# ID: svediakorp-per1611
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 34,642
# sentences: 1,143
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 2 (9 4 1) TORSDAGEN D E N 12 JANUARI 1905 18:DE ARG.
ÖFVERSTYRELSEN FÖR RIKETS ALLMÄNNA LÄROVERK.
PÅ ORDFÖRANDEPLATSEN I MIDTEN ÖFVERDIREKTÖREN ERNST CARLSON.
TILL VÄNSTER LÄR O VERKSRÅDEN B.
J:SON BERGQVIST OCH K.
T.
MOLL.
TILL HÖGER: LÄRO VERKSRÅDEN N.
G. V. LAGERSTEDT OCH A. NORDFELT.
STÅENDE BAKOM: ÖFVERSTYRELSENS NOTARIE K. A. FRYXELL.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
DEN NYA RELSEN.
LÄROVERKSÖFVERSTY- V I D 1 9 0 4 å r s r i k s d a g b e s l ö t s, som b e k a n t, t i l l s ä t t a n d e t af en n y öfverstyrelse för läroverken.
K. m:t f ö r o r d n a d e med a n l e d n i n g däraf l e k t o r n vid G ö t e b o r g s r e a l l ä r o v e r k E r n s t Carlson a t t för fem å r v a r a ö f v e r d i r e k t ö r och chef för ö f v e r s t y r e l s e n för rikets a l l m ä n n a läro- v e r k s a m t r e k t o r n vid a l l m ä n n a l ä r o v e r k e t i K r i s t i a n s t a d B.
J:n B e r g q v i s t, a d j u n k t e n vid h ö g r e l ä r o v e r k e t å Ö s t e r m a l m i N.
G.
V.
L a g e r - s t e d t s a m t l e k t o r e r n a vid r e a l l ä r o v e r k e t i S t o c k - holm K.
T.
Moll och A. Nordfelt a t t för fem år v a r a l ä r o v e r k s r å d och l e d a m ö t e r af öfver- styrelsen.
Till n o t a r i e h a r ö f v e r s t y r e l s e n för- o r d n a t j u r.
k a n d i d a t e n fil.
d:r K. A.
F r y x e l l.
D e n å t g ä r d, som s å l u n d a v i d t a g i t s, är i flere h ä n s e e n d e n betydelsefull-, och d e t lider i n t e t tvifvel, a t t vid v å r a a l l m ä n n a l ä r o v e r k nu k o m m a a t t införas en hel del välbehöfliga refor- mer, de d ä r s k o l a l ä n d a till b å t n a d s å v ä l för u n d e r v i s n i n g e n s o r d n a n d e och b e d r i f v a n d e som ock för l ä r a r n e s s t ä l l n i n g b å d e till s k o l a n och hemmen.
G e n o m b e s l u t e t om en s ä r s k i l d öfverstyrelse för r i k e t s a l l m ä n n a l ä r o v e r k h a r frågan om en l i k n a n d e s t y r e l s e för r i k e t s folkskoleväsen äfven k o m m i t på d a g o r d n i n g e n, och den skall nog, äfven den, i sinom tid v i n n a sin lösning.
J ä m t e d e n h ä r ofvan m e d d e l a d e b i l d e n af den n y a ö f v e r s t y r e l s e n, t a g e n vid dess för n å g r a d a g a r s e d a n afhållna k o n s t i t u e r a n d e s a m m a n - träde i lagutskottets lokaler i gamla riksdags- huset, l ä m n a vi h ä r j ä m t e n å g r a k o r t a notiser om de n y a ö f v e r s t y r e l s e l e d a m ö t e r n a s hittills- varande verksamhet.
Öfverdirektören och chefen för läroverksöfverstyrel- sen, Carl Fredrik Ernst Carlson, son af professorn i historia vid Uppsala universitet, sedermera ecklesiastik- ministern F. F. Carlson, är född 1854 i Stockholm, blef student 1872, filosofie kandidat 1874, licentiat 1877 och promoverades samma år till filosofie doktor.
Han blef ordinarie lektor i historia och geografi vid Göte- borgs realläroverk 1883 samt professor i historia och statskunskap vid Göteborgs högskola 1890.
Denna plats lämnade han dock 1893 och återgick till sitt lektorat.
I maj 1899 blef han ledamot af den stora läroverkskommittén.
Han har utöfvat en mångsidig skriftställarverksamhet, enkannerligen på det geografiska och historiska området.
Läroverksrådet Bengt Jakobsson Bergqvist, son af kyrkoherden J.
B:n Bergqvist i Bosarp, är född 1860, blef student i Lund 1870, fil.
kandidat 1881, licentiat 1883, fil.
doktor 1884 och erhöll 1892 befrielse från afläggande af teologiska examina för inträde i präst- ämbetet.
Han blef lektor i kristendom och moders- målet vid Lunds allmänna läroverk 1891 och t. f. rektor på fem år vid allmänna läroverket i Kristiansand 1899, hvilket förordnande förnyats.
Han har för pedagogiska studier besökt olika platser i utlandet.
Från trycket har han utgifvit en hel mängd pedagogiska och teolo- giska arbeten.
Läroverksrådet Nils Gerhard Vilhelm Lagerstedt är född i Askersund 1847, blef student 1864, fil.
kandidat 1868, fil.
doktor 1869 och adjunkt vid Öster- malms allmänna läroverk 1871, hvilken befattning han ännu innehar.
Vid utställningen i Stockholm 1897 var han medlem af undervisningsutskottet och sistlidna år var han Sveriges kommissarie vid utställningen i S:t Louis.
Varmt intresserad för allmänt pedagogiska och humanistiska frågor, har d:r L. utgifvit en stor mängd arbeten, däribland förtjänstfulla läroböcker i natur- kunnighet.
Läroverksrådet Karl Tom Moll, född i Stockholm 1853, fil.
doktor 1888, är sedan 1892 lektor i kemi och fysik vid högre realläroverket i Stockholm.
Hans verksamhet som lärare i dessa ämnen har varit af genomgripande betydelse och gjort hans.
namn kändt och erkändt långt utom Sveriges gränser.
Äfven han är en framstående läroboksförfattare.
Läroverksrådet Alfred Nordfelt är född i Väners- borg 1864, blef student 1883, fil.
kand. 1885, fil.
li- centiat 1888, fil.
doktor 1891 och har sedan dess tjänstgjort som lärare i lefvande språk dels vid norra latinläroverket och högre realläroverket, där han blef ordinarie lektor 1895, dels ock vid åtskilliga enskilda läroanstalter såsom Lyceum för flickor, Stockholms borgareskola och Schartaus handelsinstitut.
Åt en 1899 — 1902 var han sekreterare i den stora läroverks- kommittén.
Som skriftställare har han särskddt ut- märkt sig på det språkvetenskapliga området.
IDUN 1905 - 14 — NYKTERHETS-LEKTIONEN.
N Ö S T O R M — hu, så k u s l i g t!
Och l i k v ä l på s a m m a g å n g så v a c k e r t!
Lisa B o m a n s a t t vid f ö n s t r e t i s i t t lilla k ö k och d r a c k en k o p p kaffe som a f s l u t n i n g p å sin e n k l a frukost, och m e d a n h o n m e k a n i s k t sväljde d e n v a r m a d r y c k e n, följde h o n med ö g o n e n flingornas yra dans.
Hvitt hvart hon såg!
Det var en r i k t i g n j u t n i n g, t y nu d r ö m d e h o n sig hem till s l ä t t b y g d e n igen, då d e t h v i t a snö- m o l n e t s k y m d e b o r t b å d e .berg och s k o g, som a n n a r s s t ä n g d e all v ä g, till och med t a n k e n s.
H o n v a r l ä r a r i n n a vid en m i n d r e f o l k s k o l a l å n g t inne i o b y g d e n, och d e t v a r n u första v i n t e r n hon t i l l b r a g t e h ä r.
P å g å r d s p l a n e n höllo de y r a s t e p o j k a r n e ett v i l d t lif i drifvorna, och från a f k l ä d n i n g s r u m m e t h ö r d e s ett e n t o n i g t s u r r af r ö s t e r.
Det var de flitigaste, som j u s t höllo p å a t t läsa öfver sin katekesläxa.
Fröken B o m a n m å s t e m o t sin vilja l y s s n a, och ett l e e n d e l y s t e u p p h e n n e s lilla a l l v a r l i g a a n s i k t e. "
H v i l k a ä r o de l a s t e r — — — " h ö r d e s en röst u r v i r r v a r r e t.
— " F r å s s e r i, d r y c k e n s k a p och o t u k t — — — " DE VID NYKTERHETSKURSERNA I STOCKHOLM N Ä R V A R A N D E L A P P A R N A.
1.
H.
M. NILSSON.
2.
E L S A LAULA.
3.
H. FJÄLLSTEDT.
FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG.
L A P P F O L K E T VID N Y K T E R H E T S KUR- SERNA I STOCKHOLM.
D E I S T O C K H O L M u n d e r sist förflutna v e c k a n afhållna n y k t e r h e t s k u r s e r n a ha b l a n d sina d e l t a g a r e r ä k n a t icke m i n d r e än 11 l a p p m ä n och 5 l a p p k v i n n o r.
Kanske aldrig förr så m å n g a l a p p a r på en g å n g v a r i t sam- l a d e i h u f v u d s t a d e n och s ä k e r t a l d r i g i ä n d a - mål a t t å h ö r a f ö r e l ä s n i n g a r.
Att bland lapp- b e f o l k n i n g e n k ä n n e d o m s p r i d e s om n y k t e r h e t e n s s t o r a b e t y d e l s e och om de f ö r e n i n g s r ö r e l s e r, som u p p k o m m i t för a t t s t y r k a d e n s a m m a, ä r en sak af s t o r v i k t, då man v e t a t t äfven för lappfolket r u s d r y c k e r n a äro en af dess farligaste fiender, D e t är det i s o m r a s b i l d a d e l a p p s k a c e n t r a l - f ö r b u n d e t, som g e n o m att s a m l a in m e d e l till s t i p e n d i e r k u n n a t b e r e d a så m å n g a l a p p a r till- fälle a t t k o m m a hit n e d, och i första h a n d är •det f ö r b u n d e t s nitiske expeditionsföreståndare G.
Z.
H e d e n s t r ö m, som m a n h a r a t t t a c k a härför.
V ä s t e r b o t t e n s l a p p m a r k är r e p r e s e n t e r a d af 3 k v i n n o r och 3 m ä n.
B l a n d dem m ä r k e s Elsa Laula, lappförbundets ordförande från D i k a n ä s i Vilhelmina, h v i l k e n i v i n t e r vistas i S t o c k h o l m för a t t u t b i l d a sig till a c k u s c h ö r s k a.
V i d a r e l a p p o r d n i n g s m a n n e n H a n s M a g n u s Nils- son från F a t m o m a k k e i V i l h e l m i n a.
F r å n Ar- vidsjaur i N o r r b o t t e n s l a p p m a r k ha k o m m i t t v å m ä n och t v å k v i n n o r.
Den ä l d r e af m ä n - nen är b å d e n y b y g g a r e och r e n s k ö t a r e, den y n g r e i d k a r fiske ocli t i m m e r k ö r n i n g och h a r å t s k i l l i g a m e d a l j e r för pris i s k i d l ö p n i n g.
Den e n a af flickorna är l ä r a r i n n a i V ä s t r a K i c k s j a u r vid en fast s k o l a för b å d e l a p p s k a och s v e n s k a b a r n, den a n d r a bor i L e d v a t t n e t h e m m a hos sin far, som har b å d e j o r d b r u k och r e n h j o r d.
F r å n A r j e p l o u g hafva k o m m i t 3 k a t e k e t, som för u n d e r v i s n i n g medfölja n o m a d i s e r a n d e l a p p a r; en är S v e n s k a m i s s i o n s s ä l l s k a p e t s k a t e k e t e r, de andra statens.
En n o m a d i s e r a n d e l a p p m a n h a r k o m m i t från B y d a l e n i J ä m t l a n d och från Härje- dalen 2 n o m a d i s e r a n d e r e n ä g a r e, af h v i l k a m a n s ä r s k i l d t h a r a t t v ä n t a e n e r g i s k t a r b e t e, d å de D U F F: S k o m m a å t e r till h e m o r t e n.
Den ene är f. d. k a t e k e t e n H a n s F j ä l l s t e d t från F u n ä s d a l e n.
S å hafva d e k o m m i t hit alla d e s s a; de hafva j u fått m o t t a g a en m ä n g d s k i f t a n d e och s t a r k a i n t r y c k från f ö r e l ä s n i n g a r och festligheter, från h u f v u d s t a d e n s gatulif och s e v ä r d h e t e r.
Måtte det k o m m a att s t å för d e m som ett v a c k e r t m i n n e af n y t t a och nöje, m e n ej m e d l ä n g t a n s t ö r a d e r a s lif i fjällen, d ä r m a n i t a n k a r n a ser dem v a n d r a k r i n g med r e n h j o r d, p å j a k t, p å fiske med d e s s a m j u k a r ö r e l s e r, som h ö r v i l d m a r k e n s s ö n e r och d ö t t r a r till.
N y k t e r h e t s k u r s e r n a hafva Jysts u p p af l a p p - d r ä k t e r n a s g l a d a färger, de flesta af d e m h a d e d r ä k t, och m a n fick tillfälle s e de o l i k a l a p p - mössorna.
Det var Västerbottens höga röda m ö s s a med de s m a l a s v a r t a r ä n d e r n a, som är så k l ä d s a m, d e t v a r den g r a n n a r e s t å t l i g a J ä m t - l a n d s och H ä r j e d a l s m ö s s a n och den lilla b a r e t t - f o r m a d e, som b r u k a s af k v i n n o r n a i A r v i d s j a u r.
Lappfolkets besök här har säkerligen också g a g n a t d e r a s e g e n k a m p för f ö r b ä t t r a d e förhål- landen.
G e n o m det p e r s o n l i g a sammanträffan- d e t hafva de fått tillfälle u p p m u n t r a h v a r a n d r a a t t h v a r p å sin o r t k ä m p a för l a p p a r n e s r ä t t.
D e t b e t r y c k t a lappfolket, som ser s i n a e x i s t e n s - m ö j l i g h e t e r h o t a d e g e n o m a t t r e n b e t e n a förmin- s k a s, v a k n a r allt m e r till insikt om a t t d e r a s r ä d d n i n g i första h a n d är b e r o e n d e af ä n d r i n - gar i lapplagen.
Bland sådana önskade ändrin- g a r må n ä m n a s förmildring af s k a d e e r s ä t t n i n g s - s k y l d i g h e t för af ren n e d t r a m p a d g r ö d a, s k y d d för r e n v a l l e n, r ä t t i g h e t för l a p p a r a t t ofvan o d l i n g s g r ä n s e n icke b l o t t få i d k a r e n s k ö t s e l, u t a n a t t d ä r äfven få b o s ä t t a sig, u n d e r v i s n i n - g e n s h ö j a n d e och å l d e r d o m s h e m för fattiga.
E n stor g ä r n i n g s k u l l e i s a n n i n g utföras af L a p p a r n a s c e n t r a l f ö r b u n d, om det k u n d e på- s k y n d a v i d t a g a n d e t af s k y d d s å t g ä r d e r för l a p p - folket, i n n a n d e t t a blir för s e n t.
D e t intelli- g e n t a, s y m p a t i s k a folket d ä r u p p å t fjällen är i s a n n i n g förtjänt af hjälp, så att det s å s o m e t t folk för sig k a n få b i b e h å l l a sin i n d i v i d u a l i t e t.
ANNA LINDHAGEN.
L I Q U E U R W H I S K Y # Lisa B o m a n försjönk å t e r i t a n k a r.
Det var ej m å n g a b a r n k o m n a i d a g, och det fastän det v a r f o l k s k o l e a f d e l n i n g e n hon skulle läsa med.
Men v ä g a r n a v o r o j u så l å n g a och s v å r a i detta väder.
H v a d s k u l l e hon h i t t a p å i d a g i s t ä l l e t för geografien, som d e s l u p p i t?
Skulle hon taga fasta p å h v a d hon h ö r d e n y s s och h å l l a en nykterhetslektion?
