# ID: svediakorp-per1604
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 36,725
# sentences: 1,109
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 1 3 (952) T O R S D A G E N D E N 3 0 M A R S 1905 öm l å g a för T h a l i a och det s t o d nu k l a r t för h o n o m, a t t l y c k a n i n t e g ä r n a fanns a t t s ö k a på något annat håll.
H a n k n a c k a d e först p å hos en u p p b u r e n p r e m i ä r d a n s ö s, men innan h a n v å g a d e stiga på, knäföll h a n p å f o t s k r a p a n i farstun och b a d e n t r ä g e t den g o d e g u d e n om hjälp och b e s k ä r m.
H a n blef välvilligt m o t t a - gen och t o g till s l u t m o d till sig och förevi- s a d e sitt b r a v u r n u m m e r: s o l o d a n s ä la Cendril- lon, utförd i s t r u m p l ä s t e n och förhöjd till sin effekt g e n o m t a m b u r i n s m a t t e r mot konfirmations- hatten.
Men d e t t a h a n s första f r a m t r ä d a n d e s å s o m utöfvare af T e r p s i c h o r e s e l e g a n t a k o n s t medförde emellertid i n g e n s u c c é s, och med lef- n a d s m o d e t en n y a n s b l e k a r e s t y r d e han k o s a n till t e a t e r c h e f e n.
H ä r gaf h a n n å g r a prof p å sin s å n g - och d e k l a m a t i o n s k o n s t och bad b e v e - k a n d e a t t blifva a n t a g e n till s k å d e s p e l a r e.
Men äfven h ä r m ö t t e m o t g å n g e n.
H a n befanns v a r a för b e n i g och m a g e r och han l y c k a d e s ej r u b b a f ö r k a s t e l s e d o m e n g e n o m en liflig f ö r s ä k r a n, a t t han n o g skulle bli fet, b a r a h a n fick e n g a g e - m e n t och ett g a g e på h u n d r a r i k s d a l e r om året.
HANS CHRISTIAN ANDERSEN.
TILL N 100 - ÅRSDAGEN 2 APRIL 1905.
Ä R NY K O N F I R M E R A D E s k o m a k a r e s o n e n H a n s Christian A n d e r s e n från O d e n s e fat- t a d e det h e r o i s k a b e s l u t e t a t t r e s a till K ö p e n - h a m n för a t t bli en b e r ö m d m ä n, h a d e h a n förut k n a p p a s t s t u c k i t n ä s a n utanför den lilla h e m s t a d e n s t u l l p o r t a r och visste om den öfriga v ä r l d e n icke s t o r t mer, än a t t den v a r m y c k e t s t o r och a t t det var l å n g t mellan O d e n s e och Köpenhamn.
H a n s mor, som i sina d r i s t i g a s t e d r ö m m a r s å g h o n o m i framtiden s å s o m utöfvare af vällofliga s k r ä d d a r e y r k e t, lika a k t a d k a n s k e och k u n d v ä l s i g n a d som g r a n n e n, m ä s t e r H a g - m a n, k ä n d e sig icke alls t i l l t a l a d af s o n e n s p l a n e r och v ä g r a d e a t t ge sitt s a m t y c k e, m e n d å H a n s C h r i s t i a n envist höll i sig och m e n a d e, a t t det n o g k u n d e v a r a lika f ö r n ä m t a t t bli en b e r ö m d s k a l d eller s k å d e s p e l a r e s o m en b e r ö m d s k r ä d d a r e, m å s t e hon till slut ge efter och p l o c k a fram n å g r a s p a r a d e r i k s d a l r a r till reskassa.
H o n s k r a t t a d e d o c k i m j u g g och a n f ö r t r o d d e sina v ä n i n n o r, a t t hon vore öfver- t y g a d, a t t han a l d r i g s k u l l e k o m m a l ä n g r e än till N y b o r g, t y n ä r h a n där finge se hafvet, skulle h a n n o g bli så f ö r s k r ä c k t, a t t h a n t v ä r t v ä n d e om h e m igen.
Men H a n s C h r i s t i a n b r a n n af d å d l u s t och ä r e l y s t n a d och de k a l l a fläktarne från B ä l t e t k u n d e i n t e s v a l k a af de h e t a k ä n s - lorna i hans bröst.
I sin k o n f i r m a t i o n s s t a s s — fäderneärfd h e l g d a g s r o c k och m e d b y x o r n a n e d - stoppade i smorlädersstöflarna — beträdde han K ö p e n h a m n s g a t o r och m a r s c h e r a d e d i r e k t till t e a t e r n, t y g e n o m e t t flitigt s t u d e r a n d e af affischerna — till m e r a h a d e d e t s ä l l a n blifvit — n ä r n å g o n g å n g e t t t e a t e r b a n d förirrat sig till O d e n s e, h a d e tidigt hos h o n o m v a k n a t en Och d e s s a första m o t g å n g a r voro i n t e de enda han hade att brottas med, innan han n å d d e den e f t e r t r a k t a d e l a g e r n.
H a n fick sin rikliga del af s p a r k a r och rifvet s k i n n, och n ä r m a n nu läser den af h a n s b ö c k e r, som b l a n d alla s a g o r h a n skrifvit n ä s t a n är den allra underbaraste, " Mit Livs E v e n t y r ", har man s v å r t a t t förstå, h u r h a n m e d sin n ä s t a n sjuk- ligt s e n s i t i v a n a t u r k u n d e bli b e s t å n d a n d e i s t r i d e n, och m a n m å s t e f ö r v å n a sig öfver, att det ej gick h o n o m l i k a d a n t som s å n g f å g e l n, som o f ö r h a p p a n d e s r å k a d e in i a n k g å r d e n.
T y i l i k h e t m e d d e n n a h a d e h a n j u alls i n g e n t i n g m e r a a t t k o m m a m e d än sin s å n g r ö s t, och h a n s y t t r e och e x t r a k t i o n voro j u af en beskaffen- het, a t t det k u n d e l i g g a m y c k e t n ä r a till h a n d s för en a n b o r e n a n k a a t t t a g a h o n o m för en simpel gråsparf.
I s t ä l l e t för a t t v a r a en m u n - t e r v a n d r i n g i frihet och solljus — t y s å d a n vill m a n j u helst t ä n k a sig den s t o r e u n g d o m s - v ä n n e n s u n g d o m — v o r o så h a n s u t v e c k l i n g s å r ett e n d a s ö k a n d e i m ö r k e r, och förödmjukelser och k r ä n k n i n g a r h ö r d e till h a n s d a g l i g a k o s t.
H a n s begåfning u p p t ä c k t e s visserligen s n a r t, och det fanns g e n a s t fullt u p p med välvilja, som s k y n d a d e till och t o g h o n o m u n d e r a r m a r n a, m e n i e r k ä n s l a kräfdes n a t u r l i g t v i s också t a c k - s a m h e t, n å g o t som i d y l i k a fall b r u k a r v a r a d e t s a m m a som en fordran på ett fullständigt u n d e r t r y c k a n d e af alla p e r s o n l i g a t y c k e n.
Icke v a r heller h a n s alltför s e n t p å b ö r j a d e k u n s k a p s - s ö k a n d e n å g o n l ä t t sak, n e j, k a n s k e var det en af h a n s u t v e c k l i n g s å r s s t ö r s t a s v å r i g h e t e r, t y det är ett k ä n d t f ö r h å l l a n d e, a t t v e t e n s k a - p e n s frukter i de flesta fall p l ä g a v a r a s t e n a r för dem, vid h v i l k a s v a g g o r F a n t a s o s s t å t t v a k t.
H a n, som hittills fört e t t visserligen fattigt, m e n o b u n d e t dagdrifvarlif, h a n, som hittills inte gjort a n n a t än d r ö m t och d i k t a t, m å s t e dock finna sig i a t t bli i n s t ä n g d i en kvaf s k o l k a m - m a r e och t i l l s a m m a n s m e d s m å p o j k a r, som i n t e r ä c k t e h o n o m l ä n g r e än till s k u l d r a n, t a g a itu m e d v e t a n d e t s första g r u n d e r.
Han hade nog 18:DE ARG.
u n d e r d e s s a å r mer än en g å n g o r s a k a t t s u c k a m e d d e n lilla r å t t a n, som i en af h a n s finaste och k l o k a s t e s a g o r d r a g e r u t i v ä r l d e n för a t t l ä r a sig k o k a s o p p a p å en k o r f s t i c k a: " Det är alls icke l ä t t a t t g n a g a sig till s k a l d, det ä r så o t r o l i g t m y c k e t m a n m å s t e s t o p p a i s i g. "
Men den u n g e s k o m a k a r e s o n e n ä g d e en seg energi, och som den lilla r å t t a n gaf h a n inte t a p p t, förrän h a n g n a g t i s i g den erforder- liga k v a n t i t e t e n h å r d s m ä l t v i s d o m.
Och en v a c k e r dag- s t o d h a n vid första m i l s t e n e n p å v ä g e n m o t m å l e t: han h a d e t a g i t e x a m e n a r t i u m och k u n d e s k a k a af sig s k o l d a m m e t och börja e t t fritt diktarlif.
H a n t o g nu o c k s å p å a l l v a r i t u m e d d i k t a n d e t och s k i c k a d e u t den e n a b o k e n efter den a n d r a, h a n försökte sig p å alla o m r å d e n; d r a m a t, r o m a n e n, p o e s i e n, m e n fram- gången var ringa.
K r i t i k e n h a d e en hel del a n m ä r k n i n g a r a t t g ö r a, och om också d e s s a n å g o n g å n g v o r o h å r d a och o r ä t t v i s a, voro de dock m e s t a d e l s b e f o g a d e, t y d e n u n g e s k a l d e n v a r alltför ifrig af sig och gaf sig ej till t å l s med någon noggrannare konstnärlig utformning och s p r å k l i g ans.
H a n g e n e r a d e sig ej heller att g ö r a s t r a n d - h u g g in på a n d r a s l a n d t o m r å d e n och v a r be- häftad m e d en b a r n s l i g artistfåfänga, som ofta t o g sig löjliga u t t r y c k och till billigt pris s a t t e v a p e n i h ä n d e r n a p å y r k e s b r ö d e r, h v i l k a an- s a t t e s af j a l o u s i e de métier.
I hans memoarer finner m a n hela sidor fulla af j e r e m i a d e r öfver h a n s u n g d o m s v e r k s b e l a c k a r e, och det ä r r e n t af r ö r a n d e a t t läsa dem, t y h u r u likna de inte b a r n e t s t å r a r, n ä r det i sin första k r i a finner ett m y l l e r af fula b o c k a r i m a r g i n a l e n.
Han t a p p a d e emellertid inte m o d e t; det behöfdes e n d a s t en u p p m u n t r a n d e nick från ett e n d a håll, för a t t h a n s k u l l e g l ö m m a alla de s u r a m i n e r n a från hela den öfriga p u b l i k e n och få m o d a t t i en n y b o k s ö k a t a g a r e v a n c h e.
Men h a n m i s s l y c k a d e s å t e r och å t e r igen, och h a n s v ä n n e r och g y n n a r e b ö r j a d e befara, a t t d e n fula a n k u n g e n a l d r i g skulle bli n å g o n riktig diktarsvan.
I n o m h o n o m fanns dock en d i k t a r e, som ä n n u icke h a d e t a l a t, i h a n s själ b o d d e en s k a l d, som s n a r t skulle k o m m a a t t slå vän- n e r n a och g y n n a r n e m e d h ä p n a d och förstumma p u b l i k e n, m e n d e n n e h a d e icke m y c k e t gemen- H. C.
A N D E R S E N S B A R N D O M S H E M I O D E N S E.
IDVN 1905 — 158 s a m t m e d h o n o m, s o m n y s s ideligen m i s s l y c k a t s, och d u g d e alldeles i n t e till a t t d i k t a m ä r k v ä r - diga d r a m e r och vidlyftiga r o m a n e r.
Nej, d e n n e v a r e t t fantasiens f u r s t e b a r n, och det k u n d e a l d r i g r ä t t väl l y c k a s h o n o m a t t s t a n n a på det v e r k l i g a s m a r k och s k i l d r a det v e r k l i g a s lif och varelser.
H a n ä g d e b a r n e t s och v å r H e r r e s g e m e n s a m m a t a l a n g a t t k u n n a b l å s a in en lef- v a n d e a n d a i d ö d a t i n g s a m t i s ä l l s y n t förening b a r n e t s ljusa och t r o s k y l d i g a blick p å lifvet och den b e p r ö f v a d e m a n n e n s r i k a lifserfarenhet.
H a n var ock e t t s t y c k e af en s a t i r i k e r, men en s å d a n d ä r g o d s i n t och f a r b r o d e r l i g s a t i r i k e r, som g ä r n a vill h å l l a sig framme och ge ris, n ä r n å g o n är elak, m e n som e g e n t l i g e n b a r a g ö r det för a t t få ett v ä l k o m m e t tillfälle a t t efter den u t d e l a d e a g a n s t r ä c k a u t h ä n d e r n a och t o r k a af t å r a r n a och förlåta.
Med a n d r a o r d: h a n var p r e d e t e r m i n e r a d till s a g o s k a l d, till en de s m å v ä r l d s m e d b o r g a r n e s specielle författare.
Och när d e n n e s e n t o m s i d e r v a k n a t till m e d - v e t a n d e om sin tillvaro, d r ö j d e det ej l ä n g e, förrän s k o m a k a r s o n e n från O d e n s e stod vid m å l e t och ä g d e s t ö r r e b e r ö m m e l s e än han nå- gonsin k u n n a t d r ö m m a om — — H a n h a d e hittills lefvat som a s k e p i l t e n, sa- g o r n a s ä d e l m o d i g e och b l å ö g d e u n g e hjälte, han, s o m med t v å t o m m a h ä n d e r v a n d r a r u t i den vida v ä r l d e n för a t t s p a n a efter l y c k a n.
Men alla g o d a s a g o h j ä l t a r v i n n a till slut prin- sessan och r i k e t, alla s t å en d a g framför d ö r r e n till det s t r å l a n d e och f ö r t r o l l a d e s l o t t e t, i hvil- k e t hon b i d a r dem, den ljufva p r i n s e s s a n L y c k a — och H a n s Christian A n d e r s e n var själf icke någon s ä m r e s a g o h j ä l t e.
H a n stod en d a g framför p o r t a r n e till ä f v e n t y r e t s rike och de s p r u n g o upp på vid gafvel, t y han ä g d e alla de f ö r u t s ä t t n i n g a r, h v i l k a t i l l s a m m a n bilda det här o v i l l k o r l i g a l ö s e n s o r d e t.
Och p å t r ö s k e l n m ö t t e honom s a g a n s genius och h a n k y s s t e h o n o m p å p a n n a n och gaf h o n o m h ä r s k a r e - spiran.
H a n gaf h o n o m en trollstaf, h v i l k e n lika osvikligt som den g u d o m l i g a s k a p a r v i l j a n s v a r d e k u n d e v ä c k a lif och v ä r l d a r och för hvilken i n t e t m i r a k e l var omöjligt.
Och som en ny prins Aladin af L a m p a n t o g han riket i b e s i t t n i n g, men han k u n d e inte l å t a bli a t t l ä n k a på alla dem, som m å s t s t a n n a k v a r u t e i v e r k l i g h e t e n s g r å a rike, och det gjorde h o n o m - ondt om dem, t y h a n h a d e ett m e d l i d s a m t hjärta H a n m å s t e framför allt t ä n k a p å alla de små b a r n e n, som h a n sett s t å u t a n f ö r por- t a r n a och med h e t a k i n d e r och l y s t n a ögon f ö r s ö k t t i t t a - in genom n y c k e l h å l e t.
Och då k u n d e h a n inte a n n a t än l å t a ö p p n a p o r t a r n a.
O c h se, från alla v ä r l d e n s h ö r n s t r ö m m a d e de till, och det var icke e n d a s t b a r n e n som k o m m o, nej, äfven de v u x n a m ä n n i s k o r n a k o m m o, all- v a r l i g a v i s d o m s s ö k a r e och l e f n a d s m ä t t a grå- h å r s m ä n.
ty det fanns ingen så k l o k och ingen så g a m m a l, a t t han icke blef v a r m om h j ä r t a t och ljus i h å g e n, när han s t a n n a d e framför u n d r e n i d e t t a förlofvade l a n d.
Ja, A n d e r s e n s s a g o r!
H v a d är det icke allt för m i n n e n, som s t o r m a och s l u t a mig inne i en k r e t s af v ä l k ä n d a och ä l s k a d e v ä s e n, när j a g nu å t e r s i t t e r och t u m m a r den g a m l a sön- derlästa boken.
I rad vid rad stå de k r i n g min stol, de befolka hela rummet och i vår- k v ä l l e n s s k y m n i n g s l j u s ser det helt f a n t a s t i s k t ut — det är ett b r o k i g t k a l e i d o s k o p.
Och med hart när religiös v ö r d n a d m å s t e j a g t ä n k a på h o n o m, som s k a p a t allt d e t t a, d e n n a för- u n d e r l i g a s k a l d, som det blef gifvet a t t finna ' u t t r y c k för det mest e t e r i s k a i p o e s i e n: till- varon s å d a n den t e r sig i b a r n e t s d r ö m m a r.
Icke en v r å fanns i de smås i n b i l l n i n g s v ä r l d, icke en a l d r i g så aflägsen afkrok, som icke han g e n o m f o r s k a d e, och det fanns inte en stjärna på himlahvalfvet eller ett s c h a k t så djupt i u n d e r j o r d e n, a t t icke han var där på gossefantasiens vingar.
N a t u r e n s s t o r a bok, UM " — som ligger u p p s l a g e n för oss alla, m e n som så få af oss förstå a t t stafva igenom, h u r u k u n d e inte h a n l ä s a i den.
T y h a n l ä s t e i den som b a r n e t läser i den, och d e t t a är det m ä r k v ä r - diga, a t t m a n t o l k a r d e n skriften s ä k r a s t, in- n a n m a n ä n n u l ä r t sig skilja p å a och b b l a n d lifvets k r å n g l i g a m i n u s k l e r.
