# ID: svediakorp-per162
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,851
# sentences: 672
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN ORQAN FOIE FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, FoRENINGEN FOR V ~ L G O R E N H E T E N S O R D N A N D E .OCH F d R E N l N G E N H A N D A R B E T E T S ' ' W A N N E R REllrl.K \ ' [l ' ~lt: LOTTEN DAWLGREN EMIL ' LINDISRS: Henrik Ilxen soin kvinnans sknld.
En studie.
L. D- ' N: Frances \ Villnrds sistn fiirtl.
D e finsltn fnttiggirdnrn: ~ och clerns forestindnrinnor.
Notiser frin bolimnrknnden.
Foreningsmedclelandel~.
FrSn skiidn 11R11.
EN UNGDOMENS VXN: VHr ungdom och den gnniln goda Menu.
mtile till Alma Cleve.
' (Inshnclt.)
, SVKIIA Solidt, tidsenligt Lifftirstikringsbolag.
(lvensk dlidlighat.
6msesidighetsprineip.
Kvinliga agenter oeh inspekttirer antagas.
- xontor: ~ e g l r i n g s g a ~ - % E t t gen-
Froken Kristine Dahls rationella Underklader siisom Clle~~iletter, BrBstbnacl.
clelnile Kjolnr m. m e Svenska ~raktreformfoieningens Underklader i K.
M.
Lund ' bergs ~ o s ~ t t n i ~ r n a g a s i n och Almedahi ' s Fabriks ForsaJningsmagasin 7 2 Storlry~obrinken STOCKHOLM.
P) v %7i: trm * ccr,ter f i n n c o y&amp; beyiirwrl.
Hygiflniska Skodon tillverkas for Herrar, Darner och Barn, OBS.!
Priul~eliiatn nf Ih: ' ilit-l: efo~ ~~~fiiwningen.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
Allt nrbote utfiires noggrwmt och: ~ f I~iista 111atwinl.
Reparationer verkstallas val och p l bestamd utlofvad tid.
P.
G U S T.
P E T T E R S S O N, 52 Drottninggatan 52.
Laderplastik.
Alla slags verktyg f i j r lsderplastik s$il,jas billigast hos PER FROM, Stockholm, OBS!
f26 ~fistersamuelsgatan PS.
Saxar, k n i f var o d s k r i d s k o r slipas.
D: P Lahmanns fijr Herrar, Damer o d l Barn.
Priskuranter och kva !itetsprofver sandas p$ begaran.
Sc!
H&amp;oviini~ens F1yqskrift.w S: u 2.i: sVC \ ra 11 aderkliider.,, S. Berendt J: or &amp; C: o 24 1) raottr# il~gvatcr,r 21.
- I S T Ti;: 1 ' 113crtc~.k1latle.
$om anviindt Herr Axel 1,itstriims Colludin mot liktornar och kylkniilnr h a funnit medlet fullt motaruru ' eitt a.nda- TiZZfi3rZitZigaste ' miil, och kunnn (let derfhra hos enhvar, till det t15sta reknmmen- O C ~ af dcra.
AmS1 den 3 uiaj 1XS6.
Akta COLLQDIN.
Tusen- tals personet bepriif vadt me- I..
t I.
A.
I; irinplerg, Kliclman.
l ' nilertecknad, s o n w r i t be- eviinul rlf en mKngd har del mot liktornar, genom nnranctancbt uf vdrtor, 4hllodins vartor, hudhhdnad fr3n Avotekaren Herr Axel l i t - s t r h i Falun, hlifsit f r l n dsru och nageltring.
helt och hillzt befricid; hvarfore Obs.
rlltid denna In- j ?g omniimnda uledel hos enhvnr registrerade etlkett som tlll (let biiata rekommendcrnr.
oaranti for varanr iikt- JIotala k Sykyrlcc d.
27 aug het.
3666.
Arwu~t A.r$n.
Bandlande ' SLljes hos Pnrfym- och Bokhandlare i flnskor 8 60 iim * - i och 1.7cwma.
Frnnko mot 1 7 i ~ ?O.
ere.
A X E L L I T S T R b M, Fdwaa. '
F or kapitalister, sarskildt fr~~ntimnier, har det lange varit ett onskningsmil a t t kunna ofverlamna vkrden af sina vardepapper, ocll skotseln af sina affiirer i t nigon .person eller institution, soln m ' ed absolnt siikerhet forenade ptmktlighet ocll noggrannl~et i utfoiandet af det anfiirtrodda npi) c1inaget iilve~iso~~i prisbilligllet, E n shh.u i~istit ' ution iir Stoekholms Ensliilda .Banks Notariatafdeining, (ZiCZcc Nygatan .27, expeditionsfid 10-4),.
.
son1 nnder garanti af St.oekholms Enskilda Bank itager sig.
v,&amp;rd ocll forvaltr~ing af enslcilda personers och kassors irardepapper.
- - Exem pel 1.
Om en person 110s Notai-intafdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- ger ocll tillha~~dalldller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatnfdelningen utlottningar af obligation.er och nndsrrattar depo- lieliten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation blifvit litlottad, samt l#mnnr forslag till iiy placering af det ledigblifna kapitalet.
Exelnpel 2.
Om intechingar deponeras, 110s Notariatafdelningen.
u n d e ~ ~ i i t t a Notariatafdelniiige~t r giildenbren d~r,bm att raiitnrna B in- teckni~~gnrna skola till afdelnir~gen inbetaliis, l~varefter de medel, soln inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteclzni~garne blifva i vederborlig.tid fornyade.
0111 en 110s afdel ningen deponerad inteclrning genow underliten fornyelse sknlle forfalla, B ~ L I diirigenom L~ nppkoiiimen skada.
el~siitter Stodtllolir~s Ei~sltil~li~ 1i ' Grvaringsafgift: 50 ore fiir Br pr 1,000 kronor af deposi-.
tionens vlirde, dock ej nnder tv8 kronor.
Nya ~ush&amp;llsskolan (for bildndo flickor).
Grundnd 1881.
Forestindarinaa: Friiken H. Cronius.
N y a E E u r s ~ &amp; l l s s b ~ o 1 a M n 1 a ~ t salar ' Vestra Tradghrdsgatan 19.
OBS.
!
SBrsltild matsel for frnntimmer.
- Smedman den iildres HANDELS-SKOLA Stockh ' olm, Stortorget 16.
Allm.
tel. 21 77; Nya elever mottagas alla ticler pB Bret.
Anmalningstid 9 -- ' / 2 1, 3-42 7.
Undervisning i alln B l~ontor f6relro~inm.cle iiimen och, spr.&amp;llr.
Dugliga bitraden erhiillas frbn slrolan.
.
.
Revisioner och bokforingar u.tf oras, OBS.!
A bref anlitilles om fullstiinclig adress.
Aug.
Magnusson STOCKHOLM.
(Etablerad 1860.)
Stiirsta lager i Norden i Siden och Bomullsvaror, Kapptyger och Schalar.
for B egen fabrik eonfeetionwade artiklar, in- rattad efter utllindskt menster, erbj.juder ett ' storartadt ur~al af fardiggj, P r of ve r p 4 b e g a r a n kv~8 \ w,, 6 26.
8~ Rik~-re~~foo z8 kostnadsfritt.
r \ \ m, WW
sorn kvinnans skald.
En studie.
Den skald, hvars narnn utgor en del af rubrilren Bfver denna lillo artikel, har nyligen firat ingingen af det forstn k e t ofver det sjuttionde och hans lifsverk her med anledning daref skildrats af handratals mer eller mindre slrarpt spetsade pennor.
I alla de hundratals slrildringarna af Henrik Ibsens verk har sarskildt en sak ofta nihnnts, niimligen bans kanda fijrhgrligande af kvinnnn och hans tro p&amp; heme sHsom kulturrepresentant.
Denna Ibsens skaldiska kvinnodyrkan har standigt varit sH piltaglig, att hade han n&amp;gon g h g behaft anviinda en pseudonym, skulle han dk-till med storstn skiil Irnnnat ta Heinrich Frauenlob, namnet pH den gamle minnesshgaren fi-An Aleissen.
Och nar man, som Ibsen, gifvit varlden mer Bn 20 arbeten, hvilka alla i storre eller lnindre grad vunnit hernstsdsratt pii all viirldens scener, iir det tydligt att skalden skapat en massa harliga och sanna lrvil~nogestalter och att ett skarslr5dande af dem alltid slrall ha sitt stors intresse.
Att i en tidskriftsirtikel underkasta diktarens ssrntliga kvinno- typer nHgon vidlyftigare granskning &amp; r naturligtvis dock e j mojligt.
Denna flyktiga studie vill diirfiir endast upplifva minnet af nilgra af diktaren slrildrade kvinnor hos dem, l~vilka redan kiinna till Ibsens verk, och hos dam, s o n blott flyktigt tagit kannedom om bins ar- beten, viicka lusten att gora deras n8rmare bekantskap.
11.
Den forsta mers utmejslade kvinnobild diktaren ger ossj Br bilden af Pru Inger till ~ s t r i t stormannen, Nils Henrikason Gylden-.
loves enlra.
Hon ar kvinnan, som uppslukas af en stor id6, hon ' har fiitt glfvan att se stort och hon ingriper p&amp; ett afgornnde siitt i sitt fostorlands iiden.
Hon stiir i spetsen for ett psrti och leder
de mHaga, men hon tir ocks; kvinna - hon iir moder.
Det ar detta, som slrapar henncs lifs trogcdi och kommer heme att ntbrista: wHar Gud riitt till stldant '?
Att gora inig till kviiln~a - och s&amp; lagga en mans borda p&amp; minn skuldror?, Alla tro att fru Inger ar den utralda, som skall riidda rikct, ocb hos h e m e sjiilf Br den tron starkast; men s l raknclr det kvin- liga i hennes natur, hon har foru ' u forst och friimst varit sarnhiills- mealem, nu blir hon moder, hon ger sin hijga mission till spillo och borjar drijmma om konungakronan fiir den son, som hon gjort till sitt lifs gud.
Nen den som sviker den sak, Eijr hvilken han sltolnt gc, sitt lif, och i skillet hissar ' egna fiirger, han giir sig skyldig till synd.
Skalden visar oss, Huru fru Ingers intrigcr ha till fiiljd, att Jlennes son dodas af hennes egna anhangare, db den miiktiga fru Inger, som nyss djarfts fr8ga: ~ H v e m skall segra, Gud eller jag?, blott har ett svar pPL sporsmfllet om, hvad som fattas henne: wEn kista till.
E n graf hos mitt barn,.
Det var fru Ingers olycka, att hennes son aldrig blef konung; hade han blifvit det, skulle sakert fru Inger blifrit en ~kongemoderaj, s&amp;dan som Inga i wKungsiirnnenas.
Inga behijfver ej fr4ga s i g sjdf, om hennes son har riitt att rLda som herre och konung iifver Norges rike; hon offrar nllt for sin son och nirr han sedan skjnter h e m e %t .sidan, har hon darorn blott orden: ~ H v a d konungen gor, ar viil gjordt,.
Sedan uppoker hon honom i farans dagar fijr att nar knng HHkons sak vinner seger, blott soka iipp en undangomd plats, hvari- f r h hon kan se sin son.
Hon iir i sanning vard att vara en konungs moder!
Ibsen synes ha en starls tro p&amp; kvjnnm sisorn inoder.
Tank blott pB fru Inger, den hoga Inga, frn Alring ocll derl gnlne Peer Gynts mor, sorn ntistan benndrnr sin 1) rillzige sons streck!
