# ID: svediakorp-per163
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,854
# sentences: 911
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDSItRIFT FOR SOCIALA OCH L I T T E R ~ A INTRESSEN ORQAN FOR FREDRIKA-BREMER-FORRUNDET, F ~ R E N I N G E N F O R VALGORENHETENS ORDNANDE O C H F ~ R E N ~ N G E H N A N D A R B E T E T S V ~ ~ N N E R Tvenne systrnr frRn renbsano- I.
C ~ C I GOHI.
L ~: Hur jag Llef trYtlg8rclsmiiutarc.]
i v i n d ~ l i g Lxseformings biomsterfest Mr I-Jenrik Ihscn.
Litterntur: I&lt;.
J.: Den nya varltlen nf I-Iilmn; \ ngerecl-Slrnndl~erg.
- L.
D.: Beroende nf Elisabet11 Kuylenstiernn.
Forcningsmeddela11del&gt;.
F r h skilda 11811.
ALMA CLEVE: Svar till, En ungclomens vYn,.
A X X A Siive: Lucrezi?
och Lconorn cllEste.
titlen.
8VEGYb Solidt, tidsenligt Liffi5rsHkringsbolag.
(i m ~ e s i d i g h e t s ~ ~ i n o - i p Svensk.
dsdlighet.
Kvinligaragenter ooh inspekt8rer antagas.
BXontor: ~ e g e r h g g a t a n 3..
Froken Kristine Dahls rationella Underklader siisom Clle~niletter, Brijstbmd, delrdo Hjolar m. m.
SY enska ~raktr e f ormfir enineens Underklader Ur minnet och dagboken.
Andra hiiftet af C.
7V~cd.stiaih~z.
Innehsller bland a m a t: Xinnen frkn Fridhem: I ' r i ~ l s c s ~ m andligs s utvecbling, Tvii gifterrn&amp;lsfiirslag, ~ I I v i t a Frnnu.
- Fiirfiiljelsc?
mot Row- nius.
- En dodsflnges sista dag.
- Ett minnt!
a£ An-id P c y l h.
- Lag- man Cassel odi frhururiet 111. m.
- Pris 1 kr.
- Tredje delen nf DEN HELIGIA HISTORIEN af A ?fiaet2 Edesw7&amp;eirir, Troi.
d l Fil.
Ihktor.
Denna del skildrar Israels barns in: i,g i liiftcts land.
samt eriifrin- gen och den diirpB foljande fordelningen af 1andt.t emellaii I s ~ a e l s stam- mar m. m. Forfattaren siiger: SJU mer man f3rcIjupar sig dcssa bcriittelser.
desto Harare!
blifra de, desto.
mer franitl.ii~ler t h a s y~tlomliga inneh&amp;ll; vi blifva i vArt inre ofverbevisade om deras sa1n~f8rdigller.
oc.11 virt hjiirta hiimtar af dem andliga lardomam.
- Pris 1: 50.
- Fosterlands-Stiftelsens Fiirlags-Expedition.
D: r Lahmanns Reform-g omullsunderklader fiir Herrar, Darner och Barn.
Priskuranter och kvalitetsprofver sandas pa " begaran.
Se .Helsoviinuenn Flgpkri ft er S: n 2.5: VY irn nnderkliitler.))
S. Berendt J: or &amp; C: o 24 I&gt;~~oftrrirtggafctrc 24.
or kapitalister, sarskildt fmatimmer, liar det lange varit ett onslrningsmB1 a t t kunna ofverlamna vgrden af sina vardepappei., och skotseln af sina affarer %t nkgon person eller institution, soln med a bsolnt sBkerliet forenade punktligliet ocli noggrannhet i atfolmdet af (let anfortrodda nppdraget iifveiisom prisbillighet.
E n sadan institution ar S tockholms Ensltilda Banks Notariatafdelning (ZilZa N y g at am 2 2 ', expeditionstid 10-4), son1 under garanti af Stockholms Enskilda Bank Btager sig vird ocli forvaltning af enskilda personers ocll kassors vlrdepapper.
.
Exem pel 1.
Om en person 110s Notariatafdeliii~lgen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- ger ocli tillhalidahkller deponenten inflntna medel.
Vidare efterser, Notariatafdelningen ntlottningar af obligationer ocli underriittar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation blifvit utlottad, saint lfimnar forslag till 11y plnceriilg af det ledigblifna lcapitalet.
Exempel 2.
0111 inteckningar deponeras hos Notariatafdelningen underrlttar Notariatafdel~iiiigeli giildeniiren cllrom att rantorna &amp; in- teckningarna skola till afdelningeii inbetdas, hvarefter de medel, sol11 inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att intecknjngarne blifva i vederborlig tid fornyade.
0111 en 110s afdel-.
ningen deponerad inteckning genom unclerllten fornyelse skulle forfalla, ersatter Stockhol~ns Emkiltla Bmk darigeno~n uppkoinn~en sliada.
Biirvaringsafgift: 50 Ore fiir Br pr 1,000 kronor a€ deposi- tionens vlrde.
dock ei nnder tvfi kronor.
Smedman den aldres HANDELS-SKOLA Stockholm, Stortorget 16.
Allm.
telt 2 1 77.
Nya elever mottngas alln tider pi % Rret.
Anmalningstid 9 -- l / 2l, 3- ' / 2 7.
Undervisning i alla B kontor forelzonimande alnnen och sprBk.
Dugliga bitraden erhbllas fl-An skolan.
Revisioner och bokforingar utforns.
bref anhAlles om fnllstiindig ndress.
OBS.!
ined g o d a betyg ofver g e n o m g h g n a l a r o k u r s e r ocli u t o f v a d p r a k t i s k verlrsamhet finnas cmmalda &amp; Fredrika-Bremer-For- hundets By&amp;, 54 D r o t t n i n g g a t a n, 1 tr. -- Allm.
el: 48 16.
' Riks Tel. 27 62.
Lucrezia och Leonora d ' Este.
- .Tvenne systrar frbn renassanstiden.
1 Niil.
lielst nainnet Tnsso uttalas, fores tanlren ovilllzorligen ti1.
det furstehns, som enligt en trehnndrahig tradition under mBnga Br gifvit den store skalden l i d d och skydd och for honom liittat lifvets bekymmer, men sedermera +dragit sig en evig nesa genom %in oblidkeliga forfoljelse sf sin storste under@te.
Enligt denna tradi- tion, soin spridt en martyrgloria lrring diktarens hufvud, skulle han vBgat hojrt sina blickar till en af den stolta fursteslakten d ' Estels dottrar oc11 genom denna sin djiirfhet Bdragit sig dess hufvudmans, hertig Alfonso 11: s oforsonliga hat.
Ocksi skulle han for sin.
kiir- lek fitt bota med mbnglrigt h&amp;rdt fiingelsestraff, nqder det den skone prinsess~n Leonora, ur stBnd att radda honom, sknlle fort ett ty-, nancle lrlosterlikt lif, agnadt At sorgen ofver den store skaldens trczgiska ode.
St % har traditionen spridt ett skimmer af romantik ofver dessa b %da, ett skimmer, som iin mera okats, sedan en dik- tarkonstens heros sadan som Goethe i en af sina mest genialiska sknpelser besjungit Tassos karlek och lidanden.
Den nyare historieforskningen har emellertid med omild hand sonderrifvit lnaskorna i ' det sagona!, som omhvarft Tassos och Leo-.
.
noras namn.
I stdlet for en misskiind skald, hvars karlek var hans ends brott, livilket ban mast forsona med andliga och kropps- liga marter i ett hBrdt fiingelse, visar den oss en personlighet, visserligen alltid stor i sin diktning, men hvars snille ifta forirrade sig frBn fornuftets fasta mark ner i vansinnets gungfly, hvnrs sinne ingaltnnda upprordes af vare sig lycklig eller olycklig karlek, men vB1 nf en bestandig forfoljelsemani, och hvars sB kallade f h g e n - sknp var nodvandig for att skydda sH val honom som hans bmgif- ning for de vilda utbrottei af hans raseri.
Gi se vidsre en furste, som l&amp;ngt i f r h att visa harm eller hiimndlystnad.
f&amp; alla de obe- hag skaldens smHsinne och vredesutbrott farorsakat honom, o; ed en &amp; i t a n faderlig omsorg sijker, dA ha= ' ser sig +ungen &amp; t bskadlig- -
gora Tasso genom att berofva, honom frihetens bruk, att i en val ordnad bostad bereda den olycklige sH lnycken komfort och trefnad s o n mojligt.
Och slutligen finna lri i stiillet fiir den kiirlekstrbnande prinsessan Leonora, hvars ~mmn af en egendomlig slump blifvit onpplosligt forenadt med Tassos, en sjnklig ung kviuna, s o n nastau aldrig deltager i de lysande hoffe~ter, dar han uppliiser sina hiill- forande dikter, och som tycks h a h a hyst ett medelmdttigt iutresse for den stackars skalden, hvars tillvaro hon pHtagligen foga frHgar efter, fitminstone i vida rnindre grad iin hennes aldre syster, Lu- crezia.
Denna motsvarar ocksfi vida mer den bild vi vunligtvis gora oss af renassansens varmblodiga, hansynslosa, med f i mo- raliska skrupler behiiftade och dock i hiigsta grad tilltalande kvinno- gestalter.
.
Tack vare de miirkliga forslzningar de hHda historieskrifvarna Campori och Solerti nyligen anstiillt i arkiven i Rom, Perrnra och andra italienska stiider, hm ocksg hiatoriens ljus fallit iifver Lu- crezia och Leonora dlEstes forut dunkla drag, och om Sifven ej myc- ket iir att om deras lefnad fijrtiilja, har dock det lilla r i nn gH aft meddela den fordelen att vara sannt och att diirigenom knnna skankrr oss eu trogen, om ock endast sbisserad, bild af In ' r~nnans siirskildt fi~rstinnans, lif under il.
ciapzie-cento.
Den for sin liirdom ryktbara prinsessan Renata af Franklike dotter till Ludvig XI1 - blef tidigt gift rned Ercole 11, hertig Ferrara, och af detta Ziktenskap foddes fern barn: Alfonso, som eftertradde sin fader; Luigi, den for sin praktlystnad bekante ka.rdina1 d ' Este; Anna, som blef efter hrartannat gift rned t v l fransyska prinsar; Lucrezia, £odd 1535, uppkallad efter sin farmor Lucrezia Borgia, och slutligen Leonora, fodd 1537, hrars nanm helt oforskyldt g i t t till eftervarlden i forening rned Tassos.
Renatas aktenskap blef i anseende till makarnas olika karak- tBrer och bojelser ej lyckligt.
Medan hertigen iilskade dam, ~nusik och muntra tillstallzlmgar, foredrog hans gems ett stilla, tit studier iignadt] if.
Det som emellertid var den fornamsta anledningen till dishsrmoni mellan det hertigliga paret var Renatas alltjamt vgxande
bojelse for protestantismens lara.
Ifrigt lyssnade hon till Calvin, som under liinadt namn uppeholl sig i Ferrara Br 1536, och gaf sina dottrar till larare idel anhangare d den nyn tron, bland andra den for sin skonhet och liirdom ryktbara Olympia Morats.
Hur lilrd de unga prinsessornas uppfostran vary kan man bedoma a€ listan pB de forfattare de studerade pB grundsprhket.
Diiribland forekomma Aristoteles, Cicero, Enclides, Bsopos, Ovidius m. fl.
DB, piifven Paul 111 vistades i Ferrera %r 1543, 1at hertigen till hans iira sina barn uppfora ~ e r e n t i i komedi Adelphi pH original- spriket.
BttaBriga .Lucrezia uppliiste prologen, de alskandes roller utfordes sf ~ l f o n s o och Anna, under det den sexgriga Leonora spelade en ung flicka och den fyrairige Luigi e n sld.
Renatccs piitagliga bojelse for Calvins 15ira Bdrog emellertid hertigen, hvillren innehade Ferrara som lBn under kyrk~staten, skai-pa tillrattavisningar af piifven och inkvisitionen, och slutligen beslot sig Ercole for ett energiskt steg mot gemfilen, sorn trotsade alla hans b h e r och hotelser.
En septelhbernatt Br 1554 1at han fora hertiginnilan till il Castello, dar hon insparrades i ett par rum understriing bevakning.
Samtidigt fordes de unga prinsessorna under en fssters uppsikt till ett kloster.
D&amp; hertiginnan eRer nfigon tid insiig, att nlla forhoppningar om hjtilp f r h henries msktiga sl&amp;t rore fHfiinga och att hon for alltid skulle blifvn slrild frBn sina dottrar, erbjod hon sig att i t - rnik3tone till det yttre hterviinda i den katolska kyrkans skdte.
Sedan hon blifvit frigifven och dottrarna f %tt - Btervanda till henne, sokte lion ej vidare illverka pB deras religiosa ofvertygelse, ntan sysselsatte sig hiidanefter uteslutande lned deras varldsliga uppfostran.
Denna uppvisede ocksB lysande resultat och de unga flickornn ansiigos st&amp; pB hojden af sin tids bildning, hvilket under detta for lgrdom ryktbara tidehvarf ej ville siiga litet.
Det tycks dock, som om de unga prinsessornas lardom varit mer en frukt af moderns energi an af deras egen bojelse, ty sB snart de blifvit befriade frBn den moderliga uppsikten, ofvergBfvo de for sin egen del de 1arda.
studierna, ehuru de, om ock i olika grad, i enlighet med traditionerna inom sin sliilrt stiidse visade intresse for konst och vetenskap och beskyddade deras ntof vare.
Ar 1559 dog Ercole och eftertraddes af sonen, Alfonso 11.
Omedelbart efter hertigens dod ' afreste Renata till Frankrike, som hon aldrig inera lamnadk.
Moderns afresa vBllade en stor forandring ' en
foro de unga prinsessorna, som nu erhijllo en egen hofstat och en v h i n g i det hertigliga palatset, diir de emellanHt gdfvo smH litte- rara och musikaliska tillstallningar, vid hvilka Tasso stundom upp- liiste sins dikter.