H a n s öga s å g icke e n d a s t den t o r r a b o k s t a f v e n, h a n s t a n k e nöjde sig icke m e d d e s s a l l m ä n n a b e t y d e l s e: det syn- liga var e n d a s t förlåten, b a k o m h v i l k e n h a n s fantasi s k å d a d e en - ny v ä r l d, en egen v a c k e r och lefvande v ä r l d, och det var icke n ö d v ä n - digt a t t e n s ä g a lif och själ för att där få medborgarrätt.
H a n gjorde det lilla till det s t o r a och det själlösa gaf h a n s j ä l: djur, v ä x t e r och s t e n a r blefvo t ä n k a n d e varelser, och alla hemlighetsfulla och t r o l l s k a v ä s e n, som hvar- d a g s k l o k a n y t t i g h e t s m ä n n i s k o r förvisat till folk- t r o n s m ö r k e r, löste h a n u r d e r a s b a n n och å t e r g a f dem d e r a s g a m l a a n s e e n d e.
Igenom h o n o m blef så s a g a n född på n y t t och v a r d t k ö t t och b o d d e ibland oss, m e n H a n s Christian A n d e r s e n var icke a l l e n a s t en s a g a n s p å n y t t - födare — h a n v a r.
dess förste v e r k l i g t s t o r e bard.
GOTTFRIED KALÉN.
VID FÖR IDUN AF LUC1D0R.
II.
PLENUM.
D E N S V E N S K A R I K S D A G E N är, såsom vi alla n o g s a m t v e t a, fördelad i t v å k a m - rar, den första och d e n a n d r a, h v i l k a i alla frågor ä g a lika b e h ö r i g h e t, i o l i k h e t m e d h v a d f ö r h å l l a n d e t ä r uti s n a r t s a g d t alla a n d r a län- der, där t v å k a m m a r s y s t e m e t är r å d a n d e.
T ä n k t. ex. b l o t t på E n g l a n d, där u n d e r h u s e t j u f a k t i s k t s i t t e r inne m e d så g o d t som h e l a den p o l i t i s k a m a k t e n, m e d a n öfverhuset, l o r d e r n a s egen k a m m a r e, r e n t politiskt s e d t, har b r a litet att säga.
S å ä r det icke hos oss.
V i s s e r l i g e n har den n u v a r a n d e s t a t s m i n i s t e r n, själf l e d a m o t af första k a m m a r e n, vid en d e b a t t inom d e n s a m m a u t t a l a t de på sin tid m y c k e t u p p s e e n d e v ä c k a n d e o r d e n, a t t j ä m v ä l i v å r t land " d e n politiska t y n g d p u n k t e n är förlagd till r i k s d a g e n s a n d r a kammare ".
På intet vis vilja vi t v i s t a med e x c e l l e n s e n B o s t r ö m h ä r o m, men s ä k e r t är a t t vårt öfverhus, n ä r det p å a l l v a r gäller, icke b r u k a r försumma a t t med kraft, ofta äfven med framgång, g ö r a sig g ä l l a n d e.
P l e n u m — det ä r.
n ä r k a m r a r n e s a m m a n - t r ä d a, h v a r och en föir sig och h v a r och en på kallelse af sin t a l m a n.
Man skiljer på b o r d l ä g g n i n g s - och a r b e t s p l e n a.
De förra u t s ä t t a s n ä s t a n alltid till tis- dags- och f r e d a g s m i d d a g a r kl. half 3; vid dessa f ö r e k o m m a i regel inga öfverläggningar, endast framstäl- lande och r e m i t t e r a n d e af propositio- ner och motioner, b o r d l ä g g n i n g, ju- s t e r i n g m. m. af formell n a t u r.
S a m - m a n t r ä d e n af d e t t a slag b r u k a v a r a u n d a n s t ö k a d e på en k o r t s t u n d.
Med b o r d l ä g g n i n g m e n a s att be- h a n d l i n g e n af u t s k o t t e n s af och till- s t y r k a n d e u t l å t a n d e n u p p s k j u t e s till en följande s a m m a n k o m s t, på det a t t r i k s d a g s m ä n n e n må h i n n a t a g a del af dem, innan de s k r i d a till af- görandet.
D e t t a s k e r på a r b e t s p l e n u m, som, enligt v e d e r t a g e t brujk, hålles ons- d a g a r och l ö r d a g a r med början kl. 11 f. m.
De öfriga d a g a r n e i är nutidens bästa näringsmedel för barn V och KAMMARENS TALMANSBORD.
v e c k a n a r b e t a u t s k o t t e n med ä r e n d e n a s b e r e d - n i n g.
E n d a s t n ä r b r å d s k a n, s ä r d e l e s m o t riks- d a g e n s slut, ä r m y c k e t s t o r eller frågor före- ligga, som icke m e d h i n n a s p å o r d i n a r i e pleni- d a g, t i l l s ä t t a s äfven a n d r a af v e c k a n s d a g a r, j a, till och m e d n a t t e n.
R ö s t r ä t t s f r å g a n t. ex. b r u k a r j u u p p t a g a k a m r a r n e e t t p a r d a g a r en suite.
Vid s å d a n a tillfällen k ä n n s r i k s d a g s a r b e t e t a n s t r ä n g a n d e, icke blott för k a m m a r l e d a m ö t e r n a själfva, u t a n k a n s k e i ä n n u h ö g r e g r a d för de å läktarne arbetande pressmännen.
Intresset ä r e m e l l e r t i d ofta så s p ä n d t, a t t m ö d a n d r u n k - nar däri.
SVENSKT RIKSDAGSLIP.
KONTURTECKNINGAR FÖRSTA Vi t a g a oss friheten i n b j u d a den ä r a d e lä- s a r e n till e t t å h ö r a r e b e s ö k i d e t n y a r i k s d a g s - huset, medan arbetsplenum pågår.
Uppför en serie t r a p p o r — s t u n d o m så b r a n t a och o b e k v ä m a, att m a n ett ö g o n b l i c k s n a r a r e t r o r sig o m b o r d å en e m i g r a n t å n g a r e än uti en m o d e r n p a r l a m e n t s b y g g n a d — n å vi v å r t mål, första k a m m a r e n s l ä k t a r e.
P l i k t s k y l - d i g a s t börja vi där, t y s e n a t o r e r n a s hus är s t ä d s e p u n k t l i g a s t i afseende på i a k t t a g a n d e t af det för s a m m a n t r ä d e n a s början u t s a t t a klock- slaget.
1 god tid ha vi infunnit oss och b e v i t t n a, h u r u l e d e s de icke l ä n g r e u n g a k a m m a r l e d a - m ö t e r n a a n l ä n d a, g l a d t och h j ä r t l i g t h ä l s a n d e hvarandra.
D e t hvilar u p p e n b a r l i g e n i n g a led- s a m h e t e r u n d e r dessa g r å h å r.
E t t lifligt sorl u t s p i n n e r sig.
Men så k o m m e r t a l m a n n e n och I D ANDRA sjuka.
KAMMARENS TALMANSBORD.
Förordadt af Herrar Läkare.
Prof sändes gratis och franco från Axel Lennstrand, Gefle.
— 159 — IDUX 1905 E n d a s t d e t som b å d a k a m r a r n e s a m s t ä m m i g t b e s l u t a ä r r i k s d a g e n s beslut.
S t a n n a k a m r a r n e — vi förbigå h ä r d e n tillfälliga u t s k o t t s b e h a n d - lingen — i olika beslut, ä r d e t u t s k o t t e t s s k y l - dighet a t t s ö k a s a m m a n j ä m k a de olika menin- g a r n a o c h i n k o m m a m e d förslag h ä r o m.
Lyckas icke d e t t a och e t t g e m e n s a m t b e s l u t ej k a n å s t a d k o m m a s, s å förfaller hela s a k e n.
Emel- lertid finnas frågor, som ej få förfalla, u t a n r ö r a n d e h v i l k a e t t beslut måste fattas.
Sådana ä r o d e, som r ö r a statsutgifter, bevillning, riks- banken och riksgäldskontoret.
Om i d e s s a k a m r a r n e s t a n n a i olika beslut, blir d e t gemen- s a m v o t e r i n g, som också ä r en form af a r b e t s - plenum.
K a m r a r n e r ö s t a h v a r för sig, m e n rösterna i båda kamrarne sammanräknas, hvar- vid d e n m e n i n g, som fått de flesta r ö s t e r n a, blir r i k s d a g e n s b e s l u t.
Naturligtvis har andra k a m m a r e n, såsom v a r a n d e d e n t a l r i k a r e, här- vidlag en t r u m f p å h a n d F ö r g r u n d l a g s f r å g o r s b e h a n d l i n g finnas j u, såsom k ä n d t t o r d e v a r a, s ä r s k i l d a b e s t ä m - melser.
KRIGSMINISTERN H A R ORDET.
M e d a n vi gjort d e n n a lilla k u r s uti s v e n s k s t a t s k u n s k a p, h a vi h u n n i t förflytta o s s till andra kammarens läktare.
Det a l l m ä n n a in- slår k l u b b a n i b o r d e t.
D e t s e r u t, som om t r y c k e t är h ä r b e t y d l i g t m e r a seriöst, fastän ingen b r y d d e sig d ä r o m, t y sorlet f o r t s ä t t e r gifvetvis f o r m e r n a äro d e s a m m a s o m i första som f ö r u t: till a t t börja m e d ä r d e t j u o c k s å kammaren.
D e t hvilar n å g o n t i n g b e t ä n k s a m t blott formaliteter, som u n d a n s t ö k a s.
Plötsligt u p p r o p a r t a l m a n n e n m e d h ö g röst herr stats- i luften, och d e t k a n s k e ligger en s a n n i n g uti rådet och chefen för n å g o t af d e p a r t e m e n t e n h.
v a d en b e r e s t a m e r i k a n a r e, som vi n y l i g e n hade nöjet ciceronisera i det n y a r i k s d a g s h u s e t, y t t r a d e: Man skulle t r o a t t d e t n u m e d e n s blefve t y s t " E d r a d e p u t e r a d e ä r o de a l l v a r l i g a s t e m ä n n i s k o r och u p p m ä r k s a m t i k a m m a r e n.
Men nej, det i hela värl- b e h a g l i g a s o r l e t fortfar, m e d a n d e n ifrågava- den. "
r a n d e r e g e r i n g s m e d l e m m e n aflämnar n å g r a k. propositioner.
D e t ä r påfallande m e d h v i l k e n Att våra folkvalda ta- — h v a d s k o l a vi a n v ä n d a för u t t r y c k?
— bris- ga sina m a n - t a n d e é g a r d k a m m a r e n b e m ö t e r d e n n a proce- dat på fullt dur.
F r å n l ä k t a r e n ä r d e t alldeles omöjligt allvar, t o r d e a t t u p p f a t t a h v a d de k. p r o p o s i t i o n e r n a h a n d l a v a r a odispu- om.
K a n s k e r ö r a de blott j o r d a f s ö n d r i n g a r tabelt.
Ä l s k a från k r o n a n s t o r p l ä g e n h e t e r och a n d r a lika de icke a t t högintressanta spörsmål.
göra rabal- E t t t u t r e faller emellertid t a l m a n n e n s k l u b b a dernummer, med s t ö r r e e f t e r t r y c k i b o r d e t, k a m m a r l e d a - så h i n d r a r m ö t e r n a r y c k a till o c h p r a t e t b e d a r r a r.
N u d e t t a förvis- börjar d e t p å a l l v a r: f ö r e d r a g a n d e t af de t v å so ej, a t t de- g å n g e r b o r d l a g d a och s å l u n d a till a f g ö r a n d e battens vå- mogna ärendena.
T a l m a n n e n läser r u b r i k e n p å gor k u n n a g å utskottsbetänkandet och tjänstgörande kanslisten högt.
— d e n s. k. r y t a r e n — u t s k r i k e r d e n hem- Utmärkta s t ä l l a n, s o m g ö r e s.
A n t i n g e n bifalles d e n n a t a l a r e finnas u t a n v i d a r e eller o c k s å b e g ä r n å g o n o r d e t, och i båda kam- debatten är i gång.
rarne.
Det Hvarje svensk riksdagsman har grundlags- är v å r afsikt enlig r ä t t a t t y t t r a sig h u r ofta och h u r l ä n g e a t t i en föl- som h ä l s t s a m t a t t framlägga ä n d r i n g s f ö r s l a g.
jande artikel I allmänhet är m a n långt mera talträngd i den presentera a n d r a än i d e n första k a m m a r e n, o c h d e t hän- några " grup- der n o g, a t t en o c h a n n a n t a l a r e e g e n t l i g e n per och per- icke h a r s å m y c k e t a t t anföra i s a k, u t a n fast- sonnager ".
mera, som d e t h e t e r, s t å r o c h p r a t a r för k o m - mittenterna.
N å, m a n m å s t e v ä l visa d e m där- Till dess H R S V E N P A L M E I N T E R P E L L E R A R h e m m a, a t t m a n h a r sitt o r d m e d i r i k s d a g s - au revoir!
KRIGSMINISTERN.
debatten!
H ö r ingen p å, s å k o m m e r m a n i alla fall u t i p r o t o k o l l e t o c h i — t i d n i n g a r n a.
Blir diskussionen o s k ä l i g t u t d r a g e n, så k ä n n a v å r a lagstiftare m e d e l a t t h å l l a d e n g r u n d l a g s - skyddade talarerätten åtminstone någorlunda inom r i m l i g h e t e n s g r ä n s e r.
F ö r s t a t e m p o t är en påfallande o u p p m ä r k s a m h e t, därefter låter m a n d e t enskilda- s a m t a l e t flöda ö f v e r r ö s t a n d e, hvarvid nog händer att talmannen låter klubban p å m i n n a om g o d o r d n i n g; så k o m m a r o p e n p å p r o p o s i t i o n, o c h hjälper ej ens d e t t a, h ä n d e r det a t t m a n börjar, ungefär som s k o l p o j k a r, s m ä l l a m e d pulpetklaffarne.
J a, d e t m å s t e j u vara m å t t a m e d allt, äfven med den parlamentariska talträngdheten.
N ä r ingen l ä n g r e b e g ä r ordet, förklarar tal- m a n n e n ö f v e r l ä g g n i n g e n afslutad o c h v o t e r i n g a n s t ä l l e s, p å v a n l i g t s ä t t ö p p e n eller s l u t e n.
Vanligt blott salt s o m ylraöe kvartalsprenumeranter Sidentyger m e d Schweizerbroderi till K l ä d n i n g a r o c h b l u s a r sista nyhet i J a p a n P o n g é ä k r &gt; 3.
1 0 &amp; 4.
7 0 pr meter.
Levereras t u l l - A p o r t o f r i t t till privatpersoner.
Profver omgående franko.
S c h w e i z e r &amp; Co-, L u z e r n S 5, (S c h w e i z) - MARSKVÄLL.
LIKSOM en lyriskt vek och fin pastell du står där med din skira skymningsslöja i stilla tankar, som sin längtan höja mot aftonglöd och höga, blåa fjäll.
Och dagrar från en fjärran skönhet dröja sig kvar på vidders vinterhvita fäll, och stjärnor öfver torftigt öde tjäll i drömblek glans den Endes kärlek röja.
Uti din tystnad ligger dämpad, mild den sång, som en gång frigjord, stark och g vild.
och mäktig brusa skall i vårflodstider.
Men än din lidelse ej vaknat har.
Din blick, beslöjad och dock ren och klar, i vemod ser mot vårens storm och strider.
Britta Mörk.
AE BJUDNA BORT.
BERÄTTELSE ELISABETH KUYLENSTIERNA.
E L S A M A L M h a d e l a g t d e t fina, d i s t i n g u e - r a d e b j u d n i n g s k o r t e t på sin m a n s t a l l r i k, s å a t t h a n g e n a s t s k u l l e se d e t, n ä r h a n s a t t e sig till m i d d a g s b o r d e t.
H a n lade m y c k e t rik- tigt s t r a x m ä r k e till d e t, m e n m å s t e d y k a i diverse minnesfack — h a n s h j ä r n a v a r g a n s k a t r ö t t o c h a n s t r ä n g d efter d e t t r ä g n a s k o l a r b e t e t — i n n a n h a n fick g r e p p p å den b j u d a n d e famil- j e n och hvarför de visat d e n n a n o t v a r p s a r t i g - h e t; " S o u p é.
.
.
frack, s v a r t h a l s d u k.
.
.
H ä m t - ning.
.
.
O. s. a. "
S å m i n d e s h a n, a t t frun h a d e varit Elsas flickvän, en af dem h o n hållit " v ä l d i g t m y c k e t af ".
Och s o m h o n - v a r n ä s t a n den e n d a b e k a n t a E l s a h a d e i S t o c k h o l m, gjorde de visit h o s h e r r s k a p e t g r o s s h a n d l a r n s.
Rikt folk, elegant v å n i n g, s t o r t u m g ä n g e.
Ett par till fyllde i n t e v ä r s t, s å v a r m a n af m e d d e m s e d a n, h a d e de k a n s k e t ä n k t.
.
.
eller b r y d d e den c h a r m a n t a frun sig v e r k l i g e n om lilla Elsa?
erinras om n ö d v ä n d i g h e t e n a t t nu o m e d e l b a r t förnya p r e n u m e r a t i o n e n, p å d e t intet afbrott i T o r s t e n ville g ä r n a t r o d e t, h ä l s t n ä r h a n n u m r e n s r e g e l b u n d n a f ö r s ä n d n i n g må behöfva s å g in i s i n h u s t r u s djupa s t r å l a n d e ögon.
H a n u p p s t å.
Äfven u n d e r d e t s t u n d a n d e k v a r t a l e t l ä s t e i d e m en t v e k s a m lust a t t t r o p å b j u d - skall I d u n bjuda ett i allo i n t r e s s e v ä c k a n d e och n i n g e n s o m e t t v ä n t a n d e nöje.
