# ID: svediakorp-per1613
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 32,957
# sentences: 1,173
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 2 1 (9 6 0) TORSDAGEN D E N 25 MAJ 1905 18:DE ÅRG.
modern och korrekt och högst elegant, ej spår till fantast, doktrinär och pedant, en man, som leker med hinder och blind t på sin seger tror. "
K.
G. OSSIAN-NILSSON I SITT ARBETSRUM.
EN MODERN M DIKTARE.
ALMÖ, rikets tredje stad, har fostrat många framstående män på det politiska och merkantila området, men på skalder har det under sekler varit total missväxt.
Visser- ligen framträdde • på 1700-talet en Haqvin Bager, glorvördig i åminnelse, men denne välmenande mans litterära produktion blef till en visa landet rundt.
" Platta pannkakor och platta poeter komma från Skåne, " lät det, tack vare Bager och hans rimsmideri.
Denna omilda kritik fastslogs till en dogm, som det höfdes minst ett århundrade att förpassa till skräpkammaren.
Skåne har, som vi veta, i våra dagar fram- bragt diktare af orig nell och säregen lägg- ning, och den skånska hufvudstaden har om- sider blifvit förunnad att skänka landet en verklig poet, K- G. Ossian-Nilsson.
Vid sekelskiftet debuterade han med en diktsamling, " Masker ", som slog igenom hos både publik och kritik.
Sedan dess ha flere böcker utgått från hans hand och den nyaste är hans bidrag till vårens litteraturflod: " Amerikaner och byzantiner ".
Vår tid, karaktäristisk för andliga brytnin- gar och social klasskamp, är ej ägnad att skapa diktare med optimistisk blick på till- varon.
Ossian-Nilsson äger något af renässans- mannens storvulna kraft, en diktarsjäl, som likt stormvinden obekymrad sopar fram.
Han lefver och är fostrad i det stora indu-: FOTO FÖR IDUN AF ALFRED B. NILSON.
strisamhället.
Dånet af hammarslag och ma- skinernas rassel, myllrande arbetaretåg fram och åter till fabrikerna, ur hvilkas jätteskor- stenar röken väller fram, tung och söfvande, och så hafvet, det befriande, som ger fanta- sien vingar och flykt — se där den miljö ur hvilken Ossian-Nilssons sångmö vuxit fram.
De yttre realiteterna förefunnos, de väntade blott på sin sångare.
Och han kom, som nämndt.
Men ej för att lätt och varligt knäppa på lutan.
Den trotsiga trumhvirfveln och trumpetens smattrande fanfar passade mera för hans kynne.
Tillvarons strid är den axel, kring hvilken hans diktning roterar, eller, närmare bestämdt, denna är ett uttryck för den otämda dådlust, det berserkalynne, som hos svensken slum- rar på djupet.
Ty svensk i hvarje tum är Ossian-Nilsson — förpostfäktaren, kunna vi säga, för en nyinbrytande romantik i vår litteratur.
Samtiden med dess idéer framställer han gärna i historisk omklädnad med diktarens rätt att anpassa en modern tids innehåll i en svunnen form.
Jörgen Kock, det ståtliga vers- dramat i hans till senaste jul utkomna d kt- samling " Svart och hvitt " är ett exempel härpå.
Någon gång framställer han dock en typ ur vår egen tid i " monokel och silkecylinder paletot, paraply, blankläderskor — en blick, som kufvar och binder, en tunga, där blixten bor — Men vanligtvis begagnar han sig af en " mask ", hvilken, illuderande en gången tid, därjämte passar in på skaldens och hans sam- tids ansikte.
Han är de stora personligheternas diktare.
Han dissekerar dem ej eller plockar sönder dem bit för bit, för att visa en gapande och undrande hop, huru vi se ut invärtes.
Den andliga kraftmänniskan är hos honom hel- gjuten, oantastlig, aristokrat.
I diktens form har han sålunda mejslat en imponerande " Siegesallé " af historiska hjältegestalter.
Som sin andlige själsfrände anger han — Machiavelli.
Dennes " Fursten " har lifligt till- talat honom, utan att därför ha gifvit im- pulsen till hans egen riktning.
Till ett när- mare preciserande af denna kan anföras hvad han yttrade till den, som skrifver dessa rader: " Under ' demokratiserande ' tider framträder den stora härskartypen, min furste; han kan leda sitt ursprung från såväl samhällets botten som dess höjder, och han vet göra sin vilja gällande.
Men för att vara verkligt stor — fortsätter skalden — är det ej nog att äga den största kraften inom sig, utan denne en- skilde skall också vara bäraren af den största välsignelsen för de många — en individ, kort sagdt, så beskaffad, att hans lycka förut- sattes af de mångas. "
Denna tanke uttrycker han i Jörgen Kock i följande strofer: " Ej vill jag er litenhet eder förtycka: Jag vill tvärtom tvinga er alla till lycka. "
ALFRED B MIN NILSON.
FRAMTID.
MIN FORNTID griper efter mig: gif ord åt mina kval, åt stenarna, som stötte dig, gif tunga med ditt tal!
Förgät den ej, fördölj den ej, de långa årens törst: dä bet du munnen samman: " Nej, nej, jag vill segra först! "
Nu växer du, nu stiger du mot dina kullars krön, och är du än en pilgrim, nu syns målet för din bön.
Din kärlek slår sin vinges skydd, skönpurprad, kring din stig, och världen skådar, morgonprydd, mot solen och mot dig.
— 262 — I D U N 19C5 Sjung ut!
— O forntid, se, din blund var blunden i en graf: föds klagan ej i smärtans stund, blir ingen klagan af.
Det kval, som samlats i min barm med hvarje mörk minut, när dagen stiger, ljus och varm, som jubel strömmar ut.
Jag skådar upp, jag ser ej ner, slut grafvens port igen!
Jag kan ej, kan ej klaga mer, jag kan ej klaga än.
Jag har ej nått min högsta höjd, ej plockat alpens blom, mig återstår all dagens fröjd, all bergets rikedom.
Min framtid, du, som gaf mig bud hvar mulen sorgedag, på dina altar, segergud, min forntid offrar jag.
Hvar torsos brons, som formats till vid elden af mitt blod, i degeln käckt jag slunga vill som massa åt din stod.
iVlin framtid, du, som är mitt allt, min sagas sagofé, du mina drömmars jordgestalt, blott skönare än de.
Det var min fröjd, så förr som nu, när fröjden stoltast brann, min gud, att du är kvinna, du, och jag, att jag är man!
K.
G. OSSIAN-NILSSON.
SVENSKT RIKS DAGrSLIF.
DOR.
AF LUCI- V. UNDER HÖGTRYCK.
NÅGRA SLUTORD.
D E N F Ö R S T A R I K S D A G E N i det n y a parla- m e n t s h u s e t p å H e l g e a n d s h o l m e n h a r icke legat på latsidan.
Tvärtom, men den har, t r o g e n s i n a t r a d i t i o n e r, följt d e n d å l i g a v a n a n - att g ö m m a d e t m e s t a och v ä r s t a till sist.
Så- l u n d a h a r i k s d a g s v e c k o r n a efter p å s k u t m ä r k t s i g för e t t h ö g t r y c k s a r b e t e, s o m n ä r a n o g ä r utan motstycke uti våra parlamentariska anna- ler.
D e t v a r i n g a öfverord, d å h r P e r s s o n i T a l l b e r g i n l e d d e sin t a l m a n s v i s a p å följande sätt: " I t u s e n d e frågor vi haft a t t b e s l u t a. "
D a g a r n e h a icke r ä c k t till, n ä t t e r n a ofta m å s t t i l l g r i p a s.
V i d å t m i n s t o n e t v å tillfällen h a a n d r a k a m m a r e n s n a t t p l e n a s t r ä c k t sig ä n d a in i a r l a morgonstund, så att klockan slagit 4, innan talmansklubban beseglat ja-svaret på det tradi- tionella: " B e h a g a r k a m m a r e n å t s k i l j a s? "
Så- d a n a d y g n h a r d e n f o l k v a l d a k a m m a r e n haft en n o r m a l a r b e t s d a g af d r y g t 14 t i m m a r, hvil- k e t hittills ä r r e k o r d.
I hvilken grad riksdags- a r b e t e t m o t s l u t e t f o r c e r a d e s f r a m g å r icke m i n s t däraf, a t t frågor af s t o r b e t y d e l s e m å s t e af v e d e r b ö r a n d e u t s k o t t a f s t y r k a s m e d d e n moti- v e r i n g e n, a t t u t s k o t t e t icke h u n n i t s ä t t a sig in u t i ä r e n d e t.
Motionstiden är begränsad och det k a n väl i f r å g a s ä t t a s, h u r u v i d a icke äfven r e g e r i n g e n s propositionsrätt borde vara det.
Åtminstone måste det b e t r a k t a s såsom i högsta måtto olämp- ligt a t t k.
m: t aflämnar v i k t i g a k.
p r o p o s i t i o - ner, h v i l k a s e d a n i sin t u r ofta f r a m k a l l a " Muivr ä n d r i n g s f ö r s l a g från e n s k i l d e m o t i o n ä r e r, s å sent som u p p r e p a d e gånger skedde vid årets riksdag.
F ö r v i s s o föreligger h ä r en fråga, s o m förtjä- n a r a t t a l l v a r l i g e n u p p t a g a s till d i s k u s s i o n, p å d e t a t t d e t s v e n s k a r i k s d a g s a r b e t e t ej a l l d e l e s måtte förryckas.
D e t första krafvet p å en lag- s t i f t a n d e församling är n a t u r l i g t v i s a t t f r å g o r n a blifva allsidigt och g r u n d l i g t p r ö f v a d e, m e n d e t m e d g a f t i d e n visst icke alltid u n d e r d e t n u afslutade riksmötet.
B l a n d d e m å n g a ä r e n d e n af s t o r v i k t, s o m e x p e d i e r a d e s u n d e r h ö g t r y c k s v e c k o r n a, v a r äfven kvinnornas rösträttsfråga.
F r å n d a g s p r e s s e n s redogörelser känna Iduns läsare resultatet.
In- g e n d e r a k a m m a r e n ville v a r a m e d o m e t t s å billigt k r a f s o m a t t h o s r e g e r i n g e n b e g ä r a en utredning.
E m e l l e r t i d funnos i b å d a k a m r a r n e varmhjärtade o c h v ä l t a l i g a f ö r e s p r å k a r e för kvinnans rätt.
Och det visade sig att här, s å s o m i E n g l a n d, d e n n a r ö s t r ä t t s f r å g a icke ä r bunden vid de vanliga partibanden.
Hufvud- t a l a r e n i första k a m m a r e n till förmån för en skrifvelse till r e g e r i n g e n v a r d e n s t r ä n g t k o n - servative rektor Säve, medan uti andra kam- m a r e n h u f v u d t a l a r e n emot h v a r j e å t g ä r d v a r d e n frisinnade f o l k s k o l l ä r a r e n N y d a l.
Det kan icke h j ä l p a s, m e n d e t g j o r d e e t t föga upplyf- tande intryck att höra denne senare, ty hans ord k l i n g a d e s å s o m e t t g e n l j u d från l ä n g e för- s v u n n a tider, d å k v i n n a n a n s å g s s t å p å e t t lägre trappsteg än mannen.
D e t t a framhöll o c k s å frih.
C.
C:son B o n d e, h v i l k e n u t i e t t ridderligt, glänsande anförande tillbakavisade d e n N y d a l s k a s t å n d p u n k t e n, m i n n a n d e o m lif- egenskapens dagar, samt ställde kvinnan på h e n n e s r ä t t a p l a t s v i d m a n n e n s sida.
Men det är under alla omständigheter uppenbart, a t t d e t n o g dröjer, i n n a n d e n s v e n s k a r i k s d a g e n s majoritet får ö g o n e n ö p p n a för r ä t t v i s a n och b i l l i g h e t e n af k v i n n o r n a s r ö s t r ä t t s k r a f.
Flere t a l a r e m o t i v e r a d e n u sitt a f s l a g s y r k a n d e d ä r m e d, a t t d e icke ville l ä g g a n å g o n s t e n i v ä g e n för l ö s n i n g e n af m ä n n e n s r ö s t r ä t t s f r å g a.
D å emel- l e r t i d i d e t föreliggande förslaget kraftigt fram- hölls, a t t m a n afsåg en a l l d e l e s f r i s t å e n d e b e - h a n d l i n g, s å s m a k a d e d e t t a s k ä l b r a m y c k e t af de o b o t f ä r d i g e s f ö r h i n d e r.
Hvad har annars 1905 års riksdag uträttat?
J a, r e s u l t a t e n hafva, t r o t s högtrycksarbetet, varit ö f v e r v ä g a n d e n e g a t i v a.
E t t m e r a frikostigt n e d g ö r a n d e af p r o p o s i t i o n e r och m o t i o n e r h a r väl s ä l l a n, om e n s n å g o n s i n, s k å d a t s.
Det har s l a k t a t s m e d formligt r a s e r i.
D o c k föreligga n a t u r l i g t v i s äfven n å g r a posi- tiva r e s u l t a t, fastän de u t g ö r a e t t f ö r s v i n n a n d e p r o c e n t t a l u t a f d e m å n g a förslag, s o m g å t t all v ä r l d e n s v ä g.
N å, en s t o r del k o m m e r n o g tillbaka igen.
D e t ä r v ä s e n t l i g e n l a n d s b y g d e n s o m profi- t e r a t af d e n g å n g n a r i k s d a g e n s a r b e t e, och d e n gamla, o l y c k l i g a k o n t r o v e r s e n m e l l a n l a n d och s t a d h a r o c k s å v i d n å g r a tillfällen g j o r t sig skarpt kännbar.
Gifvetvis s k u l l e d e t föra oss a l l d e l e s för l å n g t a t t h ä r g å in i d e t a l j e r.
V i e r i n r a en- d a s t om n å g r a h u f v u d s a k e r.
Våra landtmän h a fått s i g en n y v ä g l a g, m e n s ä k e r l i g e n ä r d e t t a e v i g a s t r i d s ä p p l e därför i n g a l u n d a b r i n g a d t ur världen.
E t t viktigt resultat är den n y a s o c k e r l a g s t i f t n i n g e n, s o m i n n e b ä r en ö f v e r g å n g från r å v a r u - till p r o d u k t b e s k a t t n i n g och afser a t t l å t a s t a t e n d e l a förtjänsten m e d s o c k e r - fabrikanterna.
Riksdagsmännen ha denna gång haft m y c k e t b e s t y r m e d n å g r a af v å r a för- nämsta konsumtionsartiklar.
Utom med socker h a d e s y s s l a t m e d b l.
a. b r ä n n v i n, öl och s v a g - dricka.
Vi h a fått n y b r ä n n v i n s f ö r o r d n i n g, n y ö l f ö r o r d n i n g och n y s v a g d r i c k s f ö r o r d n i n g, samt- liga b j u d a n d e p å s k ä r p t a b e s t ä m m e l s e r i afse- ende p å försäljningen, utom den sistnämnda, som t v ä r t o m afser a t t h e l t och h å l l e t frigifva är nutidens bästa näringsmedel för barn och försäljningen.
De tre förordningarne innebära alla e t t m o d e r a t t i l l m ö t e s g å e n d e af från s p e - cielt n y k t e r h e t s h å l l f r a m s t ä l l d a ö n s k n i n g a r.
H v a d s ä r s k i l d t d e n n y a b r ä n n v i n s f ö r o r d n i n g e n beträffar, så b j u d e r den d e s s u t o m p å a l l d e l e s n y g r u n d för f ö r s ä l j n i n g s m e d l e n s f ö r d e l n i n g, h v a r i g e n o m landsbygden i hög grad gynnas på städernas bekostnad.
A l l a d e s s a förslag ä r o a n t a g n a p å r e g e r i n g e n s initiativ.
M e n a n n a r s h a r r e g e r i n g e n icke haft någon angenäm säsong.
Den har varit utsatt för en n ä r a n o g o a f b r u t e n följd af n e d e r l a g o c h a n d r a o b e h a g l i g h e t e r; och d e t är a n m ä r k n i n g s - v ä r d t, a t t a n g r e p p e n k o m m i t i c k e b l o t t från m o t s t å n d a r e, u t a n äfven från s å d a n a, s o m b o r d e i främsta rummet tillhöra de trogna vännernas skara.
V i e r i n r a b l o t t om, h u r u t. e x.
i f ö r s t a k a m m a r e n e n d r Cavalli, en h ä r a d s h ö f d i n g Gu- staf B e r g o o h en frih.
G r i p e n s t e d t s ä l l a t s i g tiil a n g r i p a r n e s k r e t s.
B l a n d de fallna r e g e r i n g s f ö r s l a g e n n ä m n a vi h ä r b l o t t n å g r a af d e a l l r a v i k t i g a s t e.
D e t är kändt, huru rösträttsfrågan strandade på kam- r a r n e s s k i l j a k t i g a b e s l u t; d e n blir n u d e n s t o r a p r o g r a m p u n k t e n v i d s o m m a r e n s v a l till a n d r a kammaren.
S t r e j k l a g e n föll, kanslihusfrågan föll, d e t s t o r a f l o t t a n s l a g e t gick om i n t e t, l i k a s å kasernbyggnadsanslaget.
