hamn och väl- komnade sjömännen, då de återkommo.
Det låg i de hemmavarandes ögon något högeligen intressant, mys- tiskt och tilldragande i de hemvändande männens vä- derbitna fysionomier och ofta nog främmande, stun- dom fantastiska klädsel.
Huru ofantligt mycket märkvärdigt hade dessa " gossar " ej skådat i de fjärran länderna, hvilka lågo så långt från deras egen lilla å!
Hvilka ovanliga saker hade de ej att förtälja om äfven tyr, där de själfve voro hjältarne ...
De voro andra karlar de än dessa hem- masittande bleka skräddare och skomakare, bokhållare och andra vanliga herrar!
Och så sågo de så friska, hurtiga och manliga ut i sina nätta, trefliga sjömans- En sådan sjömansdandy var jungmannen Richard Mårtensson på briggen " Galathea ", som nu låg där i " Skanshålet ", väntande på god vind.
Han hade gått ombord " för godt ", det vill säga, han fick icke mer återvända till staden, men tilläts en kortare tripp i närmaste grannskapet- Då han nu fick se skymten af den där klädningen emellan buskarna, drog han icke alls i betänkande att säga ett sista farväl t ' ll en flicka i sin födelsestad, som han förmodade vara ute för att plocka bär — det var just den tiden.
Han smög därför i land och fram till henne, tro- ende Marianne tillhöra samma samhällsklass som han själf och viss om att få en treflig stund: Ingenting i Mariannes hållning eller toalett stötte på fröken.
För öfrigt hörde Mårtensson till dessa unga, oförsynt lyckliga, som icke kände till några satrhälls- skrankor, åtminstone på detta stadium af lifvet.
Därför gick han ogeneradt och utan tvekan fram till den unga flickan och slog sig i språk med henne som sjömännens vana var.
Han framställde dessa obe- tydliga, hv^rdagliga frågor, som vi skulle tycka låta så ohjälpligt banala, om de förekomme i tryck, sedan vi i åratal läst allt det sentimentala nonsens roman- författarne lägga i munnen på sina älsklingshjältar och hjältinnor.
Men hvad den unge sjömannen sade lät helt annorlunda i en ung flickas öra och verkade på ett helt annat sätt, emedan orden för första gången framställdes till henne af en vacker yngling.
Ungdomen sveper omkring dessa ordets banaliteter en stämning, en poesi, ja, än mer: en väldig naturkraft, hvilken blott den kan verkligen fatta, som en gång själf varit riktigt ung, frisk, okonstlad och mer eller mindre svärmisk.
Marianne kände sig högeligen upprörd öfver hvad en vanlig flicka skulle ha tagit ganska lätt och skrattat åt.
Men hon såg något i den unge sjömannens ögon, som förvandlade hennes tomma flickhjärta till en kvin- nas.
Hon tyckte sig nu skåda en man för första gången.
Hon undrade, huru dessa svällande, nötbruna lockar kunde vara så förtjusande under den tillbaka- kastade blanklädersmössan.
Hvarför hade hon ej förr märkt, att läppar kunde vara så röda och ögon så strålar de?
Ja, stackars fröken Marianne blef förälskad utan att fråga efter, att det var i en simpel, fattig sjöman — förståndet har så föga att säga i hjärtats hemligaste vrår.
Hon tänkte visserligen på hennes nåd och sina stela systrar, men det blefve ett senare bekymmer och fick ej störa hennes nuvarande lycka.
Hvad fjärilen Mårtensson angår, så fann han snart, att Marianne icke tillhörde samma släkte som hans vanliga eröfringar.
Han blef kär på rama allvaret och lofvade sig själf att bli en allvarsam, stadgad man från det ögonblick han svor henne sin tro, hvilket skedde under de par gånger de ännu träffades, enär vinden envist blåste emot.
De hade öfverenskommit att hålla sin förlofning hemlig, tills Richard skulle få befälet öfver ett fartyg, något han hade skäl att hoppas, om han alltid fortfor att segla för samma rederi och lyckades taga sina exa- mina i navigationsskolan.
Det skulle naturligtvis dröja flere år, men de voro unga och kunde vänta och skulle vara hvarandra trogna.
Det var denna ljufva hemlighet, som utvecklat så mycket mod och företagsamhet i hennes bröst, så att syatelieren Sjustjärnorna egentligen kom till stånd ge- nom kärleken, liksom så mycket annat i denna under- liga värld.
Marianne hade naturligtvis också sin lilla listiga uträkning med att taga ledningen med så mycken energi.
Hon hoppades nämligen, att när hon gjort sig så nyttig för de öfriga, skulle de ej ha så mycket att invända mot hennes blifvande förening med Richard Mårtensson.
Allt tycktes nu också gå förträffligt.
Det var en lycklig tid.
Sjustjärnorna fingo allt flere och bättre kunder, de förnämsta familjerna vände sig allmänt dit och behöfde ej som förr fara upp till Stockholm.
De kunde nu lefva utan bekymmer och började äfven lägga af något.
Hennes nåd dog och äfven det, skam till sägandes, lättade något.
Marianne gick i ljufva drömmar, där hon följde fästmannen från hamn till hamn i tidningen.
Ingen studerade " sjöfartsunderrättelserna " ifrigare än hon.
Hans resor räckte vanligen ej länge, emedan han und- vek att taga hyra med långturseglare af idel önskan att träffa sin söta fästmö allt oftare och — kanske — för att göra sig påmind hos rederiet.