Han lade bort g e d i g e t innehåll, och s ä r s k i l d t vilja vi framhålla, k o r t e t och t o g en bit h å r d t b r ö d; i d e t s a m m a a t t — s e d a n A n n a W a h l e n b e r g s p å g å e n d e följe- log h a n s a t i r i s k t - h u m o r i s t i s k t.
Hur kunde det t o n g afslutats — i r o m a n b i l a g a n k o m m e r a t t v a r a a t t h a n s å p l ö t s l i g t fick d e n s k a r p a k o n - inflyta en h u f v u d s t a d s r o m a n: " Signys törsta Säsong " af d e n o m t y c k t e författaren Gustaf t r a s t e n i l l u s o r i s k t återgifven mellan d e n rike Lindquist (Mari Mihi), h v i l k e n, s o m b e k a n t, i g r o s s h a n d l a r n och d e n s k u l d s a t t e fil.
d o k t o r n, år af S v e n s k a A k a d e m i e n u p p m u n t r a t s m e d d e t s m å t r ä l e n, T o r s t e n M a l m.
Beskowska resestipendiet. "
V i s k a s ä g a nej f ö r s t å s, " s a d e E l s a m e d en s v a g v i b r a t i o n af försakelse i tonfallet.
verkar k r y d d a. "
C E R E B O S " S A L T: f ö d a n -
IDON 1905 — 160 — Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa 2 5 Barntvål!
öre st. Grumme &amp; Son Stockholm. "
H v a r f ö r d e t; det h a d e j a g i n t e t ä n k t mig.
D u k a n v ä l h a din b r u d k l ä d n i n g? "
" J a a, m e d litet ä n d r i n g s å. "
" Ändringar!
D e n v a r j u n y och m o d ä r n för e t t år s e d a n.
H v a d fruntimmer ä r l u s t i g a. "
" D u s k u l l e i n t e t y c k a om a t t se mig g a m m a l - modig, Torsten. "
" S å d a n t l ä g g e r j a g i n t e m ä r k e till — k l ä d e r.
D e t ä r ä n d å n å g o t, som h ä n g e r u t a n p å. "
" J a — men.
J a g är allt t v u n g e n a t t h a s k o r och h a n d s k a r och — och b l o m m o r också. ' ' '
" K ä r a du, det där h i n n e r vi väl t a l a om sedan. "
" J a g ville b a r a f ö r b e r e d a d i g.
.
. "
" Tack, tack! "
B j u d n i n g s k o r t e t blef j a k a n d e b e s v a r a d t, och den v e c k a, s o m föregick g r o s s h a n d l a r n s s u p é, h a d e en h e l t a n n a n k a r a k t ä r än d e m E l s a förut u p p l e f v a t, s e d a n h o n blef gift.
E n fattig flicka, s o m ä n d å k o m u t litet g r a n d, h a d e h o n v a r i t; så h a d e h o n blifvit en fattig liten fru i d e t s t o r a o k ä n d a S t o c k h o l m och k o m inte u t alls, därför a t t a l l t i n g v a r så d y r t.
N u b ö r j a d e h o n med ens lefva u p p i en g l a d t g l i m t a n d e t r o p å, a t t folk s k u l l e vilja se dem, a t t h o n k a n s k e s k u l l e få d a n s a e t t p a r gånger på vintern, prata med jämnåriga, vara u n g igen.
D ä r hon g å t t e n s a m hela de l å n g a f ö r m i d d a g a r n a i den h ö g a, n å g o t k a l a t r e r u m s - l ä g e n h e t e n vid N y t o r g s g a t a n, h a d e h o n k ä n t sig •så b e s y n n e r l i g t g a m m a l och f ö r s t å n d i g.
Jung- frun v a r en ä l d r e m ä n n i s k a m e d k r i s t l i g t sinne- lag.
H ö g a r af b ö n b ö c k e r, en p o r s l i n s - K r i s t u s och t v å k o r t m e d v a p e n s k ö l d a r, p å h v i l k a s t o d o: " Si Guds lam! "
prydde hennes byrå.
Hon var inte rolig, i n t e alls, m e n m y c k e t d u g l i g och billig, för h o n ville v a r a m y c k e t ledig.
D e n h ä r v e c k a n v a r h o n a b s o l u t inte nöjd med sin m a t m o r.
V a r det likt n å g o t det a t t k r å n g l a så m e d h å r e t till e x e m p e l och försöka sig m e d o l i k a " o p p s ä t t n i n g a r " m i d t p å b l a n k a f ö r m i d d a g e n eller a t t r o t a i t i m t a l m e d s p e t s a r och s k r ä p och så t r a l l a t o c k n a o g u d a k t i g a visor som: " V i gå p å bal, vi gå p å b a l.
.
. "
Den stora dagen kom.
Torsten hade sagt s i t t: " J ä r n v ä g a r och g r i n d s t o l p a r " n å g r a g å n - g e r öfver s t ä r k t a k n a p p h å l och e n v i s a k n a p p a r, h a d e t a g i t s t ö r r e p o t e n t a t e r till hjälp, n ä r j u s t den k r a g e h a n ville h a v a r i t v ä t t e n, och slut- ligen blifvit i o r d n i n g.
En ståtlig man med m ö r k hy, v a c k r a ögon, b r a m u s t a s c h e r och h å l l n i n g, en m a n s å d a n h a n m i n d e sig från b a l e r och t i l l s t ä l l n i n g a r i U p p s a l a, d å d a g e n s t u n g a a l l v a r vikit och h a n glad och liffull blef skämtets hufvudman. "
G o d d a g, g a m l e g o s s e, " n i c k a d e h a n åt sig själf i s p e g e l n.
Så v ä n d e h a n sig om och fick syn på Elsa.
H a n h a d e inte s e t t h e n n e ' i b r u d - k l ä d n i n g e n m e r än den e n d a g å n g e n, d å det var hennes dag bland dagar.
Han hade också inom sig h e l a h e n n e s a p p a r i t i o n från den k v ä l - len k v a r, och det ville inte p a s s a ihop m e d nuet.
Den skira brudslöjan hade klädt henne så väl och gifvit t o a l e t t e n en c h a r m e och e l e g a n s, som nu v a r b o r t a.
H o n s t o d d ä r smal och b l e k i sitt h v i t a y l l e, t y d l i g e n i m e d v e t a n d e t om a t t h a gjort s i t t allra b ä s t a, m e n ä n g s l i g ä n d å i k ä n s l a n af a t t v a r a r ä t t m i s s l y c k a d.
F r i s y r e n v a r en s m u l a för öfverdrifven, det s å g han strax, men nändes ingenting säga, i stället k y s s t e h a n h e n n e och s a d e k ä c k t: " Ä ' vi n u fina, så ge vi oss väl af. "
H a n h j ä l p t e h e n n e p å med k a p p a n.
" Är jag bra? "
E l s a s å g oroligt f r å g a n d e på honom. "
V i s s t, du är j u g e n t i l v ä r r e. "
D e t s v a r e t tillfredsställde h e n n e inte alls.
S å s k u l l e T o r s t e n a l d r i g s a g t, om h a n v a r i t r i k t i g t nöjd, m e n h a n b r y d d e sig j u i n t e ett t e c k e n om k l ä d e r, så f ö r.
d e n delen k u n d e det ju vara detsamma.
D e t fanns k a n s k e a n d r a, som s e n t e r a d e h e n n e, t ä n k t e hon m e d en an- s t r y k n i n g af för l ä n g e s e d a n b o r t l a g d t flick- a k t i g t k o k e t t e r i, nu b a r a a n v ä n d t som själf- uppmuntran.
V ä r d och v ä r d i n n a g r o s s h a n d l a r e v o r o y t t e r s t a r t i g a och ä l s k v ä r d a mot alla de g ä s t e r, de s a m l a t i sina s t o r a p r a k t g e m a k, där det e l e k t r i - s k a ljuset från s k i m r a n d e k r i s t a l l k r o n o r s t r å l a d e öfver en fulländad h u f v u d s t a d s l y x.
H ä r och h v a r d ä m p a d e s l j u s g l a n s e n från l a m p o r och k a n d e l a b r a r af raffineradt f ä r g v a l d a a b a t - j o u r s.
E l s a h ö r d e sidenfraset från de m å n g a k l ä d - n i n g a r n a; det l ä t s o m m å n g a s m å h v ä s a n d e o r m t u n g o r, försökte hon öfverlägset s ä g a sig, men ändå skulle hon i denna stund gärna, g ä r n a v e l a t v a r a en liten frou-froudrottning i s t ä l l e t för en slät och o r d e n t l i g yllefru.
F ö r s t bjöd h o n till a t t b a r a gå p å.
Hon p r a t a d e till h ö g e r och v ä n s t e r, fast h o n j u r a k t i n t e v i s s t e n å g o t om h v a d som h ä n d e i de h ä r f r u a r n a s v ä r l d, och h o n till och m e d a n s t r ä n g d e sig a t t flirta en s m u l a m e d en g r a d p a s s e r a r e, som s a d e: " h e, h e, h e, " oftare ä n det v a r n å g o t a t t finna roligt.
Men s å m ö t t e h o n p l ö t s l i g t sin bild i t r y m å n, sin och a n d r a s — och r o d - n a d e häftigt, m i s s k l ä d a n d e.
H v a d hon s å g l a n d t l i g och b o r t k o m m e n u t.
F r i s y r e n, som hårfrisörskan kallat " vådligt stilig ", t y n g d e med de m å n g a i s p i k a d e h å r n å l a r n a.
H o n h a d e dålig h y och en liten röd n ä s t i p p.
Hastigt drog hon sig t i l l b a k a i en l u g n v r å, och h o n h o p p a d e s, att Torsten skulle uppsöka henne.
Hon hade förstulet i a k t t a g i t h o n o m och k ä n t sig s t o l t öfver h a n s lediga, behagfulla u p p t r ä d a n d e.
D e t v a r t y d l i g t, att d a m e r n a funno h o n o m tilldra- gande.
H o n k o m i h å g, p i n s a m t k l a r t, a t t m a n en g å n g u n d r a t öfver a t t h a n höll fast vid d e n lilla " b a r n d o m s f l a m m a n "; h a n h a d e k u n n a t g ö r a ett m y c k e t f ö r m å n l i g a r e p a r t i.
J a, visst h a d e h a n k u n n a t det, m e n n ä r h o n b e r ä t t a t h o n o m r y k t e t s illvilliga a n m ä r k n i n g a r, h a d e h a n e n d a s t t r y c k t h e n n e h å r d t intill sig och s v a r a t: " A l l t h v a d v ä r l d e n t y c k e r och t ä n k e r, E l s a, är u t o m k r i n g o s s; du är mig n ä r m a r e än a l l t. "
H o n blef v a r m och l y c k l i g, n ä r hon t ä n k t e p å d e t t a, och n ä r h a n i d e t s a m m a k o m fram till h e n n e, r ä c k t e hon h o n o m b å d a h ä n d e r n a. "
S i t t e r du h ä r alldeles e n s a m, " f r å g a d e h a n vänligt. "
J a, j a g blef litet t r ö t t af s o r l e t. "
" D u mår v ä l i n t e i l l a? "
H a n s ä t t e sig h e l t n ä r a h e n n e. "
N e j, i n t e alls.
.
.
T y c k e r du, h ä r är r o l i g t? "
" J a b e v a r s.
F r ö k e n S i g v a r d s k a l l sjunga, det g l ä d e r j a g m i g å t a t t få h ö r a. "
" H v e m ä r fröken S i g v a r d? "
" E n n o r s k s å n g e r s k a, en u n g flicka.
Hon ser o v a n l i g t b r a u t och ä r r i k t i g t treflig a t t t a l a vid.
D ä r s t å r h o n och t a l a r vid vär- den n u. "
• " H o n är b r a s t o r och s t a r k, t y c k e r j a g. "
" D e t ä r n å g o t friskt och kraftigt — fjälluft öfver h e n n e. "
E l s a t r o d d e, a t t hon m å d d e en liten s m u l a illa, a t t h ä r v a r för kvaft — för m y c k e t folk STURES MJOLK-CACAO a t t — a t t.
.
.
n e j, hon s k ä m d e s a t t föreslå det de skulle gå h e m r e d a n.
D e t v a r j u hon, som v a r i t ifrigast p å d e t t a nöje, m e n det var inte roligt.
T o r s t e n s å g, h u r i r r i t e r a d hon föreföll, och bjöd h e n n e oroligt a r m e n, de s k u l l e gå in i buffeten, d ä r v a r s v a l a r e, och för r e s t e n s å g det n o g litet b e s y n n e r l i g t ut, a t t de s u t t o så länge ensamma.
E l s a följde m e d och lät h o n o m s e r v e r a sig ett glas c h a m p a g n e.
S e d a n blef h o n b e k v ä m t p l a c e r a d i en soffa mellan t v å ä l d r e d a m e r från h e n n e s h e m t r a k t; de frågade och f r å g a d e, om hon k ä n d e den och d e n, hvil- k e n i r e g e l n d ö t t, m e d a n hon v a r e t t litet b a r n.
T o r s t e n gick förbi ett p a r g å n g e r och n i c k a d e åt h e n n e, m e n det v a r m ä r k v ä r d i g t, h v a d h a n h a d e m å n g a b e k a n t a, eller v a r det fröken Sig- vard han underhöll mest hela tiden.
Vid s u p é n, som s e r v e r a d e s vid s i t t a n d e b o r d, fick E l s a en g a n s k a treflig k a v a l j e r, och hon b ö r j a d e k v i c k n a till igen.
Men det r ä c k t e i n t e så l ä n g e, t y h e r r n vår s p o r t s m a n ex p r o - fesso, och n ä r h a n r å k a d e in p å de N o r d i s k a s p e l e n s k u l t u r e l l a och f o s t e r l ä n d s k a b e t y d e l s e, blef h a n så v ä l t a l i g, a t t E l s a f u l l s t ä n d i g t v e k s i n v ä r t e s af t r ö t t h e t.
T o r s t e n s a t t l å n g t ifrån h e n n e.
Han hade " fjälluften " p å sin h ö g r a sida och en liten m u n t e r d a n s k a p å den a n d r a, och om det i n t e v a r en u n i o n i M a r g a r e t a F r i d k u l l a s stil, så f ö r e t e d d e d e n å t m i n s t o n e all ö n s k v ä r d e n i g h e t och samförstånd.
N ä r de l ä c k r a r ä t t e r n a v o r o u p p ä t n a, s k å l a r n a d r u c k n a och b o r d s s ä l l s k a p e t s k i n a n d e af till- fredsställd m a t e r i e, s k ö t o s s t o l a r n a b o r t och s a l o n g e r n a eller s m å r u m m e n u p p s ö k t e s af s t ö r r e och m i n d r e k o t t e r i e r. "
J e g s y n g e r da b e d s t, n å r j e g er dejligt mset, j e g, " h ö r d e E l s a n o r s k a n s k l a r a s t ä m m a s ä g a till n å g o n, och hon förstod, a t t nu s k u l l e hon l å t a h ö r a sig.
H o n följde m e k a n i s k t m e d s t r ö m m e n till m u s i k r u m m e t.
Hennes bords- k a v a l j e r skaffade h e n n e p å p a s s l i g t en stol.
V ä r d e n själf förde den u n g a s å n g e r s k a n fram till p i a n o t.
H o n v ä n d e sig s k ä l m s k t till audi- toriet, m e n blicken, som glidit förut, fäste sig en s e k u n d s t o r och full p å T o r s t e n, n ä r hon sade: " J e g s k a l s y n g e om ham, som D e n o k k e n - der a l l e s a m m e n, m e n aligevel ikke forstår, den store Eros. "
T o r s t e n s å g p å h e n n e igen, och h a n erfor en kraftig, s u n d n a t u r s v i b r a t i o n af lust a t t famna och ä l s k a, som s t u n d e n b j u d e r.
D e t v a r så m y c k e t h e t t och s t o r m a n d e, s o m lifvet ä n n u ej n ö t t b o r t, h v i l k e t, m e d a n hon sjöng, m e d s n ä l l t å g s f a r t g e n o m i l a d e h o n o m, m e n det v a r e t t t å g, som inte s t a n n a d e vid s m å s t a t i o n e r; det s k u l l e b r u s a v i d a r e, det v i s s t e h a n o c k s å.
H e n n e s m ä k t i g a, lifsvarma t o n e r fyllde r u m - met: ' H ö r mig, I kölige Hjerter i Nord, I som vil fryd i Forsagelsen finde: I gaar i blinde, I gaar i blinde, vil plukke Roser, hvor Roser ej gror.
.
. "
A l l t som den m e d r y c k a n d e m e l o d i e n, de djärft k a l l a n d e o r d e n k l i n g a n d e t r ä n g d e sig in i T o r - s t e n s s i n n e, blef h a n u n d e r l i g a r e till m o d s, och h a n t y c k t e en s e k u n d, a t t hon h a d e r ä t t, som stod där och s j ö n g om a t t m a n s k u l l e ge sig m e d all " L i v e t s l u e n d e LEengsel " åt E r o s.
världsbetvingaren.
K v a r t a l s h y r a och småbor- g e r l i g h e t och familjeförsörjareplikter v a r n å g o t s m å t t och l å g t, n å g o t m a n k u n d e l å t a h v a r - d a g s d ä m m e t l ä g g a sig t ä t t öfver för a t t i s t ä l l e t t a g a s t u n d e n s glädje.
N ä r k o m den igeri.
.
.
Efter s å n g e n s slut u p p s ö k t e h a n fröken Sig- v a r d, och han — eller v a r d e t hon?
— hit- t a d e en f ö n s t e r s m y g, där de k u n d e föra e t t låg- ä r n u m e r a obestridligen erkänd som angenämaste och hälsosammaste frukostdryck, som finnes.
Förutom den bästa Cacaon ' s fina arom och angenäma smak, har den m å n g d u b b e l t mera n ä r i n g s v ä r d e och är hälso- sammare än någon a n n a n i handeln förekommande Cacao.
Se i Öfrigt Professor B e r g s t r a n d s och.