Hen sskalden glommer aldrig att kvinnan, fiir a# tala med honom sjalf, wframfor nllt ar ett rniinskligt viisende::,, llan 1Gt.e~ henne vnra en varelse, hvnrs tanke- och kii.usloomr~cto iir likit obe- gransadt soln manuens.
Diirfor uppoffrar l3rnnils linstrn act lilla barn, som Hon liar sA kart, diitrfor lamnar Xore Hel~ncr sina slut, war hon tror att hennes mli.nniskoviirde stdr pH spel, och diirfiir lir fru Alving ej endast den uppoffrande modern, ntan oclrsL kvinnen, soln offrar sig for en id6.
a.
I slsaldens fiirsta arbeten ha kvinnorna ej .sinnu vlxnnit.
full sjiilfstiindighet, men i stidlet h&amp;a de f i t t ssQ.
mycket mera af andra egenslcaper.
Hur fager iir ej bilden af Ironung H&amp;on .Hdkonssons maka, Margareta!
Hon Br jar1 Skules dotter och nar jarlen och konungen, strida p i lif Jch dod med hvarandra, slites hon .mellan kiirlekea till maken och kiirleken till fadern.
Illen blott ett ogon- bliclr strida i hennes hjiirta dessa b&amp;da Iranslor, sedan smyger hon sig till sin herre och konungs sida; kiirleken till maken och barnets fader h w segrat,.
.
Huru orubbligt stark iir ej Agnes ' tro pB Brand!
Agnes ar sommarf~glen, som lockas att stanna kvnr bland fjdlen och for- fryser i kolden diir.
Vi se heme f&amp;ngas af det storslagna i Brands natur; hon ofverger den lefnadelustige Einar for att bli den .strhge f: jallpriistens maka, hon mgrker visserligen Brands hiirdhet ocb hon sager till honom:, Dm sl&amp;r ofta, n k du b o d e smeka)).
Men i. valet mellaa Brand och.barnet uppoffrar hon den lille och har diireftor blott en encla sak att gora: att folja Brand troget, som en h i a d foljer sin herre.
Tatta1.1cvinnan f i r det eista lillx plagg, som p h i n n e r henne om den dode alsklingen; Brand lkter henne intet ha kvar, ej ens nledvetandet .om citt hennes offer varit htigre mtdctcr viilbehegligt.
Agnes iir den af en fanatislc och hird umn.
behtirskade kvia- nan, en i Ibsens verk ovenlig figni., som kanske forelzommer dfir bloht en enda ging till i gestalten af Kajn Fosli, den galne bygg- mastarens stackars hontorist.
NBgot wf samma blinda hiingifvenhet, sou Agnes hyser for Brand, hyser Solveig for sin ~rankel~nodige iilskare, den Lfventyrlige I ' eer Gynt, meu Solveig 21: p i sBtt och vis blott en perso~lifil~ation af den ml.ugbesjungna nordislre troheten och riar Solveigs trofasta Iriirlek riiddar don ~lskades sjBl ilr det egentligen blott &gt;) cine alte.
Qeschichte)).
Mera verlelighetslif och mera sjll fstBnclighet har d9 slralden forliinat Svanl~j.ld, hjiiltinnan i clet satirisIra sk4desgelet)) I (iirlekens lromedi)); Svanhilcl Br, soin Falk siiger, en verlrlig kvinna och med en lcvinnas skargsynthet uppfattar hon allt det fl: ~cka och egoistiska i. Falks natur.
Men sedan va.1 Ban Iyckas vinna henne.med d l a sins vnckra ord och de iilskaade i st5illot for att soka bli forenade, tviirtorn besluta att skiljas frHn bvarandra, dB forbleknar sH sm8- ningom skepnaden sf Svnnhild, det hvardagliga lifvets barn, och man ',
ser i stidlet Solv~ig, som lof var att.
viinta, och Agnes, som tvingar sin blick bort frin det jordiska.
NutidsforhSllandena och nutidsk~innorna hade ej b n u funnit sin dilrtare, han lefde annu i viirldar som han befolkat med sin fantasis manniskor!
111.
I Selma Malsberg i 3De ungas forbund~ se vi urtypen till Nora, ~ E t t dockhems * mgngbekanta fru.
De bAda fruarna lefva, i ungefar samma forhiillanden, utom det att Selma ej har bakom sig ett brott, sdsom Nora.
Noras ord till sin man Bterfinnas niistan i oforandrad form i, De ungas fijrbundn.
Nar Selma forebrs sin man, att han och de andra s t h d i g t liimnat heme utanfor lifvets allvar, gor hon det med dessa ord: DI kladden mig som en docka, I lekten med mig, som man leker med ett barn,).
Men d % Selma finner, att man behandlat heme mera som en docka an som en tankande varelse, nyttjar hon visserligen i borjan nigra skarpa uttryclc, men allt slutar dock med en forsoning mellan henne och hennes man.
Ibseu fann troligen att Selma s&amp;som representant for krafvet p % full sanning i forhillandet mellan hustru och man hitde fiir litet rddrum i sDe ungas forbundn och skapade darfor scderruera, bilden af Nora.
118 samma siilt som t. ex. Almqvist p&amp; sin tid gaf upphof till en he1 ~ D e t gSr an,-litteratur genom sin bertittelse med detta namn har ocksii, Ett dockhem) fiiljts af en massa langre och kortare opus, hvilka d a diskuterat frbgan: handl lade Nora ratt eller ej, db hon iifvergaf make och barn?, En stor del .af alla dessa Xora-artiklar skulle kanslre varit oskrifna, om man blott latit bli att sijka)) tendenso i ~ E t dcclrhem~.
t Ibsen har sakerligen med Kora endast velat sslrldra en enskild individ, som .plotsligt fSr ogonen oppna for hAllningsliisheten och ovederhaftigheten hos den man hon iilskat, och som dQ i fiil-sta hapenheten glommer allt annat fiir denna sin nywnna syn yil de Eiirhiillanden, i hvilka hon lefvat.
Diktaren liar blott velat visa, huru en kvinna kall handla under de och de forhblla.ndena, han har ej sagt, att s i och s8 d i s t e man handla.
Robert Helmer Br egentligen ej nlgon stackare, som t. ex. lnannen i}) Vildanden 9, han har elz luaasa goda egenskaper, men
Noras kiirlek till honom har varit stiirre Bn hans karlek till Nora, som han dessutom ej fBtt: anledning att rBtt forst %; d ~ a f Iron- ' flikten.
Det l %ter sig ej fornekas, att Nora begick ett brott, nar .hen.
forfalskade faderns namn for att radda sin man.
Vid uppgorelsen mellan Helmer och henne har hon dock att ralrns sig till godo a h ' de Br, under hvilka hon ensam fAtt biira bekymret for de lBnade p$inningarnas Hterbetalnnde, nf alla ansedd for att vara en sloserska, som har ett bmas noje af att forstora piinningar.
Och ingen kan forneka att Nora inom sig iigt anlag till att bli en i a110 utmarkt bade malca och mor; frAgan ar blott, om dessa nnlag tagit sknda af det i visst jfseende ytliga forhuandet mellan heme och nlannen eller a£ det begdgna .och sedan fortegade brottet, som ej lat henae vara helt och hgllet sann mot eina niirmaste.
Att diktaren stdtt pB Noras sida Br uppenbart; han har salrert gjort henne till sprgkrbr for sinn egna tmkar, nar han lagt i hen- nes mun ord, sBdana som de, lned hvilka Nora besvarar Helmers pBstbende, att ingen offrar sin Brn for den han alskar: ~ D e t har hundra, tusentals kvinnor gjort,.
Vittpar denna replik on1 Ibsens tro pB Irvint~ans offervillighet, iir det dock ett iinnu storre &amp; mne han beror i den bekanta dialogen inellan do bBda maknrna, diir Nora vid Helmers yttrunde, att hon framfor allt ar h.nstrm ocl1 mor, stinger sitt: ~ D e t tror jug ej mer.
Jag tror, att jag framfor allt Br ett miinskligt viisende - eller &amp; tminstone ntt jag skall forsol; a bli det r.
Detta, att man framfor allt ar mhnislra, var dot fru Alving glomde.
IIennes iiktenskap var af ett helt annat slag iin Nora och Helmers; hon bade ej en sfidan man, sonl den fine och samvets- gmune Rjobert Helmer, hennes man var en rK., forsupen och liderlig sale, soin gaf v&amp;rlden tvenne andfigen eller lekainligen fordarfvade veurelner, Osvald och Regina.
Och likval valde frn Alving en annan vag fin Nora, hon stannade kvar och gaf sitt lifs lycka till ' spillo for en man, soin hon afskydde.
N&amp;r,) Genglngore)) borjar, Br lnannen dod, frn Alving ar en- ' sam ined denne dodsdomde 0svald, aom hon &amp; kar af hela sin sjiil med en kiirlel.r, som olrats genom medveta.n.det af, att det var ett brott af henne att ge honoln Lifvet.
Hon sknlle ha lBmnat all den logn och den smuts, i hvillren hon lefde, men hon gjorde det ej, diirfor etlir hod nu i skuld till denne rjnke stackare, for hvilken lifvet ej bar bmk, och den skulde?
vill hon gdda till sista oret.
.
Ibsen stiiller i ' ~GeugBngsres krinnan, soln friimst vill vara manniska, och samhiillet, sorn kriifver att individen s l d boja sig under det hafdvuuna, mot hvarnndra som anklagare och anklagad.
Men den anklagade iir for svag, den fi ' moriittades yiistleuden miitas med slnga, sofismer och i nasta miunt hnfva parterm bytt plats; den anklagsde iir vorden anklagare och domare.
Niir fru Alving infor samhiillets representant, pastor iUanders, visar af hvilken art bennes aktenskap varit, uppfylles visserligen den gode priisten darvid af fasa, men det fiirsta fru Alving nlmner det, som hon anser vara ett brott af henne, niimligen att hon lefvat lcvar i smutsen, dB sager han lrort och goclt att det varjt ett brott af heme - att bryta ett sgdunt aktenskap.
Lilrsom man lgtt lrunnnt pivisa en uppenbur sli-iktskap meUm Nora Helmer och Selma Dlalsberg, lian man ocksd try&amp; lxlrstH att Lona Bessel i ~Samhallets pelare \; i vissa afseenden iir befryn- did med Ella Rentheim i Ibsens senaste slrHdespe1.
Bdda ha att ' forebri en man, att han uppoffmt dew f6r egoist.is1i.a intressen och bBda tvB ha de sina elxyddslingar, den ena sin spteraou, clsn andm sin halfbror.
Men rnerlan Ella Refitllctiln 21- en mjulr, poctisk uppen- barelse, iir den Bldrnde friilien Lon2 af helt aiinan kaliber ocll mail har latt for att fatta de heskedlign snidstadsboriias fijrflran ofver hennes resoluta upptriidaude.
Det Br ej heller smdsalcer, sorn Lona Hessel ~ a r i t inecl om.
Ron har varit darborta i det stora landet pli andm sidmn hafvet, dtir kvinnorna 18ra t; 8nka och se klurare Bn hiir uppe i Norden; och diir bar hon till och med mist ge sig till singerska i ~ s a l o o n s ~ for att Irunna forsorja sig och sin store skyddsling.
Lona har alltid varit samma p~ %ktiga, iirliga sanningssiigerska, som hon ter sig for oss, nar vi se heme liisa logen fiir alln do ljugande och hy clrlnnde snmhiillspelarna.
Den g i n g Iiennes lifs lycka blef jordad, s t h g d e hon ej in sig i sin knmlnare och griit ofver sin forlust, hon gaf den otrogne en Iriinnande iirfil och skrat- tade sedan At manniskornas fasa ijfver hennes:; olrviulighet~.