J a, det v a r j u h e n n e s plikt a t t u n d e r v i s a b a r n e n om r u s d r y c k e r n a s s k a d l i g a i n v e r k a n, och i dag passade det särskildt bra i sammanhang med k a t e k e s - l ä x a n.
A l l t s å, t i m m e n före mid- d a g e n n y k t e r h e t s l e k t i o n i s t ä l l e t för geografi.
H o n l e t a d e r e d a p å en l ä r o b o k i ä m n e t, s l o g u p p l ä s e b o k e n, d ä r de s k u l l e l ä s a och g å i g e n o m s a k e n g r u n d l i g t, l e t a d e i m i n n e t efter b e l y s a n d e e x e m p e l — det fanns för öfrigt a l l d e l e s i n p å k n u t a r n a — och s n a r t k ä n d e h o n sig r i k t i g t inspirerad.
Men n u v a r d e t tid a t t in och börja m o r g o n - l e k t i o n e n, k l o c k a n felades tio m i n u t e r i nio.
- De b å d a första t i m m a r n a v o r o öfver. "
U t m e d er, b a r n! "
s a d e L i s a å t b a r n e n. "
V i s k o l a l ä s a n å g o t m y c k e t i n t r e s s a n t, n ä r vi börja t i m m e n s e d a n. "
S n a r t befann sig h e l a d e n g l a d a b a r n s k a r a n p å g å r d e n, l ä r a r i n n a n ö p p n a d e e t t p a r fönster, l a d e in m e r a v e d i k a m i n e n och gick s e d a n in till sig för a t t ä n en g å n g t ä n k a öfver ä m n e t.
Men m e d e n s s p r a t t h o n till o c h l y s s n a d e.
Bjällror — j a visst!
I detta väder — — — h v e m i all v ä r l d e n k u n d e d e t v a r a?
Bönderna n y t t j a d e ej b j ä l l r o r i h v a r d a g s l a g.
H o n l a d e från sig b o k e n, s p r a n g till fönstret och s å g u t.
E n k o r g s l ä d e m e d r e n h u d a r och p ä l s a r inuti och e n stor b r u n h ä s t framför k n o - g a d e s a k t a uppför b a c k e n till s k o l h u s e t.
B a r n e n h a d e nyfikna s a m l a t sig vid g r i n d e n.
Lisa s t o d v i l l r å d i g, hon v i s s t e j u ej, h v i l k a som k o m m o.
Men u r d e n e n a p ä l s k r a g e n fram- s t a c k vid n ä r m a r e p å s e e n d e ett a n s i k t e, som v i s a d e sig t i l l h ö r a s k o l r å d s o r d f ö r a n d e n — m e n h v e m v a r den a n d r e?
I en h a s t s l ä t a d e h o n till d e t o s t y r i g a, ljusa h å r e t, s a t t e en b r o s c h i k r a g e n och e t t r e n t f ö r k l ä d e framför sig, p l o c k a d e in f r u k o s t d i s k e n i s k å p e t och s o p a d e u p p vid spiseln.
Då släden s t a n n a d e vid t r a p p a n, s t o d h o n r e d a n i d ö r r e n för a t t m o t t a g a sitt f r ä m m a n d e. "
G o d d a g, b ä s t a fröken B o m a n! "
hördes p r o s t e n s och s k o l r å d s o r d f ö r a n d e n s kraftiga s t ä m - m a ur s l ä d e n. "
T y c k e r ni ej, a t t d e t är ett passande väder vår ärade folkskoleinspektör väljer för sitt b e s ö k h ä r i t r a k t e n? "
' MACLEAY DUFF &amp; C:o, GLASGOW.
* (^enera^pentur J.
G R A N G R E N, feTOCKHOLM.
Rikst.
58 78.
— 15 — Lisa stod alldeles handfallen, m e d a n de p å - p ä l s a d e h e r r a r n a krafiade s i g u r s l ä d e n.
I n s p e k - tören! "
H a r ni n å g o n p o j k e, s o m k a n k ö r a n e r till närmaste bondgård med skjutsen? "
frågade prosten. "
J a, h ä r h a r ni således i n s p e k t ö r e n, " fortfor h a n, " d o k t o r W.
Ä r d e t m å n g a b a r n här i d a g? "
" N e j, " s v a r a d e Lisa, s o m n u r e p a t m o d igen. "
V ä g a r n a ä r o så s v å r a n u — — — " " J a, j a g förstår, " afbröt p r o s t e n. "
M e n ni m å s t e h a h i t så m å n g a s o m möjligt till efter- middagen.
F r ö k e n k a n j u ge d e m middagslof nu, s å h i n n a de h e m efter s y s k o n o c h k a m - rater tillhörande båda afdelningarna.
Under tiden få vi v ä l stiga in till fröken och ä t a v å r matsäck. "
S n a r t s u t t o d e b å d a h e r r a r n a vid d i v a n s b o r - det i Lisas lilla hemtrefliga r u m.
H o n h a d e b e d t a t t få b j u d a p å kaffe efter m a t e n och stod nu v a r m o c h ifrig vid k o k s p i s e l n i k ö k e t och vaktade pannan. "
K u n d e vi få l å n a e t t p a r glas, fröken B o - man? "
D e t v a r p r o s t e n, som ö p p n a t k a m m a r d ö r r e n och frågat.
H o n l e t a d e h a s t i g t fram d e t b e g ä r d a och gick in i r u m m e t.
Där hade herrarne dukat u p p i n n e h å l l e t i e n medförd k a p p s ä c k.
Ett par ölbuteljer v i s a d e till h v a d ä n d a m å l g l a s e n skulle a n v ä n d a s. "
N å, h v i l k a läxor h a b a r n e n i d a g? "
frå- gade inspektören.
H a n v a r en l å n g.
s t å t l i g m a n m e d s k a r p a ögon o c h n å g o n t i n g faderligt i sitt s ä t t a t t tala.
Lisa blef litet förlägen. "
D e skulle h a haft k a t e k e s o c h geografi, " s v a r a d e h o n litet o s ä k e r t, " m e n de s l a p p geo- grafin i d a g, t y vi h i n n a g o d t m e d d e n ä n d å, och d e h a n u s å s v å r a v ä g a r. "
" N å, h v a d skulle de n u h a i s t ä l l e t d å? "
" Jo, j a g t ä n k t e " — h e n n e s blick föll hälft o m e d v e t e t p å ölflaskorna — " a t t hålla en nykterhetslektion. "
" J a s å — j a, d e t k a n v ä l behöfvas, t ä n k e r jag, " s a d e i n s p e k t ö r e n o c h d r a c k u r sitt g l a s. "
D e t ä r j u också p å b j u d e t, a t t u n d e r v i s n i n g skall l ä m n a s i d e t t a ä m n e. "
" J a, v e t d u, b r o r, " inföll p r o s t e n, " a t t d e t finns b ö n d e r h ä r, s o m i fyllan o c h villan sålt sina s k o g s h e m m a n för en s p o t t s t y f v e r och n u äro utfattiga, och u n g d o m e n h ä r l ä r lefva e t t allt a n n a t ä n e x e m p l a r i s k t lif — och a t t pre- dika för d e m hjälper j u e j, fast j a g n o g för- sökt. "
L i s a t e g, m e n h o n t ä n k t e så m y c k e t m e r - " K a n s k e j a g får t a in kaffet? "
s p o r d e h o n tiH s l u t.
" Ja, tack!
N u skall d e t s m a k a g o d t o c h så — v ä n t a, bror.
.
. "
s a d e p r o s t e n o c h t o g fram e n liten flaska och t v å s p e t s g l a s u r k a p p - säcken. "
D u m å t t e v a r a v a n a t t föra m a t s ä c k m e d dig, d u, " s a d e d o k t o r W.
s k r a t t a n d e, " eftersom du s å v ä l förstår a t t sörja för a t t m a n blir förplägad — tack, b r o r! "
D ö r r e n mellan k ö k e t och k a m m a r e n stod öppen.
Lisa h ö r d e, a t t n å g o n vred om n y c k e l n i y t t r e d ö r r e n, och h o n gick h a s t i g t u t i k ö k e t, hvarefter h o n s t ä n g d e d ö r r e n till r u m m e t v ä l.
Det v a r en s k o l g o s s e, s o m k o m i e t t ä r e n d e.
H o n affärdade h o n o m fortast möjligt, och där- efter gick h o n u t i s k o l s a l e n för a t t g ö r a i o r d n i n g till l e k t i o n e r n a — h o n ville a r b e t a för att slippa tänka.
E f t e r m i d d a g e n s l e k t i o n e r g i n g o ej b r a — hon v a r alltför t a n k s p r i d d.
Hon märkte det själf, m e n därför gick d e t ej b ä t t r e.
Innan herrarna reste, samtalade inspektören en s t u n d i enrum m e d Lisa.
Det var kritiken öfver l e k t i o n e n s a m t diverse a n v i s n i n g a r i öfrigt, En delikat dessert tillagas på ett par minuter af === som h a n delgaf h e n n e.
Till slut gaf h a n h e n n e n å g r a faderliga förmaningar. "
N i i n n e h a r e t t v i k t i g t kall, k ä r a fröken B o m a n, " s a d e h a n. "
D e t g ä l l e r a t t såväl i lif som i l ä r a v a r a en föresyn för de u n g a, s o m här s k o l a u n d e r v i s a s.
Ni ä r u n g o c h lefnads- frisk, sträfva dock a t t b e h å l l a e r t sinne r e n t.
.
. "
Mer h ö r d e ej Lisa.
A l l e h a n d a t a n k a r tum- lade om i h e n n e s h j ä r n a, h o n r o d n a d e häftigt och b l i c k a d e t r o t s i g t p å m a n n e n, s o m satt framför h e n n e.
H o n visste, h u r s k v a l l r e t smög, och h o n h a d e en g å n g, en e n d a g å n g, hän- delsevis haft s ä l l s k a p e t t s t y c k e v ä g m e d en ung, hygglig bondson i byn. "
J a g handlar som mitt samvete bjuder, " s v a r a d e h o n k o r t och reste s i g.
Ändtligen voro herrarne resta.
Lisa stod på t r a p p a n o c h s å g efter d e n b o r t k ö r a n d e slä- den.
S n ö s t o r m e n h a d e l a g t sig, m e n s k y m - n i n g e n l ä g r a d e s i g r e d a n k r i n g d e n t o m m a och öde s k o l g å r d e n.
N y k t e r h e t s l e k t i o n e n — j a, d e n finge allt vara, tills h o n k o m m e i s t ä m n i n g igen.
Och h v a d skulle d e n g a g n a till m å n n e?
WIRA.
TROTS.
VI SADE: " Låt båten vara!
Det blåser för hårdt i dag. "
Han skrattade åt oss bara och svaite; " Jag seglar, jag. "
Vi varnade: " Vill du lefva, så måste du ref ta in. "
Han svarade: " Strunt i refva! "
Han tyckte: " Min båt är min. "
Han hissade segel, styrde ur hamnen, han sjöng en sång, och skummet kring stäfven yrde vid vresiga sjöars gång.
Han vände sig om och svängde sin mössa med ett hurra.
Ett sorl genom hopen trängde: " Den galningen seglar bra. "
Han sjöarne klöf på tvären och stack emot hafvet ut.
Hans båt styrde ut bland skären.
Vi sågo den ej till slut.
Han syntes ej mer den dagen.
Den följande i en vik hans kölvända båt blef tagen.
I hafvet låg seglarns lik.
På stranden, där båten stannat, vi stodo och talte så: " Hur kunde man vänta annat! "
" Så skulle, förstås, det gå. "
" Vi varnade, han ej lydde. "
" Vårt råd var så vänligt ment. "
Hans ofärd oss föga brydde, vårt samvete var så rent.
I DUN 1905 nu tim Brud- &amp; Bröllops- sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter i ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
Sändes tull- A portofritt direkt till privata.
Profver omgående franko.
Schweizer &amp; Go, Luzern S 5, (Schweiz), Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
Han hade för lifvet kämpat i sjöarnes raseri.
Vi borde vår ton ha dämpat — vi stodo på stranden, vi!
FREDRIK NYCANDER.
I HABEM.
F Ö R 1DUN A F J A N E GER- NANDT-CLAINE.
U N D E R E N H I M M E L, s o m l y s t e af mor- gonsol, gled b å t e n s a k t a öfver d e t l u g n a v a t t n e t, och m e d a r m a r n a m o t r e l i n g e n stod en h e l t u n g k v i n n a och s å g u t öfver s t r ä n d e r n a: " S t o c k h o l m, H j a l m a r, d e t ä r S t o c k h o l m, " ut- brast hon.
D e n l å n g e ljuslagde m a n, som stod vid h e n n e s sida, t o g k i k a r e n från sina ögon.
H v a d de sågo v a r icke S t o c k h o l m; d e t v a r m y c k e t s t ö r r e och — sedt i d e t t a ljus — m e r s t r å l a n d e k a n - hända.
D e h a d e farit förbi de sju t o r n e n s slott, Sofia-moskén och a r s e n a l e n, och h a n gjorde e n rörelse b o r t emot S t a m b u l: " Något s å d a n t får du icke se d ä r h e m m a, " s a d e h a n.
Hon nickade ett par tre gånger: " D e t gamla B y z a n s — — — Mitt h j ä r t a blöder, n ä r j a g t ä n k e r p å h v a d s o m fått vika för m i n a r e t e r n a och allt d e t h ä r. "
M a n n e n s m å l o g: " F r i d a lilla, du ä r k v i n n a.
Det ä r m ä r k v ä r d i g t a t t k v i n n a n a l d r i g k a n se h v a d islamismen ä n d å varit för en k r a f t y t t - ring. "
" K ä r a Hjalmar, d e t s e r j a g visst.
Det ä r en m a n s r e l i g i o n, e t t f ö r h ä r l i g a n d e af d e t m a n - liga. "
" Nåja. "
" N å j a.
— — — Det t y c k e r d u ä r alldeles i sin o r d n i n g! "
" J a, min lilla fru g e m å l, d e t g ö r j a g.
F ö r resten h a ni i n g e n t i n g a t t b e k l a g a er öfver, ni heller. "
" Nej, han påstår det. "
" H a n — hvilken h a n? "
" A c k, p e r s e r n, v e t j a g, s o m stod h ä r för en liten s t u n d s e d a n.
Han säger att österländin- gen g ö r tio g å n g e r m e r af k v i n n a n ä n europé- e r n a, m e n j a g k o m m i g i n t e för a t t fråga h v a d det ä r s o m brister h o s s k a p e l s e n s h e r r a r h e m m a i vår världsdel.
Förmodligen tycker han, att ni inte förstå er p å a t t hålla o r d e n t l i g v a k t öfver e r a fruar. "
" D e t ä r möjligt.
H a r e m s s v a r t s j u k a är e t t s y m p t o m, som ä r i d e t n ä r m a s t e o k ä n d t för o s s svenskar åtminstone.
Därtill fordras framför allt en n y p a ä k t a islamsk s u r d e g. "
" S ä g e r du det?
J a, d e t k a n n o g h ä n d a.
I h a n s ögon s a k n a ni r ä t t a h a n d l a g e t, n ä r d e t gäller d a m e r.
J a g b e r ä t t a d e för h o n o m a t t j a g tagit t a n d l ä k a r e e x a m e n och ä m n a r p r a k t i s e r a, fast j a g ä r gift. "
" J a s å.
D u h a n n s ä g a m y c k e t, du.
.
.
T a l a d e ni l ä n g e m e d h v a r a n d r a? "
Lagermans Dessert-gele-pulver " T O M T E N ".
IDUN 1905 — Lanolin- Sana-Tvål.
Oaranterad rcn, nentral, mild och öfverfet.
16 — " H o n är j u n å g o t m a g e r, d e t t y c k e r min h ä r s k a r e inte om, men det b e r o r m y c k e t på h v a d m a n g e r dem a t t ä t a, och j a g skulle b a r a vilja r å d a er a t t — " M e n i n g e n fick intet slut.
N å g o n kom honom, som t a l a d e, in på lifvet med ett p a r o b e g r i p l i g a ord på ett f r ä m m a n d e s p r å k.
Bästa Barntrål!
2 5 öre st. • — = &amp; » - • Grumme &amp; Son Stockholm.