Handels- kemisten J o h n Landins intyg.
Priset är det billigaste, nämligen endast 3 k r o n o r p r kg.
— J61 — mäldt samtal.
H o n ville förstås t a l a om lifvets högsta intressen.
De hade just fått den r ä t t a p o s e n, då T o r s t e n k ä n d e, a t t det d r o g k a l l t från fönstret. "
M e n h ä r förkyler ni e r, " s a d e h a n. "
J e g, nej da.
J e g k a n visst ikke blive sy g, t r o r j e g. "
H o n s k r a t t a d e öfvermodigt.
H a n log m e d, men h a n t ä n k t e på Elsa, lilla k l e n a Elsa, som h a n alltid fått a k t a och p y s s l a om.
H v a r fanns hon nu?
R o a d e hon sig m å n n e?
A j a, det g j o r d e hon n o g.
H a n ville g ä r n a s i t t a k v a r hos Lorelei, ville inte t ä n k a j u s t nu.
D e t v a r då inte alls n å g o n ä k t e n - skaplig trolöshet a t t p r a t a m e d ett v a c k e r t fruntimmer.
Men det d r o g fortfarande k a l l t, och känslan inom honom för Elsa och att h a n s k u l l e v a r a r ä d d om h e n n e ville inte l ä m n a h o n o m i fred.
H a n r e s t e sig otåligt. "
F ö r l å t mig, fröken, men j a g är r ä d d, a t t min h u s t r u v ä n t a r, " s a d e han i ett tonfall, som blef g e n e r a d t.
" Aa, sådan! "
F r ö k e n S i g v a r d s ögon s a d e en hel del m e r a än h e n n e s ord, och T o r s t e n Malm k ä n d e sig p l å g s a m t, retfullt s t u k a d, n ä r h a n efter en b u g n i n g och n å g r a a r t i g a a f s k e d s o r d gick för a t t u p p s ö k a E l s a.
H o n följde h o n o m t y s t och t y s t s a t t hon b r e d v i d h o n o m i d r o s k a n. "
D u fryser väl i n t e? "
frågade h a n.
" Nej ".
E n l å n g p a u s, som han å n y o b r ö t, därför a t t h a n behöfde öfvertyga sig om tonfallet i h e n n e s r ö s t; det v a r inte d e t v a n l i g a, men ond var hon h e l l e r i n t e. "
J a, du Elsa, nu h a vi v a r i t på s t o r supé, " sade han onödigt muntert.
" Vi ha det. "
" D u var inte v ä r s t förtjust i det, tror IDUN 1905 a t t r i k t i g t emellan oss k a n i n t e v ä r l d e n t r ä n g a sig, och n ä r den h ä r lilla r e m n a n g r o t t igen, skall j a g k o m m a som förr. "
" D e t ä r s v å r t a t t förstå d i g. "
" J a, det ä r det väl, i s y n n e r h e t som j a g inte h a r m å n g a ord.
Jag kan bara s ä g a, att j a g vill k ä n n a det helt och fullt mitt, som j a g får af din k ä r l e k, då först blir det l y c k a. "
H a n s å g in i de s k i m r a n d e, ä l s k a d e ögonen, s å g p å m u n n e n s fina båglinje och t ä n k t e —: " h o n h a r v a c k r a r e mun än fröken S i g v a r d. "
K n a p p t fick han den j ä m f ö r a n d e t a n k e n k l a r, förrän han förargad s k a k a d e p å h u f v u d e t; v a r han inte k v i t t den n o r s k a Lorelei än?
Han fick en s k y m t af f ö r s t å e n d e för E l s a. "
D u, " s a d e h a n, " s k a vi ö n s k a oss att k o m m a m y c k e t m e d u t i sällskapslifvet.
u t v e c k l a r det, t y c k e r d u? "
" N å g o n n y t t a gör det väl, men — n o g är h e m m a b ä s t. "
H o n log m o t det e n k l a b o h a g e t, mot b l o m m o r n a i fönstren och b ö c k e r n a i det gammalmodiga skåpet med glasdörrar.
H ä r i n n e v a r g o d t och t r y g g t, t ä n k t e hon tacksamt.
t SVEN LAGERBERG.
EN G A M L E generalen, Stockholms p o p u l ä r a s t e p e r s o n l i g h e t, h a r för all- tid l a g t sig till hvila.
D ö d s b u d e t kom ej o v ä n t a d t, t y r e d a n för n å g r a v e c k o r t i l l b a k a gjorde s j u k d o m e n sig k ä n n b a r i den 8 3 - å r i g a s t o f t h y d d a n; h a n s kraft v a r b r u t e n och efter ett k o r t a f t y n a n d e k o m d ö d e n som en förlossare.
I den i I d u n n:r 4, 1 9 0 2 års å r g å n g, jag. "
införda l e f n a d s t e c k n i n g e n af T h o r e B l a n c h e, " N e j, inte j u s t. "
h v a r m e d vi m a n i f e s t e r a d e den gamle äd- " T j a, j a g t y c k t e inte det var så g a l e t. "
lingens 8 0 - å r s d a g och till h v i l k e n vi nu Intet svar.
Han kunde endast skymta h ä n v i s a de af v å r a läsare, som ö n s k a en hennes smala ansikte härinne i kurens m e r a i n g å e n d e s k i l d r i n g af den aflidnes d u n k e l, och h a n blef p l ö t s l i g t ä n g s l i g för p e r s o n l i g h e t, s t å r p å ett ställe d e s s a o r d: a t t hon s ä t t och g r ä t.
D e t v o r e rysligt!
" Se där en af de ä k t a s t o c k h o l m a r n e.
T å r a r och t r ö s t a n d e a f s k y d d e h a n.
som h å l l a p å a t t försvinna!
Med h o n o m " Ä r du m y c k e t t r ö t t? "
dör en hel t i d! "
H a n s t r ö k h e n n e v a r s a m t öfver k i n d e n.
Nej, G u d s k e lof, hon g r ä t i n t e.
J a, så är det v e r k l i g e n.
G e n e r a l Sven " Å ja. "
L a g e r b e r g var till följd af sitt kärnfriska, H a n ville i n t e nu fråga, om hon var r ä t t f r a m m a väsen, sitt hjärtas v ä r m e, sin missnöjd m e d h o n o m; det s k u l l e h a n r e d a r o b u s t a h u m o r och sin o r u b b l i g a k ä r l e k G E N E R A L E N G R E F V E SVEN L A G E R B E R G I SITT HEM I STOCK- upp därhemma med några hjärtliga smek- till sitt fosterland och till den s t a d, i HOLM.
FOTO FÖR IDUN A F H O F F O T O G R A F A.
B L O M B E R G.
n i n g a r, m e n h a n i n s å g, a,tt hon hela t i d e n h v i l k e n h a n lefvat det m e s t a af sitt lif, följt h o n o m och — m e d r ä t t a k a n s k e en t y p i s k r e p r e s e n t a n t för det 19:de år- — k ä n t sig försummad.
hundradets svenska lynne.
H a n s glädje öfver det g o d a och s u n d a i lifvet var lika lif- " H v a d är det här för g a l e n s k a p e r!
— Är " J a, h v a d skulle vi o c k s å p å den f ö r b a s k a d e gifvande, lika s m i t t a n d e frisk som h a n s h a r m du s v a r t s j u k? "
b j u d n i n g e n a t t g ö r a, " r e s u m m e r a d e h a n högt öfver v r å n g h e t, falskhet och o r ä t t v i s o r var ren- sina t a n k a r.
H o n blef med ens u n d e r l i g t stilla, och det s a n d e i dess explosiva kraft.
var, som l e t a d e hon djupt ' i sig själf, innan I n t e heller nu s v a r a d e E l s a.
hon s v a r a d e: Äkta demokrat till s i n n e l a g e t, u t a n allt D e k o m m o hem, t ä n d e l a m p a n och s a t t e sig " K a n h ä n d a, men det b o r d e j a g inte v a r a. "
p j u n k, s e e n d e folkets fel lika väl som dess i de b e k v ä m a stolar, de k a l l a d e " s a l o n g e n ". "
N e j, n a t u r l i g t v i s i n t e, " inföll h a n ifrigt.
förtjänster och a l d r i g s t i c k a n d e u n d e r stol med E l s a h a d e h u f v u d v ä r k och t o g n e d h å r e t; det " N e j, för är m a n s v a r t s j u k, skall m a n vilja h v a d h a n t ä n k t e såväl i det e n a som det a n d r a k l ä d d e h e n n e u t m ä r k t, d e n n a tjocka, g l ä n s a n d e, s t r i d a om sin r ä t t.
D e t vill inte j a g, m e n j a g afseendet, h a d e han v u n n i t allas k ä r l e k, som kopparröda ram.
vill inte heller d e l a. "
få m ä n n i s k o r k u n n a det.
Därför skall han Torsten b a d: H a n l u t a d e sig innerligt öfver h e n n e.
sörjas djupt af alla, hög som låg, t y han v a r " K o m och s ä t t dig i mitt k n ä. "
" E l s a, om j a g e r k ä n n e r, a t t j a g gripits af en h e l g j u t e n k a r a k t ä r m e d h j ä r t a t som r e g u l a t o r.
H o n r y c k t e häftigt till.
ett rus i k v ä l l, s å är du för k l o k a t t l ä g g a Men allra m e s t skola " h a n s k ä r a s t o c k h o l m a r e " " N e j, " sade hon nästan hårdt.
v i k t vid det, och a l d r i g k a n väl h v a r k e n du s a k n a h o n o m, och n ä r v å r e n i år k o m m e r m e d sol " M e n, Elsa, h v a d n u? "
eller j a g g l ö m m a, a t t v ä r l d e n är u t a n f ö r; m e l l a n och v ä r m e och s p r i n g a n d e k n o p p a r till h a n s oss k a n den inte t r ä n g a sig.
Kom, Elsa, j a g " T r o r du, j a g vill ha den p l a t s, där du ä l s k a d e s t a d, skall den s p ä d a v å r g r ö n s k a n i ber d i g! "
t ä n k e r dig en a n n a n; det är inte mig, det är K u n g s t r ä d g å r d e n s lindar ge en vision om sorgflor, h e n n e, dina t a n k a r s m e k a.
D u k y s s e r mig, H o n s k a k a d e s a k t a på hufvudet.
t y den gamle g e n e r a l e n är för alltid b o r t a u r m e n b r y r dig inte om a n n a t än a t t det ä r ett " Nej, Torsten, inte i kväll.
Det är s y n d, den allé, som varit h a n s f a v o r i t p r o m e n a d u n d e r par m j u k a, v a r m a l ä p p a r, som du l ä n g t a t efter efter du behöfver ge s m e k n i n g a r, m e n j a g kan en m a n s å l d e r.
hela k v ä l l e n. "
inte — inte v a r a afledare.
J a g t r o r som du, D '
IDUN 1905 — 162 — E C H E G A R A Y F E S T E R N A i MADRID FOTO F Ö R IDUN A F M A N U E L A S E N J O, MADRID.
p \ EN STORE SPANSKE DIKTARE, som nu senast tillf sammans med Mistral erhöll det litterära Nobelpriset, har i dagarne varit föremål för en storslagen hyllning i sin hem- stad Madrid vid detsammas öfverlämnande.
Genom godhets- full förmedling af vår därvarande legation är Idun här ofvan 1 tillfälle meddela några .intressanta bilder från de lysande festligheterna.
Bild 1 framställer regeringens medlemmar in- väntande konung Alfonso utanför senatspalatset, där priset öfverlämnades genom den unge konungens egen hand.
Bild 2 återger konungen, lämnande palatset efter den högtidliga seansen.
Bilderna 3 och 4 framställa den därefter följande upp- vaktningen för diktaren på stora trappan utanför biblioteks- VID N O B E L P R I S E T S OEVEELAMNANDE.
och museibyggnaden och bild 5 en del af det festtåg genom gatorna, hvarmed folkets breda lager under vajande fanor hyllade landets populäraste skald.
Bild 6 återger Echegaray på kvällens högtidlighet i Ateneum, och bild 7 visar oss den svensk norske ministern baron Wedel Jarlsberg, som natur- ligtvis tog en framträdande del i festligheterna.
Bild 8 slut- ligen ger oss porträttet af den frejdade diktarens distinguerade maka Dora Ana Estrada de Echegaray, som nu med glädje- stolt hjärta fått dela manrens triumf.
Fotografierna äro tagna för Idun af fotografen Manuel Asenjo i. Madrid utom n:r 6, som återgifvits efter en pennteckning i Madridtidningen Diario Universal.
IDUN 1905 — 163 — FRÅN SÖDERMANLANDS FÄLTSKYTTEFÖRENINGS FÖRBUNDSHUSET.
2.
SKJUTNING MOT F A S T A MÅL.
TÄFLINGAR I FLEN 3.
F Ä L T S K J U T N I N G.
24 — 26 D E N N E S.
4.
F O T O F Ö R IDUN A F A.
B L O M B E R G.
LANDSHÖFDING 5.
N Y K Ö P I N G S S K Y T T E G I L L E, SOM T O G F Ö R S T A P R I S I G R U P P S K J U T N I N G MOT F Ö R S V I N N A N D E FÖRRÄTTAR PRISUTDELNINGEN.
FRÅN BOSTRÖM Å S E R OCH R Ö R L I G A MÅL.
VÄNSTER TILL HÖGER: KAPTEN FALKENBERG, LANDSHÖFDING FÖRENINGENS UR DAGrSKROMKAF.
FÄLTSKYTTEFÖRENINGS TÄF- S ÖDERMANLANDS LINGAR I FLEN ÅR 1905.
Sedan det frivilliga ORDF., Ö F V E R S T E B L O M S T E D T, Ö F V E R S T E VON behandlande fältmässig skjutning, och hvilken broschyr i 9,000 exemplar å föreningens bekostnad spridts lan- det rundt — ja t. o. m. i Norge, har ett betydelsefullt steg tagits till hela landets skytteväsens utveckling i modärna former.
En gång årligen anordnas fältskjutningar för att ännu mera inarbeta fältmässighet i öfningarna, en storge- 1.
U T A N F Ö R SKJUTNINGEN MOT R Ö R L I G T 6.
L A N D S H Ö F D I N G BOSTRÖM, H O F R Ä T T S N O T A R 1 E N MÅL.
BOSTRÖM JERNBERGH, ARBIN.
mensam täfting i fältskjutning för Sörmlands skyttar, hvilka här utan några som hälst afgifter få deltaga med utsikt att erhålla värdefulla pris.
Den första täflingen af denna art hölls i fjol i Flen, där 617 skyttar deltogo och öfver 300 pris utdelades.
— Nu ha Sörmlands skyttar åter samlats till denna storslagna täflan, som håller på att i sörmlänningarnes sinnen antaga formen af en allmän fosterländsk hembygds- fest, och det är från denna nyss afslutade täfling vi i dag visa några bilder.
De täflande skyttar- nes antal uppgick till 800 och i pris utdelades omkring 1,800 kronor.
Antalet lossade skott var 32,000.
Expeditionen leddes af hofrättsnota- rien L. Jernbergh och skjutningarna af kapten A. Falkenberg med biträ- de af 11 yngre officerare samt en hel stab af sol- dater och gossar, som tjänstgjorde som ordon- nanser.
skytteväsendet år 1893 genomgått sin fullständiga om- organisation och erhållit fastare former, har det, gläd- jande för alla försvarsvänner, oafbrutet allt kraftigare utvecklats.
Skytteantalet har stigit från 20,000 man till 120,000; fält- mässigare och mindre sportartade former hafva öfver hela linien trängt sig fram.
I broderligt samförstånd hafva civile skytteledare och militäre skjutsakkunnige bjudit hvarandra handen till ge- mensamma sträfvanden och följderna af denna lyckliga kombination af arbetskrafter hafva ej underlåtit att visa sig.
Det allra vackraste resultatet af detta arbete för den frivilliga skytte- sakens nydaning torde tvifvelsutan vara Söder- manlands fältskytteför- ening.
Denna förening, den första i sitt slag i vårt land, som bildades i december 1903 af några skytteledare i Sö- dermanland, hofrättsno- tarien Lars Jernbergh, som är föreningens ord- förande, kaptenen frih.
A. Falkenberg, godsäg.
B. Sundström, löjtnant A. Klingspor, kommissa- rien A. Granberg samt handl.
G. Andersson, har satt till sin uppgift att bland Södermanlands skyttar verka för ett flitigt odlande af fält- mässiga skjutöfningar och har med framgång fullföljt detta program.
Men föreningen har ej inskränkt sitt arbete tillSödermanland.
Genom S V E N S K A T E A T E R F Ö R B U N D E T S M A S K E R A D Å H A S S E L B A C K E N DEN 26 D E N N E S.
en instruktiv broschyr, A F HJALMAR E N E R O T H.
Prisutdelningen förrät- tades af landshöfding Bo- ström, som städse med varmt intresse följer den sörmländska skyttesa- kens utveckling.
Vidare närvoro därvid öfver- starna A. '
von Arbin och M. Blomstedt, chefen för krigsskolan öfverstelöjt- nant Birger Sergel samt ett stort antal af mera bemärkta personer i lä- net.
TECKNING F Ö R IDUN TEATERMASKERADEN 1 Trots det städse upp- repade påståendet, att karnevalens yra och kvic- ka munterhet ej trifves under vår nordiska, sol- fattiga vinterhimmel, etableras i Stockholm tid efter annan maskerader, som ingalunda kunna kallas surmulna.
I D U N 1905 llllllllltlllll — JMIIIM 164 pokaler och andra priser, samt i bakgrunden San Marco- platsen och basilikan.
I omskriften läses å ena sidan » Esposizione Internazionale d ' Arte della Cittå de Ve- nezia&gt; och?
den andra » Gran premio della Cittå di Venezia&gt;.
Il 111111 FLIT O DLINGS landsända I ÖFVERSTA NORRLAND.
