# ID: svediakorp-per1629
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 37,706
# sentences: 1,210
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Från unionsförhandlingarna i Karlstad.
FOTO FÖR IDUN AF ARVID KJERLING.
1 STATSRÅDET HAMMARSKJÖLD.
JARLSBÉRG.
2.
STATSMINISTERN LUNDEBERG.
6.
SEKRETERAREN, JUR. DR HELLNER.
3.
UTRIKESMINISTERN GREFVE WACHTMEISTER.
7.
STATSADVOKATEN URBYE.
10.
STATSRÅDET MICHELSEN.
S. F. STATSRÅDET VOGT.
11.
STATSRÅDET LÖVLAND.
4.
STATSRÅDET STAAFF.
5.
GREFVE WEDEL- 9.
STORTINGSPRESIDENTEN BERNER.
IDUN 1905 J A G VILL BYG-GA MITT LAND.
E L I S A B E T H WiERN-BUGGE.
— 454 — AF S K A L D E N Björnstjerne Björnson säger i e n af s i n a s å n g e r: " J e g vil vasrge mit L a n d, j e g vil b y g g e mit L a n d ", — s i a r e n o c h fosterlandsvännen sätta med rätta dessa båda u t t r y c k för k ä r l e k e n till f ä d e r n e s l a n d e t j ä m - sides med h v a r a n d r a.
O c h villigt s k a l l e r k ä n n a s a t t i v å r tid m å n g a arbeta på att bygga vårt land.
Nationalför- m ö g e n h e t e n s och f o l k m ä n g d e n s t i l l v ä x t, d e n a l l m ä n n a v ä l m å g a n — j ä m f ö r d m e d " förr i v ä r l d e n, " — de f ö r b ä t t r a d e lifsvillkoren för m ä n g d e n, d e n s t i g a n d e u p p l y s n i n g e n — allt detta och mycket mera därtill äro frukterna af d e r a s a r b e t e, som u n d e r g e n e r a t i o n e r b y g g t vårt land.
M e n i n t e t h ä r p å j o r d e n ä r full- k o m l i g t, o c h o m vi i s a n n i n g ä l s k a v å r t l a n d, få vi m i n s t s l u t a ö g o n e n för de s t o r a s l a g - s k u g g o r, s o m d e s s a ljusa b i l d e r k a s t a b a k o m sig.
Visserligen växa nationalförmögenheten o c h f o l k m ä n g d e n, m e n h u r u m y c k e n u n g ar- b e t s k r a f t s u g e r ej e m i g r a t i o n e n i sin m a l s t r ö m, och h v i l k e n s u m m a s k u l l e d e n n a ej å r l i g e n r e p r e s e n t e r a, om den k a p i t a l i s e r a d e s.
Ingen t o r p a r e eller s t a t d r ä n g, i n g e n tjänsteflicka eller h a n d t v e r k a r e ville n u nöja sig m e d de lifs- v i l l k o r, som d e r a s g e l i k a r för femtio å r s e d a n funno fullt t i l l f r e d s s t ä l l a n d e, m e n s t i g e r ej lika- fullt m i s s n ö j e t h ö g r e d a g från d a g, o c h d e t t a k a n s k e j u s t t a c k v a r e f o l k u p p l y s n i n g e n o c h de bekväma kommunikationerna?
Det är ju lättare a t t u r en t i d n i n g k r i t i k l ö s t l ä s a sig till t a n k a r af a n d r a, ä n a t t forma en e g e n u p p f a t t n i n g, d e t ä r o c k s å alltid l ä t t a r e a t t fika efter m e r a ä n a t t v a r a förnöjsam, l ä t t a r e a t t s k j u t a s k u l d e n p å " s a m h ä l l e t " ä n a t t s ö k a d e n h o s sig själf.
V i s s t och s a n t ä r d e t d o c k, a t t t r o t s all of- fentlig och e n s k i l d v ä l g ö r e n h e t är n ö d e n m å n - g e n s t ä d e s s t o r, och a t t r å h e t e n s, b r o t t s l i g h e t e n s o c h försoffningens o g r ä s v ä x e r h ö g t och fro- digt b l a n d f r a m å t s k r i d a n d e t s o c h kulturens hvete.
J a, d ä r ä r a r b e t e n o g för alla h ä n d e r o c h t a n k a r, som vilja b y g g a v å r t l a n d.
I gamla dagar ansågs det ju vara mannens privilegium att sköta landets angelägenheter, — a t t v ä r j a d e t u t å t och b y g g a d e t i n å t, — m e n u p p t r ä d a n d e t af k v i n n o r ö r e l s e n h a r b r a g t a n d r a å s i k t e r i ljuset, och d e t p å g å r j u h o s oss s o m öfver allt a n n o r s t ä d e s e t t ifrigt a r b e t e för k v i n n a n s r ä t t i g h e t a t t d e l t a g a i det p o l i t i s k a iifvet.
D e t h a r j u o c k s å u n d e r d e t g å n g n a half- s e k l e t inom k v i n n o r n a s v ä r l d f ö r s i g g å t t en s t o r o m h v ä l f n i n g, en formlig r e v o l u t i o n — vi s ä g a o s s ej l ä n g r e se m e d s a m m a ö g o n som v å r a m o r m ö d r a r, t a l a d e r a s s p r å k eller t ä n k a d e r a s tankar.
M e n h u r u ä r det m e d u t v e c k l i n g e n, — h a vi i själfva v e r k e t g å t t så m y c k e t framåt?
J a g t a l a r ej o m d e få h u n d r a t a l, som v e r k - ligen h u n n i t a n d l i g m o g n a d o c h m e d v e t e n h e t, u t a n o m g e n o m s n i t t s k v i n n o r, som r ä k n a s i hundratusental.
Pressen har nyligen tillåtit kvinnorna a t t i dess s p a l t e r offentligt d i s k u t e r a n å g r a af sina v a n l i g a p r i v a t a a n g e l ä g e n h e t e r: k l ä d e r, m a t o c h t j ä n a r e, — d e t sista b o r d e k a n s k e s t å t t först, — och d e t h a d e j u ej behöft v a r a n å - g o t o n d t u t i, a t t för h v a r a n d r a f r ä m m a n d e p e r - s o n e r p å d e t t a s ä t t fått u t b y t a å s i k t e r och meddela hvarandra sina e r f a r e n h e t e r.
Men d e s s a d i s k u s s i o n e r h a b l o t t a t en s å d a n y t l i g - h e t, s m å a k t i g h e t och fåfänga h o s k v i n n o r n a, h o s de k v i n n o r, som d o c k g ö r a a n s p r å k p å a t t r ä k n a s b l a n d de b i l d a d e, a t t m a n b l o t t k a n h o p p a s, a t t de b ä s t a e l e m e n t e n t e g a t.
Stri- d e n h a r v a r i t fullkomligt r e s u l t a t l ö s, t y i n g e n h a r v i s a t sig m o t t a g l i g för m o t s t å n d a r e n s ar- g u m e n t, — h v i l k a för r e s t e n i a l l m ä n h e t ej v a r i t v i d a r e s l å e n d e, o c h d e n h a r ofta förts med en bitterhet, en taktlöshet och ett ingå- e n d e p å p e r s o n l i g h e t e r, som b o r d e h a s y n t s kvinnorna ovärdig.
Och m å n g e n v a r m a n h ä n g a r e af k v i n n a n s r ö s t r ä t t h a r m å s t fråga sig själf: " Ä r o de v e r k - ligen ännu s å d a n a? "
T y d å är icke ä n n u d e r a s o m y n d i g h e t s å l d e r förbi, t i d e n är ä n n u icke k o m m e n, n ä r de k u n n a a n f ö r t r o s r ä t t e n a t t b e s t ä m m a öfver l a n d e t s ö d e n.
D e a n d l i g e n m y n d i g a äro allt för få, de m å s t e v ä n t a.
D e n g a m l e s i a r e n o c h l a g s t i f t a r e n, som förde I s r a e l u r t r ä l d o m e n s h u s, s t o d i sin lefnads- afton p å e t t h ö g t b e r g o c h s å g i m o r g o n g l a n s för s i n a fötter d e t förlofvade l a n d e t, m å l e t för h a n s h o p p, h a n s l ä n g t a n o c h d r ö m, dit fblket s k u l l e k u n n a t h i n n a p å ett år, m e n dit v a n d r i n g e n t a g i t e t t lif i a n s p r å k.
Han hade n ö t t sin h e l a kraft i k a m p e n m o t d e r a s m a m - monsdyrkan, deras trångsinne, deras egenvilja, h a n h a d e v i g t s i t t lif a t t l e d a d e m o c h f o s t r a den generation, som skulle nå hans drömmars m å l och h a n s l ä n g t a n s l a n d.
I n g e n af d e m, h a n förde m e d sig u r E g y p t i l a n d, blef v ä r d i g a t t k o m m a d ä r i n, m e n h a d e h a n s k a m p därför v a r i t förgäfves?
Ä r.
de få a n d l i g e n m o g n a och m y n d i g a k v i n n o r n a s a r b e t e för frihet, framåt- s k r i d a n d e och u p p l y s n i n g fåfängt?
Bort d e t!
D e t ä r i c k e allom p å l a g d t a t t v a r a l e d a r e och u p p f o s t r a r e af e t t folk.
Men det är heller i n g e n, s o m u n d g å r a t t i h ö g r e eller r i n g a r e g r a d v a r a l e d a r e o c h u p p f o s t r a r e af i n d i v i d e n, kvinnan minst.
Öfverallt, i u m g ä n g e s l i f v e t, s o m m a t m o d e r, l ä r a r i n n a och främst som m o - der, ä r d e t h o n, s o m b o r d e v a r a u p p l y s n i n g e n s l j u s b r i n g e r s k a och i d e a l e t s f a n b ä r e r s k a.
Barn- d o m e n s t i d i g a s t e i n t r y c k, h v i l k a ofta ä r o de djupaste, karaktärens första daning, hvilken ofta är d e n för lifvet b e s t ä m m a n d e, allt l i g g e r i hennes hand.
Vår tankevärlds rikedom, vårt h j ä r t a s kraft, k ä r l e k till h e d e r och t r o, till m o d och r ä t t, allt k a n h o n d a n a.
D e t l i g g e r o c k s å m a k t u p p å, a t t h o n förstår d e t t a, a t t h o n k ä n - n e r s i t t a n s v a r, t y m e d eller u t a n r ö s t r ä t t — det är kvinnan, som skall bygga vårt land.
M e n ej g e n o m a t t u p p ä l s k a d e n c h a u v i n i s - t i s k a f o s t e r l a n d s k ä r l e k, som gör de u n g a in- b i l s k a o c h t r å n g s i n t a, så a t t de ej k u n n a k a s t a sin blick öfver n a t i o n a l i t e t e n s g r ä n s e r eller vilja i n t a g a sin p l a t s i l e d e t, d ä r h e l a m ä n s k l i g - h e t e n k ä m p a r sin s t o r a k a m p m o t orida m a k t e r.
Ej h e l l e r g e n o m a t t e v i g t s l å p å t r u m m a n för ä r o r i k a m i n n e n och s t ö t a i t r u m p e t för g å n g e n s t o r h e t eller s t ä n d i g t l å t a s ö n d e r s k j u t n a fanor fladdra för de u n g a s s y n.
Hon skall visser- l i g e n l ä r a d e m a k t n i n g för f ä d e r n a s s t r i d e r, för a t t de v ä r j d e s i t t l a n d, m e n h o n s k a l l o c k s å o c h framför allt l ä r a d e m, a t t d e t ä r d e, de själfva, s o m en d a g s k o l a v a r d a m e r e l l e r min- dre framstående arbetare på samhällsbyggna- den.
Och liksom d e n a r b e t a r e, som b e s j ä l a s af k ä r l e k till s i t t a r b e t e, h u r u e n k e l t d e t t a ä n m å v a r a, gör sitt v ä r f b ä t t r e ä n d e n, s o m b l o t t a r b e t a r för l ö n e n, så s k a l l ock d e n, som v e r k - l i g e n ä l s k a r s i t t land, h v i l k e n s a m h ä l l s s t ä l l n i n g h a n ä n m å n d e t i l l h ö r a, b ä t t r e, m e d friare s y n o c h s t a r k a r e h å g a r b e t a för dess u t v e c k l i n g ä n d e n, som b l o t t drifves af m a t e r i e l l a b e v e k e l s e - grunder.
P l i k t t r o h e t, a n s v a r s k ä n s l a, f r i h e t s l ä n g t a n och k u n s k a p s t ö r s t, m å k v i n n a n v ä c k a d e m till lif i dé u n g a s — flickors så v ä l s o m g o s s a r s — sinnen!
D å s k o l a de b y g g a s i t t l a n d, och b y g g a d e t till e t t h ä r l i g t m ä n s k l i g h e t e n s t e m p e l.
M å den svenska kvinnan aldrig, på hvilken plats lifvet ä n s t ä l l t h e n n e, g l ö m m a, a t t d e t är h o n, s o m s k a l l l ä r a k o m m a n d e s l ä k t e n a t t k l a r t för- s t å och a t t m e d k ä r l e k och g l ä d j e v i g a s i t t lif till d e n n a g ä r n i n g: Jag vill bygga mitt TVA DIKTER.
BERGUF.
Dvallik, drömmande är hans ro däruppe på bergets tinne; han plirar mot dalgläntan nedanför.
— Haren, som lyftes ditupp af hans klo, är nu blott ett angenämt minne, och intet siestan stör.
Blå är den vida, omätliga sal ' och vidderna vårligt ljusa med strån, som vagga så mjukt och lätt för morgonbrisen, som doftfylld och sval kommer granarnas toppar att susa.
— Ljuft är det att känna sig mätt.
* Men därnere bland häckar af hassel och bok löpa små rädda väsen tysta omkring under tafatta språng; de känna, att något har gått på tok — de följa ett spår ibland gräsen och fatta ej lifvets gång, att det, som är svagast och skälfver mest, i det skola klorna sättas, ur det skall hjärtblodet prässas fram, af det skall redas en måltids fest, hvarmed den starke skall mättas däruppe på bergets kam.
FUREN.
En ensam fur i ödemark!
— ljungeld har skalat dess bark, storm krökt dess rygg och gjort den stygg, förvriden, ondskefull — men stark.
För seglande glada och kretsande vråk är den en ledfyr på ensamt stråk, för vandraren i stjärnesken en trofast, glimmande båk.
Ödemarksfuren sträckt sin rot sin moder jordens hjärta emot, men ser på allt så mörkt och kallt i fruset vildmarkshot.
MARTIN LANDAHL.
land.
Lagermans Kraft-skur-pulver " T O M T E N ".
IDUN 1906 — 465 — I L U S T H U S E T.
S K I S S F Ö R IDUN A F E D V A R D VIK.
P Å D E N s m a l a t r ä d g å r d s g å n g e n, d ä r de f a l l a n d e löfven b r e d d e u t sin s k i f t a n d e, rödgula matta, kommo två män gående.
Målet för d e r a s p r o m e n a d v a r e t t l u s t h u s, s o m r e s t e sina g r ö n a v ä g g a r i d e n v i d s t r ä c k t a t r ä d g å r - dens mest undangömda hörn.
Det var ett g a m m a l t förfallet, å t t k a n t i g t l e k s a k s h u s m e d s m å b l y i n f a t t a d e f ö n s t e r r u t o r och s i r l i g a k r u - melurer längs taklisten.
D e n e n e af m ä n n e n, en n å g o t l u t a d g e s t a l t m e d b l e k a, fina d r a g och en p r ä g e l af v e t e n - s k a p s m a n, l å s t e efter å t s k i l l i g m ö d a u p p d ö r r e n med en r o s t i g n y c k e l.
— H i t i n h a r s ä k e r t i n g e n s a t t sin fot p å m å n g a h e r r a n s år, s a d e h a n, i d e t de g i n g o in.
— A t t i n t e din h u s t r u s restaureringsifver o c k s å s t r ä c k t sig hit, inföll d e n a n d r e l e e n d e.
H a n v a r en m e d e l å l d e r s m a n, h ö g och reslig, m e d e t t a n s i k t e, h v a r i e t t f ö r n ä m t och s t o l t ä m b e t s m a n n a l u g n b r ö t af m o t ö g o n e n s djupa, lefvande u t t r y c k, som s k v a l l r a d e om e t t a n n a t t e m p e r a m e n t än d e t, s o m l å g p å y t a n.
— D e n h a r i n t e h u n n i t hit ä n n u.
M e n h ä r finns j u s t o l a r — slå dig n e d.
J a g för m i n del k ä n n e r m i g t r ö t t.
Vi h a j u s t r ö f v a t om- k r i n g s e n i m o r s e; j a g är p r e c i s i n t e van vid sådant.
— Under det han talade, hade han med n ä s d u k e n s l a g i t d a m m e t af en s t o l och s k j u t i t fram d e n å t sin följeslagare.
Därefter dam- m a d e h a n af en å t s i g själf och p l a c e r a d e sig med ett tillfredsställdt uttryck.
— N å, t ä n k e r du n u bli s t a d i g v a r a n d e h ä r?
— Förmodligen.
H a r r i e t trifs här, och a t t k o m m a till S t o c k h o l m ä r j u e n d a s t en affär p å två timmar.
Och j a g k a n a r b e t a h ä r l i k a b r a som där.