Kon- sul Bernicli: vet oclrsft, hvenl han har utt gijra nied ocli Lona lKtcr honom till sist se it11 den fnlskhet, i l~rillicn han l e f ~ e r.
Hvjlken slril~lacl p i deuna hiigsiiita Lana Hcssel och pratma- soul nijdvfiilt ' ligt slrall npply ?-,.a Hjnllnar karen Qregor i &gt;&gt;W .. ldanden:?, E l i ~ l d d om ntt gl-o~shaurllurc~ l r t d e sil~iitt intrewxat.
sig f8r Iitrns
hon Sinnu var ogift!
.
Gina Ekdahl ar visserligen obildad och fru, oknnnig, ' men hon iilskar sin viljesvage man,.
.lion ar en god ' hus- moder och den sam h&amp;Uer - familje6 upp.0.
Man fattax d~rfiSi det fullt beriittigsde i h ' ennes frd-gh till sin man:)) &amp; gmr du dessa fjorton, felddn Hr som vi lefvat tillsammans ?r och man ger henne rgtt; iigr hon- vill forsvara sitt hems .lycka gent einot den hiinsynslijse Gregor och man instammer med henne, d&amp; hon sgger:.
!Hade ni ej kunnat l&amp;tata.mig vara sHdan som.
jag var?))
Samma sympati som man filr for Gina Ekdahl f&amp;r man ocks&amp; far fru Stockman, den ' hnrtige doktorns fm.
Det liar fallit p&amp; hennes lott att f6ra talnn for hansynen till hns, hem och utkomst; hon tyclres forst vara)) feg)) och likval - nar hon till sist finner i t t hennes man har riitt, dB stidler hon sig helt och hallet p % ham sida och gor front mot nngripama.
Mindre tilltalande &amp; .YO dB fruar, sHdana soin denna Aline Solness, so111 mindre sorjer ofver de slnH tvillingarnas genom branden foror- salcade dod, an ofver alla de tusen smenker, soin gingo forlorade ' niir hemmet brann.
I viss m %n mera symgatisk och framfor allt mera forstAbar Br dA fra ICita Allmers.
Rita Allrners ha; hett blod i sina bdror, hon vill, som hon sager,)) lefva lifvet~, men hon har blifvit fastad vid en man, som salrnar fonnBgan ntt forstd heme och hennes k8rlek.
Ran i; r god och hederlig, men han svaimar for sin syster Asta, for lille Eyolf och for sin bok)) Om det mii,nslrliga ansvnretj); far Rita Htersth blott Ben stilla inne; lighet D. SB blir Rita afundsam mot barnet, mot hvilket hon och All- mers redan ha nHgot att forebrh sig - och hvarandra.
Hon sager: cJag var skapad att bli mor till barnet, inen ej till att val-a mor for det.
Du f i r ta inig sBdan som jag Br, Allmers.))
En dag onskar hon, att Ilon alldrig fodt barnet och samma dag drunlmar den lille.
Sedan se vi huru Rita pligas af bittra samvetskval och huru hon genom barnets diid har kommit innu langre bort fr&amp;n Alliners.
Hon resignerar och hon och Allmers besluta att forsolrs afbetah n5got af sin skuld till den lille dode genom att t s sig an gatornas vanvirdade smHttingar.
Den vmm- blodiga Rita Allmers har blifvit barmhartighetssyster!
.
Fru Ellida Vangel,)) Frun f r h hafyet,, lefver oclxsb i ett ak- tenskap, som ej Br lyckligt.
Hon Br fyrmastaredotter och langtar 11; till det frin hafvet ooh i hennes dromrnar om de svallande v&amp; gorna insmyger sig minnet af en frammande man, vid hvilken hon ' ' '
en g&amp;ng pd ett romantiskt satt Istit binda sTg.
Niir sH denue friiln- m a d e man plotsligt uppenbarar sig i den lilla fjordkopingen och &amp; terk+fver henhe, vill hon forst utan d a r e lamna sin ma.n, den praktige doktorn, men nar han till slut ger heme full frihet att viilja mellan honom och framlingen, stannar Ellida och lofvar att forsolra gkmma hafvet och den friimmande mannen.
SBdan iir glngen clf haudelserna i uFrun frln hafvet !a Nan kan fatta att Ellida Vangel saknar sitt oroliga haf och dess vilda fiigring, men historien med den friimmande mannen blir diiremot alldrig fullt begriplig.
Om man ville, skulle man kunna se en viss likhet mellan den I~vinliga hufvudpersonen i ~Rosmersholm~, den intrigerande Rebecka Vest, och en af hufvudpersonerna i ett sedan mer an ett &amp; r till- balm mycket omtaladt svenskt brottmgl.
Rebecka Vest lzommer till Rosmersholm med den bestiimda foresatsen att gora sin lycka d8r; hon ar hansynslos och genom sina morka intriger drifver hon den forstHndssvaga fru Beata, Ros- mers fru, till sjiilfmord i kvarnforsen.
Sedermera, niir hon stBr vid muet for sin kamp, kommer straffet; minnet af det forflutaa beriifvar henne formggan att njuta den lycka, hon ifrigt BtrBtt.
DB Rosmers och hennes Brenaa viinskapsforh~ande a£ flera skal ej Iran fortsattas l h g r e och Rosmer sB vill gora heme till sin hustru, yppar hon allt for honom, hvarpi handelserna f&amp; sin afslutning ined bddas spring - ned i kvarnforsen.
Trots siaa fel framstHr dock Rebecka Vest som en Bngel, om man jiimfor heme med fru ~ H e d d a Gabler~.
Det 5i.r niistan s v h t att forsti, livarfor Ibsen velat framstiilla en manniska, sb fullstiin- digt utau forsonande egenskaper s o n denna Hedda Gabler.
Hon iir sB genomelak, att hon darigenom blir ovarklig och en kolltrast till skddespelets ofriga klart tecknade figurer.
Ron brolampar den uppoffrande gamla tanten och hon maser sin man, soin visserligen smBtt forsummar henne, men andock tyckes vara en praldig och snall knrl; vidare nsrrar hon genom en afskyviird logn den svaga Eilert Lbvborg att bryta sitt kfte och dricka punsch, sedan briinner hon upp Lovborgs manuskript och niir s&amp; hsn.i fortviflan ofver att finna sitt arbete forsvuunet vill beg8 sjalfmord~ riiclrer hon med ntlgra fraser honom dodsvapnet - general Gablers '
pistoler, dc.~.amina, med hvillca hoa sjdf seclan iindar sin olyclrliga tillvaro.
Hedda Gabler skulle bli alldeles outhardlig, on1 ej jntrycket af hennes ondslza till en del blott bidrog till att ytterligare fram- htilla.
allt clet blidn, ljufva och innexliga hos den lilla blondlockiga fru Thea, den stackars Eilert Lovborgs trogna lcamrat.
Skaldens slcildring af forhtillandet mellan Thea och Eilert har ofver sig ntigot sii friskt och vbrfagert, men kommer oss samtidigt att kiinna en annu stnrlzare f orbittring mot den, som hansynslost skiljer de.
bBcla vannerna At.
Hedda Gabler s t i r alldeles ensam bland Ibsens ofriga kvinno- gestdter, men sk~nlle n&amp;gon kupna riikna slaktskap wed general Gablers sallsammn dotter, vore det Hilda Vangel i)) RyggmSistare Solness D.
Hon 5il.
dock egentligen blott den myndige Holvar Sol- ness egen ungdom, sorn f8~kroppsligats och nu trader - fram och fr8gar den store byggmastaren,.
hvar han har det och det stor- verket, som han en gBng lofvade att utfbra.
Det skulle annars vara nastan oforlcl: lrligt, hvarfor hon drifver up]?
LyggmBstaren till tornspetsen och diirigenorq blir orsakeu.
till hans dod.
VI.
F r a C+unliild Borlrman iir af a m a t virke iin den smQtt fijrtryclrta fru Solness och h e m e hwr sakrladen af en inalres lr~irlelr viirlrligen gjort ond och bitter.
Hon har diirfor blott hat och b&amp;rda orcl for den fallne John Gab~&amp;d; hon tBnker i frF mtsta rummet pB den slcam, som h m har liopat ofver heme, och hon k m.
slunga mt mot honom en replilr, sBdctn s o n denna: bDrom aldrig mera, Borlzms~n, htill dig stilla, dar cln l i g g e r!
~ I sin kBrlelc .till son ' on blir hon blott sjiilf vislr, hon vill att ban skall Bteruppriitta namnets iira, det iir den nppgift, hon hale for honom., och nBr fadern vill ha sonens bisttind, afrtider hon Erhart f r h att.
hjalpa honom.
En nBstan inotsatt nntur Br systern, Ella Renthejm.
Hon Br en af cle vackraste gestalter, dan sjnttiotirige sbdclea slrapat.
Trots allt hvwd hon har att forebri Borlcrnan, iilslcnr hon honoln iinnu; hon har tnget sig an och blifvit en mor for hans son, hon uppe- haler hela famifjen och n5ir Borlcman viicljsr till sonen, liommer hon droinmaren till Iijiilp med uppoffrande af sina egna pla.ner.
Det blir ocksti Ella, sorn visar den doende John Gabriel hans dromda rike och uttstlar cle fbrsonande slutorden om honom.
I
I frdga om de t&amp;da systrarnas anldagelser mot Borkman har Ibsen synbarligen i hog grad forsokt att vara riittvis bide mot de anklagande och den anklagsde.
Han Mter fru Borkman saga: ~Hvarfor kom du aldrig och frfigade mig eftcr det, som du kallar forst&amp;else ?s Men man f8r samtidigt det intrycket, att Borkman delvis har ratty dA han pilstir, att hon ej kunnat finna forstielsen pa det hgllet.
Oandligt mycket s v h a r e an den hdrda fru Gunbilds, Hro dii Ellas anklage1se.r H o n sager till Borkman, att han begHtt den ggt- fulls synd, som omtalas i biblen, sasom den, fijr hvilken ingen for- litelse gifves; han mordade k&amp;rlekslifvet hos henne, d&amp; han ofiade heme for sina egoistiska planer.
Ibsen har har fort fram en oandligt stor tanke och snmtidigt visat att hen Br detsainma, som hvarje annan sann diktare: en, som for talan for det gudomliga i det manskliga.
Forgafves m&amp; Borkman forsoka lAta pbskina att han blott velat spars Ella eller att hennes pistiiende iir iifverclrifvet, att hennes satt att se ar alltfor skvinligt~; ctet Br dock Ellas ord, hvilka uttala domen ofver, den sjuke vargenn och utestiinga ho- nom frdn det hagrande riket.
2: * * 70 ir aro en hog &amp; lder for en diktare, soin gifvit viirlden sb mycket som Henrik Ibsen, men likval finnes Btskilligt, som talar for, att sJohan Gabriel Borkmsn~ ej fdr anses vara Ibsens sista verk.
Eail Li~tdel-s.
Frances Willards sista fard.
I foregAende hiifte hadc vi tillfdle meddela en oss frdn Pin- land tillsand minnesruna ofver den nyligen bortgdngna vlirldsl~eriiindcc forfattarinuan och banbryterskan Frances IVillard, tecknad af Alli Trygg, ett namn som Bfven bland oss iir kiindt och viirderadt.
For att komplettera den lilla skissen, hvilken f i r sitt synnerliga varde af de rent personliga intryclr forfattarinnan dari lamnar af
den fraulstlende ' amerikauska kvinnan, delgifva vi hiir vBra lasare nAgra enslzildheter rorande Frances Willards dod och sista ' jorda- fard, hvilken senare antagit formen af en lilm storartad som gripande nationell sorgefest, sHdan som aldrig tillforene agnats At minuet af d g o n af Amerikas dottrar.