Inalles har denna riks- d a g p r u t a t o m k r i n g 13 millioner p å h v a d k.
m:t äskat, hvarigenom den slutsumma, som rikssta- t e n b a l a n c e r a r m e d, n e d b r i n g a t s till d e t fort- f a r a n d e s t å t l i g a b e l o p p e t af 1 7 2, 2 7 0, 0 0 0 k r.
, som är nära 5 millioner mindre än närmast föregående.
B e t e c k n a n d e för d e n s i t u a t i o n, s o m v a r i t r å - dande, är att, medan riksdagen genomgående varit så ovanligt kraftig i sin prutmån gent- e m o t k.
m: t, d e n till a r b e t a r e f ö r s ä k s i n g s f o n d e n beviljat 6 0 0, 0 0 0 k r.
m e r ä n k.
m: t b e g ä r t.
D ä r r e g e r i n g e n s ö k t e p r u t a, d ä r ville ej r i k s d a g e n vara med.
Mycket skulle naturligtvis kunna vara att berätta om den gångna riksdagen och dess högtrycksarbete.
Den storm, som malmtullen i elfte t i m m e n u p p v ä c k t e, ä r ä n n u för färsk för a t t behöfva å t e r u p p l i f v a s.
D e n s a t t e lidel- s e r n a u t i en för v å r a f ö r h å l l a n d e n o v a n l i g t häftig s v a l l n i n g.
M a n k a n förstå, i h v i l k e n grad situationen uti vår lugna andra kammare hade förändrats, då en aktad danneman i ex- plosiv v r e d e k u n d e b e s k y l l a e n af m i n i s t r a r n e för a t t h a — m i s s b r u k a t o r d e t.
Som sagdt, mycket skulle ännu k u n n a vara a t t förtälja.
M e n d e t ä r j u en förtjänst a t t s l u t a i tid, i s y n n e r h e t, f ö r m o d a v i, n ä r m a n skrifver om p o l i t i k u t i I d u n s s p a l t e r.
Därför b j u d a vi n u l ä s a r e n farväl.
Riksdagsmännen h a j u o c k s å r e s t h e m till m a k a och g å r d och det är tyst i den mångomstridda byggnaden på Helgeandsholmen.
I n n a n vi n e d l ä g g a p e n n a n, t i l l å t a vi oss b l o t t a t t c i t e r a ä n n u n å g r a o r d u r d e n förut omta- l a d e visan af h r P e r s s o n i T a l l b e r g.
H a n s j u n g e r bl.
a. s å h ä r: " Men hur i debatten vi än hafva grålat, det bästa för landet oss alla besjälat. "
J a, d e n s a k e n t i l l k o m m e r d e t icke o s s a t t betvifla.
V a l m ä n n e n h a j u själfva a f g ö r a n d e t i sin h a n d.
Ett pris af Femtusen (5,000) kronor är i Iduns nya litterära pristäfling utfäst för den bästa svenska original romanen af ungefär 300 sidor vanlig bokoktav.
Täflingstiden utgår den 30 juni 1905.
Närmare program och bestämmelser åter- finnas i Idun n:r 41 för föregående år.
Alla våra författare och författarinnor in- bjudas att deltaga!
sjuka.
Förordadt af Herrar Läkare.
Prof sändes gratis och franco från Axel Lennstrand, Gefle.
I D U N 1905 — 263 SEX DA D STYFVER.
FÖR IDUN A F AMAN- KERFSTEDT.
E T V A R en tidig vårnatt.
Hafvets oro h a d e s t i l l n a t af, o c h p å v a t t n e t g l i m m a d e en s m a l s t r i m m a från d e n n y t ä n d a m å n e n.
I s - sörjan i s u n d e t v a r b o r t a, o c h luften k ä n d e s ren, h ö g o c h m i l d.
Uppför d e n l å n g a b a c k e n till f ä s t n i n g e n i s k y m n i n g e n m e l l a n d e h ö g a m u r a r n a gick m e d brådskande och likväl försiktiga och tysta steg en k v i n n a.
H o n v a r k l ä d d i tofflor o c h h a d e en s c h a l öfver h u f v u d e t.
V ä l u p p k o m m e n, s m ö g h o n l j u d l ö s t fram utefter m u r a r n a, k l ä t t r a d e m e d g r ä n s l ö s o c h v å g s a m v i g h e t öfver vall- grafven p å s å s ä t t, a t t h o n f a s t g j o r d e e t t r e p på e n a s i d a n, k a s t a d e d e t öfver till d e n a n d r a, d ä r d e t t o g s emot o c h g j o r d e s fast.
Hon s v ä n g d e n å g r a ö g o n b l i c k öfver djupet o c h n å d d e ä n d t l i g e n fram, d å en k r a f t i g h a n d f a t t a d e h e n n e och d r o g h e n n e u p p.
" Och hade j a g inte d i g, " sade hon. "
M e n n u s k a vi s l å b o r t s o r g e n.
Tre månader — det g å r som en d a n s. "
Men sorgen satt där, så a t t de inte ens k o m m o s i g för a t t k y s s a s.
M i n u t e r n a v o r o för a l l v a r s a m m a för s å d a n t.
M e n h a n höll h e n n e h å r d t t r y c k t m o t sitt b r ö s t. "
H a r d u h ö r t n å g o t från d e g a m l a? "
s a d e han. "
J a, h ä r ä r bref.
H v a r h a r d u fickan?
S e h ä r ä r l i t e t å t d i g.
G ö m ' e t b a r a v ä l för d e andra.
Och så godt mod, Anders Petter. "
Det knackade sakta på dörren.
B r o d e r n s o l d a t e n följde h e n n e t i l l b a k a.
R e - p e t s a t t k v a r öfver vallgrafven, och hon s v ä n g d e å t e r öfver djupet.
Då hon väl var uppkom- m e n, l ö s t e h a n d e t, o c h h o n d r o g d e t till s i g, r u l l a d e ihop d e t o c h b a r d e t så u n d e r s c h a l e n.
S å h a d e h o n h å l l i t p å i n ä r a t v å år, alltid mo- dig, t r o g e n o c h u p p m u n t r a n d e.
N u behöfde h o n allt k o m m a till ro o c h sofva, t y dagen därpå väntade henne mycket arbete.
Men för första g å n g e n h a d e o c k s å öfver h e n n e k r u p i t e n viss u n d e r l i g s k r ä c k.
M a n visste icke af n å g r a n e r v e r p å d e n t i d e n, m e n m a n trodde p å aningar.
Hon låg länge som under en m a r a, m e n h u r d e t v a r, s e g r a d e h e n n e s s t o r a, s t a r k a, u t h å l l i g a k ä r l e k öfver a l l a s p ö k b i l d e r, hon somnade t r y g g och lugn och v a k n a d e nästa m o r g o n kraftfull o c h g l a d till sitt a r b e t e o c h sina t y s t a f ö r h o p p n i n g a r.
Sidentyger med Schweizerbroderi till Klädningar och blusar sista nyhet i Japan Pongé ä kr.
3.10 A 4.70 pr meter.
Levereras tull- A portofritt t !H privatpersoner.
Profver omgående franko.
Schweizer &amp; Go„ Luzern S. 5.
(Schweiz.)
" Ja-a, det förstås, m e n.
.
. "
" J a g h ö r d e a t t b o r g m ä s t a r n s h a d e börjat med s o p p a n h ä r o m s i s t e n s, n ä r di h a d e m i d d a g för f a s t l a n d s b o r, " inföll h u s p i g a n.
" Håll m u n, Stina Lisa, det är ingen som frågat h e n n e o m r å d, " s a d e k a p t e n s k a n s k a r p t, " J a g k a n aldrig tacka dig nog, Olle, " hvi- häftigt u p p r ö r d öfver a t t h o n förlorat h e d e r n s k a d e h o n. "
J a g k a n å t m i n s t o n e få t a l a m e d a t t v a r a d e n första. "
J a g behöfver i n t e a p a honom, medan du h a r v a k t. "
efter h v a r k e n b o r g m ä s t a r n s eller p o s t m ä s t a r n s " J a g blir v ä l o l y c k l i g för ' et, j a g, till s i s t. "
eller för r e s t e n n å g o n m ä n n i s k a. "
" N e j, d e t blir d u i n t e.
J a g ä r n o g försiktig " Men ", invände madam Sundbom saktmodigt, och d u ä r v ä l i n t e m i n b r o r för i n t e h e l l e r. "
" på den där middagen v a r det bara utbölingar. "
Ja, tig n u bara.
J a g vet hvad det gäller, Bevars, ingen i staden ansågs värdig.
D e t jag. "
.
.
s k u l l e falla sig s å b r a, o m vi t o g k ö t t s o p p a n De g i n g o b å d a framåt i m u r a r n a s s k u g g a, först — o c h s å fisken — och s e ' n s t e k e n och sist den u n g e s o l d a t e n m e d j ä m n a, t a k t f a s t a s t e g, efterrätten.
P å så vis kunde k a p t e n s k a n spara h o n ljudlöst s m y g a n d e efter h o n o m, till dess in v i n e t p å e n a r ä t t e n, för p å fisken k u n d e di K a p t e n Hoff, k o m m e n d a n t p å f ä s t n i n g e n, o c h de k o m m o fram till l o g e m e n t e n.
g ä r n a d r i c k a u r s k v ä t t a r n a efter s o p p v i n e t. "
h a n s fru s k u l l e h a m i d d a g s k a l a s, o c h som d e t t a " G å in i v a k t k u r e n, " s a d e h a n.
v a r m e r a o v a n l i g t i d e n lilla s t a d e n, d ä r m a n " J a g t ä n k e r visst inte t a n å g o t v i n p å sop- Där stod hon och väntade, skälfvande både i a l l m ä n h e t inom sällskapslifvet nöjde s i g m e d p a n, o c h k o m i h å g, S t i n a Lisa, a t t d u s l å r i af ä n g s l a n o c h l y c k a.
M e n h o n behöfde ej supéer m e d dans, så var det ganska naturligt, förståndigt i glasen.
Du går bakom gästerna vänta länge, inom en minut s å g hon honom att det v a r stor uppståndelse i kommendant- och s t r ä c k e r fram a r m e n till h ö g e r o m d e n d u komma, lång och smärt i sin hvita fångdräkt, h u s e t för a t t o r d n a t i l l r e d e l s e r n a m e d a l l d e n serverar, m e n hufvudsaken ä r a t t du slår i så, så v a r h a n d ä r h o s h e n n e, d ö r r e n s k ö t s till n o g g r a n h e t, s o m tillfället k r ä f d e.
a t t d u får fjorton glas u r b u t e l j e n.
Det är utifrån, o c h d e s t o d o i m ö r k r e t t ä t t s l u t n a till b ä s t d u öfvar d i g i k v ä l l m e d v a t t e n. "
F r u k a p t e n s k a n v a r en d u k t i g k v i n n a, s o m hvar andra. "
J a g s k a n o g g ö r a m i t t b ä s t a, frun, v a r s ä - s t y r d e sitt h u s m e d o r d n i n g o c h p r a k t i s k för- " Ä n d t l i g e n träffar j a g d i g d å, A n d e r s P e t t e r, " ker p å d e t.
Hvad p å mej ankommer, så s k a måga.
H o n visste h v a d h o n ville, o c h h v a d hviskade h o n. "
J a g tycker d e t är en evighet di i n t e bli a n k o m n a, " s a d e S t i n a L i s a o c h h o n ville, d e t g e n o m f ö r d e h o n.
H o n v a r t r ä - mellan hvar gång.
H u r m å r du?
Nu börjar s k r a t t a d e till.
gen o c h t r o g e n i s k ö t a n d e t af sina p l i k t e r.
P å du v ä l få t i l l b a k a h u m ö r e t, n ä r d e t lider s å sitt sätt kunde hon kallas godhjärtad, men h o n " H v a d h a r k a p t e n s k a n t ä n k t sig för s t e k? "
s n a r t till s l u t e t. "
v a r h ä r s k l y s t e n o c h s a t t e sin ä r a i a t t s k ö t a " J a g h a r visst i n t e tänkt m i g, u t a n j a g h a r " D u förstår i n t e d e t d ä r, S t i n a L i s a, " s a d e sin e k o n o m i s å, a t t k a p t e n e n k u n d e h a s k ä l r e d a n skaffat, m e n j a g v a r r ä d d, a t t i n t e kalf- han d y s t e r t. "
J a g vet inte hvad det kommit för s i t t b e l å t n a s k r y t: " M i n h u s t r u får tolf- s t e k e n s k u l l e r ä c k a, för d e n v a r inte så v ä r s t åt m i g.
J a g ä r r ä d d för h v a r d a g.
J a g t r o r s k i l l i n g e n a t t r ä c k a till lika m y c k e t, h v a r t i l l s t o r, u t a n j a g m å s t e t a e n fårstek o c k s å. "
a l d r i g j a g k o m m e r öfver d e h ä r t r e m å n a - a n d r a fruar behöfva r i k s d a l e r n. "
E n gång om " M e n h v a r i a l l v ä r l d e n s k a vi s t e k a d o m? "
derna. "
å r e t t o g h o n s i g l e d i g h e t för a t t r e s a b o r t o c h r o p a d e m a d a m L u n d b o m till. "
S k a vi e l d a h ä l s a p å sina gifta s y s t r a r, och d e t p å s t o d s " H v a d nu, A n d e r s P e t t e r, j a g m å t t e v ä l a l d r i g upp stora bakugnen u t e i bagarstugan? "
a t t n ä r d a g e n för h e n n e s å t e r k o m s t n ä r m a d e l ä m n a t a l l t i n g d ä r h e m m a o c h flyttat h i t o c h " D e n d r a r d å e n half famn v e d, " s a d e k a p - sig, b r u k a d e b a r n e n s u c k a n d e s ä g a s i n s e m e l l a n: tagit plats hos k o m m e n d a n t e n s och lärt mig tenskan bekymrad. "
G å r d e t i n t e an p å h ä l l e n " Ack, om pappa ändå vore m a m m a! "
bli a k r o b a t för e n m e s h e l l e r.
D e t d ä r vill i gryta? "
j a g r a k t i n t e h ö r a, håll d u b a r a m o d e t u p p e. "
N e j, v e t k a p t e n s k a n, di blir i n t e g e n t i l a p å T y k a p t e n e n h ö r d e till d e t m e d g ö r l i g a s l a g e t, S n a r t t å g a vi u t m e d p u k o r o c h t r u m p e t e r d u det sättet.
O c h m e d all s m ö r g å s m a t e n o c h som s å g lifvet i ljusa färger och ä l s k a d e a t t och j a g, o c h s å gifta vi o s s m e d d e t s a m m a. "
g r ö n s a k e r n a blir n o g s p i s h ä l l e n full ä n d å. "
h a g l a d a a n s i k t e n o m k r i n g sig, hvarför h a n s " Mes, " sade han, " en dråpare. "
u t n ä m n i n g till k o m m e n d a n t p å en fästning, full " J a, d å b e g r i p e r j a g inte h u r vi s k a b ä r a " D e t v a r j u i v å d a, A n d e r s P e t t e r, h u r ofta m e d fångar, af m å n g a b e t r a k t a d e s som e n ö d e t s oss å t, " s a d e k a p t e n s k a n s u c k a n d e, " d e t blir skall j a g s ä g a d i g d e t.
D u t o g för h å r d a t a g ironi.
väl ingen annan råd än a t t elda i bagarstugan. "
i brottningen. "
" D e t t y c k e r j a g d å ä r alldeles orimligt.
M e n E m e l l e r t i d höll fru k a p t e n s k a n i o c h för d e n " Men sinnet rann på mig, och nu ser j a g skulle vi i n t e k u n n a s k i c k a d o m till b a g a r e n stora händelsen nu en konferens med stadens honom ligga död hvar natt. "
för a t t s t e k a s.
D e t g j o r d e vi en g å n g h o s kokmadam i salskammaren, under det huspigan " D u tänkte a l d r i g g ö r a h o n o m s k a d a, m e n k y r k o h e r d e n s, mins j a g. "
s t o d o c h t o r k a d e glas v i d s k ä n k e n.
det g j o r d e h a n.
H a n t ä n k t e från b ö r j a n t a " Men det kostar väl det m e d? "
" J a, madam Sundbom, " sade kaptenskan, lifvet af d i g. "
" d å börja vi s å l e d e s m e d fisken, stufvad p i g g - " A h, b a r a e n s p o t t s t y f v e r.
J a g k v i s t a r öfver " H u r v e t du d e t? "
var och potatis, och sedan taga vi soppan. "
till b å g a r W i b e r g o c h frågar, om h a n k a n t a Hon tvekade ett ögonblick.
emot d o m.
J a g ä r igen i r ö d a s t e r a p p e t. "
" Om kaptenskan ursäktar, så hörde j a g att i n n e i s t a d e n så h a d e fina h e r r s k a p e r n a t a g i t S a g d t o c h gjordt.
Madam Lundbom sprang, " D e t v e t j a g därför a t t h a n friade till m i g sig till a t t börja m e d s o p p a n.
D e t sade min och d e t d r ö j d e icke l ä n g e, förr ä n h o n v a r till- k v ä l l e n förut, o c h d å h o t a d e h a n a t t s k a d a d i g.
s v ä g e r s k a, s o m v a r i t i n n e och h ä l s a t p å s i n baka.
