# ID: svediakorp-per161
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,356
# sentences: 965
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY TIDSKRIFT F O R SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN UTGIFVEN AF ORQAN FOR FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET.
FORENINGEN FOR VALGORENHETENS ORDNANDE O C H FORENINGEN HANDARBETETS VANNER.
.
- + I N N E H A L L -:.
.
ALL~ TRYGG.-I-IELESIUS: ~ r a n ~ l &amp; ~ i ' l l a r d j ...
.
.
GERDA J I E Y E R ~ O: S Ilur S t o c l ~ l ~ o l m arbetehkor s~ lifva.
ALMA CI.EVE: GIHtljen och familjen.
T.
N.: Tidningspressen och v,iilgorenheten.
,.
-, .. Litteratur: I&lt;.
E.
J.: ~ i n d e l i n nf J O ~ Lie.
S - I&lt;.
E. J,.
: I-Ijortholii~ af Sophus Bauditz.
.
.
Foreningsn~eddelanden.
.
.
, Fr5n skilda hill.
.
.
# 0 I &gt;.
#.
Froken Kristine Dahls rationella Underklader sgsom Chemilettcr, Briistbn~d, deln (2e Kjohr m. m. samt Svenska ~raktrefordkeningens Underklader Hygieniska Skodon tillverkas for Herrar, Darner och Barn, OHS.!
l ' rislteliintn af 1) riilct-l: cfo~~iifiirenin; fen.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
dllt arbete 11tf6res nogg~ * nl: nt oc.11 nf 1) Ii.stn n~nterinl.
Re~arationer verkstallas val och ba bestamd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON.
52 Drottninggatan 52.
TTgfgarner af ylle och bornull.
Linnegarn af Almedahls till fabrikspris, Kostpgrtm.
Uattvarp, CrBmefargadt Rsliegarn till Gardiner; Fiskredshpsgarn, VBfske- dar m. m .. allt till liigsta priser AXEL HINDERSONS Garnbod, H o t o ~ ~ g 13. e t Filic17: Gijtgatcc~z 18.
I Profver sandas till landsorten PA beahan!
Order uppgiende till 20 Kr.
exp.
franko pr &amp; ngbAt eller j iirnrag.
I For Linneutstyrslar: Hv.
&amp; kul.
Broderier.
D: o Galoner, D: o mspplade Linnespetsar, Vafda Linne- &amp; Bomullsspetsar i stort urval!
HERM.
MEETHS.
I I 1 S T 1 ' G: h d e r t r c k n n d e, eom nnvandt Herr Axel Litstrnms Collodin mot liktornnr och kylkniilnr, h a funnit medlet fullt motsvurs sitt iindn- mel, och kunna det derfore hos enhvnr .till det biistn rekommen- 3 mnj 9 3.
dern.
A ~ u i den l I. Gejer A.
- l; _lyngl) ero, peraoner Rlidman.
' I7ndertceknnd, som ~ n r i t be- bepriifvadt me- srlirud uf en miinad hnr del mot liktornar, genom nnriindandei naf virtor.
~Collod@~ * vartor, hudhardnad f r i n Aootekaren Herr Asel Lit- striim i Fnlun.
b l i f n t f r i n dem och nageltring.
pelt och hdlljt befriad; hvnrfdre Obs.
alltid denna in- jag omniimndn mcdel hos enhvnr registrerade etikett som till det biiata rekommenderar.
aranti for vuanr Ckt- Notala k Xykyrlce d.
27 nug i.1.
1886.
Aug~mt A.rh, Hnndlnnde: Akta COLLODIN.
tals.
Siiljes hos Parfym- och Bokhandlare i flaskor B 60 6re och 1 k ~ o n a.
Franko mot 1 7cr.
T O W e.
A X E L L I T S T R ~ M FaZ ' alzn.
,
F or kapifalisf er, sarskildt fruntimmer, llar det lange varit ett onskningsmhl a t t killma ofverlamna vhrden af sina vardepapper, och skotseln af sina affarer %t nkgon person eller institution, son1 med absolut sakerllet forenade punktlighet och noggrannhet i atforandet af det anfortrodda nppdiaget afvensom prisbilligliet.
E n sbdan institution i r Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning (LiCZa Nggatccn 2 Y, expeditionstid 10-41, son1 under garanti af Stockholms Enskilda B a n k Btager sig vkrd och forvaltning af enskilda personers och kassors vardepapper.
Exeinpel 1.
Om en person hos Notariatafdelningen deponeray obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna knpon- ger ocll tillhandahhller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen ntlottningar af obligationer och underrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation blifvit utlottad, samt lamnar forslag till ny ' placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningar deponeras hos Notariatafdelningen naderrattar Notariatafdelningen galdeniiren d l r ~ n .att ~ rantorna B in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, son1 inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne blifva i vederborlig tid fornyade.
Om en 110s afdel- ningen deponerad inteckning genom underliten fornyelse skulle forfalla, ersiitter Stockhohns Enskilda R a n k diirigenoin uppkommen skada.
Piirvaringsufgift: 50 ore fiir hr pr 1,000 kronor af deposi- tionens vBrde, dock ej under tvk kronor. '
FrGn Foste~ * lurbcZ.u-Stif teisens F0W.z ys-Expeditio~a haf va ut- kommit och finnas att till@ hos alla bokhandlare bland andra foljande Passionsskrifter:] bet ii.1- f n l l k o ~ ~ ~ n n c l af t?
T.
#.
S.
F j ~ r d e uppl.
Rdt.
75 ore, bund.
1 kr.
Vhla hb ' gtirlcr af Emil Frommel.
Andra uppl.
Haft.
kr.
1: 50, lilotb.
kr.
2: 50.
Forfattaren sjiilf kallar boken en hogtidsg&amp;fva, och vi iiro o.Evertygade, att m h g a med gladje och tacksamhet skola hBlsa den valkommen.
Ilenzdt.
Jesu nfskcdstnl af W. Pi .. Gess.
Betraktelser ofver Joh.
evang.
13-17 kap. Hiift.
kr.
1: 60, v. b.
2 kr., klotb.
kr.
2: 50.
Dessa betraktelser Bro af den beskaffenhet, att de bora be- traktas i stillhet - bsde inre och yttre stillhet - och betraktas noga; HPr Pr uppbyggelselasning af det slag, som 15imnar verklig behfdlning, Xorker och ljiis pfi Golgatas dng af H.
B. Hammar.
Lhngfredagspredikan.
24 s.
Haft.
25 ore.
]) en lidando l i r i s t ~ ~ af s W. Krummacher.
Andra uppl., ny ohers.
H ~ f t.
4 kr., v. b. lir.
4: 60, Iilotb.
5 kr.
E n af de basta forfattare pP det kyrkliga omrldet talar har till oss med innerliga och glodande ord om .den forlossning, som i Jesus Rristus skedd ar *.
T. f.lof.cdu I. o. st. Josu Kristi lidmde och cliid.
42 betraktelser: samlade ur Lnthers passions- predikningar, till dagligt bruk under passionstiden vid andaktsstun- derna i hemmet.
Haft.
1 kr., v. b. kr.
1: 25, klotb.
kr.
1: 75, finare klotb.
2 kr.
S~nP.rtol * ~~ss man.
Passionsbetrakkelser ofver Esaiap ' 53 kap. af Fr. Sand- berg, kontraktsprost och kyrkoherde i Vester Aker och Dalby.
39 s.
Haft.
30 ore.
Forfattarens narnn utgor den basta borgen for att bolien ar vkrd att lases och begrundas, Pfven sedan passionstiden &amp; r forliden.
Hels.
Yid korset och grafvell.
Korta passionsbetraktelser for hvar dag i fastan, samlade ur flera framsthende liirares skrifter, ~Asorn Arndts, Beskows, Emanuelssons, Krummachers, Langbeins, Luthers, Rosenii m. fl.
Haft.
50 ore, kart.
75 ore, klotb.
kr.
1: 25. r. '
.
Frances Willard.
Vi sutto i Albaugh ' s operasalong i Washington, en sarnling p i negot ofver 2,000 kvinnor och d g o t tiotal miin, torsdagen den 29 mars 1888.
PB scenen, omskapad till talarestrad samt dekorerad med blomster, sutto de flesta af tdarinnorna, hvilka under dagens session skulle behandla amnet organis is at ion^.
E n hvar blef i tur och ordning presenterad for auditoriet af dagens %president)) Mathilda Joslyn Gage, vice ordforande i den stora nationella amerikanska rost- rlttsforeningen.
E n del talarinnor hade redan upptradt och.
for oss, deltagare i den stora internationella kvinnokongressen, beriittat om hvad sorn af och for kvinnor gjorts i denna riktning.
SB trader mrs Gage n5irmare rampen, ledande en smart, blond dam i enkel svart kladning, h %ret slatt neditkammadt, pincenez, en mycket enkel)) bonnet D p i hufvudet.
nDenna dam behijfver ej forestall~a f6r anditoriet)), sager hon sm %leende.
Ett nastan tv %tusenstiirnmigt jubelrop hiilssde den framtriidande, tvtitusen nasdukar vifta, och darefter ljuder en appl %dsalfva slC stark, som blott tvBtusen par energiska hander kunna frambringa den.
.
jag tit Pundita Rama-)) Hvem i all viirlden Br d e t t a ~, hviskar bai, den hiirliga lilla hinduiskan, hvilken d e n ~ a tidskrifts lasare sakedigen hort omtalas och bredvid hvilken jag rlkade sitta.
pMen, miss)), siiger Pundits och spiirrar upp sina stora svarta gasellogon af forvhing, w e t ni ej att det Br Frances Willard?))
Jag mumlade generad nigot om att jag ej visste det, ty d % hade jag 6nnu e j ens hort hennes namn.
Frances Willard nickar vanligt it det jublande auditoriet, som smhingom lugnar sig.
SB lyfter hon upp sin hand, hUler forst tlpp ett finger; sedan ett annat. '
'.
)) Sen hiir mina viinner, dessa fingrar Hro, I och jag enscrirtmrr.
Sen huru svaga de Bro, huru liten Irraft de besitta eu hvar for sip,.
SB knyter hon sin lilla nafre och later den tungt falla mot.
det bredrid stbende bordet.
aNen sen p l demta.
Det ar skillnaden mellan ensamt stiildu, passiva, svaga kr-innor och organiserade, krafiiga, eniga siclam.
Sen pB den lilla ensamma snoflingan, som sA ljudl6st och 1Mt svafvar ned genom luften.
Deu faller till marken, smi-ilter, fiir- svinner och - Sir ej mer.
Men sen diir, andra komma i tusental.
De glids ner, afven de, latt, ljudlost.
Ile sctmla sig, de iiro organi- serade, torna upp sig till en flera fot hog mur och im hiijda de det valdiga lokomotiwt, som kommer brusande fraln liings jiirnriigs- viigslinien, - - - Kvinnorna iiro som snoflirgorna.
Organisit- tionens maktiga styrka forvandlar dem, frbn passiv till alrtir kraft.
De kiirs, blygsamma akliingviixternas trodde icke att de f6rmHdde utr8tta " nBgot; dock sen och forvinens - de funno att de kinlde det.
De komma till eder med skiilfrande lappar och undrande blickar, osakra, frigande.
Och efter nigot &amp; r hijren I dem med klangfull, fast stamma nttala sina innersta, basta t.ankar infijr et.t stort auditorium)).
.
Denna tidskrift har nog ej utrjmme fiir Frances Willnrds heln tat.
T i ' hafva citerat dessa ord blott for att hetona det omrlde, dar den kidla hiidanghgnas fornkimsta .styrka 1Hg.
Ti kiinna ingen man eller kvinna, som formgtt.
mata sig med heme i orgcrnisera~de formigil .. For ett par tiotal Br sedan fanns iinnu ingen Women ' s Christian Tem$erance Union (Kvinnornas Kristliga Kykterhetsforening).
XBgra kvinnor, fast beslutna att npptaga kampen mot de forfiirande olyckor och sorger rusdrycksfloden spred omkring sig, lcallade heme till ledarinna - for det nya.
foretaget.
Frances Willard hade att ~ a l j a mellan.
den hogt ansedda, med tiotusental mark afloiiades posten sfisom foresthdalinna for en af Forenta Staternas .fornamsta kvinliga hogskolor - en post, som blifvit henne erbjudeli, utan att hon sobt den - och ledarinneskapet for en irnpopul&amp;r, ' forlojligad id&amp; i hvars tjiinst - det sade man heme genast - hon Btminstone i borjan ej hade att riinta annan inkomst, iin den hou sjalf kunde fortjtna.
Frances Willard hade ingen for- ' mogenhet, hon hade dartill sin gamln mor att forsorja.
.
DIen hon tvekide icke.
Hon l %mnade en .lysande anstallning, lika lysande penninginkomster och reste med den gamla.
modern till Chicago.