Dled skal siiger ocksi de amerikanska tidningarna, att bland engelslz-talande nationer ingen kvinnas dod, om Inan mojligen undantnger drottning Victorias, knnnat vacka ett sB allmiint deltagande, att ingen offentlig persons bortging framkallat en sB djup sorg som Frances Willards.
Det vai i sin medelilders fulla kraft denim verksamina kvinna slrordades a.f diiden.
Under en till ?allig vistelse i New-York angreps hon af influensa, hvarefter en lunginflammation tillstotte.
Sjukdornen synes haft ett hastigt och tamligen smartfritt forlopp.
~ n d a till det aista bibeholl hon sitt klara medvetancle.
DB pB hennes frlga liikaren lamnade det svaret att hennes slut var niira, mottog hon dodsdornen med nastan glad resignation: hon var lycklig, sade hon, att f l do; ehuru hon alskade det arbete H t hvilket hon agnat sitt lif och.
giirna fortsatt diirined, kande hon sig trott och var glad att f B hvila, hvilket for heme betydde att ofvergtl till ett annat, battre lif.
Hon gaf dagen fore sin dod H t sin sekreterare och tro- Issta viin, miss Anna Gordon, som i ofver 20 Hr troget stHtt vid henries sida i sorg soin gliidje, sins sista instrulrtioner rorande DW.
C.
T.
U., (Women Christian ~ e r n ~ e r a n c Union) b verksambet.
Nar vgnnen pL den doendes uppmaning sjong denrlas alsklings- psalm,)) Gently, Lord, oh gently lead usx och i hymnen kom till en strof diir pronominet r jag r forekornrner, afbrot miss Willard h e m e och sade:)) Nej, inin van, icke ' jag ', siig ' vi '.
Kristen- domen Br icke ' jag ' den ar ' vi '.
Det heter ju ' viir fader ' ^.
- Bland hennes sists forordningar var, att ett vackert kristushufvud, som hiingde ofver hennes siing, skulle ofverlamnss till lady Henry Somerset, hvilken en g %ng skiinkt taflan till sin anlerikanska vaninna, w Men)) sacle lion, ~ l b t forst teckna iifver bilden dessa ord: ' Endast genom Ibisti gylleae - 1iira vinnes en gyllene inanniskoBlder ', och s ~ t t underst: wIclze heller domer jag dig.
GB och synda icke hiir- efter,.
JXoi: gonen den 18 febr.
dog Frances F7illard.
Hennes tjista ord voro:, Hum skont att vara med G u d!
~ Chicago var Frances Willards f6dernestad, och om hela den storn republiken deltog i sorgon ofver den doda, v k det vgrldsi staden vid Michigan-sjon som Bt sig forbehlllit att i en gripande.
sorgeakt hedre sin berijrnda dotters minne.
- P1 ett estratig fiii- des kistan f r h New-York till Chicago, gtfoljd af en hedersvakt af den bortg&amp;ngnas vanner och anforvanter.
Det behofdes ej nggot maktspriik frgn polisens sida for att bana viig for likvagnen geuom de tiitt packadc miinni~koska~or, som trots det tiita sniifallet fyllde alla gator, mangden vek sjalfmant fit sidan och alla blottade under t&amp;rar sina hufvudon.
Till det af) &gt;Hvita bandets~ riildiga association uppforda s. k. women ' s temp el^, bvars solennitetsval efter dess president f&amp;tt nnmnet)) Willards Hall)) styrde sorget8get kosan.
Geno mden dijrr, ofver hvars triiskel Frances Willard sti ofta stigit, bars nu kistan in i sden och nedsattes rid foten tlrf den platform, frin hvilken hennes rost hundratnls gtnger Ijuclit ut ofwr forsamlingen, bringande trost, hopy och nppmuntrnn till tnsenden forsagda hjartan.
Luften i det stora rummet var mattad sf viillukten f r h de millioner blommor, som holjde platformen, slingrade sig kring mar- morpelarne och hiinade i festoner fr&amp;n liiktarne.
Inga bcgrafnings- kransar af cypress eller lager forekommo, endast friska, lefvande blommor.
Draperierna, som tackte fonstren och skylde pelarne, voro hvita och det hela gaf mera intryck af att vara forberedelser till en gladje- Bn till en sorgefest.
Nen sorg fanns diir nog af inom det blomstersmyckaclc rummet.
Niir fruntimmerskoren, ordnad i halfcirkcl kring kistan, skulle upp- stamma den dodas iilsklingspsalm brotos deras roster i snyftningar; g b g pB giing intonerades psalmen for att fiter kvafvas i tbrar.
~ n d t l i ~ e kunde n s; Engerskornn ofrervinna sin rorelse och stingen steg maktigt gripande i hojden.
Nu aftogs locket pb kistan for att Frances Willards alskacle drag 3innu en gang skulle visa sig for hennes sorjande ranner.
Kroppen var holjd i en hvit sidendriilrt, en sista g&amp;fra af lady Somerset, hvars blomstergiird, en bukett liljekonvrrljer, hvilade pii den dodas hjarta.
Nggra kvistar af samma slags Llomnlor hiill hon i handen.
Vid bnfrudet af den enkla kistcln lbg en bnkctt palm- blad och hvita rosor kring den bibel, miss JYiUard ulltid fiirde med sig pB sina resor; vid foten necianfiir s5gs hennes resviieka, med papper och skrifmaterial nHsom hon liimnat dem.
ofre iinclnn af kistan var holjd i 1 % '.
C.
T.
' L '.
hvita stjiirnbanitr, den rackra flagga af hvitt siden med guld~t~jiirnor, sorn skiinkts Bt fiirbundets president af ntigra vgnner.
Hela den stora platformen bakom katafnlken var en enda viildig '.
blomsterdelroration, snmmansatt af orakneliga
. '
kransar, sBnda f r h nykterhetsforeninger ach andra samfnnd iifver hela varlden.
Framfor den oppnade kistan defilerade nu, under tonerna af psalms&amp;ng, under flera timinar en oafbraten skarn af sorjande.
SiiIlm, om nagonsin, sager tidningarna, ha^: Chicago bevittnat ett sb gripande slz&amp;despel.
Hela dagen stodo t~lsentals miinniskor, i led pH 20 personer, i en .oofverskBdlig fil i snoinodd och vata for ' att vinna intrade i templet.
De flesta voro kvinnor, lcvinnor af alla 1sainh811slzlasser, den i dyrbart piilsverk kliidda damen kolllmen i sitt elegantn elripage, siigs sibs vid sida rped den fattiga arbeter skan i sin tradslitna schal tHligt vanta i timmar pH att deras tur sknlle lroinma.
Minst 20,000 personer beraknas ha defilerat forbi baren och h~~ndratals mHste, efter att ha vantat i t h t a l, nekas intrade.
Den egentliga begrafningsceremonien firades foljande.
dag i Evanstone, den stad i niirheten af Chicago, dar miss Willard hade sitt hem.
Dit fordes p i aftonen med jarnviig hennes jordiska kvar- lefvor och ofver natten h i l a d e dessa f6r sista gangen under hennes eget tak, i the)) Rest ' Cottage,)) den villa, dit hon sB g&amp;rna drog sig tillbaka for att hemta litet andrum efter sina lbnga, modosamma vandringar.
.
Begr: ~fningsda.gen var hela Evanstone IrlKdd i sorgslrrud.
Frdn alla offentli.ga byggnacler flaggades p i half sting, slzolorna hade fritt, l~utikerna voro stiinga och hvarje t&amp;g fiirde tusentals resmde frih den stora republikens alla stater, d l a lnecl hopp om att iinnu f &amp; lrasta en blick pQ den dodas nfh&amp;llna drag.
I stadens storstn me- todistkyrlra, holjd i hvita draperier och sinyckad med blommor, 3-1011s begrnfningen och i lzoret sdgs biiren under en regnbige af blommor, semmnnsatta af fina, harmonislca fiirger.
P&amp; ett hvitt band, som sammrtnholl blomsterbBgens andar lastes med guldbolcstafver miss Willards sista ord:) &gt;Hur slriint, att vara med Gud!
B Vid den oppnade biiren hollos nu af slrilda personer minnestal ofver den doda,, berorande olika sidor nf hennes personlighet och lifsggrning.
Forestiindaren for %the Northwestern University D mr Itogera, tnlade om miss Willnrds betydelse som universitetslBrsre och nppfostrare.
Hon hnde innan hon borjade sin missi~onsverksem- h.et i nykterhetens tjiinst varit f&amp;esthdare for det med universitet fbrenade lrvinliga kolleget och .vnr iinnu Iedamot af dess styrelse.
Tal.
prisade det utomordentliga inflytande hon utofvade pb ungdnmen,, '
ej minst pA de manliga studenternn, 0th ej blott genom sinn 6fver- lagsna undervisningsgtifvor utan genom de hogre sjmpmkter 6fver lifvet och dess plihter hon visste att inge sin&amp; liirjnngar.
Varma och inspirerade tal hollos dessutom ofver miss Willard som fosterlandavan, som ledare, som offentlig person och som en- skild van, som kvinna och miinniska.
SBsom valtalare sattes hon i jamnbredd med Arnerikas storsta andliga talare, en Webster, en Beecher och en Wendell Phillips.
Hennes org aniaationsg~hor voro ofverliigsna.
Det stora motsthnd, det skarpa klander hon viickt genom, att blanda in den stora nykterhetsforeningen i det politiska lifvet, i rostr~ttssalzen och andra sociah frggor berijrdes Rfren.
Nen det Iig i hennes idealistiska sgn pH tingen.
For heme var 7 i e m ~ e t hnfvudsummm af allt.
Hennes beromria motto, hvilket giiller soln ledstjarna for den storartade Hvita bands-organisationen heter ju ocks8:, For God and Home and Every Land)).
Fiir att hiija hem- met och dihigenom manskligheten var ej nykterhetssakens genom- drifvande det enda nodvandiga, daraf berodde i lika hog grad kvin- nans riitteliga och politiska likstiillighet med mannen, en hiijd sed- lighetsniva, forbattrad arbetmlagstiftning och andre sarnhiillwefor- mer, d l t problem, som vAr tid uppstiillt for sig.
Frances Willard omfattade alla dessa frkgor med samma glodande entusiasm och s i g forhoppningsfullt framBt mot deras snara lijsning.
Om henne kunde med sanning sagas: ~ a t mhsklighetens t vdgbrare iiro de som tro stort om manskligheten.
D Efter minnestalen och en kort sorgegudstjanst och sedan Lter kusentals personer ttigat forbi den oppnade histan, fordes densamma till Rose Hill Izyrkogiirden, d8r den nedsattes i ett grifthvalf.
FH kvinnor, sager samma tidning ur hvilken vi sammanfiirt ofvanst %ende, ' har varit sii askad, fi sH hatad som Frances Willard.
Ingen kvinna har i Amerika fore heme b l i f ~ i t b r a ~ d in effigie, som fallet var 1884, dB miss Willard troddes ha iistadkommit den republikanskn presidentkandidatens nederlag genorn ilan stora miingd roster hon viirfvade Ht motpartiet pB n~kterhetsv8anernas sida.
LikvBl har ingen blifvit s&amp; saknad, sB begrdten som hon.
~ f v e n dem sorn i de viktigaste punk ' er afvilra f r h hennes isikter, gifva henne sitt fuUa, 17arma erkannande.
