# ID: svediakorp-per1625
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 39,667
# sentences: 1,642
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 3 2 (971) TORSDAGEN DEN 10 ATJOUSTI 1905 18:DE ÅRG.
IDUN «UR SVENSKA AE OSCAR D — 406 — 1905 FLOTTANS MINNEN » FREDRIK.
E A L L V A R S F Y L L D A VECKOR, denna s o m m a r m e d f ö r t s o m en följd af d e n n o r s k a r e v o l u t i o n e n, h a b l a n d a n n a t haft d e t g o d a m e d sig, a t t i v å r t eget k ä r a S v e r i g e en n a t i o n e l l s t ä m n i n g v u x i t sig fram, till h v i l k e n vi ej p å l å n g a t i d e r s e t t n å g o t m o t s t y c k e.
Denna nationella stämning har gått hand i hand m e d en a l l m ä n s v e n s k s a m l i n g i s y m p a t i och t i l l g i f v e n h e t för k o n u n g Oscar I I, u n i o n s k o n u n - g e n, som s å d j u p t k r ä n k t s af s i t t n o r s k a folk.
F å t o r d e de f ö r f a t t a r e v a r a, i h v i l k a k ä r - l e k e n till f o s t e r l a n d e t u t t a l a r s i g så v a r m t, s å s t a r k t s o m hos k o n u n g O s c a r i h a n s s k r i f t e r.
Öfverallt i d e s a m m a m ö t e s m a n af h a n s k ä r l e k till s i t t l a n d och d e s s s t o r a m i n n e n.
E n hel r a d af d e s s a m i n n e n h a r " d i k t a r e n p å t r o n e n " v ä l - t a l i g t b e s j u n g i t b å d e p å v e r s och p r o s a.
Och s ä r s k i l d t förtjänar h a n s d i k t c y k e l " U r S v e n s k a F l o t t a n s M i n n e n " a t t bli k ä n d öfver h e l a v å r t land.
Vi t r o oss därför b e r e d a de m å n g a s v e n s k a h e m, dit I d u n g å r, en g l ä d j e, d å vi i e t t e x t r a t i l l ä g g till v e c k a n s n u m m e r b j u d a d e m d e s s a m i n n e n u r v å r s v e n s k a flottas b r a g d - r i k a h i s t o r i a, s e d a n vi h ä r t i l l fått h. m:t k o n u n - g e n s n å d i g a t i l l s t å n d och af f ö r l ä g g a r e n till k o n u n g e n s skrifter förvärfvat oss r ä t t a t t af- t r y c k a d i k t c y k e l n i fråga.
DEN NYA REGERINGEN.
M I N I S T Ä R E N L U N D E B E R G är nu sedan n å g r a d a g a r en v e r k l i g h e t.
Dess sam- m a n s ä t t n i n g af m ä n u r de m e s t s k i l d a p o l i t i s k a l ä g e r u t g ö r e t t n y t t bevis för s i t u a t i o n e n s u t o m - o r d e n t l i g a allvar, då a n h ä n g a r e af s å o l i k a å s k å d n i n g a r k u n n a t s a m m a n f ö r a s till ett g e m e n - s a m t regeringsvärf, hvilket denna gång går u t p å i n g e n t i n g m i n d r e ä n a t t till d e t y t t e r s t a verkställa urtima riksdagens beslut rörande unionsafvecklingen.
Af r e g e r i n g e n s chef, e x c e l l e n s e n L u n d e b e r g, m e d d e l a d e vi r e d a n i n ä s t f ö r e g å e n d e n u m m e r en k o r t l e f n a d s t e c k n i n g.
Grefve F. Wachtmeister, som nu öfvertagit utrikes- ministerportföljen, har i år fyllt 50 år.
Han är förut generaldirektör i domänstyrelsen och preses för både Landtbruksakademien och Konstakademien.
Denna ur- tima är hans tolfte riksdag.
Den nye justitieministern, hr G.
A.
Berg, har bakom sig en lång riksdagsmannabana.
Han har särskildt intresserat sig för rösträttsfrågans lösning i förening med proportionella val.
Den nye krigsministern, öfverste Lars Tingsten, är ej mer än 48 år och antagligen en af de yngste krigs- ministrar Sverige haft.
Han har synts förutbestämd för det politiska lifvet alltsedan 1901, då han var se- kreterare i försvarsutskottet och vid sidan af stats- rådet Crusebjörn påtog sig det närmaste militära an- svaret för den nya härordningen.
Hr Arvid Lindman, den nye sjöministern, har visat sig som en duktig administratör, och inom marinen anser man honom vara mannen att lösa stationsfrågan, som är sjövapnets f. n. viktigaste fråga.
Hr /.
Widén, civilministern, förut landssekreterare- i Nyköping, blef 1900 ledamot af andra kammaren.
Han har framför allt användts såsom ledamot i sär- skilda utskott för vissa kräfvande frågors utredning, och har äfven mottagit två viktiga kommittéuppdrag, nämligen ledamotskap i strafflagskommittén och i löne- regleringskommittén.
Hr Biesért, den nye finansministern, representerar liberala samlingspartiet.
Han har bevistat sju riks- dagar och åtnjuter anseende för mycken duglighet.
Hr Hammarskjöld, ecklesiastikminister, förut justi- tieminister under den von Otterska ministären, anses som en mycket skarpsinnig jurist och skicklig ämbetsman.
Hr Alfred Petersson i Påboda, den nye jordbruks- ministern, är den förste svenske hemmansegare som haft plats i en regering.
Han är född 1860, har fått folkhögskoleuppfostran och har redan i flere år till- hört statsutskottet.
Han räknas till landtmannapartiets högra flygel och har jämte hr E. Lindblad bildat en särskild grupp inom särskilda utskottet.
1905 års ur- tima är hans 10:de riksdag.
Om justitierådet G.
A. Petersson, som öfvertagit ett konsultativt statsrådsämne, är i politiskt hänseende alls intet bekant.
Han är född 1851 samt har tillhört högsta domstolen sedan 1896.
Hr K. Staaff är liberala samlingspartiets mest fram- skjutne man efter hr S. von Friesens öfvergång till första kammaren.
Han har suttit både i hemliga ut- skottet vid årets lagtima riksdag och i det särskilda utskottet vid urtiman.
Han har bevistat 10 riksdagar.
FOSTERLANDSSINNE.
VARSORD NÅGRA TILL SVERIGES I ALL- KVINNOR.
DESSA DAGAR äro ju de frågor, som beröra vårt lands politiska ställning och vår nation såsom sådan, mera aktuella än kanske någonsin förr.
Det har sagts, att " det stundar allvarstider för vårt folk ", och att det måste vakna för att icke ohjälp- ligen gå under.
Sant är allt detta.
Och just nu har landets representanter vid den urtima riksdagen visat, att de djupt känna det all- varliga i situationen.
Heder åt alla dem, som samvetsgrant sträfva att finna och göra det bästa, då det gäller land och folk!
Mycken fosterländsk hänförelse och lifaktighet tycks också finnas f Sveriges alla bygder, att döma efter mängden af de fosterländska fester, som firats, och de hyllningstelegram, som sökt vägen till konungaborgen.
Och dagspressen har ju under de senaste veckorna öfversväm- mats af inlägg från " svensk man " och " svensk kvinna ", som framkommit med olika förslag till lösning af unions frågan, hvilken en hvar ville behandla efter sitt lilla förstånd, ända tills vederbörande råkat i lufven på hvarandra och ondgjorts öfver, att andra åsikter än hans eller hennes egna hemmagjorda kunde finnas.
Det är nog så, tyvärr, att vi svenskar äro lättrörda, snara till hänförelse och snara till — att tröttna; vi känna så varmt, men, ack, så ytligt.
Och tvifvelsutan är det icke minst kvinnorna, som synda i detta afseende.
Ett obestridt faktum är ju för resten, att de sven- ska kvinnorna äro sorgligt likgiltiga för alla politiska, sociala och kommunala spörsmål.
Men hvad intresserar dem då?
Hvarmed sy- seisätta de sinatankar?
Hvad läsa de?
Hvad tala de om?
Ja, låt oss allvarligt rannsaka oss själfva och de kretsar, vi tillhöra.
Svaret på de två första frågorna torde blifva: mat, kläder, umgängeslif.
Hvad de läsa?
Tidningens fär- skaste nyheter, för öfrigt den sist utkomna romanen.
Och samtalen?
De röra sig om grannarna, ovännerna och — vännerna; om allt som händt och icke händt i samhället.
Låt vara, att det numera finns kvinnor, för hvilka dessa ting ej äro lifvets hufvudsaker; de, som hafva högre intressen och vidare vyer, äro dock ett försvinnande fåtal.
Och likväl: jag talar här icke endast om dem, som lefva ett fullständigt dagdrifvarelif, utan om de tusentals enklare eller elegantare " bildade " kvinnor, som anses eller åtminstone anse sig lefva ett ganska nyttigt och verksamt lif, vara talangfulla eller mönster för husmödrar o. s. v. Det är stort att vara omtänksam maka, moder och husmoder, men det är ej nog att sörja för hvad man skall äta, dricka och kläda sig med eller för hemmets vidmakt- hållande.
Det behöfs, att äfven kvinnorna, särskildt husmödrarna, vidga blicken, skärpa synen och öppna hjärtat för de stora frå- gorna, de, som beröra — icke uteslutande deras egen lilla krets — utan fosterlandet, samhället i stort sedt.
I mannens intresse för och arbete på sådana områden borde hust- run alltid söka fullt förstå och stå i jämn- bredd med honom, ej motverka hans delta- gande däri genom att visa sig ointresserad eller draga honom öfver till sina ofta nog tarfliga småintressen, såsom husliga detaljer, skvaller o. d.
I ett hem, där barn finnas, har modren bl.
a. den viktiga uppgiften att väcka och stärka fosterlandskänslan hos det Lagermans Tvätt-pulver uppväxande släktet.
Men då måste hon också gifva sig tid att samtala med barnen — ej inskränka sig att gifva tillsägelser, höra och besvara deras frågor och detta med uppriktigt intresse, ej med uttråkad min och enstafviga svar.
Barnet är ytterst känsligt för tillmötes- gående och dess motsats från äldres sida, och en gång afvisadt, återkommer det ej gärna till ämnet.
Och så komma vi till själfva kärnpunkten af modrens fosterländska sträfvande: hon måste göra barnen beredda för kommande allvarstider, hon måste fostra dem till klar- synta, karaktärsfasta, offervilliga medborgare.
Landet behöfver män och kvinnor, som lefva ett enkelt, verksamt lif, som äga själfbehärsk- ning, vakenhet och omdöme, gudsfruktan och fosterlandssinne.
Mer huru skola de unga blifva sådana, om icke far och mor på allvar fatta sin uppgift med hänsyn till icke blott individerna, utan fosterlandet?
Och hvad hjälpa goda lärdomar och förmaningar, om icke för- äldrarna själfva låta handling följa på orden och visa sig mäktiga ett eller annat offer?
Och slutligen, hvem är det, som ger hem- met dess prägel?
Det är hustrun, modren, kanske döttrarna, i alla händelser kvinnorna.
Det är därför till dem, jag vill rikta den maningen: bort med öfverflödet, flärden, lyxen, fåfängan, småsinnet!
Låt detta blifva de svenska hemmens, speciellt de svenska kvin- nornas sätt att visa offervillighet och foster- landssinne.
L — n.
I SISTA STUNDEN.
SKISS AF GUSTAF ULLMAN.
T Å G E T N O R R I F R Å N gaf signal och b r u - s a d e in p å s t a t i o n e n, som l å g i s o m m a r - sol och y r a n d e b l å s t från hafvet.
I en a n d r a k l a s s k u p é d ö r r s t o d en u n g m a n, b l o s s a n d e af l ä n g t a n a t t få h o p p a n e d p å p e r - r o n g e n och n i c k a å t en u n g d a m, s o m v ä n t a d e där, m e d h j ä r t a t b u l t a n d e af t i l l b ö r l i g t v ä l d o l d lycksalighet.
Han kom med nyss tagen styrmansexamen och m e d s t r å l a n d e s u n d h e t och g o d t l y n n e.
J e n n y höll sig s å a t t s ä g a i n k o g n i t o, t y h a n s familj v a r j u n e r e v i d s t a t i o n e n, o c h h o n v a r en v ä l u p p fostrad flicka.
H o n v a r l i k a friskt och ö p p e t v a c k e r, s o m när han lämnade henne, ögonen lika barnsligt r u n d a, ä r l i g a och e n k e l t l j u s b l å.
— D e n l å n g a, s v a g t g u l d s k i m r a n d e flätan h a d e v i s s e r l i g e n blifvit till i n a c k e n u p p s a t t h å r, och den s k ä r a s o m m a r d r ä k t e n, m e d sin l a g o m k o k e t t a b l u s m e d k o r t a ä r m a r, s l ö t sig i fullfärdig o t a d l i g - h e t k r i n g h e n n e s s m ä c k r a figur.
D e t v a r dock ej d e n n a y t t r e f ö r ä n d r i n g eller fulländning, som slog styrman Klas vid deras första s t u m m a å t e r s e e n d e p å a f s t å n d.
H a n h ä l s a d e litet för t y d l i g t och b e k y m m e r s - löst, h o n s v a r a d e d e s t o m e r a afmätt k o r t.
I den eviga blåsten ströko stenkolsskyarna som en v ä g g m e l l a n d e m, och n ä r h a n g e n o m d e n i folkvimlet s å g J e n n y glida b o r t igen, fick h a n, s o m eljes ä g d e g o d a n e r v e r och u t m ä r k t a n d h ä m t n i n g, en u n d e r l i g oro i sitt b r e d a b r ö s t.
V a r d e t ej n å g o t af b e s v i k e n h e t i h e n n e s min, af b e h ä r s k a d t m i s s m o d i h å l l n i n g e n?
Klas grubblade med ovan möda på rimligaste o r s a k e n till d e t t a, som h a n s förälskelsefeber lät h o n o m a n a.
K ä n d e h o n sig i n t e r i k t i g t s ä k e r p å sin Klas?
Eller — hade någon annan försäkrat sig om h e n n e?
M e n då — hvarför v a r h o n då där nere och mötte honom?
N å, l u g n a d e h a n s i g — allt d e t d ä r, om d e t n u v a r n å g o t, blef v ä l b r a, så fort de fått r å k a s o r d e n t l i g t igen, d ä r h e m m a i h e n n e s t r ä d - gård, borterst i lindgrottan, på hennes, nej, deras, hvita bänk.
" TOMTEN ".
— 407 — M e n d e t blef i n t e b r a så a l l d e l e s fort.
H a n h a d e k o m m i t så s e g e r v i s s t s ä k e r p å sin s a k, a t t h a n t r o t t alla o m s v e p o n ö d i g a — o t ä n k - b a r a.
M e n d ä r i h a d e h a n m i s s r ä k n a t sig.
J e n n y s a f v a k t a n d e u n d r a n f ö r b r y l l a d e h o n o m så m y c - ket mer, som hennes oberördt behagliga per- son f u l l s t ä n d i g t b e t o g h o n o m.
Det borde varit så e n k e l t a t t s l å sin a r m om h e n n e s lif s o m förr, m e n d e t t a förr v a r j u r e d a n så o r i m l i g t längesedan.
K l a s v å g a d e i n g e n t i n g af d e t h a n s å i n n e r l i g t ville, n ä r d e s i d a v i d sida, och r ö r a n d e fredligt, v a n d r a d e n e d till l i n d g r o t t a n m e d b ä n k e n.
— I n t e e n s d ä r k u n d e h a n få förnuft i s a k e n — eller, t v ä r t o m, d ä r gick b l o t t alltför förnuftigt till.
— N å g o t till trefligt a t t v a r a h e m m a igen — försäkrade styrmannen ansträngdt.
— H e m m a.
L ä n g t a r i n t e en s j ö m a n till sjön?
— Jo, i allmänhet.
M e n i b l a n d — får h a n v ä l lof a t t t ä n k a p å l a n d b a c k e n o c k s å.
— J a s å, i b l a n d?
— J a, g ä r n a för m i g.
D e t v a r e t t s a m s p r å k a t t föra!
Ingenting a t t a n m ä r k a, allt s o m sig b ö r.
A l l t, u t o m d e t h a n h ä l s t ville.
M e n h v a d ville d å h o n?
K l a s k ä n d e sig s v å r t frestad a t t s ä g a h e n n e r a k t i h e n n e s för- tjusande och lugnt väntande ansikte: — tyck n å g o n t i n g själf, d u!
D e t h a d e v a r i t r ä t t a s t, om h a n s a g t d e t.
J e n n y t y c k t e n o g en h e l del, h o n v a r f ö r ä l s k a d som a l d r i g, och stolt öfver h o n o m framför allt.
Och d o c k så o r o a d, n ä s t a n k r ä n k t af d e n allt- för u p p e n b a r a s j ä l f b e l å t e n h e t, h v a r m e d K l a s, s o l b r ä n d och b r e d, klifvit h e n n e till m ö t e s.
I n t e fick m a n se så o g e n e r a d t l y c k l i g u t, och i n t e h a e n s å d a n r e t s a m, g l u p s k m u n t e r h e t i sin g a s t s t ä m m a.
H o n h a d e väntat sig honom annorlunda.
K ä r förstås, m e n m e r a ö f v e r l ä g s e n, m e r a m a n - ligt a l l v a r l i g.
Nu v a r d e t j u s a m m a K l a s s o m i slyngelåren.
D e t — p a s s a d e i n t e.
— Men, å a n d r a s i d a n, h u r k u n d e m a n, d å m a n dock var en duktig, vacker karl, och styrman med p l a t s p å e t t s t o r t f a r t y g, så m e d ens t a h u m ö r, bli så o k l ä d s a m t t r u m p e n och a f k y l d, för d e t a t t hori v u x i t u p p till en h e l d a m, för a t t allt i n t e k u n d e g å så lekfullt till s o m fordom?
D e t v a r n å g o t s v a g t i d e t t a, t y c k t e h o n, en b r i s t p å m å t t a och den v e r k l i g a k ä r l e k e n s fyn- dighet.
E l l e r k a n s k e — — h o n bäfvade vid t a n k e n — k a n s k e h o n v a r h o n o m r ä t t likgiltig, en l e k k a m r a t, s o m v u x i t u p p, v u x i t ifrån h o - n o m — i n g e n t i n g m e r.
K a n s k e h a d e K l a s en a n n a n v ä n n å g o n s t ä d e s, som ä g d e h a n s sjö- manshjärta och hans tro på allvar!
D e t k u n d e h o n i n t e u t h ä r d a a t t frukta.
H o n hoppades ännu.
H u r fången h o n än s a t t i s i n a heta tankar, var hon nog väluppfostrad att dölja d e m.
Och så l ä t h o n s t a c k a r s K l a s g å.
H o n t a c k a d e h o n o m för b e s ö k e t och g r a t u l e r a d e honom.
— N å, n ä r far d u n u igen?
H a n s p r a t t till, m e n l o g så t r a n k i l t h a n för- mådde.
— V i g e o s s af om m å n d a g.
— I d a g, om å t t a d a g a r — då?
H e n n e s t o n v a r m a t t, s o m af en liten inre darrning.
— J a, om m å n d a g.
Och s ö n d a g k v ä l l g e r r e d e r i e t fest p å s t r a n d h o t e l l e t.
— F ö r dig?
Han skrattade.
H o n blef s t r a m a r e.
— Tja — för s k e p p s b e f ä l e t.
I n g e n af d e m f ö r r å d d e sig.
F r e d l i g t följdes de å t i g e n u p p g e n o m h e n n e s g a m l a t r ä d g å r d m e d d e s s s n ä c k o r k r i n g l a n d e n och dufslag vid häcken.
M e n n ä r h a n g å t t sin v ä g, gick J e n n y e n s a m t i l l b a k a till l i n d g r o t t a n och g r ä t länge, hopplöst som ett barn, på den hvita bänken.
H a n hade inte gjort något galet — men hon h a t a d e sig själf.
Och hon var nära att hata IDUN 1906 äfven h o n o m!
— Och d a g a r n a g i n g o, m e n h o n t o r d e s icke r ä k n a d e m.
E n ljudlös k l a r n a t t m e d s o m m a r e n s b l e k a s t j ä r n o r s t o d d r ö m m a n d e öfver h v i l a n d e haf och stränder.
Söndagslediga människor drogo lång- s a m t h e m å t g e n o m d e m ö r k a a l l é e r n a, och en- s t a k a p a r d r ö j d e p å b ä n k a r och s t e n a r vid vattenranden.
= 1 120 cm.
bredd å 90 öre pr meter levererat = \ tull- och i I strandhotellet med dess lummiga t r ä d g å r d p å l ä s i d a n g l ä n s t e f ö n s t r e n festligt u p p l y s t a, och m u s i k e n inifrån ljöd d ä m p a d t u t öfver p r o - m e n a d e n och hafsviken.
— De stora glasdör- r a r n a u t till t r ä d g å r d s v e r a n d a n s t o d o ö p p n a, s å a t t m a n k u n d e h ö r a sorlet och se v i m l e t af g ä s t e r i n n e i d e n g u l a l j u s g l a n s e n och rök- skyarna.
M e n u t e i d u n k l a b e r s å e r och g å n g a r h v i s k a - des allt m e r a o b e r ö r d t och v ä r l d s f ö r g l ö m d t.
B l o t t en e n s a m u n g d a m i s k ä r d r ä k t u n - d e r e n n å g o t u r v u x e n r e g n k a p p a gick oroligt, s p e j a n d e, af o c h an u n d e r t r ä d e n.
I b l a n d v å g a d e h o n sig fram till s t o r a p l a n e n m e d dess p l a s k a n d e fontän, j a, ä n d a u p p till trappan.
Och därifrån s t i r r a d e h o n m o t fest- salarna.
Men s e d a n flydde h o n och t o g l å n g a s v ä n g a r genom parkområdet.
Man kunde tro, att hon blef a l l d e l e s b o r t a, eller uppgifvit sin v ä n t a n.
T y a t t hon v ä n t a d e, d e t r ö j d e allt i håll- n i n g e n, s o m v a r ä n g s l i g t r a k och å n g e s t f u l l t o s ä k e r, om h v a r t a n n a t.
Och alltid k o m h o n igen ä n d å.
När orkes- t e r n s p e l a d e, v a r h o n djärfvast, n ä r d e n t y s t - n a d e, r y c k t e h o n till, for v a c k l a n d e b o r t och gömde sig.
R e g n k a p u s c h o n g e n h a d e h o n s l a g i t u p p och i n o m dess s k u g g a l y s t e r u n d a, f ö r g r å t n a ö g o n i e t t litet b l e k t a n s i k t e.
Det var J e n n y.
H o n v i s s t e, a t t h o n v a r i färd m e d det otill- s t ä n d i g a s t e h o n hittills i h e l a sitt lif funnit p å.
Men h o n v i s s t e också, a t t d a g e n därefter s k u l l e s t y r m a n K l a s fara u t p å l å n g r e s a.
Afskeds- festen gick af s t a p e l n.
N ä r skulle h a n k o m m a i g e n?
— Och h u r u?
— Och h v a r h a d e h a n hållit till h e l a d e n n a l å n g a och d o c k så s n a b b t tilländalupna vecka?
D e h a d e ej s e t t h v a r a n n s e d a n det lilla u n - derliga mötet i lindgrottan.
Men tänkt på hvarandra?
J a — h o n h a d e t ä n k t.
Och u t a n a t t l ä n g r e b l y g a s öfver sin fåfängas f ö r h o p p - n i n g a r h a d e h o n inbillat sig, a t t o c k s å h a n lidit och å n g r a t.