— Du tänker således arbeta i vinter?
— - J a g får se — j a g h a r i n g e n t i n g k l a r t ännu.
— Människorna vänta.
— På hvad jag har att säga!
Det tror jag knappt.
N e j, nu ö n s k a d e j a g h e l s t h v i l a — hvila fullständigt.
Det kom ett lidande, trött u t t r y c k k r i n g de t u n n a l ä p p a r n a.
— Men j u s t d e t k a n m a n a l d r i g — d e t är d e t bedröfiiga i saken.
F ö r a t t k u n n a förskaffa sig h v i l a i ett hänseende, måste man arbeta intensivt i ett annat.
Har du aldrig känt detsamma?
— J o, M o r t i m e r, m å n g a g å n g e r.
Och h a d e m a n i n t e d e n e r f a r e n h e t e n, v o r e d e t v i s s t omöj- ligt a t t lefva e m e l l a n å t.
D o k t o r M o r t i m e r B j e r r e b e t r a k t a d e sin v ä n m e d en f o r s k a n d e blick.
— D u h a r r ä t t.
M e n j a g t r o d d e ä n d å i n t e, a t t du k o m m i t till d e n punkt, då arbetet måste användas som opiat.
D e n a n d r e s å g u p p hälft ö f v e r r a s k a d.
— H v a d m e n a r du?
s a d e h a n e n d a s t.
— H v a d j a g m e n a r.
.
.?
A t t d e t finns till- fällen, d å m a n i n t e ä l s k a r a r b e t e t för d e s s egen s k u l l, u t a n därför a t t d e t k a n a n v ä n d a s s o m bedöfningsmedel.
F ö r s o m l i g a, för de s t a r k a n a t u r e r n a, k a n d e t o c k s å bli ett fullkomligt pålitligt läkemedel.
K a n s k e du, G a b r i e l, är l y c k l i g n o g a t t v a r a en af d e s s a s t a r k a n a - turer?
D e t k o m e t t u t t r y c k af o b e s t ä m d oro i G a b r i e l H a l l s b r u n a ö g o n.
— J a g f ö r s t å r dig i n t e r i k t i g t.
.
.
j a g är j u fullkomligt frisk.
.
.
— V i s s t ä r du frisk.
D e t v a r e g e n t l i g e n p å mig själf j a g t ä n k t e, n ä r j a g n ä m n d e o r d e t läkemedel.
Men du fällde i alla fall e t t y t t - r a n d e, som o t a l i g a g å n g e r p a s s e r a t g e n o m m i n hjärna.
.
.
Han tystnade och satt under några sekunder försjunken i tankar.
Slutligen ytt- rade han med låg, b e g r u n d a n d e r ö s t: Ödet g e r oss i b l a n d n ö t t e r a t t k n ä c k a — så till e x e m p e l, n ä r d e t r o a r sig m e d a t t s p i n n a den e n e s lifstråd a l l d e l e s lik d e n a n d r e s.
H a r du i n t e m ä r k t a t t d e t i b l a n d h ä n d e r så?
— Det har j a g naturligtvis.
— Den svarande s å g en s m u l a f ö r u n d r a d u t öfver f r å g a n.
Så- dant är j u ingenting sällsynt.
— Nej visst, m e n d e t v a r e g e n t l i g e n i n t e på det j a g t ä n k t e.
.
.
j a g lät inte t a n k a r n a flyga u t till m ä n n i s k o r i a l l m ä n h e t.
J a g höll m i g till d e t, som fanns n ä r m a s t.
G a b r i e l H a l l fingrade n e r v ö s t p å sin u r k e d j a.
— Och h v a d s k u l l e d e t v a r a?
— D e t n ä r m a s t e j a g h a r ä r väl m i g själf — och dig.
D o k t o r n s å g u t g e n o m fönstret och f o r t s a t t e b r å d s k a n d e: D e t finns l i k h e t m e l l a n oss, eller h v a d s ä g e r du själf?
Jag för min del h a r m å s t a r b e t a — ofta i v a n s i n - n i g t t e m p o — för a t t g l ö m m a en s a k, och d e t i r o n i s k a är, a t t den s a k e n j u s t är k ä r l e k e n till min h u s t r u.
Och n u till d i g!
J a, s i t t stilla, m i n v ä n, du ser j u, h u r l u g n t j a g t a r e m o t hvad ödet bjuder.
O c k s å du a r b e t a r, du k o n - c e n t r e r a r alla d i n a k r a f t e r p å a r b e t e t i afsikt att glömma — ja, det är bäst att det säges — k ä r l e k e n till m i n h u s t r u.
H o f r ä t t s p r e s i d e n t e n H a l l r e s t e sig, m e n sjönk tillbaka i stolen igen.
H a n v a r g r å b l e k i an- s i k t e t och m u m l a d e h e s t: — K a n du inte t i g a.
.
.
— N e j, i n t e n ä r j a g ä m n a r t a l a v i d dig.
.
.
Och h v a r f ö r s k u l l e i n t e o c k s å du h a n å g o t a t t säga?
— Till d i g!
— J a, hvarför i n t e till mig?
— V o r e d e t i n t e b ä s t a t t vi t v å a l d r i g m e r t a l a d e vid h v a r a n n?
F ö r mig å t e r s t å r j u i n g e n - t i n g a n n a t än a t t g å — j a g förstår din m e - ning.
D e f ö r n ä m a d r a g e n blefvo ä n n u m e r a s t e l a och förnäma.
— Det tror j a g inte.
Mortimer Bjerre såg p å sin v ä n m e d e t t p a r l u g n a, k l a r a ö g o n.
D e n n e k u n d e ej b i b e h å l l a j ä m n v i k t e n, u t a n b r ö t lidelsefullt u t: Med h v a d r ä t t s t ä l l e r d u till d e n n a scen?
H a r j a g uppfört m i g p å a n n a t s ä t t, än h v a d j a g s o m g e n t l e m a n k a n s v a r a för?
— D e t h a r j a g långtifrån s a g t, s v a r a d e d o k - torn blidt.
A t t ä l s k a en a n n a n s h u s t r u ä r väl k n a p p a s t n å g o t, som t a r ifrån en t i t e l n g e n t l e - man.
— H v a r t vill du k o m m a m e d d e t h ä r?
I d e t b l e k a a n s i k t e t fanns e t t u t t r y c k, som u t - v i s a d e fysisk s m ä r t a.
— Ha tålamod blott.
Vi h a g o d tid p å oss — e f t e r m i d d a g e n ä r l å n g, och H a r r i e t ä r borta.
H a r du n å g o t e m o t a t t vi s i t t a h ä r en stund?
— H v a d s k a l l d e t t j ä n a till a t t p l å g a oss båda!
— T r o r du a t t vi k u n n a bli v ä r r e p l å g a d e än h v a d vi v a r i t?
D e n b ö j d a g e s t a l t e n t y c k t e s s j u n k a ihop ännu mera.
— J a g v e t i n t e, k o m d e t m o n o t o n t till s v a r.
M e n v o r e d e t i n t e b ä t t r e, om vi s p a r a d e d e t h ä r s a m t a l e t till i m o r g o n.
.
.
du ser s j u k u t, Mortimer.
S k u g g a n af e t t l e e n d e s k y m t a d e fram p å doktorns läppar.
— Du behöfver inte vara ä n g s l i g för a t t j a g p å n å g o t s ä t t ä r r u b b a d, sade han.
Min ö n s k a n är e n d a s t d e n — j a, j a g medger att den kanske är litet besynnerlig — a t t du och j a g en g å n g s k a ö p p n a v å r a h j ä r t a n för h v a r a n n.
H a r du f o r t f a r a n d e ingenting att säga?
— N e j, d e t ä r j u du, som p å y r k a r s a m t a l e t.
D e t blef t y s t en s t u n d.
G e n o m d ö r r e n, s o m s t o d p å g l ä n t, k o m en h u m l a i n s u r r a n d e.
H o n g j o r d e u r s i n n i g a försök a t t k o m m a u t g e n o m f ö n s t r e t; s l u t l i g e n fick h o n r ä t t p å d ö r r ö p p - n i n g e n, och m e d ett ljud, som p å m i n d e om en starkt sjungande ton, försvann hon ut i träd- gården.
J u m e r a s t e l h e t e n och l u g n e t b r e d d e s i g öfver p r e s i d e n t e n H a l l s a n s i k t s m u s k l e r, d e s t o m e r f ö r s v a n n d e t från d o k t o r B j e r r e s.
Till sist | Mousseline [[1 120 cm.
bredd ä 90 öre pr meter levererat i i full- och i portofritt till privatpersoner, Profver omgående franco.
| Scbweizer &amp; Co., Luzem S. 6.
(Schweiz).
| s a d e h a n n e r v ö s t: A t t du i n t e g l ö m m e r ä m b e t s - m a n n e n — v i d e t t tillfälle s o m d e t h ä r!
— H v a d vill du d å a t t j a g s k a l l g ö r a?
— J a g v e t i n t e, d e t faller sig b a r a s å o n a - t u r l i g t a t t se dig u p p t r ä d a s o m o r d k n a p p r e - sonnör.
— I e t t s t y c k e af lifvets t r a g i k, m e n a r du.
Din a n m ä r k n i n g är k a n h ä n d a r i k t i g, m e n s o m j a g k ä n n e r m i g f ö r h i n d r a d a t t u p p t r ä d a som t r a g i k e r, k a n j a g i n t e b e r e d a dig d e t n ö j e t.
— S å å — d e t s k u l l e v a r a e t t nöje d e t.
Det har j a g inte t ä n k t på.
Du.
.
.
Han tyst- nade, som hade plötsligt något annat kommit in i h a n s t a n k e g å n g.
Så satt han länge.
— Vill du l å t a m i g få en h ä s t till s t a t i o n e n?
Sista tåget går visst åtta.
— D u skulle j u i n t e r e s a förrän om lör- dag ...?
— J a g f r u k t a r du ä r o t i l l r ä k n e l i g, s a d e Ga- briel ' H a l l n ä s t a n s k a r p t.
Anser du att j a g k a n b e g a g n a mig af din g ä s t f r i h e t efter d e t t a!
O c h om du ö n s k a r h a m i g h ä r för a t t till- f r e d s s t ä l l a e t t s l a g s t o r t e r i n g s l u s t, så b ö r du förstå, a t t j a g i n t e ä m n a r gå d i g till m ö t e s i det hänseendet.
D o k t o r n s t u d e r a d e sin v ä n u p p m ä r k s a m t, och n ä r h a n s e d a n t a l a d e, fanns en viss u n d r a n i h a n s r ö s t.
— R y m m a s i n g a a n d r a t a n k a r i din h j ä r n a.
.
.
h a r du i n g e n t i n g a n n a t a t t s ä g a i denna stund?
— H v a d ä r din m e n i n g?
Vill du fram- tvinga någon sorts bekännelse.
Skall j a g be- höfva s ä g a dig, a t t n å g o t i n t r å n g i d i t t ä k t e n - skap, v a r e sig i d e t e n a eller a n d r a h ä n - s e e n d e t, a l d r i g f ö r e k o m m i t från min s i d a och aldrig kommer att göra det.
J a g har inte det m i n s t a a t t förebrå m i g,.
.
m i t t s a m v e t e k a n i n t e v a r a r e n a r e än h v a d d e t är.
— Öfver d e n h ö g a p a n n a n h a d e k o m m i t en r ö d s k y och ö g o n e n flammade.
N u v a r d o k t o r B j e r r e h e l t och h å l l e t l u g n.
— H a r du g l ö m t, h u r d e t s t å r i en viss g a m m a l b o k, s a d e h a n m e d e t t s t ä n k af ironi i rösten.
D e n, som s e r p å en k v i n n a till a t t b e g ä r a h e n n e, h a n hafver a l l a r e.
.
.
— M o r t i m e r, s ä g för G u d s s k u l l h v a d som är din m e n i n g!
J a g s t å r i n t e u t l ä n g r e.
— F ö r l å t mig, G a b r i e l, d e t v a r i n t e min afsikt a t t p l å g a dig.
— D r a g e t k r i n g de t u n n a l ä p p a r n a blef m e d l i d s a m t v e k t.
— Men sitt nu och v a r l u g n — om du är i fullt u p p r o r, k u n n a vi i n t e r e d a u t d e t h ä r.
— H ä r finns j u i n g e n t i n g a n n a t a t t r e d a u t, än h v a d j a g själf s v a r a r för.
— I ett hänseende ja.
Men annars kan väl k n a p p a s t en k n u t, som h å l l e r t r e m ä n n i s k o r fast, l ö s a s u t a n a t t a l l a t r e m å s t e b e r ö r a s däraf.
G a b r i e l H a l l h a d e r e s t sig och s t o d fram- för sin v ä n.
— K ä r e M o r t i m e r, s a d e h a n och s t ä m m a n fick f ö r u n d r a d e tonfall, k a n d u inte t r o mig, om j a g s ä g e r, a t t i d e n n a s a k ä r i n g e n m e r än j a g själf i n b l a n d a d.
Din hustru har ingen a n i n g om m i n k ä r l e k — h u r du fått v e t a d e n, ä r m i g
IDUN 1905 — 456 — Lanolin- ä r?
&amp; Sana-Tvil.
(JT Oaranterad rtn, neutral, %.
^^eS^^I och Ofverfet.
=) Bästa Barntvål!
j \ ^7 25 öre st. [V &lt;sg&gt; — • i ^ Y Grumme &amp; Son | ^ Stockholm.
I o m ö j l i g t a t t förstå — m e n j a g b e r d i g t r o, a t t h o n a l d r i g fått s k ä l a t t a n a d e t m i n s t a.
Om j a g gjort mig s k y l d i g till n å g o t s å d a n t u p p e n - b a r a n d e af m i n a k ä n s l o r, så s k u l l e j a g själf för a l l t i d h a förvisat m i g från ditt h u s.
Det är j u s t m i n ö f v e r t y g e l s e om a t t j a g i n t e svikit i d e n p u n k t e n, s o m t i l l å t i t m i g a t t v a r a till- s a m m a n s m e d dig o c h t a e m o t din v ä n s k a p.
— J a g t r o r d i g och j a g förstår d i t t r e s o - nemang.
M e n s k u l l e vi ä n d å i n t e k u n n a s ä g a som så, a t t du e n d a s t l å t i t e n a h a l f v a n af d i t t samvete tala.
D e t h a r d o c k b a r a v a r i t för H a r r i e t s s k u l l, s o m du s ö k t min v ä n s k a p och k o m m i t i m i t t h u s.
D e t h a r v a r i t för a t t din själ s k u l l e få b a d a i å s y n e n af H a r r i e t, s m e k a s af h e n n e s röst, n j u t a af allt d e t, som s t r å l a r u t från h e n n e s inre och y t t r e fägring.
För Har- r i e t s s k u l l, för din k ä r l e k s s k u l l, h a r d e t v a r i t s o m du k o m m i t hit till oss — du h a r s ö k t t i l l f r e d s s t ä l l e l s e så l å n g t d e t v a r i t dig m ö j l i g t.
Men du h a r a l d r i g l å t i t d i n a k ä n s l o r k o m m a l ä n g r e än till t a n k a r, och därför h a r du fröj- d a t s åt ditt skuldfria s a m v e t e.
.
.
Men du, som dock är idealist, b o r d e k u n n a se, h v i l k e n hårfin s k i l l n a d d e t ä r m e l l a n t a n k a r och o r d.
— H v a d vill du j a g s k a l l s v a r a dig, k o m d e t t r ö t t och t o n l ö s t.
A t t j a g ö n s k a r mig en kula i kroppen kanske?
— H a r du i n g a a n d r a ö n s k n i n g a r?
— D u m å t t e v a r a en djäfvul.
Vill du v e t a h v a d j a g ö n s k a r, så skall du få d e t!
D e b r u n a ögonen glimmade nästan svarta.
— Jag önskar visa b å d e h e n n e och h e l a v ä r l d e n, h u r v a n s i n - nigt j a g älskar henne — j a g önskar ligga på k n ä för h e n n e i t i l l b e d j a n!
H e r r e G u d, vill du g ö r a mig g a l e n!
Ä r du i n t e nöjd n u?
D e n h ö g r e s t e m a n n e n s k a k a d e som af fross- brytningar.
— M e r än nöjd.
Och h u r u a n s e r du a t t detta bör sluta?
G a b r i e l H a l l återfick h e r r a v ä l d e t öfver sig.
— D e t blir m i n s a k, s a d e h a n.
— F ö r l å t mig, G a b r i e l, j a g ser a t t j a g gjort dig o n d t.
Det har j a g ändå inte velat.
Men l å t mig n u t a l a o r d e n t l i g t.
Och f ö r v å n a dig i n t e öfver a t t j a g k a n s k e t a r d e t t a affärsmäs- sigt, m e n ser du, n ä r m a n l ä n g e t ä n k t öfver en s a k, k ä n n s d e t, som om m a n s t o d e i b e g r e p p a t t g ö r a u p p en a f f ä r.
.
.
D u äl- s k a r H a r r i e t, j a, d e t är n å g o t s o m l å n g t i f r å n förmenas dig, m å n g a m ä n g ö r a d e t s a m m a, fast k n a p p t n å g o n så trofast och l ä n g t a n s f u l l t som du.
— Ä r d e t dig själf du vill p i n a.
.
.?