" Länge?
K ä r a — b a r a m e d a n du gick och l e t a d e efter din k i k a r e, men t i t t a — — — Nu k o m m e r h a n hit i g e n! "
E n g r å k l ä d d h e r r e m e d ett p a r t u m s t j o c k a ö g o n b r y n, h v i l k a m ö t t e s öfver en l å n g b u k t a d n ä s a, s t e g fram till relingen, och den u n g a k v i n n a n b e t r a k t a d e h o n o m m e d en blick, som sken af m u n t e r h e t: " M o n s i e u r, " s m å l o g h o n, " m o n s i e u r K a h n, t r o r ni a t t j a g skulle haft n å g o n f r a m g å n g, ifall j a g slagit mig n e d i R e c h t eller T e h e r a n och lagt in a n s ö k a n om att få p l o m b e r a t ä n d e r på d e t k e j s e r l i g a hof- vets d a m e r? "
" D e t är j a g ö f v e r t y g a d o m, " m u m l a d e den gråklädde. "
K o m till R e c h t, m a d a m e.
Jag har den ä r a n a t t v a r a lifmedikus hos s h a h e n s tronföljare, och min h ä r s k a r e skulle k ä n n a sig l y c k l i g a t t få anförtro sig själf och hela sitt harem åt madames v å r d. "
" J a g t a c k a r så m y c k e t, " afbröt den Ijus- lagde. "
V i s t y r a k o s a n åt a n n a t håll.
Min fru och j a g b e g e oss till K a u k a s i e n, inte så l å n g t från R e c h t för r e s t e n, och det kan n o g h ä n d a a t t vi g ö r a en afstickare n e d å t de d ä r trakterna. "
" M o n s i e u r och m a d a m e äro v ä l k o m n a, " log persern. "
D e t skall bli mig ett nöje a t t före- s t ä l l a m o n s i e u r för t r o n f ö l j a r e n. "
" O c h mig för h a r e m s d a m e r n a.
Jag menar.
.
.
D e t k u n d e d o k t o r n n a t u r l i g t v i s inte göra, men j a g h o p p a s a t t j a g fick k o m m a dit ä n d å. "
" M a d a m e — det fick ni alldeles s ä k e r t.
Det skulle v a r a min höge h ä r s k a r e s ä r s k i l d t d y r b a r t a t t v e t a er i ' s c h a r e m '.
Vi säga ' scharem ', inte harem, m a d a m e. "
" J a s å, " s a d e den l å n g e l j u s l a g d e k o r t p å sin hustrus vägnar. "
J a, det s k o l a vi försöka a t t k o m m a ihåg, men skulle du inte gå och •ordna r e s v ä s k a n, F r i d a?
.
.
.
Det h ä n d e r a t t vi ligga öfver i P e r a i n a t t.
Ni k ä n n e r j u till Konstantinopel, doktor?
Ä r d e t inte d ä r m a n finner de b ä s t a h o t e l l e n? "
" J o, j o v i s s t, " s v a r a d e den k e j s e r l i g e tron- följarens lifmedikus, u t a n a t t se på den h a n talade med.
H a n följde den s l a n k a g e s t a l t e n af en u n g k v i n n a m e d b l i c k e n, och n ä r h o n g å t t ned i s a l o n g e n, v ä n d e han sig till sin g r a n n e: " J a s å, m o n s i e u r och m a d a m e gå i l a n d?
J a, j a g o c k s å för r e s t e n, k a n h ä n d a vi r å k a s.
.
.
Vid P e r a g a t a n finns ett alldeles u t m ä r k t hotell, som h e t e r — — — J a g t r o r det h e t e r H o t e l de Bellevue, och d ä r skulle m o n s i e u r och m a d a m e bli m y c k e t b e l å t n a, i s y n n e r h e t beträf- fande k ö k e t.
E t t så g o d t b o r d ha vi inte i Recht.
K a n s k e få vi det med t i d e n, min här- s k a r e tronföljaren är m y c k e t u n g. "
" Ä r han det? "
" J a mycket.
H a n är b a r a t j u g u år och h a r inte mer än fyra g e m å l e r, m e n nu s k u l l e h a n g ä r n a vilja öka sitt s c h a r e m med en eller ett par v ä s t e r l ä n d s k o r.
.
.
H a n k a n j u b e t a l a h v a d som h e l s t, och j a g k a n j u s t u n d r a, hur m y c k e t den d ä r lilla.
.
.
er lilla fru.
.
.
skulle b e g ä r a i månaden. "
" Hvad — " Så g o d t d e t e n d a s t v a r en möjlighet h a d e de v a n d r a t genom det s m u t s i g a g a m l a S t a m - buls g a t o r, då den u n g e v ä g v i s a r e n s t a n n a d e och p e k a d e på en allé med j ä t t e l i k a p l a t a n e r och s a d e: " S e här, m o n s i e u r och m a d a m e, det är h ä r s u l t a n e n förr gick till sitt h a r e m. "
D e n u n g a k v i n n a n, som stod och s å g upp i g r ö n s k a n, v ä n d e sig om och l o g: " T ä n k, du Hjalmar, t ä n k b a r a, ifall j a g m ö t t honom.
.
.
J a g u n d r a r, h u r han skulle t i t t a t, eller om h a n skulle t i t t a t alls.
J a g skulle b a r a s k r a t t a t.
J a g t y c k e r d e t ä r n å g o t så k o m i s k t med sul- taner. "
" J a, h v a r det k o m i s k a sitter, det vet inte j a g, " m u m l a d e h e n n e s man, som mist sitt g o d a l y n n e o m b o r d och gick och f ö r a r g a d e sig öfver.
a t t t u r k a r n a voro k l ä d d a som man g å r k l ä d d i S t o c k h o l m eller h v a r som helst, n a t u r l i g t v i s med u n d a n t a g af fezen.
" Vill du se n å g o n som är r i k t i g t l å n g i a n s i k t e t, får du allt se på en s u l t a n — de le inte i b r å d k a s t e t. "
" A c k, det är, n ä r de t a l a m e d h e r r a r, du h a r a l d r i g s e t t dem i h a r e m eller ' s c h a r e m '.
rättare sagdt.
H ö r ni, u n g e man, s ä g e r m a n ' scharem ' här i Konstantinopel? "
" I n t e n ä r m a n t a l a r franska, m a d a m e.
så h e t e r det b a r a, n ä r m a n t a l a r t u r k i s k a, " u p p - l y s t e han, som v i s a d e v ä g e n. "
J a, j a g t a l a r inte t u r k i s k a, " s k r a t t a d e h o n, " o c h är lika g l a d för det.
U n g e man, h a r ni ett ' s c h a r e m '? "
" J a g — om j a g.
.
.
? "
" Ä r du t o k i g, F r i d a?
I n t e frågar man en m u s e i m a n om s å d a n t. "
" J a g t r o r inte, a t t h a n är m u s e i m a n, då skulle han i n t e s e t t så spjufveraktig u t.
.
.
J a g m e n a r b a r a — " h o n v ä n d e sig till g u i d e n — " h a r ni r e d a på, h u r m a n skaffar sig en fru, u n g e man.
H ä r u t e m å s t e j u alla ha fruar. "
" D e t s t å r i k o r a n e n, m a d a m e; alla r ä t t r o g n a m å s t e följa h v a d som s t å r i k o r a n e n, och n ä r en m u s e i m a n vill gifta sig, så går han till en g a m m a l k v i n n a och s ä g e r: ' D u får så eller så m y c k e t, om du m e d A l l a h s b i s t å n d skaffar m i g en l å n g, en k o r t, en fet eller m a g e r fru med s t o r eller liten m u n och s p e t s i g a eller t r u b b i g a tänder. '
N å, det gör h o n då, och om h a n inte är b e l å t e n med b r u d e n, så s ä g e r h a n b a r a: ' N e d m e d slöjan, m a d a m e. '
D e t ä r allt.
När floret är n e r e, k ä n n a de h v a r a n d r a inte l ä n g r e, h o n är en främling för h o n o m.
H ä r b y t e r m a n om h u s t r u så l ä t t som m a n b y t e r om k l ä d e r " — h a n t o g ett t a g i r o c k u p p s l a g e t — " o c h d e t är m y c k e t roligt för h e r r a r n a, m e n inte så roligt för d a m e r.
A c k j a, h v a d skall m a n g ö r a åt d e t?
!
— D ä r h a d e s u l t a n e n sitt g a m l a harem. "
D e h a d e s t a n n a t framför en g r å e n v å n i n g s - l ä n g a af sten med en rad m ö r k a, g a l l e r t ä c k t a fönster, och den l å n g e, ljuse slog a s k a n af den cigarr h a n gick och r ö k a d e. "
J a s å, " s a d e han, " v a r det d ä r.
.
.
Jaha ... D e t k u n d e otvif- v e l a k t i g t t e t t sig lite ' m i n d r e d y s t e r t u t a n p å å t m i n s t o n e, men i n o m h u s v a r det k a n s k e g l a d t nog. "
H a n s fru b a r a s å g p å h o n o m: " K ä r a Hjal- m a r, s t å nu inte och inbilla dig, a t t du är sul- t a n e n och b a r a behöfver visa s p e t s e n af dina d a m m i g a s k o r för att få se alla h a r e m s d a m e r n a falla till d i n a fötter.
.
.
S t a c k a r e.
.
.
Många af dem ha väl a l d r i g solat sig i m a j e s t ä t e t s leende en g å n g.
— Det är j u en ren omöj- lighet a t t han kan ha tid — för dem allihop.
.
.
I n t e s a n t, u n g e m a n, s u l t a n e n s d a g är m y c k e t strängt upptagen.
Är det b e k a n t, h u r ofta han g å r till sitt h a r e m?
H a n h a r väl så m y c k e t a t t göra, att han k n a p p t h i n n e r visa sig d ä r? "
" J a g ber om förlåtelse, m a d a m e, " s a d e väg- visaren. "
H a n s m a j e s t ä t m å s t e h a tid för allt.
som s t å r i k o r a n e n, och han väljer m e l l a n tolf slafvinnor, tolf v a c k r a c i r k a s s i s k a flickor, ma- d a m e.
som stå och r ä c k a fram en h a n d d u k, n ä r han t v ä t t a r sig om h ä n d e r n a.
De måste förstås v a r a u n g a och s ö t a a l l i h o p, m e n den s ö t a s t e, h e n n e gör s u l t a n e n t e c k e n till, och så g e r hon honom h a n d d u k e n, som m a j e s t ä t e t t o r k a r fingrarna på.
Ack ja.
Och så får hon s t a n n a i h a r e m ett helt år, m a d a m e, ett å r. "
" J a.
det v a r ju roligt för h e n n e det.
Jag kan just undra.
.
. "
" Hvad då, d u? "
" Å h, j a g k a n j u s t u n d r a, h u r det skulle v a r a a t t h ö r a a r t i g h e t e r från en s u l t a n. "
" O m han s ä g e r a r t i g h e t e r, j a. "
" K ä r a Hjalmar, det frågar d u!
Se p å på- fågeln.
.
.
B r e d e r han inte u t sina fjädrar?
H ö r på n ä k t e r g a l e n.
.
.
S j u n g e r h a n inte?
J a g vet inte hvarför h ä r s k a r e n öfver alla r ä t t r o g n a skulle vara m i n d r e fåfäng — m i n d r e a n g e l ä g e n a t t visa sig till sin fördel än en påfågel eller en n ä k t e r g a l.
Jag medger, att det kan vara o n ö d i g t, men i alla fall.
.
.
I alla fall, du.
.
.
La g a l a n t e r i e, c ' est d a n s la n a t u r e. "
" I n t e b a r a det.
m a d a m e, inte b a r a d e t.
.
Det är till och med p å b j u d e t i k o r a n e n.
Pro- feten s ä g e r — " " H v a d s ä g e r profeten, u n g e m a n?
i n t r e s s e r a r mig m y c k e t. "
" Frida då!
Är du tokig?
så där på en m u s e i m a n!
.
.
.
tro? "
Profeten F r i d a!
.
.
.
Titta H v a d skall han " J a.
det är mig alldeles likgiltigt, v e t " M e n inte mig — " du. "
" Å h, n ä r m a n är så k e m i s k t ren för allt hvad h a r e m s s v a r t s j u k a h e t e r som s v e n s k a her- rar! "
" H ö r du, h ä x a, om du r e t a r mig, så l ä m n a r j a g dig åt ditt ö d e. "
" H ä r i sultanens trädgård?
— Då går j a g till alla r ä t t r o g n a s h ä r s k a r e och frågar, om det finns p l a t s för mig i ' s c h a r e m '.
.
.
Säg, unge m a n.
d e t fanns väl m å n g a d a m e r d ä r i n n e? "
" Masstals, masstals, madame.
H a r e m är stort.
Öfverflöd p å v a c k r a fruar, m y c k e t litet a t t göra .. D a m e r n a s i t t a och b r o d e r a.
De b r o d e r a tofflor och s o f f k u d d a r. "
" Till sultanen? "
" N e j, m a d a m e, det sälja de.
Hvad skulle s u l t a n e n g ö r a m e d så m y c k e t k u d d a r?
— Om m a d a m e går till b a s a r e n eller de s t o r a b o d a r, d ä r m a n k ö p e r m a t t o r, så får m a d a m e se ha- r e m s d a m e r n a s a r b e t e n.
D e b y t a till sig s m y c k e n för allt h v a d de s i t t a och sy.
D e t a inte p a n g a r, de ha allt h v a d de b e h ö f v a. "
" D e ha sultanen. "
" J a, madame.
H a n k a n försörja så m å n g a h a n vill.
K o r a n e n s ä g e r a t t m a n n e n h a r r ä t t att t a så m å n g a h u s t r u r som h a n k a n försörja.
E n, om h a n b a r a k a n försörja en, fyra, om han k a n försörja fyra. "
" J a, visst j a.
.
.
Och fem och sex och sju om h a n k a n försörja s j u. "
" J u s t det j a.
S u l t a n e n k a n försörja sju gånger sjuttio. "
" Lycklig han! "
" H a n är inte lycklig, m a d a m e, h a n är så rädd så. "
" F ö r sina f r u a r? "
" Å h nej, inte för fruarna, h a n är r ä d d för spöken, madame.
Han är aldrig riktigt lugn, n ä r han är e n s a m. "
" M e n det är h a n väl inte i h a r e m? "
— " E n s a m, nej.
.
.
Nej, det vill s ä g a.
.
.
D e t finns i n g a m ä n där, inga m ä n, m e n det finns så m å n g a d a m e r. "
" S o m s i t t a och b r o d e r a. "
" O c h dricka kaffe, m a d a m e, och d a n s a, d a n s a för s u l t a n e n. "
" R ö k a de inte också? "
" V i s s t r ö k a de, m a d a m e. "
" Liksom i paradiset? "
" Som i paradiset, ja.
D ä r får m a n också d r i c k a vin, som inte r u s a r, m a d a m e.
D e t är en r ä t t r o g e n s b e l ö n i n g a t t h a n får d r i c k a så m y c k e t v i n h a n vill, u t a n a t t bli d r u c k e n i pa- radiset.
O c h så får h a n ä t a så m å n g a g o d a s a k e r, frukt o c h vildt och — " " Hjalmar, h ö r.
.
.
D e t är för l o c k a n d e.
J a g låter omvända mig med detsamma. "
" O m v ä n d a dig?
Men k ä r a b a r n, du h a r j u ingen själ.
.
.
I n t e s a n t, u n g e m a n, d a m e r h a ingen själ, det s ä g e r j u p r o f e t e n? "
" P r o f e t e n v a r inte fullt s ä k e r p å den s a k e n, monsieur. "
" D ä r h ö r d u!
H a n v a r inte s ä k e r.
.
.
Själfva profeten k u n d e t v e k a, n ä r det g ä l l d e n å g o t så pass s v å r u t r e d t som det t ä c k a k ö n e t.
Han h a r alltid i n t r e s s e r a t mig.
Nu k ä n n e r j a g, a t t j a g är född flere h u n d r a år efter min tid.
Hvarför h a r j a g a l d r i g m ö t t p r o f e t e n? "
" D ä r f ö r a t t ni b a r a skulle s a g t d u m h e t e r b å d a t v å.