D e t v a r i n t e möjligt, a t t h o n alldeles e n s a m l ä n g t a t så o h y g g l i g t.
Nu skulle h o n — j a, h v a d skulle h o n?
Få s v a r p å alla p i n a n d e frågor?
Ro och l y c k a igen?
J e n n y stod å t e r p å r e s t a u r a n t e n s t r a p p a.
— E t t p a r ä l d r e h e r r a r i filtar och p l ä d e r s u t t o helt nära den, uppe på verandan.
Kyparen, som s e r v e r a t d e m, g r a n s k a d e h e n n e g e n o m half- dunklet.
Och hon tyckte, att de hviskade.
Hon ryste därvid.
M e n inifrån, u r t o n e r n a af " G e i s h a n ", tyckte hon sig höra Klas ' muntra s t ä m m a.
D e n v a r h ö g l j u d d, m e n h e s, litet u p p - drifven.
S k r ä m d och o t å l i g s t e g h o n n å g r a trappsteg högre.
H o n m å s t e se h o n o m, få en s k y m t å t m i n s t o n e af h a n s b r u n a, h u r t i g a an- sikte.
M u s i k e n slöt u p p — — n e r for J e n n y.
D e gamla herrarnes skratt jagade henne ända bort till t r ä d g å r d e n s m ö r k a s t e h ö r n.
N u v å g a d e h o n sig k n a p p a s t fram m e r.
Och stanna tordes hon heller inte.
Besynnerliga figurer s k ö n j d e h o n m e l l a n b u s k a g e n.
— H j ä r t a t hamrade.
Hon var brinnande het i nattkylan.
H a s t i g t b e s i n n a d e h o n å n y o, h u r förfärligt d e t v o r e, o m n å g o n h ä r k ä n t i g e n h e n n e, och h v a d de s a d e och t ä n k t e d ä r h e m m a, n ä r h o n v a r u t e portofritt till privatpersoner.
Profver omgående franco.
j = | Schweizer &amp; Co., Luzern S. 6.
(Schweiz).
1 öfver m i d n a t t.
H o n v a r j u dock en v ä l u p p - fostrad flicka.
S m y g a n d e k o m h o n igen, l i k s o m d r a g e n af en o s y n l i g t r å d g e n o m p a r k e n.
P l ö t s l i g t s t e l n a d e h o n till.
— D ä r k o m en h e r r e n e d för t r a p p a n och öfver s t o r a p l a n e n.
En kort stund betraktade han fontänens plask, gick så v i d a r e.
H a n s c i g a r r g l i m m a d e till och i dess r ö d a b l i x t s k e n s å g h o n, a t t d e t v a r — Klas.
Mellan b l o s s e n g n o l a d e h a n s j ö m a n s v i s a n u r " Geishan ".
Men h a n gick r a s k t och s å g s o r g s e t n y k t e r ut.
J e n n y skalf af s k a m s e n oro, m e n o c k s å af glädje.
A n d l ö s d r o g h o n s i g t i l l b a k a i en l u m m i g g å n g och försökte öfverlägga m e d s i g själf, om h o n b o r d e afslöja sig g e n a s t och b e k ä n n a allt, eller följa h o n o m p å a f s t å n d — till dess Hon hann inte grubbla vidare.
R ä t t emot h e n n e k o m h a n s t e g a n d e, u t a n a t t se, förr ä n h o n gaf till e t t l i t e t r o p.
H a n t a p p a d e sin cigarr, t r a m p a d e p å d e n, lyfte h e l t kort på hatten. '
— Förlåt mig — hviskade Jenny.
Han mönstrade skarpare den obekanta.
— H v a d för s l a g — m u m l a d e h a n b r y d d.
De stodo stilla länge, stirrande på hvar- andra.
S k a m s e n och förtviflad u n d r a d e h o n, m e d a n s i k t e t djupt d o l d t u n d e r h u c k l e t, om h a n — ä n n u, h ä r i d e n n a s t u n d, s k u l l e v a r a l i k a oför- l å t l i g t t r ö g t ä n k t som förut.
Hon betvang en snyftning.
— J e n n y?
— frågade h a n.
— J a, K l a s — s v a r a d e h o n, och h a d e b å d e s k r a t t och g r å t i r ö s t e n.
— Ä r du h ä r?
— Nu?
— J a.
M e n n u — skall j a g — g å.
H a n bjöd h e n n e a r m e n.
Men hon tycktes tveka.
— J a g har varit här — hela kvällen.
— Ah! '
— Och v ä n t a t p å dig.
Han tvärstannade.
Ögonen blänkte grant under brynen.
— På mig!
Jenny!
— J a.
D e t — är — f ö r s k r ä c k l i g t — b r a s t h o n u t, t o g h a n s a r m, g ö m d e ö g o n e n vid h a n s skuldra.
K l a s s k r a t t a d e så u n d e r l i g t v a r m t.
H a n förstod allt så s o m h a n s k u l l e.
förstå d e t.
— Gud s k e lof och t a c k — min J e n n y.
Med b a r n s l i g h ä n f ö r e l s e, a l l d e l e s s o m i s l y n g e l å r e n, t r y c k t e h a n h e n n e intill sig.
De v o r o m e d e n s så l y c k l i g a, a t t de g l ö m d e, a t t de v o r o i s t r a n d h o t e l l e t s p a r k och s å g o i n t e, h u r en a n i n g af m o r g o n s k i m m e r r e d a n l y s t e öfver t r ä d k r o n o r n a.
Hvad brydde dem lång- r e s a n n u — n ä r de v u n n i t h v a r a n d r a, f ö r l i f v e t!
:
IDUN 1905 - LanoliH- Sana-Tvil.
| Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
I Bästa Barntvål!
j 2 5 öre st, Grumme &amp; Son [Stockholm.
: NÅGRA BLAD UR EN UNGHERRES DAG- BOK.
AF GOTTFRIED KALÉN.
3:dje j u l i.
M O R S E, n ä r j a g h a d e e t t ä r e n d e in i arkiv- r u m m e t h ö r d e j a g från r u m m e t, intill n y - u t n ä m n d e r e v i s o r F ä l t s ä g a till a k t u a r i e n S t i g - man: " Hur är det egentligen med unge Schwartz?
Har han inte en skruf lös? "
J a g kan inte n e k a till, a t t j a g blef en s m u l a h e t om k a m m e n, t y o m f ö r m ä l d e S c h w a r t z k u n d e inte v a r a n å g o n annan än undertecknad.
J a g l u g n a d e mig d o c k s t r a x, och för a t t s l i p p a a k t u a r i e n s s v a r, h v i l k e t j a g m e d k ä n n e d o m om h a n s cynism g i s s a d e i n t e k u n d e bli a n n a t än en s t ö r r e o b e h a g l i g h e t, l i s t a d e j a g m i g &lt;ut u r r u m m e t s å fort som möj- ligt och å t e r v ä n d e till p a p p e r e n p å m i t t skrif- bord.
I M e n j a g h a r s e d a n v a r i t v i d e t t omöjligt h u m ö r h e l a d a g e n och i n g e n t i n g h a r v a r i t m i g r ä t t till l a g s.
N u först, n ä r j a g s i t t e r h e m m a vid a f t o n l a m p a n och p r a t a r m e d m i g själf och f u n d e r a r p å h v a d j a g s k a l l skrifva i d e n n a min d a g b o k, börjar j a g å t e r k ä n n a m i g i j ä m n v i k t.
Och j a g k a n då i n t e a n n a t än g r ä l a p å m i g, s o m k u n n a t l ä g g a en s å d a n o b e t y d l i g h e t p å sinnet.
M i n a k a m r a t e r i v e r k e t a n s e mig s m å t t vriden.
Nå godt! ...
det begriper j a g så väl.
J a g är icke s o m d e, j a g d e l t a r icke i d e r a s d i s k u s s i o n e r om påfvens s k ä g g och i d e r a s p o k u l e r a n d e och j a g g å r m i n a e g n a v ä g a r.
J a g s a k n a r t i l l i k a a l l d e l e s den e g e n s k a p, som e n l i g t d e r a s u p p f a t t n i n g ä r h u f v u d v i l l k o r e t för a t t klassificeras b l a n d förnuftigt folk, j a g ä r icke v e r s e r a d d. v. s.
— t y o r d e t h a r i d e r a s m u n e n a l l d e l e s s ä r s k i l d b e t y d e l s e — j a g är i c k e s m i d i g, d a n s a n t, p o m a d e r a d och icke t r ä n a d i k o n s t e n a t t n ä r s o m h e l s t p r e s t e r a en o b e - gränsad kvantitet nonsens.
Men j a g s l å r m i g för b r ö s t e t och s ä g e r m e d farlséen, h v i l k e n n ä r d e t k o m m e r till k r i t a n v a r å t s k i l l i g t k l i p - s k a r e ä n p u b l i k a n e n: J a g t a c k a r dig, m i n g u d, a t t j a g icke ä r s å d a n — — 27 aug.
N y s s h e m k o m m e n från C e n t r a l e n, dit j a g följt vännen Kyfas, som ändtligen anträdt sin l ä n g e b e r a m a d e P a r i s - r e s a.
Ifall i n t e m e - cenaterna strejka, ämnar han stanna därute i tre år.
H a n s k a l l g å p å E c o l e des b e a u x a r t s o c h h a en atelier i Q u a r t i e r L a t i n.
Lyckliga garcon!
J a g h å l l e r h o n o m för min b ä s t a v ä n och j a g ö n s k a r h o n o m allt möjligt af d e n n a v ä r l d e n s g o d a, m e n j a g r å r ä n d å i n t e för, a t t j a g i d e t t a ö g o n b l i c k k ä n n e r e t t s t y g n af afund i bröstet.
H a n ä r n ä s t a n en r e d a n e r k ä n d talang.
Lyckan sträcker armarna mot honom m e d h ä n d e r n a fulla af håfvor och h a n h a r b a r a a t t t a e m o t och behöfver i n t e e n s g ö r a en r e v e r e n s för d e n gifmilda.
H a n är född m e d s e g e r h u f v a och en v a c k e r d a g l ä g g e r h a n n o g h e l a v ä r l d e n för s i n a fötter.
J a g däremot ... ack, d e t s v i d e r b a r a j a g t ä n k e r p å en jämfö- relse!
H v a d har j a g förbrutit mot gudarne, e f t e r s o m de t i l l m ä t t m i t t p u n d s å snäft.
Jag k a n s e m i t t lif framför m i g: en r a k v ä g, en- 408 - formig o c h t i l l t r a m p a d af k u f v a d e t r ä l f ö t t e r, u t a n m å n g a s t ö t e s t e n a r k a n s k e, m e n j u s t därför s å e r b a r m l i g t t r ö s t l ö s — e t t lifslångt släp i k u n g F r o d e s s o l d, tills j a g s t u p a r och en a n n a n t a r vid.
H u r i n t e n s i v t h a r j a g d o c k icke en- g å n g t r a k t a t dit ut, d ä r k a m p e n b r u s a r och segerns gudinna bekransar den öfverdådigaste.
Men h v a d å t e r s t o d för en y n g l i n g, s o m s a k n a d e m e d e l och t a l a n g e r.
H a n h a d e b a r a a t t sälja sig och h a n h a d e b o r t g ö r a d e t å t d e n m e s t b e t a l a n d e, m e n h a n g j o r d e inte e n s d e t.
H a n s a v e r s i o n för t v å n g s s t u d i e r och d e t m e r k a n t i l a k o m h o n o m a t t s k y v e t e n s k a p och k ö p e n s k a p och s å v a l d e h a n en h e r r e, som k r ä f v e r m e s t och g e r m i n s t — s t a t e n.
Men h v a d t j ä n a r d e t a t t s u c k a, h v a d t j ä n a r d e t öfver hufvud t a g e t till a t t r e f l e k t e r a öfver ö d e t, n ä r d e t ä n d å alltid s å f u l l s t ä n d i g t i g n o - r e r a r b å d e b ö n e r och v e r o p.
Min l o t t är för- öfrigt inte s å m ö r k som m å n g e n a n n a n s.
Jag h a r n å g o t a t t v a r a t a c k s a m för, n å g o t s o m i b l a n d k a n k o m m a mig a t t g l ö m m a enformig- h e t e n p å min v a n d a h v a r d a g s v ä g.
J a g ä r en- tusiastisk konstdyrkare.
Ett äkta konstverk g e r m i g m e r a glädje ä n h u n d r a p r o f a n a glädje- ä m n e n en a n n a n dödlig, och d e t behöfves b a r a n å g r a g r a v y r e r för a t t m i t t h j ä r t a s k a l l slå i raskare takt.
Öfver m i t t skrifbord h ä n g e r " A n die S c h ö n h e i t ", och liksom d e n k n ä b ö j a n d e y n g l i n g e n lefver j a g i s t ä n d i g ö d m j u k tillbedjan inför d e t s k ö n a.
Alla mina besparingar använ- d e r j a g till i n k ö p af k o n s t r e p r o d u k t i o n e r och k a n n u s k r y t a m e d a t t ä g a en icke oäfven samling.
Men ä n d å!
— hur ömkligt obetyd- ligt ä r icke d e t t a och h u r litet ä r d e t icke j a g hitills s e t t af, h v a d v ä r l d e n ä g e r af s t o r konst.
J a g h o p p a s d o c k a t t d e t k o m m e r en d a g — och e h u r u d e t g å r k l e n t m e d b e f o r d r a n inom m i t t v e r k, k a n den d a g e n i alla fall ej v a r a l å n g t aflägsen — då j a g ser mig i s t å n d a t t resa u t och g e n o m s t r ö f v a k u l t u r l ä n d e r n a s galle- rier.
D e t s k a l l bli en h ä r l i g tid Jag längtar r e d a n och r ä k n a r å r e n.
J a, d e t s y n e s mig s o m d e n n a l ä n g t a n v o r e d e t e n d a, som för n ä r - v a r a n d e gåfve m i t t lif i n n e h å l l och m e n i n g.
5:te s e p t.
J a g s å g i d a g en s å d a n v a c k e r g r a v y r i H a l l i n s fönster, och fast min k a s s a så h ä r i s l u t e t af m å n a d e n i n t e t å l vid en e x t r a å d e r - l å t n i n g, k u n d e j a g i n t e l å t a bli a t t skaffa m i g den.
Det var Hubert van Eycks " Bebådelsen ".
Och j a g h a r n u s u t t i t och haft den framför mig och i n t e k u n n a t se m i g m ä t t p å m a d o n n a n.
H o n är b a r a e t t b a r n, en l i t e n konfirmationsflicka i en hvit m a n t e l och m e d e t t v a c k e r t d i a d e m kring pannan.
I h e n n e s själ b o b a r a j u n g f r u - liga och soliga t a n k a r och d e t s y n e s m i g h å r d t af ä n g e l n a t t s t ö r a h e n n e och g e h e n n e e t t så k i n k i g t u p p d r a g som a t t blifva G u d s m o d e r.
M e n h v e m ä r d e t h o n ä r lik, d ä r h o m k n ä - böjer i u n g s k ö n h e t?
Jag tyckte genast, att h o n p å m i n d e om n å g o n j a g k ä n n e r.
Framför allt är d e t d r a g e t k r i n g m u n n e n, s o m förefaller m i g b e k a n t, m e n äfven a n s i k t s o v a l e n m e d de barnsligt rundade kinderna, hvilka måste vara d u n i g a och finhylta och flamma vid h v a r j e k ä n - sloskiftning.
En timme senare.
Hevreka!
J a g kom på det j u s t som j a g skulle k r y p a till k o j s, och för a t t k o m p l e t t e r a m i n a a n t e c k n i n g a r, skrifver j a g n e d d e t.
Hon är ju fröken G a r r m a n u p p i d a g e n, lilla fröken G a r r - m a n, som s i t t e r och skrifver r e n t h o s oss p å kanslibyrån.
J a g har k n a p p a s t bytt två ord m e d n ä m n d a d a m och v e t i n t e h v a d h o n g å r för, m e n s k u l l e m i s s t a g a m i g b e t y d l i g t, om h o n i n t e v o r e s o m k v i n n o r n a äro m e s t: en s i p p liten gås.
I n t e i n t r e s s e r a r d e t m i g h e l l e r så s y n - nerligen.
K v i n n o r n a h a r j a g alltid l ä m n a t i fred, och i n t e ä m n a r j a g afvika från d e n n a g y l l e n e r e g e l, därför a t t en l i t e n skrifvarefröken råkar påminna ä l s k a t m i g i. om en m a d o n n a, s o m j a g för- 6:te s e p t.
E h u r u j a g f ö r e s a t t e m i g a t t i n t e b r y mig om den d ä r l i k h e t e n m e l l a n fröken G a r r m a n och E y c k s k a m a d o n n a n, h a r j a g i n t e k u n n a t l å t a bli a t t g ö r a n å g r a s m å o b s e r v a t i o n e r.
J a, s k a l l j a g v a r a u p p r i k t i g, så får j a g allt e r k ä n n a, a t t j a g u n d e r min t j ä n s t g ö r i n g i d a g v a r gan- s k a m y c k e t u p p t a g e n m e d a t t s t u d e r a fröken Garrman.
H o n h a r sin p l a t s v i d s t o r a b o r d e t i m i d t s a l e n, och n ä r j a g böjer mig fram öfver s k r i f b o r d e t, k a n j a g se h e n n e s profil m o t fön- sterdraperiet.
Men j a g n ö j d e m i g icke m e d e t t så aflägset i a k t t a g a n d e.
J a g gjorde mig ofta ä r e n d e u t i s a l e n och hvarje g å n g s m y g - tittade jag på henne.
H o n ä r s a n n e r l i g e n icke oäfven.
H e n n e s u t s e e n d e ä r ö p p e t och friskt — j a g skulle vilja k a l l a d e t m o r g o n d a g g s f r i s k t — h o n h a r en r ö d och l ä c k e r m u n och p ä r l h v i t a tänder.
N ä r h o n ler, v i s a r h o n l i t e t af t a n d - k ö t t e t, och d e t ä r s k a d a, m e n i g e n g ä l d får h o n s å d a n a förföriskt n ä p n a g r o p a r i k i n d e r n a.
J a g k a n ej förstå, a t t j a g ej förr l a g t m ä r k e till, h v i l k e n s k a t t af s k ö n h e t, s o l s k e n och m u n - t e r h e t vi i h e n n e ä g a m i d t i b l a n d oss p å v å r trista gamla tvångsanstalt.
Egentligen är detta oförlåtligt af en s k ö n h e t s s ö k a r e, m e n det m å l ä n d a till m i n u r s ä k t, a t t j a g u n d e r d e b å d a m å n a d e r h o n v a r i t a n s t ä l l d p å b y r å n, haft se- m e s t e r den e n a och fullt u p p a t t g ö r a d e n a n d r a — och föröfrigt ä r o k v i n n o r ej m i n svaga sida.
l l: t e okt.
d a g fyller j a g t j u g u s e x å r.
Ingen ålder a t t t a l a om e g e n t l i g e n, m e n d e t förefaller mig, s o m j a g lefvat en hel m a n s å l d e r.
Man talar om u n g d o m och o e r f a r e n h e t, och i n g e n vill t r o, a t t en m ä n n i s k a k ä n n e r lifvet, förrän h o n n å t t m i n s t fjärde d e c e n n i e t.
J a g har alltid skrattat åt det talet.
M å s t e m a n o v i l l k o r l i g e n h a haft s å och s å m å n g a fröjder och så och så m å n g a o l y c k o r för a t t v e t a h v a d d e t ä r a t t lefva?
S k a l l d e t v a r a n ö d v ä n d i g t, a t t m a n själf g r å t e r, för a t t v e t a a t t t å r a r ä r o s a l t a?
Kan man inte i tanken genomlefva en s t o r lycka eller o l y c k a o c h däraf h ä m t a l i k a m y c k e t lär- d o m s o m af d e t v e r k l i g t g e n o m l e f v d a!
Jag h a r lefvat m y c k e t i t a n k e n, l ä s t m y c k e t, och j a g t r o r m i g k ä n n a v ä r l d e n och lifvet l i k a in- t i m t som m å n g e n g a m m a l o n k e l, s o m s t ä n d i g t p r a t a r om s i n a u p p l e f v e l s e r och g e r sig s k e n af a t t v a r a en s t o r m ä n n i s k o k ä n n a r e.
Men, s o m s a g d t, i v e r k l i g h e t e n h a r j a g icke upplef- vat mycket.
I n g e n s t o r s o r g och i n g e n s t o r olycka.
J a g h a r till e x e m p e l a l d r i g v a r i t k ä r.
J a g t r o r mig d o c k k u n n a d i s s e k e r a k ä r l e k e n s v ä s e n fullt s å o k l a n d e r l i g t s o m h v i l k e n s o m h ä l s t af c h e v a l i e r de G r i e u x ' m å n g a o l y c k s b r o d e r.
I 18:de nov.
I m o r s e p å v ä g e n till v e r k e t h a d e j a g fröken G a r r m a n och r e v i s o r F ä l t framför m i g.
Jag u p p t ä c k t e dem, då j a g v e k af in p å N o r r b r o, s a k t a d e farten och höll m i g p å e t t p a r s t e g s afstånd.
S o l s k e n e t g l i t t r a d e öfver g a t a s n a t t - s n ö, s o m ä n n u ej h e l t u t p l å n a t s af h ä s t h o f v a r och v a g n s h j u l, och m u n t e r t ljödo s p å r v a g n s - k l o c k o r n a i d e n f r o s t k a l l a luften.
J a g i n b i l l a d e m i g h ö r a fröken G a r r m a n s s k r a t t, friskt o c h k l i n g a n d e g e n o m t r a f i k s o r l e t, och d e t blef l ä t t och m u n t e r t i n o m m i g.
H o n v ä n d e ofta an- s i k t e t l e e n d e u p p m o t sin m o i t i é, och j a g fån- g a d e en s k y m t af en k i n d, s o m l y s t e af h ä l - s a n s r ö d a s t e r ö d a.
R e v i s o r F ä l t b e m ö d a d e sig tydligen a t t v a r a k v i c k och u n d e r h å l l a n d e.
S t å t l i g och e l e g a n t gick h a n vid h e n n e s sida, och g u d a r n e tillgifve mig d e n n a r r a k t i g h e t e n, m e n j a g k o m a t t k ä n n a m i g en s m u l a afund- sjuk p å h o n o m för h a n s f ö r e t r ä d e framför m i g beträffande d e n y t t r e m ä n n i s k a n.
(Forts.)
— 409 — IDUN 1906 FRÅN RONNEBY BRUNNS 200-ÅRSJUBILEUM 1.
BRUNNSHOTELLET I FESTSKRUD.
2.
BAD- HUSET.
3.
GAMLA KÄLLAREN.
4.
BRUNNS- HALLEN.
5.
PÅ VÄG TILL FESTEN 6.
ÖFVER- LÄKAREN D:R SJÖQVIST HÅLLER HÖGTIDSTALET.
7.
LANDSHÖFDINGEN GREFVE WACHTMEISTER.
MEDALJERAR BAD GUM- MORNA.
1 O. 4 SIGNE LUNDSTRÖM, 2 O. 3 HANNA KARLSON, 5, 6 O. 7 AXEL LINDAHL FOTO.
E N HÄLSOBRUNNS 200 - ÅRSJUBILEUM.
fartygens alla portar för den fredliga invasionen.
Bal improviserades på däc- ken och dansen gick lif- fullt och taktfast i den vackra nordiska somtr.ar- k vallen.