Denna de stora viddernas, de väldiga snö- fältens land, men ock de milsvida skogarnes, de mäk- tiga malmtillgångarnes territorium — kan ej annat än Bästa svenska fabrikat!
med tillfredsställelse hälsa de odlingsinsatser, som Hvarje sula stämplad med vidstående presteras af enskilda män, hvilka bo och verka där- fabriksmärke.
inom och ej sky nyodla- Tillverkas af: rens möda eller spara sina krafter och sina ekono- Aktiebolaget miska tillgångar, då det A. F. Carlssons Skofabrik, gäller att bringa den ma- teriella kulturen framåt V e n e r s borg.
inom en landsdel, som i Försäljes i minut hos de flesta skohand- så mångt och mycket hit- lande i landet.
tills fått stå tillbaka och nöja sig med benämnin- Säsongens clou i fråga om dylika nöjen är dock gen » framtidslandet » så- Svenska teaterförbundets maskerad, som i år afhölls på som ett slags namnsä- Hasselbacken och utmärkte sig både genom arrange- kerhet för att äfven dess mangernas prakt och fyndighet och en högt svallande tid en gång skall på all- karnevalsstämning.
En af våra tecknare bevistade var komma.
festen under dess mest nöjsamma timmar, och resul- tatet af detta hans besök är den här återgifna teck- Bland de ganska lätt ningen af karnevalsglädjen med dess vimmel af masker räknade storkapitalets C.
A.
H E D Q V I S T.
i mer eller mindre lyckade skepnader.
män, hvilka häruppe läm- nat starka spår efter sig.
. '
C J. KEIJSER f. Biskopen öfver Skara stift, Ernst på vägbrytningens och nydaningens skilda fält — spår, * - «• Jakob Keijser, afled i söndags i sin stiftsstad, som ej afskräcka, utan tvärtom mana till flitig efterföljd — drabbad af ett slaganfall.
intager sågverksägaren Carl Anton Hedqvist i Öjebyn Biskop Keijser var född i Stockholm 1846, blef fil.
inom Piteå landsförsamling ett framstående rum.
Då BISKOP E.
J.
K E I J S E R.
dr och teol. kand. i Uppsala och kollega vid Katarina han härförliden, alltjämt lika obruten och rastlöst verk- läroverk i Stockholm 1872. sam, ingick i sitt fjärde kvart- Teologie docent i Uppsala blef sekel, kunde- han, som utgått ur samma välburgna allmoge- han 1877 och förestod ett år •,.
; j. hem, där han allt fortfarande professuren i dogmatik och är bosatt, blicka tillbaka på moralteologi.
Efter att ha ut- decennier af mödor och arbete, nämnts till hofpredikant, kyrko- men ock af ekonomisk och kul- herde i Örebro och kontrakts- turell framgång.
Hr Hedqvists prost blef han domprostiSträng- betydelse för södra Norrbot- näs och slutligen, 1895, biskop tens och delvis norra Väster- öfver Skara stift.
bottens industri och jordbruk Keijser har tagit fiffig del i har nämligen varit större än de teologiska striderna i vårt någon annan enskild mans i land och utgifvit ett stort antal våra dagar.
Som få har han akademiska afhandlingar, tal och röjt mark i nordanbygd och predikningar.
redt den för plogen, brutit vä- Han efterlämnar maka, men gar, ej räknade i några futtiga inga barn.
kilometer, utan i mil, och de gårdar han höjt ur vanhäfden N KIIRUNATAFLA af bety- och bragt i god kultur kunna dande dimensioner har i täljas i dussintal.
Nordsvensk dessa dagar fullbordats af den ladugårdsskötsel och mejeri- talangfulle artisten hr Axel Sjö- handtering liksom högnordiskt berg och framställer på ett jordbruk i allmänhet ha i rik verkligt dekorativt och impone- grad kunnat taga hans stor- GUL DME DAL J FÖR D E N I N T E R N A T I O N E L L A K O N S T U T S T Ä L L N I N G E N I V E N E D I G A F rande sätt en af de väldiga fjäll- vulna arbete till intäkt.
Det höjderna, " landshöfdingen ", i MRS K A T I E T O Y C E H A R R I S.
var ock som ett erkän- kvällsbelysning och med nande häraf hr Hedqvist glimmande ljusprickar utef- år 1900 enhälligt kallades ter fjällsluttningen, där de till hedersledamot af Norr- stora malmbrytningarna bottens läns hushåll- pågå.
ningssällskap och jämväl Duken är beställd af Lu- fick mottaga sällskapets ossavaara-Kiirunavaara- stora guldmedalj — en aktiebolag och är afsedd utmärkelse, som samtidigt att pryda bolagets utställ- kom en annan banbrytande ningsmonter vid den stora norrbottning, numera af- utställning i Liége, som lidne öfversten C. O. inom kort skall öppnas.
Bergman, till del.
Köp Vänersborgs BARNSKODON!
| E VID G ULDMEDALJEN KONSTUTSTÄLLNIN- GEN I VENEDIG, ett ovan- ligt vackert litet konstverk och utgörande den främsta belöningen vid den 6:te internationella konstut- ställningen i Venedig, åter- finna våra läsare afbildad i vårt dagsnummer.
Me- daljen är präglad hos Ste- fano Johnson i Milano och modellerad af, mrs Katie Toyce Harris i London, hvilken för sitt arbete bland många tiflande tillerkänts en belöning af 3,000 francs.
Medaljens framsida framställer en ung kvinna, som från en gondol be- kransar de prisbelönade konstnärerna, och i bak- grunden synes dogernas palats höja sig öfver lagu- nens vatten.
På frånsi- dan ser man i förgrunden härolder, som blåsa fanfa- U T S I K T F R Å N K1IRUNA, D E K O R A T I V OLJEMÅLNING A F A X E L S J Ö B E R G, A F S E D D FÖR rer, och unga flickorbärande I LIÉGE.
S A L U S Garanti C A C A O % k Obs.
noga garantimärket I plomberade påsar 100 gr. 4 2 i / &amp; t / k; Rris 35 ö r e pr kg.
' t * = " S a l u s " och blåtttvärstreck.
Hr Hedqvist är sin trakts störste arbetsgifvare och i mångahundratal kun- r a de hem räknas, där ut- komsten eller välståndet direkt sammanhänga med hans industriella eller jordbrukskulturella före- tagsamhet.
Men så känner ock i dessa landamä- ren det minsta barn, åt- minstone till namnet, den folklige och för alla till- gänglige » patronen », som sätter arbetet framför allt annat timligt, och hvars stolthet är — icke att ha bragt sig upp till väl- maktsställning och rike- dom — utan att kunna bereda arbete och bröd åt så många.
På dessa » många » har ban ock på annat sätt tänkt: så do- nerade han på sin 70- ärsdag för 5 år sedan U T S T Ä L L N I N G E N 25,000 kr.
att bilda under- stödsfonder åt arbetare- Hultmans » •t M a l m ö.
Fabriker 661.
Telefon
— 165 — IDUN änkor och barn inorn de platser, där han och det af honom grundlagda aktiebolaget Storfors verkat och verka.
Och alltfort står den gamle kvar däruppe, midt i sitt nydaningsarbete.
Af sådana, de mäktiga ar- betsinsatsernas, män kan landet med de stora ut- vecklingsmöjligheterna ej få för många, om det skall i verkligheten blifva, hvad det poetiskt nämnts: Sveriges hufvud och krona.
— t.
MELLINS FOOD = = = = = 2 = = = = \:: J ULES VERNE.
f. Den vetgiriga och äfventyrslystna ungdom, som älskar naturen och allt det under- bara den har att erbjuda ofvan och under jord har i och genom Jules Vernes nyligen timade bortgång för- lorat en af sina instruktivaste och mest underhållande berättare.
Alla stå vi i stor tacksamhetsskuld till den spiri- tuelle fantasirike fransmannen, som från sitt diktarhem i Aoiiens sändt alla världsdelars civiliserade ungdom sådana böcker som " Från jorden till månen ", " En.
världsomsegling under hafvef, " Kapten Grants upp- sökande ", " Kapten Hatteras reseäfventyr ", " Jorden rundt på 80 dagar " och " Tsarens kurir ", för att nu nämna de främsta ur hans rika produktion.
Det var en fantasifull äfventyrsdiktning med effektfullt sammanställda händelser och mycken geografisk och naturve- tenskaplig lärdom i lätt- smält form.
Jämte de mer och mindre vetenskapliga äventyrsskildringarna har Jules Verne skrifvit en större " Frankrikes geografi " och ett 3 band starkt arbete om " De geo- grafiska upptäckternas historia " (det finnes i svensk öfversättning).
JULES VERNE.
I de franska skolorna ha hans arbeten länge varit stående premier och de torde ej saknas i något franskt folkbibliotek.
I MINNESOTA.
På en ansenlig höjd i S VERIGE den nordamerikanska staten Minnesotas hufvud- stad S:t Paul reser sig ett hvitskimrande marmor- palats, hvilket i dagarne fullbordats och inredts med konstnärlig prakt.
Det är statens nya kapitolium.
En svensk vid namn N.
J. Nelson tillägges hedern af att ha uppfört det och arbetet har tagit en tid af åtta år.
Som af vår bild synes är det icke olikt vårt svenska riksdagshus — om kupolen varit borta, notabene.
I detta stolta kapitolium i den svensk-svenskaste staten i Amerika har nyss dess styrelse intagit sitt säte.
Och den förste mannen därinne är den förste i staten födde guvernören, svensk-amerikanen John A. Johnson.
John A. Johnson föddes i staden S:t Peter i Min- nesota — där som bekant det svenska läroverket Gustavus Adolphus College är beläget — år 1863 af svenska föräldrar.
Fadern dog tämligen tidigt och modern måste för sitt och barnens uppehälle försörja sig med tvätt och strykning.
Lille John var icke mer än tolf år, då han bad sin mor att få sluta skolan för att i stället söka tjäna sitt bröd och lätta hennes bör- dor.
Till en början utgjorde hans lön som biträde i en specerihandel endast tio dollars i månaden, men den ökades så småningom.
Då han fyllt fjorton år voro hans inkomster så pass stora, att han helt enkelt förbjöd modern att vidare tvätta eller stryka för an- dra än hemmets medlemmar.
Vi kunna dock ej i de- talj följa hans vidare utveck- ling — nog af genom ener- giska själfstudier blef han så småningom välbestäld tid- ningsredaktör för stadens in- flytelserikaste amerikanska tid- ning " S:t Peter Herald ", in- valdes i senaten och har nu senast, som sagdt, valts till guvernör för Minnesota.
Denna seger var så mycket större för den demokratiske kandidaten, då presidentval • samtidigt ägde rum och den republikanske Roosevelt gick in med glans och stor röst- öfvervikt.
I en stat som Minnesota, hvars samman- lagda röstantal utgör omkring 325,000, hade Johnson ett öfvertag öfver sitt partis presidentkandidat på 140,000 röster, ett alldeles enastående exempel på själfständig och af partihänsyn oafhängig röst- ning!
1905 DET.
N Y A HEMMET FÖR P A U V R E S VID HONTEUX ODENGATAN.
E N FLYTTNING.
AE IVAR DAL.
M AN RUSTAR sig i dessa dagar till flyttning i.många hem, ty den första april, vårflyttningens hemska dag är ju nu inne — visserligen ej så hemsk, som den stora höstflyttningen, men likvisst icke något angenämt aprilskämt, det måste man medgifva.
Oafäedt den för ett normalt ordningssinne tämligen upprörande oreda, som gifvetvis följer med en flyttning, hvilar det dessutom nästan alltid något vemodigt öfver förberedelserna därtill, äfven om dessa afse en för- ändring från ett sämre till ett bättre.
Det är dock ett afsked man skall taga, det är till något afslutadt, något som var och som ej kommer åter, som man vänder blicken tillbaka.
Det är en af de många milstolparna på vägen.
Och ibland händer det, att det är just en af de milstolpar, som beteckna vägens viktigaste krö- kar, som börja — eller afsluta — lifvets mest inne- hållsrika skede.
Ja, det ligger egentligen så oändligt mycket bakom dessa flyttningarnas yttersida af packlårar, lastvagnar, papperstrassel och hjärtskärande höga bärarlöner.
Allt- ifrån de unga nygiftas inflyttning i det första hemmet till den åldriga änkans vemodiga afsked från det hem, som bevittnat hennes äktenskapliga lycka, ligger det i dessa flyttningar en hel historia.
Och det är just vid en flyttning, hvilken kanske innebär mer historia än de flesta, som våra tankar i dag ofrivilligt dröja — en flyttning, som betecknar den sista milstolpen p i många skilda lefnadsvägar.
Det är på en liten skara vi fästa vår blick, en skara, som i dessa dagar från skilda håll — ja, från Sveriges alla kanter — flyttar in i ett gemensamt hem.
Vid Hagagatan och Odengatan — denna det nya Stockholms nya boulevard — ligger detta hem, där nu icke mindre än fyrtio äldre fruntimmer draga in för att tillbringa sin lefnadsafton.
Skilda öden och skilda lefnadsbanor hafva de bakom sig, men ett hafva de dock alla gemensamt, de hafva alla i mer eller mindre hög grad, för längre eller kor- tare tid känt fattigdomens tagg.
Ty detta är ett hem för dem, hvilka ej på lefnadsvägen skördat guld.
Det är det ålderdomshem för bildade, fattiga kvinnor, hviket benämnes asylen för Pauvres Honteux — (inom paren- tes sagdt, ett tråkigt namn, som är som en ständig påminnelse om en pina, hvilken här eljest skulle kunna glömmas).
Ursprungligen upprättades denna asyl år 1862 på initiativ af grefvinnan Ch.
von Schwerin född Liljen- crantz och hade då mycket små dimensioner, jämfördt med den storlek, hvartill den sedan så småningom vuxit ut.
Dock ligger, trots dess nuvarande aktningsbjudande storlek, högar af ansökningar inne, och de, som sändt bör a n v ä n d a s såsom e r s ä t t n i n g för mo- dersmjölk, allt ifrån födelsen och u t a n far- håga, a t t den skall i någon grad verka skadligt icke ens p å späda barn.
Den k a n gifvas omväxlande med modersmjölken.
Prof samt broschyr om barns uppfödning " J a g heter Kenny, är 3 år gam-: gratis &amp; franko från mal och h a r blif vit uppfödd med = E MELLINS FOOD Depot,: Malmö.
MELLINS FOOD ".
I in dem, få nog ännu i många år gå och vänta på den fristad, hvarom de petitionera.
Den senaste tillökningen i denna storartade väl- görenhetsanstalt har erhållits genom rikliga testamenten — hufvudsakligen det s. k. Enanderska.
Det är en stor nybyggnad, som just i dessa dagar blifvit färdig.
Den är uppförd enligt nutidens alla fordringar, såsom det på byggnadsspråket heter.
Och det är i denna, som de fyrtio nu skola flytta in.
Ett präktigt hus är det sannerligen, beläget invid en trädgård med gamla, höga träd och inredt med korri- dorsystem liksom det gamla huset, hvilket i åtskilliga år kallats » det nya » till åtskillnad från det allra äldsta.
Detta hus är förbundet med det gamla-nya medelst en bred, ljus korridorbyggnad.
Och breda och ljusa äro också de korridorer, hvilka löpa igenom alla vå- ningarna och på sidorna om hvilka pensionärernas rum äro belägna.
Inredningen i dessa rum är som ett enda stort varmt kärleksord.
I samma ögonblick man stiger öfver tröskeln, ser man, att här har en öm välvilja sökt skapa något så likt ett eget hem som möjligt åt dem, hvilka kanske nyss lämnat det egna hemmet eller kanske under ett långt lif af kringflackande, af bero- ende i andras hem burit i sina hjärtan längtan efter det egna hemmets ljufva hamn.
Nu löpa de ändtligen in i den hamnen.
Storhet och rikedom innesluter den ju visst icke, men en hamn är den dock för dem, öfver hvilka lifvets stormar sä- kert farit ganska hårdt fram.
Ja, kanske kommer den att förefalla många af dem, hvilka nu draga därin, såsom ett verkligt litet paradis: Äfven för den utomstående ter den sig sannerligen riktigt inbjudande.
Hemkänslan begynner i samma ögonblick, man genom den med namn och breflåda för- sedda dörren träder in i den till tambur apterade lilla passagen.
Det med ljus oljefärg målade rummet med sin alkov ger ett alltigenom gladt och hemtrefligt intryck.
Den stora garderoben ger godt utrymme åt allt det pick och pack, som pensionären kan vilja föra med sig till sitt lilla bo.
Och köket — det lilla, lilla köket — hvem kan se det, utan att blifva varm om hjärtat vid minnet af alla dockskåpsfröjder framför den illla spisen och de små skåpen och kokärlen, hvilka en gång för länge, länge sedan voro så förtjusande, just därför att de voro så små — och voro ens egna!
Med hvil- ken fröjd lagade man icke där de raraste rätter af vatten och brödsmulor 1 Här i dessa små dockskåpskök kommer nog emel- lertid att frambringas betydligt mera välsmakande pre- stationer, men kanske dock ej mycket mera komplice- rade, ty om vi ej alltför mycket misstaga oss, blir det nog förnämligast den ljufva kaffetåren, som här kom- mer att tillredas.
Pensionärerna få nämligen sina middagar färdiglagade från Asylens stora köksdepar- tement.
Dessa både rikliga och smakliga måltider skickas med hiss upp till de olika våningarnas skänkrum, där de portioneras ut och mathäm- tare sändas omkring till pen- sionärernas rum.
Frukostar och kvällsmål- tider få de gamla damerna däremot själfva både tillaga och bekosta.
Som man häraf ser, få de ej vara alldeles medellösa.
Ja, det beräknas, att 300 kro- nor om året är det minsta, hvarmed en pensionär på asylen för Pauvres Honteux kan reda sig, ty utom fru- kostar och kvällar skall hon själf bekosta sig tvätt och lyse.
Tänker man så på de nödvändiga utgif- terna till kläder, spårvag- MINNESOTAS N Y A K A P I T O L I U M OCH G U V E R N Ö R J O H N F.
JOHNSON.
ST1LI SKÖNHET!