Trots det att Btskilliga mer eller mindre antagliga giftermlls- anbud gjordes de bdda systrarne, var det forst 3 1565 som det p&amp; allvar blef frgga om en forbindelse mellan Lucrezia och enda sonen till hertigen af Urbino.
Denne iinskade forst till sonhusfru f B Leonora, men .dQ hennes svaga h a s a for heme omojliggjorde hvarje tanke p % gifterrntil, besloto sig familjerna d ' Este och delle Rovere for en forbindelse mellan den trettioiriga, men annn af skonhet strAlande Lucrezia och den sextondrige Francesco Umia.
I anseende till brudgummens nngdom uppskots emellertid brollopet p % obestamd tid.
Hertigen af Vrbino beslot att enligt d % giingse bruk l&amp;ta sin son nlgon tid vistas vid ett stijrre hof, och sUunda anliillde den unge prinsen i januari 1566 till Ferrara p i genomresa till Spanien, dar han kvarstannade tvA och ett halft kt-.
Vid denna, tidpunkt fick hertigen veta, att prinsen foralskat sig i en nng spanjorska, och forfarad vid tanken p l en dylik mesallians befallde han sonen att ofordrojligen ilterviinda for att akta Lucrezia d ' Este Prinsen knotade men vdgade ej motsatta sig den strange faderns bud.
Lucrezia diiremot, som borjade frukta att fiirblifva ogift, var ofverlycklig vid tanken pb att i !,kta den vackra, ridderliga ynglingen, Iivars hjiirta hon, trots skilnaden i Alder, hoppades vinna genorn sina Gfverl&amp;gsna sji (lsg&amp;fvor, sitt fina siitt och sitt iinnu alltjemt.
fangslande yttre.
Underhandlingarna om aktenskopskontrsktet drogo ut flera Ar, s l att brollopet forst d.
28 januari 1570 firades i Ferrara med m %ngn lysande fester och tornerspel.
Allt vid hofvet och i staden andades lust och fornojelse riled undantag af den unge brudgumen, som gick omkring med dyster u p p s p och med isande kiild besvn- rsde sin bruds vanlighet och omhetsbetygelser.
OcksL vackte det en harmfull forvhing, d l prinsen under Btskilliga forevandningar den 13 februari begaf sig frHn Ferrara, kvarlamnmnde sin otrostliga, brud.
FgfifBngt befallde f adren, fifangt hotade svtgern.
Prinsen vagrade alltjamt att itervanda till sin gemill, hvars sorg och fiirocl- mjukelse man Iatt kan tanka sig.
Den 17: de november odelades Perrara af en forskracklig jord- bafning, som kom det hertigliga palatsets tak att inst6rta.
Prin-.
81 9; ' ' sessorna rnHste yrvakna, endast insvepta i en tunn nattdrakt, fly till en sflagsen tradghrd, dar de tillbragte Aterstoden af natten, hopkrupna i en vagn.
Man hade .nu viintat; att prinsen under dessa omstandigheter skulle hamtat sin gemiil nr den forstorda staden, men han lat ej hora af sig forr an en af Brets sista dagar, dB han skickade bud till Lucrezia, att hon skulle begifva sig till Pesaro.
Den 9 jam- ari 1571, alltsH ett helt.
Br efter brollopet, a n l a d e prinsessan till Pesaro, diir hon mottogs a£ sin gembl.
och sin svarfader, som p&amp; allt s %t sokte ofverskyla sonens oviinliga uppforande.
.
IntBget var praktfullt, och Lncrezia beskrefs af ett samtida ogonvittne sB st+ lande skon i sin pgrlprydda driikt,)) a,tt ingen kunde tro henne vara ofver tjugufem B ~ D.
.
Emellertid hotade den turkiska flottan sodra Italiens kuster, och Francesco Maria tog sig diiraf en karkommen anledning att dterigen lamna den forhatliga gemBlen for.
sltt begifva sig ut i krjget.
Nan kan tanka sig, hur detta beslut upptogs af.
den armn Lucrezia, som alskade sin vackre unge prim och som nu s8g sina sista forhoppningar pi % ett lyckligt familjelif vid hans sida krossas.
Hon bad och besvor sin gems1 att afstH frBn sin plan och viinde sig slutligen till brodern rned begaran att han skulle jngripn - allt forgiifves!
Prinsen afreste glad.
i hdgen i midten a£ juli f r h Genua p i ett spanskt fartyg.
Lucrezia tillbringade sin griish~ketid i Ferrara, och den 21 novemloer Qterkom hennes, gein&amp;l oskadd till sin hnfvudstad.
.
De niistfoljande Hr.en voro for Lucrezia en tid af sorger och forijdmjukelser, hvari de enda ljnsglimtarne voro tillfiilligi besok i fiidernehemmet.
Ocksd erfor hon till slut en verklig motvilja att lcvarstanna i Urbino, dar hon efter den afhBllne svarfadrens dod iil.
1574 faun sig utan beskydd och stiindigt utsatt for sin gemBls illvilja och hat.
I nlaj 1575 bsgaf hon sig darfor till Ferrara pA ett langre besok.
Den melankoli, son1 plBgade henne i Pesaro, var vanligtvis som bortbldst under besoken i Ferrara, i hvars.
lysande fester hon deltog med lif och lust.
Denna gHng var hon dock a£ en ogonsjukdom hindrad att njuta diirnf, och ett af hennes storsta nojen war darfor att hora Tasso foredrnga ett och mnat stycke ur sin nya dikt, Gerusnle) ~zme Liberata.
.
Vid sidan af denna oskyldiga forstriielse hade hon emellertid en annan af farligare slag, som gaf anledning till ett a£ dessa hem- '
ska sorgespel, hvilka slb oss med fasa, men som under detta de otyglade lidelsernas tidehvarf s % ofta forekommo, att de db viickte endast foga uppmarksamhet.
Lucrezia omgaf sig under sin vistelse i Ferrara med en lysande krets af skona darner och ridderliga karaljerer.
Bland dessa ut- markte sig i synnerhet for sin hoga bord, sin rikedom och sitt stilt- liga yttre chefen for lifgardet, markis Emole Contrari.
Det y %stis, att redan fore Lucrezias giftermbl skulle hon och Contrari alskat hrar- andra, och formodligen vackte hennes gemfils likgiltighet den nastan slackta kiinslan for den trogne riddaren ilter till lifs i prinsessalls brost.
- Alltnog, deras kiirleksf6rbindelse blef upptiickt, och her- tigen af Ferrara underrattades diirom af sin fars naturlige broder, Don Alfonso, hvilket forklarar det oblidkeliga hat Lucrezia alltsedan agnade denna sidogren af huset d ' Este.
Hertigen uttankte genast ett satt att straffa den brottslige utan att satta en fliick pd sin familjs iira.
Han 1 % till slottet kalla markisen, som af hertigen sjiilf iu- bjods att begifva sig in i ett af gemaken.
Den intet ondt anande adlingen efterkommer uppmaningen, men knappt har hen intrtidt, forr an en af hertigens vanner, Bentiroglio, kastar en kapuschong ofver hans hnfvud, under det en annan, vid namn Strozzi, hiiller fast ' hans armar, sii att den tillskyndande bodeln f i r tillfiille att dofva honom medelst ett slag i hufvudet och sedan strrpa honom.
Liket kastas p i en divan, och sH rusa hertigen och fdlingarne utfiir trappan, ropande p i hjalp At Contrari, som uppgifres hafvn fatt ett slaganfall.
Dodsfallet konstateras, och liket fores till Palazzo Contrari for att sedan med stor stat begrafvas.
I forsta ogonblicket kunde Lucrezia ej beharska sin smarta, men snart bemannade hon sig och slot s&amp;va sin sorg sorn sit.t hamdbegiir inom sig.
Hon glomde dock ej sin alskades blodiga dod och bidade sin tid, tills hon tjugutri br darefter iindtligen fann tillfalle att ntkrafva hamd pii sin onkel Alfonsos familj.
Kort diirefter iitervande hertiginnan till Pesaro, diir man kan t5inka sig, att hon foga viidigt mottogs af sin gemW, till hvars oron ryktet niitt om Contraris dijd och de diirmed forknippade omstiin- digheterna.
Att Lucrezias aktenskap forblef barnlost, okade a.nnu mer hertigens fientliga sinnesstamning mot henne, och slutligen blef sammanlefnaden med den af utsviifningar forstorde genldlen henne s&amp; motbjndande, att hon, sjuk till kropp och sjal, beslot att bryta den aktenskapliga bojan.
Alltsd lamnade Lncrezia for alltid Pesaro
.
i ju1&lt;15$6 bch ' blef mycket ' vanligt inottagen i f brodern, som lof- vade.
att beskydda herine mot hertigen af Urbino, livilken dels af fruktan for skaridal dels af statssk ' id fordrade g e i ~ d e n s Btervan- dande.
En lting not- och brefvaxling foljde nu, och slutligen hiin- slrots sak ' en till pAfven, som tillsatte .en n h n d af tre kaidinaler for att Bviigabringa en kompromiss.
Hertiginnan erholl guvernorska- pet ifver Noviloro och tillstAnd ntt vistas hvss hon ville.
Hertigen skdle likvidera hennes sknlder, illen skulle endast behijfva utbetala hiilften af det for heme bestiimda npanaget.
Man skulle tro, att Lucrezia nu gladt sig tit att hafva funnit en lngn hainn, och att hon skulle onskat tillbringa Bterstoden af sin lefnsd i frid ined Gud och m %nniskor, men de hBrda ' profningarna och svikns illusionerila hade ingalunda krossat hennes stolta sinne utan endast ytterligare forbittrat detsamma och gjort hennes ~ $ 1 till en tummelplnts for vilda lidelser, hiimdbeggr och arelystnad.
Trots alla sina olyckor och sin under de senare Are11 pBkomna sjuklighet, tycks det son1 Lucrezia forstktt att anda in i Blderdomen bevara en stor del af sin mfingbesjungna skonhet, och det glunkades vid hofvet om en ny karleksintrig rnellan henne och grefven af IVlontecuccoli, hvilken emellertid hastigt bortskickades i diplomatiska arenden &gt;) - Smfiniagonl forbleknade dock Lucrezias glans iilfijr de nya stjarnor vjd hofvet, hvarmed Alfonsos tredje gemB1, Margherita Gon- zaga, ~i.lslrnde att oingifva sig, och sAlunda fann sig den Bldrande Lucrezia smcbingom ensam ' och ofvergifven.
En tilltagande sjnklig- het fordystrade ocks % tidtals hennes lif, och hou Borjade att draga sig nr viirldslifvets brus och sijka sin trost i hot- och andaktsof- ningar.
Hon vistades hela dagar i klostren och 1at kalla hem till sig rylrtbara predikanter, som ntslungade sina hotelser on1 evig fordo- melse och sina uppmaningar att afsviirja viirlden i dessa sanlma ruin, dgr fordoin Tassos och Guarinis veka, viilljudande kiirlekssBu- ger med jubel h&amp;lsa,ts a£ en hiinryckt ungdomsskara.
Men denna Lucrezias omviindelse var inera skenbar an verldig, ty den hade inget] inildrande inverkan pB hennes hBrda sinne, och sB fort sjuk- domen slappte sitt tag.
och svBrmodets diinrnor skingrsdes, Bgnade hon sig likn ifrigt soin forut &amp; t varldsliga nojen.
Efter kardinal Luigis dod skulle, dA Alfollso I1 saknade brost- arfvingar, tronfoljden ofvergB till ham farbroder pB sidolinien Don Alfonso, och efter dennes dod 158 ' 7 var hans son Cesare d ' Este niir-
maste tronarfvingen.
Af hat till farbroderns familj formHdde Lu- crezia sin naturlige broder, Cesare Trotti, att uppstalla sig som tronpretendent.
F r l n hofvet i Rom kom emellertid det besked, att piifvestolen ej ville erkanna ndgondera af bastwdpretendenterna utan amnade vid hertigens dod och det d&amp; i n t r a a d e utslocknandet af den legitirna grenen a£ huset d ' Este inkorporera Ferrara i kyrkostaten.
Denns plan fann ett kraftigt mderstod hos Lucrezia, ehwu den ledde till hennes egen Eamiljs ruin.
I Oktober 1697 dog Alfonso 11, och nu slog for Lucrezia den efterlangtade hamdens timma.
81- fonso I1 hade till sin eftertradare utsett sin kusin p i sidolinien, Cesare d ' Este.
B&amp;da tv&amp; hade emellertid under sista tiden hyst stor fruktan for Lucrezias intriger, och begge ansev ha nmgttts med planen att for statens viil roja den farliga kvinnan ur vagen.
Om Cesare haft denna plan, drojde han alltfor linge med dess ntfi5- rande.
Vid gransen stodo redan uppstallda de pifliga trupyerna, endast afvaktande order om afmarsch.
Ferrara var visserligen starkt befiist, men den nya hertigen var wag, adeln missniijrt och folket obeslutsamt om hvilken hiirskare det onskade.
Sedan man beslutat underkasta sig piifvestolen, skdle man valja en person, lamplig for underhandlingar och med forrniga att gora dem sid formiinlign som rnojligt fijr huset d ' Este.
Stor blef forriningen vid underriittelsen, att hertigens bjttraste fiende, Lucre- eia, blifvit ntsedd dirtill.
Om det var fruktan fijr kusinen eller tro pH hennes storsinthet, som formgdde honom till detta steg, ar srGrt att afgijrm - nog af, Lucrezia, mottog nppdraget, som tycktes in- gjnta i henne ny lefnadslust.
Sjuklig som hon var, lat hon ej af- skrackn sig nf den kalla viiderleken utan begaf sig i viig, bnren i en barstol och eskorterad af en kavalleriafdelning, helt upplifrad vid tanken pH att andtligen f&amp; hamnas pb sonen till sin dodsfiende.