En af dagarne gaf ko- nungen för eskaderns offi- cerare en lyckad och stäm- SÖNDAGEN D EN efter 6:TE Trinitatis 1703 in- vigdes med gudstjänst Ron- neby nyupptäckta hälsokälla, och sista söndagen i förra månaden, jämnt 200 år se- nare, firade Ronneby brunnsaktiebolag minnet af brun- nens tillkomst med en anslående högtidlighet.
Den vackert belägna brunnsanstalten hade med an- ledning af dagens betydelse klädt sig i den rikaste festskrud, och en alldeles särskild skrud hade beståtts den minnesrika " gamla källan " vid brunnsplanen, där minnestalen höllos.
Det var där för 180 år sedan an- staltens i bruk varande äldsta källa upptäcktes.
Då Idun redan i n:r 13, 1903, meddelade en utförlig illust- rerad skildring af Ronneby brunn, till hvilken vi hän- visa, inskränka vi oss nu till några bilder från själfva minnesfesten.
Bland de vid festen närvarande märktes ett stort antal af bolaget inbjudna, såsom landshöfdingen i Ble- kinge län grefve Wachtmeister och hans företrädare med samma namn, Blekinge länsstyrelse och läkarekår, ett stort antal riksdagsmän och vetenskapsmän, bl.
a. prof. de Geer, som utfört viktiga geologiska under- sökningar angående brunnen, m. fl.
Minnesfesten inleddes med en utaf en musikkår spelad koral, hvarefter kontraktsprosten Fredborg höll en anslående religiös betraktelse i anslutning till da- gens minne.
Därefter lämnade brunnsanstaltens öfverläkare, do- centen vid Karolinska institutet, d:r J. Sjöqvist en in- tressant och åskådlig redogörelse för Ronneby hälso- brunns uppkomst och utveckling.
I sitt minnestal meddelade dr S., att två ålder- stigna makar med anledning af jubileet donerat till- sammans 40,000 kr., dels till pensionsfond för ba- derskor, dels till ett nytt lasarett.
Efter minnestalet företogs utdelning af Pro patrias medaljer till ett 30-tel af bolagets personal, hvilka va- rit i bolagets tjänst i 25 år och däröfver.
Med anledning af jubileet har brunnsstyrelsen gått i författning om utgifvandet af en synnerligen siåtlig minnesskrift, af hvilken ' det nu tillgängliga första häftet utgör en af O. Ingstad författad historisk öfversikt.
Den vackra volymen är försedd med förträffliga illu- strationer, som ge läsaren en god idé om platsens fägring i naturhänseende.
D E T TYSKA ESKADERBESÖKET.
VÅR sommarfagra skärgård har den stora U TE tyska I eskadern i dessa dagar framkallat en osed- vanlig liflighet genom sitt besök bland våra gröna öar.
Särskildt blef torsdagen i förra veckan en lustresornas dag utåt Trälhafvet, där de väldiga tyska pansarkolos- serna lågo förankrade, ty konungen for då jämte prins Carl och uppvaktningar ditut på chefsfartyget Drott, eskorterad af folkfyllda skärgårdsångare oeh småbåtar.
Besöket gällde att aflägga visit hos storamiral von Koaster på dennes flaggskepp Kaiser Wilhelm II, dit de kuogliga inbjudits på frukost.
I söndags kulminerade hufvudstadsbornas utvandring till Trälhafvet, i det mas- sor af fullastade ångare och seglare kretsade kring eskadern, hvars befäl och besättning älskvärdt öppnade ningsfull fest i Logården, som med sina gröna träd, öfverskuggande den festklädda skaran, samt den ma- giska illuminationen, tedde sig briljant mellan slotts- raurarne.
Efter gardenpartyt i Logården kom supén, som serverades i drottningens våning.
Konungen talade för kejsar Wilhelm och frambar särskildt sitt tack för den höga utmärkelse han, konungen, nyligen fått mottaga, hvarjämte han utbragte en skål för den mäktiga tyska marinen.
Excellensen von Koester besvarade skålen, hvarvid han bland annat erinrade om de minnen, som han från kadett-tiden hade gemensamma med konungen.
Genom ynnestfullt tillmötesgående har en af våra tecknare fått närvara vid den ståtliga Logårdsfesten, hvarför vi äro i tillfälle meddela omstående teckning därifrån.
I midtelpartiet synas konung Oscar och exxellensen von Koester, den tyska flottans båda stor- amiraler.
Konungen blef nämligen som bekant vid sitt senaste möte med kejsar Wilhelm utnämnd till förste s (oramiral vid den tyska marinen och bar med anled- ning däraf för första gången storamiralsuniformen vid Logårdsfesten.
Mellan dem står f. statsrådet amiral Palander.
Längre i bakgrunden synes prins Carl, iförd de preussiska blå husarernas uniform, och något mera till höger kronprinsessans smärta, resliga figur, medan förgrunden domineras af hofjägmästaren Ankar- cronas käraktäristikas hufvud.
FRÅN KONUNGENS F E S T I LOGÅRDEN FÖR DEN TYSKA E S K A D E R N S OFFICERARE.
DE BÅDA STOR AMIRALERNAS MÖTE.
TECKNING FÖR IDUN AF D. LJUNGDAHL.
- 411 LDUN 1905 — tänkt sig att, intill dess dessa rum kunna an- vändas för sitt ändamål, emottaga äldre ensamma personer, hvilka äro i behof af ett hem och hvilka emot fastställd af- gift skulle kunna komma i åtnjutande af de förmå- ner, hemmet kan lämna.
Ritningarna till bygg- naden äro utförda af ar- kitekten F. Boberg och skänkta af en af hem- mets vänner.
Uppföran- det af byggnaden har öf- verlämnats åt byggmä- staren E. Johansson och beräknas hemmet stå fär- digt i maj 1907.
U R DAGSKRÖ- NIKAN.
S OPHIASYSTRARNAS ÅLDERDOMSHEM.
För kort tid sedan lades å Sophiahemmets område grundvalen till ett ålder- domshem för Sophia- systrarna.
Själfva grund- läggningsceremonielet ut- fördes af prinsessan Inge- borg och bland de vid akten närvarande sågos hertiginnans af Väster- götland syster, prinses- san Tbyra af Danmark, h. exc.
riksmarskalken, grefve F. U. Wrangel, f. universitetskanslär Gill- •jam m. fl.
Byggnaden är afsedd att innehålla ett trettio- tal rum, dels för hvilande sjuksköterskor, dels för åldriga " systrar ", s. k. pensionsrum.
Ett pensionsrum in- nefattar ett möbleradt rum, kost och-vård.
Pen- sionsrummens antal blif- ver beroende af tillgång- arna, och för grundan- det af ett sådant fordras minst 5,000 kr., hvilken summa bör få tillväxa till 8,000 kr.
för att mot- svara behofvet.
För när- varande finnes medel till tre sädana pensionsrum.
Gifvaren af medel till ett pensionsrum äger att själf bestämma första in- nehafvarinnan.
Då en ökning i deras antal först så småningom kan på- räknas, har styrelsen NYA HAMN.
G EFLE Den utvecklingskraf- DET I DAGARNE GRUNDLAGDA INVIGNINGEN A F G E F L E N Y A HAMN.
TÄCKELSE F A L L A.
SOPHIASYSTRARNAS ARKITEKTEN F. FOTO FÖR IDUN A F C. LARSON.
ÅLDERDOMSHEM E F T E R RITNING tiga norrlandsstaden vid Gafleån har sedan gam- malt varit en sjöstad af rang.
Någon säker upp- gift på, när Gefle hamn började tagas i bruk i handelns och samfärd- selns tjänst, har man icke.
Men det finnes skäl an- taga, att stadens handel och sjöfart redan under hela 1500-talet voro myc- ket lifliga.
Frågan om utvidgning af Gefle yttre hamn har allt sedan 1870-talet ut- gjort en brännande fråga, och fem olika förslag ha framställts till dess lös- ning.
Ändtligen, den 27 januari 1898, beslöto Gefle stadsfullmäktige sig för en hamnanlägg- ning vid Fredriksskans, AF BOBERG.
1.
LANDSHÖFDINGEN G R E F V E HAMILTON (x) 2.
D E N F Ö R S T A Å N G A R E N L O S S A S I HAMNEN U N D E R INVIGNINGSFESTEN.
BJUDER 3.
F R E D R I K S S K A N S FÖRE MINNESSTENENS HAMNBYGGNADEN.
IDUN 1905 - 412 - hvilken beräknades kosta 1,201,600 kr., hvartill kom beräknad kostnad för ett nytt mudderverk, 89,000 kr., och för uppmuddring af segelrännan från Fredriksskans till Gafleåns mynning till 4,9 m. djup, 74,000 kr.
Sistlidne lördag invigdes högtidligen den nya hamn- anläggningen i närvaro af bland andra generaldirek- törerna Lagerheim och Linder, Stockholms stads bygg- nadschef, öfveringeniör Alrutz, cheferna för till sta- den anslutna järnvägar m. fl.
Samtidigt aftäcktes äfven en minnessten, Fredriks- skansmonumentet, som en erinran om den forna Fre- driksskans, hvilken under svåra dagar af hemsökelser räddat Gefle stad från eld och brand, då tsaren 1719 och 1721 sände sina mordbrännarflottor mot Sveriges östra kust.
Å minnesstenen läses under en afbildning i brons af själfva skansen följande: " Här på Blockhusharen an- lade Gefle stads borgerskap under ledning af lands- höfdingen friherre Hugo Hamilton år 1717 en befäst- ning, först kallad Hugoskans, sedan Fredriksskans, hvilken 1719 och 1721 räddade Gefle från plundring och brand.
Skansen förstärktes 1742 och 1789, men slopades 1863 och öfverläts 1892 till Gefle stad, som i och för hamnbyggnaden 1902 lät rasera densamma. "
Landshöfdingen grefve Hugo Hamilton, som för- rättade aftäckningen, framhöll i sitt tal, att den foster- ländska bragd, som Gefle borgerskap med anläggande af Fredriksskansfästet utförde, möjliggjort den stora utveckling, hvaråt Gefle sedan kunnat glädja sig, hvil- ken utveckling tagit sig ett vackert uttryck i den nu fullbordade stora hamnanläggningen.
Han lyckönskade vidare staden till fortsatt utveckling i alla riktningar och uttalade den förhoppningen, att med en fortsatt utveckling ett fast band måtte knytas mellan alla sam- hällslager och alla besjälas af samma intresse för sta- dens bästa, så att " Gefle det rika ", som det gammal- dags hette, måtte bli de tusende framåtsträfvande hem- mens stad.
Med dessa ord förklarade landshöfdingen hamnen öppnad för allmän trafik och utbrakte ett af fyrfaldiga hurrarop besvara dt lefve för Gefle stad och dess fortsatta utveckling.
Sedan därpå en marsch spelats, var högtidligheten afslutad, och den första ångaren, S:t Erik från Stock- holm, begynte lossa sin kollast vid de nya hamnarne.
TATIONSINSPEKTOR I FYRTIO ÅR.
Sitt fyrtioårs- S jubileum som stationsinspektor i Önnestad firade för några dagar sedan friherre Carl Fock därstädes.
Redan den 1 maj 1863 anställdes han vid stats- banebyggnadernas byrå i Jönköping; år 1864 blef han extra stationsskrifvare vid Jönköpings station och där- ifrån transporterad till Ous- by den 1 maj 1865.
Den 29 juli samma år utnämn- des han till stationsinspek- tor i Önnestad, hvadan han alltså varit vid Kristianstad — Hessleholms järnväg ända sedan dess öppnande för allmän trafik, hvilket skedde nämnda dag för 40 år se- dan.
Järnvägsstyrelsen har med anledning af denna FRIHERRE C.
FOCK.
bemärkelsedag och på grund af frih.
F:s långvariga och trogna tjänst velat visa sin erkänsla genom att till- dela jubilaren, Sveriges i tjänsten äldste stins, Pa- ttiotiska sällskapets stora guldmedalj.
Friherre Fock är, oaktadt sina år, vid god vigör, pigg och lefnadsfrisk som mången ung man.
E W. WRETLIND.
f. För några dagar sedan af- • led på sitt sommarställe Svinninge i Österåker den bekante nykterhetsifraren och skriftställaren, med.
d:r Erik Wilhelm Wretlind.
Han var född i Nykö- ping 1838, blef student i Up- sala 1857 och efter afslu- tade studier med.
d:r 1867.
Han var därefter biträdan- de läkare vid Marstrands hafs badanstalt under de flesta somrarna 1863 — 75 och föreståndare för ett med.-gymnastiskt institut i Göteborg 1867 — 1878 och var biträdande läkare vid barnmorskeundervisningsan stalten därstädes 1876 — 85.
Vid Djursätra hälsobrunn i Västergötland var han se- dermera under flere år öf- verläkare.
Sedan 1887 var E. W. WRETLIND.
han praktiserande läkare i hufvudstaden.
Åren 1885 — 90 var d:r Wretlind ledamot af riks- dagens andra kammare, såsom representant för Göte- borgs stad.
Sedan några år tillbaka var han medlem af Stockholms stadsfullmäktige.
FRÅN T Y S K A ESKADERNS BESÖK I STOCKHOLM.
1.
E S K A D E R N FÖRANKRAD PÅ T R Ä L H A F V E T.
TILL E S K A D E R N.
FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG.
2.
KONUNG OSCAR S A L U T E R A S VID SIN ANKOMST 3.
P A N S A R F A R T Y G E T » BRAUNSCHWEIG ».
— 413 — IDUN 1905 Den aflidne har, som bekant, utöfvat en energisk verksamhet såsom ledare dels för nykterhetsifrarna och dels för de frireligiöse och har på båda dessa områ- den, särskildt det förstnämnda, varit en flitig förfat- tare.
Han utgaf under många år läkartidskriften Eira och började därjämte 1886 den ännu utkommande po- pulära halfmånadsskriften Hälsovännen, som vunnit stor spridning.
Han har dessutom författat en mängd uppsatser i tidningar och tidskrifter och äfven i bok- form publicerat åtskilliga skrifter, af hvilka några upp- lefvat flere upplagor.
Två gånger gift, senast med en dotter till kyrko- herden i Väster-Löfsta, den bekante författaren C.
J. Lénström, sörjes han af maka och flere barn.
E N L I T E N KONFLIKT.
IN VÄN ingeniören berättar: M " Det var när tyska eskadern låg utanför Stock- holm.
En torpedbåtsflottilj hade gått in till staden och låg förtöjd vid Djurgårdssidan, midt emot våra örlogs- fartyg vid Skeppsholmen.
Jag följer med min vanliga middagsbåt ut till de mina i skärgården.
Midt emot mig sitter på akterdäck en ung fru, i samspråk med en herre, som nyss slagit sig ned vid hennes sida efter en förbindlig hälsning ungefär af den art, som tillkommer värdinnan från se- naste middagsbjudningen.
Vi passera vikens öppning.
Den unga frun undrar, huruvida det är de tyska fartygen, som ligga där i en lång rad vid Skeppsholmssidan.
Hennes följeslagare kan inte lämna någon upplysning.
Hon spejar spa- nande ut öfver vattnet och säger så till sist: " Nej, det är våra. "
Hvarpå samtalsämnet förändras.
När nu hennes följeslagare inte visste någonting och det tydligen skulle intresserat damen i fråga att med egna ögon skåda den tyska flottiljen midt emot, så hade det j u å min sida varit den enklaste handling af allmän vänlighet att med ett par ord upplysa om förhållandet.
Jag erfor också en ögonblicklig impuls i sådan riktning.
.^ " - " Z^ ' .. - Men hur skulle det å andra sidan upptagits, om jag blandat mig i deras samtal?
Här sitta ju på samma båt dar; efter dag bredvid hvarandra samma människor på sina färder in till sta ' n och ut igen, och aldrig växla de ett ord med hvarandra, om än samma tankar fylla deras hjärnor.
Det är inte som på längre sjöresor, när stelheten gärna viker efter några timmar och sam- talet vanligen är i full gång efter första måltiden ombord.
Skulle det icke nu synts damen och hennes kavaljer ytterst klumpigt och otympligt af den där medelålders gråsprängde mannen midt emot, ifall han, om också blott med ett par ord, lagt sig i en konversation, hvars betydelse kanske mera låg i, att den fördes, än i själfva ämnet, som behandlades.
Jag kväfde min första impuls.
Och fördjupade mig i min tidning.
Det roar mig ibland att kritiskt skärskåda mitt handlingssätt i någon föregående situation.
Det här är ju bara en bagatell, men jag kunde inte komma ifrån den på min väg upp ifrån bryggan.
Och jag var inte odeladt nöjd med att hafva " låtit vid saken bero ".
" Anser du, " fortsatte min vän, " att jag handlat efter hvad god ton kan fordra, om jag följt den första impulsen och lämnat en upplysning?
Eller kanske att jag genom att förhålla mig passiv brutit mot det all- männa kärleksbudet? "
Jag kunde inte besvara hans frågor.
Men som jag ibland i dagspressen tagit upp till behandling ett eller annat af hvardagslifvets spörsmål, bestämde jag mig med hans samtycke för att nu hemställa om åtgörande hos ett publikum, som torde äga största förutsättnin- garna för att kunna på en gång bedöma hvad kärleks- budet äskar och hvad som kan fordras af det där obe- stämda något, som — under olika namn — så ofta styr våra handlingar.
Ragnar.
UTSIKT A F KIVIK MED » LILLA STEN » K IVIK.
NÅGRA ANTECKNINGAR F R Å N SKÅNES OSTKANT.
A F H E L G E SANDBERG.
är namnet Kivik (som läses F ÖR lika UPPSVENSKEN bekvämt fram- som baklänges) ett terraincog- nita, såvida han icke erinrar sig hvad professor Mon- telius i Sveriges Historia skrifvit om det s. k.
» Kiviks- monumentet » från brons- åldern, men i hvilket landskap Kivik ligger har han sällan klart för sig.
Hallänningen och bohus- länningen vilja förlägga platsen till en liten bad- ort i närheten af Kungs- backa vid namn Kyvik, och otaliga förväxlingar äga årligen rum på pos- ten mellan Kyvik och Kivik, oaktadt den förra platsen icke är poststa- tion.
Men fråga en skå- ning, hvar Kivik ligger, och han skall bums tänka på Kiviks marknad samt på den delikata ålen och sillen, som fiskas därutan- för.
Äfven har han ett dunkelt begrepp om att GUMMA I ALBODRÄKT.
platsen ligger på ost- kusten vid foten af Stens- hufvud, Linderödsåsens ändpunkt.
Namnet Kivik härleder sig från det skånska ålkiva = ålkupa, liksom bikupa i orten heter bikiva.
Platsen har länge varit känd af de gamle Kibeckarne och sä- kerligen har en korsning med fiske ribefolkningen ägt rum, ty typen är icke så litet olik den öfriga befolk- ningen i grannsocknarne.
De mera mörklagda barnen (i Kivik i synnerhet) äro så runda, friska och lifliga, att det är en fröjd att se dem både på land och — i vattnet.
Kivik ligger både i Södra Mellby och Hvitaby sock- nar och räknade 1903 omkring 820 innevånare.
Det närbelägna fiskläget Hvitamöllas invånarsiffra är 453.
Be- folkningen har i flere år något minskats genom emigration och utflyttning till andra socknar.
Endast vid Hvitaby I BAKGRUNDEN.
station ökas befolkningen något.
Socknarnas samman- lagda folkmängd utgjorde 1903 3,592 personer, eller i Mellby 1,840 och i Hvitaby 1,752.
Den förstnämda har 1887 fått sig en ny kyrka, hållen i en tämligen vanlig landsortsschablon, men den är högt belägen och utgör ett präktigt sjömärke.
Hvitaby har ännu sin gamla, mycket egendomliga kyrka, kvar.
En tillbygg- nad tillkom 1781, som af en humoristisk präst, Berg- hult, fått en minnestafla öfver ingången med följande inskrift: » När Gustaf den III gaf Svearne styrka.
Gafs detta nybygge till Hvitaby kyrka. » Tornet är försedt med en mycket grof, genom- bruten sträfpelare, hvarigenom en härlig utsikt ut- breder sig öfver det omväxlande landskapet, med dess kullar, åkerlappar, löfdungar och östersjöklitter.
Kyrko- gården ligger så vackert på terrassen, afdelade genom stora ligustrumhäckar.
Bakom Hvitaby kyrka skymtar man Torups vackra herregård och i-nspektorsbyggnad, där allas vår glade påg Oscar Backström såg dagens ljus för 50 år sedan, hvarom Idun förmälde i fjor.
Men vi återvända till det gamla och pittoreska Kivik med sina korsvirkes- och kalkrappade hus, oftast försedda med rosenbuskar utåt den knaggliga gatan, med sina kråkvinklar, som lyckligtvis ännu ingen elds- våda ödelagt.
» Strädena » mellan husen och trädgår- darne äro stundom så smala, att knappast tvänne personer kunna mötas utan att ställa sig på kant.
Friska källor springa upp i backarne litet hvarstädes, hvilka göra samhället särdeles sundt.
Inga epidemier ha någonsin härjat där.
Ingen läkare och intet apotek finnes på platsen och det är en hel mil till distrikt- läkaren och apoteket, i Brösarp.
Kivik har nu blifvit municipalsamhälle och som sådant består det sig med frivillig brandkår och andra härliga förmåner.
I något storhetsögonblick lade det sig till med en hamn, som kunde varit tillräcklig för en stor stad *.
Det drömde om att få sig en station på den nya ostkustbanan, men den har gått såväl Kivik som Hvitamölla förbi.
Det är öfver en half mil till närmaste station, Hvitaby.
Det är nog skada i mer än ett hänseende.
Men för sommargäster, som önska stillhet och lugn, erbjuda platserna den bästa och friskaste rekreationsort.
I * Tyvärr förstördes hamnarmen under den senaste svåra nyårsstormen.
Ett v a r m t tack b e r j a g a t t h ä r m e d få u t t a l a till alla d e m, s o m i h å g k o m m i t m i g p å m i n SO-årsdag d e n 5 den- n e s — till e t t s t o r t a n t a l u r l ä s e k r e t s e n, till en m ä n g d p r e s s m ä n o c h e n s k i l d a v ä n n e r, m e n framför allt till m i n a t r o f a s t a och afhållna m e d - a r b e t a r e å r e d a k t i o n e n och e x p e d i t i o n e n, d e där p å ett så storartadt sätt hedrade mig på märkesdagen.
(Köp Venersborgs BARNSKODOR!
Bästa svenska fabrikatE Hvarje sula stämplad med vidstäend » fabriksmärke.
Tillverkas af: Aktiebolaget Ödmjukligen Friihiof A. F. Carlssons Skofabrik, Hellberg.
Venersborg, FISKLAGET HVITAMÖLLA.
Försäljes i minut hos de flesta skohand- lande i landet.
LDUN 1905 — 414 — liiiinilin MELLINS FOOD bör användas såsom ersättning för mo- dersmjölk, allt ifrån födelsen oeh utan far- håga, att den skall i någon grad verka skadligt i e i e ens på späda barn.
Den kan gifvas omväxlande med modersmjölken.
Prof samt broschyr om barns uppfödning gratis &amp; franko från " Tag heter Kenny, är 3 år gam- mal oeh har blifvit uppfödd med MELLINS FOOD Depot, Malmö.
MELLINS FOOD ".
synnerhet Hvitamölla kunde blifva den härligaste bad- orten på hela ostkusten.
Där kan man bada, sola och rulla sig i den fina hvita sanden efter behag.