Man s ä g e r a l d r i g a n n a t, n ä r m a n är t i l l s a m m a n s med dig, m e n a k t a dig för musei- m ä n n e n, d ä r är din p e r s e r! "
H o n v ä n d e sig om och s å g en h e r r e i g r å a k l ä d e r k o m m a framåt p l a t a n a l l é n: " M i n p e r s e r — är d e t h a n? "
" T i t t a inte å t d e t hållet, hör du, h v a d skall du t i t t a dit för?
En s å d a n m ä n n i s k a.
.
.
D e t ä r inte ö g o n b r y n, det är e t t p a r iglar han h a r öfver k o r p g l u g g a r n a sina, och j a g s v e d e r af dem, det skall du få se, om du låter honom k o m m a och t a l a med dig om sitt ' s c h a r e m '. "
17 — IDUN Kanten som man seer paa Kaaben og som gaar rundt om Halsen og helt ned er af sort isländsk Flosvajvned.
Det var ikke glat Flos, heller mönstred, men ensfarved.
Paa Brysted paa Kaaben og det af Hatten, som faldt ned over Skuldrene og Brysted, kunde va^re mange Ra^kker Sölvspasn- der, og de kunde ogsaa naa paa Kaaben helt ned.
Paa jErmene nedenfor Alnbuen kunde der vasre 6 — 10 Ormeknapper af Sölvfilegran.
Ved 1600 Aarstallet var man endnu ikke be- gyndt at brodere Dragten.
indenfor, heller vor den for det meste af tykt Damask, som oftes grönt.
Da begyndte man at bruge Forkteder, som oftes sees at have vasret röde.
Kjörtelen indenfor hang lös ned fra Skuldrene og haldtes sammen af et Baelte.
Ved det hang, naar det vor en Husfrue, Hjemmets Nögler paa höjre Side, men Sax, FIG. 1.
Kniv og » Brödprikker » paa den venstre Side.
Ligeledes plejede Kvinderne at ba; re under For- kladdet en kunstvsvet eller broderet Pose til sine Sy- sager.
Kaaben og den sorte Hat havde de paa naar de skulde rejse, udenover den anden Dragt.
Det er denne Dragt som fig. 1 viser med den Förän- dring, at den som er indenfor Kaaben er af yngre Dato, eller fra det 18 Aarhundrede.
Alle de tre hvide Hovedbonader (fig. 2, 3, 4) ere meget gamle og brugtes samtidig.
Men man anseer dog den helt hvide med Sölvnaalene paa Forsiden veere den äldste.
Den skulde oprindelig slynges op N ÅGOT OM GAMLA ISLANDSKA KVINNODRÄKTER.
F Ö R IDUN A F B R I E T ASMDNDSSON.
1905 med Guld eller Sölvtraad, eller knipple til den Börder, enten af Silke eller af Guld- eller Sölvtraad.
Den höje hvide Ring havde altid som det synes voret mest brugt til hverdagsdragt.
Men til den krogede Hovedboned brug- tes nu et sort Silketörkla^de, med livligt farvede stri- bede kanter.
Sölvsmykket i den store Kjede brugte de mere fornemere Damer, ligesom de havde sedvanlig mere tunge Sölvholker, Ormeknapper og forskellige Brystsmykker paa Kraven og Tröjen.
Stoffet i Kla^derne var hos de mindre bemidlede Vadmel, og Broderierne paa Nederdelen udförtes med hjemmespundet og farvet garn.
Da det kom frem i det 18 Aarhundrede hav- de Hovedbonaderne an- taget saadanne uhyre Dimensioner, at Msen- dene begyndte at tage sig af Sägen.
Mange af den tids Digtere dig- tede Spotteviser omKvin- dernes lyst til Förän- dring og opfandt alle- haande Spottenavne.
Men da skulde ogsaa en rigtig &gt;stilig » Hovedbo- nad vasre dubbelt så höj som Ansigtet selv.
Fra den tid ere de tre höjeste hovedbonaderne paa Bil- lederne.
Men det hjälp.
Kviri- dene begyndte nu at i Stedet tage op den Spade- formede hvide Krog, med sort Silketörklasde slyn- get over » Folden » ned- entil og ned over Panden (fig.
5.)
Ved den tid eller sidst i det 18 Aar- hundrede tog de op det nydelige nedringede armelöse Liv til en hvid Tröje.
Som oftes värdet en hvid Vadmalsskjorte og en sort Nederdel med röd eller grön kant, stribet bjemmeva^vet For- FIG. 6. klädde og en klaideligHue fudstsndiggjörde Drag- ten.
Om Halsen bandtes et Silketörklaede (fig. 6).
Det sidste Btllede er af den nuvairende isländske Hverdagsdragt.
(fig. 7).
Den er af sort Vadmel eller Klsede, Huen er strikket, og Holken er enten af Solv eller Guld.
Den toges först op i Slutningen af det 18 Aarhundrede.
Tröjen siges at va:re af Holländsk op- rindelse, men Huens Forbillede skal va^re de gamle isländske studenterhuer fra det 17 Aarhundrede.
3 S OM V Å R A L Ä S A R E väl e r i n r a sig, be- s ö k t e s S t o c k h o l m s e n a s t e h ö s t af en is- l ä n d s k d a m, fru B r i e t A s m u n d s s o n, en före- g å n g s k v i n n a för k ö n e t s sociala v ä c k e l s e i sitt h e m l a n d, s o m d å gjorde en l ä n g r e s t u d i e r e s a i de s k a n d i n a v i s k a l ä n d e r n a och äfven höll offentliga föredrag om i s l ä n d s k a f ö r h å l l a n d e n.
Vi m e d d e l a d e vid d e t t a tillfälle fru Ä s m u n d s - sons p o r t r ä t t, och h e n n e s v e r k s a m h e t s k i l d r a d e s i v å r a s p a l t e r af fru A n n M a r g r e t H o l m g r e n.
I d a g ä r o vi i tillfälle a t t b r i n g a e t t litet bi- d r a g af fru A s m u n d s s o n själf, s o m h o n till- s ä n d t oss j ä m t e de v a c k r a fotografierna af g a m l a i s l ä n d s k a k v i n n o d r ä k t e r, h v i l k a helt visst h ö r a i n t r e s s e r a v å r a l ä s a r e, s ä r s k i l d t som de h a m y c k e t g e m e n s a m t med v å r a e g n a f o r n n o r d i s k a folkdräkter.
Vi m e d d e l a h ä r n e d a n fru A:s uppsats på det isländsk-danska originalspråket: FIG. 2.
FIG. 3. med et långt tyndt hvidt Slör, som kaldes Tarf, » Makur » eller » Brudelin », for den badres ikke af en kvinde for end paa hendes Bryllupsdag.
Man antager at Enden paa Slöjan har faldt ned over Ryggen og maaske kunnet slaas fremfor Ansigtet.
I det 16 og 17 Aarhundrede begynde de isländske Damer at bruge Kräver.
Först hvide Pibekraver — de spanske kräver — og senere de sorte solv- eller guldbroderede kräver — Maria • Stuarts Kravene.
— Undertiden havde de hvide broderede linkraver ovenpaa.
Egentlig begynde ikke Broderingerne paa Neder- delene förend i det 18:e Aarhundrede.
Ved den tid begyndte man paa i allmindelighed at brodere Tröjen E DRAGTER, som Idun her viser sine Lssirinder, D benyttes ikke Isngere paa Island, uden den sidste, med den lille Luen paa Hovedet.
Men man kjender deres Oprindelse og kan fölge deres Udvikling i Ti- denes Löb.
Af gamle Billeder og skildringer kan man se, at Kvindedragten paa Island har haldt sig nogen- lunde i Hoveddelene oforandret som den var ved slut- ningen af det 10 Aarhundrede i Skandinavien og helt op til det 15 Aarhundrede.
Men efter ved 1500 Aarstallet eller maaske ved Re- formationen begynder den at forandres.
Det er först ved den Tid at vi se denne Kaabe og den höje sorte Hat, som den förste af Billederne viser.
Det har vel vteret en Afart af de da brugelige kvindelige Over- stykker ude i Verden.
Men Hatten kan de isländske Damer have forandred !idt for at den kunde passé til deres höje, smale, hvide Hovedbonad, som der sees paa Billedet indenfor Hatten.
FIG. 7.
Med anledning af Port fall utgaf Idun föregående vecka ett rikt illustre- radt extranummer, som genom postverket gratis tillställdes alla våra prenumeranter och hvilket vi hoppas ordentligt kommit dem till- handa.
I veckans nummer bjuda vi ytterli- gare några intressanta illustrationer, anslutande sig till den världshistoriska händelsen och för öfrigt genom sin gripande innebörd till- räckligt talande för sig själfva.
FIG. 4 FIG. 5.
IDUN 1905 — 18 — FRÅN STOCKHOLMS BRANDKÅRS NYÅRSBAL.
TECKNING FÖR IDUN AF HJALMAR ENEROTH.
1.
BALEN I GYMNASTIKSALEN.
I FÖRGRUNDEN SYNES BRANDCHEFEN KAPTEN SABELSTRÖM.
2.
DÅ ALLARMSIGNALEN LJUDER.
3.
DE SOM EJ FÅ VARA MED.
VAKTTJÄNST PÅ STATIONEN.
De tunga järngrindarne till brandstationen öppnas och stängas i raskaste tempo.
Men icke för att släppa ut frustande eldiga spann och dånande vagnar, full- satta med modiga män, som draga i härnad mot eld och rök — denna afton är det — förlåt, mina damer — " flammorna ", som, ack, så menlöst trippande, tåga in för att eröfra de hurtiga lågornas bekämpare.
Och var säker om att dessa " härjarinnor " äro svårare att strida emot än den mest rasande eldsvåda.
NYÅRSBAL STATION.
T PA JOHANNES BRAND- RETTONDAGSAFTONEN fira våra käcka brandsol- dater sin nyårsbal, en festlighet, som af dem och de inbjudna omfattas med det största intresse.
Redan långt förut ha förberedelser vidtagits, ifriga rådplägningar hållits man och man emellan om,hvilka af de många beundrarinnorna som skola få det med säkerligen mycken hjärtklappning efterlängtade prydliga bjudningskortet, hur gymnastiklokalen prydligast skall dekoreras till balsal o. s. v. Styrelse och befäl bidraga med en icke obetydlig summa till omkostnaderna, och hvarje soldat, som icke af tjänsten tvingas att på vakt eller annorstädes sköta sin helt säkert denna afton dubbelt tunga plikt, läm- nar sin tribut, vanl.
fyra kronor.
Ändtligen är allt klappadt och klart.
Framför den branta trappan upp till gymnastik- lokalen stå tvänne granar på vakt, och en väldig signal- lykta mellan dem kastar sitt röda skimmer öfver de inströmmande skarorna.
I själfva salen är allt ord- nadt till fest.
Det sluttande höga taket, de långa bänkarne utefter de med bonader och sköldar behängda väggarna — allt ger vid första anblicken illusion af en fordomtima vikingahall.
Men bonaderna, som med sina brokiga färger fullständigt täcka väggarne, äro flaggor, mest svenska, sköldarne äro målade och bära befälets, chefens och löjtnanternas, namn i monogram.
Konungens hvita byst tronar i fonden under det ståt- liga riksvapnet, där lejonen, som en af de närvarande stolt påvisade, minsann icke sätta svansarne mellan benen.
Vid den motsatta väggen är musikläktaren rest och under denna finnes ett förtjusande litet damrum, ordnadt af flaggor och grönt.
Så tåga brandchefen, kapten Sabelström, brand- kapten Svinhufvud, brandlöjtnanterna Gyllenhammar, Borgenstjerna och Kylberg m. fl.
officerare in, förande sina damer.
Sabelkopplen lossas och balen öppnas, som sig bör, med en sirlig promenadpolonaise.
Och när första valsens sprittande toner strömma ut i salen, blir det hela till en enda hvirflande böljegång af ljusklädda unga damer och hurtiga taktfasta män i uniform.
Den stora gaskronans och kandelabrarnes lågor bryta sig i skimrande reflexer i unga ögon, blanka knappar och glittrande guldtrenser.
Så går dansen i vida ringar.
Te, punsch och vatten — vin åt damerna — supé, så åter dans — fåfänga försök att få ännu en varso- vienne eller bara en enda liten polka, och så det ound- vikliga afskedstagandet.
Ja, allt det där känna vi till.
Men icke alltid får de käcka brandgossarnes fest fortgå utan störande afbrott.
Mången gång midt i nöjets yra slår den stora hammaren sin hvirfvel mot gongongen ofvan entréen.
Utan pardon gäller det då att lämna damer och dans, och med den fart, som endast Stockholms brandsoldater kunna prestera, störta till sin post.
Kaskar och bälten på, vagnar och hästar fram och så i susande galopp ut i den bistra natten.
— » Och hvad gör det väl, om vi få svalka oss litet — gärna, gärna om det är en verklig eldsvåda, » sade den lille käcke löjtnanten med de trygga modiga ögonen, som lyste af intresse.
» Värre är det att mötas af den nedslående underrättelsen, att det endast varit falskt allarm- af kanske någon ilsken rival till våra hurtiga gossar. » Ty sådant har händt.
Ja, detta om detta.
Sist ber jag nu endast att få tacka såväl befäl och man- skap för den utmärkta artighet, med hvilken de lade i dagen sitt intresse och sin välvilja mot Idun och dess representant på årets brandkårsbal.
E — th.
VID PORT ARTHURS FALL.
1.
HÄRFÖRARNES MÖTE.
2.
GENERALSKAN STÖSSEL LEDER SJUKVÅRDEN PÅ PORT ARTHURS LASARETT.
SANK SKJUTNA RYSKA FLOTTAN I PORT ARTHURS HAMN.
EFTER UTL.
ILLUSTR.
TIDNINGAR.
3.
DEN I
IDUN 1905 — 20 — E N FORMLIG ELDSVADE-EPIDEMI har under de senaste veckorna rasat öfver Göteborg, delvis som man fruktar på grund af mordbrandsanläggningar.
Början gjordes af den stora eldsvådan å Hisingen, framställd å en af våra bilder i dagsnumret.
Elden uppkom i ångslupsbolagets reparationsverkstad, som brann ned, hvarefter turen kom till den närbelägna Lundby mekaniska verkstad, som äfven lades i ruiner.
Flere andra industriella inrättningar blefvo jämväl ödelagda af det förhärjande elementet.
Penningför- lusterna voro gifvetvis betydliga, hvartill kommer det sorgliga faktum, att omkring 150 arbetare blifvit sysslolösa genom branden.
Nrtten mellan fredag och lördag i förra vnckan in- träffade så med ens flere eldsvådor och eldsvådetillbud.
Det svåraste af dem var branden i hörnet af Engel- brekts- och Aschebergsgatorna, hvarvid 7 hästar inne- brändes och hvarifrån vi äfven bringa en bild.
E T T SAMVETSÄKTENSKAP.
F Ö R IDUN A F E L S A EK.
JÖNKÖPINGS TÄNDSTICKSFABRIK OCH D E S S CHEF, DEN FÖRSTA DISPONENTEN FABRIKSBYGGNADEN ÄR PÅ BILDEN BERNHARD HAY, SOM I D A G A R N E F Y L L T 70 OANSENLIGA UTMÄRKT MED X ÅR.
UR DAGSKRÖNIKAN.
STORINDUSTRIENS MAN, disponenten vid Jön- E N köpings tändsticksfabrik Bernhard Hay, fyllde här om dagen 70 år och blef på denna sin hedersdag föremål för en hjärtlig hyllning från vida kretsar.
Hay föddes i Warberg 1835, genomgick Warbergs läroverk och därpå.
Göteborgs handelsinstitut och var vid fyllda 18 år färdig att bryta sig en lefnadsbana.
•Han erhöll plats hos den af Lundström några år tidigare anlagda Jönköpings tändsticksfabrik, som då var af helt blygsamma dimensioner, inrymd i en en- vånings träbyggnad.
Här arbetade Hay energiskt som kontorist i 10 år, hvarefter han, då grundläggaren J.