De älskande träffades i största hemlighet hos Mår- tenssons mor, en fiskaränka på Islandet, deras enda förtrogna.
Lyckan nådde sin höjd, när Richard ändt- ligen låg öfver en vinter hemma och läste på styr- mans- och kaptensexamen, hvilka bägge han tog och med stor heder.
Denna vinter var så att säga ett enda småleende för Marianne, så att till och med de träaktiga systrarna lade märke till hennes glada lynne och frånvaro om kvällarna.
Men hon bara smålog, skakade mystiskt på hufvudet och försvann med dansande steg.
De misstänkte visst icke sin syster för något otillbörligt, men nog voro de nyfikna.
Som de emellertid aldrig gingo ut, slapp Marianne allt spioneri och var, som sagdt, oblandadt lycklig.
Mårtensson tog nu hyra som förste styrman med stadens största skepp " Valerie " och gick ut på en or- dentlig långtur, som skulle räcka fyra år.
Men så fick han också löfte om befälet på ett nytt fartyg, det första klipperskepp, som skulle byggas där, och bli ett under af snabbhet och elegans.
Då skulle deras bröl- lop stå och på detta skepp skulle de göra sin bröl- lopstur.
Dessa fyra år förflöto emellertid icke så alldeles frid- fullt som Marianne hade hoppats.
Några oroande miss- öden inträffade i deras lugna hem.
Den största olyckan anställde koleran, som hemsökte staden på 1860-talet och började i östra delen.
Dödsängeln, som tycktes följa Lillans stränder, letade också upp deras hus och slog icke mindre än de fem äldre systrarna.
(Det var ingen- ting ovanligt, under epidemiens första grasserande, att hela hus blefvo utdöda.)
Sorgen drabbade de efterlef- vande hårdt, så starkt förenade som de varit, dessa sju under hela lifvet.
Äfven måste " Sjustjärnorna " nu inskränka sin verksamhet just under värsta bråd- skan, då sorgdräkter oupphörligt beställdes.
Men de ville ej intaga främmande sömmerskor, utan inskränkte, som sagdt, i stället sin verksamhet.
(Forts.) LITTERATUR.
D L A N D HÖSTENS litterära nyheter må främst af alla nämnas det verk, som redan i trollkraften af det oförgätliga minne, det vill lefvandegöra och befästa, har sin framgång gifven — professor Karl Warburgs lefnadsteckning af Carl Snoilsky, hvaraf första häftet nyss utsändts på Hugo Gebers förlag.
Ursprungligen var det afsedt att i omedelbar anslutning följa den samlade upplaga af skaldens diktning, som efter hans bortgång föranstaltades, men genom det utomordentligt rikhaltiga och intressanta material i form af bref och hittills icke offentliggjorda dikter, som ställts till min- nestecknarens förfogande, har utgifningen något för- dröjts.
Dess bättre har emellertid framställningens fyllighet och värde därigenom naturligtvis i hög grad ökats, och den svenska bild af " Svenska bilders " mä- stare, som den utmärkte litteraturhistorikern nu är i tillfälle att skänka hans fädernesland, kommer att stå så mycket rikare och mera strålande i sin skarpa ut- mejsling.
I de hittills tillgängliga kapitlen behandlas skaldens barndoms-, skol- och studentår, och en sär- skild vemodsstämning griper en inför den nobla sil- huetten af den dyrkade, blott alltför tidigt bortryckta skaldemodern, grefvinnan Sigrid Snoilsky, född Baner, hvars artistiska begåfning och rika hjärtelag utan tvif- vel ägde en grundläggande betydelse för sonens hela karaktär och skaldskap, hon • — " med stämman den veka, som ville, men nänns inte neka, som ville, men kan ej bli sträng.
.
. "
I detta sammanhang ligger ju nära att framhålla den nya " nationalupplaga " af Snoilskys berömda dikt- cykel " Svenska Bilder " med Albert Edelfelts utmärkta illustrationer, som af samme förläggare börjat utgifvas till ett pris, som med hälften understiger det ursprung- liga, hvarigenom det ståtliga nationalverket göres till- gängligt i vida kretsar, dit den tidigare upplagan genom sitt högre pris icke kunnat nå.
En stor och odelad glädje har beredts oss af Gustaf Ullmans nya diktsamling " Caprifol ", som i dagarne utgått från Alb.
Bonniers förlag.
Den unga författaren debuterade, som bekant, för ett par år se- dan med en samling dikter, " Västkust ", som gaf vackra löften, och har därefter äfven dokumenterat sig som
— 535 — en icke oäfven novellist genom " Ungt folk " och " Fast mark ".
Den nya diktsamlingen synes oss nu rikligen inlösa de förhoppningar, som debuthäftet väckte.
Det är fortfarande västkusten, dess haf och dess kärfva strandnatur, som inspirerar hans bästa sång, och när han någon gång lämnar den, är det alltid med en längtans blick tillbaka mot de stora vidderna.
Men naturstämningen har redan nu förtätats till en andl ' g symbolik, som ofta griper förunderligt djupt mot hjär- tats rötter, och stämmans klara gosseklang får allt mer en mörknadt manlig skälfning, som vittnar om egna upplefvelser.
Helt enkelt glänsande äro dikter sådana som " Grottan ", " Utan ord " och många därtill.
Som ett litet prof tillåta vi oss anföra den vackra dikten IDUN 1905 " IDEOL " nytt, oskadligt konserveringsmedel lör satt, sylt, gelé, kompotter, marmelader, inläggningar etc.