Stran- den består också, i synnerhet norr om Hvitamölla, af riktiga sanddyner och klitter, som sträcka sig ända ut till den förtjusande Hofängen vid Värkåns utlopp, där till och med väldiga sandnipor bildat sig.
Härifrån är också den härligaste utsikten öfver Hanöbukten, som bildas af Blekinges skärgård och Skånes stränder, en näjd, som till och med blifvit liknad vid — Neapo- litanska bukten, då naturligtvis det icke eldsprutande berget Stenshufvud fått tjäna som modell för Vesuvius, förmodar jag.
Berget indelas i » Stora » och &gt;Lilla Sten », af hvilka den » lilla » är högst, omkring 400 iot öfver hafvet.
Härifrån är också den vidsträcktaste utsikten öfver det mycket kuperade landskapet, så olikt det öfriga Skåne — utom Kullaberg, förstås.
Öfver hafvet skym- tar man i klart väder » den höje ö » Bornholm *, om hvars vegetation och bergformationer Stenshufvud i mycket påminner.
Bestigningen af Stora Stens- hufvud från sjösidan är ganska besvär- lig, då öfverallt splittrade stenblock ligga uppstaplade, öfverväxta med fro- dig ungskog, hassel och ek.
Ett par intressanta bergpartier äro den s. k.
» klippan » och de två » pelarne » nere vid stranden, mellan hvilka smugglarna förr i världen klättrade upp till sina gömställen i berget.
En mycket gam- mal ekskog nedhöggs obarmhärtigt för cirka tjugu år sedan och denna har lämnat rum för nyodlingar och präktiga trädgårdar.
Men ännu stå några res- liga ekar kvar vid stranden mellan Kivik och Stenshufvud och vittna om hvad trakten förlorat Här finner man gamla domarringar och andra fornlämningar, däribland det mycket omskrifna » Kiviks- monumentet » eller » kungagrafven » - Grafven, som mäter omkring 14 fot i längd, 3 fot i bredd och 4 fot i djup, är nu sedan några år väl skyddad och öfverbyggd med ett sluttande tak med gångjärn, och på de ännu orubbade stenhällarne kan man bättre känna än se de grundt inkackade figurerna.
På en af stenarna trodde sig professor Sven Nilsson se en — Baals offerfest, ett af bevisen för hans åsikt, att fenicierna skulle seglat ända upp till Scanias kuster.
Och namnet Baal skulle sedan fortlefvat i den nordiske Balder!!
Men dessa åsikter ha af nyare forskare blif- vit vederlagda.
Högen upptäcktes 1750 och var då ett väldigt stenrös, hvarifrån flere hundra lass sedan blifvit bortförda till gärdesgårdar.
Ett par af sten- SKOGSDALA MED A R T I S T E N A S P E L I N S VILLA hällarne ha sedermera blifvit förstörda, men dessa hade lyckligtvis förut blifvit aftecknade.
Och af dem, som äro kvar, finnas gipsafgjutningar i National- museum.
Näjden har för öfrigt sedan gammalt varit ett El- dorado för arkeologer, botanister, entomologer och geo- loger samt — målare, hvilka alla åter och återigen vallfärda dit.
Af dessa sistnämda har en byggt sig ett Tusculum där i närheten för beständigt.
Det är den bekante artisten Karl Aspelin i sin trefliga villa Sol- backen, uppförd i någon kombinerad nordisk villastil, KYRKA.
man, vida känd i orten.
Det är den store ålfiskaren, kamrer Oskar Areschoug, en bror till f. d. professorn i botanik, Areschoug i Lund.
Främst bör han nämnas såsom den där alltid stått på de mindre bemedlades i Kivik — fiskarenas — bästa och haft många förtro- endeuppdrag.
Men han har dessutom utöfvat mycken gäst- frihet och varit en förekommande ciceron, isynnerhet åt vetenskapsmän från in- och utlandet, som besökt trakten.
Traktens stora evenemang, för att icke säga Albo och kringliggande häraders samt Blekinges » national- dag », är?
den årligen återkommande Kiviks mark- nad.
I fjor gick den af stapeln den 22 juli under flygande fanor, klingande spel, strålande väder och blånande Östersjö!
Ja, det var en reell skånsk marknad!
De flesta marknader i Sverige för öfrigt kunna i flere hänseenden vara tämligen lika, men här spelar läget en så öfverdådigt dominerande roll.
Platsen ligger nämligen på en vidsträckt höjd- platå med endast några famnar till den 40 meter djupt inunder liggande Öster- sjön, en tafla, som knappast kan beskrif- vas eller målas, ty den är så vidtfam- nande.
En stor luftdansbana med soltält fanns, där dansen redan var i gång kl. 9 på morgonen och där allt gick städadt till, oaktadt olika element oupp- hörligt voro i elden.
För en uppsvensk, som ej förut sett skånskt och blekingst folklif, eller som en längre tid vistats utom Skåne, erbjöd taflan för öfrigt en utomordentligt liflig anblick.
med en väldig hvit tupp på taket, efter ritningar af arkitekten Ulrich.
Hela vindsvåningen är inredd till atelier, och därifrån har man en makalöst härlig utsikt öfver näjden och hafvet.
Nära härintill ligger i en dal, där en bäck muntert sorlar, en något undangömd villa i en vacker trädgård, (afsöndrad från herrgården Kiviks Esperöd), som till för kort tid sedan ägdes och beboddes af en märklig Några särskilda nöjen, utom bad-, rodd- och segelturer, bjöd icke Kivik på.
Någon » direktion för nytta och nöje » fanns Gudi lof icke, ännu mindre någon societetssalong med restaurant, musik, dans och flirt.
Hvar och en af badgästerna fick roa sig efter behag.
Det spelades litet lawntennis på ängen vid Sand- dynerna och ett och annat kafferep anordnades också med friluftslekar.
Icke ens en Figaro fanns på platsen, och efter en månads vistelse där såg man ut i » synagogan » som en borstbindare.
Man måste resa ända till Tome- lilla eller Simrishamn för att bli vederbörligen » klippt och skuren ».
Med toälettbestyren i hvardagslag var det ej heller så noga.
Jag skulle gu ' bevars gå med fina, låga skor, men fick dem fulla med sand.
Somliga lade sig till höga trätofflor, men det hjälpte lika litet.
Då tog jag steget fullt ut och gick barfota, som en annan liten » Lasse », och det var en obeskrifligt skön GATA I KIVIK.
SANKT OLOFS KYRKA.
P Å KIVIKS MARKNAD.
* Beskrifven i Idun af A. Roswall, årg.
1904, sidan HVITABY SOLBACKEN.
IDUN 1905 — 415 — njutning att så där &gt;kneippa » i den mjuka fina sanden.
Och de vackra solnedgångarna från hamnpiren!
Och månskenspromenader till det höga luftiga Berg- dala på &gt;Lilla Sten » med den vida Östersjön under ens fötter, eller till det lägre, men mera idylliskt lig- gande Skogsdal!
Jag minns särskildt en sådan dröm- fager söndagskväll, då man från det senare stället sam- tidigt från trenne håll kunde höra de bortdöende to- nerna från musiken i Josefsdal, kvartettsång från Ki- vik och näktergalen från Areschougs trädgård, allt sammansmältande till en den fridfullaste i d y l l.
.
.
Redan klockan 4 om moreonen började alla Kiviks tuppar att gala öfver hvarandra.
Det var en öronbedöfvande konsert 1 Men den vänjde man sig snart vid.
Värre var det med en nattväkiare, som före den tiden på något slags gräsligt instrument tu- tade ut hvarje heltimma och utstötte de falskaste toner!
Sedan fick j a g veta, att det var en gammal hederlig, men döf fiskare, som af samhället blifvit satt att vaka öfver » eld och brand och fiendehand ».
Jag beslöt att uppsöka honom och möjligen uppfostra honom en smula.
Jag fann en rar och skinntorr gubbe, som ägde hus och båt vid stranden.
Hans instrument bestod ej af ett sprucket » värahorn », som jag trodde, utan af en gammal lappad och tillbucklad kornett.
Blef tiden för lång, kunde man ju göra utflykter i den sköna Albonäjden.
Till Kristinehofs vackra herre- gård, skogar och parker samt det gamla intressanta Andrarums alunbruk msd flere ställen.
Men som min roligaste sommarutflykt vill jag anteckna min vallfärd till Sankt Olofs gamla minnesrika kyrka med sina många altaren, altarskåp och offerkälla.
Bilden af den på västra väggen hängande figuren af S:t Olof, Nor- ges konung, som gifte sig med en svensk prinsessa, och efter hvilken kyrkan och socknen fått sitt namn, tilldrager sig mesta uppmärksamheten.
I sin högra hand håller han en liten silfveryxa.
Sjuka människor komma hit den 29 juli, som fortfarande är S:t Olofs dag, och bestryka då det sjuka stället med den lilla yxan, hvarefter de offra till de fattiga i den närbelägna källan.
Hvarje år hittar man silfverslantar i den, då den rensas.
Det friska och kristallklara vattnet har nog fortfarande samma kraftiga verkan som förr, ty oupphörligt ser man, isynnerhet om söndagarne, stora folkskaror läska sig.
Det var riktigt rörande att se huru » mororna » och fruarna fylde sina kaffekittlar ända till brädden, och de påstodo, att kaffet blef särdeles godt och välsmakande af detta vatten, hvarför det nog KÖ KS ALM AN AC K Redigerad af E l i s a b e t h Östman.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 13-19 ATJG.
1905.
S ö n d a g: Blomkålspuré med rostadt bröd; å la daube på lax med mayon- naise; stekt and med grönsalad; hallon med vispad grädde.
M å n d a g: Biffstek m e d färsk potatis; saftkräm med mjölk.
T i s d a g: '; Spenatsoppa; stufvad gädda m e d potatis.
O n s d a g: Kroppkakor m e d skiradt smör; blåbärssoppa.
Torsdag: Tisdagssoppa; plättar med sylt.
F r e d a g: Hönsfrikassé med ris; vin- kallskål m e d skorpor.
L ö r d a g: Skiflax m e d stufvad po- tatis; slätvälling med ägg.
RECEPT: B l o m k å l s p u r é (f. 6 pers.) 1 blom- kålshufvud, 1 msk.
ättika, Va Ht.
vatten, 1 tsk.
salt, V * msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, 2 ' A lit.
efterbuljong, salt, (socker), hvitpeppar, 1 äggula, 1 del.
tjock grädde.
f-IUgMÖDRAR.
Tillsen, att Ni alltid vid " inköp af Hafregryn &amp; Korngryn erhålla Han-egrynskvarnen " Sveas " i London med guldmedalj belönade tillverkningar, för- ekade i sackar eller kartonger om Vi&amp;Va o. Sveas Snndhetsmjöl i hel- eller half- kilopaketer rekommenderas till barn och ijuklingar och samtliga dess tillverkningar » tmSrka sig för sin goda smak, lättkokthet och renhet.
Finnes hos alla välsorterade en- grossister och detaljister i hela Skandinavien, B Hafregrynskvarnen Svea, dracks mer än två- och tre-tår, så länge det fanns en droppe kvar Och med detta gamla vördnadsvärda unions- och medeltidsminne tror jag, att jag kan afsluta mina som- marintryck från det fagra Kivik och omnäjd.
lllllllllllllt •MIIIIIIMMIIIIMII ••••••Illlimill " IDEOL " nytt, oskadligt konserveringsmedel för saft, sylt, gelé, kompotter, marmelader, inläggningar etc.
KLUBBEN.
OBS.I Bruksanvisning å hvarje p a k e t!
OBS.!
IN FEMTONÅRIGA dotter och hennes tre bästa M väninnor hade bildat en syförening, som kallades » Klubben ».
De kommo tillsammans en gång i veckan och sydde på julklappar och pratade.
Pratet tog dock alltid öfverhanden.
En gång, då klubben var försam- lad hos oss, kom jag i tillfälle att höra hvarom sam- talet rörde sig.
Jo, först talades om skolan, hvar och en af lärarinnorna och lärarne måste passera revy.
Deras kläder, vanor och för öfrigt hvart enda ord de hade sagt kritiserades skarpt.
Sedan kommo herrarne från danslektionen på tapeten.
Deras öde blef just inte mildare.
Till min stora ledsnad hörde jag hur ofta klubbmedlemmarna skrattade på de frånvarandes bekostnad.
Ifrån den dagen kom jag, att tänka på, om man ej kunde göra något för att gifva dessa sy- möten en » högre lyftning&gt;, så att det nöjsamma skulle förenas med det nyttiga.
Af en händelse lärde jag känna en mycket treflig » Fräulein ».
Henne bad jag, om hon ej ville deltaga i klubben.
Naturligtvis skulle konversationen då föras på tyska.
Allt blef öfverenskommet och klubben kal- lades från den dagen » Das Kränzchen ».
De unga flickorna lärde sig snart att tala tyska, tack vare Fräu- leins utmärkta ledning.
För att ej klubbaftnarna skulle verka lektion, bibehöllos handarbetena.
De unga med- lemmarna ångrade aldrig att de utbytt sin » skvaller- klubb » mot en tysk klubb.
Jag har nedskrifvit dessa rader för att visa, hur man på ett angenämt sätt kan taga språklektioner.
Det skulle glädja, mig om någon följde vårt exempel och bildade en fransk-engelsk eller tysk klubb.
Jag är öfvertygad om, att våra unga flickor komma att ha nytta af att kunna tala något utländskt språk, helst om de efter skolans slut skola » exporteras » för att i utlandet afsluta sin bildning.
En moder.
Fabrikationen af Ideol står u n d e r uppfinna- r e n s, Professor Lagerheims kontrolL HYLIM &amp; C:o F. 1.-B.
Stockholm.
SOM E X T R A B I L A O A till detta nummer följer ett fullständigt aftryck af konung Oscar Bis fosterländska diktcykel " Ur Svenska Flottans minnen ».
Öfvertygade om, att dessa vår flottas bragdrika minnen, af den kunglige skalden omklädda i diktens form, skola med intresse läsas i hvarje svenskt hem, hafva vi på detta sätt velat förskaffa dem en större spridning, än de äga, men som de så väl för- tjäna.
I samband härmed vilja vi meddela, att konungens samlade skrifter under höstens lopp utkomma i en ny upplaga i sex band på hofbokhandlar P.
B. Eklunds förlag.
Säkert skall ock mången, som genom ofvan- nämnda diktcykel fått sin uppmärksamhet fäst vid konungens skrifter, skynda att förskaffa sig dem i denna fullständiga upplaga.
Redaktionen.
Iduns bibelupplaga.
T ILL PRENUMERANTERNA å Iduns bibelupplaga följer med detta n: r ark 16, omfattande 5 — 7 kap. af Lukas Evangelium och med tvenne helsidesbilder: » Bergspredikan » af August Jerndorff samt » Mannen med den onde anden och svinhjorden » af Gottfrid Kallstenius.
B i f f s t e k (f. 6 pers.) 1,« kg.
oxhare K r o p p k a k o r (f. 6 pers.) 2 lit.
po- S t e k t a n d (f. 6 pers.) 2 änder, 4 B e r e d n i n g: Blomkålshufvudetren- sas på vanligt sätt och får ligga omkr. msk.
smör (80 gr.), 2 tsk.
salt, Va In- eller benfritt innanlår, Va msk.
salt, tatis, 2 » / » hg.
hvetemjöl.
2 ägg, 2 tsk.
1 tim. i i lit.
vatten, tillsatt med ättikan.
kokande vatten, Va tsk Liebigs kött- Va tsk.
hvitpeppar, 1 msk.
hvetemjöl, salt, 2 hg.
magert, lättsaltadt sidfläsk, 3 msk.
smör (60 gr.), 1 portug.
lök, 3 2 hg.
rökt skinka, 1 liten rödlök.
Det nedlägges därefter i * / j lit.
kokande extrakt, Va tsk.
salt.
del.
kokande vatten eller buljong.
saltadt vatten och får koka, tills det är mjukt, då det passeras.
Smör och S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
T i l l k o k n i n g: 5 lit.
vatten, 3 msk.
mjöl sammanfräsas, purén jämte den mjöl, köttjus, 2 tsk.
citronsaft, 1 del.
salt.
kokande buljongen påspädes litet i tjock grädde.
B e r e d n i n g: Köttet, som bör hafva sänder, och soppan får koka 10 min., hängt 2 — 6 dagar allt efter årstiden, B e r e d n i n g: Potatisen råskalas och hvarefter den afsmakas med kryddorna.
Beredning: Änderna, s o m böra tvättas med en duk, doppad i hett kokas, hvarefter den mosas sönder med Äggulan och grädden vispas upp i användas genast de äro skjutna, emedan vatten, skares i omkr. 2 cm.
tjocka en gaffel eller drifves genom puré- soppskålen, och soppan tillslås under de mycket fort öfvergå i förskämning, skifvor, bultas lätt på båda sidor och press och får kallna.
Äggen, saltet och plockas, svedas, tagas ur, sköljas mycket beströs med peppar, salt och hvetemjöl.
stark vispning.
två tredjedelar af mjölet tillsättes (det Om så önskas, kokas ett litet blom- väl och torkas m e d en kötthandduk En stekpanna sättes på elden att bli öfriga mjölet sparas till utbakningen).
samt sättas upp.
De gnidas m e d lefvern kålshufvud och serveras sönderdeladt rykande het, smöret brynes däri, biffar- Då massan är blandad, arbetas den i purén, eller ock serveras den med för att få en vacker rödbrun färg.
na ilägggas och brynas h a s t i g t på något litet på bakbordet med resten Smöret brynes i en stekgryta, änderna båda sidor.
De uppläggas på varmt ostsmörgåsar och rostadt bröd.
af mjölet och formas därefter till iläggas och brynas väl på båda sidor, serveringsfat, pannan urvispas m e d runda kakor.
Fläsket skares i tär- hvarefter de saltas.
Det kokande vatt- det kokande vattnet och såsen hälles ningar, löken skalas och hackas fint, A l a d a u b e p å l a x (f. 6 pers.) 1 &gt; / • net blandas med köttextraktet och öfver biffarna.
Löken skalas, skares i hvarefter fläsket och löken brynas kg.
lax, 2 msk.
salt, 5 dillstjälkar, 6 saltet och påspädes litet i sänder, hvar- skifvor, brynes i resten af smöret och samt kryddas.
Ett h å l göres i midten kryddpepparkorn, 1 Va lit- vatten.
efter fåglarna få sakta steka omkr. därmed garneras biffarna.
af hvarje kaka och 1 tsk.
af det brynta T i l l g e l é e t: 1 lit.
fiskspad, 5 blad 2 tim., under det de ofta ösas öfver.
fläsket lägges däri, hvarefter hålet väl De skäras, hopsättas åter, och serveras gelatin, 2 ägghvitor.
tilltryckes.
Kakorna läggas i kokande mycket varma, garnerade m e d grön- S t u f v a d g ä d d a (f. 6 pers.) l,a kg.
saltadt vatten och få sakta koka med T i l l g a r n e r i n g: 1 rödbeta, 1 hård- salad och oliver.
gädda, 2 msk.
salt, 1 tsk.
ättika, 2 hg.
tätt slutet lock omkr. 10 min.
Kropp- kokt ägg, dill.
Smör och mjöl sammanfräsas, d e n kakorna serveras med skiradt smör.
smör, 2 msk.
hvetemjöl, Vi tsk.
hvit- silade och skummade köttjusen till- B e r e d n i n g: Laxen fjällas, rensas sättes litet i sänder under flitig rör- peppar, Vi selleri, 2 små rödlökar, 6 och tvättas väl m e d en fiskhandduk.
ning, och såsen får koka 10 min.
Den msk, groft hackad persilja, 3 del.
vatten Den skares i bitar och nedlägges i det afsmakas m e d citronsaften, sojan och 1 — 2 äggulor.
varma \ attnet, tillsatt med saltet, pepp- grädden, hvarefter den får ett uppkok arn och dillen samt får koka, tills och serveras.
den är mjuk m e n ej faller sönder.
B e r e d n i n g: Gäddan rensas, sköljes Den får därefter kallna i spadet.
En väl och torkas på en duk samt fläkes Lagermans vacker å la daubeform fylles med kallt Gif barnen den bästa näring och d e Skinn och ben borttagas noga, och vatten.
Fiskbuljongen påsättes till- växa upp till friska och starka männi- fisken ingnides med ättika och salt sammans m e d det sköljda och i litet skor.
Gif vuxna den bästa näring och de samt får ligga omkr. 1 tim. En kastrull varmt vatten upplösta gelatinet.
När förblifva friska intill sena ålderdomen.
smörjes m e d Vs af smöret.
Fisken Använd därför endast blandningen är het, ivispas de till lätt skares i bitar och vändes i mjölet samt skum slagna ägghvitorna, och geléet nedlägges hvarftals i kastrullen.
Mellan » Tomten », får under vispning ett kort uppkok, hvarje hvarf lägges litet peppar, det TJtomerdent- hvarefter det silas genom en i hett ansade och i tärningar skurna selleriet, ligt effektiv.
vatten urvriden servett.
Litet af det den skalade och i skifvor skurna löken Fångar äfven klara geléet hälles på bottnen af en å la persiljan samt resten af smöret.
Sist mal, mygg, ge- daubeform och får stelna.
Bottnen tillsättes det kokande vattnet.
Fisken tingar etc. garneras därefter m e d rödbetan, det får därefter koka med tätt slutet lock, Säljes öfveralll hårdkokta ägget samt dill.
Formen tills den är färdig eller omkr. 20 min.
å 15 öre.
fylles sedan m e d fisken, resten af geléet som fäs i hvarje välsorterad speceriaffär.
Den upplägges på karott, och de upp Tillverkare: hälles försiktigt öfver, och ä la dauben vispade äggulorna tillsättas i såsen, Ragnar t. Jeannon, KALMAR.
Tabell öfver näringsvärdet af våra för- aimsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo: riisk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, Hvete- får stelna på kallt ställe.
Den upp- krfid 55, Fårkött 62, Torsk 40, Mjölk 87, stjälpes och serveras m e d mayonnaise.
Korngryn 116, SVEA Hafregryn 153.
Flll !I- fånsare Gyllenhammars hafregryn, Mremjöl Aktiebolaget som därefter får sjuda, under visp ning och hälles öfver fisken.
Fabriken Tomten
I D U N 1905 — 416 — p n bildad flicka, ej under 21 år, kun- Darnfröken erhåller plats n u genast att rpnnoyol / n önskar till hösten plats i god ™ nig i matlagning, bakning, hand- * • * tillsammans m e d husmodern sköta 11 allojoMl familj s o m lärarinna eller arbeten, och villig biträda m e d skrif- 3 barn mellan 5 — 1 å r.
Svar till » E. » sällskapsdam.
Bästa referenser.
Svar till » B.
G. », Oxelösund, p. r. göromål, erhåller god plats i tjänste- tidningen Uppsalas kontor, Uppsala.
mannafamilj i Skåne, 1 Sept.
Svar m e d p ö r en medelålders barnsköterska, ut- p n utexaminerad sjukgymnast önskar fotografi och lönepr.
till » Godt * märkt rekommenderad, finnes från * r4 komma i ett bättre h e m i och för hem, M. L. », Iduns exp.
1 November plats i Norrländsk stad.
utöfvande af sitt yrke.
Är kunnig i D å l i t l i g, i linne och klädsömnad skick- Goda lönevillkor.
Svar till » Officersfa- enklare kontorsgöromål och är villig ' lig, yngre person, önskas för söm- milj », Borgholm.
undervisa barn i vanl.
skolämn.