Och n u ä r d e t b a r a d e n h ä r i n s p ä r r n i n g e n, s o m d o t t e r, s o m ä r m a t l a g e r s k a, s å a t t d e t ä r all- gör d i g m i s s m o d i g, " s a d e h o n l u g n a n d e. "
J a, nu är det uppgjordt med hela pascha- sen.
Bågar W i b e r g kunde inte t a mer än d e n " V i får j u a r b e t a u t e, " s a d e h a n, " o c h d e t deles s t n t. "
ena, för h a n k u n d e i n t e förstöra b r ö d g r ä d d - " S ä g e r m a d a m det?
Ja, j a g hörde n o g är e n v ä l g ä r n i n g.
N ä r j a g a r b e t a r m e d spa- n i n g e n för k a p t e n s k a n s k ö t t, s a ' h a n, m e n d e n g l u n k a s om d e t i S t o c k h o l m o c k s å, m e n d e t den, t ä n k e r j a g p å forna tider, p å t o r p e t o c h h a n t o g skulle n o g bli till b e l å t e n h e t, s a ' h a n, är d å u p p - och n e d v ä n d a v ä r l d e n, d e t m å s t e på d i g, S t i n a L i s a. "
och s å s p r a n g j a g till b å g a r A p e l k v i s t, o c h h a n j a g tillstå.
.
. "
" N å, d e t v a r d å v ä l, a t t j a g fick h ö r a e t t v a r villig a t t t a d e n a n d r a, fastän d e t h a d e ord o m d e t, " s a d e h o n.
. "
M e n d e t k u n d e j u v a r a i n t r e s s a n t a t t börja sig litet s v å r t, s a ' h a n, m e n för k a p t e n e n s s k u l l, med d e n s e d e n h ä r, h e r r s k a p e t s o m ä n d å ä r " J a, hade j a g inte dig.
.
. "
sade han.
Rösten sa h a n.
.
. "
liksom förnämst.
.
. "
stockade sig i halsen p å honom.
STURES MJOLK-CACAO ftr numer * * obestridligen erkänd som angenämaste och hälsosammaste frukostdryck, som finnes.
Förutom den bästa Cacaon ' s fina arom och angenäma smak, har den mångdubbelt mera näringsvärde och är hälso- sammare än n&amp;gon annan i handeln förekommande Gacao.
Se i öfrigt Professor Bergstrands och Handels- kemisten John Landins intyg.
Prisat är det billigaste, nämligen endast 3 kronor pr k g.
IDUN — 264 — 1905 Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa Barntvål I 25 öre st. Grumme &amp; Son Stockholm.
" Det vet j a g visst, " sade kaptenskan, " han k u n d e lika väl g ö r a d e t för min s k u l l. "
Madamen hostade ett litet omärkligt tag, som lika omärkligt, men välförstådt besvarades af e t t e k o från s k ä n k e n. "
F r å g a d e madam, hvad det skulle k o s t a? "
" N e j, d e t g j o r d e j a g v e r k l i g e n i n t e, för d e t k a n d å i n t e bli n å g o n s u m m a a t t t a l a o m; de h a j u u g n a r n e e l d a d e i alla fall, så d e t blir j u i n g e n e x t r a utgift för d o m, b a r a b e s v ä r e t förstås.
.
. "
" D e t v a r d u m t i alla fall.
M a n s k a l l alltid veta hvad man ger ut.
K o m i h å g d e t till en annan gång, madam Lundbom. "
F ö l j a n d e d a g s k u l l e k a l a s e t bli, och d e t ba- k a d e s och s t e k t e s och a r b e t a d e s till s e n t p å n a t t e n i k o m m e n d a n t h u s e t, och k l o c k a n half t u p å o n s d a g s m i d d a g stod d e t l å n g a b o r d e t d u k a d t m e d b r u t n a s e r v e t e r och g l ä n s a n d e k r i s t a l l - skålar.
Tvänne soldater voro beordade att hos r e s p e k t i v e b a g a r e h ä m t a h v a r s i n s t e k i sista m i n u t e n, så a t t de ä n n u.
s k u l l e b i b e h å l l a sin hetta.
De a n k o m m o m e d s i n a l å n g p a n n o r till k ö k s u p p g å n g e n, j u s t som g ä s t e r n a t r o p p a d e in genom hufvudingången.
Kaptenskan stod klädd t full s t a s s i köket » för a t t k a s t a en sista blick öfver t i l l r u s t n i n g a r n a.
Tidningarna, som höljde stekarna, borttogos och de f r a m s t o d o v a c k e r t b r y n t a och g l ä n s a n d e till s å väl k a p t e n s k a n s som m a d a m L u n d b o m s stora belåtenhet. "
D e t k a n då r i k t i g t v a t t n a s i m u n n e n b a r a af a t t se på d e m, " f ö r k l a r a d e madamen.
(Forts.) S K O L U N G D O M OCH NERVOSITET.
ÄRMED vill äfven undertecknad göra några reflexio- H ner i detta redan ganska flitigt debatterade ämne.
Föregående inlägg ha framställt åtskilliga både verkliga och tänkta orsaker till skolungdomens nervositet.
För min del tror jag inte att själfva läxläsningen, sådan den numera är ordnad, på något sätt bidrager därtill, ej heller kan jag förstå, hur det skulle bära sig med undervisningen, om läxläsningen toges bort.
Jag be- klagar verkligen af hjärtat alla lärare och lärarinnor, om den metoden blefve införd, att allt skulle läras af barnen under lektionstimmarna.
Hvilket oerkördt arbete detta skulle blifva, kan hvar och en inse, som själf något pröfvat på " lärarekallet.
Det skulle för öfrigt fostra bekvämlighet, osjälfständighet och stor osäkerhet hos eleverna.
Just det att de få själfva läsa sina ämnen och tänka öfver dem på egen hand, tror jag är mycket nyttigt och utvecklande.
Äfven är det väl meningen, att lektionerna skola befästa och utvidga de kunskaper eleverna sålunda förut skaffat sig.
Utan läxläsning tror jag ingen undervisning kan få något resultat, — och hur skulle det gå med lärare och lära- rinnor?
Helt visst skulle de bli öfveransträngda och nervösa i ännu högre grad, än hvad redan nu är fallet.
Att försöka inpränta ett ämne under en lektion hos 20 å 30 elever på en gång, så att hvar och en af dessa sedan har en verkligt god behållning däraf, och hålla på så lektion efter lektion, — därmed stode ej många ut.
Jag har kommit att fundera på något annat, som jag tror inte så litet befrämjar nervositeten hos skol- ungdomen.
Det är de mångahanda profven i alla ämnen strax före examen och den däraf alstrade » hets- jakten » mot slutet af terminen, just då både lärare och elever börja känna sig trötta och det värsta arbetet egentligen borde vara öfver.
Det skall vara prof i historia, geografi, matematik, tyska, franska, engelska K o s t y m och svenska, och efter dessa prof rättar läraren och lärarinnan till stor del sin betygsättning.
Åtminstone var och är nog ännu förhållandet så i den skola, där jag åtnjutit undervisning.
Var lärare i historia delade pä » proftimmarna » — en för sv.
hist., en för allm.
hist.
och en för litteraturhist.
— ut åt oss elever hvar sin lapp med 10 å 11 olika frågor i detta ämne, hvilka vi sålunda på 1 timme skulle skriftligen besvara.
Vi skulle redogöra för krigshändelser, slag, fredsslut, karak- tärer, regeringar m. m.
I geografi hade vi dagen före examen muntlig proflektion i geografi, som varade flere timmar på e. m.
Då skulle allt, hvad vi läst under den gagna terminen, genomgås och förhöras.
Af fruktan för att ej riktigt kunna besvara alla skriftliga och munt- liga proffrågor och till följd däraf få mindre goda betyg lästes nu alldeles vildt dagarna närmast före examen.
Jag vet flera elever, som sutto uppe och läste hela nätterna och sedan kommo till skolan feberaktiga och nervösa, ur stånd att kunna hålla tankarna tillsam- mans.
Själf var jag dagen före min utgångsexamen så trött och öfveransträngd, att jag oupphörligt föll i gråt utan någon anledning.
Sedan på sommaren minns jag, hur slö och trött jag kände mig.
Jag kunde inte alls njuta af friheten på grund däraf.
Är det nu rätt att gå tillväga så?
Skall inte en lärare och lärarinna kunna hinna få en klar uppfattning af en elevs kunskaper och framsteg under terminens lopp utan att behöfva anställa sådana prof och sätta betygen därefter?
En elev, som allvarligt arbetat under terminen och alltid kunnat sina läxor, kan vid profven råka dumma sig och sålunda få sämre betyg än en elev, som varit lat under termi- nen, men stormläst till profven och redt sig bra med dessa.
Detta är ej rättvist, och jag tror, att en dylik nervspänning vid terminens slut, då arbetet i stället borde så småningom saktas af, kan ha ganska ledsamma följder med sig.
PRIVATLÄRARINNA. '. '
\ Det har varit med tämligen blandade känslor under- tecknad läst Ann Yrs m. fl.
inlägg i ofvanstående fråga.
Har själf för icke så värst många år sedan varit en sådan där » nervös, blodfattig, öfveransträngd varelse », men det var till stor del mitt eget fel, liksom jag tror det är mångas.
Flickor äro ju i allmänhet, som Ann Y. säger, utrustade med en god portion mera ambition än gossar.
Den där ambitionen är ju något man kan vara glad öfver att äga, men den kan också bli till skada, det har jag sett många exempel på, själf är jag ett.
För att någon gång få tillfälle att öfverglänsa kamraterna läste jag och många » bredvid » i nästan alla ämnen.
Läste på flere sidor i förväg i öfversättning o. s. v. Själfva läxorna togo minsta tiden.
De voro för öfrigt så väl genomgångna i skolan hvar enda en, att äfven de minst begafvade ej behöfde slita ut sig.
Hade ej denna falska ambition drifvit oss att läsa mer än vi behöfde, hade vi visst icke behöft bli bleka och öfveransträngda.
Såsom det i allmänhet undervisas nu för tiden af våra unga lärare, klart och åskådligt, hvarje läxa förberedes grundligt, tror jag det är orätt att kasta all skuld för nervositeten på skolan.
Nog finns det en och annan äldre lärare och lärarinna, som anser bere- dandet som ett onödigt påhitt och håller styft på orda- grann utanläsning, men de äro dock sällsynta, lyckligtvis.
Hvad som särskildt förvånat mig i de här upp- satserna är talet om att afskaffa hemläxorna.
Det låter ju nog bra, och från barnens synpunkt sedt vore det ju härligt, men stackars lärare och lärarinnor.
Den, som kan komma fram med ett sådant förslag, har tydligen ingen aning om, hvad det vill säga att undervisa barn.
Redan nu få lärarne arbeta så, att de äro både » nervösa och öfveransträngda », och hvad blefve de icke, om barnen ej skulle ha något att läsa öfver hemma.
Men om man nu ser bort från läraren, jag undrar, om det vore så nyttigt för barnen att slippa från allt själf- studium.
Jag tillåter mig tvifla därpå.
Huru skola de i en framtid kunna reda sig på egen hand, om de ej redan som barn få vänja sig därvid.
— Den där idéen om slopandet af allt hemarbete skulle möjligen kunna realiseras i några få ytterst gynnsamma fall, om en lärare t. ex. blott hade 2 å 3 elever, men med klasser på 20 å 30 barn är den nog otänkbar.
Du mor, som har sådana bleka, öfveransträngda barn, har du aldrig tänkt på, att du själf skulle kunna afhjälpa det onda i någon mån?
I stället för att sKjutsa de läxläsande pysarna till motsatta änden af våningen för att slippa höra surret, kunde du ju taga ditt arbete och sätta dig midt ibland dem.
Tänk så mycken oro, som skul ' e försvinna, om mammas vänliga ögon hvilade på ungdomarna, medan de besvärliga läxorna lästes.
Så kunde du ju gifva dem en och annan vägledande fråga på det lästa, låta dem få » berätta » läxorna för dig etc. Visa dig sä intresserad af deras arbete som möjligt, tala om för dem, hur mamma en gång i tiden själf fått » knoga » med läxor, uppmuntra dem på allt sätt och försök att få dem att tycka om sitt arbete.
Beklaga dem framför allt ej.
därmed gör du ingen nytta, men stor skada.
— Tror du icke, du lilla mamma, som är så orolig för dina barn, att mycken nervositet skulle försvinna, om du följde ofvanstående råd.
Jag tror det, ja, jag är alldeles öfvertygad därom.
L. e r P.
S TUDENTV1GILANSEN P Å 1850-TALET.
N I N G A R A F N.
P.
I UPSALA NÅGRA ANTECK- ÖDMAN.
(lEortS.
o. slut fr. n:r 19) N Ä R J A G som u n g s t u d e n t k a n d i d a t k o m m e d n å g r a a n d r a dito p e r å n g b å t från S t o c k h o l m den 5 n o v e m b e r 1 8 5 5, så v a r d e t a l l d e l e s som h ä r beskrifvits.
S ä r s k i l d t v a r d e t en ä l d r e s t u d e n t m e d g l a s ö g o n och v ö r d n a d s v ä r d t h e l s k ä g g, som a l d r i g s l ä p p t e oss.
H a n icke b l o t t m ö t t e oss vid b å t e n s a n k o m s t och v i g i l e r a d e af oss s å m y c k e t som då m e d h a n n s, u t a n l a g a d e s å a t t h a n äfven u n d e r de n ä r m a s t e d a g a r n e v a r s å m y c k e t som möjligt i v å r t s ä i l s k a p, j a, om- gifven af oss som e t t s l a g s lifvakt, och v a r s t ä n d i g t treflig och u n d e r h å l l a n d e, o u t t ö m l i g p å a n e k d o t e r, som gåfvo oss r i k t i g a p a r o x y s m e r af s k r a t t, o u t t r ö t t l i g a t t föra oss o m k r i n g och visa oss s t a d e n s m ä r k v ä r d i g h e t e r och äfven a t t föra oss från s c w e i t z e r i till s c h w e i t z e r i och p å d e t g e m y t l i g a s t e s ä t t b e s t ä l l a in v a r o r p å v å r egen b e k o s t n a d — och d ä r p å i en j o v i a l i s k och n e d l å t a n d e t o n v i g i l e r a af oss till h ö g e r och vänster.
Vi t y c k t e a l l a a t t h a n v a r så " g l a d och treflig ", m e n nöjet och ä r a n af h a n s säll- s k a p v i s a d e sig i l ä n g d e n r ä t t d y r b a r t, S t u n d o m nöjde m a n sig ej a t t m ö t a s t u d e n t - k a n d i d a t e r n a vid a n k o m s t e n, u t a n d e t k u n d e h ä n d a, n ä r de k o m m o l a n d v ä g e n, a t t m a n till och m e d for dem l å n g v ä g till m ö t e s.
B e k a n t var, a t t n o r r l a n d s - s t u d e n t e r n a alltid p å d e t t a s ä t t r e s t e sina u n g a l a n d s m ä n till m ö t e s ä n d a till H ö g s t a g ä s t g i f v a r e g å r d.
D ä r h ä l s a d e de dem v ä l k o m n a, i n t o g o f e s t m å l t i d m e d d e m i g ä s t g i f v e r i e t s s t o r a sal och v i g i l e r a d e g r u n d l i g t af dem, och s e d a n foro s t u d e n t e r och s t u d e n t - k a n d i d a t e r i en l å n g r a d af s k j u t s k ä r r o r och å k a r d r o s k o r g l a d t och b r o d e r l i g t t i l l s a m m a n s in till U p s a l a, D e t t a lefverne p å H ö g s t a gäst- g i f v a r e g å r d v a r k ä n d t inom s t u d e n t k å r e n u n d e r b e n ä m n i n g e n " H ö g s t a v ä s e n d e t " och fortlefde ä n d a till dess a t t j ä r n v ä g s r e s o r n a t r ä d d e i landsvägsfärdernas ställe.
Men d e n v a n l i g a s t e v i g i l a n s e n v a r d e n s o m försiggick k a m r a t e r och b e k a n t a e m e l l a n å r e t om.
O c h a l l d e l e s s ä r s k i l d t v o r o de u t s a t t a där- för, som fått " rek " m e d p o s t e n.
Till dessa " l y c k l i g a " eller o l y c k l i g a — h u r u m a n n u s k a l l k a l l a d e m — f ö r s a m l a d e sig l å n t a g a r n e som ö r n a r n a k r i n g " å t e l e n ".
Men h u r u k u n d e d e s s a roffoglar få v ä d e r k o r n på r e k e t?
För- klaringen var mycket enkel.
I d e t g a m l a post- huset midt emot Geijerska huset nedanför " Ca- rolina rediviva ", var nämligen hvarje postdag i f ö r s t u g a n u p p s a t t p å en s v a r t tafla en lista p å aila d e m som h a d e rek m e d p o s t e n, och h ä r s k o c k a d e s alltid de l å n e b e h ö f v a n d e, och så fort n å g o n af dem fått å l i s t a n s y n p å n a m n e t p å en b e k a n t, h e l s t en l a n d s m a n, s k y n d a d e h a n till d e n n e s b o s t a d och s t o r m a d e in u n d e r r o p e t: " D u h a r rek på p o s t e n!