I Faenza borjades genast underhandlingarna med den pkflige kommissarien, knrdinal Ndobrandini, och afslutades darmed, att Lu- - crezin utan motstlnd gaf efter for alla pifrens fordringar.
Cesare forkla.de sig villig att ned8gga de hertigliga insignierna och siinde sin aldste son som gisslan till Bologna.
Han fick behllla Uodena, som var kejserligt l&amp;n, en del allodialgods och hiilften af artilleriet.
Underhandlerskan erholl s o p belijning a.f kardinalen lofie om ett litet hertigdome, Bertinoro, pB lifstid.
Lucrezirs ficlr dock ej njuta diiraf, ty strax efter hemkomsten till Ferrara, trott och ofver- anstriingd, insjuknade lion och dog d.
12 februari 1.598, sorjd af ingen, allra minst af sin gernil, som skref i sin dagbok d.
15 fe-
.
bruari: ~ F i c k veta, att natten efter d.
1l: te midama Lucrezia d ' Este, min gemll, aflidit D.
Till stor harm och ofverraskning for sina narmaste hade hon Izar- de sista dagarna af sin lefnad utsett till sin uriiversalarfvin,ae ' verslarfvin dinal Aldobrandini, den samme man; som varit med om att berofva hennes slalrt den mest betydande af dess besittningar.
Sllunda slutade efter sextiotvl l r s lefnad Lucrezia d ' Este, som genom sina lysande luopps- och s j a l s g ~ v o, varit r vard ett battre ode, s l vida hon ej .&amp;it sig .beharskas af tygellosa lidelser och en hstfullhet, som strackte sig bortom grafven.
Hon var skon, snillrik, energisk, gif mild mot de fattiga ocli viilvillig mot veten- sknpens och konstens utofvare, men alla dessa goda egenskaper fordunklades af h&amp;nsynsloshet, hogmod och en oforsonlighet ', son1 gjorde det omojligt for henne i t t glamrna en henne ' tillfogad ofiirrhtt.
Mycket hade hon fAtt lida oforskyldt, men detta lidande hade ej for~dlat henne ntan endast gjort henne bitter och oforsonlig afver, mot sina niirmaste.
.Man vet darfor ej, d l man slutat hennes lifs historia, om man bor mest beklsga eller mest klandra henne; man kiinner endnst med vemod, att har funnits rilza fron, som knnnat mognn till harliga frukter, men som nu i stidlet, i clet a.f lidelser och partisbrider nppfyllda tidehvarfvets jordmln, ntvecklat sig till visserligen skona men giftiga och f ordiirfbringande sodoinsiipplea.
Anna Save. '
Hur jag blef tradgiirdsmastare *).
Om den som sliisar med krafterna siiger det engelska ordsprti- lzet att han branner sitt ljus i bdda audar.
Det slog.
in pB underteclmnd, som i iir~tal slitit nt sig i Amerika, diir ljuset brinner nled klar.
.
*) For n ~ &amp; n g af a Dagnys lasare torde nanmet Ce ' cilc Gohl, soul h s e s un- der denna art., vara en viilbekant ooh gsrna.
sedd signatur, d&amp; den i lninnet Bter- for en del lifliga och intressanta skildringar fr&amp;n Amerika, hvilka.forr tidt och ofta fijrekommo i v L tidskrift.
EPter - nBgra Brs tystnad, fororsakad af.
forf: s l&amp;nga och tarande nervsjukdom, ha vi hter haft nojet mottaga ett med- delande fr8n v t forna amerika-korrespondent, numera Btervand till sitt fB- dernesland, Schweix, h v a r i f r h hon i har meddelade lillw uppsats berattar ~ hBlsa och lifsmod, ett huru hon tack vare en s. k.
~ t r a d g B r d s k u r BterfBtt experiment, som i sanning ~ n a n a r till efterfoljd.
Den for en ntliinding hogst ovanliga siilierheten i svenska sprikets hehandling, afvensom - den n8ra khinedomen om vAra forhillanden, sorn froken Gohl forviirfvat under en n d n g l r i g vistelse i Sverige, gifva At hennes korrespondentartiklar f r l n skilda trakter af varlden ett siireget behag, ett visst hembycke, som vi hro Red.
iifvertygade om nu son1 tillforene s h l l vacka Iasarens intresse.
IAga och g h At hastigt i den af syre miittade luften, ht-ilken aggar individen att storma fram pA det intellektuella lifvets viidjebana i den enfaldiga tron, att det nog ' bar sig sb l b g e stofthyddan nagor- lunds hillier ihop.
E n vacker dag tog det slut med krafterna och foljden blef en oiindlig rad af kurer i Europa, i akt och mening att kunna reparera den forlorade hasan under sommarferiernas lopp.
FBfanga onsknin- gar!
Tiden gick och tillgtingarna likaledes, och fram mot julen gtervande jag modlos och lika klen till mitt hem pb bondlandet i Schmeiz for s t t taga itn med en i h U m d e mjolkkur rned ty Btfoljande ledsnadskur midt ibland meterhoga drifvor.
Porst i vgrdagsjamningen, dH trastarna kommo for att sjnnga om sina vandringsminnen och fjarilarne forebddde mfg min senfiir- dighet att afskudda sjaens tockenlika holje, kiinde jag det domnade lefnadsmodet gifva ett svagt lifstecken ifrln sig.
J a g gick ut i den spada virgropskan, som krop fram ofver berg och dalar, och den klara lnften serkade som ett r~zsaude elixir.
sDitt stackars kryp !s sade jag till mig sjiilf, sgack till moder natur som till en klok gumma.
L l t bli att slH dank utefter landa- vagen.
Ror dig tappei-t i solskenet pb din egen tiippa med spaden i hand, sb kanske du blir en annan miinniskas.
Det gick genom mig som en elektrisk st&amp;.
J a g raskade p % stegen, - som hade jag f&amp;tt ilbud efter mig, Aterviinde till byn och gnolade halft omedvetet pA ~gubben Moak~.
Nu bade jag stott pH mitt Ararat, dar solen alltid skiner.
Till pant pH allvaret i min plan kopte jag genast i en jii-m- bod ett exemplar af den sista forbattrsde upplagan ltittn.
amerikan- ska hackor, med ett handtag tillriickligt l h g t att kunna fiirdas till BlHkulla pH Valborgsmiissafton.
Dagen diirpA visste hela orten, att samerikanskans amnade slA sig pb landtbruk och redan hzbde kopt redskap, fastfn det var fara vardt, att hon inte med siikerhet visste med hvilken iinda af hackan man grafver i jorden.
En jordlapp stod.
till min disposition vid byus utkmter.
SB snai-t snon smalt, gick jag att skarskida mitt blifvande verksarnhets- falt och foretaga de for planritningen niidiga matningai-na.
Jag ville sjalf stalla om allt f r h borjan till slut.
J a g kiinde med ens en jattes dAdkraft och en profets brinnsnde ifver.
Den srnala.
j0rdremsa.n med gransstenar i alla fyrrr hornen befanns mata 50 ru.
i lgngd och 8 m. i bredd.
Den hade forut varit en torkplats for b p s tviitt och stolparna stodo Bnnu krar.
I soder
reste sig ett oofverskddligt tradgbrdsplank af briider; i norr lag e t t dnssin lika stora t8; ppor sorn min, afsedda till kBlland och potatisfalt .. Jamford med anleriknnska proportioner, syntes mig biten loj-.
ligt liten; i praktiken daremot 110x1 jag unclerfund med, att hfi.lften skulle ha varit lagoin stor sorn profbit, dB en halsokur var friinlstn syftet.
Laget var afandsvardt.
Vagen gicli tatt forbi pB de smala sidornn, och bortom viigarna balcom saljbuskarna floto tvB arinar af ' AcirfZoclen.
I nordost strackte sig Leverbargens blB Icedja, med natt-.
mossaii annu kvar pB l~jassan, och denna snohufva skulle forst smiilta for majsolen.
Min stBndpunkt var i forstone snarare estetikerns.
Bn jordbrulcarens.
I stallet for att kBnna glticlje ofver blomster-.
lnattan af tusenskonor och maskrosor, sorn tackte min lilla jordlapp,.
borde jag ha lagt miirke till den magra sandbacken, fast tilltram- pad af de forbiggendes fotter, och till den inassa grns och afskrgde, ...
sorn 1&amp;g oinkringstrodd utefter bradplanket.
Ja, jag var en grongoling i det hederviirda tradghdsm~istare: yrket, fasttin jag last botanik i skolan, s a d a t herbarium och kunde rabbln npp IBnga ramsor latinska namn pB blommor.
En bondgubbe jag rnijtte p&amp; va.gen erbjod sjiilfmant sin me- ning i saken:)) Det gar pB tokw, phtod han.
8 Jordlappen iir mager som.
ett af Fnraos sju magra not.
Den borde ha plojts och godslats i hostas.
Stadsfolk staller sitt arbete i flygande fliing pB Gnds forsyn rned orimliga expew?
?ertt och toclze ' dsr.
Jas % de ska ' inte bli stallgodsel?
Bara de ' sorn komrner ofvanifrlin?
Ha hii l Ja, riign duger f %st&amp;s.
.
..
Men vattnet verkar det visserligen inte - ntan det vill nbgot ba: stantare till oclrsB.))
Han drog en pnst ur sin sl.ocknade pipa, nic- kade faderljgt och gick sin viig med klen tmke om undertecknads.
ftkst&amp;nd.
DB godiimnen voro oumbarliga, beslot jag att anvanda det lninst motbjudande, sorn star till buds i hvarje kok, namligen tr&amp; asks och diskvatten; och utglngen visade .ntt vaxterna funno sig val daraf.
Nu giillde det att skaffa utsade.
J a g onskade att pB mittex-.
perimentalfalt se b&amp;de det garnla och nya hemlandets alster repre-.
Blina viinner bortom hafvet u n d e h t t a.
senterade i s$konsilrnja.
des om mitt nppslt rned en bevekande bijn att siinda.
mig profver pA fro.
Det valgorande &amp; ndam&amp;let ansbg jag knnna stiillas.
i jamnbredd m d ' hednapissionen.
Ned o~nglende begBffvades jag.
.
.
med fro af mlnga sorter och kunde i medfoljande kataloger se slut- produkten illnstrerad i otrolig storlek samt lasa om riixternas olika behandling, jordmdn etc. Emellertid konstrnerade jag iifven en sol- hufva, som lofvade att skydda battre an en slokhatt mot sol och blAst, och klippte af fingrarna p i gamla skinnhandskar.
Dd detta var gjordt, kande jag mig redo att borja fiilttdget i naturens skote, fri frln det konventionella lifvets attrihuter: flor, parasol1 och sniirlif.
Min trgdglrdskur stalldes som experiment pB sparsam fot.
For- ntom hackan anskclffade jag annu ett par rafsor och en vattenkanna, en totalutgift af 4 kr.
for redskap.
Plojningen kostade knappt 2 kr., och for fro, smiplantor och potatis till utsiide itgingo hiigst 4 kr.
Summa 10 kr.
i kontanter.
D&amp; jag Btersag tHppan efter pliijningen, blef jag tiirnligen kniisvag af hlipnad.
J a g s i g framfor mig en bit Sahara med stelnade vigor.
Bond- drangen hade plojt djupt, men forsummat att jiimna ytan med harfven ..
Sanden vm full af maskrosrotter, grlsten, tegelbitar, bleckburkar och glas.
Djupa h a gapade dar stolparna uppgriifts.
J a g kiinde mig bojd att gifva foretaget p i blten, men blygdes straxt, d % jag sbg tusenskonornas tufvor med rotterna i viidret, i yppig blom, liksoln intet handt dem sedan ghdagen.
Det var pbskafton.
Trastarna plockade, obekymrade om min narvaro, mask ur de fuktiga flrorna, och jag lofvade dem harnpfro till hosten, ifall de rille rara s l sniilla och sjunga for mig, medan jag hackade och trollade fram ett eden nr ijdemarken.
SB snart helgen var slut, tog jag itu med att rodja, rensa mar- ken, soltorka och branna ograset.
Tappan sveptes i rokmoln och ligor, och en pojkskara bitradde mig sjiilfmant rid detta nybyggare- varf.
Sedan borjade jag hacka, utstaka och ordna, de land, som ge- nast mdste sBs med iirter, morotter, persilja, lok, spenat etc. Yid utstakningen redde jag mig med tillspetsade vedtran och hopknutna segelgclrnsstumpar.
Ritningen a£ blomstergrupper, t. ex. kortlekens fyra ess inom en rundel, skedde p i fri hand med en meterllng kvast- kapp, som afven tjanstgjorde som mittstock.
I blomsterghdens centrum kantade jag de prydligaste grupperna med jiimna stenar, stdlda pii kant, och kande mig stoltare ofver de enkla geometriska, f o r m k s i relief an jag niigonsin w r i t ofver vida mera komplicerade arbeten, utforda med.
syn %len; Om sondagarna under vdren strofvade jag genom skogen, upp- grafde en massa ormbunkar med tat€ lioprullade blad och omplan-
227 terade dem i skuggan af briidplanket, som behofde klgdsel.
Utefter backen hittade jag forgatmigej-rotter nled sptida skott och flyttade dem i hjgrteress, diir de genast trifdes och blommado, en tacksam, ' men ganska torstig skara.
Innan tiden kom att sA esotiska meloner, tomater, bomall etc., som ej t&amp;la frost, installerade jag mitt apotek)), - narnligen en samling liikande orter, som aldrig saknas i en scbweizisk tradgbrd och hjiilpa vid mdnga sm&amp; &amp; kommor.
J a g grufvade mig for det proaaiska foretaget att plantera po- tatis, d&amp; alla grannar borjade diirmed, liksom vore det en bclrnalelc och visade inig huru knolarna bora nedsiittas.
Af ren flfanga och envishet ville jag, som hittills dagligen spisat potatis, men aldrig odlat dem forr, gora saminaledes, om det ock krafde en kraftan- striingning.