S % yttrar en tidning af en helt annan fiirg vid hennes dod: Vi tro ej p % det beriittigade, i ett rusdrycksforbud frBn
statens sida och miss Willard har npptradt som ' frtgans mest, viiltdiga f orsvarare; vi tro ej pA kvimans politiska rostrHtt o&amp; ingen har sqm hon verkat for ' att ofvervinna kvinhornas paturliga lnotvilja ' mot vdurnan: Men dessa rneningsskiljaktigheter forsvinna infor renheten och ofcrvitligheten a£.
hennes karakter, hennes sjalfuppoffrande karlek till sina ' medmanniskor och storheten i hennes lifsverk.))
L. D-a.
De finska fattigggrdarne och dera.s fore-: \ &gt; Nedtmstiiende artikel, forfattad af f attigv~rdsins~ekt6ren i Finland, herr G.
A. Helsingius,, har genom ' redaktoren af den finska ti dskriften)) Koti ja Yhtsiskunta ' s)) viilvilliaa forsorg for Dagnys rakning blifvit ofverflyttad till svenska sprttket.
Som iifven i viirt land frigan om bildade kvinnors deltagande i det l e g a h fattigvkds arbetet stAr pA dagordningen, aga ifrhgavarande uttalanden afven for oss sitt intresse, isynnerhet som de utgi frdn en person hvzlrs mbng- Qriga erfarenhet af det inflytande, som den finska kvinnah redan sedan lange utofvat pi % ledningen och skotseln ' af sitt lands fattig- gtirdar gor honom till en auktoritet, hvars ord viLl fortjana ' att heak- tas.
Vi Aterge has det hufvudsakligaste ' af artikeln. '
.
En: fnttig&amp;&amp;rd a f s k att vars icke bldtt ett sjokhus och asyl for vanfora, utan afven bn arbetsanstalt for arbetslosa och lattje- fulla.
Dessa tvenne olika iindamil stalla naturligtvis helt .olika an-, sprkk p&amp; de personer, hvilka skola handhafva ' ledningefi - if ' anstal- ten, hvarforutom dess ekonomiska skotsel ytterligare betingar sar- skilda ' insikter och .er£arenhet.
Ledningen, af e~ stIda$ ' .anstalt bor darfore anordnas med hansyn till dessa omstandigheter, och-di fler- talet hjon i en v&amp;lordhad fattiggird 5 regeln ' utgores ' af ' sjuki och klderdomsbrackliga, bor afven hufvudvikten fastss vid uppsilzten-och vhden om dessa hjon, vid handhafvhdet af den inre ordphgen, afvensom vid anstaltens.
inre ekonomi; kostberednink m.
' m.
En bisak, om: ock en viktig sidan,.
forblir daremot ledningen af ' de friska hjonens ' arbete ' utornhus, ty, s&amp;som kandt, infinna sig eh ' dast
ett fQtal arbetsfora i en fattiggdrd, och dessas kraft behofves van- ligen helt och hhllet till de dagliga sysslorna inomhus.
Nan torde icke behofva b e s ~ k a m h g a fattigglrdar for att komma till insikt om att ledningen af ofvannamnda benne detaljer icke kan handhafvas af en enda person, utan att dgrtill fordras tvenne.
Lika klart torde vara, att anstaltens hufvudledning hand- hafves af den person, som forestiir husets inre ordning och ekono- mien, och icke af den, som handleder de yttre arbetena och jord- bruket, afven om detta vore nog sb stort.
En omtvistad frgga ar daremot den, om denna hufvudledning skall anfijrtros iit en man eller kvinna.
Xan framhiller ii ena sidan, att sjukvird och hushiUlsangeliigenheter aro mera lampade for kvinnan an for.
mannen, men Q andra sidan fruktar man att en kvinna vore oformogen att uppratthUla disciplin och lydnad bland hjonen, af hvilka s %som kandt, flert ' alet vanligen tidigare icke blifvit vana vid tukt och ordning.
Vi mbste medgifva, at * ' afven vi for ett Artionde sedan a n d g o att en manlig individ borde forest&amp; en dylik anstdt, men denna h i k t grundade sig ingalunda pa nlgon praktisk erfarenhet i friigan.
Sedan ~i nu diiremot besokt mer iin ett hundratal sgdana anstalter, af hvilka en del forestltts af miin och andra af kvinnor, tveka vi ingalunda att gifva obetingadt foretrade iit kvinnan som foresthdare.
Undantag kunna naturligtris gihas, men ofverhufvud taget synes dock sdval sjukvlrden, den inre ord- ningen och snyggheten vara ojamforligt biittre i de anstalter, hvilka forestis af kvinnor.
LikasB s p a s de kvinliga foresthdarna hafva vunnit de basta resultat i ekonomiskt afseende.
Betraffande gter farhhgan, att en kvinna icke skulle kunna uppratthilla disciplin bland hjonen, s l har denna, dess battre, visat sig vara fullkomligt ogrundad; tvibtom synes en kvinna i detta afseende reda sig battre an en man, naturligtvis under forutsattning att kvinnan innehar en viss bildningsgrad, hvilket horde vwa ett oeftergifligt villkor for hrarje f attiggilrdsf orestgndare.
Forklaringen till en bildad kvinnas foretrade i detta afseende ligger niira till hands.
De personer, hvilka vanligen efter ~unbiiran- den och lidanden h a n e p i fattiggkden, hafvn i regeln f l t t rona ganska litet deltagande och kiirlek i lifvet; man har forbisett eller foraktat dem for deras fattigdom, deras vanforhet och ofta nog iifven for deras lasters skull.
I fattiggbrden blir forhbllandet helt annat: en god, sjalfuppoffrande forestdndarinna ~ B r d a r sig med om- bet om hvarje hjon.
Ned tHTamod hor hon dercrs khgan, hon trostar
den bedrofvade; med iimhet skoter hon den ' dderdomssvaga och lidande.
Harigenom vinner hon alla sina skyddslingars aktning och kiirlek; afven h h d a sinnen blifva veka.
Hon vinner frid i sitt sinne och denna frid sprider sig smBningom bland hjonen.
Den triitgirige f6rstumrnas, den motstr&amp;fvige bringas till lydnad och det r i a skamtet tystnar efterhand.
Ned aktning och tillgifvenhet foljer man sin husmoders foredome.
Hon fBr fordra mycket, men man lyder henne.
' Vi besokte en gBng en fattiggdrd, bvilken tidigare under en foljd sf Ar forestBtts af man, den eha efter den andra.
Nu var dar en kvinlig foresthdare, och med henna hade foljt en i ogonen fallande forbattring i afseende B ordning och hjonens vkid.
Dar v a r en gamma1 missnojd gubbe,, som tidigare gjort sig kand for bh6rsamhet mot forestfindarm, men som dock upprepade gHnger klagat pB .dessa.
Vi tillsporde honom huruvida him nu var nojd dB allting blifvit sL mycket biittre, men fingo till svar, att forhallan- dena nu blott blifvit viirre, ~ t y forr kunde man opponera sjg mot forestAndarna, men den har fina froken ar man.
tvungen att lyda!, Detta svar iir betecknande.
Forestbdareskapet iir ocksd i flere afseenden olampligt for en man.
Alldeles opassande ar t. ex. att han skall skota om sjuka, sangliggande kvin nor, af hvilka i l~varje fattigggrd finnas flere, bBde gamla och unga, diiribland en rnangd ogifta barnafoderskor.
En man intresserar sig ocksB mera stillan for matlagning och kokd- bestyr.
Och d l han en gang innehar nimn af foresthndare, anser ban sig vanligen afven for god for tyngre arbeten.
Han gBr darfor omkring i overlrsamhet som en vaktande polis, under det att fore-.
stfindarenu egentliga dliggande mHste hnndhafvas af ett kvinligt bi- trade.
Bokforingen .blir d&amp; hans hufvndsakliga Aliggande.
Har ofvan sades att arbetsafdelningen ii en fattigghd bijr st8 under en sarskild persons ledning.
Denna bor dB vara anstalld sd- soin fordrang elier rattare; han bor handleda hjonen i utarbeten och sjalf gB i spetsen .for dessa.
DB inga arbetsfor-a.
hjon finnas, hvil- ket ofta intaffar, arbetar dnn ensam och stBr under alla forhillan- den.
under forestBnda.rinnans husbondeskap.
,, Flera fnttiggtirdar f6restBs af ett gift par, men, s&amp; vidt vi kunnat utrona, utfares det mest; arbetet i ' dylika fall af huktrun, under det att mannen for det mqata &amp; syssloliis, och lAngleds.
i.
sinoverksamhet.
Rattvisan bjuder dock att medgifra det vi afven funnit nggra synner1i~; en lampliga manliga forestdndare, om dessa ock hora till undantagen.
Likass miiste medgifvas, att en del storre stads-fattig- giirdar kunna betinga en manlig forestdndare.
Denne har dB upp- sikten ofver det hela, under det att kosthdllningen och sjukrdrden anfortros i t siirskilda kvinliga funktioniirer.
Fattiggiirdsforest %ndarinnrans viirf ar utan tvifvel ett bland de modosammaste, h e ~ e uppgift s ar dessutom svArlost; den erfordrar icke blott insikter och erfarenhet inom flere vidt skilda omriiden, utan den forutsatter afven naturlig bojelse och fallenbet for kallet .. En forestilndarinna tjanstgor ibet om, i hiilg och siicken, natt ocll dag; hon omgifves af sjuka och klagande, ofta nog ofornojsamrua Aldringar.
Hon f %r icke heller rygga tillbaka for vdrden af sinnes- sjuka.
Hon skall diirja.mte aga formiga att med klokhet och beriik- ning handhafva hushiillningen samt att uppratthA1la disciplin och ord- ning bland .en talrik personal, som tidigare varit van hvarken vid regelbundet lefnadssatt eller lydnad.
I sitt gorande och IAtande rilkar hon darjamte ofta i sr %r mellanhand, ty hon skall s i att saga samtidigt bevaka tvenne mot hvarandra stridande intressen: R ena sidan skall hon sorja for sina skyddslingars ralbefinnande, men B andra sidan bor hon stadse hafva de sktlttdragandes fordel i ogonsikte genom iakttagande a£ den storsta spmsamhet.
Ron skall ofta for sin moda rona otack och klander p i hvardera hillen.
M % darfor hvarje medlem af kommunen och isynnerhet de, som hafva med fattigvarden att skaffa, betanka det svira i en fore- stbndarinnas varf.
Mi man akta sig att genom ett inhumant be- .motande .och ofordragsamhet Iagga sten pb borda.
NB man hellre genom tillmotesg %ende litta den plikttrognes rtrbete, ty endast s&amp;- lunda kan man ' hoppas att sisom forestdndarinnor f i bibehitlllln dugande kvinnor.
Notiser f r h bokmarknaden.
Slavia.
Eulturbilder af Alfr-ed Jensetr.
S y foljd.
Frtn Donau till Adria och Bosporen.
I andra delen a£ ' sin Slavia skildrar Alfred Jensen de smQ vid Donau och Adriatiska hafvet liggande slaviska staterna Bulgarien, Serbien, Kro- atien, Dalmatien, Montenegro m.
A.
Af dessa halft europeiska, halft orien- taliska lander har forf.
llmnat en mycket mingsidig och rikt nyanserad '
.
skildring.
Hail beskrifver ej blott natur och folk utan redogor % h e n fiir politiska forhalanden, for modern litteratur och folkpoesi, for konst oclz niiringslif.
Han lamnar Bfven ganska intressanta biografisks notiser om fur- stehuset i Nontenegro, om den unge kung Alexander i Serbien och hans mycket omtalade forllldrar, ex-konung Milan och drottning Natalia, om nPgra af de ledande miinnen inom politiken, sisom Stambulov, Ristitj m. fl.
Han omniimner afven flere af de mera framst&amp;ende,forfattarna och meddelar intressanta och.
viil valda utdrag u r deras verk.
Det Br med ett ord en vidtomfattande kulturbild forf.
i Slavia npprullar for sina 15isare.