E. Lundström afgått för att ägna sina kiafter Munksjö pappersbruk, blef tändsticksaktiebolagets ledare och disponent.
I denna sin egenskap har han upparbetat fabriken till en världsindustri, som numer skänker arbete åt tusentals armar.
Hay har arbetat i fabriken 45 år, däraf som dispo- nent 35 år.
Hans afsked från fabriken högtidlighölls med en anslående fäst, där tjänstemän och arbetare voro med, och där de talrika tacksamhets- och vörd- nadsbevisen ådagalade, huru omtyckt han var.
I Jönköpings kommunala lif har han jämväl gjort stora arbetsinsatser.
Porträttet af jubilarem samt vyen från fabriken, som här meddelas, äro hämtade ur det på P.
B Ekluods förlag utgifna verket » Sveriges industri, dess stormän och främjare ».
il M NOVELL (Forts. fr. föreg.
n:r.)
E N G R A N N T Y C K T och fin till s m a k och b ö j e l s e r, " b e t majoren af.
— " S å g å r h o n d ä r och förälskar sig i en b o n d e, " f o r t s a t t e h a n sina u t g j u t e l s e r. "
O c h d e t m å nu v a r a sin sak, b å d e a t t förälska sig i en b o n d e och a t t förälska sig i en p e r s o n, man lärt k ä n n a u n d e r CENTRALFÖRBUNDETS för nykterhetsundervisning Sf åttonde populärvetenskapliga kurs öppnades hög- tidligen i realläroverkets aula på måndagen föregå- ende vecka.
Öppnandet i den af flaggor o. guirlander smyckade salen, fylld till sista plats af festklädda människor, gjorde ett ståt- ligt intryck.
De närva- rande lapparne i sina na- tionaldräkter bildade en pittoresk grupp.
Efter det inledande orkesternumret bestegs talarstolen af Centralförbundets ledare, fil.
kand. Aug.
Ljunggren, som hälsade deltagarne välkomna och i sitt an- förande framhöll, att nyk- terhetsrörelsen ville vara uppfostrande, upplysande, ett led i den allmänna kulturutvecklingen.
Där- efter talade direktör Ernst Beckman om alkoholfrågan i socialekonomisk belys- ning.
Våra läsare återfinna F R Å N D E N STORA E L D S V Å D A N Å HISINGEN.
- UTSIKT ÖFVER B R A N D P L A T S E N.
här nedan en bild från kursens öppnande med direktör Beckman på talartribunen.
så tillfälliga o m s t ä n d i g h e t e r som u n d e r en b a d - sejour.
Men att v a r a tillreds a t t i n g å ä k t e n - s k a p — till på k ö p e t samvetsäktenskap, eller h u r d e t k a l l a s — med en m ä n n i s k a, som m a n knappt känner, d e t.
.
. "
Majoren fann icke l ä n g r e ord för a t t u t t r y c k a v a r e sig höjden eller djupet af en s å d a n d å r s k a p. "
D e ha j u träffats r ä t t m y c k e t s e d a n i som- ras, " invände professorskan. "
D e t vill j a g inte en g å n g r ä k n a, " förkla- r a d e majoren. "
H a n har ju åkt omkring på BRANDPLATSEN GÖTEBORG.
NYKTERHETS KURSERNAS I STOCKHOLM HÖGTIDLIGA DIREKTÖR ERNST BECKMAN.
ÖPPNANDE.
THORNCLIFF FOTO.
I TALARSTOLEN SMEDJAN, HÖGER VID ENGELBREKTSGATAN I I FÖRGRUNDEN LÄNGRE DEN NEDBRÄNDA BORT BONINGSHUSEN, TILL ÅKERIET, DÄR 7 HÄSTAR INNEBRÄNDES.
— 21 — det e n a f ö r o r d n a n d e t efter d e t a n d r a och b l o t t gjort er e t t och a n n a t k u r i r b e s ö k.
Och nu, så fort h a n funnit s t a d i g h a m n i d e n d ä r lilla h å l a n, s t å r A g d a färdig a t t ' försona ' s i g m e d honom. "
" N å g o t h a d e vi j u hört talas om h o n o m från hans s t u d i e t i d h ä r i U p p s a l a, " e r i n r a d e pro- fessorskan.
" Jaha.
E n g r ö n g ö l i n g, som j ä s t e öfver.
O c h en v e r d a n d i s t och p r a t m a k a r e, s o m höll osed- liga föredrag — s ä r d e l e s trefliga a n t e c e d e n t i a. "
" M e n h a n l ä r varit m y c k e t a r b e t s a m o c h ordentlig, " erinrade professorskan.
" Och han visar e g e n t l i g e n l å n g t m e r a u n d s e e n d e och h ä n s y n för v å r a å s i k t e r, än vi ä r o i s t å n d a t t visa för h a n s, " s ö k t e h o n försvara H e d m a n. "
J a, för t u s a n, " s k r a t t a d e majoren k o r t, " d e n första u n g d o m s b o r n y r e n t y c k s h a j ä s t u t.
H a n t a r verkligen oss g a m l a p e r u k s t o c k a r o c h k å l - hufvuden m e d en b l a n d n i n g af öfverseende o c h det d r y g a s t e " b o n d l u g n.
M e n för en förfinad och e x a l t e r a d o c h öfverspänd och g a l e n öfver- k l a s s k v i n n a s o m A g d a blir h a n n o g benig, t ä n k e r j a g.
D e t behöfs allt en t ä m l i g e n r o b u s t l ä g g n i n g för a t t g å i land m e d en s å d a n h e r r e. "
Professorskan endast suckade. "
J a, förlåt, k ä r a E b b a!
Detta är j u att förspilla b å d e tid och galla.
Agda är myndig och får s t å sitt e g e t k a s t.
— J a g s ä g e r till om f ö r s p ä n n i n g.
S e d a n k o m m e r j a g v ä l inte in till U p p s a l a igen, förrän du blifvi: e n s a m. "
Och m a j o r e n gick u t för a t t u p p s ö k a sin k u s k. "
F a r v ä l m e d dig, min k ä r a A g d a, " sade majoren, då d e t blef t i d för u p p b r o t t. "
J a g önskar dig naturligtvis lycka, men — " h a n gjorde en t v ä r k a s t n i n g m e d hufvudet och af- b r ö t sig.
de p a r v e c k o r h a n b o t t i s t a d e n före A g d a s a n k o m s t, samt aflade med sin u n g a fru visit hos d e n f ö r u t v a r a n d e l ä k a r e n p å p l a t s e n. "
D e a n s å g o oss t y d l i g e n v a r a högst tvifvel- a k t i g a p e r s o n e r, " sade A g d a efteråt till P e t r u s.
Och h o n r i k t i g t njöt af a t t u t m å l a d e n p å t a g - liga förvirring och o s ä k e r h e t, h v a r m e d d e n icke s y n n e r l i g e n v e r s e r a d e d o k t o r i n n a n B o r g mot- tagit dem.
N å g o n tid därefter skulle Borgs u t s ä n d a b j u d n i n g s k o r t för en d o t t e r s bröllop. "
J a g k a n icke u n d g å a t t b j u d a d o k t o r Hed- man, " sade doktorn. "
O c h d å n ö d g a s vi v ä l a t t äfven invitera ogifta fru A g d a H e d m a n. "
" D e t vore a n g e n ä m t, om d e r a s principer icke tilläte d e m a t t n ä r v a r a vid en k r i s t l i g vigsel- akt, " sade doktorinnan förtrytsamt. "
M e n k a p t e n v. H o l t e r s h u s f ö r e s t å n d e r s k a slipper du a t t b j u d a, " t r ö s t a d e m a n n e n i raljant t o n, " t y hon h a r h v a r k e n gjort visit ej heller för v ä r l d e n u t b a s u n e r a t de s m å o r e g e l b u n d e n - h e t e r n a i sitt l e f v e r n e. "
" M e n k a p t e n v. H o l t e r s, d e n g e m e n e o t ä c k e k a r l e n, h o n o m b j u d e r ni f ö r s t å s, " sade d o k t o r n s gamla syster.
H e r r s k a p e t H e d m a n s principer u t g j o r d e emel- lertid inte n å g o t h i n d e r för d e m a t t v a r a när- v a r a n d e vid a f s l u t a n d e t af en k r i s t l i g ä k t a före- n i n g, u t a n de a n t o g o b j u d n i n g e n och infunno sig.
D o k t o r n s å g så j o v i a l i s k u t och så för- nöjd m e d tillvaron, a t t d e t föreföll obegripligt, a t t h a n fann v ä r l d e n så i behof af a t t omska- pas och reformeras.
Frun betraktades mera k r i t i s k t, m e n h o n s å g o n e k l i g e n m y c k e t söt och fraiche u t i sin h v i t a k l ä d n i n g.
Och d e t l å g n å g o t v i n n a n d e u n g t och lyckligt öfver h e n n e s person.
" Träffar ni min gamle v ä n ö f v e r s t e l ö j t n a n t Haller, så h ä l s a h o n o m från m i g.
H a n b o r i n ä r h e t e n af M a r i e h o l m.
Men det är väl knap- past t r o l i g t, a t t h a n förekommer i e r a k r e t s a r.
H a n, s o m j a g, ä r n o g en g a m m a l p e r u k s t o c k, " s a d e majoren o c h s t e g u p p i v a g n e n.
— D e t u n g a h e r r s k a p e t H e d m a n h a d e genom- lefvat s m e k m å n a d e n och b ö r j a d e nu så s m å t t orientera sig i hvardagsvärlden.
P l a c e r i n g e n vid m i d d a g s b o r d e t h a d e vållat åtskilligt b r y d e r i.
N å g o n gift herre k u n d e n a t u r l i g t v i s ej s ä t t a s b r e d v i d A g d a, u t a n a t t h a n s fru skulle t a g a a n s t ö t däraf.
Så fick A g d a till b o r d s k a v a l j e r k a p t e n v. H o l t e r s.
som h v a r k e n h a d e n å g o n fru eller k u n d e anses h y l l a alltför s t r ä n g a å s i k t e r.
P å a n d r a sidan A g d a s a t t e s en a u d i t ö r, hvilken såsom frånskild o c h omgift med en äfvenledes frånskild fru inte heller b o r d e m i s s t ä n k a s för a t t v a r a alltför s k r u p u l ö s i sitt å s k å d n i n g s s ä t t.
Men k a p t e n v. H o l t e r s v a r i n g a l u n d a så liberal i sina å s i k t e r om k v i n n o r, s o m m a n förmenat.
H a n s å g icke, a t t A g d a v a r v a r e s i g söt eller chic, u t a n v ä d r a d e en förnärmelse i p l a c e r i n g e n och u n d r a d e h v a d t u s a n m a n m e n a d e med a t t ge h o n o m till b o r d s d a m d e n n a p s e v d o - fru.
H a n s a t t d ä r helt kärf och fåordig och s t ö r t a d e i förtreten d e t e n a g l a s e t b o u r g o g n e efter d e t a n d r a i sig.
D e t h a d e d ä r e m o t inte ställt sig så k i n k i g t med d o k t o r H e d m a n s p l a c e r i n g, t y fröken Hall, en till å r s o m åsikter n å g o t a v a n c e r a d d a m, h a d e förklarat sig s k o l a bli förtjust, om h o n finge d o k t o r n till b o r d s k a v a l j e r, och p å a n d r a sidan om honom h a d e m a n u t a n v i d a r e s a t t a p o t e k a r e n s ä r b a r a och l u g n a m a k a.
D e för A g d a i n å g o n m å n f ö r s t ä m m a n d e in- t r y c k e n af m o d e r n s s o r g o c h bedröfvelse vid afresan v o r o l ä n g e s e d a n s k i n g r a d e s o m s t r ö m o l n.
K ä n s l a n af a t t v a r a b a n é r f ö r e r s k a för d e t fria ä k t e n s k a p e t s s t o r a o c h heliga s a k gaf å t A g d a s l y c k a en s ä r s k i l d k r y d d a af u p p h ö j d h e t och triumf.
O c h d e t b e r e d d e h e n n e b å d e nöje och h u g n a d, d å h o n vid sin P e t r u s ' sida gick fram på d e n lilla s t a d e n s g a t o r och m ä r k t e, h u r u s m å s t a d s b o r n a b e t r a k t a d e d e m från fönstren. "
N u börja vi bli r i k t i g t t i d s e n l i g a h ä r i M a r i e h o l m, " m e n a d e e t t af s t a d e n s k v i n n l i g a rifjärn innanför sitt fönster. "
M a k a r, s o m för- lupit h v a r a n d r a för a t t u p p s ö k a n y a, h a d e vi r e d a n, m e n icke n å g o n " fri k ä r l e k " — åtmin- s t o n e icke n å g o n p r o k l a m e r a d s å d a n.
Men d e n n a form för ä k t e n s k a p ä r j u v i d a m e r a rationell o c h afpassad efter t i d e n s fordringar än d e n g a m l a, t y hvarför skall m a n v ä l b e s v ä r a p r ä s t e r s k a p e t m e d vigsel, n ä r d e n j ä m t skall t a g a s t i l l b a k a o c h g ö r a s om.
D e t blir j u e n d a s t till b r å k o c h tidspillan för alla p a r t e r. "
— " H o n s e r j u r i k t i g t o s k y l d i g och h y g g l i g u t, " a n m ä r k t e s d e t i en t o n liksom af s v i k e n för- v ä n t a n från e t t a n n a t fönster, " i n t e alls s å d ä r radikal och extravagant, som j a g t r o t t. "
— " M a n k a n d å inte t ä n k a s i g en b e s k e d l i g a r e och snällare d o k t o r ä n H e d m a n, " f ö r k l a r a d e en s ö m m e r s k a, s o m tillika m e d en p r o f v a n d e k u n d s k y n d a t till fönstret. "
J a g k a n b a r a inte b e - gripa, a t t h a n k a n h a gifvit s i g in i e t t s å d a n t okristligt förhållande.
Hon måtte vara bra fräck, s o m k a n vilja visa s i g m e d h o n o m u t e! "
D e t u n g a p a r e t s s ä l l s k a p l i g a i n t r e s s e n vak- nade småningom åter u p p.
Petrus började n ä r m a s i g de få b e k a n t a h a n h u n n i t få u n d e r K a p t e n v. H o l t e r s flitiga b r u k af glaset löste s m å n i n g o m h a n s m i s s t ä m n i n g och fåordighet, men d e t k o m h o n o m a t t vid s l u t e t af m i d d a g e n öfverskrida d e n latitud, d ä r h a n s l y n n e v a r behagligt.
H a n m o t s a d e a u d i t ö r e n m e d opå- kallad hetsighet, men Agda uppfattade hvarken g r u n d e n till d e n n a h e t s i g h e t, icke heller till a u d i t ö r e n s u n d f a l l a n d e s ä t t a t t l ä m n a honom i b e s i t t n i n g af sista o r d e t s a m t därefter uteslu- t a n d e ä g n a s i g åt sin egen b o r d s d a m.
Agdas och k a p t e n v. H o l t e r s s a m t a l fördes in på ort- förhållandena. "
S å å, a t t v å r stad v e r k l i g e n funnit s å d a n n å d för e d r a ö g o n, " sade h a n m e d n å g o t oför- s k ä m d t i rösten. "
M a n skulle s n a r a r e k u n n a t förmoda, a t t ni skulle funnit v å r t samhälle efter- blifvet och f ö r å l d r a d t, fröken — eller ä r d e t fru H e d b e r g. "
IDUN 1905 Köp Venersborgs B A L S K O R!
L Bästa svenska fabrikat, Elegantal Hållbara!
Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
ä t t a!
Tillverkas som specialitet ef- ter Wiener — metod af A. F. CARLSSONS Skofabrik, Venersborg.
Försäljas i minut hos de flesta skohand- lände i landet.
" Fru H e d m a n, " u p p l y s t e A g d a med e t t visst eftertryck p å titeln.
" Hm, jaså.
J a, d e t ä r inte f r ö k e n t i t e l n, u t a n frutiteln d a m e r n a nu vilja g ö r a till e t t gemen- s a m t t i l l t a l s o r d för b å d e gifta o c h ogifta. "
" D e t ä r en sida af e m a n c i p a t i o n s s t r ä f v a n d e t, som s y n e s m i g t ä m l i g e n intresselös — ehuru- väl e g e n s k a p e n af gift eller ogift b o r d e v a r a lika b e t y d e l s e l ö s för d e t tilltalsord, som a n v ä n d e s till k v i n n a n, som d e n ä r för d e t s o m b e g a g n a s till m a n n e n.