Kan du i n t e fort s ä g a d e t, du vill k o m m a till?
— Jo, det kan j a g.
D i n k ä r l e k till H a r - riet h a r ett p l u s, som i så h ö g g r a d är e t t m i n u s för mig, a t t — — — G a b r i e l b l o t t s t r ä c k t e sig häftigt fram.
— A t t.
.
.
hvad?
— Din k ä r l e k till H a r r i e t ä r b e s v a r a d.
E n b l o d s t r ö m r u s a d e u p p i det v a c k r a, för- n ä m a a n s i k t e t, m e n e n d a s t för a t t g e n a s t för- s v i n n a och e f t e r l ä m n a en ä n n u g r å b l e k a r e färg än den, som n y s s funnits där.
— Är det sant?
Stämman var knappt högre ä n en h v i s k n i n g.
— S å h a d e j a g ä n d å s e t t r ä t t, n ä r j a g för- s t å t t, a t t du i n g e n t i n g visste.
D o k t o r B j e r r e t a l a d e m e r a för sig själf än till v ä n n e n.
D ä r p å t i l l a d e h a n, i det h a n s å g upp: J a, hvarför s k u l l e j a g a n n a r s s ä g a d e t?
— G u d.
.
.
M e n hvarför g l ä d s j a g öfver d e t.
.
.
o l y c k a n s t r ä c k s j u d å o c k s å u t öfver henne.
M o r t i m e r B j e r r e s djupa ö g o n l ä m n a d e h o n o m ej för en s e k u n d, och l i k s o m i f ö r u n d r a n frå- gade han: — Kan besvarad kärlek någonsin v a r a en o l y c k a?
— I d a g r o a r du dig m e d a t t v a r a p a r a d o x a l, utbrast Hall.
— Och d u d o g m a t i s k.
Men k a n s k e du för- s t å r m i g b ä t t r e, om j a g t i l l ä g g e r, a t t j a g s n a r t k o m m e r a t t g ö r a min s o r t i e från s c e n e n.
Ja, v a r i n t e ä n g s l i g, d e t s k a l l s k e fullt n a t u r - ligt.
Högst ett år har j a g k v a r.
.
.
det kan o c k s å bli å t s k i l l i g t k n a p p a r e.
Och då ä r H a r - riet fri — — — — Käre vän, presidenten Hall var starkt u p p r ö r d och l a d e h ä n d e r n a på d o k t o r n s a x l a r, j a g vill i n t e, a t t du s k a l l t a l a så.
Det vore förfärligt, om du s k u l l e d ö; d e t k a n i n t e v a r a sant!
— Jo, läkarnes dom är enhällig.
D e t är k r ä f t a i lefvern och af n å g o t s å d a n t b l i r re- s u l t a t e t e n d a s t e t t.
.
.
Om du v i s s t e, Ga- briel, h u r s k ö n t d e t k ä n n s a t t få aflägsna sig, då m a n s p e l a t u t sin roll.
.
.
d e t är s l u t m e d k r a f t e r n a n u, s l u t m e d alla n e r v e r, som h å l l a m i g u p p e.
M i t t s t o r a ideal h a r all- tid v a r i t a t t få s l i p p a u n d a n, n ä r k r a f t e n v a r u t s i n a d, d e t blir j u a n n a r s b l o t t a t t s l ä p a sig fram p å d e n h e t a, d a m m i g a l a n d s v ä g e n.
.
.
N u h a r j a g u p p n å t t i d e a l e t, och i n g e n k a n v a r a t a c k s a m m a r e än j a g.
T a n k e n a t t l å t a m i n e g e n h a n d förskaffa hvila åt mig, h a r j a g s l u p p i t b r o t t a s m e d; den h a r för r e s t e n alltid v a r i t mig m o t b j u d a n d e — icke p r e c i s därför a t t j a g a n s e t t den v a r a o r ä t t, u t a n af a n d r a s k ä l.
.
.
M e n låt oss n u t a l a om H a r r i e t.
J a g vill d e t g ä r n a, fast behöfligt är det j u egentligen inte.
Alltsammans skall ju ändå en g å n g o r d n a s af sig själft, och du s k a l l n o g en d a g få v e t a allt.
Men d e t i n t r e s s e r a r mig a t t ge dig n å g r a u p p l y s n i n g a r r e d a n p å för- h a n d.
.
.
j a g k ä n n e r m i g h a r å d till a t t v a r a s å g e n e r ö s nu.
.
.
M i t t u p p t r ä d a n d e i d a g, Gabriel, ä r k a n s k e g a n s k a originellt, m e n för en g å n g s s k u l l k a n j a g j u få v a r a originell.
H a n t y s t n a d e och s a t t m e d e t t l i t e t s m å l e e n d e läpparna.
— F ö r l å t, M o r t i m e r, m e n h u r k a n du v e t a att Harriet.
.
.
G a b r i e l H a l l k u n d e ej f o r t s ä t t a.
— Älskar dig?
fortsatte doktorn lugnt.
H o n h a r själf t a l a t om d e t.
.
.
för flere å r s e d a n.
.
.
i n n a n vi gifte oss.
— Men h v a r f ö r t o g h o n då dig?
— Vi s y m p a t i s e r a d e och h a d e m å n g a ge- mensamma intressen.
D e s s u t o m friade j a g i n t e till h e n n e, förrän du h a d e v a r i t gift öfver e t t hälft år.
.
.
H a r r i e t h ö r i n t e till de s v a g a k v i n n o r n a, m e n n o g t r o r j a g d e t v a r ett h å r d t s l a g för h e n n e, n ä r u n d e r r ä t t e l s e n om din för- lofning k o m, P å d e n t i d e n k ä n d e j a g j u icke dig, m e n H a r r i e t h a d e ofta t a l t om dig — vi v i s t a d e s i P a r i s b å d a d e n v i n t e r n och v o r o t i l l s a m m a n s h v a r d a g — och j a g m i n n s, h u r svår- f ö r k l a r l i g t j a g fann ditt val — a t t t a lilla B l a n c h e Scheffer, n ä r m a n k u n n a t få H a r r i e t Schiick!
Nåja, j a g för min del v a r p r e c i s i n t e l e d s e n, och n ä r j a g å r e t därefter friade, s a d e också Harriet ja.
J a g föreslog e t t k a m r a t s k a p e n d a s t — v å r t ä k t e n s k a p h a r heller a l d r i g v a r i t a n n a t — och det v a r väl till s t o r del därför h o n gaf mig j a, t r o t s h e n n e s k ä r l e k t i l l h ö r d e på en a n n a n m a n.
.
.
M e n n a t u r l i g t v i s d r ö m d e j a g om a t t f ö r h å l l a n d e t s k u l l e f ö r ä n d r a s m e d å r e n.
J a, så flyttade vi hit till S t o c k h o l m, och s å blef du ä n k l i n g i en h a s t.
Hur det sedan sett u t v e t du — u n d e r de sista fyra å r e n h a d i n a t a n k a r v a r i t h o s H a r r i e t och h e n n e s h o s d i g.
Och b å d a t v å ha ni g å t t och spillt e r t h j ä r t e - b l o d p å h e m l i g h å l l a n d e t af e d r a k ä n s l o r.
.
.
ni h a b å d a s p e l a t s å v ä l, a t t den e n e i n t e ens för e t t ö g o n b l i c k l ä s t i den a n d r e s själ.
D o k t o r n t y s t n a d e; h u r stilla och l u g n t o r d e n än k o m m i t öfver h a n s l ä p p a r, t y c k t e s d e t d o c k, s o m om d e t k o s t a t h o n o m s t o r a n s t r ä n g n i n g att tala.
H a n t o g fram n ä s d u k e n och t o r k a d e p a n n a n; därpå fortsatte h a n: — D e t ser k a n s k e u t, som om j a g b o r d e h a e r b j u d i t H a r r i e t s k i l s m ä s s a, m e n m i n öfver- tygelse har varit, att hon aldrig skulle ha gått in p å en s å d a n.
Och så k o m j u min s j u k d o m, som g j o r d e en s k i l s m ä s s a obehöflig.
Gabriel Hall hade suttit med hufvudet i h a n d e n; n u lyfte h a n u p p d e t och s å g p å s i n v ä n m e d ö g o n, som g l ä n s t e m e d en e g e n d o m - lig fuktig g l a n s.
— T r o r du mig, M o r t i m e r, s a d e h a n s a k t a, öm j a g s ä g e r, a t t j a g k ä n n e r d e n d j u p a s t e s m ä r t a för din skull?
— J a, j a, min v ä n — d o k t o r n l o g, — m e n som j a g k n a p p a s t v e t n å g o t o b e h a g l i g a r e än a t t bli en o r s a k till b e d r ö f v e l s e för m i n a m e d m ä n - n i s k o r, så l å t oss l ä m n a d e t ä m n e t.
D ä r b o r t a ser j a g för r e s t e n H a r r i e t k o m m a — h o n m å t t e h a gjort sin visit k o r t a r e än h o n ä m n a t.
M o r - t i m e r B j e r r e s ö g o n fingo ett v e k t och v a r m t u t t r y c k, n ä r de g e n o m fönstret s å g o u t m o t h u s t r u n, som k o m p å den l ö f b e s t r ö d d a t r ä d - g å r d s g å n g e n, och s t ä m m a n h a d e m i l d a r e t o n - fall än n å g o n s i n förr, n ä r h a n f o r t s a t t e: J a g v e t j u, a t t du så v ä l h a r r e d a p å d e t, m e n j a g vill ä n d å s ä g a a t t i n g e n finns lik H a r r i e t.
Om j a g s k u l l e beskrifva, h u r h o n h a r v a r i t u n d e r d e s s a år, r ä c k t e i n g a ord t i l l.
J a g k a n a l d r i g t a c k a h e n n e för h v a d h o n h a r s k ä n k t m i g — a t t h o n i n t e k u n d e ge mig sin k ä r l e k, r å d d e ö d e t för och i n t e h o n.
I det lidande, j a g g e n o m k ä m p a t, h a r h o n i n g e n deU — S t i g på, Harriet!
ÖVEDSKLOSTER.
K A R L A RÖNNE.
FÖR IDUN AF O V E D S K L O S T E R, i v å r a d a g a r ett b l a n d de s t ö r s t a a d e l s g o d s e n i S k å n e, v a r u n - der m e d e l t i d e n e t t k a n n i k e k l o s t e r af P r e m o n - s t r a t e n s e r o r d e n, b e r y k t a d t för sin r i k e d o m ej m i n d r e än för sin fromhet.
Ganska långt till- b a k a s t r ä c k a sig d e t t a h e r r e s ä t e s a n o r.
Redan p å 1 1 0 0 - t a l e t l ä r k l o s t r e t d ä r blifvit a n l a g d t.
D e t v a r h e l g a d t å t den heliga t r e f a l d i g h e t e n och k a l l a s i p ä r m e b r e f från d e n t i d e n H e l g a Trefaldighetskloster i Öved.
V i d r e f o r m a t i o n e n blef d e t s l u t m e d Ö v e d s så v ä l som a n d r a k l o s t e r s s j ä l f s t ä n d i g h e t.
Dan- m a r k s k o n u n g a r t o g o d e t som god p r i s och f ö r p a n t a d e eller b o r t f ö r l ä n a d e det.
Så pant- s a t t e F r e d r i k II k l o s t r e t m e d u n d e r l y d a n d e till fröken I n g e b o r g Bille för 1,000 d a l e r.
Ar 1 5 6 5 fick h o n befallning a t t m o t lösen l ä m n a l ä n e t till fru E l s e U l f s t a n d, T a g e T o t t s ä n k a, som l å n a t k u n g e n 4, 0 0 0 J o c k i m s d a l e r och 1,000 lod silfver.
F r u Else innehade Övedskloster som f ö r p a n t n i n g till 1 5 6 9, d å h o n fick befall- n i n g l ä m n a d e t till L a u r i d s S k r ä m, h v a r p å d e t 1 5 7 6 som förläning gafs å t Kristoffer, friherre v o n D o h n a, d ä r p å till J ö r g e n U r n e och l ä n g r e fram till T y g e K r a b b e.
D e n siste l ä n s m a n n e n v a r S t e n M a t t s o n till R ö n n e h o l m, som i n n e - hade Övedskloster 1613.
Kort därpå vardt Övedskloster privat mans egendom.
N ä r K r i s t i a n I V ville b y g g a en
— 457 — IDUN 1906 det, införskref h a n från E n g l a n d, T y s k l a n d och Danmark.
I u n g e f ä r e t t och e t t t r e d j e d e l s s e k e l l å g s e d a n s t e n b r o t t e t där, förgätet och o r ö r d t, tills d e t ä n d t l i g e n 1 8 9 6 å n y o började b e a r b e t a s och dess d o l d a r i k e d o m a r föras fram i ljuset.
S a n d s t e n s b r o t t e t p å Ö v e d s k l o s t e r förtjänar sitt e g e t k a p i t e l och vi öfvergå n u h ä r t i l l, vissa om, a t t en s k i l d r i n g af d e n n a e g e n a r t a d e i n d u s t r i, som h ä r utöfvas p å e t t lika e n a s t å - e n d e som t i d s e n l i g t och p r a k t i s k t s ä t t, skall intressera Iduns läsare.
FRIHERRE HANS RAMEL OCH FRIHERRINNAN FANNY RAMEL F. CEDERSTROM.
s t a r k f ä s t n i n g vid H e l g e å, för a t t s k y d d a S k å n e m o t s v e n s k a r n a, och Allön u t s å g s h ä r t i l l, " m a g e - skiftade " han 1614 med Otto Lindenow, som då ägde det angränsande Hammars gods.
Kri- s t i a n t o g d e t t a och L i n d e n o w erhöll i s t ä l l e t Övedskloster m e d dess u n d e r l y d a n d e g o d s.
Till s v e n s k m a n öfvergick h e r r e s ä t e t 1 6 6 6, d å H e n r i k L i n d e n o w s å l d e d e t till r i k s r å d e t Carl Moritz L e w e n h a u p t.
D e n n e fick d o c k icke länge innehafva Övedskloster, ty han dog d a g e n efter d e t h a n fått fasta p å sin nyför- värfvade e g e n d o m.
D e n n a ärfdes af h a n s s o n Carl G u s t a f L e w e n h a u p t och efter d e n n e s död af s o n e n, den i f r i h e t s t i d e n s h i s t o r i a s o r g l i g t ryktbare generalen Charles Emil Lewenhaupt, h v i l k e n 1 7 4 3 m e d sitt lif fick p l i k t a för e g n a och s i t t p a r t i s p o l i t i s k a förvillelser.
H a n s son, grefve A d a m L e w e n h a u p t, s å l d e 1 7 5 3 g o d s e t till sin s v å g e r, öfverste H a n s R a m e l.
Ä t t e n R a m e l h ä r s t a m m a r från P o m m e r n och v a r d ä r r e d a n p å 1 1 0 0 - t a l e t a n s e d d och m ä k - tig.
D e n i n k o m till S k å n e p å 1580-talet.
Ofvan n ä m n d e H a n s R a m e l, son till den för sin r i k e d o m och o r i g i n a l i t e t b e k a n t e M a l t e Ra- mel, var Skånes förnämste egendomsägare på sin tid.
D e l s g e n o m arf, dels g e n o m k ö p ä g d e h a n icke m i n d r e än å t t a af p r o v i n s e n s s t ö r r e gods.
Sina egendomar skötte han med ovanlig energi, odlade, planterade, anlade vägar, byggde b r o a r, k y r k o r och s l o t t, s a m t u p p f ö r d e p å sina g å r d a r e k o n o m i b y g g n a d e r af alla möjliga s l a g.
H a n v a r i d e t h e l a t a g e t en af de k l o k a s t e o c h kraftfullaste, p å s a m m a g å n g som en af d e r i k a s t e j o r d d r o t t a r v å r t l a n d ä g t u n d e r de tvänne sista seklen.
Å r 1 7 6 6 stiftade h a n af Ö v e d s k l o s t e r m e d S v a n s j ö och Å s u m j ä m t e underlydande ett fideikommiss för sin ä t t.
D e t t a k o m vid H a n s R a m e l s död till ä l d s t e s o n e n M a l t e och efter h o n o m till h a n s b r o r Charles Emil Ramel.
Denne dog 1826 utan arfvingar, och fideikommisset öfvergick till b r o r - s o n e n H a n s R a m e l och vid d e n n e s frånfälle till h a n s son O t t o.
N u v a r a n d e ä g a r e n till Ö v e d s k l o s t e r ä r friherre H a n s R a m e l, gift m e d friherrinnan F a n n y Cederström.
— Af de g a m l a k l o s t e r b y g g n a d e r n a finnas i n g a l ä m n i n g a r, och om d e r a s s t o r l e k och u t s e e n d e äger m a n i n g a u n d e r r ä t t e l s e r.
Vådeld synes i b ö r j a n af 1 6 0 0 - t a l e t h a ö f v e r g å t t k l o s t r e t, t y 1 6 0 6 erhöll T y g e K r a b b e t i l l s t å n d a t t u p p b y g g a d e t n e d b r ä n d a Ö v e d s k l o s t e r, h v a r v i d det med- - gafs h o n o m a t t h ä m t a en del b y g g n a d s m a t e r i - al från S:t P e d e r s k l o s t e r i L u n d.