Forf.
har ej sparat n&amp;gon moda for att Irunna llimna noggrannaoch tillforlitliga uppgifter om forhlllandena i de liiinder han ski1 drar ..
Han lmr studerat deras sprlk och deras litteratur, och han har ej nojt sig med att se hvad son1 kan iakttagas f r l n fonstret i en j&amp;rnv&amp;gskupd eller f r i n dacket txf en l n g i l t.
Han har foretagit l h g a vandringar till fots, besokt landt- miinnen i deras hem, studerat folktyperna p l n ' ara h i l l och gjort bekant- skap med det verkliga folklifvet.
R m s k e har han likval skildrat b i d e in- vinare och forhillanden i allt for ljusa fgrger, i betjlciligt ljusare farger Btminstone Bn man iir van att finna i andra reseskildriagar frPn dessa trekter.
Mbjligen kan detta bero darpk, att forf.
tack vare sin kannedom om spriket blifvit mottagenmed mera sympati iin andra friimlingar, moj- ligen har den nya kultur, sorn borjat f l insteg h&amp;r, redan i .miirkbar grad mildrat sedernn.
Det framglr af forfattarens skildring att ett stort kulturarbete p i - g t inom deasa stater och att de under de sista Brtiondena gBtt betydligk franlit sival i ekonomiskt sorn socialt hanseende.
S p h e n efter turkarnas ' liengvariga herravBlde hsfva dock ej kunnat utplAnas p i den jamforelsevis korte tid, sorn forflutit sedan de srnl Balkanstaternas frigorelse, utan de.
s t l %nnu i kulturellt hanseende mycket, efter Europas ofriga nationer.
E n orientalisk s t a m i n g hvilar annu pB de flesta stallen ofver lifvet.
I en sB betydlig stad sorn Belgrad t. ex. Sir.
den tisterliindska indolensen Bnnu sB stor: att de flesta butiker hBllas stangda mellan 12-3 midt pQ dagen, un-.
der hvilken tid lropmannen iita sin middag och tags sinsiesta.
Men Orien- tens inflytande minskas nu mera dag f r i n dag och ~Bsterlandets kultnr gor sig alltinera gallande.
MAnga tyska afflirsman hafva inflyttat i st&amp;- derna och dit medfort nBgot af clet europeiska arbetsjaktet. '
StBderna lmfva Bfven i yttre h&amp;nseende undergitt stora forandringar; hotel1 inredda med europeisk lyx och teatrar, dBr franska stycken spelas, hafva vhxt upp iifverallt, elektriskt ljus upplyser gatorna och elektriska sphvagnar for- binda olika stadsdelar med hvarandra.
Det nya tager sig dock ej ' alltid s&amp; vB1 ut bredvid det gamla, tvertom kan man - itminstone u r Bstetisli synpnnkt - ej annat an beklaga de nationella egendomligheternas for- svinnande.
Slavia ar en volurninos bok; den omfattar ej mindre Bn 353 sidor i stort oktavformat.
Men inneh61let Br mlngskiftande, ltirorikt och intres- sant, och man laser boken rned stort noje. '
Illustrationerna ~ r talrika o samt vackra och karakteristiska.
'.
Svenska TuristfZireningens Brsskrift fiir &amp; r 1898.
Denna publika- ti0.n lir nu sorn tillforne siirdeles njutbar och innehkllsrik, i all synnerhet hvad illustrationerna betrllffar.
Den anonyrna wtikeln sTill Stjarnorp,~ Johan Gymar Anderssons sjolifsskildring s F r h Dagas f a r d ~ och den i pressen vlilkanda signaturen 0.
R: s uppsats sApropP Skitne och Blekinge~ rekom- rnenderas siirskildt sPsom instruktiva och lattlasta.
De talrika afbildningarna efter fotografier och teckningar aro ut- markt fint utforda, och forlana boken ett bestiiende varde.
Lukianos, antiliens nzodervtaste ande af Victor Hrqo \ VicX: .itrlin,.
Ornslags~i~petten med dess vackra, vemodigt lutande Bacchushufvud inot en baligrund af svart och vinlof inger en behaglig forliansla a£ antik stiim- ning, ett lofte, sorn boken icke riktigt infriar.
Ty det ar p i de moderna sidorna hos antiken i gemen och hos Lukianos i synnerhet, som forf.
har lagt hufvudvikten i denna bob.
I det enkl a, formfullandade foretalet!
som utgor en apostrof till Lukianos, forliunnar han sin afsikt att siika uppratta den hittills xnisskiinde och foraktade filosofens anseende.
Gent emot den gangse uppfattningen af Lukianos som en antik Yoltaire ocll hails verksamhet som helt och hlllet satiriskt-kritiskt nedrifvande hislfdar forf.
tillvaron af en positiv 1ifuHskQdning och en konstruktiv for- fattareverksamhet hos honom.
Det referat a€ ett urval a€ Lukianos ' mLnga arbeten, soG forf.
i e t t vackert!
klassiskt sofradt sprek hmnar, loper i riktningen Bt nutidspara- leller och utmynnar i en harmsen filippik mot v k a dagars officiella kri- stendom, filosofiska forskning, praster, lekmannapredikanter och tidninga- skrifvare, hvilket allt han ville ha ihjiilslaget a€ en Lukianos ' 1zQn.
Fi5rf: s transskription af grekiska namn och substantiv tar mera hlinsyn till de grekiska skrifttecknens ljudvarde an till det hafdvunnn svenska uttalet.
Hellher, Sokrrrtas, ' Haraklas, Atiinai o. s. v. verka en smula sbefremdendn, i synnerhet som forf.
icke har angifvit den grekiska accentueringen: Sokrkt~s, ~ a r a k l i s etc., hvilket forefaller inkonsekvent.
Madchenerzielaung und ~Iadclaenversorgu~~g~ Eirre verglei - chende Studie von Marie IiXtjner.
Mittheilungen iiber einige Unterrichtsanstalten fiir die weibliche Jugend in Skaudinavien.
Von Marie Kittncr .. Forfattarinnan till dessa tvenne skrifter, forestdndarinna for e r nf ~ s t e r r i k e s hogre uppEostringsanstalter fSr officersdiittrar, har 1897 pH upp- drag af det osterrikiska Bkerbruksministeriet foretagit en s tudieresa i skilda lander a€ Europa, hufvudsakligen for att studera undervisningen i huslig ekonomi.
~ f v e n Stockholm, Goteborg och JIalmo besoktes, och det &amp; r resultatet af dessa sina om stor fackkunskap vittnande studier hon framlagger i de har omnamnda broschyrerna.
a€ hvilka siirdeles den, som beror hushillsskolorna i Skandinavien och darmed sammanhangande for- hhllanden, fortjiinar att uppmiirksammas at ' svenska lasare.
Beriktigande.
Med anledning af en under ~Notiser f r i n bokmark- n a d e n ~ i Dagnys 2 hZlfte forekommande kort anmiilan af Finsk kvinno- fijrenings lilla folkskrift * Den lilla honsboken~ ha vi fr %n en kompetent auktoritet inom facket i viirt land mottagit foljande agenmillen, hvilket vi s&amp; mycket hellre Bterge, som hvarje ~beriktigande * af detta slag endast kan bidraga till frtiinjandet af en god sak.
.
Vandande sig mot notisens slutmening, hvari det heter: ~ H u garna r skulle man ej onska att iifven for viir svenska landsbygd tillging funnes till dylik god och lhrorik liisning *, yttrar den b a d e brefskrifvaren: .En sldan tillgkng finnes i en synnerligen praktisk liten bok, den rc ' itta horz.sbokert for allrnogen~ af herr A. Lagergren, redaktor for facktid- ningen ~Sveriges honstidning~.
Den lilla skriften Zlr slld i tusentals exemplar, och ijnskligt vore " den vann allt storre spridning.
I sin tidning betonar herr Lagergren stlndigt, att honsskotel &amp; par sig vtil for kvinnor och barn.
Af den lifliga verksamhet, sorn de sista Aren borjat visa sig inom Sveriges honsafvel, i hvilken verksamhet kvinnorna med stor ifver del- tag-a, har herr Lagergren den storsta fortjlinst och heder.
Tack vare hans lilla bok .Den ratta honsboken for allmogen * samt tidskriften ~Sveriges honstidning~ st&amp; vi ej sB alldeles ranlottade pii Bonulitteraturens omr&amp;de, som anmslaren i Dagny tyckes tro., Foreningsmeddelanden.
Fredrika-Bremer-Forbundets samkvii~nskomite hade den 15 mars B Hushillsskolans lokal anordnat ett samkvlin, hvarvid forekorn diskussion med timne ~ H v a d kan gores for att hoja den tjanande klassen i sedligt och intellektuelt afseende?, Inbjudningskort hade utskickats till i Stockholm bosatta fruar, som Bro medlemmar af Fredrika-Breiner-For- bundet.
Oinkring ett 40-tal darner hade Atlydt kallelsen.
Shorn ordf. for aftonen fungerade fru E. AnkarsvPrd.
Diskussionen inleddes med ett kort foredrag af fru J. Jolin, hvilken betonade, att det; afseende pii tjtinarinnorna stirskildt .vore tv&amp; saker, som val kunde behofva forblittras: deras nojen och deras llsning.
BBda delarna voro i allmanhet ganska underhaltiga och f o p foradlande.
Tal.
foreslog att matmodrarna skulle fijrsoka ingripa for att anordna; sunda och oskyldiga nojen for sina tjanarinnor samt verka for att fP n %gon for.
dem liiinpad veckotidning till sthnd.
Diskussionen, hvari en stor del af de niirvarande deltog, utveckla- des slutligen till behandla ' ndet af principfrkgan angiiende stPdjas 18mplig-,
206 het eller olikmplighet, och vid foretagen votering visade det sig att en tiimligen stor ' majoritet, var for .st ad jans bibehiillande.
Efter disliussionen intogo de niirvarande en enkel tesupb.
%.
Till Zacharias Topelius ' bhr.
Fredrika-Bremer-FGrbundets bok- komitk afsande rned onledning af den finske skaldens bortging till hans dotter ' ett telegram af foljande lydelse: nTill barnens och ungdomens ofijrgatliga skald siindes vid hans jorda- fiird rned djup vordnad och tacksamhet en halsning f r l n Ili.edril,n Rremer- l ?iir.bundets bolzkomite.~.
.
En var~ling till Sveriges kvinliga ungdom met1 anledning af .de i tidningarna emellmiit forekommande misstiinkta annonsert som under utlofvande af allehanda fordelar soka locka unga flickor till utlandet, l ~ a r Fredrika-Bremer-FSrbundet nyligen offentliggjort i vlra fornamsta dagliga tidningar.
P I samma g h g erbjuder sig Fijrbundet att liimna anvisning pQ de internationella foreningar till unga flickors skydd, rned hvilka det s t k i forbindelse.
Sgidana foreningar 3x0 det vidtutgrennde nYoung Women ' s Christian Associationo, .Travellers ' Aid Societys, nDer Verein christlicher Lehrerinnenn rned hufvudgvarter i Gottingen och nltt ' llion in- ternationale des h i e s de la jeune filleo i Seuchatel.
Den sistn&amp;mnda foreningens verksamhet?
sLsom den beskiifves i dess nConstitution *, jir ordnad p % foljande siitt: Xedlemmarna siitta sig i fGr- bindelse rned alla de unge flickor i sin omgifning, sorn st&amp; i begrepp att liimns sina hem for att f o r t j h a sitt uppehllle, och erhjuda dem forenin- gens beskydd.