Svar nad Augusti månad på landet.
Platsen p n frisk, ordentlig o. bildad flicka, före den 15 Augusti till » Anspråkslös », kan fortsättas enligt öfverenskommel- * - * som är kunnig i sömnad, och har Mullsjö, p. r. se.
Svar märkt » Sömmerska » emotses intresse för barn, får plats till hösten under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, i doktorsfamilj.
Svar till » Doktor », I I n g flicka af god familj, som genom- * • * &gt; gått elementarläroverk samt där- Stockholm, f. v. b Iduns exp.
efter husmoderskurs önskar plats i fa- p n bättre, bildad, hälst musikalisk, ej D i l d a d, snäll och anspråkslös flicka, milj, helst å landet, som hjälp och säll- * • * allt för ung flicka, erhåller plats på * - * verkligt barnkär, kunnig i sömnad, större egendom på landet såsom hjälp samt villig deltaga i husliga göromål, skap.
Är äfven villig undervisa barn och sällskap åt medelålders dam.
Den erhåller plats i Stockholm.
Svar jämte i de lägre klasserna.
Svar till » F.
19 som är hemmastadd i klädsömnad, betyg och lönepr.
till » L.
T », Iduns år », Iduns exp., Stockholm.
äger företräde.
Lönen 200 kr.
Svar exp.
Inaelf - Rvrån § - &gt; Norrköping, inom åtta dagar jämte rekommenda- tioner och fotografi till » 1905, J. K ».
P L A T S iiidu .. Dyrdfi, 1,513 som sköterskebiträde för år eller halfår Iduns exp., f. v. b.
1 I n g flicka, som m e d mycket goda be- med 180 å 200 kronor i kontant årlig D i l d a d, prakt., rask, dugl.
flicka, m e d platsbiträden i alla branscher.
916.
* - * tyg genomgått 7-klassigt Riks läroverk, lön erhålles nu genast vid länslasarettet " godt lynne och sätt, något van vid önskas till den 1 november.
Svar m e d önskar plats som lärarinna i god familj.
TJndervisningsvan lärarinna med ele- i Karlstad.
Betyg och rekommendatio- sjukvård, hushåll, sömnad, förmåga mentar- och seminariebildning erhåller ner till husmodern, Fröken Lina Da- tillse och ordna ett mind.
h e m trefl.
löneanspråk och rekommendationer Svar till » Prostdotter », Stenstorp p.
r. bildad musikalisk tyska, som plats 1 nästkommande september i nielsson.
för 2 äldre sjukl.
pers., får plats genast sändas till Ebba Fritsch.
Sockerfabri- p n är ung, på besök här, önskar enj&gt;lats brukstjänstemannafamilj i mellersta i Mariefred mot mind.
löneanspråk, ej ken, Köpingebro.
Föreståndarinne- och Husmodersplatsen som sällskapsdam öfver vintern.
Fräu- Sverige för att läsa upp en 9 års gosse för ung.
Svar m e d fotogr., ålder, p n enkel, bildad och barnkär flicka, lein Vermehren, Nybyholm, Enköping.
vid Kullens barnhem i första eller andra klass elementarskola.
rekom.
till » Badgäst », Norrtelje.
~ som mot fritt vivre är villig biträda Musikalisk har företräde.
Ansökan för flickor, vid Lerum, är ledig den 1 p n ung, anspråkslös flicka, önskar husmor i godt h e m på landet, erh.
dyl. jämte betyg, fotografi, uppgift o m ålder, okt.
1905.
Lön 500 kr.
allting fritt.
An- Bättre ficka, i treflig familj, som sällskap till den 1 sept.
Svar till » Husmor » och plats härkomst och lönepretentioner insän- sökningar, åtföljda a f betyg, torde sna- kunnig i matlagning och sömnad erhål- plats hjälp åt husmoder, mot fritt vivre.
Styrsö Göteborg, p. r.
Svar märkt: » C.
W », Eskilstuna p. r. das till .Johannes », adress Örebro Dag- rast möjligt insändas till professorskan ler plats på landet.
Företräde äger den som kan ge massage.
Svar m e d betyg p ö r en medelålders, pålitlig, barnkär, p n 18 års bildad flicka önskar, mot blads kontor, Örebro.
Elin Stavenow, adr.
Lerum.
och fot.
till » Godt hem », under adress * frisk, flicka finnes plats som barn- fritt vivre eller billig inackordering, S. Gumeelii Annonsbyrå, Stockholm jungfru ledig den 1 sept.
Rekommen- komma T i l l mindre landtegendom nära stad ön- Cmåskolelärarinna från mellersta Sve- i prästgård på landet, där ung- mendationer och löneanspråk sändas dom finnes, för att deltaga i alla inom rige m e d elementarbildning, helst • skar änkling bildad flicka eller änka f. v. b. musikalisk, kunnig i slöjd och under- att från den 1 November 1905 förestå p i n medelålders husjungfru, skicklig till » C.
O. » Uppsala p r. ett h e m förekommande göromål.
Svar visningsvan, önskas till hösten för en hushållet.
Vana v i d landthushåll er- * i bordservering, tvätt och strykning Darnsköterska eller enkel barn- emotses tacksamt till » 18 år », Vesterås, sjuårig gosse.
Svar m e d betyg och an- forderlig.
Litet hushåll.
Ansökan, foto- samt hvad till sådan plats hör, kan * - * fröken, i besittning af endast d e p. r. språk sändes till Grefvinnan Piper, grafi och uppgift å löneanspråk sändes mot goda villkor erhålla plats på år, å bästa rekommendationer, önskas för en Högestad, Skåne.
till » Max » Brunna p. r. bruksegendom, där familjen o m vin- l ' h års flicka n u genast, eller så fort tern bor i Stockholm.
Svar märkt som möjligt.
Svar åtföljdt af porträtt önskar ung, bildad flicka, plats till P l a t s f i n n e s » Husjungfru », insändes under adress och referenser till Friherrinnan L. hösten, som hjälp och sällskap i verk- för en allvarlig hushållsvan flicka ej S. Gumselii Annons&gt;yrå, Stockholm, Gottskär, Kungsbacka.
ligt bildad familj, genomgått hushålls- under 25 år som utom husliga göromål f. v. b. skola.
Lön önskas.
Svar till » Ave, fa- hälst undervisningsvan flicka, erhåller äfven är villig a t t läsa m e d tvänne ny- B a r n f r ö k e n, miljemedlem », Libanon, Södertelge.
förmånlig plats i familj att undervisa börjare.
Betyg referenser löneanspråk p l a t s som hushållerska att jämte jung- en 16 års flicka i franska språket.
Foto- och fotografi sändes till H. Hackzells * fru förestå ett h e m i Norrland för något kunnig i sömnad och musik, och grafi, rekommendationer samt uppgift Bokhandel, Boden.
en medelålders ungkarl, erhåller en som m e d intresse vill vårda två barn a ålder torde insändas under märket bildad, anspråkslös flicka m e d godt ut- i ålder 5 o. 6 år, f å r genast plats hos • en mindre familj på landet kan en seende och angenämt .väsen samt helst svensk familj i Köpenhamn.
Svar m e d som genomgått kurs i matlagning, ön- » A.
B. », Lund p. r.
• villig och snäll flicka, kunnig i mat- något musikalisk.
24 — 35 år.
uppgift å lönepretentioner etc. torde skar god plats i bättre familj, för att | h e m på landet önskas till hösten lagning o c h bakning erhålla plats n u Platsen att tillträda i Ålder okt.
Svar åtföljdt adresseras till Fru C. Hemberg, Hollän- under husmoderns ledning deltaga i ung, barnkär lärarinna för tvänne eller till hösten.
Svar med porträtt och af fotografi under adress » K.
1905 », daregatan 23, Stockholm.
alla inomhus förefallande göromål.
flickor, 11 och 7 år.
Den sökande bör uppgift o m ålder och lönepretentioner Iduns exp.
D i l d a d flicka c.
25 år, erhåller plats På l ö n fästes ej afseende, endast att vara van undervisa i vanliga skoläm- till » Familjemedlem », Ekedalen p. r.
blifva ansedd som medlem af familjen.
* - * nu genast eller l:sta Sept.
i mindre nen, handarbeten och musik, samt veta I / an stenograf, manlig eller kvinnlig emotses tacksamt till » K.
1905 », sig kunna trifvas på landet.
Svar jämte Ifammarjungfru, fullt kunnig i sömnad, * finner stadigvarande plats d e n 1 familj, för tillsyn af tvänne barn.
ä 1 Svar Oskarshamn p. r.
&amp; 3 år.
Någon färdighet i klädsömnad rimliga anspråk sändas till John Eng- önskas till höstflyttningen.
Medel- inst.
augusti.
Svar jämte referenser önskvärd.
Svar m e d fotografi till | I n g flicka önskar komma i god fa- lund, Funäsdalen.
ålders person, som förut innehaft dylik böra omgående insändas till J.
Ring- vore milj, s o m husmoderns hjälp och » E.
A. », Kalmar, p. r. plats m e d bästa rekommendationer.
borg, Norrköping.
sällskap.
Genomgått 8 kl. läroverk.
Anspråkslös lärarinna, skicklig att Äfven fordras finare strykning.
Lön Något kunnig i husliga göromål, musik p ö r lärarinnor, värdinnor, hushållsbi- _ undervisa i läroverks alla ämnen, kr.
Svar märkt: » Kammarjungfru » ™ träden, barnfröknar, finnas goda och handarbete.
Svar före den 16 Aug.
jämte slöjd, musik och sång, önskas för 300 platser genast söka å Nya Inackorde- till » M.
L », p. r .. Vasagatan, Göteborg.
13-årig flicka i h e m på landet.
Svar insändes under adr.
S. Gumselii An- ringsbvrån, Brunkebergsgatan 3 B, 9 5 s-j.
bättre flicka önskar till hösten m e d fotografi, betyg och rekommen- nonsbyrå, Stockholm f. v. b.
Sthlm. "
Etab.
1887. dationer till » M »., Linköping. '
" " " " i plats, hälst i prästhus på lan- det, att som hjälp och sällskap biträda 1 Indervisningsvan student eller lära- vid inom ett h e m förekommande gö- V rinna sökes, kompetent att till hösten pålitlig och ordentlig, skicklig i e D k l a r e van vid sömnad, sökes mot fritt vivre romål.
Rekommendationer finnas.
06 inläsa 2 gossar i resp. 3:dje &amp; 2:dra och finare matlagning, bakning och in- och lön efter kompetens, af familj m e d klass af elementarläroverk, jämte nöd- läggningar m. m.
Med goda såväl skrift- två barn.
Svar märkt » Barnkär », torde kompetent att meddela 8 års gosse nö- Svar till » 23 år », Nordiska Annonsbyrån, Göteborg liga som muntliga rekommendationer, sändas Karlstad p. r. torftigt (i anledning svaga ögon) under- diga kunskaper för inträde i elemen- hålla en 8-årings kunskaper.
Reflekte- erhåller till hösten förmånlig plats på första klass, sökes.
Någon I Ing, bildad änka, af god familj ön- rande torde, m e d bifogande af löne- landet, o m betyg jämte fotografi sändes Darnfröken eller jungfru, plikttrogen, tarläroverks * • * stadig, ordentlig, kunnig i sömnad vana i undervisning i pianospelning M skar plats som värdinna eller hus- pretentioner och referenser, hänvända t i l l fru Ribbing, Strömsholm.
önskvärd.
Betyg och fotografi, samt föreståndarinna i aktningsvärdt hem, får plats instundande 1 el.
24 okt.
att sig till hr J. Wsern, Knobesholm, Slö- sköta 3 mindre barn.
Två jungfrur fin- uppgift om löneanspråk sändas till ag- hälst där något litet barn finnes, för inge.
Hushållerska.
nes.
Svar m e d fotografi, betyg, löne- ronom Gustaf Pehrsson, Åsa &amp; Kantorp.
att o m möjligt få medtaga en 4-årig y i d Östersunds flickskola äro, för För erfaren, enkel och pålitlig hus- fordringar m. m. till Kapten B. von I Indervisningsvan lärarinna, hälst son att samtidigt vårda De bästa ref. hållerska, m e d vana vid landthushåll, V småskolelärarinna m e d elementar- Svar till » 1905 Hösten », under adress S. examinerade lärarinnor instundande samt fullt skicklig i finare och enklare Sydow, Karlskrona.
bildning, erhåller i höst för Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
hösttermin två platser lediga Under- matlagning, slakt, bakning och all p n äldre, pålitlig och barnkär barn- undervisning i vanliga anställning skolämnen af I I n g, förlofvad, bildad och musikalisk visningsämnen för den ena, matematik, slags konservering, finns plats, s o m ~f sköterska, m e d god hälsa och fullt en 7-årig gosse.
Ansökan m e d betyg, * • » flicka, som genomgått hushållsskola, medlem af familjen, den 24:de Oktober.
att sköta mindre barn (1 och 2 år) rek.
o c h löneanspråk sändas till jäg- önskar plats i familj hälst i närheten fysik och kemi; för den andra, såsom Sökande bör vara redbar och ordentlig, van erhåller plats till hösten.
Rekommen- mästare Ernst Andersson, Lervik, af Uppsala för att hjälpa till m e d i ett vikarie under höstterminen, svenska på van att handleda tjänare och för öfrigt dationer, löneanspråk och uppgift o m Persberg.
hushåll förefallande göromål.
Svar till mellanstadiet, samt tyska eller engelska vara försedd m e d de bästa rekommen- ålder sändas under adress Doktorinnan I indervisningsvan flicka af god familj, » M. » Garpenberg p. r. dationer.
Svar m e d fotografi, samt Åkerstedt, Alnö.
på det högre.
Lön 1,200 eller 1,300 kr.
uppgift på löneanspråk emotses under Xf, frisk, och m e d godt lynne, något flrdningsvan, plikttrogen flicka, som ge- beroende på kompetens.
Närmare upp- adress: » Hushållerska » till Lidmans p n barnfröken önskas snarast möjligt van vid hushållsgöromål, och villig att " nomg.
ett-årig kurs i Uppsala Fack- * - » för två barn i ålder om 5 o. 7 år.
i d e m deltaga, får plats att undervisa lysningar genom Alma Renborg, adr.
Annonsbyrå, Falun.
därjämte under flera år Kompetens att undervisa den äldre i två 8- o. 9-åriga barn på herrgård i skola och som i ett landthushåll önskar Filipstad.
Uusföreståndarinna önskas i änkemans- svenska ämnen jämte musik fordras.
mellersta Norrland.
Svar m e d betyg, praktiserat plats s o m extra biträde vid skolkök, * * h e m i en af Södra Sveriges större Svar jämte löneanspråk och fotografi fotografi, uppgift o m ålder och lönean- eller annan större inrättning.
städer, m e d hufvudsaklig uppgift att sändes till » Barnfröken », JärdvägshotelIet, språk sändes till » A B.
1905 », adress lasarett Svar: » För vidare utbildning », Hörby Iduns exp.
vårda en 4 års gosse.
Svar m e d alla Jörn.
p. r. önskas till hösten af enkel tjänste- nödiga upplysningar ställda till » R.
S. mannafamilj i Dalarne för 11 års flicka 05 », p. r., Westervik önskas inom den p n frisk, ordentlig, barnkär och an- I Ing flicka önskar i höst mot fritt språkslös flicka, 18 — 30 år.
villig att och 9 års gosse.
Betyg jämte fotografi 20 dennes.
V vivre plats att gå frun tillhanda, biträda m e d 2 barns skötsel och med och lönepretentioner sändas till » G.
T. », är villig deltaga i alla inom ett hus fö- inom ett h e m förefallande göromål får Iduns exp.
rekommande göromål.
Sökande är T i l l hjälp och sällskap åt äldre dam, på kunnig i enklare klädsömnad samt en landtegendom i närheten af god plats i prästfamilj i Sept.
el.
Okt.
Svar m e d uppg.
o m löneanspråk och / " Juvernant söker plats i god familj handarbeten.
Svar till » H — a », Ryd p. r, Wexiö, finnes plats för ett bildadt, me- att undervisa minderåriga.
Under- delålders eller äldre fruntimmer, m e d hälst fotografi till » Godt hem », Stock- visningsvan.
Goda rekommendationer.
enkel och anspråksl.
erh.
1 nästinst.
praktiskt, godt och vänligt sinne.
Svar holm 6, p. r.
Sept plats att underv.
tvänne barn, 1 med fotografi och uppgift på lönean- | Ing flicka af god familj får mot vivre Svar till » Hösten 1905 », Nordiska An- gosse och 1 flicka i l:a kl. elementar- språk och ålder, sändes under adress: yf plats i h e m på landet för att biträda nonsbyrån, Göteborg.
vid skrifgöromål, samt hjälpa till i 1 ärarinna, van undervisa i alla ämnen, 29-årig flicka, kunnig i matlagning, bak- ämnen samt musik.
Bet.
ref. samt » Egendom », Aby, Tjureda.
ning o. handaabete söker plats.
Genom- hushållet.
Svar till » Vacker trakt », * - * uppgift o m löneanspråk, sändas under språk, musik, söker plats.
Enkel, gått kurs i prakt, skola.
Innehar f. n.
D e r s o n, fullt kunnig i enklare matlag- Undenäs, p. r. adr.
» B — g », Sturefors p. r. glad.
Svar » Framsteg », under adress plats å större egendom.
Svar till » Hus- • ning, bakning samt något sömnad, hållsvan Hanna », Eskilstuna.
och som vill åtaga sig alla en ensam- p l a t s finnes d e n l:sta Nov.
å större S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
?
?-åriö bättre flicka, kunnig i matl., jungfrus sysslor, erhåller stadigvarande * egendom i Vestergötland, för e n LL-dll^ bakn., sömnad, handarb., ön- plats i liten fin familj, 2 personers hus- barnfröken eller äldre barnsköterska håll d.
1 Sept.
Omgående svar till att sköta tvänne barn.
Svar till » B. », sjukgymnast önskar plats i fin familj s k a r plats.
Ref. erh.
af sem.
adj. dok- Veländer, Skara.
Svar till » E.
önskas för nästa läsår en lärarinna som » Godt bemötande », Järntorgets postkon- Stora Hof, p. r. lästa Okt.
Svar till » Sjukgymnast », torinnan Ch. », Karlsborg p. r. genomgått högre lärarinneseminarium tor, Göteborg.
Darnjungfru eller barnfröken får genast Iduns exp.
och har tyska till hufvudämne.
Lön: Ctudentska på latinlinjen, 23-årig, un- p l a t s att sköta hushållet, för en eller plats i familj i Borås m e d skyldig- 1,000 kr.
Ansökan och betyg före den dervisningsvan, söker anställning.
* tvenne damer, önskar ung flicka att het att se efter barnen och deltaga i 16 Aug.
till Förest.
Frkn.
de Laval, adr.
Till instundande 24 oktober sökes i inomhus förekommande göromål.
Bar- Lön c:a 400 kr.
och vivre.
Svar till tillträda i medio af september eller K o r s n ä s, Rotneby.
oktober månad.
Svar inom åtta d a g a r litet hushåll å egendom i Småland en nens ålder är 6, 4 och 2 år.
Svar m e d » A.
L. A — i », Börrum.
•Musikalisk flicka, ej under 25 år, er- frisk, ordentlig och sparsam hushåller- rekommendationer, löneanspråk och p n ung flicka af god familj önskar sna- till » N.
M. », Mjölby p. r. håller plats 1 Sept.
i bättre familj ska, som bör vara fullt skicklig i finare fotografi torde sändas till » Barnjungfru », * — rast mot fritt vivre erhålla plats i I I n g värmländska önskar plats i fa- vid större järnvägsstation å vestkust- som enklare matlagning, bakning, kon- Borås, p. r. bättre familj s o m sällskap och hjälp, * • » * milj såsom hjälp och sällskap.
banan, att undervisa 2 ne flickor, 8 o. servering och hvad öfrigt som tillhör, för att deltaga i alla inomhus förefal- Musikalisk.
Van vid skrifgöromål.
12 år.
i vanliga skolämnen,, språk, mu- landthushåll.
Kunnighet i sömnad M e d e l å l d e r s, bättre flicka, kompetent lande göromål.
Tacksamt emotseende Svar till » 21 år », Filip stad p. r. sik samt handarbeten.
Goda rekom- önskvärd.
Svar m e d betyg, rekommen- " * att sköta ett större landthushåll, svar, under adress » M.
E.
1905 », Jön- p l a t s som husa önskar flicka till h ö - mendationer, fotografi jämte lönean- dationer och lönevilkor snarast till » Fru får plats nu genast eller till 24 Oktober.
köping, p. r.
* sten, kunnig i sömnad.
Svar till Svar m e d rekommendationer och foto- språk, torde fortast insändas till » 8 — H » Hultsfred p. r.
» E.
18 år », Stenhamra, Svartsjö.
grafi torde sändas till » Landthushåll », 12 år », Iduns exp.
Ishult, p. r. Värdinnepla ts.
I Ing bildad flicka, af god familj, som Guvernant.
En bildad dam, mellan 25 och 35 år, • f ti officersfamilj fr. 1 Okt., önskas en * • » * genomgått fem klasser i elementar- Förlofvad flicka önskar plats i präst- läroverk för flickor samt kurs i hus- I Stockholm, för 10-årig flicka, önskas som kan förestå ett landthushåll och enkel, bättre flicka, för att sköta en hus eller på herrgård för att lära bättre på samma gång göra hemmet trefligt hållsskola och som är musikaliskt bil- lärarinna, skicklig i vanliga skolämnen, 9 månaders gammal gosse, kunnig uti matlagning och hvad till ett ordnadt dad, önskar, mot fritt vivre, plats i fin franska, engelska, tyska samt elementär tör en ungkarl, kan få plats n u genast sömnad, samt villig att någon gång bi- h e m hör.
Svar emotses tacksamt till familj, såsom sällskap och för att gå pianospelning.
Svar med fotografi samt eller den 1 Oktober.
Lon 300 kr.
Svar träda i inom hemmet förekommande » Betalande elev », Kristianstad, p. r. uppgift om förutvarande anställning, jämte fotografi till Dahla gård pr He- göromål, där dessutom husjungfru o. ko- p l i c k a från landet önskar plats som frun tillhanda i alla inom hushållet ålder och löneanspråk, märkt » L.loar » berg.
Ingen göre sig besvär att söka, kerska finnes.
Utmärktaste rekommen- • familjemedlem i prästgård, m e d el- förekommande göromål.
Svar innan under adress S. Gumselii Annonsbyrå, som ej kan uppvisa prima rekommen- dationer önskas.
Svar m e d lönevillkor ler utan lön.
Svar till » Sommaren den 1 Sept.
till » H.
H. », Göteborg 1 p.r.
dationer.
emotses tacksamt.
Stockholm f. v. b. till » Officersfamilj », Carlskrona p. r.
1905 », Traheryd p. r.
Lediga t j ä n s t e r.
LEDIGA PLATSER Vid Kristinehamns hospital blifva till den 24 nästkommande okt.
platser le- » diga dels för en tvättförestånderska, ej gärna äldre än 30 år, fullt hemmastadd i allt som till en väl ordnad tvätt hörer, L ä r a r i n n a.
dels för en bageriförestånderska, ej öfver För e n undervisningsvan och musi- 30 år, kunnig i finare och gröfre bak- kalisk lärarinna finnes plats ledig att ning.
Löneförmånerna äro, förutom undervisa 2:ne flickor, ålder 11 och 13 rum med möbler och sängkläder, värme, är, i vanliga skolämnen, språk och lyse, tvätt och kost, för tvättförestån- musik, om betyg, löneanspråk och foto- derskan 300 kr.
jämte 125 kr.
i kostför- grafi insändes under adress R.