M e n i frågor af s å föga v i k t böjer j a g m i g för d e t g ä n g s e b r u k e t, " slöt Agda. "
D e t g ä n g s e b r u k e t ä r j u a t t k a l l a alla ogifta d a m e r f r ö k e n? "
K a p t e n v. H o l t e r s pli- r a d e p å A g d a p å e t t sätt, som j a g a d e u p p en förtrytelsens rodnad på hennes kinder. "
M e n jag h ö r till de gifta k v i n n o r n a, " sade hon och b e t r a k t a d e h o n o m med en fast blick.
Men i d e t t i l l s t å n d, hvari k a p t e n v. H o l t e r s nu befann sig, gjorde h v a r k e n A g d a s blick eller h e n n e s v ä r d i g h e t n å g o t i n t r y c k.
Han p l i r a d e alltjämt lika oförsynt p å h e n n e och m u m l a d e till hälften för sig själf: " Hvarken fru eller fröken h v a r k e n gift eller ogift, hvar- k e n b u n d e n eller icke b u n d e n.
I s a n n i n g en b e l ä g e n h e t, som b o r d e v a r a minst lika p r e k ä r och b r y d s a m s o m salig K r ä k a s! "
A g d a v ä n d e sig m e d en k ä n s l a af vämjelse och afsmak b o r t från sin g r a n n e.
Af d e n lal- l a n d e t o n e n förstod h o n visserligen, a t t h a n ej var t i l l r ä k n e l i g, m e n d e t t a o a k t a d t k ä n d e hon sig k r ä n k t och b r i n g a d u r j ä m v i k t e n.
H o n h ä r m a d e s öfver a t t icke k u n n a förjaga i n t r y c k e t af h a n s o r d.
H o n b e t r a k t a d e h o n o m u p p r e p a d e g å n g e r förstulet, såsom g ä l l d e det, ' a t t för s i g själf framhålla enfalden i a t t l ä g g a n å g o t s l a g s v i k t vid h v a d en s å d a n m ä n n i s k a y t t r a t.
Men h u r a b s u r d t och enfaldigt d e t än v a r, h a d e dock d e n n e halfrusige b o r d s k a v a l j e r varit d e n förste, som k o m m i t h e n n e a t t k ä n n a n å g o t förödmju- k a n d e och skeft i h e n n e s s t ä l l n i n g.
Kaffet d r a c k s u t e i t r ä d g å r d e n.
P e t r u s stod midt i en g r u p p h e r r a r, o c h A g d e s ö k t e och fann en e n s a m p l a t s på en b ä n k, s o m n ä s t a n g ö m d e s inne i ett b u s k a g e. "
J a g t y c k e r inte, a t t de alls behöft bjuda h e n n e, " n å d d e en loj k v i n n o r ö s t A g d a efter en stund.
" Han såsom k o l l e g a till B o r g m å s t e n a t u r l i g t v i s i n b j u d a s, m e n då h a n i sina ä k t e n - s k a p l i g a förhållanden s t ä l l e r sig utanför d e t b o r g e r l i g a s a m h ä l l e t, så h a r m a n heller inga sociala förpliktelser till h a n s s. k. fru.
— H o n ser förresten inte illa u t, den lilla ' s a m v e t s - frun '. "
" S a m v e t s f r u a r ä r o de n o g n ä s t a n alla — i början.
S k a d a blott, a t t d e t ä r e t t s å elastiskt och omskiftligt ting, d e t d ä r s a m v e t e t! "
O r d e n b e l e d s a g a d e s af e t t lätt s k r a t t, och de samta- l a n d e försvunno utom h ö r h å l l.
D e n f ö r d ö m a n d e eller p o l e m i s k a t o n e n h a d e alltid funnit A g d a s t a r k o c h r u s t a d, m e n d e n frivolt liknöjda v a r h e n n e p e r s o n l i g e n n y och fann h e n n e s å r b a r.
IDUN 1905 — 22 — GARGAROL | välsmakande, koncentreradt, antisep- i tiskt munvatten.
Hämmar syrebildning i munnen, skyddar i därför tänderna.
j Bruksanvisning å intyget.
; Obs.l Stänkproppen förlagd i flaskhalsen.
Obs.!
i HY LIN &amp; C:o F. A.-B.
STOCKHOLM.
= " J a g k a n inte finna, a t t h o n s e r p å m i n s t a vis v a r e s i g t v e t y d i g eller tvifvelaktig u t, d e n lilla fru H e d m a n, " ljöd d e t r a s k t o c h r ä t t f r a m t från e n a n n a n f ö r b i g å e n d e. "
H o n s e r j u t v ä r t o m rätt s ö t o c h t i l l b a k a d r a g e n u t.
M e n d e t ä r alldeles obegripligt, a t t h o n k u n n a t bli så k ä r och öfverspänd o c h förryckt, a t t h o n g å t t o c h k a s t a t b o r t s i g s å d ä r — en flicka af g o d fa- milj och s o m a n t a g l i g e n v u x i t u p p u n d e r n å g o r - l u n d a förmånliga f ö r h å l l a n d e n. "
" N a t u r l i g t v i s ä r det v ä l n å g o t fel i u p p - fostran, " l ä t d e t från en a n n a n röst, hälft ur- s k u l d a n d e och m e d n å g o t själfbehagligt och salvelsefullt i tonfallet, h v i l k e t r e t a d e A g d a. "
P r o f e s s o r B r a t t d o g j u för m å n g a å r s e d a n, och m a n k a n inte v e t a hvad slags m ä n n i s k a hennes m o r v a r i t. "
" Men hvad k a n hon väl ha sett hos den där H e d m a n! "
ljöd å t e r d e n r a s k a s t ä m m a n. "
T y, om h a n ä n låtit s i g s p ä k a s m e d en del idea- listiska idéer, så s e r h a n m i g dock alltför k ö t t - och blodfull u t för a t t k u n n a inge s y n n e r l i g trygghet som ' samvetsman '! "
A g d a r e s t e s i g.
H o n ville inte s i t t a d ä r och u p p s n a p p a fragmenten af dessa s a m t a l, s o m alla t y c k t e s r ö r a sig blott om h e n n e o c h P e t r u s.
H o n å t e r v ä n d e till s ä l l s k a p e t m e d stolt och h ö g b u r e t hufvud.
M e n k i n d e r n a voro h e t a, och ögonen h a d e fått n å g o t n y t t, liksom v a k s a m t och v ä r j a n d e i u t t r y c k e t.
F r ö k e n H a l l n ä r m a d e s i g A g d a m e d e n viss ostentation.
Men A g d a kunde inte åter komma i sitt v a n l i g a l y n n e.
D e t v a r n å g o t, s o m n a g - g a d e h e n n e s sinne.
O c h h e n n e s s e d v a n l i g a h u m o r svek h e n n e, d å p r o s t i n n a n och e t t p a r af de ä l d r e d a m e r n a, s å bokstafligen s o m figur- ligen, d r o g o k j o l a r n a åt sig för a t t inte s u d l a s af n å g o n b e r ö r i n g m e d h e n n e.
" Du får inte v a r a s å m y c k e t b o r t a ifrån m i g, " h v i s k a d e h o n e n g å n g till P e t r u s.
Till- s a m m a n s m e d h o n o m v a r h o n s t a r k, ensam k ä n d e h o n s i g s å m o d l ö s och s v a g.
" Du ä r d e n v a c k r a s t e d a m e n i hela säll- skapet, vet du d e t? "
hviskade h a n tillbaka och betraktade henne beundrande och med ett ut- t r y c k liksom af b e l å t e n ä g a n d e r ä t t.
" Nej, " svarade Agda. "
J a g vet bara, att j a g k ä n n e r m i g f r ä m m a n d e och b o r t k o m m e n. "
Och h o n s m ö g sin h a n d i h a n s.
" Inte!
H ä r ä r j u r i k t i g t trefligt. "
O c h P e - t r u s ' ögon s ö k t e A g d a s m e d d e n vänliga, litet simmiga blick, de s å l ä t t fingo, om h a n d r u c k i t litet v i n.
M e n d e t v a r första g å n g e n A g d a fann s i g o b e h a g l i g t b e r ö r d af d e n n a blick, eller ställde d e n i e t t d y l i k t s a m b a n d.
" Du skulle inte.
d r i c k a vin, P e t r u s, dina ögon bli s å fula. "
" Bli d e? "
genmälde han skrattande. "
M e n min öfriga fysionomi ä r v ä l lika v a c k e r, h o p p a s jag. "
H a n s a t t e s i g n e d h o s A g d a, s o m inom kort kände den vanliga tryggheten samt lugnet återkomma.
Men d å P e t r u s l ä m n a d e h e n n e, svek h e n n e å t e r j ä m v i k t e n och j u l ä n g r e d e t led p å k v ä l l e n, dess m i s s m o d i g a r e blef h o n.
A g d a v i n k a d e slutligen p å sin m a n. "
G å vi icke h e m n u, P e t r u s? "
b a d h o n. "
D e t g ö r a vi visst, d e t.
Vi försvinna i d e t t a nu, om du s å vill, min ä l s k a d e lilla ' s a m v e t s - fru '. "
" N e j, s k ä m t a icke s å, P e t r u s, " s a d e A g d a beklämd. "
H v a d n u d å? "
och P e t r u s k y s s t e h e n n e förstulet.
Men å t e r v a r d e t i P e t r u s ' blick liksom i h a n s k y s s n å g o t, som A g d a icke t y c k t e om.
Hon v a r inte så a n g e l ä g e n s o m n y s s a t t k o m m a hem. "
J a g ä r så varm och u p p h e t t a d.
L å t oss s v a l k a oss m e d en p r o m e n a d! "
b a d A g d a, då de l ä m n a t s ä l l s k a p e t.
P e t r u s b r u m m a d e litet emot, m e n fogade s i g dock efter A g d a s ö n s k a n.
O c h s å gaf h o n h o n o m del af d a g e n s i n t r y c k och beskref, h u r u b e k l ä m d och ensam hon ' k ä n t s i g.
" Dumheter, " tyckte road o c h upplifvad.
Petrus, som varit helt A g d a b e r ä t t a d e e t t och a n n a t från de sam- tal h o n, k o m m i t a t t afhöra. "
I d i o t e r och t r å n g h u f v u d e n! "
sade P e t r u s. "
H v e m b r y r s i g om h v a d s å d a n a t y c k a! "
" M e n du förstår v ä l, a t t d e r a s p r a t och a n - m ä r k n i n g a r d r a b b a m i g p å e t t h e l t a n n a t sätt än d i g, " sade A g d a ifrigt.
Småningom kom Agda i umgänge med ytter- ligare t r e eller fyra af s t a d e n s m e r a u t v e c k l a d e och frisinta damer.
M e n alla a n d r a i a k t t o g o en t i l l b a k a d r a g e n h å l l n i n g, och d o k t o r i n n a n B o r g h a d e v a r i t förhindrad a t t v a r a sin m a n följaktig p å en liten m i d d a g, hvartill H e d m a n s inbjudit d e m.
H e r r u m g ä n g e s t ä l l d e d e t s i g d ä r e m o t ej p å n å g o t s ä t t s v å r t a t t e r h å l l a.
A g d a h a d e således e n d a s t en helt liten k r e t s af d a m e r a t t u m g å s m e d.
M e n dessa fylkade sig i s t ä l l e t m e d ifver o m k r i n g h e n n e och om- gåfvo h e n n e s o m en t r o g e n s t a b.
A t t börja m e d d u k a d e A g d a helt b e r e d v i l - ligt u p p sina å s i k t e r i olika samhällsfrågor för d i s k u r s o c h för j ä m f ö r e l s e m e d d e r a s.
H e n n e s r u s t k a m m a r e v a r l å n g t m e r a r i k h a l t i g t och väl försedd än d e r a s, m e n s n a r t v i s a d e d e t sig, a t t de l ä m n a d e h e n n e l å n g t b a k o m s i g i fråga om afgjordheten i å s i k t e r såväl s o m i m å n g o m f a t t - n i n g e n i d e r a s r a d i k a l i s m, och s m å n i n g o m in- s k r ä n k t e s i g A g d a a l l t m e r a till en å h ö r a r i n n e - roll. "
L i l l a A g d a är e g e n t l i g e n e t t b a r n, en obe- t y d l i g h e t, " v a r d e t o m d ö m e fröken Hall afgaf om h e n n e. "
M e n d o k t o r n ä r e n i alla afse- e n d e n öfverlägsen m a n.
E g e t a t t de begåf- v a d e m ä n n e n oftast förälska s i g i o b e t y d l i g - heter. "
— " J a g skulle så g ä r n a vilja bli b e k a n t m e d g a m l a fru B e r g e r och h e n n e s d ö t t r a r, " sade A g d a " Nonsens!
D e r a s u p p f a t t n i n g för d e m och en d a g till sin m a n, i e n n ä s t a n o m e d v e t e n din för d i g.
D e t ä r b a r a a t t helt l u g n t s ä t t a l ä n g t a n efter s a m m a s o r t s k v i n n o k r e t s a r, i sig öfver h v a d P e r och P å l t y c k a.
Vi visste h v i l k a h o n förr h ö r t h e m m a.
j u, a t t vi s k u l l e få a t t g ö r a m e d en del å s n o r Bergers bodde i våningen under Hedmans.
och k å l h u f v u d e n och a t t d e t t a skulle k u n n a D e h a d e varit g a n s k a v ä n l i g a m o t A g d a, då medföra sina s m å o b e h a g ".
de tillfälligtvis sammanträffat, m e n de höllo sig " J a visst.
M e n j a g u n d r a r bara, om d u dock p å e t t m y c k e t b e s t ä m d t om ä n o m ä r k - r i k t i g t förstår, h u r j a g m å s t e b e m a n n a m i g, om b a r t s ä t t u n d a n från all n ä r m a r e b e r ö r i n g.
du förstår, h u r simpla de k u n n a v a r a i sin u p p - " D e se j u så s t e l a och t r å k i g a o c h k o n v e n - fattning af m i g? "
sade A g d a.
tionella u t som a l d r i g d e t, " t y c k t e P e t r u s.
" Förstå!
N e j, d e t skall t u s a n b r y s i g om " L i t e t konventionella kanske, ' ' medgaf Agda, att s ö k a förstå n å g o t af d e r a s s n i c k s n a c k.
F ö r " m e n inte t r å k i g a. "
alla de griller och b e k y m m e r m a n skulle k u n n a " D u k a n v a r a viss om, a t t de n o g b e t r a k t a s k a p a till för s i g, om m a n fäste afseende vid oss såsom e t t B e l z e b u b s a n h a n g, " p å s t o d Pe- prat!
J a g t ä n k t e, a t t d u g l a d t och m o d i g t trus.
skulle v e t a a t t bära k o n s e k v e n s e r n a af v å r " S å d a n a flickor k u n d e d e t v a r a n å g o t a t t ställning! "
v i n n a och b r i n g a till förnuft, " sade A g d a. "
S å - " G ö r j a g d å inte d e t?
Men j a g ville j u d a n a k v i n n o r, s o m T o r a Hall et c o n s o r t e s s k a d a blott, a t t d u skulle inse, a t t min s t ä l l n i n g är den s a k de förfäkta m e r a ä n d e g a g n a d e n.
långt svårare än d i n, " sade Agda.
Öfverdrifna och simpla och o u p p f o s t r a d e som " Min ä r d å inte s v å r a l l s, " f ö r k l a r a d e P e t r u s, de e g e n t l i g e n ä r o. "
" t y m i g b e k o m m a alla dessa m e r och m i n d r e " A! "
P e t r u s fann d e m icke simpla, u t a n tarfliga och s m å s i n t a a n m ä r k n i n g a r inte m e r än ärliga och r ä t t f r a m m a.