OBS.!
Bruksanvisning å hvarje paket I OBS.
I Fabrikationen af Ideol står under uppfinna- rens, Professor Lagerheims kontroll.
HTLIH &amp; C:o F. 1.-B.
KÄLLSPRÅNG.
Stockholm, Ur bergets gröna dunge af stormböjd, fattig en och tall fram öfver hällen springer ett klart och lekfullt källefall.
Det ringlar sig i svängar, i glans af sol på brusten is hän mellan ljung och ängar dit ut, där, bortom dunkel hed, en strimma blånar fri och bred af hafvet under morgonbris.
honom, ifall han velat inleda sitt musikår med en egen konsert, där han kunnat uppträda i sin fyrdubbla egen- skap af kompositör, violinvirtuos, kvartettspelare och orkesterledare.
Angående hr Aulins betydelse för vårt musikhf hänvisa vi för öfrigt till den uppsats, som in- leder detta nummer.
K Där kan du lyssna länge i ostörd ro till hafvets röst, som tonar ensamtstor och dof, och höra invid jordens bröst den sällsamt silfverklara och ystra källan svara, och barnsligt lent och klocklikt rent i skimmer sjunga lifvets lof.
ONSERT gafs i tisdags af violinisten A r t h u r H a r t m a n n och pianisten E r n e s t o C o n s o l o, hvilka sistl. januari gafvo en enda konsert härstädes och då väckte det lifligaste bifall.
Vi återkomma i nästa nummer.
HENRY IRVING, D E N I D A G A R N E A F L I D N E RYKTBARE ENGELSKE SKÅDESPELAREN.
Som längtande mot djupets oändlighet i brus och svall den fram ur berget slungar sitt lif af glitter och kristall.
Likt gossetrots och ungmösång jag älskar dungens källefall, som mellan is och tufvors tvång ej tröttas eller rastar, men som i solförblindadt språng mot hafvets dunkla värld af strid, omätligt djup och mäktigt vid, sig fullt af jubel kastar.
Samlingen är " i beundran och tacksamhet " tillägnad Karl Nordström, penselns mäktige tolkare af väst- kustens natur.
I Fredrik Nycander äger som bekant samma land- skap ännu en hängifven och tonbegåfvad besjungare, och hans nya diktsamling " Vindleka " (A.
B.
Ljus för- lag) ger flere vackra prof på, hur nära hembygden allt- jämt smyger sig kring hans hjärta.
Lika stark och odelad är dock icke stämningen öfver denna diktar- värld som öfver Gustaf Ullmans.
Fredrik Nycander har i Mälardrottningen funnit en ny älskarinna, åt hvilken han delar sin hyllning, och dikter som " Maj- kväll ", " Sommartid " röja den D y a känslans äkthet.
Från samma förlag föreligger Ingemar von Melsteds diktsamling " Uppsala ", som redan genom sitt ämnes- val ur våra dagars studentikosa Uppsalalif bör, kunna räkna på intresse och ressonnans i alla yngre som äldre studenthjärtan.
Vid formen råder ofta en viss ovighet, men karaktäristiken är i det hela ypperlig, och flere af bilderna präglas af en nästan epigramma- tisk skärpa.
En egendomlig kontrast till von Melsted bildar Harald Jacobson, som — med en oftast oförvitlig formgifning — för hvarje ny diktsamling allt bredare förtonar i en rent psalmodisk ackordklang.
Värme och innerlighet genombäfva den emellertid och ger äkt- hetens rätt.
Hans nya samling " Blå oktober " (Bohlin &amp; C:os förlag) rymmer för Iduns läsare många välbe- kanta dikter, men ingen torde ångra att förnya deras bekantskap och att fullständiga den med andra, som vackert afsluta en blid och vinnande diktarfysionomi.
I Frida Landsorts " Rytmer och Rim " (A.
B.
Ljus förlag) möta vi åter ett helt annat kynne.
Det är eti utprägladt manligt satiriskt drag öfver en stor del af denna unga skaldinnas diktning, som ej kan undgå att frappera.
Där finns också ändra stycken i en enkel och intagande viston, färgklara små naturstämningar, hjärtekloka små själfuppgörelser — allt stämpladt af en nitid och linjesäker formgifning och en förfinad modern kultur.
Debuten hör ingalunda till de alldag- liga, och fortsättningen — som naturligtvis bör komma!
— motses intresseradt.
Om Axel Kumliens dikter " Stigar och stråk " där- emot (Wahlström &amp; Widstrands förlag) måste vi be- känna, att det enda kvardröjande intrycket blifvit, att de icke göra något intryck alls!
Fortsättningen kan således vara rätt så likgiltig som början: slik välfabri- cerad genomsnittsvara tryter dock aldrig i marknaden.
Sist i denna lilla öfversikt öfver sommarens och förhöstens poetiska skörd vilja vi dröja vid Gust.
A. Klingboms diktsamling " Från hafsbandet " (C.
E. Fritzes hofbokhandel), som väl näppeligen framträder med an- dra anspråk än den begåfvade amatörens, men som också ärligt fyller detta mått.
Mången frisk hafspust slår emot en från dess sidor, mången äkta ton från ett manligt och guldtroget hjärta vibrerar genom den konstlösa stämföringen.
Flere än vi skola också helt visst lägga det lilla häftet ifrån sig med ett var.nt och uppriktigt menadt: " Tack, gamle vän! "
J. N-g.
.
T E A T E R OCH MUSIK.
K UNGL.