En stor- a r t a d ruin m e d r u n d b å g i g a f ö n s t e r ö p p n i n g a r k v a r s t o d ä n d a till 1 6 8 0 och b i l d a d e ena s i d a n af en k r i n g b y g g d g å r d, h v i l k e n s öfriga s i d o r u t - g j o r d e s af ett t r e v å n i n g a r s h u s och t v ä n n e flyglar — d e s s a s i s t n ä m n d a b y g g n a d e r t r o l i g e n de af K r a b b e u p p f ö r d a.
Nu är det e n a så väl som det andra försvunnet, det undanröjdes t r o l i g e n, n ä r H a n s R a m e l 1 6 6 5 började u p p - föra de n u v a r a n d e h u s e n.
R u i n e n k a l l a d e s af folket " M u n k e k y r k a n ".
Ö v e d s k l o s t e r t r o s h a fått s i t t n a m n af den m a g r a s a n d - eller örjord, som u p p t a g e r s t r ä n - d e r n a af V å m b s j ö n, och p l a t s e n h a r i g a m l a d a g a r h e t a t Ör.
Mot d e n k a r g a n a t u r e n h a emel- lertid m ä n n i s k o r m e d f r a m g å n g k ä m p a t.
Ge- nom vidsträckta barrskogsplanteringar har man b u n d i t f l y g s a n d e n och f ö r s t å t t framtrolla bör- d i g a å k r a r u r en ofta s t e n b u n d e n och m a g e r mark.
V a c k r a b o k s k o g a r u t b r e d a sig p å icke l å n g t a f s t å n d från g å r d e n, och a l l d e l e s intill s l o t t e t s l u t e r sig en s t o r p a r k, h v i l k e n s t r ä c k e r sig ä n d a n e d m o t V å m b s j ö n.
S ö d e r om går- d e n ligger t r ä d g å r d e n m e d p r ä k t i g a o r a n g e r i e r.
D e n ä r a n l a g d i g a m m a l fransk stil med k l i p p t a h ä c k a r, s p r i n g b r u n n a r och k a n a l e r.
S l o t t s b y g g n a d e r n a p å Ö v e d s k l o s t e r, så p r a k t - fulla och furstliga, a t t de k o m m o G u s t a f I I I a t t fälla d e t b e k a n t a y t t r a n d e t: " D e t t a är för s t o r t för en p r i v a t p e r s o n ", ä r o u p p f ö r d a af H a n s R a m e l efter r i t n i n g af H å r l e m a n och i f r a n s k rococostil.
I n t r ä d e r m a n p å b o r g g å r d e n, finner m a n sig o m s l u t e n af en hel r a d v a c k r a h u s, n ä m l i g e n u t o m h u f v u d b y g g n a d e n m e d flyglar l ä n g s t å t s ö d e r, af fyra paviljonger, t v å vå- n i n g a r h ö g a och lika m å n g a e n v å n i n g s h u s, alla i s a m m a stil s o m själfva m a n b y g g n a d e n.
T r e n n e p o r t a r föra in till b o r g g å r d e n, från n o r r, ö s t e r och v ä s t e r; d e n f ö r s t n ä m n d a — h u f v u d e n t r é n — ä r ö f v e r b y g g d och p r y d d m e d ä t t e r n a R a m e l s och L e w e n h a u p t s v a p e n s k ö l d a r.
Åt borggården har hufvudbyggnaden blott t v å v å n i n g a r, åt t r ä d g å r d s s i d a n t r e.
H u s e t ä r n ä m l i g e n u p p f ö r d t p å en s k a r p s l u t t n i n g, h v a r - i g e n o m b i l d a s en r a d y p p e r l i g a k ä l l a r h v a l f in- nanför, de af h u g g e n s t e n b y g g d a r u n d b å g i g a och åt s ö d e r ö p p n a a r k a d e r, som b i l d a b o t t e n - våningen åt t r ä d g å r d e n.
Hela denna ståtliga b y g g n a d s k o m p l e x ä r u p p b y g g d af r ö d h u g g e n s a n d s t e n, h ä m t a d u r e t t af H a n s R a m e l u p p - täckt stenbrott å ägorna.
S t e n h u g g a r e, som p å den t i d e n k n a p p t s t o d o a t t finna inom l a n - I början bröts stenen på det gamla vanliga viset i så k a l l a d t d a g b r o t t.
Men s n a r t fann m a n s t e n e n v a r a b e t y d l i g t b ä t t r e p å djupet och b ö r j a d e så b r y t a i grufva.
Ö v e d s k l o s t e r s s a n d s t e n s g r u f v a ä r d e n första i s i t t s l a g i n o r r a E u r o p a och a r b e t s m e t o d e r n a a l l d e l e s n y a.
S v å - r i g h e t e n v i d d e n n a g r u f b r y t n i n g l å g däri, a t t m a n för a t t k u n n a få u t s t o r a s t e n b l o c k, m å s t e h a s t o r p l a t s i grufvan a t t r ö r a sig p å.
Gruf- g å n g a r n e — " o r t e r n a ", s o m de k a l l a s — ha därför t a g i t s fem m e t e r b r e d a och fyra m e t e r h ö g a, h v i l k e t är o v a n l i g t s t o r a d i m e n s i o n e r i en s k i k t a d b e r g a r t, d ä r t a k e t ä r s v å r t a t t h å l l a u p p e.
S o m j ä m f ö r e l s e k a n n ä m n a s, a t t i en s t e n k o l s g r u f v a h a o r t e r n a en b r e d d af b l o t t t v å m e t e r och en höjd af 1,8 m e t e r.
I sand- s t e n s g r u f v a n erfar den b e s ö k a n d e därför ej d e n n a t r y c k a n d e, b e k l ä m m a n d e k ä n s l a, som m a n gripes af i en k o l g r u f v a.
H ä r är h ö g t och luftigt i alla d e s s a g å n g a r och hvalf, d ä r i v ä g g a r och t a k den v a c k r a, s v a l a s t e n e n skim- r a r r ö d, t e m p e r a t u r e n ä r b e h a g l i g, 9 å 10 gra- d e r h e l a å r e t om.
Själfva s t e n b r y t n i n g e n t i l l g å r s å l u n d a: Med lätta hackor borthugges det under s a n d s t e n e n l i g g a n d e lerskifferlagret och s t e n e n frihugges vid s i d o r n a m e d e l s m a s k i n.
G e n o m s k j u t n i n g i b a k k a n t e n l ö s g ö r e s d ä r p å b l o c k e t och faller.
G e n o m s t e n e n s n e d s j u n k a n d e u p p s t å r vid t a k e t ett så p a s s s t o r t r u m, a t t a r b e t a r e n n ä t t och j ä m t k a n k r y p a in och m e d e l s k i l a r s ö n d e r d e l a de s t o r a b l o c k e n i m i n d r e p å 3 till 7 t u s e n k g.
, h v i l k a lyftas p å v a g n a r och p å s p l r v ä g föras u p p i d a g s l j u s e t.
G e n o m d e n n a b r y t n i n g s - m e t o d ha s t e n m a s s o r p å ä n d a till 1 5 0, 0 0 0 k g.
v i k t p å en g å n g l ö s b r u t i t s.
Grufvans djup, s o m alltjämt ö k a s, ä r f. n. c i r k a 1 5 0 fot.
Gruf- o m r å d e t u p p l y s e s m e d e l e k t r i c i t e t, l i k s o m gruf- spel och p u m p a r drifvas m e d d e n n a kraft.
S t e n - b o r r a r och m a s k i n e r för l ö s h u g g n i n g af b l o c k e n drifvas m e d k o m p r i m e r a d luft.
Ofvan j o r d g å r s t e n e n till de s t o r a s å g a r n a, där den medels horisontalt gående sågblad u p p - delas i p l a t t o r af b e s t ä m d tjocklek.
Dessa s å g b l a d äro icke t a n d a d e i u n d e r k a n t e n, u t a n sågningen åstadkommes därigenom, att små stål- k u l o r och v a t t e n tillföras.
D e s s a k u l o r rulla u n d e r s å g b l a d e n och n ö t a p å s t e n e n, h v a r i g e - nom sågbladet sjunker ungefär 25 centimeter i timmen.
Ett meterhögt block blirsålundagenom- s å g a d t p å fyra t i m m a r.
De så e r h å l l n a s t e n - p l a t t o r n a l ä g g a s n u på e t t r ö r l i g t b o r d för a t t med cirkelsåg uppdelas i s m a l a s t y c k e n af ön- s k a d b r e d d.
D e n n a cir- k e l s å g h a r i s t ä l l e t för tänder ett a n t a l dia- manter, hvilka under den m y c k e t h a s t i g a r o t a - INGENIOR tionen samt riklig vat- C.
G. ZICKERMAN.
tenspolning såga stenen sönder.
D e n n a s å g s k ä r c i r k a 10 c e n t i m e t e r i m i n u t e n i en u n g e f ä r 2 0 c e n t i m e t e r tjock sten och t o r d e v a r a den första i sitt s l a g i vårt land.
IDUN 1905 Från sågarna går stenen a n t i n g e n till s l i p m a s k i n e n, eller, om d e n s k a l l förses m e d listprofiler o. d., u t till s t e n h u g g e r i v e r k s t ä d e r - na.
H ä r ä r o en m ä n g d ar- betare sysselsatta att slipa och forma s t e n e n till p r y d - liga g e s i m s e r och o r n a m e n - ter, rosafönsterinfattningar m. m.
E n e g e n d o m l i g h e t för a t t v a r a i S k å n e är, a t t m a n g e n o m en 5 0 0 m e t e r l å n g k a n a l l y c k a t s af en b ä c k, som flyter förbi grufvan, å s t a d k o m m a e t t 4 4 fot h ö g t fall, hvilket under två t r e d j e d e l a r af å r e t l ä m n a r den behöfliga k r a f t e n, som m e d e l e k t r i c i t e t öfverföres till grufvan och s å g a r n a m. m.
U n d e r d e n tid af å r e t, då v a t t e n b r i s t r å d e r, drifves med petroleum.
— 458 — hus i Stockholm (Skåne- banken), Norrköping (Norr- köpings enskilda), Malmö, (Sydsvenska kredit A.-B.
), Helsingborg (Södra Sveri- ge) och K ö p e n h a m n (D e t a l j - handlarnes Bank), sparban- kerna i Lund, Helsingborg och V a r b e r g, r i k s b a n k e n i Halmstad, posthusen i Stock- holm, Helsingborg och Malmö, elektricitetsverken i S t o c k h o l m och H e l s i n g - borg jämte många större och m i n d r e p r i v a t a b y g g - nader.
Övedsklosters sandstens- brott, s o m ä g e s af e t t a k t i e b o l a g, d ä r ä g a r e n till Ö v e d s k l o s t e r är s t ö r s t a i n - tressenten, har i ingeniör 1.
ÖVEDSKLOSTER FRÅN SÖDER.
2.
BORGGÅRDEN.
3.
ÖVEDSKLOSTER FRÅN ÖSTER.
C.
G.
Z i c k e r m a n haft lyc- k a n förvärfva en s y n n e r - elektricitetsverket ligen s k i c k l i g och f ö r e t a g s a m d i s p o n e n t.
Det e r h å l l a en h å l l b a r och t i l l t a l a n d e f a s a d s t e n, är p å h a n s i n i t i a t i v alla d e s s a m o d e r n a m a s k i - s o m p å s a m m a g å n g t i l l å t e r a r k i t e k t e n a t t få n e r och a r b e t s m e t o d e r införts, och u n d e r h a n s s i n a idéer beträffande o r n a m e n t e r och l i s t v e r k Den utsökt vackra Övedsklosterssandstenen — driftiga och insiktsfulla l e d n i n g h a r f ö r e t a g e t utförda.
E n m ä n g d offentliga och e n s k i l d a e n d a s t en p l a t s i S v e r i g e, O r s a i D a l a r n a, k a n g å t t framåt m e d j ä t t e s t e g.
p a l a t s ä r o h e l t eller delvis u p p f ö r d a af d e n n a framvisa dess like i färg — h a r o c k s å fått god s t e n a r t p å den k o r t a tid af 8 ä 9 år, d e n v a r i t m a r k n a d i b å d e in- och u t l a n d e t vid så- i marknaden.
Bland dessa må n ä m n a s: bank- d a n a b y g g n a d s f ö r e t a g, d ä r det är af v i k t a t t 1.
NEDFARTEN TILL SANDSTENSGRUFVAN, 2.
ARBETE I GRUFVAN PÅ 120 FOTS DJUP.
3.
BORTTAGNING AF ETT SKIFFERLAGER UNDER SANDSTENSLAGRET.
4.
UTHUGGET SANDSTENSBLOCK PÅ 12,000 KG.
— 459 — IDUN 1905 UNIONS FORHAND- LINGARNA I K A R L S T A D.
vit u p p f l y t t a d i d e n s k a n d i n a v i s k a p o l i t i k e n s c e n t r u m, m e d ens fått en p r ä g e l af liflighet och s p ä n n i n g öfver sig.
H o t e l l e n ä r o n ä s t a n till s i s t a p l a t s u p p t a g n a af de delege- r a d e och af j o u r n a l i s t e r från olika p l a t s e r af v ä r l d e n, v å r a m e s t k ä n d a s t a t s m a n n a t y p e r s k y m t a förbi p å g a t o r n a, och v i s s a t i m m a r p å d a g e n flockas stora folkskaror utanför F r i m u r a r l o g e n s h u s för a t t m ö j l i g e n u p p s n a p p a n å g o t af f ö r h a n d l i n g a r n a.
Men det ä r litet eller i n t e t, som sipprar ut.
Ej ens de b i d a n d e j o u r - n a l i s t e r n a få v e t a n å g o t, e h u r u de g å n g efter a n n a n i n t e r v i e w a n å g o n af s t a t s m ä n n e n, t y de affärdas p å det mest älskvärda sätt med upp- l y s n i n g a r, som i n g e n t i n g m e d d e l a af v e r k l i g a f a k t a.
S E D A N E N v e c k a p å g å r i den gamla värmlandsstaden vid Klarälfven mellan svenska och n o r s k a d e l e g e r a d e de f ö r h a n d l i n g a r, efter h v i l k a s s l u t f ö r a n d e de b å d a n a t i o n e r n a i l y c k l i g a s t e fall v ä n t a, a t t en fredlig s k i l s m ä s s a s k a l l k o m - m a till s t å n d m e l l a n S v e r i g e och Norge.
D e s v e n s k a v i l l k o r e n för en u n i o n s u p p l ö s n i n g k ä n n a v å r a lä- s a r e t i l l r ä c k l i g t, hvarför n å g o t u p p - r e p a n d e af d e s a m m a h ä r ej t o r d e v a r a af n ö d e n.
Vi viJja e n d a s t, i l i k h e t m e d h v a r j e s a n n v ä n af den s k a n d i n a v i s k a halföns framtid, u t t a l a d e n f ö r h o p p n i n g, a t t allt s m å s i n n e, all f ö r d ä r f b r i n g a n d é a d v o k a t y r nu m å t t e k a s t a s öfver b o r d u n d e r d e s s a allvarstyngda förhandlingsveckor, så a t t a f v e c k l i n g e n k o m m e r a t t s k e i r i k t n i n g m o t fred och s a m f ö r s t å n d, ej m o t b l o d s u t g j u t e l s e och d ä r m e d följande n a t i o n a l h a t m e l l a n t v å be- f r y n d a d e folk för en o ö f v e r s k å d l i g framtid.
— G e n o m t i l l s k y n d a n af v å r speci- elle fotograf, h v i l k e n h ä r o m d a g e n g j o r d e en f r a n s y s k visit i u n i o n s - f ö r h a n d l i n g a r n a s soliga s t a d, å t e r - gifva vi h ä r invid n å g r a ö g o n - blicksbilder därifrån.
En ståtlig g r u p p b i l d af de d e l e g e r a d e och d e r a s s e k r e t e r a r e h a r r e d a n m ö t t v å r a lä- s a r e p å t i d n i n g e n s första sida.
D e t ä r gifvet, a t t K a r l s t a d, som s å p l ö t s l i g t från sin b l y g s a m m a s t ä l l - n i n g som s v e n s k l a n d s o r t s s t a d, blif- FRÅN KARLSTADSMÖTET.
I.
4.
SÖRENSEN, KRISTIANIA.
DRAMMEN.
TIDNINGSKORRESPONDENTERNA.
5.
L.
A. AHLGREN, STOCKHOLM.
10.
LEVANDER, KONGSVINGER.
1.
JOSEPHSON, NEW-YORK.
6.
G. GULLBERG.
STOCKHOLM.
11.
E. ROSENBORG, STOCKHOLM.
BERG OCH STAAFF VÄNTANDE PÅ SINA KOLLEGER.
2.
KLEIVELAND, KONGSVINGER.
7.
L. LJUNGLUND, STOCKHOLM.
3.
TH. II.
FRIMURARLOGEN, DÄR FÖRHANDLINGARNA HÅLLAS.
IV.
DE NORSKA DELEGERADE PÅ VÄG TILL KONFERENS.
UTANFÖR FRIMURARLOGEN.
BLANCHE, STOCKHOLM.
8.
FRICH, KRISTIANIA.
9.
RELEEDT, III.
STATSRÅDEN LUNDE- V. POLITISKT INTRESSERADE KARLSTADSBOR A. BLOMBERG FOTO.
LÄKAREMÖTET.