Skilnaden ' mellan pennan ach hackan kiindes vid den betan ganska obehaglig.
Ryggen opponerade sig och hiinderna voro fulls af blbsor p&amp; kviillen.
.Somnens lnilde ande nekade .den natten att stiga ofver stofthyddans troskel, och den forstindiga parten a.f mitt jag grtilade p&amp; den andra halfvan, som lHtit n: r 1, hglsan, draga ' kortare striet mot n: r 2, ambiti ' onen.
J a, den som alltid kunde beh&amp;lla det svenska)) lagom)) i sikte!
Geijer visste hvad han sade, dA han plstod, att lifvets lnissriikningar koinma sig daraf, att lnin i sina handlingar s&amp; siillan f a r s t k att skilja mellan hufoudsak och bisak.
Den amerikanska sockerrnajsens stfttliga stbnd, sjiilfstiindig- hetens symbol, skulle Bilda griinsvakt pa.
min jordlapp.
J a g lting- tade att liora de graciosa, v %giga bladen snsa ' i vinden och se mens silke ligga sfi lent oinkring de mjallhvita froraderna.
Den iindlosa priirien i nycz varlden framtrollades for mig i andanom, s&amp; snart majsen visczde sig ofvan jord i smH grona s t h d, vridna som cigarrer, reka och redan inorska vid tillvarons borjan, medan svards- bonorna i grannlandet tedde sig s&amp; ynlrligt kutryggiga och odinjuka.
Nu hade jag stoppat or ' kneliga smfi tingestar ' med inneboende lifskraft ned i mullen och vantade med barnets otfilighet pb julafton,.
pL deras &amp; eruppstfindelse, granskande de ' annu nakna grupperna, liksom iigde.
den langtansfidla blicken makt att framtrolla grijna skott.
Pfi Kristi Himmelsfardsdag kom, efter langre torka, ett varmt, sakta riign, Atfoljdt af en praktfull solnedg8ng ofver bergen.
J a g vandrade till min grHgula remsa ooh tyckte redan p i afstHnd, att den skiftat farg och vuxit till sig.
J a g stod omsider midt i plan- taget, m&amp;llos af uppenbarelsen omkring mig: 0fver den hittills &gt;) ' ', '.
bara mullen 1dg ett skirt gront holje och ragndropparna dallrade cliiri aoln cliamanter.
Till och med de senfiirdiga mttenmelonerna hade rappat sig i elfte timmen och exponerade sina tvillingsblad.
Som ordforanden i en internationell kongress genomgick jag for- teckningen p i de 50 slags vaxter, soln jag planterat, och pb hrart och ett af de botaniska namnen kom ockst svaret ndsun.
Ad ...
sum!
ropade goken ging pb gHng frdn skogen, och 13ir- kan, siskan, trasten forlrunnade alla hogljudt sin n a r ~ a r o.
Som sannskyldig optimist for summade jag att upproy a viist- lighetens fiender, fastan jag nog lniirkt att sniglarna, bdde hnsiigare och husvilla, voro talrikt representerude p i stallet och hollo 1~8 som bast med en huggsexa.
Derss odelaggande framfart i sallat- landei; och bonsangarna kunde omojligt ignoreras langre, isynnerhet som de iifven visade smak for mina exotiska blommor och gron- saker, hvilka jag vBrdade som min ogonsten.
J a g brukade bredsr siingtacken ofver dem p i kyliga kvallar.
Sniglarna togo dessa omma omsorger at sig och kropo under detta skydd for att frossa i la.
I likhet med en granne bjod jag kraken d i p l kli som tilliugg till gronfodret.
Varintio delectat, tgckte de, och stormilto af b&amp;da delarna, fastnade i klihogen och kunde skrapas ihop i yrvaket tillstgnd.
Men hvad voro val de synliga fienderna emot de srBr8tkom- liga, som hollo till i jordens skote?
Deras antal r a r legio, deras anfall lomska, outtrottliga och oberlkneliga.
Frimst r5iknas den schweiziska lundsplAgan, larverna af ollonborren, otacka, degfiirgade odjm med pigga, svmta ogon och en aptit, som ej ens ryggar till- baka for bonstangerna., dfi rotfodun tryter.
Och s&amp; forde jag krig mot nHgra exemplar af grillofalpa, ful och fyndig; till utseendet iir den kusin till rakan och rojer dessutom syskontycke med bgde mullvaden och grashoppan.
Till yrket iir han ingenior bland hiir- jande smiikrak, ty han anlagger vidstrackta tunnlar hiirs och triirs under triidghdslanden.
Bredvid dessa flerbenta fiender hade jag afren att kamya mot fyrbenta och tvfibenta.
DB min tiippa saknade inhiignad, rar den natt och dag utsatt for hemsokelser.
Stora hundar knnde meii storsta svfirighet viinjas af med bruket at * nedgrafva ofrerskott af sitt matforrHd i mina ' blornsterland for att vid framtida behof grafva dem fram igen.
Af oforstQnd eller okynne togo pojknr och arbetare ofta genviigar genom grupperna och lamnade kvar spir af sina skosulor i stallet for visitkort.
TBlamodet brast till slut och jag hittaze pa ett filrsrars~edel h o t vdndsliskp inkriiktare.
Ifin niirvaro b6ll
229 dernfj$irran och i min.
.
fr&amp;nvnro &amp; ede.
.
sig de-hkr och d 6 instuckng.
hagtorngrenarne vara ett viiltaligt argumint, sorn hjiilpte att hHlla o f i r s p t a friimmande giingarna. '
.
_.
Under sHda&amp;i.
f6rhbllanden var d d, firstiis, icke viirdt att plantera jordgubbar och barbuskar.
Grannens tradgbrd ljakom ett,.
tre meter hogt plank plundrades af .nngdomen nattetid, innan persikor och plommon hunnit ' halfvggp.
till mognad.
Min tiippa erbjod f H frestelser for matfriska pojkar.
De togo morotter och spritiirter, men lamaade de mognade melorierna i fred i tron att det.
bara ' var simpla, pumpor, stadda p&amp; tillvaxt.
Sockermajsens.
rnatqttiia egen- skaper sorn tiifod ' er hide d e ej kornmit underfund med, ty allmogen iir konservatii i frHga om nya fodoiimnen.
hdnda frain till midsommarvecka~ var brbdskan i t o r och o k l i g heten annu storre, t y ograsets tillvixt tycktes fenomenalt och det godas o k h skonas utveckling stillasttiende.
Piitigligeq plSgades d&amp; utliindska representanterna pH kdljord nf en- fortamnde hedangtan, tills det artade sig till att bli en varm sommar.
De njoto sf solgloden, som forl ?made inhemska vaxter; d e strackti p&amp; lemmarna och hollo upp hufvadena, ju hogre kvicksilfiet steg i termdmetern.
Tradgiirdsmastaren daremot ' njot sd lagom efter .. siidana dagar, .- dH de torstigaste plamtor mbste vattnas och kannan fyllas otaliga giinger vid Qlfbradden pi % samma vis som sji5m8nnen ombord pB en transatlantisk Hngare hala sin pgts upp och ned pH ett lbngt rep for att taga hafsvattnets ternperatt.~: .. Foist kandes kannan blytung, men fore hogsommaren blef den fjaderliitt genom vmans makt.
J a g rent af lefde for och med mina- plantor, p&amp; hvilka jag slosade en god ' del af den rnqderiighet, sorn iir vPrt kens irfvedel och kannetecken.
J a g glnddes med dem At daggen och blidt sol- sken; jag led med dem i stbrmen k h slog mig pH meteorol6giska ob~ervatione~ liksviil sorn en storbonde.
En gHng besokte jag tap-.
pan efter ett f&amp;fiirligt ' Hskregn.
Blommor och blad.
l&amp;go strodds omkriLg eller seglade .utfor giingarna, sbm blifvit till blickar.
Plan-.
torna hade forvandlats till negre?
och erbjodo en syn; son1 110111 mig att ' brista i ' skratt midt i min h i p a d.
.
De stodo diir sorn i.
dyvdling och voro ijfverdragna med mull frHn topp till en.
svart t&amp;.
Dagen d6rpH tedde de sig Hter groxia, rentvagna af ett fint regn under natten, och tycktes anse affventyret sorn ett godt skiimt.
Fr&amp;n midsbmmar till skordetidens slut blomstrade sdemarken, eb att det var lbst och gladje.
Till oih med ett par centifolia-rosen- - buskar ur en bondtradg %rd, sorn jag planterat pH win sandbacke, d ', .. ' '
repade sig, skoto skott och bjodo sent i augusti p % hvar sin ros, lilcsom ville de saga:)) Hiill till godo!
Ti hjodo till Atminstone - ett annat Br skall du f&amp; se flera,.
Luktgrterna voro outtrottliga.
J u mera de beslrattades, desto mera frambringade de.
Och den ' indianska krassen med blommor i alla skiftningar friiu citrongult till morkbrunt prUade hela sommaren oafbrutet och lgste till och med i skymning och vid mhnsken med flammande fargpralrt pH 1 ' &amp; 1&amp; hill, trotsande fiosten lhngt in pH hiisten.
Och linet pdminde mig ' med .sins bl % blommor om svenska barnogon, soin blicka upp u b n svek.
~ v a r j e lordagseftarmiddag storst~dade jag tiippan, riinsade och krattade alla gingar; ty om sondagarnn lockade min nbotaniska tradgbd, stora skaror a£ frtimrnande frAn niir och fjarran, och den rnenlosa njutningen var dem val umad.
Tradghdsmastaren fick vid sBdana tillfallen uppbiira det grofsta smicker och kiinde sig tvar- saker, att kritikens pisksmallar nog skulle vankas bakom ryggen, nar han val var utom horhlll.
Rent af rorande var det diiremot att n&amp;gon glng ofverraska en skara bondbarn, som enkom kommit friin en aflagsen by for att se)) den mekaniska giirdenn.
De gingo i gBsmarsch genom g h g a r n a och talade i hviskuingar med ah!
och oh!
och ett 1ycksa.ligt leende, liksorn yore de i en helgedom.
Och mdngen gHng, dii hdsning frbn tappan kom till nilgot ajukrum i skepnad af cn blomsterknipps, framlockades ett leende p l liipparna och ett gladjens skimmer i matta ogon.
Tiden gick p l .striickta vingar.
Bnsa, vattna, riinsa, skiirda, samla fro och plocka blommor - det var dagens program.
Kedm hnde tappan .mistat - ungdomsgronskan och tedde sig soul en benzttd pnssde.
Den schmeiziska bondagen i medlet af sept.
stod for domen efter slutad skord och jag borjade tanka pa bokslutet af mitt ex- p eriment.
Hvad for msteriella resultat hade jag egentligen runnit?
Hiir iir ju det rent praktiska, som kan utraknas i francs och cewtintes, huf- v udsaken, och tilltaget att for hdsans skull plantera och slita on&amp;,.
i stiillet for att lagga sig mellan lakan med handerna i kors, gBr 6fver folkets forstlpd.
- For gurkor och tomater utiifrer familjens behof erhiill jag jamf s&amp; mycket som jag utgifvit for triadgardens anlaggnipg.
Tappan .flirshg bordet med fiirska gronsaker hvarje dag under sonimarea och hosten 6ch kiillaren mid potatis och rotter for hela vintern.
, ' '
.
Ett stort forr %d a£ fro och torkade orter hade samlats, och hela tiden stodo vaserna fulla af blommor, en ogonfggnad i heminet.
... - ?en hvilka, resultat for, kii1san: q rakniug.
Izunde; jag, ugpvisa?
Jo, forst och f&amp;inst hadg.
st~fthydda-n ntsjdgets och fiitt en viider- biten anstrykning, som vissekigen strider mot estetiska fordringar.
Sedan jag aktat mig .for ofverdrifter i mina ' strafvrinden, blef somnen, .efter det niistan oafbrutna.
idrliga friluftslihet om .dagen, djup sorn engdska, rpg genonbikende ett barns.
J a g sdf, sorn man siiier t A p, utan att vackas for att forevisa hiljetten p l vagen.
Lapparna fingo fgrg ooh ogonen glans, och aptitkn var rent af strykande.
: Framfijr allt 5tervann jag sjiilens splnstigliet, lefnadsmod ocl ' a.rbets- lust under fulllzomligt ombgte af ~ ~ s s e l s a t t ~ i i n ~4om.betin ' gad ' e g, hvila for hj6rna.n och tyingade blicken atts se .omkring och ' fralnlt, i ' stallet for ' att .~t %dge rilzt ?s.
intit j sjukligt begruhdande hf lifv&amp;s slcugg- .sidor; De nya intressena medforde alltjiimt hy syn $ % .. tinrgeh och - grepo den dittills oinvigda med ~ppefiba~elsens banryckningi ' och detta p i omr %den, sbrn f6hct .tyckts .mig sakna all aragningskiaft for.
en intelligensens miinniska. '
Forst ' nu .blef jag ' i- andanofn L i ~ n b s.
.
.
sanna larjunge.
Och hvad kr va1 ' bbtanikens ' - snu-stoma bokvett p l skolbiinken - mot det lifslefrande intresse, med hvilket man gra.nskar sina slzydds-.
lingars utveckling frsn skede till skede?
Och sliordehs gliidje sedan!
Den stolthet, med hvilken jag heinbar de forsta sjalfodlrdde .sprit- iirt ' erna frilli inin tiippa i inedio nf juni, kan.
ngstan jamforas med den, intensiva gliidjen jag.
kande, dti .jag i lifvets midsommardagar.
.
.
idottog niitt forsta foi.fatlarehonorar.
.
- DB hosten kom, minskades min ifver i saiuma mtin som vaxt- - 1igheten forslappades och.
min tillsyn - ej ' langre.
var s % mycket af noden.
Vintern stod for dorren, jordens hvilotid och Stet.
andliga arbetets hogtryckstid.