TEATERN har under förra veckan upptagit Tschaikowskys opera » Eugen Onegin&gt; med fru Sigrid Arnoldson som Tatjana, och en fulltalig publik hade mött för att se och höra den celebra sångerskan i ett nytt parti.
I den kungliga logen märktes konun- gen, kronprinsen och prins Carl.
Egentligen bjuder denna musik långt mindre än den koloratursmyckade italienska och franska opcragenren It en artist af fru Arnoldsons läggning tillfälle att brljera n e d de star- kaste sidorna af sin sångkonst, men naturl gtvis blef den vokala prestationen berömvärJ, medan den drama- tiska i det hela föreföll skälig&lt;:n stereotyp.
En och annan besjälad punkt kunde dock framletas såsom i första aktens brefskrifningscen och i slutscenen, där hr Forsells eldiga framställning af titelrollen gjorde sin medryckande verkan.
På fredagen gafs programmet ånyo, denna gång i närvaro af det unga Skånehertigparet.
Vid bägge till- fällena var bifallet lifligt, och blommor och hyllning kommo såväl Tatjana som Onegn rikligen till del.
Sista Arnoldsonföreställningen ägde rum i måndags inför en fulltalig publik, som med lifligt bifall, blommor och lager lönade den framstående sångerskans tolkning af Margaretas parti i " Faust ".
Äfven denna prestation är väl känd från fru Arnoldssons föregående uppträdanden härstädes, och intet är att om densamma tillägga.
K ONSERTFÖRENINGEN gifver instundande tisdag sin första abonnementskonsert, hvilken med hänsyn till det under kons; rtåret (instundande januari) inträf- fande 150 årsminnet af Mozarts födelse, uteslutande upptager kotnmpositioner af den store musikern.
Så- lunda kommer alt utföras uvertyren till » Idomeneo », pianokonsert i d-moll, brefarian ur » Don Juan », romance och rondo för 12 blåsinstrument och kontrabas samt symfoni i g-mo:l.
Solister blifva fru Östberg och hr S ' .en- hammar.
Hr Aulin visar sålunda, att han fortfarande ämnar hålla konstens fana högt, och på ett samtidigt mera värdigt och blygsamt sätt kan han ej fira 25- årsjubiléet af sitt första offentliga uppträdande som musiker, hvilket ägde rum i Söderköpings brunnssalong i slutet af augusti 1880, då hr A. var knappt 14 år gammal.
C-h dock skulle väl ingen kunnat förtänka C VEN KJELLSTRÖMS och ALFRED ROTHS afskeds- konsert i Vetenskapsakademien blef en ny musi- kalisk konstnjutnlng, hvarmed de båda konstnärerna än mera stadgade sina sympatier hos publiken.
Pro- grammet upptog som nyhet en violinsonat af Héléne Munktell, som var välklingande nog, men utan djupare innehåll.
Hr Kjellströms ypperliga stråke gaf emel- lertid färg åt verket.
Hvad pianonumren beträffar fingo de som tillförene ett briljant utförande af hr Roth.
CN FRÖDINGS TOLKARE, som genom sina deklama- tions- och visaftnar redan gjort sig skattad i vida kretsar af vårt land, synnerligast i dess södra delar, är hr S v a n t e F a g e r s t r ö m från Helsingborg.
I hufvudstaden har han dock hittills varit obekant, men förbereder nu till den 27 dennes en soaré ' i Vetenskaps- akademien, hvilken vi till det bästa vilja anbefalla.
Vi ha själfva varit i tillfälle att taga del af hr F:s prestationer och kunna således af personlig erfarenhet bekräfta de lof- ordanda pressutlåtanden, han erhållit, ehvar han upp- trädt, och af hvilka vi som ett enda litet prof anföra följande omdöme af Göteborgs Handelstidning: * HrF:s uppläsningstalang karaktäriseras i främsta rummet af varm förståelse af de tolkade dikternas anda, ett mått- fullt begagnande af de mimiska hjälpmedlen samt god uppfattning och lagom understrykande af humoristiska moment. "
I — JENRY IRVING f. Den ryktbare engelske skådespe- » * låren John Henry Brodrib Irving afled härom da- gen i Bradford.
Sir Henry Irving, Englands erkändt störste skåde- spelare, var fedd 1838 och debuterade vid aderton års ålder på Sunderlandteatern.
Under de femton följande åren var han omväxlande anställd vid teatrar i Edin- burg, Glasgow, Manchester, Liverpool och London.
Han utbddade sig därunder till en utmärkt framställare af lustspelsfigurer, framför allt sådana med skurkaktig karaktärsläggning.
1871 inträdde han vid Lyceumtea- tern i London, för hvilken han blef direktör I878.
Han har också företagit större turnéer genom England, Skottland, Irland och Förenta staterna.
Sin egentliga ryktbarhet grundlade han 1874, då han med sällspord framgång spelade Hamlet två hundra kvällar å rad; allt sedan dess har han varit Englands m; st uppburne tragiske skådespelare.
Öfver hufvud har han skördat sina största lagrar som framställare af Shakespearefigurer; på senare lid har han fungerat som leiare af en efter honom själf uppkallad teater, hvilken varit baserad å Siiakespeares dramer.
Irvings arbetsförmåga och fysiska uthållighet grän- sade till det.
underbara, och han har genom sin person- lighet mer än någon höjt skådespelareyrkets anseende i England.
År 1895 upphöjdes han i adligt stånd, en ära, som dittills aldrig vederfarits någon engelsk skådespelare.