Om detta antages, erhkller skyddslingen af en fijrenings- medlem en liten bok, hvari b %das namn Bro inskrifna och adresserna pit de ' foreningsmedlemmar, som antagas kunna vara den unga flicliaii tili hj&amp;lp pQ hemes resa, och p&amp; den plats, dit lion Bmnar sig, aro antecknade.
Har hon ingen b e s t w d anstiillning, hinvisas hon till platsanskdfnings- byrgier eller .hemp som st % i forbindelse med foreningen.
Den unga flickan har Jltid rattighet att vanda sig till sin sarskilda ~skyddsfrun fijr att begiba rAd och upplysningar.
Z Draktreformforeningens Arsmote agde rum den 28 ?Jars kl. T e. m.
I forbundets lobal. '
De for Qret forf&amp;rdigade nya modellerna iiro en chenzilett, en brbsthlillar~e och en klcZdni&amp; fer, / lir: / i~ /.
i sholdderrt.
Full ddcharge beviljades styrelsea.
Till stFels~medlemmar fGr nasta I r vsldes: till ordinarie medlemmar doktor Hedda Anderson, fruarna Xanna Bendisson, Thee Burgman, Ellen Gyllander, Carin Scholander och frGken J. Lindeblad, till suppleanter fruarna Maria Bolin, Eva Kempe, Sigrid Nystrom och froken Helena Palmqvist.
De af Fredriba-Bremer-Forbundet valda styrelsemedlemmarna l r o: ordinarie medlemmar fruaina ' Marie-Louise Berg och Gurli ~ i n d e r samt froken Elsa GyldBn, suppleanter froknarna Sally Hogstrom och Caroline Wahrolin.
-
Till revisorer vddes .froknarna ' Bonnier och Hirsch och till revisors- suppleanter fru Waern och froken A. Kruse.
F. V. 0.
CentralbyrH har under sista arbetshet haft sin upp- marksamhet sllrskildt riktad pB arbetsklassens bostadsforhBllanden i huf- vudstaden.
Det har diirvid blifvit fullt klart, att tillgBngen pB bostader till skaligt pris iir alldeles otillriicklig.
Det ar sant, att bland dem, som liro verkligt husvilla, skulle visserligen de allra flesta, iifven om god till- gBng pB bostiider funnes, hafva s v k t att f % forhyra nBgon, emedan de gjort sig k w d a pQ shdant siitt frBn de liigenheter de forut innehaft, att ingen.
skulle vilje riskera att tag % dem till hyresgiister.
Men om bland alia dessa mera oordentliga skulle finnas blott en eller ett par familjer, som,.
oalitadt de bjuda till att ordentligt skota sig, ej.
kunna finna tak ofver hufvudet antingen dhfor, att .de hafva en alltfor stor barnskara, eller darfor, att ' de ej .form&amp; att betala de dryga hyror, sbm fordras, s&amp; sknlle detta sakforh&amp;llande vara upprorande.
Nu Ilr forhBllandet verkligen net, att Btskilliga jamforelsevis ordentliga familjer vid.
aprilflyttningen st&amp; strandsatta, enledan de ej v %gat &amp; aga sig en hyra af omkring 300 kr.
om k e t, en summa, som.
de inse, att de omojligt kunna giiI.da, eller ock forviigras de inflytta i de nya hus, snm blifvit fiirdiga vid denna tid, p % grund ' ctf att viirdarna onska f % endast barnlosa familjer eller sBdana med.
blott ett par barn.
MQnga grofwbetare hafva ej storre mBnadsinkomst an 60 kr.
Om af dessa 60 fir.
m %ste afgB c: a 26 till hyra, huru s k d l dB familjen, best %- ende af kanske 8 personer eller flera, kunna existera pQ Bterstoden?
Att billigare bostiider shledes iiro af behofvet p&amp;kallade, &amp; r tydligt nog, och dB stadens myndigheter ej anse sig kunna gora nBgot for att afhjltlpa den.na brist, sP m %ste det ske pi % enskild viig, och for nhgon ' tid sedan togo n8gra ledamoter i F. V. 0: s styrelse initiativet till bildande af ett aktiebolag for byggande af billiga, men .ord&amp;ntliga bostiider.
Boleget kallar ' sig ~Billiga bostiidern och har nu uppfort det forsta bo- stadshuset strax bredvid b t r s station.
Det iir ett envgnings triihus af- sedt for 18 familjer jiimte bostad for en vice viird.
Leenheterna best&amp; af enkelram med kakelugnsspis, och erliigges en hyra af 9 kr.
i mhnaden for rumnlen belagna Ht solsidaa och 8 kr.
pr m %nad .for dem, soln ligga Oh motsatt hB11.
Tomten iir af staden upplAten pB 10 Br.
Meningen iir att, om aktieteckningen medgifver det, uppfora ytterligare nQgra dylika bostadshus.
.Hvarje aktie lyder pB 250 fir.
och miniiniliapitalet 36,000 kr.
iir ofvertecknadt, men maximikapitalet, som 5ir best-dt till 100: 000 kr., knnn blott till haften uppngdt.
Det var af hogsta behofvet pealladt att fO det forsta huset f5irdigt till 1: sta apri ' l, dQ Htskilliga bostadshus pB ~ s t e r m a l m dB skulle utrymmas for rifning, hvarigenom ett 30-tal familjer d % mBste skaffa sig ny bostad.
Det har ej vmit nBgon liitt sak att afgora, hvilka bland de m b g e bostads- sokande som skulle liimnas foretrade framfor de andra.
Man har dock foljt den, principen att de, som iiro vitsordade som arbetssamma och or- dentliga, men pB samma gBng hafva ringa betalningsformlga, bora friimst ..
mottagas som hyresgiister.
E n familj, som var utmarkt viil vitsordad och som genom mannens och sonernas arbete hade en inkomst af mellan 30 och 40 kr.
i veckan och saedes a n s k s vara i stbnd att hgra p i dyrare stalle, och dilrfor ej kunde mottagas, holl pB att blifva husvill, emedan vilrdarna i de nybyggda husen vZigrade att mottaga en familj med 6 barn.
Genom en lycklig tillfiillighet (en familjs flyttning till landet) fingo de dock slutligen, till allas deras glldje, sorn kiinde dem, en snygg och tref- lig bostad.
Meningen med bolaget Zir ej att ofva valgorenhet i detta ords van- liga mening, ty det iir beraknadt, att ranta pO det insatta kapitalet skall I djnpare mening iir det emeller- utgB, dock ej med mer iin hogst 4 O /,.
tid en verklig viilgorenhet att siitta dem, som vilja gora riitt for sig, i tillf&amp;lle ett fB en om ock enkel bostad till ett pris, som deras tillgkngar medgifva.
Hvad kan vara mera neddragande och forstorande for den fattigaste befolkningen iin de nuvarande bostadsforhillandena som tvinga dem antingen att lefva ofver sina smh tillgingar eller ock sammangyttra sig till det otroliga?
Faran for att locka till inflyttning i Stockholm genom beredande a£ billiga bostader borde ej vara stor, dL endsst de, sorn h&amp;r iiga hemorts- riitt, af bolagets styrelse mo ttagas sorn hyresgaster.
F r h skilda h5U.
Foreningen Stockholms lnternationella Ifin-arinnehcm holl onsdagen den 30 mars sitt Arsmote, hvarvid BrsberZittelsen for 1897 upp- liistes.
Af denna framgick, att pensioniirernas antal under l r e t varit 133 samt att gret utvisat; en birttre stallning beroende pa dels den hojning af ineckorderingsafgifterna, sorn enligt styrelsens beslut vidtogs f r h och med den 1 Juni, dels p&amp; det storre antal tillf&amp;lliga pensionilrer, sorn hem- met under sommarens utstallning fbtt mottaga.
Styrelsen utgores af foljande medlemmar: Ordinarie: fru Agnes Wicander, ordforande, justitierbdinnan K. Boman: v. ordforands, frijken J. Lindeblad, skattmastsre: froken A. Ulrich, sekreterare, fru A. Scllulthess, fru A. Thiel, froken C. Wahrolin, fru Anna Wicander, lektor J. Humble; suppleanter: friherrinnan I. Printzskold, froken Th. Geijer, froken 31.
Aspman.
... En praktisk arbetsbyrh har for en tid sedan borjat sin verksam- het ~ s t e r m d m s ~ a t a 40. n Dess uppgift ar att fiirmedla utforandet af linne- och enklare kl&amp;dsomnad, miirkning, stoppning och for ofrigt alla slags la,dnga.r och harigenom skaffa arbetsfortjsnst Bt obemedlade damer ur bildade samh&amp;llsklasser.
Den mottager lfven finare handarbeten och konstslojdalster till forsaljning.
\ Det a r icke fijrsta glngen ett dylikt foretag blifvit startadt i Stock- holm.
Redan 1888 inrgttades en s. k. lagningsbyrh a£ en frokea Lind, hos hvilken iddn di %still uppstBtt af en i Dagny intagen notis ur Harper ' s Ma- gazine angBende dylika byrQer i ett par af Amerikas storre stader.
Denna inrlittning tycks emellertid ha ront for liten uppmuntran och p&amp; grund diiraf afstannat.
Det ar onskviirdt, att det nya foretaget mltte fB den framgBng, som dess miinniskovLnlipa syfte fortjgnar.
D i s p e n s fi-811 folkskoll~rarinne-examen har erhPllits a£ fil.
kand.
Anna Be~pmart, hvilken forklarats kompetent att?
sedan hon a£- slutat den profPrskurs hon for narvarande genomglr vid folkskollararinne- seminariet i ' Stockholm.
soka och innehafva ordinarid bGattning vid folk- skola.
2.
Under r u b r i k e n ~ A u s S c h w e d e n ~ lrimnar den i Gottingen ut- gifna ~Monatsbericht des Vereins christlicher Lehrerinnenw for den 1 mars detta h ett korrekt och utforligt referat af det foredrag om D ~Fredrika- Breiner-Forbundets uppkomst och utveckling,, som holls af froken Gertrud Adelhorg vid kvinnokongressen i Stockholm forra hosten.
Froken Adelborgs foredrag har afven i Btskilliga af vlra landsorts- tidningar blifvit till sina hufvuddrag litergifvet oc11 diirigenom bidragit att hos allmhheten sprida kannedom om forbundets syften och resultaten af dess 1 8 k i g a arbete.
.
L h ~ S p l i t t e l s e n s h i s t o r i e s heter en artikel, som upptager hela 5: te hlit ' tet af den norska kvinn0saksi; idakriften Nghnde.
Den liimnar en hufvud- sakligen af tidningsurklipp och mijtesreferat sammansatt redogorelse for en stor schism inom Norges kvinliga rostri4ttsforening: Iwilken nBrmast fiirorsakats a£ styrelsens tillviLgag8ende vid namnda forenings hsmote den 31 januari.
PA detta mote forellgo till behandling tv&amp; lika lydande forslag om tillagg till stadgarnas $ 1, det ena inlamnadt af en landsortsmedlem, det andra af Nylandes redaktor, froken Gilra ILiaog.
Paragafen lyder: .For- eningen arbetar pB att skaffa kvinnor statsborgerlig och kommunal rost- rgtttt, och det foreslagna tillligget: * p i samma villkor som for mBn.rP Fro- ken l \ ~r.ob, som under diskussionen upptrgdde som forslagets mllsman, uttalade sin Bsikt, att detta tillggg vore alldeles nodvLndigt for att afskara forellingen f r l n alla mojligheter till kompromisser och ~subsidiarav prutnings- forslag, till hvilka det annass vore farn v5irdt att den skulle taga sin till- flykt.
Styrelsen Qter ansiig, att foreningen borde vara s l fsi som moj- ligt, enar snnars intet praktiskt arbete knnde foretagas.