Detta borjade alltnlern leka ' mig i hhgen, .det siikraste tecken ', att sinnet fitt dgdkraft igen och tingarfie voro redo-att flyga Bstad till fornyad ' verksamhet .i bildningens .tjiinst.
Cdcile Bohl.
.
.
p~. '
'.
. '
Kvindelig Laeseforenings blomsterfest Henrik Ibsen.
FrAn ordfor.mden i styrelsen for K~ipenhamns ~Kvindelig Lsese- forening~ hafva vi haft nojet mottaga nedanstAende,.
af de med- verkande sjdfva aff attade referat ofver .den vaclqa fest foreningen den 2 sistlidne npril ho11 till b s e n a iira.
.
* 4: Bland de d n g a adresser, som i f r h Kopenhamn sandes till Henrili Ibsen med anledning af hans 70-8riga fodelsedag, var ocksB en £ran Kvindelig Laeseforening.
Vid en liten fest, som foreningen den IS mars Boll till iira for den norske skalden, upplastes adressen af frokeu Annette Yedel, hvilken vid sakma ' tillfalle i ett foredreg ofver Ibsens kvinnoge- stalter motiverade dess afshdande och piil-isade det inflytande, som Ibsen utofvat pi % kvinnans hela ntveckling, tankegiing och stillning.
Men denna lilla fest skulle snart efterfoljas af en Igngt storre.
NAgra dagar senare gjorde namligen Heurik Ibsen Kvindelig Lzse- forening aran att for dess styrelse tillkannagifva - sin onskan att af- lagga ett besok i dess lokaler aftonen den 2 april.
Vid den atsatta tiden kl. half 8 infann sig lfven hedersgasten, Btfoljd af tvi af bestyrelsens medlemmar, och mottogs rned jubel af den hogtidsklidda skaran af d e e r, uppgHende till omkring 100, det hogsta antal lokalen kunde rymma.
Omedelbart darefter slog man sig ned id 1Hnga bord i den stora lasesalen, som for tilUal1et vnr- omskapad till en tropisk tradghd rned hoga lagertrad, pyramidformade cy- presser, priiktiga palmer och andra rikt grofiskimde vikxter, hvilka grupperade sig kring en vacker staty af Stefan Sinding, en ralkyria till hast rned den hogra handen utstrackt och barande en frisk lager- gren.
PB statyns sockel voro Henrik Ibsens n m n och fijdelseir.
samt.
namnen pi % hans verk inristade rned guldbokstafver.
Borden voro sardeles r i b och smakfullt utsmycknde.
Xassor sf roda tulpaner, en he1 liten skog af ljusgrona boktriid, morka doftande violer, strodda ut ofver den hvita duken, dar ljuset brijt sig i praktiga fruktskdlar af kristall samt i de rned myrtenkvistar omvirade champagneglasen.
Laseforeningens ordforande, froken Alberti, oppnade talens rad rned att i ndgra varma ord % de narvarandes vignar bjuda heders-
gasten ' viilkommen, ett valkommen hvari, s o n h&amp;lsningstalet lydde, ej blott ualle vi danske kvinderr instlimde, ntan, %fven !iblandt os norske og svenske, Representanter - * for Finland, jn, for Danmarks fjerne Biland, det sagarige Island.
r Efter - denna halsning hoU frolren: Vedel det egentliga f esttalet, livari i korta ' drag berordes betydelsen for ' ungdonien af Henrik Ibsena diktning.
Tal.
framholl - hum man i hemmen rundt om i hela 1a.ndet med andlos gpanning foljde de gestalt&amp;,.
som skalden frammanade, .hum dessa togo kroppslig, form och lefde ibland oss.
Frihetsliingtan, jiimlikh-etskrafvet, dem bade vi l b g e b ~ ~ r pil, i t.
men nu lj6d elnot oss som i t t vddigt Gif akt!
ansvarsfordringen.
Vi hbae ju last)) Brand)) om och om igen, njutit dess ofbr- giingligs skonheter, och stiindigt ljod ' det for v&amp;ra iron:)) Det som dn ar, var fullt och helt och icke styclcevis och.delt.2 Vi ville icke vara ~briilr i start)) och 2brHk i smBtt)), vi ville vara personligheter.
Hos den tidens uogdoln voro allvaret, viljan och eftertanken vakna som aldrig forr, och det iir er, Henrik Ibsen, vi ha att tacka darfor.
Men kanslce aro ' vi er i annu hogre grad tack skyldiga f8r den skonhetsdyrkan, den skonhetsliirigtan ni har vackt hos oss, detta det silkraste viirn emot allt som iir d&amp;ligt, lAgt och smAtt.
Den generation, som har vuxit lnpp under er ledning, skall alltid '.
.
striifva efter att bygga sina &gt;&gt;hein med ' hogu.
torn och spiror p4w, och liingttm till ~slottet v9ster ~ &gt; m mBne och 6ster om sol, skall nldrig do nt hos ass., PA detta tal, som har Btergifvit?
endast styckevis, tackade Ibsen synbarligen rord med nHgra ord, och sedan fru Anna Padsen upplast en stBmningsf~d1 dikt af fru Blagdalene Thoresen, talade Eru Emma Gad for fru Ibsen i foljande ordalag: I dessa dngar, dB alla sinnen sysselsatta sig med Henrik Iljhen, dB lnau i tacksam hBgkomst Bterkallar allt det myckna ' han bar skiinkt oss d l a och ' sarskildt oss kvinnor, iir det era jamte ho- nom, lrring hvilken tankarna Bter och Bter vanda si ' g, och det lil.
skaldens hustm, fru Susanne Ibsen.
Jag har icke den %ran och gladjell att personli,gen k h n a frn Ibsen, men f r h min barndom har jag kiinnt och alskat den, hvilken som rnoder har ledt hennes forsta steg i lifvet, fru Magdalene Thoresen, henne, som vi ju for ofrigt alla kiinna och alska bide som miinniska och forfattarinna.
Qenom heme kanna, alltsb de danska kvinnorna fru Ibsen, men frBnsedt deita iir hon oss pb for- hand kar genom de kvinnogestalter, som hennes store.ma.ke har slcappat, ty h1.r vore det.
hiojligt, att han kunde ha sb noga reda pH kvinnans vBsen, hennes sjii.1 och hennes liiagtan, om han icke i '
lifvets innerligaste forhkllande hade inhamtat det, son1 i djupaste mening ar egendomligt for kvinnans sjalslif, det som icke ens af de storsta miinniskokannare kan uppfattas vid en flgktigare beroring?
Och just emedan vi are ' forvissade om, att vi hlirutinnan aro fru Ibsen sH mycke ' t skyldiga, se vi forvantning~fullt framftt mot de Ibsenska.
diktverk, som Bterstb.
Dar hade forut i dramnt rddt en underlig tomhet, en tystnad i skildringen af de mogna, de iildre kvinnorna.
De fingo lof att under jamn likgiltighet g % ut och in pH scenen, for att de nu en g&amp;ng horde med till miixniskoslaktet; men deras forh&amp;llandc, till lifret, deras strider, deras mH1 och erfarenheter brydde sig ingen diktare om att belysa.
Den dramatiska litteraturen, son1 ar a&amp; rik pit stora frln Bung Lear och ned till vHra dagar, Hger g ~ b b g e s t a l t e ~ iinda, ingrl, motsvarande kvinnor, och scenens storsta konstniirinnor ha med saknad sett sig om efter verklige uppgifter, nar de forsta grHa hHren lrommo, just d % deras individualitet var rikast och deras lifserfaren- het mest omfattande.
F r i n generation till generation ha vi i diktea sett unga kvinnor skildrade med kiilleken som sitt enda 1ifsfiiI.l och sin enda lidelse.
Nu krafva vi olnsider att f i: se nigot om hvad karlelren i tidernas lopp gjort af dessa kyinnor som manniskor.
Detta har Henrik Ibsen forstAtt, Liksom han har fiirstHtt allt annat, och han hsr gifrit oss fru Alving, fru Borkman och henaes syster, de kloka d d r e kvinuorna, som lida och k h p a for att briuga sin srunna ungdoms handlingar i sarnklang med den mogna ilderns kraf.
Men lilt oss liigga miirke till att Henrik Ibsen har skapat dessa gestdter sam- tidigt med att hans egen hustru ingick i sin blderdom.
Allt under det hon har foljt honom genom hans lif och hans dikt- ning, har samlifvet med henne brakt honom att inse det, son1 aunars har legat diktarna fjarran, att kvinnans viirde icke endast beror p&amp; hennes ungdoms behag och skonhet, ntan lika mycket p&amp; hennes utreckling genom tidens gang.
Det iir nu v i r t hopp, att Henrik Ibsens hand skall slia.nka oss iinnu m&amp;nga storslagna kvinnor, som ntvidga rbr syn p&amp; lifret och gora oss, som lefva, stoltare och starkare, och vi reta, att ui i detta hanseende icke kunna gora battre iin bedja fru Ibsen fram- deles fore v&amp;r $ a h, som hon har gjort s&amp; bra lifret igenom.
P e t skulle ha varit oss oandligt kiirt att sjiilfra ha f t t t sgga fru Ibsen detta och onska heme v ~ o m m e n i ~ i krets, r men dess riirre kunna vi nu blott bedja dr Henrik Ibsen framfora rHr hiil~ning till sin hustru och vArt djupt kanda tack for hennes tysta andel i den diktning, som varit s&amp; betydelsefull fiir oss alla.
n e t ar rir hemliga onskan, att dr Ibsen, den store kvinnoriinnen, ngr han komnler hem, skall siiga till sin fru: &gt;) Jug hsde det bra i Danmark, men jag.
tror nastan bast den korta timme, som jag gastade de dmska kvinnorna, ty hos dem k3inde jag starkast, att viilkomst- orden kommo innerst f r h hj5rtat.s
235 " a.
* Eftei detta ti1 f6ljde ett &amp; inski ifitr&amp;san * momeit $ fest-.
programmet, i. det den.
92-Ariga fru .Casse i ungclomligt lifliga ord ' tackade Henrik Ibsen for haus &amp; .kt wEn brodei:.
' i nod.
)): Harmed var den officiella delen .a£ ' festen forbi.
Klockan hads emellertid-.
hlifvit mycket, deputatiofien frAn Studentersamfundet, som kommit for ibtt afhemta dr .Ibsen, bade redan vantat l h g e, hvarfor hedersgasten, ' efter att med ' nbgra varma och hjartliga ord iinnu en gBng ha.
tackat ' foreningen for den gliidje den beredt honom denna afbon, hvillcen.
han dltid, skulle bevara i k l r t minne, tog afsked af bestyrelsen.och.
under entusinstiska lefveiop liimnade den festsmyckade lokalen. '
Deil nya vgrlden.
Roman af Nilma A~1,gerecZ-Str,.a12cIbei-g.
D ' et iir vbl, att det inte finns m h g a bocker s8dsna som denna, ty nnnars skulle ' det gb illn for oss, som lasa.
Hur ' sku ' lle vi hinna.
rned att strafva igenom det lif, som ligger till reds for en hvar at oss, och hur skulle vi f l kraft.
att kiimpa mot v8ra egnn oden, om diktade mannislror jgmt stallde sig i v l r vag rned en trovardigare ' npgsgn an det, soln vi kella verklighet, och om romanfigurers lidan- den med.
suggestionens inakt toga oss till f&amp;n&amp;a och gjorde vlra egna sorger rangen stridjg?
For att nu liimna ur sikte sensationshistoriers verkningar p&amp;- okultiverade naturer och endast ta, hansyn till en i pregnant nlening fullvuxen 15isares mottaglighet for bockernas hypnotism, s l ar det rent underbart hvad en s&amp;dan kan npptaga i sig sf diktad frojd och diktad sm8rta och allt mojligt diktndt daremellan, ntan att bba- ' lamen i haus, sj5ilslif roner ' nBgon rubbning att tala oln.
Man g %stbr, ntt den ocli den bokens figurer w st&amp; lifslefvnnde for en)), att man)) lefver meda dem eic.
; men qog ar viil detta stelnade fraser, som ' tappat bort det innehtill de mojligen en gBng haft, och nog liknnr vBrt forh51llande till v8r l ' ektyr snarast den ofverlagsna, halfsloa med- kansla, som vi % p a gatans ' vandrare, nar vi sitta vid brasvar111.e och 1ampl: ims och lyssna till oktoberstormens fra~nf art diirutanfor.
)) Hnndviider att varn ute i - skont att sittn inne.))
Men) ?Den nya varlcleq!
Man tors ju inte.
svara for nlgon aanan Bn sig sjiilf - jag ~uldrar dock hvem som kan viija sig-for den boken.
Om nigon skille vara SA forhqdadt lslaserad och be- last, att ban inte orkar hernfalla &amp; t 1i8gra andra ' intryck .$in.
de rela- tivt svsga af fortjgnster eller bribter i teknik och komposition och dylikt, s.51 rnBste han Btminstone stanna med allvarlig respekt, nar ')).
, lifvets outgrundliga, forkrossande hlrdhet s l enkelt, sH omsvepslost 18; gges infor honom.
Den har en hemsk.
formiiga, denna bok, att tvinga p&amp; en sin.
stiimning af hervos lyckolangtan och hopplos desillusionering.
Niir man last den, kanner man sig matt invartes som efter en dag af vildsamma, sinnesrorelser, och det .ar, som hade man yii nlgra timmar belastats med ett lifs tyngande erfarenhet.
&amp; fan visste ju forut, att varlden ar hirdhandt pii det hela taget och att mknniskor i allmanhet aro fodda till lidande; men har forkunnas det sd nar- ginget konkret och s i ofvertygande sannt hurudant hiilvete varlden, till och med den 12ya varlden, kan vara, och att somliga rnanniskor &amp; ro markta af dyckan och aldrig slippa i f r h den, hnru listigt de an forsoka smyga sig undan.
Oturens predestinationsliira Br en dogm, som aldrig liir komma att sakna troende anhangme, sA lange den eaes dod Br den andres-brod och sH lange hundra drunknande slBss om samma halmstrti.