H a n kände sig däremot a n l o p p e t från en m y g g s v ä r m. "
föga road och h e m m a s t a d d t i l l s a m m a n s m e d " M e n j a g ä r ä n n u inte s å h ä r d a d, " s a d e d a m e r af d e n r i k t n i n g A g d a d r o g s till. "
J a g Agda. "
J a g hade stålsatt mig mot allsköns t y c k e r, a t t de varit m y c k e t v ä n l i g a emot d i g, " t a d e l, m e n j a g h a d e inte t ä n k t m i g, a t t d e t sade h a n m e d e n a n s t r y k n i n g af o g i l l a n d e.
skulle k u n n a t a l a s o m m i g i s å — frivol t o n. "
J a bevars, " medgaf Agda.
" Men det enda Och j a g behöfver förstås ibland a t t h o s d i g vi h a g e m e n s a m t ä r, a t t vi i e t t eller p a r fall u t g j u t a m i g öfver m i n a e r f a r e n h e t e r. "
hylla samma åsikter. "
" J a, g å för all d e l på d ä r m e d, om d u k a n (Forts.) t y c k a, a t t d e t ä r r o l i g t, " s a d e P e t r u s litet otå- ligt. "
M e n vill m a n g å i s p e t s e n för en r e - form, b ö r m a n helst h v a r k e n se å t h ö g e r eller v ä n s t e r, e n d a s t fasthålla vid h v a d m a n själf vill. "
RÅNVILDMARKS-OCHJÄRNVÄGS- Men A g d a fortfor a t t t a l a om h v a d som l å g BYGG-ARELIF.
BLAD U R F R U h e n n e p å h j ä r t a t, ehuru h u g n a d e n v a r m å t t l i g.
SARA S T A R E S ANTECKNINGAR, HOP- H e n n e s t a l h a d e s n a r a s t t y c k e m e d flaxandet SAMLADE A F MARIA RIECK-MULLER.
af en liten fågel, s o m k ä m p a r efter a t t erhålla m e r a luft u n d e r v i n g e n.
VIII.
P e t r u s l y s s n a d e, m e n blef a l l t m e r a fåordig och sömnig, och h a n v a r t ä m l i g e n t v ä r och L&gt;0:de febr.
1893. s u r m u l e n, då de å t e r k o m m o h e m.
I DE GAMLA, goda sagorna hafva nästan alla kungar Efter m i d d a g e n h o s B o r g s h a d e fröken Hall ' och troll sju söner eller sju döttrar.
Det tänkte jag med b e s k y d d a n d e v ä n l i g h e t n ä r m a t sig den på, när jag här om natten satt framför kaminen i hvar- u n g a fru H e d m a n.
Doktorn var synnerligen dagsrummet och skötte om vår lilla nya flicka — den fjärde, som har kommit nu i den bittraste midvinter- ä l s k v ä r d och f ö r e k o m m a n d e o c h u t t r y c k t e s t o r kölden — och som har fått det ljufvaste namn jag vet.
tillfredsställelse öfver a t t h a n s h u s t r u erhöll Hon heter Solveig.
.
.
litet s ä l l s k a p, och A g d a a c c e p t e r a d e i sin läng- Jag måste sitta med henne här ute vid kaminen, ty t a n efter k v i n n l i g t u m g ä n g e m e d e n viss tack- i de andra rummen är det nu om nätterna så utkyldt, s a m h e t h v a d s o m s å l u n d a erbjöds h e n n e.
att det känns som att få ett iskallt lakan omkring sig, F
23 när man stiger ur sängen.
Men så har också tem- peraturen varit den lägsta man kan minnas på många många år.
— På en månad har det ej någon gång varit mindre än tjugufem grader, men ofta har det gått öfver femtio, och luften har liknat genomskinlig blåis.
Och, när jag satt här ute och tänkte på det där sjutalet, medan kaminglöden genom glimret kastade en dunkelröd skymningsdager bort till vrån mellan de båda ytterväggarne, där nu tapeten ständigt är öfverdragen af en hvit rimfrostrand från golf till tak, då tyckte jag också, att det kunde vara så godt, om lillan vore en af sju trollsystrar för att ej taga skada af slikt varga- väder.
Det är underligt att sitta så där midt i natten — ensam i ett stort, tyst rum, medan andedragen från sofrummen tränga genom de halföppna dörrarne likt suset af vågor — men så svagt, att det ibland upp slukas af pendylens ticktack bortifrån hörnet eller det sakta knittret, när kolen glida ned mot kamingallret.
Och underligt är det en sådan här gnistrande kall natt.
.
.
Norrskenet flammar ibland så ljungande hvitt, ibland drar det grönt och rödt i breda vader öfver himlen, och det blir ljust här inne som en sommarnatt.
Men i väggarnes timmer smäller kölden som bösskott, och där ute i det blossande midvinterljuset tror man sig höra, huru snön knirrande jämrar under sakta smy- gande rofdjurstassar.
.
.
.
De hafva kommit i språng ned efter åsen.
.
.
.
Nu lista de sig fram steg för steg mot uthuslängan, där den varma luften från ladugård och stall står som hvit rök ut genom gödselglugg och fönsterspringor.
Och de rifva och klösa så att trä- flisorna och mossan mellan timmerhvarfven ryker om- kring på snön.
Men det är godt virke i gården här Knirr, knirr, under smygande tassar och klor, som listande söka sig bättre lycka vid nästa gård.
Men det är otäckt att sitta i det röda halfdunklet här och lyssna till nattens alla villsamma ljud.
Med lillan, som har somnat i sin lammskinns- fäll, skyndar jag in i sängkammaren och känner mig trygg igen, när Olle halfvaken vänder på sig och frågar, huru mycket klockan är — — — — — — — ' För hvar dag föras förfrusna arbetare upp till sjuk- stugan under denna köldens stormaktstid.
Och de slita förfärligt ondt — både manskap och befäl — allt under det brobygget måste forceras för att landfästen och pelare skola hinnas med, innan älfisen blir osäker i vår.
Det arbetas dag och natt — under natten vid Wellslampa - hvars blosslika jättelåga lyser som en eldsvåda, där den brinner midt på isen i jämnhöjd med bropelaren.
Det förvånar mig, att Olle redt sig så bra hittills, så som han är tvungen att vara där bittida och sent.
Ibland stiger han upp midt i natten och går dit ned för att se, att allt går- sin gilla gång och att alla de s å viktiga fyrgrytorna — där det muras — brassas på utan uppehåll.
Björn, newfondlandshunden, som vi haft, sedan Caesar dog, följer honom alltid då, och det är någon- ting så trofast och pålitligt med denne kamrat, att jag egentligen ej kan vara orolig för annat än att både Olle och han en gång komma hem med bortfrusna näsor och tassar.
Härom natten lär sprit-termometern hafva visat — 56°, och då vore det ej så märk- värdigt, om allt lefvande utomhus blefve till isklumpar.
Det tyder på att bli omslag i vädret — hörde jag en af arbetsförmännen spå i morse.
Och jag förstår väl den ljusa förhoppningsfullheten i hans röst, ty borta i stugor och baracker måtte det under dessa veckor hafva varit fruktansvärdt svårt att hålla blodet löpande och lifsvarmt.
.
.
Sådana gånger kan det nog vara fördelaktigt att bo sexton i ett rum.
— — — — 10:de april.
Det är som om den till slut hyggliga vintern narrat oss att af alla krafter taga skadan igen efter de långa veckor, som med sin kyla tvingat en för det mesta hålla sig inom fyra väggar och så nära eldstaden som möjligt.
Och här har nu idkats ett så gladt och flitigt umgängeslif, som jag förut ej varit med om, sedan jag blef järnvägsbyggarfru.
Det är ju ej fler än Bergers och ingenjörerna här och vid närgränsande afdelningar, som vi äro tillsam- mans med, men det har nästan alltid blifvit en — ibland ett par gånger i veckan, endera hos oss eller i distrikt- chefens gästfria, glada hem; och det har varit sådana där trefliga, lifaktiga tillställningar, som det alltid blir, när ungdomsfriskt folk som dessa Bergers taga ledningen och aldrig tröttna på att höra ungdomsglädjen ljuda högt omkring sig.
[• ' Dessutom har jag tagit emot fyra af Olles biträ- dande ingeniörer som matinackorderingar, då det blef omöjligt långt för dem att hålla till på gästgifvare- gården under denna brådskande arbetstid.
Och detta har fört med sig ett rörligt lif här hemma, som är rätt ovanligt — om också ej odeladt angenämt — samtidigt med att Olle har en välbehöflig omväxling i sitt van- ligen så enformiga lif.
Ty han hör till dem, som ej söka sällskap, men som gärna ser kamrater omkring sig, när det faller sig så, och helst hemma vid eget bord.
Ibland sitta vi allesammans inne i hvardags- IDUN 1905 — rummet, där kaminen ännu brinner, och läsa högt, sedan småflickorna gått i i säng.
Och vi dyrka för tillfället lifligt och flitigt Gonan Doyle — allesammans med lika stor förtjusning — och den ena boken efter den andra.
Jag vet ej, om jag förråder en naiv och mindre fin litterär smak.
Men ingen- ting i världen i bokväg tjusar mig så utan gräns som detektivhistorier, och när jag får en sådan af Conan Doyle i min hand eller får höra den föreläsas, är det en njutning, som endast kan nämnas på samma gång som spökhistorier.
Sådana där riktiga, som mormor och gamla pigorna där hemma kunde berätta utan för- klaringar — men med betydelsefulla nickningar och hviskande röst — så att man måste maka sig upp i soffhörnet med pickande hjärta och benen uppdragna under sig Det roa vi oss förresten också med här — ehuru sällan, när de unga ingenjörerna äro med.
De äro så öfverlägset klentrogna — och då blir det ingen riktig stämning.
— — — — — — — — — — — 28:de april.
När det var så där dräpande kallt i vintras, höllo vi oss krya allesammans.
Men nu under normala temperaturförhållanden hafva vi måst anlita läkare ett par gånger.
En dag trodde jag att Solveig, den lilla duktiga midvinterungen, skulle bli allvarligt sjuk.
Till all lycka blef det intet af det jag trodde, och nu är allt öfver igen.
.
.
Men medan det stod på, kom jag i tillfälle att se vår järnvägsläkare på närmare håll, och - - fastän jag hört åtskilligt konstigt om honom — får jag säga, att han står för mig som ett af de mest konstiga exemplar jag hittills sett — åtminstone inom släktet medicine doktorer.
Och jag tror att; vi lite hvar kunna vara glada åt, att han endast är tillför- ordnad, och att den ordinarie järnvägsläkaren kommer hitflyttande i nästa månad.
Man har sällan sett till doktor Pålsson under den tid han varit här.
Han har ej gjort visit hos någon och har ej behöft anlitas något vidare af oss familjer.
Och således har han kommit att gå här som det obe- kanta X — men ett X, som ej väckt stort intresse, en- dast en viss grad af nyfikenhet, och det mest på grund af de rykten man hört om hans nästan brutala sätt att behandla folk — samt under senare tid en romantisk historia, där sköterskan på sjukstugan — en f. d. loko- motivförarfru — varit en af hufvudpersonerna.
Emellertid var han för första gången här hemma, när lillan blef klen, och jag måste tänka på en slaktare eller slafuppsyningsman — sådana de beskrifvas i böc- ker — när den storväxte, groflemmade mannen klef in genom dörren och presenterade sig som doktor.
Och jag tyckte, att det var riktigt farligt, när han tog lillan med sina stora händer för att undersöka henne.
— Händer, som liknade stora svampar — och naglar med sorgkanter!
Och genom den oundvikliga doktorsodören af karbol trängde lukten af snusk.
— Jag undrade ovilkorligen, huru den romantiska histo- rien skulle aflöpa under slika förhållanden, såvida ej föremålet blifvit tränadt under sin lokomotivförarefru- period.
Men sedan han gått, uppsteg det inom mig en känsla af medömkan med denne doktor — som inte alls tycktes höra ihop med det yrke han valt.
Det starkt gråsprängda skägget, som tydde på, att han var betydligt in på fyratiotalet, och den tillfälliga tjänst- göringen som tillförordnad järnvägsläkare vid dessa år, tillika med det förhållandet, att det ej alls var många år, sedan han blef färdig med sin examen, säger mig, att han hör till dessa stackare, som äro i vägen för sig sjäPva och aldrig kunna begripa hvar felet ligger.
Nästa gång han kom, var han upprymd och strå- lande, och när han slängde af sig pälsen på en stol innanför dörren, stod han till min öfverraskning fram- för mig i frackkostym och hvit halsduk — och med en halfvissnad tulpan fäst i frackuppslaget — Jag håller bröllop i dag, sade han förklarande på sin bredt rul- lande skånska.
- Har haft ett par bekanta hos mig på middag, och tyckte det var skönt få lite frisk luft ofvanpå förplägningen.
— — — Huru är det med flic- kan?
— Han afbröt sig — och gick in i barnkammaren.
Jag måtte visst hafva sett så öfverraskad ut, att han kände sig generad.
' .-« (När han böjde sig ned öfver lillans vagn, såg jag att fodret hängde trasigt nedanför skörten, och — vid en ytterligare rörelse -, lyste det någonting h v i t t.
.
.
Du skapare!
det var kalsongerna, som stucko fram genom en stor remma, nedefter sidan på de svarta onämnbara.
.
.
.
Och på bröllopsdagen!
— — — Men denna kostym hade visst varit med under en lång följd af år.
Det syntes på snitten — och de många halfurtvättade punschfläckarna.
Den hade nog varit med om otaliga studentsorger — var kanske den enda, han haft — och hade blifvit för trång under alla öfverliggareåren.
Det var en bit af lifvets tragik, som denna defekta brudgumsdräkt visade mig.
— — Sedan dess har jag ej sett vår järnvägsdoktor, och jag hoppas, att vi ej behöfva läkarevård inom när- maste tiden — åtminstone ej förrän den nye kommer.
T E A T E R OCH MUSIK.
UNGL.
TEATERN gaf å förra veckans abonnemangs- K föreställning » Wilhelm Tell » med delvis ny roll- besättning.
Sålunda utfördes prinsessan Mathildas parti med välklingande röst af fru L y k s e t h - S c h j er- v e n.
Sångerskan bör dock beflita sig om en bättre andhämtning och ett tydligare textuttal.
Hennes sena- ste prestationer hafva ej varit lika erkännansvärda som hennes första uppträdanden i början af spelåret.
Fröken H e s s e hade öfvertagit Jemmys parti, som hon utförde med en viss oförskräckthet både i vokalt och dramatiskt hänseende.
Som gubben Melchtal var hr S j ö b e r g i alla afseenden väl på sin plats.
I öfrigt var partibesättningen den vanliga.
Mot hr F o r s e l l s Tell hafva vi endast det att invända, att han i tredje akten, sedan Gesslers knektar gripit honom, är onö- digt bråkig.
Tell är en alltför besinningsfull natur, för att han ej här skulle finna, att hvarje motstånd mot öfvermakten är fåfängt, på samma gång hans med- födda stolthet helt visst snarare skulle bjuda honom att med högburet hufvud låta sig bortföras än att i en alltför ojämn strid duka under inför tyrannens ögon.
Arnolds parti utfördes som så många gånger förr af hr Ö d m a n n, som var vid förträfflig disposition.
Operan, som nu uppföres med några förbättringar i sceniskt afseende, gick i sin helhet bra under förste hofkapellmästare Nordqvists ledning.
— Sistlidne torsdag återuppfördes Peterson-Bergers &gt;Ran », likaledes med trenne af hufvudrollerna nybesatta.
Sålunda hade hr N y b l o m öfvertagit Valdemars parti, hvaråt han förlänade bättre dramatiskt uttryck än hr Ödmann, medan denne däremot i vokalt hänseende gick bättre i land med detsamma.
Hrr O s c a r och S j ö - b e r g hade inträdt i Ulf Tufvessons och Sten Folkesons roller efter hr Wallgren, som ledsamt nog fortfarande tycks vara sjuk, och hr Sellergren.
De sjöngo båda sina partier redbart och välljudande, men saknade i sitt uppträdande nödig värdighet och grandezza.
Fru H e l l s t r ö m är fortfarande en i alla afseenden förträff- lig Ingrid, liksom ock fröken E d s t r ö m är synnerligen väl på sin plats som fru Rikissa: dock förefaller hon väl ungdomlig.