Dar, under bitter kamp med den .bleka noden, db det kunde gCi. '
dagar, som hon ej ens hade en bit Brod for egen riikning,.
vandrade hon omkring i jattestadens uslaste kroghQ1, talande och bedjande med samhallets.
afskum och sa.nilande dem till moten och samman- komster.
.
Det blefve for vidlyftigt att folja henne i hennes verksamhet vid organiserande af dessa, son1 kommo till heme med wkalfvande.lappar och ' osalcra, undrande blickar)).
Hon har varlt v&amp;r tids.
harforare, som)) stampat fram hundratusental krigare ur jordena, Vid Frances Willards b8r stbr, figurligt taladt, varldens fornamsta krigshar med tiotusen generaler och en half million kampar: Och Avilka kiimparl Icke nilgra troga, likgiltiga soldathopar tralande i slafvisk tjiinst for det dagligs brodet.
.
I Prances Willards arm6 ar hvar medlem 011 stor ides entnsiastiska bararinna.
Hon har besjiilat dem rued sin stora, hoga ande, hon har lyftat dem ofver den kvinliga fkfangans, smhinthetens och kortsynthetei~s trbngn varld upp till de vidder, dar mansklighetens val ar deras enda losen.
Hnru jiimnierligt krymper icke m&amp;ngen sto or id6s)) forkampar samman, d8 man niirmare lar kanna dem!
Det ar icke blott idens forviirkligande som iir hafvudm8let; nej, den skall.
likasom utgora ett monopol for en viss forening eller foras fram p&amp; det eller det sattet.
Alla andra, som vQga betrakta.
frbgan fr8n en annan syn: punkt eller f6ra frail1 den.
p l ett annat satt .Bn .det ~ledarnan tankt sig, bli foremgl for deras personliga ovilja.
Men sddan var icke Frcances Willard.
Icke en ' skymt a£ bitterhet fick rotfasta sig i hennes nobla sinne, oaktadt ingen, sbsom hon, isynnerhet i biirjan af arbetet, fick nppbgrs h %n, spott, forlojligande och de q e s t lnmpna logner och beskyllningar frth ~ m e r i k a s maktiga krogarparti och den fina)) ofverklass)), dar nykterhetsarbetet, likasom hos oss, ans&amp;gs v ' ara endast arbetsklassens sak.
Hemligheten af Frances Willards orubbljga storsinthet var dock den, att hon var en kristen, och hen- nes kiirlek till sina medvandrare och clen id&amp; for hvillzen hon k5mpat var a£ den art, som finnes beskrifven i 1: a Korintierbrefvets.
13: e kap. NBgon har sagt, att den stora foreningen Frances Willard skapat ar) ?organiserad moderskarleks.
En.
ga~nmal kvinna, hvars son var tusen mil skild frkn henne i ett annat land och blifvit Merfun- nen af det)) Hvita Bnndets)) medlemmar i denna del af viirlden, lzom, till miss Willard mecl gladjettirar striimmande ofver sitt anlete ut- ropande:)) 0, miss Willard, jag tycker att eder forening a.r som en.
... million.
modrar utspridda ofver hela varlden!))
, I -
" For nBgra ilr sedan utkom ~ E t lyckligt t halfsekel~, Frances Willards biografi, pB entragen begiiran af Hvita Bandets kvinnor forfattad af heme sjalf.
Denna bok ar en af de miirkligaste och intressantaste bocker man kan lasa, och vi upplnnna alla dem, hvilka aro maktiga engelska sprbket, att forskaffa sig den.
I fore- talet, forfattadt af mrs.
Hannah W. Smith - dell beromda forf.
till ~Hemligheten af ett lyckligt l i b -, uttalar ~Parldens Kvinnors Fore- nings sin obegransade hangifvenhet for sin Bdla spresident)).
sVi vilja uttrycka den, medan du annu Eqfver.
Hvarfor skola vi, som det brukas, vanta tills vHra dyrbara v h n e r dott, ty forst ail.
uttalar m h g e n sitt erkannande, sin beundran och sin hiingifven- het for de stora och adla andar, som rerkat bland oss.
Ack nej, lBtom oss, medan din hand annu ar varm, trycka den, Frances Willard; litom oss, medan ditt adla hjarta gnnu klappar ' oss varmt till mote, forsakra dig, att du besitter vlra hjartan, sBsom endavt den kan aga.
dem, hvilken sfisom du visat oss ett hogre, adlare, rikare lif och lart oss lefva detsamma shorn du g j o r t ~.
Och nu ar denna varma hand kall, har detta adla hjiirta up]) - hort att sll.
Hundratusental ha med bitter sorg mottagit bud- skayet om Frances Willards dod.
I Japan och Kina, i Afrikas kolonier och pfi Soderhafvets oar skall ~Yarldens K~innors Foreningu hBlla sorgefester till hennes minne.
Ingen nn lefvande man ellcr kvinna skall ha kunnat lamna ett sB stort tomrum efter sig i hjiir- tan som Erances Willard.
Alla de som kiinna henne och som del- taga i.
hennes arbete, de instamma nu med djup sorg i skaldens I ord: ~ O c h diirfor kanns som en sol g l t t ner, XLr detta oga ej striilar merm.
Alli Trygg - Helenius.
Huru Stockholms arbeterskor l e f ~ a En siirdeles vardefull och intressant redogijrelse for sDe bdir- striella arbeterskornas lefnads- och laneforkiilbandei~ i St~ckilolm !~ har utarbetats af fil.
d: r Johan Leffler p i grundval af undersokningm, som foretagits for Lorknska stiftelsens riikning.
Af detta arbete, som efter att ha foredragits i Kationalekonomiska fijreningen utkoln
i tryck vhren lS97, vilja ' vi har lamna ett referat, hvilket torde knnna intressera dem, som onska taga n&amp;gon kannedom om v %ra kvinliga arbetares stallning.
Det Br ett rikt material d: r .Leffler vetat att forskaffa sig.
Han hade anstirllt .en akunskaperskar, som hade till nipgift att vid personliga besok hos arbeterskor och arbetsgifvare insamla tillfor- litliga uppgifter enligt ett af d: Leffler ~ utarbetadt friigeformuliir med icke mindre an 22 olika paragrafer.
Denns)) kunskaperska)),.
froken Anna Soderberg - arbeterske- f oreningen)) St ockholms allmanna kvinno klubbs D forra sekret erare och sjiilf arbeterska - vitsordss af d: r Leffler shorn synnerligen val 1cva.lificerad for sitt uppdrag.
Af heme personligen blefvo un- der tiden maj, 1894 - september 1895 icke mindre iin 2,600 arbe- terskor utfrkgade, och mer an 150 arbetsgifvare hafva till henne, enligt siirskildt frigeformnlar, benaget liimnat upplysningar, hvilka nastan ntan undantag i hnfvndsak bestyrka arbeterskornas motsva- rande uppgifter.
Indles hafva 3,202 arbeterskor, representerande 46 olika yrken, blifvit horda .. Af dessa voro de flesta sommerskor, hvilket ju latt forklaras af de m %nga olikcz slag a£ somnadsarbeten, shorn: kapp- som, herr- och damskradderisom, moss- och palsvarusom, linnesom, mode-, strHhatt- och rosettsom o. s. v., som forekommo.
- NBst sijmmerskorna i antal komma bland de hiirda arbeter- skorna de, soin aro anstidlda i tobaksfabrikerna.
Vidare ha vi bland andra tviitterskor 0 t h strykerskor, tradghdsarbeterskor, bok- binderiarbeterskor, trikbtickerskor, p~rslinsarbete~skor, maskerskor, i kartongfa.briker anstallda, guld- och silfverarbeterskor, mobelpolerer- skor, mjoll~aflamnerskor, och till sist mH arbeterskor frAn pis-, farg- och tapetfabriker afven namnas.
Af dessa 3,202 arbeterskor voro de allra flesta, namligen 7S,5 %, ogifta.
7,4 % af dem voro gnkor, frhskilda eller ofvergifna hust- rnr och 14,i % i lagligt aktenskap lefvande hustrur.
En stor del af dessa ogifta, Bnkor och frhskilda och afven m h g a gifta arbeterskor iiro helt och halet beroende af sitt eget arbete, dartill kommer att s&amp; val ogifta som gifta ofta med sin ar- betsfortjanst miiste forsorja ett eller flera barn.
D: r LeEler bekrgf- tar en farut gjord iakttagelse, att sardeles grofvn, liroppsligt smot- s a d e yrken latt nog inverka mindre gynnsamt sarskildt pi % kvihliga arbetares - sBsom han uttrycker sig -)) yttre sedlighet; ~ SH ' hafva t. ex. yrken, sidana som impregnering af vafaader, lumpsorte-,
ring, murerihandtlangning och tviitt visat sig bland sina arbeterskor Eiga ett hogt procenttal ogifta modrar.
A£ de gjorda undersokningarna framgh afven, att i de)) grofvax yrkena, i synnerhet de, som fordra goda kroppskrafter och fysisk nthiillighet, aro de flesta arbeterskorna frin landsorten, icke infodda stockholmskor.
Stockholmskorna Siro talrikast i de yrken, diir mycket unga arbeterskor anvhdas, samt i sBdana, diir stora fordringar stiillas pB intelligens och smak, shorn i boktryckeri, bokbinderi och finare somnadsyrken.
Mera forfinade $in landsortens arbeterskor, draga sig stockholrnskorna, for jordbruksarbete, murerihandtlangning och dylikt.
I dessa yrken aro en mangd kvinnor frdn Smtland och 0land anstallda, och i bryggerierna liksom vid tr~dgirdsarbetet i hufvudstaden tjanstgora ett stort antal dalkullor.
Ehuru kvinnor af vidt skilda Bldrcxr arbeta inom de flesh in- dustriella yrken, har det visat sig, att vissa yrken foretradesvis sys- selsatta aldre, vissa unga, vissa helst minderlriga arbeterskor.
Pid.
.
siden- och bandfabrikerna k o mer iin hiilften af arbeterskorna 50 till 60 &amp; r; medelBldern beraknas till 48 och 59 Br, men bide 1 ' 7- och 77-taiga arbeterskor h n a s i dessa yrken.
De tvB sidenfabri- kerna i Stockholm Bro bBda gamla foretag, vid dem har ett siirde- les godt forhtllande mellan arbetare och arbetsgifvare alltid ridt, hvarfor arbetarna sallan flyttat eller blifvit uppsngda.
Dam£ kom- mer det o f v e r ~ ~ g a n d antalet e iildre arbeterskor.
Xu hafra Gfveu mBnga arbetare och arbeterskor vid sidenfabrikerna gift sig med hvarandra, och pB senare tiden ha flera af deras barn i sin tur fAtt anstuning hos foriildrarnas principaler.
Det iir dessa, som utgora de yngsta i arbetslaget.
Om siden- och.
bandfabrikationen aro de yrken, i hvilka vi finna de flesta gamla arbeterskorna, utesluter ju detta ej, att afren inom m&amp;nga andra - yrk.en finnas arbeterskor i 60- till ' 70- 6rs- iildern och diirutofver.
Men deras antal, som uppnfitt och ofverskridit ' 70 fir, $ir likvgl forsvinnande litet.
Den gamla arbeterskan m %ste jn ofta i foljd af bristande arbetsformitga lamna fabriksarbetet for att icke sallan taga sin, tillflykt till fattighus eller fattigvlrd.
Uen ofta hander det att bade gifta och ogifta modrar, som icke l u g r e orka arbeta vid fabrilrer, f&amp; understid af sina vuxna barn och att de, orn dessa gift sig, fB bo hos dem.
Iblond bo rnodrarna tillsammans med en eller flera ogifta dottrar .och skota dB hushalet samt ha en liten inkomst pA ntgot hemarbete.
I en del yrken sysselsattas, dels.
pB grund af arbetets beskaf- fenhet, dels emednn arbetsgifvarna st~iifva efter mycket billig al$ets- kraft, foretradesvis nnga .eller rent af minderiiriga arbeterskor.
S&amp; ar fallet i tillverkningen af artificella blommor, - i kartongarbetet, pBsf abrikerna, pennf abrikerna och glodlampf abrikerna.
- Men storgta delen af ~tockholmb.
fabriksarbeterskor aro i tjugo-, trettio-, fyratioBrsB1dernl Det flesta.
aro, naturligtvis ogifta, dock hafva ett icke ringa antal af dessa.
ogifta arbeterskor och afven de, som aro yngre an tjugo &amp; r, barn - att forsorja.
FB 6r0 emellertid de ogifta modrar,.
som hafva mer an ett barn, cl&amp; gifta eller f .. d. gifta.
arbeterskors fortjanst icke sallan m&amp;ste racka bBde i t dem sjiilfva och tvB tre, ja ofta annu flera barn.