Ltit vara att man sitter p&amp; aldrig sii fredadt afstlnd fr %n,) the battle of lifeo och blott nlgon g l n g for rosknll tar en kikarofverblick ofver de kampande massorna.
%Den nya v&amp;rlden) &gt; kastar en ratt in i elandet och nodgar en att vrida sig i aningsfull beklamning under tyngden af andras bordor.
Har Inan inte del i dem, sL ar man skuld till dem.
Har gifves intet tredje.
Fattigdomens lidanden ha i alla tider varit favoriserade och om- hnldade af poeter och romanforfattare, och de ha m a a t s ut sb rackert.
och nobelt, att rikedomen tagit sig skit och tarflig ut vid sidan af dem, for att inte tala om den kalkborgerliga v2ilmiIgan, s o u helt e !lkelt har gjort sig omojlig i diktens viirld.
Det har uppstltt en schablonmiissig ofverskattning af nodens uppfostrande betydelse och dess talang att framalstra dygder.
Det iir nog sannt, att det finns miinga fattiga, som inte stjala, och mPnga t. o. m. som inte klaga; men inte ar det fattigdomen, som ingifvit dem respekt fiir agande- ratten.
och lark dem att lida tyst.
Det fula kan aldrig vara npp- fostrande, och fattigdomen iir ful.
Hskddaren kan uppskatta tra- sornas pittoreska eflekt; men den, som bar dem, fryser.
Det ar de vackra, de storslagna sorgerna, som ba makt att lyfta och foradla: dodsfall bland dem vi alska, bjfirtesorgcr, andligt martyrskap med mera sddant.
De st&amp; sii nara ~ l y c k a n ~ och, det finns folk, som har svArt att siirskilja dem frdn denna.
Detta vet Hilma Strandberg, och hon forlrnnnar det med en skrammande s ~ k e r h e t och erfarenhet, mot hrilken ingen gensiigelse hjdper.
Hon 6r poet, nar hon iu %lar ut Amerikas saftiga, grona prarier och friissar i dess vegetativa yppighet, och det.
a r med lyrisk sc-hvung hon frammanar en och annan flyktig r y af de rikax stamningsfulla miljoer.
Men nar hon handskas med sitt hufvudtema, fattigdomen, dll ar det slut nled stiimning .. och poesi, d l iir det.
barf, grofhuggen realism, som vet af intet sjalfomkande, intet ekon- samt vajande, intet taktfullt fortigande.
.
Det heter ju, att hvarenda manniska bar material till ert ro-
man, sip egen.
Lyckligtvis aro ' inte alla skrifkunniga och lyckligt- vis ar trogheten och reservationen hos flertalet af dem, som skulle kunna f o p en penna, ett varn mot konsekvenserna .af denna sats.
Lilrqiil Fr det velnodjgt att tanka pb hur mlnga af de basta ro- manerna, de mest tragiska lifsskildringarna, som ligga oskrifna, darfor att de, som lefva och kanna intensivt, ofta sakna en st " am ma att fortiilja sina, oden.
.Den bok, som nu ligger framfor mig, hor just till det slag.
vi vanligen.gB miste om, och det, forefdler som en sallsynt.
lycklig slump, ntt den.nHgonsin har komniit till.
: f ' *.
Amerika-emigranter iiro ett sliikte.
for sig .och svhra att ut- grnnda.
Innan de lainnat sitt heinland, 4ro de viil lika Peskaffade soln annat folk, antar jag, d. v. s. ha hvar sin lilla individualitet och hvar sina speciella forutsiittningar, och sannolilrt existerar intet mystiskt samband mellan dem, som gor dem till ett frdn andra dod- liga afskildt.
brodraskap.
Men de forvandlingar, som clessa manni- skor aro utsatta for, nar de nBtt sin lamgtans mil, aro forskrackande genom sin snabbhet och sin ohyggliga ntjarnningsformlga.
' Man kan niistan inisstiinka?
att forsta Bsynen a£ frihetsgudinna.ns kolossal- staty i Newyorlrs hamn blandar deras blickar och for alltid berofvar den1 deras europeiska synformlga och p % nkgot nlagiskt satt tilldelar dem yankee-ogon i stallet.
Och det 1ar visst forh&amp;lla sig sl, att en he1 del egenskaper, som tolereras i)) gamla viirlden B, iiro kontraband i den nya och inycket svAra att smuggla igenom diir.
i N i 8 ' vi i ett nykt och praktiskt land, mina herrars, sager en figur i boken,.
.
viilborne herr Albert Osvald Sebastian Silfversvan, f. d. lzadett vid Izongl.
krigshogskolan, en forsupen usling, som.
visserligen forhiifver sig ofver sin hoga sociala stiillning men ar generad for att rhka ofverlclasseurop~er och foredrager att st %ta med sin amerikanska visdom infor slrandinaver sf enklare sort.
)) Ny och pralctisk)) iiliste inan bli, eljes duger man inte for det klimatet.
Till det gamla, s o n inte f i r gassera tulle11 i den nya viirlden, hor framfor allt meddelelsebegiiret, oppenhjartigheten, langtan att anfortro sig.
Inbundna och ordnjugga bli emigranterna - prat ger inte m %nga dollars och uppriktighet iir finarare rislcabel.
Hvad sknlle man tala om for rasten?
Nog har man varit med om ett och annat, men det ii.r ju forbi, man gitter knappt komma ihAg det, och man rgcker p&amp; axeln At dem dgrborta i)) det ganlla lanclet:), soin fora en s % stagnerande tillvaro, att alla smB bagateller, som passerade i gdr eller i forgBr, kunna absorbera deras intresse i dag.
Banta inte att fb veta af emigranternn hur det lefves diir borta i viistern.
Att husen Bro s % hoga och lronstitutionen sB fri, ntt siden iir lika billigt sorn ylle och att det stbr hvnr inan fritt att skalza hand med presidenten, det ar qtslitna nyheter och sager for rasten iu ' te mycket.
Men har ligger for.
oss en eilligrantlifsskildring af en person, soin ser pA hela yankeedomet fullkomligt europeiskt, inte fordoms-.
.
, f d l t och hogdraget men genomskidande och med den lugna ofver- lagsenhet, som oforskyldt lidande alstrar.
Hon har gBtt igenom de typiska invandrarodena och smakat den kroniska oturens ironiska bitterhet, som den nya varlden sii frikostigt bestir B t sina gaster.
Men hon har forblifvit en framling darute, med europeiska omdomen och europeiska ansprBk.
Hon s t l r pa en gHng ofver och midt inne i det stora Amerika-elandet, som hon afslojar, och det ger %t boken en saregen pragel af piilitlighet och tendensloshet.
Det verkar som en upprattelse for dem, so^ gO och smlskammas ofver sitt in- stinktiva &amp; - priori-forakt for den nya viirldens demokratiska en-gros- forhbllanden, att fH litet stod af en, som sett och, hvad mer as, er- farit.
Icke sB, som sknlle hon forakta - man foraktar ej hvad mnn kanner tillrackligt - men hon ger oss lo£ att gora det, om vi sB vilja.
a Boken hnndlar om tv&amp; manniskor, af hvilka den ena, kvinnau, h skjuten sB lBn@ fram i forgrunden, att man ser allt, som ar och hander, frBn hennes stBndpnnkt, d. v. s. hon representerm forfatta- ren.
Ron bar en he1 massa forutsattningar for att bli roma.nhjii1- tinna.
men hon blir det ej, ty denna roman a r ingen roman och har inte apvandning for nAgon whjaltinnrrw.
Hon iir inte det ringsste omhuldad af forf., snarare snaft och k&amp;ft behandlad, och om hon d&amp; och d l ar pi.
viig att vinna sympati, kommer det genast frztin niigot drag, sorn stoter och som erinrar om att det inte iir en &amp; kt man laser ' utan en hoget konkret rerklighet man fiires in i.
Det iir nAgot stort och stolt i denna f6rf: s likniijdhet for effekten och motstlndskraft.
mot den frestelse att klema med sina figurer och retuschers och arrangera, hvilken jag forestiiller rnig att roman- forfattare ha svirt att afvarja.
Louise Niefelt - sii hette hon - r a r en passiv varelse med ett nervost och utslitande dromlif inom sig, an skidande all varldens njutningar och lycka i oandligt perspektir, an hoyp- lost stirrande p&amp; den tringa bur, diir hon och alla henues miij- ligheter insparrats.
E n enda stor ' och dristig handling hsde hon folietagit, och det var, nar hon for ifrln slakt och viinner och allt till Amerika for att uppsoka sin fastman, en grufarbetaresou hiin Vastmanhnd, som studerat till milare hemma i Sverige men nn hiill p l att ' forsoka strafvs sig till nlgot slags fraintid diirborta.
Dii berusades hon af sin egen dBdkrsft och fordomsfrihet, och inte ens medpassagerarnas aktningsfulla medlidande och forsiktign hantyci- ningsr pL hvad allt som kan handa en i Ameriko miiktaiie dalupa hennes entnsiasm eller forstora hennes tro p % att hon befann sig pB stora landsvagen till lyckan.
Hon hade gifvit sig Bstad pb Gnds forsyn, och det var inte mojligt annat, an att detta hennes griins- losa fortroende sklnlle fii sin vedergdlning.
En smula profningar och arbete naturligtvis i nggra iir; men sedan skulle lyckans timme slii, och de skulle iitervanda hem pii fijrsta klass, litet aldre och '
lconske nBgot diimpade,)) och ' de skulle le mot hvarandra - lugnt, litet ofverliigset -- ty hvad iigde icke de a.f erfarenhet inot: de andra - men, aUt var nu .forbi, nu Wro de; lyckliga, nu kunde: de njuta, njuta sitt hela 18nga.
lif - och sii var sagan slut,.
Den drgmmen hade brant sig in i henne sH.
kraftigt, att den.
aldrig riktigt kunde plftnas .ut under det martyrium, som borjwdel med det forsta forla-gna, nervosa motet med den ~~$blottade och ar- betslose fiistmamen i Newyorks tullhus och som med smB andnings- pauser holl dem f h g n a, s % l b g e de funnos.
till: De.
hade.
inte endast fattigdom och otnr att sl8ss med, dessa.
tvB manniskor, de hade en annn h8rdare kamp inbordes.
Allt det iiggande, hetsande och jiiktande i he.nnes.
raffinerade natur reste sig bittert forebraende mot honom, soul inte hade energi eller lycka nog att lyfta dem ur fattigdomens dyj.
och allt det: r i a och hdrda i. hans bondnntur vaknade upy och Iiainnades: pB henne det tv3ifaldiga ela.nde han hade att ' dragas med, hennes och sitt eget.
Han.
var aljes en priiktig miinniska, Tore Hultman.
Vek-som ett barn och.
trofast som en hund och stillsamt sorjande sin lronstniirsbana.
1Sle.n.
olyckan forgrofvade .honom s8 viil som henne.
Den tog bort poe- sien frBn deras samlif, ' och de fingo inte rBd att hdlla sig rned slronhetssinne.
Nar de en och annan g h g under sin krhgstr6f- vande, osiikra tillvnro vnrsnade en ljuining i sina utsikter, lyftes.
och forfinades de med ens och kommo th&amp;g sin barndoms Gud och tackade honoin.
med barnsliga ord.
BIen pB dem lyste solen aldrig liinge, och nMr ovadret kom, s8 borjnde tvekampen.
Bter.
De voro ' tvii sammanliinkade galkrslafvar, gisslade af .. samma piska.
J a g vet knappask &amp; nd&amp;, om det iir.
dessa tvB, s o m g1.o hufvmd- personerna i boken ' ..
Det - ar v.al snarare, som jag ofvan ' antydt, begreppet fattigdom, visadt i d l sin forfgrande malrt, s o m spelar hufvndrollen.
Nogare bestamdt fattigdomen hos dem, som sett biittre dagar, d. v. s. det missnojda, i hvarje ogonblick dtstrarnande ar- modet, soln trottar och fijrsloar och forr8ar.
Det ar ju ' ett melan-: koliskt tema, och glad blir man inte af det, men man blir allvarlig.
Det gijr ett forunderligt intryck at ' t en he1 tjock volym igenom lass ett sadant sprdk som Hilma Strandbergs, .ett sprAk, som all- tid gifver det allra ursprungligaste, det rnest osbkta uttrycket for folsf: s tankar.
Talspriiket ar i gin va1.traffade vBrdsloshet och sin: logisksl ologiskhet en ny uppenbarelse inom vBr litteratur.
I de psykologiskn utflykterna dstrar dock just denna uttryckens omedel- barhet en srnula oreda och staler for stora lrraf p i liisarens fantasi. '
Detta ar den ends lilla snmarkning jag skulle vilja gora mot en bok, som jag for ofrjgt anser stti om icke ofver, &amp; tminstone utom den kritik man nnser sig ha rattighet att.
utijfva mot vittra arbeten.
.
.
-.
K, 1 tJ.
I: 1:.
Berattelse af Elisabet11 6T; uylenstie~lza.
.
Beroende.
OIU roman- och berattelseforfattma forr i tiden med fork~rlek ' forlade sins skildringar till de hogre samhiillssfiirerna obh togo sina hjaltar och hjiiltinnor fr %n salongernas och boudoirernas varld, citir det blistrade af juveler, dar siden frasade, sporrar klingade och den fornama viirldsdamen och den fina diplomaten drefro sitt intrig- spel, s i alskar v %ra dagars historieberiittare foretradesvis att sanka sig, om icke alltid till samhiillets lagsta djup, s i iitminstone till den krets, dar manniskorna ha det svArt, dar lifvet ter sig banalt, tun@ och oskont och diir knappast nlgon forsonande solstrille trgnger igenom och forgyller verklighetens askgrii sloja.
En sldan griltt-i-grBtt ' hiillen nutidstafla iir det Elisabeth Kuylenstiernas berattelse.
upprullar for oss.