I d u n s T bibelupplaga.
ILL PRENUMERANTERNA på Iduns bibelupplaga följer med detta nummer ark 21 omfattande 22 — 24 kap. af Lukas evangelium och med två helsidebilder: " Jesus begabbas af krigsknektarna " af Olle Hjortzberg samt " Jesus på korset " af Eilif Peterssen.
— 536 — IDUN 1905 Gif barnen den bästa näring och de lyftes af elden Vispen klämmes t i t upp till friska och starka männi- väl, och när smeten afsvalnat, inar- växa skor.
betas ett ägg i sänder.
Massan tryckes Gif vuxna den bästa näring och de genom sprits eller krusig strut på väl förblifva friska intill sena ålderdomen.
Använd därför endast rengjord och smord plåt i form af äss eller aflånga bullar.
De gräddas i ordi- när ugnsvärme.
Under gräddningen bör ej ugnsluckan öppnas på 10 min., ty genom luftdraget sjunka bakelserna ihop och blifva platta.
Hafregrynskvarnen Svea, De serveras till buljong eller afredda Ragnar L. Jeansson, KALMAR.
Tabell öfver näringsvärdet af våra för- soppor.
nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo.
Fläsk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, Hvete- bröd 55, Fårkött 62, Torsk 40, Mjölk 87, M a y o n n a i s e (f. 6 pers.) 3msk.
smör som fås 1 hvarje välsorterad speceriaffär.
Korngryn 116, SVEA Hafregryn 153.
(60 gr.), 5 msk.
mjöl, h tsk.
engelsk A k t i e ta o l a g e t senap, 6 del.
vatten, 3 — 4 äggulor, saften af / 2 citron, 1 tsk.
vinaigre, 4 msk.
fin matolja, salt, socker, 2 del.
tjock grädde.
K Ö K S A L M A N A C K Tillsen, att Ni alltid vid H USMÖDRAR.
inköp af Hafregryn 8&gt; Korngryn erhålla Hafregrynskvarnen » Sveas » i London med Gnidmedalj belönade tillverkningar, för- packade i säckar eller kartonger om % &amp; tilo.
Sveas Sundhetsmjöl i hel- eller half- kilopaketer rekommenderas till barn och sjuklingar och samtliga dess tillverkningar utmärka sig för sin goda smak, lättkokthet och renhet.
Finnes hos alla välsorterade en- grossister och detaljister i hela Skandinavien.
patenterade 1 3 Ö s t m a n.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders kurs i Stockholm.
KÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 22 — 28 OKT.
1905.
B e r e d n i n g: Smör, mjöl och senap sammanfräsas, det kalla vattnet till- sättes, litet i sänder, under flitig rör- ning och såsen får koka i 20 min.
Den passeras därefter och röres, tills den blir kall, då äggulorna, en i sänder, iröras och såsen arbetas m e d slef om- kring / a tim., under det att oljan, ci- tronsaften och vinaigre ' n tillsättas droppvis.
Såsen afsmakas med salt och socker och sist tillsättes den till hårdt skum slagna grädden.
Den ser- veras i särskild såsskål eller som gar- nering omkring fisk och kött.
Söndag: Consommé med vind- böjtlar; å la daube på lax med mayon- naise; stekt hare med salader; äppel- paj med vanilj sås.
M å n d a g: Köttkroketter med cham- pignonsås; vinsoppa med biscuits.
Tisdag: Palsternackspuré: kokt kolja med senapssås och potatis.
O n s d a g: Späckad kalfiefver med Ä p p e l p a j (f. 6 pers.).
potatis; krusbärskompott med grädde och kakor.
T o r s d a g: Ärter med fläsk; plättar S m ö r d e g: l h g.
smör, 2 kkp.
mjöl, med sylt.
1 msk.
brännvin.
F r e d a g: Surstek med potatis, lingon och lök; äppelsnö.
T i l l f y l l n i n g: 2 lit.
saftiga äpp- L ö r d a g: Ärtpuré med stekt bröd; len, 1 — 2 kkp.
strösocker.
» / a kkp.
vatten.
fläskkorf med rotmos.
J RECEPT: Beredning: Smöret tvättas och V i n d b ö j t l a r (f. 6 pers.) 3 del.
blandas raskt med mjölet och bränn- vatten, 50 gr. smör, 120 gr. hvetemjöl, vinet, hvarefter degen utställes att bli kall.
Äpplena skalas; skäras i tunna 4 hela ägg.
skifvor och kärnhusen borttagas.
De B e r e d n i n g: Smör och vatten ko läggas hvarftals med sockret i en paj- kas upp, mjölet tillsättes under flitig form, (öfversta hvarfvet bör vara äpp- vispning och smeten får k o k a, tills len) och vattnet tillsättes.
Pajdegen den släpper pannan, hvarefter grytan kallas ut till 1 cm.
tjocklek och ett L E - V D I " G - A ^ ~ - S P L A ^ T ^Z- S E R Platsen som sjuksKöforsRa vid Kalmar stads fattiggård Falken- berg är ledig den 24 dennes.
Ansök- ningar, åtföljda af fräjde- och tjänste- betyg samt fotografi insändas ofördröj- ligen till fattigvårdsstyrelsen i Kalmar hvars ordförande lämnar närmare upp- lysningar om lönevillkor m. m. Sjukstiötershepla t sen inom Trolle Ljungby socken Kristian- stads län, med en årlig lön af 500 kr.
jämte bostad och som med tre måna- ders ömsesidig uppsägningsrätt till- sättes för en tid af fem år, sökes med bifogande af intyg om ålder, hälsotill- stånd och tjänstgöring å större sjukhus under minst ett år samt någon tid jäm- väl å epidemisjukhus, hos underteck- nad inom den 15 nästa november och tillträdes den 11 därpå följande de- cember.