H u r m y c k e t k a n du v a r a af m e d? "
J a, i b l a n d k o m m o m å n g a i n s t o r m a n d e samti- digt p å d e t t a s ä t t och r o p a d e om h v a r a n d r a de b e l o p p de ö n s k a d e.
Huru som hälst, när nationsvaktmästaren ändtligen kom med reket, s å v a r d e t b a r a a t t d e l a u t till h ö g e r o c h v ä n - ster, till dess m a n själf ä g d e e n d a s t en r i n g a b r å k d e l k v a r af h e l a s ä n d n i n g e n.
Af s å d a n t h a d e j a g själf m e r än en g å n g personlig erfarenhet.
Men j a g k a n äfven u r egen e r f a r e n h e t b e r ä t t a e t t fall d å den k a m - r a t l i g a b e h a n d l i n g e n af ett r e k g i c k m y c k e t l ä n g r e än så.
J a g s a t t en d a g och s t u d e r a d e i all s k ö n s ro i m i n v i n d s k a m m a r e, då e t t p a r af mina l a n d s m ä n k o m m o i n r u s a n d e och den ene b a r i h a n d e n ett u p p b r u t e t bref, som han l ä m n a d e mig u n d e r u t r o p e t: " H ä r h a r du e t t blifva fullt fraicha efter tvättning eller färgning hos Örgryte &amp; Furgeri A .. - JB., Göteborg, Ombud i Stockholm: Kungsgatan 9.
Kemiska Fröken Beda Tvätt- Johnson.
IDUN 1905 — 265 — r e k, s o m j a g t o g för d i n r ä k n i n g från v a k t - mästarn, och j a g öppnade det och lånade 50 k r o n o r, s o m j a g j u s t behöfver i d a g.
O c h X.
här lånade 2 5, och — här har du resten. "
M a n m å ej u n d r a öfver, om j a g v a r d t lite h ä p e n o c h förargad o c h äfven u t t r y c k t e d e t.
M e n att bråka v a r inte värdt.
D e t v a r j u en " äldre l a n d s m a n ", o c h h a n själf t y c k t e s ej fatta a t t h a n gjort a n n a t ä n h v a d h a n s o m g o d k a m r a t kunde göra.
Tvärtom tycktes han anse, a t t j a g b o r d e v a r a t a c k s a m öfver a t t h a n r ä d d a t r e k e t å t m i g o c h b u r i t d e t e n k o m h e m till mig, i n n a n d e a n d r a h a d e h u n n i t k a s t a sig öfver d e t.
Ja, så långt kunde det gå.
vigilansen — de p e n g a r n e om n å g r a å r v ä n d a m i g till förmyndare.
han berättat en historia som v a r ännu roligare än alla d e f ö r e g å e n d e, s å a t t vi b å d a n ä s t a n k i k n a d e af s k r a t t — s t e g h a n h a s t i g t u p p, t o g afsked o c h gick r a s k t s i n v ä g.
M e n j u s t n ä r han hunnit stänga dörren, öppnade h a n den h a s t i g t igen, s t a c k in h u f v u d e t o c h s a d e i e n brådskande t o n: " D e t var sant, du k a n väl inte h ä n d e l s e v i s v a r a af m e d 10 " k r i s c h " tills i morgon? "
N u förstod j a g, a t t d e t t a v a r h e l a ändamålet m e d hans besök, brast i skratt och gaf h o n o m n a t u r l i g t v i s tian och o m j a g i n t e fick igen d e n precis " i m o r g o n ", s å fick j a g den e n a n n a n g å n g.
räcke honom sedeln; och så voro för l å n g t i d f ö r s v u n n a.
Först fick j a g igen d e m g e n o m a t t den vidtsväfvande unge mannens Om n u n å g o n möjligen s k u l l e p å g r u n d af det föregående komma på den tanken, a t t den som h ä r b e r ä t t a r, själf a l d r i g b e h ö f d e v i g i l e r a u t a n e n d a s t v a r " offer " för a n d r a s v i g i l a n s och j u s t därför g ö r e n s å d r a s t i s k s k i l d r i n g af sa- k e n, s å vill j a g u p p l y s a a t t d e t t a visst icke var händelsen.
Om a n d r a v i g i l e r a d e af m i g, A p r o p o s " k r i s c h " s å b e g a g n a d e s äfven n a m - så v i g i l e r a d e j a g o c k s å af a n d r a, n ä r j a g i m i n n e t " k r i g a r e " i b l a n d — d å liksom n u.
D e t t u r behöfde d e t — o c h d e t v a r ej s å sällan.
E t t a n n a t v i g i l a n s m i n n e, d ä r o c k s å en ä l d r e förtäljes, a t t e n s t u d e n t, s o m, u n d e r d e t h a n l a n d s m a n s p e l a d e h u f v u d r o l l e n m å i d e t t a sam- J a, v i g i l a n s e n v a r s å u t b r e d d och a l l m ä n låg p å s j u k h u s e t, m o t t o g e t t krafbref s å l y d a n d e: m a n h a n g förtäljas.
S a k e n t i m a d e u n d e r e t t af p å m i n s t u d e n t t i d, a t t — å t m i n s t o n e enligt " D e 50 krigare, som du lånade i onsdags, m i n a första U p s a l a å r.
J a g afhemtade denna min fulla ö f v e r t y g e l s e — de v o r o m y c k e t få m å s t e d u g e n a s t b e t a l a å t e r ", s v a r a d e m e d om- som a l d r i g behöfde a n l i t a d e n.
O c h e n och g å n g själf mitt " r e k " p å p o s t e n o c h blef g e n a s t g å e n d e; " D i n a 5 0 k r i g a r e hafva flytt, o c h j a g a n n a n fick till och m e d a n l i t a d e n u t e s l u t a n d e plockad redan i förstugan på åtskilliga smärre själf ligger s v å r t s å r a d. "
b e l o p p.
P o s t r e m i s s v ä x l a r f ö r e k o m m o d å ej ä n n u, u n d e r h e l a sin s t u d e n t t i d för a t t k u n n a e x i s t e r a.
S ä t t e n a t t v i g i l e r a v o r o m y c k e t olika.
E n d e t v a r alltid k o n t a n t a s e d l a r i r e k e n o c h i J a g k ä n d e en student — en obemedlad men samtida h a r berättat m i g följande: E n d a g, då v a n l i g a s t e fall s m å s e d l a r.
N ä r d e a n d r a fått hederlig u n g m a n, min personlige vän — som han händelsevis var vid kassa — en nyhet s i t t, k o m s l u t l i g e n en n å g o t ä l d r e k a m r a t fram n ö d g a d e s h e l a sin l å n g a s t u d i e t i d lefva hufvud- som förmodligen h u n n i t s p r i d a s i g — m ö t t e — vi kunna ju kalla honom Y.
— och sade i sakligen på " löpande vigilans. "
H a n h a d e alls h a n en s t u d e n t k a m r a t, s o m k o m b r å d s k a n d e d e n n e d l å t a n d e t o n s o m a n s t o d en ä l d r e l a n d s - inga m e d e l för e g e n d e l, o c h u t f ö r b a r h e t e n af emot h o n o m o c h b a d få v i g i l e r a 1 5 0 r i k s d a l e r.
m a n till e n y n g r e: d e t v å g a d e f ö r e t a g e t a t t fortlefva o c h s t u d e r a " Det k a n j a g i n t e, j a g behöfver p e n g a r n e i U p p s a l a å r a t a l i g e n o m u n d e r en n ö d t v u u g e n " L å n a m i g 3 5 k r o n o r, d u s k a l l få igen d e m själf ", v a r s v a r e t.
" Ack, kära d u ", återtog v i g i l a n s, s o m v ä x t e s o m e n lavin öfver h o n o m i dag 8 dar. "
den a n d r e, " d e t ä r b l o t t e n f o r m a l i t e t s s a k.
och höll p å a t t k r o s s a h o n o m till sist, k a n " J a är det riktigt säkert det då? "
sporde jag, J a g behöfver b a r a g å o c h visa p e n g a r n e för e n d a s t f ö r k l a r a s däraf, a t t h a n v a r e n i h ö g ty j a g tyckte mig redan h a delat ut nog, och den s o m skall ha d e m, s å får j a g l å n a d e m g r a d o r d e n t l i g o c h s a m v e t s g r a n n m a n, s o m all- h a n v a r d e s s u t o m i n t e k ä n d a t t v a r a så p u n k t - igen, d e t v e t j a g förut — så d u får igen d e m tid b e t a i d e på dagen, och därför till s l u t för- lig i affärer.
om n å g r a t i m m a r ".
— " J a s å, ä r d e t b a r a p å v ä r f v a d e en s å d a n k r e d i t och å t n j ö t s å g o d t " S ä k e r t? "
utropade h a n förnärmad, " jaså du det viset " och därmed lämnade X.
honom pen- a n s e e n d e, a t t i n g e n, v a r e s i g s t u d e n t eller bor- tviflar p å m i n ä r l i g h e t!
Behåll då dina p e n g a r garne. "
F o r m a l i t e t e n " t o g dock n å g o t l ä n g r e g a r e, s o m k ä n d e h o n o m — o c h till a n d r a v ä n d e jag kan reda mig utan d e m. "
tid än X. väntade.
E n t r e d j e d e l af p e n g a r n e h a n s i g ej — n å g o n s i n n e k a d e a t t h j ä l p a h o - D ä r m e d v ä n d e h a n m i g r y g g e n o c h gick för- fick han igen o m n å g r a d a g a r, och r e s t e n h a r nom, n ä r d e själfva k u n d e d e t, o c h d e t t a ofta argad sin v ä g.
J a g beskedlige unge student h a n inte fått igen ä n.
med ganska stora belopp.
M e n d e n n a omfat- blef g e n a s t o l y c k l i g öfver a t t j a g s å r a t en ä l d r e tande vigilans t o g ett oerhördt arbete och v a r kamrat.
H a n v a r j u " j u n i o r ", j a g blott " r e c e n - D e t b l y g s a m m a s t e och därför m i n s t r i s k a b l a i h ö g g r a d tids- o c h kraftödaride.
S t ö r r e delen t i o r " — och j a g s k y n d a d e efter h o n o m o c h v i g i l a n s b e l o p p j a g h ö r t o m t a l a s, m å h ä r äfven af h v a r j e v e c k o d a g ä g n a d e h a n u n d e r m å n g a erbjöd h o n o m p e n g a r n e; m e n h a n b a r a slog få e t t o m n ä m n a n d e.
D e n g a m l e originelle o c h och l å n g a l ä s e å r å t d e t t a i s a n n i n g förtviflade afvisande ifrån sig m e d h a n d e n o c h s a d e: " D u alltid h ö g t i d l i g e v ä s t g ö t e n S. m ö t t e en m o r g o n a r b e t e, s o m en s v a g a r e k a r a k t ä r ä n h a n s n a r t t r o r inte j a g h å l l e r h v a d j a g lofvar, s å d a n t folk en b e k a n t, s o m h a n h e j d a d e m e d f r å g a n: " K a n skulle h a d u k a t u n d e r för, o c h r e s t e n af d a g e n, vill j a g i n t e h a a t t g ö r a m e d ", o c h h a n gick bror låna mig 13 skillingar? "
— " Hvarför n ä r d e t blef n å g o n, ä g n a d e h a n å t flitiga stu- med en spansk min vidare.
M e n j a g, j a g följde j u s t 13 skillingar? "
sporde den andre skrat- dier.
honom envist och förnyade mitt anbud g å n g tande. "
J o, sir b r o r, j a g skulle j u s t g å o c h på gång under upprepade försäkringar, att j a g ä t a m i n frukost, d e n k o s t a r 18 s k i l l i n g a r, o c h # t r o d d e p å h o n o m, m e n fortfarande m e d s a m m a j a g har 5. "
D e felande 1 3 fick h a n n a t u r - Och h ä r m e d vill j a g n u s l u t a d e n n a lilla r e s u l t a t, till dess a t t ä n d t l i g e n, n ä r vi h u n n i t ligtvis.
s k i l d r i n g af s t u d e n t v i g i l a n s e n p å 1 8 5 0 - o c h in i p o r t e n till d e t h u s d ä r h a n b o d d e, d e n Till sist ä n n u en h i s t o r i a; och d e n gäller 1860 talen.
Man h a r sagt a t t den tidens stu- djupt s å r a d e Y. v ä n d e s i g o m och s a d e i e n en vigilans, s o m i fråga b å d e om o r g i n a l i t e t dentlif v a r r i k a r e p å poesi ä n d e n n u v a r a n d e hälft n å d i g t o n. "
N å s å t a g h i t d e m d å! "
J a g och o b l y g h e t t o r d e s ö k a sin like — och j a g t i d e n s, och j a g ä r böjd a t t t r o, a t t d e t v e r k - s k y n d a d e glad a t t r ä c k a h o n o m p e n g a r n e — v a r själf offret derför.
S a k e n förhöll s i g p å ligen s å v a r; m e n e t t ä r visst, o c h d e t ä r, a t t och s e d a n s å g j a g i n t e r ö k e n af d e m förr ä n följande s ä t t.
Under studentexercisen 1858 i d e t t a s t u d e n t l i f fanns d e t äfven v ä l d i g a d r a g om 2 0 å r, d å vi b å d a l ä n g e varit " m ä n i sta- h a d e u n d e r t e c k n a d, s o m ä g d e en viss öfning af p r o s a, o c h till s å d a n a r ä k n a r j ä g framför allt ten. "
i k o n s t e n a t t r i t a af folk, t a g i t s i g för a t t i d e s s a t r e: kortspelandet, supandet och vigilerandet * J a, j a g t r o r icke j a g öfverdrifver o m j a g ett a l b u m afteckna i blyertsprofiler h e l a stu- J a, d e voro m e r än p r o s a d r a g, d e v o r o t r e s ä g e r, a t t rek.
p å m i n t i d n ä s t a n a n s å g s s o m d e n t k o m p a n i e t j ä m t e dess militärbefäl, o c h d e t t a m ö r k a s l a g s k u g g o r öfver d e n t i d e n s studentlif.
g e m e n s a m e g e n d o m eller, n ä r m a r e specificeradt, a l b u m öfverläts s e d a n å t k o m p a n i e t för a t t D e s s a s k u g g o r t o r d e, dess b ä t t r e — d e t ä r g e m e n s a m " «a / / o&gt;«s-egendom ".
I d e t t a fall r å d d e å dess v ä g n a r föräras å t d e n afhållne k o m - å t m i n s t o n e m i n f ö r e s t ä l l n i n g — ej förekomma r e n t af e t t slags socialism.
panichefen b a r o n Philip v.
S c h w e r i n s o m e t t på l å n g t n ä r så p r o n o n c e r a d e i d e n n ä r v a r a n d e m i n n e af e x e r c i s d a g a r n e.
V i d afskedsfesten När v i g i l a n s e n s å s o m äfven ofta v a r fallet, t i d e n s s t u d e n t l i f m e d dess n e r v ö s a b r å d s k a o c h p å öfre s a l e n å Löfvens k ä l l a r e blef d e t o c k skedde hemma hos kamraten p å hans ensliga " Streben ".
M e n så h a r d e t t a i sin o r d n i n g till d e n n e m e d e t t h j ä r t l i g t t a l af k o m p a n i e t s k a m m a r e gick m a n n a t u r l i g t v i s ej lika h a s t i g t a n d r a s l a g s k u g g o r, s o m m e r a s a k n a d e s p å min pastor Otto Ljungqvist, verml., * högtidligen och b r ö s t g ä n g e s t i l l v ä g a s o m u p p e v i d p o s t e n tid, j a g m e n a r framför allt s å d a n a s o m h ä r r ö r a öfverlämnadt.
Strax därpå knackades åter i eller v i d e t t tillfälligt m ö t e.
Det gällde då a t t från den m o d e r n a, u p p l ö s a n d e t i d s a n d a n — och den b å l e n o c h " p a s t o r n " höll e t t v a c k e r t t a l äfven först v a r a treflig en s t u n d o c h a t t få " offret " s k a p a r s a n n e r l i g e n ingen " s t u d e n t l i f v e t s p o e s i ".
till t e c k n a r e n af p o r t r ä t t e r n a o c h r ä c k t e m i g vid r i k t i g t g o d t l y n n e, i n n a n m a n r y c k t e fram Finns någon sådan ännu — och j a g tror att t v ä r s öfver b o r d e t å k o m p a n i e t s v ä g n a r en m e d sitt ä r e n d e.
J a g glömmer aldrig den glade den måste finnas i " d e n eviga u n g d o m e n s s t a d " s e d e l p å 5 0 r i k s d a l e r s å s o m u t t r y c k af dess " G o r g s " * s ä t t a t t vigilera.
H a n kom en d a g — s å väller d e n u t a n tvifvel fram från a n d r a, J a g m o t t o g s e d e l n m e d djup r ö - u p p till m i g p å m i n v i n d s k a m m a r e, o c h s o m t a c k s a m h e t.
friskare k ä l l o r ä n en b l a s e r a d n e g a t i o n s.