ALLMÄNNA SVENSKA LÄKAREFÖRENINGENS STYRELSE OCH 12ITE ALLMÄNNA SVENSKA LÄ- KAREMÖTETS I MALMÖ LOKALSTYRELSE.
HOF- FOTOGRAF C. V. ROIKJER FOTO.
1.
PROFESSOR O. MEDIN, ORDFÖRANDE.
2.
FÖRSTE STADSLÄKA- REN, DR H. SÖRMAN, V. ORDFÖRANDE.
3.
DR G. NAUMANN.
4.
DR PFANNENSTILL.
5.
DR K. KJELLBERG.
T. PETRÉN.
6.
DR 7.
DR AUG.
FORNMARK.
8.
PROFESSOR K. PETRÉN.
9.
DR O. SUNDELIUS.
10.
DR B. BUHRE.
DR I. KÖRNER.
11.
D ET 12:TE allmänna svenska läkaremötet afhölls föregående vecka i Malmö och var besökt af öfver 200 deltagare.
Det var många för läkarekåren viktiga frågor, som därvid afhandlades.
Bland annat dryftades frågan om de extra provinsialläkarnes tillsättning.
En annan fråga af stort allmänt intresse var frågan om skolkök.
Man har att hoppas, att denna för de lägre befolkningslagren i icke blott hygieniskt, utan äfven socialt ekonomiskt afseende så viktiga fråga skall genom provinsial- läkareföreningens bebjär- tansvärda uttalande om det trängande behofvetha förts ett steg närmare sin lösning.
Vidare förekom, tuberkulosfrågan.
Äfven om mötet till en början var tveksamt i fråga om sättet för realiserandet af frågan om inrättandet af lungsotssjukhus, så resul- terade dock diskussionen
IDUN 1905 — 460 — » KAROLINERNA ».
GUNNEL, FATBURSHUSTRU.
TECKNING AF EINAR VON STROKIRCH.
\ / Å R MODERNA svenska prosadiktning äger ett mä- Y sterverk, som rönt det för mästerverken ej ovan- liga ödet att endast långsamt tillkämpa sig erkännande.
Det är Verner von Heidenstams » Karolinerna: », denna af en originell och hänförd skald i manlig prosa gjutna epopé om » de blå gossarne » vid Narva,PoltavaochBender.
Jag tror ej, att publiken, den publik nämligen, som hyser en smula intresse för litteratur och ej enbart går upp i affärer, festmiddagar och punschdrickning, var fullt på det klara med värdet af Heidenstams » historiebok », då den först kom ut.
Man behöfde tid på sig för att komma i korrespondens med författa- rens egenartade syn på sitt ämne.
Med åren ha emel- lertid » Karolinerna » trängt allt djupare in i vårt folks medvetande, och från att ha varit en bok, som förut lästes endast af kräsna litteraturvänner, är den nu på god väg att bli hela folkets egendom.
Af denna anledning utkommer i höst en illustrerad godtköpsupplaga af » Karolinerna ».
Det är en helt ung artist, hr Einar von Strokirch, hvars stift tagits i anspråk för verkets illustrativa utsmyckning, och han har lyckats lösa uppgiften på ett i det stora hela talang- fullt sätt.
Teckningarna, som under de senaste dagarna varit utställda i Hallins konsthandel, förråda en omisskänlig sans för det heroiska ämnet, en utvecklad karaktä- riseringsförmåga och stark stilkänsla.
Däremot kunna de i några fall ej frånkännas en viss hårdhet i utfö- randet beträffande figurernas rörelser och ställningar.
Men måhända komma dessa brister ej att springa så starkt i ögonen, då teckningarna blifvit inpassade i sin textmiljö.
Andra kompositioner återigen äro alldeles förträff- liga, säkra i teckningen, burna af stark stämning och präglade af ypperlig tidsfärg.
POLTAVA.
TECKNING AF EINAR VON STROKIRCH.
i en god samstämmighet härom.
Man var fullt ense om att staten finge taga initiativet.
Dessförinnan blefve näppeligen något åtgjordt.
Vidare var man äfven ense om att frågan borde lösas genom sam- arbete mellan staten och landstingen.
Af särskildt intresse var förste provinsiallä- karen Englunds från Vänersborg anföran- de.
Han höjde upp frågan till ett högre socialt plan och framhöll, att man ej finge nöja sig med uppförande af sjukhus; man borde få en undervisning i hygien i skolorna; man skulle söka få in ljus och luft och renlighet i hemmen.
Mötets sista fråga gällde inrättandet af ett stats- institut för framställande af antidifterise- rum.
Då det höga priset nu ofta icke möjliggör ett effektivt bruk af detta serum, skulle ett dylikt statsinstitut gifvetvis fylla en stor uppgift.
— Som vi föregå- ende år vid den stora nordiska läkar- kongressen i Stockholm sattes i tillfälle att meddela en större gruppbild af fler- talet kongressledamöter, ha vi nu ej velat inkräkta på utrymmet med någon mera omfattandet totalbild, utan återge i stället en för vår räkning speciellt tagen grupp- fotografi af mötets båda ordförande samt EN SITTNING AF DE RYSK-JAPANSKA FREDSDELEGERADE I PORTSMOUTH.
styrel semedlemmarne.
Som ett prof pa den märkliga illustrationsserien meddelas i dagsnumret ett par reproduktioner, den ena till historien om » Gunnel Fatburshustru », den andra till berättelsen » Poltava ».
E. H — n.
HAMBURGS HAMN I FÅGELPERSPEKTIV.
U R DAOSKRÖNIKAN.
E N JÄTTESTOR HAMNANLÄGGNING.
Hamburg är, som bekant, en af värl- dens allra största sjö- och handelsstäder och till följd däraf äger den en hamn- anläggning, som är världsbekant för sitt omfång och sin oerhörda sjötrafik.
Ett begrepp om hamnens ofantliga ut- sträckning får man, då man erfar, att de utgräfda hamnbassängerna upptaga en yta af 277 har.
Kajmurarnes längd är 21 kilometer.
Antalet af elektriska och ångkranar belöper sig till omkring 350.
Jätten bland dessa kranar lyfter en tyngd af 3,000 centner.
Af järnvägs- spår finnas inom de olika hamnområdena mer än 150 kilometer.
Under år 1904 ankommo till hamnen 14,843 och utlöpte 14,816 fartyg.
Det är siffror som tala.
Till våra läsares nöje meddela vi här en - fågelperspektivisk afbildning af jätte- hamnen.
LJUNGGREN f. I förra veckan G USTAF afled i Lund f. d. professorn och rek- torn vid Lunds universitet, en af deader- ton i Svenska Akademien, Gustaf Håkan Jordan Ljung- gren, vid 8 2 / års ålder.
Då professor L.
1903 fyllde 80 år, meddelade vi i Idun nr 11 af nämnda årgång en synnerligen lyckad 1 2
— 461 — IDUN 1905 beskickning till Paris.
Detta år utnämndes han till chargé d ' affaires i Konstantinopel och tog såsom öfver- stelöjtnant afsked från lifregementets dragonkår.
Han blef ministerresident i Konstantinopel 1863, minister ad interim vid danska hofvet 1864, öfverste i armén 1865 och samma år envoyé vid ryska hofvet.
År 1871 utnämndes Björnstjerna till generalmajor i armén.
Två särskilda perioder ledde Björnstjerna som ut- rikesminister de förenade rikenas förbindelser med ut- ländska makter.
Första gången kallades han af ko- nungen till utrikesstatsminister år 1872, och efter depar- mentalreformen blef han år 1876 utrikesminister med bibehållande under sin tjänstetid af statsministers namn.
År 1874 invaldes han som ledamot i första kammaren, som han sedan tillhörde in på sin sena ålderdom och där han med kraft kämpade för sina idéer.
En mängd utmärkelser och förtroendeposter ha f. ö. kommit honom till del.
Som enskild man åtnjöt han allas beundran och aktning, och har efterlämnat minnet af en omutlig, redbar, hjärtevarm och af djup fosterlandskänsla besjä- lad människa.
Närmast sörjes den aflidne af brodern general Roger Magnus Eugen Kurt Björnstjerna, svägerska samtbrors- och systerbarn.
NYBYGGNADER i landsorten.
BYGGN- K OMMUNALA adsverksamheten är en tillförlitlig mätare på GUSTAF LJUNGGREN.
LINA JONNS EFTERTR.
FOTO.
bild af den gamle forskaren och estetikern i hans ar- betsrum, jämte en kort öfversikt af hans rika lifsgär- ning inom vår litteratur, hvarför vi nu inskränka oss till dessa rader och i öfrigt hänvisa till numret i fråga.
BJÖRNSTJERNA f. Härom dagen afled i O SCAR hufvudstaden generalmajoren och riddaren f. d. statsministern för utrikes ärenden m. m., Oscar Magnus Fredrik Björnstjerna, i den höga åldern af öfver 86 år.
En storman inom vårt militära och politiska lif har med honom gått ur tiden.
Både i egenskap af officer och statsman samt som författare på de områden han ägnade sitt intresse, som främjare af andlig och mate- riell utveckling, som en idrottens förkämpe och ifrig förespråkare för vårt folks sunda fysiska uppfostran har han uträttat ofantligt mycket, hvarigenom hans namn för all framtid är knutet vid vårt fosterlands historia.
Den aflidne var född den 6 mars 1819 i Stockholm såsom andre son till grefve Magnus Fredrik Ferdinand Björnstjerna och hans maka, född friherrinna Elisabeth Charlotta von Stedingk.
Han beträdde först den mili- tära banan och erhöll år 1838 sin underlöitnantsfull- makt vid knappt 19 års ålder.
Efter att ett par må- nader ha tjänstgjort som ordonnansofficer hos dåvarande kronprins Oscar, utnämndes han år 1841 till attaché samhällenas utveckling; bästa beviset härför är våra många lifskraftigt växande landsortsstäder, där ny- daningsarbetet relativt sker i samma omfattning som i hufvudstaden.
|Nyligen har i Göteborg uppstått en ny brandstation ute vid Olskroken, hvilken var af behofvet synnerligen påkallad, enär hittills vid inträffande eldsvådor i denna göteborgarnes förort man måst allarmera brandkåren inne i staden.
Likaledes har i samma stad tillkommit ett nytt stort allmänt läroverk ute vid Redbergs lid, som i höst öppnas för begagnande.
Det vackra Kalmar har under de senare åren gått framåt med stora steg i flere afseenden både beträf- fande utvidgning och försköning.
Nu senast har Kal- mar nya brandstation blifvit färdig och utgör en p ryd- nad för platsen, på samma gång den är synnerligen praktisk anordnad.
GUSTAF OCH ANGELITA.
F Ö R IDUN A F E R I K DAN BERG-MAN.
D E T H Ä R ä r b e r ä t t e l s e n om en s v e n s k y n g l i n g s k ä r l e k till en s p a n s k j u n g f r u.
D.
v.
s. j a g t r o r i n t e, a t t G u s t a f t y c k e r om, a t t j a g k a l l a r A n g e l i t a för j u n g f r u, t y h o n ä r d o t t e r till en m a r k i s och g r a n d och h e n n e s s k ö n h e t ä r i n f a t t a d i g u l d och ä d l a s t e n a r.
Gustafs b ö r d ä r i n t e fullt s å s t o r s l a g e n, och h a n s s k ö n - het ligger mer på djupet.
M e n d e n finns d ä r ändå.
H a n s h j ä r t a ä r en g u l d k l i m p, fast d e t i n t e h ä n g e r i e t t b a n d om h a l s e n s o m A n g e - l i t a s, u t a n s i t t e r d ä r d e t s k a l l s i t t a, och h a n s s i n n e ä r r i k t i g t v a c k e r t, friskt och o g r u m l a d t som e t t b a r n s.
Utan KOMMUNALA NYBYGG- NADER I LANDSORTEN.
1.
BRANDSTATIONEN I OLSKROKEN VID GÖTE- BRANDSTATIO BORG.
NEN I KALMAR.
a t t h a en a n i n g om h v a r a n d r a s s p a n - ska existens stötte vi en försommar- d a g ihop p å Calle de A l c a l å i M a d - rid och v å r a fylliga svenska ansikten l a d e sig i m j u k a veck, och våra ljusa n o r d i s k a ö g o n k r ö p o in i hufvudet, men b l ä n k t e g l a d a fram u r fyra s m å sprin- OSCAR BJÖRNSTJERNA.
SELMA JACOBSON FOTO.
gor.
Och vi f a t t a d e h v a r a n d r a s h ä n d e r och s k a k a d e l i k a e n e r g i s k t, som om vi h a d e haft en m a t t a e m e l l a n o s s: — Du i Madrid, D a n!
— N e j, m e n se p å lille Gustaf!
Nå, h v a d g ö r a t v å s v e n s k a r, d å de m ö t a s i främmande land?
— De t a hvarandra under a r m e n och s ö k a u p p ett kafé.
E t t ö g o n b l i c k därefter s u t t o G u s t a f och j a g p å Café S u i z o.
Gustaf v a r alldeles b e t a g e n i M a d r i d, d e n n a den o d r ä g l i g a s t e s t a d p å h e l a jordklotet.
J a g t r o r för r e s t e n, a t t h a n ä r l i k a storbelåten hvart han kommer.
Han har rest till sitt l a n d n u och s i m m a r för n ä r v a r a n d e i e t t haf af s ä l l h e t i T r o s a.
M e n j u s t d å v a r Ma- drid för h o n o m k v i n t e s s e n s e n af all v ä r l d e n s härlighet.
H a n v a r förtjust i a l l t i n g, ä n d a u p p ifrån d e n b r ä n n a n d e M a d r i d s o l e n • — " d e n ä r n å g o t till g r a n n! "
— och ä n d a n e d till d e n i l l a l u k t a n d e a f l o p p s r ä n n a n M a n z a n a r e s — " ja, m e n d e n är t r e f l i g! "
Och de t o m m a och y t l i g a madrilenarne förtrollade honom alldeles.
H a n t o g alla d e r a s m e n i n g s l ö s a a r t i g h e t s f r a s e r för kontanta.
— Di ä ' så s n ä l l a, s å s n ä l l a, s å!
s a d e Gu- staf.
J a g t r o r, de s k u l l e gå i d ö d e n för m i g.
K a n du t ä n k a dig, h ä r o m d a g e n ville en af d e m o v i l l k o r l i g e n a t t j a g s k u l l e t a e m o t en af h a n s briljantringar.
Jag råkade säga att jag tyckte den v a r v a c k e r, och g e n a s t d r o g h a n den af sitt pekfinger och s a d e: " D e n är e r! "
— N å, t o g du e m o t d e n?
— N e j, d e n v a r för l i t e n för m i t t lillfinger.
Och G u s t a f s t r ä c k t e u t e t t lillfinger, t j o c k t som en s p a n s k t u m m e eller till och m e d s t o r t å.
— D e t ä r t u r, a t t du h a r e t t s å p r a k t f u l l t lillfinger, Gustaf, s a d e j a g, eljes h a d e du n u haft en s p a n s k dödsfiende.
— D u b o r d e t a in n å g o n t i n g för m a g s y r a n tlMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMllllIIIIIMItlll 3.
NYA ALLMÄNNA LÄROVERKET I GÖTEBORG.
1 O. 3.
J.
ED GREN FOTO.
2.
M. HANSSON FOTO.
Köp Venersborgs BARHSKODOHI B a s t å vid svensk-norska beskickningen i London, där han samma år blef t. f. legationssekreterare.
Hans befor- dran på den militära och den diplomaiska banan gick nu hand i hand.
Ryttmästare i armén 1856, i sin kår (Lif- regementets dragoner) 1858, utnämndes han sistnämnda år till militär-attaché vid ryska hofvet År 1861 afgick Björnstjerna, Som sex år förut varit anställd som ad- jutant hos franske marskalken Canrobert under dennes vistelse i Stockholm, i en särskild militärisk-diplomatisk s v e n s k a f a b r i k a t!
HVARJE SNLA STÄMPLAD MED VIDSTÄENDT FABRIKSMÄRKE.
TILLVERKAS AF: AKTIEBOLAGET E | A. F. Carlssons SkofabriM V E N E R S B O R G.
FÖRSÄLJES I MINUT HOS DE FLESTA SKOHAND- I LANDE I LANDET.
IDUN 1906 • •••IM11IIII — 462 — Ull ••••••••IIM1IIIIIIIIIIIIII1I1 HELLINS FOOD HAR ENLIGT LÄKARES INTYG VI- SAT SÄRSKILDT DIGIFVANDE EGENSKAPER ANVÄND I DOS AF EN MATSKED I ETT GLAS MJÖLK TRE Å FYRA GÅNGER OM DAGEN.
KÖPES Å ALLA APOTEK.
PROF SAMT BROSCHYR GRATIS OCH FRANKO FRÅN MELLINS FOOD DEPOT, M A L M Ö.
• •••••II II 11 i n m u l l i n m u r i i n 111 t i l Ull I II s a d e Gustaf.
Men d e t b ä s t a i d e n h ä r p r ä k - t i g a s t a d e n är flickorna.
O, så v a c k r a flickor!
Och j a g h a r blifvit b e k a n t m e d den a l l r a sö- t a s t e flickan i h e l a M a d r i d.
Hon heter Ange- lita.
A n g e l i t a.
.
.
A n g e l i t a.