P&amp; arbeterskornas Alder, pB huru ' liinge d e arbetat i ' sitt yrke, pi % dettw yrkes beskaffenhet samt afven pB arbeterskornss moraliska och ekono~niska stAndpnnkt beror hel ' t naturligt i icke oviisentlig grad deras halsotillsthd, medan B andra sidan biide deras morali- ska och elironomiska stallning ofta ' ar beroende pB .deras balsa.
Ha-lsan, som pA goda sk81 ' betra.lrtas sBsom lifvets hogsta goda, mBste jn for Izvinnor, nteslutande forsorjda genom sitt eget arbete, vara en ovgrderlig skatt.
Enligt d: r Lefflers berakningar ' visar sig lialsotillst~ndet bland hu.fvndstadens fabriksarbeterskor icke vara alltfor daigt, Naturligtvis har Udern hos arbeterskorna ett stort inflytande p&amp; deras halsa.
12-19-Aringmna ha visat sig vara de friskaste, 20-29-Bringar iir det nBgot samre stalldt med och arbeterskor pB 30- och 40-tdet tyckas vara ganska sjukliga.
Daremot ser det ut, som om arbeterskornr~ i ' Bldern mellan 50 och 60 %r skulle vara riitt krya och som om de, hvilka aro iildre an.
60 Ar, oclrsti aro j&amp;mforelsevis dnktiga.
I motsatt fall skulle de vid sina iir gifvetvis idce kunna arbeta inom sina respektive yrken, ty d8r bide Blder och sjuklighet tart pH krafterns, kunne deasa ju.
icke rack; till for.
, nLgon mera anstrangande sysselsattning.
.
Men vid sidan af lednadstildern inverlcar .den tidslangd, under llvilken arbeterskan varit anstalld i sitt yrke, p&amp; hennes h@sa, in- om vissa yrken der, inom andra mindre.
Bryggeriarbeterskorna aro bland dem, hvilkas hiilsa tyckes lida mest.
Nar.
de - de flesta af dom iiro ju, som forut omtalats, dalknllor - intriida i yrket, Bro de vmligtvis karnfriska och starka, men efter en sju, Btta $s a.rbete
i bryggeri Zix deras halsa betydligt forsamrad, hos m h g a rent af forstord.
Ty forutom fingerskador, som aro vanliga rid korkning och skoljning af buteljer, Bdraga de sig renmatiska sjukdomar och brostAkornrnor, allt till foljd af fiirkylningar i de oftlast kalla och dragiga lokalerna.
Och d l bryggeriarbeterskorna ranligen icke kvar- stanna i yrket, tills de hinna de ifr, db kvinnors hiilsotillst %nd i regeln forsamras, anser d: r Leffler, att deras daiga hdsotillstbnd pB gods skal kan tillskrifvas yrkets ofordelaktiga inflytande.
Lika ogynnsamt, om icke annu ogynnsammare for hiilsan ar ar- betet i tobaksfabrikerna.
I motsats till bryggeriarbeterskorna aro tobaksarbeterskorna foretradesvis infodda stockholmskor och kunna diirfor icke aga s a m a kraft som de forra att st&amp; emot yrkets halsov&amp;dliga inverkan.
Redan efter fern, sex &amp; rs arbete i fabriken blifva rnhga tobaksarbeterskor sjukliga, och de sjukdomar tobaks- arbetet fororsakar aro ratt allvcarsamma.
De vanligaste aro hufvud- vark, h jartklappning och underlifss jukdomar.
En annan grupp af arbeterskor, hrilkas halsa i allmanhet fiir lida af det anstrangande yrket, ar linnesommerskorna.
Deras ar- bete betalas sB .lAgt, att de for att kunna fortjiina sitt brad mBste s y f r h tidigt p % morgonen till llngt in p&amp; natten och det niiutnn hela Bret om, hvilket naturligtvis medfor ofveranstriingning.
PA samma satt ar det med arbeterskor, sorn Hgna sig at herr- skradderi och flera andra smarre somnadsspecialiteter, d l kliidnings- och kappsommerskor, moss-, palsvaru-, hatt- och rosettsommerskor dar- emot tyckas ha det bsttre och endast under den br %daste tiden af sasongen behofva ofveranstranga sig med en allt for lHng arbetstid.
Men om nu ocks % icke arbetet i och for sig sjiilft inom en stor del af de industriella yrkena ar skadligt, s i mtste ju stillasit- tandet, enformigheten och den oftast mindre goda luften i fabriks- lokalerna helt naturligt hafva ett ogynnsamt inflytande p i arbeter- skornas hasa.
DBrfor visa sig ocksi de grken, som ntiifvas i fria luften, sBsom murerihandtlangning och tradghdsarbete, vara betyd- ligt halsosammare an f abriksyrkena.
Nurerihandtlangning ar nog ett groft och tungt arbete, som forofrigt icke har nAgot godt anseende, men for friska kvinnor med goda kroppskrafter visar det sig hafva ett godt inflytande pb Aiilsa ?t.
Och hvad tradghdsarbetet angAr, ar det ju ansedt att r a m en iif- ven for sjuklingar mycket nyttig verksamhet; de arbeterskor, som iigna sig Bt detta yrke, %ro for det lnesta friska.
Men sb ar det ocks % ndgot helt annat att hafva ett rijrligt arbete ute i Guds fria.
n x u r - om man ocksB mBste vard uppe med solen - an att sitta instangd i lcvafva, sommartiden ~ f t a outhardligt varma fabrikssalar, syrlslande rued samma slags arbete dag efter dag, m&amp;nad efter mhad.
Och gifver dB detta arbete, sAsom forhgllandet ar med en he1 de:.
af de Bvinliga arbetarnas yrken, blott en nodtorftig inkoinst, mil man viil icke undra pA om inissmodiga och bittra rBster ibland ho; ia sig ur fabriksarbeterskornas led.
D: r Leffler har i och for sina beriikningar indelat de arbeter- skm, sorn i hans frfigeforinular besvarat frAgan om afloning, i tre klasser.
Den fijrsta omfattar arbeterskor med en Arsinkomst af ' vid paw 470 kr.
eller diirutofver (i medeltal per vecka Bret om ininst 9 kr.).
Till andrn klassen hora arbeterskor med en hsinkoinst af under 470 men minst 365 kr.
samt till tredje klassen de, sorn for- tjana mindre an 365 kr.
om Aret.
, Den lagsta, tredje Idassens lonesiffra)) - sager d: r Leffler - och clit hor storsta delen af de.
2,981 arbeterskorna,, betyder helt oisst de kiinnbaraste fijrsakblser, icke silllan tvBng att b83e svi-ilta och frysa.
E n stor del, kanske flertalet af arbeterslroraa incim dennn 16neltlass, torde dock i sin kamp for tillvaron ltnjnta n&amp;,zot stiid af foriildrar, syskon eller vuxna barn, af den enskildn valgtirenheten eller den off entliga fattigvirden.))
sDe, som timBra klassen 2 ~ -, tillagger han, are diiremot sakert till storsta delen helt och hillet sjdlfforsorjerskor, och nog ar afven deras lif rikt pA forsalcelser.
Att rned en inkomst af i medel- tal 1 krona eller i basta fall 1: 25 om dagen hnshPllla sA, att debet och kredit g l ihop, mAste va1 under nuvarande forhlllanden anses vara ett kmststycke, ilfven om hnshAllaren iir en ensam stiende kvinna, som afsagt sig alla ansprBk pH lyx, hiiri inberaknadt &amp; dan sorn i inera lyckligt lottade samhallskretsar i allmtinhet anses ound- gBnglig.
Nen detta konststycke utfores dock af mlnga och a£ icke f&amp; med relativt god framg8ng.~.
A11tsB.
' 7-9 kronor i veckan mlste en arbeterska fortjana for att nAgorlunda varja sig mot nod och brist.
Men ii.r hon an aldrig sB.
skicklig att hushAlla och forsaka,.
blir det heme naturligtvis mycket svArt att under den tid, d % arbetsfortjiinsten iir storst, kunna spara till den tid, d&amp; -- som inoin sB minga yrkeq hander - w- /
betsloshet intrader.
&amp; ven for arbeterskor med god fortjiinst, shdana som d: r Leffler raknat till forsta loneinkomstklassen, ar detta svirt.
Inom denna forsta loneklass hafva arbeterskorna, som namndt, en hsinkomst af minst 470 kr.
~&gt;Forestinderskor~ och afven sar- deles skickliga arbeterskor kunna mojligen - nar stycklon begagnas - hinna upp till 600 kronors inkomst och inom nigra fii yrken - bryggerier, bagerier, boktryckerier - kunna de flesta fortjiina i medel- tal 12 kronor i veckan vid hogst 2 veckors arbetsloshet ph iret.
I bryggerier kunna arbeterskor fortjiina TOO, jn 1300 kronor Hrligen.
Mindre i medeltal an 5 kronor i veckan om iret hafva i de flesta yrken endast nyborjerskor eller, dar arbetet betalas per styck, oITan- ligt lhgsamms eller sjukliga och ilderstigna arbeterskor.
illaskning, linnesomnads- och kartongarbete hafva visat sig vara de yrken, diir fortjansten ar minst.
Njolkaflamningen tycks ocks&amp; T-ara ett l&amp;gt afionadt arbete.
De horda arbeterskorna i detta yrke, som alla roro omkring 1 4 h, hade ej hunnit upp till 260 kronors 1011 om Hret.
Hvad som icke sallan kan minska en arbeterskas redan forut knappa inkomst, ar det vid m h g a fabriker brukliga lonafdragnings- och pliktsystemet.
Nar arbeterskorna betalas efter tid, fH de plikta for sen ankomst, hvarvid for minst 5 zi 1 0 minuters drojsm&amp;l iifver den faststdlda tiden icke siillan afdrages 1 A 2 timmars lon.
1-m- ligt iir ocks % att for, fel i arbetet plikt miste erlaggas, ehuru dug- liga och ordentliga arbeterskor siillan komma att lida hiiraf.
Men fall forekomme dock, dii afdragningssystemet kan formleda oriitt- visor.
8 % fingo t. ex. arbeterskorna vid en skofabrik, dHr de forofrigt tycktes ha grundade skid till Magan ofver verkmastaren, som var utlanding, om nbgot fel i nitlingsarbetet upptiicktes pb ett enda par skodon, icke blott utan betalning afhjiilpa felet, utan af- ven v i d k h a s afdrag B betalningen for de ofrige 11 paren af det dussin skodon, for hvillra stycklon beraknats.
Att lollen p i detta satt kanske helt och hBllet forlorades for ett mghanda obetydligt obilligt.
fel i arbetet, kan viil knappast anses annat En klass af arbeterskor, som i regeln betalas ganska ills Br sommerskor, som sy &amp; t s .. k. mellanhander eller p i elektriska syfa-.
brilrer.
PA dessa fabriker.
betalas t. ex. 60 ore per dussin i nrbetslon for simpla kalsonger, 6.5 h 70 ore dussinet for skjortor.
Att det under sidana omstiindigheter giiller att vara fli- tig for att hinna fortjiina nog till uppehallet ar icke svHrt att fore- stdla sig.
165.
Arbetstidea ar likviil.
' inom de flesh industriella yrken lBng men nog, den nuderstiger siillan 9 timmar; etgor mestadels gl / e-10 utstrackes.
ej sallan .till 10, Il, .. ja n b g o n - g h g till 1 2 ti,nlnlar om clagen.
Vid stisongerna eller vid.
brkdskande leverafiser blir .dock arbetstiden genom ofverarbete .i de.
flests naringar betydligt 18ngre.
NUtidsrasterna (hvilka .frhraImats ofvan .nBmnda ma~~irnumtid).
aro vanligen 1-1 ' l o tirnrne for middag, ' / r L 1 / 8 timlne till fmkost samt - 110s en del.
arbetsgifvare ' 14.
tinlme till eftermiddagskaffe.
Vanligt iir dock - insyn.nerhet dar skycklon begagnag - stt man gter bBde frukosten och lcaffet.
under arbeteh.
I m&amp;nga.fabri.ker Br .det for- bjuclet for arbeterskorna att uppehBlla sig dar under middagsrasten, i andra Bter hafva de sin mat med sig, ata deli l-tall .eller f B viirma den; hos bagare, pB en del syatelierer m. fl.
stiilliea ar det brukligt att arbeterskorna erhgla ett eller flera mB1, hvillza dB inberaknas i afioningen.
De raster, soill b e s t h for mgltiderna, blifva dfi natur- ligtvis kortare.
Bn om mbeterskorni lamnade arbetslokale~ for att ata.
.
.
I dlmanhet &amp; r det frBn kl. 7. eller 8 pB morgonen till kl. S p: fi kviillen, som fabriksarbeterskorna iiro, upptagna.