O c h relse o c h höll d e n j u s t i h a n d e n färdig a t t h a n s b e s ö k ej v o r o s å v a n l i g a, u n d r a d e j a g a t t s å d a n a k ä l l o r finnas d ä r o c h alltid s k o l a m e d n å g r a o r d t a c k a m i n a k ä r a k a m r a t e r för h v a d k a n k u n d e vilja.
O c h s n a r t fann j a g till finnas, d ä r o m ä r j a g fast ö f v e r t y g a d.
d e n o v ä n t a d e gåfvan, d å j a g ö f v e r r a s k a d e s af min b e l å t e n h e t, a t t d e t b l o t t v a r e t t v ä n l i g t a t t en af dessa, en u n g a d e l s m a n, k l a p p a d e mig k a m r a t b e s ö k, t y h a n v a r y t t e r s t treflig o c h * Vill man i " studentvigilansen " spåra någon poesi på a x e l n o c h h v i s k a d e " L å n a m i g d e n till i mor- rolig, s o m h a n k u n d e v a r a n ä r h a n ville, o c h så skulle den då ligga dels i den hjälpsamhet som ju g o n " och s t r ä c k t e u t h a n d e n efter den.
Och j a g aflockade m i g u n d e r en halftimmes t i d d e t e n a vid all vigilans kamrater emellan gaf sig å ena sidan min s t a c k a r e — förvirrad af b å d e gåfvan o c h g l a d a s k r a t t e t efter d e t a n d r a, och j u s t s o m tillkänna, — ehuru denna visserligen ofta var nödtvun- gen — dels i den onekliga komik, som i vissa former af vigilansen framträdde.
* En känd studentfigur flerestädes skildrad i för- * Sedermera ägare af Munksjö pappersbruk och riks- fattarens " Ungdomsminnen '.
dagsman i första kammaren.
1 S A L U S Garanti C A C A O 4 * I plomberade påsar å 1 0 0 gr. &amp;, 7 * k g.
P r i s 3S ö r e p r k g.
Obs.
noga g a r a n t i m ä r k e t = " S a l u s " och b l å t t t v ä r s t r e c k.
= 1 Hultmans Fabriker M a l m ö.
Telefon 6 6 1.
IDUN - 1905 266 — FRÅN S Ö D E R M A N L A N D — N E RIKES NATIONS I UPPSALA 100-ÅRSFEST.
A. BLOMBERG FOTO.
1.
D E T GAMLA NATIONSHUSET, DÄR JUBILEUMS- LANDSKAPET AFHÖLLS.
2.
ETT INTERMEZZO P Å FLUSTRET.
FRIH.
C.
C:SON BONDE T A L A R FÖR D E G L A D A STUDENTMINNENA.
3.
MAN AFTÅGAR TILL TEATERN.
4.
GRUPP A F D E I NATIONSSPEXET MEDVERKANDE.
FRÅN VÅRKAPPLÖPNINGARNA PÅ LINDARÄNGEN D E N 21 D E N N E S.
A. BLOMBERG FOTO.
1.
KONUNGEN OCH KRONPRINSEN ANLÄNDA.
2.
E T T A F HINDREN — STENMUREN — TAGES.
3.
PÅ S A D E L P L A T S E N.
I FÖRGRUNDEN LÖJTNANT BOSTRÖM PÅ OUR QUEEN, FÖRSTE PRISTAGARE I ARMÉ- STEEPLECHASEN.
4.
D E N FÖROLYCKADE FRIH.
N.
VON HÖPKEN A F F Ö R E S TILL SJUKTÄLTET.
— GRUPPER OCH TYPER FRÅN V Å R K A R N E V A L E N I U P P S A L A.
VALSTÅGET PASSERAR &gt;STRINDBERG » P Å FRIARSTRÅT.
GEISHA.
FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG.
GENOM BOTANISKA TRÄDGÅRDEN.
5.
12.
3.
» HINKE » PÅ DITO-DITO.
7 OCH 11.
ETT PAR A F TERPSICHORES PRÄSTINNOR.
8.
» PROFESSOR DAVIDSSON ».
IDUN ' 1905 267 » STENDAHL » 6.
» KAISERN ».
UPPRÄTTHÅLLER » LTSBETH » 1.
» MEFISTO » ORDNINGEN.
(ARM I ARM MED 4.
PÅ DROTTNINGGATAN.
» JAG GIFTA MIG — » BILLING ») MED SIN » KNAPP P Å 9.
E N SÖTMANDEL MELLAN T V Å KRAKMANDLAR.
13.
A L L A NATIONERS FÖRBRÖDRING OMKRING BÅLARNE.
2.
KARNE- ALDRIG. » MAGEN ».
10.
E N VIKING OCH EN 14.
FINAL.
IDUN " 1 9 0 5 ETT NYTT — 268 — Slutligen ha vi det slotts- liknande styrelserummet, ut- fördt i äkta.
rikt skulpterad valnöt.
Väggytorna fyllas här af Alf, Wallanders gobeliner, af hvilka vackra texlika konst- verk vi redan i [dun n:r 17 meddelade särskilda afbild- ningar.
Det nya bankpalatsets ar- kitekt är hr Erik Josephson, samme byggkonstnär, som för några år sedan komponerade Industrikreditaktiebolagets ka- raktärsfulla byggnad vid Munk- bron.
BANK- PALATS.
S TOCKHOLMS HANDELS- BANK har i dessa dagar inflyttat i sitt nya ståtliga hus vid Kungsträdgårdsgatan, af hvilken anledning vi här fram- ställa dels en exteriör, dels tre interiörer från detta hufvud- stadens nyaste penningpalats.
Husets yttre är uppfördt helt och hållet af svensk gra- nit från Kullgren i Uddevalla.
Själfva banksalen, som är ej mindre än 13 m. hög, gör ett ovanligt imponerande intryck.
Väggarna äro klädda med jjus stuck och mahogny och tre väggmålningar, med motiv från hufvudstaden, till hvilka ar- tisten Pauli är upphofemannen, utgöra hallens konstnärliga ut- smyckning.
Af de fem direk- tionsrum, hvarmed banken består sig, utmärker sig det här atbildade för sina jakaranda- eller mahognypanelningar.
STOCKHOLMS HANDELSBANKS ADOLF JANSON FOTO.
på alla edra postför- sändelser.
NYA HUS.
1.
DEN STORA BANKSALEN.
2.
STYRELSENS RUM.
3.
F A S A D E N TRÄDGÅRDEN.
4.
E T T A F DIREKTIONSRUMMEN.
Å T KUNGS- 6).
De nyttiga konsterna: Vattenkonsten och Sim- konsten. » ÖDERMANLANDS-NERIKES NATIONS 100-ÅRS-JU- Detta brokiga karnevalståg, af hvilket vi här medels BILEUM.
Denna i Uppsala studenthistoriska anna- kameran sökt tillvarataga några moment, väckte natur- ler ovanliga högtidlighet försiggick i slutet af föregå- ligtvis med sina kvicka anspelningar på dagens hän- ende vecka under stor tillslutning.
delser stor glädje, där det drog fram genom Botaniska Först samlades en mängd af nuvarande och forna trädgårdens vårgröna buskager.
tretton — som drabbade ryttarne.
Under fjärde löp- nationsmedlemmar till urtima landskap å nationens ningen inträffade ett olycksfall af så allvarlig art, att Vårfesten var i öfrigt sig lik med konsert, ett bro- forna lokal i hörnet af Ågatan och Drottninggatan.
man till en början trodde, att ett människolif spilts.
kigt folklif, trängsel på restauranterna och som afslut- Bland de till omkring ett hundra uppgående äldre ning på det hela bal i de olika nationslokalerna tills Det var underlöjtnanten friherre Nils von Höpken, nationsmedlemmarne märktes en hel del representativa den nya dagen sken öfver Fyrisslätten.
som störtade med sin fux Vixen och i fallet ådrog sig personligheter ur vår vetenskapliga och administrativa en kontusion i ryggen, med den påföljd, att han ome- värld.
TT ARBETSHEM FÖR BLINDA DÖFSTUMMA.
delbart måste afföras till Sofiahemmet för erhållande Bland vårt lands befolkning finnes sorgligt nog af vård.
Till all lycka synes dock det onda vara af Landskapet ägde rum under presidium af äldste nu öfvergående natur.
Äfven hästen blef betydligt skadad ett stort antal vanlottade, såsom blinda, döfstumma, lefvande f. d. kuratorn, f. d. folkskoleinspektören fil.
sinnesslöa m. fl.
Endast ett af dessa lyten är nog att och måste forslas från banan.
d:r Insulander, som i ett längre tal frambar de äldres göra lifvet tungt, hur mycket bittrare måste det då tack för inbjudningen till den säregna festen, hvarefter Vi meddela i dagsnumret några bilder från löp- icke vara, om två eller flere lyten samtidigt drabba ett d:r Erik Hamnström föredrog valda stycken ur sin till ningarna med dess denna gång nervskakande episoder.
barn.
jubileet utgifna intressanta historik.
Mycket göres ju både af staten och af den all- Den därpå följande festmiddagen å den vackert PPSALA I KARNEVALSSTÄMNING är alltid en männa och enskilda välgörenheten för att af dessa smyckade nuvarande nationslokalen bevistades af 170 munter syn, och ej heller i år har universitetssta- lytta dana nyttiga och relativt lyckliga människor.
Men medlemmar.
Rektor magnificus, professor Hammarsten, dens humoristiska inteiligenskonsortium frångått sina arbetsfältet är ofantligt, det har alltid bruk för nya utbragte nationens skål, erinrade med glädje och tack- traditioner att ge det kvicka skämtet dess tribut.
Kar- hjälpande krafter.
samhet om nationers utveckling och dess nuvarande nevalståget vid vårfesten bestod denna gång af » de 13 I " Skolhemmet i Venersborg för blinda döfstumma ", lyckliga ställning i eget trefligt hem.
muserna ».
Som man ser ha de nio damerna förökat afsedt för blinda barn, som tillika äro döfstumma eller sig, hvilket kanske inte är fullt moraliskt eller ens Efter att ha intagit kaffe i nationsträdgården tågade sinnesslöa, undervisas f. n.
10 blinda döfstumma och gudomligt, men dess mera mänskligt.
nationen med fana och sång till Uppsala teater, där 15 blinda sinnesslöa från alla delar af landet, emedan för utsåldt hus och under stormande bifall nationens Enligt katalogen, som i och för sig var ett dråpligt detta skolhem är den enda anstalt, där barn med medlemmar utförde de gamla sörmländska nationsspexen muntrationshäfte, tedde sig uppdelningen så h ä r: sådana dubbla lyten kunna erhålla uppfostran.
Dessa &gt;Cleopatra&gt; och » På Madagaskar ».
» Konsterna, hos de gamla grekerna representerade olyckliga, som lefva i en värld, där ej vare sig en Vi meddela några bilder från den stämningsfulla af de 13 Muserna, indelas i: strimma af ljus eller något ljud stör den graflika tyst- högtidligheten, som genom sin vackra innebörd torde 1).
Ordkonsterna: I. Skaldekonsten, II.
Skåde- nad och det ogenomträngliga mörker, hvaraf de i inre ha kvarlämnat idel angenäma minnen hos deltagarna.
spelarkonsten III.
Talarkonsten; och yttre måtto äro omgifna, kunna genom undervis- 2).
Tonkonsten: IV.
Musiken; ning föras ut ur detta andliga fängsel och omdanas 3).
Benkonsten: V. Danskonsten eller Orkestriken; WÅRKAPPLÖPNIN GARNA på Lindarängen hade i år till tänkande, lyckliga varelser, som glädja sig åt att 4).
Knytnäfskonstema: VI.
Statskonsten, VII.
* samlat osedvanlgt många deltagare, och äfven kunna genom arbete skänka sitt lif innehåll.
Krigskonsten: publikens intresse var denna gång stort.
De kungliga Men när skoltiden är slut, och de måste återvända voro denna gång representerade af konungen själf, 5).
De bildande konsterna: VIII.
Arkitekturen, IX.
till sina, i de allra flesta fall, fattiga, usla, dåliga s. k. kronprinsen-regenten, prinsarne Carl och Eugen, och Måleriet med sina underafdelningar, XI.
Skrifkonsten, hem, vänta dem nöd och elände; de hvarken kunna - för öfrigt lyste sadelplatsen och läktarne af en mängd XII.
Svartkonsten (med spiritism, magi, spådomskonst, eller få arbeta längre, då det saknas den ledning och distinguerade medlemmar ur » de öfre tiotusendes » led.
kortkonst, kaffedrickning, kiromanti, oniromanti och hjälp de behöfva; ingen förstår dem; man blyges för meterologi), XIII.
Kokkonsten samt Förförelsekonsten Den glada vårstämningen blef emellertid under löp- dem; de skuffas undan och lämnas åt sig själfva och (som står midt emellan talarkonsten och målarkonsten, ningarnas gång betydligt sordinerad till följd af de sin sorg öfver, att de ej äro som andra; deras arbets- men har placerats på svartkonsten); förvånande många kullridningarna — ej mindre än UR DAGSKRÖNIKAN.
S E U STILI SKÖNHET!
STYRKA!
Rikstelefon 7614.
Mölnlycke JVIöhelfabriks Utställning, Ritningar i s Birger Jarlsgatan 18.
Allm.
Telef.
7&lt;S 14. och kostnadsberäkningar upprättas beredvilligt på begäran M u L |.
I lUUlCI r såväl eleganta som enkla; allt i solidt och förstklassigt utförande.
S ä n g a r, S ä n g k l ä d e r, M a t t o r och G a r d i n e r.
II Egna Arkitekter och Dekoratörer.
Filialer: Göteborg, Malmö.
— 269 — IDUN 1905 (Köp Venersborgs BARNSKODON!
Bästa svenska fabrikat!
Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
Tillverkas af: Aktiebolaget A. F. Carlssons Skofabrik, Venersborg, Försäljes i minut hos de flesta skohand- lande i landet.
C.
J.
B. SERGEL.
förmåga och arbetslust försvinna; de förslöas allt mera — och allt det arbete, som i skolan nedlagts, är för- gäfves.
För att råda bot på detta gränslösa elände måste ett litet arbetshem upprättas, där de finna en fristad, blifva omhändertagna och förstådda och där de genom tillfälle till arbete vidare utvecklas och få glädja sig åt hvad de under skoltiden lärt.
För detta ändamål har " Föreningen för vård af vuxna blinda, som äro döfstumma eller sinnesslöa " bildats och gjort till sin uppgift att " i främsta rummet upprätta och underhålla ett arbetshem ".
Medlemsaf- giften är frivillig, men må dock ej understiga en krona årligen eller 25 kr.
en gång för alla.
Föreningen, som för någon tid tillbaka bildades i Stockholm, rönte genast stor tillslutning och räknar redan öfver 200 medlemmar.
Till ordförande i föreningen valdes rådman Johan Wretman, till sekreterare notarien A. Alexandersson och till skattmästare fru Eva Wret- man, alla i hufvudstaden.
Styrelsen består dessutom af 7 andra personer, däribland den varmhjärtade och ni- tiska föreståndarinnan för skolhemmet för blinda döf- stumma i Vänersborg, fru Elisabeth Anrep-Nordin.
Som nämnda förening bör vara en hela landets ge- mensamma sak, enär det ju gäller sådana vanlottade från alla landsändar, är det önskvärdt, att saken röner intresse och tillslutning på hvarje ort.
Enhvar, som är lycklig nog att hvarken sakna syn eller hörsel, än mindre båda, vidare enhvar, som ser alla de sina glada och lyckliga omkring sig, bör där- för ägna en tanke åt de många arma, som utan eget förvållande drabbats af en sidan olycka som att för- lora både syn och hörsel, och ga sin skärf genom att hos någon af dess här nämnda styrel-emedlemmar an- teckna sig som medlem af Föremagen för vård af vuxna blinda, som äro döfstumma eller sinnesslöa.
ISAK WALLBERG.
f. Nyligen afled efter endast C • J. ett B. par Sergel, dagars sjukdom chefen för krigshögskolan, öfverstelöjtnanten vid generalstaben C.
J.
B. Sergel i en ålder af 43 år.
Med honom förlorade vår armé en af sina pryd- nader och generalstaben en af sina allra yppersta offi- cerare, ty öfverstelöjtnant Sergel var en ovanligt begåf- vad, plikttrogen, nitisk och karaktärsfast människa och därtill i hög grad sympatisk.
Sent skall den redbare mannen med det käcka sinnet och den kärnsunda lifs- åskådningen glömmas af dem, som hade glädjen känna honom.
Öfverstelöjtnant Sergel var en af de mest fram- trädande främjarrie af skytterörelsen i vårt land samt ledde de stora riksskyttetäflingarna härstädes hösten 1903, vid hvilka han gjorde sig särdeles popu- lär.
Han sörjes närmast af maka, född Ström, samt fyra små barn.
äfven till för andra företag, än det som låg hans in- tresse närmast.
Därom vittna Halmstads hattfabrik samt Oskarströms stora fabriksanläggning, hvilkas tillkomst ha honom att tacka i väsentlig grad.
Äfven i egenskap af intresserad kommunalman har han gjort sin födelsestad mycket stora tjänster.
Bl.
a. var han en af dem, som kraftigast verkat för Halm- stad — Nässjö-järnvägens tillkomst.