Trolle Ljungby pr Gualöf d.
11 okt.
1905.
Kommunalstämmans ordförande.
Bn ^ 5 ^ En duglig, ~ lock till formen utskäres.
Formens kant penslas med uppvispadt ägg och belägges rundt om med en remsa af degen, som krusas med en spetsig knif.
Resten af degen utskäres till blad eller stjärnor och därmed garneras pajen.
Den gräddas i god ugnsvärme omkr. 1 tim., eller tills den fått en vacker gulbrun färg.
Pajen serveras varm eller kall med vispad grädde.
K ö t t k r o k e t t e r (f. 6 pers.) 1 liter kokt eller stekt kött, 2^2 msk.
(50 gr.) smör, 3 msk.
mjöl, 4 kkp.
buljong, salt, hvitpeppar, 1 äggula.
J De nedläggas i 1 lit.
af den kalla En duglig husfru, Till kokning: Hushållsfröken, kammar- och ensamjungfru finnes god och förmånlig pl.
i Norrland om an- mälan med betyg göres snarast.
Oskars- hamns Ijänstebyrå.
~Va,rd,iwnepla t&amp;.
Dam af god familj, som önskar verk- samhet, erhåller plats som värdinna hos medelålders läkare i vacker lands- ortsstad.
Den sökande skall vara fullt ekonomiskt oberoende, äga ett godt sätt och utseende samt om möjligt, musikalisk begåfning.
Svar till » Verk- samhet » torde sändas under adress S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b- Fotografi återsändes.
_ 2 ägg,2 kkp.stötta 1 kg.
flottyr.
B e r e d n i n g: Köttet skares i fina tärningar.
Smör och mjöl samman- fräsas, buljongen påspädes och såsen får koka 10 min., köttet ilägges och stufningen får ett uppkok, hvarefter den afsmakas med kryddorna och ägg- gulan tillsättes.
Massan utbredes på ett flått fat att kallna.
Af köttmassan formas aflångt runda kroketter.
De rullas i stötta skorpor, doppas i de vispade äggen och rullas åter i stötta B e r e d n i n g: Lefvern bör vara ljus till färgen och hinnan så skör, att den brister vid en tryckning af fingret.
Lefvern lägges i vatten ty tim.
Den sköljes därefter väl och torkas.
Ädror och hinnor borttagas så mycket som möjligt.
Späcket skares i strimlor och lefvern späckas därmed i täta rader zig-zag.
Den ingnides med salt och peppar och inlindas i den sköljda maghinnan, som hopfästes med visp- kvistar eller hopsys.
Smöret brynes i 4 passeras.
Ägghvitorna vispas helt litet.
De passerade äpplena tillsättas under rörning i ägghvitan, jämte sockret och citronsaften.
Blandningen röres under 1 tim. tid med ojämn fart.
När krä- men höjt sig till hvitt skum, är den färdig.
Den upplägges på geléskål och serveras m e d bakelser eller biscuits.
• a r b e t s a m v ä r d i n n a P L A T S S Ö K A N D E m e d ej för stora pretentioner erhåller genast anställning hos medelålders ungkarl.
Svar, helst med fotografi, till » H. », Hjo p. r. f l ö d a hushålls- och barnfröknar, lära rinnor m. m. till familjen finnas p l i c k a med önskan att vara till verk- anmälda å Inack.
Byrån Norrköping.
* lig nytta och gagn, finner plats och Rikstel.
S16.
vänligt h e m i enkel familj.
Hon bör vara barnkär och något kunnig i mat- ng, anspråkslös, musikalisk flicka lagning.
Svar till » Tomten », Söder- från godt h e m, kunnig i enklare hamn p. r. matlagning, bakning samt alla uti ett h e m förefallande göromål, önskar plats p n enkel, anspråkslös och bildad flicka, nu i höst.
Lön önskas.
Svar till » Ea- barnkär samt kunnig i sömnad och miljemedlem », Degerfors, Värmland p r.
enklare matlagning, kan nu genast få plats i en biidad, mindre familj på D å större landtegendom, där fru fin landet.
Nära köping och järnvägs- * nes, önskar bättre flicka plats att station.
Vacker natur.
Svar med refe- sköta hushållet.
Goda rekommenda- renser till Ljungby-Postens redaktion, tioner finnas.
Svar till «Intresserad », Ljungby.
Bergkvara, p. r. p n allvarlig, bildad flicka får plats ng, glad, bildad flicka önskar plats — " som vårdarinna för tre barn mellan hjälp och sällskap, är äfven 4 år och 2 månader.
Rekommenda- villig som att deltaga i kontorsgöromåt, har tioner och fotografi önskas.
Svar nu genomgått elementarläroverk genast till Grefvinnan Ingeborg Hamil- samt 1 år 7-klassigt i Schattaus Praktiska Han- ton, Tranås.
delsinstitut.
Svar till » Glad, kvick », G o m hushållsbiträde önskas i höst en Iduns exp.
^ anspråkslös flicka, kunnig i matlag- ng, fint bildad flicka, som genom ning och villig att biträda med tillsyn högre elementarläroverk, ön- af trenne små barn.