Det iir ett hem med smB forhillanden sorn akildras, smP, trfikiga Evardagshhdelser afloua hvarendra, smfi, obetydliga och hvardagliga aro karaktererna.
Fa- miljefadern, den misslyckade litteratoren, sorn kiinner sig skapad for nigot hogre, Inen sorn g i t t under i lifvets trampkvarn, Br kanske biist tecknad, afvensl inger den visserligen alldagliga, men straf- samma och sjalfuppoffrande modern en viss sympati, men barnen, kring 1Ivilka.s oden historien ror sig, iiro skaigen andefattiga och ointressanta allesamman.
Hjaltinnan, den fortjusande Doris, iir en flicka sorn a.lla andra, t. o. m. hennes sm8 karlekshistorier iiro af det mest i n t e t s ~ a n d e slag, och till sist har forf.
ingen annan utvag an att skicka af heme till Amerika, dar vi ffi tanka oss att hon g i r en lycklig framtid till motes.
.
Lika farglos ar den aldre systern, den milda, sannt kvinliga, evigt syende Marie-Louise; fullkomligt karaktarslosa troderna, s&amp; val den i hog grad lattsinnign Sven, sorn forskingrar sin principals kassa, d g o t sorn b %de han sja.lf och hans anhoriga ta helt lkttrindigt, som den fortraffliga Gunnar, dygdemonstret, sorn forlofvar sig med en rik och halt flicka, blir olycklig, borjar spela och rumla, men trart ltervander p % dygdens vag, dB fastmon Aterger .honom friheten.
Ingenting af allt detta formar, trots forf: s rait goda berattare- talang och de obestridligen ur verkligheten gripna akildringarna, vacka virt deltagande, Bnnu mindre v k t intresse.
Och hvad s k d man siiga om tendensen?
- om man har sorn ofverallt skall soka efter en sldan.
uKvinnan alskar, mannen Idier sig i ndder Hlskas&gt;), se dar det tema hvarpa forf.
in infiniturn varierar den oandligt ba- .ns; la och monotona melodin.
I de forhsllanden mellan man och kvinna, som framstiillas, Br det alltid Iton sorn ar den tillbedjrtnde, kadekskvalda, forsmidda eller till ndder tagna.
Den beskedliga Marie-Louise hanger sig sorn en kardborre fast vid sin fastman, hvilkens kanslor synbarligen aro mycket afsvalnade; Cmnnar ar nog nedlstande att l i t a sig flngas och alskas af den Bdla Aina, iindlt tills hon, soln fornummit att &gt;) odets storrnfi3gel med slTarta vingar susat fram ofver deras hufvuden&gt;&gt;, ger honoin fri med den af ofver- strommande taclrsamhetskanslor forestafvade forklaringen:)) Kiir vi
(kvinnorna) f6 alska och njuta af vBr karlek, tro den besvarad med en hmldradedel a.f v&amp;r egen kansln, dii bli vi galdeniirer hos er mi in !^ - I sanning m&amp;ttliga anspriik!
I berattelsens ram ar dessutom inpassad en viss Margit, pH- tagligen ditsatt endast och allenast for att an ytterligare accenti~era satsen om den ensarnma kvinnans intighet, ty med hiindelsernes gHng har hon for ofrigt ails ingenting s t t skaffa.
Margit ar 30-&amp;rig, kontorist, har en gans !ca god plats och borde, skulle man tycka, kunna fora en riktigt treflig, ' bekymmerfri tillvaro, men i hennes brost sjudei- den dofva otillfredsstiillelsen att ddrig ha f6tt .lefva lifvet fullt.
.
Hon hm blifvit sklost af passionernns u l f ~, utan ' att ha funnit d e m a)) bi.&amp;kdel af lyckan)), sorn afven, hon skulle ha nojt sig med; och det fast hon ej ~frGgat efter n6gon fomnftig kedjebindning af for- lofning och gifterrna~.
Hon kande sig ensam i den krets, dit hou horde, dar hennes.
~ o r d fortoaade som eri frarninande vild melodi fr6n fortryckets Sibiriens.
, For kvinnan Sir allt gagnlost, nar det icke f6r helgd af kiirleken~, menar hon, och s6.
gAr hon och tar lifvet af sig utan att aha kant lifvets sprudlande v&amp;rbticksyra)), se- dan hon i ett patetiskt bref afgifvit sin sjalfbekannelse.
.
.
For IBsaren iir det riktigt lugnt att pb ett s6 pass lattvindigt satt he fBtt denna malplacerade figur undanstokad, men fortrytelsen ofver att ha blifvit .pAtrugad bekantskapen med alla dessa nler ell&amp; mindre osympatiska, osanna och onormala, exemplar af kvinnoslaktet.
stkr kvar afven sedan man slutat boken.
Den enda tillfredsstallelse man kamer iir vissheten om, att man ute i lifvet f i r leta lange,.
innan man traffar pb originalen till dessa kvinnobilder.
Nar skall ' ' ' ' den d a g komma, dQ de gfven bannlysas ur konsten och li.tteraturen?
E. n. Foreningsnieddelanden.
Fiireningen Handarbetets Viinners konstsliijdskolor.
DB foreningen stiftades, ingick Ofven undervisnings meddelande i planen for dess verksamhet.
Sfolor.
for: gurnrnal soensk Iconsto@fnucl och konstsijnz- nad, dlir undervisning phgiir f r h 15 jrtn.
-- 16 juni samt friin 1 sept.
- 1.5 dec.
%digen - &amp; ro uttrycken for denna foreningens fosterllindska och.
konstnih-ligt uppfostrande verksamhet.
Som konstsomnadskurser ar alltfor komplicerad far att kunna anv&amp;n- das vid handarbetsundervisniligen i v %ra flickskolor .och niigon anda -- mhlsenligare uppgjord plan for detta laroiimne ej finnes - och nyttig- lietsarbetet och prydnadsslojden bora ofvas vid sidan af hvarandra, har- foreningen Handarbetets Viiuner, for att f&amp; denna lucka, anordnat en sZirskild .sl~olktu: j., hvilken for eleven skall atgora de forsta stegen pB pryd -- nadsarbetets omride ' och inn6hAlla prof pB de olika sijmnadsarter, .soin ..
- &amp; ro aqyandbara for att smycka de konstslojdsfiirelniil, som ' hafva sin plats .i hemmen ochgifva detta trefnadem ' .och skiinhetens priigel: Vid val a € arbetsarter och monster har.man bemiidat sig om att .uppsoka stilriktiga.
och for smak och konstsinne uppfostrande samt de ornamentala motiven sP enkla, att de,: utforda sf sA unga och oerferna han- der, kupna Zlmna ett godt resspItat;.
.
: h b e t e n a.
Lro afsedda att utf0ras.i hand och ej ' som det egentliga koqstb~oderiet .vara beroende af att utfoias i bBge.
Foreningen.
har siikt.
gifva aenrra skolkura en svensk prlgel genom., att uggtaga bland medlen for utveckling.
af smak och stilkiinsla 110s Sve- riges kvinliga.uhgdom de nstionella.
a~betsarber och monstermotiv, hrilka hos gss annu filinss bevarade i ursprunglig friskhet och skonhet?
- .De ojxauientals motiven aro niimligen hiimtade frAn v l r a gamla svenska .a1 lmogearbeteh.
H r i g e n o m hop.pas fiireningen, att-grunden kunde laggas fiir en sun-, dare och mera, nationell ' hnstsliijds inforande ' i fiickskolorna och s ~ n a k .och stilklnsla erhilla den r l t t a rWningen.
.
.Hsarje arbete som fijrelagges ' eleven bor hafva ett gifvet gndamll; skolkursen bestar d&amp;rfSr e; f en saniting konstsl6jdsfSremAl i olika arbets- arter f r h eaklare till sverare -- n8ml: 1: o) Dukag&amp;ng-siim, Krabba-som, .Tvist-som ooh Dal-som, 2: o) PBlagg-som,.
3: o) Delsbo-som, 4: o) Platt-som, 5: o) -.
HAl-som, 6s) Schatter-som.
.
..
Undervisningen tankes s i mycbret som mojligt kunna ske genom klassnndervisning.
Hvarje klass skall arbeta i sin sarskilda arbetsart.
men foremhlen ' kunna vaxla och vara af m h g a h a n d a slag.
Liirarinnan visar vid ramen o.ch taflan liuru hvasje somntidsart skall tillgi d. r. s. dess tek- nik, ooh eleverna asbeta sedan oberoende af h n r a n d r a.
De elever som forst.
blifva fllrdiga erhiilla fyllnsdsarbeten.
a.
... I; o~~enirt~crz 13undar.betets lr&amp;nner nnordnnr.
en X.ur.
* f i r I~andur * liets- Iuvarinnor frhn och med den 9 maj t. o. m. den 10 juni.
~ n d a m i l e t rned denna kurs ar att lamna grundlig insikt uti ifrlgavarande siinmadsartera utforande samt sllttet for dess undervisande.
Milrna Angered-Strandberg har af Svenska akademien f4tt mot- taga ett anslag af 350 kronor ur akademiens enskilda medel med anledning.
.
af hennes nyss ntgifna bok, .nDen nya viirldenb.
.
.
.
.... .. e?
.
k o m apotekgweyrket s g n a s kvinnor f. n. hsfva god utsikt att.
vinna e n.
fast.
stallning, sedan den nya forordningen om studentexamen sis ' om kompetensvillkor for farmaceuter runnit laga kraft.
Till apotekarnas
kommissionlir i .Stockholm, hr Schimmelpfennig, in$ oft&amp; ifrBn landsorten anmodningnr om att anskaffa kvinliga apoteksbitraden,, ehuru tillghngen p l sBdana bitriiden visat sig vara ganska ringa.
Ghdjande ar emellertid att kunna anteckna, att af apotekarna.
sjiilfva det oeftergifliga villkoret nppstallts, att de kvinliga apoteksbitradena skola gora anaprBk p l lika hijg 1on .som de manliga, ph det att einnornas intrade pB denna del af arbetsmarlmaden ej.
skall f ororsaka loneskalans: sankning, ej heller ha en.
illoj a1 lionkurrenu till folj d..
.
.
.
- 0 Kvinliga urmakare hafva i Sverige foga utsikt att 1; unni utbilda sig i yrket: hvi ' lket f r a n ~ g k af de forfrig ' nihgar, son1 gjorts-hos ' en del af vhra forn&amp;msta urmakarefirmor; S % godt som samtligs ' hafva fijrklarat sig ej mottaga kvinliga elever.
Enkefru Ellen Thim, som ar .&amp;gare af och forestir en urmakareverkstad 11 Norrtullsgatan, ar emellertid 11Bgad ' att, i borjan mot en.ringa afgift, antaga en kvinlig liirling.
8 Br anses erforderliga for att vinna full kompetens att arbeta i yrket p i egen hand.
Den stora ' urmakeriskolan i GenAve ~ n e d 5 Irs obligatorisk kurs lsmnar endast tilltrade I t man.
N %nga kvinnor Bgna ' sig dock i Schweix Qt urmakareyrk ' et.
Af framsthende skicklighet sages en fru Pinard i Ge- d v e vara, hvilken reglerar observatoriets ur.
Hon ar gift med ' en skick- lig urmakare, och det lider intet tvifvel att denna fru, liksorn andra yrkes- idkare, inottager kvinliga elever till utbildriing.
Pris for shdan ' enskild lrurs kan, efter inackorderingens beskaffenhet, beraknas ~nellan 125 B 250 kr.
i mBnaden.
En larotid af mirist ' 2 ' /, k 3 k IIr vara nodviindig; ' ' " Tyslta feriekurser.
Vid universiteten.
i M ' Iarburg bch ' Greifswald anordnas i i r som vanligt Perieki~rser, p&amp; bida stallena frhn 4 till 29 juli, ' hvarfijrutom i Marburg fo~.
' ekornmer en ku&amp; " mellan, 15 aug.
och ' 9 sept .. och i GreiEswald en inellall 1 och 12 aug: F6r ntl&amp;ndslra liirarinnor, son1 amna deltaga i kurserna i Marburg, ', hblles dessutom i Pension Schenck diirstades ~nellan G juni och 3 juli, en forberedande k~?, o.mfatt ?nde QskBd- ningsuadervisning, konversation, littergtur o %h skriftliga uppsatser.
.
.
.
.
.
Kvinliga l ~ k a r e i ~ e &amp;.
Redan pedan Btgtilliga Ar tillbaka llafva de: EramstBende lakarpa froknarna Tiburtius och &amp; emus i Berlin beredt jordmhnen for den pl.aktisel.aFde, .lal; ai-eG .a£ deras eget kon.
.
Med.
doktor froken Blphm, som lifven under de siste Aren utofvat liikare-.
yrket i Berlin, har skaffat sig fast fot d&amp;ri_ades och gla (ler.sig Bt en vid- striickt, praktik.
Nu hafva, siiger ~ N e n e Balznenn,.
tvenne nya ' liikarinnor slagit sig ner i Berlin, dr Jenny Springer oq11 dr-Agnes Ha; cker.
Bbdo hafva aflagt sina inedicinska, examjna i Ziirich samt forviirfvat sig prak- tisk erfarenhet under tragna studier vid framst %ende kliniker.
De nya dolitorernas specialfack .ar forlossningar och.
k v i n n o s f ~ k d o m ~.
.
.
;.
.
:,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
I fialiska d e p ~ i t e k h e k a ~ m liar a ~ at f.
d.
' k&amp;se ' 1jpresidenben, &amp; h P i u l Des- Bourgeois, f. d. undervisningsminist6rn ~ o i n c a d ' 1; eveille '.
.
1 ... .... 1.: chanel ' d k 24 mars &amp; i&amp;ts.
motion om $A * ' kvinliga jbris licentiater doh.
.
.
.
doktorer skola f l afliigga advokateden och utofva advokatyrket.
I moti- veringen framhilles, att detta numera ar det enda af de fria yrkena, som icke ar tillgkngligt for kvinnor.
d En parisisk tidning.