Och n8r de om aftonen, trotta af dagens anstriingningar, lang ande efter hvila skynda till hemmet, ' huru ofta ' ar ej detta endast ett f; rh~gt och eliindigt liyffe och hur ofta viintar ej afven .d&amp;r arbete, som miste ntforas,.
.
.
.
innan det .knn bli tanke p i hvilzi? ..
M %nga ogifta.
arbeterslror - i syhnerhet Bland de uugn stock- holmsfliclrorna - bo tillsammans med foraldrarna, s&amp; liinge dessa lefva.
Ofta hinder det jn att familjen bestBr af mBnga medlemmar och att i bostaden finnas hyresgiister eller iinneboende)), manliga eller kvinliga eller .bBda delarna.
Andra arbeterskor.
tiro ajdfva)) inne- boende) &gt;, nndra och diiribland e n.
stor del ogifta .m6drar k o sjalf- sthdiga hyresgaster eller hyra ett rum tillsammans med nBgon en- Sam kvinna (oftast yrkeskamrat).
Af, d: r Lefflers undersokningar nf arbeterskornas bostadsf orhBllanden.
framggr clock, att de)) h e - boendes,~ ?ntal visserligen iir stort, men i betraktande af de knappa l6ner kvinliga arbetare erhBlla niistan ovaqtadt litet och i. all; hirn- delser ojamf orligt lnyclzet mindre an .motsvarande procenttal af Stock-.
...
.
holms manliga arbetare.
: DB * de: yngre aogjfta .arbeterskorna.
i.
allm~tnhet nojn sig med att bo; hos forddrar och.
&amp; iktingar, striifva de aldre garna efter ' att f B .bo aUena, om.
deras .villkor tillBta dgtts.
.Flera gamla ensam- boende arbeterskor hafva ocks % forklarat dat.
rara d ' eras ~ e n d a gladje)) att f B ha ensaint rum och hfilla det snyggt och trefligt.
Icke, ' *
sallan Br det en i ogonen fallande skilnad mellan bostadens,, pryd, lighet)) och den dari boendes i ofrigt pgtagliga fattigdom.
Hyrm iir ju alltid den utgift, pB hvilken en icke hernrnaboende arbeterska forst och framst tiinker, den mBste ju betalas p&amp; bestamda tider.
De, som aro inneboende, betala i allmanhet 5 kr.
i mtinaden (ibland f B de.
for detta pris afven rnorgonkaffe utnn dopp), en och annan betalar endast 4 eller 3 kr., men har det naturligtvis d&amp;ligt.
Soln en motsats till dessa hyresutgifter kan anforas, att en gamma1 ensam arbeterska, $om f8rtjgnade 260 kr.
om h e t, betslade 140 kr.
for sitt negnaD rum, med ljus och brtinsle.
Det vanligaste 5hr dock, aft hyran for de sjiilfstiindiga hyresgihterna bland arbeter- skorna g&amp;r till 75 &amp; 90 kr.
grligen.
Utgifterna for fodan ar den andra stora posten.
De flesta ogifta och barnlosa arbeterskor berakna dem till 8 A 5 kr.
i veckan.
Hemmaboende hafva ofta middags~naten med sig och ata den varm eller kall i arbetslokalen.
Somliga; sorn hafva mycket slnl tillg&amp;ngar, hamta sig f r h n4got matstlille en portion mat (van- ligen &amp; 25 ore) och dela denna och kostnaden med nhgon kamrat.
Andra &amp; tier, sorn hafva battre rtid, %a middag pii nlgot kafit for 30, 40, hogst 50 ore, hvarfor de i regeln f l t v l ratter, bra portioner.
Men minga arbeterskor - i synnerhet de, sorn hafva barn att siirja f i r - lefvn pB smorgb eller kaffe, mjolk och brlid hela dagen och koka sj4fva litet mat &amp; t sig hemma pii kviillen.
For dem, sorn f A betala 10 A 15 kr.
i mlnaden for ett ~bortackorderadt), barn, blir detta oftast alldeles niidvandigt.
Kladerna, inberaknadt skodon och tvatt, taga i regeln i an- spr&amp; 20 a 30 % af arbeterskornas Arsinkornst.
Hemmaboende hafva ibland hjiilp till klader af forlildrarna, men ofta hander det ocksA att nnga ai-beterslzor r k l a d a ~ yngre syskon eller hjiilpa for- iildrarns med sin fortjanst.
D: r Leffler anfor niigra typiska exempel pb den olika anvtinii- ning, sorn ordentliga och aktningsviirda arbeterskor gora af sin in- komst, allt eftersom denna &amp; storre eller mindre och skall racka for en eller Aera personer.
En 16-Arig cigarrarbeterska, (striperska) har lamnat en detaljerad redogorelse for sina samtliga utgifter under en tid af 11 veckor, sommaren 1895.
Ron fortjgnade 4 kr.
i veckan, bodde med en yrkes- kamrat hos dennas mor, sorn var anka, lagade p % hvardagarna sjiilf sin mat i bostaden, dii kokning forekom, men fick pb sondagarna iita hos sina foraldrar.
Denna sextonhiga flickas utgifter for mat under 11 veckor belopte sig till 16 kr.
43 ' ore, d. v. s.
23l / s ore om dagen.
Piingarna hafva blifvit mycket forethdigt anvanda.
For brod hade utgifvitv 33 ri 40 ore i veckan, for smor regelbundet 30 ore, for kaffe 25 ore, for mjolk till pannkakor och valling 1 5 A 25 ore, for potatis 8 d 10 ore och for skummjolk 10 B 1 5 ore, d l t i veckan.
For ofrigt, har hon en vecka kopt for 1 5 ore sill, en annan for 15 ore anjovis.
En gAng under dessa 11 veckor har hon kopt sig for 30 ore korf, en g&amp;ng for 30 ore flask, en gAng iigg for 1 0 ore.
Hennes utgifter for klader (afbetalning) voro under dessa 11 veckor 15 kr.
75 ore, for hyran 11: 50, for ved 40 ore., Ingen vecka ofverstego utgifterna 4 kr., hvilken summa ju.
fortjiinades, men sS var det ocksti en strang hush&amp;.llning, den enda extravagans, soln denna flicka bestod sig, var kaffet, for hvilket hon gaf ut 3 ore om dagen.
NHgra andra mycket betecknmde uppgifter ha lamnats af en 23-&amp;rig ogift, barnlos och frisk kartongarbetei-ska med nAgot storre.
hikomster an ofvannamnda cigarrarbeterska.
Hennes hyra var per- ~nAnad 4 kr.
Under 6 veckor gaf hon ut for sina middagar endast 5 kronor och 62 ore, men for en hatt betelatle hon 8 kr.
och for iindring af en kliidni ' ng 5 kronor.
For kaffe och brad under samma 6 .veckor hade hon skrifvit upp 8 $r.
95,ore, inen for mjolk endast 2 ore; kvi %llsrn %len hade gBtt till 2; 60, men skol ' agning tyv&amp;r till 4 kr.
For nojen hade hon skrifvit upp 3 kr., men tvatt och bad fore- kommo ej bland hennes utgifter.
Inkomsterna under dessa sex vec- kor utgjorde kr.
47: 15.
Arbeterskor, som hafva, nSgon mer an sig sjalfva att genom sin inkomst fhrsorja, klaga ofta 6fver att ~niistan ingenting blir ofver till.
klader.))
Begaret efter att vara en smulcl fint kladda ar det ocksb, som icke sdlan (latt forklarligt och ursiiktligt, sager d: r. Leffler), forleder i synnerhet yngre sj2ilff orsorjande arbeterskor, att pS osedliga vagar soka biinkomster.
Noden Br i mBnga fall en orsak.
till sedliga felsteg i synnerhet under tider af arbetsloshet, men osed- lighet s %som medel till piinningeforviirf ar l %ngt mindre vanligt bland de verkliga arbeterskorna i Stockholm an m h g e n tror.
~ O c h siikert ar)) - sager d: r 3LeEler -, att arbeterskor, som misstankas for att idka sadant forvarf, aro i regeln mycket illa anskrifna bland karnraterna, iifven om dessa icke &amp; &amp; e hafva syn~erligt att invaoda mot stidana fria konsforbindelser, som grunda sig pS.
olnsesidigt tycke eller kanske helt enkelt harrora af ungdomligt ltittsinne.))
Katurligtvis ar det &amp; tare for ~hemmaboende~ an for ~ i n n e.
boendes eller ~hyresgastern att- vid arbetsloshet k5impa mot ekono- rniskt och sedligt f 013 all.
Men hj alpsamheten bland de obemedlade Br mycket stor, och nar tv8 eller flera arbeterskor bo tillsammans, biatA de hvarandra ofta sii ltngt de kunna i nodens stund.
3 N8nga aro medlemmar a£ sjukkassor och sjalfhjidpsforeningar, och i ett stort antal fabriker erhllla arbetarna fri liikarvird, ofta iif- ven fri medicin.
Vid genom sjukdom framkallad nrhetsloshet aro de flesta, Atmiustone en tid; skyddade mot niiden.
Varre a ' d e t rid arbetsbrist.
En arbeterska kan vara mycket skicklig i sitt yrke, men genom att det ej iir)) sasong:) eller genom en afabriks upphorande blifva utan arbete, och i minga fall kan hon hvarken utfora eller erhfilla annat slags arbete.
Besparingar liar hon ranligen inga eller ytterst smB, kanske star hon ensam i viirl- den, kanske kiimpar hon .i det langsta, ser - till sist ingen.
a m e n ut- viig an att tigga, drifves af hunger och fortviflan ut pB gatan, frestas och faller.
Noden tvingar .heme in.
p i en viig, som hon kanske for ett par rninader sedan .tankte p8 med afsky, hon hade inga sdilign anlag,, beg3i; rde ju sB litet af lifret, euclast att slippa sviilta.
Men brod kunde hon ej erhillla utan arbete, och arbete hade hon forgaf- ves sokt.
.
.
.
D x Lefflers redogoielse for Lorhska stiftelsens undersokningm ger ett riirdefullt bidrsg till kiinnedornen om huru Stockholms d e t e r - skor lef va, s kii.nnedomen om.
fiirhalanden och missforhbllancle~~ i samhiillet, l ~ v i l k e n ~ for, att anfora forf: s egna ord, wutgiir .. en.
oefter- giflig forutsiittning for det pbanmtissign sociaEa reforwnrbefe, som lyckligtvis alltinera anses och erkiinnes rara icke blott.
en samhiills- plikt utan en 1niidva~dig7zetfSr r 8 r europeiskt viisterlandska knlturs bestdud och lyckosamma utveckling: \.
-.
.Ger&amp; Jlajerson.
.
.
Gliidjen och faaniljen.
.
.. FB miinniskor ha i r %ra.dagar fijrmtgnn att vara glada, och det ' ansesm icke heller riktigt.
c o m e il fant - att.
w r a det, Btrninstone icke pii .det satt r i r a foriildrar och rnorforaldrar fijrstodo gladjen.
Vi ha nastan.
ko ' mmit ifrgn ett gladt urngangeslif i hemmet ined vlra vgnner - afven ' om vi ha nlgra.
Det tar for mycken tid, .saga herrarna - och damerna ocksl.
BrAdskan ' ar ett af de utmiirkande dragen for sekelslntet.
Om v i r tid)) bar brkdtom)), iir det natnrligtvis for att Wad- komma s&amp; mycket som miijligt, och detta gor ' den utan tvifvel.
Men vinsten d arbetet kommer oss icke oafkortad till godo.
Resultatet ar delvis vunnet p i familielifvets bekostnad.
Familjelifvet Br till stor del spriingdt.
Forr var det endast sonerna, som i regel larnnade hemmet; nu finner man icke heller d e unga dottrama omkring familjehgrden.
De ilro ej hemrna - eller mojligen pH ett par dagars)) permission)) cller medal1 de Hvib sig efter en examen.
.I basta fall)) bas de hemma, alltjiimt med briidskan hack i hiil,.
d ' ensarma brAdska, som foljt den1 sedan forsta skoldagen.
Under detta tryck tvinar fa- mil jelif vet.
Denna samma skyndsarnhet gor sig giillande vid v&amp;ra sam- kvam i hemmen.
J u kortare de knnna goras, desto biittre.
Nastan ingen tid blir ofrig fbr tanlceutbyte -- hvilket icke heller ar me- ningen.
' Familjens fester, t. o. m. den gladaste af dem alla, redu- ceras till det minsta mojligs.
Om nBgon nu firar sitt ' brollop mer iin en dag, eller riittare hogkt ett par tirnmkr, stkr hhdeisen att lgsa under rubriken)) stbtligt s,)) gammaldags) ~, ovanligt D.
For sextio-sjuttio Ar sedan var det icke endast bond$rollop, sorn hollos i dagarna tre.
En sAdan fest i en ansedd och valbergad farnilj hade ofta st % mt %nga andra i folje, att hogtidligheten varade fjorton dagar.