STYRKAI Rikstelefon 7614.
Allra.
Telef.
7614.
Ritningar och kostnadsberäkningar upprättas beredvilligt på begäran.
Egna Arkitekter och Dekoratörer.
Filialer: Göteborg, Malmö.
M ö l n l y c k e J V I ö b e l f a b r i k s U t s t ä l l n i n g, 18 Birger Jarlsgatan 18. n u m C l sUlnr såväl eleganta som enkla; allt i solidt och förstklassigt utförande, s ä n g a r, S ä n g k l ä d e r, M a t t o r och G a r d i n e r.
IDUN — 166 — 1905 där hon sått ut kunskapens frön och sedan måhända i åratal ätit förödmjukelsens salta bröd.
— — Kanske kommer en tredje direkte från det ensamma lilla vinds- rummet, där hon frusit mellan de knapphändiga bra- sorna och hungrat mellan de alltför få kaffetårarna.
Skilda, skilda öden och lefnadserfarenheter!
— E välsmakande, koncentrerade, antisep- E — Men ett ha de nog alla haft gemensamt — de tiskt munvatten.
ha nog alla mer än en gång suckat: » Hvar skall jag få tak öfver hufvudet på ålderdomens dag? » i H ä m m a r s y r e b i l d n i n g i m u n n e n, skyddar E Nu ha de fått det.
Och det finnes nog ej en enda § därför t ä n d e r n a.
= bland dem, som ej i sitt hjärta tackar Gud och de goda människor, hvilka åt dem skänkt och ordnat detta hem, där de hoppas finna det, som ålderdomen värderar så jj Bruksanvisning å intyget.
: högt — ro.
Ja, säkert skola de här finna denna åtrådda | Obs.!
S t ä n k p r o p p e n förlagd i flaskhalsen.
Obs.!
= välsignelse, säkert — såvida ej oron når dem genom hjärtebanden, som förena dem med någon eller några därute i världen.
Ty när upphör en kvinna att i hjär- HYLIN &amp; C:o F. A.-B.
tat lefva sig in i deras öden, som hon älskar?
[STOCKHOLM.
§ Ja, nu flytta de in, både glada och vemodiga — kanske äfven en smula virriga och oroliga bland sina packlårar, koffertar och stadsbud — » ack, tänk om glaset spräckts på farsgubbens porträtt, eller om den sista syltburken från det gamla hemmet gått sönder! » nar m. m., så finner man snart, att denna sum- — • Men tacksamma äro de, och ungdomens drömmar ma just ej är öfverfiödigt tilltagen.
om egna hem och storhet och glans, dem ha de totalt För denna tillredning af frukostar och kvällsmål- förgätit.
— — tider hafva de gamla damerna emellertid i det lilla egna köket ett automatiskt gaskök, som funktioerar efter Men nej!
Hvad säger jag?
Det är ju i eget hem, iläggande af en tjugofemöring.
Och för denna summa de nu flytta in.
kan man nog hinna koka åtskilliga måltider.
I ett i Och kanske följas de vid denna flyttning af lika hvarje våning befintligt större kök hafva de dessutom varma välgångsönskningar som mången ung, hvilken tillgång till fri gas.
reder sig det första, af poetiskt skimmer så omsväf- vade hemmet.
För många, som i eget hem styrt och ställt i kök och visthus, blir denna lilla frukost- och kvällstillred- Ja, öfver koffertar, packlårar och stadsbudsmössor ning ett från gamla tider kärt intresse att förkorta den kysser jag på fingret åt dem alla, alla, dessa grånade, långa dagen med.
Och dessa komma säkert att i det tålmodiga resenärer på lifvets väg, och ropar till dem lilla, ljusa, glada dockköket med sina små skåp och ett varmt: » välkomna hem! » hyllor och sin vattenledning hafva riktigt ljufliga stunder.
Man kan dock inte låta bli att hoppas, att dessa damer ej måtte vara allt för stora och korpulenta, ty det skulle onekligen störa stämningen en smula.
När man tittar in i dessa små kök, kommer en nämligen osökt i minnet sagan om den lilla, lilla gumman, som I SPÅRVAGNEN bodde i en liten, liten stuga — — o. s. v. Om emellertid den lilla, lilla gumman aldrig förr A J A G s t e g in i s p å r v a g n e n, k o m j a g styrt och ställt i eget kök, utan kanske flackat om- a t t s ä t t a m i g midt emot t v ä n n e d a m e r, kring som guvernant eller sällskapsdam eller bläckat ned fingrarna som författarinna, då kan det nog hända klädda " med denna nästan pinsamma snygghet, att hon känner sig en smula handfallen i det lilla, lilla som t i l l k ä n n a g e r en k o r r e k t, men m ö d o s a m t be- köket, där hennes lärdom antagligen kommer till korta.
k ä m p a d fattigdom.
J a g g r a n s k a d e d e m flyk- Ja, " lägg ' man versen i en gryta, få se om soppan tigt.
D e t v a r t y d l i g e n m o r o c h d o t t e r.
M o d e r n, då blir fet ", heter det ju i Fru Lenngrens evigt beröm- da visdomsord.
— liten, fin, m e d e t t t o r r t, n ä s t a n visset a n - Men den lilla guvernanten, författarinnan eller säll- sikte.
D o t t e r n — l å n g, smal, m e d s p ä d a axlar, skapsdamen kan efter sina matlagningsvedermödor l ä t t framåtböjd, s o m o m h o n burit p å en o s y n - finna en ljuflig tröst i sitt trefna rum, där hon har lig b ö r d a.
godt utrymme både för sina gamla vänner böckerna och för de minnen, hon under sin skiftande bana kan J a g k u n d e icke l å t a bli a t t se p å h e n n e.
ha samlat.
Pensionärerna medföra nämligen egna möb- G å n g p å g å n g v e k j a g u n d a n för a t t alltid p å ^ • l e r och husgeråd till sitt nya hem — äfven detta en n y t t f a s t n a vid d e t ä n n u u n g a a n s i k t e t framför anordning, som gifvetvis måste bidraga till deras hem- känsla.
Ty de gamla möblerna äro nog som gamla mig.
Det låg något tomt, slocknadt, spöklikt vänner, äfven de.
Och de hafva säkert mycket att i h e n n e s blick, s o m p l å g a d e m i g p å e t t all- berätta.
Minnen, minnen — ljusa och soliga, smärt- deles s ä r s k i l d t s ä t t, e m e d a n j a g h a d e e n k ä n s l a fyllda och vemodiga — komma nog att i brokig rad af a t t h a s e t t h e n n e förut: s a m m a fina, regel- glida fram för de gamla i ensliga stunder.
b u n d n a d r a g, s a m m a ögon, m e n a n n o r l u n d a.
.
.
Men alla stunder behöfva icke vara så ensliga i detta deras nya hem.
Där finnes nämligen samlings- helt a n d r a ä n n u.
rum, där pensionärerna kunna idka sällskapslif.
Och H o n t a l a d e s a k t a m e d sin m o r, s å s a k t a, a t t det är måhända ej alltför djärft att antaga, att kon- v a g n e n s buller förtog ljudet af h e n n e s r ö s t, versationen där kommer att blifva ganska liflig — och men j a g förstod, a t t d e n m å s t e v a r a m y c k e t visst ej heller utan intresse.
mild, m y c k e t s o r g s e n.
F ö r hvarje g å n g h o n Ja, de hafva säkert mångt och mycket af både egen- domlig och gripande art att meddela hvarandra, dessa s å g u p p, gled h e n n e s blick förbi m i g m e d e t t etthundrafemton gamla damer, hvilka kommit hit från hälft s k y g g t, hälft f ö r e b r å e n d e u t t r y c k o c h d e t så skilda håll och verksamhetsfält.
Och kunde vi en skälfde l ä t t i de t r ö t t a v e c k e n o m k r i n g hen- gång osedda lyssna till samtalen i dessa korridorer och nes m u n.
sällskapsrum; skulle vi nog blifva både roade och rörda — och kanske äfven förundrade, ty något under- Och p l ö t s l i g t d r o g d e t s o m e n blixt g e n o m bart ligger ju gömdt i de flesta lefnadssagor, om ock min h j ä r n a, ö p p n a n d e d ö r r a r n a till l ä n g e s e d a n till det yttre aldrig så stilla och obetydliga.
glömda minnen.
J a g t o g af m i g h a t t e n.
Det är också något annat, som säkert skulle väcka H o n b e s v a r a d e hälsningen med en böjning förundran hos den stora mängden, hos alla dem, som ännu gå och vänta så mycket af lifvet, och det är den af hufvudet o c h e t t h a s t i g t l e e n d e l y s t e u p p glädje och förnöjsamhet, de i de flesta fall visa prof det b l e k a a n s i k t e t s o m en solglimt öfver en på, dessa, som en gång drömde och hoppades så b ränd bygd.
Och i ett nu såg j a g henne som mycket — ty de ha varit unga en gång, de med, och u n g flicka: s m ä r t, k y s k, m e d r u n d a, v a r m a hvar finns den ungdom, som icke drömmer och hoppas?
Dock var det säkert ej en lefnadsafton på asylen för k i n d e r, v i d ö p p n a, s k r a t t a n d e ögon och e t t le- Pauvres Honteux, som på den tiden hägrade för deras ende.
.
.
som nu.
sinnen.
Hur ha de ej sedan fått pruta af, ja skapa J a g h a d e en k ä n s l a af, a t t j a g b o r d e till- om drömmens former under lifvets växlande lopp, då t a l a h e n n e, b e o m u r s ä k t för a t t j a g icke ge- denna ålderdomshamn så småningom kunnat blifva deras djärfvaste förhoppningars hägrande mål!
n a s t k ä n t igen h e n n e, v a r a ä l s k v ä r d, s ä g a Och nu hafva fyrtio stycken af dessa gamla, som n å g o t h v a d s o m hälst, t. ex. a t t d e t v a r l ä n g e - en gång voro unga och drömde stora drömmar, nått s e d a n.
.
.
d e n g l a d a t i d e n, d å vi träffades.
.
.
detta mål.
förr i v ä r l d e n, d å vi b ä g g e voro u n g a, m e n j a g Nu flytta de in från skilda håll och kanter.
— Kan- k u n d e icke.
D e t s n ö r d e sig t i l l s a m m a n s i ske har en af dem nyss sett den lilla prästgården, där hon med barn och make tillbragt lifvets långa solskens- strupen.
dag, för sista gången försvinna bakom björkdungen H o n s a m t a l a d e p å n y t t m e d sin m o r o c h vid vägens krök.
— — Kanske har en annan för sista h e n n e s ögon h a d e å t e r f å t t sitt liflösa u t t r y c k.
gången stigit öfver tröskeln från ett af de många hem, | GARGAROL | D Lagermans Tvätt-pulver Hon drog den tunna kappan tätare omkring a x l a r n a, s o m o m h o n frös, och j a g s å g r i n g a r n e på hennes magra hand.
H o n v a r s å l e d e s g i f t.
.
.
v a r eller varit?
.
.
Och en djup b e k l ä m n i n g ö f v e r v ä l d i g a d e mig.
J a g reste mig u p p, hälsade vördnadsfullt som m a n g ö r inför n å g o t s t o r t, ofattligt, s o m m a n a n a r u t a n a t t förstå, s å g p å n y t t d e t milda, flyktiga l e e n d e t o c h l ä m n a d e v a g n e n.
Men n ä r j a g vill, å t e r s e r j a g d e t v a c k r a le- e n d e t och h e n n e s ögon.
.
.
framför allt ö g o n e n, så s k r ä m m a n d e t o r r a o c h g l a n s l ö s a s o m h o s c n död.
H v a d h a d e h ä n d t s e d a n vi träffades.
.
.
den g l a d a t i d e n för l ä n g e s e d a n, d å vi b ä g g e voro u n g a?
Och j a g frågar m i g själf: ä r lifvet v e r k l i g e n så g r y m t?
THORE OARMELA.
NOVELL STEN STENSSON.
BLANCHE.
FÖR IDUN AF (Forts, från n:r 1-2.)
" (~ \ MIN GUD hvad jag är glad! "
utropade Carmela.
— ' Ljus, blommor, musik, dans, allt som jag älskar bjudes mig i dag.
Hvad det ändå är skönt att lefva!
Du buttre, elake tvärvigg, hvad du är god mot din Carmela! "
De sista orden gällde fosterfadern, om hvars hals hon slog sina armar.
" Vackert, vackert, trollpacka! "
brummade gubben, ehuru hans drag underbart klarnade upp.
— " Låt mig vara i fred!
Du förstör ju all vår grannlåt, så att vi se ut som åkerspöken. "
" Men dansa skall du med mig, promenadpolonäsen tillhör dig och ingen annan, " inföll Carmela.
" Skulle jag dansa?
Du din illmariga, gycklande näspärla.
- — — " Han hotade hennne med handen i låtsad vrede.
" Första valsen tillhör naturligtvis mig, " skyndade jag att infalla " Naturligtvis? "
sporde Carmela gäckande.
— " Hör man blott på, hvilka despotiska anspråk 1 Och på hvilka grunder stöder herr juristen sin rättighet till företräde framför baronen, doktorn eller herr Florell, otaliga andra kavaljerer att förtiga? "
Evelines fästman sände mig en besynnerlig, trium- ferande blick, strök sitt skägg, gjorde en elegant bug- ning och sade: " Får jag då utbedja mig lyckan att föra fröken Carmela? "
Hon skrattade.
" Nej, min herre, så var ingalunda min mening; jag ärnar åtminstone först afvakta, om någon manlig indi- vid bevärdigar med en uppbjudning, innan j a g själf bönfaller om en kavaljers gunst och nåd.
Men, " till- lade hon, då hon i Florells anlete läste uttrycket af sårad stolthet och i Evelines en med oro blandad för- våning — " ni har nu talat på grund af missförstådd plikt mot husets värdinna, och till belöning för jag eder dit ert hjärta drager er " — hon ledde honom fram till Eveline — " och lofvar er å hennes vägnar både första valsen och tro för hela lifvet. "
Prostinnans ankomst afbröt ämnet.
Ifrig och and- fådd utropade hon: " Nu komma gästerna!
Jag hör bjällerklang nere i allén.
— Flickorna äro väl i ord- ning?
Rätt så, mina pullor, ni äro riktigt bra.
— Vendia, glöm ej att kasta ett öga på vingeleet, så är du snäll.
— Kusin Åkerholm, låt nu se att ni lägger i dagen litet savoir vivre och skickar er som en artig värd!
Krama icke damernas fingrar, som om de voro af buntläder!
Sätt er icke ned att spela trekarl hela kvällen med häradsskrifvarn och färgar Grön, utan kom ihåg att ni har andra gäster också!
Och framför allt: glöm icke att bjuda friherrinnan armen och konvojera henne in i salongen!
— Se så, nu äro de här, bjäll- rorna pingla alldeles utanför förstubron! "
— Hon för- svann, men blott för att i nästa ögonblick synas igen och förtroligt, men högt nog för att höras af oss alla, tillhviska farbror förmaningen: " hvad ni gör, kusin, så kalla ej friherrinnan för " frun ", som ni gjorde härom sistens på Skackeboda — det var ju ett rent spek- takel. "
Hon försvann, nu på allvar, men i stället anlände gästerna i täta trupper, och farbror måste nolens volens åstad att ådagalägga sitt savoir vivre och frukten af sin edukation i prostinnans skola.
Visst gick den saken en smula tungrodd i början; hans välkomsthäls- ningar liknade mest en björns brummande, hans bug- ningar ryckningarne af en tjudrad dromedar, han kra- made damernas fingrar, som om de varit draglinorna på en täckvagn, trampade på fruntimrens släp och kal- lade friherrinnan ömsom " lilla frun " och ömsom " nådi- gaste hennes nåd ".
Men feststämningen, vimlet och det glada sorlet kommo honom snart att glömma konve- nansens tvång och läto honom återfinna sitt eget ori- " TOMTEN ".
— 167 — ginella och ogenerade jag, så snart värdskapets första tunga plikter voro öfverstökade.
Inom mindre än en halftimme hörde jag honom anförtro friherrinnan, att fastän han egentligen var en gammal enstörig uf, så fann han det radikalt trefligt att se omkring sig alla dessa unga flickor, ystra som ungfålar, och att de, ut- pyntade med allt det där remtyget och söljorna, ej togo sig illa ut vid ljus, hvarefter följde en del förtroliga meddelanden, hvaribland naturligtvis främst om Car- melas fullkomligheter och " huru hon gjorde med gubben hvad hon ville ".
Frukta icke, att jag ärnar gifva dig någon detaljerad skildring af balaftonens tilldragelser.
Jag upplifvar endast några hågkomster, som belysa Carmelas historia.
Utan tvifvel var hon, hvad man tämligen banalt, tyckes mig, plägar kalla " balens drottning ", och om- gafs af en skara hyllningsbringande kavaljerer.
I all- mänhet är en dylik hyllning, skänkt under inflytandet af dansens och musikens berusning " vid ljus och lam- pors sken ", ej annat än flyktiga, konstgjorda färgspel, som blekna och försvinna vid nästa gryende dag.
Den uppmärksamhet, som visades Carmela af ett par unga män, tycktes dock innebära ett djupare allvar.
Jag vet dock knappast, om jag härvid kan taga vår vän Florells känslor med i beräkning.
Kanske ändå.
Emellertid hade lilla Eveline föga anledning att vara nöjd med sin fästman, trots hans beundransvärda skäggprydnad och öfriga goda egenskaper.
Till en början ägnade han sin trolofvade åtminstone en del af den uppmärksamhet hon hade rätt att fordra, men j u mer aftonen led, stämningen blef lifligare och äfven i viss mån serveringen i herrarnes rum på honom ut- öfvat någon verkan, visade sig, att den flyktiga fjärilen allvarsamt svedt sina vingar vid elden ur Carmelas strålande ögon och ingenting mera begärde än att, brytande alla andra band, få uppträda såsom hennes utkorade riddare.