Vid omrostningen f611: forslaget, igenom med 37 roster mot 51.
En ny tvistefrhga uppstod nu, i det styrelsen fann sig foranlBten att llimna ur riikningen 68 af lands- ortvmedlem~nar skriftligen afgifna roster, samtliga for forslaget.
Froken I&lt;rog upptradde harvid Aterigen som oppositionens representant och p %pe- kade det orattflirdiga i detta handlingssiitt.
Foljden af detta oroliga mote har.
utom en del tidningsinsandare och en polemik i Verdens Gang mellan friiken Iiro !~ och rostrattsforenin- gens ordforande, froken Anne Holsen, blifvit stiftandet af en 1nndsort.wBst- rdttsfor-ening i opposition mot hufvudstadsforeningen.
The National American Woman Suffrage Association holl i forra mhnaden sitt Arsmote i Washington, hvarvid pB samrna g h i g firades femtioiirsminnet a£ den fijrsta amerikanska kvinnosakskongressei~, soin iigde rum i Seneca Falls, Newyork: 1848.
Under det g h g n a halhek- let ha de amerikanska kvinnorna, trots en energiskt organiserad och vidt- utgrenad ' verksamhet, erldillit full medborgerlig rostrltt endast i 4 stater, Wyoming, Colorado, Utah och Idaho.
Den kommunala rostratten ii,r niigot mera utbredd.
Med d e d n i n g af jubildet inkommo Btskilliga telegrafiska hiilsningar.
dhibiand en f ran Fredrika-Brem er-Fiirbundet och en frLn Sorges kt-inliga rostrattsforening. '
(Insandt.)
.
Ett genmde till Alma Cleve.
WBr jag laste Alma Cleves artikel om sGladjen och familjens i Dagnys sjette hiifte, k b d e jag mig uppfordrad utt i min ringa man soka gora gdlande en annan syn pb saken, iin den som fram- lades i ofvannamnda nppsats.
Nig syntes niimligen, att h a Cleves ylstiende, det gladjen vore dod och familjelifvet p&amp; viig att npp- losas, t %lde vid nbgon modifikation.
ilIAnga tankviirda saker har hon bar uttalat, men mycket af det hon sager torde ha viickt Bt- skilliga h a r e s forvhing, for att icke saga ogillande.
XA det tilliitas mig att gora mig till tolk for dessas mening ocn soka pbpeka d g r a oegentligheter i den aljes sk talangfulit skrifna mtikeln!
Forfattarinnan beklagar sig redan i forsta meningen ofver att vi nu for tiden icke k m n a vara glada p&amp; det siitt, som ~ G r a fbr- iildrar och morforaldrar forstodo gladjen.
Ar dettn verkligen n l g o t att beklaga sig ofver?
M i m e icke en hvar generation har sitt eget satt att forst&amp; bide sorg och gladje och alla andra miinskliga kiin- slor, och mlnne icke hvarje generation har ratt att gora detta-utaa att frhga efter vare sig foraldrara eller morfiiriildrars nppfattning?
Lit vara att denna for oss iildre forefaller mera symyatisk, mera begriplig - utvecklingens lag forbjuder en dock att gora den sb att siiga till mfittstock.
for de efterkommande.
Dessa ~rziiste se p i ett annat satt, och bBde ~ g l a d j e och ~) &gt;familjs nldste for dem ha ett annxt begreppsinnehu an for de gamla.
Alma Cleve anser rent af, att viira dagars ungdom har forlorat formiigan att gladjas och tappat bort familjekanslan, Som nlotstycke till denna nntidens f orslappning upprullar liou idylliska taflor frftn en glngen tids umgangeslif (familjelifvet har hon ' visst glonlt bort).
Detta halfsekelgamla ideal ' ar dock knappast af den art, att det kan for den ungdom, som nu lefver, te sig efterstrafvansvardt och locka den att, om jag sii fBr uttrycka mig, vrida tidens ur tillbaka.
Siir- skildt ' kvinnorna.
ha ingen orsalr att liingta tillbaka till 40-talets dansnojen, t y for dem ha .de okade tillfallena till boklig bildning och de q l n g a nya arbetsomriidena medfort en ny .kiilla till .gladje, n a~nligen kamratlifvet.
Den, som likt mig med.
intresae och, forstiielsefull s,ympati fijljer det nu " uppvaxande sliiktets utveckling, uppfattar icke dess allvar som trumpenhet och dess sjkilfstandighetskansla som sjalfs- d d och upprorsbeggr.
) ?Die schonen Tage in Aranjuez)) Bro deras nm, och vi bora icke missunna dem att framlefva dessa dagar i en- lighet med deras eget lynne och det ideal,.
som den nya tidsandan nppstaller.
Ja, jag g8r sii liingt, att jag t. o. m. icke finner det stotande, om de inskriinka sina brollop till det minimum af tid, sorn krafves for en anstandig vigsel, om .-jag iin A andra sidan med vemod ser tillbaka pii den gamla goda tidehs tre- till fjortondagars- brollop och beklagar, att denna vackra sed, som sii bidrog att fastare killknyta familjebanden, nastan alldeles forsvunnit.
Om an brollopen 81.0 fortare undanstokade nu for tiden, sb ha dock kontrahenterna, dB s l lndnga konientionella skrankor for unga miins och kvinnors sammantrilfiande .och narmande bortfallit, vanligen haft tillfalle att 15i.m Ir&amp;nna hvarandre biittre och m %ngsidigare, Bu som forr var mojligt.
Farfattarinnan vill visst skjuta skulden ' for det aftagaide fa- miljeintresset pd sonernas och dottrarnas studier och brddskande verksamhet.
Min tro ar den, att det Br foraldrarna, son1 ge hem- met dess pragel af hem, och att barnen ensamma aldrig skulle form4 det, om de an gjorde odlandet af familjelif till sin enda verksamhe ' s- uppgift.
Forr i vii.rlden, sgger Alma Cleve, var man glad rued de glada.
Vnr icke det en ganska latt uppgift?
Svlrare a r att vara glad med de sorgsna, annu sviirare att trosta dem.
Vlr tid bryr sig mera om de sorgsna iin de glada, klandrar hon vidare.
Kanske den dock Bar ~ a t t i detta, kanske de sorgsna aro flere an de glada, kanske de behofva mem deltsgande 5in dessa.
Numera tror man sig icke ha gjort nog, om man affardar, den behofsande, som kommer till ens dorm, rned ett plagg och en inatbit.
Man uppsoker de fattiga ~ icke, att de skola komma och gora sig och bedrofvade O C v5intar pSminta.
Nycket, mycket mera ville jag invanda mot Alma Cleves npp- fattning af v l r tid och sarskildt dess ungdom; men jag vAgar icke upptaga mera af denna tidskrifts utrymme, p i hvilket jag redan torde ha tillrackligt inkriiktat.
AfvensS tviflar jag pii min formgga
att vardigt fylla mitt sjalftagna viirf som ungdomens ~Ehrenretter&gt;).
Utvecklingen, skall skota det battre iin jag, och nar en gang viir stacknrs tid blir, den gamla g o d a ~, skall det nu lefvande sliiktet taga sig lika idealiskt ut som den njutningslystna lagmanskan p&amp; HAbro och den heme omgifvande ungdomsskaran taga sig ut fijr Alma Cleve - och kanske for ingen annan. '
Till Fredrika-Bremer-Forbundet ins %nd periodisk litteratur.
Svensk: Folkskolans barntidning n: r 6, 7, 8, g, 10, 11.
Nelsovaunen n: r I, 2, 3, 4, 5.
Hein&amp; n: r 2, 3.
Idun n: r 4, 5, 6,.
7, 8, g, 10.
Jordemodern n: r 12, 1897; I, 2, 1898.
Kyrklig tidskrift n: r 1-2.
Lasning for hemmet n: r I.
L i n d a n: r 4.
Nordisk tidskrift n: r I. Xya bokhandelstidningen n: r I, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9.
Nya kyrkans tidniog n: r I, 2.
Slojclundervisningsbladet n: r I.
Svensk clamtidning n: r 5, 6, 7, 8, g, 10.
Svensk 13raretidning n: r 5, 6, 7, 8, g, 10.
Svensk nlusiktidning n: r 3, 4, j.
Svensk bokhandelstidning n: r 4, 5, 6, 7, 8, g. Teosofisk tidskrift n: r I.
' Tidskrif!
fijr triclg8rdsodlare n: r I By 2 A. Trerdandi n: r I.
Finsk: Finsk Tidskrift del 44, h 2.
Nntid n: r 2..
Husmoderen n: r 4, 5, 6, 7.
N y l m d e n: r 3, 4, 5.
Urdn: r1,z,3,4, j,6,7,8,9,10.
Kvinden og Samfundet n: r 2.
Tysk: Blltter des Badischen Frauenvereines 11.r 4, 5.
Deutsche Hausfrauenzeitung n: r 5, 6, 7, 8, g, ro, Die Frauenbewegung n: r 3, 4, 5.
X-ene Hnhnen n: r;, 4, j.
I I.
Engelsk: The Charities Review vol.
VII, n: r 5.
The Nursing Record n: r 51 2-5 18. a The Nurse ' s Journal n: r I.
' She Woman ' s journal n: r 3, 4, 5, 6, 7, 8.
Fransk: L a Femme n.: r 3, 4, 5.
La ligue n: r I.
13ulletin de I n Societe pour l ' amblioration cln sort de la femme etc. n: r 5.
7 18 Humlegardsgatan 18 1 8 Gotgatan 1 8 29 Drottninggatan 29 .. Spis- och Knlickebrod Q n u h z g a oZ+7ca solater, oiif: ueg * t~affliga vdlsnzcc7c.
2 HEDERSPRlS och GULDMEDIRLJ I) rosclen 1594.
Rrnarlscll.r.r.oig 1895.
GULDMEDALJ Stockliolm 1897.
B i s c u i t s o c h Cakes lamnar %t kvinnoz!
r %d och upplysningar i juridiska och ekonomiska angelageaheter.
Traffas 2i forbundets byrg 54 Drottninggatan, 1 tr, Onsdagnr kl. l / 2 11-11 f. m.
Dngn y ~rtkom~mr fr (" c2 och 1iwd lIS !3C med 20 haffen, rrtp ?vtrll (lt.
9,thzsi.
28 fryckark.
Priset, fiil.
Iwl dr! / tiqj iir mr7uctst 7liijlf .~lretl 3 21 .. or7~ iir stiltdt~s: - 4.
F O ate (77~11mur ~ uf ~ i m 7 r i ~ w - ~ r t - r-~~r /, a,u7t * t t ' 1,1.
.
.
ix.
.i ', ci~.
s z - 54 5 i2 For ieke 9 1 t e (7 / e m (~!
f a - F1-et7t.ik (r-Bt-~1jtf:) * - 3Zt * 7,1r1~i7ct a:; !oo.
rrt&amp; 0 - = 2 2 - &amp; a3 w 2 LGnummer kunna erha " l1as d Fredrika-Bremer-For6undets till ett pris d 30 6ro fiir enkelhiifte.
fijr munnens, tlndernas 0211 6yrd hudens vard m. m. Annonse~ for D A Q N Y i J upptagas af ' Tacgebo ~ y - B, e ~ y p x f i * i i r r r.
31 iisterma / msgatan 31.
Adresser: Fredrika- Bremer- Fdrbunde t: Dro ttninggatan 54.
Kikstelefon 27 (; ".
Fiirb~z~ulets 1) p.
i ~ i i: ~ ~ w 11-.I.
: - 4 h 1.
tvl.
1s It;.
F e n i n y e n Handarbetets Vanner: Brunke6ergstorg 18. o p p e t 10- 1.