E t t nntida par kan nastan hinna bide gifta sig ocli skiljas, innm det dAtida ansAgs vederborligen lyckonskadt och dess for- bnnd med hogtidliga o ' ch glada tillstlllningar besegladt af sliikt och viinner.
Detta horde sB godt som till vigselformularet.
Antagligen k.an den anvarande brddskan att f i ett brollop undanstokadt ingen- ting betyda - men dct ser ibland s i ut.
Familjegliidjen lilzsom allt annat f0rdra.r hvad man kunde kalla ~) underh8llskostnad~).
Till folid af vissa tendenser i tideu vill man dock inga uppoffringar gora for densamma ..
Den nivelleringsanda, som gripit sinnena, har gjoA till en dygd att ajamna)) manniskorna.
Allt gBr ut pL att sB 1Brigt sjg gora liter utplina skillnad i lefnadssiitt, i .skyldigheter och fordrin- gar hos de olika samhBllsinedlemmarna.
Man har i v&amp;it land ko ' h- nrit .dlirhiin inom den stora nqcket olika lottade medelklassen (hvarog)),
h&amp;r egentligen iir tal), att de ringare lefva ungefiir som de rikare och ansenligare.
Den generositet, som bland de senare iinnu intill detta sekels m i d t tog sig uttryck uti en storartad gastfrihet och ett 6ppet bord, finns knappt mer, kan man siiga - icke pR landet och naturligtvis Gnnn mindre i - staden.
De verkligen fiirmogna h a till stor del upghort att lefva efter sina tillg %ngar - alldeles som de mindre bemedlade!
Hur .Inan i synnerhet pil landsbygden i formognare.
familjer ~ f o r d e h u s ~ iinnu p % femtitalet, Br en kuriositet for det nuvarande sl8ktet.
Hrad mingen d % for gliidjens hijjande uppoffrade af tid och penningar, tyckes kanske, om man ytligt betraktar lifvet, ej ha haft nilgon annan betydelse an forstroelse ocli stundens njutning for dem, hvilks fingo * vara med p l den &gt;) gamla goda tidew.
Nen betydelsen l5g djupare.
Gladjen bidrog just till familjelifvets kon- cent1 ation, var dess zcnder7tbZlskostand.
Nu soker man icke Iangre m o j e t ~ hemma, hemma ar det iclie ungdomen roar sig, hemma Br ej nlgon hrannpunkt for hvarken familjens forstroelse eller dess arbete!
Och hur stdler sig under sldana f orhalanden hustruns lif?
Hon &amp; r den af familjen, som i regel stannar ensam hemma, iir bunden diir, d&amp; de andia g&amp;.
dntiugen fiirdjupar hon sig i den materiella delen af sin uppgift och forlorar hdgen for den andra delen daraf, sedan man upphort att gora ansprik p % densamma - eller ocksa vander afven hon sig slutligen utit, nar tillfiilllle dartill gifves.
I en bordig och folkrik trakt af r i r t land k n d e man for ett halft sekel tillbaka finna m h g a egendomar, diir ungdomsgliidje och ett generost lefnadssiitt ggfvo en frHn v h tid ganuka afvikande pragel fit familjelifvet.
E t t representativt hem i detta afseende var till exempel det glada HAbro, som iigdes och beboddes af konungens troman, lag- mannen m. m.
S. och hans maka, ~nfidig lagmanskann,?
) niidig frun p % H h b r o ~.
Lagmannen var en rnycket &amp; tad och ansedd man, hans fro var en spiritpdl kvinna, njutningslysten om man sd.
vill, men lika myclcet for.
a n b a s som for sin egen del.
Hon ville framfor dlt, att alla s k d e vara glada, och kunde penningar hjslpa barn till det millet, .. reflekterade hon ej ett ogonbliek, om de skullc offras.
Hon hade frAn .banidomen vetat att hon var rik, nwn hon hade
ocksR alltid sett, att man dB borde lefvu som ' rik. '
H o i hy1li.de den Rsikten, ntt man ej ~1~1118 enditst gomma sitt tifverflod.
R i -: efterkom-.
. '
.
mnnde, n t m gliidja sig diiriit ' med sina ' samtida.
Valgtirenheten i s t o ~ t och i system, for ' hvilken manien nk ' i lofvardt nit nu forsakrzr egen bekvamlighet o c h ' n j ~ t n i n g tiinkbe ~ hon, som sR mlnga andra ' vid den tiden, icke pi.
Hennes siitt aoin att hjiilpa de fattiga inskriinkte sig till, .att d e behofvalide, ~ konz till 7~ewzes cltkr, sknlle fii ata sig miitt och f R ett plegg att vg-rma sig med.
Hon ville slippa att grRta med, de olyckliga i viirlclen, men hon ville gliidjas med de.glada - .. och dartill fordras ocksi ett godt hjarta.
Nan llinner lznappast med .b&amp;da dela.rna, och v&amp;r tid grRter hellre Bn den.
gliidjes.
Lagmanskan p % HRbro forstod biittrs iin de flesh att ge n.2- ring At fa~niljegliidjen, lyftning och behng A t lifvet.
Det v i r ocks. % hon, som i detta.fnl1 anslog tonen i hemmet, och.
hennes man gjordk inga inviindningar mot sin hnstrus anordningar.
.
Dgrtill bAde iil-.
skade och beundrade han henne rzlltfor mycket.
Ron var sjBlen iclre allen.nst i sitt eget ' giistfrin, glacla hem, ntan ocksA i en mycket vidstriickt umgiingeskrets.
.
.
Det iir ett ledsrzmt faktam, en nedslRende sanning, stt ju Irunskapsrikare ocb upplystare.
kvinnan blifvit, jn ' rner hon doku- menternt sig sisom- innnnens like inom minga omriden, ju mindre inflytande tyckes hon ha b ~ d e uti slillskapslifvet och i hemmet, ju rner d l Inan soka nedslitta hennes intelligens.
SB lhge livinnaa dareinot, sbsoin under g h g n a tider, visser- ligen ej i floclr, i totalitet, men i ett eUer nnnat .exemplar visnde sig vara i besittning af bide bildning och esprit, s&amp; lange ingeli knnde f6ra en konversation battre Bn hon, slcrifva ett bref sRsom hon, fall det ingen man in att i intelligens st&amp;lla ' - henlie " lii@re iin ~ i g sjiiif.
Ingen talade dR. foraktligt cm kvinnologik.
Var det nGnne dh.for, att esprit sattes hogre $in logik?
'.
~ ~ r s t kejsarcltimet a sopade niistan bort ' ekprjt9en.
rir viirlden, iifven dar den sRsom svaga utlopare forekonl uti v i i nord.
Bland den bbrgna rnedelklassen fanns i regel icke ' heller nfigot, som kunde kdllas xboklig)) bildning hos svenslra kvinnor under de f m t a tio-, talen af seklet.
Det var med nod Izoprniirinens dottrar.
fingo l k a n6-got utofver att ' liisa innantill, ' och redan skrifkonsten ans6&amp; fr&amp;d foriildrasynpdt tiirnligen on6dig - abara ' tiil f ~ att " skrifvg $ kiir- leksbrefr, sacle mingen f h, medan inodern kanske i hemlighet ' be-.
reclde clottern tillfalle till niigra smti ' lektioner:.
.
.
....
.
.
I; ' ' '. '
I.
. '
.
.
.
Endast nHgra f l, de allra fornamsta af rnedelklassens ~griiddn&gt;&gt;, bestodo sina dottrar storre kunskaper, men 110s dessa kunde man annu sHsom arf f r h en: &gt;gnstaviansk:) moder finna denna forening af bildning och esprit, hvilken gaf en ofijrliknelig charme tit det kvinliga umganget.
Lagmanskan p % Hkbro r a r en bland clem, ocli dgrfor behiir- skade hon ocks % oernotstbndligt sin omgifning.
Den rika, lifliga flickan hade alltifrh sin barndom varit xbortskiimdz, och Fan vid att jamte allt a n n ~ t viirldens gods nj~tta fordelarna af sitt goda hufvud, och dB hon blef gift, intog och fylde hon sjiilfsagdt den dominerande stiillning, hvars forutsattningar lion iigde.
Hhbro var ofta sadingsplats for ortens umgange.
En bjud- ning darifrbn var alltid v %lkommeh for yngre och iildre, och det iilskvarda vardfolket ksnde sjalfva gladje och trefnad, d&amp; vagnarna korde upp p l ghden och grannarna samlades omkring dem.
Pid den stora ggrdsplanen, hvars rnidt utgjordes af valdiga blomster- rabatter, periferiskt omgifna af en l l g buxbomhiick, llgo till hoger och vanster gastru~msflyglarna.
Corps-de-logiet hade t ~ vaningar 5 och stora rymliga gemak.
Man satte mer riirde 1.8 arealen den tiden, an att den s k d e vara affldn p t hrar tum.
Forrnaken voro r skulle nog funnit dem tiim- moblerade enligt tidens smak - ~ i tid ligen stela och tomma.
Det Tar, som ri reta, .ej draperiernas, am&amp; ioremblens och fantasiens tid i mobleringaviig.
Dekoration lade ingeu an p i, men de l h g a med brokad eller satin kliiddo soffolmn med sina lanstolar och taburetter voro bbde solida och dyrbara.
Stora forgyllda speglar, ehuru uaed adeladt)) glas, funnos ock, jiimte byriar och bord rned rnessingsbeslag och inlaggningar, allting regelratt in- tagande sin plats.
I lampetter och kronor brunno stearinljus, sbdana funnos iifven rid festliga tillfallen p3 de stora divanborden med uppfallsskifvor, men formljusen af talg roro icke uteslutna, hrarolu silfverljussaven pH bricks, som hade sin plats mellan stakurna p l rococobyrbn, bar vittne.
Taflor forekommo i privata hem i mycket fb exemplar, med undantag for miniatyrerna., sb moderna sedan Br- hwdradets borjan, och mojligen ~ f a r s ocli morsn portratt i olja.
Efter en etor amiddag med dansa pH Hbbro hiinde ofta, ntt Atminstone n&amp;gra af giisterna stannade kvar ofver den foljande dagen pB) &gt;sk&amp;pmata och efterkalas.
D % foretoge ridt eller iiktur eller nggon i hast beslutad utflykt.
T ' agnshastarna stodo alltid och viin- tade p&amp; n&amp;dig lagmnnskans order.
Inga jamviigar forde bref och gaster lika hastigt hem som bort.
Nan gaf sig god ro.
Men sta-
fetter och gingbud gjorde desto flitigare tjanst for att uppriitthetlla a lifliga, och man sambandet grannar ernellen.
~ i n d s v i i ~ a r n voro tog med ett visst intresse reda pii hvem man motte och i hvad iirende han gick.
Hiinde det vintertid, att en haftig snoyra gjorde vtgarna ofar- bara, med.an det var kalas och man roade sig daruppe i)) stora byggningen)), dB riiknades detta setsom en sarskildt glad handelse, och dB giisterna en gang i $era dagar voro insnoade p&amp; Hiibro, hade.
gladjen och mnnterheten var.it storre an niiggondn.
SAdana tillfallen bildade)) epok)) i tralrtens annaler och innesloto for ettskil- liga af deltagarna alven)) omma D of orgatliga minnen.
Det var ej ldngt frdn Hiibro till vHr storsta insjo, och fick lagmannens sommartid lust att g6ra en t a r kring dess straider, sB plwnlades utflykten och man bjod tillsammans netgra af sitt intimare nmgange pet ett par dagar)) - lagmanskan ville bereda dem en liten ofverraskning.
De fordes lied till stranden, och dar liig den lilla forhyrda Bughiiten nppeldad och vantnde!
En BngbBtsf&amp;rd pB den tiden - det var dii ett annu med ny- hetens behag njutet s~llskapsnoje!
Man friigade ej otetligt dB man steg om bord: &gt;) Niir lromma vi fram?
Hnr liinge.
drojer farden?))
och kal- lrglerade ' ej Bur rnycket fortare man skulle kunnat komma pr jam- innan man Bndtligen hann viig!
Man var ej ledsen och &gt;&gt;uttr&amp;lcad~, maet.
1fa.n steg em bord for att ha trefligt, gora bekantskaper och sjalf vara alskv~rcl.
En AngbAtsfiird ' var nAgonting fortjusande, hvariit man gladde sig pB forhand, och som man ihigkom ldngt after&amp; bland sina angenama minnen.
PA den tiden!
Varden och viirdinnan pH HBbro bjodo alltsB sina viinner pB en siidan dar i nier an vanlig beinh-kelse fortjnsande fiird.
Om bord forde kaptenen befalet - och lagrnanskan!
Frgn hennes kok medfordes riklig ' proviant och b ' etjaning, 1nusikan.ter hsde hon liitit hiimta, frgn regementet, hon hade arrangerat det hela, liksorn hon lrryddnde det med sin esprit och uppfinningsform %ga.