.
.
b a r a n a m n e t är, s å a t t m a n får en s t o r s o c k e r b i t i m u n n e n, hva '?
J a g s å g h e n n e första g å n g e n p å t e a t e r n.
Och g e n a s t k l a c k d e t till i m i g: h o n eller in- gen — m e n h e l s t h o n.
Den strålande uppen- b a r e l s e n s a t t i en loge i n k l ä m d m e l l a n en tjock m o d e r och en m a g e r fader och h a d e d e t kantigt på ena sidan.
H a d e j a g s u t t i t där, h a d e h o n haft d e t b ä t t r e, och j a g o c k s å.
M e n nu fanns d e t i n g e n t i n g a n n a t a t t g ö r a ä n a t t piffa u p p den v e m o d i g a v e r k l i g h e t e n så m y c k e t s o m möjligt, och u n d e r en m e l l a n a k t s k y n d a d e j a g u t och skaffade en god k i k a r e för a t t få d e t ljufva a n s i k t e t n ä r m a r e mitt, å t m i n s t o n e i illusionen.
A t t j a g s k u l l e få g u b b e n och gum- man med på köpet var ledsamt, men det kunde j u inte hjälpas.
N ä r j a g k o m t i l l b a k a till min rad, hade akten redan börjat.
Men hennes l o g e g a p a d e emot m i g t o m och s v a r t som en gäspning.
Hon var försvunnen!
Jag störtade ut i korridoren, ut i vestibulen, ut på gatan och s å in p å r a d e n i g e n.
H o n v a r och för- biet borta.
Kikaren förargade mig verkligen.
J a g s l ä n g d e n e d den p å p a r k e t t e n.
J a g t y c k t e j a g h ö r d e e t t v r å l a n d e därifrån, m e n d e t k a n - ske var tenoren.
Jag var naturligtvis redan ute på g a t a n igen.
D e t blef en s v å r n a t t för Gustaf!
Och n a t t e n efterföljdes af d a g a r, d a g a r, d å j a g fridlös i r r a d e o m k r i n g p å g a t o r och p r o - m e n a d e r, s t i r r a n d e p å alla y n g r e f r u n t i m m e r och n å g r a s t y c k e n ä l d r e.
Ibland tyckte jag, a t t d e t v a r h o n, s o m k o m e m o t mig p å af- stånd.
D å blef j a g p l ö t s l i g t b l y g och u n d a n - s t a c k m i g i en g r ä n d eller p l a t t a d e till m i t t ansikte mot ett skyltfönster.
Men s å fort j a g h a d e h ö r t k j o l a r n a fräsa förbi, å n g r a d e j a g m i g — t ä n k, om d e t i alla fall var h o n!
— och g j o r d e h e l t o m och k i l a d e efter.
Det var i n t e h o n, d e t v a r a l d r i g h o n!
D e t v a r en s v å r tid för Gustaf.
.
.
S å s m å n i n g o m b ö r j a d e e m e l l e r t i d h e n n e s bild förflyktigas — d e t finns s å m y c k e t s ö t a flickor i M a d r i d!
— och j a g h a d e h o p p om tillfrisk- n a n d e och k u n d e å t e r f ö r t ä r a n å g o t a n n a t ä n b a r a v i n till m i d d a g a r n a.
Men så v a r j a g en afton p å bal hos h e r t i g de la M o s c a.
.
.
Jag h ö r i n t e till h e r t i g e n s a l l r a n ä r m a s t e u m g ä n g e, j a g h a d e fått k o r t g e n o m l e g a t i o n e n, förstår du.
J a g t r ä d d e in i salen, p r y d l i g och d i s t i n - g u é, b l a n k s k i n n s s k o r och h y r d c h a p e a u - c l a q u e — de h ä r s k o r n a och d e n h ä r h a t t e n.
.
.
j a g h a r h y r t d e n p å m å n a d n u — och en s t o r b o n d n e j l i k a i k n a p p h å l e t och d e s s u t o m m i n a naturliga förutsättningar.
Och h v e m t r o r d u s t o d d ä r m e l l a n h e r t i g i n n a n och sin feta m o d e r?
Hon!
H o n!
Min första i m p u l s v a r a t t s n u r r a r u n d t och d r u m l a u t i f a r s t u n.
Men l e g a t i o n s - s e k r e t e r a r e n och å t r å n d r o g o mig framåt.
Och så m ö t t e s d e u n g a t u.
J a g p r e s e n t e r a d e s för A n g e l i t a, och A n g e l i t a gaf m i g en v a l s, och d å fick G u s t a f k n ä c k e n.
A h, en s å d a n v a l s!
.
.
— Men k a n du d a n s a s p a n s k v a l s?
— Nej, jag dansade naturligtvis svensk och h o n s p a n s k, s å r e n t k o n s t n ä r l i g t t a g e t gick d e t inte ihop.
J a g d a n s a d e fort och h o n l å n g s a m t, m e n h o n fick följa m e d förstås.
.
.
J a g t y c k t e, a t t j a g s v ä f v a d e.
.
.
J a g t r a m p a d e h e n n e för r e s t e n p å foten.
— S å a t t A n g e l i t a t y c k t e n o g i n t e, a t t du sväfvade.
.
.
— N e j, m e n d e t l i g g e r n å g o t så r ö r a n d e i a t t få be en u n g, v a c k e r k v i n n a om förlåtelse.
A t t be s å d ä r r i k t i g t v a r m t och i n n e r l i g t och så s m å n i n g o m få s e, h u r de s m ä r t s a m t för- v r i d n a d r a g e n v e k n a i ett m i l d t, e h u r u k a n s k e n å g o t a n s t r ä n g d t s m å l e e n d e.
M e n j u s t då k o m h e n n e s m a m m a — G u d, h v a d h o n är fet!
— och t o g min A n g e l i t a ifrån m i g.
M e n s e d a n d e s s finns h o n i a l l a fall h ä r!
Och Gustaf p e k a d e, d ä r h a n s k u l l e p e k a.
— Nå, h v a r finns h o n a n n a r s?
— V a r l u g n för a t t j a g t a g i t r e d a p å d e t.
J a g s t å r n å g r a t i m m a r h v a r d a g l u t a d m o t en l y k t s t o l p e n e d a n f ö r h e n n e s fönster och t i t t a r upp mot dem med svärmande och trånande blick.
D e t är b a r a s y n d, a t t de s k o l a v a r a så många — 24 stycken.
Hennes speciella har j a g ä n n u i n t e l y c k a t s lista u t.
D e t är i n t e så l ä t t, s k a l l j a g s ä g a dig, a t t omfatta h e l a r a d e n i e t t e n d a t a g, då m a n b a r a h a r t v å ö g o n och de ä r o v a n a a t t följas å t.
Det blir naturligt- vis e t t s m e k s a m t g l i d a n d e, d e t är e n d a s ä t t e t.
M e n n o g är d e t l i t e t t o r r t a t t t ä n k a sig, a t t g u b b e n och g u m m a n o c k s å s k o l a h a g o d t af vänligheten.
J a, d ä r s t å r j a g, och s l u t l i g e n k a n d e t h ä n d a, a t t en t ä c k v a g n k ö r fram till p o r t e n och a t t p o r t e n slås u p p och a t t A n g e - lita och h e n n e s m a m m a m a r k i s i n n a n t r ä d a u t.
D å t a r j a g af mig h a t t e n och k l ä m m e r ihop d e n mot m i t t h j ä r t a och b o c k a r m i g d j u p t.
M a r k i s i n n a n h ä l s a r litet s t e l t, m e n A n g e l i t a småler.
Om du v i s s t e, h v a d d e n flickan k a n småle!
.
.
.
Något åt det här h å l l e t.
.
.
Och G u s t a f försökte h ä r m a A n g e l i t a s små- leende, men j a g hoppas, att han misslyckades.
• — Och så s t i g a A n g e l i t a och h e n n e s m a m m a u p p i d r o s k a n, och j a g s t å r e n s a m k v a r.
.
.
— Och t i t t a r u p p till m a r k i s e n?
— D e t är r o l i g t, a t t du k a n glädja dig själf, D a n.
.
.
Men h v a d vill du, a t t j a g s k a l l göra?
H ä r i S p a n i e n k a n j u en u n g m a n i n t e få en t é t e - å - t é t e m e d en flicka förrän efter vigseln.
F ö r r e s t e n ä r s ä s o n g e n s l u t och m o t - t a g n i n g a r n a i n d r a g n a, och j a g är b a r a en s t a c k a r s liten främling.
G u s t a f d r o g u p p sin k l o c k a.
— N e j, j a g m å s t e u t p å luffen n u.
Jag skall gå i kyrkan.
A n g e l i t a och h e n n e s m a m - m a å k a till C a l a t r a v a s k y r k a n t v å g å n g e r i v e c k a n, och d ä r p a s s a r j a g alltid p å.
D u b e - höfver i n t e följa m e d, om du i n t e vill.
Men j a g ville.
Vi s t a n n a d e s t r a x innanför porten.
E n s t u n d efteråt gick d e t en skälf- n i n g g e n o m Gustaf.
Ett par damer inträdde — d e n s ö t a s t e flickan i M a d r i d och h e n n e s moder.
J a, flickan var söt, d e t k u n n a vi j u k o m m a öfverens om.
S o m e t t b l o c k k a s t a d e sig G u s t a f öfver v i g v a t t e n s f u n t e n och k ö r d e n e d a r m e n i d e n ä n d a till a r m b å g e n.
Sedan b a r r i k a d e r a d e h a n den h e l i g a s k å l e n m e d sin b r e d a figur och s t r ä c k t e h ö g t i d l i g t u t sin v å t a labb mot Angelita.
A n g e l i t a d o p p a d e sina s m å fingrar i h a n s r y m l i g a h a n d f l a t a och g j o r d e ett par små hastiga korstecken.
Gustaf gjorde också ett korstecken, men det var så kraftigt, a t t d e t ett ö g o n b l i c k n ä s t a n v a r s y n l i g t i d e n tjocka rökelseluften.
Och så t r y c k t e h a n sin b l a s k i g a h a n d m o t sitt b r ö s t o c h l ä m n a d e b u - g a n d e p l a t s för m a r k i s i n n a n.
O c h m e d a n de b å d a d a m e r n a l å n g s a m t s k r e d o fram m o t h ö g - a l t a r e t, h v i s k a d e Gustaf i m i t t ö r a: — Nu är j a g n ä s t a n l y c k l i g.
.
.
E t t p a r d a g a r efteråt s a t t j a g å t e r p å S u i z o.
Plötsligt kom Gustaf instörtande, röd och upp- r ö r d och t ä m l i g e n s m u t s i g.
— I d a g s t o d j a g som v a n l i g t p å m i n p o s t mot lyktstolpen nedanför Angelitas fönster, sade han.
Och så k ö r d e t ä c k v a g n e n fram och A n g e l i t a och m a r k i s i n n a n och, för o v a n l i g h e t e n s s k u l l, äfven m a r k i s e n s t e g o o m b o r d.
Men in- n a n A n g e l i t a h o p p a d e in, gaf h o n m i g e t t små- l e e n d e, sitt allra v a c k r a s t e.
Ljufligheters ljuf- l i g h e t, e t t s å d a n t s m å l e e n d e!
Gissa, h v a d j a g gjorde då!
V a n s i n n i g af k ä r l e k och l ä n g t a n å n g a d e j a g efter v a g n e n och h ä n g d e b a k.
D e t fanns e t t litet f ö n s t e r d ä r och d e t k i k a d e j a g in i g e n o m.
Jag såg ingenting.
Markisinnan l u t a d e sin n a c k e m o t r u t a n, och j a g s t i r r a d e förtviflad in i h e n n e s h å r s v a l l s s v a r t a n a t t.
M e n r ä t t s o m d e t v a r h a s a d e h e n n e s hufvud å t s i d a n — h o n s l u m r a d e väl till — och öfver markisens smala axel såg j a g Angelitas älsk- liga d r a g m i d t e m o t m i g.
Och j a g p r e s s a d e m i t t a n s i k t e m o t r u t a n och m i t t h j ä r t a b u l t a d e, så a t t d e t gick h v i t a g ä s s p å s k j o r t b r ö s t e t.
O c h så fick A n g e l i t a s y n p å m i g.
Det kom för ö f v e r r a s k a n d e.
Gud, hvad hon skrek!
Då t a p p a d e j a g fotfästet och a l l t i n g och föll i g a t a n som en k l i m p.
.
.
M e n d e t s k a l l bli s l u t p å d e t h ä r n u!
I m o r g o n — d e t är för r e s t e n den s i s t a då och j a g måste lämna tillbaka chapeau-claquen — i morgon förmiddag tar j a g ett antifebrinpulver och klifver in till h e n n e s p a p p a m a r k i s e n.
H e r r m a r k i s, s ä g e r j a g, j a g vill i n t e h a e r a millioner, b a r a er dotter.
Gif m i g A n g e l i t a.
D e t s k a l l n o g gå ihop för oss, b a r a h o n hjäl- p e r till l i t e t i k ö k e t.
.
.
D å G u s t a f v i s a d e sig d a g e n d ä r p å, blef j a g rädd.
Det låg verkligt lidande i hans ansikte.
— A l l t ä r s l u t, s a d e h a n.
V e t du, h v a r t de å k t e i går?
.
.
.
I g å r å k t e A n g e l i t a och h e n - n e s p a p p a och m a m m a till sina s l ä k t i n g a r p å Kuba ... S å a t t j a g följde d e m en bit p å vägen.
.
.
Angelita!
.
.
.
Angelitilla!
.
.
.
Angelitillecica!
.
.
.
Och G u s t a f g r ä t — — — — — — ' — N å g r a d a g a r s e n a r e h a d e j a g k o r t från Gu- staf m e d P a r i s ' p o s t s t ä m p e l.
D e t i n n e h ö l l b a r a följande o r d: J a g h a r blifvit b e k a n t m e d d e n s ö t a s t e flickan i h e l a P a r i s!
F R Ä N IDUNS L Ä S E K R E T S. "
SKOLLOFSKOLONIER. "
Å JAG vid läsandet af hr Thore Blanches artikel i D Idun n:r 34 fått blod på tand i en fråga, som jag förut behandlat i pressen, så vill jag tacka för artikeln och kvitterar också det kraftuttryck, som författarens » vän » använder om det, som det heter på enklare språk, fnoskiga behandlingssättet af barnen på skollofskolo- nierna — väl icke alla kolonier (?
), ehuru detta synes framgå af den kuriösa ukasen om barnens » utrust- ning », hvilken är talande nog.
Hvad skola barnen med två par » ordentliga » skor och fyra par dito strumpor att göra på landet under sommaren?
Behöfva de några sådana persedlar alls?
Absolut icke.
Sedan flere år tillbaka använder jag icke dylika saker, när jag kommer till landet, och jag är dock ingen ungdom Mår emellertid väl däraf och generar mig ej för vädret, som endast härdar.
Rent af ljufligt är att få gå barfota i regn.
Ett faktum är att barfotagåendet är det förnämsta härdningsmedel, som finnes och att man absolut icke kan förkyla sig därvid — äfven om man skulle ta sig för att prome- nera i snön!
Dock har här blifvit det besynnerliga bruket, att barnen nödvändigt skola ha skor om som- maren, äfven om föräldrarna få gråa hår för skoräk- ningarne och barnen så väl behöfva litet naturligt lif under den korta sommartiden, hvaraf detta är det bästa.
Som motskäl har man för mig användt glas- bitar — en skollofskoloniföreståndare använde ormar i gräset!
Är detta att sköta barns hälsa — att de icke ens få gå barfota om sommaren?
I England får man se fint klädda barn t. o. m. vid stora söndags- promenaden i Hyde Park utan skor, och på kusten sedan — där är man icke så rädd för att förkyla dem
— 463 — som våra i hälsoläran okunniga skollofskolonipedanter och andra.
Förresten kunde man införa sandaler, enkla och billiga, inte sådana där komplicerade tingestar, som kosta 6 å 7 kr — ett rent tokeri — utan en enkel sula med remmar.
Hvarför skola vi ha allting dyrt och opraktiskt?
Likaså med den öfriga » utrustningen », hvilken flere gånger varit afhandlad i pressen och som i betraktande af att barnen äro af faltiga föräldrar, närmar sig det löjliga.
En fattig far sade mig, att han måst skaffa för 24 kr.
diverse — däribland de mycket om- talade två paren skor — 24 kr., som han icke ägde!
Skulle det icke gå an att barnen hade litet snygga underkläder och få t. ex. blåa eller andra tvättkläder ofvanpå, att byta om och få ständigt vara snygga?
Sådana kläder äro mycket billiga och klädsamma.
Den vänliga inspektionen och äfven läkaren skulle nog ha öfverseende, om de skulle finna barnen utan skor i sommarvärmen.
Detta kan ju vara något att tänka på till ett annat år.
Därför har jag skrifvit det, med anledning af T.
B:s artikel om barnens alltför noggranna » hälso- vård » vid skollofskolonierna, hvilken vård synes ho- nom och flere opraktisk.
Hålsovän.
Herr Redaktör!
T ILLÅT MIG godhetsfullt att komma med ett litet inlägg med afseende på kolonisaken, som förts på tal i n:r 34 af Idun af » en vän » till herr Th. Blanche?