Löneanspråk och skar gått plats som sällskap och hj tlp i betyg torde sändas till » Landtbrukare », tjänstemannafamilj (helst barnlös) eller Vattholma.
hos äldre dam.
Svar till » 19 år », iduns K n ung flicka med godt sätt, (helst exp.
den som haft anställning hos juve- lerare) som har håg för affär och vid |£assörsplats i bank eller på kontor sökes af fullt kompetent 19-ärig behof vill hjälpa till i hemmet, kan få plats, o m svar åtföljdt af fotografi småländska, som äfven kan förestå te- och uppgift om löneanspråk sändes till lefonstation.
Ref. och närmare upp- lysningar erhållas af majoren m. m.
J.
G. Kihlberg, Nyköping.
L.
L. Löfgren i Grenna.
T i l l stad önskas mot fritt vivre, som * husmoders hjälp och sällskap en M orra Inack.-Byrån, Malmskilnadsg.
27, flicka af god familj.
Svar inom 5 dagar ^ Sthlm, ansk.
lärarinnor, värdinnor, till » Tjänstemannafamilj », Iduns exp.
sällskaps-, kontors-, hushålls-, barn- f. v. b. fröknar, sjuksköterskor.
Riks 8565, I Tng, bildad flicka, gladlynt, arbetsam, Allm.
11187. kunnig i matlagning o. handarb.
får god plats n u genast i treflig präst- p n kvinnlig sjukgymnast önskar plats i gård i Småland.
Ref. Svar till » S.
E. », ~ bättre familj där massage erfordras.
Är dessutom villig att vara frun be- Iduns exp., Sthlm.
hjälplig .och som sällskap.
Svar till p n bättre musikalisk o. språkkunnig 20 är », Östersund p. r.
* - * flicka, som vill åtaga sig läxläsning med tvänne barn samt vara som hjälp C o m lektris, sällskap och hjälp önskar och sällskap, får plats i familj.
Svar * ^ bild.
musik, fruntimmer plats.
Re- kommend.
kunna erh.
Sv.
t.
» H.
67 » till » Ä.
H. », Nyköping p. r. under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, I-Iuslig, bättre flicka eller bättre fröken- Stockholm.
* * jungfru, erhåller förmånlig bekväm plats att sköta bättre ungkarlshem (icke I Ing, bildad flicka, som genomgått matlagning).
Endast svar åtföljdt af hushållskurs önskar plats att före- fotografi torde sändas till » Själfständig stå ett h e m på landet eller som säll- plats », Gumselii Annonsbyrå, Malmö.
skap och lektris till äldre herre eller dam.
Svar till M.
H. C, Filipstad p. r.
U U!
ei under 30 år, får anställning å Nya Hotellet, Falun.
järngryta, lefvern ilägges och bry- nes vackert samt spädes litet i sänder med gräddmjölken, tillsatt med soja.
Den bör ofta ösas och stekes sakta, m e d tätt slutet lock omkr. 1 tys tim.
Smör och mjöl sammanfräsas, den silade köttjusen tillsättes litet i sänder och såsen får koka 10 min.
hvarefter Den serveras med rostadt eller stekt den afsmakas med kryddorna och det kalla smöret.
bröd.
Maghinnan borttages; lefvern skares i tunna skifvor samt upplägges på S p ä c k a d k a l f i e f v e r (f. 6 pers.) varmt fat och öfvergjutes med litet 11 / 4 kg.
kalfiefver, J / s hg.
späck, 2 tsk.
af såsen.
salt, ty » tsk.
hvitpeppar, 1 maghinna, 2 msk.
smör (40 gr.), tys lit.
gräddmjölk, Ä p p e l s n ö (f. 6 pers.) 5 stora äpplen, 1 tsk.
soja.
5 ägghvitor, 5 msk.
socker, saften af tys citron.
Sås: k msk smör (10 gr.), 1 msk.
mjöl, lefversås, (1 msk.
rifven mesost), salt, hvitpeppar, socker, 1 tsk.
kallt B e r e d n i n g: Äpplena sköljas och smör.
torkas, de stekas därefter i ugnen och Smör och mjöl sammanfräsas, purén och resten af buljongen tillsättas och soppan får koka 10 min., hvarefter den skummas och afsmakas med kryddorna.
Äggulan och grädden uppvispas i sopp- skålen och purén tillslås under kraftig vispning.
1 Till panering: skorpor.
U bättre, ordentlig, an * språftslös flicka erhåller plats i Göteborg 1 no v. Sö- kande bör vara kunnig i sömnad, villig att deltaga i i n o m hemmet förefallande göromål samt hjälpa tvenne större flickor med läxläsning och öfrigt som förekommer.
Svar med fotografi och rekommendationer tiil » A », Filialpost- kontoret, Vasagatan, Göteborg.
För P a l s t e r n a c k s p u r é (f. 6 p e r s).
6 palsternackor, 2 Va lit- efterbuljong, l / 2 msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, bakar själf hvetebrödet och använder salt, hvitpeppar, 1 äggula, 2 del.
tjock aldrig annat jäsningssiedel än Lager- mans Bakpulver » Tomten ».
grädde.
Recepter för bakning, utarbetade af B e r e d n i n g: Palsternackorna sköl- Fackskolan för huslig ekonomi i Upp- jas, skrapas och skäras i små bitar.
sala, medföljer hvarje burk eller paket.
buljongen och få koka, tills de äro Göteborgs Ris- &amp; Va s l kvarn.
fullkomligt mjuka, då soppan passeras.
en Redigerad af E l i s a b e t h skorpor, hvarefter de få stå och stelna 1 tim. Flottyren upphettas och när en tunn, blå rök stiger upp från ytan, ned- läggas kroketterna, och få koka gul- bruna, då de uppläggas på gråpapper att afrinna.