Till hennes fägnad snodde han sina mustascher, intog de mest plastiska attityder, var öfver- allt i hennes väg och sände henne än bedjande, än hjärteförkrossande ögonkast ur sina stora, vattenblå ögon.
Det kom slutligen därhän, att han med full- komligt förbiseende af hela den öfriga fruntimmers- världen, Eveline inbegripen, endast ville se, höra och dansa med Carmela och mötte hvarje förmodad med- täflare med genomborrande, hotfulla ögonkast, som om han varit färdig att utmana dem till kamp på lif och död.
Ej utan oro fruktade jag en explosion af så många samlade brännbara ämnen, helst som Evelines bleka kinder och tårade ögon samt prostinnans förtryt- samma miner vittnade, att äfven de sågo, hvad fäst- mannen ej vårdade sig att dölja.
På ett helt olika, men ej mindre otvetydigt sätt lade en annan ung man sina känslor för Carmela i dagen.
Det var ingen ringare person än nejdens i börd och förmögenhet främste aristokrat, unge baronen — för socknen och trakten fanns icke mer än en baron, fidei- kommissarien till Baldersnäs; han var i alla samtal " baro- nen " liksom hans mor var " friherrinnan ".
För väl- uppfostrad och för mycket världsman för att såsom Evelines fästman göra sig skyldig till ett uppseende- väckande eller löjligt uppträdande, kunde han dock icke för en uppmärksam iakttagare dölja det intryck Carmela gjort på honom, och en hvar, som hade någon närmare kännedom om den unge ädlingen, visste, att hans känslor voro lika djupa och lidelsefulla som hans karaktär fast och energisk.
Jag för min del kunde åtminstone ej tvifla därpå efter det samtal, hvartill jag blef ett lika ofrivilligt som osedt vittne.
Trött af dansen och vimlet hade jag för en stund slagit mig ned att hvila i ett litet, svagt upplyst blom- sterrum.
Plötsligt hörde j a; simtalande röster ini- från förmaket — de voro baronens och friherrinnans Utifrån salen ljöd musiken, och dansen var i full gång, hvadan mor och son säkerligen trodde sig utan vitt- nen kunna afhandla äfven viktiga angelägenheter.
" Ludvig, " började friherrinnan, " jag har fört dig hit för att bedja dig höra en moderlig varning.
Du förstår ju, att jag endast åsyftar ditt väl, äfven om det ligger ett visst tadel i mina ord. "
" Jag vet, att mamma är den bästa bland mödrar, " genmälte sonen hjärtligt.
" Nåväl, så hör mitt råd!
Var försiktig i ditt upp- förande mot lilla Carmela!
Du gör ju henne rent af din kur. "
" Än sedan, mamma lilla?
Hvad är det för ondt däri? "
" Min son, du kommer mig att häpna.
Jag bar alltid ansett dig vara en .ung man med ädla tänkesätt och goda grundsatser. "
" Jag hoppas, att mamma ej heller framdeles skall finna sig sviken i sina goda tankar om mig. "
" Förstår du då ej, att din hyllning kan blifva farlig för den unga flickans lugn?
Tänk om hennes känslor väcktes till lif, om hennes tycke fäste sig vid dig! "
" Då vore jag den lyckligaste bland dödlige, ty jag älskar henne. "
" Min son! "
I samtalet uppstod en betydelsefull paus.
" Mamma lilla, " afbröt baronen tystnaden, " jag har aldrig haft några hemligheter för dig; jag vill ej heller nu dölja något för dig, äfven om mitt förtroende skulle vålla dig en stunds flyktig smärta.
Saken måste dess- I D U N 1905 utom förr eller senare komma till uppgörelse oss emel- lan.
Alltnog: i morgon dag friar jag till Carmela. "
" Du yrar!
Du fria till Carmela?
Det är omöj- ligt. "
" Hvarför?
Är hon ej nog vacker, älsklig och god? "
" Jag tillåter mig ingen anmärkning mot fröken Akerholms personliga egenskaper.
Men betänk, Ludvig, att hon är ett barn från gatan, utan namn och för- äldrar. "
" Så mycket mer skall hon ägna mig hela sin ömhet. "
" Och en f. d.
lindanserska. "
" Min stamfar var repslagare, alltså en viss fränd- skap i börd mellan mig och Carmela. "
" Hon saknar egentlig bildning. "
" Hon — bildad af skaparen själf till hans skönaste verk!
— Mamma, i morgon friar jag till Carmela. "
" Du är en myndig man och din egen herre.
Jag har varnat dig och har ingenting vidare att tillägga, " svarade friherrinnan kyligt, i det hon reste sig.
1 det- samma tystnade musiken, dansen var slut.
Samtalet afbröts, och hvad var också mer att säga?
Saken var afgjord, det var tydligt.
Baronen skulle begära Car- melas hand.
Och Carmela?
lär du fråga mig, Wilhelm.
Huru upptog hon den hyllning, som kom henne till de!?
Och huru stod jag i förhållande till henne?
Hvem kan säga, hvad som rörde sig på djupet af detta underliga sinne, så outrannsakligt och växlande som hafvets våg?
Tdl det yttre var hon glad och yr, log och skämtade, men utan koketteri och utan att gifva någon särskild något företräde.
Innerst i min själ uppspirade dock ett hopp, att barndomsvännen stod hennes hjärta närmast.
Du minns, huru hon förut skämtsamt afvisat min uppbjudning till första valsen.
Sårad häraf höll jag mig utom den krets af kavaljerer, som täflade om samma företräde, men märkte till min förvåning, huru den ene efter den andre drog sig undan för att söka en annan dam.
Slutligen stod Carmela alldeles ensam, då hon med en vink kallade mig till sig.
" Hvar håller du till, elake magister?
Jag är ju nära att gå miste om valsen för din skull.
Hvarför bjuder du ej upp mig? "
" Hvarför?
Det kan du fråga efter dina ord nyss. "
" Hvad du är dum!
Eller ", tillade hon halfhviskande med en oförklarlig blick, " kanhända alldeles för klok.
— Men låt oss nu dansa ut!
Du måste nu bli min kavaljer ändå. "
Tvänne små tilldragelser under aftonens förlopp varnade mig dock att allt för mycket invagga mig i ljufva förhoppningar och kommo mig att i mitt sinne förbittras öfver det oberäkneliga i Carmelas lynne och karaktär.
(Forts.) TEATER OCH MUSIK.
UNGL.
TEATERN återuppförde i fredags " Don Juan " K inför en ganska talrik publik, som här fick tillfälle att stifta bekantskap med en ny gäst, hr Beige Nissen från Konglige Theatret i Kjöbenhavn.
Hr N. utförde Leporellos parti och gaf genom sitt utmärkta och dra- matiskt liffulla utförande häraf ett nytt intyg om, att vid nämnda teaterinstitution allt fortfarande en på goda traditioner stödd skådespelarkonst betraktas som ett viktigt sine qua non äfven inom den lyriska afdel- ningen.
Alla de olika egenskaperna hos Leporello, fräckhet, feghet och förslagenhet, pointerades förträffligt utan alla öfverdrifter.
Stämman är en ganska om- fångsrik och väl utbildad basbaryton, som sångaren förstår att väl använda.
Det danska språket verkar dock mera främmande på operascenen än vare sig det tyska eller något annat af de större kulturspråken, undantagandes det engelska.
Hr N. rönte lifligt bifall från publikens sida och som helgjuten prestation stod hans Leporello främst bland de manliga uppgifterna.
Förträfflig var ock fru Hellström som donna Elvira.
Det är en sann glädje att höra denna sångerska, hvars stämma och sångkonst allt fortfarande äro stadda i utveckling, och hennes betydelse som vår k. teaters primadonna minskas ingalunda af det förhållandet, att hennes närmaste företrädarinna i detta parti stått ännu ett trappsteg högre i berörda hänseende.
Lång tid måste nog ock förgå, innan operavännen kan upphöra att sakna henne; minnas skall han alltid, hvad hon varit för vår lyriska scen.
Fru Lykseth-Schjerven med sin välljudande stämma är som skapad för donna Annas parti.
Men hon sjun- ger det med för fulla lungor; för litet nyanseradt.
Där- jämte förefaller det oss, som om bristerna i hennes andhämtning åter börja framträda väl mycket.
Fröken Hesse lämpar sig väl för Zerlinas parti, liksom ock hrr Malm, Sellergren och Mandahl äro väl på sina plat- ser som don Octavio, guvernören och Mazetto.
Titelpartiet utfördes naturligtvis af hr Forsell, hvil- ken ju äger en hel del förutsättningar för att tillfreds- ställande kunna återgifva detsamma.
Att detta ej lyc- kas beror nu som ofta därpå, att hr F. ej vill eller förmår underordna sig det konstverk, vid hvars utfö- rande han medverkar.
Med onödiga poseringar och öfverdrifter i fåväl dramatiskt som vokalt hänseende sträfvar han alltför mycket att framhålla sin egen per- son.
Därvid har man nu emellertid blifvit van.
Men däremot har man svart att förstå, huru en person, som vill gälla som verklig konstnär, kan nedlåta sig till ett sådant gyckelspel som det, hvartill hr F. gjorde sig skyldig i fredags, då han i scenen med Mazetto och dennes kamrater började rådbråka det danska språket med den tydligen afseddi effekten att kittla den mindre tänkande delen af publiken.
Detta lyckades nog ock delvis; i alla händelser hade hr F. själf så ogement roligt af sitt påhitt, att han själf storskrattade däråt.
Dylika godtköpseffekter kunna höra hemma på farsens område, men borde ej få förekomma på k. teaterns scen.
Hvad fager hr regissören?
Apropå regien torde nog mången med oss hafva svårt förstå, hvarför man nu frångått den under de senaste åren införda och af Mozart själf föreskrifna uppdelningar af operan » Don Juan&gt; i två akter.
Likaså undra vi, om det ej skulle vara ett både lönande och k. teatern värdigt företag att fullständigt nyuppsätta och nyinstudera detta Mozarts mästerverk, att återgå till originalpartituret och sålunda rensa operan från alla efteråt tillkomna utväxter och » kapellmästare » bearbet- ningar.
Som bekant var det med svidande hjärta Mozart gaf efter för » nummer-hungrande » sångares och sångerskors önskningar och tillkomponerade bl.
a. så- dana saker som don Octavios aria * Glädje och smärta » och donna Elviras » Mig den otacksamme lämnar », hvilken senare aria ej haft någon varaktig stad, utan än förlagts till första än till andra akten.
Då skulle ock operan genom upptagandet af den präktiga sextetten i andra aktens final få ett slut, som vore mera i stil med verkets anda än det nuvarande; verket skulle i allo blefva mera helgjutet.
Den, som i utlandet, särskildt i Miinchen, haft tillfälle erfara, huru oändligt mycket djupare verkan Mozartz » Don Juan », pietetsfullt tolkad, framkallar i denna sin ursprungs- form och med en orkesterbesättning, som nära an- sluter sig till den på mästarens tid använda, förstår att till fullo fatta genialiteten hos detta mästerverk.
Från ett alltför djärft förvanskande borde man dock bli förskonad.
— Hr Helge Missens andra gästuppträdande ägde rum i måndags, då han uppträdde söm Mefistofoles i Gounods " Fausl ".
Äfven denna prestation blef sär- skildt i dramatiskt hänseende mycket verkningsfull, och den mörka i höjden välljudande stämman användes synnerligen förståndigt.
Öfver hr N:s diabolik låg något af ungdomligt och skämtsamt humör såsom t. ex. i andra aktens folkscen och i trädgårdsscenen med Marta.
Den fåfänga striden mot korset karaktäriserades lika- ledes förträffligt, och prestationen kan i sin helhet be- traktas som mycket god.
Hr N. blef ock föremål för lifligt bifall från den ej särdeles talrika publikens sida.
Af de öfriga uppträdande var det tyvärr endast hr Strömberg (Valenlin), som tillfredsställande fyllde sin plats.
F. Hbg.
CARL LINDHE gaf i förra veckan V IOLONCELLISTEN konsert i Vetenskapsakademien med biträde af frö- ken Martha Ohlsson och hr Axel Runnqvist.
Hr L. dokumenterade sig här som en af våra främsta exeku- törer på sitt instrument.
Med ett solidt föredrag och en alltigenom musikalisk uppfattning förenar han en sångbar och fast ton.
Utom trenne mindre solonum- mer för violoncell, där nyssnämnda egenskaper tydligt framträdde, upptog programmet tvänne synnerligen präktiga nummer, nämligen en trio (g-moll) för piano, violin och violoncell af Gustaf Hägg samt en sonat (a-moll) för piano och violoncell af Grieg.
Den först- nämnda har förut ej utförts offentligt härstädes, men däremot spelats flerstädes i utlandet.
Trion visade sig ock vara ett betydande verk, klart i formen och af synnerligen anslående innehåll.
Främst stod dock Griegs utomordentligt vackra sonat, som torde få räknas till den berömde tonsättarens förnämsta verk.
De båda kom- positionerna erhöllo ett synnerligen förtjänstfullt ut- förande och rönte det lifligaste bifall.
LOLA ARTOT DE PADILLA gaf på fredagen M: LLE sin andra konsert med uteslutande romanser, äldre och nyaie, på programmet.
Utförandet var förtjusande och den fulltaliga publiken ytterst betagen.
KONSERT gifves i morgon fredag A LFVÉN teatern under tonsättarens eget anförande.
å k. Pro- grammet upptager Symfoni n:r 1, d-dur, två smärre orkesterrum mer, » Midsommarvaka " och » En skärgårds- sägen », den senare ny, samt fyra nya sånger, hvilka föredragas af hr Forsell.
IDUN 1905 — 168 — U USMODR AR.
Tillsen, att Ni alltid vid * * inköp af Hafregryn 8t Korngryn erhålla Hafregrynskvarnen " Sveas " i London med Guldmedalj belönade tillverkningar, för- packade i säckar eller kartonger om V, &amp; Kilo.
Sveas Sundhetsmjöl i hel- eller half- kilopaketer rekommenderas till barn och sjuklingar och samtliga dess tillverkningar utmärka sig för sin goda smak, lättkokthet och renhet.
Finnes hos alla välsorterade engrossister och detaljister i hela Skandi- navien.
Hafregrynskvarnen SVEA.
Ragnar L. leansson.
KALMAR.
Tabell öfver näringsvärdet af våra för- nämsta födoämnen uttryckt i öre pr kilo: Fläsk 102, Oxkött 48, Rågbröd 54, Hvete- bröd 55, Fårkött 62, Torsk 40, Mjölk 87, Korngryn 116, Hafregryn 153.
2 GHf barnen den bästa näring och de växa upp till friska och starka männi- skor.
I t a l i e n s k s o p p a (f. C pers.) Vs hg.
stjärnmakaroni, 2 lit.
buljong, 2 msk.
G-if vuxna den bästa näring och de förblifva friska intill sena ålderdomen- p a r m e s a n o s t, socker, salt, h v i t p e p p a r, Använd därför endast 1 msk.
m a d e i r a, 2 äggulor, 1 del.
tjock grädde.
RECEPT: Gyllenhammars patenterade hafregryn, R e r e d n i n g: Makaronin sköljes väl, och påsättes i k o k a n d e, saltadt vatten och får koka o m k r.
J / tim.
Den u p p - hälles i durkslag och öfverspolas m e d kallt vatten för att ej klibba tillsam- mans.
Ruljongen kokas u p p, och ma- som fäs i hvarje välsorterad speceriaffär.
k a r o n i n nedlägges däri.
Soppan af- A k t i e b o S a g e t smakas m e d osten, k r y d d o r n a och vinet.
Äggulorna vispas m e d g r ä d d e n i soppskålen, och soppan tillslås u n d e r stark vispning.
F a l s k h a r e (f. 6 pers.) 3 hg.
ben- fritt oxkött, 2 Va hg.
svinkött, 1 h g.
A n a n a s p u d d i n g (f. G pers.) 4 ägg- späckfläsk, 4 ettöres skorpor, 2 k k p r.
gulor, 2 ägghvitor, 100 gr. socker, J / a del.
mjölk, 2 ägg, 2 tsk.
salt, J / tsk.
hvit- s h e r r y, 1 del.
ananassaft, G blad gela- peppar.
tin, 1 b u r k ananas ä 1 kr., 4 del.
tjock grädde.
T i l l p e n s l i n g: 1 ägg, 2 msk.
stötta skorpor.
Reredning: Äggulorna, ägghvit- orna, sockret, v i n e t och ananassaften T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.) vispas i en kastrull öfver elden, tills massan börjar sjuda och tjockna, visp- 4 del.
buljong eller vatten.
n i n g e n forstsättes, tills k r ä m e n kallnat.
S å s: V » msk.
smör (10 gr.), 1 msk.
En fjärdedel af ananasen skares i små tärningar, h v i l k a u r k l a p p a s all saft på mjöl, köttjus.
l i n n e d u k och b l a n d a s i k r ä m e n.
Där- efter tillsättes det sköljda och i 2 msk.
R e r e d n i n g: Köttet tvättas m e d en ananassaft upplösta gelatinet.
Sist ned- duk, d o p p a d i hett vatten, skares i tär- röres den till h å r d t skum slagna grädden.
n i n g a r och drifves 3 ggr.
genom kött- Massan hålles i vattensköljd och socker- k v a r n.
Späcket skares i fina strimlor.
beströdd form och ställes på kallt De stötta s k o r p o r n a b l a n d a s m e d mjöl- ställe att stelna omkr. 4 tim. ken och de u p p v i s p a d e äggen, samt få Då p u d d i n g e n skall stjälpas u p p stå och svälla 1 t i m m e.
Köttet arbetas hålles formen * / a min.
i v a r m t vatten.
J / a tim., h v a r e f t e r s k o r p b l a n d n i n g e n Den garneras m e d den öfriga ananasen j ä m t e k r y d d o r n a tillsättas.
Färsen ar- s k u r e n i skifvor, m e n ingen saft bör betas ånyo V-t tim. E n p a n n a smörjes påhällas.