För öfrigt kan utan öfverdrift sägas att han varit en af hufvudmännen i alla företag af vikt för Halmstads samhälle och orten.
Stadsfullmäktige tillhörde han ända från institutionens början, och under en lång följd af år var han riksdags- man, nämligen åren 1876 — 84 samt 88 — 91 i första kammaren och åren 1885 — 87 i andra kammaren.
På sin 70-års dag erhöll han den ytterst sällsynta utmärkelsen Sällskapet Pro Patrias stora guldmedalj för medborgerliga dygder.
Hög frimurare och ända sedan 1854 ämbetsman inom orden, var han från år 1887 Carl Xllhs-riddare.
Ledningen af alla sina företag skötte han person- ligen in i sena ålderdomen.
Först för ett par år sedan drog han sig tillbaka till privatlifvets lugn, lämnande åt yngre krafter ansvaret att fortsätta, hvad han så kraftigt grundlagt och byggt.
I sitt charmanta och ståtliga hem på Slottsmöllan, beläget i en förtjusande natur, utöfvade han en gäst- ISAK WALLBERG, f. * En af den svenska storindustriens främste utöfvare, fabriksidkaren Isak Andreas Wallberg, f. d. disponent för Wall- bergs fabriksaktiebolags fabriker å Slottsmöllan vid Halmstad, afled för ej länge sedan i hufvud- staden, där han för tillfäl- let vistades, nära 80 år gammal.
Född i Halmsiad 1825, hvarest hans fader samma år grundlade den klädesfabrik, som fort- " THEA TENGWALD.
f. Bland svenskarne i Amerika farande äges och drifves * har i yligen timat ett dödsfall, som därute hos våra af det Wallbergska fab- fjärran landsmän väckt sorg i vida kretsar, i det pastorskan Thea Tengwald, väl känd inom sv.-lutherska riksaktiebolaget, kom kyrkan i Amerika, aflidit i Chikago, W. efter fullbordade skolstudier till Liibeck, Dorothea Tengwald erhöll där sin affärsut- föddes 1857 i Bergsjö i bildning och inträdde Helsingland, där hennes 1848 i sin fars affär.
fader, Erik Högström, som ännu, liksom modern, lef- Hur han sedermera, ver i framskriden ålder, jämte brodern C. W. var folkskollärare.
Efter Wallberg, efter faderns att ha gått igenom ett lä- död öfvertog hela fab- rarinneseminarium och riken, ombildade den- någon tid varit guver- samma till aktiebolag, nant, fick hon anställning blef affärens själ och som amanuens bo 5 Nor- ledande kraft, så att diska museets ryktbare Slottsmöllans fabriker danare d:r Arthur Haze- från deras blygsamma lius, med hvilken hon början utvecklades till på långt håll var släkt.
det storindustriella etab- lissemang de nu äro — År 1879 följde hon THEA T E N G W A L D.
årliga tillverkningsvärdet en sin bror till Amerika och var under fem å r s uppgår ' nu till omkring 2 V2 millioner kronor tid lärarinna i svensk-lutherska Immanuelsförsamlin- gen i Chikago.
Ar 1884 ingick hon äktenskap med sin — tillhör ett af de mera ståtliga kapitlen i vårt nu efterlefvande make, pastor Victor Tengwald.
lands kommersiella häf- Den aflidna var en mångsidigt begåfvad kvinna och der.
därtill en blid och älskvärd människa.
Hon var ock en god stilist och sökte genom välskrifna uppsatser i Men Isak Wallbergs FRÅN THYRA GRAFSTRÖMS VÅRUTSTÄLLNING.
BARNKAMMARINTERIÖR olika ämnen bidraga till svensk-amerikanernas etiska arbetskraft och lifliga och sociala utveckling.
A F FRÖKEN STARCK.
SOFFBEKLÄDNAD A F FRÖKEN FRYKHOLM.
affärsintelligens räckte Lagermans Kraft-skur-pulver " T O M T E N ' '.
— D U N 1905 PIANINOT.
| GARGAROL | L MA 270 — S K I S S F Ö R I D U N A F EM- SVENSSON.
EONOR, nu är pianinot häri Rösten, som anmälde detta, hade en högtidlig klang, liksom då man förkunnar, att viktigt främmande tiskt munvatten.
har kommit.
Leonor hörsammade genast budet och skyndade ut.
: Hämmar s y r e b i l d n i n g i munnen, skyddar i Därutanför på gårdsplanen till Björklunda herrgård \ därför tänderna.
i stod pianinot inhöljdt i en stor låda.
Vintersolen biickade blekt öfver herrgården, hvars E Bruksanvisning å intyget.
E fönster glimmade som svagt guld.
Luften var klar och bitande kall, nedanför låg sjön stelfrusen, och E Obs.!
Stänkproppen förlagd i flaskhalsen.
Obs.I = rundt omkring stodo tysta skogar.
De närmaste af- tecknade sig i hvita, oregelbundna linjer mot den klar- blå luften, men de längst bort belägna sammansmälte HYLIN &amp; C:o F. A.-B.
med hva.fvets dunkelblå.
Och snöi snö öfverallt, skim- E STOCKHOLM.
E rande hvitt, så långt blicken kunde nå.
Men Leonors blickar voro ej fästa på hvitheten rundt omkring, de hvilade på lådan, som innehöll pianinot.
Verktyg hämtades, lådan bröts upp, och snart stod pianinot ohöljdt.
Det var ett stort, präktigt instrument, frihet af gammalsvenskt storstiladt slag, som fick ännu vackert utstyrdt.
De, som forslat dit det, höjde rop större behag af hans personliga älskvärdhet och nobless.
af beundran.
Sådana instrument fanns det inte godt Änkling sedan 1899, sörjes han närmast af sönerna Alfred Wallberg och Hugo Wallberg, den förre en af om däruppe i skogsbygden.
Det bars upp i salongen i andra våningen, där cheferna för fabrikerna i Halmstad och den senare af- Leonor och hennes far noga betraktade det.
Både far färsman i Helsingfors, samt af dottern fru Gerda Col- och dotter sågo allvarsamma ut och hade ett dröm- Hjn i StocKholm — i hvars hem han afled — äfvensom mande djup i blicken Fadern bröt först tystnaden: af barnbarn.
En af hans sonsöner, Isak Wallberg, har — Det är då väl, att pianinot är här i godt skick.
efterträdt den gamle i disponentbefattningen öfver — Ja, det är väl, svarade Leonor, när det nu en etablissementet.
gång var moster Eleonoras infall, att jag skulle ha det här pianinot.
HTHYRA GRAFSTRÖMS TEXTILUTSTÄLLNING har — Du är visst ej särdeles glad åt det.
* • afslutat raden af vårens genomgående intressanta — Nej, jag kan ju ej spela på det.
konstslöjduppvisningar på det textila området med en — Men det är ju vackert och prydligt.
serie utsökt vackra alster, som i ingen mån stått efter — Möbler ha vi tillräckligt.
Och så ha vi ju ändå sina medtäflare.
pianot, som mor brukade spela på.
Vi äro ej i tillfälle att ingå på några närmare om- — Ja, om hon bara hade lefvat.
nämnden af de olika föremålens art och värde, och det Han försjönk i tankar.
Det brukade han ofta, sär- torde knappast heller vara nödigt.
Då dessa rader skildt när någon nämnde hans hustru, som nu hvilade komma under våra läsares ögon, är utställningen re- under en kulle på kyrkogården.
dan förbi, och publiken har alltså hunnit att själf på Fadern gick, och Leonor var ensam.
ort och ställe taga de ståtliga och smakfulla arbetena Hon tog en stol och satte sig framför pianinot.
i skärskådande.
Och för alla andra, som ej kommit Många gånger hade hon sett det hos moster Eleonora, att se, hvad utställningen bjudit, säga några refere- och hon visste, att tonen var härlig.
Nu var detta rande ord föga.
instrument hennes eget, men hon fröjdade sig ej där- Vi inskränka oss därför att i bild återge två af öfver.
Aldrig skulle hon få någon glädje af det, ty af expositionens mest framträdande nummer, nämligen musikens gudagåfva hade hon ej blifvit beskärd den den af fröken Starck komponerade barnkammarmöbeln, minsta glimt.
Det hade alltid för henne varit orsak hvartill motiven äro hämtade från s k. blekingska till sorg.
Hennes mor hade varit musikalisk, hennes hängkläden, samt en soffbeklädnad med kuddar i ett släktingar likaså, och Leonor hade för sin brist blifvit synnerligen dekorativt och distinkt mönster med blått betraktad som vanlottad.
Men af moderns anlag hade och blåhvitt, ett verk af fröken Annie Frykholms säkra hon intet ärft, hon liknade fadern, ty han var lika talang.
främmande som hon för musikens sköna konst.
Och nu stod moster Eleonoras pianino här, det stora, vackra pianinot med den härliga tonen.
Och där skulle det bara stå och påminna henne om, att hon ej var lik de andra, de, som kunnat locka härliga toner ur instrumentet.
Förut hade pianinot stått i moster Eleonoras hem i Stockholm.
Leonor hade aldrig tänkt, att det skulle blifva hennes, utan att någon af de musikaliska kusi- för o m r ö s t n i n g e n till k v i n n o a k a d e m i e n, h v a r f ö r nerna skulle få det.
Men de hade nu egna hem utom vi ä n n u e n g å n g e n t r ä g e t u p p m a n a v å r a l ä s a r e den yngsta och behöfde det ej.
Den yngsta kusinen, a t t b e n ä g e t ifylla o c h inom d e n n a m å n a d s u t - som också hette Leonor, studerade musik och skulle helt säkert en dag bli konstnärinna.
Men hon hade g å n g i n s ä n d a d e n m e d I d u n n: r 17 följande redan fått ett pianino, och det syntes därför oundvik- blanketten.
ligt, att detta skulle hamna hos den omusikaliska Leonor.
E välsmakande, koncentreradt, antisep- E N u ä r sista v e c k a n Alla komma att ångra sig som ej i t i d i n s ä n d a s i n r ö s t s e d e l.
V i förbe- r e d a n ä m l i g e n å t d e m, s o m af i n t r e s s e för saken hörsamma v å r uppmaning och inom ut- s a t t t i d afgifva s i n röst, en särskild öfverraskning h v i l k e n vi h o p p a s d e s k o l a finna m e n h v i l k e n vi k u n n a röja först i angenäm, j u l n u m r e t s a m t i d i g t m e d a t t o m r ö s t n i n g s r e s u l t a t e t offent- liggöres.
I n g e n e n d a af v å r a l ä s a r e b ö r där- för försumma a t t d e l t a g a i d e n i n t r e s s a n t a om- r ö s t n i n g e n o c h i s i n m å n b i d r a g a till fram- g å n g e n af d e n f ö r e s l a g n a KvinnoaKademien.
Till v e r k e t a l l t s å i n n a n d e t blir för s e n t!
Iduns Redaktion.
Moster Eleonora hade ej heller trott, att Leonor helt saknade musikaliska anlag.
Hon brukade ibland säga: — Du har nog talang, bara du vill uppöfva den.
När du en gång får mitt pianino, måste du spela, du kan ej låta bli, när du en gång får händerna på de tangenterna.
Många konstnärer ha spelat på det, och det är, som om något af deras musikaliska själ stannat kvar däri.
Och så hade hon testamenterat Leonor pianinot i förhoppning, att det skulle uppväcka hennes sofvande musiksinne.
Men Leonor visste alltför väl, att hon helt saknade anlag, hennes mor hade försökt väcka dem och hon själf äfven, men allt förgäfves.
Men moster Eleonoras gåfva hade hon måst mot- taga, pianinot hade skickats från Stockholm och efter att hafva förts långa, otillgängliga vägar, hamnat i salongen på Björklunda, fastän Leonor ej kunde göra annat än se på det.
Nu satt hon framför pianinot och sade till sig själf: — • Jag kan ej förstå, hvarför moster Eleonora skulle gifva mig pianinot, när hon visste, att jag ej kan spela på det.
Det är ju detsamma som att gifva en blind en vacker målning.
Här skall det nu få stå, och kan- hända skall ingen människa locka en ton ur det.
Hur var det inte hos moster Eleonora!
Där var det jämt musik och dans och lustighet.
Dit kommo konstnärer, dit kommo unga flickor och alla voro musikaliska.
Pianinot fick aldrig vara tyst, ofta fick det ljuda till långt inpå nätterna.
.
Det har dansats vid dess toner, det har sjungits vid dem.
Mina kusiner ha spelat på det, det har sett kärlek och glädje.
Hur annorlunda får det inte nu.
Här skall det få stå i den tysta sa- longen på det ödsliga Björklunda, aldrig röras af konst- närshänder, aldrig spela takten till liflig dans.
Jämt skall det tiga, ty ingen finns som är värdig att låta det ljuda, emedan det är vant vid konstnärshänder.
Om åtminstone mor hade lefvatl Hon spelade ej dan- ser och muntra melodier, utan så stilla och vackert, att jag alltid ville gråta, när jag lyssnade därpå.
Men nu är mor borta, och jag kan ej fatta, hvad pianinot hade här att göra.
Pianinot fick också vara tyst.
Däruppe i den af- lägsna skogsbygden funnos få, som kunde spela.
Några kommo för att se det.
— Ett så vackert pianino, sade de, det är ett dyrbart instrument.
— Somliga pröfvade tonen.
— En härlig ton 1 Men Leonor tänkte mest på melodierna, som kunnat framklinga därur.
Hon tyckte därför, det var orätt, att det ej blef användt.
Inte hade hon fått det som gåfva bara för att se på det.
En dag gjorde hon verk- ligen ett försök att spela själf.
Noter efter modern tramletades.
Men hon insågs att hon skulle totalt misslyckas.
Hon var ej musikalisk och skulle aldrig blifva det.
Så beslutade hon att aldrig röra pianinot.
Nu fick det tiga, och tystnaden blef lång.
Det led mot våren ute.
Den bländande hvitheten hade blifvit solkig, skogsrandens linjer mot himmeln voro nu mörka i stället för hvita, luften, solen, allt bådade, att det var slut på den långa vintertystnaden.
När vårens dag skymde till kväll och solen slöks af den mörka skogsranden, brukade Leonor sitta uppe i salongen.
Därborta i ett hörn stod pianinot, som aldrig fick fylla sin uppgift och ständigt liksom förebrådde henne därför.
Ibland gick hon och lyfte på locket och såg på de svarta och hvita tangenterna.
Hvilka toner, hvilka melodier slumrade ej därinne, om bara någon komme, som kunde väcka dem.
Hur skulle det inte kunna jubla, klaga, tala om allt, som röres i ett hjärta.
Men nu stod det stumt, dödt, tonlöst.
Hvar voro hän- derna, händerna, som kunde lossa dess röst?
Hvarför ägde hon ej dem?
Skymningen tätnade kring Björklunda.
Leonor gick till fönstret och såg ut i vårkvällens ljufhet.
Därinne, där skymningen åldrats till svart mörker, stod pianinot slutet, tigande som en död.
Men hon tyckte sig höra en röst hviska: — Leonor kom hit och spela.
.
.
Hvarför spelar du inte, Leonor?
Jag längtar att få släppa ut alla tonerna, som bo inom mig.
.
.
O, hvar voro konstnärshänderna?
Och Leonor gick till fadern, han, som oftast satt och drömde, satt och stirrade bort öfver skogsranden, liksom han späjat in i det fjärran land, dit hans hustru gått.
Men fadern kunde ingenting göra, han var lika maktlös som hon att släppa ut melodierna.
Liksom i pianinot bodde toner, som skulle klingat härliga, bara en konstnär framkallat dem, så att de ljudit harmoniska, kände Leonor, att också inom henne bodde mycket, som h o n ej själf var mäktig att ordna till ett harmoniskt helt.
Där ljödo toner af glädje, af sorg, af längtan, men de voro liksom lösryckta ur skilda melodier.
Hon kunde ej själf fatta och ordna detta kaos af känslor.
Hvar voro väl konstnärshänderna?
I stor enslighet hade Leonor växt upp på Björklunda.
Modern hade varit vek och tynande, på den sista tiden hade hon endast varit liksom till hälften fäst vid jor- den.
Hon hade gått bort, medan Leonor ännu var ett barn, och denna hade vid de år, hon mognade till kvinna, ingen förstående moder, som kunde hjälpa henne att ordna alla de nya underliga känslorna och tankarna.
Hennes uppfostran hade fullbordats på ett i allo korrekt sätt.
Hon hade en nitisk lärarinna, som pluggade i henne en hel hop kunskaper och en mängd regler för hvad som passade eller inte.
Den praktiska delen af hennes uppfostran öfverlämnades åt hushål- lerskan.
Men det var mycket annat, som Leonor vnle ha klarhet i, mycket, som ingen af dessa kvinnor, af hvilka den ena förekom henne som en grammatik och den andra som en kokbok, var mäktig att reda.
Ingen af dem hade ett grand af moderns känslofulla väsen, hvars värme den stackars Leonor var för alltid be- röfvad.
Hennes synkrets hade varit trång.
På Björklunda som låg omramadt af de stora skogarne, hade nästan allt umgänge efter moderns död afstannat.
Fadern sörjde djupt och vankade ofta omkring i skogarna.