J.
Berg, bättringspenningar (gemensamt bord Rydefors, Målerås.
med öfversköterskorna), för bageri- I stilla prästgård i vacker trakt af förestånderskan 250 kr.
Värmland önskas för nästa läsår un- Ansökningar åtföljda af ålders- och dervisningsvan, allvarlig lärarinna, som fräjdebevis, läkarebetyg, betyg utvi- mot fritt vivre vill 3 tim. dagl.
under- sande sökandens kompetens samt möj- visa två barn om 7 och 9 år.
Svar till ligen andra rekommendationer insän- das före den 15 aug.
till Öfverläkaren.
•G.
H. », Deje.
Ä Banrfröken Plats för lärarinna.
H a m a n s n k 2 v e r k l g o d a 1 Stockholm En fransktalande, En 25-årig flicka, Hushållerska, Bättre flicka, Lärarinna, Underuisningsuan lärarinna PLATSSÖKANDE 1 Lärarinna Enkel o. anspråks ö l s Vid Vadstena läroverk för flickor Exam.
kvinnlig Förmånlig plats, 1 T 1 fiushållselecplats önskas.
/ UR S V e n s k a F l o t t a n M i N N e N s AF O S SVENSKA FLOTTANS OFFICERS-CORPS tillägnas detta arbete såsom en gärd af för- fattarens kärlek och tacksamhet.
Aderton års tjänst vid det vapen, hvars sköna, fast- än föga kända, minnen han vågat besjunga; ett helt ungdomslif, förflutet under förtroligt umgänge med den svenske sjöofficeren, under trogen och oaflåtlig sträfvan till det mål, han ägt gemensamt med denne, hafva hos honom helt naturligt väckt dessa känslor.
De hafva ock allt mera stadgats, ju mera den mognare åldern gifvit honom klar insikt i de förhål- landen, under hvilka svenska flaggans vår- dare befunnit sig, och i de svårigheter, mot hvilka de länge måst kämpa.
Ynglingens lyckligaste och sorgfriaste da- gar ljusnade öfver vågen, och deras solupp- gång skymdes icke af land; ynglingens skö- naste drömmar föddes på hafvet eller fingo sin näring af lifvet bland dess fria, friska böljor; ynglingens käraste vänskapsband knötos inom de öfversköljda relingarne, under dentretungade flaggans stoltfladdrande dukar.
Med ljuf rörelse minnes författaren denna flyktade tid.
Han kan i sanning aldrig för- gäta den.
Han har därifrån, till hamnen, där han fällt sitt ankare, medtagit den glada öfvertygelsen, att flottans samtida officerare ännu hysa lika stor värme för fosterlandets ära och sina plikter, som förfädren.
Han vet, att samma okufliga kärlek till flaggan lågar i deras bröst, som i en Psilanders, en Ehrenskölds, en Baltzar Horns, och denna visshet har skänkt honom mod och lust att stränga sin lyra till några Minnessånger, hämtade ur flottans häfder.
C A R F R _ AG svenska sångmön hörde mången J Till härens lof sin klara stämma höja.
E D Hvi så?
O, var ej yngre systern värd En bard, som ville sjunga hennes ä r a?
Blef hon vid samma moders bröst ej närd?
Har ej med heder hon fört samma svärd?
Var hon ej fostrad uti samma lära?
hon ej Sveriges flagga på sin t o p p?
hon ej Sveriges järn i stolta famnen?
hon förrädiskt gäckat landets h o p p?
kan den dagen nämnas, då hon lopp feghet för en fiende i h a m n e n?
Så har jag frågat, forskat år från är Och ofta undrat, hvad vår flotta brutit.
På häfdens blad föll.
mången gång min tår, Jag lärde känna månget oläkt sår Och huru mycket hjälteblod, som flutit.
Af helig kärlek lågade min håg, Då med min blick jag följde hjälteskaran, Som Nordens ära häfdade på våg, Som styrde djärft förvägna vikingtåg Och skydde skammen blott, men aldrig faran.
fag vill ej plundra något af den glans, Som hären vann kring minnesrika fanor.
Den bäre högt sin ärfda lagerkrans, — Men ock af örlogsmannen bördsrätt vanns Till svenska ärans segerstolta anor.
O, kunde våra fäders ädla drag Ur det förflutnas grifter fram jag mana, Och deras hjältemod i storm som slag, Och deras tålamod i nödens d a g På kraftens och försakelsernas b a n a!
/ Om dessa enkla sånger mäktade hos sven- ska folket upptända samma kärlek till Sve- riges sjömakt, som lågar i författarens bröst, då vore han mer än belönad för sitt arbete, och dess hufvudsakliga ändamål uppfyldt.
FÖRFATTAREN.
Hur Min Tag Fast Som I säll min lott!
— ty redan tidigt brann själ af kärlek för vår forntids ära, mot min sång, du dyra fosterland, lyran stämmes af en ovan hand, vih ett offer blott åt Sverige bära!
Åt Sveriges f l o t t a!
— Är d e s s öde väl Ej sammanlänkadt med vårt hemlands öden?
Åt flottans blåa gossar och befäl, Som älskat flaggan af sin hela själ, Och för den kärleken ha trotsat d ö d e n!
Så klinga, sång!
Lik skeppet skynda hän, Från fruktan fri, ut på den djärfva färden.
Kanhända finner d ä r du någon vän, Hvars hjärta slår för Sveriges drakskepp än, Och som vill bära högt dess flagg kring världen.
K ÖSTERSJÖN.
gång Det var med rätt.
Men väntan blef mig lång Om Sveriges flotta höra få en sång.
Dess minnen höljas af en midnatts slöja.
Bar Bar Har Och Med R Du blånande haf, som mångtusende år Mot Skandiens klippor har slagit, Som brutit din boja hvar gryende vår Och frigjord i fjärran har dragit; Dig ägnas min sång, ty jag längtar dit ut, När böljorna slå emot skären.
Hur Då Då Och Se!
När godt är där ute, hur svalkande skönt, vårliga vindarne smeka!
vågorna skifta i blått och i grönt strålar kring topparne leka!
bränningens skum är så glänsande hvitt, böljorna slå emot skären.
Men skakar orkanen sin vinge med dån, Blir hafsjungfrun askgrå om kinden, Och slites mitt segel från bristande rån I tusende stycken af vinden: Då klappar mitt hjärta af stolthet än mer Bland böljor, som ryta mot skären.
Mig tycks, att en stålklang, så ren och så klar, Så skiftande dock och så präktig, Af lif och af lust öfver böljorna far, — Dess grundton är stark och är mäktig, Hur vinden än växlar i dur och i moll, När böljorna slå emot skären.
Ack!
hård är den kamp, som vid stormvågors svall Af seglaren kämpas på hafven.
Lugn står han dock bakom sin bräckliga vall Vid randen af djupblåa grafven Och banar sin väg ibland dolda försåt, När böljorna slå emot skären.
Han brottas med rasande vindarnes tropp, Med strömmar och bränning och dimma.
Hur ofta, hur ofta är bleknadt hans hopp I nödens och midnattens timma!
Bland dödlige ingen bevittnar hans strid, Blott böljor, som slå emot skären.
Dock älskar han hafvet af hela sin håg.
Med farorna är han förtrogen!
Hans längtan står hän till den skummande Från fredliga hyddan och plogen.
Hvad underlig tjusning där ligger också I böljor, som slå emot skären.
Se!
därför jag kväder med hjärtat i brand, Min sång till att vågorna prisa, Som manande vagga kring Skandiens land Och vägen till storhet oss visa; Som tusende sagor från forntida dar Framklinga vid slag emot skären.
våg
IDLW 1905 — 2 Du fria, du stolta, du brusande våg, Du sköna, du glittrande klara, O, sjung mig de härliga strider, du såg, Och lär mig din sång att förklara!
Jag lyssnar med tjusning till sagan så rik, När böljorna slå emot skären.
Men ser du, att våldet vill nalkas vårt land, Och fiendens flottor sig samla, Då ljude, som gjallarhorn, sangen mot strand: » Till vapen, båd unga och gamla! » Och icke förgäfves skall höjas ditt rop, När böljorna slå emot skären.
Ty än är det likt sig, det släkte, som bor Bland nordiska fjällar och dalar, Och ännu på G u d och på stålet det tror, Än fädernas kärnspråk det talar.
Den ovän, oss trotsar, skall finna sin graf I böljor, som slå emot skären!
FLAGGAN OPP!
Hissa flaggan, ärad utaf världen; Hissa den i högsta t o p p!
Sänken, lagerprydda hjältar, svärden!
— Forntidsminnen, framtidshopp G å med svenska flaggan opp "!
Ser du korset i den högblå b a r m e n?
— Ärans guld på trohets grund, Minnets löftesbud till kämpa-armen, Att den segra skall hvar stund, Den står fast i G u d s förbund.
Draketungor tre, hur djärft I sväfven, Som en vikings strids-signal!
Skåden fritt, ifrån den höga stäfven, Öfver hafvets blåa sal!
Tolken bragder utan tal!
— Förgäfves Herlof Trolles drakar soKte Att hejda, Horn, ditt ärofulla l o p p; Hans tapperhet din segers glans förökte Och gäckadt blef den danske hjältens h o p p.
För Otto Rud ej gick det bättre sedan: Han ärligt slogs, men — lyckan var i nedan.
» Styr-Schweden », jagad mot den lybska kusten, Fick brådt att hålla undan dina skott.
Att s t y r a S v e r i g e miste Liibeck Då hämnd du kräfde för dess hån och spott.
Och fritt, i skuggan af ditt hjälterykte, Gick handeln.
— Intet ok dess frihet tryckte.
Du hafvets djärfve drott!
I farans tider Vår frihets värn och Vasatronens s t ö d!
Som, obesegrad uti alla strider, Med oväns blod har färgat vågen r ö d!
Hell segrare!
O, att jag kunnat följa Med dina sjuttio segel ut på bölja!
Af härjarns Ha, ve!
i förtid skördad, D u rycktes bort midt i ditt segerlopp, I döden saknad, som i lifvet vördad.
Och Sveriges stolthet, k o n u n g Eriks hopp, De sörjde båda, bleknande vid båren; Men du ovansklig lager bär kring håren!
O!
mycket, mycket sjönk med dig i grafven.
Vår flottas morgonsol blef dränkt i blod.
När Horns baner ej mera bars kring hafven, Då lopp vår ovän ut med nytändt mod.
De gyllne segerdagarne, hur korta, Med tappre V i k i n g-v å r d e n voro borta.
CLAES UGGLA, Men U g g l a n var aldrig för god Att fånga: — det kostade b l o d!
Fast T r o m p och Nils Juel och flera Ej tröttna att vild t kanonera, I nätet han blir dock ej snärd.
Det spränges af tve-eggadt S v ä r d, Högt svingadt på fradgande vågor, Vid glans af förhärjande lågor, Med död på sin härdade udd.
Som björnen, orubblig och fast, Stod Uggla ännu, då med hast — Hur hjälten än spejar och vakar — Vid stäfven en brännare hakar Sig lömskt och med flammornas sken Omhvärfver de kämpande re ' n.
Och lågor — en gnistrande kedja — Båd ' bogen och topparne svedja — Själf fienden bäfvande flyr.
Då ljuder ett bärgningens o r d: » Vi springa i luft — Öfver b o r d!
Till r ä d d n i n g sök spillror, som flyta Kring vraket på skummande yta!
Re ' n nalkas var sista minut, Fort, skyndom ur lågorna ut! » Och ändtligt de tappraste sveko, För vapenmakt icke de veko, Men blott för den kväfvande rök.
Claes Uggla den brådskan ej led.
Han stod » som i djupaste fred »; Stod kvar, tills han ensam sig finner På däck, som i lågor försvinner.
Stolt synar han ännu en g å n g Sitt sjunkande skepp.
Med ett språng Se ' n modigt han störtar i vågen Och kväder, med döden i hågen, Med blicken på brinnande flagg: » Vingade stunderna ila.
Snart i den djupblå sal Tröttade kämpen får hvila.
Böljan är sval, Vinkar mig ned efter striden, Ned till den eviga friden.
på » Svärdet » 1676.
Ärofulla minnen häfden fästat Vid vårt » Märke » och dess vakt, Då de båda fjärran kuster gästat, Och om mången kufvad trakt Tala, än i dag, med makt.
Hell dig, vittne om vår gamla ä r a!
Hell dig, vän i lust och n ö d!
Hell dig, och den gamla svenska lära, Som, i fara, strid och död, Att dig öfverge förböd!
Svaja högt, du trogna svenska flagga, Ärad, fruktad, som förut!
Må du stads, där blåa böljor vagga, Härligt veckla dina färger ut, Fri, som förr, till tidens slut!
CLAES CHRISTERSSON HORN.
Det var en tid, då svenska flaggan, fruktad, Ifrån » Sankt Eriks » topp sågs vecklad ut.
Hvar hälst en ovän mötte, blef han tuktad Och djärfdes knappt ur hamnen mer till slut; Men lopp han ut — Claes Christersson!
din ära Din storhet var — han önskat hamnen nära.
Från Stockholms-skären ned till tyska vallen Din flotta härskade i hvarje trakt.
Ja!
inåt Sundets vågor ljödo skallen Af hennes stycken, dundrande med makt.
Kung Erik stördes i sitt slott vid festen Af » den till bröllop icke bjudne gästen ».
Hvad storm genom rymderna g å r!
Se, väldiga åskmolnet står Med krossande blixt i sitt sköte.
De yrande vågor till möte Så ängsligt slår måsen sin lof, Och korparne skreko på rof Men ljuslockig Delling sig döljer Och bäfvande anletet höljer I sörjande skyarnes dok.
Ett dödsbud bland böljorna lopp.
På Dannebrogs drakar i topp Stridstecknet, det blodröda, flammar; Sig vända ektimrade stammar Mot » Cronan », hvars tredubbla lag Böd fiendes aktning i slag, Som samm lik en konung på hafvet, Men ack!
i dess djup blef begrafvet Vid stormens fördubblade dån.
H u r präktigt!
Se, lågan slår ut.
Det hviner; — en knall, — det är slut!
— — Men åter går striden på vågen Mer högljudd än vindar i tågen Af jagade drakarne gny.
Förgäfves den fege vill fly.
Han ser blott vidtgapande grafven Djupt under sin fot — eller glafven, Som öfver hans hjässa är höjd.
Saknad dock följer.
Dig R a n a Gästar jag ej som vän.
Längtande blickarne spana U p p å t igen, Om ej i slukande bölja Älskade draken får följa.
Grånade flaggmannen vaggen, Vågor, än en sekund!
Lågor, fort stigen mot flaggen!
Härligt en stund Blågula dukarne brinne &lt; Sedan vi båda försvinne! » Så kvad han.
I rökmoln försvann Den flagg, för hvars ära han brann, Och hjälten med mattade händer En hälsning till afsked den sänder.
Se ' n sjönk han i svindlande djup, Föraktande räddarens slup.
Sin ära han funnit i hafven: Där söker han hvilan och grafven, Och dit följer » Svärdet » sin chef.
JONAS HÖKENFLYKT Kring » Svärdet », med flagga på mast, Församlas, tätt slutna i hast, En handfull behjärtade männer — Claes Ugglas kamrater och vänner — Och striden förnyas med fart.
Dock skingrade, krossade snart, Clerck, Grönwald och Diinkaerk sid draga Ur leken.
— De voro för svaga, Och » Svärdet » blir lämnadt allén '.
på jakten » Vivat » 1702.
Har du skådat örnens flykt, Där bland molnen djärft han svingar?
Ändå högre Hökenflykt Steg på ryktets vingar.
Jag vill sjunga utan flärd Karolinens sista färd.
— 3 — Ty en karolin han var Af det gamla äkta slaget: Alltid nöjd och alltid klar Att se svärdet draget.
Och med en mot tio man Firade sin högtid han.
Dock ej ödet honom ställt Uti härens blåa leder.
Narvas hjältar, stridens fält Ej han mätt med eder; Ty, lik viking, på sin stam Öfver skummig våg han samm.
Så han stridde på sin jakt Med en ed att aldrig vika Undan någon öfvermakt: Han höll ord tillika.
Det fick ryssen lära visst; Hören, hur det gick till sist!
Hökenflykt var sänd en dag Att bespeja Pejpus ' stränder; Kom så oförtänkt i lag, När han återvänder, Med tvåhundra » lådjor » visst, Som med » Vivat » sökte tvist.
Det var just en härlig strid, En i karolinska smaken.
Som han drömt om all sin tid, Slumrande och vaken; Mot en flotta ensam stå, Var en fest att bjuda på.
Vivat!
H u r det smattrar b r a!
- Hvad sarmaters lådjor sjunkna!
Rundt omkring på böljorna Tsarens horder drunkna.
O, att kungens öga fått Skåda denna synen blott!
Visst de våra äro få, — För vår ovän dock, dess värre; Än, med sina nickor små, Spelar » Vivat » herre.
Men allt trängre blir den ring, Som sig sluter r u n d t omkring.
N u till äntring!
— » Vivat » går Som en klippvägg fast mot vågen.
Hökenflykt på halfdäck står Klar att kapa tågen; Så via trenne anfall han Slår tillbaks hvarenda man.
Fjärde gången dock han ser Fyra hundra moskoviter På sitt däck — och kanske fler Svenska stålet biter.
Men, till slut, vid blodig barm Sjunker kämpens trötta arm.
Är ej leken slut?
— Åh n e j!
Sista scenen står tillbaka, Hökenflykt han tänker ej Sådan scen försaka.
Krutet, under däck förtäckt, Det skall göra sluteffekt.
» Skydde G u d min kung, mitt land!
Jag har stridt som man för bägge.
N u vid verket sista hand Karolinen lägge! » — Sagdt, — en blixt, en afgrundsknall, Och den kämpastrid var all.
Vivat!
Tusen följde minst På den snabba himlafärden Spillror blott, som tsarens vinst Täckte hela fjärden; Men i svenska häfdens famn Strålar evigt hjältens n a m n!
PSILANDER på 50-kanonskeppet » Öland » 1704.
En blåögd julidag nyss hade grytt.
För sommarvinden krusas hafvets spegel Och sakta svälla skeppet » Ölands » segel Mot Orfordsnäs, se ' n morgondimman flytt.
Då ropades ifrån dess topp i fören Utaf en utkik ner till kommendören: » Ett segel under land!
Ett svårt!
jag ser! » Och inom kort där sågos många fler.
Psilander lyfte lugn sitt öga o p p; Det forskade kring södra horisonten.
Hans blick var skarp.
Snart såg han hela fronten Af åtta skepp; ett med bevimplad t o p p!
Men alla Stor-Brittanniens flagga hissa, Den ärorika och om seger vissa, Som någon medregent på våg ej led Och mot sin öfverman än aldrig stred!
De nalkas hotfullt.
N u var stunden dyr Och ingen skymf att alla segel sätta Till snabb reträtt; — det kanske var det rätta, Men vår Psilander ej för någon skyr.
» Låt visa dem vår svenska flagg! » — han Åt löjtnant Smidt, som morgonvakten hade, — » Den flagg är aktad, så i krig som fred, Och hon är icke gjord att leka med. » Snart lät han kalla upp sin närmste m a n: » Wachtmeister! » — sade han — » är hon väl bruten Den fred, som blef med Stor-Brittannien sluten?
— Jag intet skäl till anfall fatta kan.
Dock ser du själf, hur dessa Britter föra Hvartenda segel, och hur allt de göra Att söka strid med mig.
Befall alltså På alla batterier t r u m m a n gå! » Knappt taladt ut var hjältens sista ord — En blixt — en knall — och genom luften susar En vingad kula, och i våg, som brusar, Hon sänkes ned vid skeppets främsta b o r d; Och knappt Psilander hann att roparn flytta Till munnen, då igenom chefens nytta En annan flög förbi, där lugn han stod; Då kokade hans tappre sjömäns blod.
Väl tjugo luntor uti blinken fram N u räcktes att det djärfva tal besvara; Men — » gossar! » skrek han — » att på krutet spara Och handla klokt, hölls aldrig än för skam.
Först vill jag ljus i denna saken vinna; — Det är ett missförstånd, som jag kan finna, Tag, löjtnant Utfall, fort en båt och far Till kommodoren d ä r!
— begär hans svar! » Det Man Om Rätt Helt » Att Som Den svaret dröjde ej.
Af en kapten — sagt » Worchesters » — snart blef Utfall tagen bord.
En gentleman med guld på kragen artigt honom hälsade — och se n kort och godt parlamentären sade, dess kapten rätt klena ögon hade, ej såg Englands flagg och gaf salut.
— fordrade det strax — och utan prut! » — Af harm steg blodet upp på Utfalls k i n d: » Vi nordens söner hafva ej den vanan » — Han trotsigt svarade — » att sänka fanan.
Den svajar stolt för hafvets fria vind; En g å n g i toppen hissad, får den vara.
Se där det enda, som jag har att svara; Dock vill jag föra till min chef ert b u d; För alla följder svaren I för Gud! » IDtrN 1905 Men innan Utfall hann på halfdäck opp, Psilander svaret såg i mulna dragen.
» Välan! » — han sade — » timman är då slagen — Till vapen, tappre män! » — Det talet lopp Med pilens hastighet kring däcken alla: De svenska hurraropen väldigt skälla, När främsta skeppet — just » Worchester » — samm Med öppnadt eldgap emot » Öland » fram.
Då ljöd det: fyr!
— Det var en s k a r p s a l u t, Som ifrån fem och tjugu stycken dånar.
Den engelsman slik hälsning visst förvånar, Ty han fick brådt att sacka akter ut.
Väl » Chester » kom om babord ganska nära Och gaf sitt glatta lag, men fick dock lära Snart följa sin kamrat och brassa back, — Så varm blef vår Psilanders svenska t a c k!
Som jägare kring retad björn i skog, Så svärma nu kring » Öland » vreda Britter.
Men döden uppå björnens ramar sitter; Där fälldes offer, hvar g å n g björnen slog.
Ett skepp, jag tror det » Ruby » var — fick läcka, Och när » Åssistance » henne vill betäcka, Dess förstång, träffad af en kula, brast, Så att det hålla undan fick med hast.
Så kämpades i r u n d a timmar tre; Allt flere fiender kring » Öland » sluta Ogenomtränglig krets, och eldgap spruta U p p å dess däck förödelse och ve.
Dock, mannamodet växer blott med faran; Den tröttas icke än, den lilla skaran, Och ej förskräcks, fast masterna ha gått Och mången tapper man sin bane fått.
Då kom på » Lichtfield » uti striden sist Den engelske eskaderchef, som stilla En mil från stället låg, tills det gick illa.
Han styrde tätt till akterspegelns list På » Öland », där det redlöst låg och sände Sitt första lag med skrot, så att det brände Uti den sönderskjutna svenska fur, Och längs dess batteri flög dödens skur.
Med sorg Psilander såg, att lyckan svek; Men fastän ingen r ä d d n i n g finns i nöden, Han vill dock trotsa än de hårda öden, Då, ifrån undre däck, som döden blek — Visst ej af fruktan, men af blodförlusten - Sig Utfall närmar (i den hårda dusten Han glömt förbinda tvänne djupa sår); Med säkra steg han fram till chefen g å r: » Herr kapiten, vårt kulförråd är slut, Hvarannan man på batteriet sårad, Dess stycken sönderskjutna, sidan fårad Och vattnet stiger.
Re ' n det fattas krut.