Sallskapet steg i land!
och vandrade fram till Kinnekulle, de styrde kosan rakt ofver till Kiillandso och slogo lager i det grona, d@r nfigon af her- rarna kvad)) Hvila vid denns kalla ..
.
)), de iinghde fram till den nyss oppnade kanalen vid Sjotorp, son1 flertalet kanske.ej iinnu sett, de foro som de behagade, under de dagar biten var deras.
Af de unga sonerna i lcretsen voro lsanske flertalet militiir- amlien.
De uppfostrades heinma och npdervisades af informatorer, 13 Brs Blder skiclcades till Karlberg.
DB de un- tills de vid 12 '.
174 dern ferierna .hemkomlno, begagnades tiden naturligtris flitigare iin annars att vara tillsarnrnans.
De hernma~arande syst.rarna liingtade ej mindre &amp; n. broderna efter dessa festcyklar.
Ingen var pO den tiden ofveranstriingd.
BBde flickorxza oclr de .. unga kadetterna tid och lust att roa sig.
Bokstudieraa - hade.
.
,.
- voro ej heller k r ynglingarna uppdrifna sbsom nu, och under ferierna forekommo inga andra studier iin de praktiska - att skiita familje lif och familjegliidje.
Redan innan julstoket var slut och jnlklap- pama fiirdiga, kom Luciadagens firande shorn en behaglig liten forsrnak af gliidjen.
Julferierna voro knappt l h g a nog fiir ntt hrar och en familj skulle hinna se sina rfnner hos sig i en trakt, diir man ofta riilrnede tjugo grannskap.
Men det var ej blott kadetterna ocli de unga flickorna soln dansade - majorerna, deras pappor, dansade nastan lika giirna, och ofta battre iin de unga.
Fruarna voro ulltid med i angliisen, nRgm af dem kunde annu dansa en gracios menuett.
och bide far och mor gjorde olrlanderligt sina DpasD.
Det vnr blott den allra yngsta ungdomen,.
som p % fyrtio-talet dansnde &gt;modern&gt;, vals och den dh nyss i s v h g komna pollran.
Intet sarnkviim var gouteradt, utan att lnusik forekom.
Konst- fardigheten var ibland icke s i stor hos den som ombads att spela eller sjunga.
Men en liten bit a£ Cruse11 eller Haydn fick man i alla fall hora, och man njot afven a£ det enkla.
Chitarren sag8 mycket ofta p&amp; vaggen, och nar man var tillsammans, Htminstone i en fortroligare lrrets, nedtogs den alltid och begagnades sdsom ackompagnemang till en eller annan liten sbng.
Jenny Lind liade nyss borjat tjusa rned sina toner, Sverige r a r ej kiiudt sibom sHng£&amp;glarnas land, men sakert iir, att i familjerna idkade man mycket, mer musik an i v %ra dagar - och iilskade den.
Det ar sK mycket nu for tiden, som helt naturligt tagit bort tid och intresse fijr mmik s&amp;som hemnoje.
Julfesterna i det umgange, hvarnr nn n&amp;gra drag I~Cimtats, afslotos m&amp;.nga &amp; r med den stora bjudningen tjugondagen pH HB- bro.
DBr dracks ~ K n u t s ski1 ~ i champagne till och med, oc11 borden dignade under viilfagnaden.
Xen det l&amp;g dock en anda af gammaldags p&amp; samma gBng enkelhet och sirlighet ijfver det hela, hvilket.
gjorde att feststamningen aldrig blef f6r liijg och gladtig- heten aldrig blef sjiilfsvlild.
Familjeprageln lag diirof rer.
Siiner och dottrar voro uppmiirksalnma och hofriska mot modrar och fiider, de unga fulla af hiinsyn for de aldre, hvar och en pB sin plats.
Men, d l a hade dock en viss sammahh~ilning i~nder n6jet, och f a i ~ l j e n '.
.
i sin ' Gelhe&lt; iraf li!
; ad af den gemensamfia gliidjen.
.
qzir ' det fest lios herkkapet, fick .ocks&amp; folket 6n ' * sl&amp;n&lt; af ' slefvem, och - det ghmqades muntert %ken ?id, d&amp; s ' toia r kusk: bordetr, dfir ' korsvennerni rikligt traktersdes och g&amp;dsfdlket d&amp; ocksB hade en rolig stund.
Det trampna missnojet och likgiltig- heten for sherrskapsgliidjen~ fordystrade ej dB sB ofta som nu de '.
.
. '
I Den g a d s sal; llhdlsbyggnaden ha ?.
blifvit i m %nga afseenden.
rubbsd af de frambrytande idkerna om) &gt;stiirsta mojliga-lycka for storsta ants1 individer,.
Tyvarr har man annu p&amp; den vag de banat iclre hunnit liingre, tin att nu,.
mer an forr, k6ld och.
misstroende sglla sig till vBrt nationallyte - afunden, och i n.uvarande.
stund kan det vad sagas,.
att vi aro ett sf de minst glada folk.
i Europa.
T7i svenskar aro.
alltfor tidsealiga och ansprBkafulla, for)) .fornamar och f-or)) lards)) att +ara glada.
Vi ha dessutom, sBsom sagdt, icke tid darmed.
Respektabla personer, hinna icke garna med n&amp;got anmt ii.n sitt arbete.
.
.
... DB det emellertid och rned yatta sages, att vi aro ett lyckligt folk, lrsnske det lyckligaste, s B Hr det stor skada, att vi ' icke mera ha tid eller lust att gladja oss diirofver!
Hvarken - hog eller lilg!
- I Sveriges gladaste landskap finnes ' knappast mer en dans- bana - sorn anviindes.
Logarna rodjas icke och stadas for en.
svangom.
Vid jnltid lelras inga lekar och) &gt;folkdan,serna)) dansas siillan; Zf andra blaud)) follret)) Bn dem, som aro betalda fijr att d8r- nwd roa andra.
N&amp;got HBbro fiimes antagligen icke heller nu i vBrt land.
&gt;) Die schonen Tage in Aranjuez sind nun zu ~ n d e.
, Man har icke nggonst8des den ro och sammanhbllning, som erfordrns for att i familjelifvet f B fram nBgot enhetligt, harmonislrt.
Hvar och en gor ansprblr pB att f B skota sig.
Mannea har statens eller kom~nunens ~ 5 1, vetenskapens, framgtforande eller nBgon annan stor uppgift, som hvilar pB hans sknldrar.
Sonerna i familjen tagas om hand af skolorna och lagra Big ' sedan vid Alma Maters hiird -.
.
.
dottrarna gB: ibland sainma vsg.
Ut gfi de alla:.
0fver hvem .skulle dB den b ' egBfvade familjemodern, kvinnan i. hemmet, f6ra spiran?
De ' olika fnmiljern&amp;dlemmarn~s intressen lopa ej i&amp;nman i hemmet; ej.
en gBng ddb det.
giillei * att roa ' sig.
Af.
.
,.
intet blir intet, och den kvinna, som kanske annu Bger bide lust och formbga att bilda en interior, neat pdminnande om hvad som i den vagen kunde pjtraffas afven hos oss for fyrtio, femtio &amp; r sedan, skall nu forgiifves bjnda till att vlcka detta familjelif frin de doda.
Forutsattningarna for detsamma ha bortfallit, Filmtropien iir tidens losen - och klasshatet har blifvit dess foljeslagare.
Pamiljens splittring iir visserligen ej tidens losen - men de skilda intressena och bridskan hota att leda till densamma.
Man fiir silledes ej forvhas iifver oberiiknade resultat a£ tidens be- modande att g6ra viirlden lyckligare och fullkomligare.
Det ligger tyvarr nara till hands, att hansyn for den enskilde kan leda till hiin- synsloshet for den sammanslutning af enskilda, som utgor familjen, eller itminstone forsvaga dess betydelse.
PA.
ungdom af vilr tid verkar ockss begreppet foraldrar, rattsligt taget, ej sdsom det forr gjort, med en betydelse narmast att likna vid den en &amp; Wig monark iiger for sitt folk - s %som en anordning, den man accepterar och respekterar.
De resultat af tidens striifvan, hvilka sisom fakta ej kunna fornekas, iiro okad duglighet, okadt vetande, okadt viilsthd - minskad gladje.
Om detta iir ett plus eller ett minus, Br sviirt att saga.
Xen iir det s i - och det vill kanske ingen bestrida - att gladjen giir mhniskonaturen b %de god och tillganglig och expansiv, s&amp; ar det i dla fall beklagligt, om icke viirlden kan g&amp; framit, utan att brhdskan rycker bort gladjen och splittringens ande gor om intet den basta Alm CZeve.
harden for densamma - familjen.
Tidningspressen och valgorenheten.
Nhdagen den 7 februari voro medlemmarna i F. ' C '.
0: s koini- tker sf Centralbyrins forestlndarinna inbjudne att med de ledande krafterna i byrin utbyta tankar angfiende de allmanna principer, som i det dagliga arbetet for komiteerna bora vara bestiimmande, och de onskembl, som vid sammantradens gora sig mest giillande.
Med gladje hade dennrt ' inbjudan horsammats af sB mBnga Central- byrBn bekvamligen kunde rymma, och allmant nttalades eu liflig on- skan om regelbundet Bterkommande.
tillfallen till tankeutbyte.
.
Dis- kussionen blef afven ratt liflig och underhgllande.
Professorskan A. Montelius betonade i sitt inleclningsforedrag, ' att hvarje komitkmedlem mBste vara medveten om sitt ansvar for de beslut som fattades, sawt att besluten afsdgo att i sig innebara de basta mojliga svar p i gjorda ansokniugar eller fijrfrhgningar.
DTan borde sUunda icke forvlnas ofver att en ansokan om t. ex. ved resulterade i ett beslut, att skaffa arbetsfortjanst for en arbetsfor son eller.
dotter, som ginge sysslolos i det behofvande hemmet ..
Man Lorde ihkgkomma, att alltid den blista hjalpen afses, och hvilken battre.
hjalp kan gifvas iin den att satta den fatti ' ge i s t h d att hjalpa sig sjalf.
Naturligt ar, att ett triingande tillfalligt behof.
afven blifver tillgodosedt, dt % omstalidigheterna detill foranleda.
Bland onskem&amp;.len ha] * under de flydda Gren, sedan b y r h bor- jade sin verksamhet, intet gjort sig sB gdlande som sanzarbete.
Samarbete rned den offentliga fattigohden och samarbete med de otaliga viilgoraade p ~ i v a t a foreningnrna och aallskapen inom hufvud- staden.
Orsalcerna till bristen harutinnan Bro minga.
Under sam- talets gBng betonades sarskildt ' den stiillning pressen intager och kunde intaga i denna friiga.
Den allmanna opinionen skulle lattsst genom pressen knnna stammas viilvillig for ett arbete, som alltid.
afsett och alltid vill afse: hjiilp At alln som lida; hjalp p i ratta stallet och bjalp pB riitta sattet.
Men detta mB1 kan icke nBs utan ett sa~) lfiilclt systematiskt arbete, som forntsatter den enskildes upp- offring af att ntan i samforstBnd rned arbetet i det stora hela f B upptradcz som beskyddare eller reforma$or.
Hvilket ansvar drabbnr icke hiir det offentliga ordets miin och kvinnor?
Huru skulle icke dessa kunna uppfostrande leda den allm5i17ncz opinionen in pB den ratta vagen?
Men hnrm fylla de nu sin nppgift?
Vi vilja taga det sista esemplet, son1 stBr oss till buds.
I medio sf jauuari d.
B. inneholl en a£ vBra dagliga tidningar en rorande berattelse om D bildning ocli f attigdom D, hurn en stackars hustru, dotter till en prast, med sina tre barn led den forfarligaste nod.
Nannen, f. d. landtbrulrare, hade, ehuru en bildad man, icke tvekat att Btaga sig en vanlig arbetnres gijromil, men dessa blefvo honom afven till slut forvc,grade.
FattigvBrd, roteinan och diako- uisss gjorde svlrigheter pB.
grund af den drakoniska~lagen om hem- ortsratt.
Ja, till slut sBg den arma hustrun endast i doden befrizl-,.
.
+en .fr&amp;n allt elande for s i g och sina barn.
: Dodssiittet Tar t. o. m. redan valdt.
En raddande iingel, tidningens meddelare, ~pptrtriidde dB.
hjiilpande: Genom ~Viilgorenhetsforeningen s erhiills iifven hjfilp.
Nen midt i vintern mlste den arms modern med de sjuka barnex) begifva ' sig den 30 mil l h g a vagen till fattighuset i hemorten.
Af artikeln kan man ej forstti annat Sin att allt detta passerat inneru- rande vintir.