I förhoppning om benäget tillstånd härtill, vill jag först som sist presentera mig såsom varande just en sådan där » gammal mamsell », som föga eller intet begriper sig på barnauppfostran enligt här ofvan an- förda » vännens » uppfattning, samt vidare söka gen- drifva eller åtminstone jämka något litet på det så strängt uttalade, oomkullkastliga domslutet angående » gamla mamsellers » kompletta oförmåga att handhafva barn.
Som jag först i dessa dagar efter återkomsten från landet råkat få syn på herr Blanche ' s vädjan till allmänheten härutinnan, har jag ej förr än nu varit i tillfälle att komma med detta lilla gen- svar, som ju borde ha ett visst värde, eftersom det kan grunda sig på mångårig personlig erfarenhet i kolonisaken.
Nåväl, i rak motsats till » vännens » förkastelsedom öfver de » gamla lipande mamsellerna med deras oöfver- vinneliga fasa för frisk luft », vill jag just på det var- maste förorda dem framför andra, yngre mamseller, som endast sköta sina egna nöjen och låta bar- nen, de ha om händer, ända till själfsvåld rå sig själfva, samt framför husmödrar, begåfvade med en respekta- bel barnskara för egen del, ty de egna små ättlingarna taga gifvetvis hufvudparten af omvårdnaden och sköt- seln, det säger sig själft.
Med all aktning för » vännens » omdömesförmåga på andra områden dristar jag mig säga, att han här- vidlag yttrar sig som » den blinde om färgen ».
Den ensidiga uppfattningen beror nog därpå, att han endast sett en enda koloni i verksamhet och det törhända på vederbörligt afstånd bara.
Hur kan man på så sätt få en riktig uppfattning af, huruvida föreståndarinnan är lämplig eller ej?
Jag skulle så gärna vilja inbjuda herr Blanche ' s » vän » att göra en liten rundresa till alla våra kolonier och se lifvet därstädes pulsera dag ut och dag in, — det är tyvärr för sent i år, eftersom sommarfåglarne brutit upp från sina tillfälliga sommarhem — och kanske då jämförelsen osökt skulle peka på just dessa » gamla » förkättrade » mamseller » såsom de, hvilka bäst gått i land med att uppfostrande och handledande inverka på barnen.
Rent nonsens är det att påstå, det barnen ej få gå bar- fota, då det just på kolonierna brukas, att de redan från början vänjas samt och synnerligen gå barfota för att akta och spara på sina skodon, som väl be- höfvas till stundande skoltermin.
I början vilja nog inte alla barn gå barfota, men sedan de en gång pröf- vat på behaget af att slippa tvånget af skor och strum- por, vilja de därefter knappast på söndagarna anlägga fotbeklädnaden.
Jag står för hvad jag säger, » vännen » får säga hvad han vill!
Och allra minst behöfver han svärjande framslunga sitt » anathema » öfver den stac- kars » ängsliga » föreståndarinnan, som enligt hans åsikt hyste rädsla för, att de henne anförtrodda barnen skulle ådraga sig förkylning af att vistas i friska luften.
Men har aldrig » vännen » möjligen tänkt sig, att de där Kolonibarnen, han iakttog på afstånd, kunde vara klena, sjukliga barn, som inte precis tålde vid att » ränna omkring med bara fötter » i alla möjliga väder såsom hans egna härdade » ungar »?
Ja, jag bara frå- gar.
Själf håller jag styft på » barfota-lassarna ».
Undras dock, om man alltid rår sig själf, när det gäller andras barn och deras handhafvande — eller hvad säger månne herr Blanche ' s » vän »?
Men det var ju sant!
De stackars påpylsade barnen fingo ju inte heller till råga på allt » sola sig, när de ville på klipphällarna, » säger » vännen » vi- dare.
Ja, men det var allt bra nedrigt af be- mälda » fröken » att inte unna de arma barnen att njuta af solgasset därute på klippbranten, hvarifrån de så ledigt kunde göra en och annan » kullerbytta » ut i vattnet nedanför — så utan tillsyn som de enligt » vännens » förmenande borde vara!
Hör nu, hvad tror » vännen » alla närboende som- margäster och infödingar skulle ha sagt, om endast en af dessa 28 å 30 alltför omgärdade sommarfåglar skulle nå ' n gång förlorat jämnvikten under » solbadet » samt störtat på hufvudet i » plurret »?
Jo, ett formligt här- skri skulle ha höjts: » Hvad gör män ' skan, som inte ser efter barnen bättre? » » Ha inte de stackars barnen någon eftersyn? » » Det är riktigt oförsvarligt » o. s. v., o. s. v.!
Nej, snälle herr » vän », tag således tillbaka en god portion af ert omilda bedömande af somliga personers förmåga att förestå ett sommarhem för små sjukliga, efter hälsa och krafter trängtande kolonibarn, eljes gör ni allt för uppenbar orätt mot de personer, som med åsidosättande af eget behof af lugn och hvila upp- offra sig för andras barn, utan tanke på annan ersätt- ning än litet tacksamhet!
Om också pojkarne sins emellan räckt » lång näsa » åt hvarandra nå ' n gång — det kunna de minsann göra, utan att de ha genom sina nedärfda eller till- fälliga vårdare fått någon som hälst » förvänd » upp- fattning — inte berättigar detta dock att blifva om- nämndt i tidningen som en högviktig sak, långt min- dre då som skäl för det förfärliga » missgreppet » att använda ' gamla raanseller " till koloniförestånda- nnnor.
Månne jag nu genom dessa rader ock gjort kolo- nien en tjänst — alldeles som herr Th. Blanche, frågar Också en " gammal mamsell " '.
Sthlm d.
30 aug.
05.
T E A T E R OCH MUSDX.
TEATERN.
Fru B e t t y Nan s e n kom, sågs S VENSKA och segrade.
Redan med sina båda i fredags och lördags gifna inledningsprogram skänkte hon oss några timmars utsökt konstnjutning.
Virtuositet cch tem- perament äro båda hennes lydiga vasaller, med hvilka hon skapar ett öfvertygande, pulserande lif scen för scen.
Sudermanns " Hemmet ", detta de olika pliktbegrep- pens drama, är nu långt ifrån något mästerverk; det smakar af Gartenlaube-novell på mer än ett ställe, och den " gripande " slutscenen, då slaganfallet dödar fadern i det ögonblick han höjer pistolen för att skjuta ned sin trotsiga dotter, erinrar mig om en illustration till en gammal banditroman, där bofvens hand träffas af en ljungeld, just som han står i beredskap att stöta en knif i sitt offers strupe.
Fru Nansens Magda lät oss emellertid förnimma de första stora vingslagen af den flykt genom lifsrym- derna, som hennes konstnärspersonlighet är mäktig.
Det var bitar af ett konstverk hon visade oss, men dessa bitar voro alltigenom äkta.
Från den första skygga, sonderande entrén i det gamla hemmet, från de plötsliga glädjeutbrotten, i hvilka det tvångslösa artistlynnet lyste igenom, den öfverlägsna ironien inför småstadssynpunkterna, till trotset och extasen, hvarmed hon värjde sin personlighet gent emot faderns tyran- niska kraf — allt gafs med blixtsnabba, träffande nyanseringar i det uttrycksfulla minspelet, i röst och plastik.
Fru Nansen har jämväl en apparition, hvilken smidigt fyller ut den diktade gestalten.
Den långa slanka figuren är full af rytm i hvarje rörelse, och i de stora ögonen ligger själen och glimmar som en darrande tår.
Hennes stämma kan smeka med barnslig mjukhet, slå ut i humoristiska repliker, klinga varmt och fast eller ryta i vrede, hvarvid en skorrande biton skärper det vilda lynne, som arbetar i hennes själ.
Magdas roll ger skådespelerskan tillfälle att ut- veckla alla dessa resurser, och som en uppgift att presentera sig i för en ny publik var den därför ej illa vald.
De öfriga rollerna gåfvos lämligen slätstruket, hvar- för allt intresse samlade sig kring fru N., hvilken ock akt för akt möttes af ett progressivt stigande bifall.
Så följde Sardous kvicka komedi " Vi skiljas! "
Där var det, som om vi kommit artisten betydligt närmare.
Hennes Cyprienne blef den mest fulländade och fin- ciselerade konst från början till slut.
Med ett för- tjusande kvinnligt raffinemang, en älskvärd naivitet och ett strålande lynne, som aldrig blef frivolt, teck- nade hon den lilla njutningslystna fransyskans bild i lätta, skimrande färger.
Hvem glömmer hennes oefter- härmliga minspel i andra akten, då hennes f. d. man förbereder henne på att hon i sitt nya äktenskap, som hon med så barnslig förtjusning åtrått, måste lefva på 22,000 francs om året i stället för som hittills 60,000, och hvem kan undgå att som ett soligt teaterminne dröja vid tredje aktens restaurangscen, då hondricker sig yr af champagne och påstår, att 12 i 18 går 3 gånger!
Det var ett öfverdådigt humör, som här kom IDUN 1905 " IDEOL " nytt, oskadligt konserveringsmedel för saft, sylt, gelé, kompotter, marmelader, inläggningar etc.
OBS.!
Bruksanvisning å hvarje p a k e t!
OBS.I Fabrikationen af Ideol står u n d e r uppfinna- rens, Professor Lagerheims kontroll.
HYLIH &amp; C:o F. A.-B.
S t o c k h o l m, till synes, en glädtighet adlad af smak och spirituellt kynne.
De öfriga rollerna gåfvos på det stora hela bra.
Herr B y s t r ö m s Des Prunelles utvecklade den nödiga auktoriteten, men ironien, som gnistrar i rollen, borde ha betonats starkare, hr de W a h l s Adhémar hade mo- ment af dyrbar fjollighet, och hr Baeckströms hof- mästare var minst lika dråpligt rolig som förr.
Den typen kunde nästan bära en turné.
TEATERN.
" Den stora hemligheten " af Pierre S ÖDRA Wolff är för omväxlings skull en mycket oskyldig pjäs, utan spår af något slags kanaljeri eller den fri- volitetens peppar, hvarförutom ett modernt franskt lust- spel knappast brukar kunna existera.
Barnsligt fjolliga scener omväxla med naivt lustiga, och man önskar ibland, att författaren hade tagit åt- skilligt mera karlavulet på sitt ämne — han kunde ha varit lika moralisk för det.
Premiérepubliken föreföll emellertid road och slycket kommer kanske att hålla sig på repertoaren en liten tid.
Det spelades bra af hrr J u s t u s H a g m a n, Hed- l u n d och R o t h g a r d t, och på spinnsidan utmärkte sig särskildt fröken K u m l i n för en sant kvinnlig framställning af den unga Marie.
Men af hvilken an- ledning direktionen gifvit fröken M a g n u s s o n — den • duktiga framställarinnan af folklustspelens skurmada- mer och fiskargummor — det vanskliga värfvet att spela — mondän pariserfru, är omöjligt att utgrunda.
Hela prestationen blef också parodisk och ej så litet pinsam.
E. H — n.
öppnade i fredags ånyo O " STERMALMSTEATERN sina portar med uppförandet af österrikaren Carl Zellers operett ' Landsvägsriddarne ", hvilken gafs å Svenska teatern någon gång på 1880-talet, men nu torde varit en nyhet för flertalet åhörare.
Libretton är af klenaste slag.
Hufvudpersonerna äro ett par vagabonder, de där efter åtskilliga äfventyr och sam- manstötningar med den ryska — ty händelsen försig- går i Ryssland — s. k. rättvisan befinnas vara söner till förnäma föräldrar.
Musiken är ej heller af något högre värde, men bjuder på en del anslående melodier af både sentimentalt och burleskt slag.
Operetten kom- mer väl att hålla sig uppe någon tid tack vare det i allmänhet rätt goda utförandet.
De båda landsstry- karne hafva tillfredsställande representanter i hrr U l l m a n och A l l u m; särskildt förtjänar den.
först- nämnde att framhållas.
På spinnsidan är utan tvifvel fröken R o s a Griinberg som den kirkassiska spåkvin- nan Dyrsa, hvilken har intrigens trådar i sin hand, den mest framstående; men äfven fröken Falk förtjä- nar att nämnas.
Den senare bör dock beflita sig om ett tydligare textuttal och undvika de sången mar- kerande axelryckningarna.
Hr R i n g v a l l visade som polismästaren en ny variation af föregående liknande typer, hr A.
S v e n s s o n var en ej vidare klyftig ge- neral och fröken G r ö n b e r g skötte sig bra som gref- vinnan Zebuloff.
Nämna vi så hr Lund som genera- lens skrifvare, tro vi oss ej hafva orättvist förbigått någon.
Körerna gingo bra och orkestern skötte sig ej illa under hr G.
T r o p p s ledning.
Uppsättningen kunde varit bättre.
F. Hbg.
Iduns bibelupplaga.
T ILL PRENUMERANTERNA på Iduns bibelupplaga följer med detta nummer ark 18 omfattande 11 — 14 kap. af Lukas evangelium och med en helsidesbild: " Kristus och de lagkloke " af Axel Helsted.
JDUN 1905 — 4 6 4 — 1 4 USMODRAR.
Tillsen, att NI alltid VID 1 1 B e r e d n i n g: Köttet tvättas m e d en Gif barnen den bästa näring och de INKÖP af HAFREGRYN &amp; KORNGRYN erhålla duk doppad i hett vatten, skares i tär- växa u p p till friska och starka männi- S e l l e r i p u r é (f. 6 pers.) 2 stora selleri, » / « lit.
vatten, 2 lit.
buljong, 1 % skor.
Hafregrynskvarnen » Sveas » I London med GULDMEDALJ belönade tillverkningar, för- packade i säckar eller kartonger om VI &amp; KILO.
Sveas Sundhetsmjöl I hel- eller half- kilopaketer rekommenderas till barn och sjuklingar och samtliga dess tillverkningar UTMÄRKA sig för sin goda smak, lättkokthet och renhet.
Finnes hos alla välsorterade en- grossister och detaljister i hela Skandinavien.
HAFREGRYNSKVARNEN SVEA, RAGNAR L. JEANSSON, KALMAR.
Tabell öfver näringsvärdet af våra för- nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo.
FLÄSK 102, Oxkött 48, Rågbröd 54.
Hvete- bröd 55, Fårkött 62, TORSK 40, Mjölk 87, Korngryn 116, SVEA HAFREGRYN 153. ningar och drifves tillika m e d späcket Gif vuxna den bästa näring och de tre ggr genom köttkvarn.
Det stötes förblifva friska intill sena ålderdomen.
Använd därför endast därefter väl tillsammans m e d mjölet i stenmortel, gräddmjölken tillsättes litet i sänder jämte kryddorna, och färsen arbetas li tim.
Den formas m e d 2 teskedar i mycket små bullar, hvilka läggas i kokande, saltadt vatten eller svag buljong och få koka 2 min.
Recepter för msk.
smör (30 gr.) „ 2 msk.
mjöl, hvitpeppar, salt.
i — 2 msk.
sherry, 1 — 2 äggulor.
Gyllenhammars patenterade hafregryn, hafremjSl B e r e d n i n g: Selleriet skalas skölj es, påsättes i A lit.
vatten och får koka mjukt.
Ett selleri fråntages och skares utarbetade och pröfvade af i tärningar, som serveras i soppan.
Det öfriga passeras.
Smör och mjöl sam- Frikadellerna afputsas, innan de läg- manfräsas.
purén jämte buljongen på- gas i soppskålen.
spädes och soppan får koka 10 min.
som fås ihvarje välsorterad speceriaffär.
Den afsmakas m e d kryddorna och I U P P S A L A.
A K T I E B O L A G E T sherry.
Äggulorna vispas upp i sopp- O m e l e t t m e d fisk- o c h s p a r r i s - Sändes gratis efter rekvisition från skålen och soppan tillslås under stark s t u f n i n g (f. 6 pers.) FABRIKEN TOMTEN, GÖTEBORG.
vispning.
Selleritärningarna iläggas och soppan serveras m e d frikadeller eller S t u f n i n g: 4 hg.
gädda, vatten, rostadt bröd.
msk.
salt.
VS tsk.
ättika, en V » burk O m e l e t t: Äggulor och hvitor skil- omelettsparris, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 jas.
Äggulorna vispas tillsammans med B r y n t h v i t k å l s s o p p a (f. 6 pers.) hvarefter mandeln tillsättes.
Gelatinet msk.
mjöl, sparrisspadet, 2 del.
fiskspad, mjölet, saltet, sockret och grädden, och 1 litet kålhufvud, 4 liter vatten, salt, 3 spolas i kallt vatten, upplöses i det 3 del.
tunn grädde, salt, socker, hvit- de till hårdt skum slagna ägghvitorna msk.
smör (60 gr.), 2 msk - sirap eller varma vattnet, får afsvalna och n e d - peppar, 1 äggula.
nedskäras.
Smeten hälles i en m e d pudersocker, 3 lit, efterbuljong, 12 röres i äggmassan.
Grädden vispas till kallt smör smord och brödbeströdd hårdt skum och tillsättes.
Massan s l å s kryddpepparkorn, 8 hvitpepparkorn.
O m e l e t t: 5 ägg, 5 del.
god grädde, omelettpanna och gräddas ljusgul i i en geléskål och får stå att stelna i ordinär ugnsvärme.
1 tsk.
hvetemjöl, U tsk.
salt, U tsk.
3 — 4 tim.