Wachtmeister ber om ordres.
I sin ifver Vårt folk vill, att man lof till äntring gifver.
Det menar: bättre dö med svärd i hand, Ån blifva stekt i denna afgrundsbrand. » Då utur hjältens öga bröt en tår: » Du tappra skara, länge n o g i striden Ditt mod bepröfvats.
Nu dess stund är liden, Och ej din r ä d d n i n g mer fördröjas får! » Så sagdt, till en kadett han talet ställde: » Gör klar en flagg med dukar hopafällde!
Jag stryker ej, om ock det blir min d ö d; Blott hissar flagg i s c h a u — som uti nöd. » N u blef allt tyst och elden hörde opp.
Beundrande vårt mod, af blygsel slagne Britanniens sjömän trängde sig betagne Omkring den sammansmälta svenska tropp.
På kommodorens skepp med krigisk ära Psilander hälsades.
— Till hamnen nära Af engelsmännen » Öland » drogs i land.
De hade blott ett v r a k uti sin hand.
Så är berättadt, att på Themsen då Befallning kom från Englands drottning neder, Att kapiten Psilander strax med heder Sin svenska värja skulle återfå.
Därnäst, att drottningen lät honom bedja Till hofvets gäst .. Och med en dyrbar kedja - Ett gyllne mästerverk, » tre alnar vid » — Hon hjälten hedrade för » Ölands » strid.
IDTJN 1 9 0 5 - Det äfven sägs, hon längre sträckt sin nåd Och bjudit hjälten att sin klinga draga Som engelsk amiral.
Han kunde taga Den rangen in med rätta för sitt dåd.
Psilander böjde af den lånta äran Och höll sig stadigt via den gamla läran, Att fosterlandet, där hans vagga stod, Har förmånsrätt till sina söners blod.
Snart hän mot hemmets kust han styr sin färd, Med sina tappre svenskar, glad i hågen.
Och brittens jubel klingar öfver vågen; En afskedshälsning, som hans bragd var värd.
Hans adelsbref af konung Karl blef skrifvet — Ett mera välförtjänt blef sällan gifvet — Hans sköld blef krönt med Sveriges flagg; därkring De åtta engelska i sluten ring.
NILS - Hvad svaret blef, behöfver ej förtäljas.
Helt skamfiat kom hans sändebud tillbaka, Och löjet d o g uppå själfhärskarns mun.
— N u fem och trettio galerer väljas Till äntring — men de måste genast haka Sig loss igen och drefvo ned pa grund.
Klar till strid låg svenska örlogsflottan, Utan fruktan bidande den ryska.
Femton rangskepp täljde hon på redden, Som från Mjölö vidgar sig mot hafvet, Och, att fylla rummen uti linjen, Fem fregatter slutit sig till dessa.
Då bröto nittifem igen mot våra, En störtflod lik, hvars vilda vågor svalla, Oordnad massa, hotande ändå.
Af väktarn drifves slafven till sin å r a: Fastän i rader hans kamrater falla, Med raseri han syns mot döden gå.
Hertig Carl själf tagit an befälet På de gamla goda " ekevallar; » Tredje Gustafs » högsta öfverbramstång Pryddes af hans hertigliga flagga.
Men kring honom slöts en krets af kämpar, Värdige att föra Svithiods talan I den hårda lek, man gick till m ö t e: Wrangel krönt af silfverhvita lockar, Nordensköld med sjöerfarna blicken, Puke, Klint, Modée och Leijonankar, Baltzar Horn också, den ädle hjälten, Och förutom dem en tapper skara Väderbitne, välbefarne sjömän, Färdige att offra allt för plikten.
Nu de samlats för att möta kungen, Som stod midt ibland dem för att lifva Lejonskarans mod i farans stunder.
Själf han förde dem ett bud, som hunnit Nyss från Kronstadtsviken, och som s a d e: » Ryska flottan vore redan färdig Löpa ut till sjöss med all sin styrka Och med fem och tjugu rangskepp möta Sveriges örlogsmän i Finska viken.
Han ej dolde, att mot öfvermakten Våra fartyg måste bjuda spetsen, Därtill ock mot Greigh, den vidtberömde, Som på Albions flottor hade grånat, Segrande i åtta hårda sjöslag, Och som nu församlat vid sin flagga Många sina gamla stridskamrater.
Dock, ä n m i n d r e, dolde han sin tillit Till en rättvis sak och Herrens bistånd; Till det gamla svenska mannamodet, Då det gäller strid för fosterlandet; Till det trogna amiralitetet Och den flotta, som nu gick att pröfvas. » — Jubel skallar högt hans ord till gensvar.
Uti allas blickar läste Gustaf Blott en ädel stridslust tydligt målad Och begär att lösa in med ära Hans förtroende till sjöbefälet.
Ingen fruktan spordes — ingen tvekan!
Glad och frisk, som hafvets vind, den fria, Sorglös var den anda, som där r å d d e; Glödande ändock, lik Julisolen, Af en helig eld, som namnes kärlek, Tusen tjusta hjärtan slogo troget För det gamla Sverige och dess konung.
Snart strider ensam kvar emot dem alla, Af sår betäckt, ja ock mea brända kläder, Den tappre Ehrensköld, vårt sista hopp.
En efter annan af hans gossar falla Och elden sprides rundt om däckets bräder; Den slickar girigt mastens brustna topp.
EHRENSKÖLD.
1714.
Kung Karl en flykting var vid Donaus stränder, Hans tappra skaror fångna och förströdda I mörka fängselhvalf på Volgas strand.
Den öfvergifna fosterbygdens länder, Af vilda horder härjade, förödda, Ännu sig värjde blott med mattad hand.
Där våra hjordar betat nyss i hagen, N u höjde Petersburg de stolta murar, Och tusen kölar på dess varf man sträckt.
Lybeckers kår var hungrad ut och slagen.
På finska rofvet tsaren redan lurar, Som gladan på en värnlös vingad släkt.
Och Eistrasaltets bölja ser med häpnad En tallös svärm af lådjor och galerer Och flaggor, som den förr ej kändes vid.
Med dolk och fackla är den flottan väpnad, Blott mord och nesligt strandhugg henne närer: Hon sviktar än i hvarje ärlig strid.
En ringa styrka, ack!
med möda skrapad Till hopa för att skydda Åboskären, Till Jungfrusund nyss hunnit fram på vakt.
Då nalkades — med en flottilj, nyskapad, Af hundra lådjor — Peter själf.
Vid hären Han tjänte såsom simpel schoutby-nacht.
Men Och Och Med Du Och 4 karolinen trifdes bäst i fara under ögonen med lugn såg d ö d e n: du var karolin, N i l s E h r e n s k ö l d!
sex galerer och en skottpråm bara blef dock oförskräckt ännu i nöden gick ditt ödes bud emot med köld.
Och köld behöfdes.
Ej förhoppning dagas.
Blott äran räddas kan, men icke lifvet.
Man hviskar re ' n om kapitulation.
Men se!
Nils Ehrensköld han ej behagas Af sådan olat — är i häfden skrifvet — Och talte vredgad till sin division: » På nåd I viljen gifva er åt dessa, Som bryta hedersord och svurna eder Och uti bojor edra bröder lagt?
I viljen ödmjukt böja eder hjässa, Fegt svika edra plikter, se er heder I stoftet trampad af vår oväns makt?
Till Stockholm vägen är ju oförsvarad, Om vi ej samfäldt stå i dag som männer; Den tappre T a u b e mid sina skepp är såld.
Vårt lif vi offre — äran blir bevarad!
— Är det ej bättre lott, I trogne vänner, Än neslig träldom i barbarers våld? » Sist dignar hjälten, blödande och slagen, Och sju, af niohundra, långsamt sänkte I döden, lågo som hans lifvakt d ä r; Men r u n d t omkring af ryska lik var dragen En vall, och böljan i sin afgrund dränkte Tre tusen man därtill — om icke fler.
Se ' n allt var slutadt re ' n och kvällen skymde, Om bord på själfva kejserliga jakten Vår Ehrensköld blef utan sansning förd; Så fruktad än likväl, att mången rymde Med häpnad från hans bår bland själfva vakten; Blott tsaren stannar vid hans sida, rörd.
En jätteande själf, han vet att fatta, Ja, älska till och med det svenska modet — Fastän som ryskt han älskat det än mer.
— Han lutar sig helt sakta mot den matta, Som färgats högröd af det ädla blodet, Och med beundran på den fallne ser.
Det sägs, en hemlig tår ur Peters öga Föll dallrande på hjältens kala panna — Den tåren brände säkert bittert n o g; Ty se, han rörer sig, hans bröst det höga Sig vidgar smärtsamt, och hans blickar stanna Med trotsigt hot på härskaren, som log.
Då störtar tsaren i hans famn betagen; En kyss han trycker på de bleka kinder Och blodets purpur blandas med hans tår.
Mot vanan Peter var så mild den dagen Och stränga order ger, att man förbinder Den fallne, svenske hjältens djupa sår.
Det skedde så.
Med fången se ' n han ilar Till Newa-staden.
Där han plötsligt träder Helt segerstolt u p p i senatens sal.
Och, medan på sin bädd af lager hvilar Vår hjälte, kejsarn sig med rang bekläder Af ryska flottans » vice-amiral »!
Men v e!
— där lågo sjunkna allesamman Den stolte amiralens krigsgalérer: De mäktade ej röra sig från land.
Och uti Stockholm blef det fröja och gamman, När snart från Finland man det budskap barer, Att tryggad åter är den svenska strand.
HÖGLAND den 17 juli 1788.
I.
Det talet lifvade de få förlägna.
Högt svuro de att dö vid sina stycken Och linjen sluter sig i närmsta sund.
Men när tsar Peter såg de oförvägna, Han hånfullt log uti sitt skägg åt nycken Och manar dem att gifva sig på stund.
Fyratio år re ' n freden rådde Mellan Sverige och dess forne ovän.
— N u var åter svärd ur skidan draget Att bestämma om vår framtids ö d e n!
Och i Finlands dalar, kring dess kuster Svaja stolt de blå och gula fanor.
Men se ' n hurraropen ähdtligt tystnat Och det sista hälsningsskottet dånat Kring den vida, vimpelprydda redden, — Ett farväl!
till Gustaf från så mången, Som för honom gick att snart förblöda, — Då kring flaggans furste samlas alla Att enhvar förnimma sina plikter; Och med redig stämma flaggkaptenen Läste dessa order, aldrig g l ö m d a: » Flottan går att söka u p p den ryska; Och förväntas manligt föredöme, Nit och noggrannhet utaf dess chefer.
Skeppen hålle sig tätt sammanslutna — Samlad styrka gifver kraft åt slaget — Dock må pröfvad sjöman själf bedöma, Hur, för hvarje fall, han bäst kan gagna, Blott han aldrig viker utur linjen Eller bryter emot hederns lagar.
Oväns stolta stormast vare målet, Dit den säkra svenska kulan riktas; Men om krutrök skymmer flaggsignalen, Bryte hvar och en sin väg igenom, Hvar han ser en ö p p n i n g vara lämnad I fientlig linje — och de nästa Följe den, som modigt visat vägen.
— Framför allt må hällre skepp bli äntradt, J a!
i sank det hällre må bli skjutet, Hvarje man ombord förr offra lifvet, Än en genombrytning månde tålas.
Jag, er hertig, delar edra faror Och för heder räknar jag att vara Förste mannen uti kungens sjötropp.
Allt från fordom svensken visat världen, Att hans hjärta slår för rikets heder.
Gladt för kungen har han offrat lifvet, Delat ock med honom stridens ära! » — Tystnade.
— N u med ett hjärtligt handslag Skildes hertig Carl från sina tappre.
Allas bröst af blott en längtan svällde, Den att visa än vårt mod för världen, Och mot öfvermäktig oväns flotta Slåss med ära, segra eller falla!
— 5 II.
Dimman rufvar öfver finska viken.
Skymmande två stridsberedda flottor, Där de nalkas uti långa rader Långsamt nu hvarann till blodigt möte.
Småningom dock lyfts en flik af slöjan; Morgonvinden halkar öfver böljan, På dess krusning syns en matt förgyllning.
Töcknen delas, jagande mot hafvet, Och det ljusnar.
Sommardagens härold Lyfter strålig hjässa öfver Högland.
— H ö r!
det smattrar — första kulan susar Från vår linje mot den ryska ledar ' n; — Än från fjärran skären ljuder ekot, Då ur tusende kanoner dånar Stridens tordön med förfärlig stämma, Och i luften, korsande hvarandra, Tusen dödars blinda budskap hvina.
— Af » Elisabeth Charlottas » kulor Tvangs det främsta ryska skeppet vända; Men, med stadig kurs och hotfull hållning, Nalkas Greigh på » Rastislaff », vårt flaggskepp.
Flere följa honom tätt i spåren, Alla täflande att innesluta Och förkrossa svenska flottans center; Dock med mandom, än ej öfverträffad, Mötas de af dubbelt laddad salfva Ifrån » Tredje Gustafs » batterier.
För ett ögonblick de synas vackla — Tveksamt dreja bi — snart likväl åter Följande sin amirals exempel, Svepta i en eldsky, fram de tränga.
Slaget rasar.
Vinden sakta tynar; Skeppen knappast mera rodren lyda: Linjen tunnas af, fast ingen viker.
— Nordenskiöld såg faran m e a bekymmer Och till hertig Carl han talet ställde: » Hertig!
flottan måste skyndsamt vända, Om " den än skall kunna hållas samlad.
Sönderskjutna äro babords sidor, Och vi nalkas södra kustens blindskär.
Låt oss rikta våra stäfvar norrut Och på friska lag var ovän bjuda. » — Hertig Carl — så går en gammal sägen — Följande, sin kära hvardagsvana.
Lugnt sin silfversmidda p i p a rökte, Som om intet varit nu pa färde Och ej hundra kulor fårat däcket.
Han fann rådet vist och godt att följa, Visste ock, att Nordenskiöld ej räddes, S a d ': » Nå väl!
så gif därom befallning. » Och det skedde; men den ryska flottan, Hotad äfven af en lika fara, Vände också uti samma stunden.
Kring vårt flaggskepp endast mer förfärligt Hvirfla stridens hemska afgrundsflammor, Blott förtviflan rikta dess kanoner.
Fienden allt mer dess reling nalkas.
— G u d!
är någon räddning då ej möjlig?
Skall prins Carl och denna handfull tappre, Som med raseri kring honom kämpa, Offras u p p åt oblidt ödes makter?
— Redan svepas allt i dystra skuggor; Böljan öppnar sin fördolda afgrund; Dagens ljus förbleknar.
Själfva vinden Håller ängsligt anden.
Dödens ängel Lyftat lian färdig till att skörda.
— — — Håll!
ur krutröksmolnet då, lik blixten Öfveraskande, oemotståndlig, Hejdlöst sönderkrossande hvart hinder, Bryter fram befriarn uti n ö d e n!
S ä g!
hvem är han?
— Har af Zeus han lånat Blixten, att Titaners hop förkrossa!
Se!
de häpna alla, vika undan.
Själfva tredäcksskeppet vågar icke Länge blicka honom fast i ögat.
Men hvem är h a n?
— H a!
vid fädrens grafvar, Det är h a n!
den tappre Horn på » Vasa », Som i dag sin hedersdag vill fira, Rädda chefen och betvinga lyckan!
Af beundran klappar hvarje hjärta, Alla händer höjas gladt till bifall Och med eldad själ, med klarnadt öga Griper Carl den stora silfver-roparn, Prejar till gref Horn, att honom prisa För den hjältemodigt skänkta hjälpen.
Dock, — den ädle hörde ej hans stämma.
Ingen jordisk röst till honom tränger: Glad han gått att lyda högre order Och att dö för den besvurna plikten!
Närmste man, af samma kula träffad, Badade i blod vid chefons sida.
Blott den unge Lagerstråle lefde Till att följa chefens sista m a n i n g: » Du skall svara mig en g å n g i himlen, Om i dag du stryker » Wasas » flagga! » IDUlsr 190B - Striden brinner med allt högre låga.
» Fäderneslandet », » Äran » och » Minerva Bryta fram mot ryska hufvudstyrkan, Nu omsider vacklande och bruten, Och dess återtåg bestämma ändtligt.
Tappre Christiernin med » Gustaf Adolf » På pistolhåll drabbar hårdt till samman Med en ovän, som, fast öfverlägsen, Redlös skjuten, snart ej kan sig värja!
H u r r a!
se, Andrseasflaggan sänkes!
» Wladislaff », det stolta, ger sig fånget Och bogseras af fregatter undan.
Öfver allt den ryska flottan viker Och med bräckta timmer, klippta vingar, Sträfvar hon med nit att hålla lofven Och att närma sig till Kronstadts dockor, Men, o s o r g!
hon förer med ett byte, Fast af hjältemodet länge värnadt, När af tre det girigt eftersträfvas.
Midt i striden, fallet uti stiltje, Var ej möjligt att » Prins Gustaf » vända, Stång och roder, segel, tåg och tackel, Söndersargade af ryska kulor.
Med förtviflan såg gref Claes Wachtmeister, Att en räddning icke mer var tänkbar.
Ej ohämnad viker dock den t a p p r e: Ett skepp sänkte han — så är berättadt — Ännu ett han tvingar lämna striden; Sjäif han måste dagens offer blifva.
Länge sedan aftonskymning inträdt, När de sista tordönsbullren hördes, .Men allt mer och mer ur fjärran, ljuda Småningom allt blir så tyst som gfafven.
Kring kanonen, nu förstummad åter, Hvila tröttade, men segerglade, Alle man om bord på svenska flottan, Väntande den nästa morgons strider.
Adertonde julidagen grydde Sent omsider fram ur tunga molnen Efter sista dagens sammandrabbning.
Långt mot öster syntes Greighs eskadrar Ännu dröjande att söka hamnen; Men, när snart från azurblåa hvalfvet Solen glänste på de hvita segel Af den svenska flottans slutna linje.
Bort de flydde, syntes icke mera!
Nu, när sista seglet sänkes sakta Uti vågens svala famn och ensam Tretungflaggan bärs kring finska viken, Då, men icke förr, går Carl med flottan In till Sveaborg, på säkra redden.
— III.
Kungen hälsar åter sina t a p p r e; Glädjeropen ljuda högt och festligt Från det stolta Gustafsvärns kasteller; Stad och hamn af tusen fanor prydas.
Jublande, till örlogsmännens möte, Böljar fram en glad, en tacksam skara, Och de tagna flaggor festligt föras U p p i templet.
Där, att segergifvarn, Fädrens Gud med ödmjuk andakt lofva, Ljuder nu vårt härliga Te Deum.
Orgelns djupa toner beledsagas Af salut från tusende kanoner, Men när akten slutad var i kyrkan, Träder kungen ut på stora torget Midt i kretsen utaf flottans söner: Glädjestrålande var Gustafs öga, Inga moln i dag dess blixtar skymde, Deras glans af tårar blott föröktes.
Rörd han tager ordet, tolkar värdigt Sveriges tack för sina söners m a n d o m: » Den skall gömmas uti troget minne Som ett härligt arf åt eftervärlden, Dyrt förvärfvadt och med " blod besegladt!
Namnen Horn och Fust, de trotsa tiden, Ty så länge Sveriges frihet lefver, Skola de med helig vördnad nämnas! » Men till prof, hur Sveriges k o n u n g skattar Flottans skicklighet och mod i striden, Fäster han nu själf på hjältebrösten » S v ä r d e t s s t o r a k o r s », ett hederstecken, Stiftadt till ett outplånligt minne Af den ärorika d a g vid Högland.
EN SVENSKSUNDSDAO den 9 juli 18.
.
De sägner, här i sång jag satt.
Från gubbens läppar stamma De tala några enkla ord.
Tag mot dem, dyra fosterjord!
FÖRSTA SÅNGEN.
Se, solen stänker sitt klara guld Bland böljor på glimmande fjord, Och sunnan smeker så ljum och huld Den sommargrönskande j o r d: I middagsbranden Han leker på stranden Och kysser blommor och blad, Så yr som ett barn, så fri och glad.
Ur vågorna synes dyka opp Och styra möt Björkö kust Af Stockholms eskader en talrik t r o p p: Den tumlar på fjärden med lust.
Dess slupar vagga Tretungad flagga Bland tallkrönta skären fram, Med slumrande åska i timrad stam.
De Och Vid Vid nalkas med årors och segels makt stäfva mot Skeppmyra by.
ljud af signaler och roddens takt, synen, så präktig och ny.
Båd ' unga och gamla Sig hastigt församla Och skynda till närmsta strand.
Där sluparnas flock nyss lagt i land.
Snart lägret ordnadt blef, och nu signalen Till korum ljöd igenom väna dalen; Ty denna dagen var en sabbatsdag, På hvilken bön och sång var stads en lag I skydd af svenska flaggor, svenska fanor, Var en af dessa vördnadsvärda vanor, Ett arf från Carlars och Gustafvers tid, Ty himlen är vårt hopp i nöd och strid, Vår starkhet uti frid.
I sluten fyrkant samla de sig alla Till närmsta lund, där psalmens toner skälla Med helig harmoni mot himlens höjd.
Men obemärkt bland bygdens folk och böjd Af år och fattigdom, med ögon sänkta, Stod med de bleka kinder tårbestänkta, En gammal invalid.
Han sjöng ej med, Men knäppte händren fromt på åldrig sed Och böjde djupt sig ned.
Det var den gamle båtsman Skepp, hvars hydda, Ett ensligt torp, som täta furor skydda, Låg fjärran ifrån väg och närmsta by.
Där såg han hafvet hvarje morgon ny.
Nyss satt han där vid nötta ekebordet, Med andakt läsande det helga ordet Uti sin ärfda bibel, som där låg, — Då, vid ett skott på Lidöfjärdens våg, Förvånad ut han såg.
Han satt där länge, som af blixten slagen, I mållös undran.
Säkert först betagen Utaf en synens villa han sig trott.
Ack, många år uti sitt torp han bott (Han kunde räkna runda trettifyra) Men aldrig än sett örlogsmänner styra Emot sin strand.
Dock ej det villa är, Han måste ögat t r o; — de äro där I hamnen, re ' n helt när.
Hans anlet klarnade, liksom en lycka, Oväntad, honom händt.
Han tyst och sluten ned från väggen tog Och blåa söndagsdräkten på sig drog, Hvars vänstra sida pryddes af medaljen, Ett segertecken från Svensksundsbataljen, Där ett lod bly dessutom gubben fick Helt nära hjärtat.
N u han långsamt gick, Mot sjön med tårad blick.
IDUN 1905 — 6 — Men i det ögonblick han stranden nådde, Den andaktstystnad, som hos skaran rådde, Sig löste upp i psalmens helga ljud: » En väldig b o r g är oss vår Herre Gud. » Vid denna sången väcktes månget minne, Som gubben gömt i djupet af sitt sinne.
Trots fyllda åtti år han tror sig än En yngling vara.
Minnet går igen När nu han lyss ' till den.
Dock andra tycken kommit, andra seder: I annat sätter svensken nu sin heder, Och mossa deras glömda grifter täckt, Som räddat Sverige, då vårt hopp var släckt.
Hvad gagnar då i dag att öda tiden Med ord om den, som redan är förliden?
N u våra slupar gå på lek blott ut.
Kanonens hunger döfvar man med krut, Löst laddadt — till salut!
Hur ofta sjöngs den ej, när strid bereddes Och svenska flaggor mot vår ovän leddes!
H u r mången afton efter blodig dust Vid Finlands kära, skärbekrönta kust!