Som vi redan en glng omnmnt, startades i Paris sistlidne december en daglig tidning, La fronde, med exklusivt kvinlig personal fr&amp;n hufvudredaktoren till och med ~springpojkarnao.
De nummer af tidningen, sorn koinmit oss tillhanda, b&amp;ra ingen specifikt feminin psiigel, f r h s e d t signaturerna.
SB mycket mera liir den verkstad.
frPn hvilken den u t g k, d. v. s. redaktionslokalen, expeditionen, tryckeriet o. s. v., utmlrka sig for den prydentliga sirlighet, som anses oskiljaktig f r i n Bkta kvinlighet.
I .Berliner Tageblatto har Theodor Wolff och i kvinnosakstidskriften r~Neue B a h n e n ~ doktor Kiithe Schirmnches i kise- rande nrtiklar nnleddelat sina intryck fr&amp;n interviemandet af sLa frondeo.
Tidningen r8r om ett litet prydligt tv&amp;vlningshus, rue Saint-Ge0rgt.s 14.
Alla rurnmen ih-o tapetserade i en ogonfagnande grBgron fiirg, inoble- ringen iir engelsk, d. v. s. liitt och luftig, och krukvaxter bidraga till det hemtrefliga intryck, som denna vllputsade lokal erbjuder.
De bOda interviemarna hafva djupt gripits af den mondana elegans, som utvecklas af redaktionspersonalen.
Hufvudredaktrisen, madame Mar- guerite Durand, och redaktionssekreteraren, madame Fournier, aro s h - skildt .bfverv&amp;ldigande genom sina utsokta toaletter och sitt vhldsvana viisen.
Den forrn har varit sk&amp;despelerska vid Theatre franqais och sedan medlem af redaktionen for * La presseo och ~ F i g a r o och ~ biir sllunda ha e j rik erEarenhetsEond.
Tidningen hiller sig med icke mindre an 18 redaktriser, en for politik, en annan for litteratur och konst, en tredje fiir sport etc. etc. Lika mhnga &amp; ro satterskorna.
, Afloningarna bch honoraren aro uugehr de samma sorn vid andra parisertidningar.
Horticultural College i Swanley, Kent, har utgifvit sin sjette 3 s - beraittelse.
Af denna synes, att under sistlidna Ar 28 kvinnor, alla ur den bildade medelklassen, utbildades till konsttradghrdsmastare.
Samtliga sr- hollo genom institutets bemedling: genast platser, och t v l af dem anstitll- des t. o. m. i Edinburgs kongl.
botnniska tradgtd.
En kallades af lady Henry Somerset till forestindarinna for industrifarmkolonien i Duxhurst och af de ofriga fingo de flesta sysselsiittning i den jordagande adelns parker och t.riidgkdsanl&amp;ggningar.
Vetenskapligt utbildade kvinliga tradggrds- milstare Lro rnycket eftersokta i England, och iifven sorn triidgh-dsmastare- bitraden anvilndas kvinnor mer och mer.
- Q En internationell f6rening af kvillliga journalister har ny- ligen stiftats i Washington.
Den har till uppgift att gstadkomma beroring mellan de .kvinnor, sorn arbeta vid dagliga tidningar och veokoskrifter eller &amp; o verksanlmn sorn utgifvare eller ' illustratSrer.
Foreningens ordforande iir Mary S. Lockwood.
Styrelsena ombud for Tyskland ilr fru Lina Morgen- stern och for Sverige froken Hz~lcla Lundin.
.
Riittelse.
I Dagnys f o r m hiifte forekom.p % g r i n d af bristande till.
ging pR typer.
ett acc~ntneringsfel.
I ~iotisen om doktor Wickstroms bok ~ L u k i a n ~ s v a a r niimligen en grav accent glacerad ofver sista stafvelsen i or- i stilllet fijr en akut accent som skulle angifva platsen for det tIt~ !.al~liis, ordets l~ufvudtoa.
Svar, till 3 en ungdomens van in .., En ungdomens viin)) har visat mig den uppmiirksa.mheten att, sisom tolk for eget och .liktiinksndes ogillande, insiinda ett genmae mot nlin anspr&amp;lislosa uppsnts wFamiljen och gliidjen)).
Denna uppsats var ej disedcl till striclshandske.
J a g syftade ej sB djupt och holl den diirfor i en, s %dan ton, att jag ej trodcle den sknlle g e mledning till bemotande.
Men dB sP likvisst blifvit fallet, m&amp;ste.
jag anse mig smickrad af att kritiken .Iznlminerat uti insgndarens slutformodm, att jag i mitt nppslrattsnde af de skildrade tidsforhuandena var ensam.
Att den g&amp;ngns t.iden agde foretraden med afseende 13 % familjelif och fpmiljegladje, det tog sig s&amp; nt Blott - &gt;for mig ocli lranslce ingen annanw, heter det.
Storre .erkannande kunde ej g3vit.s mig.
&amp; !in striifvan har ndmligea d t i d varit ntt k m m a forst&amp; iifven annat, dn jnst det nlla forst&amp; af vBra ma-nslrliga forhillaadenj och se en annan sida a£ fore- teelserna., Bn jnst den alln se.
J a g finner ' mig oclrsii i friiga om ' familj ' och ' gliidje ' he sett wzer an insiindaren; ty jiimte tnin allra egnaste (!)
uppfattning iir ocksB insgndarens syn pA iimnet och de sidor, hvilka han pApekar, mig va1 belranta - och noga ofvervgigd~.
Den okvitiskcc viil-d) zaden for vArt selcelsluts stora resultat, siir- s l d d t hvad Jrvinnan och hennes utveckling betrgffar, iir for mjg en ofvervunnen stindpunkt.
Mycket godt har denna utveckling haft med .sig, men iifven nigot af det icke-goda.
Ililiinsklighetens historia.
visar, att, utvecklingen ej i hvarje moment Br = verkligt framsteg, f r t p AtgAende.
Utvecklingen har p&amp; sin stora bann skri- dit ofver grusade Iculturer; hvarur kanske hvarje g,hg blott nAgra fB guldkorn medtagits till de uya fomernns ordn ' ing.
Det ofriga af dessa knlturers s. k. utveckling var i sjiilfva verket ett tillbaka- gBende.
Bfinst tror jag pA Blctheten a£ den ntveclding, son1 lnedfor abrupta ofvergPngar i plikt- och hjgrteforhdllnnden mellan sam- tida miinnislror.
Och att ' gliidje ' och ' familj ' wzbste forstBs.
118 olilca ' satt, miiste i g a ett helt och hPllet olika begreppsinneh&amp;ll for perso- ner, h.vilka i Alder skilja sig genoln ett par, eller nBgra tiotal af &amp; r, det har visserligen insgndaren sagt, men ingen ntvecldingens 1a.g hittills visat.
3 ' viirto.m knnna.
vi Izonstatera, att 1niinnislzohj8rtzi.t -
- i stort sedt w i t sig tamligen likt och att rissa fundamentala san- ningar ofverlefvat all a; ' utvecklingar '.
Bytte de sedliga begreppen innehgll for hvarje i %ldersldass, s % skulle den formaning en larare staler till sin liirjunge, den bok han kanske satter i ynglingens eller flickms hand, vara ett nonsenu, hvartill de unga ej behofde lyssna.
All uppfostran skulle ocks % vaka ett brott emot de ungas &gt;&gt;sjiilfstandighetskiinsla~.
Aro mod, plikt, lydnad, heder t. ex. ord, som for sonerna aga ett annat be- greppsinnehdll an for fadern, sL blir det foga mening nti hvad en far om dessa egenskaper kan saga sins barn.
Det h s visserligen begrepp s o m Udras, och Bfven ' det riitta ' har en utveckling, som foljer kulturen.
Uen om nHgot i riirlden ar danadt att bibehallas ntgorlundi oforandradt, sb Br dct pal fBr- hiillanden bggda pii foraldrakiirleken; och om ndgot har beriittigande, s % iil.
det val anordningar, dem en ldng erfarenhet visat utgijra karnan i folkens ~amha~lleliga lif.
En sadan anordning &amp; r familjen och familjelifvet forstidt sLsom en sammanhbllningspunkt for for- aldrar och barn, for de aldre sdviil som de yngre, familjen med for- verkligande af dess grundidd att vara en organisk sammanslutning.
Detta .iir v&amp;l en gafimal tanke, men ej en dldrad.
) &gt;Riktigt gammalt blott ar hvad som evardligt a r u n g t ~, har ocksb riir storste hiifdsb- tecknare sagt.
J a g beklagar att, dii jag supprullade de idylliska taflorna frgn en g %ngen tids umgiingeslif~, taflorna icke foregingos af detta pfipe- kande: nu kommer illustrationen till u~iqangesl (f bygdt p l fandjelif.
D % skulle itminstone ingen trott, att jag ' glomt bort ' just det, jag ville tala om!
Hvar och en har emellertid sitt framstaUningssBtt, och enhvar forstir ocks % p % sitt satt!
Det finns v d ocks % de, antar jag, som fatta, att man ibland framklifver rissa pointer uti det forgGngna i stiillet for att uttala sift ogillande af vissa mot dem stridande ten- denser i det niirvarande.
Eller annorlunda uttryckt: for dem som iir det en fordel vilja ' dansa ' (och s&amp;dana ungdomar fianas nog h!)
att f % dansa i fmniljehemmen - dti kan iifven dansen bli familje- noje i stiillet for kld5 !moje.
Och hvad kanwatlifvet angdr, sb i.ir detta enligt min tanke icke nagon ersiittning for familjelifvet.
Tv&amp;rtom mHste det anses sdsom en motsats dartill, och till och rned i m&amp;ngu fall stsom en fratsten p % detsamma.
Men detta ville jag wdvika att saga, emedan ett sddant ut- talande giirna bor 5tfoljas af en systematisk utredning och af bevis, hvilka jag mAhanda vid ett a m a t tillfalle f %r framliigga, men ej i min uppsats fann lampligt kasta mig in uti.
Poraldrar och barn - det ar lankar som direkt gripa uti hvarandra.
Den som ar moder, har rarit dotter, den som ar dotter torde blifva mpder.
Ingen a£ dem har ratt att soka para blott sig sjalf, darfor att ingen af dem har blott sitt eget lif att lefra.
Det Br kontinuiteten, som genomg %r allas vdr tillraro.
J a g liar undfHtt a£ mina foriildrar, jag ger &amp; t mina barn - med eller mot min vilje.
D e intryck jag mottsgit, melt iif~erz.
y ~ i w egen djeskapelse - jag ger detta &amp; t mina efterkommande.
En dotter, sorn arbetat sig ur kan- slan for familien; skall darfor ej ha n&amp;gon sidan kansla att gifva - hon slzall aldrig i sin ordning,) ge hemmet pra,gel af hem,.
Diirfor mBste hvarje kvinna, som tillika ar mor och hnr en klar fiirestallning om familjelifvets harmoniserande inflytande p&amp; kvinnan, icke anse det oviktigt, att d6ttrarnas stiillning till detsanlnla be- Med dessa ord, som kanske utgora ett nodvandigt komplement till min uppsats, for att den slcall forstks, har jag gtminstone i de viktigaste pnnkterna besvarat det genmiile)) en ungdomens vans rilctat mot; mig.
LBt lnig blott tilliigga: Bfan iir ingen ovlir, till ungdomen, till den unga kvinnan i synnerhet, di % man vill v5irna om famdjens id6 och familjelifvets helgd for den soin tir m g, men som i sin ordning Blir gammnl.
Alma Cleve.
Fr eirika-Br emer - Forbunrlet s 54 Drottninggatan, kl. 11-4.
Rid lamnas i juridiska och ekonomiska friigor.
Upply sningar lamnas anghende 8ti.E.ocblz8tceE- ter och a r h e t ~ o ~ n ~ $ c c tillgilngliga Ie~a fir kvinnor.
Anmalningar mottagas till intrade i fdrbundets sjzekkamtsa.
.
Afven personer som icke aro medlemmar af Brbundet, kunna blifva delegare i densamma.
Anmalningar till deltagande i de af Fredrika- Bremer-Forbundet ordnade H e ~ ~ ~ s t z c c Z i e ~ k ~ c ~ - mottagas.
By rhn mot tager anmalningar Zemma~.
B y r h mottager prenumeration Dagny.
1 8 Humleg&amp;rdsgatan 1 8 I S Gotgatan.
I 8 Drottninggatan Spis- och Knackebrod 9ndmaga oZi7ca sorter, oiifuertraffliga vdZ~ma7c.
i i HEDERSPRlS och GULDMEDALJ ' Rm~iasolr~veig lS ' 35, Dresden 1 S94.
GULDMEDALJ S t o c k l ~ o l ~ 1897.
~r B i tiZZ s o u i t s och C a k e s bet ?jczZ@t ZMgre prsfs &amp; n cZe zctZt3ncEs7ca.
C. W. SlCHUMACHER liongl.
Hoflcvcrnl~tiir.
Stoc7~7aoZm I 7 KowCcwulsgutnm 17. gremer-p6 ee &amp;?
8 - * 4 @ % Jurist 8 O rn lamnar it kvinnos rid och upplysningar i juridiska och ekonomiska angelagenheter.
Traffas forbundets by&amp; 54 Drottninggatan, 1 tr, Onadagar 761.
11-11 f. 9n. '
BARNANGENS antisap tiska Vademeoum munnens, thdernas hudens v&amp;rd fiir nr.
nl.
CIP; I Annonser DAGN Y upptagas af ' f rii J g e m I m g e?
h * g H er * gnh * Grrr.
37 0sterma / msgaton 37.
Adresser: Fredrika- Bremer- Furbundet: Dro t tninggatan 54.
Rikstelefon 27 ($2.
~ G ~ Y ~ I I I I I I) J-IX I ~ P ~ S i ' q111t.11 11 .. I.
- !l110.
1 * 21.
4s 11; - Foreningen Handarbetets fanner: Brunkebergstorg 18. ijp1) ~t iu- 1.