Puddingen garneras m e d B e r e d n i n g: Kålhufvudets yttre socker.
Stufningen lägges på ett rundt ser- frukt eller gelé.
veringsfat och omeletten stjälpes ge- blad borttagas, och de öfriga skäras i fina tärningar.
Vattnet kokas u p p m e d T i l l p a n n a n: 1 tsk.
smör, 1 msk.
nast öfver.
litet salt, kålen ilägges och får koka 5 Hachis på kalf (f. 6 pers.) 1 kg.
kalf- fint stötta skorpor.
min.
utan lock, hvarefter den uppläg- stek (rester), 1 msk.
fint hackad portug.
ges på sikt, så att vattnet får väl af- lök, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl.
B e r e d n i n g: Gäddan urtages, sköl- Ä p p e l p y r a m i d (f. 6 pers.) 12 goda, jes väl och torkas m e d en fiskhanduk jämnstora äpplen, ' / A kg.
toppsocker, rinna.
Smöret brynes i en järngryta, VA liter buljong, kokt på stekbenen, kålen ilägges jämte sirapen och brynes peppar, salt, 1 äggula, 1 del.
tjock samt ingnides med % msk.
af saltet SVS del vatten.
väl under flitig rörning, hvarefter bul- grädde, 1 tsk.
citronsaft.
och ättikan.
Den nedlägges i varmt jongen och kryddorna tillsättas, och vatten tillsatt med resten af saltet och soppan får koka m e d tätt slutet lock får koka tills fenorna lossna, då den B e r e d n i n g: Sockret hugges i små B e r e d n i n g: Köttet skares i tär- upptages och skinnet afdrages genast.
stycken och lägges i en kastrull, vatt- omkring 3 tim. ningar (ej för stora).
Löken fräses i Soppan afsmakas m e d salt och ser- När fisken är kall, urbenas den och net påhälles, och när sockret är smält, smöret, mjölet iröres.
Buljongen till- skares i små tärningar.
(Öfverblifven kokas det till en klar lag, som får veras m e d frikadeller, korf eller fläsk.
sättes, och såsen får koka 10 min.
Anm. Fläskspad kan m e d fördel an- Köttet ilägges och stufningen afsmakas fisk kan äfven med fördel användas) _ kallna.
Äpplena skalas, blomfnaset Smör och mjöl sammanfräsas, spar- borttages, och stjälkarna skrapas samt vändas i stället för buljong.
m e d kryddorna, hvarefter den afredes.
risspadet, fiskspadet och grädden till- aftagas till hälften.
De nedläggas ge- m e d den uppvispade äggulan och M a n d e l p u d d i n g (f. 6 pers.) 1 hg.
grädden.
Stufningen får därefter e n - sättas litet i sänder under ständig rör- nast i sockerlagen; häruti kokas äpple- ning.
Såsen får koka 10 min., hvar- na, tills de bli lösa och klara, då de sötmandel, 4 bittermandlar, 4 äggulor, dast sjuda, och citronsaften tillsättes.
efter den afsmakas m e d kryddorna och upptagas m e d hålslef och uppläggas i 50 gr. socker, 4 blad gelatin, 2 msk.
Anrättningen garneras med förlorade afredes m e d den uppvispade äggulan.
pyramid på en géleskål.
Sockerlagen varmt vatten, / a liter tjock grädde.
ägg eller brynt potatis " hopkokas och hälles öfver äpplena " De Fisktärningarna samt den sönder- skurna sparrisen iläggas, och stufnin » serveras varma eller kalla m e d vispad B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- gen hålles varm i vattenbad, medan grädde och makroner eller mandel kas och drifves genom mandelkvarn.
kransar.
omeletten gräddas.
Äggulorna och sockret röres i 20 min., 1 3 Göteborgs Ris- &amp; tlalskvarn.
K O K S A L M A N A C K Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 1 0 - 1 6 SEPT.
1905.
S ö n d a g: Afredd buljong m e d frika- deller; omelette m e d fisk- och sparris- stufning; stekt tjäder m e d salader; äppelpyramid m e d vispad grädde och mandelkransar.
M å n d a g: Pudding af kokt kött m e d risgryn: krusbärssoppa.
Tisdag: Selleripuré; kokt helge- flundra m e d smör och ägg samt potatis.
O n s d a g: Fläskkotletter m e d pota- tis: saftkräm m e d mjölk.
T o r s d a g: Brynt hvitkålssoppa m e d frikadeller; jästmunkar m e d sylt.
F r e d a g: Benig kalfstek m e d potatis och pickels; mandelpudding.
L ö r d a g: Hachis på kalf m e d för- lorade ägg; äppelmos m e d mjölk.
RECEPT: F r i k a d e l l e r (f. 6 pers.) 2 hg.
ben- fritt oxkött, 20 gr. späck, VA msk.
hvete- mjöl, 1 kkp, gräddmjölk, 2 tsk.
salt, !t tsk.
hvitpeppar.
1 Till kokning: kokande vatten.
J E D I G A Svag buljong eller P L A T S E R P L A T S S Ö K A N D E erinras om lämpligheten af att annonsera i Skånska Aftonbladet, Malmö, som läses af de flesta fa- miljer i städer och på landet i södra Sverige.
FÖR E N LÄRARINNA van att undervisa mindre barn i sven- ska ämnen, tyska och musik finnes plats ledig nu i höst på landet.
Betyg o. referenser jämte fotografi torde sän- das i bref till » Plats i höst » under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
ngre, anspråkslös lärarinna, fullt kompetent meddela undervisning för uppflyttning till 3:dje klass v i d ele- mentarskola, erhåller anställning d.
1 Okt.
Undervisning i pianospelning önskvärd.
Svar m e d referenser och villkor snarast under adr.
Sjökapten E. Gentzschein, Hästholmen.
Y Lärarinna, 1 i J 1 7 i d 4-klassig samskola önskas n u ge- • nast lärarinna m e d undervisnings- skyldighet, hufvudsakligen i tyska och naturlära.
Svar jämte betyg insändes till Föreståndarinnan för Mjölby Pri- vatskola, Mjölby.
1 anspråkslöst h e m på landet önskas * en enkel flicka att undervisa trenne barn (en nybörjare) i vanliga skoläm- nen samt tyska.
(Helst äfven kunnig i sömnad) Svar jämte fotografi sändes till H. Andersson, Klerbo, Bankeryd.
D l a t s e n som lärarinna i matlagning * v i d Carnegies Hushållsskola i Göte- borg är instundande höst till ansökan ledig.
Den sökande bör äga skolköks- bildning, samt framför allt praktisk duglighet och förmåga att undervisa.
Reflekterande härå hänvände sig till Fröken Hanna Sandell, Carnegies Hus- hållsskola, Göteborg.
p ö r en frisk, anspråkslös, bättre flicka, * kunnig att undervisa en sjuåring samt för öfrigt vara husmodern till hjälp och sällskap å större landtegen- dom finnes plats om svar och rekom- mendationer sändas t.
» Reel », Vexiö p. r. FlicKa » fullt van i tapisseribranschen, erhåller 1 Okt.
plats i Karlskrona.
Svar till » Tapisseriaffär », Karlskrona p. r. nkeman m e d två gossar i ålder 7 o. 10 år söker en medelålders, helst musikalisk husföreståndarinna, med behagligt o. angenämt sätt, barnkär o. praktisk samt fullkomligt hemmastadd i ett bättre hems skötande.
Svar med fotografi, löneanspråk o. ref. till » Lugnt och stilla hem », Halmstad p. r.
C n ordentlig hushållerska, villig och " kunnig att en.-am sköta ett ung- karlshushåll, kan få plats på landet invid järnvägsstation.
Svar m e d refe- renser, löneanspråk, uppgift på ålder m. m. sändes till Läraren P. Persson, Tobo.
G u v e r n a n t Uushållerska el.
kokerska, väl merite- för 2:dra och 4:de klass elem.-kurs, * * rad, erhåller plats till Herregård i samt underv.
i musik önskas.
Vidare Södermanland inst.
1 Nov.
Betygsaf- i bref till Fru G. Wallén, Warnhem.
skrifter, lönepretentioner samt fotografi torde.
insändas under adr.
» E.
H. » Björnlunda p. r. undervisningsvan och musikalisk ön- skas n u i höst för att läsa in en 9 års gosse i elementarskola Uppgift om löneanspråk och ålder, fotografi, betyg och referenser sändas snarast möjligt Plats ledig vid institut i Glasgow.
till Fru Betty Sandberg, Staélsbo pr Sökande, som bör vara någorlunda Halmstad.
h e m m a i engelska, erhåller närmare upplysningar om betyg etc. sändas till LÄRARINNA.
Hammar gårdskontor, Qvismaren, Nerike.
Enkel, anspråkslös flicka, van att un- dervisa mindre barn i vanliga skoläm- K A S S Ö R S K A.
nen samt musik, och dessutom villig Intelligent flicka, kunnig i engelska vara frun behjälplig, erhåller i höst och tyska samt stenograf!
erhåller för- plats på naturskön herrgård i Verm- månlig plats å handelskontor i lands- fand.
Anses som medlem af familjen.
orten.
Svar med uppgift å löneanspråk Svar med betygsafskrifter, lönebegäran och om möjligt fotografi sändes till o. fotografi sändes till » Lärarinna », » TrävaruafTär » under adress S. Guma; lii Segerstad p. r. Annonsbyrå, Stockholm.
4 / i d Alingsås Hjäipförenings nybildade Lärarinna.
* Barnkrubba ' önskas från den 1 Ok- Barnkär, van att undervisa i vanliga tober 1905 en förestånderska, hälst en skolämnen, språk och musik, erhåller sådan, som förut innehaft en dylik be- plats i enxelt h e m pålandet,att under- fattning.
Reflekterande torde hänvän- visa tre små flickor, 8 ä 10 år.
Om be- da sig till Anna Hall, sekreterare vid tyg, fotografi och lönevilkor insändes Alingsås Hjälpförening.
till » Smålaud », Eksjö p. r. p t t medelålders bättre fruntimmer, lementarbildad, undervisningsvan * - m e d godt och vänligt sätt och ej flicka, allvarlig och plikttrogen, ön- för stora anspråk, sökes som sällskap skas för trenne gossar, af hvilka två och hjälp åt ett sjukligt sådant.
Svar med nästa iäsår skulle börja elementar- med uppgift å lönepretentioner och skola kl. 2 — 3.
Svar m e d löneanspråk rekommendationer, åtföljdt af fotografi, till Kronolänsman Danielsson, Borråkra, torde sändas till Iduns exp.
under adress » Gerda ».
Degeberga.
Sjukgymnast, kvinnlig.
E p H ung flicka fullt kunnig i tapisseri- * — branschen och skicklig i schattér- sömnad samt ritning erhåller säsong- plats n u genast i en store landsorts- stad.
Svar till » Tapisseriaffär », Iduns exp., Stockholm.
&gt; Skicklig kokerska får utmärkt plats på egend.
nära Sthlm.
Svar med lönepret.
och betyg till » 1 eller 24 Oktober », Iduns exp.
FÖRSTKLASSIG KOKERSKA icke öfver 40 år gammal, m e d utmärkt skicklighet i all sorts finare och enk- lare matlagning, erhåller förmånligaste plats med köksa under sis; i större hus hos barnlös familj, bosatt i villastad invid Stockholm i egen villa m e d alla moderna bekvämligheter.
Ingen må anmäla sig, som ej kan förete allra bä- sta muntliga och skriftliga rekommen- dationer.
Skriftligt svar torde insän- das till &gt;F.
L. », Tidningskontoret, En- gelhrektsgatan 3, Stockholm.
\ 7ardinneplats finnes i prestgård i Da- * larne.
Hälst pers. troende.
Bildad och duglig person antages.
Svar till Nord.
Tjänstebyrån, Västerås.
K ?n ung, anspråkslös flicka, villig att deltaga med tillsyn o. skötsel af barn, samt kunnig i sömnad o. tillräck- ligt musikalisk för att kunna under- visa en nybörjare i musik, erhåller plats genast mot lön, om betyg samt fotografikort m e d porto insändes till kronolänsman Kekonius, Norberg,.
UTLÄNDSK JUNGFRU.
En engelsk eller tysk jungfru, hälst kunnig i båda dessa språk, får den 1 November god plats i familj i Stock- holm.
Kunnighet i sömnad, städning och strykning fordras- Bästa rekom- mendationer önskas.
Svar: » Utländsk .iungfru » under adress S Gumselii An- nonsbyrå.
Drottninggatan 2.
En rask oeti hurtig flicka, som vill deltaga i litet af hvarje, städ- ning, servering, sömnad m. m. får god plats till 1 nov.
på landet.
Svar m e d nödvändiga upplysningar till » Barnkär 18 — 20 år », Osfra Husby.
n enkel och anspråkslös fllicka, som är villig att gå frun tillhanda, och J ^ e n 1 November d. å.
finnes plats i något kunnig i matlagning, bakning yngre disponentfamilj v i d Ånger- och sömnad, plats i enkel fa- manen ven för fruntimmer af 25 — 30 års milj på landet.
erhåller Svar till » A.
C », Iduns ålder.
Sökande bör vara huslig, haf^ / a exp.
f. v. b. jämnt humör, något kunskap i matlag- n anspråkslös, bättre flicka, erhåller ning samt pianospelning.
Fotografi, plats att vara frun behjälplig m e d jämte betyg och möjligen referenser vården af en 15 mån.
flicka, samt söm- torde insändas till » Disponent », p. r.
Ny- nad.
Svar med löneanspråk och refe- land.
renser till Fru Lindgren, Johannelund, p ö r jungfru, fullt kunnig i matlagning, Stockholm.
* frisk, med godt lynne och goda re- ng flicka kunnig i handarbete och kommendationer, finnes plats ledig 24 väfnad, husl.
enkel, frisk, villig och okt.
Fotografi önskas.
Litet hushåll.
snäll, nöjd m e d ett stilla hemlif, får Svar till Öfverjägmästare Gyllenkrok, plats.
Svar o. rek.
till » Nore », Kinna p. r. Hagelsrum.
om sällskap och hjälp åt bruksägare- fru i Norrland får bildad, huslig H u s f r u - o c h V ä r d i n u e p l a t s e n flicka god plats.
Norra Inack.-Byrån, vid Mörsils sanatorium ledig den 1 okt.
Malmskilnadsg.
27, Stockholm.
Sökande bör hafva fullkomlig vana licka af god familj önskas såsom säll- att sköta större hushåll, hafva ett an- skap och hjälp mot fritt vivre å genämt och behagligt sätt, vara musi- Svar till kalisk samt van att representera som egendom i Södermanland.
» N. », Bettna p. r. värdinna i större kretsar.
ör en barnkär, anspråkslös, frisk och Svar m e d rek.
och fotografi till Kam- pålitlig flicka, finnes plats såsom rerark ontoret, Mörsil.
vårdarinna under moderns ledning af trenne barn om resp. 1, 3 och 5 FÖR FRISK OCH RENLIG KÖKSA, år, att små tillträda inst.
1 Okt.
Vana vid något kunnig i matlagning och bakning, barnavård samt någon kunskap i söm- finnes plats ledig i höst på Tofverums nad erforderlig.
Grofarbete, såsom Herrgård, där tillfälle gifves att lära tvätt och skurning, förekommer ej.
under skicklig ledning.
Betyg sändas Uppgift om löneanspråk, referenser o. till Fru E. Boréll, Tofverum.
d, torde jämte fotografi sändas under adress: » Tjänsteman », Lidmans Annons- ff ett stilla, bättre prästhem pä landet, byrå, Falun.
* i ^naturskön trakt, nära järnvägssta- tion, önskas som sällskap en bildad D å l i t l i g, barnkär flicka, ej under 25 år, flicka af god familj, omkring 30 år.
• något kunnig uti sömnad samt före- Hon bör hafva ett godt, litligt sätt, för- fallande göromäl, erhåller förmånlig delaktigt utseende, vara musikalisk och plats i god familj 1 november.
Vän- kyrkligt sinnad samt för Öfrigt sådan, ligt bemötande kan påräknas.
Svar att hon kan sprida trefnad omkring med fotografi och referenser till » H.
sig.
Svar med fotografi och uppgift å B. », Alingsås.
pretentioner torde inlämnas å Iduns expedition inom 18 sept, under adress plicka, snäll O. barnkär, frän GODT hem, » Prestgård 1905 ». '
kan genast erhålla plats hos liten Ipör en praktisk och duglig hushåller- familj i landsortsstad, för att sköta 14 * ska, kunnig i såväl enklare som fi- mån.
gammal flicka samt biträda m e d nare matlagning, finnes plats ledig den lättare göromål.
Svar m e d ref. ålder, 24 okt.
i bättre ungkarlshem på landet.
lönepret.
o. helst fotografi till » Greta », Godt sätt och gladt, jämt lynne fordras.
Iduns exp.
f. v. b.
Som skrifgöromål äro förenade m e d platsen fordras äfven god handstil.
BILDAD FLICKA Lön 250 kr.
Egenhändigt skrifna an- erhåller plats som barnfröken hos äm- sökningar, jämte betygsafskrifter och betsmannafamilj i Stockholm.
Utmärkta fotografi sändes till » West Öte », Ulrice- rekommendationer fordras.
Svar till hamn.
» Plikttrogen », p. r. Rättvik,; E E U S F F