Nu hör han den vid randen utaf grafven, En bräcklig gubbe, lutad emot stafven, Se ' n mer än halfva seklet har förgått.
Af de kamrater, vid hans sida stått, Han ensam lefver blott.
Men vore så, att någon ville höra Ett ord ändock på minnets dag — må göra!
Kanhända veteranens brutna röst Förmår att väcka opp i något bröst En kärlek till den gamla tiden åter, Till att berätta då beredd jag står Som själf jag saknar, ack: och tyst begråter Om Svensksundssegern, såsom jag förmår.
Vid fyllda " åtti år. » Så tänkte i sitt hjärta invaliden Och glömde allt omkring sig — äfven tiden; Ty sedan sången redan slutad var, Han tyst och drömmande ännu stod kvar.
Men några af befälet, som ock dröjde, Den gamle ändtligen på dräkten röjde Och vördnadsfullt kring honom slö to sig, Den grånade, som blödt på ärans stig I våra forna krig.
Till stugans vrå i denna stund kanhända Helt obemärkt han velat återvända, Ty gubben Skepp, fastän en tapper karl, På gamla dagar tyst och folkskygg var — Men stängdt var återtåget: ned till stranden In i det tält, som närmast låg förhanden, Med vänligt våld han blef af skaran förd, Till hälften tvekande, till hälften rörd, Hans ursäkt blef ej hörd.
Där bjöds han i de ungas krets sig sätta, Först deras måltid dela, se ' n berätta Om sina minnen ifrån krigets år, Om sina bragder, lidanden och sår.
Och det är visst, han många strider var i: Vid Wiborg, Fredrikshamn och Korkiansari, Där förste man han blef vid förkanon Hos Sölfverarm, i Möllersvärds pluton Af Danckwardts division.
Har du väl sett i barrskogs djup om våren, För solens blickar skyld af täta snåren, En ensam drifva som ännu ej smält, När blommor spira på de gröna fält?
Hon gömmer sig; men vårens sol dock finner En väg till hennes barm, och hon försvinner, I milda tårars flod omsider löst.
Så smälte snön också i gubbens bröst Vid ungdomsminnets röst.
Ett namn allenast han ej nämna hördes, Ehuru talet ofta ditåt fördes: Det tycktes nästansom han glömt S v e n s k s u n d.
När bägarn nu kring laget gått en stund, Då sporde honom någon bland befälet Till denna tveksamhet om rätta skälet: » Medaljen visar ju, att du var med I segern vid Svensksund och manligt stred I våra sjömäns led? » Då lyfte Skepp sin hand emot det höga, Och varma tårar glänste i hans öga: » Jo, jag var med, go ' herrar; sant det är.
Två äretecken sedan dess jag b ä r: Ett utaf silfver på min rock ses glimma, Det andra blytungt med en blodig strimma Mitt bröst upplöjde i det heta slag.
Svensksund, Svensksund, du var min hedersdag, Din årsdag hälsar j a g!
Fast år och mödor mina skuldror böja, H ä r än jag gömt det! » — Han ref upp sin tröja: Då blottas åttiårig, ärrig barm Och en af kulor illa sargad arm.
— » De käraste bland mina minnen kära I skåden här!
Ja, för min högsta ära Jag alltid räknat, att en dag så god, Med bröstet lifvadt utaf hjältemod, Jag gjuta fick mitt b l o d!
Han knappast talat ut det sista ordet, Då skållade ett glädjesorl kring bordet Och bifall strålade ur hvarje blick.
Till slutet en bland skaran ordet fick.
Han talte: » Bröder, våra glas vi tömma För bragder, värda att i minnet gömma, För hvar och en, som stridde vid Svensksund, Och främst för gamle Skepp i Björkö lund.
Vår gäst i denna stund! » Den tömdes under jubel, denna skålen, Och Skepp förtjust till ordet tog vid bålen, Liksom han åter nu befunnit sig Bland ungdomsvänner från sitt finska krig.
Hvad han berättat d r o g jag mig till minnes, Och skildradt i min nästa säng det finnes.
Här blott ett ord till slut: I gubbens tjäll Blir glädje hvarje gång, vid spiselns häll, N ä m n s denna högtidskväll.
ANDRA SÅNGEN.
Den gamles berättelse.
Ut från Wiborgssund vi bröto Genom fiendernas m ä n g d; Strömmar utaf blod där flöto, Men den ryska linjen, sprängd, Såg, hur våra vimplar höjdes Än till älskad bygds försvar, Såg, att nordens son ej-böjdes, Eller veklig fruktan bar!
Nyss en slups-eskader hade Stött till flottan vid Svensksund!
Fyrti friska fartyg lade Sig uppå dess ankargrund.
Kungen, se ' n han mönstrat skaran, Såg en räddning utur faran, Ty hvar sådan makt bröt fram, Hoppet kom ej lätt på skam.
Därför — att ej längre vika Har han fattat sitt beslut, Och vi tänkte alla lika: » Här skall leken spelas ut. » Så låg kvar vår slkärgårdsflotta In i Sahdisari vik, Då en morgon klockan åtta Där blef väsen, larm och skrik: » Ryssen kommer Svartholms-leden!
Och hans makt ej räknas kan.
— Bort från gröten!
— kasta skeden!
Fort till s t ä l l n i n g!
— a l l e m a n!
» Sagdt och gjordt: — Till vapenfärden Läggas våra åror ut.
Stedingks linje var på fjärden Färdig, ankrad re ' n förut.
Vi befallning fått att styra Åt hans båda flyglar o p p; Som korpral på » nummer fyra » Tjänte jag vid Törnings t r o p p; Kom alltså på högra sidan, Närmast Musalholmens skär, Och ej lång blef vår förbidan, Fienden är redan här.
Öfversten längs linjen rodde, Syntes af oss en och hvar, Mod uti hans hjärta bodde, Han var älskad som en far!
Reste högt sig upp i båten, Ropte: » Gossar, sikten väl!
Sedan fyr!
— Midt i den bråten Skall det taga bra, min själ! » En kolonn så långt sig sträckte Mot vår flygel.
Re ' n så när Var dess tete, att g o d t vi räckte, Den med våra handgevär.
Det var t e m p o!
— Törning vinkar Från sin båt ett: » passa på! » Jag helt trygg tillbaka blinkar Och lät första skottet gå, — Än jag minns dess goda verkning!
Första båten hölls ej kvar Och fast det kom snar förstärkning, Linjen redan bruten var.
Snart en rad af eld sågs dragen Längs vår hela ställning ut; Klockan tio förmiddagen Allt var svept i moln af krut.
Ej förmår en dödlig tunga Tolka slagets afgrundsbrak; Tusende kanoner ljunga, Kulor smattra ibland vrak.
Snart det börjar ock att brisa Friskare ifrån sydväst; Våra fiender ej prisa Denna ovälkomna gäst.
Och de synas vackla, vika — Leken blef dem något varm — » Framåt! » — hördes Törning skrika, Främst förföljer Sölfverarm.
Bakom a n d r a l i n j e n s slupar Finner dock vår ovän stöd.
N y blir kampen, mången stupar, Afgrundshet är eldens glöd.
Hård var denna nöt att knäcka, Striden växlade och brann; Då kom b u d: » Att oss betäcka Skall reserven rycka an! » — Så vi fingo hjälp i nöden, Då vi brottades med döden Mellan Musalholmens grund, Och — den kom i grefvens s t u n d; Ty så långt framåt vi brutit, Att, uti vår öppna flank, Ryssarnes » Sanct Niclas » skjutit Nära nog hvar båt i sank.
Flere slupar af de våra Sprungit — andra grundskott fått; Utan karl var mången åra, Och i timmar fem vi stått Re ' n i elden, då tillbaka Öfversten oss draga bjöd: Dock ej förr än vi fått smaka Kalken af den värsta nöd, Och i sargadt skrof kartescher Länge plöjt de djupa brescher.
Några blott de orden följde.
Vi, till höger, lågo still: Fastän oss ett kulregn sköljde, Sölfverarm ej vika vill.
» Se på Stedingk!
— sad ' han modigt, ' Styrbjörn ' högt sin flagga bär.
Ej hans värf är mindre blodigt, Han vårt föredöme ä r: Där en öfvermodig nalkas, Vill oss äntra, som jag ser.
S k e p p!
— hans ifver måste svalkas!
Plocka mig hans manskap ner! » Detta skottet blef min lyckas.
Väl sprang vår kanonslup läck, Dock kan det ej illa tyckas, Ty den ryska sjönk på fläck.
» Bra, min gosse!
— D u har öga, Räddar oss i d a g från skam!
Resten mig bekymrar föga: Vår reserv har hunnit fram. » Och de kommo, våra vänner: Skummet brusar kring hvar bog.
» Fänrik Granberg väl jag känner », Sade Sölfverarm och log, » Jämt och ständigt het på gröten, Själf han sitter med och ror.
Nå, att ge dem nådestöten, Är han rätter man — jag tror! » Glädjesyn blef nu att skåda.
Utan hejd de slöto opp I vår linje.
De bebåda För vår ovän föga hopp.
Men i samma stunden drejar — Jag det minnes än så grant — Vid vår akter till och prejar Åt oss Törnings adjutant:
LDTJN 1905 — 7 — » Det går b r a!
ett budskap hunnit Ifrån kungen nyss på s t u n d: Blodig seger vänstern vunnit Och kört fienden på grund.
Hjelmstjerna har tagit mänga Och mot Läckmäsari ryckt; Kanske man kan alla fånga; Stormen hindrar deras flykt. » — Sagdt.
— Han ilar bort med budet.
Men ett h u r r a!
gifva vi, Så det öfverröstar ljudet Af vårt grofva skytteri.
Se ' n till årorna vi rusa, Hvarje senas kraft blir ny, Blindt omkring oss kulor susa; Föga vi därom oss bry.
De fregatter, nyss oss hotat, Gå till segels nu, så brådt, Ej för våra lag de stått — Stedingk denna lusten botat.
Af » Sanct Niclas » syntes bara T o p p a r n e i vattnets b r y n; Däromkring — en ömklig syn — Utaf drunknande en skara!
Vinden ökas, men allt längre Sträfva vi framåt ändå, Till dess leden syns allt trängre, Allt som natten faller på.
N u är skördetimman inne, Segern vinkar oss så skön, Då — bedragne på dess lön Vi till harm och sorg oss finne Och med hemligt knot förnimma Signaleringen till » halt! » — Klokt var dock hvad man befallt Under nattlig storm och d i m m a; Ty vår bästa kraft sin kos Vikit under stridens möda, Och kamraterna, som blöda, Måste till transporten ros.
Törning lät eskadern kasta Sina draggar under land, För att låta folket rasta!
Men vår slup blef vräkt mot strand.
Den var half med vatten redan, Fått ett grundskott i sin bog, Och på styrbordssidan slog En granat, sprängladdad, sedan.
Redan trodde vi oss trygga, Jag steg u p p att taga törn Mot en hälft förfallen brygga, Då vi nådde grund med för ' n!
— Då — ett skott brann af!
det susar Och det mörknar för min blick: Och ur såret blodet frusar — Kulan djupt i barmen gick.
Fege krypskytt!
— Som en galning Dock du sköt ty full betalning S v ä r d s karbin i blinken gaf Samt ett respass till din graf!
Hvilken natt af storm och fasa, Skott och larm och j ä m m e r r o p!
Här ett vrak, där lågor rasa, Stöter med ett annat h o p; Där en rysk galer sig .gifver Väderdrifven, utan h o p p; Där en annan krossad blifver, Eller går i krutmoln opp.
Ångestfullt vi bida d a g e n; Väl t y c k s ryssen vara slagen, Men — som kulor n y s s det gjort — Korsa rykten n u hvarandra, Ej det ena likt det andra, Och försvinna lika fort, Som de kommit.
Än sägs kungen, Funnen nyss af en korpral På ett ödsligt skär bland ljungen, Och helt blodig, genomstungen, Själf ibland de dödas tal.
Än det kom e t t säkert rykte — Som vi mycket bättre tyckte Att P r i n s N a s s a u och hans svit Fördes såsom fångar hit.
— Sanningen var d e n: med möda Prinsen, se ' n han sabeln mist Och sig tappert värjt till sist, Undkom såsom från de döda.
Så hans djärfva trots blef straffadt, Och åt Katarinas dag, Efter himmelens behag, Slät den ära, som han skaffat.
N u var ej mer värdt att reda Fängelser åt Sveriges kung, Ty den mödan kändes t u n g Att sig själf från oket freda, Då den örn, han velat taga, Vetat sig ur nätet draga.
; H u r vi fröjdade oss alla, Åt den vunna ärans glans!
Glada lefveropen skälla, Ingen stum af flottan fanns.
Dock steg jublet ännu mera, När de tagne defilera Och vi, seende därpå, Hela hopen räkna få.
Då blef lyckans mått förklaradt, Krossad låg vår ovän där, Och i trogna bröst bevaradt Helga segerminnet ä r!
Ja, på mina gamla dagar Än ger tröst i mången stund, När jag lider, när jag klagar, B l o t t a t a n k e n på Svensksund!
PAUL ADOLF SÖLFVERARM.
Högt uppe han föddes uti norden, Där djup är skogen, karg är jorden Och evig snön kring fjällens topp.
Hans fader skötte t r o g e t plogen; Men var också sin fana trogen Vid Österbottens raska tropp.
För För Hos Men Vid Och trångt det blef i ringa gården, t u n g om fem blef fadersvården: släkten P a u l en fristad fann, sällan trifdes han, den token, läxan, pennan eller boken, aldrig långt i skolan hann.
I lifvets skola se ' n intagen, Studerade han gladt behagen; Han nämndes också Bacchi vän.
Men blef hans kropp af krämpor bruten — I bräcklig hydda innesluten En kraftfull ande bodde än.
Af ingen faras hot den skrämdes; Och Sölfverarm till löjtnant nämndes I första slaget vid Svensksund, Re ' n då beryktad ibland alla För sällsynt gåfva att befalla Med rådigt lugn i farans stund.
Hvem är, som skyndar främst i teten, Vid första klang af krigstrumpeten, Att helga fädrens jord sin a r m?
J o!
han, just han, den bleke, tärde, Dock mer än tio andra värde, — Den tappre finnen Sölfverarm!
Han stred för hemmets härd, den kära; Ve den, som trängde pa för nära Emot hans svenska slupar tolf: Ty i den strid, som hetast brunnit, Man lika lugn lär honom funnit, Som hemma på sitt kammargolf: Hos folket stod han högt i ära: — Han gick ju fienden så nära, Och det var hufvudsaken det.
I lägret man helt sakta sade, Att han förtrolladt kläde hade, Att kulan ej på rocken bet.
Och det är sant, — i värsta nöden Han tycktes icke ana döden, O m, den ock gästade hans båt.
Nej, slapp han blott besvär att flytta Sin älsklingsrätt, sin surmjölksbytta, Så var han nöjd, och slogs — och å t: Dock, fast han själf gick fri för skotten, Man sagt en splint slog undan botten På bunken, innan den var slut, Vid Sandöström, den heta dagen, Då nyss hans bataljon var dragen Mot fyradubbel styrka ut.
Då i sitt skägg han svärja hördes, Hur bakvändt detta kriget fördes.
Där man ej äta fick i fred: Men sedan in i elden rodde Den tappre, så att Hayden trodde, Att satan själf mot honom stred.
O m fienden af synen skrämdes, Jag vet ej.
— Kanske ock han skämdes Att intet skörda för sitt värf; Men Sölfverarm — se ' n midt i slaget Befälet blifvit öfvertaget — Hann lyckligt fram till sin reserv.
När sist det blifvit lugnt på vågen, Då lekte honom strax i hagen Hans bunke och hans kort också.
Trygg, som han satt bland sprängda Vid glaset sköter han sin lomber Och glömmer nattens hvila då.
bomber Snart kungen om hans mandom s p o r d e; Han till major vår hjälte gjorde, Förlänte honom k o r s e t med.
Men lyckan, som förändrat många, Förmådde ej hans sinne fånga Och han behöll sin gamla sed.
Fast kringhvärfd utaf öfvermakten Han aldrig syntes öka takten, När nöden tvang till återtåg.
— Hvad bitter kalk han måste tömma, Sin sorg förstod han djupt att gömma Och endast G u d den sorgen såg.
O, Sölfverarm!
Af smärta häfves Mitt bröst, vid tanken, att förgäfves Du s " tred för dina finska skär: Förgäfves?
— N e j!
— Ditt föredöme Den svenske krigarn aldrig glömme Det hjältens testamente är.
Ett bättre kunde du ej skrifva; Om du millioner mäktat gifva, Ej vore det oss dock så kärt!
Ditt vapen krossades vid båren; Men ryktet lefver genom åren Och sjunger högt hvad du oss lärt.
CHAPMANS ORAFHÄLL.
På Skärfva.
Främling, ej till ledungsfärder Jag i dag dig bjuda vill; Ej att höra sång om strider, Segerhymner lyssna till.
Nej, bland gamla vikingshemmets, Blekings, mångbesjungna skär, Blott en enkel grafplats vare Målet, som vi sökte där.
Det är afton.
Junisolen Bäddat sig i rosensky, Darrande för ljumma fläktar Står hvar lund i Nättraby.
Dit våra segel må vi vända, Förr än vinden tynat bort.
Där, vid Chapmans udde 1 ' andar Lätta slupen inom kort.
Ack, jag älskar dessa stränder, G ö m d a undan världens blick; Dit jag drömde mig så ofta, När min bana fjärran gick.
— - Vid ditt minnesrika Skärfva På den bokbekrönta strand, Chapman, gick du sist till hvila, D o m n a d e din trötta hand.
Där är platsen, lugn och vänlig, Rik på sång och blomsterdoft.
Klädd i sommargrönt är kullen, Som blef ägnad Chapmans stoft.
Men en genius troget vakar Ån uti den sena kväll, Ristar tacksamt minnesrunor P å den hälft bortskymda häll.
IDUN 1905 Chapman, hvem kan värdigt tolka, Hvad du gjort för Sveriges väl, Hvilka jättestora tankar Föddes i din starka själ, Hur de mognade till handling, Verkliggjordes af din kraft, Såsom furan växer, ammad Af naturens näringssaft?
— 8 — N u farväl!
Mig stridsrop mana Från din strand; min väg är lång — Dock kanske i bättre tider Ger jag dig en bättre sång.
II.
Åttio vårars sol sig re ' n Hvälft kring Sveriges haf omslutna länder; Fred i Norden slöts för länge se ' n, Till förening räcktes brödrahänder.
Gamla skeppen hvila i sitt b o; Trötte krigarne ha gått till ro.
Så af skärens g r u n d a jollar Som af skepp i dockans famn, Skänkte du åt svenska flottan Nya arter, nya namn.
Du gaf form åt Ehr ' nsvärds tanke Det är sant, fastän förglömdt — Segern krönte ock det vapen, Om hvars äras glans du drömt.
Se, vid Sveaborg, — som sveket Slet ifrån en moders bröst — Hvilken svärm af drakar hastigt Manas fram af Chapmans röst!
— Hemema, med timrad sida, Som fördöljer väldigt lag, Och den finska flottans slupar Sågo där sin första dag.
För ditt aldrig trötta snille Fann du dock det bästa fält, När i Trotsö stad, den gamla, Sist ditt ankare du fällt.
Stolta skeppen fram du kallar Liksom med förtrollad staf — Formfulländade och starka Drottar uppå nordens haf.
Skall vid namn min lyra nämna Detta sköna tjugutal, Som nu länge sedan finnes Blott i minnets tempelsal?
— Chapman, äfven du är g å n g e n; Men den fria, svenska sång Klingar kring ditt hviloläger O m uppståndelse en g å n g!
Ja, den sköna d a g skall randas — Så är skaldens glada hopp - Då de gamla ekevallar Dubbelt starka resas o p p; Och de häpna vågor vika, När till seger styr sin färd En på nytt uppstånden flotta, Som är Chapmans minne värd.
Men, hvart föres jag af d r ö m m e n; Natten redan tyst sig sänkt, Och på fjärden länge sedan Sista purpurglansen blänkt.
IDUN n:r 32.
ÄNNU ETT SVENSKA FLOTTANS MINNE.
* I. Tretungsmärket öfver krutmoln sväfvar, Kulregn hviner, själfva djupet bäfvar, Vågen rodnar som en lavaflod.
Landets frihet, kungens lif och heder, Flaggans ära — de förtros åt Eder, Svenska flottans barn, åt edert mod.
I vårt släktes stambok tecknadt står: » Andra tider, — äfven andra skiften Uret stannar ej, framåt det g å r; Nya former födas öfver griften ».
Nya läror kommo, nye m ä n; Chapmans minnen, de dock lefde än.
III.
Hvem går främst bland hjältars tal till slaget?
Hvem ger fienden det första laget Från sitt sönderskjutna batteri, Bjuder oväns stolta flagga sänkas, I det brustna däckets blodström drädkas, Hvem?
— Hur skulle vi det glömma, v i!
Mannen med det säkra, klara öga, Me ' d ' de ' t trygga skick, de tankar höga, » D r i s t i g n e t e n s » frejdade kapten.
Han, den ädle hjälten, rödjer b a n a n; Midt i stridens vimmel bär han fanan Fram emot de många, själf blott e n.
Vänner » ledaren » i spåren följa; Dödens skuggor mången ' kämpe ' hölja, Förr ' n han än den ryska linjen når, Flammor girigt mången " köl förtära, Men, en Phoenix lik, vår gamla ära Nyfödd u p p ur blod och lågor går.
Väl förtviflad tycks den strid där kämpas, Dock de vika, deras åskor d ä m p a s; Ära vare Puke och hans t r o p p!
H u r de ädla strömmar, purpurröda Ur ' ditt bröst, det sargade, måst flöda, Sveriges lejon, stolt du blicke o p p! "
I anledning af Kongl.
Orlogsmannasällskapeis beslut att af ektimmer från det vid minförsök sprängda linjeskeppet » Dristig- heten » förfärdiga en kista till förvarande af amiral Pukes stoft.
Wilhelmssons Boktryckeri A.-B., Stockholm 1905.
D r o g så en dag, att unga krafter mäta, Krigsvetenskapen stolt i härnad ut, Beslöt en undervattenskedja fläta, Hvars dolda länkar smiddes hop af krut.
— Helt visst det hedrar snillet, mänskligheten, Att med en gnista, tänd från bräcklig slup, Förutan fara, själfva » Dristigheten » Försänka plötsligt i det blåa djup.
När glafven dock till hjärtat nu skall måttas På dessa stolta drakar, väl, låt g å!
Må helst vår gamla, minnesrika flottas Dödshögtid firas med salut ändå.
Så jordas hjälten ju, så krigarkungen; Smyg helvetesmaskinen till en famn.
Af fiendernas kulor obetvungen, Gif fyr, men nämn ej » Dristighetens » namn.
Af spillrorna låt timra blott en kista; Slut gamle amiralens stoft däri Och låt en tacksam afskedstår, den sista, På kärnfrisk ekesida gjuten bli.
Skär tvillingsrunor dit: de gyllne dragen Om Puke och hans drakskepp vittna må, Och vare så den dyra bördan tagen I moderjordens famn att hvila få.
Men, höga sångmö, d u bland grafvar vakar, D u kan ej söfvas, kan ej tystas ner; Du dagens sorl ej hör, dess pris försakar Och icke nedåt, nej, blott uppåt ser.
Där s " krida Carlavagnens stjärnor sa ' kta Ännu, som fordom, öfver Carlars land; Kring frie män, kring hjältars ben de vakta Och vårda sagans skatt på Blekings strand.