E n a n a n a s r ä c k e r för 12 m e d kallt smör, färsen nedlägges däri, personer, ty skifvorna, som p u d d i n g e n formas till en aftång bulle, som till- plattas på b å d a sidorna, så att den l i k n a r garneras med, k u n n a klyfvas.
2 Goteborgs Ris- &amp; Valskvarn.
KÖKSALMANACK Redigerad af 4 E l i s a b e t h Östman.
Inneh.
a f E l l s a b e t h Östmans H u s m o d e r s - k u r s i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 2 - 8 APRIL 1905.
Söndag: Italiensk s o p p a; b r u t e n h u m m e r; stekta r y s k a h ö n s m e d b r y n t potatis och s a l a d e r; a n a n a s p u d d i n g m e d biscuits.
Måndag: Falsk h a r e m e d b r y n t potatis och ä r t e r; saftpudding m e d m o n d a m i n och vispad g r ä d d e.
T i s d a g: Kokt r i m s a l t a d fläskrygg m e d p o t a t i s p u r é; semlor m e d mjölk.
O n s d a g: KalfTrikasé m e d ris; n y p o n - soppa m e d vispad g r ä d d e och skorpor.
T o r s d a g: Ärter m e d fläsk; t u n n a p a n n k a k o r m e d sylt.
Fredag: Fläskkorf m e d r o t m o s; hafresoppa m e d g r ä d d e, L ö r d a g: Afredd buljong m e d rostadt b r ö d; sillbullar m e d potatis och korint- sås.
Egen tillverkning ä kr.
7.50 med fodral.
En Barnsköterska.
öfcersPtöters&amp;eplats är ledig å Lunds hospitals kvinnoafdelning; En medelålders stadgad och frisk barn lönen 400 kr.
jämte naturaförmåner.
Man sköterska, hälst troende med jämnt och godt hänvände sig till Öfverläkaren, Lunds hospi- lynne får stadigvarande plats i godt hem tal.
för 3 barn om 1 5 år.
Särskild barn- jungfru finnes.
God lön kan påräknas för fullt duglig och pålitlig sökande.
Vidare pöreståndarinneplatsen samt en lärarinne upplysningar erhålles genom svar till Fru * befattning vid Stockholms Läns Idiot- Edla Larsson, Odensgatan 1, Upsala.
anstalt kungöres härmed ledig att tillträda Rikst.
184. d.
1 inst.
September.
Lönevilkoren äro respt.
600 och 400 kronor jämte allt fritt.
Ansökningshandlingar, ställda till Anstal- V ä r d i n n a.
tens Styrelse, adr.
Väsby, skola insändas Bildad och om möjligt något musikalisk före 15 maj.
Närmare upplysningar lämnas ung dam, med jämnt och gladt lynne, verk- af Syssloman G.
E. Brandt.
ligt skicklig i såväl finare som enklare mat- lagning och bakning, samt i allt, som hör STYRELSEN.
till ett väl ordnadt hems skötsel, erhåller plats hos äldre, ogift respektabel godsägare 45, på naturskön egendom i mellersta Sverige, med fina ko m ti ni kat io ner, för att helst på egen hand, eller annars under aldrig moders önskas en stadgad ordningsfull och pålitlig ledning förestå och sköta hushållet, samt kokerska samt husa, fullt kunniga i allt hvad sprida glädje trefnad omkring sig.
Be- som hör till landthushåll.
Lönerna resp. 200 tygsafskrifter, och och referenser samt och 180 kr.
Fri resa.
Endast fullt kompe- uppgift å ålder fotografi och löneanspråk sändes ge- tenta och med godt lynne försedda sökande nast till " Godsägare " Centralhotellet, Wa- torde anmäla sig.
Platserna tillträdas 1 inst.
ste r^s.
maj.
Svar till " B.
S. "
Iduns exp.
Bennström &amp; Jansson Paraplymagasin, 45 R e g e r i n g s g a t.
STOCKHOLM.
För skyddshem i Norrland LEDIGA PLATSER en h a r r y g g och späckas tätt m e d d e fina späckstrimlorna, penslas m e d ägget samt beströs m e d d e stötta s k o r p o r n a.
Färsen får steka i ugn o m k r i n g 1 tim. och p å s p ä d e s m e d den k o k a n d e bul- jongen, litet i sänder, samt öfveröses h v a r 10 m i n.
Den upplägges p å v a r m t serveringsfat, skares i v a c k r a skifvor och garneras m e d b r y n t potatis och persilja.
Smör och mjöl sammanfräsas, köttjusen p å s p ä d e s litet i sänder och och såsen får koka 10 m i n.
Serveras i särskild såsskål.
R e r e d n i n g: M o n d a m i n e t utröres m e d 1 k k p af vattnet.
Rasten af vatt- net kokas u p p m e d saften och citronen.
Mondaminet tillsättes och k r ä m e n får koka, u n d e r r ö r n i n g, i 10 min.
Den u p p h ä l l e s i geléskål, får k a l l n a och serveras m e d vispad g r ä d d e eller mjölk.
äro följande platser till ansökan lediga, näml.
för: 1 Förestånderska fr. J / lön 700 kr.
pr år.
1 Hushållerska fr. / lön 500 kr.
pr år.
1 ^Tvättförestånderska fr. J / lön 350 kr.
pr år.
Fri bostad och kost erhålles samt såsom kostförbättringspenningar 125 kr.
Ansök- ningar åtföljda af bestyrkta betygsafskrifter samt frejdebetyg insändas till Hospitalskon- toret, Vänersborg.
Endast fullt dugliga väl rekommenderade personer göre sig besvär att söka.
;] 7 8 \] \ å Karlskrona högre läroverk för flickor * blifver till nästa läsår en lärarinneplats ledig med undervisningsskyldighet i svenska språket och geografi på högsta stadiet.
Lön 1,200 kronor och bidrag till pensionsafgift.
Den sökande, som bör hafva genomgått högre lärarinneseminarium torde insända ansökningshandlingar och läkarebetyg till läroverkets föreståndarinna före den 10 april.
STYRELSEN.
Barnfröken gtadgad jungfru eller yngre barnlös enka med god karaktär, sparsam, ordentlig och van vid barn samt fullt kompetent att under husmoders ledning sköta ett mindre hushåll får plats i Helsingborg.
Tre barn finnas, det yngsta 6 år.
Hjälp till städning.
l:ma Dlats som hönssköterska å hönsgård i norra rek.
fordras och hög lön betalas.
Svar till " Skåne är ledig i maj.
Svar hälst med " Köpmansfamilj ", Helsingborg p. r. fotografi till " C D.
246 " under adr.
S. Gu- mselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
C n dam som besitter ordningssinne, som Darnkär, anspråkslös flicka, som genom- * * - • * är hemma i finare matlagning och har * - * gått kurs i barnavård, kunnig i söm- vistats någon tid på förstklassigt " " hotell er- nad, får plats såsom barnfröken i Luleå från håller årsplats på Järnvägsrestaurant som midten af instundande maj månad.
Barnen kokerska och förestånderska för köket.
Svar äro en fyraårig gosse samt ett spädt barn.
till " F.
SJ " Mellerud.
Svar med fotografi, rekommendationer och löneanspråk till " E.
G.
05 " Iduns exp.
E n s a m j u n g f r u med sroda rekommendationer, van vid ord- ning och kunnig » enke ' matlagning m. m erhåller plats instundande vår i familj i en erhåller plats den 24 April.
Lönen 12 kr.
af Norrlands större städer; sökande bör vara i i ån a den.
Svar till " Två personers hus- van att själf deltaga i och på egen hand håll ' ', Tidningen Iduns Exp ombestyra alla inom ett hushåll förekom- mande göromål.
Svar med löneanspråk till Dildad anspråkslös flicka något kunnig " Pålitlig A.
I.
", Iduns exp. '
i husliga sysslor, får efter midsommar f l ö d a platser för hushållsbiträden, lära- plats i prästgård mot fritt vivre, att hjälpa till V * rinnor, barnfr.
värdinnor att söka gen.
H Nya Inackorderingsbyrån Brunkebergs- i hushållet.
Medlem af familjen.
Svar åt- ' Inack.-Byrån, Norrköping.
* * gatan 3 B, Sthlm, etab.
1887, finnes följdt af fotografi och goda rekommendationer Rikstei.
9 16 Ej inskrifningsafgift.
goda platser, att genast söka för husföre- sändes under adress: " Prästgård pålandet " Obs!
Brefsvar mot 2 porton.
ståndarinnor, hushållsbiträden, barnfröknar.
Hudiksvallspostens tryckeri Hudiksvall f. v. b.
Husföreståndarinna L är erkändt bästa jäsningsmedlet efter den afsmakas m e d citronsaft och socker.
Sist tillsättas de u p p v i s p a d e ä g g u l o r n a och såsen får sedan endast sjuda samt hälles öfver köttet, som serveras m e d ris.
2 3 S å s: IVa msk.
smör (30 gr.), 3 msk: B e r e d n i n g: Sillarna vattenläggas mjöl, 8 del.
spad, saften af / a citron, 1 dagen i n n a n d e skola a n v ä n d a s.
Skin- msk.
socker, 1 — 2 äggulor.
net afdrages, hvarefter d e rensas på vanligt sätt.
De hackas fint och b l a n - Reredning: Bringan knäckes på das därefter m e d köttet och de stötta i n r e sidan och tvättas m e d en d u k skorporna.
Ägget vispas m e d grädden d o p p a d i h e t t vatten.
Vattnet kokas och tillsättes j ä m t e p e p p a r n.
Af färsen upp, b r i n g a n ilägges, s k u m m a s och formas aflånga bullar, som vändas i d e saltas.
Köttet får därefter sakta k o k a stötta s k o r p o r n a.
En tackjärnspanna m e d tätt slutet lock, tills det är m ö r t u p p h e t t a s, smöret b r y n e s d ä r i och bul- eller omkr. l / a tim., då det tages u p p l a r n a stekas g u l b r u n a p å båda sidor och skåres i för servering l a g o m stora samt serveras m e d korintsås.
b i t a r s a m t upplägges p å karott.
Smör och mjöl sammanfräsas, s p a d e t till- sättes litet i sänder, u n d e r flitig rör- ning och såsen får koka 10 min., h v a r] J Vid Kristianstads elementarläroverk för flickor är en lärarinneplats ledig från inst.
höstter- mins början.
Undervisningsämnen: franska och tyska språken.
Lön 2200 kr.
med två lönetillägg af 100 kr.
efter fem och tio års tjänstgöring samt bidrag till pensionsafgift.
Ansökningshandlingar, ställda till styrelsen för Kristianstads elementarläroverk för flickor insändas före den 15 April till läroverkets föreståndarinna fröken L.
Loven.
Kristian- stad i Mars 1905.
Styrelsen.
Vid filipstads 7 =klassiga E l e m e n t a r l ä r o v e r k för flickor är nästa läsår en lärarinneplats ledig.
Un- dervisningsämnen: modersmålet på det högre stadiet, kristendom och historia (det sist- nämnda ämnet kan utbytas mot naturkun- nighet i mellanklasserna).
Den sökande bör hafva genomgått Högre Lärarinnesemina- riet.
Lön 1,100 kr.
jämte bidrag till pen- sionsafgift.
Ansökningar ställda till läro- verkets Styrelse under adress Filipstad, torde insändas före den 15 April 1905.?
ordentlig, af god familj, villig att med kär- lek och omtanke åtaga sig skötseln af 4 barn i en ålder mellan 5Va — 2 år, kan erhålla plats den 1 maj.
Svar jämte fotografi, referenser och löneanspråk sändes under adress: " A.
K. "
Filialpostkontoret, Järntorget, Göteborg.
" Tomten " S i l l b u l l a r (f. G pers.).
2 salta sillar 4 k k p r kokt, h a c k a d t kött, J / k k p stötta skorpor, 1 ägg, 3 msk.
grädde, Va tsk.
F r i k a s s é p å k a l l " (f. G pers.).
l / 4 h v i t p e p p a r, 1 k k p stötta skorpor.
kg.
kalfbringa, 2 lit.
vatten, lVs msk.
salt, T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (00 gr.) PLATSSÖKANDE Vid Vänersborgs Hospital och Asyl BAKPULVER vid all slags fin bakning.
Saft p u d d i n g med mondamin Ingen jäsning fö e gräddningen I ugnen (f. 6 pers.).
75 gr. m o n d a m i n, 4 kkpr.
behöfs vid a n v ä n l a n d e * &gt;• Lagermans Bakpulver^TOMT.
N '.
vatten, 3 k k p r söt saft, skal och saft af J / a citron.
^Äot fritt vivre önskas en snäll och villig I ärarinnor, Värdinnor, Sällskapsd., Kon- T i l l egendom l - [mil från Stockholm ön- flicka af god familj (hälst prästdotter) tors-, Hushålls-o. Barnfröknar få platser.
• skas till maj månad baTfröken för barn att vara som hjälp och sällskap i hemmet.
Norra Inack.-Byrån, Malmskilnadsg.
27, i ålder från 12 — 3 år.
Sökande skall vara Svar till " T.
G.
E ".
Iduns exp.
f. v. b.
Stockholm.
ordentlig, barnkär och något kunnig i söm- nad samt försedd med goda relationer.
Svar E n e n k e l, v a n b a r n f r ö k e n med fotografi, rekommendationer och upp- Institut för undervisning i Maskinskrifning erhåller plats till Norrland i särdeles vacker gift om ålder i bref märkt " Barnfröken och Stenografi.
Karduansmakaregatan 1, trakt.
Lön 100 kronor.
Svar till " Hotell ", 1905 " under adress S. Guma^lii Annonsbyrå, Stockholm.
Iduns exp.
f. v. b.
Stockholm.
Remin gton La g e r m a n s B a r n f r ö k e n som genomgått kurs i späda barns vård och kan förete goda rek.
önskar plats 15 april.
Svar till " Plikttrogen ", Kristinehamn p. r. Ctudentska önskar plats som lärarinna i fin familj utom Sthlm.
Svar till " Stu- dentska ", Iduns exp ng flicka önskar plats i familj, hälst präst- gård.
Van vid husliga göromål.
Svar tacksamt till " G.
20 år ", Smedby p. r. p n bättre, enkel och arbetsam flicka önskar till den 15 april eller 1 maj plats i vän- lig och god familj i mellersta eller norra Skåne, hälst på landet, för att gå frun till- handa.
Svar emotses tacksamt under adress " O.
A.
", Lund p. i. p n utexam.
sjukgymnast önskar komma i * • * ett bättre hem hos äldre personer för att biträda med sjukvård och gå frun till- handa, hälst följa med till en badort.
Lön önskvärd.
Svar före 15 april till " Sjuk- gymnast ", Järntorget, Göteborg p. r.
1, 3 U En 22-årig flicka med god uppfostran och ett vinnande sätt, önskar ^ mot fritt vivre komma till en finare familj å större egendom eller i prästgård, för att få sätta sig in i göromålen inom ett landthushåll, samt att såsom medlem af fa- miljen vara ett sällskap och en hjälp åt hus- modern.
Närmare meddelar Hofkamreraren F. Ståhl, 4 Styrmansgatan, Stockholm.
In-årin c * J ' ka (officersdotter) önskar plats 10 * 011 j i vår i bättre familj att gå frun En 2 5 - a r s tillhanda.
Är kunnig i väfnad samt andra förlofvad flicka önskar plats i bättre familj inomhus förefallande göromål.
Rek.
kunna på landet hälst i Nerike för att gå frun till- företes.
Någon lön önskvärd.
Svar till handa och^ deltaga i förekommande hus- " K.
C ", Syreda, Flisby.
hållsgöromål.
Lön önskas ej utan fästes blott afseende vid ett godt bemötande.
Svar Ung- finska emotses tacksamt till " Y.
Y.
M.
", Öre- af familj, fullt mäktig tyska och engelska bro p. r. och hugad att undervisa i dessa språk, sö- D l a t s som lärarinna i familj önskas vid ker plats i aktadt hem såsom sällskap och höstterminens början af en examinerad hjälp.
Svenska ref. Svar till " Språk ", folkskolelärarinna, som i fem år undervisat Helsingfors p. r.
(Finland).
i folkskola, men nu önskar ombyte.
Hälst vid vestkusten.
Svar önskas genast jämte I Ing, musikalisk - flicka af god familj ön- förmåner.
Adress C. Gehricke, Victoria- ^ skar komma till bildadt och angenämt hem på landet i vacker trakt vid sjö i södra gatan 7, Göteborg.
Sverige för att lära matlagning.
Svar till C n allvarlig 19-årig flicka (officersdotter) " Elsa ", Iduns exp., Stockholm.
• * — önskar plats i vår i bättre familj att gå frun tillhanda.
Är kunnig i enklare matlag., p n kvinnlig sjukgymnast önskar medfölja äldre dam till badort under sommaren.
sömnad m. m.
På lön fästes mindre afse- ende, önskar anses som medlem af familjen.
Svar till " Sjukgymnast ", Göteborg p. r.
Svar till " Maria ", Visby p. p. Dildad flicka van vid husliga göromål, mat- lUusikalisk lärarinna som vistats länge ut- * - * lagning, sömnad, söker plats.
Sparsam, rikes och flytande talar franska, engelska enkel.
Svar " Duglig " under adr.
S. Gu- önsk.
sommarplats.
Svar " Gladlynt, hurtig ", mjelii Annonsbyrå, Sthlm.
Iduns exp.
Ung.
gladlynt flicka C juksköterska önskar plats hos nervsjuk af god familj söker plats som hjälp och ^ eller lam.
Svar till " Skånska ", Iduns sällskap i bildad musikalisk fam., helst i Norrland eller i Stockholms närhet.
Har Dildad flicka, kunnig i matl., bakning, söm- genomgått elementarläroverk, handels- och " nad, handarb.
söker plats genom Norra hushållsskola samt är kunnig i handarbeten.
Inack.-Byrån, Malmskilnadsg.
27, Sthlm.
Önskar anses som familjemedlem.
Svar till Riks 85 65.
Allm.
111 87.
" Hem " p. r. Motala.
1