De garneras med persilja och serveras med champignonsås.
p n k e l, bildad, barnkär flicka, van hus * • * * liga bestyr, deltager med sömnad söker plats.
Svar » Frisk — Villig » un- önskas af medelålders musikalisk änke- der adr.
S. Gumjelii Annonsbyrå, Sthlm fju.
Duglig, barn kär, ordentlig.
Bästa ref. Svar till » Anspråkslös », Iduns exp, I matlag., bakning, sömnad kunnig, f. v. b.
* bildad flicka, söker plats.
Ordnings- van.
Svar till » Enkel, Arbetsam » un » I Tng, bildad, anspråkslös flicka önskar der adr.
S. Gumaelii annonsbyrå, Sthlm.
V komma i god fam. som husmoders hjälp på landet eller i stad.
Någon lön D l a t s som sällskap och som husmo- önskvärd.
Svar till » God hjälpreda », ders hjälp önskas af en barnkär.
Sv.
Telf gramb.
annonsafd.,Helsingborg.
bättre flicka.
Svar emotses tacksamt till » Familjemedlem 83 », Iduns exp., 1 9 a r s b i l d a d f l i c k a Stockholm, f. v. b. önskar plats i familj som sällskap o. hjälp vid husliga sysslor.
Har genom- D ä t t r e flicka, anspråkslös, arbetsam, * - * ordentlig, kunnig i matlag., något gått en ettårig kurs i sjukgymnastik och massage.
Har ej haft plats förut.
sömnad, god handstil, mycket barnkär och ordningsälskande, önskar plats nu Svar till » Familjemedlem », Nordiska Annonsbyrån, Göteborg.
genast eller den 1 november.
Svar till » Tacksam 1905 », Karlsborg p. r. p n medelålders dam, kunnig i ett * — hems skötande, söker plats i höst.
Sjuksköterska Reflekterande torde insända svar under önskar plats i privat h e m.
Svar till adress » Hem », Norra Fogelås prästgård, Hjo.
» Examinerad », Iduns exp.
f. v. b. Värdinneplats 1 p l a t s som sällskapsdam hos äldre fru I Ing, bildad flicka önskar plats hos • önskas af ung, bildad flicka.
Nå- ensam dam eller i familj som säll- gon lön önskas.
Svar emotses tack- skap.
Är kunnig i massage och gym- samt till » D.
N », Landskrona p. r. nastik, talar franska och engelska.
Svar till » Sjukgymnast », Iduns exp.
Mot fritt vivre önskar bildad änkefru — öfver vintern — plats i bättre h e m som sällskap och lektris.
Skicklig i musik ochfinarehand- arbeten.
Villig att tillhjälpa m e d h \ arje- handa.
Svsr till » Arbetsam », Iduns exp.
p x a m i n e r a d sjuksköterska önskar plats * • * vid sjukstuga eller brukssamhälle, eller också stadigvarande privatvård.
Innehar för närvarande plats å större sjukhus, men önskarombyte.
Svaremot- ses tacksamt af » M.
25 », Iduns exp.
Dildad, 22-årig flicka söker plats i godt * • * h e m att vara som sällskap och hjälp å t husmoder.
Ex. massös, genomgått handelsskola, något kunnig i sömnad samt händig i allt som förekommer i e L t h e m.
Svar till » Föräldralös », Iduns.
p n bättre flicka, som genomgått hus- exp.
hållsskola, önskar mot fritt vivre eller någon betalning komma i större D i l d a d, medelålders flicka med för- hushåll på landet.
Är kunnig i hand- * " * måga att sprida trefnad i ett hem, arbeten och något sömnad Är villig önskar plats hos äldre dam eller familj deltaga i alla inomhus förefallande gö- som hjälp och sällskap, eller såsom vär- dinna hos enkling Bästa rek.
Svar till romål.
Svar till » M.
W », Iduns exp.
» Barnkär X. Y. », Iduns exp.
I godt, vänligt hem önskar 23-årig flicka komma, för att mot fritt vivre prak- tisera i allehanda hushållsgöromål.
Har genomgått hushållskurs.
Svar till » Godt hem, Prästdotter », Iduns exp.
1 Fransyska önskar anställning i familj.
Svar till » Francaise », Iduns exp.
Ifv.
Gymnast med flerårig praktik, goda rekom, önskar plats i familj.
Svar till » Van gymnast » under adress S. Gu- maelii Annonsbyrå, Stockholm.
p n k e l, arbetsam flicka önskar mot * - * fritt vivre plats i bättre familj.
Svar till » H.
K », Nytorgsgatan 21 B 3 tr., Stockholm.
p l a t s sökes af en 20-årig flicka.
Ord- • ningsvan, kunnig i matlagning och bakning samt villig i ett h e m uträtta fö elallande sysslor.
Lön önskas.
Svar till » W.
W. ».
Jerfsö p. r., x D i l d a d, huslig och musikalisk flicka (skolad sångröst), som genomgått bokhållerikurs o. bitr.
i skrifgörom.
vid jurid.
byrå önskar plats såsom hjälp o. sällsk.
i aktad familj, helst i Sthlm.
Vidare upplysn.
af Fru E. Kihlblom, Kungsg.
9, Sthlm.