Vid de efterforskningar, som med anledning af denna gripande skildring ' gjordes, befanns det, att det lilla af sanning, som .I&amp;g.
till grund for berattelsen, passerade for &amp; tta Br sedan.
Mannen.
hade, till foljd af oduglighet icke kunnat bibehglla den fijr- mijgenhet som funnits.
Hustrun hade aldrig tankt pH sjiilfmord.
Pattigrlrden.
hede icke yrkat p i nlgon resa till fattighuset, s o u heller aldrig blef af, men hustrun afslog vidare fattigrlrdshjelp af fruktan att f attigv8rdsstyrelsen i hemorten~kulle yrka p i falniljens hemresa.
Familjen bor tlnnu ' i Stookholm.
Xu iiro till foljd nf mannens otrohet och oforbatterlighet makarna skilda.
Privat hjflp har under d l a dessa gr hillit hustru och barn n&amp;gorlunda uppe; trA af dessa aro redan i arhete.
Den namnda viilgorenhetsfijreningen ar icke liktydig med F. V. O., ty dar ar familjen fullkomligt okand.
Hvad &amp; r- nu meningen med denna historia eller hrad utriittar den?
Jo, den kastar en ofortjiint skugga pH de mpdigheter och personer, som haft med saken att skaffa; den kan ej annat iin viicka ondt blod och an bredare gora den klyfta, som Btskiljer de olika samhallskla; sserns, och allt detta p i samingens bekostnad.
.
Ett annat exempel.
Hvem minnes icke den hhresande skil- dringen i en annan daglig tidning for ett tir sedan om den hemlosa familjen i ett skjul pQ norr, dar storm ooh sno gjorde vistelsen lika outhadlig som under bar himmel?
Hvsd blef foljden af denna inkomstbringande spaltfyllnad?
Jo, ett par dagar darefter kunde man fii se %den arma moderno under rusets inflytande stolt vise cn packe sedlar, som hon framdrog ur sin kj~~telsiick.
Icke underligt d&amp; att familjen ogarna lamnade det pb grund af tidningsartikeh inkomstbringande skjulet.
Forstlr man d % icke, att hiir den oforrilllade noden blir den lidande parten?
Ty icke nog med att de rikligs medel, som sllunda samlas i en ovardig hand, aro bortkastade, utan de lattriirda, okri- tiska hjartan; som roras till t %rar och gifmildhet vid slik skildring, tillsluta kanske en annan g h g sina borsar, dA de borde st&amp; vid- oppna, vid den ganska naturliga slutsatsen:)) Ti vilja icke en gdng till blifva forda bakom Ijuset.&gt;) Dessutom har kanske obotlig skada '
tillfogats en saunda .h$ilpt ovardig familj.
0,ch.
hiirf or borge ansva-.
.
.
.
ret, i sqnning, .kiinnas&lt; tungt.
V i liunna icke underlgta att i sammanhnng hgrmed berora en annan sida af pressens stiillning till .dennn frBga, ehnru den icke ar s&amp; i ogonen fallande.
Vi mena tiggaraunonserna.
Detta s5itt att forskafia sig hjiilp eller e ~ t r .inkomster a synes jn sB oslzyldigt och oskadligt.
LBtoni oss tanka efter.
Genom en annons i Btsliil- liga tidningar och .listers ntlaggande p % 5 A G stallen undgiir den sokande .i allmiinhet all undersokning om behofrets verklighet och alltid.
kontroll iifver de erhUlna medlens anv8nd; znde.
Hvilken fre- stelse ligger k l r e.
hiirnti for den lattjefulle eller yrkestiggaren att anviinda detta nu sti vanliga s5itt?
Vi vilja visst icke p %st&amp;, ntt alla annonser harrora friin denna kategori.
Men det vidoppna f5iltet for e n.
dylik industri manar till en ytterlig forsiktighet.
Det kan sva- ras, att intyg erfordras alltid for annoilsernas motta.gande, men dB okritiska hiidpare ofta aro till hands, blir denna kontroll i de flesta fall imaginbr.
Erfarenheten gifver ocksB vid handen, att den genom.
annonser erh&amp;llna hjalpen ofta mera skadnr an gagnar, skadar sHviil mottagare .sow gifvare.
Hvad 5ir dii att gora?
Finnes nBgon bot for dessa missforh&amp;llanden, ntan att den verkligen behofvande skall i och med detsamma blifva utan hjalp?
Ja, visserligen.
Samfaldt arbete.
Enighet mellan alla, soln vilja samma 111&amp;1.
Hiirmed vilja vi icke 18gga nilgot som helst band p l den fria viljsn.
T7i fordra eller onska endast, att hvar och en, innan han hjalper, forskaffar sig sfi tillfoditliga upplysningar son1 mojligt, och sedan dessa erh&amp; lits, 5ir man, fri att.
handla &amp; om hjarta, forstBnd och sainvete bjuda.
F. V. 0.
Br alltid ' villig att utan ersattning st&amp; till tjBnst med upp- lysningar, och det stBr ju hvar och en fritt att godkiinna eller for- lrasta ile rHd, som byran gifver.
J u mer v i r skona hufvndstad vSiser i om.fBng och invknarantal, dess mer vaxor iifven noden och mojl ?gheterna for existenser, som vilja, lefva endast som parasiter.
Liitom oss dock en giing gora lzlart for ' oss, att son1 enskilda forrnii vi i stort sedt plntt intet.
Om i.cke annat borde sjiilfbevarelse: instinlzten saga oss: har kriifves allas forenade bemodanden for att rBda bot pB ett ondt, sorn annars skall vasa oss ofver hufvudet.
For dessa bemodanden vill F. V. 0. vara en medelpunkt.
sJa, men F, V. 0. har sii forvanda principer)), sages det.
Vi svara: G&amp; och hor !.
GB med eaer erfarenhet, edert intresse for de fattiga, och ni skall siikerligen .mottagas med oppha armar.
Vi sluta rned den glada fortrostan, att.
pressen, dA den blifvit uppmarksamgjord pB ' '
saken, skall skicka sina representanter till F. V. 0: s komithsam- mantraden, och sedan - ja, sedan hoppas vi, att vagen iir ijpp- J.
AT.
nad for samarbete.
Litteratur.
Lindelin.
Eventyr-spil i fire akter af Jonas Lie.
En bok, som kommer till oss f r b hinsidan Kiilen, mottaga vi dltid med ett respektfullt allvar och ' en ansvnrsfull forkansla a£ att det nog I r friiga om ndgot viktigt, att vi skola f&amp; se ndgot samfnndssir brutalt blottadt, nlgot socialt eUer psykologiskt pro- blem uppstalldt p % ett nytt satt och diskuteradt frdn hittills okanda synpunkter eller nigon teori konstruerad och argumentbefastad.
Det ar knappt vi kunna komma oss for att tro det allvarsamme brodrafolket Bstadkomma nlgot for ro skull.
Diirfor iir det viil, som Jonas Lies sista arbete hsr blifvit taget for en tendensbok och uppfattats som en hiitsk attack pB kvinnokonet.
Att skrifva sagosyel ar att fresta Gud, och att lasa dem Br mycket angsligt.
Riktigt kvalfidlt blir det dock endast i det fall, att man f %tt anledning att misstanka, det en problemdrake ringfar sig kring sagans innersta hemlighet eller ett tendensmonstrum ligger pii lar i dess mystiska skogsskymning.
Ned sidana farhggor, upp- tanda af tidningsrecensioner, borjade jag liisningen af ~ L i n d e l i n; ~ men allts0.m jag laste, vardt ja.g lugnare och tryggare, och niir jag last till slut, var jag fullkomligt saker pH att.
Lie inte a r Ibsen, att ~ L i n d e l i n ~ iir ett oforfalskadt sagospel och att det inte har annan tendens an pB sin hojd att visa, att troll iiro troll och karlar Iatta att h r a.
I denna bok har sagan g %tt vilse och strofvat in pti rerklig- hetens mark, dar det finns m&amp;nga tufvor, som den kmde s n d ~ b l a ofver, om den inte alltjamt hade sitt troll att klangn sig fast id, iirketrollet med den dejliga kvjnnoskapnaden och ilet ludna iirat med trollklipp i, som sitter gomdt under orhanget med de grons stenarna.
Ryckvis beter det sig nastan, som om det vore en man- niska; men i allmanhet.
gdr det i afseende pH trollnatur alln biUiga ansprdlz till mijtes.
Fem man expedierar denna Lindelin i fyra akter, och pi, slutet liter hon sig enleveras af den sjette.
Detta kan ju l&amp;ta manskligt nog for en och ' annan; men siittet, hvarp&amp; hon sko- ter sina erotiska Bfventyr, i hvilkas kedja den af forf.
presenterado
-.
serien blott ar en som pb mbf8.
losbruten lank, ar sB starkt sago- stiliseradt framstiilldt och ~nBladt i s&amp; fii och bjarta farger, att det nastan u t p l h a r intrycket af den moderna ramen, som kanske ar d8r for den hunloristiska kontrastens skull.
I forsta akten, som annars iir den yppersta, verkar Lin- deling troll i sb eminent grad, att man lriinner sig en smula besviken i astetiskt hiinseende, och onskar, att hon ville lara sig uppbffra kvinnokostymen nBgot graciosare.
Den robuste skepparen, som for ogonblicliet ar hennes utkorade, har mode- ratare ansgrik, for honom ar hon)) en saa rivenes deilig Himmeri- ges baade Rose och L i l i e ~, som han pti sitt enlda.
men praktfulle sulickersprbk uttryclrer sig.
Men sB ar han ocksb d e n mest hjiilp- lost foralskade sjobuss, soln nbgonsin seglat pb boljan blB, hvilket s8rslzildt idagakgges, d i ha11 ofirar det k5iryte han iiger, sitt bor- ' stiga roda sliiagg, Bt Lindelins nyck, en episod, som ger anledning till en dramatislit liflig scen, hvilket iir nAgot ganslca sBllsynt i detta trolldrama.
J a g vill garna tro, att forf.
haft en djnp afsikt med att utbreda en slidan symmetrisk enformighet ofver sitt skbdespel, att Ban darigenom velat intensifiers sagost %mningen, overlrlighets- prageln, s o n tillhor genren i frtiga.
Man vantar sig ingen nerv6s spanning, inga hetsade intriger i ett sagospel; man iir nojd, om man blir bjuden pA idyllislra och burleska situationer och granna dekoratio- ner, sadann som man Br fortrogen med sedan sin bai-ndolns sagoslulx- ningsperiod.
Men niir man miirker, att forf.
knusslar pH detta ocksti och att han i stiillet fijr i .Venusberg och urskogar glacerar sina figurer, om inte precis midt upp i den nyaste nntiden utaii s&amp; pass l h g t tillbaka, att norske grosshandlare voro lojtaanter i borgargardet och deras fruar lrallades ' madam, sB Atminstone alldeles for nara inpi oss, for att vi riktigt skulle kunna komma i humor ott taga trollhistorierna pii allvar.
Pieteten for 011 rangforfattare bjuder en att jaga efter valgrun- dade nlotiv till det, sorn sgnes omotiveradt, och anledningar att prisa det, som forefaller mindre lofvardt.
Men man gor kanske.
rattare, om man i ett fall sorn detta ger det lonlosa hypotesbyg- gandet p % biten och dristigt ansluter sig till den frBn antiken iirfda hiidelsen, att iifven Homerus slumrar till ibland.
Niir man har gjort detta medgifvande, kan h e n kosta pH sig att gP lionu ett steg och summera ihop sina intryck af boken pB foljande satt: Jonas Lie har tagit miste om effekten, hvilken han iin mb ha Hsyf- tat, hans trolldrama iir for inassivt och tungt for rttt hBlla sago-.
stimningen vid makt, satiren ar for trubbig for att genomtranga.
den, och niir rid&amp;n ggt ner i sista nkten, s5 ktinner man sig niistan lika lnracl som de fem herrar, hvilka Lindelin snccessivt har exyeri- menterat med under dramats lopp.
Kristiania-damerna ' ha tydt)) Lindelin, som en ondskefull kvinnosatir och petitionerat om att det icke skulle f&amp; nppforas, och en insiindare i den danska tidslrriften)) Kvinden og samfundetu upplanar i indignerad ton de danska kvinnorna att afgifva en opinionsyttring i semma riktning.
En dylik petition vore det ingen skam att underteckna, hvilken stiindpunkt man lin intar i kinno- psykologiskt hiinseende, men endast i det fall, att ~ L i n d e l i n icke ~ komme att st8 ensamt p&amp; listnn, ntan att alla etiskt-iistetiskt-dra- matiskt olarnpliga skddespel forenades med detta till en .scenisk K.
E.
J. kontrabandsforteckning. '
p 2: I HIjurtholm.
Roman af Sophrcs Bauditz.
o f ~ e r s i i t t n i n ~.