Han älskade ömt sin enda dotter, men han var ändå ej vuxen att bringa klarhet och reda i hennes känslo- lif.
Båda slutna, behöllo de också sin själs nyckelJbr sig själfva.
För att Leonor skulle få sin synkrets vidgad, hade hon ibland fått resa till moster Eleonora.
Hennes kem var motsatsen till Björklunda, ty medan där var tyst och ensligt, var mosterns hem glädjens hemvist.
Det kändes som att komma ur en skum skog ut i det skarpa solljuset.
Där gästade konstnärer, där skrat- tades och dansades mycket, men spelades allra mest.
Och alla frågade, om ej Leonor kunde spela.
Inte?
1
— 271 Hon som ändå var släkt med familjen, af hvilka alla spelade gudomligt; ja, hennes kusin Leonor var ju ett musikaliskt snille.
Leonor leei djupt däraf, slutligen ville hon ej tillbaka till Stockholm.
Det var ändå bäst att vara på Björklunda och se på sjön och skogen, där var så tyst, och där passade hon bäst.
Och nu var moster Eleonoras hem upplöst.
Så gick Leonor däruppe på Björklunda, där vin- trarna voro så tysta och långa, men somrarna så fagra och korta, gick och lyssnade till tonerna inom sig, som aldrig ville klinga harmoniskt.
Det ljöd som skratt ibland och som gråt ibland.
Ibland drömde hon om den dag, då hon skulle få lämna skogstystnaden där- uppe och draga ut till lifvets ljusa fält.
Inte kunde det väl vara någon mening i att ständigt gå här och inte ens förstå sig själf.
Inte var det väl hennes enda mål att gå här och längta eller vanka i drömmar lik- som fadern.
Nej därutanför tystnadens gräns fanns ju ett annat lif, ett lif med glädje eller lidande, hvad som hälst, bara inte denna tomhet.
Därute funnos nog konstnärshänderna, som skulle stämma hennes hjärtas strängar.
Sommarsol öfver Björklunda.
Nu är allt ej enfor- migt hvitt, utan skimrar af färger.
Skogen är grön, sjön är blå, ängen är brokig, trädgården är delvis vin- terhvit, men af blommor.
Leonor tänker, att Björk- lunda är det härligaste ställe på jorden.
En dag kallar faderns röst: — Leonor!
Leonor går ned från salongen, där pianinot fort- farande tiger.
Därnere står en främmande man.
En konstnär, tänker Leonor.
— Leonor, säger fadern glad, ändtligen är här nå- gon, som kan spela på vårt pianino.
Leonor har aldrig förr sett honom, men hon ser ändå, att-han är en konstnär.
Djupa ögon, yfvigt hår, marmorblek hy.
De bli presenterade för hvarandra.
Han studerar musik, men under sommaren skall han vistas däruppe i den vackra bygden.
Sedan skall han ut för att fullborda sig till konstnär.
För Leonor är han framför allt konstnären, som skall öppna pianinot och släppa ut melodierna, som äro fångna därinne.
De gå upp i salongen, där Ossian Törne, konst- nären, spelar det ena stycket efter det andra.
Nu komma alla melodierna, som Leonor drömt om.
I en oafbruten ström släppas de ut, somliga klaga, an- dra jubla, det är toner om sorg och längtan, om hopp och glädje och allt sådant, som Leonor kännt i sitt hjärta.
Nu voro konstnärshänderna funna.
När han höll upp en stund, sade Leonor: — Å, så ni spelar.
Jag har ej hört någon spela så, sedan mor lefde.
— Spelar inte ni?
— Nej.
— Samma fråga som alltid!
— Ser ni.
herr Törne, fortfar hon, vi ha fått det här pianinot från Stockholm.
En moster där har testamenterat mig det.
Vi ha varit rådlösa för, hvarifrån vi här skulle få nå- gon, som kunde spela på det.
Vi tyckte, det var skada, att det skulle stå tyst.
— Ja, det är skada, ty det är ett utmärkt instru- ment, svarade musikern.
— I mosters hem blef det också flitigt användt.
Många konstnärer ha förut spelat på det.
Vi äro så glada öfver, att det ännu en gång får ljuda under konstnärshänder.
Det var ingen meningslös fras, detta, utan Leonor kände sig verkligen lycklig öfver att vid instrumentet se en, som kunde lösa alla tonerna, hvilka så länge hvilat i tystnad därinne.
Ossian Törne kom ofta till Björklunda.
När han inte kom, tyckte Leonor, att det var så tomt och tyst.
Men när han kom, ljödo genom salongen underbara melodier, och hon kunde ej förstå, hur hon kunde lefva den tiden, pianinot stod slutet och hon framför det ej såg konstnärshufvudet med de djupa ögonen.
Äfven inom Leonor började tonerna ljuda harmo- niskt.
Det blef oftast glada dansmelodier, hur var det väl möjligt annat, när sommaraftonen låg ljum och töcknig öfver sjön och hon framför sig s i g musikerns marmorbleka profil.
Hon hade funnit konstnärshänderna.
Och en kväll, när Ossian Törne gått, men hans musik ljöd från osynliga strängar genom rummet och fann gensvar inom henne själf, sade Leonor: i — Nu förstår jag lifvets mening.
Det är att fröj- das och — älska.
Det kom för henne så våldsamt, att det nästan var skakande.
Nu fattade hon lifvets mening, och Ossian Törne hade lärt henne den.
Alla strödda toner om längtan och lycka hade han samlat och för hvarje gång, han kom, klingade de allt fullkomligare.
Och hon kände sig så stormande lycklig.
Stackars Leonor!
Hon var som en, som gått öfver en öde hed i törst och sommarhetta och slutligen kom- mer till en kall, klar källa, eller som en, som färdats länge i hvita drifvor och köld och kommer till en flam- mande eld, hvaröfver han värmer sina stela händer.
Det är svårt att icke dricka sig till feber och omöjligt att ej efteråt känna smärta i de förfrusna händerna.
Men det hon kände var endast källans svalka eller brasans värme.
När Ossian Törne hade spelat, brukade han be- rätta om lifvet där ute.
Han talade med hänförelse om sitt konstnärskall, om hur den, som helt ville fylla detta kall, måste offra allt annat.
Leonor förstod med bäfvan, att musiken var hans allt, musiken, som hon var en främling för.
Hon kunde fatta hans hänförelse, hon kunde äfven fatta känslan i hans musik, men då han talade om den praktiska, den verkliga sidan af sitt kall, sitt arbete, sina framsteg, då förstod hon honom ej.
Så stod det för henne, hur vidt skilda de voro, han, som skulle tjusa världen med sina toner och lefva ett lysande lif midt i dess glans och härlighet, och hon, som lefde en skuggtillvaro på Björklunda.
O c h s å sade hon lidelsefullt: — A, hvad ni är lycklig, herr Törne, ni, som får lefva ett sådant lif.
— Tror ni kanske, att lyckan ligger i det guld och den ära, som jag kanske en dag får skörda?
Lyckan ligger ej så mycket i hvad jag får, som i hvad jag ger.
Detta, att i musik gifva människorna, hvad som är innerst i mig, att i toner tala till dem — det är fröjd.
— Det är därför, ni är lycklig.
De, som ingenting ha att gifva människorna, lefva ju bara ett hälft lif.
— Ja, men nog har hvarje människa något att gifva.
Annars skulle ju endast konstnärerna lefva.
— Ack, allt annat är ju så hvardagligt.
— Ni skall dock inte tro, att det är uteslutande lycka att vara konstnär, ty för att vara en sann så- dan, måste man ha lidit — eljes kan man ej tala till dem, som lida, och det är de, som behöfva oss bäst.
Och först, när vi ha lidit, ha vi lärt den stora konsten att lefva.
Leonor undrade, hvarför han skulle ha lidit, han, som ägde allt, som lifvet har att gifva.
(Forts.) FRÄN IDUNS LÄSEKRETS.
EN BRUDGUMSDRÄKT?
J AG SKULLE vilja framställa ett spörsmål till Iduns läsekrets: finnes det ingen, som delar min tanke, att det borde finnas en brudgumsdräkt?
Tanken kom på mig för en tid sedan, då jag bevistade ett bröllop.
Där stod bruden i sin hvita skira klädning med myr- tenkronan och den lätta slöjan, den kära dräkten, som hon aldrig förr burit och högst troligt aldrig kommer att bära mera.
Bredvid henne brudgummen i vanliga svarta klädeskläder, frack naturligtvis, men när har han inte denna på!
Hvilken sammankomst, middag, be- grafning m. m. kräfver ej den svarta fracken.
Jag ser den tyvärr ännu på vaktmästaren, som passar upp.
Borde det därför inte finnas en speciell brudgums- dräkt, lika väl som det finnes en bruddräkt, något mera ljust och festligt?
Hvarföre skola männen en- dast hafva grofva kläder?
Det finnes ju många, som hafva uniform, kan någon invända.
Men äfven denna är ju tung och mörk samt begagnas ofta under andra förhållanden.
Min tanke är, att brudgummens dräkt skulle såsom brudens, vara helgad åt sitt ändamål, ty hvarför skall detta steg inte vara lika viktigt för ho- nom som för henne.
Brudgumsdräkten kunde vara utaf t. ex. svart sammet med knäbyxor, spetsar vid ärmarna och hvit piquéväst.
Det vore ju ingen ful dräkt?
Om någon utaf Iduns läsare eller läsarinnor ville säga några ord i Iduns spalter om denna sak, skulle det vara mycket glädjande och en uppmuntran för min djärfhet att yttra mig.
Wira Z.
T E A T E R OCH K IDUN — MUSIK.
UNGL.
TEATERN.
I Boitos » Mefistofeles » debu- terade under förra veckan en ung fröken Kolmo- din som Margareta.
En rätt skönjbar nervositet gjorde sitt till att försvaga den unga damens utförande af rollen, men icke dess mindre framträdde hennes om- fångsrika stämma fördelaktigt i flere moment, och hen- nes dramatiska begåfning visade sig ej heller vara obetydlig.
Stämman är nog icke felfritt utbildad, att dömi af de missprydande biljud, som vidlåder den i fortesatser, men dessa brister kan sångerskan helt visst småningom bortarbeta från sitt vackra instru- ment.
Apparitionen är tilltalande och bör bli det i än högre grad, då minspelet nått mera rörlighet och pla- stiken fått karaktär af personligheten.
Debutanten hedrades med åtskilliga inropningar af den rätt talrika publiken.
— En repris af Puccinis opera » Bohéme » förtjänar äfven att antecknas, enär vår publik där fick stifta bekant- IIIINII UI ' I 11 INNU] 1906 I1III1ISIIIIMI1II.
MELLINS FOOD bör användas s&amp;som ersättning för mo- dersmjölk, allt ifrån födelsen och utan far- håga, att den skall i någon grad verka skadligt icke ens på späda barn.
Den kan gif vas omväxlande med modersmjölken.
Prof samt broschyr J a g heter Kenny, är 3 år gam- om barns uppfödning gratis &amp; franko från mal och bar blifvit uppfödd med MELLINS FOOD Depot, Malmö.
u MELLINS FOOD ".
skap med den unga signora Maria Ldbia, hvilken förut låtit höra sig vid en konsert härstädes.
Hennes ung- domliga och veka väsen, ansiktets barnsligt mjuka drag, men först och sist stämmans rent klingande sopran och föredragets konstnärliga afrundning gjorde hennes Mimi till en mycket förtjänstfull prestation.
Äfven rollens dramatiska utförande blef en liten triumf för den unga damen, som försmådde all teatereffekt och i stället varmt och okonstladt tolkade den stackars pa- risergrisettens öden.
Hon hade jämväl ett par förträffliga motspelare i hr Nyblom (poeten Rodolpho) och hr Oscar (målaren Marcell.
Båda sjöngo och spelade med lif och lust —.
hr Nyblom utförde sitt parti delvis på italienska af artig hänsyn för aftonens gäst — hvartill kom som krydda på anrättningen fru Lindbergs Musette, vild, galen, kapriciös och insmickrande, en liten tigrinna lössläppt mellan Quartier Latins pittoreska husrader, på en gång öm och frånstötande.
Totalintrycket af operan blef därför godt; den raf- siga librettons många dumheter, där Murgers poesi är på det omsorgsfullaste aflägsnad, trädde i bakgrunden, och musikens flerstädes goda ansatser fördunklade för kvällen de orkestrala godtköpseffekter, hvarmed kom- ponisten vädjar till en oodlad smak.
— Italiensk opera i Stockholm är veckans musik- nyhet, men det hade helt visst varit angenämare, om vi sluppit denna novitet.
Att höra » Trubaduren », denna föråldrade musikprodukt, ett monstrum af onatur och groft effektsökeri, framföras af artister, som sakna alla spår af sund skola i sången och natur i spelet, ger intet utbyte, utan framkallar endast ånger öfver att man förspillt timmar på att höra prestationen.
Röstresurser sakna dessa italienare ej, men deras sätt att använda dem enligt » italiensk skola » är helt enkelt onjutbart, utan nyanser, utan afrundning som sången är och behäftad med en permanent chevrotte- ring.
Den enda, som tedde sig någorlunda tillfreds- ställande, var Azucenas framställarinna, signora Moli- nari.
Men hon ensam kunde gifvetvis ej vinna slaget, hvilket också blef ett betydligt nederlag.
RAMATISKA TEATERN har med Otto Benzons fem- D aktslustspel » Måttligt skämt » knipit sig en verk- lig succés i säsongens allra sista stund.
Stycket är genomgående roligt, delvis briljant genom dialogens blixtrande infall och situationernas oemotståndliga ko- mik.
Hvad gör på det hela taget den omständigheten, att intrigen är byggd på redan många gånger begag- nade motiv, när författaren har så mycket humor i lynnet och för pennan lika elegant som fäktaren flo- retten.
Danmarks yngre dramatik äger många lika förträffliga lustspel.
Vi borde låta dem oftare komma till heders på våra scener, som motvikt mot den för- fäande revygenren, hvilken hotar att göra sig alltför bred i vårt teaterlif.
De spelande skola ock ha tack för den omsorg, hvarmed de framförde sina roller.
Hr Hedlund som målaren Jens Woller utvecklade en bred godmodighet af utmärkt verkan, hr Lamberts så till mask som spel träffsäkra framställning af den förmenta » dumben » var det bästa denne skådespelare på länge gjort, frkn Borg- ströms näpna modell, frkn Ahlanders själfmedvetna och principfasta professorska o. s. v., alla bidrogo till en god helhetsverkan.
Emot fröken Lindstedts framställning af dottern Elna skulle anmälaren endast vilja göra den anmärk- ningen, att spelet var alltför diskret.
Litet mera skärpa, mera individualitet i betonandet af den unga kvinnans känslolif skulle ej ha skadat.
E. H — n.
H ERR OSCAR RALF, en ung, rätt lofvande tenor- sångare, gaf härom dagen konsert i Vetenskaps- akademien.
Hans röst har en skär klang, men hans sångkonst är ännu långt ifrån färdig.
Han hade skaffat sig medverkan af hr John Forsell, hvilken eldade publi- ken till intensivt bifall, särskildt vid några Sjögrens- nummer och efter utförandet af en duett ur » Faust ».
I D U N 1905 — HUSMÖDRAR.
Tillsen, att Ni alltid vid • * inköp af Hafregryn &amp; Korngryn erhålla Hafregrynskvarnen " Sveas " i London med Guldmedalj belönade tillverkningar, för- packade i säckar eller kartonger om Vi &amp; " a kilo.
Sveas Sundhetsmjöl i hel- eller half- kilopaketer rekommenderas till barn och sjuklingar och samtliga dess tillverkningar utmärka sig för sin goda smak, lättkokthet och renhet.
Finnes hos alla välsorterade en- grossister och detaljister i hela Skandinavien.
272 — köttet tillsättes under stark vispning, Gif barnen den bästa näring och d e tigt i ägghviteskummet.
Massan lägges hvarefter d e n får ett kort uppkok.
växa upp till friska och starka männi- på väl rengjorda, smorda och mjölade skor Buljongen silas därefter genom e n i Gif vuxna d e n bästa näring och de plåtar i form af aflånga maränger, som hett vatten urvriden servett, får koka förblifva friska intill sena ålderdomen.
slätas öfver m e d e n sked och beströs Har Ni profvat Lagermans Saft- Använd därför endast npp, och afsmakas med konjak, sherry med socker.
De gräddas i svag ugns- " Tomten "?
och kryddor.
värme, tills de äro halftorra och släppa krämpuiver plåten, då de uttagas, formas på ett Den serveras med rostadt bröd eller ägg och få kallna.
Äggulorna röras pastejer.
med sockret i 20 min.
Den tunna grädden kokas u p p m e d vanilinet och P a s t e j e r (f. 6 pers.) Säljes öfver all t ä 25 ocb 40 tillsättas d e rörda äggulorna under Ragnar L. Jeansson, KALMAR.
som räcker till Tabell öfver näringsvärdet af våra för- vispning.
Krämen hälles tillbaka i öre pr paket, S m ö r d e g: 250 gr. smör, 175 gr. hvete- nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo: kastrullen och får under fortsatt resp. 4 och 8 pers.