Mårten Präst hade i hr S ö d e r m a n en god företrädare.
Föreställningen leddes påpassligt af hr Henneberg, och bifallet från den talrika publiken var synnerligen lifligt.
» Ran » är ock en musik-drama- tisk skapelse, hvilken, såsom vi förut framhållit, har alla förutsättningar att varda populär, och dess popu- laritet skulle helt visst ännu säkrare befästas, om den på ett par ställen kunde något förkortas.
Dess åter- upptagande på spellistan är alltid väl på sin plats.
F. Hbg.
RAMATISKA TEATERN.
Den danske prästen D Hostrup var en blid och humoristiskt anlagd kyrkans tjänare med vaket öga för lifveis både goda och dåliga sidor, och ur dessa egenskaper härflöto hans dramatiska sångspel, af hvilka det nu härstädes åter- upptagna " Äfventyr på HR A R E H N SOM SKRIFVAR-HANS HR HULTMAN SOM LANDTDOMAREN.
kadt slagord.
Men just denna naivitet gör godt ibland, då den som hos Hostrup är det äkta uttrycket för en idyllisk människouppfattning.
Därför måste man le hjärtligt åt en så dum och inbilsk landtdomare som kammarrådet Krans, lika visst som man blir varm af sympati inför en så idealiskt skönfärgad studentpojke
IDUN — 1905 24 — temperament känneteckna hans helt igenom musika- liska föredrag.
Hans virtuosa förmåga känner knappast några svårigheter, ty han utför de krångligaste tek- niska passager med en oöfverträffbar säkerhet.
En an- nan kritiker påstår, att Mischa Elman är den mest genialiske violinspelare sedan Sarasate, med hvilken han äger gemensamt den häpnadsväckande tekniken, det äkta musikaliska föredraget och den insmickrande tonen.
I fråga om smakfull frasering åstadkommer han det otroliga.
Liknande och än mer lofordande omdömen föreligga i dussintals andra tyska musik- recensioner, hvadan man har alla skäl antaga, att den musikpublik, som här får lyssna till tonerna från Mischa Elmans violin, har en mindre vanlig musiknjutning i perspektiv.
som Ejbaek, helst när han med Hostrups egen blida tunga talar den allfamnande människokärlekens ord till straffången Mortensen.
Det poetiska lustspelet fick ett öfverraskande godt utförande i betraktande af att våra artister till hela sin läggning så väsentligt skilja sig från danskarne med deras intima spelsätt och soliga vådevillhumör.
HrHultman hade uppriktigt bemödat sig att göra det bästa möjliga af landtdomarens dråpliga typ, och frånsedt en stundom väl mycket forcerad aktion, lyckades han denna gång bra som karaktärskomiker.
Som de båda fotvandrande studenterna rönte hrr H a n s s o n och P a l m e en för- tjänt framgång, den förre för sitt käcka humör, den senare för sitt sant lyriska spel och sin vackra sång.
Fröknarna B o r g s t r ö m och L i n d s t e d t som tvänne godsägardöttrar voro båda intagande och helt och hållet i stil med pjäsens romantiska ton, hr A r e h n åstadkom ett duktigt stycke konst som fästningsfången Skrifvar-Hans och assessor Svale spelades redbart af hr Ö r t e n g r e n.
ETT P A R RÄTTELSER.
De många kupletterna beredde naturligtvis de spe- lande en hel del svårigheter, men de vokala bristerna ersattes lyckligt af ett käckt föredrag.
E. H — n.
I NOTISEN om Templarordens nya ordenshus i före- gående års sista nummer uppgafs af misstag hr Fritz Ulrich som byggnadens arkitekt, skall vara hr Erik Otto Ulrich.
S VEN SCHOLANDER har under den sistförflutna veckan gifvit ett par af sina med all rätt så gouterade vis- och sagoaftnar för ungdom.
K. F. U.
M:s sal har båda kvällarna varit fylld till sista plats af både ungdo- mar och vuxne, ty dessa senare hafva säkerligen lika stort nöje af hr Scholanders föredragskonst som de unga.
Och att dessa aftnar tillhöra ungdomens bästa julminnen — ty de återkomma nu helt visst lika säkert som julen — därom vittnar det glada sorl och det entusiastiska bifall, som lönar hr S. för hans utmärkta bidrag till julferieglädjen.
p \ ELSBOSTINTAN — fru Ida Gawell-Bluraenthal — hör ock till dem, som förstå att roa sin publik, både gamla och unga.
Hennes landsmålspaschaser äro allt fortfarande lika förträffligt framsagda som dråpliga och skrattretande.
Härom kan den tacksamma publik, som i måndags infunnit sig å hennes soaré i Veten- skapsakademien, bära godt vittnesbörd.
Den hade alla skäl att vara belåten, så mycket hellre som den där- jämte fick ett plus i de vackra nationaldanser, som af några ungdomar utfördes.
K ONSERTFÖRENINGENS intressanta konsert på tis- dagen få vi återkomma till i nästa nummer.
I DEN MISCHA ISCHA ELMAN är namnet på en 12-årig rysk vio- linist, som nästkommande lördag skall konsertera härstädes för första gången.
Enligt uttalanden i den tyska pressen lär den unge virtuosen vara ett sannskyldigt un- derbarn med geniets särmärke intryckt i sin själ.
Sålunda skrifver en af Berlins musikkritici: När man hörMischa Elman, tror man sig ha en fullt utvecklad konstnär framför sig, så varmt besjälad är den ton, som väller fram ur hans instrument, en sådan verve, ett sådant i lätt saltadt vatten och skares i nätta skifvor med legymknif, de nedläggas därefter i den kokande buljongen till- Redigerad af lika med frikadellerna och champig- noner na.
ELISABETH ÖSTMAN.
Soppan afsmakas med peppar och salt Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- och serveras mycket varm.
kurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR G ö s å l a H o m b u r g (f. 6 pers.).
l i s VECKAN 15-21 JAN.
1905. kg.
gös, msk.
salt, 1 tsk ättika, 2 msk.
S ö n d a g Soupe cremont; gös ä la Homburg; gödkalfstek med legymer skiradt smör (40gr.
), t äggula, 2 msk.
rif- och salader; apelsinpudding med bis- ven parmesanost, 2 msk.
stötta skorpor- T i l l s t e k n i n g: 2msk.
smör (40 gr.), enit.
1 kula kräftsmör å 25 Öre, 2 del.
tjock M å n d a g: Kokt köttkorf med stuf- grädde.
vade turska bönor; brödpudding med sylt.
B e r e d n i n g: Fisken urtages, sköljes Tisdag: Palsternackspuré med väl och torkas med en fiskhandduk.
rostadt bröd; kromgädda med skiradt Skinnet afdrages och gäddan fläkes längs smör, pepparrot och potatis.
efter, hvarefter ryggbenet jämt e alla små- O n s d a g: Hachis på kalf med brynt ben borttagas.
Den ingnidesmed saltet och ättikan och får ligga 1 tim., torkas potatis och lingon; hvit bagosoppa.
T o r s d a g: Ärter med fläsk; tunna ånyo väl och bestrykes med det smälta smöret och äggulan sammanblandadt, pannkakor med sylt.
F r e d a g: Kalops med potatis; soppa samt beströs på båda sidor med osten och de stötta skorporna.
En långpanna på torra körsbär med vispad grädde.
L ö r d a g: Sillpudding med äggstan- bestrykes med kallt smör, fisken ilägges och begjutes med det skirade kraft ning; ölsupa med ägg.
smöret och grädden samt stekes hastigt i varm u g n omkr. Va tim.
Under stek- RECEPT: S o u p e c r e m o n t (f. 6 pers.) 2 lit.
uingen Öfveröses den ofta med sin sås stark buljong, 2 morötter, 1 palsternaeka, Den upplägges på varmt serverings- peppar, salt, frikadeller af kalffärs, 3 fat och såsen 1 älles öfver.
msk.
konserverade champignoner.
Serveras med chämpignonsås.
1 I-l USMODRAR.
Tillsen, att Ni alltid vid • * inköp af Hafregryn &amp; Korngryn er- hålla Hafregryn sk värn en " Sveas " i lion- don med Gulmedalj belönade tillverk ' ningar, förpackade i säckar eller karton ' ger om Vi &amp; V * kilo.
Sveas Sundhets mjöl i hel- eller halfKilopaketer rekom- menderas till barn och sjuklingar och samtliga dess tillverkningar utmärka sig för si &gt; goda smak, lättkokthet och renbet.
Finnes ho » alla välsorterade engrossister och deta jister i hela Skan ' dinavien.
Hafregrynskvarnen SVEA, Ragnar L. Jeansson, KALMAR.
Tabell öfver näringsvärdet af våra for nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo: Fläsk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, K vete bröd 55, Fårkött 62.
Torsk 40, Mjölk 87, Korngryn 116, Hafregryn 153.
T VIOLINISTEN ELMAN.
M KO KSA LM AN ACK Beredning: Buljongen klaras vanligt sätt.
Rötterna skrapas, kokas 12-ÅRIGE R Y S K E UPPSATSEN » Två vördnadsvärda gamla » iföregående nummer, till hvilken meddelandena ingingo så sent, att red.
ej hann kontrollera desamma, uppgafs, att löjtnant Lundqvist skulle som helt ung ha medföljt Vanadis på en världsomsegling, och att vår nuvarande konung i egen- skap af kadett samtidigt befunnit sig ombord.
Rätta förhållandet är, att löjtnant L. medföljde på Vanadis som ekonomiförvaltare, då konungen i medlet af 1870- talet företog en resa till Ryssland och Tyskland.
Ej heller inträdde löjtnant L. vid Andra gardet som rekryt, utan som volontär.
Använd välgörenhetsmärkena på alla edra postförsändelser. '
skiljda och i 2 msk.
ljumt vatten upp- portag.
lök, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
lösta gelatinet.
Massan slås i en med mjöl, V2 Ht.
buljong, (kokt på stekbenen}, kallt vatten sköljd form och får stelna peppar, salt, 1 äggula, 1 del.
tjock grädde, på kallt ställe omkr. 4 tim.
Då puddingen 1 tsk.
citronsaft.
skall stjälpas upp, hålles formen omkr. Va min.
i varmt vatten.
B e r e d n i n g: Köttet skares i tär- Garneras med apelsinklyftor och ma- ningar (ej för stora).
Löken fräses i kroner.
smöret och mjölet iröres.
Buljongen till- B r ö d p u d d i n g (f. 6 pers.).
5 tvåöres sättes och såsen får koka i 10 mim.
franska bröd, 4 kkpr gräddmjölk, 1 h g Köttet ilägges och stufningen afsmakas smör, 6 ägg, Va tsk.
salt, 1 msk.
socker, med kryddorna, hvarefter den afredes med den uppvispade äggulan och gräd- 10 sötmandlar, 5 bittermandlar, * / kkp den.
Stufningen får därefter endast sultanrussin.
sjuda och citi onsaf ten tillsättes.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), Anrättningen garneras med förlorade ägg eller brynt potatis.
2 msk.
stötta skorpor.
a Beredning: Kanterna på bröden afskäras och brödet skares i tjocka skif- vor, som läggas i mjölken och få stå öf vertäckta omkr. 2 tim.
Smöret skiras och inarbetas i brödet med slef, tills det blir smidigt och sammanhängande, Då tillsättas äggulorna en i sänder och massan afsmakas med kryddorna, och den skållade och rifna mandeln, samt de väl sköljda russinen.
Sist nedskäras de till hårdt skum slagna hvitorna.
Massan hälles i smord och brödbeströdd form och gräddas i ordinär ugns värme omkr. j tim. Paddingen serverss med sylt eller vinsås.
H v i t s a g o s o p p a (f. 6 pers.) 2 lit.
vatten, skal och saft af V2 citron, / a kkp hvita sagogryn, * / a - kkp sultana- russin, 2 — 3 äggulor, 1 Va hg- strösocker, 1 del.
sherry eller franskt vin, 1 del.
rabarbersaft.
Löken skalas och hackas groft.
Kött- skifvorna brynas i en del af smöret och lägges i en kastrull, löken brynes där- efter i resten af smöret och hälles till köttet, hvarpå stekpannan väl ur- vispas med litet kokande vatten som slås Öfver köttet.
Kryddorna och lager- bladen samt det öfriga vattnet till- sittas och kalopsen får sakta koka med tätt slutet lock, tills köttet är mört eller omkr 2 tim. Kalopsen upplägges på karott och såsen skummas och hälles öfver köttet.
Ö l s u p a m e d ä g g (f. 6 pers.).
1 liten kkp.
mjöl, 1 Va li * mjölk, Va St. godt svagdricka, 2 msk.
sirap, ^ tsk.
ingefära, Vi tsk.
salt, 2 äggulor, 2 del.
tjock grädde.
fc l B e r e d n i n g: Mjölet siktas i ett fat, utröres med Va lit.
af mjölken och får stå och svälla omkr. 2 tim.
Resten af mjölken kokas upp, afredningen till- sättes, och vällingen får under rörning koka 15 min.
Drickat kokas upp med sirapen och kiyddorna samt hälles i vällingen under stark vispning.
Ä g g - gnlorna och grädden vispas upp i sopp- skålen och vällingen tillslås under kraf- tig vispning.
Den serveras genast.
B e r e d n i n g: " Vattnet kokas upp med citronskalet.
Sagogrynen sköljas ocb iläggas jämte de sköljda russinen och soppan får koka under jämn rörning, tills grynen äro klara.
Äggulorna och sockret röras i soppskålen till hvitt skum.
Den heta soppan tillslås under stark vispning, och afsmakas med citron- H a c h i s p å k a l f (för 6 pers.) 1 kg.
saften, vinet samt rabarbersaften.
kalf stek (rester), 1 msk.
fint hackad Den serveras, om så önskas, med bis- A p e l s i n p u d d i n g (f. 6 pers.).
Saften cuit eller skorpor.
och skalen af 2 apelsiner, 125 gr. kross socker, 4 äggulor, 1 del.
gräddmjölk, 1 D et hk s ä k e r t msk sherry, 3 gr. citronsyra, 4 del.
K a l o p s (f. 6 pers).
1 Va kg.
benfritt a » " ' MUM ' ' förordacU tjock grädde, 6 blad gelatin.
oxkött (lår ref eller märgpipa), Va t s t.
af l e é ' ' Läkare, hvitpeppar, 1 msk.
salt, 2 msk.
mjöl, ger Uraf&gt; helsa k \ 2 rödlökar (30 gr.).
3 msk.
smör (60 gr.).
T i l l g a r n e r i n g: 1 apelsin, makroner (läses: baka lätt).
Ba * - n Åldringar 10 kryddpepparkorn, 2 lagerblad, 8 kkp Lagermans Kak- &amp; Tårtpulver " Tomten " Beredning: Apelsinerna tvättas, ocr« le I ena personer.
vatten.
torkas och skalen afrifvas mot sockret.
finnes nämnd i handeln en ny smaksort, be- Äggulorna och gräddmjölken vispas Svenskt fabrikat, tillverkadt under tillsammans i en kastrull tillika med controll, säljes hos Hrr Apotekare och B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en SJ sockret och den väl silade apelsinsaften.
Handlande.
duk doppad i hett vatten.
Det skares I parti hos Instruktionsapoteket Nord Blandningen får sjuda under kraftig stjernan o. Apoteket Gripen i Stockholm, därefter tvärs öfver muskeltrådarna i vispning.
Kastrullen aflyf tes och visp Apoteket Enhörningen i Göteborg, Lejo- omkr. 2 cm.
tjocka skifvor.
Köttskif- ningen fortsattes tills massan af svalnat net i Malmö.
vorna bultas lätt på båda sidor samt Den är utomordentligt god.
då sherryn, den stötta citronsyran och befrias från det mesta fettet.
Saltet, lätt bakad som de öfriga sorterna den till hårdt skum vispade grädden hvitpepparn och mjölet blandas på en af Lika Bakalette.
tillsättes.
Sist nedröres försiktigt det tallrik och häri vändas köttskifvorna.
Stockholm.
Priset oföriindradt: 45 8re pr paket.
1 3 r m Af BAKALETTE - Tårta " A. W. Friestedts Fabriksaktiebolag,