Detta ar en problembok men icke af 80-talskdiber, ty den siitlter inga problem under debatt, utan af en ofverraskmde ny sort.
Den framstaller namligen en tarnligen acceptabel losning af ett problem, som ingen mknnislra, lranske inte ens forf.
sjiilf, har for- mnlerat och som flertalet mbhiinda inte ger ' sig tid ntt obserrera p l grund af det forsynta och humbugsfria satt, hvarpd det triider en till motes i boken.
Denna ar ~ r o l i g: i ~ den mening, Bvari detta ord anviindes nf ungdom i de tidigare ton-hen, och likviil ingen barnalasning, den iir naiirt gammaldags, icke imiteradt, och biir dock alltigenom prageln af fin-de-siGcle.
Det vill allt en smula trol- leri till for att gstadkomma en slik forening af skenbart oforen- liga ting.
NLI skall ingen tro, att denna bok ar ett konstverk meet rik- tigt afviigda proportioner och omsorgsfi~llt berghad effekt.
Jag iir snarare radd, att det roliga och gammalmodiga tynger ned det mo- derna och for stort folk 18mpade, till den grad, att det senare ri- skerar att slintn undan den ordiniire romanliisarens uppmiirksamhet.
Kompositionen, som vid seklets midt knappast skulle ha riickt nlgot uppseende.
verkar i dessa dagar oerhordt dristig.
Gam- ma1 herrghd med familjespoke och minnen afPfamiljetragedier, pi- stolduell lned dodlig utglng, nnderatucket testamente, listigt Bstad- kommen mordbrand, hvms upphofsmirn iinnu listigare uppsp&amp;ras, och slutligen tv&amp;, som i borjan ha antipati for hrarrandra, nngefHr vid midten ofvergd till sympatiska kiinslor och pB sllitet sf$)) I ~ v m - mclia.
Denna exposti ar inte mycket loftesrik, och det fir godt, om man ken viirja sig for tanken pb Narlitt.
Nein allt det dar ar bara ntanverk, som man icke bor lbta
skr %mina sig.
af.
Vid narmare pBseende .skdl .. man .finan, att den klumpiga, fabrikstillverkade ramen kring de fagra poetiska taflorna f&amp;r ett visst raffineradt, kontrastbehag, och den ~nildt satirisktt esprit, som forf.
ger rikliga prof pi, gor en foga benagen att rycka p5 o,slarne ocll kalla honom kritiklos.
Bland de skarpt individualiserade ' typer, som fijrekomma, Br kapten, soin ' visserligen icke iir bo- den fornamsta en gainmal f. kens yrkeshjalte men sB .kringvafd a£ den noblaste poesi, att hans bild ar den, som miste pragln, big.
djupaft.
i ens minne.
Med ho- nom hnr forf.
n&amp;tt masterskapet i konsten att snmmangjuta nytt och gainmalt.
Han ix viildig jagare, och hela traktens farbror, meu mer an allt annat iir han poet, den renaste lyriker i heln sin fore- teelse.
De andra tala hvardagssprik, men hnn talar pB sanlma satt son1 forf:, niir denne sjalf tar till ordet i hymnartade natur- skildringar, dar jakt5ilslzaren forrAdes af sin bojelse att mera uppeA h a l a sig vid faunan an vid floran.
Det drag, .som sarskildt stidler.
: Bau+te ' kapten p i en ofantlig distans frAn de vallziinda lzrutgnb- barna i gamla romaner, ar hans ultramoderna nppfattning af kultn- rens poesi, hans foriniga akt kanna ett likq intensivt astetiskt vs1- befinnande i frack vid det greflige.
middagsbordet med dess degants etikett och raffinerade feststamning som i kavaj och storstoflar p i beckasin j akt.
Det yngsts litterara och artistiska Kopenhainn i skepnad sf fem symbolistynglingai~ afbasas pB ett sardeles kvickt satt i en liten episod.
Nigra af cle repliker, som liiggas i dessa herrara mun och som sakedigen Bro mindre lzarrikerade an de vid forsta betraktau- ' a.
d e t forefalla, hora till det mnntraste i denna ofver hnfvncl t a g e t gan- ski glada bok.
Till sist kan jag icke underl&amp;ta att nttala inin beunciran f6r det nyanserade spriksinnet hos den anonyma person, som fullfoljt det svBra v h f v e t, att tolka bokeu p % svenska.
Hali Br vard det biista vitsord en ofversiittare kan f&amp;, det namligen, att han ofver- satter, som ofversatte han icke.
E.
E.
.J.
Foreningsmeddelanden.
Stipendiefonderna.
Genom.
ordfornnden for IokalBomitBn i aster-.
sund har till Jlimtlands llins insats i Allmtinna stipendiefonden ofverliim- nets kr.
770.
Vicl ansokningsticlem utgAng hafva ' 27 sijkande .till Forb~mdets yrkes- och studiestipendier anmiilt sig.
Ansokningarnrt hafvsr, sedan de kranskats inoin stipendiekomith, selnitterats till vederb8randk lokalkomit8es och fort~: oendepel.soner inom Stockholms stad och de olilca I h e n for uppriit- taiide af farslag till stipendiater, och komma stipendiatvalen att bekant- gijras fore April mlnads utglng.
-.
-.
Vid Fredrika-Bremer-forbundet inskrifna sjukskc ", tcrskor ha pP forbundets ansiikan erhgllit tillstand att vid resor i statens jBrnvL- gar f r h eller till tjanstgoringsort fardas i andra klasuens vagnar mot half afgift och i tredje klassens mot samma afgift, som iir gallande vid trupp- befordringnr, d. v. s. ll /?
ore for person och kilometer.
skilda hiill.
S17eriges kvinliga fredsfiirening hade mPndagen d.
7 mars sam- mantrade % hushAllsskolans lolial, Jakobsbergsgatnn 15.
Darvid diskutera- des och antogs foljande program fijr fiireningens rerksamhet: ~Sveriges Kvinliga Fredsforening anser det stridande mot humanite- tens kraf att tillerkanna vapnen afgoranderiitt i rnellanfolkliga tvistefrigor och tror ptl mojligheten af en utveckling,.
som gor lag och rlitt till natur- liga skiljedomare rnellan staterna, liksom de blifvit det mellan individerna.
Genom att inom och utom Sverige soka vinna anhangare Bt denna sin upp- fnttning vill forenhgen friimja en internationell folkopinion mot krig och for fredlig losning af mellanfolkliga konflikter.
Foreningen ser i en dylik opinion den nodvwdiga forutsiittningen for ett sHdant ordnadt rattsforhiil- lande mellan statenla, som i lgngt hogre grad an det nu rhdande systemet skall betrygga den nationella sjtilfsttindighet, for hvars viirn vi nu tiro hsnvisade till vapenmakt.
Entir kvinnorna ph grund af skaplynne och saml~allsuppgifter otvifvelalitigt aro mest agnade att sprida ocll 1-inna anslutniug At freds- tanken, har foreningen sbskildt vandt sig till chin.
Intill ' dess striifvandet efter ett framtida varaktigt fredstillstrind nQtt sitt syfte, ser foreningen i ett andamAlsenligt forsrar ett s k ~ d d for den nuvarande freden och ett yttersta vilrii for frihet och sjiilfstandighet.
Liimnande andra samhallsfrigor % sido vill foreningen shlunda i sin m %n bidraga till det stora internationella kulturarbete.
som har till mil att befria iniillskligheten frgn en af dess mest fruktansviirda hmuiikelser och en af dess mest tryckande bordor - kriget och den beviipnade f r e d e n ~.
Bid darefter foretaget styrelseval utsiigos till ordforande fru Emihk Broonzee, Malmskilnadsgatan 60: till kassaforraltare froken Jlrlicc r.
Hutrr., Nybrogatan 24, till sekreterare froken Anncr: Liltdlza !len.
Valhallaviigen 49, sarnt fruarna Hunna Theorell, LinnBgatan 78, och FCIILIZY Petter-son.
Thule- gatan 21.
De, som onska ing % i foreningen.
kunna dlirom giira anmalan hos nAgon af styrelsens medlemmair.
- Fiireniugen for sjukvHrd i fatUiga 1x111 hiill onsdagen den 10 dennes sitt &amp; smote i Lakaresibllskapets lokal!
hvarrid som ordforand~ fungerade forste stadslaaren professor I&lt; /.
Lirwoth.
Sedan %rsberiittelsen upplasts, foretogs val af nilmd, hvarvid de medlemmar af denna, sorn voro i tur att afgl, Btervaldes.
Ordfijrande och skattmastare ar fru Ebba Lind qf Hqebg, vice ordfiirande fru Boh- man och sekreterare doktor Heddu dndersson.
.
-.
ispis- och Knackebriid i 0Zi7ca sorater, 0 6 f u e ~ ~ t r d f f l i viiZs ' 1) na7c.
ga~~ m$nga Dresden 1894.
J3rniins.cllwoig 1895.
GULDMEDkLJ Stockholli~ 1897.
\: Biscuits o c h C a k e s.
gremer-JP6.
$!
*: %&amp;.
&amp; Jurist: ' Oo).
,.
, k?
%, w lamnar it kvinnos r i d.
och upplysningar i juridiska och ekonomiska angelagenheter.
Traffas &amp;.
forbundets byrg 54 Drottninggatan, 1 tr. Bnsdagar Id.
l / 2 11-11 f. m.
Dagnv td7iont91tt~ fi-dn och mecZ IS98 med 20 haffen, &amp; jt ?ra1z~7~ ' fitinst 28 tryckark.
S&amp; 0 0 %set for 7 ~ &amp; rg&amp;ng l 5- endust 7tQjt7t n~ecl 1 kr.
och a r * s4le (les: a m d id For nted7enmar af F~.edri7ia-B1 * en1er-Fii,.btctzc7et.
.
.
kr.
3,so.
5 3 3 For i~i ' ie mec&amp;c~azar n f Fredrika- R1-e11zer-Fiirbt11~~7tt D ri,oo.
4 o&gt; Forbzc~zdsmedle7tlnzar qn.e~ztmerern 4 F~ * ecZrikn-Bre1t~er-F~bt.1 6 2 dets byrh, 54 l ?rothli~zggata~~, yerso~dige~~ eller weck7st postanvisni~zg.
- z w; Icke firblc~ads91zed7e~1tq1zar 7; wana pre~a~cnrerwu (7e7.s uicZ a1744 jmtc4,9,- 2 stalter i rilcet, ckls pi fibzcndsbyrd~, d~7s iifelt kos 8i.r l ~ ~ k I ~.
~ ~ z d Z t ~ r Losnummer kunna e~ha " / / as a " Fredrika-Bremer-Forbundets b y r i M -- - - I - * - &amp; 2 till 22 PTn eft p i s a f 30 iire fZr enkelbtifte.
BARNANGENS antiseptiska Vademeeum - munnens, tindernas hudens vhrd och for m. m.
OBS.?
l i ~ t y g f r h nedanut5ende me- ' dicinska auktoriteter iirfolja llvsrje flaska: Profcssorn i hygien vicl K. Karol.
Institutet IIr E. Alnicluist, I ' rofessorn vid Upsaln Unircrsitet Hr Olof Hnm- marsten, Docenten i fitrmnkotlpuniik vid Upsaln Univeraitct Hr 31.
Elfstrand.
Vademeeum iifwrtriiffar i hak- terittdijdailde och bnktt * rithiimmtlnde fiirnldga livarje a m a t i hnudeln fiirc- komn~aniie oskadligt toa ' let tmedel.
- E n flndca Vademecum innr~htillw minst lika stor baktwiedijdnnde och bakteriehiimmandc!
fiir~nags son1 RO vanliga ', - literliaskor biista Xaeptin.
Se vidare den tztfijlj ande beskrifningen.
Annonser f6r D A Q N Y upptagas af ' f ~ ~ o 7 g e Intgeborg ~a B e v g e t d h n.
31 ~ s f e r m a l m s ~ o t a 3 n 7.
Fedrika-Bremer- Forbunde f: Dro f tningga f an 54. a %s 2 cs Y Rikstelefon 27 6 ' 2.
Mss2 6 pz &amp; G LC (z?
- .z - fi 2 - v 2, 3: 1 2P, %.
.
Fiirbundets b y r i iippm 11-4..
Allnl.
tel. 1S lfi.
f. V. 0.
Ceritralbyr6: Sfora Nygafan 36. '
Rikstelefon l54ti - Xllm.
telefoii S i 13 iix under rintern ijppen alla helgfria rlngar.
utoui liirdagar, Fijr ItiGlp~iilittntl~~ H., 10-11..
-- kl. 10 - 4..
Fireninyen Hbndaibetqts Ycinner: Brunkebergstortj 18.
Oppet 10-4.
- - -.
-, - - -.
- - Stockholm, Aftonblndets tryckeri, 1895..
.
.-.
.
.
.
.