Fläsk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, Hvete- mjöl, 7 — 8 msk.
vatten.
som fås i hvarje välsorterad speceriaffär.
vispning sjuda, då d e n upphälles bröd 55, Fårkött 62, Torsk 40, Mjölk 87, Korngryn 116, Hafregryn 153. och vispningen fortsattes, tills krämen F y l l n i n g: 4 del.
grädde, 5 äggulor, är kall.
Den till hårdt skum slagna 2 msk.
socker, Vs tsk.
salt, 3 bitter- grädden nedröres, massan slås där- mandlar, 30 gr. hvetemjöl.
efter i glacemaskin och vrides omkr. T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 |} r.)
10 min., hvarefter den nedpackas och T i l l p e n s l i n g: 1 ägg.
S t e k t s v i n f i l e t (f. 6 pers. ' » 1 1 / 4 kg.
fryses 1 — 2 tim.
Marängerna fyllas med B e r e d n i n g: Fikonen sköljas väl Redigerad af svinfilet, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 tsk.
glace och serveras dubbla.
och skäras i strimlor.
De läggas där- ELISABETH ÖSTMAN.
Beredning: Smöret tvättas och salt, ji tsk.
hvitpeppar, 4 kkprbnljong, efter i en spillkum och få stå att svälla Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- vattnet arbetas ur väl, Det klappas ut eller vatten.
E n t r e - c ö t e s i v i n (f. 6 pers.) 1 Vs omkr. 2 tim. i kokande vatten.
Man- kurs i Stockholm, i kakor, s o m ställas på is att hårdna.
kg.
entre-cötes, 1 hg.
mager, rökt skinka, deln skållas, torkas och drifves genom Mjölet siktas i en bål och utröres med S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), 1 Vs msk.
2 msk.
smör, 1 tsk.
salt, / 4 lit.
buljong, mandelkvarn, hvarefter den blandas FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR vattnet till e n smidig deg, s o m bör mjöl, köttjus, 1 Vs del.
tjock grädde, 2 del.
madeira.
väl tillsammans med sockret, äggulorna, VECKAN 28 M A J - 3 JUNI 1905. vara af samma fasthet s o m smöret.
salt, hvitpeppar, (socker).
grädden och d e svällda fikonen.
En S ö n d a g: Götisk soppa m e d pastejer; Degen kaflas ut till en rund kaka, form smörjes m e d kallt smör, massan S å s: Vs lit.
stark, brun buljong, 1 stekt svinfilet m e d ryska ärter; sparris något tjockare på midten.
Smöret Beredning: Fileten putsas och hälles däri och formen sättes in i ugn.
liten morot, 5 persiljestjälkar, 1 Vs msk.
med rördt smör; glacemaräng.
lägges midt på degen och degkanterna tvättas m e d en duk doppad i hett och puddingen får grädda omkr. Vs Män d a g: Irländsk fårstufning; vikas öfver smöret, så att detta full- vatten.
En stekgryta upphettas lång- smör, 2 msk.
mjöl, köttsky, salt, socker, tim.
Den uppstjälpes på fat och ser- hvitpeppar.
kakaoris m e d mjölk.
komligt täckes.
Smördegen klappas ut samt, smöret brynes däri och fileten veras m e d vanilj sås.
T i s d a g: Spenatsoppa; ugnstekt sik med kafvel, till en fyrkant af Vs cm.
nedlägges att brynas väl på alla sidor tjocklek.
Denna fyrkant vikes där- samt saltas och peppras.
Den kokande med kaprissås och potatis.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas m e d en K o k t s i l l m e d s m ö r o c h ä g g (f. O n s d a g: Benig kalfstek m e d brynta efter ihop så att Vi däraf viks inåt buljongen påspädes litet i sänder, och duk doppad i hett vatten.
Skinkan från vänster och V * viks inåt från höger.
fileten får steka omkr. Vs tim.
Den upp- skares i strimlor och därmed späckas 6 pers.) 3 stora eller 4 små, salta sillar.
morötter; rabarbersoppa.
3 lit.
vatten, 3 — 4 ägg, 1 Vs hg.
smör.
T o r s d a g (Kristi himmelsf.
d.
): Af- Kanterna af degen mötas då midt på tages, skares i tunna skifvor, som upp- köttet i täta jämna rader.
Smöret bry- redd buljong med ostsmörgåsar; entre- fyrkanten.
Därefter viks degen midt läggas på varmt serveringsfat och gar- nes i en stekgryta, köttet ilägges och cotes i v i n m e d spansk sås; fikonpud- itu på längden.
Degen lägges m e d neras m e d ryska ärter eller legymer.
brynes väl på alla sidor, hvarefter det B e r e d n i n g: Sillen flås,urtages, sköl- ding m e d vaniljsås.
långsidan åt den arbetande och kaflas Till såsen fräsas smör och mjöl, d e n saltas, och d e n kokande buljongen jes väl och lägges i vatten omkr. 12 tim. silade och skummade köttjusen och och vinet påspädes litet i sänder, och Den upptages och fläkes midt itu, hvar- F r e d a g: Fläskkotletter m e d potatis; åter till en fyrkant.
Detta upprepas strutar m e d kräm.
4 — 5 gånger efter hvarandra, hvarefter grädden påspädes litet i sänder.
Såsen köttet får sedan färdigsteka m e d tätt efter ryggbenet och alla småben bort- får koka 10 min.
samt afsmakas och slutet lock omkr. 2 tim. Till såsen kokas tagas Aggen hårdkokas (omkr. 10 min.
), L ö r d a g: Kokt sill m e d smör och degen är färdig.
bnljongen med den skrapade och sön- afkylas i vatten, skalas och hackas ägg; slätvälling.
Degen kaflas ut till omkr. Vs cm.
serveras i särskild såsskål.
derskurna moroten, samt persiljan, tills fint.
Sillen lägges i kokande vatten tjocklek och härmed beklädas pastej- RECEPT: G l a c e m a r ä n g (f. 6 pers.) buljongen fått god smak, då d e n silas och får koka i 5 min., hvarefter den formarna.
G ö t i s k s o p p a (f. 6 pers.) 2 lit.
och skummas.
Smör och mjölsamman- upptages m e d hålslef och upplägges Till fyllningen blandas grädden, ägg- stark, brun buljong, Vs tsk.
soja, 1 msk.
M a r ä n g e r: 5 små ägghvitor, 200 fräsas, buljongen, och den silade samt på varmt serveringsfat, hvarftals med gulorna, sockret, saltet, d e n skållade gr. socker.
fin konjak, Va del.
sherry, salt, cayenne- skummade köttjusen tillsättes litet i en del af de hackade äggen.
Smöret och rifna mandeln samt mjölet i en peppar.
sänder, hvarefter såsen får koka 15 min.
smältes och hälles öfver, och anrätt- kastrull och vispas öfver elden, tills S k u m g l a c e: 5 äggulor, 100 gr. socker, Den afsmakas m e d kryddorna och mera ningen öfverströs m e d resten af äggen krämen börjar sjuda och tjockna.
Pa- 4 del.
tunn grädde, 1 knifsudd vanilin, vin tillsättes, o m så önskas.
K l a r m e d e l: 1 hg.
benfritt oxkött, samt garneras m e d persilja och kokt stejformarna fyllas härmed till hälften 3 del.
tjock grädde.
2 ägghvitor.
potatis.
och gräddas i god ugnsvärme.
Då de B e r e d n i n g: Oxköttet skrapas fint äro halfgräddade, penslas smördegen B e r e d n i n g: Ägghvitorna vispas till F i k o n p u d d i n g (f. 6 pers.) 2 hg.
och blandas m e d ägghvitorna.
Bul- öfver m e d det uppvispade ägget för hårdt skum och vispningen forrsättes " / « konfektfikon, 2 hg.
sötmandel, 160 gr. tim.
Sockret nedsiktas därefter försik- ' socker, 4 äggulor, 2 del tjock grädde.
jongen upphettas, och det skrapade att få en vacker färg.
Gyllenbammars Hafregrynskvarnen Svea, hafregryn, Aktiebolaget Goteborgs Ris- &amp; Valskvarn.
KÖKSALMANACK 1 3 En värdinna helst musika- I ärarinna m e d vana att läsa upp lisk, som eger förmåga att * — gossar till tredje och fjärde klass göra ett h e m trefligt kan genast erhålla önskar till hösten plats i familj.
8-kl. Vid Majornas Elementarläroverk för vid Falkenbergs fattiggård är ledig och plats.
Svar m e d fotografi till » T.
45 » elementarsk.
samt småsk.-sem.
Svar till flickor, Göteborg, önskas till nästa läsår skola af betyg åtföljda ansökningar, nnder adress: S. Gumjelii Annonsbyrå, » M.
W. ».
Helsingborg p. r. en lärarinna med undervisningsskyl- ställda till fattigvårdsstyrelsen härstä- Stockholm.
I ärarinna, (norrländska), kunnig i ett dighet i Matematik inom skolans mel- des, vara inlämnade före den 1 juni * • » hems skötsel, önskar sommarplats i lersta och högsta klasser, Tyska språ- 1905.
Lön 350 kr.
pr år samt fri bostad p n välrek., snäll, proper och duktig godt vänligt hem.
Sv.
till » Fritt vivre.
ket, Geografi och Svensk historia i lägre och vivre.
Falkenberg den 5 n aj 1905.
L * flicka, kunnig i matlagn.
o. villig fria resor », Iduns exp.
f. v. b. att åtaga sig jungfruplats, får plats den klass kompetensvillkor: Högre Lärarin- Fattigvårdsstyr el sen.
1 inst.
juni hos officersfamilj i Karls- neseminariet eller Fil.
kandidatexamen Två undervisningsvana lärarinnor krona.
Svar m e d rek.
och fotografi, jämte profår.
Lönevillkor: fnrsta året önska under sommarmånaderna som återsändes samt uppgift o m löne- plats att undervisa ba-n i vanliga skol- 1.200 ä 1,300 kr.
med förhöjning enligt å kr.
7.50 med fodral.
lönereglering.
Ansökningar jämte be- Att förestå ett enkelt hushåll för en- anspråk till » Offkersfamilj », p. r. Karls- ämnen.
Svar före den 30 maj till » X tygsafskrifter, ställda till Styrelsen, in- sam herreman, innehafvare af landt- krona.
eller Y », Lund p. r. sändas till Föreståndarinnan före den bruk, samt event.
ett par inackorde- I Ing anspråkslös flicka, som genom- 31 Maj.
ringar, sökes enkefru eller annan dam V 7 klasser i elementarläroverk, önskar m » d godt och vänligt sätt.
Svar med plats i bättre familj att gå husmodern I värmländskt h e m önskas för nästa referenser, betygsafskrift^r och fotografi tillhanda.
Är villig att undervisa mindre * läsår kompetent lärarinna att i van- samt uppgift å ålder och löneanspråk med godt utseende och sätt samt hälst barn i d e vanliga skolämnena.
Svar Husföreståndarinneplats » något kunnig i bokföring, kan få för till » Agda » under adress S. Gumselii liga skolämnen jämte musik undervisa till » Ledig 2:ne flickor, den äldre till 7:de och den under adress: S. Gumaelii Annonsbyrå, delaktig plats i pappers- och tryckeri- Annonsbyrå, Stockholm.
yngre till 6:te klassen.
Reflekterande Stockholm f. v. b. affär.
Svar med folografi till » X. », Hal- härå torde m e d bifogande af betygs- lands-Postens Exp., Halmstad.
ng, musikalisk, elementarbildad afskrifter och pretentioner vända sig flicka m e d undervisningsvana ön till » Värmländskt hem » under adress S. skar till hösten plats s o m lärarinna i En musikalisk d a m af god familj, Gumselti Annonsbyrå, Stockholm.
familj.
Svar snarast möjligt till » E.
villig och kunnig att sköta ungkarls- J — n 1905 », Nerikes Allehändas kontor.
informator i tyska och svenska till hushåll, erhåller förmånlig anställning samt kunnig i sömnad, erhåller Örebro.
• fordringarna för studentexamen och på landet vid större industriel anlä- g- barnkär, genast plats öfver sommaren.
Foto- i matematik till kursen för VI: 2 " — ön- ning i Norrland, o m svar hälst åt följ dt grafi och rekommendationer torde sän- Informatorsplats önskas af undervis- skas under sommarmån.
fritt vivre i af fotografi och rekommendationer, das till Fru Ingeborg Rydin, Villa Gran- ' ningsvan student med d e bästa be- naturskön trakt af norra Småland.
Svar med uppgift om ålder och löneanspråk udden, Borås.
tyg och rekommendationer.
Svar till skyndsamt till » En elev », Aneby p. r. insändes till » Två ungherrar » under adress S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
C ö r större barn och sömnad önskas » Halfrealist », Örebro p. r.
• därvid v a n yngre flicka.
Utförl.
B i l.
stud. önskar informatorsplats under sv.
m. fotogr.
upp.
å åld.
rek.
löneansp.
t.
* juli — aug.
Svar till » Undervisnings- Institut för undervisning i Maskinskrifning å manliga sinnessjukafdelningen v i d » Barnkär », pappersh.
36 Riddarg., Sthlm.
van », Göteborg 5. och Stenografi.
Karduansmakaregatan 1, lasarettet i Getle är ledig att tillträda vid lasarettet i Gefle är ledig att till- Informators plats sökes under somma- den 16 instundande juni eller senast t träda den 1 instundande Juli.
Lön 400 Stockholm.
• ren af en yngling som i vår flyttas juli.
Lönen utgår med 400 kr.
o m året kr.
j imte bostad och kost.
Fullt kom- till 7:1.
Svar märkt » Realist » torde sän- jämte bostad o. kost.
Ansökan, åtföljd petenta sökande, med vana vid hand- das till Iduns exp.
af vidimerade tjänstgöringsbetyg och nafvande af större hushåll där ång- önskas till hösten en lärarinna med un- intyg o m lämplighet och kompetens kokning förekommer, insände sina an- dervisningsskyldighet i förberedande samt af p&gt;äst- och läkarebetyg, insän- sökningar jämte belygsafskrifter samt som denna mån.
aflägger fil.
kand. ex. afdelningen och klass I samt o m möj- das före 1 j uni till Lasarettsläkaren öfriga rekommendationer före den 10 (humanistisk), önskar under sommaren ligt handarbete i klass I - V.
Lön 700 Doktor E. Lindström, Gefle.
juni till lasarefsdirektionen i Gefle.
I ärarinna söker under sommarmåna- informatorsplats eller annan lämplig kr.
jämte bidrag till pensionsafgift.
Obs.!
Något tidigare inställelse önskvärd sysselsättning.
Svar till B. Nystrom.
* - derna plats i familj, såsom lära- Ansökningar insändas för 6 juni till rinna för barn mellan 7 — 14 år, el.
såsom Sysslomansg.
25, Upsala.
Styrelsen.
sällskap for gammal ell&gt;-r sjuklig dam, U u s l i g, bättre flicka med godt sätt och • yttre, erhåller förmånlig, bekväm van att föreläsa.
Svar till » Lärarinna ', Till följd af dödsfall är platsen som under sommaren sökes af undervis- med elementarbildning och undervis- föreståndarinna vid Norrtelje barnhem lats att sköta bättre ungkarlshem, Iduns exp.
ningsvan student.
Svar genast med ningsvana önskas af tvänne familjer ledig att tillträda 1 juli.
Ansökningar var med fotografi under märke » Goda som innehaft fler- uppgift o m ämnen och villkor till å landet.
Eleverna 5 mellan 10 &amp; 14 mottagas af Fru Adéle Eriksson, Norrtelje.
vitsord » till Sydsvenska Annonsbyrån, åriga platser såväl i » Smål.
Nat. », Lund p. r. Malmö f. v. b. r.
Vacker helsosam trakt.
Svar till utlandet s o m hemma och undervisat » B &amp; M. » Tingsryd p. r. e ever på alla åldersstadier i alla äm- / " Jodå platser för hushållsbiträden, lära- nen samt upprepande gånger för stu- rinnor, barnfr.
värdinnor att söka gen.
oda platser för lärarinnor och hus- Fil.
kand. (språkman) 22 år g., van hållsfröknar att n u söka.
Norra Inack.-Byrån, Norrköping.
bättre, sällskaplig flicka erhåller plats diers bedrifvande vistats i Frankrike, att undervisa, söker kondition för som nackorderingsbvrån Malmskillnadsg.
RiKstei.
9 16 Ej inskrifningsafgift.
som föreståndarinna för ett ungkarls- Tyskland och England, söker plats till maren.
Svar till » Acke », Sv.
Telegram " hösten.
Bästa ref. Sv.
t.
» S.
G. » Iduns exp.
byrån, Malmö.
7, Sthlm.
Obs.!
Brefsvar mot 2 porton.
hem.
Svar till » H.
D. », Iduns exp.
Egen tillverkning Lärarinna.
1 Husföreståndarinna.
Bennström &amp; Jansson Paraplymagasin, 45 R e g e r i n g s g a t.
4 5, STOCKHOLM.
Husförestånderska.
LEDIGA PLATSER Retnington Sjuksköters ketjänsten £ G barnfröken, Hushållerskeplatsen Uid Lindesbergs Samskola Lärarinna En U PLATSSÖKANDE Föreståndarinneplats.
Student, Informatorsplats 1 g Lärarinna En m e d e l å l d e r s, Infomator.
